Stockholm, Vesterås och Upsala. Lustspel i tre akter med körer och kupletter

Stockholm, Vesterås och Upsala. Lustspel i tre akter med körer och kupletter

Stockholm, Vesterås

och

Upsala.

Lustspel i tre akter med körer och kupletter

af

AUGUST BLANCHE.

Uppförd första gången på Nya Teatern i Stockholm den 6 mars 1845.

Tredje upplagan.

STOCKHOLM.

ALBERT BONNIERS FÖRLAG.

*

Första akten.

Teatern föreställer ett arbetsrum hos Appellind, med fond-

och sidodörrar. Flere orkesterinstrument af trä finnas i rummet,

hvaribland äfven en kontrabas bredvid fonddörren.

Första scenen.

TYRÉN (sitter i skjortärmarna vid ett bord, sysselsatt att sätta

strängar på en fiol). APPELLIND. FRU WINGER.

appellind (kommer in genom fonddörren). Hör du, Adolf,

har min kusin, brukspatron Tegelmark, inte synts till?

Ångbåten går om halfannan timme till Upsala, och han

skulle följa med den. Tänk om han inte kommer!

tyrén. Det vore ledsamt, det. (Afsides.) Det qvittar

mig lika.

fru winger (kommer in). God morgon, mina herrar!

appellind. Välkommen, goda Beata! Det kan man

kalla att vara påpasslig!

tyrén (tar på sig rocken). Jag ber om förlåtelse, jag

sitter i skjortärmarna.

fru winger. Skadar inte; det är inte i balkläder man

förtjenar sitt bröd.

appellind. Klockan är nu inte mer än half åtta, men

precis nio står resvagnen för porten, då vi genast bege oss

af, för att klockan sju i afton kunna vara i Vesterås.

fru winger. Du är en ifrig älskare, min bästa Fredrik!

För några da’r sedan berättade jag för dig, att rådman

Korks dotter, den vackra Kristine, är ledig till äktenskap,

och föreslår derför ett frieri till henne, och i dag flyger

du till Vesterås på kärlekens vingar, utan att ens ha sett

henne en enda gång.

appellind. Du har beskrifvit henne för mig som en

vacker och okonstlad flicka, och sjelf vet jag, att fadern är

förmögen. Hvad behöfs mera?

fru winger. Men tror du då att det går lika lätt för

sig att fästa en flickas hjerta vid sin person, som att sätta

strängar på en fiol.

appellind. Du har ju redan sagt, att flickan är nöjd

med mitt porträtt, sådant som du, med vänskapens färger,

målat det för henne, och fadern, som känner mig till namnet,

har ju inte heller något emot partiet.

fru winger (afsides). Den otacksamme! Det var min

kärlek till originalet som gjorde porträttet så vackert. (Högt.)

Nå, lycka till då! lag får åtminstone det nöjet att

personligen presentera de unga tu för hvarandra.

appellind. Jag har också räknat derpå. Det är

emellertid ett förträffligt mod det der att skaffa sig hustru

antingen genom giftermålsannonser eller på andras

rekommendation, ty hur sker det annars? Jo, en ung karl går

länge och väl och suckar för sin sköna, anlitande krediten

för att köpa tillräckligt med spektakelbiljetter och

konfektpåsar, utom alla större presenter. Sedan han på det sättet

gått och vigilerat två eller tre år, förklarar han sin kärlek

och får korgen. Sluppen ur Kupidos famn, råkar han nu

i slottskansliets, och gäldstugan blir hans förlofvade land.

Sådana tragedier ser man alla dagar.

tyrén. Är det då morbrors allvar att fria till en flicka

som morbror ännu inte sett?

appellind. Någon gång ska bli den första, och

dessutom är jag öfvertygad, att min ungdomsvän, fru Winger,

icke rekommenderat någon ovärdig.

fru winger (afsides). Jag känner en annan mycket

värdigare, jag, fast min modesti förbjuder mig att omtala det.

Andra scenen.

DE FÖRRE. TEGELMARK (kommer in; han för med sig

en nattsäck, en hattask, ett paraply och en gitarr).

appellind. Ah, välkommen, kusin Jöns! Jag var ganska

orolig för din skull.

tegelmark (lägger ifrån sig sakerna och omfamnar

Appellind). Har kusin väntat på mig? (Vill omfamna fru Winger.)

Jag är förtjust öfver att . . .

fru winger (drager sig tillbaka). Hvad befalles?

appellind. Tillåt mig presentera min kusin,

brukspatron Jöns Tegelmark och min ungdomsvän, fru Beata

Winger.

tegelmark. Jag tänkte att det var din fästmö, jag, för

du skref ju, att du skulle gifta digi (Till fru Winger.) Men

fast vi inte ä" slägt, så går det väl för sig ändå. (Omfamnar

fm Winger.)

fru winger (afsides). Det var en kostlig patron!

appellind (till Tegelmark). Hur är det med dig annars?

tegelmark. Åh, jag är alldeles sönderbråkad! Föreställ

dig: Jag har farit hela natten från Vermdön på

mjölkbåten; utom madamerna, spenaten och filbyttorna fanns det

ock fyra grisar ombord, som utan minsta krus slogo sig ner

omkring mig, alldeles som jag varit en af deras gelikar.

Jag kunde inte få en enda blund i mina ögon. — Nå,

ångbåten till Upsala går ju inte förr än klockan nio?

fru winger. Ska det bära af till Upsala?

appellind. Hvad säger du om det, söta Beata, att jag

fuskat i ditt handtverk? Jag har för min kusin,

brukspatronen der, friat till rådman Barkmeijers dotter i Upsala.

tyrén. Hörde jag rätt? Rådman Barkmeijers dotter?

appellind. Ja, så är det; också ett parti på furstlig

fot, uppgjordt utan suckar och kärleksförklaringar.

Fästmannen och fästmön, måg och svärfar ha inte heller sett

hvarandra.

tyrén (afsides). Det feltes bara denna nyhet för att

bringa mig i raseri.

tegelmark (till fm Winger). Hvad säger frun om det,

att jag ännu inte farit på någon ångbåt? De der pannorna

ska vara så betänkliga.

fru winger (afsides). Ja, din egen i synnerhet.

tegelmark. Innan man vet ordet af, kan man ju fara

i luften som en tätting. Söta mor der hemma har aldrig

velat släppa ut mig, fast jag redan är en trettio års yngling,

ty hon spådde en gång i kaffe, att jag skulle bryta halsen

af mig.

tyrén. Och det har inte skett ännu?

tegelmark. Nej, Gud vare lof! — Jag hade lust att

hyfsa om mig litet, innan jag går ombord.

appellind. Var som du vore hemma här. Jag ska gå

ner i verksta’n för att tala med mitt folk.

fru winger. Under tiden vill jag se efter att din

kappsäck är i ordning.

Säng N:o i.

Mel.: »Hvlla vid denna källa».

ALLA.

Skyndom att embarkera

Och låt oss se’n vårt mål fixera 1

Skyndom att embarkera,

Ty snart är resetimman klar.

TEGELMARK.

Jag reser från min lera,

För att en hustru få med mera,

Vermdön ska snart florera

Af ett så skönt och vackert par.

TYRÉN.

Res då, var snar,

Ty om hon skulle herrn mankera.FRU WINGER.

Så’n vacker karil

ALLA.

Skyndom att embarkera,

Ty snart är resetimman klar.

{Appellind går ut genom fonddörren. Fru (Vinger går in

i venstra sidorummet. Tegelmark går in i högra sidorummet,

tagande med sig sakerna.)

Tredje scenen.

TYRÉN. Strax derefter WIGILANDER.

tyrén {ensam). Jo, det var en vacker nyhel, det der!

Den der lergöken resa för att slå mig ur brädet 1 Jag kan

bli galen när jag tänker derpå. {Fattar en boil och kastar

med den.) Jag skulle önska jag finge handskas med honom

som jag ville; jag skulle min själ sända honom dit, der

hvarken sol eller måne skina. {Kastar bollen åt donen.)

wiGiLANDER {kommer in och tager emot bollen i. vådret).

Tack ska du ha! Du måtte vara vid särdeles briljant lynne

i dag.

tyrén. Ja, till den grad, att jag vore färdig hänga

mig, om jag bara hittade rätt på någon spik, som kunde

bära mig.

wiGiLANDER. Fan så obeqvämt sätt att komma ur

veriden; men du är en toker som vanligt. Om sjelfva

solen föll ner, skulle jag helt trankil ta opp den och

begagna den till strålförarhatt vid den frivilliga brandkåren.

Nej, min bror, tar man sig inte till att leka med veriden,

så leker veriden med en sjelf, så att skrufvarna lossna i en

stackars hjerna, liksom på en gammal utsliten hyrvagn.

Sång N:o 2.

Mel. ur Figaros bröllop: »Om ni vill dansa, bästa herr grefve».

Slå alla sorger bort här på jorden l

Flickor ju finns och bålar på borden,

Den som ej trifves i nöjenas sköt,

Utan är sorgsen — han är ett nöt!

Drick — när de fulla bålarne glindra!

Njut — när de sköna ögonen tindra!

Fruar, mamseller och fröknar med fler,

Ger jag mitt hjerta — och ändå mer.

Nå, hvad går åt dig? Visa mig ditt hjertas blessyrer,

och jag ska se efter i min hjernas apotek om jag inte har

någon salfva för dem.

tyrén. Min morbror Appellind reser bort i dag för

att gifta sig i Vesterås. Hans kusin, Tegelmark, den

dummaste bland alla patroner, far också i dag för att gifta sig

i Upsala. — Hela verlden gifter sig, men jag.. .

wigilander, Dör som ungkarl! Så gör ju nästan alla

hyggliga ungkarlar nu för tiden.

tyrén. Du skrattar nu åt allt; men jag kan inte med

den saken, ty jag är kär, olyckligt kär!

wiGiLANDER. I hvilka då? Är det flere än ett

dussin?

tyrén. Ett dussin? Jag tänker att en enda är mer

än nog; det har gjort mig tillräckligt med bekymmer. Du

mins väl, att när vi i våras voro i Upsala, gjorde jag

bekantskap med rådman Barkmeijers dotter, en ängel i

qvinno-hamn; men har du hört på maken till otur? Utan att

jag anar det minsta, friar Appellind, på sin kusins vägnar,

till flickan, får både hennes och faderns löfte, och innan

aftonen är den värde patronen i Upsala och tar bort henne

från mig.

wiGiLANDER. Hor du, då har jag varit lyckligare än du l

Du kommer ihåg, att den der rådmannen äfven hade en

systerdotter hemma i sitt hus, som heter Wilhelmina. Hon

blef kär i mig, och det har jag för längesedan ursäktat

henne. För några dar se’n var jag i Upsala; hon beklagade

sig öfver sin morbror, en gnidare, skapad enkom för att

martera menniskoslägtet. Verlden hade bestämdt gått under,

om den karlen blifvit kejsare, i stället för han nu är

garfvare och rådman i Upsala. Nu ville han dertill på

köpet promt gifta bort henne med en gammal förläst

magister, — binda en vacker, tjuguårig flicka vid en utsliten

pergamentsrulle, det är ju himmelsskriande, det! Hon ville

på hvad vilkor som helst komma ur tyrannens klor, och

jag tillbjöd henne en fristad i mitt rymliga hjerta. Hvad

gjorde hon då, menar du? Jo, i går följde hon utan krus

Stockholm, Westerå* o. Upsala. 2med mig på ångbåten ifrån Upsala, ty, ser du, man får

allting med ångbåtarria nu för tiden.

tyrén. Följde med dig? — Omöjligt!

"wigilander. Omöjligt, säger du! — Jo, det kostade

mig, min själ, mina modiga tio riksdaler banko för biljetter

och traktering.

tyrén. Nå, hvad tänker du göra af henne?

wigilander. Ja, se det begriper jag inte! Jag har

funderat på att skaffa henne plats som guvernant eller

husmamsell i något hyggligt hus. Ingen fara emellertid for

henne. Min kända ridderlighet är hennes enda skydd, och

hon behöfver nu för närvarande inte något annat.

Pro-centare har jag lurat i mina dar; mina principaler är jag

inte heller så noga med, i fall jag inte på annat sätt kan

få ut min rätt; att besegra och triumfera öfver våra koketta

damer, ligger just i mitt fack, det; men en ung, vacker

och lidande qvinna, som helt och hållet förtror sig åt ens

vård — nej, aldrig, min bror! Det värsta är, att jag kanske

blir tvungen att gifta mig med henne. Gud trösta mig,

fattig, syndig menniskal

tyrén. Nå, har du då inte ett godt råd att ge mig?

wigilander. Gör du som jag: far till Upsala och

enlevera din suckande sköna!

tyrén. Men om Tegelmark förlofvar och gifter sig

med henne?

wigilander. Gör ingenting: enlevera henne i alla

fall! Det der brukas öfverallt här i verlden med mycken

fördel.

Fjerde scenen.

DE FÖRRE. WILHELMINA.

Wilhelmina (springande till Wigilander). Gud nåda mig!

Jag är den olyckligaste på jorden!

wigilander. Hur är det fatt, min sötaste Mina?

Wilhelmina. Jag förmår inte mer... Stöd migl

wigilander (stödjande henne). Med ofantligt mycket nöje!

Wilhelmina. Jag stod utanför Winters konditori här

bredvid, medan jag väntade på dig, då jag hastigt får höra

mitt namn nämnas bakom mig. Jag vänder mig om och

iår se min morbrors hufvudl

wigilander» Hvad tusan, är han i Stockholm?

Wilhelmina. Ja, jag är förlorad... stöd mig!

wigilander (leder henne till en stol). Var sä god och

stöd dig på den här lilla beqvämliga möbeln. — Var han

ensam ?

wilhelmina. Nej, min kusin Charlotte var med.

tyrén. Mamsell Charlotte! (Stödjer sig pä Wigilander.)

Ack, min vän!

wigilander (förande Tyrén till en annan stol). Stöd dig

pä den här möbeln, bror söta! •

wilhelmina. Morbror tog mig i armen för att

qvarhålla mig, men jag slet mig ifrån honom och skyndade

hit opp.

tyrén (som sprungit till fönstret). Ack, min bror, det

är hon!

wigilander. Hvilken hon?

wilhelmina {som äfven skyndat till fönstret). Det är han!

wigilander. Hvilken han?

wilhelmina. Morbror och Charlotte! . . . De komma hit!

wigilander. Tunnor tusan! (Tager Wilhelmina vid

handen och för henne till ma sidodörren.) Fort in i den här

kammaren!

tyrén. Omöjligt, fru Winger är der inne!

wigilander {leder Wilhelmina till andra sidodörren). Nå,

här dål

tyrén. Nej, för all del, der är min rival!

wigilander. Finns det då ingenting att gömma henne

uti? Ett fodral, en ask, en fingerborg eller . . .

tyrén. Jag hör dem i trappan!

wigilander (för Wilhelmina hakom kontrabasen). Göm

dig i den här basfiolen då!

wilhelmina {kryper in i basfiolm). Det här öfverlefver

jag aldrig!

Femte scenen.

DE FÖRRE. CHARLOTTE. BARKMEIJER.

barkmeijer {häftigt). Var inte rädd, mitt barn! — Är

fabrikör Appellind hemma?

wigilander. Nej, min herre.

Charlotte (igenkänner Tyrén). Herr Tyrén!

barkmeijer. Fördömdtl Har inte herrarne sett till en

ung flicka? Hon sprang in här i huset, och jag följer henne

i hack och häl.

wigilander. En man af herrns ålder springa efter unga

fruntimmer!

tyrén. Ja, det tycker jag är något . . .

barkmeijer. Det är min systerdotter, go’ herrar, en

ganska hygglig flicka, nämligen så länge hon var det. —

Jag är hennes morbror och mycket god vän med fabrikör

Appellind. Om hon inte är här, så måste hon vara på ett

annat ställe. Man måste ha näbbar och klor för att vakta

en qvinna. Dröj här, Charlotte; de här herrarne äta visst

inte opp dig. Jag måste ha tag i den rymmerskan. Hela

mitt hus är skymfadt. Det blir en evinnerlig fläck på

Upsala akademi! (Springer ut.)

Sjette scenen.

DE FÖRRE (utom Barkmeijer).

wigilander (i fönstret). Se, hur han trafvar, den gamle

kronhjorten!

charlotte. Jag kan inte dölja min förvåning!

tyrén. Ack, så får jag då ändtligen återse mamsell!

wigilander (leder fram Wilhelmina). Jag trotsar hvilken

musikus som helst att kunna framtrolla en vackrare ton

ur ett så’nt åbäke till basfiol!

charlotte. Du, Mina?

Wilhelmina. Ja, min goda Charlotte!

wigilander. Tyst! Fiender omge oss på alla sidor!

charlotte. Och pappa som springer och söker dig!

wigilander. När oskulden löper sin kos, hvem kan

då hinna fatt den?

Wilhelmina. Jag förmådde inte längre uthärda hemma

hos din far, och derför flydde jag med denne hederlige man.

wigilander. Deremot har jag intet att anmärka.

Wilhelmina. Vi ska gifta oss med hvarandra.

wigilander. Ja, jag tror visst, att jag . . . (Visande på

Tyrén.) Der är en som tänker göra detsamma.

tyrén {till Charlotte). Ja, mamsell, ifrån den första

stund jag såg mamsell, har ingen minut förgått, som jag

inte tänkt på er. Jag lofvar en kärlek, som aldrig ska

slockna, en kärlek, som inte en gång grafvens nått ska

släcka 1

wigilander. Han håller nog sina löften, han.

Wilhelmina (till Wigilander). Och du då ?

wigilander. Jo, jag tror visst, att jag...

charlotte. Men pappa vill, att jag promt ska ta en

annan. Hur ska jag kunna hindra det?

wigilander. Åh, det finns många medel att hindra den

saken, och det första är att inte lyda söta far._

Charlotte. Aldrig skulle jag kunna trotsa hans vilja!

tyrén. Men mamsell känner inte den person, man

ämnar till er make.

charlotte. Man säger det ska vara en mycket god

menniska.

wigilander. Det är bara förtal, min nådiga mamsell!

charlotte. Jag har aldrig nå’nsin sett honom.

tyrén. Han är inte längre borta än derinne i

kammaren. (Man hör Tegelmark sjunga i kulissen.)

wigilander. Tyst, der kommer han!

Sjunde scenen.

DE FÖRRE. TEGELMARK.

tegelmark (kommer in). Nu tror jag man är lite snygg

och malproper, ska jag ha den äran att säga.

tyrén (till Charlotte). Det der är just mamsells

blif-vande fästman.

charlotte. Dén der!

wigilander (till Charlotte) Är det inte ett ideal, min

nådiga?

tegelmark. Hvar är min kusin?

wigilander. Han har gått ut.

tegelmark. Hur kan det vara möjligt? Han skulle ju

följa mig till ångbåten, och klockan är redan mycket.

wigilander. Det bär af till Upsala, hör jag!

tegelmark. Jag reser för att fria. Känner herrarne

mamsell Barkmeijer? — Hur kan man ha ett så gement

namn!

charlotte (för sig). Så’n ohyfsad menniska!

tegelmark. Jag skäms riktigt när jag tänker på, att

det ska stå i tidningarna bland vigde i landsorten: »Herr

brukspatron Tegelmark och mamsell Barkmeijer». (,Skrattar

och vänder sig till IVigilander.) Hvad är det der för ett

fruntimmer? Känner min kusin henne?

wigilander. Om han känner henne? Åt brukspatron

kan jag väl säga det. (Hviskar Tegelmark i örat.)

tegelmark. Aha, je suis begriper — den filuren!

[Hälsar på Charlotte.) Hur står det till, min lilla beskedliga?

[Skrattar.) Hi, hi, hi!

Charlotte. Min herre!

tegelmark. Åh, inte är det värdt att rodna för det,

min lilla docka; min kusin har smak, märker jag.

wigilander [till Tegelmark). Men, för tusan, det är ju

en hemlighet; inte går det an!

tegelmark. Ah, det var sant, det; jag vill reparera

skadan. [Till Charlotte.) Förlåt mig, min sötaste mamsell,

men min kusin, den maruffeln, har inte nämt något för

mig om sin lilla kusin. Har han valt mig en lika vacker

hustru, som han (bockar sig) valt sig en älskarinna, så stannar

jag i stor förbindelse hos honom. [Afsides.) Man kan allt

vara gentil om det gäller.

Charlotte. Hur vågar herrn tilltala mig på det

sättet?

wigilander (afsides). Det går bra!

tegelmark. Men jag begriper inte min kusin .. .

Herrn reser till Upsala med Upland?

Ja, det är första gången jag far på ång-

WIGILANDER.

TEGELMARK.

fartyg.

WIGILANDER.

TEGELMARK.

För första gången?

Ja, men jag fruktar att jag kommer för

sent; jag begriper inte att min kusin . . .

wigilander [skriker). Ah!

alla. Hvad är det?

tegelmark. Jag tror herrn suckade?

wigilander. Ja, jag brukar alltid sucka på det viset.

[Till Tyren.) Jag har lust att ta honom med mig till Vesterås

i stället. Vestmanland går på samma timme.

tyrén [till IVigilander). Men hvad tänker du på?

wigilander. Låt mig hållas bara. (Till Tegelmark.) Jag

reser också till Upsala, och jag tillbjuder herr brukspatron

mitt sällskap. Jag är bekant med rådman Barkmeijer och

ska ha den äran presentera herrn i huset.

tegelmark. Det var skönt; jag kan inte önska bättre!

wigilander. Men det är ingen tid att förlora; det

återstår knappast en halftimme.

tegelmark. Min kusin får skylla sig sjelf; jag skyndar

genast in och lagar mina saker i ordning. (Visande på

Wilhelmina.) Hvem är det der fruntimret, der?

wigilander. Det är — det är min fru!

tegelmark. Och hvem är min herre sjelf då?

wigilander. Mitt namn är Wigilander, handelsexpedit

med rang, heder och värdighet af grosshandlare; men för

all del skynda sig, herr brukspatron!

tegelmark. På ögonblicket är jag färdig! (Går in i

sidorummet.)

Åttonde scenen.

DE FÖRRE (utom Tegelmark).

charlotte. Aldrig skall jag ta till man den afskyvärda

menniskan!

wigilander. Det vore ju den största olycka i verlden!

tyrén. Men är du galen som för honom till Vesterås 1

wigilander. Är det då klokare, att jag för din rival

till Upsala?

tyrén. Men när du väl, fått honom till Vesterås?

wigilander. Kastar jag mig på en bondkärra och

reser hit igen, medan han är och beser stadens

märkvärdigheter.

tyrén. Men du vet väl att morbror och fru Winger

också i dag resa till Vesterås?

wigilander. De resa landvägen; inga skrupler mer,

jäg tar allt på mig.

tyrén (till Charlotte). Ack, mamsell, vågar jag

ändtligen hoppas att midt i det töcken, som omger oss, i er få

skåda mitt lifs ledstjerna?

charlotte. Men om pappa inte tillåter det?

wigilander. Så tag då i Guds namn herr

Tegelmark då!

charlotte. Förr kastar jag mig i dödens armar!

wigilander. Man kastar sig inte i dödens armar, när

man har en trogen älskares famn att trösta sig uti,

tyrén. Så afsäger jag mig då mitt ljufva hoppi Gå,

förena sig med en annan, mamsell; jag är inte den förste

som blir ett offer för en gäckad kärlek.

charlotte. Nej, nej, så får det inte vara!

wigilander. Bravo, min söta mamsell! Tag exempel

af sin vackra kusin. (Fattar Wilhelmina vid handen).

charlotte (till lyren). Låt oss hoppas allt af

framtiden! Tro mig, jag är inte känslolös för en hederlig mans

kärlek.

Wilhelmina (ser ut genom fönstret). Ack, min Gud, der

kommer morbror tillbaka!

charlotte. Pappa?

wigilander. Så för tusan 1 {Leder Wilhelmina till den

kammare, der Tegelmark är.) Fort in till brukspatron! —

Uppehåll honom der till dess jag säger till! {Wilhelmina

går in i kammareny hvarefter Wigilander låser dörten och stoppar

nyckeln i sin ficka.)

Nionde scenen.

DE FÖRRE. BARKMEIJER. APPELLIND. FRU

WINGER {från sidorummet).

appellind {till Barkmeijet). Det var en angenäm

öfver-raskning att se farbror i Stockholm!

barkmeijer. Jag är alldeles förstörd! Jag har inte förut

sprungit så rysligt i mina dar, om jag undantar den tiden,

då jag vigilerade för rådmansembetet i Upsala.

appellind. Sätt sig, för all del, bästa farbror!

charlotte. Stackars goda pappa! Hvad pappa är

varm!

appellind. Oändligt välkommen, mamsell Charlotte!

barkmeijer {sätter sig). Charlotte var just med mig, när

jag upptäckte rymmerskan; om jag bara kunde få tag i den

uslingen som bortröfvat henne!

wigilander {afsides). Det der låter som det skulle

gälla mig!

fru winger. Herr rådman har rätt! Den karl, som

enleverar ett fruntimmer, borde schavottera!

wigilander (afsides). Ja så, den der ska lägga lök på

laxen!

appellind (till Barkmeijer). Jag tror jag inte talt om än,

att min kusin Tegelmark nyss kommit till sta’n, för att

bege sig af till Upsala. Nu behöfver han inte resa.

barkmeijer (reser sig). Min blifvande måg också häri

Det var ypperligt!

appellind. Han är der i kam maren för att klä’ om

sig. (Närmar sig sidodörren).

tyrén (till Wigilander). Allt är förloradt!

wigilander (till Tyren). Var trankil; jag har nyckeln, jag!

tyrén. (till Appellind). Goda morbror; det är på det

sättet, att . . .

appellind. Hyad för slag?

wigilander (till Appellind). Brukspatron Tegelmark gaf

sig inte tid att vänta på herr fabrikörn, utan skyndade nyss

ut för att gå ombord på ångbåten till Upsala — det var ju

så, Tyrén?

tyrén. Ja, visst var det så; jag gjorde allt för att

hindra honom, men det stod inte till!

appellind. Det är inte möjligt!

wigilander. Jo, han gick lifslefvande ut genom

dörren der.

appellind (ser på sin klocka). Det fattas en qvart innan

ångbåten far. (Till Tyrén) Skynda dig ner till Riddarr

holmen och för honom genast hit.

tyrén. Ja, på ögonblicket! (Skyndar ut)

Tionde scenen.

DE FÖRRE (utom Tyrén)

barkmeijer. Det vore dumt, om han skulle komma till

Upsala, medan vi ä’ i Stockholm.

appellind. Jag skulle inte tro det; Tyrén får nog tag

i honom.

fru winger. Han måtte ha ett lågande hjerta, den

älskaren.

wigilander. Frun tycker om lågande hjertan; det gör

jag också.

barkmeijer. Min herr måg ska ju vara en ung,

ordentlig man, med många förtjenster.

appellind. Ja, det enda som fattas honom är kanske

något förstånd; men för öfrigt så . . .

barkmeijer. Ja, inte behöfver man mycket förstånd

för att bli en bra äkta man.

wigilander. Ganska sant, och så riskerar man aldrig

att förlora förståndet, hvilket anses för det olyckligaste här

i verlden.

appellind. Men jag undrar just, om han inte skrifvit

några ord till mig, innan han begaf sig af? Jag vill se

efter. (Går till.sidodörren.)

charlotte (skriker till). Ack, min Gud!

fru winger {till Charlotte) För Guds skull, hvad

är det?

charlotte. Ingenting!

fru winger. Jag tyckte mamsell ropade till?

charlotte. Jag? — Nej, det tyckte jag inte.

wigilander. Ja, inte jag heller.

appellind (som trefvar på dörren). Jag begriper inte

hvem som tagit nyckeln ur dörren.

wigilander. Nyckeln? Den lemnade brukspatron till

Tyrén, innan han gick.

Elfte scenen.

DE FÖRRE. TYRÉN.

tyrén. Det var omöjligt att få rätt på honom!

appellind. Tog du nyckeln till dörren der?

tyrén. Nyckeln? Hvilkén nyckel?

wigilander (till Tyrén). Håller vad att du tappat bort

nyckeln!

tyrén {känner i sina fickor). Jag begriper inte — jag

tyckte jag gömde den så väl — det var märkvärdigt!

charlotte {afsides). Kors, hvad de kunna narras!

appellind (till Tyrén). Din slarfver! Det var skada på

en så bra nyckel. Jag undrar om inte någon af de andra

tar upp dörren. (Går till andra dörren, tar ur nyckeln och

försöker tned den på den förra.)

tyrén (till Wigilander). Ingen fara; låset är säkert!

barkmeijer (till fru Winger). Frun är gammal bekant

till Appellind?

fru winger. Ja, ända se’n barndomen; vi ä’

uppfostrade tillsammans. Också är det jag, som gifter bort

honom, och det är inte utan sin lilla uppoffring, det, å min

sida, ty förut var det annorlunda.

{Gnolar.) »Jag minns den ljufva tiden,

Jag minns den som i går».

barkmeijer. Frun skulle kunna göra mig en tjenst.

fru winger. Vill herr rådman också gifta sig?

barkmeijer. Kommer aldrig i fråga. Jag hade nog

deraf i mitt förra gifte; men jag måste på några ögonblick

anförtro min dotter i fruns vård, för jag ska bestämdt ut

och ha reda på den nedrige förförarn, som rymt bort med

min systerdotter!

wigilander {till Barkmeijer). Herre!

barkmeijer. Herre!

wigilander. Spelar herr rådman fiol?

barkmeijer. Är herrn galen? — Om jag bara visste,

hvar han uppehåller sig, den bofven!

wigilander. Herre!

barkmeijer. Herre!

wigilander. Kanske herr rådman blåser trumpet i

stället?

barkmeijer. Tror herrn jag är ‘någon håboist?

Jag-undrar just hvar hon uppehåller sig, den rymmerskan!.

appellind. Tänk om den galningen nu reser med

ångbåten; ursäkta, mitt herrskap, men jag får lof att sjelf gå

ner till Riddarholmen, innan det blir för sent.

wigilander. Om herr fabrikören tillåter, så vill jag

åtaga mig denna kommission; jag lofvar att hemta hit

honom, så framt han inte kan flyga, hvilket väl gerna inte

är möjligt för en tegelbruksegare.

appellind. Jag tackar på det förbindligaste! Mitt

herrskap, det är ledsamt, att jag sjelf nu måste resa till

Vesterås; men min systerson der får göra les honneurs i

mitt ställe. — Frukosten kallnar; den är på ungkarlsvis;

men ni får hålla till godo med hvad huset förmår.

Sång N:o 3.

MeL: »Malins milda öga», af I. Dannström.

APPELLIND.

Låt oss frukostera,

Emot oss buteljer le,

Portvin oqh njaderø,ALLA.

Mjuka tjenare!

wigilander (afsides).

Jag ej göra ska besvär,

Min portion ar der!

[Pekar på det rummet, der Tegelmark år.)

ALLA.

Låt oss frukostera,

Emot oss buteljer le,

Portvin och madera.

Mjuka tjenare!

(Alla, utom Wigilander, gå in i andra sidorummet.)

Tolfte scenen.

WIGILANDER. TEGELMARK. WILHELMINA [strax

derefter).

wigilander (öppnar ena sidorummet,

hvarifrån Tegelmark och Wilhelmina utkomma).

(Samma melodi.)

Skynda, tiden skrider,

Båten lägger snart från bron;

Skynda, ty det lider,

Kom, herr brukspatron!

tegelmark (ibärande nattsäck, paraply

och gitarr).

Här har jag mitt pick och pack,

Herrn ska ha stor tack!

ALLA.

Ej på tiden hala,

Sedan konversera fås,

Skyndom till Upsala!

wigilander (afsides).

Eller Vesterås!

(De skynda ut.)

Trettonde scenen.

APPELLIND. BARKMEIJER. TYRÉN. FRU WINGER.

CHARLOTTE. {Alla utkomma hastigt med smörgåsar i

händerna, Barkmeijer dessutom med servett hunden

kring halsen och i ena handen en gaffel med

en stor stekt fisk på.)

barkmeijer. Det var bestämdt min systerdotter som

jag såg i fönstret.

appellind. Och min kusin var med.

barkmeijer. Hvilken kusin?

appellind. Farbrors blifvande måg, brukspatron

Tegelmark.

barkmeijer. Hon höll den karln under armen.

appellind. Hvilken karl?

barkmeijer. Han som nyss var här i rummet.

appellind. Det var herr Wigilander, det.

barkmeijer. Heter han Wigilander? . . . Den stråtröfvarn!

Jag ska vigilera honom, jag.

appellind. Kan det vara han som enleverat

Wilhelmina? Men hvad ska han göra med min kusin? Han

måtte väl inte enlevera honom heller!

fru winger {afsides). Det ligger säkert en intrig

härunder, och jag som inte fått vara med derom!

barkmeijer. Låt oss genast sätta efter dem!

appellind. Ja, skyndom på ögonblicket!

Sång N:o 5.

Mel.: »Ritsch, Ratach, f&llr&Uera».

Raskt flyg efter dem

Och låt oss genast ta dem hem —

Ja, låt oss ta dem hem —

Raskt flygen efter dem.

Omöjligt de

Nu mera kan undkomma oss.

Omöjligt de

Kan mer undkomma oss.

Skyndom, skyndom, skyndom, skyndom,

Skyndom efter dem,

Raskt flyg efter dem, m. m.

(De rusa allesammans ut.)

*

Andra akten.

Teatern föreställer en källarsal i Vesterås; i fonden en

hylla, hvarpå glas, tallrikar, bålar m. m. äro uppställda.

Första scenen.

KRISTINE. KNÄCKSELL. (Kristine står fram på scenen,

stickande på en strumpa; Knäcksell sitter vid ett bord, sysselsatt

att lacka buteljer.) KORK (strax derefter).

kristine. Herr Knäcksell är fasligt allvarsam i dag?

knäcksell. Allvarsam! Nej, mamsell! Jag är alldeles

ursinnig, och vore det inte för min stackars mors skull, så

låge jag i Svartån innan aftonen. (Springer upp skrikande.)

Aj, det dröp lack på mitt finger. (Slänger med handen.)

kristine. Vi ska genast lägga salt på det, så blir det

bra igen. (Springer efter ett saltkar och häller salt på

Knäcksellts finger.)

knäcksell. Ack, mamsell, hvad är det här i alla fall

mot hvad mitt hjerta lider! — Gifter mamsell sig med en

annan, så är jag på eviga minuten dödsens lamunge.

kork (kommer in). Hvad är det för skrik jag hör?

kristine. Den stackars herr Knäcksell fick lack på

sin hand.

kork. Jaså, din munsjör snus, är det på det sättet du

hushållar med mitt lack? Tror du, fast jag är rådman och

embetsman här i sta’n, att jag kan stjäla lack?

knäcksell. Jag skulle tro, att mina fingrar ä’ dyrbarare

än källarmästarns lack.

kork. Hur var det du sa’? Sa’ du källarmästare?

Hvem är jag? . . . Hur kallas jag, din slyngel?

knäcksell. Rådman, gudbevars!

kork. Nå, kom det ändtligen fram, din göker! Men

du sa’ rådman med en viss ironi; menniska, var det ironi?

knäcksell. Nej, det var det inte?

kork. Hvar är mitt spanska rör? Vi ha i afton ett

utomordentligt sammanträde på rådstun. Flere af våra goda

vesteråsbor ha klagat öfver, att det finns så många tuppar

i sta’n, som genom sitt fördömda galande hindra folk att

sofva om morgnarna. Borgmästare och råd, hvilka stadens

lugn ligger om hjertat, ha beslutit utfarda en kungörelse,

som förbjuder tuppar att införas till staden. Det der är

allt klart, men hvad ska man göra med de tuppar som

finnas? Si — det är det svåraste, det! Tag hit mitt

spanska rör! (Tar emot käppen af Kristine.) När jag fått

mitt spanska rör i handen, så börjar allt bli klarare för

mig; det måste bli ett allmänt slagtande, ett allmänt

blodbad. — Mitt hjerta blöder; men en domare, en rådman

måste förqväfva hjertats röst, när pligten kallar honom;

tupparne måste dö. De ha visserligen många försvarare,

det blir votering, men ingen tupp får min röst. — Ett

kinkigt mål! (Till Kristine.) Tacka du Gud, Kristine^ att

du inte blifvit rådman!

Kristine. Men om fru Winger och den der herrn

från Stockholm, som vi vänta, komma medan pappa är

borta?

kork. Min blifvande måg, fabrikör Appellind, jag vet

det. — Tror du inte jag bestyrt om deh saken? Jag har

befallt min dräng att passa på när ångbåten kommer och

genast bära deras saker hit, för jag vill inte, att min måg

ska förstöra pengar på något annat ställe än här.

Förmodligen komma de med ångbåten. Fru Winger skref

åtminstone så i sitt bref.

kristine. Men är det inte löjligt, pappa lilla, att jag

ska ta till man en person, som jag aldrig sett förut?

kork. Jag har inte heller sett honom; men min goda

vän, fru Winger, har rekommenderat honom.

Instrumentmakar Appellind ska vara en toujour karl. De bruka fria

på det sättet i Stockholm, och en vesteråsare behöfver inte

ge en stockholmare efter.

knäcksell. Jag har precis samma tanke som mamsell

Kristine.

kork. Han får inte ha någon tanke, min goda man;

han låter bli att ha någon tanke, förstår han det! Ganska

dumt, att jag inte sjelf fick tillfälle hemta min måg frånångbåten. En skön uppfinning, de der ångbåtarna! Jag

funderar natt och dag, hur det kommer till, att ångbåten

kan gå. Nog förstår jag mig på skoflarna, och röken har

jag i mitt hufvud; men det enda jag inte begriper, är den

fördömda mekaniken. (Till Kristine.) Hör du, Kristine,

hvarför begagnas det hästkrafter på en ångbåt, och inte något

annat?

Kristine. Pappa, det är ju klart, att----------

kork. Tig. det är inte klart! (Till Ktiäcksell.) Begriper

du, ditt pundhufvud, hvad som menas med den archinesiska

skrufven?

knäcksell. Skulle det kanske vara någon ny slags

korkskruf?

kork. Tig, memliska! Du sa’ det der med en viss

ironi, tyckte jag, var det ironi?

knäcksell. Nej, det var det visst inte.

kork. Det var också ditt bästa råd! (Går af och an

och funderar.) Dö måste de; det är grymt, men kan inte

hjelpas! Men det är tupparnas eget fel. Hvarför ska de

också gala så förbannadt, de galningarna! . . . Hela Vesterås

hvilar på min nacke; man pratar om att en kung har många

bekymmer; men hvad är det mot en rådman i Vesterås?

Om jag inte hade så mycket att göra, så skulle ni få se

hvad jag skulle göra.

Sång N:o 6.

Mel.: »Fader Movitz, bror» (Fredm. Epistl.).

Jag är* rådman, jag;

Både natt och dag

Jag tolkar Sveriges lag.

yid min källardisk

Är jag rask och frisk

Och på rådstun är jag just en fuler fisk.

Om jag ej fanns, den rådstun var

Ett stop, som inte något öra har.

Jag är rådman, jag etc. etc.

(Går.)

Stockholm, fVester&a o. i"psala.

3

Andra scenen.

DE FÖRRE (iutom Kork).

knäcksell. Ända se’n källarmästarn blef rådman, så

har han blifvit splitter galen. Förut hade jag något hopp,

men nu — nu vill han väl minst ha en borgmästare till

måg. Det går precis med mig som med min äldre bror i

Stockholm, han som är kypare hos källarmästar Propp på

Drottninggatan.

Kristine. Herr Knäcksell gör pappa orätt. Han har

ju redan till min man bestämt en instrumentmakare från

Stockholm. Ack, hvad det ska bli roligt! Jag är alldeles

förtjust!

knäcksell. I instrumentmakarn ?

Kristine. Nej, men desto mer i hans instrument. Hvad

det ska bli roligt att få sig en flygel att spela på!,

knäcksell. Så spela då; ja, spela af hjertans grund;

men jag har snart spelat ut. Jag höll så mycket af mamsell

Kristine! Jag förmådde inte för hennes skull sköta min

tjenst om dagen eller sofva om natten. Ska jag brygga en

bål punsch, så siår jag bränvin i stället för arrack i bålen;

ska jag bära in en halstrad biffstek, så bär jag in tomma

halstret i stället för att komma in med biffsteken. Nu

återstår mig inte annat än döden, och dö ska jag — ta mig

fan ska jag inte det.

Sång N:o 7.

Mel.: »Tänk någon gång när du en blomma plockar».

Nej, nej, Kristine, jag kan ej längre lefva!

Ni var den enda, som jag hade kär.

Nu finns ett annat mål, dit jag vill sträfva,

Och detta mål min skarpa rakknif är;

Dess hvassa stål jag sätter på min strupa,

Om det ej bär med mig i Svartån af,

Att döden i dess mörka vågor supa,

Gjut se’n en tår på arme kyparns graf!

Kristine. Herr Knäcksell är nu alltid så häftig af sig l

knäcksell. Jag har aldrig tålt stockholmarne, de der

sprätthökarne, i sina paletåer och tioriksdalershalsdukar.

Finns det då inte flickor nog i Stockholm, utan att de ska

behöfva resa hit till Vesterås, för att plundra oss?

Tredje scenen.

DE FÖRRE. ANDERS (bärande Tegelmarks saker).

WIGI-LANDER. TEGELMARK (strax derefter).

anders Han är här! Han är här!

knäcksell. Hvilken ?

anders. Han som skulle komma med ångbåten! Som

rådman befalte, la* jag genast vantarna på sakerna, fast de

stretade emot så mycket de orkade.

wigilander (inskytidande). Är du galen, karl! Hvad

har du med våra saker att göra? (Vill taga sakerna ifrån

Anders, som försvarar sig med paraplyet.)

anders. Jag har gjort som min husbonde befalt mig.

Kristine. Hvad vill det säga?

tegelmark (inspringande). Se der ha vi honom! Jag

ska ge dig för att springa bort med mina saker, jag! (Vill

rycka från Anders paraplyet, som dervid går sönder, så att

Tegelmark får bara kappen i handen.)

knäcksell. Hvem söker herrarne?

tegelmark. Vi ha nyss kommit med ångbåten hit

till Upsala.

Kristine. Hit till Upsala?

wigiland,er. Ja, det vill säga: vi ha nyss stigit i land

och skulle med våra saker bege oss af till Sandbergs hotell,

då den der figurn kommer och, utan vidare ceremonier

fattar i dem och springer in i det här huset.

tegelmark (till Anders). Hör du, din krabat, brukar

man behandla resande på det sättet i Upsala?

knäcksell. Hvasa? I Upsala?

wigilander. Det vill säga, att... (Till Kristine.) Jag

ber ödmjukast om förlåtelse, men vi rå alls inte för det

här. (Afsides.) Jag begriper inte hvar Wilhelmina tog

vägen. (Till Anders.) Hör du, hvar är det der fruntimret,

som . ..

anders. Fruntimret? (Ser på sakerna.) Inte finns det

något fruntimmer här, det jag kan se!

knäcksell (Till Tegelmark). Hvem är herrn?

tegelmark. Hvem jag är?. . . Jag är . ..

wigilander. En man — en man, hvars paraply den

der karln förstört och som han genast måste betala.

anders. Rådman sa’ åt mig nyss: gå genast ner och

passa på ångbåten, för jag väntar hit min blifvande måg

från Stockholm, och ...

wigilander [skriker till). Ah!

Kristine och KNÄCKSELL. Hvad är det?

tegelmark. Min vän brukar alltid sucka på det viset.

wigilander {för sig). Nu förstår jag allt l Det var hit

fabrikör Appellind i dag skulle? resa för att fria. Ypperligt!

Ypperligt! (Till Kristine.) Mamsell är säkert dottern i huset;

jag hadfe genast bort se det.

Kristine. Ja, det är jag.

wigilander. Tillåt mig då att presentera för mamsell

den väntade fästmannen! (Till Tegelmark.) Vi kan ju aldrig

ha tagit in på bättre ställe; det är ju din fastmö, bror!

Kristine. Jag får då, på pappas vägnar, be herrarne

vara välkomna!

knäcksell [afsides). Hvad jag gerna ville kasta dem

utför trapporna!

tegelmark (till Kristine). Mitt hjerta sa’ mig genast

allt. Ack, om mamsell bara kunde föreställa sig, hur mitt

hjerta ser ut invärtes i detta ögonblick!

anders (lägger från sig sakerna). Nu tror jag man kan

gå sin väg efter väl förrättadt ärende. {Går.)

tegelmark [till Kristine). Hur mår den hederlige

rådman Barkmeijer?

Kristine (förvånad). Rådman Barkmeijer? "

wigilander {infallande hastigt). Ack, hvad det är för ett

trefligt hus, det här, och hvad det är väl beläget I Här

skulle just vara angenämt att bo.

tegelmark {till Kristine). Kan det vara lönandejrtt vara

garfvare i Upsala?

knäcksell (förvånad). Garfvare i Upsala?

tegelmark. Ja, han är ju garfvare i Upsala, min

blifvande svärfar, den hederlige rådman Barkmeijer?

Kristine. Jag begriper inte ...

knäcksell. Hvarför kallar herrn min husbonde föF

Barkmeijer?

wigilander {till Knäcksell). Det är vermdödialekt; min

gode vän fabrikörn är från Vermdön. (77// Tegelmark.) Brordeklamerar namnet Barkmeijer så man kan bli galen deråt.

(Högt.) Det var mycket resande med ångbåten i dag, och

vi ha haft det gudomligaste väder under hela resan.

tegelmark. Ja, men hur kommer det till? Jag har

alltid hört, att när man far sjövägen till Upsala, så måste

man passera en mycket lång å, som heter Fyrisån.

Kristine. Fyrisån?

wigilander (till Kristine’). Han menar Svartån. (Högt.)

I forna tider var den mycket längre den här ån, men nu

har den blifvit allt kortare och kortare.

tegelmark. Också har jag hört, att det ska vara två

torn på domkyrkan, men jag såg inte till mer än ett enda.

knäcksell. Två torn på domkyrkan?

wigilander. Ja, det är på ritningar, det, bara på

ritningar, kan ni väl förstå.

tegelmark. Men hvarför ska det vara två torn på

ritningarna, när det i sjelfva verket bara är ett?

wigilander. Jo, det är ju klart, det, för man ska

kunna säga, att man sett tornet två gånger på en gång.

tegelmark. Hvar är det Carolina Rediviva ligger ? Det

ska vara en vacker byggnad.

Kristine. Carolina Rediviva?

knäcksell. Hvad är det? Carolina rödavina?

wigilander (till Kristine och Knäcksell). Han menar

Carolina Ekman, uppasserskan.

tegelmark. Och framför allt måste jag göra bekantskap

med studenterna i Upsala.

Kristine och knäcksell. Studenterna i Upsala!

wigilander (till Kristine och Knäcksell). Han menar

fruarna i Vesterås.

knäcksell (hårdt till Tegelmark). Herre! Ä’ studenterna

i Upsala detsamma som fruarna i Vesterås?

tegelmark. Hvem har sagt det?

wigilander (till Knäcksell). Hör på, min bästa herr

öfverkypare! Jag har ju sagt herrn, att vermdödialekten har

sina egenheter.

knäcksell. Det var en skamlös dialekt!

wigilander. Om mamsell ville förena sina böner med

mina, så skulle det kanske lyckas oss att få höra min vän

traktera gitarren; han är riktigt mästare på det instrumentet.

(Går efter gitarren.)Kristine (;till Tegelmark). Gör herr fabrikörn gitarrer

också?

tegelmark. Fabrikör! Gör jag gitarrer?

Kristine. Har herrn många vackra fortepiano fardiga?

tegelmark. Hvad för slag! Fortepiano? Kallar man

tegel för fortepiano här i sta’n?

KRISTINE OCH KNÄCKSELL. Tegel!

wigilander (till Kristine och Knåcksell). Herrskapet vet

inte, att min vän gjort en ny uppfinning, nämligen att

göra fortepiano af tegel i stället för af trä. Det är mycket

bastantare och värderas mycket högt af

brandförsäkringsverket för lösören. {Till Tegelmark.) Sjung för oss den der

visan som väckte så mycken förtjusning på ångbåten.

tegelmark (itar gitarren). Lebe wohl, ja! Den visan

sjunger jag riktigt med con amore.

Kristine. Ack, sjung den för oss! Det är så sällan

man får höra musik i Vesterås.

tegelmark. Vesterås?

wigilander {till Tegelmark). Ja, ja, hvad har det med

Upsala att göra? Sjung nu för all del; det ska förtjusa den

vackra fästmön. #

tegelmark {ackompanjerar sig på gitarren, under det

Knåcksell spelar med tummen på hordet).

Sång N:o 8.

{Sjunger.) »Lebe wohl — förgäs mig nikt.»

{Vänder sig till Knåcksell.) Hvad är det för skrål!

(Sjunger.) »Tänk på mig, när glädjen svingar

Öfver dig med englavingar

Och jag sorgsen saknar dig!»

{Vänder sig till Knåcksell.) Vill du tiga, karl!

{Sjunger.) »Lebe wohl! Lebe wohl! Lebe wohl! Lebe wohl!

Förgäs mig nikt!»

{Vänder sig till Knåcksell.) Vill du hålla mun på dig, menniska!

knåcksell. Jag säger ju inte ett enda ord!

tegelmark.

{Sjunger.) »Lebe wohl! Lebe wohl! Lebe wohl! Lebe wohl!

Förgäs mig nikt!»(Rusar fram till Knåcksell och slår honom i ryggen med

gitarren.) Jag ska lära dig musik, jagi

knäcksell. Herre, det ska herrn inte ha gjort för inte!

Kristine. Knäcksell!

Fjerde scenen.

DE FÖRRE. WILHELMINA.

Wilhelmina. Nå, ändtligen träffade jag herrarne! Det

är mycket artigt att springa ifrån ett ensamt fruntimmer?

Kristine. Ett främmande fruptimmer!

wigilander (till Kristine). Jag ber allra ödmjukast om

förlåtelse. — Jag får den äran presentera — min fru —

grosshandlar Wigilanders fru, hon och ingen annan. (Till

Wilhelmina.) Kom ihåg, att Vesterås i dag är detsamma

som Upsala.

knäcksell (afsides). Rätt som det är ha vi väl hela

ångbåten här!

Kristine. Vi glömma bjuda herrskapet förfriskningar.

Herr Knäcksell kan laga herrarnes rum i ordning, medan

frun är så god och stiger in till mig. Pappa kommer

snart hem.

Wilhelmina. Jag får på det högsta tacka, bara vi inte

gör herrskapet något besvär.

wigilander (till Wilhelmina). Glöm för all del inte,

att brukspatron Tegelmark här i huset går och gäller för

fabrikör Appellind.

Wilhelmina. Hur ska jag förstå det?

wigilander. Du ska inte förstå det, min vän; men så

är det emellertid.

Kristine. Vi hade i dag väntat ett annat fruntimmer,

som i herrarnes sällskap skulle komma med ångbåten, fru

Winger; vi väntade henne i sällskap med fabrikörn.

wigilander. Ja, det var sannt, det; men hon mådde

inte bra, och derför så... Mamsell kan inte tro, hvad det

är sjukt i Stockholm!

Kristine (till Wilhelmina). Var så god! (Öppnar ena

sidodörren, dit hon går in med Wilhelmina.)

”Lebe wohl — försäg mig nikt”

Telgemark – Norrby.

Femte scenen.

DE FÖRRE (utom Wilhelmina och Kristine).

wigilander (afsides). Innan vi vet ordet af, ha vi kanske

det Appellindska herrskapet här; det kan derfor nu vara

tid på att dra sig ur spelet. Tegeltnark måste jag genast

ha bprt härifrån; men hur ska det gå till utan att han

marker satans list?"

knäcksell (till Tegelmark). Herre, hvarför slog herrn

mig i ryggen med gitarrn?

tegelmark. Hvarför trummade du när jag sjöng, din

slyngel?

knäcksell. Har herrn kommit hit till Vesterås för att

öfverfalla hederligt folk?

tegelmark. Jag ska ge dig för Vesterås, jagi (Vill rusa

på Knäcksell)

wigilander (går emellan dem). Hvad är det om?

tegelmark. Vänta du bara till min svärfar kommer

hem i Det första jag ska be honom om är, att han genast

kör dig på porten.

knäcksell. Herrns svärfar? — Han är det inte än; jag

sätter mig deremot; jag ska röra upp himmel och jord för

att hindra detta giftermål. Jag tycker om flickan, jag, och

flickan tycker om mig.

wigilander (afsides). Aha, en rival, så mycket bättre!

tegelmark. Du, din stackare! Jag ska ge dig för att

röra upp himmel och jord! (Går bakom Wigilander rygg och

ger Knäcksell ett slag i nacken med näfven.)

knäcksell. Det der ska ni dyrt få betala, herre! Fast

jag inte är mer än en kypare, så behöfver jag inte krusa

för någon stockholmssprätt, vermdöring, vermlänning, eller

hvad han är för slag Far herrn tillbaka till sina

forte-pianoklavér och lemna oss i fred. Jag ska ge herrn

respass, jag! (Går bakom Wigilanders rygg och ger Tegelmark el t

slag i nacken.)

wigilander. Ä’ herrarne tokiga!

tegelmark. Så’n kanalje 1

knäcksell. Jag ska hetsa upp gymnasisterna på herrn!

Gymnasisterna ä’ mina goda vänner och bröder; det ska

kosta blod, det lofvar jag!

tegelmark. Om jag bara hade en käpp! (Springer och

får tag i gitarren.)

knäcksell (spiinger och fattar en citronklämmare). Vänta

bara, vill herrn spela, så ska jag bestå konfoniuml

Sång N:o 9.

Mel. ur Pra Diavolo: »Kom lat oss nalkas».

Tillsammans.

tegelmark och knäcksell.

Våga ej nalkas,

Stort är mitt mod!

Hämden ska svalkas,

Svalkas i blod!wigilander (hållande sig mellan dem).

Hvårföre nalkas?

Stort är ert modl

Hämden ej svalkas,

Svalkas i blod!

WIGILANDER.

Solo.

Mel. ur Fra Diav olo: »Lät osa njuta den korta tiden».

Låt den vilda och blodiga striden,

Som väckts opp af er billiga harm,

Icke störa den husliga friden,

Utan sänk den beväpnade arm.

Tillsammans.

TEGELMARK OCH KNÄCKSELL.

»Våga ej nalkas» m. m.

WIGILANDER.

»Hvarföre nalkas» m. m.

(Knäcksell går ut.)

Sjette scenen.

DE FÖRRE (utom Knäcksell).

tegelmark. Har man väl sett maken till oförskämdhet!

Säkert är han en af garfvargesällerna; men vänta bara!

wigilander (afsides). Det blir mig ett medel att få

honom härifrån. (Högt.) Det var en högst obehaglig affar.

Jag fruktar, att den der göken uppretar studenterna emot

oss, och då är det ute med oss båda.

tegelmark. Tror bror att någon fara är å fårde? —

Men min svärfar kommer väl snart hem, och då. ..

wigilander. Brors svärfar? — Men hvad förmår en

borgare i Upsala emot tusen studenter?

tegelmark. Han hotade mig med stryk, men si det

kan jag alls inte gå in på.

wigilander. Högst obehagligt, ty han är van att

bereda hudar, den der; men jag misstänker något annat, jag.

Hvarför vill han så angeläget gifta bort sin dotter med en

person, som han inte känner, men som hela verlden vet

har pengar som gräs, ty du är rik, min hedersbror!

Garfveri-rörelsen är klen nu för tiden. Helt annat var det när

gubben Westin lefde! Hur är det, bror är ju rik?

tegelmark. Ja, visst är jag rik. Utom tegelbruket ha

jag och mor min tre hela mantal frälsehemman på Vermdön.

Jag föder fyrtio kor, utom alla oxar. Bror skulle se mina

sexton par oxar!

wigilander. Har bror sexton par oxar? Låt mig

omfamna dig, min hedersbror! (Omfamnar Tegelmark.) Ack,

det är som jag i denna stund hade alla de der nöten för

mina ögon!

tegelmark. Gud välsigne dig för det! Du kan aldrig

tro hvad mor min är för en rar menniska!

wigilander. Och på hela denna härlighet vill nu en

cessionsmässig garfvare lägga vantarna! Nej, förrän jag tillät

det, skulle jag sjelf lägga embargo på hela surfven.

tegelmark. Kan man inte få gallfeber deråt?

wigilander. Hela den stora vackra ladugården!

tegelmark. Är det inte rysligt att behandla mig på

det sättet?

wigilander. Och bli gift med en flicka som är kär i

en garfvargesäll! Och på köpet fick du kanske ta honom

med såsom inspektor eller rättare på gården.

tegelmark. Vi ha ju kommit i en riktig röfvarkula,

och min kusin, min egen köttslige kusin, har varit med i

maskobit. Det är förfärligt! Det är himmelsskriande! Jag

säger opp slägtskapen med honom . . . Hvad ska mamma

der hemma säga, när hon får veta i hvilket trassel hennes

Jöns råkat? {Gråter.)

wigilander. Jag tror bror står och gråter! Det bästa

är att genast bege sig härifrån.

tegelmark {omfamnar Wigilander). Du är min allra bästa

vän; jag förtror mig helt och hållet åt digl Gud gifve att

jag hade en hustru som liknade dig! Hvad jag då skulle

vara lycklig!

wigilander. Dröj här några ögonblick; jag ska ställa

allt i ordning till flykt. {För sig.) Jag måste in och underrätta

Wilhelmina härom, och sedan bort — lika godt hvart det

bär! {Skyndar in i sidorummet.)

Sjunde scenen.

TEGELMARK. Strax derefter BARKMEIJER.

tegelmark. Det ska väl bli sista gången jag reser

bort för att gifta migl Jag är just hyggligt deran: på

ena sidan en garfvargesäll och tusen studenter med

knölpåkar, och på den andra en svärfar och en fästmö, fulla af

hin håle.

barkmeijer {in störtar res klädd och kastar sig i en stol).

På knappa elfva timmar har jag rest från Stockholm till

Vesterås, ty jag fick veta, att ett fruntimmer, som på

be-skrifning liknade min systerdotter, gått ombord på

Vestman-land. Jag har kört ihjäl en häst på vägen, och nu är jag

här; men får jag väl tag i henne, aldrig ska hon med sin

fot komma utom Upsala mer. Kaptenen på ångbåten, som

nyss anländt hit tiU Vesterås, berättade, att den der

äfven-tyraren Wigilander varit med från Stockholm i sällskap med

ett fruntimmer, som promt måste vara den sötungen jag jagar

efter. Jag körde om Appellind på vägen, utan att ens ge

mig tid att helsa på honom. Han tror väl jag förlorat mina

fem sinnen. (Blir varse Tegelmark och stiger upp.) Hvem kan

den der löjliga persedeln vara?

tegelmark {afsides). Jag undrar hvad det der är för en

perukstock 1

barkmeijer. Jag ber om förlåtelse! Skulle min herre

vara boende här?

tegelmark. Nej, det är jag visst inte; men är det

rådman Barkmeijer som min herre söker, så kan jag berätta,

att han inte är här.

barkmeijer. Hvad för slag! Hörde jag rätt? Sa herrn

att rådman Barkmeijer inte är här?

tegelmark. Ja, just den göken var det!

barkmeijer {afsides). Hvad fan vill det säga? {Högt.)

Med hvad skäl understår sig min herre att kalla mig

för gök?

tegelmark (afsides). Hvad pratar den der för slag! (Högt.)

Jo, det är mig just en hederspascha, den der rådman

Barkmeijer; men jag träffar väl honom någon gång.

barkmeijer. Är herrn galen? Hvem är herrn?

tegelmark. Jag är brukspatron Tegelmark.

barkmeijer. Brukspatron Tegelmark? Är det möjligt 1

Men hvad i all veriden gör herrn i Vesterås?

tegelmark. I Vesterås? Hvad hin har jag med Vesterås

att göra?

barkmeijer. Då jag i morse var i Stockholm, hörde

jag af Appellind, att herrn var der och ämnade resa till

Upsala för att besöka mig, och nu är herrn i Vesterås.

tegelmark (afsides.) Gud tröste mig! Jag trodde det

bara fanns klokt folk här i Upsala, men det är ju ett riktigt

dårhus. Gud gifve jag vore väl härifrån! (Högi.) Hvem

skulle min herre vara?

barkmeijer. Jo, jag är just den rådman Barkmeijer,

hvarom herrn talte.

tegelmark. Jaså, det är således herr rådman sjelf; jag

har länge väntat på herrn; men fast jag nu är i herrns eget

hus, så får jag säga, att herrn är en bedragare.

barkmeijer. Herre!

tegelmark. Att herrn och herrns dotter kan dr.a så

långt vägen räcker; att jag inte är den man, som låter dra

mig vid näsan af ett så’nt der småstadsherrskap.

barkmeijer. Herre, om jag vore i mitt eget hus, jag

visade herrn genast på dörren!

tegelmark. Jaså, det är inte herrns eget hus en gång!

Man har utgifvit herrn för att vara husegare i Upsala och

en rik man. Jo, jo, det kryper fram den ena upptäckten

efter den andra.

barkmeijer (afsides). Jo, det var minsann en ljus måg

man sökte lura på mig; han är ju fullkomligt vansinnig.

(HÖgt.) Vet herrn då inte, att det är i Vesterås vi nu

befinna oss?

tegelmark. Han kallar Upsala för Vesterås! Ha,

•ha, ha!

barkmeijer. Han tror han är i Upsala! Ha, ha, ha!

(Tegelmark och Barkmeijer skratta med full hals.) *

Åttonde scenen.

DE FÖRRE. WIGILANDER.

wigilander (inspritigandé). Allt är i ordning, min H>ror;

låt oss bege oss af! (Blir varse Barkmeijer.) Kors för tusan,

rådman Barkmeijer!

barkmeijer (till Wigilander). Är det inte herr

Wigilander? Jo, jag känner igen herrn! — Herre, hvar är min

systerdotter?

wigilander. Vänta, låt mig tänka efter; — hon är i

grannskapet; jag vill genast skynda efter henne. (Vill gå,

men hålles tillhaka af Barkmeijer och Tegelmark.)

tegelmark. Jag får presentera för dig min köttslige

svärfar der borta; han är visst pirum, ty han påstår att den

här sta’n heter Vesterås, ha, ha, ha!

barkmeijer. Herrn är en galning, som man endast kan

skratta åt, ha, ha, ha!

wigilander. Herrarne båda ä’ mig just ena lustiga

kurrar, ha, ha, ha! (Alla tre skratta.)

Nionde scenen.

DE FÖRRE. WILHELMINA.

Wilhelmina (inskyndande). Nå väl, jag är färdig! (Blir

varse Barkmeijer.) Ack, min Gud! — Morbror!

barkmeijer (fattar Wilhelmina i armen). Min systerdotter!

Så har jag då henne ändtligen!

tegelmark. Hennes morbror! Hans systerdotteri

wigilander (till Wilhelmina). Låt oss hålla i med vårt

Upsala!

barkmeijer. Tycker du att det är passande att rymma

från en stad, der du blifvit född, för att resa med en så’n

der äfventyrare? Du har satt hela mitt hus i vanrykte, men

dit ska du igen, för att skämmas inför alla. Det ska bli

ditt straff, kom ihåg detl

wilhelmina. Goda morbror 1 Jag har bittert ångrat mitt

fel! Jag har inte haft ett enda lugnt ögonblick sedan jag

lemnade morbrors hus, der jag var så lycklig. Också for

jag i morse från Stockholm och är nu i Upsala hos morbror

igen, för att aldrig mera lemna min goda, min älskade

morbror!

barkmeijer. Säger du, att du är hemma hos mig?

Ar det för att resa gin vägen till Upsala som du far till

Vesterås först?

tegelmark. Nu börjar han på med sitt Vesterås igen.

wilhelmina (smeker Barkmeijer). Söta morbror! Jag

begriper inte hvad morbror menar! Vi ä’ ju i Upsala

allesammans, och morbror ska förlåta mig, det vet jag; är det

inte så?

barkmeijer. Qvinna! Är du rosenrasande? Kallar du

det här för Upsala?

wilhelmina. Ja, söta morbror, så ffamt inte sta’n fått

något annat namn se’n jag reste derifrån.

wigilander. Herr rådman behagar skämta med oss;

nog vet herr rådman så väl som vi att vi ä" i Upsala.

tegelmark. Herr rådman måtte vara bra lurfvig på

aftonq visten, efter han tror sig vara i Vesterås.

barkmeijer (skrikande). Menniskor, är jag i Upsala?

alla (skrikande). Ja!

wigilander. De flesta rösterna gälla! (Aska och regn

höras utanför.)

Tionde scenen.

DE FÖRRE. KORK. KRISTINE. KNÄCKSELL.

kork. Det var ett Herrans väder vi fått i en hast!

Det blixtrar så man kan bli blind. — Men jag hör att min

måg ska vara anländ.

knäcksell (visande på Tegelmark). Jo, der står han,

men ...

kork (omfamnande och kyssande Tegelmark). Välkommen

till Vesterås, min bästa mågi Förlåt att jag låtit vänta på

mig; men tupparne, de välsignade tupparne . ..

tegelmark (till Kork). Är jag herrns måg? (Pekande på

Barkmeijer.) Den der vill också ha mig till måg! — Men

jag rakar hans näsa förbi.

kork. Hvad för slag? (Till Barkmeijer.) Hvad

pretentioner har herrn på min måg? Hvad heter man? Hvem

är man?

barkmeijer. Mitt namn är Barkmeijer, garfvare och

rådman från Upsala.

kork. Vacker råd man, som reser från sitt vigtiga

em-bete för att blanda sig i andras familjeangelägenheter. Man

vet kaijske inte hvem jag är, hvasa? Jag är Kork,

källarmästare och rådman här i Vesterås.

tegelmark (förvånad). Kork! — Vesterås!

barkmeijer (till Kork). Hygglig råd man, som öppnat

sitt hus till fristad åt min brottsliga systerdotter och hennes

förledare, en kringstrykande äfventyrare, en —

kork. Herre, hvad vågar man säga? Är det ironi,

herre, eller hvad är det?

barkmeijer. Antingen är herrn en dålig menniska eller

ett dumhufvud, så rådman herrn är.

kork. Jag tar er alla till vittnen, att han kallat mig

för dumhufvud. Hvaruti består er vishet, om jag får fråga?

Hvad känner ni om lagen, herr rådman och garfvare? I

hvilka mål har ni varit domare, herr rådman och garfvare?

Hvad säger ni om det nya lagförslaget, herr rådman och

garfvare?

wigilander (till Barkmeijer). Det der nya lagförslaget

sätter rådman myror i hufv’et, skulle jag tro.

barkmeijer (häftigt till Kork). Hvad jag säger om det

nya lagförslaget? Herrn frågar mig hvad jag säger om det

nya lagförslaget, herr rådman och källarmästare? Jag säger

si och jag säger så. Men svara mig, herr rådman och

källarmästare: hvad är det för skilnad mellan en rådsturätt i stad

och en rådsturätt på landet? Svara mig på den frågan,

herr rådman och källarmästare!

wigilander (till Kork). Det var en nöt att bita på, det

der, herr rådman!kork {till Barkmeijer). Hvad det är för skilnad? Herrn

frågar mig hvad det är för skilnad? Det angår mig inte,

herr råd man och garfvarel {Kork och Barkmeijer gå

hvarandra på lifvet och fatta hvarandra i kragen.)

wigilander {till Wilhelmina). Låt oss nu begagna

tillfället och ta till flykten. — Kom för all dell

Elfte scenen.

DE FÖRRE. APPELLIND. FRU WINGER. ANDERS

(ibärande Appellinds och fru Wingers kappsäckar).

Kristine {skyndar emot fru Winger). Ack, se fru Winger!

Nå, Gud ske lof att frun komi Här står vackert till, må

frun tro! — Kors, hvad frun är våt!

tegelmark {skyndande till Appellind). Appellind häri

Jag har ett ord otaldt med er, gunstig herre!

appellind {till Tegelmark). Hvad i Guds namn gör du i

Vesterås?

fru winger {till Kristine). God afton, mamsell Kristine!

{TUl Kork.) God afton, herr rådman! Här får jag ^en äran

presentera herr rådmans blifvande måg, fabrikör Appellind

från Stockholm.

kork. Också en måg? Hur många mågar ska jag då

ha på en gång? Min fru, det är således frun, som är orsaken

till det här spektaklet? Det är frun som förorsakat att man

kallat mig för dumhufvud i mitt eget hus.

appellind {till Kork). Men, min bästa herr rådman-----------

kork [till Appellind). Jag känner herrn inte; jag har

inte med herrn att skaffa för två styfver. Mitt hus har

blifvit chikaneradt; innan morgondagen vet hela Vesterås,

att jag är ett dumhufvud. Man ska peka fingrarna åt mig;

men vänta bara! (Går af och an med häftiga steg.)

tegelmark {till Wigilander). Ä’ vi då verkligen i

Vesterås?

wigilander. Ja, så synes det; men jag begriper inte

hur det kommer till.

fru winger. Det var ett vackert välkommen, det här!

{Till Kork.) Men herr rådman — —

barkmeijer (till fru Winger). Kvar har frun gjort af

min dotter? Hvar är Lotta?

Stockholm, IVesterås o. Upsala.

fru winger. Hon är qvar i Stockholm.

barkmeijer. Qvar i Stockholm? Jag arme, olycklige far!

Qvar i Stockholm, ensam i Stockholm! Då bär det väl till

fanders med henne med! Min fru, ni ska stå till svars för

det, det kan ni vara säker på.

appellind (till Wigilander). Min herre, ni ska ansvara

mig för det här uppträdet.

wiGiLANDER (//// Tegelmark). Min herre, ni ska ansvara

mig för det här uppträdet.

tegelmark. Hvad är det jag ska ansvarä för? (Alla

tala på en gång, under det ovädret ute tilltager.)

kork (till Barkmeijer). Herrn har kallat mig för

dum-hufvud; vet herrn hvad det vill säga att kalla en rådman

i Vesterås för dumhufvud? Med hvad skäl kommer herm

hit i mitt eget hus och kallar mig för dumhufvud? Tror

herm sig ostraffadt kunna våga kalla mig för dumhufvud?

Nej, den kurn duger inte, herre!

barkmeijer (till Kork). Herrn har upptagit och gömt

min systerdotter i sitt hus; herrn har varit i kompani med

hennes förförare; herrn är orsaken till att min egen dotter

kanske^i denna stund löper land och rike omkring med en

annan äfventyrare. Hur vill herrn ansvara för ett sådant

uppförande? Svara, herre!

appellind (till Wigilander). Af hvad orsak har herm

fört min kusin till Vesterås? Tror herm att man ostraffadt

kan tillåta sig sådana streck? Är det på det sättet herrn

sköter sina handelsafiärer? Är min herre handelsexpedit för

att bedraga hederliga menniskor? Svara mig, herre! Svara

mig, herre!

wigilander (till Appellind). Herr fabrikör! Jag är oskyldig

som det barn som föddes i natt. Herms egen kusin har

narrat mig hit till Vesterås; det är han som tillställt hela

det här spektaklet. För öfrigt är jag inte skyldig herrn

eller någon redo för hvad jag gör, ska jag säga herra. Med

mig har ni inte att göra, herre!

knäcksell (Ull Tegelmark). Herrn har slagit mig i ryggen

med gitarren; men jag tänker inte låta sådant bli ohämnadt.

Jag ska visa herrn, jag, att fast man inte är annat än kypare,

man inte låter behandla sig som en dräng. Herrn har inte

rest ur sta’n än, och herrn ska komma att ångra sig, vill

jag lofva!

tegelmark (till Knäcksell). Hvad vill du mig, slyngel?

Jag är för god för att inlåta mig i dispyt med en sådan

stackare, som du är. Skäms du inte? Vet du inte hvem

du har för dig? Försök bara, och jag ska visa dig med

hvem du har att göra. Jag har väl aldrig sett på maken

förr! En simpel kypare! — Akta dig, det råder jag dig!

fru winger (till Wilhelmina). Det förvånar mig, att

ett fruntimmer, vid mamsells ålder, redan är mästarinna i

sådana intriger. Först resa ifrån sin beskedlige och allmänt

aktade morbror, sedan fara med den der bonvivangen till

Vesterås, för att åstadkomma split i en hederlig familj. Det

hade jag inte väntat af ett fruntimmer med uppfostran.

wilhelmina (till fru Winger). Jag ber om förlåtelse, men

jag skulle tro, att en annan inte har med en annans affärer

att göra. Jag behöfver alls inte göra frun redo för hvad

som endast rör mig. Om hvar och en, i stället för att

bekymra sig om andra menniskor, ville sköta sitt, så vore det

mycket bättre, ska jag ha den äran att säga frun.

kristine (till Anders). Hör du, Anders, spring genast

öfver till grannarna och bed dem komma hit på eviga

minuten. Jag fruktar, att här blir det rysligaste spektakel, om

vi inte i tid förekomma det. Skynda dig derför, Anders,

och uppehåll dig inte på vägen, ty Gud vet hur det här

kan komma att slutas. Skynda dig, skynda dig, Anders!

anders (till Kristine). Ja, söta mamsell, jag ska genast

ta benen på ryggen och springa efter folk; ja, jag vill till

och med skynda till rådstu’n, för att få tag i stadstjenarn,

— stadstjenarn är min goda vän och bror, och han ska inte

dröja länge. Ja, söta mamsell, lita på mig, jag har aldrig

varit långsam i mina ärenden. Lita på mig! Lita på mig!

(Under det att alla sålunda tala, öfverröstande hvarandra,

höres utifrån skrällen af åskan, som slagit ned. Alla gifua

till ett skri, men bli strax derefter tysta och se förvånade på

hvarandra.)

wigilander (ropande). Ve oss alla! En jordbäfning! —

En jordbäfning!

*

Tredje akten.

Teatern föreställer grannskapet af det stalle vid Fyrisån,

der ångbåtarna lägga till. I fonden är Fyrisån och bakom

densamma synes en del af staden med slottet och domkyrkan.

Till venster är en något upphöjd ställning, som utgör början af

en kägelbana, och till höger äro bord och säten placerade. Vid

ridåns uppgång höres kägelklotet rulla i banan och käglor falla

derefter.

Första scenen.

FLERE STUDENTER (några äro sysselsatta med att slå käglor

och andra sitta rökande cigarrer och drickande kring borden).

en gossröst (utom scenen). Slant för sjuan!

första studenten (i banan, fattande klotet). Nu är det

min tur att slå.

andra studenten (i banan, räknande på en griffeltafla).

Vänta, så får jag räkna efter hur många käglor äro qvar att

slå på! (De öfriga studenterna omgifva andra studenten,

skådande på taflan.)

tredje studenten (vid bordet). Ångbåten dröjer bra

länge i dag; han borde för längese*n varit här.

fjerde studenten (ser på klockan). Klockan precis fyra

skulle han vara i Upsala, och på slaget half fem går han

tillbaka till Stockholm. Hvem har lust att göra mig sällskap

dit på ett ryck?

tredje studenten. Ja, hade jag mig bara en tjugu

banko på fickan, så skulle man väl dit och rutscha om lite,

ty Stockholm är ändå Stockholm.

andra studenten. Det är jemt aderton käglor qvar.

första studenten {med klotet i handen). Det skulle

vara roligt att någon gång få slå kringskuren kung.

andra studenten. Slår du bataljon, så är det

tillräckligt.

första studenten. Nå, kör för bataljon dål (Kastar

klotet, som höres rulla i hanan, och käglor falla.)

gossrösten. Bataljon! Hurra! (Flere röster utom scenen

instämma i hurraropen.)

studenter (i banan). Bataljon! Hu$ra!

första studenten Det der nöjet kostade mig en butelj

punsch, det.

andra studenten. Låt oss göra opp spelet.

(Studen-tema i banan samla sig kring griffeltaflan och liqvidera

hvarandra.)

tredje studenten (höjande glaset). Studenter, låt oss

dricka en skål!

fjerde studenten. För hvem!

tredje studenten. För våra bröder i Köpenhamn.

fjerde studenten. Bravo l För våra danska bröder.

första studenten. Vänta, det vill vi vara med om.

(Springer, jemte de öfriga, frän banan ner till bordet.)

andra studenten. Nästa år resa vi öfver Sundet på

kontravisit.

tredje studenten. En kruka den som opponerar sig

deremot!

första studenten. Lefve de tre nordens riken! (Alla

hurra.)

(Sång.) »Studenter äro glada bröder» m. m.

(Efter sångens slut hurras ånyo.)

första studenten. Ångbåten kan inte dröja länge;

låt oss marschera emot den.

andra studenten. Jag undrar om det är mycket

passagerare ombord ?

tredje studenten. Herre Gud, om det kom några

trefliga flickor från Stockholm för att trösta oss, stackars

studenter! Flickorna i Stockholm ska vara mer studerade

än på -andra ställen.

fjerde studenten. Nå, framåt marsch då!

»Kung Karl, den unga hjelte» m. m.

(,Studenterna, sålunda sjungande, marschera ut.)

Andra scenen.

WIGILANDER. TYRÉN. CHARLOTTE. (Alla tre

inkomma från samma sida.)

wigilander. Om det funnes någon priskurant på

vän-skapstjenster, så vore ni mig mycket skyldiga,^mitt herrskap.

I förgår for jag för er skull till Vesterås för att ställa till

ett spektakel, som slutade till och med med en jordbäfning;

i går sönderbråkad på en bondkärra mellan Vesterås och

Upsala för att leta rätt på Wilhelmina, som jag för er skull

förlorat; jag finner er, men inte henne, och nu blir det

slutligen jag, som i dag får uppbära den storm, som väntar

oss med ångbåten.

Charlotte. Men om pappa inte kommer med ånjgbåten

i dag? Han springer kanske genom hela Stockholm för att

söka mig, utan att veta att jag rest hem. Jag ångrar nästan

att jag inte stannade qvar i Sjtockholm.

tyrén. Älskade Charlotte! Han kan omöjligen bli ond

öfver att du genast reste hem; han tog ju inte en gång

afsked af dig, innan han for till Vesterås; så ifrig var han

i sin jagt efter din kusin.

wigilander. Stackars min Wilhelmina! Hvad hon

grät bittert, när den obarmhertige morbrodern slet henne

ifrån mig, och jag. . . Hvarför känner jag nu först hur

dyrbar hon är för mig? Men så är det här i verlden; så

länge man är säker om att ega det goda, är man likgiltig

och kall för detsamma; men är man väl i fara att för

alllid förlora det, då — då först känner man dess värde.

Ja, nu älskar jag henne så, att jag skulle rodna ända opp

öfver öronen, om mina gamla rummelbröder såge mig i

detta ögonblick.

tyrén. Men, min bror, du har ju inte /örlorat henne

än, och inte ska du heller göra det. Blir allting först väl

mellan söta far och oss, så ska vi göra allt för din lycka.

Charlotte. Ja, vi ska aldrig glömma hvad vi äro

skyldiga den som gjort så mycket för oss som herr Wigilander.

Allt ska bli godt igen, det är jag säker om. I förgår var

det herrn som tröstade oss; i dag är det vår pligt att visa

vår tacksamhet derför.

Sång N:o io.

Mel.: »Jag är s& glad i dag» af A. F. Lindblad.

CHARLOTTE.

Nog kommer lyckans dag

Med tjusning och behag,

Ty hoppets stjerna

Strålar så gerna,

Blott själen ej är svag;

Men om från stormande haf

Molnen vingarna höja,

Vilja i öppnande graf

Tingen och känslorna böja,

Och himmelen blå

Blir kulen och dyster och grå,

Men bör man förtvifla då?

Bör menskan förtvifla då?

Nej, solen ska slutligt rå

Och himlen bli åter blå.

Nog kommer lyckans dag m. m.

wigilander. Jag tackar på det hjertligaste för de

välmenande trösteorden; men moln, blixt och jordbäfning äro

på långt när inte så fruktansvärda som menniskan, när hon

riktigt sätter sig till, i synnerhet om menniskan är garfvare

och rådman i Upsala. Den som är van att tukta och bereda

en oxes hud, hvad frågar den efter en menniskas skinn?

(Fyra skott höras utom teatern, jemte studentmarschen »Friskt

slår vårt kjerta* m. m.)

tyrén. Nu ha vi ångbåten här!

wigilander. Nu gäller det, mitt herrskap! {Ängbåten,

med många passagerare, synes på Fyrisån, inkommande från

venstra sidan och ilande ut åt den högra. Studenterna följa

utefter stranden, sjungande nyssnämda marsch.)

en röst från ångbåten (under det ångbåten passerar förbi).

Stopp maskin! — Back!

wigilander. Låt mig nu, som öfverenskommet är,

passa på gubben när han kommit i land, och håll ni er

under tiden i grannskapet färdiga att komma fram när

tider är.

tyrén. Kom, Charlotte, och låt vår vän styra för resten.

{Bjuder Charlotte armen, hvorefter de gå.)wiGiLANDER {ensam). Jag tycker, jag, hvad vår hederlige

rådman ska bli storögd, när han får se mig här i Upsalal

Wilhelmina måste bestämdt vara med honom på ångbåten.

Hvar minut, sedan jag skiides från henne, har varit mig

en hel evighet. Ack, hvad de q vinnorna göra oss galna!

Man skulle verkligen kunna tro, att hin håle uppfunnit

kärleken, om man inte visste, att den hade ett gudomligt

ursprung.

Sång N:o n.

Mel.: »Jag var en Xkta muntergök».

1.

En krigare, som kommer der, så ståtlig på sin häst,

Hari väjer ej, han rider kull notarie, bonde, prest;

Men möter han på vägen der en flicka skön och rask,

Han bums från hästen tumlar ner och kryper som en mask.

2.

Den andlige, som kommer der med näsduk hvit i hand,

Han dundrar så förfaseligt mot detta syndens land;

Men får han kärleksguden se, han mässar annan ton,

Han dundrar ej, han dyrkar nu Kupidos religion.

3-

Den lärde har ett hufvud han noted tusen myror i,

Han tänker, grubblar natt och dag för att odödlig bli;

Men smyger sig en tärna in, på lilla foten höjd,

Han ger odödligheten hin för dödlighetens fröjd.

4*

En köpman, som förtjena vill, han ligger med i allt,

På börsen och vid Skeppsbron står bland kaffe, te och salt;

Men kommer herr grosshandlaren i kärleksgudens våld,

Åt fanders med affärerna, ty nu han sjelf blir såld.

— Men tyst, der kommer min man. Han är ensam!

Fördömdt! Tänk om han lemnat Wilhelmina i Stockholm!

Tredje scenen.

WIGILANDER. BARKMEIJER.

barkmeijer (kommer in hastigt, resklådd). Jag tror jag

blifvit dömd att på gamla da’r springa kring hela vida veriden,

liksom Jerusalems skomakare. Ena dagen löper jag från

Upsala till Stockholm och från Stockholm till Vesterås

efter min systerdotter; den andra är jag på språng från

Vesterås till Stockholm och från Stockholm till Upsala efter

min dotter. Jag står inte ut med det här längre. (Blir

varse Wigilander.) Kors för tusan, är inte den der

olycksfågeln här också 1 (Till Wigilander.) Herre, hvad har herm

i Upsala att göra?

wigilander (högtidligt). Gamle, beklagansvärde mani

barkmeijer. Hvad för slag? Hvarför är jag gammal och

beklagansvärd?

wigilander. Arme, olycklige far!

barkmeijer. Herre, är jag en arm, olycklig far? —

Herre, hvad menar herrn med allt det der?

wigilander. Er dotter — stackars barni

barkmeijer. Min dotter? — Känner herrn något om

min dotter? Hvar är hon? Hvar är min lilla Lotta? Säg

mig, hvar är Charlotte, min lilla Lotta?

wigilander. Hon var i Stockholm.

barkmeijer. Ja, gudnås, herre! Än se’n .då, herre?

wigilander. Den turkiske ministern fick se henne.

barkmeijer. Den turkiske ministern ?

wigilander. "Han skickade genast ut sina janitscharer

och röfvade bort henne.

barkmeijer. Gud trösta migi Hvad vill han henne,

den hundturken?

wigilander. Hvad han vill henne? Helt säkert föra

henne till Konstantinopel för att göra henne till

favorit-sultaninna.

barkmeijer. Ve mig, olycklige far! En hederlig mans

dotter bli sultaninna!

wigilander. Ja, det blir säkert den första rådmans*

dotter i Sverige som gör en sådan lycka.

barkmeijer. Nej, jag ska hindra det; det ska anmälas

för borgmästare och råd! — Svenska regeringen kan omöjligt

tillåta slikt! Hela linieflottan ska utskickas för att hämta

henne och skärgårdsflottan med. Jag förklarar krig mot

Turkiet. — Stackars Lotta! Hundturkarne äta upp henne

lifslefvande!

wigilander. Nu ser herr rådman hvad det vill säga

att åtskilja menniskor som älska hvarandra, att slita hjertats

heligaste band.

BARKMEijER. Hvad pratar herrn för galimatias? Hjelp

mig i stället att återfå mitt barn! Ge mig min dotter

tillbaka! Ge mig min dotter tillbaka! Stackars min lilla

Lotta 1

wigilander. Ge sig tillfreds, herr rådman, ty er dotter

är räddad.

barkmeijer.. Räddad! Ni återger mig lifvet, herre!

wigilander. Räddad, utan att Europas lugn behöfver

störas. Det har lyckats en af mina vänner att rycka henne

ur turkens klor.

barkmeijer. Men hvar är hon då? Hvarför kommer

hon inte?

wigilander. Sakta, herr rådman! Den unge mannen,

som räddat henne och som inte är någon annan än

Appel-linds systerson och blifvande kompanjon, herr Tyrén, fordrar

en stor belöning, och jag vill inte heller bli utan.

barkmeijer. Jag går in på allt! . .. Låt mig bara få se

min dotter!

wigilander. Det första vilkoret är, att Tyrén får herr

rådmans dotter till hustru, ty de ha länge älskat hvarandra,

och det andra, att herr rådmans systerdotter blir min maka;

också vi ha länge varit förtjusta i hvarandra.

barkmeijer. Jag ger er alla min välsignelse; men hvar

är Lotta? Hvar finns hon?

wigilander. Hon och hennes brudgum äro oss nära.

Genom ett trollslag kallar jag dem fram. (Viftar med

näsduken åt ena sidan)

Fjerde scenen.

DE FÖRRE. TYRÉN och CHARLOTTE {framskyndande).

Charlotte. Goda pappa!

tyrén. Herr rådman reste ifrån Charlotte; hon ville

genast hem till Upsala, och jag gjorde henne sällskap hit.

barkmeijer. Mjuka tjenarel

wigilander. Hur ljuft att få återföra ett barn i sin fars

armar. Men, herr rådman, hvar är Wilhelmina? Var hon

inte med på ångbåten ?

barkmeijer. Jo, Gud bevars, herr grosshandlare, hvad

hon var medl — Se der kommer hon och det öfriga

sällskapet !

Femte scenen.

DE FÖRRE. APPELLIND. TEGELMARK (med sin gitarr).

FRU WINGER. WILHELMINA.

wigilander. Wilhelmina I (Blir varse Tegelmark.)

Tegel-mark! Hvarför är han med?

appellind (till Tyrén). Är det på detta sätt du sköter

om mitt hus, medan jag är borta?

tegelmark. Herr Wigilander, jag säger opp brorskåln

med herrn!

wigilander. Tackar ödmjukast!

tegelmark. Jag skänker herrn mitt förakt!

w igilander. Det är väl den enda gåfva herrn kommer

ut med. Jag tackar emellertid för presenten.

barkmeijer. Så äro vi då alla lyckligt och väl

hit-komna. Hör du, Charlotte, du blir fru Tegelmark, kom

ihåg det, och inga invändningar se’n.

tyrén. Herr rådman! . . .

Charlotte. Pappa, jag vill inte ha honom!

barkmeijer. Och du, Wilhelmina, du tar magister

Skalberg, begriper du det?

Wilhelmina. Jag rifver ögonen ur honom.

barkmeijer. Så mycket bättre, så förläser han sig

inte då!

wigilander. Men herr rådmans löfte?

barkmeijer. Mitt löfte, ha-ha-ha! — Ja, när vi väl

komma till Upsala, så ska jag hålla mitt löfte.

wigilander. Komma till Upsala? — Hvar ä’ vi då,

om inte i Upsala?

barkmeijer. Kallar herrn det här för Upsala! Det här

är ju Vesterås, herr grosshandlare! I förgår va’ vi ju i

Upsala! — Skrattar bäst som skrattar sist, ha-ha-ha! —

Vill herr Wigilander och herr Tyrén i morgon ta sig en

liten afskedsfru kost hos mig — i Vesterås, så oändligt

välkomna, ha-ha-ha!

wigilander {afsides.) Så är det då jag som blifvit lurad!

Fördömde garfvare!

Sjette scenen.

DE FÖRRE. STUDENTER och ÅNGBÅTSPASSAGERARE

af båda könen {inkommande på en gång).

Sång N:o 12.

KÖR.

Mel.: Galopp or »Maskeradbalen» af Auber.

Resan den, ja resan har gått ganska bra,

Nu vi alla lyckligt äro komna hit till Upsala.

Skyndom alla ut i stan att se märkvärdigheterna,

Allt som finnes i det Nya och det Gamla Upsala.

tegelmark. Här är trefligt, tycker jag! Den här ån

flyter i min smak; här borde anläggas ett tegelbruk; det der

slottet tycker jag om: jag undrar just hvar de köpte teglet,

när de byggde det der slottet? Här måtte vara bra roligt!

Här är bra likt Vermdön, tycker jag. Tycker inte

herrskapet, att det är mycket likt Vermdön? Jag känner mig

så uppiggad, så jag på stående fot genast får lof att sjunga

min vermdövisa. {Börjar stämma sin gitarr.)

förste studenten {till Wigilander), Nå, hur har det

gått, bror Wigilander?

wigilander. Jag har fått korgen, bror! Magister Skalberg

har slagit mig ur brädet; lärdomen har besegrat vigilansen,

hvilket är oerhördt!

andre studenten {till Tyrén). Nå, hur har det gått

med dig då? Du ser så ledsen ut!

tyrén. Låt mig vara i fred; jag är förtviflad!

tredje studenten {till Wigilander). Nå, hvad tänker du

göra nu då?

wigilander. För förströelsens skull har jag lust att

lägga in och cedera. Det är så många som förströ sig på

det sättet nu för tiden.

fjerde studenten. >jå, följ med till Stockholm i dag,

så hinner du stöka undan allt det der tills i morgon. —

Ångbåten far om tio minuter tillbaka till Stockholm.

wigilaNder. Om tre minuter, sa’ du? {Skriker.) Ahl

(Talar afsides med studenterna.)

tegelmark. Nu börjar han sucka igen, den krabaten!

Sang N:o 13.

Mel.: »Sätt du glaset för din mun».

1.

* Uppå Vermdön föddes jag

Af min far och moder;

Mor min hon var god och svag,

Far min svag och goder. •

Gick i kolt tills jag var fjorton,

Åkte kana, plockte hjortron

På Vermdön, Vermdön, på det granna Vermdön.

2.

Än med korna vall jag gick,

Än i vall med hönsen;

Öfverallt jag höra fick:

»Se den vackra Jönsen!»

Och fast skogseld jemt har rasat,

Aldrig nå’nsin Jöns har fasat

På Vermdön, Vermdön m. m.

3-

När jag dör och det bär af

Inom grafvens regel,

Skall jag ha en murad graf

Utaf eget tegel;

Också ska det stå på grafven:

»Här la’ Jöns ner vandringsstafven».

På Vermdön, Vermdön, på det granna Vermdön.

fjerde studenten (tilf Tegelmark). Å mina egna och

hela den studerande kårens vägnar får jag aflägga min

tacksamhet för den vackra sången. Den har erinrat oss derom,

att det blott är med våren som lärkorna och näktergalarna

komma. Trefaldt afundsvärda Vermdö, som i sitt sköte ammat

upp en $å’n vacker fågel som herr brukspatron! — Hvilken

sånglärare har brukspatron haft?

tegelmark. Jag är elev af Michal.1

fjerde studenten. Hjelp, Samiel, det kunde jag nog

höra. Men det var ett utmärkt godt instrument herr

brukspatron har; tillåt mig få se på gitarren lite. (Tar gitarren från

Tegelmark och ser på den,) Den här gitarrn har jag lust att

ta med mig till Stockholm, för att roa sällskapet under

resan.

tegelmark. Ta min gitarr med till Stockholm?

fjerde studenten. Jag ser på brukspatron, att han

med nöje bifaller min begäran.

tegelmark. Nej, men hvad är det för slag, min herre!

Var så god och ge mig min gitarr tillbaka; det är en

julklapp af min mamma, herre!

fjerde studenten.. En julklapp? — Så mycket bättre!

Mjuka tjenare, herr brukspatron! (Går hort med gitarren,

gnolande på Vermdövisan.)

tegelmark. Tag fast honom! Han springer bort med

min gitarr!

barkmeijer. Hur vågar man behandla min måg på det

sättet?

appellind. Det kan väl inte vara allvar, det der.

tredje studenten (till Tegelmark). Det är högst

afskyvärdt att så bemöta en resande konstnär. — Kom, min herre,

ska vi återta gitarren med godo eller ondo! (Tager Tegelmark

under armen.)

tegelmark. Min gitarr, min gitarr! (Springer ut, följd

af tredje studenten.)

(Signalklockan från ångfartyget höres, och man ser resande

skynda ner åt det hållet.)

Sjunde scenen.

DE FÖRRE (utom Tegelmark).

barkmeijer (till studenterna). Jag ska anmäla den här

saken för herrar professorer, lita på det!

förste studenten (fattar i Barkmeijer). Jag tror ni

vågar hota oss, herre!

andre studenten (fattar i Barkmeijer från andra sidan).

Vet ni, att ni har att göra med fria studenter?

flere studenter (trängande sig omkring Barkmeijer).

Pereat! Pereat!

förste studenten. Ska vi ta och doppa honom i

Fyrisån?

andre studenten. Göra honom till simmagister?

flere studenter. Ja, ner i ån med Barkmeijerl (De

göra min af att draga honom till ån.)

^barkmeijer. Tag då ert fornuft till fånga, go’ herrar 1

Ni vill väl inte ta lifvet af mig helleri

förste studenten. En rådman mer eller mindre gör

ingenting.

flere studenter. Ner med honom 1

wigilander (trångande sig fram). Go’ herrar, det här

duger inte! Jag ska aldrig tillåta, att en hederlig man, en

aktad rådman dränkes för mina ögon liksom en katt. Jag

försvarar honom, jag. Kom hit, Tyrén, ställ dig på denna

sidan om din blifvande svärfar — kasta af sig bonjourn,

herr Appellind, och visa att ni är en man. — Flickor,

försvaren er farl — Till vapen, fru Winger 1 — Kommen

nu, go’ herrarI Öfver våra lik går vägen till rådman

Barkmeijerl

en röst utanför. Främmande från bord! —

Landgången inl

flere studenter. Ångbåten går! (Ångbåten passerar

fi ån höger till v ens ter.)

tegelmark (på ångbåtens däck med gitarren i handen). Jag

vill i land! Jag ska inte till Stockholm! Sätt mig i land!

rösten. Sätt maskin i gång! (Studenterna hurra och

vifta med mössorna. — Ångbåten försvinner.)

wigilander (ropande). Helsa till Stockholm, herr

brukspatron I

barkmeijer. Maken till narr har jag väl aldrig sett!

Jag kan bli ursinnig när jag tänker derpå!

appellind. Så ha de då narrat honom qvar på

ångbåten !

Charlotte (smekande Barkmeijer). Söta pappa!

wilhelmina (smekande Barkmeijer). Söta morbror!

barkmeijer (slängande flickorna ifrån sig). Så gift er då

med hvem fan ni vill! (Går af och an i häftighet.) Men för

att förarga er, så har jag lust att gifta mig sjelf! (Till fru

Winger.) Hör på, frua lilla! Vill lilla frua bli rådmanska

i Upsala, så säg inte nej?

fru winger. Nej, jag tackar, jag måste afsäga mig en

sådan ära.

appellind. Bästa farbror! Fru Winger biir forvandlad

till fru Appellind i stället, och mamsell Kork i Vesterås får

behålla sin Knäcksell, så blir ju alla nöjda!

wigilander (slår Barkmeijer på axeln). Ja, min

hedersgubbe, så bli vi alla nöjda. Vi ska lefva ett englalif

tillsammans. Vi ska i kompani göra affarer på Kina —

exportera hudar och bli millionärer.

Sång N:o 14.

Mel.: »Är jag född, så vill jag lefva».

Triumf! Triumf! Vi seger vunnit!

Sång och dans må råda här!

Målet ha vi slutligt hunnit

Efter stort besvär.

(Till publikm.)

Och om ni på en gång skåda vill de städer tre,

Saken är så lätt, blott ni till oss vill er bege,

Vi er önskan kan hugsvala,

Ty här finns de städer tre:

Stockholm, Vesterås, Upsala,

Kan ni här få se!

KÖR.

Och om ni på en gång m. m.

Teaterpie^er,

lämpliga för sällskapsteatrar

(h. = Herrar;

N:o öre.

1. Magister Bläckstadius (4

h. 7 d.)...................50.

3. En födelsedag på

gäldstu-gan (9 h. 2 d.)....50.

8. Uika morbror (4 h. B d.) 50.

10. Hittebarnet (5 h. 4 d.) 50.

11. Positivhataren (6 h. 2 d.) 50.

14. Det otroliga (B h. 3 d.) 50.

28. Ett resande teatersällskap

(8 h. 1 d.)..............50.

29. Den politiske kocken (4 h.

8d.).....................50.

30. Flickorna p& Norr (7 h.

5 d.)....................50.

34. Lilla apan (B h. 2 d.) 25.

37. Hin ondes gåfva (8 b.

4 d.)....................50.

38. Min vän löjtnanten (4 h.

4 d.)....................50.

46. En midsommarnatt i

Dalarne (6 h. 3 d.) . . . . 50.

47. En natt i Falkenberg (2 h.) 50.

48. En god uppfostran (3 h.

4 d.)....................50.

49. Aprilnarrit (2 h.). . . . 50.

50. För Sent! (5 k) ... . 50.

51. I Bohuslänska skärgården

(4 h. 3 d.)..............50.

52. Kusinen eller

stndentäf-ventyret (8 h. 2 d.) . . 50.

53. Blekingsflickan (6 h. 3 d.) 50.

54. Tiggarflickan (5 h. 5 d.) 50.

55. Den grå paletån (10 h.

4 d.).......................50.

56. Lefve fåfängan" (7 h. 3d.) 50.

60. Huru tiden förändrar

(5 h. 1 d.).................50.

61. Mitt andra jag (5 h. 2 d.) 50.

63. Hyresgäst och • Husegare.

(4 h. 3 d.) . ’..........50.

64. Min hustru vill så ha det

(6 h. 4 d.) ..........50.

68. En Bengalisk Tiger (2 h.

2 d.) ......................50.

med utsatt antal personer,

d. = Damer.)

N:o. Öre.

69. Blixt och Dunder (3 h.

2 d.)..................50.

70. Andra tider, andra seder

(11 h. 6d.)............50.

71. Tre för en (4 h. 3 d.) 50

72. Bark, Park och Stark

(4 h. 3 d.)...............50

73. Det höga C (4 h. 2 d.) 50.

75. »På kärlekens vingar»

(6 h. 4 d.)............. 50.

76. Majorskans krinolin (4 h.

3 d.)..................50.

77. En kopp thé (6 h. 7 d.) 50.

78. Han reser för att roa

sig (13 h. 7 d.) .... 50.

79. Den sällsynte ynglingen

(2 h. 2 d.)..............25.

80. Allas vår tant (6 h. 6 d.) 50.

82. Den resande studenten

(4 h. 2 d.)..............50.

83. Den tankspridde (1 h.) 25.

84. Sanningsvännen (1 h.) . 25.

85. Calle Glader (1 h.) . . 25.

86. En gammal gosse (7 h.

5 d.)......................50.

87. En svartsjuk tok (3 h.2d.) 50.

88. Ett 8tndentput8 (5 h. 3 d.) 25.

89. Mamsell Garibaldi (3 h.

5 d.)......................25.

90. Den svaga sidan (2 h. 2d.) 50.

91. Ett äfventyr i

Humlegården (6 h. 3 d.) ... 50

92. Bror Jonathan (10 h. 4 d. 50.

93. Riksdagsmannen (4 h 2 d.) 25.

95. På Hasselbacken (2 h. 1 d. 25.

96. Frieri och förställning

(4 h. 2 d.).............50.

99. Herre! var god tag bort

er dotter (4 h. 3 d.) . 50.

102. När man inte har möbler

(6 h. 2 d.)....................50.

106. Sällhet på flaskor (4h.

2 d.)....................25.

107. Karl Sabelträff(6 h 1 d.) 25N:o. öre.

154. Under aftonsången (8 h.

3 d.)..................25.

155. Korp-Kersti (10 h. 4 d.) 50.

159. Ett äfventyr (6 h. 2 d.) 25.

160. De nygifta (2 h. 3 d.) 50.

161. Tillåt min frn (4 h. 3d.) 50.

162. På narri (3 h. 2 d.) . 50.

163. En communist (2 h. 1 d.) 25.

164. Skal och kärna (3 h. 2 d.) 50.

166. Två Instiga Turar (4 h.

2 d.).................50

171. En spik i nyckelhålet

(2 h. 1 d.)............25.

172. Ett hem (2 h. 2 d.) . 25.

178. Den hvita halsduken

(2 h. 1 d.)............50.

187. Enanonymkys8(3h.2d.)35.

! 188. Lilla sångfogcln (3 h.

! 1 d.)..........; . . 25.

! 190. Den sjette (3 h. 2 d.) 25.

I 191. Familjen Trögelin (6 h.

j 4 d.).................50.

i 192. Svensken i Pari8(lh. 6 d.) 30.

! 193. Det skadar inte! (6 h.

| 4 d.).................50.

195. Salig Ferdinand (2 h.

3 d.)................35.

! 196. Il Bacio (6 h. 3 d.) . 35.

197. Majorens döttrar (7 h.

3 d.)..................50.

| 198. Revolutionen i Drif-

bänken (1 h. 8 d.) . . 50.

I 199. Öfverstensmåg(5h.3d.) 50.

" 200. Sparlakanslexor (5 h.

i 3 M...................50.

i 201. Min’ |b$ i skogen (3 h.

2 d.)..................50.

! 213. Också en förlofning (4 h.

; 3 d.).................50.

214. Gnistan (1 h. 2 d.) . . 50.

i 218. Mellan bjudningarna (2

h. 3 d.)...............50.

220. »Förlåt jnig!» (2 h. 1 d.) 60.

1 221. Svärfar (5 h. 7 d.) . . 75.

222. En tvärvigg (3 h. 2 d.) 50.

226. Pater-noster (3 h. 3. d.) 50.

228. Småflickor (2 d ) . . . 50.