Väckelse- och hemlandssånger - andliga sånger

Karl Gustaf Sjölin

Full Text

Väckelse- och hemlandssånger - andliga sånger

VÄCKELSE- OCH

HEMLANDSSÅNGER

ANDLIGA SÅNGER

SAMLADE OCH FÖRFATTADE

AV

K. G. SJÖLIN

Författarens förlag, Fagerslätt, VÄTTERSNÄS

ÖREBRO

LINDHSKA BOKTRYCKERIET 1927

Författarens förord.

Jag ville fånga allt skönt i livet,

All sång, allt solljus, som blev mig givet —

Men aldrig sol utan skugga var

Och aldrig sången fullkomligt klar;

Blott brutna toner jag kunde fånga,

Blott några solstänk bland skuggor många,

Och aldrig, aldrig blev hågen full

Av sångens toner och solens gull.

Fagerslätt, Wättersnäs i nov. 1926.

K. G. Sjölin.

Redigörens förord.

Sången är en makt. Den andliga sången så mycket mer, som

den förmår gripa och ge uttryck åt en människas allra heligaste

känslor. Sången är hjärtats nyckel. Ofta förmår ett ord, buret på

tonernas vingar, tränga ned i hjärtats djup och bliva för den

människan ett nyckelord till livsgåtans lösning. Sången är en himmelsk

gåva. Som en ljum sommarvind smeker den vårt öra, och i själens

djupaste djup låter den oss ana något av himmel redan här på jorden.

Kan sången gripa oss, då tystnar varje kritikens röst, då kan

också den enklaste sång bliva till välsignelse. —

Föreliggande arbete torde av många redan förut vara känt. Av

detsamma utgavs nämligen för några år tillbaka en upplaga av såväl

text- som melodibok. Kravet på en notbok med fyrstämmig musik har

dock alltmer gjort sig gällande. För att tillmötesgå önskemålen

härutinnan uppdrog förläggaren åt undertecknad att redigera och delvis

arrangera föreliggande sångsamling.

Sånger som förut varit arrangerade, införas här helt oförändrade.

Vad harmoniseringen beträffar har denna gjorts med särskild

hänsyn till församlingssång. Men för att åt boken ge en så

mångsidig användning som möjligt ha också åtskilliga sånger, som ansetts

lämpliga härför, harmoniserats med särskild tanke på kör- eller solosång.

Väl medveten om detta arbetes ofullkomlighet och de formella

brister, som vidlåda detsamma, vill jag dock hoppas, att dessa sånger

skola bliva till rik välsignelse i såväl hem som församling. Give Gud

åt denna sångsamling något av andligt värde och heligt allvar, så att

vad som möjligen brister i musikaliskt och poetiskt hänseende måtte

helt uppvägas av detta! Ja, följe hans rikaste välsignelse sångboken

på dess väg ut till våra svenska bygder!

Jönköping i nov. 1926.

Carl-Elow Nordström.

*

fel

?ÖE

1. Sången om Jesus.

1. Jag

Som

2. Jag

För

3. Jag

Och

4. Jag

Ut

-J. J — JL- X ~i 1

vill

ger

vill

att

vill

som

vill

ur

bör - ja

ljus ut

bör - ja

fräl - sa

bör - ja

sa - de:

bör - ja

gra - vens för

gifc|3^g

* ♦ i- r

V \ V \> " ■

med sång - en om Je - sus,

i mör - ka - ste da - len

med sång - en om Je - sus,

ett o - lyck - ligt släk - te

med sång - en om Je - sus,

Se, det är full - kom - nat.

med sång - en om Je - sus,

3=£3

seg

la - de

bo

J-

Det - ta

Och som

Som steg

I - från

Som på

O, vad

Han, som

ning Och som

12-

Fine. Kör.

P

kling - an

bring - ar

ned un

dö - dens

Gol - ga - ta

tröst! Det var

seg - ran - de

trö - står de

de fräl

rätt - fär

der äng

-A

v v

sa - re - namn,

dig - het fram.

lar - nas sång

och djä - vu - lens tvång,

off - ra - de sig

ä - ven för mig.

upp - stod i - gen

si - na i - gen.

Jag vill

Tills jag

bör - ja

står i

US

_i/~

att

den

E*feEɧS

sj un - ga om

him - mel - ska

B. C. al Fine.

\J \ \ * r i U U i ♦ T I

Je - sus Här

kö - ren Och

-JV-^-i

1

för

ti - dens och tå - rar - nas land,

e - vigt be - sjung-er . hans namn.

J > j n J N h> J

v i

5. Jag vill börja med sången om Jesus,

När den eviga morgonen gryr.

Denna sång, som sjöngs här uppå jorden,

Skall för evigt bli älskad och dyr.

Något raskt.

i: "

2. Bed och arbeta!

$=%=T-

5=t=

i tt i i i

i

Arr. av C.-E. Nordström.

II

I

1. Bed och

2. Bed och

3. Svi - ker

4. Sy - nes

i I

rTTT

ar - be - ta,

ar - be - ta,

dig mo - det,

dig jor - den

så är

fast of

står du

stun - dom

vår lag,

ta svårt,

för - sagd,

här hård,

Bed och ar -

Mö - dan på

Se ut - i

Her - ren om

»EES

// mf

& *

I I

be - ta,

jor - den

or - det

sä - den

z±=i==

*

3=2

I

■?2z

I

! I

än är

är ju

kraf - ten

no - ga

i

f* — T

d=*

I

det

är

har

dag!

kort.

^EEfE

T— *-

vård.

1-

Snart kom - mer nat - ten, sä - den så

Se blott på Je - sus, hur gjor - de

Drick ur Guds käl - la väl - di - ga

Bed och ar - be - ta en Ii - ten

I I

I

*=£

T-

II P

ut!

han?

drag,

tid,

Snart kom - mer

Gör du som

Bed och ar

Her - ren skall

skör

Je -

be

krö

i

den, ym - nigt till slut.

sus, gör vad du kan.

ta: Än är det dag.

na ver - ket med frid.

// mf

opap

i

skör - dar sist sko - la få.

— pjj — T # T — ^- .-

i^iäii

5. Tröttna då ej att säden så ut.

Kärlekens sade lön ger till slut.

Fast nu med tårar säden du sår,

.Bed och arbeta, skörda du får.

6. Snart kanske arbetsdagen är slut;

Fyll nu din skäppa, tegen så ut!

Se nu på Jesus, hur gjorde han?

Bed och arbeta; så gjorde han.

3. Tänk på evigheten!

Något långsamt Ärr. av C.-E. Nordström,

"W^

1. Män" - ska, du

2. U - tan Gud

3. Him - len mot

4. Je - sus är

n

som

du

dig

dig

-£5=3=*=

-• -* — ä —

zz^t-D:

e!e=:

föl

ir

jer

rar

Syn - dens bre - da väg,

strå - lar,

nä - ra

Gläd - je

Gläd - je

I sin

Pl^É

3e

lös

full

kors

N

JL

och tom;

och skön:

ge - stalt,

i

-#-

ÉiS

mf

su smär - ta, på hans ån - gest, blod och

och sång - er, När ditt tim - glas run - nit

disk lyc - ka Lam - na him - lens prakt och

för - bar - mar, Än hans blod kan två dig

I | Jb £ éj jL jL jL

3EE&EEE

0-

0—

te 1

^ r * * \ ^ v v u i ^ ^ i ir c c

sår? Flyr du

ut, Skall du

glans? Skall en

vit,. Öpp - na

i ii

„ i*J __ _

V v v

bort från det - ta hjär - ta, Som av kär - lek för dig

se"n i änd-lös ång - er Bit-tert kla - ga ut- an

an - nan kro-nan smyc-ka, Som åt dig för - va - rad

stå hans kär -leks -ar- mar; Syn- da - re, fly dit. fly

• h is is I I h * j. k fs js

II

slår?

slut?

fanns?

dit!

// f

L±+

vig - het, Var skall du bo

me - len, Där skall jag 1)0

jL

h * J

jL- J. ±-

= =!=&=

-m--

%E

A.

— h n — x — .*=■ P r. a o

vig

vig

het?

het.

10

Tröstefullt.

4. Avfällingens hembjudning.

mf

-N--

Ärr. av C.-E. Nordströn

II

-* f- p. +. +. jL

v \ i> v t J

går snärjd i syn - den s garn

par på ditt hjär - tas dörr

du har Guds god - het fått"

de bitt - - ra sor --ger kvar;

=t=

m

■5- ?•

Och, skild från

Och frå - - gar,

Men likt en

Din själ ur

-KS-

Gud

om

du

II f

*r.

of - - ta

ho - nom

De - - mas vänt till - ba - - ka.

ti - - - den mås - - te fa - - ra.

grå - ter, Av - - fal - lig son, bort - lup - na

glom-nier. Vänd om! Han kal - - lar nu som

Du har

Hur tomt

en gång mot hem-met

är allt vad värl - den

// mf

m

barn,

förr.

gått;

har,

I

Yänd

Än

Skall

Hur

rt==:

£*

om till

fa - - ders -

du väl

kort dess

J> - R J.

-?-

V l> "

/T\

Fa - - dem;

hjär - - tat

det ta

bäs - - - ta

é

han

för

hem

för -

dig

för -

- jen

i

■G=$=X=ijc=Sr_

=lfc

lå - - ter.

öm - mar.

sa - - ka?

va - - ra!

pE-pil

5. Du har med Lot ur Sodom gått

Men likt hans hustru sett tillbaka!

Du andens maningar försmått,

Nu himlens fröjd du får försaka.

O, arma barn, säg, skall väl du,

En saltstod, stanna kvar på heden

Då nåden bjudes dig ännu?

Kanske din tid är snart förliden.

7. Kom därför hem! du bjudes nu.

Se, allt av nåd dig vjirder givet.

Kanske i morgon ligger du

På båren, blek, och slut är livet.

11

14. Den förlorade sonen.

Jag minnes en förfluten tid,

En tid av synd och vedermöda,

Då i ett liv förutan frid

Jag hellre varit bland de döda.

Då gick jag, lik en villad son,

Långt borta, skild från fadershuset,

Och himlens fröjder och dess tron

Jag glömde bort för jordegruset.

Jag synden älskade, och den

Liksom en brand mitt hjärta tärde,

Och mot min Gud i himmelen

Jag fiendskap i hjärtat närde.

Men Gud ske lov, hans ende Son

Med blodet mig från synden köpte,

Och då jag än var långt ifrån,

Mig Fadern såg och mot mig löpte.

5. Då slöt han mig uti sin famn,

Han kysste mig och sade sedan :

Mitt barn, jag kallar dig vid namn,

Din synd har jag förlåtit redan.

6. Se"n tog han fram den bästa skrud,

Sin Sons rättfärdighet och lydnad;

Och uti denna som en brud

Jag nu hoverar i hans prydnad.

7. Och ring och skor, ja, allt jag fått,

Och gödda kalven blivit slaktad,

Den sämsta son fått bästa lott

Och främst vid bordet blivit aktad.

8. Se, detta allt har Herren gjort.

Kan någon kärlek tänkas större!

O Gud, min Gud, vad det är stort,

Det är ej män"skoverk, o Herre!

Och samma nåd skall han ännu

Mot syndare som mig bevisa.

Förlorat barn, ack, komme du,

Du skulle det få se och prisa.

199. Hoppets ros.

Dröj kvar vid korset än en tid!

Snart stundar vår, och livet knoppas,

Och hoppets ros slår ut med frid.

Så bida då en tid och hoppas!

Så vattna då din fagra ros

En tid, om än med längtans tårar!

Och snart skall vintern fly sin kos

För fridens ljusa, varma vårar.

Med Herrens vänner vaka, bed!

Misströsta ej, fast kall är tiden.

Din älsklingsros, som lades ned,

Föryngrad skall gå fram ur striden.

4. Vid hennes grav så mången stått

Och tänkt: min ros ej mer jag finner.

Men snart han henne återfått;

I hjärtat glädjens låga brinner.

5. Så bida då, tills morgon gryr

Med sol och ljus kring gråa kullen,

Och när så töcknet från dig flyr,

Din ros står upp ur tåremullen.

6. Så hoppas då i aftonstund,

I senan natt, i morgontimma!

Och snart gör nådens sol sin rund,

Då ljus och hopp du får förnimma.

K. G. S.

296. På furstefolkets vagnar.

Tar ej försagd, sjung Herrens lov

Och höj din blick dit upp mot ljuset!

Du medlem är av Kungens hov

Och av det rika fadershuset.

Med furstevagnar går din färd

På kungsväg hem till evig ära,

Fast här igenom syndig värld.

Där skall du livets krona bära.

Du är Guds barn, märk detta väl —

Den högsta titel, som kan givas.

Lev då som sådan, ej som träl.

I trasor klädd du bör ej trivas.

Du adlad blev på korsets stam,

Från Kristus dina anor komma.

Av Anden född, du fördes fram

Till barnarätt med Herrens fromma.

När så din Fader kallat dig

Från neslig skam till evig ära,

Så färdas ej på syndens stig,

Då furstevagnen vill dig bära.

Men vill du äga denna lott

Att så till himmelriket fara,

Det är ett enda villkor blott:

Att i dig själv ett intet vara.

K. G. S.

12

Glatt.

5. Härliga dag!

Årr. av C.-E. Nordström.

ut - - val -

sam - las

sa - - Ii -

plå - - gar

da

en

::fc

^— t=;

_É_ :::

brud;

gång

land.

mer,

-#—

M

S -* * -ft.

^

Vill jag lians vii - - ja full-

Från bå - - de nä - - ra och

Här - Ii - - ga dag då vi

Här - Ii - - ga dag då jag

4- -*■

m

5. Himmel, du fyller mitt hjärta.

Härligt jag skådar min Gud;

Evigt där fri från all smärta

Höjer jag lovsångens ljud.

13

Värdigt.

6. Jesus, vår klippa i ökenland.

Arr. av C.-E. Nordström.

II f

I II ™f II f

t t j r r < " " » » * " t \ i i r~*

l" n™ %l A aV ? M 6n Vä "" dig b0r ^" Ett fä " ste ut " i stor-mens tid; Där

2. Om da -gen skug-ga, nat-ten ljus, Ett fä - ste ut - i stor-mens tid Vårt

i °° h ™" sar stor-men ald - rig så, Och ho - tas yi av nöd och strid, Vi

4. O, frals-mngs-khp-pa, Her-re kär, Vi sjun - ga här i tron ditt namn, Till

A±- ! 1 1 AAAAl-ALtAJAA A.

-rS^

JkJL /L«/ JSTör. /■

r r r < i i i w ^ * ^ ^ i r $* r

t— r

i£by. /"

3:

g*

fruk-ta vi ej nöd och sorg, I

rät - ta hem är Her-rens hus, Hos

vil-ja ej från bor -gen gå; Där

dess vi se dig, som du är, I

MAA-^AAL^

m

*=t

t— r

ho-nom har vårt hjär-ta frid.

ho-nom har vårt hjär-ta frid.

in - ne har vårt hjär - ta frid.

e - vig- he- tens säl - la hamn.

h ^a> h k l I I

Ja.

^05

=il

si

Je - sus är vårklip-pa i ö - ken-land,

I i I u

ö - ken-land, i

I ! P

ö-ken-land, Ja,

i

! I

i

h I I i

fWmm^^^^^^mt^

^tefefefefefefel

-#--

3=3=3

//mf

-»--

1^ P 1^ U I P P I j- I I y J5 p p

Je-sus är vårklip-pa i ö - ken-land. Ett fä - ste ut - i

gggpsi^É

1 i r

stor-mens tid.

J> Jfc J> JM JS fc I I J -N ^ J> ■■*

V V v v [ p £

:t:

"0-

W-J-

t— r

reta:

...-(S^

14

7. Klippan.

Förnöjsamt

Arr. av C.-E. Nordström.

1. I

2. I

den

den

den

den

klip - - pan, som

klip - - pan, som

klip - - pan, som

klip - - pan, som

bru - stit

bru - stit

bru - stit

bru - stit

för

för

för

för

mig-,

mig,

mig,

mig,

Jag

Att

I

Med

• II

vi - lar så trygg och sä nöjd.

räd - da från dö - den min själ,

nåd och barm - här - tig: - het stor,

gläd-je jag göm - ma mig får;

,N ,N > ,N i* fc I

Och den o - ro och strid, Som för-

I min Fräl- sa- res sår, Där ej

Har jag fan- nit en borg Un- dan

Och när him -mel och jord Skall för-

mm.

ZJ?

=5— *-

*=■-

> - h -

i

=p=pi

Kör. f

f,— r— i— r-rr-fn*— $rl

stör - de min frid, Har för - bytts ut - i o - säg - hg fröjd.

stor -men mig når, Jag mig göm - mer och allt är nu val.

fa - ror och sorg, Där i trygg - het och frid jag nu boj.

gås på Guds ord. Den - na fri - stad för e - vigt be - står.

Plpfe

4.

—0-

1 i 2

^=z

O, den

SzL_ # # __^ 1 Z-J-- - rj— pri

15

\> \> \>

I t t V V p „ v

klip-pan som bru-stit för mig! Dy-ra klippa, som bru-stit för mig!

mig, ja för mi

Hur än

mig, ja för mig

-#— 0—0 0g— ^T-»-I#-tt^— * — 0—0^-T0—0—0 r 0—j-?-0~-.0—* — — 0^-0--

V v v \ t t V " v V V V v V t"

te

stor-mar - na

N N h

In - tet ont kan mig nå I den klippan, som brustit för mig.

fegEö

--t=^

*=%.

h N

-*-

-P-

* * IS

^ ty. —0—0 — ff— -^ - T --J; ^

i

-*—#-

16

8. Frid vare eder!

Stilla, lugnt.

Arr. av C.-E. Nordström.

vän - - ner

män 1 - skan

föl - - jer

sak - - na -

-0--

T"

i

från

ut -

dens

no -

synd

- i

tår

iit=±=;

i

dens

och

hans

där

mf

-— ft -fc-r— \

iÖÉ

tid.

nöd,

spår.

rann.

iiig

Han

Den

Men

jor-

liv

lil ■

o,

- den

och

- la

vem

EfiEÖE=*E=S

rå - - der blott

blod har för

kret - sen, som

är det, som

^ & i n fe

A N // V

ve -

oss

va -

står

der -

ut- -

rit

i - -

A.

-0 — T

I

- mö - - da

- gju - - tit,

sking - rad,

bland dem?

Och kamp och

Han till för

sa - - lig"

blic - ka

I

De

o -

■ so ■

häp

upp,

J J> *

_,#JL_

:gz

-#^=-*-

- ro

- ning

- nad

och

-i^f

och sorg och

för oss blev

kring ho - nom

se, det är

>^

17

r~

*= d

-*1

r— - J—

j

• ^

-£-

* -

~t

P

1 —

>

* -r

# —

— #i —

" 1

t

#5-

0- ■

*

v

q—

i

i

-*—

strid;

Men

Je -

- SUS

nal -

- kas

ljuv

och blid

död;

Och

nar

han

slu -

- tat

sin

kamp

och strid

i

står;

De

lyss -

- na

nu

till

hans

stäm -

- ma blid

i

han.

Frid

va -

- re

e - -

- der!

Han

står

bred- - vid

~v

1

*-

4:

i

— —

0S.

-t?

G

r* ;

\- i*

:-

r

5

p

- V

*" " T —

[^

Och

Han

Och

: m=-

häl - - sar

vi - - lar

han dem

häl - - sar

_^

vän - - ligt:

stil - - la

häl - - sar:

ljuv - - ligt:

Guds

i

Guds

Guds

* I \j * v V

J> " J U

z\z—z

-i/

frid! Guds

gra - - vens

frid, Guds

frid, Guds

frid!

frid.

frid.

frid!

==Sii=;^l

På havet brusande vågor svalla,

Vår lilla farkost syns gå i kvav.

Men Jesus uppstår och bjuder tystnad,

Och stilla ligger det vilda hav,

Och vika mäste all jordens strid,

Då han oss hälsar: Guds frid, Guds frid.

Frid vare eder! Så talar Jesus.

Tag helge Anden från himlens höjd;

Den I förlåten, det är förlåtet,

Och uti himlen det bliver fröjd.

Men jag far hem efter slutad strid

Och lämnar eder min frid, min frid.

7. Tack, Herre Jesus, för frid du giver

At trötta duvan i fjärran land!

Vi vänta på, att du snart skall komma

Och hämta hem oss till fridens strand.

Se"n sjunga vi uti evig tid

Med saligt jubel: Tack, för din frid!

18

9. Kristi kors.

Med känsla.

Arr. av C.-E. Nordström.

mf

JD 5-1. *fc #i -P — i-JzHji^Z=Z- mi- fi— J

1

2. Kris

3. Kris

4. Kris

Kris - - ti kors,

- ti kors,

- ti kors,

- ti kors,

V ! I

där hel - ga bio - det rin - ner

o, tröst för de e - - län - - da,

du u - - tan sko - ning dö - mer

jag ge - nom dig är vor - den

Från Guds

Hopp för

Prak - ten

Kors - fäst

h i

=t

Lamm, från Je - su dju - pa sår!

dem, vars hopp har gått i kvav!

hos en njut-nings-lysten värld,

värl - den och den korsfäst mig.

, N N h

* L

Ep§=ÉE&

jE$E*=*=&=L

Vid din fot be - tung - at hjär - ta

Stjär - na, du i syn - da - nat - ten

Och allt själv-liv du hos dem ut-

Fa - - ra må allt an - nat här på

^ >

*

-3— \/-

t=t-

-V-A

fin - ner

tän - da,

töm -mer,

jor - den,

" ! i

L=EÉ

mf

dim.

mm$M

Frid, som allt i värl - den

Säk - - ra rädd - nings - boj

Som mot här - - lig - - he

Her - - re Je - - sus. när

£ ? r

ö - ver - går.

på ti - dens hav.

ten ställt sin färd.

jag ha - ver dig.

-i-

J_i

m

r* r r i

Kristi kors, vad smärta utan like

Men vad tröst också i dessa ord;

Trånga port på vägen till Guds rike r

Öppen dock för syndare på jord!

6. Kristi kors! Ja, mäktigt klinge sångea

Om hans lidande, hans sår och blod,

Som uti sin död tog döden fången

Och med evigt liv igen uppstod!

19

114. Konferensbön.

1. Vi samlats här, o, Gud, från skilda trak-

ter,

En törstig skara, omkring korset böjd.

Låt oss få del av himmelrikets krafter

Och vattna oss med helgedomens fröjd!

2. Du har oss under flydda åren hugnat

Med friska flöden från dig själv, o, Gud.

Du bäst av alla våra hjärtan lugnat,

Du svarat oss på våra böners ljud.

3. Så möt oss nu på nytt, din skara beder,

Och giv oss helig högtid, Herre kär!

Gjut Andens kraft i våra hjärtan neder,

Låt nåden bliva spord ibland oss här!

4. Låt pingstens flammor varje hjässa krona,

Giv smörjeisen från ovan med ditt ord!

Låt dina vittnen så din eld få röna,

Att korsets kraft bland oss blir sedd och

spord!

5. Förlåt vår otro under flydda tider

Och rena oss, ditt folk, från synd och brist,

Bered oss för ditt möte, vad det lider,

Då du i skyn oss hämta skall till sist.

6. Hav tack, o, Gud, för tiden, som försvunnit,

Hav tack för vad den i sitt sköte bar!

För nåd och aga, som vi ha förnummit,

Ett samfällt tack, vår nåderike Far!

K. G. S.

20

Milt.

10. Tidstecken.

inf >- \ v - -

1. Har du väl märkt hur ti - dens an - de tryc - ker

2. Sag är du va - ken ö - ver ti - dens tec - ken

a nA\ * man blan " dar U PP den krist " na lä - ran

4. lill test man rus - tar sig-, och ska - ror sam - las,

Och vill för-

Och skå - dar

I tal och

Man de - kla-

±=£=L=l==J=£ = a

T T T T

v y v v

an - de, själ, ja allt?

or - dets kla - - ra ljus?

skrift och slö - sar med Guds nåd

me - rar, man är fest - ligt stämd

la - ma

allt i

Och

Och

Och

!

kor - sets vä - gar ti -dens ström till-

skall du se, hur ut - i sis - ta

ut - - i allt be - rö - var Je - sus

ser på and - ra sam-fund, hur de

I

E^E

=f=F

Jr J. ,n

■t — t? — r x -\— b— tr~ b— *— *-*

lyc - ker Samt hind - rar An - dens

väk - ten Man som - nar in som

ä- - ran. För - ne - kar

hand - la ; "Man kan ej

bi

va ■

liv

i

belns äkt

-ra e -

att få ge - - stalt.

ett gläd - je - - rus.

het och dess råd.

re - mit i längd".

5. Har du väl märkt, om Jesus varit nära

Vid dessa fester, som jag skildrat har?

Du kanske då av detta kunnat lära:

Gud hatar fester än i våra da"r.

6. Ar du en pilgrim, som satt ut för himlen,

Sök ej din glädje då i Sodoms flärd,

Ty vet, att tom i hjärtat från dess vimmel

Du får gå över till en annan värld.

Vak upp, du kristna folk, se, träden knoppas,

Och tecknen tyda: Jesus snart är här!

Tag ej ditt liv så lätt och säg du hoppas,

Ty det gör världen — men till död det bär.

k. a. S.

21

194. Tro Gud om gott!

1 . Tro Gud om gott och räkna med hans kärlek!

Han ger det hasta, som dig givas kan.

Han gav dig Jesus, och han bar din smälek;

Tro Gud om gott! Vem älskar såsom han?

3. Tro Gud om gott ! Sitt barn han ej förgäter,

Han älskar ömmare än någon mor,

Hans djupa kärlek ingen, ingen mäter,

Tro Gud om gott ! Hans famn är vid och stor.

2. Tro Gud om gott! Han trofast är i nöden,

Hans löfte fastare än klippan står;

Han bär sitt barn igenom själva döden;

Tro Gud om gott, och all hans nåd du får.

4. Tro Gud om gott! Låt otron dig ej störa,

Men på allt annat må du tvivla här.

I med och motgång han dig mäktar föra ;

Tro Gud om gott; Snart bärgad står du där.

Tro Gud om gott! Hans kärlek kan ej svika,

I Kristus allt sitt goda han dig gav,

Han älskar barnet alla stunder lika!

Tro Gud om gott, och sorgen får sin grav.

K. G. S.

201. Försök igen!

Försök igen, låt modet icke falla,

Om än försöken förut gått i kvav;

Försök att lägga dina sorger alla

I Kristi kärleks bottenlösa hav!

3. Försök att lägga det, som här dig plågar,

Vid Jesu fötter och sen bida blott!

Försök att tro på kärleken, som lågar,

Och tacka honom för den bästa lott!

Försök igen att tro, där hopp ej finnes;

Du fostras här för kärlek, hopp och tro.

När ingen kämpar, ingen seger vinnes,

Ej vapenvila skänker frid och ro.

Försök att vila vid hans brustna hjärta

Från alla varför, som du ej förstår.

Försök att ödmjuk bli i all din smärta,

Och varje gåta snart sin lösning får.

5. Försök att se, vad du i Jesus äger,

Och vad han är för dig i nödens da"r.

Försök att lyssna till vad ordet säger.

Och i försöken så du lyckats har.

K. G. S.

22

11. Endast i Gud.

Stilla och förnöjsamt.

öfcfc

Arr. av C.-E. Nordström.

Il

1. En - dast

2. En - dast

3. Sa - ligt

det

Gud

Gud

är

har min

har min

un - - der

■ \ v \

>. v v

LfeE

själ sin ro,

själ sin ro,

Ii - vets strid

-*-• — *-

z&z

Han är min

Han är min

Ha - - va sin

fas ta borg;

tröst, mitt allt ;

ro i Gud,

~ — -t u \j u \j \j r

En - dast i ho - nom jag

En - dast åt Gud ut - - i

Här - ligt att sist få gå

IE3EEEÖ:

&F=*

-*<-

J— *

v r-r

v v

v v v

tryggt kan bo

öd - mjuk tro

hem i frid,

Un - der all nöd och sorg.

Har jag min väg be - fällt.

När han mig sän-der bud.

Lar - ma än ii - en - der

Han är min klip - pa, mitt

En - dast i Gud he - la

23

llnif.

.0 0-X.

--H-

:^:

r=r

runt omkring, är jag av värl - den dömd,

sak - - ra hopp, Ej skall jag väck - la mer.

da - gen lång Har jag mitt lug - - na bo,

2ifc— t=t»=

Z^F^-t-^TK^L

~T-*-

P s

" ^ ^

— i — i

Fruk-tar jag lik -

Han är min hjälp

Tills han mig häm-

1 1 2 *

väl för

un-der

tar från

tzpz

^=£

feä

21

12. Död med min Jesus.

Stilla, med känsla.

4rr. av C.-jB. Nordström.

+.-T— J-

Död med min

Aid - rig en

Aid - rig en

Aid - rig en

Je - sus! Hans död är

strid mot den o - rätt

prov -ning, där han ej

smär - ta och ald - rig

■i J * 4 ni

JU

mig

är

en

min,

sker,

när,

tår,

Liv

Ald -

Ald ■

Ald

han

- ^g

- risr

mig

en

en

en

mmmsmmiémmÉämk

-y- 13-.

— # a # — I — mi. 9 t -— <

// m/"

-i-

-I- 0!~

e£e£

ger ut - av

kamp, där ej

bör - da, som

suck, som hans

tu

full - he - ten

se - ger han

han ic - ke

hjär - ta ej

I

sin,

ger.

bär;

når;

■^=f=r-

efef^as

J 1 < N

P— =P=

Skå

Ö -

Smär -

Ald

i N

^ JL

da jag

ver oss

tan han

rig en

får i hans

va - jar hans

de - lar, min

nöd, han ej

F

=S>= -b-

\^Pm^w^mwmm$

här - lig - het

kär - leks ba -

fräl - sa - re

hjäl - pa för -

1 p ^ • k

in, Stund ef - ter stund, o

ner, Stund ef - ter stund han

kär, Stund ef - ter stund han

mår, Stund ef - ter stund med

v * • V j

min Gud, jag är din.

i nåd till oss ser.

sin nåd mig be - skär.

de si - na han går.

*

5. Aldrig en svaghet, han ej känner till,

Aldrig en sjukdom, han hela ej vill.

Stund efter stund, så i ve som i väl,

Jesus, min frälsare, bor i min själ.

6. Stund efter stund han i famnen mig bär,

Stund efter stund han sitt liv mig beskär;

Skåda jag får i hans härlighet in,

Stund efter stund, o min Gud, jag är din.

25

Fö rhoppnings fullt.

ti

13. Paradiset.

Arr. av C.-E. Nordstrom.

EG

1. Det förs

2. Till pa

ä3. O, tänk

s—t* — 2 — S- — S— #•- — S— i^^ ?-

ta

ra -

en

Ej pest och

t U

pa - ra

• di - set

gång i

smit - ta

i

di - set helt för - svann,

)

al - la

pa - ra

finns i

hel - gon

di - set,

det - ta

där

land,

På jor - den

För att sin

någ - ra

nå - gon

Ej

Ej

!Seii=g§Éiii!!ia!isl

a j.

A.

-9 V-

^ r \, " * " 9 \ b ), t \ "* \s t \ t

ej dess rum man

tro - hets - lön av

ra - sa

där av

stor - mar

plå - gas

I -i

i

i

fin - na kan;

Je - sus få;

mer som här,

fe-berns brand;

i j j

tEE^-I^E

Men

Bär

Ej

Av

F

högt där

ra - sar

vin

liv

ter

är

«i-

o -van finns, Gud va -re

ej det on - da mer som

rå - der där med snö och

ö - ver - flod på den- na

Yad vore val all rikedom och glans,

Om Jesus, som jag älskar, där ej fanns?

Men han är där och rum bereder mig,

Han kommer snart och hämtar mig till sig.

V*

:.Jx=z->-i

-f- :

i

o - - för -

åt den

som - mar

stan - nar

gäng- ligt pa -

tröt - te Gud

i Guds pa -

u - - tan - för

.1 * L

IS

* I

-ra - dis.

be - skär.

-ra - - dis.

dess port.

;0—

i

Kom snart, min Jesus, lös de sista band

Och för mig hem från detta mörka land!

Till dig jag längtar i din pärlesal.

För evigt skild från jordens nöd och kval.

När skall ditt anlete jag skåda få,

När skall ditt namn uppå min panna stå,

O, du, mitt ljus i jordens mörka dal,

O, du, mitt hjärtas sköna ideal?

O, tänk, att även jag har fått en plats

I detta land, uti min kungs palats!

O, Herre Jesus Kristus, innerlig,

Säg, huru kunde du så älska mig?

N:r 14, se n:r 4.

26

Stilla.

15. Örtagården.

mm

Arr. av C.-E. Nordström.

~0

vil

i

Vi

Och

Vart

En

I - - från

Och ned

4. Hans

Hans

- J* ga

den lug

gå de? tor

pro - - fe - - ti -

sitt

ån - gest

lär - jun

till

- na

- de

- a

säll-skap

jor - - den

än - - nu

gar, av

I

Jb

-0-

ör - - ta - - går - den, Som in ■ vid

af - - ton - stim -den Se, vad som

nå - - gon frå - ga, Vad % på

skall full - - bor - das, Och nu skall

en nu has - tar, Han går ett

han sig kas - tar, Hans blic - kar

mer till - - ta - - ger, Hans bö - ne-

va - - ka sva - ga, De som - na,

01 -

fö -

fär -

läg ■

sten

rop

stac-

je - - ber

re - - ha -

de den

gas

kast

till

bli

kars

E9i|:=i_— i

get är,

ves där:

■ na stund?

ned en grund,

där - - i - från,

him - lens tron.

står - - ka re,

hjäl - - pa re,

. N .^ I

-*1

Vi se en hop, som

På vil - ken al - - la

"Ack, att du den - na

När

01

he

la

^ — i__ # ii —

_"^_i

värl-dens

i >

Hr.

kun

kal

rö -

- ta

- na

- ken

- da

k

T-Ji

=*E3E3

skri - der

byg - ga

to - - ge!

syn - der

E -

En

Men

Låg

mel - lan trä - dens

fräls-ning, som är

ske din vil - - ja",

( |?4

kro . - nor fram, Och

fast och sann, Där

be - - der han, "Och

på hans rygg, då blod -svett rann. Tänk,

JL JÉj

i - bland

al - - la

ic - - ke

vil - ken

ztc

27

dem är en som be - der, Vem är han? Jo: Guds re - na Lamm.

ä - - ro verk-lio-t tryg-ga; Och den - na grun-den är Guds Lamm!

min o kä - - re Fa - der", Så be - - der milt Guds lé - - na Lamm.

smär-ta, som ned - tyn - - ger Det äl - ska - - de Guds dy -- ra Lamm!

s#

I i N P* ,N N | ,N ,N I

Och, bäst det är, en väpnad skara

I stilla natten närmar sig,

Och många facklor lysa klara

För mången uppå okänd stig.

Vad vilja de? vi önska fråga,

Säg, söka de en enda man?

Ja, visst, ty hatets bittra låga,

Den brinner till Guds rena Lamm!

Han kunde ej med sanning dömas,

Men falska vittnen höras må,

Och vilda män"skoskarors stämma

Hörs: "Låt oss honom korsfäst få! u

Han ledes ut och törnekrönes

Och bär sitt kors så långt han kan,

Men kraften sviker; och där faller

Utmattad ner Guds rena Lamm.

6. En stiger fram, en kyss hörs ljuda,

Och varje krigare sig rör.

Då stiga några fram och gripa

En man, som intet motstånd gör.

Han föres sedan att bekänna

Vad ont han gjort, om någon kan

Med något vittne honom fälla,

Som rättvist döma kan Guds Lamm.

På kullen höras hammarslagen,

En män"skoson fastspikas nu

Och reses mitt i rövarraden;

Han syndat värst, så syns det ju!

Och marken började att darra,

Då sig en stråle ljus bröt fram;

Ett huvud syns mot bröstet falla,

Och nu oskyldigt dör Guds Lamm.

195. O, sköna hem!

2.

O, sköna hem i korsets skugga!

Där får jag bo och må så väl.

Och ifrån nådens himmel dugga

Stads nya flöden för min själ.

Kör: Guds väsens avbild mig omgiver

Med glansen av sitt återsken,

Och i dess ljus jag uppfylld bliver

Med frid så underbar och ren.

O, ljuva hem i korsets armar!

Där har jag frid och ljuvlig ro,

När oron uti världen larmar,

Då får jag trygg vid korset bo.

3. Här får jag tolka, vad jag känner

Och bli förstådd i allt så väl,

Ty han, som vet, hur synden bränner,

Han läka kan en sårad själ.

4. När otron vill min frid förstöra

Och känslan skiftar stund för stund,

Vid korset får jag ständigt höra

Om blodets säkra frälsningsgrund.

5. Vid korset vill jag ständigt vara,

Tills Anden säger: Kom! Jag går

Då in ibland den frälsta skara,

Som Kristi kors besjunga får.

K. G. S.

16. För Sions skull.

Med kraft.

f

i ~ -c- *• r TT r r- s 1^:3^

_ln\ rty C.-._7. JSordstrc

il

^ p ^ -l. k k ^ ^

1. För Si- - ons skull jag vill ej ti - ga,

2. För Si - - ons skull jag öpp - na vill min

H. För Si - - ons skull, till dess rätt - fär - dig -

4. Tills iip - pen - ba - ras skall för al - la

I

»ej,

mun

het

land

S -

=0=

Jag för Je-

Och för Je-

Likt mor-gon-

Den här -lig-

3__=__L__$__?E#3

=f=*

_

3EEÖE&SÉ

=1:

±ba_r

ZÉIZ

P ^

P

r _ — _____

i, ^ p - - <-

ni - - sa - lem vill högt för - kun - na: Guds dy - ra ord och löf - ten svi - ka

ru - - sa - lem min röst ej spa - - ra, Att ro - pa om en öp - pen re-nings-

gå upp för al - - la, Tills likt ett ny-tänt bloss dess sa - 1ig-

rod - nan skall

het, som Gud

nytt vill gi - - va Det folk, som skall en kro - na

*i=__4_L4_*_A

hans

| *| K U * * I v U 1/ T- f l ^ £

ej

brunn

het

hand,

Han nåd och frid än vill sitt folk för -

E - - mot all synd, hur blod - röd den må

Med him-melsk glans skall ö - - ver jor - den

di - - a- - dem om -kring hans pan - na

Ett

un

va

fal

bli

i/

na.

ra.

la.

va.

^^_^___E_______fe-5EyÉ==^

5. O, broder, syster, vill du vara med, 6. O, gå då ut, bered åt Herren väg,

For Sions skull, att ropa, kämpa, strida, Res högt baneret, sjung till Lammet ära

Att röja väg, att utså ädel säd Och tröstefullt till dottern Sion säg:

Och skördedagens fröjd i tron förbida? Var glad! Din hjälp, din salighet är nära.

29

115. Påskrosen.

1. Det stod en ros med blick så ren och klar,

Och hennes hemland skönheten förrådde.

Ej fägring fanns, lik den, som rosen bar,

Och ingen doft, som så till alla nådde.

2. Hon stod så ensam uppå öde hed,

Och ingen vattnade sä fager lilja.

När hatets flamma föll på henne ned,

Hon viskade: "O Fader, ske din vilja!"

3. Hon tårar göt för mänsklighetens nöd,

Fast hennes egen plats var täredalen.

Ej någon gav åt henne minsta stöd,

Ett kors hon fick, vars tyngd blott ökte

kvalen.

4. Vem är den rosen, och var finna den,

Som så har burit andras nöd och smärta?

Jag vill utköra henne till min vän.

Och gömma henne innerst i mitt bjärta.

5. Jo, det är Sarons ros från himmelen;.

Böj dig vid korset, och du henne finner.

I mörkt Getsemane hon doftar än,

Och för ditt bästa hennes hjärta brinner.

6. Ja, kom i tid! Du rosen hämta får,

Och genom tron du henne lätt kan finna.

På löftets ängar kvar ännu den står;

Men tag den nu, ty den kan lätt för-

svinna.

K. G. S.

178. Hemlandssång.

1 O, tänk, när himlens portar öppna sig 4. Här skifta moln och solstänk om varann

•Jch all vår nöd för evigt har försvunnit, Och ofta blir det natt i jämmerdalen;

När ändad är den törnbeströdda stig Men där ej något mörker skymma kan

Och tröttad pilgrim sälla målet hunnit! Ty Gud är solen uti fröjdesalen.

2. Då få vi skåda Lammet och vår Gud

Och dricka nya vinet i hans rike,

Där frälsta skaror höja lovets ljud

Och frid och sällhet råder utan like.

3. Här gästar nöd och ofta klagolåt,

Och kinden fuktas utav sorgens tårar;

Men så ej där, ty slutad är all gråt,

Och värk ej finns i evighetens vårar.

5. Då få vi se, vad här vi trodde på

Och njuta fullt det himmelskt rena livet.

När inför tronen sjungande vi stå,

Vårt sälla hopp är härligt uppfyllt blivet.

6. Sen slippa vi att vända om hit ned.

Där tider växla och där tider sluta.

Då blir ej fråga mer om "krig och fred"

Ty ostörd trygghet i Guds hägn vi njuta",

K. G. S.

196. Fågeln är fri!

1. Se, buren brast, och fågeln, den blev fri; 3. Med dämpad ton och sällsam melodi

Han sjunger glad på löftets gren i lunden, Han sjunger om de redan flydda stunder

Och glädjens toner blanda sig däri; Eör bur så trång och nöd som var däri- "

Han ar ej mer av några sorger bunden. Han tackar Gud för nådens stora under."

2. Mn gren till gren han lyfter vingen glad, 4. Han prövar vingen varje dag till flykt

Och. sangen ljuder över berg och dalar, Och vänder ögat ofta emot ljuset,

Med hoppets öga riktat mot Guds stad, Där hemmet skymtar, som hans Fader byggt

Som om han vore i de gyllne salar. Och vingen lyftes över jordegruset. "

5. Han sitter ofta invid korsets stam

Och sjunger gärna om de dyra såren.

När så de orden ljuda: "Se Guds Lamm",

Då fuktas ögat utav glädjetåren.

K. G. S.

30

Förtröstansfullt.

mf

17. På urtidsklippan.

Arr. av C.-E. Nordström.

HÉä^S

■ tids - klip - pan

- lar trygg på

- la stjär - nor

på klip - pan

-0—

ÉZ

T"f

=jEZZ=jCl

fas - - ta År gott att

klip - pan; Helt sä - kert

fal la Och he - - la

vi lar, Har stan - digt

la

hål

den mig

värl - den

sol och

a v

,s

US

_ K_ __J // V

i i ■*■• -■%■ V- V ■•- ■#- -y

" V " \J t !v X -\j Ll 7

- ta

- la,

- la,

lar

P

Och

Och

Ståi-

Han

se - dan

det så

än - - då

sj Lin-ger:

y

va - ra

tung jag

klip-pan

hem det

l

still.

är.

fast.

går.

N

* i N fe > N i N I

WÉmwmm

Guds lilla barnaskara

På klippan byggt sitt bo;

Där är så gott att vara,

Där finner hjärtat ro.

i

Du, som i världen vankar

Förutan frid med Gud,

På klippan kasta ankar

Och lyd Guds kärleks bud!

7. Se, klippans fyrbåk lyser!

Giv akt, min vän, därpå,

Förinnan känslan fryser,

Och nåd ej finns att få.

Lugnt.

18. Herren kommer!

J. Mc Granahan.

1. Nat - tens skuggor sak - ta vi - ka, Mor - gon -- stjär -- nan ljuv- ligt

O n iro/l in _ Kal i« _ _ f"Av trn.nfln "NTä r t\ a frä 1 - - ia H fl r fVTl

_. O, vad ju - bel in - - för tro-nen. När de fräls - - ta där en

3. Dy re Je - sus, håll mig re - - do Till ditt mö te var - - je

.* i i n . N i i i < s i— i

z£EZ$e1e

31

dfcz=|a=s1==paz=::tE:

m

i

ler,

gång

stund!

Snart

Ef -

S"en

^

-0- 0-

den

- ter

S

säl

ti -

jord

- - la da - - - gen ran - da:

dens ve - - - der - - mö - da

och him - - mel fal - - la.

i f* , N

Vil - kens

Stäm - ma

Fast be-

1

— #-—

t.

~0~é—

—0-3

te

— #^—

- t

— —

t :

-H

ii^NNj^F

// Kör.

z^=pz

■ - rig ner.

- ger - sång.

- hets grund.

r i

_^ — 1«.

"-^m

Her

kommer, Her - ren

mmm

å é-

— xx -\~

-#--

II

kom

It

m

&

r r r r "^-r t r u " r i C

i j

mer. Än - -

^

das

sko

la jor-dens stri - der, Bru - den

--ZZfi—V-l.

_J \-.

:— -rt=

IÉ1

r —

<^ !

i i i r i i i * i • — -t j " ^ i

=9*

?-"=^

Bröl - lop

i

e vig fröjd och frid.

32

Långsamt.

19. O, Herre, tänk på mig!

ffifeiii

=3=1-

::q::

//

:§::

r

^fep

1. Ack,

2. När

3. Ej

4. Väl

| i I i I I •" I I

göt min fräl-sa - re sitt blod? Min ko-nung vart han död? Gav

så han pin - tes, bad och grät, Var det för mi - na brott, O,

un - der då att so - lens sken Sig bak - om mol-nen drog Av

må jag fal - la tacksam ner, Väl må i sa - lig skam Mitt

"i i i

l l i

ö *

i

\

"^^E^^^g^^^^^É

( tdtr|2--:l:zz::t

FimH — * — *-

-J?l=Zs

-l-T-l -i ^

i 0—1-0 # _

.-*•__. _ _ w i 43

// Kör.

han sig

un - - der

sorg, när

ö - - ga

ut

av

själ

tå -

I

II

så ren och god, Att fräl - sa

barm-här - tig - het, O, kär - lek

va ska - pa - ren för mi - - na

ras, när jag ser Hans biLd pä

i i

mig ur

u - tan

syn - der

kor-sets

nöd?

mått!

dog.

stam!

:=t=d

I

Hjälp,

^

I I

0—T -0 , g)-

-fe 12 , M * 1 m —\-* * -&■ f=— t

i-l 2 ="-=t = z=: = r=irt:==t:==t:=:t=:l:

_ T ..J 1 1 ;_

mm

---X-yA

Je - sus

I I i I r I- I I ® I

jag

blir där - vid, Att tro - get tjä - na dig, Och

I

I

I

I

I

I

:£=t:=rt=l=

mEEE£

I

när du

msm

VEÉm.

4__j_ i

-Äi 0— I- £

i r

värl-den

-G> -»-

i=fc=t

! I I

Her - re, tänk

7t=:

P å

-&±-

t

zzizqe.

vid, O,

Jill I

t — \-&- — * * *-

mig!

-.X—+—A—}-.

iii

£. Dock sorgens tår ej gälda kan

Den skuld, vari jag står.

Så tag mig själv, o, Herr©, an,

Ej mera jag förmår.

170. Benådningsbrevet

1. Benådningsbrev jag fått av Gud,

Min sak har han gjort god

Och utvalt mig till Kristi brud

För Lammets död och blod.

Kör: Benådningsbrevet kom ändå,

Och nåd mig skänktes fritt.

Nu slipper jag att ängslig gå,

Ty jag är domen kvitt.

Det står uti mitt nådebrev,

Att Sonen gjort mig fri.

Ej tolkas kan, hur glad jag blev,

Att u nåd u det stod däri.

3. I honom barnaskap jag fått.

Och arvslott då jag har,

Allt efter Kristi gåvas mått.

Av nåd så underbar.

4. Välsignad vare Herren Gud,

Som oss välsignat så!

Nu brustna strängar giva ljud;

Från död till liv vi gå.

K. G. S.

33

34

20. Tidens korthet.

Allvarligt.

fj fi p r c * r

1. Vår tid

2. Vår tid

3. Vår tid

4. Vår tid

är

är

så dyr - bar, men i - lar så fort, Och

så dyr - bar, oeh snart kan - ske don Är

så dyr - bar, så dyr - bar men kort; Se

så dyr - bar, och snart sjun - ker sol För

n N N \ \ < N < N ^ I H^

~jr m m- — * p T, t- 1 — fr—f f

w w \S

knap - past man

slut båd" för

yng - Ung - en

al - - la i

vet,

dig

död

le -

vart

och

bä -

- ver

den

för

■ res

nets

far;

mig:

bort,

kväll.

V

: 3~

De gå, vå - - ra

0, må vi då

Och jun g - frun, som

Ack, säg, vil - ken

3__=__^

^¥1 — j — — jr i i fe f — - m t—m zpr=r=z

år, så -

tro - get

går där

är då,

som flö - ge

an - vän - da

ro - sor

ej

med

som

de bort, Den

de pund, Han

på kind. Hon

vil - le dö Som

\.

ung - e snart ål - dern ju

gav att för - val - ta åt

viss - nar likt blom-man i

tro - en - de, lyck - lig och

b b $ \ " * V V 9 b b

35

**

Kör.

"M=m=^$=i

I I

har.

sig.

knopp,

säll?

ai!ggl

Ja, de

:=£==

Ja,

;=É=ff

de gå,

4--:=

vå - ra år,

-w — r J

f

:r|:

vå - - ra år,

ZÉZJ

JyS-J

bru-san - de strömmen, som rul - lan - de våg. Ja,

^ 1 £ J

de gå, vå

# —

5. Vår tid är så dyrbar, ack, lek den ej bort,

Nej allvar i livet nu hav!

Se, människor dö utan Gud, utan hopp!

Eopa högt: Nu är frälsningens dag!

36

21. Avskedssång.

Något lång sa

fr*""*

mt.

^ k t

— -fc-

— ^t : —

-4n\ «v C.-I^. Nordström.

II m f

Ef-

l

— 4--

l.

2.

3.

4.

— # —

t/

En

Far -

Ett

Välj

t*

* 1 T

av - skeds-hymn

väl, god" vän

ömt far - - väl

där - - för Ii -

< N fe i

•0"

u

jag

- ner,

jäg

-vet!

nu

vi

dig

Det

Ä

sjung - a

skil - jas

bju - der

Je - - sus

: 1 ■:

1 U

vill, Ett

här, Ej

här, Som

är. Låt

_-«i *

(i- ? d

i* "

kärt far-

så där

har för-

ho - - nom

m

~-ä"

f#

i**

: é

_..* i» :

P-

— 027*» *

= f = f = i

\ ...

- 1 *

-t?~

t

-0-

t-

K*

=*=g=3

I // f

i * u v r r >* 5

-- 1 —

väl jag

hem - - ma

ak - - tat

bli - - - va

m~

hos

vad

din

ons ■

Je -

or -

själs

kar

- sus

det

be ■

fe

till;

kär;

lär

D*är !

=1^-*

Vi

Här

Och

Ej

=LPt=

1/

få nu

härs - ka

vand- rar

hög - - re

J-

-V b -

_^_I.

skil - jas

syn - der

lik - nöjd

vis - - het

för

och

och

har

T-

v f

* * T T/ 7* 7 i T C 5 t- t T

den - - na gång;

nöd och död,

dröm -mer bort

bli - - vit spord

Där

Din

Än

Je -

rå ■

tid

den,

- su

- der

kär - - lek

fröjd ut -

dyr - - bar

fin nes

bli

■ - i

och

ut -

all

ö -

dock

vår

- ver ■

hans

sång !

nöd.

kort.

ord.

^ i.

■#. N i N k I .N fc> ,N

Jag funnit livet, det är min fröjd,

Jag därför sjunger så glad och nöjd.

Stäm irx i sången, höj blicken glad!

Snart få vi sjunga uti Guds stad.

6. Till sist farväl uti Herrens hand,

Kanske härnäst på den gyllne strand

Vi möfs och skiljas då aldrig mer;

Med längtans blick jag mot stranden ser.

37

91. Vi suckar du?

1. Min själ, \i suckar och ängslas du?

Det passar icke att sörja nu?

Se upp mot fästet, där solen ler!

Förbundets båge sin färg hon ger.

2. Gå upp till Golgata, se Guds Lamm,

Och stränga lyran vid korsets stam,

Se"n blicka ut över land och hav

Och sjung om honom, som seger gav t

3. Gå ner till stranden, hör böljans svall!

Dig vita skummet förtälja skall

Om evig trygghet i stormens hot,

När hon sig lade vid Mästar"ns fot.

4. Gå till Getsemane örtagård,

Där Jesus kämpat en kamp så hård!

Här vittnar gräset med dagg så röd,

En ängel viskar om hjälp och stöd.

5. Gå bort till graven, där tom den starr

En fridens hälsning kring nejden går.

Hör Jesu stämma: "Frid vare dig!"

Och sorgen flyktar på enslig stig.

6. Till Galileen se"n ställ din färd

Och blicka upp emot stjärnors värld!

De alla viska ifrån sin trakt:

Han kommer åter, ty så han sagt,

7. Gå se"n tillbaka dit Anden kom

Och bida löftet på heligt rum!

Din vapenrustning, min själ, du får,

Och segersången från hjärtat går.

K. G. S.

33

Stilla.

22. Vad önskar jag mer?

Arv. av C.~E. Nordström.

-m-

T=T

flj

1. Fräl

2. Och

3. När

4. Grå

sa -

om

ut - •

ter

rens

en

jag,

va - kan - de

storm - vind sig

mör - ker och

han tor - kar

o -

när

dim

tå ■

- ga

- mar,

- ma

- ren,

r v

I - - från

Räds jag

Hjälp lå

Han lä

det

ej,

ter

ker

-0-

T

him - mels - ka

Gud mig be

Gud mig för

blö - dan . de

— & tfn

"

zznzz

1

— _

Ml

— _^_

;

1

-r^i

? r J

.

ga.

- skär

- -

mar.

- mm

- -

ma.

- -

ren.

1

i

*

u

f

,m- ■■

P

-1

\/

39

dim.

Och när basunen jag hörer,

Jesus på skyar jag ser,

Han mig till himmelen förer.

Stilla! Vad önskar jag mer?

6. Då har jag slutat på jorden.

Längtar ej mera hit ner,

Sitter vid himmelska borden,

Salig, och önskar ej mer.

40

Med kraft.

23» Ungdomssång.

mf

wi\

Ärr.

-*-"

-*■ Sr

u u "

1 . r un g-- dom

Dig- ing - - en

2. Den fäg-ring,

Det fanns ej

3. Då fäl - les

Men ho - nom

4. Två vä - gar

Säg, vil - ket

i/ p

Tit - - i

lo - vat

som den

doft, ej

mång - en

man ej

finns att

mål vill

-*r

T

l>

Ii - - vets

mång - - a

lil - - jan

fäg - ring

sor - gens

å - - - ter

gå up

väl

du

t/.

vår,

år;

bar,

kvar,

tår

får,

• På,

m

=*=^

-# —

f

Din

Snart

Av

Nej,

I

Om

Men

Min

.&-

C.-E. Nordström.

-|— * ^-T^

i <

tid kan

död du

dö - - den

Ii - - vet,

följd av

ej i

vil - ken

vän, ack,

N |S

J «L_

"TT

ju bli kort,

bä - res bort.

blek - tes ut,,

det var slut

sak - nad vän,

him me - - len.

väl - - jer du,

säg det nu!

Se, blomman ut - - i vå - rens sköt,

När tan -ken bort till . da.- len går,

O, ungdom, skå - da här din bild!

Den e

na bär till

him - me - len,

-0-

Hur

Vi

Den

Den

mf a tempo.

dof - - tan - - de

Ii - - ten lil - -

är i al - -

vä - - gen Je - - sus

i*

ja

lo

ar

minns,

sann;

är.

m

m

41

Den andra går till kvalens rum,

Dit rike mannen gick,

Ty Gud med evangelium

Ej honom frälsa fick.

Jag, som nu sjunger dessa ord,

Är själv ju även ung,

Men äger tröst i Herrens ord,

Och Jesus är min kung.

Nu är min önskan härmed gjord,

Att själv nå livets land,

Med dig, som hörer dessa ord,

Få vandra hand i hand.

O, hroder, syster, vaka, bed,

Stå klädd i Andens skrud

Och kämpa käckt i Jesu led,

Så får du bli hans brud!

Se, tiden, hur den skyndar på

Likt vinden över hav!

Yi snart den andra stranden nå,

Vi nalkas ju vår grav;

Vårt liv pä jorden är så kort

Söm fägringen på hö,

Och ung som gammal bäreL bort*

Vi måste alla dö.

m

42

24. Trasten.

Irländsk folkmelodi.

Ärr. av C.-E, Nordström.

II V *

C \tf TT

Jag

Jag

Jag

vil -

Lind

vil -

Till

vil -

Vän -

le

ra

le

de

le

Hart

" ö *_ft J h ii j* ;: ^ A I

?m^\imkm=jmMm

T T

da - gen lång,

Guds be - ha g,

vils - na hem,

gen

ma

ka

med hjär - täts

på nö - dens

Guds frid till

mÉiÉÉr-^

zzrpz

dag.

dem.

3=d

- mf * -fe J

Vil - le

G är - na

Se"n jag

l=§=|ii^^

sjung - a

viss - nar

slock - nar

om

jag;

Je - sus

och för

jor - dens

kär, Sjung

går, Blott

natt, Mång

T

a

min

en

X iV \J i i

— &Z

* För textens skull uteslates i vissa strofer denna åttondel och ersattes med paus..

V

43

M

#--7 & P-

\J—1 p p__

-0-

=iå

s=

iz^zzzzii^zt— jz^=qzzz

E*==*=E4I=

c ort

fa-

ta

av

ders

II P

-0

2

* 3=*

ving - en, Lyf - ter ving - en

vin - den: Bort av vin - den

hu - set Skall jag strå - la

r

^ s ±

liÉlIlil

:=rizz=Ji— =

m

och

och

i

_

i - lar

i - lar

hög - re

m

hem.

hem.

ljus.

M

-pzz

44

25. Guds nåd.

Ej för fort.

i*

Svensk folkmelodi.

Ärr. av C.-E. Nordström,

Mi

f

Av

Det

O

Jag

—fs —

0*

U

allt

är

dy-

arm

■ ra,

och

-p_...

~T^r"^

jor - den är

gott att få

säl - - la stund,

ring - - a är,

> N ^ fc I

-0_

-0 —

Dock

Med

Men

, S

l)äst

all

sjä -

tror

att

sin

len

och

le -

nöd,

man

vet 7

va

båd"

- na

att

mmi

-0

=pn

=f

*t

~ " 5 C i *• & l" l \ ? " * l" i r

• • K • • • I " £ |

glad och from Bland

natt och dag, Till

ploc - ka får På

Her - ren mig Och

Je - su

nå - da -

Or - dets

mi - na

m

lil - la här I nå-dens hel-ge-dom.

sto - len gå, Om än med bön så svag.

fas - ta grund ! Där - till min längtan står.

bör - dor bär 1 nåd så hjär - te - lig.

// mf

.., É— I— 5=- 0— !-#-•. «

1/ \> I 1/ U £

-0- -

-0-"-

ZtlZ=-0±ZIÉL

v

Hal - - le -

lu

ja! Guds nåd är ny för var - je dag Och

i

. r _zr_"=p::

— i^ —

S N N

-tr

=M«

45

f s r i u ^ ^ g t

• ?

ti - - den ut, Ja, den tar ald - rig slut.

2 Ji_j_ i ,n * ,K - ■

" P~ v b v t" t" P If tU "

5. Om motgång möter mig

Och tunga dimmor lägras än

Uppå min vandringsstig,

Det klarnar snart igen.

mg ^ m

46

26. Se, Jesus gick här nyss förbi!

Livligt.

Mel. av K G. Sjölin.

Att. av J. Sonesson.

«a *

1. Sag mig-, du so-ger-säl - la själ, Hur kan du jub - 1h så? Yar

2. Men var det ic - ke du, som var En lam och fat - tig man, Som

6. Och ar ej du Ti.- me - i son, som blind vid vä - gen satt? Var

4. Men säg mig, var det ic - - ke du, Som skygg och en - sam gicK Och

E9Jr£5

It:

r <> r t? ^f^f— tr

du ej nyss en

nyss upp - på en

fick du väl din

spet- älsk var? Vi

syn - dens träl? Hur skall

säng man bar, — Och nu

syn i - från? Vem gav

är då nu så hjär -

l ti

jag det

du spring

den -

glad

dig

te

I

t:

:=*=

I

för - stå? —

a kan? —

na skatt? —

din blick? —

4^4-

Kör.

rr r i> \ l f 5 r * ?— *— 1~ C- r— ?— *— s

1

Jo, jag är frälst och vor-dehfri, Ty Jo - sus gick här nyss för - bi. Han

Det tor - dom var, Nu är jag fri, Ty Je - sus gick här nyss för - bi. Han

1 - trän min blind-het blev jag fri, Ty Je - sus gick här nyss för - bi. Han

Jo, den - na vän, som gick för - bi, Han gjor - de mig båd" ren och fri. Han

1— v

* i IS

I

-J— w_.

^

47

"■

ii

-0 »-

r ^ i ^ r " r p i ^ -* u

los - sat har min bo - jas tvång, Och nu är han min

sol

och sång.

-ÅA

3=*p=ti

T

-r

-0-

Och &äg är du ej synderskan,

Som grät i Simons hus

Och utav frälsningslängtan hrann?

Vi är din blick så ljus? —

Jo, han, som nyss gick vägen fram,

Han frälste mig från synd och skam.

Han lossat har o. s. v.

7.

Men, skall jag mina ögon tro,

Är du ej rövaren.

Som livdömd var? —

Ack jo, ack jo!

Men Jesus blev min vän.

Han plånat ut min syndaskuld

Och dog för mig så god och huld.

Nu sjunger jag hans lov och pris

Bland helgonen i paradis.

Och även mig, som nyss var död

I överträdelse,

Han frälsat har ur syndens nöd

Med stort förbarmande.

Och därför sjunger jag så fri,

Att Jesus gick här nyss förbi.

Han lossat har o. s. v.

Min sång är slut.

Nu frågar jag:

Säg, viljen icke I,

Som lyssnat till dess ton i dag,

Av Jesus frälsta bli?

Kom, som du är!

Ej tveka mer!

Hans milda öga på dig ser,

Du kan bli frälst, du kan bli fri

Just nu, när Jesus går förbi.

Eric*

wm

48

27. Endast en.

Med känsla.

Ärr. av C.-E. Nordström.

1.

2.

Vem kan lä - ka hjär - te - så - ren

Vem kan lät - ta sorg-tjngt hjär - ta!

vem kan mig från fall be - va

N

Los - sa syn-dens hår

Bju - da frid i stor-

lin - der var - dags - Ii

jag råd - vill står och und-rar, Vad som kom-ma skall

da

•mig

vets

här-

ai^ÉÉÉÉÉåiittésiiÉÉiÉ

**u. js. -. _z ~2_ - - — — 3-

*

n"rrru"

"m.

i*

band, Kärleksfullt av - tor - ka tå-ren, ta - ga fatt min

11 ^ t "Tr Ta " ga del nt " i min sm ärta, När mig ån^-est

strid, Vem kan stads" min bön be - sva - ra, Bringa hjälp i

näst, Och när sa - tan mot mig dundrar Och jag ser min

I

-ga hand

•per fatt

-tan tid?

* be-fäst,

? Endast

? Endast

Endast

Mäs - ta-

IÄZ

II f

— fr-

-ft-

V

u

u

:::t:

19-

-0~

T-

Mäs - ta-rcn från Na - sa - ret,

Mäs - ta-ren från Na - sa - ret,

Mäs - ta-ren från Na - sa - ret,

all - tid nå-gon ut - väa vet.

En-dast

En-dast

En-dast

Mäs-ta-

49

II mf

•V

., å « _, _s _, " ™l ^ ^ ^

en

en

en

ren

jag

jag

jag

från

sä - kert

sä - kert

sä - kert

Na sa

mm

-0--

vet : Je - sus, Mäs - ta - ren från Na - sa - ret.

vet: Je - sus, Mäs - ta - ren från Na - sa - ret.

vet: Je - sus, Mäs - ta - ren från Na -sa -ret,

ret All - tid, all - - tid nå - gon ut - väg vet.

-0-

-b-

f=

-0-

EF*

3S=

=?e=PF

äii

Samme Mästare att hjälpa

Är han än, som förr han var.

När mig män"skor vilja stjälpa,

Han sin hjälp ej undandra"r.

Mästaren från Nasaret

Alltid, alltid någon utväg vet.

Vem kan mig i döden följa,

Då de andra stanna kvar

Och när flodens kalla bölja

Mörk och hotfull mot mig far?

Endast en jag säkert vet:

Jesus, Mästaren från Nasaret.

mmå

50

28. De heligas hemflykt.

Lugnt, med känsla.

C.-E. Nordström.

-*fc

-■%-

MEMbjfeÖife^I

1. När

2. Ja,

3. Likt

4. Men

*te£

U ^ "

Ii - vet om - kring oss

lik - a - som lär - kor

sva - lan om hös - ten]

an - das mitt hjär - ta

-

allt - mer

na smy - ga

på riks - te

i kär - le

ty - nar

ga de

av

bort

le - fon

kens Gud,

Och

Och

Jag

j-J.

-p_:

£_4_ -É-I^T-

=t=t

tf

^m

cresc.

-# i -

_ # i_

*

i

// f

-I 1- - 1 — F

värl - den känns lik - nöjd och kall,

läm - na en bråd - skan - de värld;

sit - ter i tan - kar för - sänkt.

bli - ver min värld ic - ke trång.

De he - Ii - ga

Och där - för jag

Ke"n an - das mitt

Hans hjär - ta är

=&$=*

// dim.

|^ U fy U U t/ "0 I L> U U U U £ g f— ~

fly ö - ver land, ö - ver hav Till Gud, i - från tå - rar och fall.

tän - ker, att vi in - om kort Till hem-met få sty - ra vår färd.

hjär - ta vid him - me - lens tron, Och läng- e på hem - färd jag tänkt.

vid - gat för läng- tan- de brud, Fast vän- tan i - bland kän-nes lång.

A J A b

i - # m m — — — # i_«_ ^ #

^i v

51

Kör.

cresc.

■ f f f t f t t ^ u ^ * i u p v ^

O,

"• "• U

låt - om oss

sö - ka

det

van - till är Och sli - ta för-

s i N i N > N fe J > ^ j N j k

<

// mf

U U ,

gäng - el - sens band!

bz=5ft — K — ** — « — f

Här ne - re på jor - den är sorg och be-

// P

JU_J._4i

^^^ili^i^ll^^ij^liil^^i

52

29. Julhälsning.

Fridfullt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström,

dim.

f-fT -*-r- r - r H — p-v-t-tr-^-r — r-e-f-

Frid, frid, himmelsk frid! To - nar från äng-lar-nas här - -Ii -ga sång,

Frid, frid, himmelsk frid! År nu den lju - vas - te hals - ning till mig,

Frid, frid, himmelsk frid! Hör, du som ängslas och suc - kar så tungt,

Frid, frid, himmelsk frid! Klin - ge den häls-ning-en vi - - da omkring,

liäiÉ

mf

eresc.

SiifiiS

r*~fr

-£r>i

f P

r w

ÖJj

I

u *

ZÉ=jZ

v*

Fröj-dar mitt hjär - ta och lät - - tar min gång Här under sor - ger och strid

A - ven, min bro -der och sys - ter, till dig Här under sor - ger och strid!

Hor, tills ditt hjär -ta blir frid-fullt och lugnt Här under sor - ger och strid.

Ba - dan - de gläd - je och här - - Ii - - ga ting Här under sor - ger och strid

Ej för fort.

30. Frälsningsarken.

1. Vår fa -der ut - i him-me - len en frälsningsark har bvggt.

2. Yem är den ar -ken då, o, säg? Var fin - na den, ack, var?

3. Av Fadern till vår frälsning sänd, han kom till jor-den ned,

4. Ut - - i den ar - ken Ab - - ra - ham fann vi - la, tröst och ro;

I I

^

z*ztz

^JL IL

Ärr. av C.-E. Nordström.

1111

i

Jo,

Här

Likt

I

i i i i

T"

N=£=SiEll=ö^^=^

53

i r r i n r kj r f r i

den få ar-ma syn-da - re till himlen fa - ra tryggt.

Je-sus Kristus lie-ter han, i or-det up-pen-har. Tjt - i ar

blev för oss hangjord till synd och dog på korsets träd.

fågeln, som till näs-tet flyr, fann Jakob där sitt bo.

IM ■ ^"

ken finnes

\ i j i± i^ ii i j i j i j. j^.j^i;,^

Ut - i arken, ut-i arken finnes

rum,

V £ i

Rum för dig*,

*-- &

ii f

ZjTZZil

-g—?-

*=

:iizit:r:

I N *

&

rum för mig.

mig, ja, rum för mig

Ut - i

m

X"-

^Éfe

_i/_^_

rum, där finnes rum, Rum för dig, ja, rum för dig, rum för mig

// mf

Ut-i

ar ken fin-nes rum,

Där är rum för dig och mig.

arken, ut-i ar-ken fin-nes rum, där finnes rum, där är rum för dig och mig,

7.

I arken trivdes Josef bäst, där Moses

fick sin del.

Där sjöng kung David glad och nöjd,

där levde Daniel.

När gamle Simeon fick se den fräls-

ningsarken vid,

Han ropade av hjärtat glad:

Nu far jag hem i frid!

I arken fanns för rövaren såväl som

Petrus rum,

För stackars skökan fanns så väl som

för Maria rum.

8. Och än i dag, Gud vare lov, det är

liksom i går:

För alla arma syndare den arken öp-

pen står.

9. Så kom då, innan dörren stängs och

du blir lämnad kvar.

Gå in i arken, ty blott där du är i

gott förvar !

J. B.

54

Glatt.

mf

31. Då jag uppvaknar.

Arr. av C.-E. Nordström.

1. Då jag upp-vak-nar där hos Gud i höjd,

2. Där får jag mö - ta dem jag äl - skat här,

3. När jag hans an - sik - te där skå - da får,

4. När jag får skå - da Je - sus där en gång,

1 S ^ I " S " N > < N - 1

O, säl - la

När allt Guds

Och med den

Som för mig

EÉEE5EE&E

pi§=£

~F-t — * — * — * — **-+ — s * — #i — €— t — *- — i—

r ~ T - T"T — tr^-f— 1 — r — t— si- 1 — r — r-

mor - - gon, då jag e - vigt nöjd Där får åt - nju - ta

folk där - up - pe sam - lat är. Då vi för e - vigt

ska - - ran, som för tro - nen står, Pri - sar den nåd jag

dog, och äng - la - ska - ran mång", Pri - san - den Gud med

gt—tz

; * i i %l

K yl_

T — i"

Ör

It:

e - vig frid och fröjd!

bär - ga - de stå där.

und - fått år från år,

e - vig ju - bel - sång,

Då blir jag till - freds - ställd.

Då blir jag till - freds - ställd.

Då blir jag till - freds - ställd.

Då blir jag till - freds - ställd.

:=ic:

*- -t

--i — i-

55

Kör.

It

m

blir jag till - freda

ställd.

4 *■ ■* 4 -i i

i

i

-r

blir jag till - freds-ställd

"7

Då blir jag till - freds-

" x r — ~N N^

mMmmmmmmi

blir jag till - freds-ställd och nöjd.

blir jag till - freds-

h h i

M. ± Ji

~J*z

v ^

lli

N N h

4 ^L jt

:p ?-

m

ställd.

— J—

ställd.

him

• • ^

me - len, mitt kä - ra

1 -* i

-t b

^

J

111

hem.

lii

och nöjd

56

32. Aftonhymn.

Stilla.

m

— 0^-

3=t

-*-•-

i T

So - lens

När på

Tröt - - te

strå - lar sak -

ha - vet lju - ■

vandrarn of

4. En dag när - ma - re

Ärr. av C.-E. Nordstrc

~-j 1 1 — i

~7~ ~^r

V I

-#— ft~

- ta sjun-ka, Af--to-nen för-byts i

set slocknar Och sig mör-ker bör-jar

- ta fröj-das Ö - - ver so - lens ne-der-

till hem-met, Var - est so - len

ej

I

r

kväll,

te,

gång,

ner,

i

§fe=

Jor - den kläds i stil - la skymning, Da - gen bju - - - der sitt far-

Mång-en sjöman tryggt hörs sjunga: Å - - ter en dag när-ma-

f" n ™% när -ma -re mot må-let, En dag mind - - re, re - - san

Ty Guds här-lig-het är lju - set, Natt och mör - - ker blir ej

§C

h I J>

-0-?-

:t

Jé å.

^

mm^m

E- - vigt bor -ta. Dyst - ra skuggor Sam - la sig så småning-

Så Guds barn på stor - mig böl - ja; Ar - ken nog skall bä - - ra

A - - ven på vår ge - nom - re - sa Till vårt mål, Je - ru

Snart skall Ii - vets af - - ton stun-da; Glatt den häl - sas ut

sa-

av

57

^ i— i

om. Men hur ljuv är den - na tan-ke: En dag när - ma - re mitt hem.

dem, Och . de fä var kväll in- stäm-ma : En dag när - ma - re vårt hem.

en skymningssång vi sjunga: En dag när - ma - re vårt hem.

i Je - sus ha - va Ii - vet, Det blir sis - - ta ste - get hem.

lem, Så

dem, Som

=*fcS

t— r ■ ftif —

fö-rer. Hem, hem, hem!

_»*/\

Äng-lar - nas sång jag hö-rer.

is k is

Äzzfa^lr-"^-

*=*

-5t— ä — t- --« 7-5— r^£=r*i=ti=^*=r =rrz=:

r

r l I

Hem, hem, hem!

I 1 h

V V V 1 "/

Där up-på lug-na

ts h« n , h

E=3

^_J^4-

i */ 1 f 1 1 itu 1 1 1 1 ^ - — -

I

stranden

SPÉ

Vit - kläd - da ska-ror

vän - ta

I

mig

hem.

\-

J J A. A.- #i- ± ±± ± i; i

i—±W*zz — i F— 4-1 1 — 4-1 1 b— tLs=£:

1

9 — T-0^=^0 3-

58

33. Stäm upp och sjung som Silas!

Något fort

mf

~\

H=ö-

I i

r A

Arr

. av

C.-E.

i-i

Mordström.

,** , r

1. När o -

Ditt hjär

2. När du

När ti ■

3. När du

Du ser

4. När mör -

j När du

— ^

<#-

tro,

- ta

likt

■ en

av

hur

ka

1 0-

q- *-:

*."

— #—

— #—

~r-

1 1__

_3 _!_:=— ?-

:_L2?L

0__

~~z * ■

#•

i f

nöd och

ge-nom

Jo - sef

- der dig

leds-nad

"Kri-sten"

skug-gor

stor - mig

4 I

mör - ker

- i - -

fres - tas

ho - -

sorg och

sjun - -

hre - da

böl - -

r " >

här ditt hjär

las av mör ■

här att syn

- ta med nöd

nöd och miss

ker i dö -

sig ut - ö -

- ja har trött ■

f

- ta

ka

- da

av

- tro

dens

ver

nat

r>

— é—

1

gri -

moln

mot

al

för

kal

Ii -

lik-

1

é

~l

r r

per fatt

och nöd

din Gud

- la slag

dig själv

- la våg

vets stig

som han

i ,

— 1

1

Och

Och

Och

Och

Ej

Och

Och

Och

1

E9%e

14 —

1

— —

J *

;— 0—

0— i

— 1

- ?*>_* ■■

-t-

.t— jj- c

t=±~t

V

t: fc -

: t^pr-

-t—fz\

-r-Et-

__(«—

Kör.

=3=n=&=3!. d ri=x

f r T -f — p — r — r 3

59

bad! Snart band och bo - jor lö -

^_.L I= 4^

$=É

sas, och du blir

-^ — r -

F" ~^r

-# -J m— "

^ * f

U I "

å - ter

-4

glad; Och snart, lik - som för des

I

sa, skall så - ren läk - ta bli Ocli

I f I I " . I

- kas från sor

ge

P±*=

fri.

När du likt Mästaren får gå mot kors

och död till slut

Och du med blinde mannen av hämnd

blir kastad ut,

Snart du med Sadrak, Mesak och Abed-

nego sist

Skall segerdrucken sjunga, när alla

band du mist.

Stäm upp etc.

K. G. S.

60

34. Nattliga skuggor.

Uttrycksfullt.

mf

H. R. Palmer.

X" Soff"r"" ga s , ku ^ or - na sve "P a Sia slö -ja kring Mkoeh ort, Kring

A JNatt - h - - ga skuggor sig läg-rat Kring mången, som brann så varm, Och

a S? "r"" ga skuggor sig läg-rat, Be-drö-vad har An-den flytt, Och

4. JNatt -Ii --ga skuggor sig läg-rat, För-sam-ling - ar slumrat in, Och

j J> J> J> Js J , J j> 1* f

|S I— I ^

K f

för - ut så

kors- märk-ta

för - ut så

sov - an - de

-m-

-0-

- 0-

bed -jan - de sjä - lar,

dräkten ej sv - nes

öd - m j u - ka sjä - lar

rast-löst man has-tar

Som va - kat

Nu me - ra

T världsdräkt s

Och mär-ker

U ! V M

bön allt - fort.

stridens larm.

g nu ha prytt.

ej . fa - ran sin.

h N h h h h

-0-

-i —

1/

_£_.

Aj

— m-i-t-^—, —

r^r-

f— *

Slum-ran

Slum-ran

Slum-ran

Slum-ran

-#

•de

-de

-de

-de

lär - jung - a - ska - ra, Lyss-na till väktarens rop.

lar-jung - a - ska - ra, K)äd dig i kor-sets färg

lär -jung - a - ska - ra, Va - ka och bed en tid,

lär -jung - a - ska - ra, Vak - na i fjär - de vakt.

Ji-f—f J. * ^ * - h J ^ J:

* t? ^ sf i — r \j—^~\/— ] — ^v

Hör vad

Gör dig

Följ din

Kan - ske

ZÉ=JÉ~

61

An-den

re - do

Mäs - ta

ol- - ja

V V U

för-sam - ling - - en

att Mäs - ta - ren

re u - - tan - för läg-ret!

i lamp-an du sak -nar

I

sä - {

mö -

Var va - ken, du lil - la hop!

i korsdräkt på Si-ons berg!

Där vak - an - de bed och lid!

Och rlämt-an - de ljus är släckt!

ts h N N

rv " — T— *- — * "

1? P 1 1? 1 t J

| A. A ä- T NI

p=fc=

5. O. Herre, som makt har att väcka

De dina på nytt igen,

Uppfyll med din Ande en skara

Av blodtvagna kvinnor och män!

Slumrande lärjungahjärta,

Vakna, hör Jesu röst,

Tag mot Anden och kraften från höjden,

Drick liv invid Jesu bröst!

6. Nattliga skuggorna vika,

Det dagas kring Sions berg,

Och lärj ungaskaran, som slumrat,

Har iklätt sig korsets färg.

Redo att möta sin Herre,

Vakande står hans brud;

Nu hon fröjdas att följa sin brudgum

På skyarna hem till Gud.

K. a. S.

62

35. O, hur saligt att tillhöra!

Glatt.

mf

3E:

i. o,

2. Je

3. I

4. Må

r

hur

■ sus,

Guds

vi

7 — r — r — f-*— ; » — i

Arr. av C.-E. Nordström.

H

sa

som

stad

tro

ligt

min

vi

get

att

synd

sko

föl

I

till - hö

för - lå

la bli

ja Je

ra

tit,

va

sus

—0

Her

År

E

Un

*

ren

och

vigt

der

&

E3jf=eE

-v—

-K

-4=*

_p_i

-0-

± .-L _J

EÉ=2=fc

Je - sus re - dan här,

blir min bäs - te vän,

fri - a från all nöd.

Ii - vets kamp och strid!

Men vad skall

En - dast ho

Ing - en synd

Snart han kom

det

1C

nom vill

skall där mer

mer för att

ke

jag

63

Kor.

Säl

la

dag,

igliil

~\1Z

Efe

* * R

rpx = r8-i

T"

jag

-* J -t

--— T—» P

// mf

I I

=P=tr-

J=t

^

=5=

g

Guds

i*

:jj=

hus

får

bo

\ S _^_ _, ■ II f B K I N_

I dess fröjd,

fels

r*i=

é-

ii

j_>_-ö_ji

zpm

5. Tröttna ej på vädjobanan!

Segerpalmen vinkar skön.

Snart vi slutat ökenfärden;

Håll blott ut i tro och bön!

64

36. Genom porten.

3^

= n*

i

1. Gud ske lov! Guds barn jag är, Ut - i bio - det ren och skär,

2. Lju - - sets fa - der, upp till dig Hjärtat suc - kar hö - - ja sig,

3. O, hur skall jag skyn - da glad Ge-nom por - ten till den stad,

4. Snart skall fångslet kros - sat bli Och min an - - de % - - ga fri

J* 1 r*

— p—

N

1

s

Men jag vän - tar

Men i di - - na

Där den tröt - - te

O - - - van stjär-nor

och jag läng - tar

ar - mar trygg jag

ar - bets - man får

- na till Fa - derns

Jcrrrt

—fa*-

år

från

år

Snart att

vi -

- la

får,

Lu - - tan-

e - -

vig

ro,

Där jag

lju-

- sa

hem.

E - - vig-

svin

g - a

de

mig

sys

- kon

he-

- tens

|S

jN

ä.

A.

upp med fröjd

till ditt bröst,

har för - - - ut,

mor - - gon gryr,

^

^P&=£

till mitt hem

Nju - tan - - de

Där mig kro

Sång • - en bör ■

_V_.

i him-lens höjd,

din lju - - va tröst,

nan räcks till slut!

-jar, sor - gen flyr,

< K c ,*^ i

-i —

-v-

65

ÉU ^ 1 ^

Pi

Där

Till

Till

Ge -

jag

den

den

- nom

väl - komst

da - - gen,

sta ■

por

den

- ten

N

i.

—f —

hals "

blic

går

jag:

kar

jag

r?==li35is

I_P p £ 1

av

ge .

jag

till

JM_^L

min

nom

i

Je

Je

por ■>

sa - -

- ru -

■ sus

ten

Hg

- sa

m

får.

går,

tro.

lem.

.p pn i

i

uKör.

t± T ,n t jv t i_ n ^ r _J— " ^ é * i ,

och

" i

re-nad väl.

I I ! I " " I I \J V " I 1 l !

I

Fri från ban-den Säl - la an - den Ge-nom him-la-por-ten går.

i

^

-JÉZ

I

I

mm

*=t

m

66

37. Framåt på knä.

Något

raskt.

^Irr. at" (

a.-E.

Nordström-

r n

mf

hN

-H^ -fcr-

r ,

cresc.

— -N-

-fc "t N -n

r- n

-jl ^"

H S

~P J -

"•JL " v - ■■*

1-

\ *r

i— J ^-

ife

—\Z2.

j

" - *

—0-

i

J /

r

* V V

£"

*

\

*

V.

J

* 7

* "^

1.

Fram - åt

knä,

du kor - sets

lil

- la

ska -

ra,

Fram

- åt om

2.

Fram - åt

knä,

om kor - set

kän

- nes

tryc

- ka!

En

så - rad

3.

Fram - åt

knä!

An veck - la

ut

ha

- ne -

ret!

Mot

hel - ga

i

i

4.

Fram - åt

P å

knä

Vi möts av

ny

- a

ö -

den

Men

tro på

i

i

P P

, N

i

i N i s < N

( N

*

i

1

i N

&

-£l

— i^_l

— #—

P

É£

m t

<•

-f *- :

1-

U

"- fc:

1

^ H^

—0-—

(jll

-f* -w

h"

—^-^i

_*__;!

* -

-é—z

*

... w

J_. 7 ._^..

— 0-

— #-—

— 0-

-1^3 J-J

^n" .^

1 ^

1

t

p

V 1 ^

\>

r ■

* u

y>

UJ,*

i

stri -

den k än

- nes

het

och svår! På

kor

- sets

sma

- la väg

är

ing - en

i

i

hand dig hjäl

skrif - ter - nas

- per,

kri -

styr -

tik

ka ger, Snart

vi le, Vi

ty

tro

■ tes

kor

allt,

- set ut mot

som Gud i

e - vig

bo - ken

i

Gud

och ny

- a

seg -

rar vinns. Att

ren -

tvås

här

med blod är

liv i

II, 1 1.

1

C

=f i-

— K k—

- É -

<*

.* i , N

^

1

P P

1—.*

t

&

é

-4 ,~-

-0 0-

~b — V-

tf p_3

U

^| H 3 ^

_G_

m /\

—0

— 0—

0—

0—

i

- •— ii

|

1

_jL_

- H*

_.._ ji

-Ar

— #-

9 n-

*—

— 2 : — :

& v i

^

V

-0 _

7 1

"y

f

m

*•

i

j

1

l

V

V

G r

U

t

fft

* ra,

Den

Je -

sus gått;

tian

med

i

stri -

den

går.

lyc

- ka,

and

- ra strand

ej

kor

- set

tryc -

ker

mer.

skri

- vit,

Men

fräls

■ ning ef -

ter

död

VI

ic -

ke

se.

- den,

Men

fräls •

ning ef -

ter

död

för

oss

ej

finns.

EP

!

— 0-

— ■#-

-t-

1

I

_

— P-

-0-

JL

1

" É--*

_fc —

m

fP 1 1

— £-— t—

.1 iz n JJ

V

t

.-& " dl

"

.-JET - JJ

5. Framåt på knä i storm och lugna vatten,

Framåt i skugga och på brännhet sand !

På knä syns fyren bäst i mörka natten,

Pä knä syns staden bäst på solig strand.

6. Framåt på knä! Snart läkas alla såren,

Och anden trött får vila ut hos Gud.

Ej någon där skall vilseleda fåren,

Ej skugga kastas mer på Herrens bud.

7. Framåt på knä, likt Mästaren i striden!

Se, hur han beder, lider, segrar, dör,

Men korsets väg han valde här i tiden,

Den helgar bäst och oss till livet för.

K. G. S.

67

38. O, Mästare, bevara . . .

Lugnt, gående.

Svensk folkmelodi.

i±w=~-

J _< i ■==- " m f —■ \ _, _._

1. O, Mäs - ta - re, be - va

Min båt är ju så Ii

2. Så mång - en själ här dri

Och föl - jer du ej med

3. Men en - dast böl - jan för

Skall stor - mig re - sa va

4. Jag ser en fyr - båk flarn

Och dit jag ställt min re

ra Och skyd - da mig allt - fort!

ten, Och ha - vet är så stort;

ver, Ett vrak på ti - dens hav;

mig, Jag sä - kert går i kvav,

mig Mot e - vig - he - tens värld,

ra För mig en him - mels-färd.

-ma Så skön på storm - fri strand,

sa Från det - ta ö - de land.

p!i&

-1—.-I -I J 4—j-A 1—-J& n -A É—i-J-j-J-y-n

diEE±*=kz=L+ — — # _*3=j[=t-p.l-« — t— t— U-fa — ±l

rb-fc— -.—!-

, i t " i m f i ;== V

Och vä - gen mel - lan skä - ren Är o - känd ut - av mig, Och

En en - sam själ i värl - den, Mig ald - rig ö - ver - giv! På

Vad är all sorg i värl - den E - mot den fröjd du ger! Snart

Snart skall jag kas - ta an - kar Och stil - la läg - ga till. Mitt

U

1 é

-+ -0. _£-

J I "

sm

rrtfc:

I !

St5=2=T3

"rt=t

g**

mf ^

där - för mi - na ö - den Jag

dig jag är ju kas - tad I -

är all nöd för - svun - nen, Och

hjär - ta re - dan läng - tar; Det

an - for - tror åt dig.

från min mo - ders liv.

"ha - vet är ej mer",

blir, när Her - ren vill.

I I

**#*

J_

-— s>-

m

68

39. På jorden är allt så föränderligt.

Ej för fort.

Ärr. av C.-E. Nordström.

Ii

cresc.

\J \J \j ♦ U \j v

l" £\. J° r / den är allt sä för - än - der -ligt, o, Hur skör är dess

2. Och dof - tar e - mot mig den skö - nas - te ros, Så flyr dock dess

?■ ?fi , ~* S ? r än ö " " ver mi % so " " len så klart > Av mörk-nan-de

4. All glad-je, som värl-den kan bju - -da up - på, Den ler väl i

mm=m

& i n « n

-%

_?_.

zlzrAS-T-é

^ZZZMZZZZ tZXZ^Z=^Zrz %.

// «/■

i*

vänskap,

fäg - ring

sky - ar

bör - jan

flyk - tig dess ro! En vän är

så has - tigt sin kos. En fläck ut -

bort -skym - mes den snart; En sky har

men svi - ker än - - då"; Ett le - - en

" ^ * ^ " l

al - le - - na be-

- i ök - nen har

al - le - - na ej

• de en - dast kan

-m —

i

J i N , N

— É-+— h #-•• — .-? —

z:p:

■__i f — ;,_^ * — *• — *-

■p_z

— i — ^"

— ~N

ii p

" — Kt

=s=*-

— #~

■ i

K-

ly-

^

=*t

: ^!r

" u

stän-dig,

gröns-ka

mör - ker

tros - ta

-n-

*

blott

för

i

min

en, Som

mig, Den

sig, Den

själ, Ty

i ^

gör

grön

skyn

ler

r— *—

— #--

mig

skar

var

mot

<*

i

kring

• i

mig

3-3-

_fc b

f-

: t:

tj

^

m.

T

0". r

V v i

:fca£

-i.—^ x -jL—

bio - det rätt - fär - dig och ren.

Je - sus; han änd-rar ej sig.

Je - sus för - kla -ras för mig.

Je - sus, se, då är mig väl,

-R y ^ ,n

"T^

■S=^=*

Här kastas vi kring på ett stormande

hav

Och jorden tar åter vad jorden oss gav,

Men tron har dock funnit ett fäste och

ser.

På Jesus allena och önskar ej mer.

Mitt hjärta är aldrig, nej aldrig sig likt,

Än varmt och än kyligt, än fattigt, än

rikt,

Det skiftar beständigt, men ett är dock

fast:

Det hjärta som en gång för syndare brast.

m

40. Hade jag vingar . . .

Knytande.

Ärr. av C.~E. Nordström,

m*i

jag

de

1. Ha - de

2. Un - dan

3. Ha - de jag

4. Vi - sa, o,

h N

*__ És i

ving - ar som

mörk - nan - - de

ving -ar som

Her - re, din

f\ is fe

du - van,

sky - - ar,

du - van,

du - - va

I I

=£z

Vil - - le jag

Un - dan en

Skul - le jag

högt ö - - ver

mm

s

jmf

% - - ga så glad Un - dan den i - - lan - - de

bull - ran - - de värld, Hän till den ljuv - -Ii - - ga

byg - " g a mitt bo Djupt i den skydd - an - -de

vå - - gen din stig; Du är min borg och min

-0

■T 1

h

_*j_

1

n

-*._

-# i -

-p —

-K

iwp

-Ä-

T

"fe— T—

T

i

vin - den, Hem till

fri - stad Skul - le

klip - pan Där får

klip - pa, Göm mig,

Guds berg

jag sty ~

jag vi -

ack, göm

och Guds

- ra

-la

mig

stad.

min färd.

och ro.

i dig!

70

Ej för fort.

41. Jesus lever.

=*==*

l l

f— *

Ärr. av C.-E- Nordström.

Ii

I

i e . \ s1 ^, ! e " ver - Je - sus le - ver, Och han ald - rig and - rar si

Visst vill köt - tet va - ra mäk-tigt, Visst är an- den än - nu sva»

Hur det mörk-nar, hur det stor - mar, Han är ljus och till -flykt no

Blott i dy - ra si - do - så - ren, Där finns till - flykt för min själ"

TTJ

: mm.

Fa - der, nio - der, hem och fram - tid, Allt han va - ra vill för mig-,

Men min sak är än - dock Her - rens, Och han hjäi - per dag från dag"

Han, som hel - ve - tet och dö - den I sin död ock ne - der - slo^-.

Men i des - sa är jag sä - ker, Och där är mig allt så väl.

n mf

é-=

=*=&=±

Väg, där ing - en väg jag fin - ner, Råd, där in - tet råd jag vet,

Och han ger vad jag be - hö - ver, Sär - skilt för var sär-skild tid.

Un - der Jo - sti ving - ars skug - ga Är så lugnt, så tryggt, så gott,

Synd och sa - tan mås - te vi - ka För det dy - ra bio - dets kraft,

m

É.-

I

J=l=

=$=E£

__p_.

71

// »«/

Nog för him -len, nog för jor - den, Nog för tid och e - vig - het.-

Ny hug - sva - lel - se och styr - ka, Ny för - lå - tel * se och frid.

Och jag° är så väl he - skär - mad In - om det - ta fas - ta slott,

Och det bio - det har be - stan - digt Sam - ma kraft som förr det haft.

" « " " *• l l > t I J -i. -^ A

O, då vill jag icke sörja!

Jesus sörja vill för allt,

Och han ger vad jag behöver

Och däröver tusenfalt.

Fri som blomman på sin tuva

Eller fågeln på sin kvist

Vill jag leva för att sjunga

Blott om dig, o Jesu Krist.

Må då Jesussången klinga.™

Ljuvligt över berg och dal

Som ett genljud utav sången

Ifrån Lammets bröllopssal;

Givs det intet annat ämne

För de frälstas sång en gång,

O, då vill jag ej på jorden

Sjunga någon annan sång!

69. Glödhet frälsning.

1. Jesus, Jesus, kom och döp oss

Med din Andes kraft och glöd,

Så att vi må kunna väcka

Dem, som dött en andlig död 1

O, låt pingstens flammor skingra

Töcknen, som vår blick ha skymt,

Kom ibland oss du och vidga

hjärtana, som ha förkrympt!

Kör: Giv oss nu en glödhet frälsning,

Som förtär allt eget jag,

Sänd oss nu den helga elden,

Herre, döp oss nu i dag!

2. Jesus, dina trogna vittnen,

Vilka fordomdags du haft,

Sände du din eld från höjden,

Döpte dem med himmelsk kraft,

Tack, att än du är densamme!

Gudakraften har du kvar.

Herre, låt den mäktigt falla

Över oss nu en och var!

3. Döp oss, att vårt liv kan bliva

Ditt, o segerhjälte likt!

Döp oss, och vart renat hjärta

Skall bli ljust och varmt och rikt.

Sedan med förnyad styrka

Draga vi de skarpa svärd,

Lyfta högre korsets fana,

Segra över synd och värld.

72

42. Kommen, sjuka, trötta!

Värdigt.

i

m

mf

z El

I

1. Kotn-men,

2. Je - - sus

8. Är du

4. Yng-ling,

J

:e=*=

Arr. av C.-E. Nordström.

II

— ?— r— j ,* — r— * — ,«- ! -f-^.-

SJU -

öpp.

sjuk

ka,

nat

och

vad

tröt -

häl- -

där -

tycks

i

- ta sjä - - lar,

■ so - - brun - nen,

av dric - - ker,

om brun - nen,

!

=«F

I,

Som,

Du

Som

som

av

din

är

» . — __E_i_g. 1_5 — _ # # . — 0-1— — i j -j_d

vän - ten

Ii - vets

häl - - sa

fylld med

ef - - ter

vat - ten

å - - ter

Je - - su

nåd

full,

får,

blod,

É=£=g=§=5=b

i

Och,

Ock

Det -

Är

lik-som E - gyp - tens

av dig kan bli - va

-. ta vat - ten ve - der

den verk-ligt av dig*

trä - lar,

f un -nen,

kvic-ker

fun-nen?

&

i.

iav.

I

f ^

-r — **— i— £■— 5— r-r-ft-*-y

i i

Ve - ten e - - der ing - en råd !

För hans nåds och kär -leks skull.

Tröt - - te vandrar"n, där han går.

Drick, så får du himmelskt mod!

J> ^ J>

Hö - ren, sjä-lar, hö - ren, sjä -lar!

Hö - ren, sjä-lar! hö -ren, sjä -lar!

Hö - ren, sjä-lar! hö - ren. sjä - lar!

Yng-iing, stan-na, Yngling, stan -na,

/ * \J u I 11/

73

cresc.

l:staggn. i | 2:dra ggn. , , j

V V V U

1 V V ¥ \j p l ^_^i "

Här är frå-ga blott om nåd. Här är frå-ga blott om nåd.

Brun-nen är av vat-ten full! Brun-nen är av vat-ten full!

Här den sju-ke häl - sa får. Här den sju-ke häl - sa får

Ba - - da fritt i Je - su blod! Ba - - da fritt i Je - su blod!

5. Unga kvuma, jag dig frågar:

Dricker du av källan röd,

Eller kanske än du vågar

Gå förbi?

Se där din död !

Kör: :,: Drick ur källan, :,:

Drick just nu ur källan röd!

6. Syndare av alla åldrar,

Stånd ocli släkten, hören på!

Gud oss alla hjärtligt bjuder.

Vi ur källan dricka få!

Kör: :,: Hören, alla, :,:

Vi ur källan dricka få!

7. Ej är skäl att bliva borta,

Då du fått ett sådant bud.

Vill än längre du förakta

Den, som vara vill din Gud?

Kor: :,: Bliv ej borta! :,:

Hör, så ropar nu din Gud!

74

43. Jag skall igenkänna honom.

Fanny J. Crosby.

K Kt !■

Jno B.

Siveney.

I!

1. När mitt livs - verk är än - dat och jag ö - ver flo - den går

2. O, vad jub - lan - de säll - het, då hans an - le - te jag ser

3. O, de kä - ra där hem - ma, hur de vin - ka mig till sig!

4. Ge - nom fri - sta - dens por - tar, klädd i vitt, mig Je - sus för,

rs h i ^ ^

Och den

Och den

Vårt far-

Dit där

s < N < N ^ < N > i n /s , n > t .* , n

V V \ V U V V V V " "

hk—*—* — »i— »i — * — *— -* — *-\--e--z ■— -r-L

V V V V V P U V " " "

I

-*-

-0-

u

T

lju - sa, skö - na mor-gon hö - jer sig, Jag skäll skå-da min Je - sus, när på

glans, som ur hans hel - ga ö - gon går! Hur mitt hjär-ta skall jub -la för den

väl vid dö-dens flod jag tän - ker på. Till Guds här - Ii - ga E - den de med

ing - en tår från ö - gat mer skall gå. Glatt den e - vi - ga sång-en sjung-er

I > > / / , N f> f> N I

tt:

vy— *

j. j. jl s S ^

0-

him - lens strand jag står, Och hans an - le - te skall först väl-kom-na mig.

kär - lek, han mig ger Och för hem-met, som jag ut - i him - len får!

sång väl kom - na mig, Men jag läng - tar se min Je - sus först än - då.

jag i äng - lärs kör, Men jag vän - tar se min Je - sus först än - då.

,N

?_

i— P — t — pz-pz=tizzti=:t3zrtciz^5z±

Kör.

fe2

# _I

r

r

75

-#- — ä— -j

i. v

Jag

skall

gen - kän - na ho - nom Och för-

— P-t? : b— —b-

z*=zi*=z*=— m -=-*z=r—

ju

_p ?_

~*T fr—

_P

Jag skall i - gen - kän

los - sad bred - vid ho - nom stå, Jag skall i

Tzzzuzirjzszzzzzizrzzzi:

=ÉÉ=É2=B

- - - - gen-kän-na

Jag skall i- gen-kän-na

É-# — a i T _ .

t_lp p p_

+• -0. £- -0.

-P-

-» #— i

-P — P-H

Jag skall i - gen-kän-na

Je - - sus

I

Av

-i — ^ — r — r-r—t—y--^-

de

sar - ga - de

hän - der

då.

76

44. Hans röst jag förnam.

Ej för fort.

-ir-

--8-

* K

K

V

Arr. av

C.-E. Nordström-

ii -

lw^ =

H* •

.-s

,N

k. h

—0 — * — *--

9

-;

ut -

mig

ing

nu

har

har

,N

JL

-t* ■

-?- — 3-

—i-.

■ ^

*-

— 0—

för

e -

för

i

J a g

- de

r

JL

• nam

- mot

-mig,

dag,

kom,

törst

r

- i

sin

- en

i

han

han

t

1.

2.

3.

(i —

Hans

Han

Man

Och

Fast

Min

0— -,

t?

röst

räck -

sa -

lik--

hung

brän-

JL

jag

-te

- de

väl

-rig

nan -

JL

i "

fram - man

så - - ra -

bätt - ring

dag är

mät - tat

stil - lat

/V jv

*> •

k =

U 1 " "

-de land — Vi

de hand — Vi

det fanns — Vi

jag hans — Vi

min själ— Vi

jäm - väl — Vi

S N

—^ J j —

—0 —

0- —

-r~

M4-

-*-

[/

i £ -

— V —

V

-t—

_&J

p [_ " _

l:sta ggn.

2:dra ggn.

mf

=r=— g * — tt : . n : : ft — * -p-

" f" B * * * Z~ Z- -*-». i .#..-..#. JL* A ^

- U P u [, ^ |— u t f * W v ? r-t ■ U

äls - ka - de Je - sus mig så?

• "i/ " " " i/ I U

( Jag

äls - ka - de Je - sus mig så? \ Hör,

I I

N ,N fr |S > r * , w ,N

! J C K <^ l i "•; — - t T P K i -r r r k i

I— U

--J-^-Ä

i, 1 1. " " " U " L< ( L L. L< rf L> "* ^

om"*?. - -

9 w

:: T^

—T

- fr-

skyn -da - de fram Till

kor - set han bar, Och

mör - ker jag gick, Fick

& I N

It

m=$

-t-

kors-trä-dets stam, Be -kän-nan - de synder och

för - net ger svar: »För syn - da - re Je - sus har

ljus av hans blick; Lik flö - dan-de ström blev min

< s «!. **■ 4 *-

^

j.

JL

±-é-

il

^ V

77

-T7— I — b b b f ft

fel,

blött",

frid.

v — .>

Han

Hur

I

res - - te

kan jag

him - len

N \

r r

jL jl

It

p

30*

mig upp, gav

be - - ta - - la

en gång skall

♦* I fe

— é=-

mig

det

jag

ZMZ

-m-

viss -het där-

of - - fer han

sjung -a han»

uKör.f SS II S _^

— -±_g — j^ — p — — ^.i ^^ ^_i ^ T _^ - *

• », i i u i^ u ? "„ ^ ^

Vi äls - ka - de Je - sus mig så? Vi äls - ka - de Je - sus mi;

sus mig sa

Vi äls - ka - de Je - sus mig

- JS. JE- J JE- A JK_ -K- A" I I I \ I J J

fe * , -T— - •-« g— T-g *— jfr-S— g=*=

?=&EEEE^iEElEEEiE E?E^=_-:

:tz.-rt=rqr-::

-5- ♦■ ■#.-•■-£■-*-

K >, ♦• ♦• ♦•

äls - - ka -

K \

r r

2

- de

s

Je - - sus mig

4 4*"

m é é

"" f

\j (••

*

* f

b

så?

izit-

I

-9-

ii

78

l£j för fort.

45. Härliga frälsning!

Arr. av C.-E. Nordströn

II

1. O, här - Ii - ga frälsning, som Je - sus oss vun-nit I - ge -nom sitt

2. Den fräls-ning- en höll ut - i gläd - je och smär-ta. I med-gång-ens

3. För svik-tan - de rö och för tel - ning - ar ve - ka Var fräls-ning-en

4. Och än -nu den hål- ler, är all - tid sig Ii - ka, Den här - Ii - ga

- *_

-P I-#-

U i/ U

dtf==

r 7TfTrryrrm-T

1^

of - fer på Gol - ga - ta höjd! I flyk - tan - de

da- gar och mot -gång -ens tid; En bal - sam den

all - tid det säk - ras - te stöd, Och tu - sen mar

fräls-ning, som Je - sus mig vann, Den mäk - tar som

da - gar i

var för vart

ty - rer de

förr gö - ra

mMmm

m\

P

=?:

-t — p-

ti - der som svun-nit Den tu - sen-den skänkt bå- de lyc

blö-dan-de hjär-ta, Den bring-a - de jäk - tan-de sjä -

ging - o så ble - ka Men ful - la av mod e - mot mar

fat - ti - ga ri - ka, Och gläd-j« den bring - ar o - änd -

ka och fröjd,

lar - na frid.

ter och död.

lig och sann.

5. Så vill jag min frälsning för ingenting

mista,

Den blivit för hjärtat den skönaste skatt,

Den håller mig uppe och bär i det sista

Och är mig ett ljus i den kolsvarta natt.

79

Lugnt, fridfullt.

mf

46. Sann hjärtefrid.

Arr. av C.-E. Nordström.

I

i

r

i

"$:

=^=:^

_..#..».

gott det är att

gott det är att

3. Hur gott det är att

■ i : j j

— T —0- *- # S —

ä - ga Sann hjär

va - ra Guds kä

le - va På ba

te-

ra

m/"

te=£

r

— r

• I I I I "

frid! Tänk, vad man

barn, Av Je - sus

nåd, Väl mig, att

helt

jag

I

är lyck

för - los

lärt kän

i

lig

Trots nöd

Ur .« yn

na Guds fräls

■£-~—jt-

och

■ - - dens

- - - nings-

\ɱ

f " r r t ■< r r t " " r

strid !

garn!

råd!

Guds frid, Guds frid så dag som natt, Guds frid, Guds frid

Guds barn, Guds barn, o, tänk hur gott, Guds barn, Guds barn, o,

På nåd, av nåd jag le - va får, På nåd, av nåd jag

P

m^m.

-# -» "-T #

I

I

jt

I I

< j

dag som natt, Guds frid, o,

tänk hur gott, Guds barn, o,

får, På nåd jag

le

va

1

w>

T

i

i

-&-

vil -

vil -

in

- ken

ken

i

dyr -

sa -

him -

bar

lig

len

skatt!

lott!

går.

J> ^ J

m^m^w^MMmMmmmm

80

47. Den smala vägen.

Glatt.

Mel av- K G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

r ■*■ " K m \ P i ■ -i # r —

* .\> u " lJ 1/ " " " * ^ l

1. Väl

2. Väl

3. Väl

4. Väl

• sig- -

sig -

sig -

siff -

m

1 -B— — f— ■

na de

na - - - de

na - - - de

na - - - de

_*•..

sma - - la

sma - - la

sma — - la

sma - - la

^ ,^

l J é

ZfiZZ

väg!

väg!

väg!

A- Ji

O, säg, vem har

En kungsväg till

Här Ab - - ra- hani,

Min Gud, är det

£

-é-0-

-0 0-t— (•"

J*

rrrr-?"

gått den

him - len"

I - - sak

J a g

ha

I

stig?

fått,

gått,

sant, att ock jag

t— k k — £ — £ a T -

I Jf- -=Z*. 0-—jT±-

J&a; ser där

Den ko - nung

I nö - den

Till him - len

de bio - di - ga spår

en själv sta- kat ut, __

på Gud de ha trott, Vid

får vand - ra på den Så

f> ,n js ^ ^ i , \ n \ n n r — j

JK>>.

vitt - na om himmel för mig.

här i-bland tör-nen han gått.

off - ret de vittnesbörd fått.

ring - a, så fat-tig och svag?

Väl - sig - na - de sma - la

vag!

Här

&

— ÉJ ±. h

^IlfZ^riT-^-T-^— 0^-0^-0— «

t3

81

cresc.

II mf

K \ \

ser jag min brudgum har gått, Och nu i hans fot-spår av

-C

m

-#- 0-

jL

mg

V 1/

«=

// w/

nåd

Jag

hem

vag

till

brud - sa - - len

fått.

Välsignade smala väg !

Bland sjukdom och tårar den går,

Men snart uppå livsflodens strand

Jag hälsa och glädje undfår.

Välsignade smala vägl

0, kunde jag rätt dig förstå,

Då skulle med glädje och fröjd

På lidandets vägar jag gå.

På lidandets saliga väg

Där fostras du häst, Kristi brud,

Och sist inför tronen med fröjd

Du lovsjunger Lammet hos Gud.

82

48. Du trötte vandrare.

Mel. av K. Gr. Sjölin,

Något raskt.

Arr. av

C.-E. Nordström.

" r"\7~»LL

mf

K—

K — i

— H*-

*

>

N - hk -,

m*—-

&

_:*l_._

p —

l

-—*-

z * & :

h*r

t?

— é — -

t J

*

- ^ ?■

i

i.

2.

Da

Går

tröt -

här

te

din

vand

väg

- ra

i -

re

• ge

- nom

him - la-

tör - ne-

a.

Går

va -

gen

-

- ver

hav

och

stor - mig

j

4.

Ar

re -

san

svår,

ju

skö

- na

re är

Pri-ä

?

_ H N_._

7

i.

*—

— ZZ ~~

__ — —

#—

: — 0.—

— 1~

,S_

— |i J—q

\pn

■&-

t* :

- V

ler, Hon sä - ger dig, din

har. Din nöd är känd av

land. På stor - mig våg han

röst; Ditt an - kar - tåg gör

la^Ei

w&

Gud står ej för - lä - gen;

her - den i - bland få - ren;

lo - vat dig att föl - ja;

fast vid lug - na strån - den,

.J!__£ T -*_^

-J7-

fej=É=gES

83

Han styr - ker dig

Det var för dig

Och sjun - ker du,

På stor - mig böl

nar

han

han

ja

trött

tör

räc

fat

du

ne

ker

ta

dig - nar

kro - nan

dig sin

mod och

ner.

bar.

hand.

tröst.

5. Ar natten mörk, Guds löftesstjärnor

glimma.

Se Gud i allt! Yar natt ju morgon har,

Snart väktaren förkunnar morgontimma,

Och efter natten solen strålar klar.

6. Se, löftesbågen står ju kvar på fästet!

Se Gud i allt! Dess färger säga dig:

I arken trötta duvan funnit nästet,

Och trötte Noak funnit banad stig.

Lägg ut på djupet, tro vad Herren säger,

Se Gud i allt och tro, där hopp ej finns \

En säker borgen du i ordet äger,

Och vad han sagt, han evigt, evigt minns»

Är du av bröder misskänd här på jorden,

Se Gud i allt; han dig ej glömma kan;

Är du av vänner här förgäten vorden,

I himmelen du har en Jonatan.

K. G. S.

84

49. Du lidande själ.

K. G. Sjölin.

Långsamt.

1. Du Ii ■- dan - de själ, som

2. När mot - gång och nöd om

3. För - und - ra dig ej, när

4. Snart ran - das den dag och

sor - jan

töck - na

jag - et

mor - g o

i

de går, Och

din stig Och

dör bort För

nen gryr Då

fuk - tar ditt lä -

fa - ror - na ho -

so - len, likt blom

ing - en skall grå

25fc

lö£

ger med tå - rar,

ta på far - den,

man på san - den.

ta och kla - ga.

ij -=■ r -5-

Du vän - tat på

Då med - gång och

Din föst - rings - tid

Ej värk var - der

J

4

|

J* -*-

"t—

# N

" *- 3.

p

?• (•

— fcr" :

: (:

1

m

;^

&

r

b ätt

vän

är

mer,

jElEÖI

• re

ha

här

-# A -

r— *-

år i - från år,

flytt i - från dig

ne - re så kort.

sjuk - do - men flyr,

-h\_ j.

N

=1=

Men tör - net

Och läm - nat

Dig ug - nen

Och bar - net

h

r

blott

dig

blott

skall

fe

me

en

fri

tac

tt

- ra dig

sam i

ar från

ka för

_„ 0X—

85

så - rar; Var stil

värl - den, Du har ju

ban - den. Den vän - nen,

a - ga. När him - me -

Ep

-i-

-fÉÉsl^

T"

I

N ^

för

en

som

lens

^EB

i prov -ning - ens stund! Snart

som äls - kar dig ömt, Han

Gud

vän,

dog på kor

por - tar öpp

set

nas

för

för

dig,

mig,

Han

-É 0b.

-0-

__V_

_lA„ k J5L-J-.

--■$—

:^zz

Ii - dan - dets tim - glas ut - run - nit;

ald - rig dig svi - ker i nö - den;

las - tat dig själv på sitt hjär - ta,

glöm-mer jag nö - den och kva - len,

N

I I

mm.

-m—

T

I

-T.

h—

Guds kloc - ka för - se - nas

Sin dyr - köp - ta brud han

Du ar ju hans brud; om

Då Je - sus, vår vän, skall

_^—

=EgEEgpE=Eg

IJL — i- — J*. -- — f-i—0 — - — S i T*—£-

. I f * I V I U t I f T

^=ä=z

en se-kund; Snart slag- get från gul - det för

rig för-glömt Och sist han dig bär ö - ver

glöm - mes ej kvar i din

tjä - na i him - mel - ska

ej

ald

trång blir din stig, Du

upp - skör - ta sig Och

svun-nit.

dö - den.

sm är- ta.

sa - len.

1 S N J. - n J n é I - n N I

mmm

86

50. Kristi kors.

K, G. Sjölin.

Jublande, dock ej fort.

R. Lowry.

i p i v ff r r t

1. Han bar sitt kors in - - till

2. Ack, kä - - ra kors, jag tärs

3. Hjälp mig att med Ma - - ri -

4. Du full av nåd och san -

I

åfÖ

1 " \j

sin död, Min dy - - re fräl - sa-

av dig Till him - lens fröj - de-

- a då Stå kvar vid kor - sets

ning, kom Från Fa - dem till oss

N

u

--J K

//

re, Det var

sal, Där An

fot, Och lär

ner, Du fräls

hans en - da hjälp och stöd, När trött han dig - nå-

den säll får vi - la sig Från tå - rar nöd och

mig kor - sets vä - gar gå, 0, Her - re Se - ba-

- te mig från synd och dom; Vad kan jag öns - ka

2£?3=r

ga

du

mmmimm

jag

kors är

av - skilj

dog, du

4 &_

0— \

ett

tet

allt

de

kors, Men

kors, Det

mer, Mitt

blott Ett

87

bu - - ret kors det är.

blott en till - flykt är.

kors mig äls - ka lär.

kors och så en grav,

It:

É!£

-Jzlz

&

b J

-r

Som få -

Som få -

Som få -

Ditt he -

In bärs av

geln bärs av

geln bärs av

la liv och

I

>

E&É

ztj:

~N-

0-

vmg - en sm,

ving - en sin,

ving - en sin,

blod jag fått,

ä

o,

Kris - - ti kors mig

Kris - - ti kors mig

Kris - - ti kors mig

dju - - pa kär - leks

bär.

bär.

bär.

hav.

iili

§¥=

-H I- K f -

_| ,H^-

wm

88

51. Du sorgsna själ.

Ej för sakta.

m

mf

Egi:

It

1. Du sorgs - - na

2. Skall Gud sitt

3. Om du som

4. När ung e

Arr. av C.-E. Nordström.

, . ! ^

|

p

#•

^ ■

—é—7*

" , p

: — J_

1

\>

i

r

själ,

som

i

mör -

- ka

da-

folk

ge -

- nom

ök --

- nen

föl-

Ab - -

- - ra -

- ham

skall

dig

lä-

Jo - -

- - sef

skall

upp-

- höjd

bli-

±=i=^=±=z±=

■v

feÉÉ

lar Bland Ii - vets skif-ten be

ja, Som ö - - ken - - Ii - vet så

ra, Att tro på Gud, där du

va, Han eg - - na vä - - gar ej

-*--

4— i— #-±* — jp — i± — i—

drö - vad går, Till sorgs -na

väl för - står, Det mås - te

ej ser hopp, Det en - - da

mer får gå, När dol - da

hjär - tan

stil - - las

bar - - net

dröm -mar

Guds

vid

du

han

An - - de

ha - - vets

mås - - te

skall

ta - - lar;

böl - - ja

bä - - ra

I

Och

Som

be - - skri - - va, Han

bitt - ra

föl - - ja

lyd - nåds

mås - - te

W~

i v

nö - den

moln-sto-

of - - fer

EP*

h— •-

i

I h h h

p_

^r-" — -w "W LJ^r" -W" & l\ I

* $ — j- F * » p — ff pi — j — |-

lian

den,

P å

med

i

dig för - står.

vart den går.

ber - get opp.

Her - ren stå.

2:dra ggn.

Jö:

I

en ■

sam

f T

för - står.

den går.

■ get opp.

med Her - - ren stå.

nö - den han dig

moln - sto - - den, vart

of - - fer på ber -

89

5. Om du för andra skall kunna tala,

Du måste lära dig tiga först,

Om du de sorgsna skall få hugsvala,

Din egen nöd måste vara störst.

6. Om du som trädet skall kunna ädlas

Och lämna frukter till Guds behag,

Du måste först utav kniven skäras,

Se"n bär du frukter av ädelt slag.

Job fick ju prövas, så säger skriften,

Men livet Herren om händer har,

När mätt av dagar han bärs till griften >

Står livets furste vid stoftet kvar.

Ett liv ej helgas förutan smärta,

När smärtan kännes, är livet kvar.

Ett barn har alltid sitt modershjärta^

När du är barn har du Gud till far.

Att ej misströsta, om också gråta,

Och ej förhävas på lyckans höjd,

Är ökenlivets fördolda gåta;

När hjärtat gråter, är anden böjd.

K. G. S.

64. Guds under i naturen.

1. Yad säger solen, som härligt strålar

På himlafästet så hög och klar?

Yad säger stjärnan, som vänligt prålar

Och tindrar där, som hon förr ock var?

2. Jo, solen vittnar om Jesus, ljuset,

Som kommit har ifrån himlen ner,

Att lysa, leda till fadershuset;

Det vittnesbördet ock stjärnan ger.

3. Yad säger fågeln i morgonstunden,

Som fröjdfullt sjunger i närmsta träd?

Yad säger sippan, som står i lunden

Bland möss och stenar på stängel späd?

4. Jo, fågeln säger, att du bör prisa,

Som han, Allfadern för minsta korn,

Och lilla sippan, hon vill dig visa,

Att lyckan finns ej i Babels torn.

5. Vad säger bäcken, som ivrigt hoppar

Med lust och fröjd utför klippans rand?

Yad säger regnskurens tunga droppar,.

Som sprida svalka i stad och land?

6. Jtf, bäcken säger, att vi må ila

Allt närmare mot Guds kärleks hav,

Och regnet säger, att det är vila

Att tjäDa Herren intill sin grav.

7. Gud i naturen kan ock oss lära,

Att han är rik och för alla god.

Av nåd han vill oss på händren bära

Samt leda, hjälpa och giva mod.

8. Så vandrar jag till den gyllne staden,,

Där varje gata är lagd av gull,

Och stäiler in mig i frälsta raden;

Där får jag vara för blodets skull.

90

52. Nödrop.

Stilla.

It

m=

Ärr. av C.-E Nordström.

1. Säg-, kä re

2. Du bru - kar

3. Du, Her - - re,

4. Låt där - för,

Fa - - der, har du glömt

ju för - - vand - - la allt

som till hjär - - tat ser

Hér - - re Je - - - sus god,

■w=*=

y_ ji ^ J W—l-V i- *

» 1—?: m » n* — -T — "- ^ »

Ditt

Och

Och

Din

^ ^ .i ^

^ i/ i

ring -a stoft på jor-den?

tros -ta de e - - län - da,

kän-ner, när det mat-tas,

bitt - ra död och smär-ta

i " *

I I

Har jag ditt tå - la - mod uttömt Och

Upp-vär-ma det, som bli - vit kallt Och

Låt nåd från himlen blic-ka ner; Du

Få stär-ka bå - de kraft och mod Och

^=t=±=i=

fe$=äEE3EjE3EEEr=E3=£

-r- — *— V - 1 r- 1 -* — * r-

^ P I I I I t*

ar

allt

vet

vär

♦ ♦• "V

I ^ "

o - - lyck-lig vor-den?

till go - do vän - da.

ju vad. som fat - tas!

ma upp mitt hjär - ta!

-y— **- » — |-t- j— jK— * — — *~ •

:&-

Jag bö-jor mig i stof-tet ner

Ett krossat rö bryt ic - ke ner,

Där - för, o Her-re, låt din nåd

Jag lämnar mig ut - - i din hand,

Och

Släck

Till

Låt

91

~r t

ber dig

ve «•" - ken

sorg- - - set

mig vid

i^==i==P=i=i

-•■=■

hjär

kor -

för

som

- ta

- set

-J-

i I

sko - ning.

ry - - ker!

ta la!

va - - ra:

mf

i-^å^^iiii:

Pi

När

När

Du

För

du

du

he -

tröt -

T"

P ä

mot

• ter

- te

en - - de

sorgs - na

Un - der-

seg - - la-

m

So - nen ser,

hjär -tan ler,

lig och Råd,

ren i land,

Sp£

--*--

Du ger mig väl för - - so - ning.

Du sor - gens moln bort - stry - ker.

Du vill och kan hug - sva - - la.

Där han är u - - tan fa - - ra!

/> J>_.*_iJ Ju_j J

i

i

Ack, Herre, säg ett enda ord

Till tjänaren, som beder,

Låt nåd och manna från ditt bord

I hjärtat falla neder:

Du bad för mig och glömde dig,

Du bar mig på ditt hjärta;

Du gick den törnbeströdda stig.

Du känner all min smärta.

92

Stilla.

53. Stilla hos Jesus!

Mel, av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

f*=

1

K-

^_r:

r J

1 —

-*-

— ^ .

: — =1 i R

~4k—

i.

2.

3.

4.

— m—

r

Stil

Stil

Stil

Stil

1

é

- la

- la

- la

- la

— # —

hos

hos

hos

hos

IS

: — p_]

-0-

1

Je

Je

Je

Je

1

: pr

■ T

-0-

- sus

- sus,

- sus

- sus

— *

■0-

v

i

när

i

i

1

•0- -

i

prov -

sjä -

tjoc -

. sol -

1

•0-

*

ning

len

kas

sken

h

-0-

ens

vill

- te

och

— -,

_p

i i

ti - der,

dig - na,

dim - ma!

lyc - ka,

i i

-9*_

-4—

r

0-

1

1

..._

v

p

1_

! "

m

Han ju ditt

Ned - tyngd av

Mol - nen han

Stil - la, när

sar - - ga - de hjär

sor - - ger och svag

de - - lar och sän

mot

I h fs I

äng - en

skug -

ta för - står;

het och nöd!

der sitt ljus.

gar din stig!

\1 J> J>

lfc==p=0=t

I

mf

-0-

-0-

Stil - la hos

Han skall ditt

Stil - la i

Då skall han

Je

fat

stor - men

hel - g-a

sus,

ti -

-r — i — jr

nar

ga

och

din

JL 0. — izzz^izzzz J=:

o

hjär

du

gläd

rätt du

- ta väl ■

skall för

je och

Ii - der!

sig - na;

nini - ma:

tryc - ka

93

5. Stilla hos Jesus, när tårarna flöda.

Hör, hur han viskar till dig: du är min!

Stilla, när känslorna ligga där döda!

Han trycker tårdränkta kinden till sin.

6. Stilla hos Jesus med allt ditt bekymmer!

Han för dig ömmar med kärlek så varm.

Allt vad i ängsliga hjärtat du rymmer,

Lägg det i stillhet vid Mästarens barm,

7. Stilla hos Jesus alltjämt under färden,

Stilla hos Jesus, till dess du får bud,

Stilla, ii är flyttningen sker ifrån världen

Hem till det land hau berett åt sin brud!

94

54. Din kraft såsom din dag.

Måttligt fort.

mf

Arv. av C.-E. Nordström*

ii r

v v

v \> v

v ^> v

^ l v

1. Ack, of - ta un -der da-gens strid Du hör en röst så ljuv och blid, Som viskar:

2. Ack, med ett så-dant löf - tes - ord, Vad fruk-tar jag på den -na jord! I fres-tel-

3. Jag nu en hem-lig - het for-stått: Här bi-belns hjäl-tar se - ger fått; De vun-no

4. Ack, Her-re, sist i dödens stund Är det - ta ord min ankargrund; Yad mer, om

ma

t—t-.

-V-

J. f n is i

N Is

. h } I. N h N

j —

-,\—

rit

ö:

i u u ? • y T f f ^.

"Räds ej, det är jag! Din kraft skall va

ser av tu - sen slag: "Din kraft skall va

se - - ger, så gör jag: "Din kraft skall va

jag är arm och svag? "Din kraft skall va

-**-*

fe

IS J

* Jb JL *

fs I

É- Jb

-T »-=--

-t-

ra som din dag!"

ra som din dag!"

ra som din dag!"

ra som din dag!"

_^_

-i=i

Kör.

Hav tack min Gud

kraft i

v * -.* J* / J ^= = é ^ ^ h * s f^ ^ k u h L h

Gud, Hav tack min Gud

jag, så har ock jag

95

stri

den

//»»/[_

K

^ P ^

strid, kraft i stri - den dag från dag

rt—w—r-

-I-

— 1-- -öl-

^ i

Och sjun-ger glad

N |s

strid, din kraft i stri-den

^ N sv—

dag, ja, dag från dag

glad, ja, sjunger glad

ztisrÄ — _ — tyA&Z—p. — — — i — — — 0-I-+1-*. — -j j-_q__L-jj

svag, om än sä svag: "Din kraft skall va- ra som

din

f s ± ^L #-*L ± * * \JL f s *

t:. : ^_iJi — * — p — p — C — p — p — p_i !i — i *.

G^ m

57. Korsets kraft.

1. O, helga kors, för Kristi brud

Ett segertecken ifrån Gud!

Ej giftig fläkt mig skada får,

ISIär frälst vid korsets fot jag står.

Kör: O, helga kors, du är mig kär,

Igenom dig jag bärgad är,

Hos dig min ande vila får,

När frälst vid korsets fot jag står.

Är striden het och allvarsam,

Jag seger får vid korsets stam,

Där vilar jag och andas ut

Och styrka får till stridens slut.

När otrons storm mig gör besvär,

Jag invid korset bärgad är,

Där råder frid och tröst i nöd,

Min ankargrund är Kristi död.

4. Och sist vid dödens mörka flod

Det ger mig kraft och himmelskt mod,

Mig Kristi kors skall bära hem

Till Herrens stad Jerusalem. K.

G. S.

212. Guds vapenrustning.

Du Herrens folk, du klena hjord,

Din kraft du har uti hans ord.

I kamp så het, i strid så svår

Guds vapenrustning fast består.

Kör: Guds vapenrustning prövad är

Av alla Herrens kämpar här.

De vunnit ha, de stå för Gud

I Lammets sköna bröllopsskrud.

Med sanningen omgjorda dig

Och gå den smala korsets stig;

Rättfärdighetens pansar tag,

Det skyddar dig, fast du är svag.

Bekläd din fot på heligt rum

Med fridens evangelium,

Och färdighet du vinna skall

I strid mot avgrundsmakten all.

Tag tron till sköld, och — märk det väl-

Den skyddar dig till kropp och själ.

I denna makt du seger har

Och livets krona underbar.

Tag kärleken, som är från Gud.

Den passar väl för Kristi brud*

Gå sedan ut, vinn själar mång",

Och sjung med fröjd din segersång.

K. G. S.

96

55. Låt Anden falla!

Innerligt. Ej fort.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

1=E

-K-T

1. Låt An - den

2. Låt An - den

3. Låt An - den

4. Låt An - den

-in— t W —y fr-^—1—J-i-

--T-

■:tz

V

I

fal - la

fal - la

fal - la

fal - la

up - på oss som for - dom,

np - på oss som for - dom,

up - på oss som for -dom,

up - på oss som for -dom,

När

lär - jung - ska - - ran

Pet - rus tal - - te

ska - ror fräl - stes

sju - - ka fing - - o

mi

-*—

-(•-

b

t

ut - - i

i Kor •

up - - på

häl - sa.

sa - - len satt.

•ne - - lii hus,

he - - ligt rum,

dö - - da liv.

Låt sam-ma

Giv kraf-ten

Låt An-dens

Vi drö - ja

t

-A-Ji-

m^m

z=

eld från him - - len kom - ma ne - der

med ditt ord och sking - ra mörkret,

kraft i - bland oss å - - ter mär-kas

bed - - jan - - de i löf - tes - - sa - len,

ti

0--

mm

3=Czr

-te

I

Till oss i

I kval - da

Och giv oss

Kom snart och

97

l:sta ggn.

kris - ten - - do - mens v

hjär - tan sänd ditt

liv med e - - van

kraf - ten i - - från

ljum - ma natt!

for - - na ljus!

{re - - Ii - - um!

höj - - den giv

2:dra ggn.

i

ljum - ma natt!

for - - na ljus!

ge - - - Ii - um!

höj - - den giv!

±

iIÖJi?l?Il

5. Väck, Jesus kär, din skara, som har

slumrat

Ett stenkast ifrån dig på Kidrons strand,

Kom till oss åter, som du fordom gjorde,

Och lägg på oss din genomstungna hand!

K. G. S.

63« På tidens hav.

På tidens hav, där bränningarna brusa,

En bräcklig farkost plöjer snabbt sin

väg.

Se, vågen skyhögt går, och vindar susa;

Vi går ej båten under här, o säg?

Min vän, du ser ej mannen själv, som

styrer

Med stadig hand och invid rodret står;

Se, det är Jesus, Mästaren, som förer

Min farkost hem och över stormen rår.

4, Snart böljan har sig lagt, och stormen

äger

Ej mera makt att hindra bräcklig båt,

Snart hamnen hunnen är, och för var

seger

Får seglar" n lönen efter farlig stråt.

5. Min vän, en fråga: Säg, var skall dit

landa,

När striden slutad är på denna kust?

Skall du gå under såsom ock de andra,

Som liksom du i synden haft sin lust?

l\. Se där i fjärran, hur ett ljus sig vänder,

En fyrbåk klar belyser stranden där,

Och löftets stjärna sina strålar sänder,

Att stärka seglarens mod bland havets

skär.

Q. Kom, skynda fort, en plats vill Jesus

ge dig

I räddningsbåten, frälsaren blir dm.

Och sedan livets alla stormar lagt sig,

I himlens sälla hamn du löper in.

98

56. Klippans rämna.

Jonas Petersen.

r i* r v t r u f— f " * t f rzr r

I

1. Al - - le - nast i hopp till Gud

2. Hans namn är min fas - - ta borg-,

3. 0, sa - - Ii - ga till - flykts - ort,

4. 0, . klip - pa, som brast för mig,

i— i

Min själ är stil - la,

Som trygg-het gi - ver,

Min ur - tids - klip - pa!

Du är mitt fäs - te!

WL m±. : ~ ~

Han

En

Jag

?>

hö - rer

till-flykt

in ge

vi - - lar

min

i

nom

«^

bön, ger

nöd och

nå - dens

trygg i

I

frid

sorg,

port

dig

Trots världens v il - - la.

Där jag för - bli - ver.

nu fått slip - pa.

säk - ra näs - - te.

I

jag

Mitt

Hur

Dit

När

Hur

sa - tan än ra - - - sa må

når ic - - ke värl - dens strid,

ii - - en - den hör min bön,

stor- men än ra - - - sa må

Och ont kan äm - na Jag

Ej syn- dens smär-ta, Ty

Han flyr sin ba - na, Jag

Och ont kan äm - na, Jag

99

kän - Der mig trygg än - - då

Je - - sus han skän - ker frid

vi - - lar på klip - pans krön

kän - ner mig trygg än - - då

u

r l

T-

1

1 —

I

Åt

Yid

klip-pans

sorg - set

kor - sets

räm -

hjär

fa -

na.

- ta.

- na.

1

klip-pans

räm

- na.

Jb

E9i=

-h — * — r-

.Z3ÉI=Ä=pt

—iå-

_*•

2h

N:r 57, se n:r 54.

mm

100

58. Vi ropar du så högt?

Med känsla.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

" % " i i ( i Z l t T {

-*?—

i — ÉI

1. Vi ro- par du så högt vid nö - dens vat - ten? Du bor - de

2. Slit ej så hårt i bö - ne - kloc-kans Ii - na, Var stil - la

3. Slå ej så hårt på klip - pan, som har räm - nat. Nej, ta - la

4. Slit ej så hårt i her -dens brust-na hjär - ta! Vem ser din

Prt

i

m\

r. t ? r, r r ttw~

hell - re haft en barns - lig 1 tro.

blott, du föst - ras ju till brud!

blott! Gud kän - ner all din nöd.

nöd och kän - ner så - som han?

-fi-

lt

£=fc*

Fick du ej skydd

Gruds fas - ta grund

Sitt ö - ken - folk

Ett lamm har in-

, N f f UJ

i — _ i 0- — ij__t j * j_i-i — i — t.

av Lam - raets blod i

be - står, han kän - ner

han all - tid vat - ten

tet ljud för nå - gon smär

m.

nat - ten,

si - na ;

lam - nat,

ta:

Din

Och

I

mor - dets äng-

tå - re - kväv

hung - ran - de

her - dens famn

0-

•0-

1/

- el

- da

han

blott

gick

suck

pi-

still

h

*=

n

4-

-j T -kj 0- P p_ T _^.

101

för

är

ver

det

bi ditt

bön för

än sitt

vi - la

IS

bo?

Gud.

bröd.

kan-

äng - el gick för

kväv - da suck är

de han gi - ver

famn blott still det

bi ditt

bön för

än sitt

vi - la

bo?

Gud.

bröd.

kan.

L> "*> " I V U \/ i/ l

.i

Guds älskade, förundra dig ej över,

Då nödens låga bränner bort ditt jag!

Din Isak eld och ved så väl behöver,

Om Herrens vilja skall bli kärleks lag.

6. Så fyll ditt rum i tåredalens lägel,

Gråt in din andel, tåren räknas skall !

När Mästaren i guldet ser sin prägel,

Du bärgad är från tårar, nöd och fall.

Är döden liv för kornet uti mullen,

Ger tårevattnad teg den bästa skörd,

Då skall din säd stå mogen över kullen,

Som vittnesbörd, att varje suck blev hörd.

K. G. S.

102. Vågorna från korset.

1. O, vilken segerkraft mig korset giver,

När jag i tron får blicka på Guds Lamm!

Vid korset stads min tro föryngrad bliver;

Där flödar evigt liv i vågor fram.

2. De tala om ett hav av idel kärlek,

Vars botten ingen dödlig kunnat nå,

De vittna högt om Lammets död och

smälek,

Och deras språk min själ sig lärt förstå.

3. Där viskar varje våg från öppen sida

Om härlig frälsning ifrån synd och flärd.

Om läkedom för alla sår, som svida,

Om helgelse i själens inre värld.

4. Så viska då i djupet av mitt hjärta

Om korsets kraft, o, kärleksvåg, för mig!

Giv himmelsk tröst i varje jordisk smärta

Och låt mig bäras hemåt utav dig!

5. Kom, Ande, blås! Låt korsets vågor svalla

Och deras viskning bli ett mäktigt brus,

Som tonar ut kring världens ändar alla,

Att föra syndare till frid och ljus!

K. G. S — J. S—n.

102

59. Väckelserop.

K G. Sjölin.

P. P. Bliss.

1. Bro -der och sys - ter, säg, om du har Fräls-ning-ens fröj-der i

2. Säg, om du kär - lek i hjär-tat har, Kär - lek till Je - sus, deri

3. Säg, om du ol - - ja i lam-pan har, Brin-ner den än - nu med

4. Bro - der och sys - ter, som brann så varm, Du som var lu - tad mot

_i_^_j.

"■CMrb— (i 1 — * • - — * *-J— i * r-}-?—f f—f — f—f

&=^~

~ *^ 1 ^— H-

r r * r " u ^ ^ u "

hjär - - tat kvar? Är du

förs ta kvar? Lå - gar

lå - - - - ga klar? Äm - nar

Mäs - - tar"ns barm, Öm- mar

m$=å

±*=*

{tz\="=f=zzf=fz

väl fylld med Guds An - - de god

du än ut - - ay kär - lek varm

du in - - gå i bröl - löps - sal

du än - - nu för and - ras nöd,

— 0-

-0-

:.~\zz

— ^ — ^

— H^-H-k,-,-?— ^ — m ~

TT + T" r *~ T "flr F " k u

I, I * \j * * * *

i sak-nad av himmelskt mod? O, säg, vad det bli-ver för

kanske du är kall och arm? O, säg, vad det bli-ver för

bort ut - - i e - - vigt kval? O, säg, vad det bli-ver för

och död? O, säg, vad det bli-ver för

b—M-

103

Kör.

*) mf

slut!

säg, vad det

i— i

bli - ver för slut !

Skall cht väl

i— JSl.

-01—0 — #— H

"t— r— f- 3

iiippiippifp

M=q=m=z=(ö

■ — -i i flf u f- r i/

fräl

sas kanske ge-nom eld

S§£

_p_.

I

N é

-v- 1 -

El - ler för e - Tigt från

i i

zÉzi=irzz^z=^=2

iZZ

I

him-len

— -y -5- -5- -5- " "!•»- f I i r l I 1/

bli

I 1

skild?

,i

Eä=±=

r-s-

Vill du ej väl - ja en

I

-*— -

-# 0-

\wg - -

I — I

jb ä.

tsst:

-J—h

Som gi - ver in-gång

i— i

äi (L.

} 1 i

å rik - li-gen, säg l

^=== =j

*

:iC

*) Härifrån omrytmiserad för att bättre lämpa sig för församlingssång.

104

jLngnt, majestätiskt.

. nft JULt .

60. Var still för Gud!

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

I

1. Går här din väg bland trång - a pass på jor - den,

2. Ar ö - ken - sti - gen svår och san - den bran - ner,

3. Var still för Gud! I nö - den prö - vas vän - nen,

T

I - ge -

Vid f bit -

En äng

T

u

nom

tert

el

mmmmmlmMmmtmmmm

i

%

zzéxz=z*=::.

and

Ma

i

lig

ra

Get

och

nu

le

du

ma

kam

lig

rad

du

P

~jL ~

V

V

nöd, Bak

står. Du

har! I

- om

ser

ug -

syns

dig

nens

-J A._

-_>

N

m

m

W=T=?=W

si - dor sak - nas

hjälp, ej svar på

stäng - der järn - port

:pl

-^- ± — st

hjälp och

bön du

öp - pen

■Ézzzzzznz Jznzz-iz^

_ s—i-^. — 4 —

stöd;

får,

var.

Var

Var

Var

still

still

still

--I —

för

för

för

Gud, håll

Gud, håll

Gud, håll

105

a*

^ — V

— &

stånd, den gam - le

stånd, den gam - le

stånd, den gam - le

le

le

le

ver,

ver,

ver,

Eäek

Du

-(•-

#:

sta

nal

mu •

. r ___

len

I.

ut, snart nö-

snart en E-

stig snart so-

zé=?zzz:

ZTkZ.

m f \ S N _v.

den de - lar sig.

lims - käl - la klar.

len ly - ser klar.

Var still för Gud,

Var still för Gud,

Var still för Gud,

håll stånd, den gam - le

håll stånd, den gam - le

håll stånd, den gam - le

le

le

le

er esc. e rit.

ZZZir" »— 0— I— #i a s k 5—1-^ — : — J-»

ver,

ver,

ver,

Han

Han

Han

gar

går

S=E=HE=£

- — *-!

*-#

fram - för och ba - nar väg

fram - för, han om - sorg för

fram - för, han om - sorg för

-p — -*-

^

för dig.

dig har.

dig har.

(K. G. S.)

:s =r

-o-

106

61, Bönesång.

Uttrycksfullt, ej fort.

C. W.

t

I I ^C f r 1 ^ *

1. Her - re, du som lärt oss bed - ja

2. Kom till vå - ra hjär - te - strän-der,

3. Her -re, du som for -dom sa - de :

Och att tro ditt löf - tes-

El - - da upp med kär-leks

Lå - - ten fol-ket sät - - ta

i I N IS K S I I IV^h

t=hr±±zf~f— f — f — fr— 5-i-e— ^=^ hz*!— fci_ ?_ _—rzr~

r p • — p. — t? — ^-i- r __ r _— i_ r — _ t _^_^_j_.

Du - ka oss ditt ri - - ka bord!

Giv oss av din fisk, ditt bröd!

Med vår nöd få fly till dig!

;§!é£!

Ta - la, Her - re, om din

Her -re, låt oss nu få

Giv oss An - den, los - - sa

PpJÉ»E?E»EtiEÖ

107

smär - ta,

hö - - ra

ban-den,

# # m *

I_f£U

-0~-

I P

-0-

Om ditt kors och om din död.

Lju - - det av din kän - da röst,

Så - - rat hjär - ta tros - - ta väl,

Om ditt kär-

Och låt tröt-

Giv din fisk,

:Efe=£

** v v v ^

leks - var - ma hjär

tad Fet- rus fin -

ditt bröd i - bland

M^

_^_J._

av ditt him - la - bröd!

vi - - la vid ditt bröst!

ro till kropp och själ!

(K. G. S.)

Z0.~£=Z0.-=L .

EÖJ^^tEEl

108

62. Blodets och sårens kraft.

Ej för fort.

zåz

-?— I

Tack,

Jag

När

flyr

värl

sjuk

Arr. av C.-E Nordström.

ii

— r — s- 1 -*- — i— r- 1 -^— T—

re,

likt

den

dom

kä -

skräm

kring

re

da

mig

kröp - pen

Je

du

lar

ho

V

sus, För

van In

mar Och

tar Och

kors

i

o -

nöd

och

ditt

tron

av

Ös

It:

-€f-

-a p

-Jr

=^i=i=*

"—•—•=!—,;

er esc.

-0-

y

D

död och blod! Jag

si - - do - sår; Där

gör be - svär, Då

al - - la slag, Jag

re - ning har från syn - den I

har du rett mig näs - - te, Där

vi - lar jag i så - - ren, Och

flja- till öpp - na så - - ren, Ty

N

--J-

=t=

\

T — 4-0-

H — i-

:U=

teri:

ö-^E^t:;

t V V

den - na hel - - ga

trygg jag vi - - la

där jag tryg - gad

så är Guds be

I

flod.

får.

är.

hag.

-N— r

-É=I

Den

En

Där

Där

fly

fri

får

häl

ter fram från

stad där du

ej nå - gon

sa, kraft ut-

109

b — t?—

mf

-0-

kor - set, Den

gav mig; Tack,

stö - ra, Vem

de - las Till

I IS [S

JL IL JL

re - nar var - je stund

Her - re Je - su god!

än det va - ra må,

bå - de kropp och själ,

L. __u T #■=- J # S-# r

-T-

=t=

- — m

~l

Och

ger

mig

Nu

har

ja#

1

så -

ren

Ty

kraft

där

,N

i^

ft

mmmwå

N:r 63, se n:r 55.

N:r 64, se n:r 51.

110

65. Johannes på Patmos.

Stilla, högtidligt.

n it PP

/rf

Arr. av C.-^. JS 1 ordström.

--fr— i — --n — i H 1 — i t^^ ^i T~i — T- — »- — j 51 " 1

u u i j ttr ^ u i u i. i j ■

1 . Tyst hög - tid -

2. Jät - - - te - klip

3. Strå - - lärs gyll

4. Tro - - nens härs

tyst hög

klip - pan

gyll - ne

den

tid - - ligt

hård

ljus

står - - ke

mf

%—-t!ÉZ

-# 0-

1 \> I

vux - na strand,

vän - ner bar,

rym - den sprang,

sar - - der var,

=t

7j=

~0~-

L 4— £— I-

S*=É=2ES

I v

Nyss av.

Nu till

När likt

Där han,

i k

vå - gen kysst,

tern - pel - gård

vå-gens brus

strå - lan - - de,

=^=.

Låg i af -ton-

Vigd av Gud för

Och lja - su-nens

Högt sin kunga-

=^>-

I

±-tz

-p-~t

kysst av vå - gen

helt hel-gad

tys - ta brus

sä mäktigt

-^r 3 *

En - sam

Plöts -ligt

Stig hit

Krön - ta

och

för

upp"

hel

lik

hans

det

gon

väl -

syn -

ljöd,

mång",

j

i--

m

m

m

z^rpz_^_

lik - - väl

hans syn

det ljöd

hel - gon mång"

11>

Ej i

Tern - - pel

Upp från

Tri.

- um - -

en -

por -

klip

fe - -

sam -

- tar -

pan

- ran

fN

het -

- ne -

kal,

- de,

Där med hän-ryckt

Lå - - tas upp i

Upp till Iju - - sets

Rör - - de nu till

m

r — V

0-

-#— -

IP

3=ÉS5E

ej en - sam,

sig öpp - na,

från klip- pan

med ju - bel

själ -

skyn

flod -

såDg

Gick

Av

I

Har

en Guds pro - - fet.

den ho - - - - Ii - - - ge.

Guds tom - - - pel - - sal.

- - po - sträng - - ar - - - ne.

m

I ■* A o N 1 > \ , N

-t2

-0.—

_3

till

till

hän - - ryckt

skyn

lju - - - set

lov - - - sång

Helgonskaran glad (så glad)

Nu för tronen kronorna

Kastade och kvad: (ja, kvad)

Du är värdig äran ha,

Du som makten här (och giver)

Kraft och starkhet all, (du ä^er)

Du, som varit, är (och bliver)

Och som komma skall.

Själ i trångbodd värld, (vår värld)

Stig hit upp! Det återstår

Dig en himmelsfärd, (din färd)

Himlens tempelklocka slår,

Kallande en dag: (till friden)

Kom, kom även du! (Säg, vill du?)

Hennes sista slag (i tiden)

Ljuda kanske nu.

112

66. Vid hjärtedörren.

mf

J. Sonesson.

ö-iEii

E±=É=

izhz:

zzwn

=i

r p p" p I p p •

1. Syn - da - re, som dör - ren stäng - er För din all - ra bäs - te

2. Ut - i nat - tens se - na tim - ma, Of - ta på ditt lä - ger,

8. Med sin höj - da Ii - - e dö - den Snart dig hin - ner, blek och

vän, A - ter rös - ten till dig träng - er, Säg, vi öpp - nar du ej

då Du hans stäm - ma fått för - nim - ma, På din dörr han klap-pat

kall, Få- fängt då i bitt - ra nö - den Du för ho - nom stäng -a

m

G-

J 4-

0-_

—fcL

^ i

0~-

0—1—0 ~

b b — i_r; 1 \2 a —

0-

IJ * I JU

^

te - dör - ron;

sus vän - tat

gen va - rar,

I

Ar från

Att få

Låt din

år han klap - par

häl - sa dig som

Her - re trä - da

JS ^ J j. «- T -# 0- 0K—0- — *±

Öii^ 1

J N

på.

sin,

iu.

* 1 " * " " r r; t, f " c t ?

Opp - na nu

Men ej ens

Bed! Och kär-

■+. -^ A"

med gläd - je, förr - än Bort från dig han mås - te gå!

på dörr"n du g] än - tat. Nu i dag släpp ho-nom in!

leks - fullt han sva - rar, Och till sist är him-len din.

(Stridsropet.)

113

202. Kom och värm mig!

1. Kom och värm mitt kalla hjärta,

Du, som brinner för mitt väl;

Skingra otro, nöd och smärta,

Tolka ordet för min själ!

Kör: Kom och tala om din kärlek;

Annat kan ej värma mig.

Du, som burit har min smälek,

Minn mig om din smärtostig!

Öppna källorna och såren,

Där min själ har ljuvlig hamn!

Du, som gav ditt liv för fåren,

Slut ock mig uti din famn !

Låt mig korsets kraft få känna,

Giv mitt svaga hjärta ro;

När mig syndakvalen bränna,

Liva då mitt hopp, min tro !

4. Värm mig med din rena

Var i frestelsen mitt stöd!

"Du i mig!" — då kan jag våga

Kampen emot synd och död.

K. G. S.

203. Säg det du!

t. Säg det du, som ser och känner

Andens djupa fattigdom,

Säg mig då, när synden bränner,

Att du för min frälsning kom!

Kör: Säg det du, ja, säg det åter,

När det skymmer på min stig,

Att du all min synd förlåter

Och i blodet renar mig!

2,, Säg det du, säg till mitt hjärta,

När jag stundom fridlös går,

Säg mig, att du bar min smärta,

När du fick de djupa sår!

3. Säg det du, när känslan viker,

När på bön ej kommit svar,

Säg mig, att du aldrig sviker,

Fast jag mycket syndat har!

4. Säg det du, när ögat brister

Uti dödens kalla flod,

Säg mig, att jag då ej mister,

Kening i ditt dyra blod!

5. Säg det du vid övergången,

Att jag är för evigt din!

Säg mig sist vid änglasången:

Gå i Herrens glädje in!

K. G.

204. Sjung ändå!

Kan du ej a-v glädje sjunga,

Tona likväl på en sång!

Sången lättar bördor tunga.

Skingrar sorgen mången gång.

Kör: Sjung om Jesus och hans smärta,

Om hans kors och bittra död,

Hur han bär dig på sitt hjärta —

Sjung om vännen vit och rödS

2. Sjung, när ökensanden bränner

Och när känslan domnat av,

När du ingen svalka känner — -

Sjung då ned din sorg i grav!

3. Sjung, när molnet ofta döljer

Solen på din stig så brant,

Och en glimt med sången följer,

Som ger molnet silverkant.

Sjung, när sångens tärnor tystnat

Och du hör ej minsta ljud!

Kanske, cär de länge lyssnat,

De med dig då lova Gud.

K. G. S.

114

67. Den stora gåvan.

Långsamt.

jag

la

ar

al

so - ning

tro och

hjärt - ligt nöjd!

jor - dens kval.

gå - tan stor.

Va - ra nöjd,

Här har ju var - je

Om mig för - smak - ta

Ack, un - der ut - av

Då vå - gar jag ej

see

m

h ^

-#*■-

__i^_

N

V-

"t-T

zj ^___.J_.:: — ,_

*=F

V

1 — c — k—-

1 — £ \~

!

män" - sko - själ

kropp och själ

e - vig

se för

nåd:

- bi

En skänk från him - lens höjd, Som

I ti - dens jäm - mer - dal, Har

Guds son blir män" - skors bror Och

För - so - nings - vär - dets höjd; Ty

g5£

-X

_jsL _>

115

mf

*

^5~

-ä~lrxv

son, vår

väl — min

död min

Lam - met3

bro - der kär;

tröst är stor ;

synd för - svann,

död och blod.

mi

S0--

A

:?tzz=:::—

Nu är jag hjärt -

Jag är av hjär - -

Och jag är hjärt -

Jag är av hjär -

h J

i

- ligt nöjd.

- tat nöjd.

- ligt nöjd.

tat nöjd.

i

infm

Nu allt vad män"ska heter, kom

Till denna julfröjd re"n!

Fast icke du är ren och from,

Du likaväl är en

Av dem, som Gud till broder fått.

I himlens arv du har en lott,

Så var av hjärtat nöjd!

6. O, stämmen in med salig fröjd

I änglaskarans ord:

Pris, ära Gud i himlens höjd

Och frid uppå vår jord,

Och människorna välbehag!

Jag sjunger till min sista dag:

Jag är av hjärtat nöjd.

O. Ahnfelt.

116

68. Påskliljor.

Mel. av K.

Arr. av J.

G. Sjölin.

Sonesson.

ii

— *■ F F P .#. F p»^p-ij i p ^ i F ♦ P" P -i

1. På Gol - ga - ta väx - te samman Två lil-jor, där kor - set

2. Med kär-lek den e - na nämndes Och tro var den and - ra

3. Jag böj - de mig ned vid kor - set, Och bå - da jag var-samt

stod,

då,

bröt.

f ^r

■#■

Den

Och

Och

U--

i- z -ff— 8- fi — tf— p— i — "4

I J» J ** ^

:t=t=

ÖSE

-g-T- y--» — -»-

*=3

T

-*-—*-

TT-ÉL

■&=jt=3z

■f^tr

e - - na var skär och snö - vit, Den and -ra var röd som blod.

vår - grö - na bla - den, hop - pet, Om - sling-ra-de bå -da två.

bran -den blev släckt, och fri - den I strömmar till hjär-tat flöt.

I ^ fc I is

#i _

N

_IAJ JrJ 4

~-k

Kör.

— hr-J

P

V

F V *

I *

::]---

l5z:*rz«

I

T" i

~?

-N~i

^s^r2z=t

Och med de - ras bladverk grö -na De klängde sig samman tätt

De sto - do så yp-pigt skö-na Och dof -tan -de med var-ann.

Och om du vid kor -set sö - ker I barns-lig och ödmjuk tro,

N

h I

J N I—

£

•jt-Siz-

:st

Och

Jag

117

syn - tes för mi - na

nal - ka - des arm och

fin - ner du sam - ma

ö - gon Som

frid -lös; Mitt

blomster, Då

Ifcte!

s=E=o^=e

vo - ro de bliv-na ett.

hjär-ta av längtan brann,

fin -ner du sam-ma ro.

(Från norskan.)

264. Klippans reva.

Hur skulle jag kunna leva

En enda sekund med ro,

Om icke i klippans reva

Jag ägde mitt lugna bo?

Kör: O klippa, du underbara,

Som brustit i ökenland,

Med källor så friska, klara

Du släcker min längtans brand!

Hur skulle jag kunna glömma

De synder, som jag begått,

Om icke i klippans gömma

Jag hade försoning fått?

3. Hur skulle jag kunna tänka

På himmel ett ögonblick,

Om icke i klippans sänka

Guds kärlek jag skåda fick?

4. Hur skulle jag kunna lyfta

Mitt öga mot ljuset opp,

Om icke i klippans klyfta

Jag fylldes med tro och hopp?

5. Hur skulle jag kunna nämna

Den helige Gudens namn,

Om icke i klippans rämna

Han öppnat för mig sin famn?

Hur skall jag kunna leva

Med Gud i hans helgedom,

Om icke i klippans reva

Han hade berett mig rum?

K. G. S.

265. På andra sidan.

Gå över på andra sidan,

Den sidan där Jesus står,

Och lämna de magra gränser,

Där aldrig ett ax du får!

Ty där uti löfteslandet

Du skördar får bärga in,

Dig fruktbara tegar vinka:

Så gå, och dess skörd blir din.

Se, landet har berg och dalar,

Och ständigt det vatten får;

Av torka det aldrig lider,

♦Ty regn faller år från år.

Så gå ifrån Moabs hedar

Och veckla ihop ditt tält!

Fly in uti löfteslandet;

Där givs dig ett fruktbart fält.

Gå dit! Under palmers skugga,

Vid källornas friska språng,

Där får du din ande läska

Och prisa din Gud med sång.

Se"n aldrig du mer skall längta

Tillbaka till solbränt land,

Ty där på den andra sidan,

Där finner du livets strand.

Gå över på andra sidan,

Dit Israel fordom gick!

De löften han åt dem w givit

Han svek ej ett ögonblick.

Gå över på andra sidan !

Se, Herren dig manar: gå!

Och lärana den torra heden,

Då landet du nu kan

K. G, S.

118

N:r. 69, se n:r 41.

Arr. av C.-E. Nordström.

70. Kom i land!

TT 9 -£-. -j£ — ■*■ -0± . 1 0—1 ST

Innerligt

1. En

.2. På

3. Yid

röst

tår

Fa

£

■ be -

derns

1 — -f 0- — ^-^

{3*=

8|ip

kär

fuk

kär

I

leks - full jag

tad hjär - te

leks - lå - ga

hör I

strand Din

är Din

mor -

Mäs -

mat

dtft=Ä

:rftz

9

Is

-0-

— tr

— «-

::=t

£E

// mf

- so - lens

- re står

redd, ack

N

N

■w —

brand,

kvar,

hör!

Och till min

Han ro - par

Så kom i

far

än;,

dag

I

kost böl - jan

"Kom hit i

och

spi

~0~

Kör. mf K

för En häls-ning

land!" Han frå - gar

där! Yid Je - su

från

dig",

hjär

I

Y TXT T t—tr-f*

Ti

om

■ ta

be - rias" strand:

mat du har.

sor - gen dör.

N fe I

Kom, tröt - te

)

" ^7$—- $~ f-6-*-?"^ 1 —

land

o, kom

Från

land

kom, du tröt - te tis - ka - re * ^~

119

Från natt - lig sjö

#§y^

Kom,

V

T

la

=2är.

mmM^^Ml.

ut

b

-#--

T

Kom,

-P !

-J-

la

ut

1"

Från

-0--

-*-

all

~ V-

-0*~

din

^

m

II mf

nöd

vid mitt hjär

"* * v v

Från all din nöd

l!^te=3!=E==i=|=»

tas kär - leks - glöd.

(K. G. S.)

*:

I

— irÉ=di

126

71. Pilgrimssång.

Med känsla.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström:

™j_ j_ sJi //

7 V. t V 7 i k t 1 1 v i f " t- f t

zézzJ

1. Jag" är en gäst och pilgrim I det - ta främlingsland, Och framåt stads går

2. Men vä-gen ge-nom ok -nen, Hur o-jämn och hur brant, Och ej ett steg, o

3. Pro - - fe - ter och a - post - lar Och korsets rid-ders-män, De he - Ii - ga mar-

4. Likt Ab-ra-ham jag vandrar Så glad en främling här, Jag skall ju en gång

Egi:

It

N

fÄEE

h fe N |s

I

=8=

m

h is

&0 — 1 —

fP

-0~-

c — * — * — r ir.~i-

f. V U \> V V V I U

fär- den, Trots mid-dags - so - lens brand. Om

Her - re, På for-hand mig be-kant! Än

ty - rer, Som dött för san - ning - en, Ja,

sit - -ta Till bords med hö - nom där. Som

h J>

J

J=-A

_ # i_

I-—L — ]/ —

J _N

^

t

— #-

1 v t

än

ett

E - lim

vin-kar, Jag

sti -

he -

ger

-la

upp 1

kam - pa ■

väs-ter Ett

ska-ran, Som

Is -

- ra

- el jag

gäs - tar I

!i ■**

-1/-

3=3

-#i-

// mf

-$—t-

£

p W- p, T^s: — v .

» \~ » f T. L L \ » t U P £ T T-

får ej stan-nadär. "Mitt hem", så barnet sä-ger, "Är där min fa-der är",

moln, i ös - ter än; Och ö - ken-stor-men bru-sar Alltjämt på nytt i - gen,

fröj - das nu hos dig, Med höv-ding-en för hä-ren Ha vand-rat sam-ma stig.

flytt -bart tält, tills jag Får re - sa min-nes-ste-nen På Ka-nans kust en dag.

N fe h

a-- ± ± h ! is n fe N Js ! |s fe h

~m%

~2_ Xj »c.

tz=±

EÖÉEfö

-V-

=t

\ V 11 I ! M \" M fc \ \ I

I v tf " " v r

Så hjälp mig, käre Herre,

Att ej bli bofast här,

Men stads" allt närm"re för mig

Till hemmet, där du är!

Där har jag hus för evigt

Och ej för natten blott,

Mitt testamente säger,

Att borgerskap jag fått.

6. Och nu i tron jag blickar

Från resans små bestyr,

Och segerdrucken sjunger,

Tills solig morgon gryr.

Från Pisgabergets höjder

Mitt hemland skymtar fram,

Där är mitt ankar kastat

I tron uppå Guds Lamm.

121

Ej för fort.

72. Skuggor i korsets ljus.

Folkmelodi.

Arv. av C.-E. Nordström.

mf

i

1. O, Fa - der kär, mig tryck in - till ditt

2. Du vet, vad är, som stör den in - - re

3. Låt ljus gå upp för mig i mör - ka

4. Av fa - ders - han - den skall ju bar - net

-ju-£

hjär - ta,

fri - den,

da - len,

fö - ras

i i

Låt sor - gen

Du hör mitt

Och för mig

sti ■

EEgEfeEEEE

ti=t:

■ geu

#■=■ 0-^—0 é-

-1-

-0-

I

fly och lind -ra du min smär-ta!

hjär -tas dol - da suck i stri-den.

upp från skug-gor - na och kva-len!

hem, där hjär- tat ej skall stö - ras.

i,i^

h

_JS .

T-

-wrz

Ej hjärtats dim-mor vil-

Tryck mig till dig och låt

Ack, låt din död bli dö-

Gud, hjälp mig att i nö-

-**—*-

&

-?==*-

_^-# —

i

r, k " r " * " t t f

ja sking-ra sig;

mig vi - - la där,

den för mitt jag!

den va - - ra still,

p - V r . r r r p p

Låt ljus gå upp för mig på dunkel stig!

Du som har sagt, du mig och bördan bär!

Då ran - das och för mig en påskens dag.

När an - den du för himlen föst - ra vill!

I

När ögat här den sista tåren gjutit

Och evighetens ljus sig kring mig slutit,

För nåd och aga skall jag tacka dig,

Som troget följde mig på korsets stig.

K. G. S.

122

73. Lovsång i natten.

Uttrycksfullt.

H. R. Bishop.

1. En lov - sång ut - i nat - ten Från Jo - su hjär - ta

2. Vad var det, som dig stäm - de Till lov - sång, o, Guds

3. När lo - vets Ho - si - an - na Din väg med pal- mer

4. När du från Ta - börs höj - der, För - kla - rad, sti - ger

Ull II I I

i

går, Med he - lig gläd - je

Lamm? Get - se - ma - ne ju

strör, Jag ser ditt ö - ga

ner, Du vill din ä - ra

i

präg - lad, Fast dö

vän - tar, Och kor

tå - ras, Men ej

döl - ja, Du då

1~

r>-i

don fö - re-

set skym - tar

din sång jag

om tyst - nad

i

■--=-

mwmé

£^E

-t::

1—-*

mmm

I

I I

-0-

i

-1-

i

-4-

-0-

I

står. Att lo - vets ljud upp - stäm - mes, Då nat - ten stjärn-strödd

fram. Mitt hjär - ta hör dig sä - ga, I sång - en svar jag

hör. Men när en tör - ne - kro - na Din hjäs - sa krö - na

ber. Men när du går att lö - sa Min ar - ma själ åt

=t:

"I— "

123

=ö!a=3

ii,*"— * si

■I»-- — ^ — J — «*

// mf

är, Det

får: "Blott

skall, Då

Gud, Du

Ig;

#

itzt=z^==:iz=:t:z=-b=:=:t:=:=tz

IM—"

=3=

-# i -

kan mitt

hjär

- ta

fat-

ta,

Men

för att

dig

fräl -

sa

Mot

sjung - er

du

och

pri -

sar

Din

sjung - er

av

allt

hjär -

ta

Och

J- T ->-

--1--

r

gå det kan ej

dö - den nöjd jag

fa - der för ditt

full - gör fa - derns

I

I

här.

går",

kall.

bud.

du,

<9-

Guds

_j_ _-LJ. _, 1 -o ä — -L —i ä A

mf

~2t

f

1&1

r

ijt_:

re - na Lamm, Lär

mig

\m

-p-t-

-V-

-j£=T

I

-&=i=t

~&!~

--»■•—

I

4-

hjär

tat sjung - a, När kor - set skym - tar

fram.

l?É=tE

É- J.

mm

X=W=

=1=

1

Mitt hjärta något fattar

Vad stunden innebär;

På dig har lotten fallit,

Och den dig ljuvlig är,

Den lotten att mig lösa

Från synden med ditt blod!

Därför du sjöng om natten,

Då kampen förestod.

K. G. S.

124

74. Davids 48 psalm.

Mel. av K. G. Sjölin,

Ärr. av J. Sonesson.

//*

" \j * ■ ^ i l* \. ti l ^ L, i - — 1

t

1. Stor är vår Gud, högt -lo-vad I sta-den på he - ligt berg.

2. Se, ko-nung-ar sig for-sam-la, De skå-da den hel - ga glöd: De

3. Vi så - go det, som vi hört det Av Her-ren, som själv har sagt: För

4. Gläd dig, du berg i Si - on Och dött-rar av Ju - - da ätt! I

5. Giv akt up - på var - je bålverk Och skå-den pa - lat - sers rad, Kun-

/ M .JL f ±. É. jL ±- jL js jN

0- T -0^— 0-1

.0

-01—0

m

Skönt ter sig

så - - go och

e - - vigt den

he - - lig - het

gö - - ren för

ber - get Si - - on, Be - strå-lat av korsets färg,

flyd - - de häp - na, För-skräckta med kvinnans nöd.

skall för - bli - va, Han själv hål - ler den vid makt.

Her - ren dö - mer, De si - na han skaf-far rätt.

folk och släk-ten All prakten i Si - ons stad!

De

Vi

i

I

Jb

P -0. -£. -0.

2z?özzz*zzzz* -=• -zz*z

— tf — p___p — p — p_

i_ # -r=^z: —t — ^_* — *_éz±zzzzzzz ?z bd

I —I

-0-

tfczäzzzirzzz:

p £ " " l l \\> I "„ £ 1/ "• p (— l

Ber -get där längst i nor-den, Sta-den vår

kros - sa - des i sitt in - - re, Då de up - på

län - ka, o Gud, på nå -den, När vi i ditt

Gån omkring Si - ons nej - der, Runt omkring

Ta - - len om Herrens un - der, Aid — rig han

i/ f\

konungs stad,

sta - den såg,

tern - pol stå,

he - - lig ort,

änd - rar sig,

Och

Ditt

1—1/ V

$sfa zzzzzzzriz^rzz ;H T- tzz?jrzzrpzz zzj ézzzzzzzzzzzzz: z^izz*

:zzzzäzzz ? Tzzz5zzzz- r zzzz^zzzpzfzt:zzztz\ pz /Izzpzzzz^zzzzpzzz^izzzzzpztti^t::

v p U I 1/ I U

* För textens skull uteslutes i vissa strofer denna åttondel och ersattes med paus.

125

Gud gjort sig känd

flyd - de likt tar

lov når till jor •

Räk - nen dess torn

Sä - gen dem: In

där in - ne Som värn ibland hel - gons rad.

sis-skep-pen Yid då - net av öst - - lig våg.

dens än-dar, Din rätt - vi - sas hand ock - så.

i stillhet Och skå-den vad JEIer - ren gjort!

■ till döden Skall Her-ren led - sa - ga dig!

K. G. S.

1 I

m

— l-frl :H-

A.- i.

:t*rr

J-J-J-

I

tst=

i

126

75. Stig ned från korset!

Ganska sakta.

(C:

&

mf

r=&:

1. Stig

Från

D.C. Du

2. Stig

Till

ned

kors

and -

ned

dig

D. C. Lägg bort

från

och

- ra

från

som

din

h J

kor -

smär -

hul -

kor -

äls -

bi -

- set,

- tor

- pit

- set!

- kar

- bel,

Arr. av C.-É. Nordström.

__> ,N ^

=0=

ar

kan

ur

vad

lägg

du

du

mång

än

Je

kor

Mes-

ja

en

det

sus

set

m

1 ^

-•-

?

r

1

P

V

u

si -

as!

ro -

par

fri -

as,

hjälp

dig

nöd,

stig

ned

och

lju -

der

I -

från

för -

bju -

der,

Till

dig

som

av

re -

san

IT

=t

at==;

•*~

■0- "#"*.

I V

skrift - lärd

fi

na

och

de

T"

fa

krist

=£EEtfe

IH

hop

å=^=^=Å

mm%

i

Fine.

2 o. 3

:*~

_*•._

hän

m

ztet:

själv i - från kval och

fräls dig från kors och

mot - ta - git kor - sets

T

l

ve.

död.

dop.

t~r

TT

Stig ned och ställ dig i

ver ti - dens hav!

Var ej

3=

då - re! Så värl • den

127

D. C. al Fine.

3. Vill du det eviga livet mista,

Stig ned från korset och lev dig själv.

• Och slutet bliver, att i det sista

Du står skeppsbruten på dödens älv.

Bliv kvar på korset, och du skall vinna

Ditt liv med Jesus och himlen finna.

När världens kristendom går i kvav,

Dig korset frälsar från andlig grav.

4 Har du, o, kristen, satt hand till plogen,

Se ej "tillbaka till världen mer.

Följ ej den nutida stora hopen,

Som lägger bibeln och korset ner!

Svik ej din fana, du lilla skara,

Var henne trogen i nöd och fara!

Snart skall du bärgad för tronen stå

Och livets krona för korset få.

5. Så tröttna icke att korset bära !

Din Jesus burit det före dig.

Ett buret kors är ju blott en ära,

Ett segertecken uppå din stig.

När du har kämpat och seger vunnit,

När nödens timglas för dig utrunnit r

Då skall du tacka för kors, min vän.

Håll ut, vi mötas i himmelen!

K. a. S.

128

76. Till de unga.

Jjivligt.

=hi 2 f==^

mf //_

Arr. av C.-E. Nordström.

11

1

1.

2.

3.

4.

Ung - dom,

Vid din

I - - - från

I vår

A

-t— T

I

lyss - na till!

hjär - te - dörr

kor - sets stam

ko-nungs led

1

^-- *J-

?i^E5fl

r-— h \

*--

zzz^ * ^— m-

I I N K

Her - ren

Står han

Kraf - ten

ta -

än

flö

Käm - - pa, tro

- la

som

dar

och

vill Till ditt

förr Med sin

fram Just till

bed; Se - ger-

:=E=:=tJ=t==5=^ :

v —

hjär - ta

full - het

dig, som

lö - - nen

av

är

dig*

J t

lB8p^=iÉ

I f i ■#• T I I •

ung-doms-tid.

nåd och frid.

arm och svag.

vän - tar där.

i

Hör hans mil - da röst, Fat

O, vi vill du då Läng

Från hans si - - do - sår Frid

Bru - ka an - dens svärd E -

^

i j:

-K—

- ta

-re

och

mot

^

mf

m

■&—

mod och tröst! Han vill gi - - va dig kraft och frid

kraft - - lös gå Och för - spil - - la din ung - - doms - tid i

fröjd du får, Som ger se - ger för var - - • - je dag.

synd och värld, Kor - sets fa - - na nu tro get bar!

^

-X-.

KLI 1 K h"

zz. zz. *z

-0-

T"

ZlfZlZZ -7&1

129

Kör.

"tv

O, kom till din Fräl - sa -res hjär - - ta, Ung-a själ, där finns kraft för

tTli — "* — J 6J -*-z— «- ** = K6J--.W

Där

feg

E*&

I

g).

B

II mf

-jr — =£f — i — — *-— -*— 3. ~zfcfr— rz:

■r^-

Vid hans hjär - ta är

för dig-,

för dig",

för dig-.

(K. G. S.)

130

Kraftigt.

77. Du unga skara!

A. G. Lindqvist.

fc

— 4-—.É*

v v y i

1. Du ung - - a ska - ra,

2. Dig Her - - ren kal - lar,

3. Guds ord och

4. Den å - - ker

An

teg

de

du

1 V

hör ett

skyn - da

ma - na

fått av

SÉ=3=fe=£

-V— 4

I

bud

nu!

dig

Gud,

r

Eran

I

Att

O,

wm

_. — r

V \>

ti - dens

Ii - vets

läm - na

bru - ka

~~" t t t f c > ■< r •" " •"

väk - ta

vår vi

själ - visk

tro - get

ÉPife

It:

re

drö

he

och

- jer

tens

hans

I

Gud:

du?

stig,

bud!

Se, hu - ru fal - ten

Den kraft du har lägg

Din gå - va lägg vid

Den här med tå - rar

mog - na

vil - ligt

Her - rens

går å-

V.

-m &

,i_ r

ZZ=jKZ

stå, Och skör - de - - män

ned! Snart skym - mer sol

fot Och kär - leks - - el -

stad Skall där. för e -

It:

Pfe3E

=rj— Éizzzr«t:

-v

^ J>

mni

nen ä - - ro få!

i väs - - ter - - led.

den tag e - - mot!

vigt skör - da glad.

4— É*

-r

=pz==r^=

i

131

m

Kör.

£=ÄE

För

-Éi=

mrrr-r

- lar brinn! Dig

kär - var

i/

Den

skörd

m

blir

See

It:

=f=*

EÉEEfEEEE

eS

T"

£=3;

-f— 4 — *

I l> fr

din, som du

* 5

3SE

la

dan sam - lar

FZ-El 0± 0-

*W= 9 0—

-0-

?±— f é-

Gå ut till verket, gammal, ung,

Stäm upp din skördesång och sjung!

Snart arbetsdagen når sitt slut

Och vi få evigt vila ut.

K. G. S.

132

78. Varningsrop till de unga.

Allvarligt.

i

£i:

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

11

i.

kom

_i — t —

— K-

o,

Du ung - - a

2. Vänd om i

Skall ung - doms •

3. Skall nö - - jets

Skall mo - - ders

4. För - - sent du

Du sköv - lat

dag

till

kom

tid från

- ti - - den

ros dig

hjär - tat

skall om

har de

v

-kors - ba ■

med i

syn - dens

du

r f

■ ne - - ret,

le - - det,

vil - - la,

för - spil - - la

än be - - då - - ra,

än du så - - ra?

fräls - ning dröm - ma,

käns - lor öm - ma,

h is I h

— 0—

Som

Hör

Din

Och

"Giv

gift

dig

T"

■ jar

från

har

mot

hon

åt

sök-nings-

sis ta

i u v

bland de

bråd - djup,

bär på

ti - - - den

> sr

krist-nas hop !

Her - ren sagt!

var - - je blad ?

ta - - git slut;

= #=^f =

P 7 ■#■ -y 4t -#■"

Gud ett var-nings - rop!

dö - - den med för - akt?

Gud!" du minns, hon bad.

suck du an - dats ut.

i

-SJ

i

Kör. f

Vid

Kris - ti kors

på knä

* — y

v

för

ZÉ1Z

Gud,

_ N h I u h ht f\ I.

m

Be-känn

v

din

. é-

Än fadershjärtat för dig ömmar,

En öppen famn han bjuder dig.

Förlåtelse från korset strömmar,

Vänd om till Gud från syndens stig!

K. G. S.

174. Hav tröst!

Min själ, vi är du så bedrövad?

Så hoppas åter och hav tröst!

Är du för stunden något prövad,

Snart ljuder åter vännens röst.

:,: Så lyssna då, var still, min själ!

Din Fader vill dig evigt väl. :,:

Får du på Tabor sällan vandra

Men ofta ned i dalen gå,

Getsemane du må ej klandra:

Du har din ängel där också.

:,: Han styrker dig den mörka natt,

Då du dig känner svag och matt. :,:

* T

tro hans bud!

-ji-

133

I

:5£EJ

4.

I Kidronbäckens klara bölja,

Med löftesstjärnor i det blå,

Du kan din vinge ren få skölja

Från allt, som du ej kan förstå.

:,: Så fiska pärlor vid dess strand,

Till dess ditt hjärta står i brand! :

I nödens djup du musslan finner,

Som gömmer pärlan underbar.

Ett ödmjukt hjärta gåvan vinner

Att tro, där intet hopp finns kvar.

:,: Tro, kärlek, hopp och tålamod

Du finna skall i nådens flod. :,:

Min själ, var still" i nödens stunder.

Var still", då glädjen tränger på!

Får du ej skåda stora under,

Du får ju vara barn ändå.

:,: Är detta under icke nog,

Att han för dig på korset dog? :,:

K. G. S.

134

79. Evangelistens sång.

Livligt.

I

ii

É

Arr. av C.-E. Nordström.

m

t

-p—t

1. När i bö - nens skö - na ham - nar Li - ten far - kost rig - gad

2. När min sva - ga far - kost ho - tas Att i stor - men gå i

3. Väc - kel - ser - nas el - dar brin - na Än som for - dom på vår

4. Sjä - lärs fräls- ning är min vim - pel, Och mitt sjö - kort bi - beln

h h h *

-# — * — #t — #-

h

^m

äfc

-j^zzz^.

II mf

=r fc *

■p — w — -p-

V \> V v

-p — p — *..

u v v

*

är, Gung-ar den så glad på bölj - om - sia - gen stig. Trygg i

kvav, Mol - nen skym - ma sol och stjär - nor på min stig, Till Me-

jord, Tå - re - såd - den gror än - nu. Hal - le - lu - ja! Je - sus

är. Kor- sets fa - na va - jar än. Hal - le - lu - ja! Mas - ter,

gaö

it:

z*txzz±

-A.

1

j>

,*

g

U -

—fr —

u .. .

V

^"

\f v \> t v y v v i v "

stor - mar - na jag li - tar På min Her - re Je

li - te strand jag fö - res, Vär - mes där av Je

väc - ker dem som so - va, Fräl • sar syn - da - re

se - gel, tåg och tac - kel, Allt är nåd av Je

sus Krist". Jag är

sus Krist". Jag är

för - visst. Jag är

sus Krist". Jag är

ti i

-h * —

[> N fs

:— p p_

I

135

v \> u i V v \> \>

V V \s f V

, att han som for - dom Hjäl - per sin

v t»

van - ge - list.

L , > ," ," >, ;.

m

JföV.

-=p * _i — r — t — , W--Y- 1 -

T

Han är Ii ka - dan i

Ii - ka - dan i dag-, ja

i ^

II p

Ii - - ka - dan,

Han är

15

ii?iiiii^^li^ii

=SE=0B

//»»A

i ^ ,. I II "" I . N JS _N N J " _N K

_g — ^___^-i r — ^.i-^-s— r--r--r--c-r- 3

b

Ii - -

- ka - dan i dag.

V V V "

An-dens svärd, det

ter än, Fört av

h .. j

Ii - ka • dan

r

g 1 , ja, Ii - ka-dan.

11 f

b "ré ^ b 1 I I I ?" ^ b b ■*•

kvin - nor el - ler män, Ja,

h

han

I

Ii - ka

dan i dag.

(K. ö. S.)

u r ^r g b % p b

136

Längtans fullt.

fet

80. Pilgrimssång.

r r%

1. Mitt hemland

2. Nog fäl - les

3. Sörj ic - - ke,

Arr. av C.~E. Nordström,

ii

^— f- 1 — f-~ir*- 1- 1 — * .# •~ r —l-—^L kr 1 - .3

rr-

I

■fl^

=1=:.

VT

är himlen, där vi - - la jag får, Om korsvägen

i - hl and un - der vä - gen en tår, Och hjärtat här

o pilgrim, att en - sam du går, Ty snart and -ra

J i . I IS ,

J— J- r

-— §3 —t w .*i=p *-. 42 — ^_±-(«i_^ — («_q

i i

„ u JJ ^ »»/■ ,

tro - - get jag vand - - rar;

ne - - - re vill hris - - - ta,

strån - den du hun - --nit;

Om här jag har följt i min fräl-sa-res

Men tan - kar -na då till min fräl- sa -re

Och förr, än du a - nar, du hem-budet

t£v8-it— •- d — d -i-d-^d-i-d— t— J-i-l — k— I-

I I I I. } I

— — rprfc*~J=p=3

får,

Helt sä-kert där hemma jag lan - - - - dar.

Han tro -gen ju var i det sis ta.

Då vi - - la hos Je - sus du fun nit.

I- I U i

O, Je - sus, mig

Må ä - ven i

Här skug-gor-na

feg

i.

I !

— fc-

-4-

1 k*

N

t±z

m

%

mm

tf-#- -m- -+- ■+- +-

i i ii i

IjCl;

rX—%

-A—^=t:.-~

*-\ -^- ä — r

I I V I

rit.

III 11^

I I

hjälp att i tron här-da ut, Tills mor-go-nen ran-das för mig ock till

tro - - het jag vand - ra för Gud Och all - tid här ly - da hans vil - ja och

gäs - - ta i af - - to-nens tid, Men mörkret skall skingras, och him-me-lens

_. J W J J J J

J i

j i^i

z\zzt

-* — #

137

iii

d tempo.

mf

_.

slut, Där stri-den för e - vigt är

bud! Då öpp-nas för mig himlens

frid Blir lö - nen, när stri-den är

,-^Ht— J ;— -J-t-J—

\m^=m

än dad.

por - tar.

än - dad.

(Agnes Sjökvist.)

299. Glad i hoppet.

1. Som fågeln sig gläder vid gryende dag,

Att natten den mörka är gången,

Så väntar med glädje och fröjd även jag

Få lyssna till evighetssången.

O, härliga morgon, då skåda jag får

Min Jesus, som bär de välsignade sår,

Där sångaren tonerna hämtat.

2. Likt seglar" n, som funnit sin önskade

hamn

Och aldrig av stormar mer stores,

Så skall även jag, i min Frälsares famn,

Få bo, där ej vågen mer höres.

O, härliga morgon, o. s. v.

Likt segrande hjältar, som käckt hål-

lit ut.

Och palmer i händerna bära,

Så skola vi alla, när striden är slut,

Belönas till konungens ära.

O, härliga morgon o. s. v.

O, härliga utsikt, o, eviga fröjd,

; ljuvliga vila i Eden,

Som väntar Gruds barn uti himmelens

höjd,

Då slut är den farliga leden !

O, härliga morgon o. s. v.

K. G. S.

307. Du trängtande ande.

Du trängtande ande på främmande strand,

Som längtar att snart finna vila,

Du söker ditt soliga fädernesland;

Dit hän du i tanken vill ila.

Snart lyfter du vingen, likt fåglarna små,

Du hittar neg vägen igenom det blå

Till bättre och varmare länder.

Här växer det törne så nära ditt bo,

Och taggarna ofta dig stinga;

Men vila på vingen! Snart finner du ro!

Och törne och taggar finns inga.

Snart lyfter du vingen o. s. v.

Sitt gärna på kanten av upprivet bo

Och ordna till flykt dina vingar.

Ditt mål är ju landet, där lagrarna

gro;

Välkommen dig hälsningen bringar.

Snart lyfter du vingen o. s. v.

Ditt näste på jorden av sorger bemängt,

Så ofta av vindarna härjas.

Likt svalan om hösten på hemfärd du

tänkt,

Att evigt från stormarna bärgas.

Snart lyfter du vingen o. s. v.

K. G. S.

138

81. Det skall bli härligt!

Ö^=fe=

I

1. När

2. När

3. Vän

-0-

i i i

jag har ut ■

ut - av un

ner jag" mö

P

=t

i

—I-

321

-é — -— ^

I

I

"7 — ♦"

Och bli - vit

käm - pat stri - den ei

der - bar nåd han be - skär Åt mig en

■ ter med fröj - de - fullt mod, Säll - he - ten

&m£

i

i i

i

j I. " I i

I I

ée

I

i i i

SS

ftrt

l

i

1=4=

—t — ^ 1 1 — j-

I I I

löst i - från jord - Ii - vets tvång, Att då få pri - sa min Her - re med

plats på kris- tall - ha - vet där. Att då få se ho -nom så -dan han

kring - fly - ter mig som en flod. Bäst dock, när Fräl-sa-ren små- ler så

I I I I I

gg^EF-i

I

^V*

sång, Det skall för

är, Det skall för

god, Det skall för

m&

B?EB

■pir.

e - vigt bli

e - vigt bli

e - vigt bli

i

i

här - ligt för mig.

här - ligt för mig.

här - ligt för mig.

\t:

ip=tfc=

T ^irzrz^

*-p r -

J-r-Jr

-S>--

--U-,

det skall bli Här - ligt för mig, Här - ligt för

det skall bli här - ligt för mig,

trsvn — ; — * * — ~ * — t— ä

£

H

=fc

^zi=t:

±S£_

139

mig, Här - ligt för mig! När ut - av nåd jag Guds

Här - ligt för mig Här - ligt för mig

m^å

I I

J-

3=

-# # #— t— # #"

:C=C=CS

an - sik - te ser. O, hal - le - lu - ja! Det här - ligt skall bli.

It:

§!fe

9^

-P=

-*=t-

JL_JL

~r

140

82. Aldrig övergiven.

K. G. S.

*=fe

v

Her - ren stän-digt häl - ler rod - ret

Och när vre - da böl - jor- bru - sa,

O, var viss, att ba-kom mol - net

För att snart med var-ma strå - lar

Där - för trygg all om - sorg läm - na,

Ljuv-ligt, som i for -na da - gar,

Räds ej up - på natt-lig böl - ja,

Ut - i stor - men han dig le - der

Ge - nom brän-ning-ar och skär,

Vid din si - da Her-ren är.

So - len en - dast döl -jer sig

Ly - sa upp din dunk-la stig.

Hop-pas å - ter och hav tröst!

Lju - da skall din her-des röst:

Lägg ditt ro - der i hans hand

Till ditt mål på and - ra strand.

feÉ

! h h h h i

I

h r>

ipEE^

-Jg*Z

z s=m

-0-

-P-

:pz=:p:=:p_

r--

Skul - le ock - så moln och dim - ma

Her-rens nåd skall se - dan föl - ja

"Jag skall ing - a - lun - da läm - na

När på böl - jans rygg du kas - tas,

v

Skymma bort din farkosts stig.

I långt här - Ii - ga - re mått;

El - ler ö - ver - gi - va dig.

I din far-kost Her - ren är,

1

::$:

iiifli

I

v v v v

I

Lju- der än - nu ge-nom stormen: "Aid - rig skall jag läm-na dig".

Gläd-je-skörd skall bli - va lö - nen, Där som tå-rar fö - re - gått.

Var blott stil - la och för - bi - da; Frid och ro du har i mig."

Och från dju-pen skall du hö- ra Her-rens röst: "Jagar dig nar".

I

h h h

_^_£ 0!. — 0- — — *— — *-J

"h l

T"

P

hs ^ ^ IS "

X==&=$-

ii

130. Han är god.

Ingen är så god som Jesus,

Ingen vän så trogen är.

När jag gråter, vet han varför;

Mig och sorgerna han bär.

Kör: Ingen brinner så av kärlek:

På ett kors för mig kan dog,

Led och aktade ej smälek —

Har jag honom, har jag nog.

3.

Ingen är så god som Jesus,

Han är rik på kärlek, han.

Sina barns behov han känner,

Hjälpa dem han ensam kan.

Ingen är så god som Jesus,

Han min sak så väl förstår,

Glömmer ingen, hjälper alla,

Söker den, som vilse går.

4. Ingen är så god som Jesus,

Han de svaga giver mod.

Säge vad man vill om Jesus,

Jag kan säga: "Han är god"-

141

K. G. S.

132. Morgonsol.

När i tidig morgontimma

Mästaren på stranden står,

Solsken får min själ förnimma,

När hans röst jag höra får.

Kör: Härligt solsken, halleluja!

Solsken i min själ på nytt;

Härligt solsken, halleluja!

Sorgen är i fröjd förbytt.

Solsken uppå hj ärtestrand en,

O, vad sällhet för min själ!

Mat av genomstungna handen!

Yid -hans sida mår jag väl.

3. Morgonsol och fågelkvitter !

O, en härlig poesi!

När på löftets gren jag sitter,

Sjunger jag så glad och fri.

4. Komma mörka, kulna dagar,

Bakom molnen solen ler.

I sin nåd han alltid lagar,

Att jag guld i molnet ser.

5. Och när solen ned sig sänker,

Kommer aftonstjärnan fram,

Och när midnattssolen blänker,

Kommer ej min tro på skam.

K. G. S.

165. I Jesu kärlek.

Lycklig i min Jesu kärlek,

I hans nåds- och fridsförbund,

När mig möter hån och smälek,

Lycklig i den mörka stund.

Kör: Lycklig, halleluja! Lycklig

I hans kärlek dag för dag;

Hans för evigt, ty han köpt mig,

Lycklig, lycklig sjunger jag.

Lycklig på de ljusa höjder,

Där Guds härlighet jag ser,

När jag mister jordens fröjder,

Lycklig, när det mörkt sig ter.

3. Lycklig, när mitt hjärta glades

Och jag ser den sköna stad.

När jag understundom rädes,

Lycklig, då jag ej är glad.

4. Lycklig, när jag rosen plockar,

Som ej några taggar har,

När han mig åt öknen lockar —

Lycklig är jag alla da"r.

5. Lycklig till min Jesu ära!

I hans kärlek mår jag väl,

När jag korset här får bära,

"Lycklig!" jublar dock min själ.

K. G. S.

142

83. Gud är kärleken.

Lugnt, förnöjsamt.

— T-

Th. Söderberg.

-K-T"

1. Ditt hjär. - te - - lag, o

2. Ditt hjär - te - - lag, o

3. Ditt hjär - te - - lag, är

4. Ditt hjär - te - - lag, är

-0-

-0-

X

Gud, min räddning är

Gud, ett äm - - ne är,

sol och sköld för mig,

mig en mäk-tig flod,

iggmfcfci

I

-^ yW -

mm

för e - - vig - - he - ten.

o . . „ för - - sökt he - sjung - a;

stri - dens moln sig ljig - - ra kring mitt hjär - ta,

För he la

Som mång - en

När

Där

all

min synd och hjär - - te - nöd

1

jag

m

sän - ker;

t r

Din tro - - fast - het mig

Visst här mitt hjär - - ta

En till - - flykts - ort för

En pur - - pur - våg du

&*$

«fe£=å

~i*-

v

o - - ver

sva - ga

mig på

gav i

dju - pen bär

sträng - ar bär,

tör - - ne - - stig,

Lam-mets blod,

-*f tW*

143

=y==f

På fär - den hem till dig i

Men där du los - - sa skall min

Dit jag får gå och grå - - ta

Som väl - - ler fram och frid i

sa - - lig - - he - - ten.

stum -ma tung - - a.

ut min smär - - ta.

hjär - tat skän - ker.

5. Ditt hjärtelag är mig en blomma skön,

Där lilla biet hämta får sin föda,

En kalk så djup, där jag i stilla bön

Får sänka mig och tacka för din möda.

6. Ditt hjärtelag, o Gud, är nog för mig,

När alla vänner kallna, dö och svika,

Och när mitt eget hjärta ändrar sig,

Då älskar du mig alla stunder lika.

7. Ditt hjärtelag är hem för kvalda bröst;

Och nu jag längtar att djg komma nära.

Mitt hjärta fy lies utav salig tröst,

Att du mig lovat hämta hem med ära.

K. G. S.

141

Med kraft.

84. Evighetsblommor.

fp

TT

— #^ — 2 i i — Jzzzjzfrr zjzzzz;

.4rr. ay C. -E. Nordström.

mf

V

P k

1. Na - - tu-rens blommor

2. Dock fin - nas ro - sor,

3. Dess frön av Je - sus

4. Den förs - la fruk-ten

mis - ta här sin

som jag här vill

såd - des ut - - i

av hans sto - ra

tö 7 — " ^

j ■ h h i

i * t

fäg-nng,

gi - - va;

få - - ror

mö t da

4-

Är lil-jan:

*-[— l— l— t—, -.-tr-t-r — r — j: t=t=F B

p- p p ¥ I» . tt»

I U i> V i) \

I

dem

an -

går

»Syn

i

sitt rim-frost vin - tern strör.

- ge-nämt till e - - vig tid,

■ den i Get - se - ma - ne;

- der - na för - lå - - tas dig».

T~r

Ja,

De

De

Hon

I ii h h I ) K l >

U l> U V >

allt vad jor-den har är blott en

ut - i regn och sol - sken fris -ka

vatt-na-des av Je - su mil - da

spi-rat upp ut - av hans svett den

häg -

ring;

bli -

- va,

tå -

- - rar.

rö -

- - da,

Det viss-nar ner, det fal - ler

Ja, ut - - i vin - tern kall så -

O, den - na grupp, så skön den

Den jordmån, där hon växt och

p v "

av och dör.

väl som blid.

är att se !

fro - dat sig 1 .

,_i_ r — j, — p — t — „ — ,..

=st

T-

1

5. "Som fadern älskar, så jag älskar eder"

— Se här en ros, som inga törnen har.

"Ett rum hos Fadern jag åt er bereder"

— Evighetsblomma, stor och frisk och

rar !

7. "Jag själv mig helgar för min lilla skara"

— Är icke detta en reseda skön?

"Där som jag är, där skolen I ock vara"

-- Den blomman frodas frisk och myr-

tengrön.

6. "Se, jag är nära eder alla dagar" —

Förgät mig ej den blomman heta må,

"Jag återhämtar er, när jag behagar"

— Den slutna knoppen må du ej för-

små.

Tag dessa blommor, sammanbind dem

alla!

De dofta nåd och trohet omkring sig,

De friska stå, ej bladen från dem falla

Och på din vandring de omsluta dig.

145

Glatt.

mf

85. I Fadershuset.

Arr. av C.-E. Nordström.

-4-- % — * — *— }— "p — äft — # — é—

p*

1. In - - ne

Långt me -

2. Lov - sång

Där - - för

3. Bar - nen

Han, kuDg,

4. Vil - ken

Då iag

i

—ti,

ä=É=

V

i

ra

och

ha

de

är

för •

var

fa -

här

ders

ligt

ju - - bel

bar - nen

sam -, las

stor, men

änd - ring på

tjä - - na - - re

-SL,.L_kl

"f— * A

u

hu-

än

är

en

om

vi

set

i

vår

e -

vår

är 1

min

vid

är - -

kej - ■

bli - -

- vin -

fa - -

slätt

stall -

yt - -

allt

ipl

p I

så gott,

sa - rens slott,

van - - de gäst,

ner - - lig fest.

i ring,

- en - ting.

mot förr,

- - ta dörr!

h h .,

- der

ing

ning

- ters

=y=*

In tet

Störst är

Trä

fin - nes

be -

dock

- len må

ing

- ta -

det,

sli

— 0—

~r

- en

- - la

att

som

vi,

—fcx

har

ty

kän - - na

ÉHH

=t

ta för

att

tå - - - rar på

all - - ting är

vi ä ro

blid - - ka min

kind,

fritt,

ett T

far,

— T — & ,

3l . js_ _ H

. n+. -0- -3- -g. ^. +. .0. e_

i Ib b r Tj b Ij i r b ■#■ •&

m

I

Där

Far

Ty

Jag

-4-

-0-

fin - - nes

han är

det - - ta

ba ra

ing - - en

rik och

sam - fund

le - - - ver

med

sä -

har

av

ett

fer:

vår Fa -

den rik

sorg - - bun

»Allt mitt

- der

V

det

är

be -

dom han.

*=

i=^

• b b . b *

* i

sinn .

ditt»,

rett.

har.

mwm

O, vad min Fader dock är outsägligt

rik,

Hela hans nådesfullhet tillströmmar mig,

Han har i högsätet lyftat mig opp,

Klätt mig i härlighet från tå och till

topp.

6. Äran och lovet till vår älskade Far,

Som oss. har danat till barmhärtighets-

kar.

Strömmar, ja, strömmar av den rikdom

han har

Gläder och fyller oss med kraft underbar.

10

146

86, Guds kärleksflod.

Värdigt

1=

i ^

1. Guds kär-leks-flod, så full av frid, Den väl-ler fram, den väl-ler fram.

2. Den dri - ver hög-mods-an-den ut, Den väl-ler fram, den väl-ler fram,

3. Med nit för sjä-lar fyll mitt liv, Den väl-ler fram, den väl-ler fram,

v

Som

Och

iHÉg

«| _*.

i

I h fe I

jL Jb jL jl-

jL jL-

h fe

±=\

p- g i» f ~~ P - — P I fr -r £5 f ,»" "^""g i» - I

ha - vets ström, så djup och vid, Den väl - ler fram, den väl - ler fram. Dess

hjär - täts stri - der gör den slut, Den väl- ler fram, den väl-ler fram. Den

mig en glöd - het kär - lek giv, Den väl - ler fram, den väl - ler fram. Sänd

i h fe i

ii *" * - é

1

jL

jL> jL Jb jL

h fe !

*.• JL JL

M— f— 5 — f-

P- * fi- *

\^ V v 1

\s v 1 " 1^

t ".

bp — p — 1= —

qnzz0—0zzzi—tczn

• • I i/ • I ^ ^ • i ijk^lr

gor bring - a hopp, att jag, Som for - dom var

oss att för - stå var - ann", Den gör mig allt

na skat - ter ge - nom mig Till dem, som gå

£ A- ^1 ♦• +L *• ^ j* JL é;

— — 0». — .-

P l

i stri - den svag, Ej

i - ge-nom sann, Att

på sor-gens stig, Att

h

JL

h fe l

JL- JL JL

-jf=&±=

o 1 I»* f

*

i

!

mer skall

ii

- da

näs - tans

väl

lag

de må

■ ra

ne - der - lag, Ty kär - leks - Ho - den väl

sö - ka kan, Se kär - leks- fl o - den väl

kän - na dig, Guds kär - leks -flod, som väl

\tzz:

z=fz

:b=:

h h

sL jL-

i

f — H g p-

I

-#-

-#-

ler fram.

ler fram.

ler fram.

>L>.

g§É§£i

147

Kor.

*

-4-

=£=£

//

ÖÖBE3

//

:: t1

Hal - le - lu - ja, den yäl - ler fram, Guds kär-leks-flod, den väl-ler fram. 0,

i

r> h fc i h h * ! h h

jl- a. jl- jl : a

mm^msi

-0^—0,-

-K- R-

Jyi-±

— J-

-K ^ 1 Hj—i- — F-*- i* F-

1^1

Gud, jag tror och fritt mot - ta"r Din kär - leks - flod, som väl - ler fram.

Fd3=F=H=

A A-

a? a-

a.

h

ös

i__l

148

87. Kapa ankartåget!

Måttligt fort.

1. O, ka - pa an - kar - tå - get, som bin- der dig vid land, Så

2. Dock vet, att in - tet stor-skepp ut - i sin e - gen skrud Som

3. När al - la skeppståg bris - ta ut - i sin e - gen - het, När

4. Om än ditt ar -ma hjär - ta är som ett kros-sat rö Och

— i- K-

V "

att din

går för

stol - ta

om det

\> U

an - des

ful - la

mas-ten

eg - na

h h N

§yb"fe

.. f^ ^

t±3t

I

h h h h h

JU

h h fe h r>

V v

I

TT

T

V

T

T

p^

"c — *

0- P

far - kost får gli - da ut från strand, Och du skall säll

se - gel, rkan hål - la stånd för Gud. Vad hjäl-per om

rub - bas ut - J sin sta - dig - het, Då ej kan

ver - ket för -bran -nes lik- som hö. Då allt ditt

h h

3!=zziit:ziÉ=ZDt:Tiiiz=:

=zz::====^zzr:biT— ^

-0 0— L - 1 K-

IJ Ij U IJ I *

-A

-t-

er

din

his - sas

e - get

h h

t=ÉZ.

- fa - ra, att

far - kost har

vim - pel, dess

dö - mes, i

E?_x.

-é— q

r ^ * ^ ^ r ^- n m * u k rr

ha - vet bär din båt Och att ut - av dess vå - gor du fö - ras skall fram - åt,

ta - git lots om-bord, Då ic - ke bå-tens manskap yill lyss - na till hans ord?

här - lig - het har flytt, Då är det tid för Her-ren att gö - ra all - ting nytt.

Kris - ti död du dör; Så Her-ren i ditt hjär - ta sitt verk till se- ger för.

r>

i h h fe h hbJ «P h "h h s n i

V v

Då reses korsets stormast, då brister in-

tet tåg,

Då för"s du av hans vilja framåt på li-

vets våg.

Och hans baner är kärlek var stund

utöver dig;

Din lots är nu din konung, och han

skall hjälpa dig.

149

6. Ja, själv han tager rodret och ledning-

en om hand;

Och snart din farkost hamnar på Sions

sköna strand,

Ett land med vida gränser, din andes

sälla hem ;

Du hälsas där av vänner uti Jerusa-

lem. %

7. Då får du del av bytet. Ej synden

härskar mer,

Iiättfärdighetens krona av nåd dig Her-

ren ger,

Och du får se och smaka, hur ljuvlig

Herren är;

Allt mörker är förgånget, ty Gud är

solen där.

Linnea H.

300. En evighet blir lagom.

En evighet blir lagom

Att leva få med Gud

I himlens sälla rike

Och vara Kristi brud.

Kör: En evighet blir lagom

Att sjunga Lammets så~ ö

För härlig blodköpt seger

På Golgata en gång.

Om här vi börja sjunga,

Snart tager sången slut.

Och sjöng det ej i hjärtat -

Vem kunde härda ut?

3. Och blir det fröjd omsider,

Snart stores den av gråt.

Och möts vi — vad det lider,

Så få vi skiljas åt.

4. Och ler en ros vid vägen,

Så snart den tynar bort.

När vårens knoppar svälla.

De frysa inom kort.

5. En evighet med Jesus,

Det tycker jag blir bäst,

Och sedan slippa vara

Som främling och som gäst.

K. G. S.

150

88. Den yppersta vägen.

Varmt, innerligt.

:* — ^

Arr. av

r— ! -K"

a-E.

-II

Nordström.

<

-4~

l.

2.

3.

4.

— f*—

-*■

Det

Den

Där

Var

Han

Vad

Var

Nu

h

é

finns en

skym-tar

tyng - es

gi - ves

av - sikt

är väl

ej för -

gäl - ler

h h

_> é

. 3 """"*-

— f

— i

T

u

10m

Lom

för

va

de

de

att

r

s — * — i = J-*

#—

- 3* .

=p=?=

[ f i "

väg ge - i

fram ge - i

skuld - ra,

läk - dom

har med

sor - gen

sagd för

en - - dast

J r

l Ii - vets ö

moln och tö

r blö - der hj

nöd och sm

r tår du gj

få mi - n

t du skall Ii

stil - la bi

^ h h i

- ken,

c - ken,

år - ta,

är -ta

u - ter,

u - ter

- - da,

- - da,

h

— —

U

o,

Den

Där

Den

Mot

Din

Till

h

— * —

- -*■ -

-ii— H

att du

fö - - rer

vand- rar

rik och

dra - ger

det, att

Je - sus

dess du

^

-3-

_V

0. _

å

4

* -0--

m-

-0 1 0—3

—0 _

K

* —j*

—0

*- "

\-^—9 Jr

*■

—\/ —

— •

: t ta "

b

t t "

b

- b

_£ m —

-" — ^

N N— i

-^

-i •»

v U j

FT k f v 5 ]

mf\

-— N

f P

ä - - ven

stun-dom

den, som

ljuv som

gå - - vor

Fa - dern

med dig

bär - gad

-i ^

■#■

V

den

dit

har

det

från

dig

i

för

V

kän -

du

kor -

gi -

him

all -

ug-

tro -

->-

— —

*

de

ej

set

ves

len

tid

nen

nen

. 3 " •:

i — j

T

1

till!

vill.

kärt.

här?

ner.

ser?

går.

står.

1

p* ■ * r

Här tå - ga

Ty stungna

Han har en

Då skall en

r -T < - h

skaror på

handen de

av-sikt med

fullvikt av

J - h ^

väg, som

si - - na

bar-nets

e - - vig

,

-i « -

■- t "fet::

j-

— ^ — ^ —

: ^ Fb

■ h *

.

;■■ f f p# ■

* l>" ~

0. 0. i

17 P

1

- -0

hr-

II

k

~=^~

i

... p p U -

d

/idfcrir-

-V

r-J -*

cresc. e rit.

1"

j

p ^ P V

å tempo

mf

. ^^_^

#-^

*

- ;

— #

-#—

IH =

^_ZS»__^_;

^ i-

*-

=?-H

C^2

f"

skri

le-

tuk

lyc

1

-V

— —

v

-der

- der;

- tan,

--ka

h

Mot

Hans

Som

Dig

h

* -

— -±—0 -

V V 1 v

fa - ders-hem-met,

tro - fast - het hai

du ej a - nar;

rik - ligt gi - vas

h h l h

1

m

fe

"■ [T T

jå tå - rad

ij gräns, ej

en var blöt

>r kamp och

1

stij

sin

t sti

str

t

T;

t.

11,

id,

Det

Han

Tag

Där

— # — • — i

v \>

är det

kän-ner

kor - set

skall ej

*—

h «...

M ht =

: ^F(2

— 0. —

— F— -

*

T"

0.

■zr- X

*h

— ^_

-f— R? —

1

— 1^_

P -

p

y

r f-

é f 1 r.

l

t» t :

r P

f " t

i

151

^ — r-i-^fv r t t t t t v $ t t ?

folk, som i al - la ti - der Har bett: Din vil -ja ske, Gud, med mig.

" vä - gen och den be - re-der, Han själv i kär-lek den sta-kat ut.

på u - tan nå -gon fruktan, Om än han le - der, dit du ej vill!

kor - set dig me - ra trycka. Blott lid och äls - ka en

Ii - ten tid!

i

åS

EEÉEfc

zVr-

r> h r> r>

J^

206. Han segrat har.

1. Från segerbytenas berg han träder

Vår segerfurste, Guds milda Lamm.

Fast lott man kastat om hjältens kläder,

Han går med seger ur döden fram.

Kör: Nu går han fram över Sions höjder

Med vunnen seger för världen all.

Han kommer fylld utav ljus och

fröjder —

Han segrat har, och han segra

skall!

Fast striden rasar och såren blöda,

Han trotsar döden och fäller den.

När så han uppstår ifrån de döda,

Yid graven ljuder: Han lever än!

Var är din udd nu, du dödens rike,

Du avgrundsvälde, var är din makt,

Då segerhjälten förutan like

Har gått med livet ur dödens schakt?

Så sjung och jubla, du lösta skara!

Nu har du seger i Lammets sår.

Båd" jord och himlar dig skola svara:

Med livets furste du leva får!

K. G. S.

207. Mitt hem.

1. Mitt hem är där på den andra stranden,

Där livets timglas ej rinner ut,

Och ej till avsked man räcker handen,

Ty himlens glädje tar aldrig slut.

Kör: O, ljuva hemvist bland Jesu vän-

ner!

Där finns ej mera en sorgens tår,

Ty syndagiftet ej mera bränner;

De äro läkta de djupa sår.

2. Ej någon vandrare, stödd vid staven,

Skall mera söka för natten hus.

Där öppnas aldrig den mörka graven,

Då härskar livet i evigt ljus.

3. Där suckar ingen vid solnedgången,

Och ingen bävar för natten mer;

Men alla sjunga de morgonsången,

Ty Gud är solen, som evigt ler.

4. Ej någon sjöman vid brutet roder

Förgäves söker en säker hamn.

För barnet sörjer ej någon moder,

Ty havet öppnar ej mer sin famn.

5. Mitt hem är där uppå livets stränder,

Där fridens ros icke falnar mer.

Med segerpalmer i sina händer

En var sin liyllning åt Lammet ger.

K. G. S.

152

89. Se upp, se upp!

, — rj_i..rj . :£

\> » " \ \>

1. När du blir trött av

När du står hopplös

2. När du står en -sam

När synd och sa - tan

3. När stormen mot din

När hjär-tat ut - av

4. När sist du sjuk och

När du går ned i

-J—JL-J

pilgrimsstråten Och

och för-grå-ten Och

och al - le - na Och

sig för - e-na Att

far-kost ra-sar, I

o - - ro fa - sar Och

tärd av plågor, Hör

Jor-dans vå-gor, Gör

N N I is N

A^f-

fi - en - der - na

mörk blir sti-gen

ej på bö-nen

hål - la dig i

nöd och natt du

Herrens led-ning

dö -den klap-pa

då som of - ta

N i ri

å é±

wimmg^^^mmm^m

i t ~f

tränga på,

du skall gå,

kommer svar.

nö - den kvar,

en - sam går,

ej för-står.

på din port,

förr du gjort:

-i-A ■

Se upp,

Se upp,

Se upp,

Se upp,

se upp mot him-me-len. Så blir det ljust och klart i - gen.

se upp mot him-me-len, Så blir det ljust och klart i - gen.

se upp mot him-me-len, Så blir det ljust och klart i - gen.

se upp mot him-me-len, Och det blir e- vigt ljust min vän.

fe

t?-T7-l K "-T * t! *"

£=5

J-t±JLJ J

_^_

£;::

Ö

90. Vi sucka, min broder?

Ej för fort.

r±lt

P>

r K K —

K —

k —

— k—

Arr. av C.-E.

Nordström.

-ty—

— i-

; Z t

-*<

f

=1 HIT

-1-

-p -

* -

— * — j

^

- ä

P

_1.

1 V

i •■ ■

1.

2.

3.

4.

Vi

Om

Om

Från

suc - - ka

has - - tan -

miss - känd

pil - - - trä -

och

- de

ock

- den

kla

ti -

stun-

häm

- ga,

- den

dom

- -ta

min

ock

du

din

bro- der?

söm -mar

bli - vit,

har - pa

Lyft

Din

Kan

Och

i

-t\

i

^ }

— * —

IS

=t-

— &-

1

i h

-n-

\*h—

__0

~8—

-H

^5 5" -

r"

p

V

153

. cresc. fjnf ts iy

blic-ken mot klar- nan - de rymd?

kläd-nad tills da - gen är all,

dock ge - nom tå - rar du le.

sträng - a till ljuv - Ii - ga spel;

An

Från

Ditt

Och

m

h

-A-. 1 *-

P

rf — (é — fi =£5=t=å==ttt

sit - ter vid

Gol - ga - - ta

namn är i

sting - a än

:p p — p_

värl - dar-nas

lev - an - de

him - me - len

tor - ne - na

fc F — Si-* — s- 1 -!— *— «— c— S-V+-*— t re

ro - der

strömmar

skri - vet,

skar - pa,

Din

Än

Din

Det

Fa - der,

nö - da

ko-nung

hör ju

du

till

skug-ga blott skymd,

purp - ran - de svall,

snart skall få se.

hel - go - nens del.

An

Från

Ditt

Och

I— I

skymd,

svall,

se.

del.

giltig:

_£ ?.

— t>z

v — - n i k i

5. O ni ock till Getsemane färden

Dig bjuder bland skuggor gå ner,

:,: En ängel än går genom världen;

Hugsvalande kalken han ger. :,:

6. Och skymtar ett kors i dess skugga

Och hotar den svallande flod,

:,: Vad mera, om tårarna dugga,

Om stundom de droppa av blod? :,:

7. Re"n västan hörs sia i lunden,

I knoppning ett fikonträd står,

:,: Den nalkas, den saliga stunden,

Den spirar, den gryende vår. :,:

Fr. S.

N:r 91, se n:r 21.

154

92. Klippan.

Ej långsamt.

mf

Philip Phillips.

^ » : t * f f r rfTTyTrt

1. Har du ditt hus upp - på klip - pan byggt, Skall det för e - vigt be-

2. Bör - jar det mörk - na upp - på din stig, Allt tyc - kes gå dig e-

3. Vi - - la på klip- pan i stor - mig tid, Fruk - ta ej vå-gor-nas

4. In- -tet kan rub - ba den fas --ta grund; Kor- set vid klip-pan står

*T3

ÉÉSIB

ZÉZl

stå?

mot,

brus ;

fast,

-f— r

Där kan

O, hu -

Där kan

När ut - -

mmm.

t t t *

du all - tid få

- ru skönt att få

du nju - ta båd"

-i dö - - dens och

S|3Ep=

vi -

vi -

lugn

do -

I

n—

I

- la tryggt,

- I» sig,

och frid,

- mens stund

-0--

#-

— rp._

I

/P-

fe

rJ5i

-0-

-0-

Tw

m

Hu - ru än stor - mar - na gå.

Stöd -ja på klip - pan sin fot.

Fast står på klip - pan ditt hus.

Yå - gor - na kom - ma med hast.

m$=

Ji-JL

is N

-0 —

1=1=8=

T

t

-J^-

-0-

Seg - la - re kas - ta ditt

Klip - pan är Kris - tus, be-

Klip - pan är Kris - tus, håll

E - vigt för - lo - rad är

155

an - - kar

sin - - na

ut min

Ept

m

där!

det,

vän!

en - - var,

Kam - nen

Lagd av

Snart är

Som ej

Gud

du

sitt

skön och

Fa - der från

bär - gad för

hus upp - på

mf

.?to

1 2 ^ # _

u •*- f Ij

II

T *-

läng-

Seg - la ej läng - re bland mör

Seg - la ej läng - re bland mör

Säk - ra - re grund kan ej gi -

Där -för är bäst att ha all -

■ ka

■ka

vas

mm

-0—

•w -w -m-

I \> u

skär, Kas - ta

skär, Kas - ta

här, Kas - ta

ditt an-ka -

ditt an-ka -

ditt an-ka -

re

re

re

där!

där!

där!

ting klart, Do - ma - ren kommer ju snart.

m

U P V b V V

hl hl h h h h h h J— I

156

93. Gud har oss kär.

Glatt.

Art: av C.-E. Nordström.

mf II f ._-

! I j 1 j I I I \j " I I " r

=1=^=5

1. Stäm - men nu al - la

Pri - sen hans nåd i

2. Lyss - nen nu al - la

Han steg hit ned till

3. Jub - la du Her - rens

Sma - ka hans nåd och

in med fröjd: Gud har oss kär.

him - meis- höjd. Gud har oss kär.

syn - da - re: Gud har oss kär.

jor - dens ve. Gud har oss kär.

me - nig - het, Gud har oss kär.

ljuv - lig - het! Gud har oss kär.

I

— e 1 p p — | j — i_p — * — f— i — _ 1— | u

w r v ? t " T^r r r ~ v r T

Vak-

- na,

Je -

- sus,

Han

är

mr" z

It"

I

o, själ, ur syn - dens natt, Käm

Guds en - - de son, o ja, Han

de si - - nas sköld i strid, Han

pa

för

för sa - - lig-

oss dog på

vårt hopp till

^å=>

-0-

m

he - tens skatt! Lju - set ur mörk - ret

Gol - ga - - ta. Vi ä - - ro hans, ha •

e - - vig tid, Stil - - lar vårt hjär - ta

ly - ser glatt,

le - - lu - - ja!

med sin frid.

157

Kör.

har

oss

kär.

har

oss

kär.

har

oss

kär.

Gud

: 3=

-0±-

tar

ase

kär,

PP

%. ii — ii"

I I *P

:i— t=d:

^Ö=3=^^=*

:^=s=

Gud bar

p-

kär.

-#

-#— **r

f 1

— w

p

Stäm - - men

,^=?pii

sång

Ii

I I is

__Ö__J^_J£__,

(Från tyskan.)

"4=

I

-r-

iii

158

F. Croosby.

Moder a to con espress.

94. Låt mig få höra om Jesus!

i

± — e :0 — #i _

I P T T P

-£*-

Låt

Säg

Låt

mig få

mig det

mig få

hö - ra om Je - sus, Skriv på mitt hjär-ta vart ord!

å - - ter och å - ter, Hur på vår jord han gick kring,

hö - ra om kor-set, Kva-len och smärtan han led,

Kör. Låt

mig

& I

h *

-å±-äL.

I

no - ra om Je - sus, Skriv pä mitt hjär-ta vart ord 1

i

;=3-

rt=

Fine.

r c * i p s i

Sjung för mig sång-en så dyr-bar, Skönast än hörd på vår jord,

Fat - tig, för - ak - tad och ring - a, Ä - gan-de själv ing -en -ting!

Vi - - sa mig gra -ven i ber- get, Där man hans kropp la - de ned.

I

It:

§s

- * — * — ^-

-u.

M—f-

Sjung för mig sång-en sä dyr-bar, Skönast än hörd på vår jord.

I V

Sång-en, som äng - lar i nat - ten Sjöngo för her-dar en gång:

Syn - der - na mi - na, dem bar han, Smär-tor-na tog han på sig,

Kär -lek! O, vis - ka det å - - ter! Det var för mig- som han do

J*_*

dog,

IS * I

rlfcfcti

-**■-

TTTT-TT

£=£}

Kör D. C. al Fine.

i i i u k r i, u * r i

I I I P P " P t>

Ä - ra till Gud i det hö - ga, Frihet från boj - or och tvängf

Re -do att he - la och hjäl-pa, Villigt han äls - ka - de mig.

Det var för mig som han uppstod! Her-re, min Gud, det är nog.

N H ^ IS

-M J !*_ <2_

J_JLJ_J

xmmÉåÉÉmm.

159

95. Jul i samma hem som Jesus.

Inner

ligt.

Mel K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

Ätt P _]__. . //I ! !

— t, r— c— r — * *-■ — * ♦ i~ v-r-^c-* — d:j

I

1. På stjärn-be - lys - ta vä - gen Till Bet - lehem jag går,

I sa - lig fröjd för - - lä - gen. En

2. När al - - la bar - nen kom-ma Hem till sin far i - gen;

När jor - dens rum stå tom- ma, Blir

3. O, bäs - - ta hem av al - la! Där fi - - ras jul med ståt;

Ej nå - gon där skall fal - la, Och

4. Ett äls - kat fa - ders - hjär - ta Är bar-nets rät - ta hem,

Där glömmes jor - dens smär -ta Där

PIA

-#- T -#-^~H 1-

ir=±A=É—>Éz\.

-1— * * * IT-*-— •—

4=

I

■?-t::

±z=3zz23bözj:tzf3

■0*- -0- -0- -0- F * r

sång mitt ö - ra når,

jul i him - me - len.

ing - en kind blir våt.

så - ras ing - en lem.

I I

Ett bud, som fröjd skall sprida Till Si-ons sorgsna

Då är det fröjd i hu - set Där hemma hos vår

Nu Fadern fått sin vil-ja: Kring ho-nom bar -nen

O him-la-hem, du kä-ra, För barn, som bor -ta

. k J f >js N I h I / I I N I M IS

€ ^ 0-T—0 a _Ä_I_ #

¥

-#i— -^ # _j._k ~±

i i ■ u r u> i ^ i— v

bröst;

far,

stå;

Se, nat-tens väk-ter skri-da, Han kommer, Si-ons tröst.

Som i - från jor - de-gru-set Sin ska - ra fräl-sat har.

Ej nå - got dem skall ^kil-ja, Ty e - vig jul de få.

Min Fa -der mig skall bä - ra, Tills det - ta hem jag når.

i

b $ M— i» t — 3/:i-t:=± — é_

(K. G. S.)

lim

-0

* .

160

96, Låt mig gå!

Med känsla.

Arr. av C.-E. Nordström.

r r ^ ^ ^ p i - — ff f " £

1. Vill du gå -

2. Lyss - na, Her -

3. Köld och frost

4. Skall jag gå -

att

ren

ha"

hjäl - pa

ta - lar

här - jat

till -

så: -

re"n -

med tå - rar här, -

V

tJ

de

Skör-

de-

Mång

- en

Trött

och

l C s ^- *_i_é— — r . , h __p 1

man, -

kär

mog - na stå? -

vi - la mer, -

ve, som var min, -

sen mång-en ffåns". -

som

Om dig Her

Ut till ver

Som jag bort

Är mitt hopp

y -ff fr — *• — +*-■ :=_:•

T

5É=&=-

ren bru - ka vill

ket skyn -da, gå!

för läng - e se"n

att sist jag där

På hans ord, o,

Rik - lig lön åt

Bär - gat ut - i

Kär - var bär - ga

1

i

1

låt

dig

la -

oss

han

dan

gå!

ger.

in.

med

sång!

„,»_,_/_.>>_£ I -J—J_ .f_A.-J— J-- ."__! J_

161

Låt mig

att

hjäl - pa till!

it*

m

~t

Mäs - ta-

cresc. e. rit.

mig kal - lar

It

^gf=*EÉ?=*

=»=zrs

==*

II f d tempo i J>

T

>=r

Låt mig

V i^-I

[ÉÖÉriigi||}g§E

Jag

r

ly - - - da vill,

rit.

rr

i

Bru - ka tro - get var mi -

I

nut.

J_JLJ_

-# J— r — ■

"W — — » — ZIP — r — Q " 33

11

162

Glatt

mf

EE

1. Stäm

2. Mitt

3. Här

4. Je -

97. Vallfärdssång.

— ^ — ^—

*

p

— i.

Ar»-,

K II

■4—1—4-?-^

upp din

hem är

tryc - ker

- - ru - - sa ■

där,

nöd, "

lem,

min själ, var

bland sol och

här svi - da

min fa - ders

glad!

sår,

hus,

+

v

w _r

Du

nal-kas

Vid

Än

gläd-je-

fuk - tas

*Re"n

skymtar

Kör.

Han kom - mer

snart,

din Je - sus kär;

Ditt namn up-

=*F=i=

// f

f=zzjé±z^l

snart

käl -

ö - -

fram

— ä -

den

lors

■ gat

T V

P

gyll - ne

fris - ka

en

vigt

~¥~ — 1

— ö>-^==# —

t T P — I

av

e

stad.

språng,

tär;

ljus.

Bland jor-dens

Visst må min

Men där i

Av Ii - vets

grus

själ

tron

träd,

stäm of - ta

här stå i

ett land jag

som står i

sin sköld han

T"

bär,

När of - - ta

här

din väg blir

si I mf

P=§H^|3ä

och hopp.

ra strand.

ra mer.

ke - dom.

(K. G. S.)

^-1— & JJ

trång ;

- - met sjung din sång

163

Ej för fort.

98. Tro dig igenom.

K G. Sjölin.

Arr. av. J. Sonesson.

3EEifÉEÖE»iJ

_S 0i-±-0 j-1

P

V v v

Tro dig

Tro dig

Tro dig

Tro dig

■#- -£■ -0- -O- -0~ •#••

£ P P P I

N h

ge-nom, hoppas på Gud! Hör i - från Herren trös-te-fullt bud!

ge-nom suc-kar-nas dal! Kors-vä-gen hem-åt stundom är smal:

ge-nom dimman! Vad mer? Där bakom molnet so - len ju ler.

ge-nom sor-ger och nöd! Gol - ga - ta - nå-den fräl-sar från död.

It:

is •£ J I h h h h I h h h I N

F^z:^==t==U=:t=:rf-P=:p=P=Kj^==*=^=it="z|

* J

Li - - ta på Je - sus, han har dig kär. Tro dig i - ge-nom nöd och besvär!

Gul - det skall sov-ras, re - nas så väl. Tro dig i - ge-nom, fräl - sa din själ!

Nat - ten den mör-ka stjärnor ock har. Tro dig i - ge-nom o - sed -da dar!

Allt är full-komnat, An - den din pant. Tro dig blott fram, om vä - gen är brant!

h h

h h h

h h h

is J? n i h ^^ n J? ! n n n i k n n n i

0-1-0 -f — g -T • i --H

P==b== t?==t: zz:p^rpzzp=:ti z=i4. # _ # _ # -_^ — ^zpzzi^zzpzzi^qq

rpppf~PPpp

Kör.

=t

— t*-* — t — C-i-P — P — S — p~

t> P I P V p v r P P K! " " "I

Bed dig i - ge -nom! Gud hör din bön, Äls-ka dig genom! Snart får du lön.

D "#^ -0-* -0- -0: -0-* -#- -#- -#• -0. -0^ -#-.

:^=fc=t2= t-— - !d— -t— te :~b — 5 — !

1^=P=I

*=p=0=£

?!E5=E=d

K-

=1=

m

p

> ■£ /

p p

_•■ «_.l_ J mz.

■0- -0- -0- V -P- •#-•

I P P P P I

lt^=Er=!

,. .. p p f

P I P P " ^ ! P.PP

Lid dig i- ge-nom, Möt vad som hälst! Li - ta på blo-det, och du blir frälst.

♦i_j£__J # n , # n " -*• *•. * * * J JX-* * *-

^p=£=*=pi

k r> h i

0^ é -+ *-

-0

-P P P #^

r

_ # »_

i?=t=:

5. Tro dig igenom, tro på Guds Lamm!

Löftenas vagnar föra dig fram,

Brännheta tårar torkas då bort.

Tro dig igenom, resan är kort.

164

99. Allt i Jesus.

Själfullt.

(Z :

^>mf h

Ö

zfc=:£:

1. När

Ty

m^p^,

Svensk folkmelodi.

Arr. av C.-E. Nordström.

jag har allt i Je - sus, då

jag har hus om nat - ten, om

har det ing

da - gen får

2. "När värl-dens lyc - ka blomst - rar och med- gång gi

en nöd ;

jag bröd,

ver skörd,

När de sin ä - ra sät - ta

3. När sjuk - dom gäs - tar hyd - dan och

ke - dom och börd

nöd där - in - ne bor

När sång - ens lär - ka tyst - nat, som glad i rym - den for,

V

Och

Som

Och

Och

Och

L_ _JL_ JL^ *_.^ " >_,*_ rJL-J^-Ji^LJ—

^

slip - per

snart jag

fyl - ler

slum

so

har -

len

po

jag

spi -

hjär

går

-r-

=te

z*z

att

■ sa

täts

sin

. i

gen

träng - as

får vid

la -

bädd

moln

blir

da

h

här på

him - la -

med sin

i dröm - mar

på lju - sa

i - - från mig

jor

bor

dra

lju

da

ta -

1^

- den.

- den.

- va,

- va,

- ge»,

- gen,

n

Ézzy-"—jiz

2^

=^^

mf

U

När

Min

fe

It:

IF

-k—

jag har hus och hem hos

lyc - ka ej för - går, ty

ta - lar vän - nen kär, som

Gud i him - me - len,

snart jag skör - da får

vid min si - da är,

-0--

-t-jL

— 0-

Av

Och

lfc=±=

165

^PPPPippi

fe

blek - na jor

Ii - vets träd,

har - pan kling

£=£

$=*

i

dens skat - ter för

som blom - mar var

■ar å - - ter, när

Guds Je -

må - nad

han sin

ru

år

nåd

sa - lem,

från år,

be - skär.

Och

Tv

Blott

h

I h h is ^_f Ji i h

^ J}^. T_V 1/ (_ h 1 -J

J a g

all

när

^ ^ ^ ffl^ ^

eIé

är nöjd

min sorg

ma - re

med . Ii -

blev kvar

till ho -

tet

nom

nog

jor -

blev

V

dens

jag

-tr

jor -

tu -

dra -

den.

va.

gen.

IH^H

166

100. Min nåd är nog.

Långsamt.

O. Ahnfelt.

i «r p- p. p f, 8 +>• * p p- t \ p "• v T ;

1. Her-rens nåd, den är nog för dig,

2. Of - - ta nå - den för bjär-tat går

3. Men när nö - den är klädd i nåd,

4. Och när o - tron mig fö - ra vill

Nog för mig och för al - la,

Som en främling i nöden,

Då för - by - tes min klagan,

Från mitt sällskap det kä - ra,

p. k -»• p p k l n s i -#• p^ i i

[j- ^-9—é—V »* — - E f°—*r\-p—tf—] — t-f- p , *— *-\~\ r~

■ i v v v i

m

mf

ö

. *v TT

" V I

Hu - ru allt än må äad-ra sig, Nog, när mo-det vill fal - la. Nåd i

Men ej nöd, där ej nåd du får, Sä i Ii - vet som dö-den. Nåd i

Så jag fat - tar Guds vi - sa råd Och hans kärlek i a - gan. Nöd och

Yis - kar An-den : Var still, var still! Him -mel - ri - ket är nä - ra. Nåd, ja

ri£.

■t 3 —**—* —p^^^^—^--^—0-

smä-lek och nåd i ä - ra, Nåd, i medgång och motgång Ii - ka - så,

nö - den att vi - la stil - la På de orden: "Min nåd är nog för dig",

nåd är" ju sys-kon så - ta, Tro-get sällskap på re - san till Guds stad;

nåd, som till him -len räc-ker, Nåd, som till - fal - ler dig på Kris - ti dag;

J> ^

A*.

r-

n »s d ii

.._?-

1"67

p å tempo

rit.

P

Nåd,

Vad

Där -

Nåd

T

I

-# i -

P

^S

5 v f », P

I

" \ r f

hur käns-lan

som mö - ter

- för sjung - er

att le - - va

än skif-ta må.

up - på din stig",

jag of - ta glad,

till Guds be - hag,

Herrens nåd skall dig bä - ra.

Kan det ej gå dig il - - ter.

Fast för mången en "gå - ta.

Tills den mor - go-nen bräcker.

(K. G. S.)

\l £ . (_ U-l ^ ^— I J— K m K 1/- 1 --! IJ

168

101. Hallelujasången.

K. G. S.

EEr

l-—t-

T*f=f=F=\

•I

1. I - - från glas - ha - vets strän - der

2. På min re - sa här ne - re

3. Pris ske Gud — hal - le - lu - ja! -

4. Fräls - ta ska - ror här ne - re,

fe J JT J J

-N-

ett e - ko jag hör Från de

mot him - me - lens strand Of - - ta

- som äls - ka - de så, Att sin

med hjär - tan i brand, Må vår

h fe V -^i: V> J. h fe i h N l h J

ii

i

T

-« — *■

f £ "f- "f f ♦ - t

p I

ska - ror, som sjung - a om Lam-met i kör, Och jag Ii - vas vid tan - ken att

sor - ger - na kom - ma och gå ef - ter hand ; Men när vä - gen mig stun-dom blir

en - föd • de Son han i dö- den lät gå! Nu jag slip - per för- gås i en

sång lju - da högt e - mot him-me-lens strand! Höj det blod - rö - da kor- sets ba-

h fe i

h h

£=£=±=±=

iSiEÉEEÖE

-* — •-

■p-t-f- $-v

£=S=£E£

"S 2 -- — f # 0-

*

•0- -0- •*- -g- ■•-

^ ^ I fl

stå där en gång; Där - för sjung- er jag glad min hal - le- lu - ja- sång.

öds - lig och lång, Se då stäm - mer jag upp min hal - le - lu - ja - sång.

e - vig - het lång; Där - för sjung - er jag glad min hal - le - lu - ja - sång.

ner än en gång! Snart i sky - ar vi häm - tas till vårt hem med sång.

h fe N

-b K P—

i

Kör.

Träng dig fram,

o, min sång,

Upp till hel -

go-nen

p £ i p i p p r r j p * \ . v *

Träng dig fram, o, min sång, Till Guds hel-gon mång", Träng dig fram, o, min sång, Till Guds

i rv fe i h fe i i i r>

Jl fe i k fe i h fe i i i h ,* J J} J" ,

:^fzr*r=jc: :^^_> i _jp=^_,tx^4==^==="p3r|fc|-j=t— t>==i!ä — i

15— 0- 1 -!— t— 1~ \— t— ^-j»— f— f

fe ! h fe

månff", Och mitt lov bär med fröjd In - för

m=i==^= — ^ tA^£=zez=x^- fi m-=t±=&= ^ — — -l

hel -gon mång 1 , Och mitt lov "bär med fröjd För Guds Lamm i höjd, Bär mitt

1-

PH

=£=£=£

eIÉÖEzEE?

h

t— r— r

Lam

i

met i höjd! Lov, pris och tack och

i

3=t

a -

-I

- ra Ske

:3=£E

T — ^

I V

~p — sr

I I

£fc

lov för Guds Lamm i

■*=H:

S=-33

■<5>-— #-

J

höjd:

=^"- :

;z<5»:

e*

Lov.

pris,

tack och

-1—ZÉZ

ä - ra Ske

=fC

zwz

-r

i

dig, hal - le - lu - ja!

-U— l

I - från

7 — -K— -v-

vig - het !

mm

dig,

it:

p p i

hal - - le - lu - ja! I - från e - vig - het och till e

vig

i

het!

J J

:=É=

t— r— r— p-

=jy

-P — ^ 1

giLf^nsi

r

N:r 102, se n:r 58.

170

t. Sjölin.

103. Tempelkällan.

^ b ■ u S f * ♦ ♦ ♦ r b • p t? p

- ter

nar.

k k ^ \> v \ - -"

• • k 1/ I i

1. Se, från hel - ge - do-men fly - -

2. Läng- re ut dig An-den ma- ■

3. Läng - re ut från e - get va ra

4. Läng - re ut du skall för - nim - - ma,

IS

A - * * -fe * ,.

Sl^^^iÉ;

m^-Et-

-&-

Tem-pel-käl-lans kla - ra

Tu - sen al - nar till, och

Tro din fräl - sa - re och

An-dens kraft den sva - ge

^ —

N^ffwppp^fp

p % p i I I P

Sa - lig -he^- ten där ej try-ter, Strömmen djup är Lammets blod.

Frälsningsfröjdens rikdom a - nar. Strömmen bär dig, gå just nu!

Låt för - töj-uing - ar - na fa - ra, E^ - - na ja - get Ii - ka - så!

Där på dju-pet får du sim-ma, Pris - an - de din Fa - der kär.

h h

i I l

--r

P n p p

Skö - na flod: Lammets blod! Här-lig frälsning fin-nes där för en och

&*. 0!-

tm^mmMm.

\ h fe h fe

j*. 2." j*/ *" jf h h h

p-i-v — p — p — p — p — p — p_

I

var.

Stig

I. ^

ned, Tro och bed,

N I h * J

Dju-pet här -lig frälsning har.

]/ ]/-\ 1 yi p._I (__

t=t=

^ fe

_^ ^ T

-■V l/

— -

J J i l

I

-t-

5. Längre ut och ej tillbaka,

Djupare, du Kristi brud!

Och du skall få se och smaka:

Härlig frälsning finns hos Gud.

171

Värdigt.

104. Springkällor.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-R. Nordström.

n f " t " *? 1 1 1* r " " "

"En ström går fram", så or - det sä - ger, "Som gi - ver gläd-je åt Guds

Från Guds och Lammets tron den fly - ter Och gi - ver gläi-je åt en

När fa - ders - hjär - tat brast för nö - den Och "källor o - van" väll-de

Då blev det kla - ra "käl - lor ne-dan" För en så törs-tig menig-

h J.

*=:e=i:=

feEEb

! h h h h

0~-

:fc=f= *_:

r f- 7 t i "t 1 1 r * tr ; t r- 1 f t

p r * * " " f p p

stad". När ge - nom tron du An-den ä - ger, Du kan av hjär-tat sjung-a

var;. Nu fröj - de-strömraen ald - rig try-ter, Men flö-dar e - vigt djup och klar.

fram, De flö * da - de i of- fer-dö-den, När klippan brast på kor-sets stam.

het, Ty mång-et hjär-ta jub - lat se-dan Och jub - la skall i e - vig - het.

* h _H%-l-

\ . * * S | v p \j i

i\Tö>. /"

_JS_

-# —

I

Guds käl - la lig - ger högt där - o - van, Och där-för kan den kraft be - te.

■- — &■

mf

t> I

-H--tW

i «/ -#- ■*- -#- u ij ij r •+• r * , r*-#--3--5- "*••

v v v

Åt den som längtar ef - ter

h h h

å-van Att Gud och Lammet hyllning ge.

(K. G. S.)

SS

r • i, • k* • i h l> ii i

I l> V v

5. Så drick, och du skall fröjden finna,

Och lovets toner springa fram;

Ifrån ditt liv skall flöden rinna,

Som föra sorgsna till Guds Lamm.

mmåå

172

Sakta, milt.

1. Jag

Jag

2. Jag

Jag

3. Jag

Jag

4. Jag

Jag

A-

105. Jag är.

•Ärr. av C-E. Nordström.

ii

4 — 41

ar,

är,

är,

är,

är,

är,

är,

är,

FKin— 2- * £

jag

jag

jag

jag

jag

jag

jag

jag

É

ar

är,

är,

är,

är,

är,

är,

är,

"den

som

som

som

som

som

när

när

h

— —

gam - - le

skri - yit

ska - - pat

lo - - vat

vatt - nat

ge - nom

ti - - dens

mi - - na

éEEå

ut - - av

fäd - rens

allt som

ny - - a

jor - dens

blix - ten

vå - gor

kloc - kor

h

- ±-

_p_x

da - - gar",

la - - gar,

vim - - lar,

him - - lar,

da - - lar,

ta - - lar,

sval - - la,

kal - - la,

mf

i

l ti

-N-T

-N-"

=*-T

t

I

Jag är din

Jag är din

Jag är din

Jag är din

-#• ~ m- -#^

Gud som,

Gud, som

Gud, som

Gud, ditt

mm

\>

ej av

du - - kar

dag - - gens

dju - - pa

!]ÄI=3=yag

1

I

väx - ling vet.

al - - - las bord,

pär - - la gjort,

kär - - leks - - hav.

HiL^S!

Kör.

-#--

— r- — r

! V

Gud för

Gud. Allt

Gud, som

Gud, din"

m

mm

4f

-£. i- — -y~

t v t

tid och e - - vig

vi - - lar på mitt

öpp - nat him - - lens

till - flykt bort - om

It

.0

-1E

T-

- het.

ord.

port.

grav.

i-

Her

vad

173

,^==0-

v V

mf — ==Z Z Z

Låt mig dig

EPIPI-:

V $ * v | ^

131. Det är jag.

Se, det är jag, det ljöd på stormig bölja,

Se, det är jag, så ljuder än hans röst,

Se, det är jag, som lovat att dig följa,

Se, det är jag, som viskar frid och tröst.

Kör: O, låt mig höra ditt milda "jag",

O, säg det än en gång;

Lägg så mitt eget jag,

Herre, i grav så träng!

2. Se, det är jag, då sorgen hjärtat bränner,

Se, det är jag, som skingra kan din nöd,

Se, det är jag, din vän för andra vänner,

Se, det är jag, som lever, men var död.

3. Se, det är jag, som känner, när du lider,

Se, det är jag, som smärtan för dig bar;

Se, det är jag, när törnesåret svider,

Se, det är jag, som står vid stoftet kvar.

4. Se, det är jag, när korset kännes trycka,

Se, det är jag, som dig och bördan bär;

Se, det är jag, som skall med kronan smycka,

Se, det. är jag, som öppnar himlen där.

K. G. S.

174

Livligt.

106. Gå på våg.

-K

i— 8~z

£

Me?. av J^T. 6r. ^/o7m.

Arr. av C.-E. Nordström.

I

— * * :

//

1. Var - för

2. Ho - tar

3. Minns du

4. När du

tviv - lan - de

mör - ker och

und - ret på

be - - der om

gå ö - - ver ti - - der - nas hav,

nöd, står dig vin - - den e - - mot,

land, när han skif - - ta - - de bröd,

tro, o, var viss, att han hör,

h

jer i=z>rrzzr(tz=(«;

I

zF 1

-0-

—g-vW

HS N -

T

Då din

Her - - ren

Då han

Fast i

_ —

__ ^__

U v

Je - - sus

Je - - sus

mät - - ta -

nö - - den

= * * ;

har

från

• de

han

#■—

ba

"ber

nat

get»

ska - .- ran

gi - - ver

din

dig

dig

»stig ?

ser

väl?

svar.

é ~

— #-

__5_

JL JL

-0 t-

Jb JL

— # «_

st:

När du

Och i

Li ka

Då hans

nöd ■

prov

mäk

mäk

ning

- tig

- ti -

från

- ens

han

- - ga

land

stund

är,

hand

opp

när

mot sval - lan - - de grav,

nar väg för din fot,

du ho - tas av nöd,,

från själv r liv dig för,

lan - det

175

Fint.

Vill han blöt - - ta sin kär - - lek till dig.

Till din hjälp han sin hand åt dig ger.

Och med öm - - het han vår - - dar din själ.

Får du lä ra att vå - - gen dig bar.

- - bord.

, f N

— — 1 — — ± — —

Los -

i

-fr

«-

r åm

s \

i J

-<*$0 — m —

:: " ä - ä 2 ä

bå - - ten från land, Fat - - ta

hand!

h h ^ !

3=É=

D. S. al Fine.

pa

ItSIisilili^

5. Och när bärgad du står på den soliga

strand,

Skall du se, hur i nödgandet låg,

Att han lärde dig tro med ett hjärta i

brand,

På din färd över brusande våg.

K. G. S.

176

107. Naturens morgonbön.

Sakta.

Ärr. av C.-E. Nordström.

^L* — * " p ^ -, -*

1. Tras-ten slog sin drill så glad Ut - - i mor - gon-stim - den:

2. Lär-kan smög sig från sitt bo, Rörd av sys - kon -sång - en,

H. Gö - ken gav sitt munt -ra skratt, Nu ej läng - re slu - ten,

4. Lil - la my - ran bar sitt strå, Log mot dem hon möt - te,

# h h , h J" h h l r> h h h Ij i)

:gil-=|— p=-^-p-=^4-^=zrg-=:|:4^t=_ B _J r ,_=^|-r-=gir^^:

Täck-ling - en

Tac - ka - de

Spel - - te flöjt

Häl - sa - - de

IS

é > "

x li£ .>_/> ,_, "

steg

för

där

och

EEESE*r

upp och

nat - tens

han sig

neg på

!

kvad

ro

satt

tå;

I

P Y " P

Gläd - je-psalm i lun - den

Och för sol - upp - gång - en.

In - - vid stu - - gu - knu - ten.

Ing - - en bör - dan stöt - te.

i*

h

-n-

II

PJS>.

w » 9 J__I_f r _ t? r ^_T_ 1 _ p ^ c __I_ r r m.

Sis - kan

Du - van

Är - lan

Drott-ning - en

vak - na -

bad sin

gav åt

I • • • k 1 i |

- de så snällt, Knäpp-te glad sin ]y - - - - ra,

mor -gon -bön: "Gud, du är ä - ran vär - - dig",

sång -ar - drott Fru - - kost i det grö - - - na.

sitt ge - - mak Tal - - te för de ung - - - - a,

f — 0—0 # # — T-# # # ■ T

^ p P— t — i-t 1 1 i

^

_p p —

i — # _

177

/" V K K .

*• -5- #• u u r f

Smek - te ömt

Fjä - ril"n i

"Ku - ku,

Kung -en

du

T)å

EPI

sin lil - - la

sin dräkt så

det var så

sitt run - - da

hälft

skön

gott;

tak

I sin

Ska - pa •

Her - ren

Hör - - de

h h -is r> i

-t- H 1 h ]/

V " I

kär - leks - - y - - ra.

ren gjort far -. dig.

skall dig lö - na."

bäc - ken sjung - a.

éé

h V

5. Blyg linnéa på sitt vis

Lät sin slöja falla,

Gav sin doft till Herrens pris,

Bad för syskon alla.

Sippan viskade till Gud:

"Jag dig ock vill prisa".

Väpplingen stod redan brud,

Bad att få sig visa.

6. Nattviolen visste om

Vad två hjärtan hyste,

Såg, när daggens pärla kom

Och hur masken lyste.

Vivan, som av solens kyss

Vaknat ur sin dvala,

Drömde om små barnen nyss,

Vill om Herren tala.

7. Skapelsen med harmoni

Slog ackord kring ängen,

Bergets eko ljöd däri

Och tog om refrängen.

Hjärtat ville gira ljud;

Stämde så min luta;

"Gott det är att tacka Gud,

Och jag kan ej sluta".

K. G. S.

12

178

108. Längtan och hopp.

Längtans fullt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

r- n tt"

P

ii

Jr TT4+ f

j j :

" "t*

/fo *" " ft

P H IC

1* It k-

P S_ *.

-i^ J^

!_... . fs .. N

J ._> _r\

*

J -l K -1*

*

*" ~A*

vy o

* M J

* m J

• M J

# é

1.

2.

Hop - pet att

Se"n skall ej

Je - sus få

nö-den mig

1 1

skå - da

tryc-ka,

Fröj-dar mig

Aid - rig en

här

suck

på min

så - som

e*

3. Syn - den ej me - ra skall så - ra, Hjär -tat ej bris - ta

4. Skall jag än läg-gas i mul-len, Stö - rer ej det - ta mitt

-ft:

.0—0 — — —

"»-—i

i i

15 ft

-•* — #—

mf

p V p p

-tr-jt

~i,r

V i> u

färd,

här,

gråt,

hopp,

Då en-dast fri -den skall rå da, Långt från en

Aid - rig mer stor - mar - na ryc - - - - ka Mig mot de

Yärl - den ej mer mig be - då - - - - ra; E - vigt då

Nej, det skall grön - ska på kul - - len, Tills jag for-

ii

Kör.

=iz

._i

1

t

:i±znt

i r

bull-ran - de värld,

klip - pi - ga skär.

skil - jas vi åt.

kla - rad står opp.

h

mmwmmmiim

~w — **■

P I

Givs det väl skö - na - re äm

-0-

h L^h

v—

zäjnr-

179

i

l=ÉE*

v

m

^st

=4zz

Här för min tro och min

m

30

^ h h h

m/

£

h^EEÉki

Än att få hop-pas och

JLJL

180

109. Tidsålderns morgon.

Med glädje.

r\ r

f

_>

>

Arr.

av C.-E. Nordström.

II

~V"\ ?

^

" "^

1 fc.

Hfa^—

■o

o

" "p

^

*

1 u

ti - den —

stri - den!

jor - den,

bor - den;

strän - der

hän - der

J—JL,

, ^.„

;

*" , \S\)

o

" ~P

P

- ga

- ga

jag

be -

kris -

med.

- N

- j

mor -

hem

läm ■

- redd

- tall

gläd

é

— —

P

gon,

ort

na

vid

- ha -

• je

h

P

p

som

hos

den

de

- vets

de

h

1

1

|

l.

2.

3.

P

Här -

Sa -

Plats

Där

Tryc

P

P

Ii -

- Ii -

skall

är

- ker

stun

Gud

tår -

him

gyi -

så -

N

i J

P

- dar

ef -

dränk

- mel

- le -

- ra -

V

i

- ter

- ta

- ska

- ne

- de

h

tc\* u

zjs

N^

--8-

r

*

tt

- &

u

m

™0

P

?

1 v

p

P

i t J

m

II mf

PP

Si

~~0

nä - ■

här

Lam

-Ji.

=*F

- ra

kun

met

att

- na

upp

jL

I p

kläm - - ta!

sjung - - a

- hö - - - ra,

m

Je - - sus

Å - - - ra

Al - - - la

h h

rf

P å

de

"-il

sky - ar de

Gud. som så

gyl - le - - ne

3=

181

m

si na skall bäm - - ta, Ang- - - lar, se - - ra - - fer vid

los - - sat min tung - - a, Och med de fräls - ta på

sträng - ar - - na rö - - ra; Då skall ej jord - Ii - vets

lJ n A » v , h r> h h

fo±_ £ £ gf frf 4- x f.

//m/h

tro - - nen ses vän - - ta — Det skall bli him - mel för

livs - - flo - - den gung - - a — Det skall bli him - mel för

o - - ro . mig stö - - ra — Det skall bli him - mel för

mig.

mig.

mig.

m

-0-

h h * h

-O- -0- -#^ -#■

(K. G. S.)

I

gL.^L Z * —J^-åL—ä

b fr — * * •— T— *=■ — #— «-Hl

182

110. Evig vila.

Med känsla, p

#

Arr. av C.-JE. Nordström.

iPiiiii

=t

=*

fl it 7frr

Jss±=3z

-jÉr-t-mS:

V

3. Aid - rig en

4. Vi - la, ack,

I

F

P

1. Ke - dan hör"s kloc -kor -na kläm-ta, Sabbat för dör-ren

2. Där skall ej syn - den mig smär-ta, Dö-den ej härs-ka

suck skall jag hö - ra; Suc-kar-nas tid är

sa - - Ii - ga vi - - la! Lammet är so - len

h h " h

-JÉ * * I L^S S

-0- — 0-

r-r

står;

mer,

slut,

där;

h I— I

-0 0-

— 0-

_H^ J .0—

-0" -jf -0-

V ^ v

Je - sus de

Ing - en skall

Ing - en min

Och me - dan

^^—i--0~-%-

- • é-

■ — *-

V V I !

na skall häm -ta-

ra mitt hjär-ta;

Här

E - vigt jag Lam-met ser.

vi - la skall stö - ra; Stri-den är kämpad ut.

väk - ter - na i - - la, Sjung-er jag re - dan här.

h ^ h> l ! h h h i

Jl é J2_J fLjLjf éL_J.

l #-J— & 0"-l— * — --0 — i

iöl

-— #-

irjir

W

Ii - ga ju - bel - år!

&-=-?i

^

V

*=

^« ^ 1

U

e - vigt skall bru - sa Lik-som en mäk-tig flod,

frid - säl - las ri - - ke Vi - - la min an - de får.

sorg - fri - as him-mel Ba - da jag får i ljus,

kor - set och bio - det Lät - tar min pil-grims-gång.

I

Z 0-

■v

i r^ i — i

JL * é- é

J=&±ts=

p v v v v v i r r t f * ffr-r

Vaj - an - de pal-mer-na su - sa, För - da med himmelskt mod.

Sa - lig - het u - - tan all Ii - - ke! Tor - kad är var - je tår.

Skild i - från jord - li-vets vim-mel Bor jag i Faderns hus.

Fres - tas jag än fäl - la mo - det, Stämmer jag upp min sång.

h h h h h h . i i k

183

Kör.

\\mf

=£*->:

tffcft — #-- — t — i — i — -fr i ..j^ z*_ 3 — # — 3

^3=i

:*zr2:

V t I. U p

ra ske Gud! Lycklig jag hem-åt far.

h h fe l . h i h

i^i

m

il h h fe J . h J J

t— *-— f — P-tr J -*"— p— si— r 1 -?— p— ^— r— p-

J=i

- - ra,

fe--,

//«/

T fe

l t» i> u i * Ji^Jf " l^- 1

dan har. Ä - ra,

ske Gud! Himmel jag re

"IS V

.* r*..

^ T — k=-J-

I I

i

*

dim.

Usst

hö - res, Och snart jag fö - res

t- 2 -? ta J a=

I

Till him - mel - - - rik.

N ^ (K.G.S.)

I

184

111. Mitt Eden.

Sakta.

Ärr. av C.-E. Nordström.

méåEEE?Eå

-i*-

1. För

I

2. Väl

3. O

Ej

\>

svann mitt E -

här - lig- - het

men, skö

- en o -

va, säl

med mö

kom -

ing -

Jju - ■

där

den

och

na

vän

la

■ da

ZJ2ZZZZZ?ZTZZZZZ?51

_^ f^Azzz^zz

--r-

här

glans

tid,

där

dag-,

jag

in

och

plöts

■ lifft

i - -

från

ar

lyck

- Hg

allt

i

ljus

sig

om

dess

por -

tar

jag

skall

ut-

mg -

en

teg

mer

jor - den, Jag skall ett hatt - re

vor - den Och glöm- mer bort, vad

klä - der, Och in - gen dim - ma

trä - der, Men i . del san - na

hy - ta Mitt kors för se - ger

bry - ta, Men skå - da få den skörd, som un - der

få där so - len ej går ned.

jag en gång på

mer skall skym - ma på min stig,

vän ~ ner sko - la

kro - na och för svärd en krans,

s= JÉÉ!jEEÉ=W S

185

^ * h j& I

gen äng - el mer dess

så ljuv och skön, vars

sin här - lig - het Im-

h

frukt be - ra - ka skall. Tid flo - den av kris - tall jag vand-rar med de

Ii - ke ald - rig fanns, Ty bla - den fris - ka stå, dess frukt för e - vigt

ma - nu - el jag ser, Som här jag såg i tron — Nu ser jag ho - nom

I

I 31 v 5 k* p—I— t- \/— l— V — ^ x x "

r- — n — sr- ft p V*, i.-

då skall

I

rä - das mer för fall.

Gud i här - lig - het och glans,

klar - het ho - nom hyll-ning ger.

(K. G. S.)

mmmm

186

112. Slutstenen.

Ej för sakta.

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

1. När mo - det

2. Är plåt - sen

3. Räds ej för

4. Din Gud har

It:

svik - tar, se

dys - ter mot

ber - gen, som

sagt, det skall

i i> fe

-* — •- — *--

upp till Gud! Hans

e - - get hus Och

re - - sa si»! De

gå dig väl, I

T

=**=

4t-

k . ._ mL . a „

-^ i- 1 -^ --JL ""—jr—W- 3

ö - - gon föl - ja dig på mu - ren.

tryc - kes du av sorg och smär - ta,

sko - la jäm - nas ut med ti - den.

An - dens kraft du se - ger vin - ner,

Se, re - dan hö - res trum-

Så fly till Gud un - da,n

När sab - båts - å - ret in-

För fram till fräl - sa - ren

$

*

pe - - tens ljud, Och

värl - - dens brus! Han

går för dig, De

mång - - en själ, Förr -

sHÉlÉiÉi

:?=:

Js

=*=

fr-T 1-

ds

—I—*}-

— :£[__

■■#*

, # *

f — —

[ — —

-?—

0*—

"i? ■

i

] w*

Ä

v

\f

— # — p-

1

sis -

- ta

ste

- nen

är

fram - bu

■ ren.

lyf

- ter

bör

- dan

från

ditt hjär

- ta.

svun

- nit

ha,

och

slut

är stri

- den.

- - än

din

lev -

nåds

- dag

för - svin

■ ner.

... é-

j

i

i

1

i

•*

— ^_

■ P

-t

t?

t-

r*-

5-1

:-t=7-:

187

Din

Din

Din

När

Se - - rub - ba - - bel, som

Se - - rub - ba - - bel, sitt

Se - - rub - ba - - bel snart

Se - - rub - ba - - bel sitt

£

la -

verk

- de {

be - -

ring -

verk

er i

för - -

?==3=taH

£;

grun - den, Skall

sti - - ger, Och

sam - - man, Och

e - .- nar, Din

■J^r

X

i, u cresc. K , ^v

snart be - bå - da den

temp - lets por - tar han

tröt - ta ska - ran skall

port skall glim - ma av

säl - la stun - den, Då han skall slut - ste -nen

då in - vi - ger. Han re - nar ver - ket från

men! Så bygg på mu - ren med

nar. Då skall du lö - nas för

pa: A -

del - ste

m

feg

N J

I

SS

ÖS

fö -

tro

vad

ra

och

och

du

fram ; Och

strå, Och

bön, Och

gjort; Och

"nåd skall

"nåd skall

"nåd skall

"nåd skall

la

la

la

la

o -

ö -

ö -

ö -

ver

ver

ver

ver

ste - nen"

ste - nen"

ste - nen"

ste - nen"

(K. G. S.)

188

113. Gott nytt år!

j fö r fort.

Arr. av C.-E. JS "ordström.

rfl-fe — -

mf

//

-*c ■

~f*

L

h 1

fP—

-*-

1_.

*

,(—

4

J

— 1 1-

1

_j_J

1

■ ~p\

— *—

J

*

i

•0M W

=>

i ^

é

i

V

1

V

1

V

1 V

1

i

l.

Gott

nytt

år,

du

Her

- rens

ska - ra,

du

I

Som

dig

löst

ur

syn -

dens

sna - ra,

Ta -

-git

2.

Nåd

det

var

i

bitt

- - ra

nö - den

Och

i

i

När

ditt

e - -

- get

jag

ljöt

dö - den;

Tro -

fast

3.

Nåd

det

var

du

fick

lä - - ra,

Att

ett

God -

- het,

när

din

e - -

- gen

ä - - ra

Blev

i

4.

Nåd

det

är,

att

du

ej

a - - nar

Vad

som

God -

- het,

att

din

Yäg

han

ba - nar

Och

är

1

--V-i

1

\—w—

-4-

1

— —

— i-

1 N

*

/> ,

~C\"$

.— p

\^k

TT

-■»■-

u

U —

■ \-

~~P

F

- i? -

* -1

K "

189

// mf

mmm

nytt

nytt

nytt

nytt

I

i - - gen!

i - - gen!

i - - gen!

i - - gen

=&=¥=&

Her - - ren

Her - - ren

Her - - ren

Her - - ren

i

[gH^Hl

i^Jt-

le - - ver, äls -

le - - ver, äls -

le - - ver, äls -

le - - ver, äls -

- kar än.

- kar än.

- kar än.

- kar än.

i r>

i ^ J.

n

iHi^i

Nåd och godhet var det sista,

Som du fick det flydda år.

Herrens kärlek skall ej brista,

Ett år till, och nåd du får.

:,: Gott nytt år på nytt igen!

Herren lever, älskar än. :,:

K. G.

S.

N:r 114, se n:r 9.

N:r 115, se n:r 16.

i

190

116. Blomman på stigen.

Med känsla.

Mel. av K. Gr. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

1. I Guds fri - - a na

2. Blom-man sa - - de till

3. Fast på sti - gen jag

tur

mig

står

fe J> J>

H - ten blom - ma jag såg Upp - på

på sitt blyg - sam - ma vis, Där hon

och du tå - -rad mig fann, Är det

^ ^ ^ i J J t _ A

i— rzfcfcfc:

=P=:

*EE5E

-*--

sti - gen, där

stod upp - på

ej ut - av

sorg - sen jag

sti - gen så

kla - gan och

gick;

hård:

knöt

i.

Ut - av

Låt oss

Men av

vand - ra - rens

gi - va åt

glM - je, att

II mf

It

v V

strå - lan - de

ring - as - te

vand - ra - rens

J> i> i

I

blick,

vård.

fot.

V

V

P

P

1?

Jag

gav

akt

den

Uu

ar

tå -

rad

som

Sä -

kert

ha -

de

du

J: J

■ TT

hl ■- la, jag

jag, kan - ske

ej gi - vit

1Ö1

&

r

stod där en

tram - pad ock

akt upp - på

// mf

ITr

T

T

stund, Hu - ru

-så Ut - - av

mig, Om du

TW

läng - e

dem, som

ald - rig

ej

dig

7*1

sä - - ga

äls - - kat

sti - - gen

jag

ha

fått

1

$m

z*=5z

t=*=r-

kan,

bort.

stå.

Men jag kän - de allt - me - - ra för var - - je se-

Her - rens go - - da be - - hag är att äls - - ka än-

Om ej nå - gon för - ut ha - de tram - pat på

£éeJe

lt==|

R ■*■ -*•

9 V $

— v—i.

-fe-

z£~ :::

=*=*=*

kund, Hu

då 1 -

*

ru sor - gen

ven dem, som

ej skyd - dat

T

mMiwmmm

$=*

från hjär - tat

dig il - - la

de ring - - a

i

för - - svann,

ha gjort,

och små.

(K. GL S.)

192

Ej for fort.

^

W=

T

z±3-

117. Skeppsbruten.

mf

—*z

1. Så läng - e

2. Så läng - e

3. Så läng - e

4. Hur läng - e,

Ut

-#-

V

V

be - - då

din tro

säg, äm

-Jr

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ZZWZ

ijr

V

du skepps-bru - ten

rad av

va - - rit

nar du

fr fr

I

va -

värl

bru ■

drö

IP— £=

■ //

- rit,

- den

- ten,

- - ja

— i- —

-0 "

Men

Men

Men

Bland

EÉtf=é=£=:

m

^^^^ ^_ ^_^^ T^__ i= _ ___^__

u \i u f f t •*•• ij u u j ■#■ •*-

r

än - dock

än - dock

än - nu

spill-ror

u v v

ej räd-dad du är,

ej skild i - från den,

ej he - lad den är!

på sval - lan - de hav?

I

Av

Ditt

V

dju-pen bland skä-rén du

sällskap med syn -den och

Je - sus du ej är för-

upp-skov dig blott kan för-

„ , n h j * j 1 y fri s h fr fr fr fr fr

fa - -

flär -

skju

tö - -

i

- den

ten.

- J a ,

^m^m

v

Bort - stö - ter

Din nöd på

Tills böl - jan

du

sitt

har

rit. Blott nam-net "en kris - ten" du

Je - - sus, din

hjär - - ta han

bli - - vit din

bär.

vän.

bär.

grav.

193

Mrr

vän - tat

K b s K h h h h h h h J 1

t. — *L_zz — ±_p p fc - 1/ p_±— *i= — m r_i_ p ^ !1_

m/"

>

gläd - je

=P|Ö

^

och

=*=

fröjd;

h I

tf

-v

Ty

var - ning - ens

kloc - ka

h

har

._?_

- - tat

§31

JTJ-

I

13

194

118. Blicka på Jesus!

Långsamt, innerligt.

P

P

Mel. av Bob. Harkness.

Arr. av C.-E. Nordström.

inf k

-It 3* =P -K-3

-a I % J — P- A * * ~ — 3

\ v \ » * » T *

1. O du, som re - - ser mot him-lens land,

2. Och när du fres - tas att vi - ka bort,

3. Om mörk dig sy - - nes den sma - la stig:,

4. Se upp till kor - set, det gi - ver frid;

Släpp ej din blick från

Släpp ej din blick från

Släpp ej din blick från

Släpp ej din blick från

h I

1 i-J~A

> 0—

r=fc=t£=

p£§:

rt — =jT"

— X~3

4=1

- =1 "

P

\

- H N

—i — n—

i

é J

- 3* :

T

I v

1

1

P

*

i

Je - -

- - sus!

Han

le - - der

dig

med

sin

står ■

■ ka

hand.

Je - -

- - sus!

Ei

glöm, att

Ii - -

- vet

det

är

kort,

Je - -

- - sus!

"Se

jag är

med

er",

det

gäl -

ler

dig,

Je - -

- - sus!

Håll

ut och

blie -

- ka

än -

- nu

en

tid,

I p-n l n J h h l^ h ■ i hl

tt LJ-J * SL ♦ " p^. _>__> T "t ■*■

umf

=^l=ZɱZ=ÉZ=,

P

Släpp ej din blick från Je

0Z.

- sus !

T

iiiii

p

TT

Släpp ej din blick från

^L^ÉL-JLjUSm J_

ifizzzrfi—

1e

=É=«=ta

195

wtf

3=2:

:=±=::fcrte3

H=?!=É

t=t=±

T» 5- ? — *

Je - sus! Släpp oj din blick från Je - sus!

Z*=*h

I V V t v

Ti - den all han dig-

i h is 15 r>

■ z*z=är=äz

i=ft

ES£

i

le

t— r

- da

skall.

SÉ=g=§£

m/"

Eli

fen.

=3=

T—*.-

-r

IP

" i"r ? it

Släpp ej din blick från Je

T

I

Ä=M=i

-4-1-1 J—

iJ^^Jiil

6. När döden sist hos dig klappar på,

Släpp ej din blick från Jesus!

1 Herrens vila du in skall gå;

Släpp ej din blick från Jesus!

,

196

119. Sälla tider.

Måttligt fort.

mf

* u U Ij I ■*■ Ij U b I f f f f

1. O, säl - la ti - der!

2. Med blick mot höj - den

3. På gyll - ne strän - der,

r> r> h i ,

i

Snart, vad det Ii - der,

Jag vän - tar fröj - den ;

Med palm i hän - der,

h N h I I

V V V

Jag skå - da

Snart him - lens

Jag vand - ra

iiEEE

t — r

%

±X.

ztzfc

IZZ3ÉZ

\=Z£=jKl

v

TT

TT

får min Gud och Fa - der kär,

kloc -kor kal - la mig till ro.

får vid tio - den av kris - tall,

I

=fc

Jb

I

I glans och ä - - ra

Ej någ - ra tå - - rar

I Ijn - set kla - - ra,

Mitt" lov hem-

I Ii - vets

I - bland den

.zr-=w--.

■t — r

hj yt—*-

. l

n

i s h

. „l.,,

r +-

P

_z

i

1

^

* J

1 1 .

rz

C-

q

•»

• 9 ■

J 1 """-! J

^ •?

-t

Ti

i"

^

/

■^

«

« ..-

»«— s— ^-

7

^

-?"— ?H

r#\j.

ji

1* "" 1*

1

här.

bo.

skall.

1

l

bä -

vå -

ska

J

1

ra

rar,

■ ra,

1

För

Ty

Som

Lam-mets

fri - dens

Gud och

h N

1

död

hyd -

Lam -

r i

i i i

på kor - set

ia blir mitt

met pri - sa

i i J

5

o,

Där

o,

Lam - mets

får jag

skö - na

_c

f

r

•j

i i ■

.. *

r (•" (• "

^

r

r*—

^k

£

U ]/"■

1 .

r h t -fp

7 "

*

a. ä

T r ra

r

U ■■■

1/ *

g-, du re"n mitt hjär-ta tju - sar! O, har - mo - ni, du mät - ta skall min

se de sår, som blo-det gju - tit, Får se min vän, som här jag trod - de

värld, du för mitt ö - ga strå - lar, Du lug - na hamn, där ing - a vå - gor

u i> v v v i

197

ZÉZZ

iS=s=F±=?

nLnzzqi

7S

l

själ! Ej nå - gon smär - ta

på. Nu läng* - tans blic - kar

gå! Mitt hjär - ta läng - tar,

t h i ; j j

Skall nå mitt hjär - ta,

Jag re - dan skic - kar,

Min an - de träng - tar :

i.

r

Från synd jag

Till dess i

Där skall jag

-fför. j)

i i i

frid jag hem får

nad "väl.

Ii

vets kro - na få.

i

j

jL

H2Z

» *-

Ej sol går ne - der,

h h h .

É

ej moln sig

N N h

=p— tö

atrrtzi

ut::

bre - der,

1 |_

=1-

3=3=3

I I

m/"

^ ^ P

Ett gott kli - mat har det - ta

land.

- -#

— p:

\-=*z

^=P=

ZIÉZ

"&-

"5- — V f

V V ^

I tron jag

IS h h

- h h b •

Ö

=1=

Ipll

=*==*

-•■-•• n

ÉZ

lt ; EE?EE?

h Jl 1 -i

-— w w — _ — w „

— j. — t — j_.t

=-¥-

* " > i i

has - tar Och an - kar kas - tar

-0-

TI"

I I

e - vig - he - tens lju - sa strand.

h Jt

h i

i. jL

-é—3.

vi

(K. G. S.)

é^^s

198

Ej för fort.

120. Härliga stad, mitt hem!

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E, Nordström.

-G-i

r — 1- -i

// F

r V ftu

/*

ifc

fc. 1 P

tfo 5 *"

ir _

iN

i* k. - "

, Q-

p

i

_ p!~

J . r " "

- #

t*

-JH

ö

p_

P m A

w J

r r

TT

é

\>

P

l \"

; i

1 p

•*•

1.

Här

upp

- på

jor - den

är jag

en

främling blott,

Fär - den

jag

2.

Där

bort-

•om

flo - den

skym-tar

det

skö - na land.

Sa - - Ii -

ga

3.

Och

Där

en

strå - le

fal - ler

från

he - lig ort,

Ser jag

en

4.

Fuk

- tas

mitt ö - - ga

of - - ta

av

tå - rar här,

Hem -ma

hos

=cvS

p

mf

,N

—fri

r±-&

. J JL

H N

< s 1

ä 3 J *r-

t t

-JL.

P%

u

— #—

- [5

tL_

\/ ■

hr M 5 5

i

—V-

—0 — U-i- — 1 —

f *

■A

is

w/ 1

rfff

TT

l]SSt

stal - ler hem till det land jag fått,

vi - - la där på den and - ra strand!

ska - ra där in - om sta - dens port.

Je - sus Ii - - dan - det bor - ta är.

P*3?

-£=j:

-P-

l> U " I t

Lan - det med vi - da

Blir jag på fröjd be-

Ä - ven de dy - ra,

Där vid den and - ra

h

gran •

svi -

kä - •

strån

II mf

- ser, Sta - den där Je - sus bor.

- ken här i - bland jor-dens grus,

- ra, Al - - la som vun - nit ha,

- den Tå - - rar - - nas tid blir kort,

Må - let

Läng-tar

Snö - vi-

Då skall

199

// mf

^W — p — r p- t -y * r 1 -* — p — 15 — 2r—£

JU

jag

ta

den

fefi

It

re - - dan

till mu

dräk - ter

stung - na

glän ■

si - -

bä -

han

- ser

■ ken

- ra,

- den

p

Dar bort-om

Där i min

sjung - a: Hal

Tor - ka

de

ti - dens

fa - ders

le - - lu

sis - ta

-3&—JÉT

r— r

flor.

hus.

ja!

bort.

A \É. *(J|)jL X

-0 —

:p_:

%--

-t

k h h

-« » »-

..p p £ p:

*=ju=±

=P=*:

U P

1=3^3=

S

lem!

u v

-0-

mf

--¥

i p p

-rf

i b ■#■•

Vi - la så skön hos Je - - sus! Där har min själ sitt hem.

5. Och under färden sjunger jag glad min

Tills jag står bärgad hemma hos Gud

en gång.

Då skall min lösta tunga,

Friad från alla band,

Lammet och Gud besjunga

För detta sköna land.

K. G. S.

200

121. Se, andra båtar äro med!

Med värme.

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

1. Så fruk - ta ej när vå - gen kall och bit - ter Dig stun - dom

2. Låt ha - vet bru -sa! Han har bu - dat vin - den Och sagt till

3. Har du din fräls-ning lagt i Her - rens hän - der, Så vet, att

4. Den se - ger, som din Je - sus vann i dö - den, Är din i

It!

§fe

l

X

ho - tar upp - på vred - gad sjö, När han, din Je - sus, in - vid rod - ret

vå - gen: "För mitt barn mot strand!" När ut - av skum-met du blir våt om

han sitt all - ra bäs - ta gör. När ing - en - ting dig sker, som han ej

allt, vad än dig mö - ter här, Så tros - ta då på ho - nom ut - i

. h s h* b ■

rrvft ~* — * — r — * — P — i

-h

N * K

I

h h |s

-i b — b — b-M«-

SPi

l

sit - - ter,

kin - - den,

sän - - der,

nö - - den,

i

w

Han näp - ser vin - - den,

Han tor - kar stan - - ket

Ej nå - got då du

Ty ö - - ver dju - - pen

V

av

har

han

-0 —

-^

gen mås

med tro

att rä -

dig

i

=3^=

I

te dö.

fast hand.

rä - - das för.

tro - - get bär.

h V

i

-j?_I

^fczä=

201

Kör.

-0 #-=-

TT

i \> v w t» i r

Var stil - la då och lyss - na ej till bru - set,

m--

-# i -

v-^

# ._

=«=flr=*

Se

un - der

N fe

=E=fcEE=É

3fc

lär - den föl - jer Je

0-

v p \>

med; Det klar-nar snart, och där i fa - ders-

4uä

h fe h fe i

•T — "•*— 7- "~

h IS fe I

.jL i- JL jL.

jz — p j^_

—I h-

h h h

5. En gång, när du har bärgat dina segel

Och resan över tidens hav är slut,

I sälla hamnen, klar liksom en spegel,

Där lår du evigt, evigt vila ut.

K. G. S.

202

122. Kom just nu!

Innerligt.

Mel. av K, G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

huii i * * i u i fr

klii^g - ar,

tär - nor

■ kar

Frälsning bju-des dig min

Sän - kk rös-ten vid ditt

I - från mörker, kval och

! h h I I h b -<

p — j;- 1 -! p — p- * 1

I h fc -<1 h HT)

*-p-

^H>

//rof

van.

tjäll,

dom.

*:— X J

:zzéi

-ÄtH-

Hl I " " I U U b

Hen -nes lju - va klang dig bring - ar Budskap i -

In - nan nå-dens mil - da stjär-nor Slock-na på

Me - dan sträng-ar - na jag ploc-kar, Skyn- da dig

e v u

från him-me-

din levnads-

till Je - sus,

I „ h h I I h * ,— T i h h h

■& — & — »--

i

Z±=tr:

I

mf

=is=

=*te

len, Från ett hjär

päll. Snart kan sil -

kom! Nu du kal -

ta, som i dö - den brus - tit har för dig och

ver-trå-den bris - ta, Gyll - ne skå - len gå i-

las, kla - ra to - ner I - - från Gol - ga - - ta hör

I

l

-ä *

203

m

ritardando.

mig

sär;

på!

Och som fräl-sar i - från nö-den, Fö-rer in på Ii - vets stig.

Äm - ba-ret du lätt kan mis-ta, När din dag för-gång-en är.

Snart i himlens lju - sa zo - ner Fräls-ta ska - ror sko - la stå.

-0 S ~

I

h h

i

T _~ K -K K---*-" |J! ,J \2 j

iför. m/"

fc — -

E«eeb:

==t:

=t=3=F=F=SF

-Ä>-

I? I

T-

Till

:/*=(*-

r

Kom just nu, kom just nu, - - - - Kval-da hjär-ta, kom just

kom nu, kom nu,

m$=EEE7i

-p-tf- 1

-# — 0-

-i — (•-

nu ! Hör, från Gol - ga-ta

kom nu.

j •/ *3é— -y -y. -g- ^" -=• -a- m M* -0- -0- +7 *" t -5—- -^— -ö-

a^K

1

U

det lju-der: Allt är re - do, kom just nu!

K. G. S.

. . n » i .

_5L_éL

=t=t:

■■¥--

£

:£=»-

II

:t=t=

_z_p_

r

- J r-

204

Ganska långsamt.

"SEN" "

123. Golgata.

Ärr. av C.-E. Nordström.

II K

•Z=ÉZZ=É1

V

>:

ZÉZZZ

1. 0, Gol- - ga- - ta,

2. När Je - - su hjär

3. Min fräls - nings-grund

4. Vid kor - set nu

It

P

du

- ta

är

jag

hel

för

fast

I

- ga ort,

mig brast,

och god,

• la har

Där

Jag

Och häl -

Je - - sus

nag - - la-

ning

(

dog

des

har

brunn,

I.

-00

// »»A

-■TTT^t

för mig — hur

mitt skuld - brev

i Lam - mets

så dj u p och

stort!

fast;

blod,

klar.

.i^# ErM ^ —

V

synd han

kor - set

upp - rest

För kropp och

h n h

Min

Ett

bar

nu

kors

själ

r

-0 1

•t

det

J a g

H-

fZÉZ

—jL 0—

" »

kor - sets

vitt - nar

klip - pans

dric - ka

JL-x

— 5—

-0 — * — + — 0±

ä —

~-X

-#i-

stam,

om

höjd

får

Min lö - - sen

Att jag är

Är grun - den

Ur strömmen,

blev

fri

för

som

Guds dy - - ra

från skuld och

mitt hopp, min

från kor - set

T-

I

Lamm,

dom.

fröjd.

går.

^

— -± — -0-7 *4 m — t *~- • • * + 0"- i

— + F g F + 1 H H K -f 1

Kör.

Qol-

- ta,

du

mm

T f

nm=^ä^m^éd.

är mig kär,

i

? — i — »#—

v \> v

Min fräls - nings-

m

-v—

i^.

=t=t

-"- — -*-— »g— j

205

m^

ger . stod

-*-#-

iz*±±:

för

mig

o,

wmmmåwmmm

T

Gol - ga

ta,

r c

jag

7~*~%+

äls

kar

T"

I

dig!

^

J- T — Jx-

5. O, Golgata, du skänker tro

Och evig frälsning, frid och ro.

I korsets ljus jag himlen ser,

Guds kärlek där emot mig ler.

K. G. S.

124. Säg om det!

L Säg mig, vad som i boken står

Om Jesus och hans djupa sår!

Hans ord min tröst har blivit här,

Mitt ljus på vandringen det är.

Kör: Säg om, att han på korset dog,

Hur all min synd han på sig tog!

I korsets ljus min själ är nöjd,

Ty Golgata mig bringar fröjd.

2. Säg mig, vad Jesus gjorde då.

När han från by till by fick gå,

Hur han med liv till döden gick,

Och hur den sjuke hälsa fick !

3. Säg, hur han i Getsemane,

I ängest, kamp och lidande,

Den bittra kalken drack för mig

Och dignade på korsets stig.

4. Säg mig, att han stod upp igen

Och sedan for till himmelen,

Men kommer snart och hämtar mig

Att evigt, evigt bo hos sig!

5. Säg mig, hur där i evighet

Jag skåda får Guds härlighet

Och sjunga Lammets nya sång

Bland frälsta skarorna en gång.

K. G. S.

206

125. Hälsokällan.

känsla

Mel. av K G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

A. På

2. Kom,

3. Här

4. Nu

Gol - ga - ta en

täl - ta här vid

fin - nes bot för

kan en var få

häl - so - flod Rann

käl - lans rand, Så

synd och brist, För

bli - va kvitt All

v v i

upp för värl - den

nä - ra du kan

ti - dens hems - ka

sjnk-dom, synd och

h h i.

u

Lam - mets blod Från

fris - ka strand Ej

on - - da mist, Kring

flö - dar fritt: Min

z#=*i=£z.

Je - - su öpp -

tri - - vas de

käl - - lan gla

Je - - su var

■ na

själv

- da

• ma

zäz

*=3=t=

Y r

si - - da.

- from - ma.

sit - - ta.

hjär - - ta.

Kör. f , ,

T

o,

# —

m

kla - ra våg,

-X

— )/-

t

> _, m L

-* ä—f—ä-

■»■ " i»

V "p

w-

=t

T 1

fris - ka svall, I dig min törst jag släc - ker Och vet, att förs - - - te

t^»^-^-^-^-^--i-. t i r i_--J-~. t, - r ^--Å-J-t. b -J"-

"2Ö7

A

V I

dams fall

n

:=t

P

f T Vr r

dju - pet mig

-± i-

r

räc - ker.

II

t: — ä_ä. 1 r - S — * — ta 1 -*s*£— f

=:ti

Här lever jag på "ständigt mer"

Och dricker ej så sällan.

Guds kärleksvåg på djupet ler

Uti den öppna källan.

K. G. S.

126. Håll korset högt!

1. Håll korset högt i striden här,

Du frälsta barnaskara,

Ty Kristi kors dig säkert bär

Till himlens ljus det klara.

Kör: Håll korset högt med Lammet på,

Dess kraft skall aldrig brista,

Snart skall du livets krona få,

Din segerpalm ej mista.

2. Håll säkert tag, gå modig fram !

I Herrens kraft du vinner.

Med blicken stadigt på Guds Lamm

Du sälla målet hinner.

3. Sprid korsets evangelium

Till dem, som borta vandra.

Med Anden, bruden ropa: "kom!"

Och sök att rädda andra.

4. Sök rädda vad som räddas kan,

Se, tiden kort är vorden!

Och snart, ja snart, så kommer han

Och hämtar oss från jorden. .

5. Håll korset högt, till dess du står

På Sions sköna höjder

Och prisar Gud för blod och sår,

Med hjärtat fyllt av fröjder!

K. G. S,

179. Evigt nog.

1. Vad Gud har gjort år evigt nog,

Må vi hans namn besjunga!

Hans ende Son för synden dog

Och bar sitt kors, det tunga.

Kör: Halleluja! Nu evigt nog —

Fullkomnat! så det ljuder;

Ty all vår synd han på sig tog,

Sin nåd han alla bjuder.

2. Så jubla då, varenda själ!

Sjung Gud och Lammet ära!

För den, som tror, går evigt väl;

Han slipper bördan bära.

3. Jag adlad blev för Lammets blod,

Fastän så arm och ringa.

Den saken Gud såväl förstod,

Att mig sin frälsning bringa.

4. Nu är jag barn i kungens hov

Och Kristi medarvinge.

Ett evigt arv, Gud vare lov !

Han ger den arme, ringe.

5. I himmelen min skatt jag har

Men ej på denna jorden.

Nu evigt nog! Och snart jag far

Till de fullsatta borden.

208

127. Hur skall det bli?

Ej för fort.

m f S

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

-h

|EeE?E _

4=4=

=fs=

l=lz:

" V V

v v i> I U U V U \S

1. Hur skall det bli, när him-lens por-tar s1äng-as Och du för

2. Hur skalidet bli, när kon - nung - en skall sä - ga: "Gå bort, gå

3. Hur skall det bli i lång - a e - vig - be - ten, Då nå- den»

4. Hur skalidet bli, om du till Je - sus has - tar Just nu, just

I ■* ♦ r> j. p i> k s n , j ^ h , ^ h

N |j P i i • • \S

S

■———- ^ T 1 + 1 ^ i- T K ■ k — I

y- •»■ ■»•■•"■»- ■» ■»■■*■■»- "•+- -0- -»■■». -0.

V V \> v v

v v v

v v v v

sent eu gång skall klappa på,

bort, jag kän-ner ic - ke dig?"

port för e - vigt slu - ten är,

nu, med all din synd och skam?

När e - vig - he-tens dyst-ra skuggor

Då vil - le du hans vänskap gär-na

När skild från Gud oo.h i - från sa -lig-

I giömskans hav han di - na synder

i

=M

=1=5:

m

TT

■ as, Din tid är

ä - - ga, Men ack — för

he - ten, Du ång - ra

kas - tar, Din him -mel

5E=6

?-? Inr"

3t_=i

z=S=t=fit

V 1

slut — o säg, hur blir det då?

sent att läm - na syn- dens stig.

skall den tid du spill - de här?

öpp nas, och du ser Guds Lamm.

-*=-K=

:_zti

209

Kör.

±=Éz

V P V V I P u

TTTm

v u

Än - nu stå por -tar -na öpp - na för dig, Him-me-lens por-tar stå

k h h r> h i

lt±z

Z=fc

h h h N N h

^fe^aa^ä

5z =r:— c-=e— r-H— c— sr-3 1 -^ i-

s

öpp - - na

BE

för

dig.

la-

de

^ J? h

- j~A*

\> \> V . V

as, o, kona, kom just

h . h h h h

— . — 1^. # — i — i 5 # — # 1« j — i — *i A.

U4J ^ P l> V V $ f: f

op - pen

5. Hur skall det bli r när portarna upplåtas

Och vi få in i Herrens glädje gå,

Då synden ej behöver mer begråtas.

En evighet med Gud så blir det då!

K. G. S.

14

210

128. Det bästa.

1. Det var

2. Det var

3. Det var

4. Det var

det

det

det

det

bäs - ta, som* kun - de

bäs - ta, som kun - de

bäs - ta, som kun - de

bäs - ta, som kun - de

i h h h h

ske,

ske,

ske,

ske,

■Z-p — -4-

När Gud så

När Je - sus

När jag i

När Je - sus

m

i

pnzzzr*.

feÉ

rtf—f-f

i

äls - - ka - de syn - da - - re,

gick till Get - se - ma - ne,

lju - set min synd fick se,

brag - te för - lå - tel - se.

ess;

It:

V

# r 1

3.-0 p U«— f

Att en - de

Där han tog

Fick se hur

Han dog på

-0-

r r r p

So - nen han själv ut-

syn - den så helt på

arm u - tan Gud jag

kor - set och gav mig

I h h h h

es

gav.

sig",

var

frid —

Och fräls - te

Att den ej

hur min

vil - ken

Och

O,

mig i •

me - - - ra

väg e -

lyc - - - ka

It:

-0

h

JL-.

-0 —

från död och

kan ska - - da

mot dö - - den

för e - - ■ vig

grav.

mig.

bar.

tid.

-0-

5. Det var det bästa, som kunde ske,

Att Jesus uppstod och segrade.

Nu har jag seger uti hans blod #

Och går till himlen med saligt mod.

6. Det allra bästa, som nu kan ske,

är att han kommer på skyarne

Och hämtar bruden från jordens grus.

Till sabbatsvilan i Herrens hus.

K. G. S.

211

129. En blick i tron.

Ej för sakta.

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

ni fTrj fnVr r ?

1. En blick i tron upp-på Guds Lamm, 0, vad det skän - - ker

2. Han dog för mig. Det var en gång-, Då släckt blev so - - - lens

3. Nu är hans kors mitt säk - ra stöd, Som ald - rig bris ta

4. När syn-dens tör - ne sting- er här Och o - tron härs - - - ka

I

mod!

ljus;

skall,

vill,

i^ifrä

-,£=å

i

lizr*— t

:p— £

tr=ɱr=st==£

*=£$=£=$=

V V

t

l v

F

JOTi

^^

I

Min synd han bar på kor- sets stam

Han la - des ned i grav så trång

För blo-dets skull i liv och död

Giv mig din nåd, o, Her - re kär,

Och göt för mig sitt

Men gick till Fa - - derns

Jag ä - ger gläd - - jen

Att se och va - - - ra

blod.

hus.

all.

still!

h i>

r± j

= :^tf — — ^zzzl: —• f r — 0±-&4-p^r—0

*==

•f—

p ^ ? i i r ? r r £ ? f i i i r *• ?

En sta -dig blick mig, Her -re, giv, En blick i tron

Pl

(zaz

r^ fe i

se

h J5

v u . t*

på dig! Då har jag

h r> *

It:

^

ger

*=*=*=

-* p r . T-t—f- — •. -i? r- 1 -

im

£-

=&=£

mitt liv Och ljus upp - - på

r-i. J

1^1

=t

stig.

,(K. G. S.

212

130. Han är god.

(Kan också sjungas som n:r 82)

Innerligt.

Arr. av C.-E. Nordström.

m

■ — K-

mm.

WF^mmmm 1

h

Jb

J*

Å—

1. Ing - en är så god som Je - sus, Ing - en vän så tro - gen

2. Ing - en är så god som Je - sus, Han är rik på kär -lek,

3. Ing - en är så god som Je - sus, Han min sak så väl för-

4. Ing - en är så god som Je - sus, Han de sva - ga gi - ver

E

är. När jag grå -ter, vet han var -för; Mig och sor-ger-na han här.

han, Si - - na harns be - hov han kän-ner, Hjäl-pa dem han en -sam kan.

står, Glömmer in g- en, hjäl - per al - - la, Sö - ker den, som vil - se går.

mod. Sä - - ge vad man vill om Je - sus, Jag kan sä - ga: "Han är god"

±:

m

i

^

^

M

I I

m

ZÉ=TJ£

I

h *

-#•• "••*

:t=t=:

IjSL-

Kör.

-#q

r j

— —

J

— — .

~*1

-0 * +

*\

■■ 1

-1— £:

-M

han

i

Ing -

h

" — "

en

2

L r

hrin -

i

—0

r

ner

i

*-

t"

h

av

i

kär-lek : På

_ w .

i

ett

i

kors

!

■*■

0—

■ t

1 l>

för mig

213

-fcr

dog:,

Led och ak

f i ^ T i n fT ^ T

ta - de ej smälek — Har jag honom, har jag nog.

(K. G. S.)

! h * - -- *

-(SL

:t

N:r 131, se n:r 105.

132. Morgonsol.

(Kan också sjungas som n:r 82.)

1. När i tidig morgontimma

Mästaren på stranden står,

Solsken får min sjäL förnimma,

När hans röst jag höra får.

Kör; Härligt solsken, halleluja!

Solsken i min själ på nytt;

Härligt solsken, halleluja!

Sorgen är i fröjd förbytt.

2. Solsken uppå hjärtestranden,

O, vad sällhet för min själ!

Mat av genomstungna handen!

Vid hans sida mår jag väl.

3. Morgonsol och fågelkvitter !

O, en härlig poesi!

När på löftets gren jag sitter,

Sjunger jag så glad och fri.

4. Komma mörka, kulna dagar,

Bakom molnen solen ler.

I sin nåd han alltid lagar,

Att jag guld i molnet ser.

5. Och när solen ned sig sänker,

Kommer aftonstjärnan fram,

Och när midnattssolen blänker,

Kommer ej min tro på skam.

K. G. S.

214

Innerligt

m

133. Solglimtar.

±™L

#=

-0--

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

_ *> P

V

T^

rFfn

1. Det glim-tar o - - van stjär-ne - ran - den Ett hem av

2. Och re - dan här i tron jag skå - dar Vad sa - - 1ig-

3. Där ser jag Lam - met mitt i sto -len Och fiäls - - ta

4. Som dröm - man - de vi sko - la va - ra, När him-lens

d=

zr-zi-e.

ii i

h i

h

:U,

F**

^ r fr r t r v \ v r p ^ ^ r *

sol och ljus och sång; Upp - på den säl - la and - ra stran-den

het jag där skall få; Ty var - je löf - te mig be - bå - dar

ska - ran klädd i vitt, Be - lyst av strå- lar i - från so - len.

por - tar opp - na sig Och e - - vig - he-tens ljus, det kla - ra,

_* — 0s —_ tåz

m^^^m

.K-±-

JUsL

I

Z*ZlZZ-ZZZZZZT^Zi^\zZ^kZZZZ0ZZ^

Där får jag bo hos Gud en gång.

Det und - ret, att jag där skall stå.

Nu har hon bli - vit synden kvitt.

Upp - \y - ser ti-dens dunk-la stig.

O, skö-na hem av sol och

N IS

215

i

II P

z kr~f

ljus,

, „ *•

*=£==

f=f:=

mm

Där Gud och Lam met är!

M-

_p_

n

C" 7

m

Ö, sko - na

IS h

ä * — i

£=e=å

hem,

//P

l> V

w-

m

min Fa-ders hus!

Mitt hem är

~3±h=^.

, h hth Is

ll IT. Q __._. D Q._

-i

nmp

van där.

i

(K. G. S.)

A I

2i6

134. Släpp solen in!

Ganska raskt

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

i

t^EEE

— m- m — ar — r . # i .nr u~"

4 -£

* I

1. Släpp so - lea in i ti - dig mor-gon - tim - ma,

2. Släpp so - len in, då hjär - tat stun-dom grå - ter,

3. Släpp so - len in, när vän -ner dig för - glöm-ma

4. Släpp so - len in i kul - na af - ton-stun- den,

h h K I V . h

=3=

fW-jåz

V : " v i p p

Då träs - teu slår sitt fors-

När mång-et var - för skym-

Och lö - nar dig med ))nt

Tag då ett fång av sol

I J" 4" * i k - J" j! i* j v J 1 ~ ^ J. « h J 1

i

*=3#=3=

e

ta bö- ne -ljud!

mer på din stig;

för gott du gjort,

i hjär- tat in,

JL* * J

-# i -

— r a ar: — a—*— t * b .n> .n>"

^=^q

£ "

-P #*-

7£2I

P P tf | P P ^ P

Låt so - la upp och du skall då för-nim-ma,

Ditt mörker skall för lju - set skingras å - ter,

När ha-tets bitt - ra gal - la du får töm - ma.

Ty lyc-kans äng - el armed sol för - bun-den

ju

._ — ^ 1-, m—r — ar: « » * 9~

JUU

I

é*

Att sol -ljus

Och det blir

Din fa - der

Tag myc-ket

h h fe

f-

-V — v-

%--

p*

3=

30

11

•^

T=f

är ett å - - ter - sken av

guld

I

=*-

-#"-

I

■4— * — *— ^-g-

P p p p

Gud.

i mol - net ock för dig.

ser ditt verk, båd" smått och stort,

sol, ty so - len är ju din!

l h h h N ^ l

Låt so - la upp där in - ne

Låt so - la upp där, in - ne

Låt so - la upp där in - ne

Låt so - la upp där in - ne

ditt

ditt

ditt

ditt

:Ezt==rj^É

*i f 4 p " « p V V V t I !

!

hjär - taj

V v- \> v

ker all din o - - ro och din smär - ta!

N (K. G. S.)

217

135. Han helår.

Stilla,

kärleksfullt.

P

Me/

. «y if. G. Sjölin.

i C.-E. Mordström.

II

y /»

1 ,

u

— 8~

l.

2.

3.

4.

— fr-

p

T*

,7^

=f*

— *=H= —

^ p

— —

Tryc -

Sju- -

Tro,

Skul -

h

ker

ka

vad

le

h

r

p j

dig sm är

och sva -

som skri

han drö -

r> i

— # —

p

- ta,

- vet

- j^

h

sjuk -

kom

står

tro

i/

P

dom

i

i

blott

h

t"

och död?

hans famn!

hans ord !

än - - då!

-> i * :

T

Fly

Här -

He -

Vi -

h

*

- ; — i..

då till

ligt han

lan - de

- la vid

h h

— • —

é

"*

__JÉ f_J

~8~

/•

(•- -

\ t-

t

v

1> "

II mf

-y

-p

w

J w

i

^

k-

k

w

>w

~p

, _fc

,

P

"p

p

P IV

fm i

p

,.,. g

_p

it J

^ M

1

Je -

hjäl -

kraf -

kor -

-, JpL

p

■ sus,

per

ten

set!

T

P

han

blott

Hjälp

h

- w

ser

för

skall

kan

n.

din

sitt

bli

du

-,*

-*-

-i — j^-

1

nöd.

namn.

spord.

få.

1

1—

V

Du

Allt,

Li -

Kraf

h

-0-

. %&*

5 .

\ m *

\

kan

som

- ta

- ten

p

dig

skall

1

bli - -

plå - -

Jé - -

kom - -

l

- va

gar,

- sus!

- ma;

h

-0-

é ■

F=* ,

0X.—

p

f

f

r

■■ ■ AV

i

i

l>

p

t?

P

b

*n

1/

k k II mf K K K f ^

sjuk - do - men kvitt. Gär - na han he - - lar! Allt gör han fritt.

kan du bli kvitt. Gär - na han he - - lar! Allt gör han fritt.

Löf - tet

löf - - tet

ar

är

ditt.

ditt.

h h fel

Gär - na han he - - lar! Allt gör han fritt.

Gär - na han he - - lar! Allt gör han fritt.

s (K.G.S.)

218

136. Nåd för nåd.

Glatt

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ii

^±=&

^m

i

T

~r

r p .#. x * x. g

1. O, vil - ken nåd, att jag får Je - sus ä - - ga, Nåd, nåd för

2. O, vil - ken nåd, att han mig all - tid le - der, Han är mig

3. O, vil -ken nåd, som upp till him -len räc - ker, Här - Ii - - ga

4. O, vil -ken nåd! Så lyss - na nu, mitt hjär - ta, Sjung om hans

il 1 l N £

1

h

h * h h l L

1

r *

-B:ftu -2- • *:

i-

#—

■ *• t * Z

■ m w

é

■ *

é.

p**% | f f £:

: t pr:

: t- 1^ g t»=

— É p.-.

— 1 1 —

1 1! i* 1 y ^_J

L \/ J

L — | 1 — J

1 r -

— F-=- K ■

fp

fe

ö:

r^i"^— r£r

• i -

H

r

p

i

-*=3=:

nåd, att han är e - vigt min.

när i mör - ker och i ljus.

flod från kor - sets hel - ga stam!

nåd! Det gi - - ver hopp och tro.

Ring-a jag är, men hö - rer ho-nom

Stödd av hans hand, som för mig all -tid

Och när en gång min sällhets morgon

Nå - den är fri! Det skingrar all .din

l. is b fc h h i i N ^ i. h

is h

n~-

irzrjr=rft=jv

-i— -i- . _. ,.

III v "

_J-

zSzzz.zzéi.

"ST" —^

sä - ga: "Fri-kÖpt med blod, och him - me - len är din",

be - der, Lan - da jag skall ut - - - i min Fa - ders hus.

bräc-ker Pri - - sa jag skall i e - vig - het Guds Lamm.

smär - ta, Snart är du där och nju - ter e - - vig ro.

m

-f— :

3=

Z3É3LZ

t

Z V t V V

219

Kör-

m

T

\mf

,«:=i:=£2— ±_pfc

IeSÉ

nr

t-.

j-^C

i

Nåd, nåd för nåd! Je - sus,

2i?a=

.stint

:::=(äz:

9

I V •

du är min, Nåd, nåd för nåd, att

-É- h — J

lin

//

»2>

M*~

=r

jag

h -j>

e - vigt din!

^ A

*

i G * i p e F ^

Nåd, nåd för nåd — him - mel hög och

t fi — p p P— I— F

h

I

fc=t=

£

"///

§!

w/

5

iéi:

klar! Nåd, nåd för nåd jag

11

lt±

tF*

, H N__

5

Je - sus har.

(K. G. S.)

220

137. Staden där ovan.

Stilla, innerligt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ai

" — r r-tr~r — 5

1. Där

2. Där

upp

pe

det

va - - jar fri - dens

3. Kring tro - nen stå de

4. Och kors - - ba - ne - ret

hö -

fa -

als -

strå -

* ±1

>__ _J2#L

: 0-

_^__i

ga,

na

ta

lar

v

Där Gud, vår Fa - der,

Ty ing - en strid är

Och sjung - a Lam - mets

På hel - ge - do - mens

i

i=_— t;

-0-0-

=a=

bor,

mer.

sång,

höjd

Där strå lar var je ö -

På ti - - - dens väd - - - jo - - ba -

Och med dem al - - - la fräls

I he - - - lig glans, som må

Éf

-9 W

ga, Där

na Man

ta, Som

lar En

J1 h

-S r* ä— \

p#*

mi

u f

// p er esc \

-* Z — * — -

-r

sam - las släk ■

■ ten

stor.

ing - en käm - - - pa ser;

läm - nat ti - - - dens tvång.

dyr - köpt se ger - - fröjd.

*j

-4-

=*=J

Där

skim - - ra

ÉÉii^

::z=pz

J-_^

=3t

vi - - - ta

Ty hän från jor - - dens

Se - - - ra fers rös - - ter

Dess fär - - - ger ha ej

JL

zz£— =t

221

m

i

a *U_ j

-(• 0-

II P

—miz^zpt.

ving - - - - ar, Ty Gud själv so -" - len är,

da lar, Från stri - dens brak och gny

blan das Med hög - tids - ska - råns ståt,

blek nat För ö - - ken - so - lens brand,

v i

Och ska - - ran

De lyfts till

En var av

Dess kraft har

r

h ±+

hyll - ning bring

him - lens sa -

gläd - je an -

ic - - ke vek -

- - ar Guds Lamm, som spi ran bär.

- - lar På ro - - sig sil - - - ver - sky.

- - das, Och ing - - en kind är våt.

- - nat I fram - ling - ska - - pets land.

\m

M

-» —

z^=t=lp

Ej skiftningar det bliver.

Här slumrar tidens ur,

Ty prakten, den förbliver

Där inom stadens mur.

När glädjens kalkar dofta

I fridens paradis,

Jag längtar dit så ofta

Att sjunga Herrens pris.

6. Ej någon dödlig tunga

Kan tolka denna fröjd.

Ej skalden kan besjunga

All prakt i himlens höjd.

Men skulle mig ej givas

Att se min Jesus kär,

Jag kunde dock ej trivas,

Hur skön än staden är.

K. G. S.

222

138. Frid vare dig!

Lugnt, fridfullt.

$

!===*=

EB :

*=&:

mm

It:

EEHE

P

^Lrr. av C.-jEV Nordström.

i p

-H-t

I?

1. Frid va - re

2. Frid va - re

3. Frid va - re

4. Frid va - re

dig!

diff,

dig,

dig,

P

lju - der

4=H

Je - - su stäm - ma

sor - gens het - - ta bran - ner

Ta - börs ljus gått ne - - der

o - - frid kring dig rå - - der

*■=

-0-

-^-tW

-^->w

Till dig, som

Och ti - - dens

Och mörkt Get

Och värl - - den

It:

m

15

-H-

Z-=ÉZ

I P

vand - rar

tör - - ne

se - - - ma -

hå - - nar

tf

up

Of -

ne

och

P

-ta

om

be -

T

nö - - dens

sting - - er

- gi - - - ver

- lju - - - ger

" I

stig,

dig!

dig!

dig!

T

( c ^--

Nf

-35=

pt-^-

#

*-

-^

- =*=

• 3

Där

När

När

När

h

— # - —

p

tå - -

så - -

sva -

stof -

h

-*-

5

- re -

- rat

- - ret

- tets

1 P

- flo - den

hjär - ta

drö - jer,

smit - ta

. — f*— ifflt—

C

ing ■

ing

fast

of -

h

■ en

- en

du

- ta

— #"i-

P

kun

sval

of - -

vid

h

-% ■

- nat

- ka

■ - ta

dig

"/>

5

1

häm -

kän -

be - -

lå - -

1

é

0. m"

4

— —

1

ma.

ner,

der,

der,

i

— %■-***

—- 1 — * —

— j^

-M

r-f— %—

- 1

-U-

p

P -

t fcfcz

/■ -

t"

223

Frid vare dig, då vänner dö och svika

Och ej ett eko mera hälsar dig!

När din och himlens klocka ej gå lika,

Frid vare dig! Frid vare dig!

Frid vare dig, då eolsharpan tystnat

Och känslosträngen brustit har för dig!

När du till vemodssången länge lyssnat,

Frid vare dig! Frid vare dig!

Frid vare dig, då levnadssolen dalar

Och kvällens timma stilla nalkas dig!

När livets morgon gryr i himlens salar,

Då, evigt då: Frid vare dig!

K. G. S.

224

139. Se, jag är när dig!

Ej för sakta.

Arr. av C.-E. Nordström.

Vt

1. Se, jag ar

2. Se, jag är

3. Se, jag är

4. Se, jag är

när dig !

när dig,

när dig

när

dis

Hör,

i

dä,

din

de

när

ta - - - lar

väg du

mor - - ka

stor - men

»EEEEE

JL__A

-0-

_fi v-

Él=Éi=

: — p_

-0-

-tr

-=p_

vstz

r

-ä — -

Her - - ren

Bkå - - dar

da - - gar,

tju - - ter,

Till

I

När

dig,

mor •

ro -

böl

-5T ST" *-

min

-gon -

- sen

- Jan

" it— zifczziizrs-

lt:

:p:==p_

p=l:

vän, som

• glans från

plöts - - ligt

ra - - - sar,

_v — \ 1 —

böjd och.

liop - pets

höljs i

nat - - ten

T = F-t

mod -

lju -

bädd

fal -

lös

sa

av

ler

zå -

Wizz

te

cresc. K f , j Jl

— — — ~ — T m •i — ■»• — >-■ a

t — r — fr r- — f — r r f r ? t

går.

höjd,

snö,

på!

I

Se,

In •

h

é

jag

moln

hjär

-till

h

ar

• fri

täts

mitt

i

när dig !

him - mel

e - - ols

hjär - - ta

iii^il^iiiigE

v v

Jag är

sol - ljus

har - pa

jag di &

ald - rig

dag dig

sak - ta

tro - get

l

fjär

bå -

kla ■

slu

-0 0~

ran,

dar,

gar".

ter,

■■(B— — j»

225

Se, jag är när dig!

Vid mitt hulda hjärta

Nu vila stilla, ty där finnes frid!

Och tänk vid allt, som här dig vållar

smärta:

Det varar blott en liten, liten tid!

Okänd.

fl 5

226

140» Jesu sju ord på korset.

Innerligt,

r, jj. 4i

o

m/

r

S

Ar

\ av

C- 12. Nordström.

""~v+fLr r

; ^ "

|

■Jr. ^tt

"22

*•

-^

i ■"* n

h ffiYtf * -

I w

" é

IC.

. q

-■p-

k k -

v

-■*!.■

-T*

J

~ "p

In.

J -i -r -

<

,Vj/

1.

2.

3.

4.

-0-

V

Ej

"0

"I

"0

T

fin -

Fa -

dag

kvin

i

V

- nes

- der

skall

- na,

15

ett

för -

du

ack,

fe

T

ord,

- låt

med

se

r JO-

v

som

dem",

mig

nu

N

t

mig

han

i

din

l

b ätt

kär-

pa -

son

|

T-

V

- re

leks-

- ra

vid

-r

"t

hug

fullt

- dis

din

r r r

>- sva -lar Ån

ro - par, Han

va - ra", Så

si - da", Han

1 t^ ,s

_#

; f_w_

HiT

ar:

:. é é . _ J _

"2S-

ä

M #

",

é-

.0 -

— ^ —

— w:~~

; \j

ff

-qr

j

i

f

{"

"

0.

p

P

■ j- - U -

P

1

u

b

i

V

i

i

v

-Ä — Jf

Epiil

or - - den min

äls - - kar och

hö - - res han

tän - ker på

p

Je - sus

be - der

rö - - va

and - ra,

T- — ? f

pa

för

rens

fast

i

l

^m

-*wX Jr 5r

-Ut

kors - trä - det ta -

hån - - ful - - la ho

bö - - ner be - - sva

så - - ren de svi

A*=*

-p—i

0JÉZ

V

lar.

par,

Han

- - ra. En

- - da. I

— i , .

-* — *— i

U V

:-S— 5=

V

lyss - na, hav tröst,

bär de - ras skam

pa - - ra - dis - stig

kär - - le-kens famn

Bu sar - ga - de bröst!

På kors-trä-dets stam.

Är lagd ock för mig.

Där fin - ner du hamn.

Så bröst!

Han stam.

En mig.

I hamn.

I

227

5. "Min Gud, o, vi har du mig så över-

givit?"

Han ropar, men allt måste ske som

står skrivet,

.,: Att syndare må

Förlåtelse få. :,:

6. "Mig törstar", han säger.

O, visste all världen,

Hur bittraste galla han tömmer på

färden !

: ,: En källa så klar

Vid korset den har. :,:

7. "Det är nu fullkomnat", o hör, så hait

säger!

Nu rening envar uti korsblodet äger.

:,: Han uppfyllde här

Vad lagen begär. :, :

8. "O Fader, uti dina trofasta händer

Min ande upptag", så till Gud han sig

vänder.

:,: Och hörd blev hans bön.

O, frälsning så skön! :,:

K. G. S.

228

141. För blodets skull.

Raskt, eldigt.

f

Mel: av 0. Lundahl.

Arr. av C.-E. Nordström.

1, Fram-åt, du Herrens käm-pa-ska - ra, Gå mo-digt fram -åt ut

h s l lJ^ J r, t! f * l " h

mnÉÉisÉii

i stri-den

£=*= 0=^=^1*—^— "^— H-"^-«-

P— -fcd

här! Du

här, gå modigt fram.

- ra skall

nöd och

JiMLJLJLJ J- -- .-JLi.

ra, Ty Lammets

4 vä_

I ) I J h 1/ I I ^

//f

//

r}2

blod dig

-P-

zp.:

ger-kraft be - - skär.

h ! i i

-V p P l

Framåt med mod!

En se - ger-

P J—

,\-£

mod, med mod! En mäk-tig

// p

stod

Är rest på Gol - ga - ta för dig,

"mé må m^åééééé^é^

se - ger - stod

£ yt •yd ^_-

dig, är rest för dig.

229

II mf

i v u

då ej då! stå, skall stå,

då! - - - - Den kvar skall stå, Tills himlens por-tar öppna sig.

sig för dig.

J-J>

i J i

dä, ej dä! stå, skall stå,

II P.

mmm

tro och bön!

SäjE

bön, i tro och bön!

JL*^

1 "^P P

Snart stun - - dar

ZjT—

■v—

I

"^M^fe3=

///"

:=t

g;

p

va -

p

pen

p

vi

^=5=g:

P

■ - la skön. Från

skön, så ljuvochskön,

h h * h } i i

kraft

till

kraft

• digt:

1eee=G=3

//

~&

_^ 1

, ratt.

V V P P

fram. Till dess du

fram, gå modigt fram,

^ b b b "l Ll u b liT b

P P P

bär-gad står in - för

ppp k

Guds Lamm.

Lamm, inför Guds Lamm

2. Går vägen över träsk och dalar,

Din segerfurste banat har din stig.

"Allt är fullkomnat", så han talar.

Han dog och vann i striden just för dig.

Se upp med fröjd mot himlens höjd!

Svik ej din fana, vit och skär!

Stäm upp din sång ännu en gång,

Ty Lammets blod dig kraft beskär!

Snart skall du svärdet få utbyta

Mot segerpalmen, som dig givas skall,

Då stridens åskor mer ej ryta

Och evigt ej du rädes mer för fall.

I evig fröjd hos Gud i höjd

Vid livets klara flod du går

Med alla där, som vunnit här.

Du Gud och Lammet prisa får.

K. G. S.

230

142. Nöd och nåd.

Med värme.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

TT t t t t t r; t i r » t

1. Står du råd -

2. Kan du ic -

3. När ditt e -

4. Blir du ej

lös in - - för

ke bed - -ja:

get verk i

för - stådd i

#- — -«— I-

-A

T—f

p"

v

1

i

v

l

nö -

dens

gå-

- ta,

Ej

för-

ske

Guds

vil -

- ja,

Tast

din

rund

för -

brin

- ner

Och

det

sys ■

kon -

ring

- en,

Får

ditt

JU— 3

n r

-->

-£"1

■ ~\

w

i .V tr

-J -*

K-

— *-

"k

~" h

g

H S

~^-

h-Jf-"TT"

*±...

9

f

: zj

rm

A

* "

-h-

■~N"

XV. #• .. J " !

1

nåd,

död,

kvar

sår

i

?

Var

Her

Un

Gav

h

9.

T

blott

- ren

- der

dig

« :

9 r*

1 tt P

står, hur

e - gen

bäs - ta

hjär - ta

l h

V

nöd

vil

ic -

en -

p

\>

kan

- ja

ke

dast

— p—

P"

u

va -

för

ens

dju

-J,

5

ra

till

blir

- pa

c-

1

stil -

vet

as -

Her

1

*•

f

la,

att

kan

- ren

|S

-t-

fr

T

om

den

lutt

bätt

h

t

f

du

- rat

- re

te

T-

V

än

från

guld

syn

-P-

5

får

dig

du

~1"Ö~

^

.« j-ä

%

f

f?

-b-

►-^ »

p

P ■

■"-t-

■"A

— P 1—

. ^

.. H

grå - ta!

skil - ja,

fin - ner;

ting - en,

i

m=p

=**=

För din föst ■

Om det än

Li - - ten gnis

Ack, vad då,

=*E

s* — r

ran

skall

- ta

om

-Å=Jk

vet din Fa - der råd.

ske med bit - ter nöd.

glim - mar ren och klar.

kor - sets väg är svår!

— p

-i-

II

Tp=z

t-

m

Kör.

**

231

ä^fiÉll

T-

Her - rens

sikt är

med

van - ner

3

Att dem

s^?-:

.A.

r-

fcf=*

-0--

#=G=*

\

re - na i - från stoft och grus. När ditt själv - liv han i eld för-

l h h fc. h fe

br=vTÖ— #" » *-*~ T »■=■ # —

1=1=

fefe

i

i*i

sn

u I

bran - - ner,

m^Så

Öpp

I

Miz

=*=£

n

sj

-•--

-»--

vä - - gen hem

— p — i

jt

till

iÖe!

I

Fa - derns hus.

S=*==H^

^rr_-5t

Igfli

När ditt eget jag blir lagt i mullen,

Härskar andens liv uti din själ.

Fridens rosor dofta då på kullen,

Och du fattat livets gåta väl.

k. a. s.

232

143. Sorgsna hjärta!

Sakta.

IEEE

=3=*:

%

ZÉ—

Ii

Mel. av K. G. Sjölin,

Arr. av C.-E. Nordström.

1. Sorgs

2. Nåd

3. Han

4. Ank -

na

du

är

- ra

hjär - - ta,

ut i

din i

då i

fat - - ta mod!

Je - - sus har,

liv och död,

fri - dens hamn!

Fruk - ta

Väu, den

Föl - jer

Sor - gen

gpi^É

b

^

=t=

% r * "

*

l^_

mod, fat - ta mod!

har, nåd i Je - sus

död, liv och död,

hamn, fri - dens hamn!

P

ej,

bäs

dig

din, den

te

i

sor - gen

ut - - av

mör - ka

är snart

o J 1

pp

bran - - - - ner!

al la.

da - - - - len,

ö - - - - ver.

Va - dar du i nö - dens

Han din synd på kor - set

Ser när du är stadd i

Vi - la still i Je - su

* J*

J—

— #-

ö£

z f,

i

// mf

m

zj*z

r t

r

flod,

bar,

nöd,

famn,

EP

Dju - pet där din

Han upp - rät - tar

Yet att fräl - sa

Och du får vad

i N h n

**. \&r &

Je - - sus kän - - - ner.

dem som fal - - . - la.

dig ur kva - - - len.

du be - hö - - - ver.

i

X t"

ZJ&Z.

flod, dju - pa flod,

bar, kor - set bar,

nöd, stadd i nöd,

famn, Je - su famn,

23"å

II p

~*=t:

-5 t r

-1

går,

vid din si

■ da,

"~"ö^

=t=2X

i—tr

Kraft du

T —

// mf

_t p p_

// p

sår, se hans sår,

kom när - ma - re hans hjär

==tq

ta!

IS20::

— p_

5. När du över djupen går, (över djupen,)

Frukta ej, ty han är nära!

Hör hans röst och se hans sår; (se hans sår;)

Svaga barnet vill han bära.

K. G. S.

234

144. Lilla Molnet.

Arr. av J. Sonesson.

mm^m

-r

I fj fa l t f £ l>

U I P

1. Så fruk-ta ej, du lil - la ska - ra ! Du fräl-sta Si - on, hav god

2. Han ti - ger stil - la i sin kär-lek, Han fröj-das ö - ver dig med

3. Se, löf-tets stjär-nor här-ligt briu - na, De ly - sa upp din lev-nads

a T\,, „^~~ -~A £:<*. A ^.-. nf 4-n Vlo n>ni< A/^1t ciqi- flin cfi

4. Du, som på fär - den

of

ta kla - gar Och ser din stig- så mörk, så

h h h h

-l_É

H£.

^ Sr " P p r " p p i C k p fr f p *p t: r

tröst! Din Je - ho - va skall med dig va - ra, I nödens stund han hör din röst.

lust. När stundom här du Ii - der smälek, Han för din blick mot himlens kust.

stråt. Snart skall du Ii - vets kro - na fin - na, Helt fri från sorg och kla - go - låt.

smal, Glöm ej, att handen, som dig a - gar, Dig le - der hem till himlens sal!

g

*$-

~i — # — 0—

h i

i n n n i n n ii n , s n p j_

-*=— i» — » — #- -jj» — » — j — g — p~ |-*-— * HH

P P

— * — t — ft-i—i^. — i — t — 5-i__ j — é -# — # — # — f- J -i. — — f — f~

^ v v \ p £ ■ p f 8^ £. p i> f £ p i>

Den star-ke hjäl-ten, som kan fräl - sa, Han hor i dig, han ser din

När prö - vo - ti - den är för - - Ii - den Och du får hem till Je - sus

Där hem- ma ing - en sorg skall va - - ra Och ing - - a tå - rar, ing - en

Ditt lid - an - de, det är ju ba - - ra Ett Ii - - tet moln med guld ut-

m

j» i

i

f^ ^

T i h h h h I hU 1 V

M- — J 0- r -0i— 0-q— -,

V I

w w—t -w w—n"

235

_| „^ /Tv rit

nöd. Han styrker dig, Han är din häl - sa. Vi fruk-ta då för ök-nens glöd?

Ut - - i den lju-sa, säl - la fri -den Du skall hans ledning rätt för- stå.

nöd, Men e - vig fröjd i-bland den ska-ra, Som då är skild från synd och död.

i, Som bris-ter för ett: e - vigt va -ra; Det går så snart, så snart för - bi.

*• - h - h - h J J" f J" J ^ ^ ^ ^ J N "

•9"fe — t & — — »-t-**— 1 * — — #-: :ff==Z0-=Z0.-=zf. —fi-p $izz Jzzzr:

h h

(K. G. S.)

U V

145. Om jag ej ägde Jesus

tänk, om jag ej ägde Jesus,

Vem skulle jag väl hava då,

Som kunde mig i allt hugsvala,

1 nödens stund min sak förstå?

Men har jag blott min dyre Jesus,

Då har jag tröst, då har jag frid;

Min hjälp han är, evad som händer,

Mitt ljus i klar och mulen tid.

O tänk, om jag ej ägde Jesus,

Vem skulle jag väl hava då,

Som kunde tidens vågor stilla

Och tysta stormen likaså?

Men har jag blott min dyre Jesus,

Som ser min fara varje stund,

Då har jag frid, då har jag vila;

Han är min säkra ankargrund.

3. O tänk, om jag ej ägde Jesus,

Vem skulle jag väl hava då,

När ofta sjukdom kroppen hotar

Och sorg och smärta tränga på?

Men har jag blott min dyre Jesus,

Som helår mig till kropp och själ,

Då slipper jag att ängslig vara,

Det går i allt så väl, så väl.

4. O tänk, om jag ej ägde Jesus,

Vem skulle jag väl hava då,

När jag en gång skall möta döden

Och över kalla floden gå?

Men har jag blott min dyre Jesus,

Som döden för mig dödat har,

Han renar mig så väl i blodet,

Och lycklig hem till Gud jag far.

K. G. S.

252. Vilostaden.

I Lammets sår jag vila finner,

Då anden söker efter ro.

När lagens krav i hjärtat brinner,

I såren har min själ sitt bo.

Här får den trötte ro och vila

För allt, som störer själens frid.

Till Lammets sår envar får ila

Och finna tröst i nöd och strid.

Min vilostad jag har i såren;

Ej någon synd mig skada kan.

Här är så ljuvt, här torkas tåren;

Den trötte här sin vila fann,

Här får den trötte ro o. s. v.

O, Sköna viloplats i livet

Såväl som uti dödens stund!

Igenom tron det är mig givet

Att vila trygg på blodets grund.

Här får den trötte ro o. s. v.

Här har jag allt vad jag behöver

I livets strid, till kropp och själ;

Och arvet, det blir ändå över —

I Lammets sår jag mår så väl.

Här får den trötte ro o._ s. v.

K. G. S.

236

146. Dyrbara kors.

Värdigt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

mf

1. Allt - me - ra

2. Det klar - nar

3. Hur skönt det

4. 0, skö - - na

ÖPfe

%=■

±1

\

gles

upp,.

är

kors,

i

r

U

den

i

du

— *•

slö -

or

Ii -

mig

TT

jan bli

det sä

vets stun

för - - nö -

ver, Som skym - mer

ger, Att Lam - mets

■ der, Då hjär - tat

- jer; I dig väl-

-0

15

him - lens skö - - na

blod gör sjä - len

sjung - er Her - rens

sig - - ne man sig

land, Ty Kris - - ti

vit. Ett tryg - - gat

pris! Då var - - ma

här! Ett ring- - - a

kors mig klar - het

hem hos Gud jag

vå - gor gå där

stoft - grand du upp-

i b * S I *

/rs ™>f

z: : ~^- — Ézz=*izz:

gi -

ä -

un -

hö -

ger,

der,

jer

V

Jag

Och

Som

Och

ser i tron

nu i tron

bräc - ka o -

med din kraft

gyll

jag skyn

trons snö

den sva ■

ne strand,

dar dit.

och is.

ge bär.

När

När

När

När

0"

t

tviv -

let

tviv -

*let

tviv -

let

tviv -

let

237

V 1

fe*

zézz::

-0--

SE

stö - ra vill min

dim.

=t — -*

t=zdEzt==t=z:&-=b-i=E=--

i — — — — _,.

^ I

Då sä - ger kor - set: Tro, blott tro!

P=£

-X-^=^=r-~

Éiil

«

s-

Dyr - ba - ra kors, du

__J.

■0- -0-

I I

ä - ger

1

mmmmmm

Allt vad min själ be - - gär.

r

■0--1

:tS2t

mig sa - ger:

h ! I

1-- K K t n

Syn- den- för - lå - - ten

h h h 1 h

•*-• «.

(K. G. S.)

238

hångsam

£

t, högtidligt.

mf

147. Golgata.

Ärr. av C.-K Nordström.

z±z

— K-

r

■ ga -

finns

1. Gol

Ej

2. Gol - - ga

Vitt - - ne

3. När på

Nu får

4. Gol - - ga

I från

ta

en

ta

du

* f

höjd! I

plats, som

höjd 1 Du

bär om

Os - - ter - land

så Guds

tro - nar ge

Je - - ho - - va

ser min Je

i

du

kär - lek

ge - nom

i

su

ditt kors jag

jag fly in - - till hans brust - na

- ta höjd! Du är bland Si - - ons

ditt kors vi häm - ta vå - - ra

i v

strå - lar,

må - - lar ;

ti - - den,

stri - den,

sm är - ta,

hjär - ta;

höj - - der

fröj - der,

ii

ÖÉ

-j-

-i-

--*—:::

— Jfc-r-J-

Wm

— *—

— /*• p. £.•-#- r r r p -«- ? ? i, — 5 a

Här - lig du är, din prakt för - bli - va skall.

Du med ditt kors be-

Ing - en som du om se - ger täl - ja kan.

När på sitt kors han

Lug - nas mitt bröst, ty all min synd han bar.

Frälsning av nåd för

Hyl - lad av dem vars konung Her-ren är.

Ee - ning från synd vi

]y - ser världen all.

blöd-de, dog och vann.

Lammets död jag har.

al - la fun - nit där.

h r> n ^ j

ten. II p

Un - der - ba - ra höjd, var fin - ner man din

Se - ger -pryd - da höjd! I glans och e - - vig

Kär -lek un - der -bar! På Gol - ga - ta du

Här - lig frälsningsfröjd på Gol - - ga - ta jag

h jl

fe

bH^m

■*— T-

h is

ke? Ej kun -na

ä ra Hug-fäst du

brin - ner. Him-mels-ka

ä - - ger, Se - - ger - ba-

i

£

239

_X,JZ 1 — ^=»- hl — F F jm- -V- 1 - — #=■

ti - - - - dens dim -mor höl - ja dig.

är med kor - sets se - ger - stod.

glöd! Du tän - der hopp och tro.

ne ret står på Si - ons höjd.

mf

& ~ (t °r v fr

Frid-säl-la ort,

Här på ditt krön

Blott för din nåd

11

P

du

fick

jag

Allt är f ull-kom - - nat,

J. *J? „P i ä. is fc i J^j . ^ IJJ

I

*=*=*=

P

> ^

"I ■ -

är mitt him-mel - ri - ke;

Lam-met smälek bä - ra,

e - - vig säll-het fin - ner,

så min Je - sus sä - ger.

r »

5 *• ■*

UV»

" I

t^:

Bortom ditt kors ej so - len sän-ker sig.

Frälste sitt folk från syn-den med sitt blod.

Ut - i din famn jag ä - ger frid och ro.

Ä - ra ske Gud! Nu har jag frid och fröjd.

N .N K _fc J Js _, * * J } ■* * ~ S J

b b l/lk 1 • ^ i 1/ • • I*"

Kör. f

i

rr

m

Gol - ga - ta kors, du är

r

P

för

i

dim.

V t I

mig så kär; Frälsning och fröjd till mitt

tf I P P

If^^HfedM

iS7.z=x:T=f:==:p:

P £

—. - # # ^_^.„ #

i I h N

-#--

pp . mM.

i k i/ i i k i/ **" b b i V \S \

hjär - ta du bär.

Frälsning och fröjd till mitt hjär - ta du bär.

_CU-J

— *- V

- P» — ä~

I

rfec

r* i; ,ck. g. s.)

^1

»id

240

148. Gud är kärlek.

Måttligt fort.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordstrom.

ii

■a mf . i/

J m — - 1 — m - 5— P- — P Pi a— I a g.

-K h-1

1. Gud är kär - - lek, o, vad tröst i no - - den, När all

2. Gud är kär - - lek, om du än fått mis - - ta Vad som

3. Gud är kär - - lek, när du står vid kul - - len, Där du

4. Gud är kär - - lek, när • ditt hjär - ta grå - - ter Ut - - av

mf

3E3==£EE=^E£

jor -

här

göm

sorg

kås4

i=r

T t

disk kär

du äls -

- de den

för vad

lek plå - näts ut

■ ka - de så ömt.

du äls - kat här

du läm-nat har

=l=£=-A

— f-

^

P V g

Och när ban - den sli - tits ut - av

När av sorg ditt hjär- ta vil - le

Och vars röst nu tyst - nat un - der

Och då sm är- tan of - ta kom-mer

n h

h h

-0-

i

*=5

m

-0-

-0--

-fei

i

*±::=z±

T

dö - den! Gud är

bris - - ta, Gud är

mul - len. Gud är

å - - ter, Gud är

kär - - lek bort - om ti - - dens slut.

kär - - lek. Säg, har du det glömt?

kär - - lek och dig tröst be - skär.

kär - - lek, och han stan - nar kvar.

1

IHiHi

^

Kör.

\m

241

P U P PPPPPpfFF"*

Kär - lek, som äls - kar i lust och i nöd, Kär - lek, som

Z ——fTZ

-fr 1:

-$E-~m

v

m

&m

hål - ler

// mf

V v l> V V V I v l v \ v

liv och

död,

Bär

ö - - ver flo - den, bris -ter ej

5. Gud är kärlek. O, så står det skrivet.

Kärlekshav, då Lammet för mig dog!

Allt av nåd i Kristus är mig givet;

Gud är kärlek, jag har evigt nog.

K. G. S.

1*6

242

149. O, kärlekshav!

Uttrycksfullt

-xv-

mf

K-

. n

hr—

H* -

Art

$ -

Mel.

. av

— :*-

■#--

av K. G. Sjölin.

C.-E. Nordström.

V 4

~fc

i.

2.

3.

4.

* -

o,

o,

Tänk,

h

é

— *•_

T-

kär -

vil -

vil -

får

h

leks -

- ket

- ken

jag

L # i__

1

- hav,

djup,

dag,

se,

i

din

där

vad

h

V

strand

hel -

e - - -

här

t

ej

-ga

vig -

jag

u

fun ■

kor

- he -

trod

- nen

- - set

- tens

- - de

fr

o- ...

I

är,

står!

ljus

på,

I

r G

t=N&

f^-

— r-

V -

— ta —

- s ■

t-

.... 1r~

-#£-

9

—5 —

*•-

— 5—

r-f-55

■i i" — ■

— i^ —

- $ :

■ t

-- b -

: t» :

__#_:

V

p -

=&:

Éiift

Ditt djup

Om full

Skall dju -

Och in

t

ej nå - - gon död - lig

för - - so - ning ta - - lar

pet av Guds kär - lek

ut - - - i Guds ri - - - ke

m

*?=

TT

kun - nat mä - - ta.

var - -je böl - - ja.

up - - pen - ba ra

do - mar blic - ka.

=å=±

-9--

En

Och

Och

Med

T-

V

ska

pur

jag,

al -

qmz

T— t

ra du

pur - no -

för - - kla -

la dem,

i - -

den

■ rad

som

-~fc

T

ge - nom

i - - från

i min

in - - för

ti - - den

Lam - mets

Fa - - ders

tro - - nen

i

bär,

sår,

hus,

stå,

2..

éeeE

243

=t=

3=E=5==

Som ald - rig skall ditt hjär - te - lag för - gä - ta.

Den kan mig vit och ren från syn - den sköl - ja.

Skall se och fat ta allt med tan -kar kla - ra"

Jag skall ur Ii vets älv för e - vigt dric - ka

as

o

M.

dp=b=#z

&6=

=ÖBE

Å

I

Z—fi—=%=ZZ

^E33

=33

Kör

llmf

V * * x y y \> \> b

Un - der - bar nåd, att jag re - ning kan få, Frälsning så här-lig vid

Pi

^

=£=

IS h

— m — -jtzq

=P=*=

ip=E=P=p:

P £«

-5 — ::

r-r

kors - trä - dets stam! Kär - le - kens djup är Guds Lamm.

h

*s

Så för mig ut ifrån min egen strand,

Du korsets våg, som så om kärlek talar.

När av din kärlek hjärtat står i brand,

Min själ sig lyfter ifrån jordens dalar.

K. G. S.

244

150. Landet ovan molnen.

Förtröstansfullt.

Mel av K. Gr. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

&

g

^ ^ P I Y *

1 Till lan - det o - - van mol - nen i

i. Där bor min Gud och Fa - der, som

3. Om det - - ta land man sagt mig, att

4*. Men här i Mm - lings - lan - det blir

m

It:

é_

*4=

g-Ei— f-

-#- — #-

--t-

-0--

i

=?— =£

tron jag ställt min

lan - det har be-

allt i fäg - ring

kin - den of - - ta

=*_=£=,

fP

IIP

fe£

^E

-N -h:

H=

TTTTT T - r t r * r

färd, Dit läng - tar jag att kom - - ma frän den - na mor - ka

rett, Och he - - la äng - - la - ska - - ran, som ald - rig har jag

står; Och bi - - beln sä - - ger tyd - ligt, att eg - - na hem man

våt Och knappt man hin - - ner mö - - tas, förr - - än man skil - jes

=£JÉ

J-

: £= :

-X

J

>n

m

/H

hfr-

f

— -fr~

"t

--.V-

=*l

;-3—£-:

_^:

■ *

$

=h

f#-

1 -

|

■i

1 —

* :

p

P

: =h

1 t>

P

T

1**

p

t

i p

-r J

■ s=

p

t-

-s J

värld.

sett.

får.

åt.

Och

Där

De

Men

när

härs

bil

jag

-kar

- das

det

må -

ljus

ej

skall

let

och

P a

ej

hun - nit,

gläd - je,

skul - der,

bli - va

vad

ty

ej

ut -

kan

nöd

ar -

- i

jag

och

mod

det

öns

natt

el ■

skö -

- ka

är

ler

na

pö^-w-

J -

— —

h

4

f #--

-X

A.

1 J*

— 0, —

h

■ 1*"-

h

-*•

+V

— —

— /-

=fr-

1 f

=*-

03—

=*=-

— #i-

1 r t

l ■

: t>

i?

pr-d

245

mer? Ty allt i e - vig här - lig - het sig ter.

slut, Hos Je - sus får jag e - vigt vi - la ut.

nöd, Och ing - en där skall grå - ta ef - ter bröd.

land. Till av - sked räc - kes där ej nå - gon hand.

^

J> ^

igf^tÉ^i^EgEEg^^iEgÉEEgEEÉE^

i

Här skiftar det beständigt på många-

handa sätt.

I storm vill skutan kantra, och sällan

går den rätt.

Och får hon nya segel, då hastar det

mot grund.

Av ljus och mörker växlar varje stund.

6. Men blir det trist på färden och vä-

gen synes lång,

Då sjunger jag om Jesus en liten se-

gersång.

Och hade Gud ej lovat att giva detta

land,

Jag finge aldrig se dess gyllne strand.

K. G. S.

246

151. Mera om Jesus!

E. E.

.Hmft.

~f*

t<

., ^_

TT

1 p 1

,K

E§k —

—8-

p

~B

p

|

N

1 J J.

ä»

é

Ir

-i

3b

é

T

1

r

r

F

T-

1

1 0"

t

1.

Me -

ra

om

Je -

sus,

Gud,

mig

lär!

Mer

av

hans

2.

Me -

ra

om

Je -

sus!

Lär

mig,

Gud,

Mer

att

för-

3.

Me -

ra

om

Je -

sus!

0,

jag

Ha

- va

min

4.

Me -

ra

om

Je -

sus,

Städ

- se

mer,

Tills

hans

-cv8

n

h

*•

-}

1

h

r |

^

# *

h

ä

å

1

jL . .

Vl # tf

U

é

J.

f. ...

^r ti

Q

L #

1

é

H

O

— 0*. —

[>

b

%

t

i

V

C

r

©*

r-

._*•

kraft min själ be - skär! Mer av hans kär - lek hjär - tat giv,

stå hans hel - ga bud! He - - Ii - - ge An - - de, lär mig se

lust ut - - i hans lag, Hö - - ra hans röst i var - je rad

tron jag ho - nom ser, Tills jag bland tu - - sen hel - gon mång"

1 I

_?_..,

—*z

fc=t-

Kör.

r

H-

k-

"jS

-T

j

— ^-i

,

1

1

t-i

t*

- J^

.„.jpL_.

# —

_;_.

"

" ^

|

J.

-t

"n

#•

J

_ _p

-T-

r

H \S /

hans

vad

hans

- ma

I

kraft

Kris-

ma -

får

J

-

p

i

- tus

ning,

i

i

var -

har

nöjd

Lam

i

r *

4

J

Mer

Mer

Ly -

In -

2

av

av

- da

stäm

v ■

dags

att

och

mets

h

T-

1

- liv!

ge!

glad!

sång!

i

i

Mer,

i

*

v

me -

h

- ra

av

h

c\-é

$*

B*

é"

é-

J**

f

¥

L^4-

fT

"1

."....,|*-

-%-

*

V

1-

]/

i/

r

wf

1

i

v

£

t>

247

rtr — - — ■=— x — ?- — r- — w w — r~- w

r r i ij k \j i i

Je

-0i.-

Mer, me - - ra

_ # i.

Mer

— ^ p

_ yvy

J*

hans

:*=*—*-

ö^nm

s

^

tat giv, Mer av hans kraft i var - dags - liv!

kär - lek hjär

jL i i Ji i 2: 2? ♦

-t

zpi;

=t

p]

^1

248

152. Ständigt mer hos Jesus!

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

cd

B —

,

K K-

^-

A

1_

r fc- It- k- k- .

fi

U-

—&■■

- 1

■-J—&

— 0—

* ■

£j £

är

är

för

är

9

=f* =£

-%r-

1.

2 #

3.

4.

-2-

P P

Ständigt

Ständigt

Ständigt

Ständigt

P •

mer

mer

mer

mer

h

*•-

i* -

V

hos

hos

hos

hos

-f=\

i

Je -

Je -

Je -

Je -

i

* 1 ä"

r f

sus; han

sus;— Vem

sus, nog

sus, så

i b

# 4

* *

Ii - vets

ho - nom

var - je

Fa-derns

t

bröd,

lik?

dag,

råd,

l #• # r r

1^ # * "

Då jag slip-per

Ar jag stun-dom

Eät-ter han mig

Tills jag står där

_*^

—9-

*

_|> p_

— U-

-H

.-_| —

— C-t-V-

v

V U-

i ^

4^R-^

i

31

m

n

v u

i i u t i> %

hung-ra, slip - per Ii - da nöd. Och e - vad mig mö-ter, blir ej nö - den

fat - tig, han är all -tid rik. All - tid full av kärlek, hål - ler vad han

du - kat ut - - av al - - la slag. • Allt vad jag be - hö-ver ut - av fröjd och

hem -ma, här - ligt frälst av nåd. Al - - la da - gar slu -ten i hans omsorg

i i i i i i i i i

É^=t

$=i

Kör.

i

r~f

-0-

P

*fcf=

IBt

lång, All - tid

sagt, Al - la

frid Har jag hos min Je

väl, Har jag allt hos Je

får jag häm - ta, häm - ta gång på gång.

-fc N

* — * — *—

7E=p

u u

mi - na bör - dor på sig själv han lagt. „... ,. , ,

Je - «i. ftr var särskild tid. Ständigt mer hos

sus för var särskild tid.

sus för båd" kropp och själ.

I

h

jL

h h h h l l

h N ^ h

i^—i — (• — *-

} ^^}^= 8 fe^ =M

243

^ ^ v " \ v ^ v v \ T t t t ^

g*

it

-r-

V V \ \> v v v \ \ ■ [> V V V

när jag kraft-lös går. Ständigt full av kär - lek ö - - ver -nog han

is * is h I h ^

zpz=:*z=rpz=p:i-t:i

h 4

3»i=ti=5==f:

i

ger.

P

Stän-digt,

J a ,

—0-

— I

be - stan - digt,

-Jiz

hal - le

P I

Hl

:.Ax--

iife^E^^pÉMM^

_*._

1r

"IT

In - - ja,

u u r -

-_>__j

222. Seger, härlig seger!

Seger, härlig seger genom Lammets blod,

Seger över synden genom korsets flod —

Ingen makt kan hindra, att jag seger har,

Seger i min Jesus, seger alla dar.

Kör: Seger, härlig seger från Guds

milda L imm,

När i tron jag bidar invid kor-

sets stam.

Alla makter vika för det blodets

skull —

Seger genom Jesus, härlig, fri

och full.

2. Nu är seger given, vart än vägen går,

Ty jag hämtar kraften ifrån Lammets

sår.

Hur än striden rasar, seger vinnas skall:

Blodets kraft är mäktig över världen

all.

3. Jesus — han allena seger vunnit har,

Därför är jag lycklig, segrar alla dar.

Nya segrar vinnas mitt i nederlag;

Lammets blod ger kraften för varenda

dag.

4. Är jag svag och ringa, han mig seger

ger,

Kraft från helga korset, strömmar mer

och mer.

Därför kan jag strida, strida alla dar,

Ty en blodköpt seger jag i Jesus har.

K. G. S.

250

153. Mycket mer.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ii

Uttrycksfullt.

u jj mf N //

o,

I

*

1. O, du här - Ii - ga land På den

2. Där är dö - den ej känd, Li - vets

3. Sta - dens ko - nung är huld, Var - je

4. Lan - dets ko - nung - a - son Un - der

i

ny -

fack

ga

har

föd - da strand, Dit så

- la är tänd, Ing - en

ta av guld, Upp - på

rjor - nas dån Fö - rer

^É3E

i

P £ I

-*■■-

ZÉIZ=fz

1 v t i. v T f r K i \ u t f ?• t

of - - ta i tan - ken jag

värk fin - nes mer, ing - en

tro - nen hans kär - leks ba

brud - ska - ran fram in - för

gråt.

ner.

Gud.

Vil - ken stad ut - av ljus, Vil - ka

Allt för - g äng -ligt har flytt, E - vig-

Jas - pts - - mu - ren så ren Ut - av

Al - la väl - kom - nas då. Bå - de

1

T-

1

P

strå

- lan

he -

- ten

äd -

- las

sto -

- ra

de hus, När på

har grytt, Her - rens

te sten ; Lam - mets

och små, Un - der

he - li - - ga höj - der man står!

vän - ner ej mer skil - jas åt.

fa - - na man va - jan - de ser.

ju - bel och lov - sång - ers ljud.

mtfcz

zfz=H=t

-X

Z=t

m

-JE

Myc - ket mer,

i

myc

b

ket

Ut - av him •

JL

len

sig ter, När jag

251

-■?-

*

bee?_

I

p

r- j" r t-

U t5 1 P

- dar från Gol - ga - ta höjd. Myc - ket mer, myc - ket mer Ut - av

-*-

ITf

r

-K 1^ — »

O du härliga ort

Inom himmelens port,

Som ej dödlig har tänkt eller sett!

Ingen natt finnes där,

Herren solen själv är;

Detta land har min fader berett.

K. a. S.

223. Sjung dig hem!

Sjung dig hem, kära barn,

Till ditt hem i det blå

Genom sorger i främmande land !

Där ej stormarna gny,

Där ej vågorna slå

Mot den sköna och blomrika strand.

Kor: Sjung dig hem, sjung dig hem

Till den gyllene stad,

Varest solen är Lammet och Gud,

Till den blodtvagna skaran,

Som sjunger så glad

Inför tronen i strålande skrud!

Sjung dig hem, kära barn!

Här är möda och strid!

Ovan där finnes vila och ro.

Uppå livsflodens strand

Får du vandra i frid;

Aldrig stores ditt fridsälla bo.

Sjung dig hem, kära barn!

Över brusande våg!

Intet hav finnes där, ingen gråt.

Fri från tårar du ser,

Vad i tron du här såg;

Där skall kinden ej mer bliva våt.

4. Sjung dig hem, kära barn!

Sången lättar din färd,

Och din dag blir ej ödslig och lång.

Strängad harpa du får

I den sångrika värld,

Om du prisar din Fader med sång.

K. G. S.

252

154. Härliga "mer"!.

Förnöjsamt.

mf

#==*

-Sszzfc

r

i

Arr. av C.-E. Nordström.

P

1 rvrtvttlrv

1. Min fräls-ning i Je-sus jag fun - nit, Fast syn-dig, för-tap-pad jag var; För

2. Med Gud är jag vor-den för- so -nad; Ty Je-sus min synd på sig tog. Jag

3. Jag var av na.- tu-reu o- vär - dig. Be - röni-mel - sen ha - de jag mist, Men

4. Nu är jag med himlen för - e - nad Och tror vad jag ic - ke för -står. I

»Jj I h J fe * h h h l h

//

=t

*=*

Ärt

V P P

- r>-*- i" -i— ***- ? t

W P P

U P P

-4. -i"

mig ö - ver dö - den han vun - - nit, För - loss-ning i bio - det jag har. Min

blev i -från straf-fet för - sko - - nad, Då Lam-met på Gol - ga - ta dog. Ej

u - tan för- skyl-lan rätt - fär - - dig Jag är i min Her - re och Krist. Det

bio - det är syn - da - ren re - - nad, Dess kraft är det "mer" som jag får. För-

ess

^-M

-r

-«L

I h

ZtZZZZÉZ

n:

i

r> i fe fc h r> v , h

fri - stad i så - ren jag

män - ni - sko - vis - dom kan

"mer u som för - nuf - tet ej

so - nad med Gud — vil - ken

i fe J> i 1 J J>

ä - -

fat -

fin- •

lyc-

it:

- ger, För - där - vet ej mig når, Ty

- ta, Vad tron vid kor - set ser; Blott

- ner, Guds nåd i Kris - tus ger. Här

- ka! Hans nåd e - mot mig ler. Från

-4zzzfyzr=t

--F-

253

II mf

* ^ » »" 1^51 t r . Tit- 7 t t r-r ■

p p

p u

An - den med or - det mig sä - - - ger, Att nåd ge-nom Je - sus jac får.

smör -jel- sen rätt kan upp - skat - - - ta Det här - Ii - ga, sa - Ii - ga^mer"

eg - na be-grep-pet för- svin - • -ner, O, här - Ii - ga, sa - Ii - ga "mer".

ho - nom mig ing - en kan ryc - - - ka — O, här - Ii - ga, sa - Ii - ga "mer".

5. Tillbaka till korset och blodet!

Så ljuder den varnande röst,

Om ock ej på nyaste modet;

Men där får du visdom och tröst.

När ödmjuk vid korset du söker

Och bot i hjärtat sker,

Din tro Herren Jesus föröker,

Du finner det saliga "mer".

K. G. S.

155. Fristaden.

En fristad hos Jesus jag funnit,

En tillflykt i glädje och sorg.

För mig har han kämpat och vunnit;

Försoningen är nu min borg.

• Där finner jag alltid ett näste,

Hur illa det än går,

I nöden, i döden ett fäste,

Ja, allt av min Jesus jag får.

På grund av min frälsares lydnad

Eättfärdig jag står inför Gud,

Hans egen förtjänst är min prydnad,

Jag önskar ej få bättre skrud.

Eländig, fördömd och förlorad,

Jag var i egen dräkt,

Till barn genom Kristus utkorad,

Jag hör till den kungliga släkt.

Nu lagen mig ej kan förskräcka,

Vid korset den har ingen makt.

Han kan icke handskriften räcka;

"Fullkomnat" min Jesus har sagt,

Han röjde mitt skuldbrev ur vägen

Och upp på korset tog.

För döden jag är ej förlägen;

Jag dog, när min Frälsare dog.

Som Jesus kan ingen hugsvala,

Ej någon kan göra så väl,

Och ingen så hjärtligt tilltala

Min skrämda och sargade själ.

Visst kunna sig vänner förena

Och giva goda råd;

Men hjälpa kan Jesus allena,

Ty nåd han mig skänker av nåd.

Okänd.

254

156. Allt vid korset.

Ej för sakta.

m

mf

--S--

mm

1. Me -

2. Och

3. Of -

- - ra,

när

- ta

Gar - - - na

5. Snart

allt -

det

man

jag

kom - mer

i

me

hän

frå

fis -

Je -

P

- ra,

- der,

gar:

kar,

- sus

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

—T

min

att

"Men

men

—* —

V

Gud,

ve -

hur

helst

him -

iézzz:

gor mig

- ta man

kan det

med de

- me - lens

^

fri,

vill

gå,

små,

sky. Till

I

Fri i - -

Vil - ket

Ej ha

Fis - kar

dess vill

r—\-f-n r i % ? t ? v v v

und

- fun

och

rätt of - - - ta

jag vand - ra

från

av

- va

av -

sam

lön

och fri från

den jag hö -

pen - sion ic - ■

i no - - ten

från by och

h

par-

- rer

- ke

vi

till

„ v.2.Uf

*? p m \* fi r s s

til

få?"

få.

by,

till, Med

Hin •

viss ■

So -

När

Hin

- ner ej

- het ur

- lig i

up - - på

ner ej

ki - - vas

bi - - beln

blic - ken

vi - - ken

ord - - na

om

jag

jag

det

om

ä ra och

sva - rar så

sva - rar så

stor - mar i-

sam - fund och

255

g

— w r

I U

makt, Min

här: De

v.3,4o.5

m

här:

bland,

makt,

I

tid

he -

"Lön

La - -

Allt

"S - 5T

F ■#•■#.• *-

P P I " — 1

har vid kor - set jag lagt.

-Ii - gas samfund det är*,

och pen-sion får jag där!"

-ga vi nä - ten på strand,

har vid kor - set jag lagt.

(K. G. S.)

I k I , fc fc v -iv h f " i (K. G

256

157. Invigningssång.

Något rörligt.

P

Isidor Dannström.

ii

I v

1. Nu sam-fält sti - - ge sång-en Till Gud i mäk-tigt brus,

2. O, Her-re, själv här in- ne, Oss du- ka nå - dens bord;

B. Tänk, Fa - der, på vårt bäs - ta, Sänd var - ma vitt - nen hit ;

4. Låt el - den stan - digt brin - na På den - na lju - va härd,

I h

Ty

Till

Och

Att

Efc$z=p=: :z*z=i=S=qc=pB=3Cz3Efcg=ff=:==:

It ffi_ p _t_ r ._ u _ r t _t_ r _ r _ v _l_t:_^_ r _ r

r-P

=|=t

-i-^srnr-

Dfcfc

Jt: »> — * — * -•—*■-

Il ■»■•■»• ■*- -0- *■ -0- •»-

y i— b h | b | b

nu för förs - ta gång-en Vi mötts i det - ta hus.

vart be - drö - vat sin - ne Giv An - den med ditt ord.

när de hos oss gäs - ta, Dem fyll med kraft och nit."

du ock här må fin - na En vil - se - lu - pen värld,

i

sr-»- é—é—Vp-r-MT-i— é-r-é— •-«•)— -pr— d^J" iVd— i

Må ing - a miss - ljud

Må hår - da hjär - tan

Att de - ras tal må

Som in - vid kor - set

stö - ra I det - ta hel - ga rum!

rö - ras Ut - av ditt var-nings - rop

bli - va Av Ii - vet ge - nom - trängt,

sö - ker Din nåd i Je - su blod.

Här sam - las vi att hör - ra Guds

Och mång - a sjä - lar fö - ras Hem

För ul - ven, som vill ri - va, Håll

När så du oss för - ö - ker, Hav

— *-f— 5-t— p*-— *■

z*

"-^ z ^z

m

■^

^FF

ritarcl.

e - van-ge - li-um.

till din köp - ta hop!

det - ta hu - set stängt,

tack, o, Fa - der god!

-J-tJl

h l~

-#-

=1=

i

Här sam-las vi

Och niång-a sjä

För ul - ven, som

När så du oss

att

lar

vill

för

ri

■ ö ■

ra Guds e-van-ge - Ii - um.

■ras hem till din köp - ta hop!

• va, håll det -ta hu - set stängt,

ker, hav tack, o, fa- der god.

1 — • T-f— É-^C-t-b-

=t=

Vi här dig vilja dyrka,

Som du i ordet sagt;

Så helga nu vår kyrka

och håll om henne vakt.

Vi över oss nedkalla

Din nåd, o Jehova.

:,: Hem till din himmel alla

Oss tag — halleluja! :,:

K. G. S.

218. Kristi kors.

Min Jesus, dig jag älskar;

Kom i mitt hjärta in!

Låt korset stå emellan

Mig själv och synden min.

Res upp det, låt det trona

Till visshet, att jag har

:,: En reningsflod från synden

I dig så underbar. :,:

Låt korset för mig säga,

Att jag är fri från allt,

Som kunde mig fördöma,

Fast lagen så befallt.

Du dog för mig på korset,

Blev min rättfärdighet.

:,: Av nåd jag nu får vandra

Till himlens salighet. :,:

3. Du uppå korset sade:

Det nu fullkomnat "är.

I dig jag har min "full het;

Det skriften oss ju lär.

Du köpte mig med smärta

Och blod på korsets stam.

■ : , : Så gläds, mitt sorgsna hjärta,

I tron uppå Guds Lamm! :,:

4. Ditt kors kan nu mig skilja

Från världens synd och flärd.

Så låt det stå emellan

Mig själv och gudlös värld.

Sen har jag frid i livet,

I döden likaså.

: , : På blodets grund vi bygga

Och in i himlen gå. :,: K. G.

S.

219. Korsets flod.

1. Guds kärleks dammar brusto,

När uppå bergets krön

Guds Lamm på korset blödde

Och gav en flod så skön,

En flod, som mäktar rena

Från synden varje själ;

:,: Som giver liv i döden

Och himmelsk frid jämväl. : . :

2. Se, huru floden famnar

En fallen syndare,

Då han i bleka döden

Om hågkomst vågar be.

Till paradiset floden

Nu förer honom fram,

:,: Och sucken blev besvarad

Utav Guds milda Lamm. :,:

3.

Nu till envar den flyter,

I stort förbarmande,

Och rening har för alla

I synden suckande.

Stig ut, i tron, på djupet

I denna helga flod,

:,: Och rening ifrån synden

Du får i Lammets blod. :,;

Nu svämmar floden över;

Ja, mycket, mycket mer,

An synden nånsin flödat,

Guds nåd på djupet ler.

Mot höjden floden svallar,

Dess bredd och längd är vid.

:,: Guds kärleks dammar brusto:

Nu flöda hopp och frid. :,: K. G. S.

17

258

Varmt, innerligt.

158. Våga försöket!

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

^

mf

fct

m

■t — £■

1 u

E3E

*

Z*±T—ÉZ

*t=t

//

f

t

1. Vå - - ga för -

2. Gud har vid

3. Möt så

4. Ej må

sö - ket, du ängs - Ii - ga

._ Lam-met på Gol - ga - ta

din Fa - der vid kor - set, det

mö - - te med Her - ren du

ett

* A -1-1 1-^L1

r » t

hjär-ta, När - ma dig

knu-tit Löf - te - na

kä - ra, Där får du

vå - ga, Där hans för-

^

-9 1

:■=£=&=»=

I

ltr=— t

kor - set,

al - - - la

rö - - - na

tä - - ran

-?*-"

tf

du

om

hans

- - de

I P

tviv - lan

fräls -ning

kär - lek

el - - dar

-Sr

// P

de

för

och

själ!

dig.

nåd!

fram.

~ir

-t=p

ZÉ1Z

=£**=£=

Se,

Allt

hu - - ru

vad du

Sm är - tor

Gol - - ga -

Lam - met

har e

nas man di

ta - kär - - le

-$-

har

mot

- na

■kens

4 4 ^

-?±-

m

zztzzz:

bu - rit din smär-ta, Bio - det dig

hud - or - det bru - tit, Je - sus, din . _

syn - der fick bä - ra, Han för ditt sar - ga - de hjar. - ta vet råd.

öm - man -de lå - - ga Fam-nar dig en - dast vid kors - tra - dets stam.

re - nar från syn - den så väl!

bro -der, har ta - git på sig.

1—1A A A _j.

-0 0--

gsn

ii&^l

■MWiillMMI

259

Kör.

P

-1--^

=tf

Isill

=S^=*tx

T

När - ma dig kor - set, fräl - sa - rens sår,

Öi:

H

«■ T T-

" " " I V

Re - ning från syn-den

! f> * I h

P

=P=

-(&)*:

3te

//*/

l=S3

Ig

3e

r^~r

*=

■^

bio

1

■ det

h

du får,

Snö

-vi -

h

- ta

dräk - ten

1 h

vid

kor

1

set

du

-cy„

*

■-*•

*_X <2"_

+

— * —

— # i_

— 0.-

■-3J 1 -

.

# T P-

i~~p —

(••

uå .

.— _ **_

— O—

• f

b

-H

I.

ff + (^

, ... r ...

!/* ■

p

1

u

r

r

t "

9

1 ^

i

//fi

1

Éä!

iji=i:

fin - - ner,

I

Blott

du

tron

till Gol

^

=«=

v

- ga - ta

år.

(K. G. S.)

260

159. God natt!

Uttrycksfullt.

II mf>

*

V "*?

Mel, av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

=Z^3=E2

-Vw

i

1. Skym - ning - en

2. Ska - - ran, som

3. Här - - lig är

4. All - - - fa - derns

stun - dar, So - len sin ba - - na ej

hö - - res, Has - tar nu snart till sitt

kval - len, Ska - pel - sen lo - - var sin

ö - - ga Gi - ver på skift - ning - en

Ppi

Jkz

±=£=£

"fr

m

_*•

I

g=ä

// p

zé=1=1

-&■ — 4? — f

■#■•■#■• "^ ♦ "T

i i b r ♦•

V

T

glömt; Stjär - nan, som blun - dar, Väc - kes så stil - la

bo, Käns - lan, den rö - res, Lu - tan fick ej nå

Gud; Upp e - - mot päl - - len Sving - ar sig sång - er - nas

akt I - - från det hö - - ga, Ord - - nar kring hyd - dan sin

§§

-Jr

*£=*=

-S-

J±L=k=å

?^H

och

gon

i

a p

E*EEiEEHE3

£

ömt; Böl - jan som

ro, No - ter så

ljud. Träs -ten som

vakt. Äng- lar - na

lek te,

kla ra

hö res,

has ----- ta,

gung-an-de lek - te har

strå - lan- de kla - ra nu

sjung-an - de hö - res nu

vil - Ii - ga has - ta och

h k r> r> r>

K P P é •»■ é

i— #i #i

H- r

§Ö

Ö=C=£:

Som - nat vid strån - den så

Dag - gen på grä - set har

Tac - kar för da - gen så

Svä - va med sky - ai - na

is n

261

matt; Vin - - den, som smek - te,

satt. Sor - - ger - na fa - - ra.

glatt, Sträng- en, som rö - - res,

fatt. Har - por - na kas - - ta,

J.

Vis- - ka - de sitt: god natt.

Vis - - kan - de sitt : god natt.

Drö - -jer med sitt: god natt.

Vis - kan - de sitt; god natt.

S

3s==b=zrfc=J=i

-^-fr i -"j- h h—\ — v i —

limm

Solen sig sänker,

Skuggorna längas allt mer,

Guldet hon skänker,

Vågen så skimrande ler.

Molnet, som dröjde, (som rodnande dröj-

de, har)

Famnat sin gyllene skatt,

Sångarn sig böjde,

Viskande sitt: god natt.

K. G. S.

262

160. Led strömmen in!

T~JL

digt.

n

f

i

N

N

K

,\

Mel

Arr. av

m

av i£. Gr. Sjölin.

C.-E. Nordström.

f

J

: .4

*-

ti

L-^

— K—

^r-

r-

. »

...»

-4i

__

— ^ —

-X H K -*r -

3q*

^

— p_.

f. :

— Ä#

*

— —

-;if—

m

: z\

P ^ P_-

1.

2.

3.

4.

P

Led

Från

o,

Låt

ström

di -

all

* 1

-men in,

na sår

- va ström

för - däm

h l

V *

o, Je -

låt ström

så giv

■ning i

*

i/

sus,

- men

mig

mitt

v

i

mäk

vad

hjär

é

mitt hjär -

-tigt flö -

du ä - -

- ta bris -

r

1

- ta,

- da;

ger;

- ta,

~~ •*""

4 ^r pf—

" P ^

Den ström, som

Jag kan ej

Led in din

Som hind - rar

. h is f

iB^ -o?:

-^ -

é

j 1

-0

*■

/•

_P_.;_*__

_>

- t y

Le |. 0-

- - t:

■/-

— ]/ — ^ ^ —

ii —

-t?—

V

...r 1

r

_P

_^__

V

—& —

.

r

flö - dar från ditt kors, dig själv,

hug - nas av en an - nan flod.

e- gen full- hot i mitt bröst.

An - dens liv ut - i min själ!

m

v

När synd och o - - tro här mig vål - la

Yisst ä - ro syn - der - na så pur - pur-

Upp-fyll på mig vad hel - ga or - det

Låt mig vid kor - set all min o - - ro

ZÉIZJÉZ

TT

sm ar -

rö - ■

sä - -

mis -

- ta, Led ström-men in

da, Men ack, de blek - -

ger, Ditt: "Jag i dem"

ta; Led ström-men in,

i - från din pur - pur - älv!

- na in - - för Lam - mets blod.

är all min frid och tröst.

så blir mig e - vigt väl!

m

m

1

±±

m

wm

263

Kör.

i

Led ström-men

i

in från käl - lör - na och så - ren, För - ny

h 1 J J>

I I

-t-

tfts=*i:

cresc.

3— -*-

=*=*:

U P V

FJEE

-■i— f

-J-

~A_

"1r— »b .•-

|> / I P " " " P

da mitt hjär - ta, själ och sinn", att tron må dof - ta som en ros om

^=S—H

\ I

r> i

h v v

b h

g __ ? _j_

j— *— fe=

åiE£

-J-

rt=5

Och hop - pet

fro -

fe=te

t — .(dir

das ut

* V i

av kraf - ten din.

(K.G.S.)

*^

I

264

161. Frid.

Lugnt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-JE. Nordstrom.

^ P " " fy" l I P P P P * I P £T

1. Vid kor-sets hel - ga fot min an - - de fin - ner vi - - la; Mitt

2. Till Kris -ti kors jag flyr från ti - dens larm och vim-mel; Dess

3. Ej ky - lig vind mig når, ej ti - dens vre - da vå - gor. Guds

4. När o - tro, synd och nöd mig vill från kor - set fö - - ra Och

h is h fc i P s

é é äi «L é é J2_

T-=F- — »* — »-■ ■-■=?=-■=*■——£-

i

i

// mf

1

f5=±iz»l=:É=:z

V v

u v v

E - lim har jag där, och dit i tron jag går. I gläd-je och i sorg jag

skug-ga sval - ka ger och frid åt sar-gat bröst. Här rå - der he - lig fröjd, här

kär- lek brin- ner klar och tän-der hopp och tro. Min frid ej stö -res här av

la -gens hår- da "skall" från Si - na - i går fram, Vid kor-set rå -der frid, som

Sg^iÉ

£&=h

B

T?

*,-*-

1 P T 1-2 H-2-j-H- Kt-* -»

-0^— 0- -0 0— h+r— t 2 " ~T~ " "

-01—0 — "#^ — 0"- — f :

b

^ v v v t i » V V $ V t rVv v »y*T^

får till kor-set i - - la; Med blicken på Guds Lamm ej nå-got ont mig når.

fin - ner hjär-tat himmel, Sin frid i Ii - vets strid och mitt i nö - den tröst.

da -gens mång-a frå-gor, Ett näs - te du - van har, där hon kansä-ker bo.

ing - en mäktar stö - ra, Här skänkes ljuv- lig ro ut - av Guds re - na Lamm.

265

vil - ken plats så

tids - klip - pans re - va!

-£— fc T — L

r-^-P #-+— # # -*# i €-+—»

v i - 1 L — i 1 1 1> L m m

* * t t v n^j ^

-^V

Ö?

llmf

ström av

för

*p

ljus

och frid

-— — HV

•*- ■#■ •*- +"

P P P P

vid

kor - set

! ,N _Ji__JS fc_ T i

se

i

.*

ter mig. Här

=3==éh=JS:

fin - ner hjär - tat

här kan

jag

tro och

=tW2=*r

»=dcz=ft

H

ff

le - va, Vid

_*• é_ t _éL

:=*t

f

fcfe=Ö=

:*-

kor - set

*

har jag

~v — r

frid

7F-

P

och

SéM?=

^1

^===^===s====z=z

: f=*

ljus up - - på min stig.

(K. G. S.)

266

162. Vid Jesu hjärta.

Stilla.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arv. av G.-E. Nordström.

fI

=EEEEE*EEEi

é-

V

-0i..

I

1. Jag

2. Då

3. Här

4. Hit

T

vet en plats, där

ve - - - der - - - mö - - dans

har jag hus och

når ej ti - - - dens

7 t

jag får

tid för

hem och

onds - - - ka,

i h N i h h N

n „ r r L_ r ._

* — r

P

vi -

dör -

dag -

brott

-fs

- la

ren

ligt

och

=$EEE^EE*

ut:

står

bröd;

skam,

§1=5=-Z

Och

Jag

Yid

mm

den

Gol

jor -

mår så

kor - - sets

-0~

I

I

■ ta, in - - - vid

ska - - kas, stri

väl, här är

fot jag har

h

hans

dens

j*=*d=é==&=

tf£" %" £

brust

kloc -

lugnt

säk -

*-

na

ka

och

ra

^u_ mf_

^ t i i r; i? 7- * i

m

i

hjär - - ta,

kläm - tar,

stil - - - la,

hyd - - da;

I

Som up - - på kor - set

Vid det - - ta hjär - ta

Min frid ej stö - res

Och Lam-mets blod, som

-0-

gav

still"

ut -

flöt

-0-

7. f

sitt

jag

-%

liv till

vi - - la

ti - - dens

kor - sets

267

slut

får,

nöd,

stam,

-0 —

Och

Tills

Vid

=^=S

zärz

TT

t

lös

i -

Je

- te

från

- su

mig från all min nöd och smär-ta.

jor - den han sin ska - ra häm-tar.

hjär - ta kan ej gå mig il - - la.

skyd-da.

Kan mig från nöd och al - - la fa - ror

m

h

~0 s —

j.

=E^E

mmmmmwm

T— T

lju - va plats! Här har jag frid med Gud

Och lä - ké-dom för

W

i i

J>

-ä 1 +i i

JUl

fe3^

-fr- g-*— |fc— &-1— ±

p % % t i r

al - - la

sår som svi

-jL-

f

I

da.

P

*

p ^ p

Snart lju - da skall vårt skö - na hemlands-

f — v-

mf

T

h h " h is

■rr

igÉpiHps^nBH

bud,

p

W

bru-den

P l>

lar till

P

sin

~?> 7

Je -

"P" * T

ijsl:

5.

iu si - - da.

-fex-J J-

r

Ej finns en plats så skön, så underbar

Som Jesu hjärta för min själ att vila,

Och detta näste Fadern tillrett har

At var och en, som vill till korset ila.

K. G. S.

268

163. Min lott.

Något raskt.

mf

3F=

Arr. av C.-E. Nordström.

Ii

V l l x t ~ ^ t \ v » v

3F d

T

1. Min lott på jor - den är gans - ka ring - a, Men jag ej

2. Han ger här ne - re, vad jag be - - hö - ver, Min dag han

3. Be - håll då gär - na, o, värld, din lyc - ka, Den kan ej

4. Lev du för jor - den, om du så öns - kar; Jag väl- jer

K K fc I

■fi — 4 -

~V-

" I V K P

-r

3=

llmf

z*==3±

" f * ? . f t i

by - ter med vem det var.

smyc - kar med nåd och frid,

me - ra för - nö - ja mig.

him - len, den du för-smår.

0"

EÖE^

*.

US

Av jor - dens skat - ter har

Och him - la - - ar - - vet blir

Om än en "då - - re u —det

När jor - disk lyc - - ka ej

I u V V t " "

jag

än -

me

just

- då

du

Jlmf

r Z t r 6 f t t f t

P [> ti i * u F v i

ing - - a, Men ut - - i him - len en ri - - ker Far.

ö - - ver; Jag får det snart, om en Ii - - ten tid.

tyc- ka— Men ald - rig by - - ter jag lott med dig!

grönskar, Min lott för - vandlats i e - - vig vår.

I

h

^^^^b^fe^^s

-j-

Far.

tid.

dig.

vår.

i

sÉmp

269

5. När inför nöden ditt hjärta fasar,

Och jordens skatter ses stå i brand,

:,: När vedermödan på jorden rasar,

Då har jag bröllop i himlens land. :,:

6. Då skall du stappla kring berg och dalar

Och söka det, som du nu försmår;

:, : Men frälst och lycklig i himlens salar

Jag Gud och Lammet besjunga får. :,:

7. Snart får jag säga farväl åt nöden

Och alla ämnen för sorg och gråt,

:,: Ej mera rädas för synden, döden;

Vid Sions murar vi skiljas åt. :,:

K. G. S.

305. I stilla stunder.

I stilla stunder, när själen talar

.Sitt urhems språk med sin Gud och Far,

:,; Då löses anden, vid stoftet bunden,

Och skakar hänrykt sitt vingepar. :,-.

I saligt jubel, i stilla lycka

Han glider in i den atmosfär,

: , : Den sköna stillhet, som aldri g stores,

Ty den för hög och för helig är. :,:

Med snabba vingslag han uppåt ilar,

Högt över världars mång" myriad.

: ,: Till himlars himmel han styrer färden,

Upp till den levande Gudens stad. :,:

Här bliva småting på jorden stora,

Här blir det stora på jorden smått.

:,: Det, som mig sårat, är här förgätet;

Allt, vad jag lidit, som drömmen gått. : , :

5. I stilla stunder, då anden vilar,

Från jordens oro och ävlan skild,

:,: Då formas leret, ett kärl till heder,

Då präglas myntet med kungens bild. : , :

270

164. Hem, hem.

Mel. av K. Gr. Sjölin.

Lär

j

gtansfullt.

n mf

" h

K

Arr.

av C-J^. Nordström.

II

u

4 " P

f<»"

" *

k i p

^

5—1-

^

" F "

der

- ta

- ka

let

jag skå

av tå -

och fat -

hos Gud

- dar

- rar

- tig

ut -

N

é

*

en

är

jag

- - i

— m—

r -

-\±\j n

s

p..

nas

- na

nått

höj -

of -

tryc

må -

j j

2.

3.

4.

5-

l>

Från

Fast

När

Och

h

iöf -

sta -

sor -

när

- te -

den

ger -

jag

t i

stad, Ett

skymd, Den

går Här

höjd Och

v

— "H

-É"

S

« #

f r

f

D

\s>

y

\j

l- W -

$

— ^ —

__P_1

r 1 " IV

*p * 5 f ^ r r f ^ ^ ^

hem up - - på livs - flo - dens strand,

glim - tar i fjär-ran än - då,

ne - - re bland fa - ror och nöd,

skå - dar den här - Ii - - ga prakt,

Lik få - geln på kvis-ten jag

Och an - den sig lyf - ter mot

Jag vet, att ett arv ut - av

Då skall jag ut - ro - pa så

-m-

éhziézi — ^- =qrj=z3L

h -h h h h

■m- ■»■ -0- -0- -m-

j>

r\ k.-

n

-fe n

1- -1

V P

,N

^

^

# *

JL. m

^

p

,N

é- é

fm #

*

i p

~p

^

_

IsU

#

ä

^.

*

i t.

*

é

P

tJ

r^-"

m

sjung - er så glad Min sång om det .

blå - nan - - de rymd Till hem - met, där

Je - sus jag får, Ej blan - dat med

glad och för - nöjd: Ej hälf - ten har

här -

- Ii -

- ga

land.

hel -

- go -

nen

stå.

tå - -

- rar

- nas

bröd.

bli -

- vit

mig

sagt.

-A m -

-#--

_i:=p_

271

Kör.

m

o imf_ i_i

fTl f t " " 1 V 7 t T

Hem, hem, hem, hem, Här - Ii

ga

hem hos vår Gud, hos vår Gud!

^ NN J

mf\ , i pp . p —= =Z. s_j^=Zt ^

^ r i t- r p T p p p ^ i^~i

r

Hem, hem, hem, hem, Till - rett

45-

för

läng - tan - - de brud !

zpzz

t

Jag sitter på kanten av upprivet bo

Och ordnar min vinge till flykt.

Snart kommer min Jesus och för mig

till ro,

Till hemmet, som ovan är byggt.

K. G. S.

N:r 165, se n:r 82.

272

166. Sparvkvitter.

Glättigt.

mf

Un

50

1. Stäm upp en

2. När sång - ens

3. När träs - - ten

4. Den lil - - la

lov - sång, då

ton ut - - i

ti - - digt

spar - ven

i

har

1 1;

tP=¥

ÉÉ

Mel. av K. G. Sjölin,

Ärr. av C.-E. Nordström.

j

^tn=^?=;

-h

i— «.-

T

hjär - tat grå - ter, Och sor - ge -

hjär - tat hö - res Och sjä - lens

mor - gon - stun - den Sin har - pa

ock en ly - - ra Fast spar - vars

f> J*

&==£=dfc

_t:

=r

f ?

ti - - den

him - mel

stäm - mer

kvit - ter

blir

är

till

man

//f

r

ej

hög

-#—?—£r

så lång; Snart kom - mer fri

och klar, Ett stil - - la sin

._?_

--r-

* j-

_ #i _

den

ne

lov - sångs ljud, Då väc - kes ska - ran

lätt för - smår. Han sjung - er glad ut -

i

till

i

- i

hjär

an -

tys -

snö

#*=

i

tat

dakt

ta

och

-A

-t- j

-#--

It:

å - - ter,

rö - - res;

lun - - den,

y ra

Ete

Och sor

Guds här

Och

Och

al -

tac

zÉiz

gen

lig-

- la

kar

åi

vi - - ker

het blir

sam

Gud

:=t=

fält

för

för

den

bön

och

sång.

upp -

pen - -

- bar.

lo -

- va

Gud.

mat

han

får.

m

273

l

stil

r-fl „ II m f

Öfc

It:

P

lar

ett

stor-migt bröst! Då lyf - tes

p

sjä - - len

-0-

p-

pi

h

-^ -*

-r-p

hop - pets

i

*=£=

€/ P ^. ^T ST ~*U ^ f # # ps- m 1 0X JJ

i * r " ■ 8 i p p p t« r

ving - - ar,

p ?

Och hjär - tat

fröj

I

* V ^ J

das

nens röst.

i

j.

ipii

5. Kan du ej sjunga, så kan du lyssna

Till sångens toner och tacka Gud.

Ej må din lovsång om Herren tystna,

Då hjärtats harpa kan giva ljud.

K. G. S.

18

m

167. Glöm icke såren!

Ej för fort.

Ärr. av C.-E. Nordstrom.

T — t r r ri^ f ? t t r r ? rt

TM

1. Glöm ic - ke

Eäd - - da och

2. Lam - met har

Or - - men må

3. Snart får du

Där skall din

4. Snart är du

så - ren,

skyg - ga

vun - nit.

vä - - sa,

ham - na

tung - a

hem - ma,

Bröl - - lop skall fi - - ras,

ra

Plåt -sen för få - - ren,

Ä - - ro där tryg - ga,

Vi ha - va fun - nit

Vred -gas och frä - - sa,

Hem -ma, om - fam - na

E - - vigt lov-sjung - - a

Snart får du glöm - ma

Bru - den skall si - - ras

w . k ra

Hyddor, som

När de ha

E - vig för-

Je - sus han

Vän - nen och

Lam-met, som

Re - san och

Med kro - na

h h Jv

r-fr-i*

— 5: *t — k -,

mf

_v_

— M

r "J i

ii

-v *T 1

BP-"— H-l— T— s

: H =:

-— J-

*

— ^_.

— 1~

T^ JM

Häf

1 V V V $ f • U

— m. —

f *

1 P

L 0—

Je - sus öpp - nat för dem.

kom-mit till det - ta hem. La -

gen

har

in - tet

att

fö - re - brå,

lossning ge - nom hans blod.

sä-ger: Val- vid gott mod! Syn -

bro-dern, ä|s - kad i tron.

den

och

näps-ten

la -

des på mig,

köpt dig plats vid Guds tron. Där

skall

ej

ti - den

mer

bli - va lång,

allt, som tryck -te dig här.

skön — vad öns - kar du

mer?

Se

pa

Je - sus,

i -

-la å - stad

ii

.£-

2i?#;

h h n

JÉ É." >

3n=rfcfci=

m

___H-X_ 4 __ ?

P V

i3-=a-

w t~

Kan dem med do - men me - ra

Vad

ej

nå. Glöm ic - ke * så - - ren,

har Ii - - dit drab-bar ej dig. Lam-met har

Där skall ej an - den mer Ii --da tvång. Snart får du

Då du är led - sen, då du är glad! Snart är du

m

EMU:

p

itffc

*=t

m

vun - nit.

ham - na

hem - ma,

ra

275

^ * * * * f i t t ♦ ^ J ♦ i-

.*

v $ v

V I

Plåt -sen för få*,- - ren, Hyd-dor, som Je - sus öpp-nat för dem.

Vi ha - va fun - - nit E - - vig för - loss-ning ge -nom hans blod.

Hem - ma, om - fam - -na Vän -nen och bro-dern, äls-kad i tron.

Snart får du glöm - ma Re - san och allt som tryck -te dig här.

m

3fe

JL-J"

ii

^m

r> . r» h h n N

:Érr=**— •»— *t— *-» — -

i

276

168. Upp, svenska folk!

På världskrigets årsdag 1915.

Värdigt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

M

l=EE

T-

=t

t=0z

WPffWW

1. Upp, svens - ka folk, och sjung Guds lov

Som skyd - dat folk och kung Och fos

2. Kring vå - ra strän- der står En lju

" got ont oss når, Dess sköl

ler tro - gen vakt Yid fjor

i or - det sagt, Om

nung och hans ätt Be

Ej

3. Han

Som

4. Vår

Gör

nå •

hål ■

han

ko -

du

hans kro - na lätt, Låt spi - ran

ut - - i hans

ter - lan - det

sets rid - dar -

dar tind - ra

dar och vid

nor - dens skö - na

skyd - da och be -

störd

I

går - dar,

vår - dar.

ska - ra;

kla - ra.

strän - der,

län - der.

- va - ra,

va - ra!

FlÉfc

||E|gg

-2-

I

i^zzzpi

T=2*zz=±r.

: MhF-

i

«*tf=^*

f— r "-r-r-r— tt - r- 1 ^

r

i

Hans mil - da all - makts - hand För

Mot krig och bio - dig död, Mot

För tid, som gång - en är, För

Kring fa - nan gul och blå Med

sko - - nat

ar - mod

frid, som

kor - sets

I

Sve - - a land

och mot nöd

du be - skär,

tec - ken på

t=*=jäE

^m

a

=ä=

T

brand.

stöd!

bär"!

stå.

ist

isi

i

t r

För kri - gets hems - ka

Han är vårt värn och

Ditt lov vi dig hem

I tack - sam - het vi

i

- mmmm

j> i

Pris va - - re

Pris va - - re

Pris va - - re

Pris va - - re

r

Gud!

Gud!

Gud!

Gud!

(K. G. S.)

277

169. Allt väl ombord!

1. Se, allt är väl ombord:

Hans hand på rodret vilar,

Som fordom med ett ord

Bjöd lugn i stormens ilar.

Hans ord vårt sjökort är,

Och snart vi landa där

I härlighet och Ijos.

Allt väl ombord!

2. Till himlens sköna land

Går resan över djupen

Från jordens mörka strand.

Guds Lamm är med i slupen.

Vår Guds Jerusalem

Är barnens rätta hem

I härlighet och ljus.

Allt väl ombord!

3. Och när vi hunnit fram

Till himlens arveländer,

Lovsjungande Guds Lamm

På flodens sköna stränder,

Då vidgas varje bröst,

Då höjes varje röst

I härlighet och ljus.

Allt väl ombord!

4. Då få vi prisa Gud

För överståndna faror

Oeh höja lovets ljud

Ibland de frälsta skaror.

Från resans små besvär

Yårt segel bärgat är

I härlighet och ljus.

Allt väl ombord!

K. G. S.

N:r 170, se n:r 19.

278

171. Fattig men rik.

Uttrycksfullt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

m

mf

*=£±

3É=Z:Z3t

t — r

It

1. Med

Och

2. Och

Mitt

3. De

För

4. Nu,

Ty

N

jL

två tom - ma

värl - den, som

des - - sa

• ti ■

der

-ti

fat -

hän

fat -

har

syn

två

ga

- na

jag

- da

hän - der

all - - tid

hän - der

hjär - - ta

ä ro

syn - - da

man - nen

bön tit -

till

mig

fann

- - re

av

- av

p v i r T"

kor - - set jag kom, Ut-

gläd - - je är tom, Blott

full - - he .- ten gett — Så

all - - ting be - rett: De

ri - - - ka på nåd Och

ve ta de råd Att

äd las - - te börd Ett

ho - - nom är hörd — Yem

mi

Kör.f

w t t $ t v i t- t z * x » » » v

t

blot - tad på säll-het och lyc - ka.

kun - de mig så - - ra och tryc - ka.

ri - - ka på nåd och för - so -ning. —

hän - der - na skänkt mig för - sko- ning.

nog för mitt sar - ga - de hjär - ta.

fräl - - sa från syn - der och sm är - ta.

hjär - ta, som äls - kar att gi - - va.

vill ej hos ho - nom för - bli - va?

O, frid -ful --la hän-der ; O,

^-<-^-4-^- — ^

h h h J" h h*

279

/^N ,__

u b u r C p ^ p t?f

p p i

tecknat i så - ren jag läs - te mitt namn, Jag föll i min Fräl-sares sköte.

h ^ h

r> h r>

Is h

I honom den rikaste vännen jag har,

Hur än det i världen sig vänder.

Till sist i sin himmel av nåd han mig tar,

Pris vare de signade händer!

K. G. S.

256. I stilla förtröstan.

I stilla förtröstan till korset jag går,

Där bidar jag hjälp ifrån Herren.

Yad ingen har anat, vid korset jag får,

Där är mig hans nåd icke fjärran.

Kör: Här möter han mig med en vid-

öppen famn

Och visar mig händerna sina.

I såren jag blickar och läser mitt

namn;

De rena från synderna mina.

2. Och kommer ja-g fattig till korsträdets

stam,

Han vet mina brister, min smärta.

Här flödar Guds kärlek så rik från

Guds Lamm

Och nåd från hans ömmande hjärta.

3. Och saknar jag hälsa till kropp och

till själ.

Och hoppet och tron tyckes svika,

Vid korset jag skönjer den flöden så väl,

Som alltid gör fattiga rika.

Så låt mig då ständigt få bygga och bo,

Min Jesus, vid korset det kära!

Ty där ha de fattiga vila och ro

Och slippa på bördorna bära.

K. G. S.

280

172. På hemväg.

Med glädje.

mf

n--

1. På

2. Fast

3. Ej

4. Där

ismnn

hem - väg

of - - ta

tå - - rar

up - pe

till

i

na

on

Mel. av K. G. Sjölin,

Ärr. av C.-E. Nordström.

I -"V

Si - - on vi

pil- - gri - mens

då sko - - la

livs - flo - dens

vand - - - ra,

ö - - - - ga

fal la

strän - - - der

=IE=S=É=5öP

Ren-

Det

Vi

-j_^

:p— — — :

tvag - na i Guds - lam - mets blod.

glän - ser här ne - re en tår,

him - mels - ka ly - ran som här;

e - vigt få skå - da vår Gud

Ge - men - skåp vi ha med var-

Vi läng - ta i tron till det

Men sträng - ar - na al - la, ja,

Och trye - ka de så - ra - de

m

S

I -I h

-é- — #—

SE

h IS

and - - - - ra Och dric - ka ur

hö - - - - ga, Dit ald - rig en

al la HöVs lju - da i

hän - - - - der, Som söm - mat vår

livs - käl - lans flod.

smär - ta mer når.

lov - sång - en där.

snö - vi - - ta skrud.

281

Kör.

(p&fy

*

H^

-*{ -1 ■-] „ + -H i fe "•"--*-

» i

Si - - on,

— #i #3 —

03. M

4

"T

V

du

*

— B —

~~~P 0—

här - - Ii -

- ga bo ning, Lju - sa och

.. „ 1 "" ■- t *V

lt^_3L_

P :■%

— u —

yt U—

~ M f * "- 1 f g

frid

m/

=t3z

ful - la

T

hem,

Si

#

h is

:(t))"^

JS

r-

1r=F

> u

Grun - dat

-i.

=-£

Lam - niets för-

:pzz=p=

=p= £

dim. «. ri£.

5. Ja, där få vi möta de kära

Och aldrig mer skiljas från dem.

Ej någon ses resdräkten bära;

Från resan vi då kommit hem.

6. Till Sion med alla dess fröjder

Yi tåga vid korsets baner,

Och snart på de soliga höjder

För tronen vi böja oss ner.

K. Gr. S/

282

173. Räkna blott med Gud!

Uttrycksfullt.

MeZ. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ii

|e| s=

m -r

-t -*r-

^ h ^

rf v J

S Ii P

-P -Jb-H

* P

1. Stor-

2. Är

3. Får

h

Jb

rf"

mar det

du svag

du of - -

^ * ^

* # <•

P P P

på ti - dens

och bör - dan

ta ned i

-3--S

vre - da

tryc-ker

da - len

*

hav,

dig,

gå,

Hh--

zft^r

EÉ=5=

# C^ #

2

®"f "

i f

— # — % — 0—

K H (-j

m r

w*--

» ,* Ä « 1

-p— JtJ

^ \j ,*r i

p v v *-* -

hav, på ti - dens hav

dig, den tryc - ker dig

gå, i da - len gå,

strå - ten.

strå - ten.

strå - ten, ej med dig

de stun der

stun - der, ej med dig de stun - der

med dig om vä - gen!

vä - gen, ej med dig om vä -gen!

m

i=É

i

.0—0.

--$--

-V ^~

m

=**

2 * ,

-* • — fe

— -*-

-N -*-

n

Sty - - rer

Her - ren

Kan du

It;

P

-0-

T=f

— p.

-0 1 -

Her - ren, går det ej i

hjäl - per på din tör - ne ■

Her - rens led-ning ej för

#

kvav,

stig,

■ stå,

kvav på ti - dens hav

tör - ne - stig, han hjäl -per dig,

för - stå, nu ej för - stå,

283

Kör. II f

:*:

f t, i

Räds då ej

— #-

— W

för

:in

~-%=t

I-tW

*

Och

-X

kan det

fram - åt, var

stänk

ej

gå un -

för - lä -

- ten.

- der.

- gen!

jjjj

Räk - na blott med

-ytA

5*

TT

-0-

" p

II mf

— W f — :#-"

P P I

blott mod Gud!

. T?

Han är mäk-tig

I

de

m

s

•*i:

// f

^^"^^

Ep=SE5,E3

" I I

i "

sva

sva

sva

1

£ P P

ga

i

ga, mäk-tig

de

de

sva - ga.

sva - ga.

pgte

Eäk - na

blott med

Gud,

-ffi-

//.«/■

• P • * r» | i p u fy p f

al

■=*=

räk -na blott med Gud,

h h

Ä - ven då lian säa

i ii -

der

a

sän-der dig sin

Blir du missförstådd så ofta här, (så of-

ta här,)

Räkna ej med andra heller! (ej med

andra heller) !

När du hunnit hemmet ovan där, (ja,

hunnit hemmet,)

Herren allt i ljuset ställer.

6. När till sist du över floden går, (ja,

över floden,)

Räkna ej med dig, var stilla (var blott

stilla, stilla).

Tro dig in i Lammets blod och sår, (var

stark i tron,)

Och det kan ej gå dig illa.

K. G. S.

N:r 174, se n:r 78.

284

175. Skrifternas tröst.

Med kraft.

W-

-h-

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ii

-T-

T=T

* — 3

1. "Skrif-ter - nas tröst",

2. Strå - lan - de sol,

3. Him - mels - ka moln,

4. Frukt -ba - ra fält,

*=&=

T

T

o, vad det kling - ar! Him - mels - ka

eld - stod i nat - ten, Skug - ri - - ka

sku - rar som gi - - va Törs - tan - de

dof - tan - de höj - der, Blom - mor, där

LJlJl

i

-fcr

to - ner, ljuv - lig mu - sik!

palm-träd skrif-ten ju är.

äng - ar fäg - ring och prakt ;

bi - et nä - ring kan få,

tö^ZÉI

m

i i

h l — ■

Tröst i all nöd,

Käl - la så klar,

Ström - mar av nåd.

Lä - kan - de blad,

N hl -I

-^;— f.

gläd - je den

le - van - de

ord som för-

håll - ba - ra

-=-r

^ — #-=^= —

F "- F K K 1

-*-

EE*EE&

bring - ar,

vat - - ten,

bli - - va;

fröj - - der,

J.

p

?

F

•#-•

I

v

V

^

I

I

Hopp

bort

- om

gra

- ven,

Kär -

- le -

kens

hav,

som

Ta-

- let

om

Je -

- su

Klip

- pa,

dit

vå -

- gen

iliiglEii

I

him - mel så rik.

seg - - la - - ren bär.

fräl - san - - de makt.

ald - rig kan nå!

•*- •+• •*• ■♦•— — ^-#-

-*% -#• n in n ! -*. ■*- -0- •*- ■♦• ^-#-

±=z-3

285

Kor.

vil

ka

nas tröst", o, vil - ka fiö

h I— i h h h I I

ir

den! Ta - let

if^^FtWTF*-*-*

kor - set kraf - ten ej mist;

Ljus ut

natt,

Liv ut - - i

J.

C P K r

h I. I

-jfr- *~

=^£

— »t

±.ir_

— *

3t

dö - den, Man - na

:e 4i — #^_=^ — i ?%_

l> I

i ök

-*1

u - - tan

all

_ # i_

brist!

5. Sinais röst, domsljud som skallar,

Ställande syndaren brottslig för Gud.

"Skrifternas tröst" milt honom kallar;

Allt är fullkomnat, ljuder dess bud.

k. a. s.

286

176. Bakom molnet.

Mel. av K G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

> c* rr

\. Bak -om mol - net jag mig stun-dom dol -jer,

2. På min tron där upp - pe i det hö - ga

3. Blir det natt, så tind - ra mi -na stjär-nor;

4. Se, för - bun- dets bå - ge mig om - gi - ver,

* i n * h h h il

1 r> h

0"

Men i nåd till dig,

Står mitt frids - ba - ner

Får du dag, så är

Mol - nen fär - gas av

JU, " ^

— MT ^ T - 1

-0^— 0-

/ra

kk

im

I=lE

t

mitt barn, jag ser.

med kor- set på.

jag sol och ljus.

min kär-leks brand.

Al - la stun-der jag dig tro - get föl - jer

Ti - dens väx-ling - ar be - ty - da fö - ga

Möt min blick i mor - gon-dag-gens pär-lor,

Sam -me hul - de fa - der jag för -- bli - ver

r^ % i.

0-—0-T—0-

fr fr fr

Dt

■0 0-

I I

Och ur

Mot den

Känn min

Och dig

U V V I V V I "

j. Kör.

^ :", t » t t Z r~ TT T

-0-

:p-

T " v " u v

brust-na sky - ar mot dig ler.

säll-het du hos mig skall få.

frid i af - ton - vin-dens sus!

le -der med min säk - ra hand.

p Is*

T

O, mitt barn,

vad kan du mer be-

0, mitt barn vad kan du mer be-

t fi_ p — p — p — p_ p— pr:bjg it—

-?=*— 4

n h h

(_ 1 t_ —

P $ " r v y y \>

Då jag är din Fa - der och din Gud?

Då jag är din Fa - der och din Gud?

m $=z= E £

XJU.

-1=£A

I

=F=*=

Dig och

287.

r r K n i v t i v v v r C f

EÄ # =

P t» i> " i^

bör -dan liar jag lo - vat bä - ra

h h h N i l

Tills du klä -des ut - i bröl-lops -skrud.

g

\ V V V

-0

I.

4=tf=*

rpz:

n - h h > - h J

5. Se, min trofasthet i norrskensflamman

Och min makt, då blixten går mitt bud:

Hör, då himlens klockor ringa samman.

Bakom molnet var jag ock din Gud.

K. G. S.

230. Golgataköpet.

Pris ske Gud, att jag kom med i köpet,

När min Jesus uppå korset dog!

Jag är hans; betalning har han givit.

O, vad fröjd, ty det är evigt nog!

Kör :

Nu mitt hjärta sjunger: Halleluja!

Jag är fri köpt ifrån lagens tvång.

Köpt med blod jag sjunger: Hal-

leluja!

Lammets blod, det är och blir

min sång.

Lammets blod min lösepenning blivit,

Härlig fröjd det till mitt hjärta bär.

Nu jag tror på ordet, som står skri-

vet;

Och av Gud min lösen gillad är.

Yem kan nu för synden mig fördöma?

Fast jag brutit lagens helga bud,

Jesus älskat mig med känslor ömma,

Köpt mig och försonat mig med Gud.

O, vad fröjd! det sjunger i mitt hjärta,

Jubelklangen ljuder i min själ.

Jag är köpt med Jesu död och smärta;

Halleluja! Nu är evigt väl.

K. G. S.

288. Stanna här!

Stanna här! så ljuder Jesu stämma,

Då vi ändat tidens ökenfärd.

Sorgefloden skall jag evigt hämma:

Inga tårar mer i ljusets värld!

Kör: Stanna här — här porlar livets

källa;

Var välkommen från ett törstigt

land,

Släck din törst i strömmarna som

välla,

Stanna här från öknens heta

brand !

2. Stanna här i himlens ljusa salar;

Länge nog du ätit tårars bröd.

Vid mitt bord i nåd jag dig hugsvalar,

Löst du är från tidens sorg och nöd.

3. Stanna här för evigt vid min sida,

Vännen din, som du har tröstat på.

Aldrig mer du här behöver lida,

Ingen smärta skall de frälsta nå.

4. Stanna här! Hos mig är gott att vara,

Nu är slut på nöd och klagolåt.

Vid min tron uti det ljusa, klara,

Bo vi samman, aldrig skiljas åt.

Stanna här, och se de sår jag tagit

Just för dig, när syndens kors jag bar.

I mitt blod jag har dig nu rentvagit;

Stanna här för evigt hos mig kvar!

K. G. S.

288

N:o 177. Räkna nåden!

E. O. Excell.

" " v " " " ^v > T ? t t $ "

1. När din färd blir stor-mig up - på Ii - vets sjö, Du ser modlös

2. Tryc-kes du ut - - av be - kymrens bör - da svår. Kännes kor -set

3. När du ser att and - ra ä - ga guld och land, Tänk, vad ri - ke-

4. Där - för i de trångmål, som dig mö - ta här, Bliv ej modlös,

h

h

A.

I I

h h h h

^hrir-r — r — r — r-ff — r — r — r ^ z f :=z =^^=f=i ■

P P W P

^— p- s -p-f- I ~s--r- ! -r J "<-*-?-f-H-f-p-^

fram - åt, tror du mås - te dö, Räk - na allt ditt go - da, bå-de

tungt, som här du bä - - ra får, Räk - na allt ditt go - da ; tvivlet

dom du har på him - lens strand Räk - na allt ditt go - da; jordiskt

trött - na ej, din Gud är när. Räk - na allt ditt go - da he - la

h h h h l

v v v \>

h h h

-0 *•

Ä.

ä.

0-

j—0 -\—0 — ^

m^mmmmmmwm

v v

I I

smått och stort! Det skall ö - ver - ras - ka dig, vad Grud dig gjort!

då blir kort, Och du sjung-er, me - dan här din dag flyr bort.

guld kan ej Kö - pa di - na skat - ter och ditt hem, o nej.

vä - gen hem! Äng - lar - na dig bä - - ra till • Je - ru - - sa - lem.

ilii

j— j-

rpzzlz^i

h h h h h l I

0-T —0 #-j — J-

_±.

mm

289

nKör.

i

=£:=):

P P

T~~^r

■#f-

Räk na nå - den, nämn båd" smått och stort. Rak -

h h h

ä. jL jL

Is

jL

*-*

t — a — p — p — p — p.±_ p — p —

p # _ T -&~ T -0 0-

Räk - na, räk - na nå - den

p p p p i UPP.

nämn båd, smått och stort, Räkna, räk - na

f

r-fi-ä H N

k

I

h\

i* *. i

V rru- J

■ ( S

_p

: :zj!"":

J-

J i N f

-^r#— ^-

i

#

_|\

1 1

W J A

.-^j —

i # r #

" U i

*

é

j

£2

^.

ut

vad

Gud

p

for

1

dig

i

har

1

gjort!

1

Räk - -

p

- - - na

nå-den,

Pii

r> ä

h h h

is h -i jl .t

P P

nå - den,

£

se vad Gud dig gjort! Räk-na, räk-na nå-den,

p p b b * ** b b f *• i

P P

P P

nämn båd" smått och stort, Räk-na all Guds nåd och se vad han dig gjort.

m

h ä jl

-0 — — 0-

f-,

JL

m

h h h h h k k

jl jl a *. jl r r i

Hii!

*

N:r 178, se n:r 16.

Nr 179, se n:r 125.

å9

290

180. Suckarnas allé.

Ej för fort,

Mel. av K, G. Sjölin,

Arr. av C.-E. Nordström.

, fl

mf

N

II

H N

-y i

*J

..._."p

^ ^ 3"

ifc-

zf* :

-f*

iV fr Ä P

t

... J 1 #•

,N

fy

F

ffar /, !

jT

_JL_

P

ne -

nas

här,

sår,

h

~p-i *-

^- ^

-re of -

al - - lé

en käl

en suck,

$ JS

- ta

blir

- la

en

* "

* ■

#^

" ^

rSF-

1.

2.

3.

4.

w

»•"

mör

nat

hjär

mol

- t

P

- ka

- tens

- tat

- net

Min

När

En

Ett

P

väg

suc -

käl -

steg,

h

%

här

kar -

la

ett

*

P

går

trång

där,

tår,

P P

I - - ge -

Och mörk

När törs

Och snart

h h

JSL Jb

nom

blir

ten

är

Pp

-2~

fi

-}-

~r-

5

. {■

-A

5 -

■ u

jj

p

- É %

tL«

... ^

v

41

"

^

[y

\-

£ -

* -

t

m

a p

=*=

v u

T

P P

IZipr

i=fc

-■>- ••■

6 T

B i* "

" Y P

da - lar, Men då och då en glimt jag får I - - från de lju - sa sa - lar.

tim -ma, Guds löf - tes-stjär-nor gång på gång Så vän -ligt mot mig glim - ma,

brän-ner. En vi - lo - stund på vä - gen är Ett E - lim för Guds vän - ner.

ö - ver. När Je - sus vid min si - da går, Jag har vad jag be - hö - ver.

it:

m=£

■ n IS"

jlAJJ

£ h

Kör.

h J?

ii

i

-i~i^

När

- — *•

S=*

sllf.

-**--

P

suc-kar - nes al - - lé tar slut Och det blir ljust i

_« ~ä *

P I

da - len, Jag k

h

h h

JJ^

^

-.* — * —

_p__

i

//«/

!e£e!

-^rj— i

m:

^

r

får hos

JL-l

3ee*e

-? — sr

Je - sus

B" fr

la ut

T

P

I

h*

Jtrr

hal - le -

P

lu

ja-

■sa - - len.

m

Nog händer det så mången gång

Att tystna vill min lyra,

Men får hon höra hoppets sång,

Hon är ej lätt att styra.

K. G. S.

291

181. De gråta icke mer.

1. Ej ljud av klagan eller gråt

Skall där i himlen höras,

Där ej Guds vänner skiljas åt

Och glädjen ej kan störas.

Kör: Sin tåresådd de slutat här;

Nu gråta de ej mera.

Med jubel få de skörda där

Och med Guds son regera.

2. Nu varje kind är torkad av;

I himlen finns ej tårar.

Där finns ej död, ej heller grav

I livets sköna vårar.

3. Nu stå de inför Lammets tron,

Där segerns palmer susa.

Som vattenfall, från zon till zon

Hörs segersången brusa.

4. Nu varje längtan uppfylld är;

Ej högre lott de önska.

Envar sin segerkrona bär,

Där livsträd evigt grönska.

5. En ostörd ro de hava fått

1 himlens sälla rike,

Från nöd och tårar ha de gått

Till glädje utan like.

K. G. S.

285. Lita på Jesus!

Hur än det kännes och ser ut,

Så lita blott på Jesus!

Han hjälper intill resans slut.

Så lita blott på Jesus!

Kör: När andra gå, han stannar kvar.

Så lita blott på Jesus!

Hans kärlek och hans nåd du har,

Så lita blott på Jesus!

3.

Då nödens dag är mörk och lång,

Så lita blott på Jesus !

Se uppåt under bön och sång

Och lita blott på Jesus!

Snart torkar han din sista tår;

Så lita blott på Jesus!

Och ingen smärta mer dig når;

Så lita blott på Jesus!

4. Och när du står för tronen där

Och litat har på Jesus,

Du skådar, vad du trodde här,

Och evigt bor hos Jesus.

K. G. S.

286. Till den övergivne.

Om du är övergiven här

Och glömd av dina vänner,

Så vet, att Herren är dig när;

Din ensamhet han känner.

Kör: Han övergiver aldrig dem,

Som på hans löften vilar.

Han ar den övergivnes vän,

Till barnets hjälp han ilar.

Han är dig när, då andra gå,

Han stannar vid din sida;

Han älskar varmt, ger tröst också,

Då vi hans löften bida.

Din Öken kläder han i blom,

Och grönskan ler i sanden.

Var stigen brant, han till dig kom

Och räckte åt dig handen.

4. Se upp! Han vid din sida går;

Du är ej ensam vorden.

Han torkar varje sorgens tår,

Och du har nog för jorden.

K. G. S.

292

182. Eskolsdruvan.

Med känsla.

m

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

il v

1. Var finns den ort, där

2. Den

3. En

4. De

h

jL

plan - - ta

ym - nig

törs - tan

h

des

flod

- de

T t

dru - van

fa - - ders

T"

P

i

av

en - var

få törs -

nu

ten

glö-der? Finns den väl

han - den På Grol - ga-

ä - ger Från Es - kols-

si äc - ka Och dric - ka

gfet=F^#

LL IV // _ \" ,e 7 I

här i

ta vid

dru vans

djupt ur

ö - - ken - land? Var finns den saft,

kor - sets fot. I tro -■ pisk glöd,

dju - - pa sår, Och

löf - tets kar, Sen

h

Kris - ti blod

bä - - ga - ren

h

JL-

som sjä - len

på ö - ken-

var synd upp-

till and - ra

räc - - ka

i

Och

Den

Med

h

vux - it

syn - - da

saft, som

fe

hjär

upp

■ ren

Es -

- täts

och

till

- kols

v

t

r

törst

och

brand?

sia -

- git

rot.

kor -

- set

gar.

dru -

- van

har.

fa J h h h fe J. h k fe j

Kör.

t f r t IT i- r G IT " $

Gol

&m

- ga - - ta

dru - va

kläng - er, Som pres-sats

=F=*

t

s

293

m

it:

m

U-

\ v v " \ \> v \ v v *

Get

ne; Och Lammets

sår

-Jfi=±=tz

kla - - se

M

-P gr

X

E

// p

■*-

-tu # S-

*f T T

1 P P

T-

häng - er

För var

för - - lo

i.

I k i h h h fe i.

P

rad

•■= — *■

t

syn - - da

r

-*-£x=±

ZfTZtZ^

m

I

5. Så kommen, dricken allihopa

Osyrat vin av ädelt slag,

Får du ej nog, så får du ropa;

För varje brott här dubbelt tag!

K. G. S.

183. Hans spår.

Hans spår du ser uti det lilla,

I varje stoftgrand, där du går.

Tag upp det, skåda och var stilla!

I grandet ser du Faderns spår.

Kör : Han ropar kärleksfullt de orden ;

Du slutna öga, upplåt dig,

Se, hur din Gud har smyckat

jorden

Och strött små rosor på din stig.

När själens öga sig upplåter,

Du ser hans spår i smått och stort;

Och nya vidder öppnas åter

Med ljus om vad din Fader gjort.

5.

Betrakta varje liten blomma

Och skåda den i korsets ljus.

De minsta kalkar stå ej tomma

På kärlek från din Faders hus.

Den lilla sparven, som du hädar,

På hans begravning Gud går med.

Det är din skapare du smädar;

Se Gud i allt och honom gläd.

Du skulle ej ett grässtrå finna,

Ej tusenskönan på din stig,

Ej se hans stjärnor lysa, brinna,

Om han ej hade älskat dig.

6. Om ej hans livsfläkt hade vilat

Och vidrört platsen där du går,

Du skulle då förgäves ilat

För att få se din Faders spår.

K. G. S.

294

184. Så tacka då!

Med känsla.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

ii p

— 0-

T

hjär - ta,

lå - - gar,

gi - - ver

le - - da

T

T-

T

V

l>

£

Och

du

skall

väx

- er

Till

kor

- set,

Till

sig,

fin na kraft där - - i.

tron vid Mäs - tarns barm.

skå - - - - dan - - de Guds Lamm.

han din krankhet tog.

k i h h r> fc j.

— I-

— 0-

r " V l> V t

uKör.p , I/

-f- f * ! ■ D L> C I b b * +r

lyss - na

till

vad

Se

Je - sus

U

ger,

V

han vid

v=-

-p—i

295

5. Så tacka då i nödens timma,

Och tacka när den ändat har!

I tack till Gud du får förnimma,

Att nöd och smärta från dig far.

K. G. S.

257. Kom hem!

Kom hem, kom hem, förrän det skymmer,

Kom, innan natten bryter in!

Gör ej din Fader mer bekymmer;

Han vill dig se i himlen sin.

Kör. Kom hem, kom hem, så rösten

ljuder:

Det är din Faders milda röst.

Förlorad son ännu han bjuder

Till ro och vila vid sitt bröst.

Kom hem, kom hem från låtsad lycka!

I världen ingen lycka bor.

Låt Fadern dig i famn få trycka,

Och glädjen din skall bliva stor.

Kom hem, kom hem ! Hör, ropet skallar,

Kanhända nu för sista gång,

Från evig natt din Gud dig kallar

Till evig fröjd och jubelsång.

4. Kom hem, kom hem! Din Fader väntar

Och himlens änglar likaså.

Kom hem — hör, nådens klocka kläm-

tar —

Och du skall livets krona få.

K. G. S.

296

185. Den kärlek, som sökt mig.

Sakta, milt.

Arr. av C.-E. Nordström.

j

1. I öm - - het stor han sökt

2. Han tvåd - de så - - ren mi -

3. För mig hans hand blev sar-

4. Jag drö - - jér i hans när-

PS

d

-TT-

3=

-t-

-f j

zJzr

p

5 f u

mig,

När

trött

och

arm

jag

na,

Göt

ol -

- ja,

vin,

där-

gad,

För

mig

sitt

blod

hän

het

Och

ser

hans

an -

- let"

Z j?_

-* »

rjH"

mf

,N

,N

H -K "U-

h

N ■

r p

N

1

l

•f

. n.

.

T

■f .

J ■

J i i

!

3

— n~

k.

-:

7

N i rv

d d

**•

-*—

sin

min

- kro

un -

h

"t*

mig

skall

- nan

der-

h

M

"n-ft

7"

1

var,

i

göt,

klart

1

f

Och

Och

För

Hans

* •

P å

vis -

mig

sto -

h

2

sin

ka ■

om -

ra,

star -

de

kring

ri - -

r>

5

ka

hans

ka

h

p ■

skuld - ra Till

tro - fast: Du

pan - na Sig

kär - lek Mig

. i h h

fål

e -

tör

fröj

N

t

• lan

vigt

- ne -

- dar

d d , t>

d

d "

•i.fl «

B

r

i* r P*

8*

jS

_-/ IL

.„ |,

/

^

L?

C

b

r r T

i

fi -

. * " 1 L U L< -

■ t

V

-V—

:_p=:3

i

-Ä-

2

r = r=

i

bar;

bli.

slöt,

bart.

Och äng - lärs

Så ljuv - lig

Jag und - rar

Mig sy- - nes

mmmå

lov -

röst ej

vad han

kort en

r

förr

■ da

jag

såg hos

e - - vig

-0-

sprang,

hört;

mig,

- het,

Tills

Den

När

Att

297

m

Kör. p

-*--

=*=5=

t

r=f

~$£

kot runt kring him -

- je till mitt hjär -

så han vil - le off -

sjung - a om hans här -

3=::::

._

len klang.

■ ta fört.

ra

lig

sig.

het.

T

Kär - lek ljuv, som sökt mig,

m

tsii— :!

// rnf

V I

I ^_I__^i 0-1— 0—1—0"-

w \>

Dy - ra blod, som köpt mig,

£

msi

t v v

O, den nåd som fört mig

till

^ééåmmw4

^

Il v

Gudl

U *\

Sto - ra nåd, som fört mig .

till

Gud!

H^r^gii^^fi^liÉ^g^l

5. Så flykta livets stunder,

Och allt är ljuvlig ro.

Jag väntar på den morgon,

Då jag hos Gud får bo,

Då han vid änglasångers ljud

Skall föra hem sin köpta brud.

298

186. Fribiljetten.

Måttligt fort.

På begäran intagen.

=*=±.

p v g t

--»=*^=£

»i 0— L

P

T - -

P

-^-^

P P

Med fri - bil - jett jag re- ser på ba-nan, trygg- och glad Till hem-met och till

Jag tar den ej till - ba - ka, så är jag sa - ken kvitt. Jag skall väl nå - got

Där fin - nes ho-nungs-ka - ka och vin av bä^ - ta slag. Hur mång-a än vi

Kam-ra - ter, dy - ra, kä - ra, på re - san föl -jas åt. Vi gnab-bas un - der-

E9i-*—

h h N

h r> i

h h h r> h h

it

tr- H— tr

-ix-i

h h fc h h

-V, — — #-

" \> \>

tf=Sb=4:

~~P ♦ _.

p p l

i

p

t f r ^ p 5 t p i ^

zé=tjL

P

ar - vet, till ri - kets hu - vud - stad. Eu kapp-säck full av syn - der, var

gi - va, då jag lår re - - sa fritt! En rän - sel man mig gi - vit; i

bli - va, det räc - ker för var dag. Där har jag do - ku - men - ter och

stun-dom, men skäm-mas ef - ter - åt. Då går den blyg - sel - ful - le till

V * V r I T |j K Ij |j I b Ij \j j f f

m

v r „ r r , P P P P p p

mig till stort be- svär, Men den tog kon -duk - tö - ren; jag vet ej var den är.

den finns myc-ket gott: Där har jag fri - bil - jet - ten och nyc-keln till mitt slott,

pap-per u -tan fel Upp - på min lö - se - pen-ning och på min ar - ve - del.

den för -när-mad var Och sä - ger ett: "För - låt mig"; och så är sa - ken klar.

i " r> f> fe h h J ^ h h h N k j

h * h h

m

It

_ # i.

£=***=

-V-V--V—V-

-0-0-l=f

p p

5. Och gröna fanor viftas, att tryggt vi åka må.

Ej vägens längd vi veta, blott att vi hemåt gi

Men höjes purpurfanan och växeln lägges ut,

Då äro vi i Staden; och resan den är slut.

299

187. Guds vagnar.

Ej for sakta.

m

T

.4m av C.-E. Nordström.

si

-t=f=z

U> f P U> P

Ä

1. På löf - - te - - nas vag - nar till him - len

2. Ej bris - - ter ett kop - pel, Guds kär - lek

3. Vår him - mels - ke Jo - - sef oss vag - nar -

4. Och skul - - le det hän - da, att re - - sa

r> - h J* J^ h h h n n

i_^_

*

m

vi gå, Från

det är; Han

- na gav Och

jag tår En

6. När tåget har stannat på himlens perrong

Och slut är på jordlivets strid,

Då möter oss Jesus med jubel och sång

Och hälsar de sina med frid.

6. Då skola vi prisa vår Fader och Gud

För vagnar, som förde oss fram.

Var resan besvärlig för längtande brud -

Vad mer, då vi skåda Guds Lamm!

K. G. S.

300

Innerligt.

*t

W-

188. Vad som helst.

mf

wm_

T t r f" f r r

Mel. av K. (t. Sjölin.

Arr. av G.-E. Nordström.

ii v

I

1. Vad som helst me - dan du drö - jer! Blott håll mig

2. Vad som helst, nöd el - - ler smär - ta, Blott jag får

3. Vad som helst, strid el - - ler vi - - la, Blott mi - - na

4. Yad som helst, ljus el - - ler skug - ga, Blott jag får

_É=

IL Jt // m f I

w r, r r, * t f * t t t i i> i> p p

dan du

till ditt

re - - do för mö - tet . i skyn, Att, när så mol-nen

skå - da dig då som du är, Lyf - tas och slu - tas

ö - gon då skå -da dig få! Att till ditt mö - te glad jag må

him - mel till -sam -man med dig! Skul - le

än of - ta

rar - na

mm

a p

*=t

Kör. f

V V V I

HPPf

v v

il

v v

rö - jer, Jag må förvandlas vid den - na syn.

hjär-ta, Ej bli - va kvar i mö-dor-na här. yad SQm he i st , Her-re, jag

i - - la, Där mg - a stormar me - ra mig na.

dug • ga, Må du blott fin -na tro ut - i mig.

h K h

n n k h is r> s n i , J r i h h h

301

^u» , IIP T _._j T ,—i^

V p p p p p

be - der, Blott jag får se dig och

aHfiÉÉ

-0-T #

bli- va dig lik! Sank mig allt-

h ^ K l > h £

P P

ZfLZ.1

Épft

fort

It;

//p

zirzziÉ

ÄZÉI

rrrrrt

Hl

blods-käl-lan ne - der, Gör mig på tro och kärlek så rik.

-J-£ T --£

h h

fe

*-T-* * *-T-*

il

5. Vad som helst, hån eller smälek,

Blott du mig förer .till himmel ens sal,

Där för din tron jag prisar din kärlek.

Giv vad som helst, ty så är mitt val.

K. G. S.

302

189. När Jesus kommer.

Uttrycksfullt.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordströrtt.

fP-

m

*--■■

1. Hur skall det te sig

När ska - pel - sen skall

2. På mar - ken u - - te

Han sö - ker, men han

8. Två kvin - nor ma - la

Hur hemskt att va - ra

4. Se,

Man

♦ ♦ f. Z +—^: — w"

v \> v v v v \>

på vår jord, Då Je - sus kom - ma

var - da fri I - - från sin träl - dom

ä- - ro två, Den

fin - ner blott Sig

på en kvarn, Den

u - tan Gud Och

ti - - o jung-frur som - nat in, Med

var - se blir, att lam - por fem Ej

e - - ne hö - jer

en - sam på sin

e - - na lyf - tes

u - tan fram-tids-

lam - pan ut - - i

- re stå i

Mfe

lt±£S=

-w 1 1 T 1 1 ^ ■*■

j j— j # g *-

z tr=r;

-- # —

skall

Och

häm -

- ta

hem

sin

å - - ter -

- lös -

- ta

brud?

all

Och

allt

sig

klä -

der

ut - - i

hög -

tids -

- skrud.

sig;

Den

and -

- re

var

ej

re - - do

den -

- na

stund.

stig,

Och

ska -

kas

ut -

- av

ängs - lan

sin

grund.

upp,

Den

and -

- ra

ser

sig

om och

stan -

nar

kvar.

hopp,

bru -

-de

- ska -

ran

i - - från

jor -

den

far!

hand.

Och

ro - -

pet

skal -

lar:

brud - gum -

men

är

här.

brand.

För

sent

att

sig

ol - - ja

nu

det

är.

: 9v|J-

i

h

-*0-

H

é

- F

h

r é é

é

i

0^ —

P •

-.+

^-Gft—

F-

b ±

^

— ^_

. b

— • —

T f

F

— F

F- —

4

1 fl 1 : — j. _ _: J

V U

t*

t

: *•

i

Kör.

1

// mf

^—l—,

#=

=tf

■f- ■*■ f *■

\> v \> \>

Skall du väl lyf - tas upp mot skyn, I

"v

här - lig ■

het och

303

ljus,

I

•v

Och

WWW

p p p * *■■-* y

slip - pa ve - der - - mö - dans nöd och

natt?

Hl

T

P

Skall

p||

du

stäm - ma

Ut-

din

fa - - ders

w —

P

II mf

-. r

=h=:fc

/7\

=1=

hus, Där ald - - risr

stjär - - na

iy

P

ser matt?

i

•nn-ft— ^ — ^-t— ^r — *r — *-— *-i— * — -*- — J J L i— J=-t,

5. De, som i tron ha bäddats ner,

De uppstå nu med fröjd,

Ty Jesu stämma väcker dem så ömt.

Vi möta dem, envar som tror,

På skyarna i höjd,

Och tidens nöd och grav vi alla glömt.

K. G. S.

304

190. O, jag längtar!

Läng tans fullt.

Arr. av C.-E. Nordström.

år.

tnf

±=zzz*z

T~t

p

-02.-

-tr-

=0=

3^5

I

r; * i t f t

i. o,

2. O,

3. O,

4. O,

jag

jag

jag

läng-tar till

läng-tar till

läng-tar till

r , »

de nej - der, Där ej slu - ten knopp jag

det lan - det Som ej höljs med frost och

den flo - den, Prydd med Ii - vets träd på

jag läng-tar till den sta - den, Där var port

par

la

^

i

i

iLfet=^l=^epg

- + JL

t= ft

i=t=t=

J5 *

//i»

Éiilliliö!

r

3E

i

R

•y r

j, p

-<^-

i

ser. Dit där Ii - vet står i fägring Ing - en ros

snö, Dit där ing- en ros mig stinger, Ing - a blom

strand, Dric - ka av dess fris-ka flö-den; Dit mitt hjär -

är, Dit där dö-dens klockor tyst-nat, E - vigt se

kan viss-na mer.

mor me - ra dö.

• - ta står i brand.

min vän så kär.

t-^

Kör.

n f,

-I=zz^=*i-w:

-f^=4

P

Låt mig

JlJL

JÉZ1Z

I

å, jag vill ej drö-ja! Jordens gläd-je är så kort. Här jag

305

mmttmim

T» 7

*

£

sam - lat nog med blommor För att

-p ^

dem viss - na bort.

i

O, jag längtar till min Jesus

För att livets krona få,

Dit, där Lammets sånger ljuda,

Och få med i kören stå.

O, jag längtar hem till tronen,

Där jag Gud och Lammet ser.

Då en evig frid skall råda;

Ingen tår skall fällas mer.

K. G. S.

191. Nu som förr.

%

Minnes du ej flydda tider,

Då du var i bitter nöd,

Hur du gick till Gud omsider,

Fick av honom hjälp och stöd?

Kör: Tala då till samma klippa,

Såsom förr en gång du gjort!

Nöd och krankhet skall du slippa;

Herren helår ju alltfort.

Gå till samma hulda hjärta

Nu som förr i nödens tid!

Jesus burit all din smärta;

Vid hans bröst du finner frid.

3. Gå till samme vän, den bäste,

Nu, såväl som förr, du minns !

I hans sår har duvan näste;

Bättre tröstare ej finns.

4. Gå till samma faderssköte,

Dit du förr så ofta gick!

Minns du ej, hur saligt möte

Då du med din fader fick?

5. Gå till samme Gud med nöden

Nu såväl som förr, och vet:

Han är trofast in i döden;

Stor är hans barmhärtighet.

K. G.

20

306

192. Bönesång."

Ej för fort.

Arr. av C.E. Nordström,

1. Så

2. Så

3. Så

4. Låt

Ii - - tet

tag då

du - - ka

kor - sets

fisk,

här i

då för

e - - van

Ii - - tet bröd. Så myc - ket

ö - - ken - land, Båd fisk och

oss ditt hord Och giv oss

ge - - Ii - - um I vå - - ra

[t±3zz-k==r- ~%z

"TTTT r " t *

folk, så myc - ken nöd. Vem kan vår hung

bröd ut - - i din hand Och låt oss få

Herr - - re, av ditt ord, Ditt namn till pris

hjär - - tan fin - na rum, Låt nå - dens käl

h h

=ö»=E=

#-+■

ZÉ.ZZ

-0--

*:

i*

la?

ra,

ra.

da.

Vad

Att

Giv

Giv,

P

pil-

nu

oss,

att

ten

o

en

I

har

väl

Gud,

var

-0--

P

ej

som

din

nu

TT

räc - ker

for - dom

An - - de

dric - ka

till, Om du,

tid, Du mät

god, Vart sorg

m

får

-é*-

ta

set

Ur ström - men

Jl—JL

¥

* Då brödkortet kom 1917.

307

£=3E

T

::z=ɱ

I

*=£:

Her - re, ic - ke vill Väl - sig - na det - ta

kan ditt folk med frid Och sör - ja för din

hjär - ta him-melskt mod; Kom själv oss al - la

i - från Lam - mets sår; Det är vår dryck och

I

lil ■

ska-

nä -

fö-

\

— --.gr

1 r

m

-xJL-Xr

E^

- la.

- ra.

- ra.

- da.

(K. G. S.)

im

308

193. Ära ske Gud!

MasM, glättigt.

Mel. av K. Gr. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

i

m

m

-0-

p

r~r

1. O, vil -

2. Dyr - ba -

3. Strömmen

4. Li - - vet

P

ken

- ra

från Lam-mets

i bio - - det

3F^=y=^ :

i

i

fräls-nings-fröjd! Bio - det

Lam-mets blod, Här - - li

mig

sår Ken

är, Kraf

i - från

ten mig

gör för-nöjd.

re - - nings-flod.

synd mig tvår ;

stan - digt bär,

i

ESP*

iiÉHiÉli

mm

Ht

TTTf^T T

Här och i himlens höjd Ä - - ra ske Gud och Lam met!

Kor - set min se - - ger-stod, Ä - - ra ske Gud och Lam met!

Täck in - för Gud jag står. Ä - - ra ske Gud och Lam met!

Tills jag står bär - gad där. Ä - - ra ske Gud och Lam met!

Kör.

•*=

K-

HH

— T<"

il

— Kf — -■— -N-

ii n

-

P

x>

Ä - .

h

4

• ra

T: t- T

u 1 P

ske Gud! Ä -

p

- ra

-J4-3==|=

P ■#-• P

p i p

ske Gud! Ä -

h i is

ti ti *

- ra

*

__£l te-* -" -hu,3

•0- -0- -0- -0- P -0-

p 1 p p p 1

ske Gud! Ä - ra ske Gud!

h , s s h l

^s

— 0—

V

— —

^W_ r

— 0—

-^-P l

—0—

-fr# 2 P_ *- ~P_ * —

1 p

30»

•^ ■#■ +- +- i u

? "

-jåi.

TT

? r f f—f

T

Ä - - ra ske Gud i höjd! Ä - - ra ske Gud och Lam

r> h N J N

met!

-* i -

i^l

5. Hemma hos Gud en gång

Blodet skall bli min sång,

Löst ifrån tidens tvång

Prisar jag Gud och Lammet!

K. G. S.

N:r 194, se n:r 10.

N:r 195, se n:r 15.

N:r 196, se n:r 16.

310

197. Stund för stund.

Med kraft.

: fe^

Arr. av C.-E. Nordström.

M

•9- ■#-■#•. *

\> \> *

1. Tag ut för stim - den, vad du

2. Vad hit - tills du har fått väl

3. Han prö - var blott, men gi - ver

4. För - tros - ta då, när ing- - en -

a - ga

bor - ga

Ii - ka

ting du

v

bön och

det be-

då på

När käns - lan

I

Föi-

Tro

.lite?

■0 #f"

J-

I

=t=

,Uk

*&=&

^

£=£

t— T

tro grip om din Her - res gå- - vor; För-trös-ta, hop-pas, bi - da och var

hov, som skri - ar i ditt hjär - - ta. Tag tom-ma kär - let och till klip-pan

ström-mar i - från klip-pans re - - va. Den gav ju vat-ten, då du stod där

dör, då le - ver tron och sä - - ger: Du får det allt, ja, myc-ket, myc-ket

h h 15

I h h h h

■J S

n^n

-9~{

still.

gå.

sist,

mer

Plan kan ej ne - ka bar - net si - - na

Den bris - ter snart, och slut är all din

Din törst blev släckt, och du fick mod att

Än vad be - - ho - vet och din smär - ta

hå - - - - vor.

smär - - - ta.

le - - - - va.

vä - - - - ger.

(K. G. S.)

198. Tacksägelse,

1. Hav tack, min Jesus, tack för blod och sår, 2. När jag har dig och din rättfärdighet,

Hav tack för allt, som uti dig jag äger! Då har jag vad till liv och välfärd hörer.

Ditt offerblod mig ren från synden tvår, Ej fattas något till min salighet,

Din helighet är min, så ordet säger. Ty din person mig all Gupls nåd tillförer.

311

3. Du ger mig hem och barnarätt hos Gud

Och broderskap med dig för evigheten,

Du kläder mig uti din egen skrud,

Och jag får bo hos dig i härligheten.

4. Och under väntanstiden, Herre kär,

Du är för mig min säkra urtidsklippa.

Till dig jag går med allt som trycker här;

Och egen omsorg då jag kan få slippa.

5. När så du hämtat mig till dig en gång,

Då skall jag prisa dig för död och smärta

Och stämma in i Lammets nya sång

Och evigt tacka för ditt brustna hjärta.

K. G. S.

N:r 199, se n:r 4.

200. Vi få det bättre hemma.

Förtröstansfullt.

Arr. av C.-E. Nordström.

t t: v v v U v v rr p v p i v t v v \

1. Yi få det bätt-re heni-ma Än någon av oss tänkt.

I ri - ka fa - ders - hu - set Där

2. Här är så mycken o - - ro, Och aldrig är det tryggt;

Men hemma hos vår Je-sus Där

3. Här få vi of - ta va - da I nödens böl -je - svall,

Men ald-rig så där-hem-ma Vid

4. Här är det kallt och ky-ligt Och skiftar var-je år;

Hos Gud finns ing -en vin-ter Men

h

blir oss allting skänkt.

är vårt hemman byggt.

floden av kri-stal].

ständigt sol och vår.

Bil

^fe

Kör.

*- 1 -0 s —J- 0-J-&V- 9 — j-T-fr-* 0-J-0 TT - ^ 7 -g # é-T"2

p \> t \> \> U t U U

-P-Tr- "9 ~>— r^-t-ir— fr

r~*

/is // mf

"T ST

mör - ka nät -ter, Men där är frid och ljus.

-0, 0-

4 V

— i—

— *—

V

Och

Och få vi glädjestunder,

De fly så snart sin kos.

Där hemma blir det bättre —

Där bleknar ingen ros. K. G. S.

t> P P : V

N:r 201, se n:r 10.

N:ris 202, 203, 204, se n:r 66.

312

205. Sången.

J. Sonesson-

1. O, vad sång - en är för

2. Sång -ens to - ner mäk - la

3. Sök då ej att re - - so -

4. Van - ta ej till dess du

Ii - vet! Den kan sking-ra sorg så

"bju - da Sorg och suc - kan sitt far-

ne - ra Bort den nöd, som tryc-ker

k än - ner, Att du käns - la har för

J> ä.

l " " P " v x> u

tung; Ty i Kris - tus är dig gi - vet Sjung - a, som du vo - re

väl, Ty när sång - en bör - jar lju - da, Blir det him - mel i din

dig! Hell - re sjung en sång, ja, fle - ra; Ljus och skön blir då din

g. Sjung, när da - gens het - ta bran - ner, Sjung om Je - sus gång på

i v: js ± h" 1 j? a j h * j. J_ is h

-ti— --i-

rr-r-f

z£=&U^£:

I p

"F~

ung.

själ.

stig.

Sjung, tills du har ö - ver - vun - nit, Sjung om Lam - mets blod och

I

jL

, h b l hhfc,_ ,.

313

sår,

i

i v v ■ K v V I

Tills du Bång -ens hem - land hun - nit, Där du e - vigt sjuDg-a får!

J5 J>

J> -*

V. v^ ■£• ft j ■* -* i i; Js J* ^ J 1 J 1 x

"" :ir:

Kan du endast viska sången,

Gör då det i Jesu namn;

Nästa sång är sorgen gången,

Och du bor i Jesu famn.

K. G. S.

215. Det blev solsken.

1. Det blev solsken, som jag tänkte;

Solen kom i prakt och glans,

Himlen all sin nåd mig skänkte,

Korset sade, jag var hans.

Kor: Det blev solsken — halleluja!

Molnet brast, med silverkant.

Det blev solsken — halleluja ! —

På min stig så mörk och brant.

2. Det blev solsken; dimman flydde,

Och jag ser mitt solskensland.

Liten strimma gåtan tydde,

Att jag bor på öde strand.

3. Det blev solsken, sol där inne,

Brustna strängar giva ljud.

Sol i hjärta, sol i sinne —

Och min harpa lovar Gud.

4. Det blev solsken över vågen,

Hoppet timrade sin bro,

Och från stranden, glad i hågen,

Ser jag målet för min tro.

K. G. S.

N:r 206, se n:r 88.

N:r 207, se n:r 88.

314

208. Det håller än.

Med känsla.

mf

Mel. av K,

Ärr. av C.-E.

, Gr. Sjölin.

Nordström.

-3^zz^zz±zzr^r =:zi

. JL. __jL _± u ^

~^T #— t

1. Det

2. Det

3. Det

4. Det

-0 T

hål - ler

att

=J£=ɱ=±Z-

■0- ■#- *"

hål - ler än, vad

hål - ler än,

hål - ler än,

vad

vad

tro på Gud Och

Gud har sagt: Hans

skri - vet står, När

Je - sus gjort, När

på hans

löf - te

jord och

all - ting

va - gar

kan ej

him - lar

här för-

h r> i.

feE*

vand - ra.

bris - ta.

fal - - la.

svin - ner.

Hur

Till

Ej

Han

Epi

"V

stort att

trots för

dö - - den

är vår

va - - ra

he - - la

ens oss

lju - - sa

9 #-|^#-nzzrg=zzigr-^r^z:: :— ^=i"

P

Kris - ti brud — Må

onds - kans makt Det

ska - da får, När

him - la - port, Och

:t=*=

dh=Sz

den se -

ut - - i

Guds namn

den öpp -

i

v

dan

det

å -

- en

klan - dra!

sis - - ta.

kal - - la.

fin - - ner.

I

Kör. f

— *i

Z0Z

5

-Jzi

Hal

-# —

le - - lu - - ja! Det

9 — — w *_ 9 _. _ _ —

Ftepp=Éi

U "t " p " "v

hål - ler än, Guds ord, det kan

h fe I k IS

i r i> u "t i^

ej svi - ka. Det bär oss in

h „ i ,1

h h

\måmmÉmmmmmm

V I i

315

l — ? ^frV— t — fi " — -r-ir-J.—— 1 —^. — i-

him

me - len

mm

-v

Och

gör oss

vigt

ka.

Épj^éA!

I

Det håller än i sista stund

Att invid korset. vara.

Ty blodet är den säkra grund,

Varpå jag hem kan fara.

K. G.

S.

209. Kristi kärlek.

I främlingsskapets tåredal

En källa har upprunnit,

Där vandraren i skugga sval

En himmelsk svalka funnit.

Kör: Vi dricka som ur djupa hav

I denna friska källa.

Vår Fader oss det vattnet gav;

Där sköna strömmar välla.

2. Och källan Kristi kärlek är,

Som klar och ymnig flyter.

De törstiga få svalka där,

Och aldrig källan tryter.

3. Här ha de gamla törsten släckt

Och aldrig törstat mera.

För alla källan fordom räckt

Och räcker än för flera.

4. Så drick då, varje törstig själ,

Och ös med lust och gamman,

Ty vattnet räcker till så väl:

Kom, dricken allesamman!

K. G. S.

287. Vid korset.

1. Högt uppe där vid korsets krön —

O sällhet utan like!

Där andas själen luft så skön —

Ett nådens himmelrike.

Kör: Där uppe får jag se Guds Lamm

Så tåligt för mig lida.

Han dog för mig på korsets stam ;

Jag ser hans öppna sida.

På väg till rikets huvudstad

Jag får vid korset vila

Och tälta där så nöjd och glad

Och sedan hemåt ila.

Här ljuder sång och stilla bön

Från dem som korset dyrka,

Och alla njuta vila skön;

Där har min själ sin kyrka.

4. Och alla de, som trivas här,

På väg till himlen vandra.

Sitt manna få de plocka där,

Och ej de kosten klandra.

K. G. S.

316

210. Evig vår.

Med känsla.

Mel. av K. Gr. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström,

. p * . pr- -? 0-

b K b 4 II

1. Ti - dens mor - gon bräc - ker, Bå - dar e - vig vår,

2. Är det E - dens fäg - ring, Som så ler mot mig?

3. Var är mör - ka gra - ven? O, den finns ej mer.

4. Je - sus, du, som tå - - rad Stod på ö - de hed

r~ |^ r

MH^fNM^NFf^rN^

So - - len Ii - - vet

Ing - - en ö - - ken

Var är vand - rings ■

Och, av tör - - ne

väc - - ker,

häg - - ring

-sta - - ven?

så - - rad,

Allt i fäg -

Mö - ter på

Ing - en mer

För min synd

Y

i

ring

står.

mm

stig.

jag

ser.

led,

=N)p

B

Blom - man från

O, så låt

Men jag ser

Det var du,

sin

mig

ju

som

tu - - va Slår sitt ö - - ga opp,

bi - - da, Je - sus hos dig kvar!

så - - ren, Vil - ka he - lat mig

väck - te Mig från dö - den opp,

*t

-hk

£

£=£

xzpz

s=r

317

Fri - dens mil - da du - - va

Dä jag slip - per Ii - - da.

Un - der flyd - da å - - ren

Han - den åt mig räck - te,

Bring - ar ljus och hopp.

Du det go - - da har.

På min ö - - ken- - stig.

Gav mig ljus och hopp.

eH:

:P=

-0--

EÉ=É=

-^3-

> -fe

=*fe=n*

t

im

Kör. (Raskt)

SÉE

=££

— ~~0~

E - - vig

^21

vår!

Allt

står

II mf,

-0*--

-0S..

ut

n-

-r

,*— J

SlÉB=g=6=i=g=E

-^

3F*

l

blom - ning år

från

år.

re Gud och

i i i j_ j.

tr

^

-t— P~

=1=

//»f N

318

211. Korsets flod.

Lugnt.

mf

Mel av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. JS ordström.

»illili!

1. Kor-sets

2. Kor-sets

3. Kor-sets

4. Kor-sets

flod —

flod

flod —

flod —

7 n t t w t

~-P

iIéÉ

*-s

±=!P--

-t-

i

o, skö - na flod!

så un - der - bar

vad här - lig -het!

i

— Flö-dar al - la stunder li-

Har ej bot-ten el - ler strän-

Två dig- där och ren du bli-

o, skö - na flod! — Väl - ler fram med full för - so-

.K-I— É_

-*- T -i^

■éT*-

ka, Djup av kär - lek, ren och god, Väl-ler fram i strömmar ri - - ka.

der, Re - nar i - - från synd en - var, Som till den i tron sig vän - der.

ver, Tro och hopp för e - vig - het Kor-sets skö - na flod dig gi - ver.

ning, Ger åt de för - sag - da mod Och var syn - da - re för - sko -ning.

J i i J-x h h - 1 i i

— ^ F» i

ffi

■^--%-f

t=*z

IF!

-r- -i — b-

h i i i

=f±fc

-J2l3

Kör.

:äf=i=fc=qfcfcp=3±=:

il H l I V I I f

Flo-den sti - ger mer och mer; Ebb finns ej i nå-dens ri -

l!É

i .1 i i i i r> i i

J I

liliSiiigSi

*=i=

tct=e=i=

f=

S\

3L9

"7 l "/ i I

Flo-den sti - ger och den ger Re-ning, som ej liar sin Ii ke.

(K. G. S.)

J I

m=mmt

h i I

-&-

J J I ^ J i -kl

N:r 212, se n:r 54.

Glatt.

213. Väntan och hopp.

Svensk folkmelodi.

^ 1— |L— 4~ ± -^— 3— "^— i

1 ^ P P ! p^L;

Giv

Låt

Låt

Låt

mig din

kär - - lek,

värl - den

all min

-=£

--¥"-

nåd, o

hopp i

ej be

\>än - tan

4 -fe.

i

Je - sus Krist, Att dig på sky - ar

vän-tan stå Att jag må re - - do

■ då - ra mig Med synd, som kan for-

va - ra den, Att se dig kom -ma

-# i -

. ^. # _

rts // // ten "

vän - ta. Håll lam-pan klar och u-tan brist, Att lå-gan ej må flämta,

va - - ra, När jag på sky - ar hem får gå Och till din him-mel fa - ra.

stö - ra, Låt sjä - len ren få lik - na dig I att din vil - ja gö - ra.

å - - ter På sky - ar i - från him-me-len, Den du för mig upp -lå- ter.

ide

h h h

-é 4. é_

—A P « * *-- -

h h h i N N

1

]

A.

I

ii

5. När jag får se dig, som du är,

Då fy lies all min längtan,

Då bleknar allt på jorden här

För hoppets närda trängtan.

K. G. S.

320

214. Brudens väntan.

Med känsla och innerlighet.

1. Här up - på stranden Står än - nu din köp - ta brud, Blickar mot

2. Ti - - den den i - - lar, Bru-den klangfullt harpan slår Stundom sig

3. Of - - - ta hon frå - gar: Kommer ej min vän så kär? Kär - le -ken

I

I h h

l C"

ä

ran-den, Vän - tar hem-lands-bud, Men på har - pan dröj -er. Hoppets

vi - lar På var sträng en tår. Nat - tens dim -mor has - ta, Fly sin

lå - gar, Bru-den re - - do är.

i i

Mid - natts-kloc - kan klämtar, Vännens

ton så un-der-bar; Me- dan ö - gat spör-jer Lju-der sång så klar.

kos för österns glöd. Hoppets stjär-nor kas - ta Ljus i ti - dens nöd.

svar ger sång-en fart: Snart min brud jag hämtar, Se J a g kommer snart.

321

fy- 1 —" 9 i? P-I — t — 3

I I

kin - den

här

liil

de

m

strand.

(K. G. S.):

I

N:r 215, se n:r 205.

21

322

216. Förfäras icke!

Livligt.

p i

J. Sonesson.

II

^ppppgpp*

i.

2.

3.

4.

HK" MP ^K PM

För - fä - ras ic - ke! Se, det är jag! Han ro - par bland vå - görs brus;

Fast ha -vet bru-sar och skummet" yr, Min Je - sus är all - tid när.

När vind och vå-gor mig stå e- mot Och skä-ren de re- - sa sig,

Yad då, om fär-den är hård och kall, Blott han vid min si - - da går!

E9id2=:fc=:

tv I

-£_*L

-J-

h I

h h

#i _

Och

För

Jag

Han

W=

s

1 p p p

nat-ten vi - ker för 80 - lig dag I ham-nen av säll

ho -nom natt- Ii -ga dim- man flyr, Och fär -den snart slu - ■ -

slip-per fruk-ta för stor-mens hot; Han föl - jer på spår - - -

tys - tar stor-mens och vå-gens svall, Tills hem - lan - dets kust

I h h I h h h N N— _N

m

X-

I

het och ljus.

• - - tad är.

- - lös stig.

jag når.

h I— I

_^_.

Kör.

~~t.

I P I P \ P f £

jE^EjEEfr

I p P P P I P I p

U=+-

m

Han vand-rar här på ti-dens hav, Att ing - en far -kost må gå i kvav. Han

I

N T __ é_

\±£=±

-#- T

I h h h

.? — ; 1 — — 5-1 — - — 0—

i T i n i h P fi h b ij j i ij r

va - kar med en öp - pen blick, Och nyss så

i k i S. I K

P P P I P

skön vid min båt han gick.

K ____£__ — T K *— T * E 1 E #-t * * — 1*1

r ^ r ^

5. Håll upp mot vinden, låt färden gå

Och skåda mot bättre land;

Höj Kristi fana med korset på!

Snart står du på andra strand. K. G> S.

32a

I*

217. Åkallan.

ÖÉ=}==*4=F==Ff^=-

rtnr

i. Je -

L|t

2. Her ■

Att

3. Her ■

Bliv

4. Och

Sko -

\—

sus

din

-re,

vi

-re,

oss

när

- la

t-— 9— & 1

vi

böl

vid

seg

när

när

vi

vi

¥N=#

ditt

- ja

ditt

- ra,

vår

i

med

namn å kal -

sky - - hög sval -

kors vi bi- -

när vi stri -

af - - ton skym

allt be - - kym

him - - lens strän

- la;

-la,

- da;

- da,

- mer,

mer,

der

knäpp - - ta hän - - der

^EE£

r r r r r

o,

Du,

Det

Och

Stå

I

Se

Dig

du

som

ger

din

oss

det

dig

till-

:^=

dju - - pa

Ii - - - vet

kraft att

mmm

säll -

bi

sis -

Her

- het

i

- ta

re,

bed - - ja,

kär

för

lé -

sma

all

var

som

"C:

— <■-

lupin

uJ

Ii vets - strid,

tro på dig

med din hand,

ska - - ror mång"

- leks

oss

- - va

- - ka

vår

vårt

du

- vigt

hav,

gav!

så,

få.

nöd!

stöd!

är,

där,

Yar

Giv

Led

Och

oss

nar

i

oss

nåd

att

oss,

Her -

■ re,

med

äng -

- la-

=1=

Öl

3=

•0. p

:éz=:::

^§3=S=3

f ""*:

Giv

Och

Tills

Pri -

din.

dig

vi

sa

hjälp i

föl - - ja

nått det

dig med

&m

i

nö - - dens tid!

på din stig.

go - - da land!

ju - - bel - - sång.

(K. G. S.)

m

E±E=i

r

N:r 218, se n:r 157.

N:r 219, se n:r 157.

*

1=^1^11

r

324

220. Till dig i nöden.

Något rörligt,

V

lsidor Dannström.

11

^TT r. I b -P-f b

t

:=t

I

i x -^-?T

:«=*:

I

r i —i

1 Ja* flyr till dig i nö - den, Min sak jag läg-ger fram For

2 De° ar - mas lott du bli - vit, Du tog dig sa - ken an; Med

3 Låt ej mitt e - - - get va - - ra För - hind - ra di - - na rad., Mm

4*. I di - - na mil - - da hän - der Min sak jag läg - ga vill. Du

h i — i ^ h

TTT

=*=t

dig, som Ii - dit dö-den För oss på korsets stam.

ed du löf-tet skrivit, Som ald- rig svik-ta kan.

bön du vill be - sva-ra Och hjäl-pa mig av nåd,

hoppets stjär-na tänder; I tron jag vi - lar still".

Låt mig din nåd få

Så tag min nöd, jag

Det gäl - ler nu din

Du lo - vat har att

II) l " — 1

rö-na! Jag Iig-ger vid din fot.

be- der, Låt hjälp från dig bli spord,

ä - - ra att va - ra, den du är,

hö - ra min bön om hjälp i nöd.

Medhjälp du vill mig krö-na, O

Till bar - net blic - ka ne -der; Jag

Och mig din hjälp be - skä - ra,

Jag vet, du så skall gö - ra, Du,

Se

325

=|=fJ=t

II f r*i n // f k i ritard.

Her - re Se - ba ■

tros -tar på ditt

du, min Je - sus

som för mig blev

it:

pi=#=i;

ot. Med hjälp du vill mig kröna, O Herre Se - ba - ot.

ord. Till bar-net blic -ka neder;Jag tröstar på ditt ord.

kär. Och mig din hjälp be-skä ra, O du, min Je - sus kär.

död. Ja^ vet, du så skall gö-ra, Du, som för mig blev död.

ZÉZDÉZ

Itnwz

__; — h

-^

v **

301. Pingstflammor.

Det flammar uti salen

Med tungor här och där.

Nu, lösta ifrån kvalen,

Guds folk sitt tecken bär.

Se, panten är oss given

Ren här på denna jord;

: , : Envar är salig bliven,

Som tror på Herrens ord. :

Vad intet öga skådat,

Vad världen aldrig sett

Har Herren oss bebådat

Och åt sitt folk berett:

Se, Andens löfte sändes

Från ovan till envar ;

: , : Nu eldens flamma tändes,

Oeh lågan brinner klar. : , :

Nu helgas Jesu vänner,

Hans köpta egendom,

Och Andens eld förbränner

Vad som med synden kora.

En avskild Herrens skara

Går ut med fridens bud,

:,: Och jord och himlar svara:

Pris, ära vare Gud! :.:

K. G. S.

302. Vid källan.

1. Vid livets friska källa

Jag vecklar ut mitt tält,

Där sköna strömmar välla;

Här är det väl beställt.

Ej droppvis källan giver,

Nej, strömmar åt envar,

:,: Som öser och förbliver

Vid källan djup och klar. :,

2. Envar får törsten släcka

I hälsokällans flod.

Dess strömmar alltid räcka.

Här flödar Lammets blod.

O kommen, dricken alla!

Den sinar aldrig ut.

:,: Dess friska vågor svalla,

Dess vatten tar ej slut. : , :

3. Du som av törsten lider.

Kom hit till källans rand!

Hur än ditt hjärta svider,

Här släckes törstens brand.

Ditt käril må du sänka

I källans klara våg

:,: Och slippa mera tänka

På brist, som förelåg. :,;

4. Kom hit i morgontimma,

Kom hit i senan kväll,

Och du skall få förnimma,

Att du blir glad och säll.

Här sångens lyra tonar

Och lovets strängaspel

:,: Om blodet som försonar —

Kom tag i sången del! ;,:

K. G.

326

221. Han lever.

Med värme.

i

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

%=#■

1. Min Fräl - sa - - re

2. Är Kris - tus mitt

3. Är han för mig

4. Ja, ä- - - ra ske

h

le - - ver,

liv, jag

Ii - - vet,

ho - - nom,

ack,

sa - - Ii - - - ga

rä - - des ej

si ock - - na ej

blöd - - de och

p é i 1

L#£

h h h

:&=! _ * w=.

m

$mm-

-3. T

V ■ P

-0 X -

V

ord! Hans liv har en

mer, Min ro kan ej

skall Min stjär - - na i

dog Och upp - stod ur

h

-#-

zzrpc

_ # «_

bor - - gen mig bli -

värl - - den för - - - stö

mör - - kas - - te tim •

gra - - ven med se ■

1^

ger!

-K- T

>~ .

vit, Det

ra; Ty

ma; Ty

Min

skan

först

först

lö -

i-jLU

ker mig trygg - - het

mås - - te käl - - lan,

mås - - te so - - - len

sen är gil - - - lad,

i 1 i 1 * >

^Éé^i

\>

re"n

som

bli

och

w

m

här upp - - på

vat - - ten mig

natt - - lig och

det - - ta är

l=±

327

"r * "* "

jord; Han le - - - ver,

ger, Ut - - - si - - - na

kall, Om stjär - - nor ■

nog; Nu frid i

-0-

ty

och

nas

min

IÉIéé

sa

ström

ljus

Je -

h

står

men

skall

- sus

m

det skri -

upp - - hö -

för - - svin

jag a - ■

r

vet.

- ra.

na.

■ ger.

i

5. Du urtidens klippa, du bergfasta slott,

Kring dig må väl stormarna leka,

Jag lever i revan och har det så gott,

Där pingstvindar fläkta och smeka.

K. G. S.

N:r 222, se n:r 152.

N:r 223, se n:r 153.

328

224. Frälsningsfloden.

Ganska livligt.

mf

rp-~

Mel. av K, G. Sjölin.

Arr. av C.-B. Nordström.

-A_J-

p p

1. Frälsnings - flo - den kommen är,

2. du skö - na kor- sets flod,

3. Liv och ö - - ver nog- jag" har

4. Flo - dens hem - lig - het är stor,

^ x h h I [S h h

Flö - dar

Du som

Ut - i

Li - vet

fe TT # #- T — #^ # J J- T ^_

mitt i - bland oss

gi - ver kraft och

flo - den djup och

i dess vå - gor

-#•. « —

-0- a--

mf

-J— *-H

r T rTTTTTT — fTrrTTr

här. I - från Gol - ga - ta den går,

mod, Klai och ym - nig går du fram

klar, Se - ger-kraft i ö - ver-flöd,

bor. Stig då flod så un - der-bar,

Hel-gar, re - nar, lä - ker sår.

Från det blö-dan-de Guds Lamm.

Frälsning i - från synd och död.

Tills en värld da vun - nit har!

t-gMtft — ^—9 — * f-f— F f 2 **— ?— ^ — =4-< ,i — " — É=*=t=4

Kör.

P

Flo - den sti - ger mer och mer.

.h J. & r^ r> "

När i tron jag kor-set ser.

Låt den

— f— T— r-TT" -S-iv f -f"--r~p— ■F = P= B

ap;

sti - - ga, Je - stis kär,

Tills vi se

h h

dig som du är.

is . ( K - G - s -)

I jl ± jl- h j> h i

329

Glättigt.

fete

225. I nådens rike.

Arr. av C.-E. Nordström,

ii

1. Att va - - ra med - lem

2. Här ta - - las ald - rig

3. Fast vå - - ra syn - der

4. Jag ej vårt max - - i

" I* i r

T

P

i nå - dens ri - ke, Det är så

om in - - ven - te - ring, Och kort - sy-

vi de - kla - re - - ra -Men för att

mi - pris kan glöm - ma : Allt är för

-* *-

/" J

h

-Xz=z^=^z

- la sätt. Här du - kas

ic - - ke till. Här näm-nes

al - - la kvitt -Det blott vårt

kung-ens nåd. En så - dan

hl h f f

bor-den för - u - tan

ic - ke om ran - so-

iin - der - håll kan för-

kär-lek kan ing - en

1 h fe h N

#_±- r-l K f- — K— r F 1/ P H

r_i_ u — 1/ — ^ — ^_i_| ^ — 1

Yi få envar den bestämda nåden,

Och mannat faller för varje dag,

Vid Kristi kors ha vi riksförråden

Med riklig tillgång på alla. slag.

9 V V

Ej någon missväxt, ej dyra tider

I nådens rike, hur än det går.

Av vinningslystnad ej någon lider,

Ty utan penningar allt man får.

K. Ox. i

330

226. Stränga din lyra!

i

3=É=3E=2=

Mel av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

ii

r

} £r

0~

53

T~r

TT

1. Sträng - a

2. Gläd dig

3. Där på

4. Då skall

din

i

de

du

ly - - ra, tår - dränk - ta ska - ra, Blic - ka mot

hop - pet, him - mel du ä - ger; Sjung om din

lju - - sa, här - - Ii - - ga höj - - der Skall du få

Ii- - vets kro - - na få bä- - ra, E - vigt lov-

m^

-#--

:B-

JL_JL_JL

I t l> U t I

It:

höj - den och tor - ka din tår.

lyc - ka på him - me - lens kust!

se, vad du trod - de upp - på,

sjung - a din fa - der och Gud,

b

-j=t.

=?=£

r ■#•• r.

V V t

Snart kom - mer Je - sus, hem får du

Tan - ken på hem-met allt ö - ver-

Nju - ta till full - lo, de - la de

Gi - - va åt Je - sus hyll-ning och

h h ±

i=É=*=E

-0-

^=£=£

-1—0 — — — #A_S_ J

NI

— *

rr

m

-0-

-0 —

S=Zr.

-3-

z i=r-

V x -t-

fa - - ra, Sky - ar dig vin - ka, och hem - bud du får.

vä - ger, Jor - den blott skän - ker dig sue - kan och pust.

fröj - der Hel - go - - nen nju - - ta, som jub - lan - - de stå.

ä - - ra, Som i - - från jor - - den har häm - tat sin brud.

h

-#--

t

-*-?-

331

Kör.

S

m^

i

-0-

>_

i

I

:£:

i — 1

Sträng - a din ly - - ra, sjung un- - der fär - den! Vän - ta

f ^ b b

■*- -m- ~m- •+-

-0

.]/

här nå - gon lyc - ka och

Lyft di - na ving - ar högt

j» ~ i J> j» j>

— » -— », #-—#—■#-

-?-?-

tJI

m

värl - den; Det är

j n j

der, som

-v*-r

V I

I

-0-

\> * * * * \>

din Fa

J> * h is ^ h h r> _,

# T #2- 0? J- T A ,-,

ri - - ver ditt bo.

-i-

5, Aldrig skall synden mera dig smärta,

Aldrig du nån"sin skall fälla en tår.

Ingenting där skall såra ditt hjärta,

När inför tronen förklarad du står.

K. G. S.

332

227. I smärtans stunder.

Stilla,

tröstefullt.

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-JE. Nordström.

Om

En

stun-dom här

Ii - - ten tid

du

av

Hans e - - gen

4. Han kän - ner väl,

när - het

hur

mås - te bit - tert Ii - da,

nöd, om så skall va - ra,

är dig nog på fär-den;

du bland tör - net Ii - der;

Så minns: din

Blott Her-ren

Då har du

Snart rö - jer

i i- — **■ — *-T~g- — * — * — * — + — aV"* — i * — * v ~

±z±±:pz=pr=|5r±_t — |? — p — * ••- — P-*— j« — * * — 1> — v-

r I

Fa - der

tro - get

ro - sor

han ditt

di - na

vid din

på din

b - den styr.

si - da går.

ö - ken-stig.

tå - - re - äm - ne bort.

I smärtans stunder tå - lig var och

När ti - dens dun-kel byts i lju - set

Hans kär-lek föl -jer dig i - ge -nom

Han lä - ker så - ret, som så bit -tert

l h h h h

i is n n h & i Nisfcihr>hh N

Ty# — *" — * — * — * — l*- — *~r " g — i — *~—*-rV~ * — *— * — ^~ ~j*~1

-0"-

TT

bi - - da;

kla - - ra,

värl - den,

svi - der;

J i

T-

V

SÉE3SÉ

-0~

a=

Snart kommer dag,

En full-vikt ut - av

Den tro - get le - der

Din tid bland sor - ger

-0-

-v

-#*■-

V t I

nö - dens skug-ga flyr.

här - lig - het du får.

och om - hul-dar dig.

är än - då så kort.

h h h fe j

m

»Kör.-

K _> -

V

IÖE

.

-4* -4

i ■--

äp£

J

■ mf -H"

—v IC J

I

é \

"

T< ^ 1

Se,

I I

di

fröj -

de - äm - nen vä - ga me - ra Än allt, vad

333

nö - den i

sitt . sfcö - te bar,

Och himlens skat - - ter

P " V v

ä - ro många

h . K N N

ni*, " i k k k*- ■- 1

fle -

mr t:

TT

An al -

la sor - ger, som dig

— — 3^-é:

p" -0- ■&•

V t I

mö - ta här.

mm?

*=t=

£

I

_« # - #

-r-

ss

j..

5. En evighet med Jesus i det höga,

Det väger mer än smärtans stunder här.

När sista tåren torkats från ditt öga,

Du skall förklarad se din vän så kär.

K. G. S.

228. O, sköna land!

1. O sköna land där uppe i det höga

Med dina källors friska vattensprång!

Vad än mig möter här jag aktar föga

Mot det att evigt vara där en gång.

Kör: O sköna land, o sköna land i ljuset!

Hur kärt för mig att tro och hoppas på

Att jag en gång får stå i fadershuset

Och av hans händer livets krona få!

2; Vein mäktar väl att detta land beskriva?

På avstånd blott jag ser det här i tron.

Men skönare det skall ju en gång bliva,

Då jag får blicka ut mot himlens zon.

Ej någon fara mer jag där skall möta

Och intet törne, som mig smärta ger,

Men vila under träd med frukter söta,

Yid livets flod, som evigt mot mig ler.

O sköna land, i tron jag mot dig blickar,

Då här jag vandrar på en öde strand.

När då och då du mig en försmak skickar,

Jag längtar hem till dig, du sköna land.

K. G. S.

229. Förtrosta än!

1. Förtrösta än, håll i att tro och hoppas!

Se, löftet står ju kvar i Herrens ord.

Och medan fikonträdet gror och knoppas,

Skall Herrens nåd ånyo bliva spord.

Kör: Förtrösta än! Se, Gud kan icke svika ;

Hans löfte fastare än klippan står.

Snart skola alla nödens dimmor vika

Och friden grönska i en evig vår.

2. Förtrösta än, om ock han kännes fjärran,

Och vattna hoppets ros med än en tår.

Se, bakom molnet lever ännu Herran,

Han än som fordom vid din sida går.

3. Förtrösta än, fast ingenting du känner

Och ingen ljusning syns från Tabors höjd ;

Vid korset möter han dock sina vänner

Och tolkar skriften om en evig fröjd.

4. Förtrösta än; låt världens dårar säga,

Att ingen Gud det finns att trösta på.

Det väger mer att i sitt hjärta äga

Den frid, som världen aldrig kan förstå.

5. Förtrösta än! Han kommer snart och

hämtar

Sitt trötta barn till evig frid och ro.

Förtrösta än, tills Salems klocka klämtar

Och du får evigt i Guds rike bo.

N:r 230, se n:r 176.

K. G. S.

334

231. Tro litet mer!

Ej för fort.

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson*

r\ I \ \ II K

I " " " ii i i T

I

1. Var - för

2. Var - för

3. Var - för

4. Var - för

ej tro Ii - tet mer på Gud — Tro ut - i lust och smärta?

ej tro Ii - tet mer på Gud? Svek han väl dig i nö-den?

ej tro Ii - tet mer på Gud? Hör, hu - ru milt han sä-ger:

ej tro Ii - tet mer på Gud, Då han dig allt har gi - vit?

m

4: L

1 h I I

-é g-T-^ T— »It

^m

-&-*r

--i-

i

r — ■

Se, hur han gi - ver åt lil - jan skrud, Lä - ker ett så - rat hjär-ta.

Hör - de han ic - ke ditt bö - ne - ljud, Tro - gen i Ii - vets ö - den?

Jag har dig ko - rat till Lam-mets brud, Arvs - lott hos mig du ä - ger.

Tro på hans löf - ten och håll hans bud, Då du hans barn har bli - vit.

i

i

g^j

iligig

Kör.

i

i

I

I

I

I

*zizz*±

ZJ** "

Tviv - la då mind - re, tro Ii - tet mer! Tro- fast han är och bli

SI

-* »

- ver,

i

zäi=.i=Éi=z=zä:

CO"

n mf j N K

^ r l * T f r r r * f

Blic - kar

t r

kär - lek till bar - net ner; Nå - den han städ - se gi* ■

i

sm

i

m

i

U&

-01Z

T— t

335

Varför ej tro litet mer på Gud?

Månne han tro skall finna,

Finna hos dig, som han tog till brud,

Troslampan härligt brinna?

K. G. S,

232. Genom stormen.

Kommer jag över till land en gång,

Skall jag min Herre prisa,

Tacka för hjälp uti faror mång",

Den han mig täckts bevisa.

Kör: Väl må du storma, upprörda sjö!

En är, som makten äger.

Våg, du må gärna din fradga strö!

"Stilla!" snart Herren sä^er.

2. Bräcklig är båten och vinden hård,

Stänket går stundom över.

Herren, som har om de sina vård,

Vet, vad envar behöver.

3. Se, ifrån stranden, där fyren står,

Glimtar det ej så sällan.

Och över djupen det hemåt går;

Blott några knop emellan.

Där bortom vågen mitt hem jag har,

Glänser likt soluppgången.

Livsfloden glimmar så underbar,

Viskar om nya sången.

K. G. S.

233. Vreda vågor.

Lägg dig till vila, du stolta våg,

Tro ej, du makten äger.

Har du väl glömt att en gång du såg

Honom, som "stilla!" säger?

Kör: Ser du ej klippans urgamla fot?

Vågar du mot den svalla „

Båtar det längre att med ditt hot

Dig såsom hjälte kalla?

3.

Dör du ej förr, så, jag vet, en gång,

När du till klippan hinner,

Då skall den tystna, din vreda sång

Då, när din grav du finner.

Söker du hindra mig på min stråt,

Borde du mödan spara.

Där, invid klippan vi skiljas åt;

Då kan jag tryggad vara.

Lägg dig till ro, då du ej kan nå

Dem, som på klippan bygga.

Klippan är Kristus; den skall bestå.

Vi äro evigt trygga!

K. G. S.

336

234. Han är min sång.

Uttrycksfullt.

Arr. av C.~E. Nordström,

-W — — r~ i-*— il— ■sr 1 -?--? — ¥-*—<* — \ — V 1

u ~ l V T P I I P P £ P

1. Det

2. När

3. Men

lju - der en

An -den till

jag" får en

ton där

kor - set

los - sad

vill

lo - va

jag får Guds

hos Gud en

EP

P £ P I P

in - - ne, Och hjär - tat

le - - der, Och skå • da

tung - a Där hem - ma

h N .,

#— T — 0±- T — 1 T —~ * *— T !

P I P

S |j Tj « U *■ U I I u u ti u u

Gud. Det sjung - er i själ och sin - - ne

Lamm, I still - het jag då till - be - der

gång. Då skall jag hans namn be - sjung - a

Likt kvitt - ran

Min Her - re

Med bätt - re

de fåg - lärs

på kor - sets

och hög - re

i *

I \> V t l> I f

I p p p " -^ I I p p £ p I p I ^

ljud. Ett tu - sen - falt tack mitt hjär - ta Vill gi - va med var - je slag Till

stam. Och to - ner så re - na, kla - ra Jag hör i - från Ii - vets land, Men

%. Då kla-gar ej mer min ly - - ra, Och tor - kad är sor-gens tår; Då

>P

-f^-Y

t h h ^ h I h I ^

— 0:

I P

Ii J* k // m f

1=1-

I

ho - nom, som bar min smär - ta

kan dem ej rätt be - sva - ra;

mäk - tar jag har - pan sty - ra,

©#^P#É

It;

n

£=?#==!£

n i

±z>=zl*:_

I P i

I lyd - nad, till Guds be - hag.

Jag bor ju på ö - - de strand.

När Je - sus jag skå - da får.

N N N K ! -^

I

.0 — _É. +

-i-r-t

m

337

Kör.

-r *

II mf

.///"

I

n

=1=5=1

är min sång, Han är inin sång, Tills jag för tro - nen där en gång Får

K i N I , h I * h I h I N I h j ,

I • b I* Ib

I P I

IjCD

i f f f ib i ■#■■*•— .r b r *-

1 P

stäm-ma

Om

h

I

P I

Je - sus min, Som köpt mig med sitt blod till sin.

h J. h

_^_.

i is I h ■ 1 h I

235. Ljus i dalen. 236. En Gud, som hjälper.

1. Det lyser i mörka dalen,

När Jesus emot mig ler.

Då skingras de bittra kvalen,

Ty kärlek i allt jag ser.

Ej någonting mig förskräcker;

Han leder mig med sin hand,

Tills morgonen en gång bräcker

Där uppe i ljusets land.

Kör: Han följer mig, han följer mig,

Han är mitt ljus på livets stig.

Ej någon ann" mig lysa kan

Igenom dalen såsom han.

2. Han aldrig de sina sviker,

Han följer i med och mot.

Allt mörker för honom viker,

Och nattliga dimmors hot.

I dalen hans röst jag hörer;

Den tystar min klagans ljud.

Sitt barn i triumf han förer

På stjärnestig hem till Gud.

3. Det bräcker en dag omsider,

Och fröjdernas morgon gryr.

Var dimma, snart vad det lider,

För glimmande solen flyr.

På hemlandets sköna höjder,

Där ljuset för evigt ler,

Jag skådar min Gud förnöjder;

För dalen jag räds ej mer.

K. G, S.

3.

Visst ha vi en Gud, som hjälper

De sina i kamp och strid!

Ej någonting då oss stjälper;

Han hjälper i rattan tid.

Han hjälper i bittra nöden,

Han hjälper i med och mot,

Han hjälper i själva döden,

I svallande vågors hot.

Kör: Min hjälp han är, min hjälp han är!

Min frälsnings Gud är alltid när.

Till korsets stam jag får gå fram;

Min frälsnings klippa är Guds

Lamm.

Han aldrig de sina glömmer,

Han hjälper som ingen ann",

Om än han i moln sig gömmer,

Dock tron honom finna kan.

När fränder och vänner sluta

Och ensam du lämnas kvar,

Du får till hans bröst dig luta

Som barnet till älskad Far.

När ofta du går och tänker,

Att glömd och förglömd du är,

Sin nåd han ånyo skänker

Och dig uti famnen bär.

O," kärlek förutan like!

Den värmer mitt hopp, min tro;

Han hjälper mig till sitt rike,

Där evigt jag finner ro.

K. G. S.

22

338

iz

237. I dag hjälper Herren.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

^ IS v _

p

P

i*

nm

1. Jag slip - per sör - - ja, Ty Gud är när, Han sör - - jer

2. Är Gud min fa - - der — vad sör - - ja då? Sitt barn han

3. Han är en fa - - der så un - - der - bar; Vi går av

4. Ät spar - ven gi - - ver han dag - ligt bröd, Om än ej

j h h h

=&=&==

zx == m=z£=z

mm

r ±z =i z

3=5=

själv för mitt va - - ra; Ty

ald - - - rig för - - glöm- mer. Han

sorg jag då bun-den? För

la - - - - da han ä - - ger. Han

P P

mig och

järn - nar

mins - ta

hörs ej

— • — *-

— i-

zMz

" P

bör - dan

vä - gen,

få - - gel

kla - - ga

~ Z

P

han

den

han

för

:*=:

P

stan

jag

*W— ¥—- r-S — w ft r " "~ — " *

P P I P V P I P P I

bär.

digt

skall gå,

om - sorg har,

brist och nöd,

^=£

P

I da -

Fast han

Så ock

Där glad

h h

p

gar

i

för

han

p

mör - ka

mol - net

sip - pan

re - - der

p

och

sig

i

sitt

kla -

göm

lun -

lä -

!

- ra.

mer.

den.

ger.

3»Ei=É==3==e=^==

n Kör.

•^ .? U Ij ■*■ b * U

p

En

p . p

mor - gon

- d ag

P

har

jag

P

ke

sett;

p

Min

A.

mm

-0~ -

:§8:

går - dag

h h

zw—"-

339

crt—J-

- H*

f<—

1 •

3

I

fr—

re -

i

w

- dan

i

■ b

är

fjär -

1

r

- ran.

i

r # —

1

—H-

i

Yad

P

V

än

mig tar -

var,

h

w

P

han

t^-ff— £-

— U —

P

t :

1

T

j

t

-5-

=Ehh=-

0--AV-

5. Visst är jag lycklig för varje dag

Och glad för den, som är fjärran.

När sparven kvittrar, så kvittrar jag,

Ty se, — "i dag hjälper Herran"!

K. G.

238. Som enda barn.

Som enda harn får jag tro på Gud,

Fast han har många som sanden.

De alla äro en enda brud,

Som själv han leder vid handen.

Kör : Som enda harn får jag tro på Gud,

Han ömt i famnen mig sluter.

Och alla höja vi lovets ljud,

Ty intet barn han förskjuter.

2. I nåd och kärlek han mot mig ler,

Som om han ägde ej flera,

Men all sin nåd åt envar han ger,

Kan jag väl önska mig mera?

3. Och sist skall himlen också bli min,

Så alla barnen få säga.

Nar genom tron vi ha kommit in,

Envar får himmelen äga.

4. Som enda barn evigheten lång

Jag skall få bo i hans rike,

Och alla sjunga vi Lammets sång

Och prisa Gud utan like.

K. G. S.

340

239. Utan törne och tårar.

Förtröstansfullt.

fe£

m

=§!i&£

i

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

Ii mf

l

1. Ett land u -

2. Där skall ing -

3. I gröns - kan

4. Där frid och

tan

- en

■ de

rätt

i i

tör - - ne

vin - - ter

pa - - ra -

fär - - dig

#

r

och

mer

dis -

het

ÉeÉ=£

I

I

mmmmmm=t

=t

._. — r

i i

tå - - rar Mig

här - - ja, Där

■ lim - - der, Yid

väx - - a Och

te

W-

z=£

II V

mm

vän - - tar där hem - ma hos Gud;

fal - - nar ej kär - le - - kens ros.

Ii - - vets kris - tall - kla - - ra flod,

bil - - da till - sam - mans en krans.

i i

r^r.

Det prun - kar i

Men hop - pet skall

Med sång - en om

Och slu - tad är

:t=t=

-&-

d— i=±=-

__ — r

\t \t t "ftr *

r

&&$

ljuv - Ii - ga

skör - dar - na

Grol - ga - ta

jord - Ii - vets

! , J

I I

vår - rar Med nej

bär - ga, Då sor

un - der Jag pri - sar

läx - a — Vad fröjd att

der

ger

I

i blom-man

- na flyk - tat

min Fräl - sa -

få helt va -

de skrud,

sin kos.

re god.

■ ra hans!

=t=i=

=t=t=

*

=|=P

4*=

341

Kör.

mf , II f \ l i I l j//P

rrrfrr* 1 * 111 "

O, land u - tan tör - ne och tå - rar, Där him-mels-ka lag - rar - na gro, Och

I J . !

mm

:t=t=t

> I i I I I I hé ♦ hJ I ,

I

*9-

i i r r i

ald - rig ett tör - ne mer så - rar

i i

him - me- lens sa -

i- . i

mfmmlå^åm

r

i

ga

M-

I Salem hörs klockorna ringa

Till sabbat för evigt hos Gud.

Ej törne och tårar, nej, inga!

Blott sällhet för längtande brud.

K. a. S.

342

240. Ett kast i tro.

Varmt, innerligt.

i

s

s

-JP-

//

Ife?. av iT. G. S/ö7m.

JLrr. ay C. -i/. Nordström.

=*=

*

T

4=P

*=É

^

=Ä=J

n

-#^~ I

1. Kas-ta all din nöd på Je - sus, Lägg den där och giv dig

2. Kas - ta det vid Je - - su föt - ter, Allt som gör dig bry - de-

3. Bär det dit men ej till - ba - ka, Det som ängs - la vill din

4. Skul - le bör - dan kom-ma å - ter, Tag den ej på nå - got

JL

-X,

^p^l|EpEpiE^iE|LÉi^|l^

ro ! Dig och bör-dan vill han bä - ra, Då du gör ett kast i tro.

n; Lägg det där och låt det va - ra, Kas-ta, så att du blir fri!

själ! Låt det bli - va kvar vid kor-set, Och då har du kas - tat väl.

sätt! Säg, att den är re - dan bu-ren, Och då har du kas - tat rätt.

ijscz:

Kör.

sas

2i%

f- P " Y V " \ \ v V \" y y " \ Ut

Läm-na stort och smått åt Je - sus, Läm - na allt - ej blott en del, Tag det

t. — H- r— u — * •

I

i h j:

m=

rtz

iEEEPE

-t,

// mf

343

il

till - ba - ka,

Och du har

t T

kas - tat fel.

r 1/ \> $

Skulle känslan till dig säga,

Att du själv din börda bär,

Svara: "Den är lagd på Herren,

Och då bör den ligga där!"

K. G. S.

241. Tomma kärl.

Herren, Herren blott behöver 2.

Få ett tomkärl såsom ditt,

Ty hans kärlek flödar över

Utav nåd till alla fritt.

Kör: Giv ditt hjärta, det begär han, 3.

Giv det då, så tomt det är;

Ty då får han hela äran,

När hans fullhet flödar där.

Endast tomma kärl han söker;

Andra tar han ej emot.

Hjärtats frid han då föröker,

Utestänger sorg och knöt.

När din brist dig helt förskräcker,

Nåden flödar mycket mer.

För ditt tomma kärl den räcker;

Gud sin fullhet åt dig ger.

Tag då nåd för nåd och bida,

Tills din tomhet flyktat har!

För de sår, som ännu svida

Har han mycken balsam kvar.

K.

G. S.

344

242. Mer än miljonär.

Förnöjsamt

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

II P

1. Snart får jag lyf - - ta mitt arv där -

2. "Allt är det E - - dert", så står det

3. Min skatt är Je - - sus; det är min

4. Den ny - - a dräk - ten jag där får

sfci

■ hem - ma, Fast här på

skri-vet — Nog har jag

lyc - ka. Yem kan väl

bä - - ra Och ej för-

E9fefc*=:&=

4*-

J> _P I J> k h h

-» r— J— s -m * É É~

yl—J

i

r

a

iiH

II mf

=t-

¥

t »

jor - den jag fat - - tig går. Min Je - sus sä - ger, han snart skall

skat - ter, det må ni tro! Och bor - ger - ska - pet, det är mig

fat - ta, hur rik jag är! Med Ii - vets kro - na han skall mig

ak - tas av värl - den mer. Min Je - sus ta - ger mig hem med

l^-T— t

lÖÉ

II P

:t:-it

- * m— — * i- -2—1.

u r ij n i TT

--£-

Kör. p

otz: —

kom- ma; Vem vet, kan - hän - da i det - ta

gi - vet : Jag får för e - vigt i him . len

smye - ka; I tron jag bär den ju re - dan

ä - - ra, Och him - la - ar - vet han åt mig

SjÉÉIlöÉlÉfÉilil

år!

bo.

här.

ger.,

_ # -_

-*--

Vad gör det

345

II mf

■ K II N ] // m l N

i p. b \> V ! P ^P P U I p P ^ ^ " P P P

då, om än ryk - tet sä- ger, Att jag är ring - a och fat - tig här? När ett o-

N k ^ h i h n l\ K l

I N r> N is J J\ h fr J

//f N *

* * * " IJ ■•»••■■*■■•■■#■ -0- -0- \J i j P"

van -ske -ligt arv jag ä - ger, Då har jag mer

h h h

fe*

l fr fr fr

K-L

än en mil - jo

— * — * 0— — ^ —

i i/ r

5. Så kan jag lycklig mot målet vandra,

Fast jag är ringa och fattig här.

Mitt testamente kan ingen klandra —

Jag får långt mer än en miljonär.

K, G. S.

243. Alltid lycklig.

1. Jag tror på Jesus och vilar stilla,

Fast stormen rasar och stänket yr.

Det kan på färden ej gå mig illa,

Ty Jesus, mästaren, båten styr.

Kör: Halleluja! Han kan stilla vågen

Och tysta vinden, om än såsvår.

Jag sjunger lycklig och glad i

hågen,

Ty han, min Jesus, vid rodret står.

2. Jag tror på Jesus de mörka stunder,

Då ej en stråle av ljus jag ser;

Ty bakom molnet— o, vilket under! —

Han finns, min Jesus, och mot mig ler.

5.

Jag tror på Jesus den skumma natten,

Ty hoppets stjärnor do stå i brand.

När skären hota, han står vid ratten

Och håller rodret uti sin hand.

Jag tror på Jesus den sköna stunden,

Då jag får tälta på Tabors höjd.

I dalen är han med mig förhunden,

I ljus och skugga han är min fröjd.

Jag tror på Jesus, när känslan viker

Och egna planer ses gå i kvav.

Hans fadersomsorg mig aldrig sviker;

Den är ett bottenlöst kärlekshav.

K. G. S.

346

ii

244. Ur livets källa.

Seeee

§!|pe=*£

it:

wmm

1. En häl - - so - dryck ur

2. Din häl - - so - - flod mig

3. Mitt kärl är tomt och

4. O käl - - la skön, på

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonessow

zst:

I

P *

Ii - - vets käl - - la

ve - - der - kvic - ker

törs - ten brän-ner;

di - - na strän-der

g # — j — G>~

Gör sjä-len

I allvars-

Ej nå - gon

Min säll-het

-0 1

_^_j

mm

i— ^

__ __

stark för da - gens id.

ti - - dens kamp och nöd;

sval - ka värl - den har,

gröns-kar vid din flod.

Eii

wmm

i

l

När An - dens fris - ka flö - den

När jag i tron ur käl -lan

Nej, ic - - ke en o - - as jag

Mitt kärl e - mot ditt djup jag

h JL

I

:t=É

fa:

*=s=t§E

mi

väl - - - la,

dric - ker,

kän - - ner,

sän - - der — I

Jag

fro - - das tro och hopp och frid.

se - - ger får mot and - - lig död.

skön som kor - sets käl - - la klar.

pur -- pur - - vå - gen, Lam-mets blod.

^

i -É-

I

347

Kör.

tt k

k

H N

r J

,

" "J

k

k

,N

- V rbi- p

p

- -ä

...

■" "i:.:

,K""

*k

>w jf J

! ^ "

A m

fil \ -j »

fm ff •

""S

h*

é - 1

:-?--

i*

—f—

"V i

. .nr

- Hf -

0\

^ 5

giv

mig

1

all ■

1

tid

r r

di - - na

flö -

- den,

Min

dy

"t

- re

^ ^- ±

-» 0-

I

jL

^^ÉF=E=fcf

h

*.

is Is

=fi=

fäÄ 1

"3 3 ■

j~:

•f

■ *_ -*

f J 3 - n

lf * .f

-f--h

i

: zX

1 Ä

1

7

- u «£

=%)

-p * ? i -

i i r i

Je -

- sus, dag

för

dag;

Och kraft

jag

har i Ii - vets

1

^4 -r ■

1 1

JL M.

1

— -i

-i -

•f

— « — « —

■ p t? .

# — i

- p :

r -J J J J -,

m m i* ... "1

t^-#— t-

H= — "-

" t :

l

1

E " * É -^ 3

:§:=

ii

-i.

r f

den, Ty

ut

om dig jag är så svag.

h i i i i i

— J— T J * "

(K. G. S.)

t±zdtr

T"

348

245. Vårvindar.

Mel. av K. Gr. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

W==£

Äi

-*r

t I

"5

-J-

//

g. —

V i V

1. Det blå - - ser en vind så un - - der - - bar Från

2. Det stan - dar en skön och ljuv - - lig tid För

B. På jor - - den skall fri - den här - - ska då; Med

4. Det vars - - lar om som - mar och ljuv - - lig vår I

£ifÉ=E

I "

D 1 fc-

m

hem - lan - dets

al - - la som

kär - lek skall

e - - - vi - - ga

i

// mf

zJ=3l-=é=.

t r

skö - na höj - der;

tro och hop-pas.

värl - den fyl - las

väx - ters ri

■5- —£. r

TT

Det vär-mer och ly - ser en

Det dräcker en dag med

Och lej - on och kid till -

-t-

ke, Och bru - den sin Ko - nung

^"

m

m

sol så klar, Som

ljus och frid; Se,

sam - mans gå Och

skå - - da får I

— *Z

-0ZZZ

väc - ker

fi - - - kon -

Frids - fur -

strål-glans

mitt hjär - tas fröj - der.

- - - - trä - - det knop-pas.

sten e - - vigt hyl - las.

för - - u - - - tan Ii - - ke.

:*=fc=t=

ii

349

Kör

Så värm då, sol, ocli blås då, vind, Att fröj-der-nas vår må komma! Värm

si hl h i N J * h J * fc ^ J h J. i h

■^—■3—^—jL

f v v r v i f

jszrj^^ö;

P I I

I

upp oss och smek var blek-nad kind, Att kär-lek och tro må blomma!

(K. G. S.)

i ^ fc l h l ■ h i J* i $ } ! h i i

It:

iiéeéese

h l

ig

:t— *-

350

246. Var hälsat, kors!

Mel, av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

»EEEE

f t r i r r~TT

=1:

-T-

I

m

1. Var häl - sat, kors, du en - da hopp För kval - da män" - sko-

2. Du e - vigt tri - um - - fe - ra skall Högt ö - - ver syn - dens

3. Din tron står fast; den grun - dad är På nåd, i fri - dens

4. Du tro - nar ö - ver la - gens makt, Du dö - dens bo - - jor

I

^33=5=

i

e^eÉee#eNeM=F- :

HSÉ

sa

*

mm

an - - den! Till

hin - der; Be -

ri - - ke, Och

kros - sat; Som

-jpL-

dig

- seg -

tör - ■

by -

qrzit

rat,

no ■

te

lyf -

vid

kran -

till

ta

din

sen

din

h

-4..

m

blic - - ken

fo ta -

vitt - - ne

fot du

i

i i.

m

opp, Likt

pall Du

bär Om

lagt En

fa

blom - man

mörk - rets

kär - - lek

§5!se

ut - - ur

väl - - de

u - - tan

värld, som du

4 JL V.

san

bin

Ii

för

den.

der.

ke.

los - sat.

Kör,

¥=¥

-*-:

-?=3

Var häl - sat, kors, du

351

i i p i

lov

1 I J

E9E5 —

,h — -r — r — r

- nom sek - lers lopp Dig värl - dar - na hem - bä - ra.

(K. a. S.)

h i i i K J !

£ jL-

_ # -_

Hi

352

247. En ton allt då och då.

långsamt; med fritt föredrag.

mf

Göran Möller.

yc — -a- — n — *

-*— *-■**

T T ~W ~t S- ~Z.

i> u u p p p

1. En ton jag hör allt då och då Från gyll-ne harpors land;

2. Kom frisk och ny med ord om den, Som för min synd blev död,

3. Sväll ut och bliv mitt livs-ac-kord, Du ton från o - van där,

4. Kom, Hel - ge And", med ton så skön Om Je - sus gång på gång;

IS IS

V

Cch

Som

Och

Sä*,

S=I=é

U — ^4-*— * — é--*4 1 : — ±_^=*z=p=:H

k h-t-h h b ^-+-* * # * +-I n i

p— ^— ^— "— ut— "-" r? v- *- *— rf

p i

stil - la vill jag ak - - ta på, Tills sjä - len står i brand,

gick ur grav till him - me - len Och fräls - te mig från nöd!

giv min hjär - te-sträng så hård En ton om Je - sus kär!

att jag är hans mö - - das lön, Och klangfull blir min sång!

Kör.

P P P P P P P P P P V P P I

Kom, hem-lands-ton, kom då och då Från sängens skö - na värld;

2 M

2 ^ h J> js J> u.h .h .h js

: ^fe=ftj=£

:p=::

w r> ^ ^ . r> r> r> ^

-P — V — V-

_*

-P— H

//

SS^ligOiigill

Ji m ~

P P P

vill och j"a<

min har - pa

y p P ^ "

i, Högt ö - ver synd och flärd.

h N ^ ^ ^ t ,(K.O.S.)

0^ «_ ^

#-

353

248. I ebb och flod.

Jag sänka vill mitt ankar ned

På klippans fasta grund.

I tron, om än på farlig led,

Jag vilar ut en stund.

Kör: Se"n komme ebb, se"n komme flod

Och storm av alla slag,

Jag vilar trygg vid Lammets blod,

Tills det blir lugnt en dag.

2. Visst är min farkost rank och svag

På tidens vreda hav.

Men har mitt ankar säkert tag,

Min båt går ej i kvav.

När sista stormen ridits ut

Och vågen lagt sig har,

När bränningar och skär ta slut,

Till hamn i lä jag far.

Jag bärgar mina segel då

I hamn av frid och ljus,

Där intet skum mig mer kan nå

Och aldrig stormens brus.

Se"n får jag lugn och ljuvlig ro,

Då solig morgon ler;

Och fri från stormar får jag bo,

Ty havet är ej mer.

K. G. 8.

249. Du vinner blott därpå.

Misströsta ej i nödens stund!

Var glad, lyft blicken opp!

Stå stark på ordets fasta grund

Och sätt till Gud ditt hopp!

I nöden prövas vännen bäst,

Hans kärlek likaså,

Och när du lider här som mest,

Du vinner blott därpå.

När ugnen stundom ter sig svår

Och lågan kännes het,

En Gudason vid sidan går;

Och vad du tål han vet.

I nöden prövas etc.

Ej skulle himlen bli dig kär,

Om du på rosor gick;

Men stinges du av törne här,

Mot hemmet står din blick.

I nöden prövas etc.

När du från nöd och kors blir fri,

Då skall du klart förstå,

Att nöd och nåd gav harmoni;

Och allt du vunnit på.

I nöden, prövas etc.

K. G. S.

250. Kom gärna, sol!

Kom gärna, sol, och titta in,

Kom med din varma flod

Uti mitt hjärta, själ och sinn,

Så har jag hopp och mod.

Du hälsar mig ifrån den stad,

Där Herren Gud själv bor:

Det gör mig nöjd, det gör mig glad,

Och Gud blir rik och stor.

Kom in uti mitt hjärtas tjäli

Och skingra köld och nöd!

I morgonstund, i senan kväll

Giv ljus och solskensglöd.

Ty har jag sol uti min själ,

Då har jag himmel re^.

Mitt hem i ljus jag ser så väl

Och stad av ädelsten.

3. Ack, lys mig då, du nådens sol,

I tidens dunkla snår,

Att jag kan se den nådastol.

Där nåd för nåd jag får.

Kom gärna, sol, och titta in,

Med dina strålars glans,

Och hälsa mig från Jesus min;

Säg mig, att jag är hans.

K. G.

23

354

251. Lammets sår.

Ej långsamt; med fritt föredrag.

mf

*=

Göran Möller.

|l

:öl

3EEE

*=¥

E3E

£^

(•

l>

l>

1.

0,

hu

2.

o,

hu

3.

o,

hu

4.

o,

hu

ö:

-*— -s- ♦

fr

> — c-

p p

T r X S t ~r- t

P p u» - u» u» P 1^ U» P

ru stort, när jag får se All himlens prakt och glans

ru stort att se Guds stad 1 här - lig - het och ljus

ru stort att skå-da få De ga - tor ut - av guld

ru stort att där få bo i e - vig - he-ten lång,

Och

Och

Och

Ut-

ipzizp:

• — j — * -*

-V—

-II P

-0-

p

iÉ i-?-:

rr

É^É,

" P u

al - - la hel - gon strå - lan - de Med Ii - vets se - ger

med de fräls - ta vand - ra glad Ut - - i min Fa - ders

in - - för tro - nen bär - gad stå Från all min synd och

i en ljuv - lig sab - båts - - ro, Och sjung - a Lammets

-krans.

hus!

skuld!

t

m

f*ÖÖ

Ö=£

iF^Fff

Kör.

ii

//

^5z:t

r

&%

t» p p *" * * r i t t> t t>~ \

Men störst av allt jag skå - da får, Näst Gud och Je - sus kär, Det

3E

SE

=£==£

y

^ P P P p p p ^ T S * fT^l I

p p p y p

blir hans sår, hans dy - - ra sår, Som just för mig han bär.

®É

V-

h

-*0-

Ért2;

-l

jé—

_j._^_

i

355

Ja, allt blir skönt och underbart

I himlens sköna land;

Och resan dit får bättre fart,

Blott jag kan se dess strand.

K. G. S.

N:r 252, se n:r 144.

313. Det finns en stad.

1. Det finns en stad högt ovan där,

Som aldrig vackla kan.

Av ädelstenar byggd den är;

Den Jesus åt mig vann.

Kör : O, sköna stad, där Gud själv bor,

Din like aldrig fanns!

Dit upp, dit upp min Jesus for

I härlighet och glans.

2. Där skall ock jag få bo en gång

Och se dess sköna prakt,

Och sjunga Lammets nya sång,

Ty så min Fader sagt.

3. Re"n fröjdas jag vid tanken på

Att snart få vara där,

Dit ingen sorg mig mer skall nå;

Det första gånget är.

4. Men störst av allt, som möter mig,

Det blir att skåda Gud,

Där frälsta skaror fylka sig

Kring Lammet som dess brud.

K. G. S.

356

253. Lägg noten ut!

Arr. av J. Sonesson.

N _4

••f P h u " f ij u i P »#■ p *■ r r L> r

1. Jag bi - da vill, till

2. Ja, ut på fis - ke

3. På strån - den vill jag

4. När så du ut på

P P P

dess du sä - ger! "Lägg ut och för din båt från

vill jag fa - ra, Om än min båt är rank och

nä - ten sköl - ja Och la - ga, vad jag kan for-

ns - ke bju - der, Jag föl - ja vill på o - känd

m

te

N is h

"-i^-

$

rit.

fr

*^i-

v u

I-*

*Ev

v i v

wn

r

strand!" När blott ditt väl-be-hag jag ä - ger, Jag drö - ja vill än - nu på land.

svag; I säll- skåp med din fis - kar - ska - ra Jag fis - ka vill min kor - ta dag.

stå, För att på vi - kens kla - ra böl -ja Dem sän-ka ned och fis - kar få.

stråt, Till dess din röst till äng-eln lju -der: "Drag no -ten upp, skilj fis - ken åt."

-I-

3=5

h h h

éi—5 — • — m

-är—ä * »-

r^_i« — — -

=t=tc

te

AJL££

År

h h

V U

4,

it

v v v i v r r T&t t ^ p r G ^ ^

u ^ "P r u

Jag läng - tar att ro

Ut

på fjär - den Och sjung - a glad min fis - kar-

^^EE^äE^EE^E^E^E^E^^EtE^^

357

rit.

S

r * p c r * ^ ^ i £ t? & ? r f% f f •

sånsr. Ei ffi - ves bätt - re lott i värl - den Än att få fis - ka da - gen lång.

g J 6 (K. G.S.)

J. h h h

-# # 0-

p p

320. Slummersång.

1. Jag slumra vill med Gud i hågen

Och skåda mot ett bättre land.

När så den brister, harpobågen,

Jag får en ny på andra strand.

Se"n ljuder ej den brustna strängen,

Som klagat här så vemodsfull;

Ej missljud blandas i refrängen

Från renstämd harpa utav gull.

2. Jag vill, min sista ton skall bliva

Om Gud och Lammet, när jag far r

Och då av hjärtat hyllning giva

Åt honom, som mig frälsat har.

Se"n blir det tyst med klagolåten;

Där finns ej mera ack och ve,

Ej någon kind, som är förgråten;

Men alla Fadern hyllning ge.

3. Då skall min gyllne harpa klinga --

Se"n brister strängen aldrig mer!

Och klagoämnen finnas inga,

Då Gud och Lammet säll jag ser,

länk, hur saligt det skall bliva

1 himlen där, bland helgons rad!

Då får jag Lammet hyllning giva

Och prisa Gud förnöjd och glad.

K. G. S.

358

Ej för sakta.

mf

254. Guldstaden.

Ärr. av C.-E. Nordström.

K

=8-

;=te=*:=d=

t r T

U U U

1. Högt ö - ver

2. Där är vår

3. Him - me - len

jt-rwf

m

=&:

ti - dens köld och is Lju - der vår sång till Herrens

rät - - ta hemlands ort, Byggd av en pär - - la var - je

är värt skö - na mål, Sta - den den flarn - mar som ett

, n r*i k h h n i P J1 N

_j — JL-éJ _& j-4—* — 4_jE,_j_iL_=JL[L

H

-x

*=P=i

I

fc=t

-r

pris, Hans, som med säll-sam mäs - tar-hand Ke - der oss hem i lju - gets

port; Lam-m et och Gud är so - len där; Guds-bar-nens rät - ta hem det

bål; Och i dess ljus vi teck-nat se, Att Her-ren Gud vill se - ger

K

v *.

J. k i J» J. J» /> r> J

*=t=

fcE6=g fefe =g=É£

r^fe*

//

f— 1-

N-

— 1 K-

// K

i

1

land.

är.

ge.

1

t-

Un ■

Upp

Ar

*

P

der-

till

än

h

-rf-

T

P

har

den

vår

h

\-4-

F

1

är

sta ■

väg

1 —

p

vår

■ den

här

h

— —

— .?.

i *p

sto - re

mången

ne - re t

"V

* tit:

f ?. ? T 0~ b r «c 3

i p p p i P

Gud, Kor-set oss bring-arbud på

gått, Arvslott i ljus de ha - va

rang, Tyst-nar dock ej vår gla - da

■ _#i — \?~ f— if-+-r — f—fi — T«-3

,-^r

— }/—

^:

~l=

— * —

— i~ —

1/

-0 — -#-

T tr ]

.^_^__ ^_?u4-u_ u— £_ £_]

ing

// cresc.

3ÖE

ÉZ.Z±=ZÉZ

p p i v i " i n P

p i i i

bud Om all hans nåds för-dol-da skatter och hans kär - - lek rik.

fått, Pri - san - de Gud och Lammet, som så här - ligt fräl - - sat har.

; Runt vå - ra nej - der och mot himlens höjd den hö - - ras skall.

LJLJ" l J ^ ii" i h i r- i i

=±=l

359

Kör.

5Ö 1 r

N- — * ä-

■— i^^ — «? — r<- ~ #i — * — #"■ -"i-^^ «? -*-

i# l -

— i 1_.

Jf-- 0- -r- fr-

V 1 - 1 "

^==-^ hfe p

I guld - sta - dens

prakt Vårt hem är för - lagt, Och

N J. 4 —

i- — . h h , i s \—P h

d. J é 1. é P- é. é é

^

T=*

der sång det går

J jl I -£ T — H-s-fr •-

I I ff|j I b

l> I

Guds - lam - mets spår.

u

=E

Vi

J__4 — -*

*

träng -a oss

fram,

.-■■ • V |- — v

Med tro på Guds Lamm,

gggsjj

..=i__-ä

^s

w/ 7

Som

: fcE

ZÉIZ

zäi

-**■-

T

& S $=3E=

I.

här - - ligt kan

T

r=r

fräl - - sa frän

all

El*

p=±

^

I

synd.

iH

360

255. Gud tar nog vård om dig.

Lugnt.

Mel. av K.

Arr. av

Sjölin.

Rosén.

l>

1. Tryc - ker

2. Fruk - tar

3. Skul - le

4. Tro - fast

h h

-m 0-

dig

du

du.

han

P v

sraär - ta

för att

k än - na

vår - dar

-X

3=

-0-

-0-

-r

jéioé

5 -w-E

och nöd och sorg, Gud tar nog vård om dig.

du bortglömd är? Gud tar nog vård om dig.

dig svag och arm, Gud tar nog vård om dig,

dig dag för dag, Gud tar nog vård om dig.

mm^^-

h h h I

-V-

P P P — t-i-t — b-

p

P P

I P

: -7-?- :

Sfeö=5

~0

P

Han är

Se, ö

Skän-ker

Aid - rig"

din

ver

dig

han

i _ lj \i_ M

klip - pa,

dju - pen

vi - - la

svi - ker

$=!--

v i

.#i.

^=?

fe^å^i

p i p

p

din fas - ta borg; Gud tar nog vård om dig.

han själv dig bär; Gud tar nog vård om dig.

in - vid sin barm ! Gud tar nog vård om dig.

sin kär-leks lag; Gud tar nog vård om dig.

-i-t—0 — — 1«4 X-V—i—

V^\

=£=s:£:

-3±i

li=i±=*—l±z£zzi

Gud tar nog vård om dig,

.*• fc Jt l jl jt- i

-■ ^

Ig

P P P u " I

Aid - rig, nej ald - rig han änd-rar sig,

gte^i

J*-

.-^

-^

£S^EÖE*

JL^JLJ5-JUU-JLJ

P P P

sopfe^-i^

p i P

Ii - vets stig; Gud tar nog vård om dig.

é. é. Mi r> j* r> i h

p p

w*.

x — * i — « — * — — W~i— J^-P 1-.

Och när du kommer till himlens port,

Gud tar nog vård om dig.

Salig för evigt — o, tänk, hur stort!

Gud tar nog vård om dig. K. G. S.

N:r 256, se n:r 171.

N:r 257, se n:r 184.

361

258. Fader vår.

i i

i i

fs I I

1-5;* —m—m m — m—y

!=fc= ,-T=»wr. m -=i i l=Éz

-I — V-

^w=

Arr. av C.-E. Nordström.

mf //

1 v i i i i i i i f i i i U i •

1. Fa - der vår, som är i him - len, Hel - gat var - de, Gud, ditt namn!

2. Ske din vil - ja här på jor - den, Så - som den i him - len sker!

3. Gud, för - låt oss vå - ra syn - der — Se vi lig - ga för din fot —

4. Och i fres - tel - - se ej led oss, Att vi ic - ke fal - la må,

„ n cresc. II f K

-ty — i- — * — p— ~r ~* — ? — p — T r- — t — f — r J -fS. — f

iii

I v I i i i I I I V I " I

Kom - me ock ditt him - mel - ri - ke, Slu - tes fol - ken i

Giv vår nöd - torft al - la da - gar, Du, som till de ar -

Så - som vi ock dem för - lå - ta, Som må bry - ta oss

U - tan fräls oss i - från on - do, Låt oss Ii - vets kro

±=±x . - J J- * i

i

din famn.

ma ser!

e - mot.

na få!

-é- é-

r

ÉÉÉÉIÉIÉÉÉÉÉÉIl

II! I

5. Ty, o Fader, ditt är riket,

Din all makt och härlighet;

Dig ske lov och pris och ära,

Amen, i all evighet!

259. Morgonsång.

Tack, min Gud, att jag fått vakna,

Styrkt av nattens frid och ro,

För att ej behöva sakna

Nåden att på dig få tro!

3. Änglars vakt omkring min hydda

Gav du mig i senan kväll,

De från faror helt mig skydda,

Yaka troget vid mitt tjäll.

Pris ske dig, att jag får börja

Dagens id* i Jesu namn,

Slippa knota, klaga, sörja,

Då jag slutes i hans famn!

Ingenting mig nu kan störa;

I din kärlek mår jag väl.

"Frid i mig", jag. där får höra.

"Amen", svarar då min själ.

K. G. S.

362

260 a. Suckar och klocktoner.

Innerligt.

mf

2FEE

Mel. av H. P. Danks.

Ärr. av C.-E. Nordström.

=&

1 ^ ^ P £ P I I \ V V V V *

1. Her - re, låt min suc - kan blan - das I den bön som nåd be-

2. Låt ock mig på nå - den le - va, Du, som re - der sva - lan

3. När en gång min har - pa dom - nat Och min suc - kan tyst - nat

m$E&

h J i J h __/ h h *

tiii^=^:i=:t:=z=t==zt5=:=:tiz:z:^===:^-:

föl

@§s

m

ilJL\-

~0-

-0 —

X Mr

ij r"

11

&==: =

mm

gär, Att

bo. Låt

har, Låt mig

en

mig

när da - - gen

en klip - po -

på ditt "full

T"

ran - - das, Jag får va-

Som mig skän-

Ge - nom pär-

- re - - va,

• kom - nat"

ii

mmmm,

T=T

te=

mm

^tJei

tp

T l

m$

ra där du är. Och när him - - lens kloc - kor bju - da

ker frid och ro. Då jag ä - - ger hopp för Ii - - vet

le - - por - ten klar. Se - - dan skall min har - pa kling - a

■JEZ

-Ji.

iH

i

jSl

mf

363

// f t

1=1

&

I

Till

Och

Som

l c:

=&#

&

att

i

en

trä - da

dö - den

klock - ton

J* i t?i

in - - för dig,

Ii - - ka - så.

e - - vigt där

Låt

"Nåd

Och

1_J

*==£

en

för

i

Se

^

//«/

m

m

--te:

T^

V v g

nå - dens klock - ton lju - - da,

nåd" — då är mig gi - - vet

Je - sus byll - ning bring - a

-j-

Att du ock har nåd för mig.

Att få in i him - len gå.

För var suck han hör - de här.

(K. G. S.)

t=&=tc

£831

f

261. "Du är den skönaste 4 ".

O, så skön du är, min Jesus!

Ingen skönare jag ser.

Full av kärlek, nåd och sanning,

I min nöd du mot mig ler.

Kör: O, så skön du är, min Jesus,

Var jag än må möta dig!

När i tron ditt namn jag nämner -

O, så skön du är för mig!

Ser jag dig som barn i krubban,

Eller du förklarad står,

Skön du är, den stig du vandrar,

När du emot korset går.

,5.

Ser jag dig den mörka natten,

När du kämpar för mitt väl,

O, så skön du är min Jesus!

Bu är himmel för min själ. ^

Ser jag dig med törnekronan,

När du upp till korset går,

Skön, oändligt skön du bliver,

När jag ser de djupa sår.

Skön du ses på skyar -sväva

Ifrån jorden hem till Gud;

Skön du komma skall tillbaka,

När du hämtar hem din brud.

k: gl s:

364

260 b. Suckar och klocktoner.

(Detta ackompanjemang är avsett för solosång eller brumkör med sopransolo.)

Mel H. P. Danks.

Innerligt. Arr. av C.-E. Nordström.

™>f \ ,s N //

V-

I

I

Du,

Och

den bön som nåd

som re - - der sva

min suc - kan tyst

fey

n j h

be - gär, - - Att

lan bo. Låt

nat har, Låt

4=

en

mig

mig

fe

Ö 1

3=

gång-, när da -

få en klip

gå på ditt

l fr fr J h

T r

gen ran -

- po - re - -

u f ull-kom -

j—

i

- das,

- va,

- nat"

■m

f f f P*

\> P P P

T

du

=E*

eirfl:

Jag får va - ra där

Som mig skänker frid och

Ge - - nom pär - le - por - - ten

J>l fri 1 fr N /

-ztztztzzzzözzziiizz. fc=L;:=b:=:3

II PP

rfr

=^Hw^¥4^^^^^

ar. -

ro. - •

klar.

CL"

Och

Se -

p au

när him-lens klockor bju - - - - da

jag ä - ger hopp för Ii - - - - vet

dan skall min har-pa kling - - - a

m.

*-Tm~ * — *^ +~tr~ j " — g — " — * — r t~

£1

:p=zpz

"r

365

m

-0-

Till

Och

Som

HP

é \ é

t=2zl2==tzz

Låt

"Nåd

Och

I ii

It

;Ö£

£==^

^

u

V

-rr

**^

n

mm

att

i

en

trä - - - da

dö - - den

klock - ton

± te-

in -

Ii - ■

e -

h

— 0—

- för

- ka ■

vigt

dig,

■ så. -

där

L-*-

!eg

-0-

-N - T

//

— »—

en

för

min

, f

—0—

V

nå - - dens

nåd" — då

Je - - - sus

klock - ton

är mig

hyll - ning

lju - - -

g-i ■

b ring -

da -

- vet

- - a

-M

mf

_L LZZ - T- — 1 3-F-l— I ?a "^kd 1

ock

in i

suck han

har nåd

him

hör

här.

(K. G. S.)

&=&

h h h jTTj j

261. "Du är den skönaste".

O, så skön du är, min Jesus!

Ingen skönare jag ser.

Full av kärlek, nåd och sanning,

I min nöd du mot mig ler.

Kör: O, så skön du är, min Jesus,

Yar jag än må möta dig!

När i tron ditt namn jag nämner -

O, så skön du är för mig!

Ser jag dig som barn i krubban,

Eller du förklarad står,

Skön du är, den stig du vandrar,

När du emot korset går.

3. Ser jag dig den mörka natten,

När du kämpar för mitt väl, .

O, så skön du är, min Jesus!

Du är himmel för min själ.

4. Ser jag dig med törnekronan,

När du upp till korset går,

Skön, oändligt skön du bliver,

När jag ser de djupa sår.

5. Skön du ses på skyar sväva

Ifrån jorden hem till Gud;

Skön du komma skall tillbaka,

När du hämtar hem din brud.

K. Ge.

366

262. Ungdomssång.

Värdigt.

xl mf

*^ UK?"*

V " I b

Folkmelodi.

~P — ST

l

t t

ÖS

m

1. Nu en ung - doms - ska - ra sam - lats har

2. Låt oss då, o, Her - re Je - sus kär,

3. Tol - ka skrif - ten och din An - de sänd!

4. Res ditt kors - ba - ner i - bland oss här,

É3=§i£=É

För att hö - ra

Vid ditt kors i

Öpp - na, Her - re,

Blod - be-stänkt, i

-x—j^-f—ji—ji-j — — x—ji

-JL

sa •

fär

i

dig, o, Je - sus, ta - la

dag få sit - ta ne - der

lig - he - tens brun - nar

ger un - der - ba - ra,

Om din nåd och kär - lek un - der-

Och få skå - da så - ren, som du

Och din eld i var - je hjär - ta

Att en - var, som ung - doms-mär - ket

ju*

i

jL jL

i

ert

i

--Z&Z

v - *. — s. — v

v v v v

1EÉI

bar, Som så här - ligt kan var själ hug - sva - la.

bär! Nu din ung - a ska - ra här - om be - der.

tänd, När du oss i dag ditt ord för - kun - nar.

bär, Må för - - bli i hel - gad ung - doms - ska - ra.

i»-

P

Om din

Och få

Och din

Att en-

EP

-£-}

JUl

±-&

ttt

-0*~

-j—j-

*=å

367

-T — P

I

I V V P v v

I I

nåd och kär - lek un - der - bar,

skå-da så - ren, som du bär!

eld i var - je hjär - ta tänd,

var, som ung-doms-mär-ket bär,

Som så här-ligt kan var själ hug-sva-la.

Nu din ung - a ska - ra här - om be- der.

När du oss i dag ditt ord för-kun-nar.

Må för - bli i hel - gad ung-doms-ska-ra.

5 V v I

I

5. Sänd din Ande över land och trakt,

Så att frälsnings vågen högt må svalla,

:,: Att de fallna resas upp med makt

Och envar må här ditt namn åkalla.:,:

6. Så vi vilja prisa här ditt namn

För din segerkraft och dina under

:,: Och se"n där i himlens sälla hamn

Evigt tacka för de sköna stunder.:,:

K. G. S.

368

263. Glimtar i dalen.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arv. av J. Sonesson.

It

1. Följ mig ge - nom da - len, o, min Je - sus kär, Var min sol, när

2. Stun-dom dold du föl - jer på min stig så trång, Lå - ter dock för-

3. Har jag dig i da - len, ej jag fruk - tar då; Än som för Jo-

4. När min af - ton skym-mer, sänd en glimt av ljus, Att jag kan se

T-

N N I h h h

b &__J1_JL_£. t _j! *L__* &_

mol - nen stim - dom skym - ma här. Du

nim - ma glim - tar gång på gång; Och

su - - a kan du stil - - la stå. Sol

må - - let i min Fa - ders hus. Ser

m&L

är ljus i nat - ten,

när dig jag ä - ger

i stri - dens vim - mel,

jag mel - lan mol - nen

_> — -N-

-s>-

-0-

-v

m

KC

ljus i dal, på höjd, Sol på

klar och mu - len tid, Sjung - er

sol till Ii - vets slut! Sjung- er

so - len glim - ma där, Sjung- er

Ii -

jag

jag

jag

P P P P

vets him - mel, ger mitt hjär - ta fröjd,

i da - len, full av hopp och frid.

i da - len, tills jag käm-pat ut.

i da - len — tills jag hem-ma är.

fefc

.9 V-

\

_jSL

h -P V -J- ±

h h

-K |_. 1- h 1 1 — h v- h- K—

369

Kör.

n^m

-0-

Sänd en

m&i

?--ft^

ten strå - le, sol så un - der - bar,

Låt den mel - lan

h h h

_ä i ♦_

h h h N I

_* é å * SL

"-¥=V-

*:

rf- — ^

TT h j

mol - nen glim - ma

p

ljus

=F=*=1!=

och klar,

p

Om

P

ej

I

stan - digt sol - sken

££

eS=

=F :

É^P

„ , S IS h K K rit b N N

P P " P I P " P P I I P P P " I

åa£

giv en glimt i -bland! Den för - vand - lar da - len till ett solskensland.

(K. a. S.)

_4 4 å å g> é — — — ■*. , S> S* é — —

_t

r

N:r 264, se n:r 68.

N:r 265, se n:r 68.

24

370

266. Fläktar från korset

Mel. av K. Gr. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

1. Vad är det för fris-ka fläk-tar Jag känner ut - - i min själ? Det

2. Var stil - la, min själ, och lyss-na Och an-das i ful - - la drag. Det

3. Jag böj • er mig stil - la ne - der, Min torn-het jag an-das ut; Det

4. Här vil-le jag gär - na drö -ja, Tills hembud min an - - de fick; Men

r i i r t r r v ■ * * r *

-7—

är, som om vå - ren kommit Och vintern sagt sitt far - väl.

är ju Guds hel - ge An - de, Som föl - jer sin giv - na lag:

fläk - tar en Ii - vets an - de, Som gör på min vanmakt slut.

ack, jag är än på jo r- den, Där pil - gri-men for - dom gick.

I |fc N ,s.,|NI*N-" h

ÅJ*_? * ■*-*"

=fc

X

Det

Han

Här

Men

p i i p i t u i p r— p p

sjunger som vå-rens lär-ka, Det kvittrar som få - gel - sång — O,

ta - lar om Je - su hjär-ta, Han tol - kar hans kär-lek varm; O,

fin -ner mitt ar - ma hjär-ta, Sin him-mel vid kor-sets stam: Jag,

söt - ma min an - de fin-ner Vid kors - trä-det gång på gång ! Så

ft

J ■*- •*•. W

i

^fe

_|= p — p — t — £_.

£=£

=B=t=

i i » \ v t \ t, r~t

r p r t v , p i^p

mån -ne det är från kor-set, Där fräl-sa-ren dog en gång?

skul-le jag då ej lyss -na Och lu - ta mig till hans barm?

full ut - av säll-het, an-das Till - bed - jan - de för Guds Lamm.

häm-tar jag kraft att i - - la Mot hemmet med ju - bel - sång. (K. G. S.)

I

fe

t—-

t ,T m W. W,

I

-I*

-I-

h

* r-

t t i p

^m

371

267. Nog ville jag sjunga.

Nog ville jag ständigt sjunga

Om vännen så underbar,

Men ofta blir tyst min tunga

För kärlekens stämma klar.

3. Och när invid Jesu hjärta

I stillhet jag vila får,

Då glömmer jag nöd och smärta

Vid blicken uppå hans sår.

Kör; När Anden om Jesus talar

Och målar hans bild så skön,

Det ringer i hjärtats salar

Till stillhet i tack och bön.

O, vore mig givet fatta

Hans kärlek så mild och stor

Och korset så helt uppskatta,

Där friden i fullhet bor!

När röstea från vännen ljuder:

a Var stilla! Jag älskar dig",

Och han till sitt bröst mig bjuder

Att vila en stund hos sig;

Då skulle min harpa klinga,

Om stigen blev än så trång,

Och fröjdernas klockor ringa

Till sabbat vid korsets sång.

K. G. S.

312. Jultoner.

1. Från Betlehems sköna nejder

Det ljuder en hemlandston;

Den kommer från löftets höjder

Och går ifrån zon till zon.

Min Fader, jag vill dig lova

Jag stämmer i sången in —

För himmelens stora gåva;

Din enfödde Son är min.

Kör: Se, gyllene harpor glimma

med himmelska toners ljud.

I morgonens arla timma

Hör"s änglarna lova Gud.

3. Vid krubban jag faller neder

Och böjer mig stilla där.

Vid barnet min själ tillbeder:

Min frälsare kommen är.

Var hälsad, Guds Son från höjden,

Du furste av Davids stam,

Som givit oss julefröjden!

Vår hyllning vi bära fram.

K. G. S.

315. Det håller.

1. Det håller att tro på Jesus —

Allt annat är falska stöd.

Hans namn är den fasta klippa,

Som bär uti liv och död.

Ej någon, som har förtröstat

På vad Han har gjort och sagt,

Har kommit på skam — nej, ingen

Men fått uti striden makt!

Kör: Det håller att tro på Jesus;

Han bär oss uti sin famn.

Med tro på hans fasta löften

Vi finna en säker hamn.

Så kom då, envar, och pröva

Den kraften, som korset ger\

Var stilla och tro på Jesus,

Tills honom du evigt serl

4. Det håller att tro på Jesus,

När skuggorna läggas ut,

Då aftonens sol går neder —

Det håller till livets slut.

K. G. S. — E. P— n.

372

268. Varför frukta?

Något raskt.

töÉta

Arr. av C.-E. Nordström.

ii

-Ni

-#*■-

tt

-ä- ~

1. Var - för fruk - tar du dig för den dag, du ej sett Och för

2. Var - för fruk - ta, när mot - gång - en bli - - ver din lott, Och när

3. Var - för fruk - ta, när vä - gen av tör - - ne blir trång? Her - rens

4. Var - för fruk - ta, då ut - sik - ten skym - mes i - bland? Se, hur

2-ÉÉ

-b — w

fUlÄLt-Xr ^

=$==$=£

-*~

&=£

^

— i- — k

.-I

3*=*3Z

I

=# I =S

det, som du än - nu ej ser? Tac - ka Gud för den nåd, som han

sor - gen vill tryc - ka dig ner? Tac - ka Gud för den nåd, som du

sol - sken så milt mot dig ler. Tac - ka Gud för den nåd, som han

här - ligt ditt hem - land sig ter. Tac - ka Gud för den nåd, att han

E§3&£

ssm

-•-*-

I -C-

5QG

^ * - 4 * -

-*-- fc

=t

fe»=

II mf

-~—-h-

m=å

åt dig be

re - - dan har

lo - - vat

för dig

en

i

i

rett.

fått.

gång.

land.

VBR

Om

Om

Om

Om

du le - ver,

du le - ver,

du le - ver,

du le - ver,

fr fc

Y \j Ij *

ZSÉSZ

får du väl mer.

får du väl mer.

får du väl mer.

får du väl mer.

5. Varför frukta, då rosorna blekna till

slut?

I det härliga land får du fler.

Tacka Gud för den nåd, att han själv

håller ut.

Om du lever, så får du väl mer.

6. Varför frukta, om döden dig möter en

dag,

Då din Fader sin hjälp åt dig ger?

Tacka Gud för hans nåd, fast du kän-

ner dig svag !

Tänk, där hemma du får mycket mer.

K. G. S.

373

269. Vad gör det?

Mel av K. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson

1. Vad gör det om vå-gor-na vre - da gå, Då vin - dar - nas Herre har sagt: "Jag

2. Med Je - sus vid rod - ret jag räds ej mer För vå - görs och bränningars svall. Ty

3. Han ta -lar så vän-ligt, hans röst jag hör, När vå - gor - na vredgas mot mig; Och

4. Och fy - ren, den blin-kar, och stranden ler, Be - strå - lad av Gol-ga- tas ljus. Vid

m

dädBE.

■■8-fr-t-

föl -jer dig sä-kert; så räds ej då! Jag har ö - ver vå-gor-na makt",

ham-nen där bor - ta i tron jag ser, Där vin - dar - nas sa - ga är all.

in- vid hans hjär-ta all o - ro dör, Han järn - nar i stilt - je min stig.

löf - te - nas stjärnor jag må -let ser, Där tys - tat är stor-mar-nas brus.

teöfcz*:

is * h

*=$&=?.

ä — »i-

• •

4=>-

zit=$z

V U P

«:

Kör.

? ? v . p u i \> \ \> p p * p p p r-r p

För vå - gen mig upp - åt, jag ser ju land, Där vän-tan - de ska- ror- na stå; Och

h M

bi

rrr~innr T"rry

Ä=ÉI

f

st:

r*

^s^-

V i — i

går det mot dju-pet, han tar min hand. I bå - ten jag sjung-er än - då.

^ , * l k (K.G.S.

fe h h h

. — p_

:t=t

H=8fc=|Sz=pi

r=f

374

270. Lys som en fyr b åk!

Med känsla.

t„ mf

— — jr=£

Ärr. av C.-E. Nordström,

, . //

w m

-t-. F —

1 C

I

rr

ZÉZZZ

1. Stå ej vän -tan - de att stör - re ting du gö - ra må, Un-der-

2. Där finns skug - ga du kan skingra på en ens-lig stig, Där finns

3. Bru - ka gå - vor - na, som Gud dig gav, upp-på hans fält; Då skall

4. Kas - ta strå -lar ut till den, som ut - - i mör-ker går, Giv en

h J? jl

mm

±=4^,

m%

p U y v

skat - ta ej vad

prov -ning - ar och

Je - - sus stads dig

Ii - - ten strim-ma

T

som är nar.

sorg som tär,

va - - ra när.

här och där.

, t, / ji j* i i i

Var-dags - Ii - vets mång-a

Där finns bör - dor än att

De - - la ut av Ii - vets

Kär - var så - som lön du

^ h h ^ n ^

/ s w* >*. >* -V

=i=:

\ I 1 m f I K

småting gudstjänst är ock-så! Lys

lät - ta — låt ej hind - ra dig; Lys

bröd, Där Her-ren Gud dig ställt; Lys

sä - kert en gång bär - ga får; Lys

som en fyrbåk, där du är!

som en fyrbåk, där du är!

som en fyrbåk, där du är!

som en fyrbåk, där du är!

-1 , . I — ■ # h-

375

Kör.

V V I j

Lys som en fyr-båk,

j. i ^ i T

t — fl — t: p p 1 t-T ^ — 1__| 1 £_£ — ^ —

brän-ning - ar och skär ;

Lys

m

pI

h i

som en fyrbåk, där du är!

Från engelskan,

JL + ± | | ■ ,

271. Ungdomssång.

1. O, hur skönt att tro på Jesus uti unga

da"r

Och i honom hava all sin fröjd!

Ungdomsglädje och en tryggad framtid,

allt jag har;

Pris vare Gud i himlens höjd!

Kör: Pris vare Gud i himlens höjd!

Pris vare Gud i himlens höjd!

Härlig ungdomsglädje, lycka, frid

och fröjd —

Pris vare Gud i himlens höjd!

2. Nu jag valt att följa Jesus på min färd

till Gud,

Leva till hans ära glad och nöjd,

Han som gav sitt liv i döden för sin

kära brud —

Pris vare Gud i himlens höjd!

3. Ingenting mig kan förnöja av vad värl-

den har,

Ty i Jesus är min själ förnöjd.

Ungdomsglädje är att äga vännen un-

derbar —

Pris vare Gud i himlens höjd!

4. Jag är lycklig i min Jesus, ty han äls-

kar mig;

För hans vilja vill jag vara böjd.

Ungdom sfriska rosor har han plantat på

min stig —

Pris vare Gud i himlens höjd!

K. G. S.

376

272. Släpp in fåglarna!

J. A, Hultman

1. Släpp

2. "Gud

3. Gol -

4. Hör,

it:

P=

-jkz

in fåg-lar -na som sjunga! Låt ditt fönster stå på glänt!

är kärlek", sjunga al - la, Sam - la - de vid kor-sets stam;

ga - - ta är sång-ar - lun-den, Där de al - la gi - va ljud

de sjung-a om ett hjär-ta, Som i dö - den brus-tit har

Z*tT

n -j-„

-0-

-J>--

-&* i^

u

•^ -N — ~ -rf ^ ^- — *-+ — i- — -P 1

£ P P P

P P P

Säng - en skingrar dimmor tung-a; Löf - tets fåg-lar Herren sänt.

Och när de - ras sång -er skal-la. Hörs: "Full - kom-nat! Se, Guds Lamm!"

Om den fas - ta frälsningsgrunden, Lagd ut - - av en e - vig Gud.

För att sking-ra dödens smär-ta — O, en sång så un-der-bar!

-Jl

•I — j~i-| — I — I — H^^Esas 1 t — ^-f— F— f-F-fl

&-&

Kör.

Löf - - tets fåg-lar med sin vi - sa Gi - - - va här-lig livs-mu-sik.

m

maMmmm

377

--«g >?* — 3* — k- ~» — w — 3 5 — ^- -rri — d~i — * t — *-+- *-* — i

i> p

Lyss- - - na och din Fa - der pri - sa, Och du blir på gläd-je rik.

h

1 1 1 — t-- 1 -! — i — i — r-- 1 ^

I

:t=t

HH

Släpp in fåglarna, som sjunga,

Och du blir på himlen rik.

Lyssnen, både gamla, unga.

Till en underbar musik!

K. G. S.

273. Ungdomssång.

Framåt under korsets fana!

Uppåt, hemåt till Guds stad

Tåga vi på livets bana,

Nu en ungdomsskara glad.

Kör: Under sång vi hemåt tåga

Till vårt rätta hem med fröjd,

Och i Jesu namn vi våga

Kämpa för vårt mål i höjd.

2. Livets lycka ha" vi funnit,

Ungdomsglädje, framtidshopp,

Ty, vår Konung allt har vunnit;

Vi vår fana lyfta opp.

Nu vår lösen är att följa

Jesus i vår ungdoms vår

Över hav och över bölja,

Tills envar där hemma står.

Kristi kors vi vilja dyrka —

Kristen tro är lycka nog —

Och bland fädren ha vår kyrka,

Prisa den som för oss dog.

K. G. S.

378

274. Golgatafloden.

Jublande.

9éeé:

mf

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

II

1. Från

2. Den

3. 0,

4. Så

-0-

*=^ — -k — ^4-

— ^ — p- — p — +-

—i — * — p— *-

Gol - ga - ta

fly - - ter så

här - - Ii - - ga

kom, och du

flö - dar

stil - - la

flod i -

IeHö§=Se

-0-

-0-

3>=

-0-

en

till

från

re - ning från

mäk - -

en

kor

syn

_|

• tig flod,

och var,

sets stam !

den får,

r-A-S

C

\

//

mf

■ V- flit

^

k i

fér»-

_£_

~| "

r "

17*

d "

H*

- ^

_ Z^

n ^ ^

^

— £-

— *-

#i-

^ ^ !

J

~ É ~

-i — ?— 3h

P*

ske

ske

ske

ske

#JLJ

1

Gud!

Gud!

Gud!

Gud!

" 4

•7

Ä •

1 -

Ä -

Ä -

5

- ra

- ra

- ra

- ra

IS

i

ske

ske

ske

ske

T-

(

Gud,

Gud,

Gud,

Gud,

1

ä - -

ä - -

ä - -

ä - -

ra

ra

ra

ra

P

Flo-

Två

Pris

Flo-

h

den

dig,

va -

den

h

är

och

re

är

_ — ._g_ — ^ -j

p p p

Guds-lam - mets

ald - rig en

Je - sus, Guds

öpp - nad i

"cvit

^• -

Ti

ti%s.

* # J n

L_ljLtftu

f •

m - - - - si

^-^ "fl.

0"

fi

f " r rv i

w

■ff

p

- V

p "

^ ,~

^

: !>" "

- Ö

— I? 1> t "i

b

" t?

i

*

// /

-+, —

i

L7

:=PJ

I

dy - - - ra blod; Ä

fläck blir kvar; Ä

dy - - - ra Lamm; Ä

Lam - - mets sår; Ä

ra ske Gud

ra ske Gud

ra ske Gud

ra ske Gud

-ji

JL-A

=fKI

Lfel=fe3

höjd.

höjd!

höjd!

höjd!

-0--

^

379

Kör.

m

-i=t=i

-r-p-f-Y-r^-r

P u - - - - - i p p

O, vil - ken un - der-bar, mäk- tig flod! Ä - ra ske Gud,

il S C

- h j^d^=

J. ^ i.-

F — p-

-h h—

K I

//

##

p t- gr

ra ske Gud!

=gz=3E=Kfc=t=:

i

m/"

II f s

i

ZJSS^

m

\> \j * * * *

Här - Ii - ga fräls-ning i

IS IS ^ ^ h ^

\> P

I

Lam-mets blod; Ä - ra ske Gud

i höjd!

J. ± ±

^ ^ \ r

-*—*-

4^-

(K. G. S.)

I

380

Något långsamt.

fe

275. Han kan.

J. Sonesson.

tm > r r r .f r r * ?T~ ^F

1. Hu - ru skall jag må - let hin - na, O - för - vit - lig,

2. Hur be - stå i var - je fa - ra, Som i Ii - vet

3. Hu - ru skall jag kun - na hä - va Allt det on - da

4. Vem be - seg - rar syn-dens lå - gor, Där

. . I h I

f

ren och

mö - ter

mitt

:Bvd?-rg-«— *

h— ?— r=2 — » — # — #-— #

r— r— t

._«• i 1 é_

mång-en själ för -

-r

t~ r

1^

skär?

mig?

bröst,

■ brann?

I

i Hu - ru skall jag

I Hur skall jag min

Själ - visk-he - tens

Vem för - ja - gar

: BFb=* :

J-

Itz

-£ — — # —

ö - ver - vin - na

fot be - va - ra

stäm-ma kvä-va,

dö-dens vå-gor,

i i

Fi - - en - - der- nas står- ka här?

I - - från var - je vil - lo - - stig?

Tviv - lens och be - kym-rens röst?

Där så mång-et hopp för - svann?

i— r

n

£=±å

-§-

r—r

i

Kör.

Livligare".

Bi

-0~-

I

i r i ii ut * i i ?

Ic - ke jag, men Je - sus kan!

i

i

h I

I I

gfeE= ^^E|

?=&*--

Jag

i

är svag, men

ic - ke han.

^

ii

jsL_ n

-

fåp-r-r

— i — >■■

— T

"1 T-

-i-

f

hrr

?3 Z

— -j-~j

r J

—0—

" 3 fl

1 1

I hans

*Han", så

0, min

Svar jag

j I

(•• *

I v

namn jag ]

hör jag

själ, ej

har på

! I h

i-

i

traft

or -

Ii -

1

é

1 1

skall fin

det sva

du bä

vets frå-

i J

- na,

-ra,

- va:

gor

1

é

[-J-J-

i

Hu-

u kan

Je - -

I

n

-v-

i

- ru

full -

sus

det

1

svag

kom

kan —

mäk

i

— H 1

1

jag

-ligt

-vad

. ti - •

|

: t

själv

fräl

sa -

ga s

(E.

i

jL

än är.

- sa dig".

lig tröst!

Han kan!

Gr. Bohman.)

&$rt :

p- "

i

— i

■t

i

— p —

— —

— i —

-r- Fl

t_L_ F _ r z

-r-t J

: fc-

t t

—0 —

r J

1

—1

— 1

— f. —

— k —

276. Vad vill du jag skall göra?

381

Säg- vad vill du jag skall göra

Dig, som är så arm ocli svag —

Kanske dina suckar höra

Och fullborda mitt behag?

Ja, jag vill! Jag hör din bön,

Ty du är min mödas lön.

Jag vill frälsa dig ur nöden ,

Giva frid och vila skön.

Se, jag burit har din smärta,

När jag dog på korsets stam;

Och då brast för dig mitt hjärta,

När jag led som offerlamm.

Ja, jag vill! o. s. v.

Ingen suck jag kan förgäta,

Som från dina läppar går.

All din längtan vill jag mäta,

Nöden din jag väl förstår.

Ja, jag vill! o. s. v.

All din smärta har jag tagit,

Uppå korset allt jag bar;

I mitt blod jag dig rentvagit,

Ständig rening nu du har.

Ja, jag vill! o. s. v.

K. g. S.

277. Frälsningsfloden.

1, Frälsningsfloden mäktigt flödar

Ifrån Lammets djupa sår.

Syndens makt i hjärtat dödar,

När jag fram till korset går.

Kör: Sköna flod, så underbar!

I din våg jag rening har.

Frälsningsfloden mäktigt flödar

Ifrån korset, djup och klar.

2, Frälsningsflodens klara bölja

Skänker rening stund för stund,

Kan mig fri från tvivel skölja,

Giva säker ankargrund.

3. Frälsningsflod, o, må du stiga

I mitt hjärta mer och mer

Och mitt liv så helt inviga,

Att blott Herrens vilja sker!

4. Frälsningsflod, på dina stränder

Frodas kärlek, hopp och tro,

Tecknad på min Jesu händer,

Har jag tröst och evig ro.

5. Här mitt hjärta svalka funnit —

Aldrig ebb men ständigt flod.

I dess djup min synd försvunnit -

Pris ske Gud för Lammets blod!

K. G.

278. Lammets bröllop.

Snart skall Lammets bröllop firas,

Väntanstiden blir ej lång.

Då skall bruden härligt siras,

Sjunga Lammets nya sång.

Kör: Bröllopsdräkten sömmad är,

Livets krona väntar där.

Halleluja, Jesus kommer!

Snart det ljuder: Han är här.

3.

Ingen tår skall fällas mera,

Stungna handen torkat den.

Tåreämnen finns ej flera

Hos vår Gud i himmelen.

Hemma inga suckar höras,

Aldrig mer ett sorgebud.

Sabbatsvilan kan ej störas;

Evig frid vi få hos Gud.

Ingen nöd, som vållat gråten,

Intet kors skall trycka mer.

Nya Edens port upplåten —

Gud och Lammet säll jag ser.

K.

G. S.

382

279. Stilla, tyst!

Något långsamt.

h-rj-f

J. Sonesson.

__j_ — _

i— 1— i ?r~?—

r i i p

i

i

I

1. Je - sus, da som mak - ten ä - ger, Tys - ta stor-men

2. Stormen ra - sar om-kring bå- ten, Li - ten jul - le

3. Kommer du på vred - gad böl-ja, Hjälp mig kän-na

4. Kommer störtsjö e - mot bå - ten, Till - säg den att

I h I III!

_J_Ujfe_irf_ T _ÉL__J \—ä é_*_*

-0—0

|_=^_B ^J 02. 0-

T T

I I

och dess

makt-lös

dig i - •

gå för -

i

T

i— i — r

*=*=*=*

=p=p

^il

t— r

brus!

är.

■ gen!

■ - bi,

=0=

te^m

*

I

I i

zjfct

-,/-#-

i

=*

EÉl

I

SE*=

När ditt "var - de" blott du sä - ger,

Stänket yr på kind för - grå-ten;

Skul-le o - känd dräkt dig höl -ja,

Tills en gång jag lyk - tat strå ten;

I h ! I

I— J 4- 4

Då blir fär - den lugn och

Ser blott brän-ning - ar och

Lär mig se dig ock i

Se - dan — må den helt gå

ljus.

skär.

den.

fri!

n

A

i

3=

Kör.

f Livligare.

1 — j__^_

:*zq

Säg ditt "stil

I I I

V

la,

I f I I I \JJ

stil -la, tyst", Tills i

mi

r— r

EJ^H

h I i

I

ditt barn du kysst!

h i , i

*=t

-#-i«

--*£

--*=

&

-A — i-

3-

4-— 1~ V-T

f I I U

TTf

När ditt "var- de" blott du sä - ger, Då blir

i h i l I l f Jl J. , jl i Ä

fär - den lugn och ljus.

I

-0 — — 0i. — 0-

r— t— r— tr

~—\zz

i

383

5. När den sköna hamn jag hunnit,

Där ej mer en våg mig når,

Skall jag se, hur blott jag vunnit

På en färd, som var så svår.

Säg ditt "stilla, stilla o. s. v.

K. G. S.

28Q. Endast dig.

Herre, tack att jag får äga

Dig i klar och mulen tid!

Sorgerna så litet väga,

När jag smaka får din frid.

Endast Jesus vid min sida —

Och jag nog av sällskap har.

Genom tron jag vill förbida

Dagen, då han hem mig tar.

Kör: Endast dig! Och jag är nöjd;

Du är all min frid och fröjd.

Har jag dig, då kan jag leva

Och från jorden vara höjd.

Endast Jesus med på vägen -

Se"n må rosen sluta sig.

Då jag slipper stå förlägen,

När hans famn omsluter mig.

4. Endast Jesus, när jag gråter;

Han kan torka tåren bort.

Och när sorgen kommer åter,

I hans sällskap blir den kort.

K. G. S.

281. Över djupen.

Se på Jesus, ej på vågen,

Fäst din blick på Mästaren!

Skåda framåt, glad i hågen,

Lita blott på Frälsaren.

2. Sätt din fot på vredgad bölja„

Han har makt att stilla den.

Löftet är: Jag skall dig följa

Ända in i himmelen.

Kör: Lämna egen båt, gå fram

Över djupen till Guds Lamm.

Se, han vill och kan dig frälsa,

Han som dog på korsets stam.

Där hans fötter fordom vilat,

Kan du trygg och säker gå;

Och där stormarna ha ilat,

Du, som han, kan vila få.

4. Lämna hoppfullt egna stränder!

Gå den böljomslagna stig i

Där han står, dig räck"s de händer,

Som från djupen frälsa dig.

K. G. S.

384

282. Solsken.

^ y.

Amerikansk melodi.

// ■

..v rp

Xb k

i*

1 p

-K

* m

i

IF

r n.

fra" ?

\ /

J

■,s

* -i

■#- ■#■•

i i

tän - ker,

må - lar,

bå - gen

smär - ta,

! 1

ä

v

Fast

En

Och

Ej

\> u

ku - len

våg av

loc - kar

natt finns

h h

-w-—

1.

2.

3.

4.

P r r

J- *

i

U

än

för

■gyl

mer

h

é

0—

en gång,

mitt hjär

■ ler har

av sorg

— 0-1

p

jag

-ta

- po -

och

+ t +

P u .P

Nog blir det

När An - den

Då nå - dens

Där skyms ej

h h h

sol-sken

Je - sus

sol för

so - - len

i i\

*&&-

_ .

— i — ? — £■

" m

* " é"

m m

m

^ \y i»

1 /

v V-

— ö 1< öJ

■ l- u

V

V v

V -

: l~

- É

É

p p -

! I

höst

ljus

brus

där

UEÉÖEEjE

gor

mig

■ ten

i

^S=fc=£=

T

-v

da - gen

ly - - ser

sträng att

sol - - upp -

mörk och

på min

gi - - va

ing - - ens

färd.

ljud,

land.

Ett

Det

Jag

sol - stänk

flor, som

ser mitt

glömt är

yfa =

~y

— t

-o-

då och då mig him - len

skym -mer Je - - sus - so - lens

sol - skens-land där bort - om

allt, som så - - rat har mitt

skän-ker, Och hjär - tat jub-lar

strå - lar, Det bris - ter snart, och

vå - gen, Och hjär - tat ] äng-tar

hjär - ta. Jag ba - da får i

m

1ZU~~9JZ

385

Kör.

un - der

ljus blir

till

ljus

mitt

sol och sång.

sjä - lens värld,

hem hos Gud.

Ii - - vets strand.

i*ri— strr

EtäEÉE

Hii

O, vad fröjd, o,

vad fröjd !

(K. g. S.)

j i

iöill

283. Aftonklockan.

O tänk, när tidens aftonklocka klämtar

Och Herrens folk i vilan tågar in!

När ifrån jorden han sin skara hämtar,

Ur Jesu hand en var får kronan sin.

Sälla dag, sälla dag!

Då få vi se och möta våra kära

Och aldrig mer behöva skiljas åt

Men evigt giva Gud och Lammet ära

Där sorg ej finns, ej saknad eller gråt.

Sälla dag, sälla dag!

3. Då få vi se, vad ögat aldrig skådat,

Få se i glans, vad här vi trodde på,

Och äga allt, vad ordet oss bebådat;

Då alla frälsta omkring tronen stå.

Sälja dag, sälla dag!

4. Vi se de sår, ur vilka blodet flutit,

Se honom själv i härlighet och glans,

Han, som förbundet evigt med oss knutit -

O; tänk, vad fröjd att evigt vara" hans!

Sälla dag, sälla dag!

k. g. s.

284. Min nåd är nog.

Det blev så tyst, så mörkt som natt i sko-

gen,

Och solen sjönk i dystra molnet ned.

Guds Ande, väl med skickeisen förtrogen,

Jag hörde viska: Hoppas, tro och bed!

Bida blott, bida blott!

Men silverkransen omkring molnet dröjde;

Den förde blicken mot en högre zon,

Där midnattssolens strålar hoppet röjde,

Och genom molnet glänste nådens tron.

Bida blott, bida blott!

3. Där såg jag honom uti ljus förklarad,

Som ofta sagt: Min nåd är nog för dig.

Yar stilla, och du är av mig bevarad;

Se, jag är med i skuggan på din stig.

Bida blott, bida blott!

4. Det gav mig mod att inför Herren bida

Och taga stunden, fylld med nöd så svår.

"Av molnet skymd, jag står dock vid dia

sida,

Och nöd och nåd utur min hand du får.

Bida blott, Bida blott!"

K. G. S.

N:r 285, se n:r 180, N:r 286, se n:r 180.

N:r 287, se n:r 208. N:r 288, se n:r 176.

25

386

se*

■lå

289. Se till mig, o Fader!

Mel, av R. G. Sjölin.

Arr. av J. Sonesson.

\

W=G

i

t=-jn

-*

i

Tf

Se

Se

Se

Se

I

I V

till mig, o

till mig, då

till mig, då

till mig, när det blir trångt på jor-den,

Fa - der i det hö - ga,

nö - den mig om - slu - ter

gen grö - da brin-ner

Ä

wm

> > i i

Se till mig i - från

Och när o - tron vill

När blott as - ka ut-

Och då hoppets stjär-

ZÉIZZÉZ

t

v r; % t u a ] i^ u u u u • i

din lju - sa borg, Du som har för mig ett fa - ders - ö - ga

för - - fö - ra mig, När mitt ö - ga sor - ge - tå - ren gju-ter -

av allt är kvar; Och då jor-disk lyc - ka helt för-svinner,

na slock-na vill; Du - ka då de ri - ka löf- tes-bor-den,

Och som

Hjälp mig

Skärp min

Att min

i

fe

Kör,

- — — 0-

P V v

TJ

TT

hjäl

blick

tro,

jm

•per i all nöd och sorg.

att ständigt se på dig.

för vad du lo - vat har.

mitt hopp må väx - a till.

h l h h ^ l

— _i w. ^ m r —

O, mitt barn, vad kan du mer be-

0, mitt barn, vad kan du mer be-

N h

£p— f

:«tzi«t

3E

*=«=£

-V—9-

■3gci

i

tt

mf

*=£

^— i

ZÉIZ

> — zr

TTT^J

I

ga

ra,

ra,

Då jag är din Fa -der och din Gud? T .. ,

Då jag är din Fa -der och din Gud? U1 S oca

ggÉH

i=t

K-J-JUlJUl^l^LA h *

^=^i

t

^=5e§e|

387

^i:

«=

TV

u v

--■J=T-

TT

~? — r

1^1

bör-dan har jag lo - vat bä - ra, Tills du klä-des ut - i bröl-lops-skrud.

§st=

h h h h h i

i

I

ipzzzpz

-V P-

?c

5. Se till mig, när aftonklockan klämtar

Och när arbetsdagen slutad är;

När du mig till sabbatsvilan hämtar,

Se till mig i nåd, o Fader kär.

K. G. S.

290. Det lilla.

Om din Fader giver dig det lilla,

Tag då detta med ett ödmjukt mod.

Tacka honom då, var sedan stilla,

Kanske snart han sänder ymnig flod.

Kör: Tag det lilla, lilla, som han giver.

Små, små droppar bilda också hav.

När i hjärtat större rum det bliver,

Får du mycket mer än vad han

gav.

2. Tag det lilla, som så mången glömmer !

Tag och tacka, tills du undfår mer!

Ty i tacksamhet sig ofta gömmer

Kika skatter, som i tron du ser.

3. Tag det lilla utav Herrens händer!

I det mindre stora ting han lagt.

När du tager grandet, som han sänder,

Skall du se: Det växer, som han sagt.

Tag det lilla utav jordisk lycka!

Se, det stora är förvarat där,

Varest ingen kan det från dig rycka,

Då du valt din sällhet, där han är.

K. G. S.

291. Tänk en gång!

1. Tänk en gång, när jag fär Jesus skåda

Uti härlighet på himlens strand.

Och då, frälsad ifrån jordens våda,

Aldrig mer jag nås av syndens brand.

Kör: Sköna dag, du ler bak stjärne-

randen

Evighet, då ingen natt finns mer,

Där till avsked ingen räcker han-

den,

Men där Gud och Lammet säll

jag ser!

2. Där blir ljuvt för dem, som här fått

lida,

Där blir ljust för dem, som här haft

natt.

Kändes såren här så bittert svida,

Där är läkt vart sår, vart hjärta glatt.

3. Vänner, som mig lämnat här på jorden —

Hemma får jag evigt dem igen,

Alla mötas vid de rika borden,

Bärgad är var trogen Jesu vän.

Tänk, när jordens nöd. är evigt borta

Och sin lösning alla "varför" få!

Nödens dagar synas då så korta,

Och Guds vägar klart jag kan förstå.

K. G. S.

388

292. Pingstsång.

Ej fort.

is

mf

1EE

1. Fris

2. Dop

3. El -

4. Se

ka

i

den

han

-P-

vin - - dar

An - den

brin

dö-

fläk-

och

ner, som

per än

-ta ge ■

i el-

han kom

som for -

nom sa -

dens flarn

att t än

dom - - ti -

TTT

len,

ma,

da,

■ ma,

TT

Pings - tens

Svar på

Lo - vet

Fri - gör

=M

^=tc

Jt

£

h

m

flarn - ma präg - lar Her - rens folk,

bön av him - la - fa - ren Drott,

hö - res ö - ver dal och höjd.

ska - ran i - från hö och strå,

i is" k h h h i

Stil

Ny ■

An -

Och

£=F

il

la löf - tet sän - ker sig mot

a tung - or hö - ras språ-ken

den fal - ler, som han gick att

en - var får he - lig kraft för-

fc i J^ h h N h

x

5t-7-

-V—9-

—V-

l$™P

I

da - - len,

stam - ma,

sän - da.

nim - ma

Sf-

Och bland

Var och

Him - len

För att

=&

-0--

3F=*=

dö - - da

en sin

lyss - nar

av - skild

be - - nen

del av

un - - der

Her - rens

k, h h

*■

~P Jr

V V i

står en tolk.

löf - - tet fått.

he - - lig fröjd,

vä - - gar gå.

h

iSi

389

~"5 L 1 ^ S K K "1

f

. .. i .. .\ ,_ K .

: =1 -k"

— _p * ^ —

ting det sker på var - je

J. h h h h N

ta f — •*— • — b— s — f — p—

■r-å i t fl

e :• ? S

i An - den

h h h

* ¥ jL:

ort. Folk och

län - der dop

l h h

i--" \> \- * * * ■

■Hö Å ,.. ft .

L -r u J

■r t? t -

" 1? t t? 3

mot him - lens port.

(K. G. S.)

h h

É *_

S90

Uttrycksfullt.

mf

293. Vårtoner.

Hp

Mel. av K. G. Sjölin.

Ärr. av C.-E. Nordström.

p ? p " *~" r fif f

p *

t??

p p *

1. Jag läng-e väntat på bud om vå-ren, Ty nödens vin-ter, den är så

2. I ti-dens lunder en ska - ra hö-res; Om e -vig sommar de sjunga

3. En e - vig gläd-je skall sDart in - bry - ta I himlens lju - sa och skö-na

4. Så varslar ti - den med kla- ra rös-ter, Att bröl-lops-tim-men snart in -ne

IP "4

1

m/"

i

r^-rrTY

zzzur

"^W-

? T

P

lång; Men bäst jag sök - te att tor - ka tå - ren, Kom hoppets

glatt. Av des - sa to - ner mitt hjär - ta rö - res Till avskeds-

land, Då frid och säll - het skall sam-man - kny - ta En e - vig

är. Och bru - de - ska - ran med blick mot ös - ter Sin lam- pa

tu ff~

Ö

é.

r> «>

rfcc*=3t

m

i

t*

3EEÖEE2

P P

k-

I

T

p

p P

B

lär - - ka - - med sol och sång. Högt ö - ver da - len, med lyf-tad

sång i från nöd och natt. Se, fi - kon - trä - den, de re - dan

livs - - krans på and - ra strand. Snart få vi mö - tas i fa-ders-

re - - do - - i han-den bär. Och ti-dens stor - mar T som bå - da

Siiié

it±-"

^ém

•*■ ■*■• •&

3=£

Z0=ÉZ

m

-v— V-

391

f T *• U U ö I f D b tf

ving - e, Hon sjöng om vår med sitt kla-ra ljud; Min längtan väcktes: O, att jag

knoppas, Och grå - a marken bär blomsterskrud. Vid den - na fäg-ring jag gläds och

hu - set, där borden du-kats för Kris - ti brud. Så lyft då blicken dit upp mot

vå - ren, De al - la kom-ma med hemlandsbud. Så höj då blicken och tor-ka

tf=

*

-r 1-5 1-5 Kr -. H

£=£=

fing - e, Härnäst du flyt - tar,

hop-pas Att näs - ta blom - ma

lju-set; Här -näst kan - hän - da

tå - ren; Den näs - ta tor - kar

=é=é

gå med till Gud!

få se hos Gud.

vi möts hos Gud,

må - hän-da Gud.

Min läng-tan

Vid den - na

Så lyft då

Så höj "då

^

3=ft

I

g

i*

.0 1 ^

rit. - - - ^

T-

T T" "it

if f f r r*T c r

väcktes: O, att jag fing-e Härnäst du flyt -tar, gä med till Gud I

fäg-ring jag gläds och hoppas Att näs -ta blom-ma få se hos Gud.

blic-ken dit upp mot ljuset; Här-näst kan-hän - da vi möts hos Gud.

blic-ken och tor - - ka tåren; Den näs - ta tor -kar må -hän -da Gud.

m

ÉÉÉ

is r>

_É i.

(K. G. S.)

Z*=S[Z

VC

T

392

294. Guds stad, Jerusalem.

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av J.

■:)--

I

I

T

\

1. Från hop • pets lju - - sa höjd Jag

2. Min tan - - ke of - - ta går Dit

3. Där får jag skå- - da Gud Och

4. Ej nå - - gon gråt finns mer Och

I

ser en stad så

upp till pär - le-

al - - la sys - kon

ing - - en värk, som

»» J J- - h J j j J i r* i i

i

präk - ■

sta - -

kä- -

plå - -

=3

I I I

^ i i

=3~

- - tig. Den ler i e - vig fröjd, Och sång - en bru - sar

- - den, Där hel - gon - ska - ran står Och Je - sus med i

■ - - ra I här - lig, snö - vit skrud Och Lam - met lov hem-

- - gar; Ej tör - net smär - ta ger, Men Kris - ti kär - lek

J>-

~*~:i

U=

pH

=f=:

mäk tig.

ra - - - - - den.

ha - - ra.

lå ----- - gar.

32:

Där

Bq feg^EÉM

I

=|=a

mitt

?r-2Sr=:

hem,

4

I

mitt

skö -

393

hem,

Guds stad,

&&?*=&

%

Guds stad, Je -

lem !

j=*_l

m

5. Där längtar jag ej mer

Till jordens skumma dalar;

Guds härlighet jag ser

Uti de gyll"ne salar.

K. G. S.

394

295. Min segerstod.

Ej för sakta.

v

5ÉEE

Arr. av C.-E. Nordström.

-- 1— ä

1. Så är

jag

-#--

fri

i - från all synd och brist,

2. Så dog ock jag med Kris - tus i hans död

3. Ej nå - gon - ting mig nu för - dö - ma kan,

4. Det gjor - de Gud, då han på kor - sets stam

IL:

m

i

&

j

E^S^i^J

-?—jb—±-

Jag blev det

I - från för-

Ty la - gens

Gav ut sin

j.

m

a--

mf

eö*

i

-£--*_-*_$-

T—^~-

?• ^ P B < < T

I v

när han dog, min Je - sus Krist»

dö -mel -se och e - vig nöd.

krav i Kris - ti död för - svann,

Son för mig som of - fer - lamm.

På Gol - ga - ta, där står min se - ger-

Nu le - ver jag ej mer, mön han i

För - dö - mel - sen den finns nu ic - ke

Nu har jag se - ger ge - nom Lammets

£

tetes

h j: ^ ± *

j

i

*=*

h b is fc

=P=B=

I. fr ■ & 5! h

£É?1

*=#

"?-=£

~&=^r-

* v $

r-fl-ä-Ä-

f i

m

f ^

S

N

BcSr

— ä> —

"" v

it :

: 3

N

_ii J

it i 3

Zf*

p

B**

ä S t — Ti

«*

3f .

rp

i

^

i*.

— ~0~~\

• th-

d

|S

■ff

...0 i .g)

7

nad

ger -

den

där

X

ge -

sto -

ut -

står

d.

-N

— S I ä

\

Stod;

mig,

mer

blod;

1

Min

Hans

För

h

é

u

skuld

kors

den

Gol -

l

är

är

som

ga*

r

so -

se -

nå -

- ta

1

5

- nom

- den

- - i

min

Lam -

P å

Kris

se -

h

mets blod.

min stig.

- tus ser.

ger - stod.

* 1

?

ä

m T" F

h? A %8_

-"F

—?-

— — -

-fl-

— ^i_

— p. —

— ^_

—p —

— i/ —

—p— H —

"T"

■ff : .

C -

p ;

|

[^

It

Ö ■

V

395

Kör.

O, Gol

ga - ta,

du

gg

strål - be - gjut - na höjd, Där Lam - ni et

m

JL^L^-^jl^JLé

J:

^m^

&

it

HiHHI

*

\> v

^r=fi

I

P P P p

dog och gay mig frid och fröjd! För - dö - mel - sen är bor - ta — dy - ra

J.

m

p

*

ä

JL

J. J" h

fc _&

fE:"fe|EE^^

EfeE

g

a

m/"

fe*

r

ord!

säd:

m

Och jag

har him - mel

rX

T=f

^

re - - dan här

-1-1-JL

I

på jord.

N (K.G.S.)

2 ■

N;r 296, se n:r 4.

396

Stilla.

It:

297. Morgonsång.

Arr. av C.-E. Nordström.

1 . När so

Med få

2. Ut - - i

Han är

3. 0,

Och

4. Med

Och

- len ler

- gel - sång

hans om

vil - ■

sång

ut - -

gp&

för

ken

av

- ar -

mig

tröst

i

en ut -

sorg får

en klip

mor - gon - stun - den

• i lun - den

att

hjär - - tat

ska - ran

se - - na

Gud

kun ■

ut -

af - ■

jag

- po

le - - va,

re - - va,

fä ä - - ga,

-na sä - - ga:

- i lun - den

ton - - stun -den

Och

- Så

Ut -

Där

När

Han

Jag

Jag

h I

P

hjär - tat

gott det

- i hans

hjär - tat

da - gen

är mitt

stäm - mer

sjung - a

,_^_a^

I

Kör.

mf

SO -

är

vil -

har

gryr

allt

in,

vill,

ker

att

■ ja

för

i

tac

får

da -

so -

i liv

att Gud

att Gud

- va

- ka

jag

- gen

- lens

och

är

är

I

ljud

Gud.

bo.

rov

glöd,

död!

god,

god.

S=£

Han

it

är min sång;

-# —

-0-

-2=1.

ir

må den

m

m

ZDélZ

kling - a! Han är mitt allt

=fc

#i-

iH

mor - gon-stund. Av sor - ger

397

—t-r-r-r-r—r-t-r-r-^-nr^r

har mitt hjär - ta ing - a: Jag vi - lar trygg på or - dets grund.

(K. G. S.)

f> J i * h h h i n h h l

i J. h h i

h— 1 h r ^ i -

It:

-r-%w-

-#--

398

298. Ack, visste du!

Glatt.

Arr. av C.-E.

II

Nordström .

dfcj2 r k ji. 3*~

^

r— i

. . K _ n

r 1 : : : 1

A*Vw\ «* J

fc

^

p

£

T* r

_..-.,

._ w .,.

-frvr K b l ■•

•••

- J*

1

— #—

_p

é

J J

_\SU r V 4

r

_É_j

m 2

£.

.....^N

t

f

i

T

T

•#-•

V

i

(

" t>

&

l

1. Ack,

viss

- te

du,

vad

som

bor

i

sång

- en, Du

skul

- le

Och

bör ■

-J*

re -

- dan

i

sol ■

" upp

-gång

- en Och

slu -

- ta

2. Be -

sjung

det

nam

- net,

som

här -

ligt

kling

- ar, Låt

sång

- en

Högt

o - -

ver

jor -

- den

sig

an -

den

sving

- ar, Och

själv

du

3. När

sång

- en

lju -

- der

i

tern

- pel

- sa -

len, Då

får

du

Din

an - -

de

lyf -

- tes

från

jor -

de -

kva -

len, Högt

ö - -

ver

4. Ja,

sjung

om

ho - -

nom,

som

föd -

de

sång -

en, Som

e - -

vigt

Och

nar

du

sjung

- er,

lyss

- nar

mång

■en, Som

skall

in-

•>

J>

-&-,

p J

,N

,N

N

J*

i

h h

é é

*

-Rtrb-fc — -3-—*—

^ :

0—

0—

— j —

é-

4 =1

^bri 2 f

f-

fl :

#—

— É__

— ^i_

—gr

f ■

—0. 0—

— ^i__

~tf

/ p U 4 L^

K

Li

, !/

w

V v

__& —

r T **

t

r

1"

Epl

rgjEisg

2.

=3=

=£=*=&

T-y

i

sjung - a till se - - nan kväll da - gen så glad och säll.

lju - - da för kval - da bröst; blir i - - från sor - - gen löst.

skå - - da Guds här - - lig - het, mol - nen av sa - - lig - het.

sjung - es i lju --sets land! stäm - ma, med själ i brand.

mt&

Xr-^-.

2*

ilS

:ö^£

-\T-

t

-0*~

Kör.

$Ö|

r; t HT c " 5

-0-

lig - ger, vad

du

ej

a - nar: En makt, som

399

»SPI

Hi£

-å K K N — j^iq

p p p^ — ^ p — i

-* • • 1* — g— H

bär dig mot sångens värld. Så sjung om Je - sus, då an - den

iWL

-X

©£eje

-0±-

*ÉÖ

i

pfÉpi

a 1

É5ÉE&

se5^

*

r

- nar, Och tro mig: snart gör du him - mels - färd.

h

-É0-

*==&:

-02.-

V

(K. G. S.)

N:r 299, se n:r 80.

N:r 300, se n:r 87.

N:r 301, se n:r 220.

N:r 302, se n:r 220.

400

303. Stridssång.

Kraftigt.

6— £ — 35— -p— - -c

T

P

— ij —

i

£ P

1. Upp, fram - åt till strid, du Guds ut - val - da här! Glad - ligt skyn -da

2. Böl - jor - na väl ra - sa, jag hör de - ras svall, Men vår fa - na

3. Snart är stri - den slu - tad, och vi - - la vi få, När vi se - ger

_ # -._

-0 — 0-

-0 p ^ _ — • p —

V tt J p p

• -|

k

.

.

w

3

If*

w

VL - "

.^.0 —

H K

— $-

3 :

N_

-^-

— #

— #—

—*—

— 3*-Z

—0

rm

#

\su

1

J

i

p

i*

P

|

T-

P

i

f

P

?

P

1

P

P

fram,

ty

till

se -

- ger

det

här!

Je -

sus

för

oss

an,

se,

vår

sva -

,iar,

och

sva -

- ja

den

skall,

Till

dess

var

- l"e

-

vän

är

vun -

nit

och

him ■

• len

vi

nå;

o,

vad

änd

- lös

gläd

- je

och

Epii

i

!

i

h

*

£

i

:_É_-

-a

1

-,*-

—*—

— i—

1

é

— 0—

h

_^ —

—6-

P

B

m

■ r

— &—±

!

P

P

1

0-

P

1

im

ko - nung han är!

hring - ad på fall

ju hel då,

I

zwzz

I

-r

Upp

Och

När

då till strid, ut - val - da här!

Her - - ren fräl - sat värl - den all.

vi för tro - nen sko - la stå!

401

Kör.

: *-

15 ^ -

>

^

■ -s>

1 :

F ?"

*

— h-

-*-

7/

=1 =

Kris - ten,

r- . J *

P

vill

^t_

" p

du ej

fe

t

— 0—

1

med?

1

Skyn

r J

-da,

1

1 r

ställ

* ■

i

dig

-rt-

— —

P

i

h

■4-

*

vårt

led,

i

SL

.:£.-* I—

L — p —

— [/ H

— yt 1/ —

~tL

-f- J

M

t .

• k<

V ■

i*

i<.

U -

-I-

*=s>z

4:

*

"É— "V"?

Käm - pa, va - ka, tro och bed,

Tt F

I p p

Strid nu för den, som för dig stred!

m

J J> fe h IS

^

i h h j i J i I

mmÉmkÉm

r

26

402

3§E

304. Ungdomssång.

Mel. av Ä. G. Sjölin

Arr. av J. Sonesson

mf

EEE

i r 5

1. Mot ny - - a

2. Visst är vår

3. Vårt mål är

4. Vi häv - da

i

SÉEESÉ

seg - rar gå vi fram, En ung-doms - ska - ra

väg av fa - - ror full, Men med oss Je - sus

hem-met o - - van skyn, Vad än det kos -tar

va - - ra fä - ders tro, Som gått i Lammets

I

H3E

J i

ZÉ=13

m

HEEE£

3

^=f=fTf

glad.

går.

här;

spår,

r

Med blic - ken fäs - tad på

Vi ö - - ver - vin - - na för

Med Je - sus för vår in -

Där ung - doms-gläd - jens ro -

Guds Lamm, Vi i - - la

hans skull, Som tog de

■ - re syn I tron vi

- - sor gro I Ii - vets

EP

l

fl " " i i

"ii

Kör. p

-É j "_

_._

mot Guds stad.

dju - - pa sår.

lan - - da där.

fris - - ka vår.

V

En fram - tid, full av ljus och hopp, så

m

i j

m

40a

S

^ — £~ x — ft

här

ligt

mot

§!=g§=£

ler.

4

Vid

bön

och sång vi

Dtzq

NP

4=

^

I

W F-

b I I

ta opp Vårt

I

hel

ga

kors

ba - - - nér.

i^=g

m

±

5, Vår fana sänka vi ej ner

Men höja den alltfort.

Vi längta ej till världen mer ;

Vårt hemlands val är gjort.

K. a. 8.

N:r 305, se n:r 163.

404

306. Skulle jag ej sjunga?

AfeJ. <

aw Ä. (t. Sjölin,

P##I- ,

— H=

^"

— ^ -*

=f* -*r "

4rr.

av J. Sonesson.

1^

EP- E iF

_ f U_

— 0—

-r-e

: i j

f TT

1 i

p h- —

* f

1. Skul

2. I

3. 0,

4. Pris

- le jag

den äls

vad fröjd,

ske Gud!

ej

- ka

det

sjung - a

- de han

ju - bel -

jub - lar

till Guds

mig be -

klang-en

i mitt

ä - - ra,

- nå - dat,

kling - ar

hjär - ta,

Han, som

Nå - de-

Och min

Nåd för

toddL. - 15 -

X

i.

r— 0—

— # — —

# "-

i i

;-* — £

f:

h 2_?tf_C_^_

r

1

-^

=£ — £=

5 S :

t t t-

yi : 1^ 1

w nr nr ^ | f r t

IT

m

äls - kat mig och äls - kar så, Att han mig och sor - ger - na vill

hre - vet skrevs pa kor - sets stam. Och i or - det är det mig be-

själ är fylld av frid och fröjd! När Gud» An - de ljus kring kor - set

nåd jag i min Je - sus har; Ty han bu - rit all min synd och

h h h h h

EE*E3EES=_ä

ö

X-L

r?cz=5i=

*

fc=±

P§É

f=t=

bä - - ra, Tills jag

bå- - dat, Att min

bring - ar, Sti - ger

smär - ta — Fräls- nings

-x

i=e

säll

synd

flod

-K—i

-0-

-0-

=gy^

får bland de fräls - ta stå?

är so - nad av Guds Lamm.

en upp mot him - lens höjd.

så skön, så un- - der - bar!

JL

405

i

Kör.

P t

Fräls-nings - flo

T IS

P tt P

sr-*

mf

T

P

r r ?

den sti - ger — hal - le -

lu

ja!

Ju - hel-

Pfc

Fräls-nings - flo - den sti - ger — hal - le - - lu - ja!

— Jfc-

■*=

i

i

=1=1=

£=£=&:=&— te

=WZ

É

itf=i-

m

Pff

tr-r-r-nrr

klang

;p|#

23ff

Ju - - bel - klang - en

-X

to

to

nar

nar

mm

min

själ.

Glad jag

f

-!?

%mm

*•=

i *^ ♦. ♦• •+■ -m- u f i r*^ |j K I U u Ij T f •»

sjung -er: Ä - ra, hal - le - lu - ja!

I. h h N h h l l

P t I v p u

P P I

In - vid kor-sets fot jag mår så väl.

(K. G. S.)

U*-

h h

i=^i

**&

=/• — i* — i«^=pi

f

V P P

N:r 307, se n;r 80.

406

308. Morgonbön.

Förnöjsamt, lugnt

ÖEE

3E

_ # «-

*=P=t

I

I

-*-~

-&*~

1 . För nat-tens ro, för vi - la skön Min lovsång, Her - re, tag. Jag

2. Ut - - - i din vård jag läm-nar mig, Så hjälp -lös som jag är. Yar

3. Är du mig när, då är jag säll Och lyck-lig var - je stund, Från

4. Då kan jag trygg se da - gen an, Om sti - gen än blir trång. Sen

§s

iill

&?

_ # -_

zpi.

, i

n u

1_ JS J

N J . " _

1 1

Z2

i TV &• A A* ! 1 i 1 1 "I

J 1 1 . 1 -k

i

£j

Ut? t*

m \ m a j j

• *

! 11,

f

1

:i

KrÖ

^ 3 2 ■ #

m • i i" a

1

~ts /

*• -r i

* " i i i F

* , llÄ

m i VT

1

J

r * r

nal - kas dig

du mig när

mor - gon och

kom - me vad

J é é *

• r r r r

i stil - la bön: Giv

påK o - känd stig, Tills

till se - nan kväll, Ut -

som kom - ma kan, Jag

■j> i i i i

f r

mig din

jag står

- i ditt

sjung -er

1 1 "

nåd i dag.

bär - gad där.

frids -för -bund.

glad min sång.

. J J i

(K. G. S

•)

-CV u

** r ?•

SJ -*

i

_T1jlJ2

V T 1 I*" r* #

&>

f

1

,/^k

P- 1> 1

— # _.

1

v \y

T j- |- |

: |_

1

i

1 i

1 1

TrÖstefullt.

309. På färden hem*

Arr. av C.-E. Nordström.

n

mf

ii

t- o

, . *

. i

§

L-

- -C ■

d

p

£

._rj5 _

£ i

TT

«

^

~p

#•-

*•

0^

i]

p

M*

"S

nz

4

p-

é*

s

v

1.

2.

3.

4.

V

i

När

Går

h

kär

vår

jag

vä -

t

- lek

- dar

är

gen

r

stor

han

mod

ge -

1

han

mig

■ lös,

nom

h

\>

vår

dag

trött

nö -

Z

- dar

för

och

dens

fe

1

mig

dag,

arm

flod,

1

Och

Och

Han

u

fär -

med

fruk -

kän -

15

a

den

sin

tar

ner

V\ m

«l

j i>

s

é»

é ~

*

ft»"

é

i

—J--

•I

\j

fi -

p.

ft

f "

m

f

-^ * " "J

\j

c

: ]~

...

**

, |

\y

v

\j

\/

5 *

40.7-

II f

*

1

-£-

1

hem

kär -

att

dju -

i-

p

till

lek

ej

pen

h

u

fri -

han

och

h

r

dens

mig

- let

mig

i

fl

r " —

—*—

L f

ri - -

Ii -

hin

fö -

J

ke;

sar.

- na,

- rer.

— —

Och

Som

Han

Han

h

-f-

b —

ä -

in -

tryc

vis -

h

-v-

ven om han

gen fun - nes

- ker mig in

kar ömt: Yar

— 0-J-É i i~

fl"

P

döl -

mer

- till

vid

jer

än

sin

gott

U^-

t

t

tJ

:

i-—

Ir

V \ " r

■v—

V

15 -

EpEEEÖEE

sig, Han

jag, Han

barm; Och

mod ! Se,

äls - kar

stan - digt

bu - - ren

fär - den

mig

mig

kan

din,

för

jag

den

u - tan

nåd be -

vä - gen

är snart

ZÉZZ

Ii - ke.

vi - sar.

fin - na.

ö - - - ver.

a=e

j> j.

j! I 1 J

I

-g — *

5. Hans kärlek är så underbar,

Han älskar alla dagar lika,

Såväl i mulen tid som klar;

Och aldrig kan han barnen svika.

K. Gr. S.

408

310. Varför sjunger du ej?

Uttrycksfullt

m/

*=

3

:

.MeZ. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. Nordström.

II

1.

2.

3.

4.

Var-

Var

Var

Var

f 1

för

- för

för

■ för

■ 3

L — #

r

sjung ■

sjung -

sjung -

sjung -

1

r — #

er

er

er

er

i

du

du

du

du

»i

r

ej,

ej

ej

ej

1

— #—

^7

¥■

med

om

om

om

-jL- 1 -^.-

ett hjär

den här

den ljuv

det so -

Vr 1 -

" £ f T t

- ta i brand, Om din

- Ii - ga stad, Som din

- Ii - ga vind, Som ger

nan - de blod, Var - i

j! J* i h fe

|2£5fl_fcL.

i 1

1

p

i

r-

tr-

*P :

i; tf t P — £3

#

^wpfffl

TT

I

1 r ?

Fa - der, om Je - sus en sång, Då ett löf - te du fått om det

Fa - der åt bar - nen be - rett, Där du vand -ra skall få i - bland

sval - ka på livs - no - dens strand, Då du ald - rig skall se nå - gon

liv och rätt - fär - dig - het bor, Där du sän - ka dig får — om den

sptt

^

=A=a

Js.

P P I P £ i i IP g

här - - Ii - - ga land, När du flyt - tar från jord - Ii - vets tvång?

hel - - go - nens rad Och få se, vad ej ö - - ga har sett?

tår upp - på kind? De ha tor - kats av Fräl - sa - rens hand.

re - - nan - de flod Och Guds nåd, så o - mät - lig och stor?

409

Kör.

lådäEEi

- —ä-

--$1

-jtz:

Stäm då

vtttt

_ #i -

iSé=

i

i

in, sjung hans lov, som har

i - kat dig

-A-J-

V

t

m

-V-

*

Att sin

--v

tf

r=3

*

-jiii

=t

p — ^2 — *_

f

en - föd - de Son han dig gav, Han, som val - de den kors-tung - a

-jtZL 1

«UL,

*

=F

5

I

T

^==#:

sti - gen att gå — Sjung om kär - le - kens sval- lan -de

f

hav!

=*=

iliilllli

r-

--#--

r-

Varför sjunger du ej om det svallande hav,

Där Guds kärlek i vågor går fram

Och där blodröda synder ha bäddats i grav

Uti djupet, vid korsträdets stam?

K. G. S.

410

311. Jesu tillkommelse.

Uttrycksfullt.

P

ÉHS=IÉ=S

//

t u P

Arr. av C.-E. Nordström.

II mf

T-

hm=M

T TT "P"T

=t

r

^

T

1. Vil - ken un - der - bar syn: Se, en ljus - ning- i skyn! O, vad

2. Se, det ljus -nar allt - mer, Och för - vå - nad man ser, Hu - ru

3. Yil - ket då - nan - de brus, Vil - ka vå - gor av ljus Rul - la

4. Se, där tå - gar han fram, Han, det re - - na Guds Lamm, Som i

L) J U j ij Ij U V V i s> • P P P

■3=#=ɱz

P P P P P

y — * — r

är det, som ter sig vid him-me-lens bryn ? Är det sol, som går opp, Som för-

bä - van - de höj - der - na sfcn - ka sig ner, Hu - ru skuggorna fly Un - der

fram vid de skim-ran - de ving - ar-nas sus. O, så gi - ven besked: Sän -kes

ti - den blev spi - kad på korsträdets stam. Vilken 5u - da - ge-stalt ! Han är

m

b Is h

p v

£

fi — R—

// mf

"fVT

z*iz=£i-

i

T £ *

* p

w — i» — t — sr-* — r

P P P P P » P

m

£ö

» r

has - tat sitt lopp? El - ler nal-kas de sa - Ii -gas e - vi -ga hopp?

kla - gan och gny Och för - föl - jas av strå-lar ur flamman-de sky.

him - me - len ned Vid de lju - sa ge - - stal-ters o - änd - Ii - ga led?

stör - - re än allt, och han kom - mer att härs-ka, som Fa-dern be-fallt.

m

h h h

-* 1 »i é-f—ä

Hi=i

±

T-4-

h h

-* — ä-

N ^ ^ _,

IÉI

ne

P P *v

p p

411

Ser du klädernas glans?

Ser du kronornas krans

Och den brinnande hästen, vars like ej

fanns ?

Dotter Sion, o, sjung!

Ty nu nalkas din kung

För att lossa din boja, som tryckte så

tung.

För hans vita baner

Strykas fanorna ner,

Och det heliga landet, det vidgas alltmer,

Ifrån pol och till pol

Under himmelens sol

Falla skarorna ned för hans konungastol.

Uti vågornas famn,

Uti gravarnas hamn

Skola dödsrikets slumrare höra sitt

namn,

Och i söder och nord,

Över hela vår jord,

Vakna släkterna upp på hans kaUande

ord.

O, vad under att se,

Hur de jubla och le

Och sin hyllning åt världarnes härska-

re ge.

Se, de likna- sin Gud,

Där de stå som hans brud.

Där de lysa som himmelens sken i sin

skrud.

Då är slut på allt hån;

Under harpornas dån

Samlas saliga skaror med fröjd kring

Guds son,

Och apostlarna stå

Såsom domare då

Uppå troner av bländande ljus i det blå.

Okänd.

N:r 312, se n:r 266.

N:r 313, se n:r 251.

412

314. Han kan icke annat . . .

i

■fc

Mel. av K. G. Sjölin,

Arr. av J. Sonesson

m

r -0- -0- -5- •#-

r=t

t V v

v V u

p

1. Han kan ic - ke an - nat än hjäl - pa, Ty så är hans

2. Han kan ic - ke an - nat än tros - ta — Ty så är hans

3. Han kan ic - ke an - nat än öm - ma För bar - - net, som

4. Han kan ic - ke an - nat än va - ka Och sör - - ja för

£#*

it;

J-

*frH~

3

=it=E-^=-3=

//

-f*"

: 3

- 1

/

r -

iöf -

hjär

tar -

var ■

1

— —

tes -

- te -

var

je

h

— m — i

ord.

- lag —

vård.

själ.

•p J

P

Han

När

De

Han

h

-$-"■

L — 0—

v

lå -

stun-

si -

kun

P

ter

dom

na

- de

h

ej

jag

han

sig

h

— #—

får

kan

själv

. j

J

•0-

P

- ten

in -

ej

för -

— # — 1

i

stjäl -

- hös -

glöm

- sa -

1

1

pa,

ta

- ma;

- ka.

-i

—0—

é

" / "

P

Av

Han

Men

f^^fl-

r -

P

a ■

P

t

— 1«-

p

— 0—

1

P

: t

-t~

— —

P — J

Kör.

52S1

ÉE

=*=e

P P P " P l — i u

själv han är med om - bord.

fruk - ter så bitt - ra slag.

vatt - nar sin ro - sen - gård.

an - dra han gjor - de väl.

§#-

-JL

-J~J-

.#. — * ♦

Din mäs - ta - re kan ic - ke

Min mäs - ta - re kan ic - ke

Din mäs - ta - re kan ic - ke

Min mäs - ta - re kan ic - ke

i 1 h

m

413

ÉÉ

Pi.*

-#--

=S=

P P

r=r

-fr-** 1

an - nat Än hjäl - pa sin köp - ta brud;

^r^-ir- 1 — fr~

V u v v

Så var - der hans

h h

Jst

"*£^

-i— i fr

V "

ord

IS

E3=

*st

P I 1

1

be - - san - nat: Eätt - fär - dig han är, vår Gud.

zpc::

J*-

j — ^-é j: — ± — ; — f r-^- ii

N:r 315, se n:r 266.

414

316. Genomgång.

Stilla, tröstefullt.

P

Mel. av K. G. Sjölin

Arr. av C.-E. Nordström.

I

1. När ut - av sorg ditt hjär - ta kän-nes bris - ta

2. Tro blott på Gud, låt e - gen om-sorg fa - ra;

3. Så lev då all - tid i hans hel - ga vil - ja,

4. När du har uppgång — in - gång i hans ri - ke,

Och vä - gen

Den är ett

Trygg i hans

Vad gör det

JL

m^mtm

4-. h -

h h

zH=p=t

-0-

m

m

IJ • I <

of - - ta tyc - kes mörk och trång,

re - dan viss-nat bloms - ter- fång.

om - sorg bo och sjung din sång!

då, om vä - gen kän-nes trång?

i. h r> h h t [

~v~-

V

-0 — r

ff 7

p

T

Din Fa-ders omsorg skall du då ej

För dig han vill en tro-fast fa -der

Ej nå - gon nöd kan dig från honom

Han är för dig en Fa - der u - tan

JU

I

m

±rÅA

m

" v

Han ger i nö - den

Och själv få sör - -ja

Han öpp - nar själv för

Som ger i allt en

v v T

här - lig ge - nom-gång.

för din ge - nom-gång.

dig sin ge - nom-gång.

här - lig ge - nom-gång.

*

^^

Ty ge - nom-gång

och

iLji

ver-gång han

h *

äi ål.

gi - ver

! I

Din Fa - der

wm

fe

415

m

m

~-k

\ v u v v

ing - a un - der-gång - ar har.

hr h

X-J-

-= •

■JU-

-**■— -k-

In - vid hans hjär - - ta ing - en gäc-kad

b

:$=g=E=i

i

m/"

i

x

i

r r

bli - ver,

T-

*

P!

Ut - - i hans om-sorg

h h $ i. r>

ler en

— •^■ L ~^

him-mel klar.

f

(K. G. S.)

;^n

fet

m

317. Var finns en vän?

1. Var finns en vän, som kan min själ

hugsvala,

Som läka kan de sår, som svida än?

Var finns väl den, som kan så ljuvligt

tala,

Att hjärtat känner vännens röst igen?

Kör: Jo, Jesus, vännen framför andra

vänner,

Han, full av kärlek, talar frid och tröst;

Han är den ende, som min smärta kän-

ner,

Som kan ge frid åt orosfyllda bröst.

2. Vem talar ljuvligt till de mest elända,

Att sorgset hjärta finner evigt nog,

Som vill och kan all nöd till godo

vända

Och säga: "All din synd jag på mig tog?"

Vem stillar stormen i mitt kvalda hjärta?

Vem läker såren, som mig tornet gav?

Och när jag lider utav bitter smärta,

Vem giver då åt sorgen här sin grav?

mig

4. Vem är den vän, som har

minne

Och ej, när känslan skiftar, ändrar sig,

Som ej förråder, vad han hört "därinne"

Men plantar fridens rosor på min stig?

Vem styrker mig, då jag för graven

fasar?

Vem giver mitt i döden ljuvlig ro?

Vem hämtar mig, när vedermödan rasar,

Och låter mig i fridens himmel bo?

K. GL S.

416

318. Pilgrimssång.

Med känsla.

m

mf

HÉBE

J.

*=f

-? — t—r

V \> V

J(S!

1. I - - ge - nom trång - mål, ök - nar och mo - ras

2. När ö - - ken - san - den kän - nes het och svår

3. An fal - ler man - nat ut - - i mor - gon - stund,

4. Vid re - sans mål, då sta - ven läg - ges ner,

Går vä - gen

Och bit - tert

Och sjä - len

Ej nå - gon

S b # h_ Jb J\

C ff Q U CL-I— £ Ö—

--U

J> l

-JL

=t

*d=

— — ä — g?q

> — ? — r—^r-0-

V U V V V

zrr

iJ IJ IJ f f

l> is

I

~p — * — r—r

P x> u v

hem till lan - det i det hö - ga:

Ma- ra törs -ten blott för - ö - ker,

häm - ta får vad den be - hö - ver,

mer skall re- se-dräk-ten bä - ra;

I h h h h h

±

Men här och där det gi - ves en o-

I pal-mers skug-ga Ii - vets käl - la

Tills mog-na ax från hop-pets fas - ta

Och ing - en vänd - ra - re ses täl - ta

►-. u J- J" J" J 1 J" J J é AU P NNJ S^hhh

V P

rit.

m

iä==

r

as,

står

grund

mer,

5%=i

Där tå - ren tor - kas från för - grå - tet ö - - ga.

Så ren och klar, då vand-rar"n hen - ne sö - - ker.

Ge e - vig skörd, och -— då blir man - nat ö - - ver!

Men al - - la gi - va Gud och Lam - met ä - - ra.

-A

iåÉm

417

Kör.

^ . v p i v f> ?> \> ^ t rr v p

Slå upp ditt tält mot

p p " p

sol - upp - gång* - ens land

Och täl - ta

1 P U p p 1j li i T7 h u T* i»

P P "P

en - dast för en natt

i p

sän - der! När da - gen gryr så

m=

J N h h N h |

i *•_ i é é é é_

y

_Jj N _> J _>

p p p p i

riv det ef - (er Iiand,

h h h ^ 4

p ^ p

I p p

I

Ty Ii - vets sol en e - vig mor-gon län-der!

(K. ö. S.)

^ N P J. h n n r> J> ! j.

P P

P P P P

27

418

Glättigt

%

3ZftE

319. Avskedshymn.

p

Mel. av K. G. Sjölin.

Arr. av C.-E. JS "ordström.

//,

1. O, lm ■

2. Här blir

3. Där på

4. Då ha

- ru

vår

vårt

vi

skönt det

gläd - je

hemlands

slu - tat

blir en gång

of - - - ta störd,

]ju - - sa strand

jor - dens strid,

I

iSSiliiiiili

l h J h

ES||EEEii|

-0—

V V

Sam - las

Av - ske

Aid - rig

hos

döts

till

In - - tet skall

m

E=5SE*EEE2=

Gud med

suck blir

av - - - sked

stö - - - ra

ju - bel -

of - - ta

räcks en

mer vår

sång, Slip - pa att

hörd; Så blir det

hand; Aid - rig blir

frid. Ty in - - om

skil - jas där som

ej i him - lens

tyst vår lov - sångs

him -lens stjär - - ne-

-i=i

:&=|::

yl 1

ra

och

och

och

där nan är!

e - - - vig fröjd.

Lam - mets tron.

nöd och sorg.

EiLfcE^EE

»=*=

_N J -> J _> J

419

Kör.

*J h i) f i h i 1j i * * b I r r j

Hem-ma hos Gud finns ing - - en gråt, Ald-rig vi me - ra skil - jas

1 v

h h

l

•+■ É. J É.-É.

m^mmmmwmw^m^^^

\ \l r ^ ^ I | I * ♦ * I bl bl

åt. 0, vilken fröjd och sa - lig -het: Va - ra hos Gud i e - vig-het!

(K. G. S.)

I i n h h i h J h i , . ,

i> i

N:r 320, se n:r 253.

\JL/

420

Innehåll.

Anm. För att ifråga om numrering få fullständig överensstämmelse med den lflno-t förut

utgivna sångboken (texten), ha sånger med samma innehåll ej kunnat i notboken (Tränas i

nummerföljd, hur önskvärt detta än varit. " u *«"^

Guds och Kristi kärlek: N:ris 83, 86, 93, 94, 105, 130, 148 149 183

185, 209, 309. " " "

Guds härlighet: N:r 64.

Inbjudnings- och väckelsesånger: N:ris 3, 4, 23 30 34 42 59 63

M, 76, 77, 78, 117, 122, 125, 127, 158, 257, 302. " " " " " "

Trosvisshet och glädje i Herren: N:ris 14, 26, 36, 44, 45, 67 136 163

165, 170, 171, 186, 196, 230, 231, 235, 236, 243, 261, 264, 295, 306," 317."

Guds barns trygghet och förmåner: N:ris 6, 7, 11, 17, 22 25 27 35

41, 46, 56, 74, 85, 92, 99, 145, 152, 154, 155, 161, 162, 167, 169, 173"

179, 187, 194, 208, 216, 225, 229, 237, 238, 248, 275, 285, 296, 315, 318!

Helt avskiljande och överlåtande åt Gud: N:ris 12, 103.

Missions- och stridssånger: N:ris 2, 16, 24, 37, 79, 96, 112 126 141

212, 222, 253, 270, 303. ,,,,,,

Bön- och bönhörelse: N:ris 38, 61, 151, 160, 192. 202, 20-3 220 258

260, 263, 276, 280, 289. "*>>,,

Lov och tacksägelse: N:ris 1, 101, 166, 168, 193, 198, 215.

För det kristliga livet: N:ris 33, 68, 75, 84, 116, 118, 134, 156 184

197, 204, 229, 250, 265, 290, 305.

Sångens betydelse: N:ris 205, 223, 226, 234, 247. 267. 272, 298, 310.

I nöd och lidande: N:ris 47, 48, 49, 51, 52, 53, 54, 58," 60, 70, 72 82

87, 88, 89, 90, 91, 98, 100, 106, 121, 131, 135, 139, 142, 143, 148 "l 74

175, 176, 177, 180, 188, 191, 204, 227, 232, 233, 240, 249, 268, 269 279"

281, 282, 284, 286, 314, 316. " "

Ungdomssånger: N:ris 23, 76, 77, 78, 262, 271, 273, 304.

Tidens korthet och alltings vansklighet: N:ris 20, 39.

Nyårssång: N:r 113.

Julsånger: N:ris 29, 95, 312.

Jesu lidande: N:ris 15, 19, 73, 115, 124, 128, 140.

Sånger om korset: N:ris 9, 50, 57, 62, 102, 123. 129, 146, 147, 182

199, 211, 218, 219, 224, 246, 252, 256, 266, 274, 277, 287, 295.

Påsksånger: N:ris 8, 20-6, 221.

Pingst- och samlingssånger: N:ris 55, 61, 69, 104, 114, 217, 241, 244,

292, 301.

Jesu återkomst: N:ris 18, 189, 213, 214, 311.

Tidens tecken: N:r 10.

Hemlandssånger: N:ris 5, 13, 28, 31, 40, 43, 65, 71, 80, 81, 97, 108,

109, 110", 111, 119, 120, 133, 137, 150 S 153, 164, 172, 178, 181, 190, 195,

200, 207, 210, 228, 239, 242, 251, 254. 255, 278, 283, 288, 291, 294, 299,

30O, 320.

Guds församling: N:r 74.

Vårsånger: ]ST:ris 245, 293.

Morgonsånger: N:ris; 107, 132, 259, 297, 308.

Aftonsånger: N:r 32.

Invigning av samlingslokal: N:ris 157, 159.

Avskedssånger: N: ris 21, 319.

421

Registei\

A ek, göt min frälsare 19

Ack, ofta under dagens .... 54

Ack, visste du, vad som bor 298

Allenast i hopp till Gud .... 56

Alltmera gles den slöjan bliver 146

Att vara medlem i 225

Av allt på jorden är 25

Bakom molnet jag mig stun-

dom ." 176

Bed oeh arbeta 2

Benådningsbrev jag fått .... 170

Broder och syster, säg 59

Det blev solsken som jag

tänkte 215

Det blev så tyst, så mörkt . . -284

Det blåser en vind så underbar 245

Det finns en stad högt ovan

där 313

Det finns en väg . . 88

Det flammar uti salen .... 301

Det första paradiset 13

Det glimtar ovan stjärneran-

den . 133

Det håller att tro på Jesus . , 315

Det håller än att tro på Gud 208

Det ljuder en ton därinne . . 234

Det lyser i mörka dalen .... 235

Det stod en ros med blick så

ren 115

Det var det bästa som kunde

ske 128

Ditt hjärtelag, o Gud, min . . 83

Dröj kvar vid korset än en tid 199

Du Herrens folk, du klena . . 212

Du lidande själ . . . 49

Du, som går snärjd i 4

Du sorgsna själ, som 51

Du trängtande ande 307

Du trötte vandrare på 48

Du unga skara, hör 77

Då jag uppvaknar där hos Gud 31

Där uppe i det höga

Död med min Jesus

137

12

Ej finnes ett ord, som mig . . 140

Ej ljud av klagan eller gråt . . 181

En avskedshymn jag nu

sjunga 21

En blick i tron uppå Guds

Lamm 129

Endast i Gud har min själ sin 11

En evighet blir lagom 300

En fristad hos Jesus jag fun-

nit " 155

En hälsodryck ur livets källa 244

En lovsång uti natten 73

En röst så kärleksfull ...... 70

En ström går fram, så 104

En ton jag hör allt då och då 247

Ett land utan törne och tårar 239

Fader vår, som är i himlen . . 258

Framåt, du Herrens kämpa-

skara 141

Framåt på knä, du korsets . . 37,

Framåt under korsets fana . . 273

Frid, frid, himmelsk ........ 29

Frid vare dig! Så ljuder .... 138

Frid vare eder 8

Friska vindar fläkta genom.. 292

Från Betlehems sköna 312

Från Golgata flödar en .... 274

Från hoppats ljusa höjd .... 294

Från löftenas höjder jag skå-

dar . ." " 164

Från segerbytenas berg .... 206

Frälsarens vakande öga .... 22

Frälsningsfloden kommen är 224

Frälsningsfloden mäktigt . . 277

Följ mig genom dalen .... 263

Förfäras icke! Se, det är jag 216

För nattens ro, för vila skön 308

För Sions skull 16

Försvann mitt Eden här .... 111

422

Försök igen 201

Förtrösta än, håll i att .... 229

Giv mig din nåd, o Jesus . . 213

Glöm icke såren 167

Golgata höjd! I Österland . . 147

Gott nytt år, du Herrens . . 113

Gud ske lov, Guds barn jag är 36

Guds kärleks dammar brusto 219

Guds kärleksflod, så full och 86

Gud är kärlek, o, vad tröst . . 148

Går här din väg bland 60

Gå över på andra sidan .... 265

Hade jag vingar som duvan . . 40

Han bar sitt kors . . 50

Han kan icke annat än hjälpa 314

Hans röst jag förnam 44

Hans spår du ser uti det lilla 183

Har du ditt hus uppå klippan 92

Har du väl märkt, hur .... 10

Hav tack, min Jesus 198

Herre, du som lärt oss .... 61

Herre, låt min suckan 260

Herre, tack att jag får äga . . 280

Herren, Herren blott behöver 241

Herren ständigt håller ordet 82

Herrens nåd, den är nog .... 100

Hoppet att Jesus få skåda . . 108

Hur gott det är att äga .... 46

Hur skall det bli, när 127

Hur skall det te sig på vår

jord . 189

Hur skulle jag kunna leva . . .264

Huru skall jag målet hinna . . 275

Hur än det kännes och ser ut 285

Håll korset högt i striden här 126

Härliga morgon, som stundar 109

Här uppå jorden är jag en . . 120

Här uppå stranden ,. ., 214

Högt uppe där vid korsets

krön 287

Högt över tidens köld ...... 254

Hör, hur nådens klocka

klingar 122

I den klippan, som brustit . . r 7

Ifrån glashavets stränder . . 101

I främlingslanHets tåredal . . 209

Igenom trångmål, öknar och

inoras 318

I Guds fria natur liten blom

ma

I kärlek stor han vårdar ...

I Lammets sår jag vila .

Ingen är så god som Jesus

Inne i fadershuset ,

I stilla förtröstan till ....

I stilla stunder, när själen

I ömhet stor han sökt mig

Jag bida vill, till dess du . .

Jag flyr till dig i nöden . .

Jag länge väntat på bud . .

Jag minnes en förfluten tid

Jag slipper sörja, ty Gud är

Jag slumra vill med Gud i

Jag sänka vill mitt ankar

Jag tror på Jesus och vilar

Jag vet en plats, där jag får

Jag vill börja med sången

Jag är en gäst och pilgrim

Jag är, jag är den gamle . .

Jesus, du som makten äger

Jesus, Jesus, kom och döp oss

Jesus lever, Jesus lever . .

Jesus mitt liv skall

Jesus, vi ditt namn åkalla

Kan du ej av glädje sjunga

Kan du ej bedja bort din

smärta

Kasta all din nöd på Jesus .

Kom gärna, sol, och titta in.

Kom hem, kom hem, förrän .

Kommen, sjuka, trötta själar

Kommer jag över till land

Kom och värm mitt kalla

Korsets flod — o, sköna flod

Kristi kors, där helga ....

Led strömmen in, o Jesus .

Lycklig i min Jesu kärlek .

Låt Anden falla

Låt mig få höra om Jesus ,

Lägg dig till vila, du stolta.

Med fribiljett jag reser . . .

Med två tomma händer . . .

Mera, alltmera, min Gud, gör

Mera om Jesus, Gud, mig lär

423

Min frälsare lever, ack, saliga

ord 221

Min frälsning i Jesus jag .... 154

Min lott på jorden är ganska 163

Minnes du ej flydda tider . . 191

Min Jesus, dig jag älskar . . 218

Min själ, vi suckar och ängs-

las ". 91

Min själ, vi är du så bedrövad 174

Min väg här nere ofta går . . 180

Misströsta ej i nödens 249

Mitt hemland är himlen .... 80

Mitt hem är där på den .... 207

Mot nya segrar gå vi fram . . 304

Mänska, du som följer 3

Nattens skuggor sakta vika. . 18

Nattliga skuggorna svepa . . 34

Naturens blommor mista .... 84

Nog blir det solsken än en

gång 282

Nog ville jag ständigt sjunga 267

Nu en ungdomsskara samlats 262

Nu evigt väl 67

Nu samfält stige sången .... 157

När din färd blir stormig . . 177

När du blir trött av pilgrims-

stråten 89

När i bönens sköna hamnar . . 79

När i tidig morgontimima . . 132

När jag har allt i Jesus .... 99

När jag har utkämpat 81

När livet omkring mig 28

När mitt livsverk är 43

När modet sviktar, se upp . . 112

När otro, nöd och mörker . . 33

När solen ler i morgonstunden 297

När utav sorg ditt hjärta .... 316

O, du härliga land På den . . 153

O, du, som reser mot himlens 118

O, Fader kär, mig tryck .... 72

O, Golgata, du helga ort .... 123

O, helga kors för Kristi brud 57

O, hur saligt att tillhöra . . 35

O, huru skönt att tro på .... 271

O, huru skönt det blir .... 319

O, huru stort, när jag får . . 251

O, härliga frälsning 45

O, jag längtar till de nejder. . 190

O, kapa ankartåget 87

O, kom idag till korsbaneret 78

O, kärlekshav, din strand . . 149

Om din Fader giver dig det 290

Om du är övergiven här .... 286

Om stundom här du måste . . 227

O, Mästare bevara . 38

O, sköna hem i korsets . . ... 195

O, sköna land däruppe .... 228

O, så skön du är, min Jesus . . 261

O, sälla tider, Snart, vad det 119

O, tänk, när himlens portar. . 178

O, tänk, när tidens aftonklocka 283

O, tänk, om jag ej ägde Jesus 145

O, ungdom uti livets vår . . 23

O, vad sången är för livet . . 205

O, vilken frälsningsfröjd .... 193

O, vilken nåd, att jag får .. 136

O, vilken segerkraft mig kor-

set 102

Pris ske Gud, att jag kom med 230

På Golgata en hälsoflod .... 125

På Golgata växte samman . . 68

På hemväg till Sion 172

På iorden är allt så föränder-

ligt ^ 39

På löftenas vagnar till .... 187

På stjärnbelysta vägen .... 95

På tidens hav 63

På urtidsklippan 17

Redan hör"s klockorna klämta 110

Se, allt är väl ombord 169

Se, buren brast, och fågeln . . 196

Se, det är jag, det ljöd på stor-

mig 131

Se, från helgedomen flyter . . 103

Seger, härlig seger 222

Se, jag är när dig! Hör .... 139

Se på Jesus, ej på vågen .. 281

Se till mig, o Fader i det . . 289

Sjung dig hem, kära barn . . 223

Skrifternas tröst 175

Skulle jag ej sjunga till Guds 306

Skymningen stundar 159

Släpp in fåglarna, som .... 272

Släpp solen in i tidig 134

Snart får jag lyfta mitt arv . . 242

424

Snart skall Lammets bröllop 278

Solens strålar sakta sjunka . . 32

Som enda barn får jag 238

Som en trast uti 24

Som fågeln sig gläder vid . . 299

Sorgsna hjärta, fatta mod . . 143

Stanna här! så ljuder Jesu . . 288

Stig ned från korset ...... 75

Stilla hos Jesus 53

Stormar det på tidens vreda

hav 173

Stor är vår Gud, högtlovad 74

Stränga din lyra 226

Stå ej väntande att större . . 270

Står du rådlös inför nödens 142

Stämmen nu alla in med fröjd 93

Stäm upp din sång 97

Stäm upp en lovsång ...... 166

Ständigt mer hos Jesus .... 152

Syndare, som dörren stänger 66

Så frukta ej, du lilla skara . . 144

Så frukta ej, när vågen .... 121

Så litet fisk, så litet bröd . . 192

Så länge du skeppsbruten . . 117

Så är jag fri ifrån all synd . . 295

Säg det du, som ser och .... 203

Säg, käre Fader 52

Säg mig, du segersälla själ. . 26

Säg mig, vad som i boken står 124

Säg, vad vill du jag skall . . 276

Tack, dy re, käre Jesus .... 62

Tack, min Gud, att jag fått . . 259

Tag ut för stunden 197

Tidens morgon bräcker .... 210

Till landet ovan molnen .... 150

Trasten slog sin drill så glad 107

Tro dig igenom, hoppas på

Gud 98

Tro Gud om gott 194

Trycker dig smärta och nöd

och sorg 255

Trycker dig smärta, sjukdom

och död . ". .... . . 135

Tyst, högtidligt, tyst 65

Tänk en gång, när jag får . . 291

Ungdom, lyssna till 76

Upp, framåt till strid, du ... . 303

Upp, svenska folk 168

Vad Gud har gjort är 179

Vad gör det, om vågorna . . 269

Vad som helst, medan du

dröjer 188

Vad säger solen 64

Vad är det för friska fläktar 266

Var ej försagd, sjung Herrens 296

Var finns den ort, där druvan 182

Var finns en vän, som kan . . 317

Varför ej tro litet mer på Gud 231

Varför fruktar du dig 268

Varför sjunger du ej 310

Varför tvivlande gå över .... 106

Var hälsat kors, du enda hopp 246

Vem kan läka hjärtesåren . . 27

A^id korsets helga fot 161

Vid livets friska källa 302

Vi få det bättre hemma .... 200

Vi ropar du så högt 58

Vi samlats här, o Gud 114

A^i sucka och klaga, min bro-

der . ... ; 90

Vi vilja gå till .örtagården . . 15

Vilken underbar syn 311

Vill du gå att hjälpa till .... 96

Visst ha vi en Gud, som hjäl-

per ".. . 236

Våga försöket, du ängsliga

hjärta 158

Vår Fader uti him mel en . . 30

Vår Gud är oss en väldig borg 6

A^år tid är så dyrbar 20

Välsignade smala väg 47

Rättelser.

N:r 1. Texten för D. C. al Fine återfinnes i körens andra versrad: "Tills jag står i den himmelska kören" o. s. v.

N:r 3, sid. 9. I 1:sta och 2:dra systemens 3:dje takter står:

skall vara:

N:r 4, sid. 10. I 4:de systemets 2:dra takt står:

skall vara:

N:r 112, sid. 187. I 2:dra systemets 2:dra och 4:de systemets 1:sta takter står:

skall vara:

N:r 136, sid. 218. I 5:te och 6:te systemens 3:dje takter står:

skall vara:

N:r 205, sid. 312. I 6:te systemets 4:de takt står:

skall vara:

N:r 279, sid. 382. I 2:dra systemets 2:dra takt står:

skall vara: