Prosten Heumanns läkemedel
Prosten Heumanns arbetsrum
Till alla ägare av
föreliggande bok »Prosten Heumanns läkemedel» — för det
mesta kort och gott kallad Prosten-Heumann-boken — skulle
vi vid detta tillfälle vilja rikta en vädjan:Visa detta intressanta
och för varje familj mycket nyttiga verk för Edra vänner och
anhöriga. Vi sända det kostnadsfritt och utan någon som
helst förbindelse för mottagaren till var och en som vänder
sig till A.-B L. Heumann & Co., Munkbron 11, Stockholm 2.
Men undersök först noga, huruvida inte den beträffande redan
äger boken. De äldre upplagorna innehålla precis samma text
som den föreliggande. Endast i fråga om utseende hava med
tiden några betydelselösa ändringar företagits. Det förändrar
emellertid ej på något sätt värdet av den överallt såsom
upplagsverk omtyckta och omsorgsfullt bevarade
Prosten-Heumann-bokenProsten Heumanns
Läkemedel
TRETTONDE SVENSKA UPPLAGAN
Eftertryck förbjudes.Från de Heumannska laboratorierna.Innehåll.
Register. sid.
Förord av prosten HeUmann................... 1
Inledning (Om prosten Heumanns läkemedel). ..... 3
Kroppsvärme och feber... .. . . . . . .... . . . .... 12
Puls ...... ....... ..... . . ... ........... 13
Råd för hälsans bevarande............... 15
Hjärnan och nerverna . . . ... . . . .... ... 21
Nervsjukdomar ........................... 24
Sömnlöshet. ..... . . ... . . . .... . . . • • ....... 36
Matsmältningsorganen..................... 40
Mag- och tarmsjukdomar............... 43
Lever- och gallsjukdomar .................... 56
Mag- och tarmblödning . . . ... . . . . ". . . •.....• • • 63
Kronisk förstoppning (»Orent blod») .............. 66
De balsamiska pillernas betydelse vid olika sjukdomar. . 70
Bandmask (Binnikemask)...... . . . . .... ... . . . 77
Spol- och springmask............ . . . . .. . . • • • 79
Bråck.................................. 80
Andningsorganen . . ...................... 87
Astma....... 91
Lungsjukdomar m. m. . .................. . ... 97
Infektion genom hals, munhåla, svalg och
andningsapparatens slemhinnor . ... . .......... . . . . . . . 105
Blodet ............ . . .................. 113
Blodbrist och bleksot....................... 115
Blodomloppsorganen............ .......... 121
Åderförkalkning och slaganfall.................. 124
Hämorrhoider ........................... 134
Åderbråck......................... ... 141
Bensår ............................... 144sid.
Njurarna och urinorganen......... . . .......165
Blås- och njursjukdomar....................158
Vattensot. ..............................172
Ämnesomsättningen och dess sjukdomar........177
Sockersjuka (Diabetes)..................... . 178
Gikt och Reumatism........................181
Struma..........................192
Den diagnostiska betydelsen av urinundérsökningar. . . . 194
Huden ........... ...... ............... 200
Ekzem (hudutslag)........................ 202
Skabb..................................210
Abscesser (finnar, bölder).....................212
Fotvård ...............................214
Fotsvett......................... ... ... 214
Behandling av plattfot. .....................215
Liktornar.............................216
Frostskador............................219
Brännskador.........................221
Klåda ...... . .........................223
Insektstygn............................224
Bad.................................225
Huvudet.........,. ......................228
Ögat.; . . . . ........................... . 228
Näsan................................232
Ömt. .......... .. . . . ................. . 235
Tänderna..........................238
Barnavård.............. ....... .....240
Några råd vid vissa sjukdomar och olycksfall. . . . 249
Förgiftningar........................... 261
Sjukvård i hemmet........................266
Att observera........................... 287
Försäljning och expedition av Heumann-medlen . . 291Register.
Abscess .................. 212
Aderin .................... 128
Aluminium-subacetattablet-
ter........................227
Andningsorganen ......... 87
Andnöd..................... 91
AptitlÖshet (se Blodbrist o.
Magsjukdomar).......43, 115
Armbrott .................. 249
Aromatisk ögonessens......230
Arsenikförgiftning........ 262
Astma..................... 91
Astmaanfall . ............... 92
Astmapulver................ 93
Att observera vid
användandet av Heumann-medel .. 287
Avföring.............. 16, 46, 66
Avföringsmedel för barn .. 245
Avföringsmedel för
barnsängskvinnor ............ 247
Avföringspiller .......____ 68
Avlagring av urinsyra ____181
Avrivning, kall (se
Nervsjukdomar).............. 33
Bad........................ 225
Bakterier.............. 98
Balsamiska piller I och II 68
Bandmask ................. 77
Barn, avföringsmedel för . 245
Barn, rogivande te för .... 241
Barnavård ................ 240
Barnpuder . ..____........... 243
Barnsalva................. 242
Barnsängskvinnor,
avföringsmedel för..........247
Benbrott ...................249
Bensår...........144
Biridhinneinflammation . .. 231
Binnikemask, medel mot ... 77
Bleksot.................... 115
Bleksot och blodbrist,
tabletter mot................ 117
Blemmor ................... 66
Blindtarmen ............... 45
Blindtarmsinflammation .. 250
Blodbrist...................115
Blodbrist och bleksot,
tabletter mot................117
Blod, orent................. 66
Blodet ..................... 113
Blodförgiftning ...........250
Blodkroppar.......... 114, 118
Blodomlopp................. 121
Blodrenande medel .. 18, 19, 68
Blodrening........ 18, 19, 66, 70
Blodtryck, för högt........ 124
Blåssjukdomar............158
Blåsyre- (cyankalium-)
förgiftning.................. 262
Blödning ................... 250
Brasantabletter ............ 37
Broncher ................. 89, 91
Bronchialkatarr ........... 99
Bråck...................... 80
Bråckband .....,........... 83
Bråckband, fjäderlöst ....... 84
Bråckband, Heumanns..... 85
Bråckbehandling .......... 82
Brännsår, salva mot . .. 221, 222
Bröstkatarr (se
Lungsjukdomar) ................... 97Bröstte ................102
Bukbråck....................82
Bukhålan ..................9, 40
Capsicinplåster .....188
Den dagliga vården........269
Diagnos efter
urinundersökning..................194
Diarré...................... 52
Diarrétabletter ............ 52
Difteri.....................252
Drunkning................253
Dryck och mat ............ 15
Döden, tecken till dess
inträde _________........275
Döende och deras vård ____274
Dövhet....................237
Ekzem..................... 202
Ekzénipulver.............. 207
Ekzemsalva................ 205
Elektriska stötar........... 261
Engelska sjukan (Rachitis) 243
Finnar .....______........... 212
Fiskförgiftning ____........ 263
Fiskolje-emulsion ____...... 244
Fjäderlöst Heumannbråck-
band ................ 83, 84, 85
Fjällande ekzem..........., 204
Formaldehyd............... 107
Fosforförgiftning 264
Fotbad...................... 213
Fotsvett.................... 213
Fotsvett, pulver mot ........215
Frostknölar :............... 219
Frostpulver................ 220
Frostsalva .................220
Föreskrifter vid olycksfall 249
Föreskrifter, läkarens ...... 273
Förgiftningar ............. 261
Förkalkning av ådrorna .. 124
Förkylningssjukdomar -----105
Förord av prosten Heumann 1
Förstoppning.............. 66
Förstoppning, piller mot .. 68
Försäljning och expedition
av Heumann-medlen .... 291
Fötter, kalla................ 214
Galla....................... 57
Gallblåsan................ 56
Gall-och leverpiller........ 60
Gallsjukdomar.............. 56
Gallsten .................... 59
Gallstenskolik ............. 59
Gasförgiftning......... 254, 263
Gikt........................ 181
Giktfingrar, -händer, knölar 181
Gikt- o. reumatism-liniment 185
Gikt- o. reumatism-tabletter 185
Glycofosfat ................ 23
Gulsot....................... 56
Halsbränna................ 46
Halsen ..................... 87
Halskatarr.................108
Heshet...................... 108
Hjärnan ............... 21
Hjärtastma................ 94
Hjärtat .................... 121
Hjärtbesvär (se Nervositet, .
Åderförkalkning, Bleksot)
24, 116
Hjärtklappning............ 27
Hjärtlidande.........._____ 124
Hosta........... 99, 102, 107, 108
Huden..................... 200
Hudsjukdomar _____........ 202
Hudutslag.............. 66, 202
Huvudvärk (se Brasantab-
letter)..................... 38
Huvudvärk vid blodbrist 37, 116
nervös...... 26, 37
„ reumatisk .---- 37Huvudvärkatabletter ....... 38
Hålfots-inlägg "Supinator" . 216
Hämoglobin................119
Hämorrhoidålsalva ........ 136
Hämorrhoid al-stolpiller ... 136
Hämorrhoider ............. 134
Infektion genom hals,
munhåla, svalg och
andningsapparatens slemhinnor . .. 105
Inflammation i blindtarmen 250
„ „ halsen — 108
„ „
halskörtlarna........................108
Inflammation i levern..... 57
" „ „ lungorna .. 99
„ „ ögonen ... 231
Influensa................. 99, 108
Inledning............. 3
Inre organen, kontroll
genom urinundersökning ... 194
Insektstyng................ 224
Intagande av medicin......287
Järn som närsalt . ....-------- 115
Karbolsyre-förgiftning ----263
Katarr, bröst-.............» 108
„ mag-.............. 43
„ i njurbäckenet och
uringångarna............158
Katarr, näs- ................ 233
strap-............. 108
svalg-............. 108
„ i örat........------- 235
Klåda i huden..............223
„ „ ändtarmsöppningén
(se Hämorrhoider)........ 134
Kolos ...................... 254
Konstgjord andning ....... 253
Kontroll av de inre organen
genom urinundersökning . 194
Korvförgiftning ...........263
Köttdiet .................... 17
Köttförgiftning ............ 263
Lecitin ..................... 23
Ledgångsreumatism 182
Leukämi . ..................116
Levern................... 56
Leverinflammation ........ 57
Leversjukdomar........... 56
Leversjukdomar, piller mot. 60
Levnadssätt ----............ 15
Liggsår.................... 272
Likt örnar..................216
Liktornsmedel............. 217
Liniment mot gikt och
reumatisk värk ----.......... 185
Ljumskbråck .............. 80
Lomhördhet................237
Luftrör (broncher).......89, 91
Luftrörskatarr............. 99
Lungastma ................. 91
Lungblödningar ...........254
Lunginflammation .....99, 255
Lungorna...............— 88
Lungsjukdomar ............ 97
Lungtuberkulos.......----101
Lutförgiftning............. 264
Lysgas (förgiftning).......263
Lårbråck................... 81
Läkares ordinationer.......273
Magblödningar.......... 63, 256
Magen........----......40
Maglidände (nervöst) ...... 27
Mag-och tarmsjukdomar .. 43
Mandelinflammation ......108
Mask....................... 76
Masktabletter .............. 77
Mat och dryck.............. .15
Matsmältningen ........... 41
Matsmältningsorganen . .. 40, 45
Matsmältningsrubbningar . 43
Matstrupen................ 40
Medel mot binnikemask .... 77Medel mot strunia ........... 193
Medicin, intagande av.....287
Migrän.................... 37
Minnessvaghet (se
Nervsjukdomar) .............. 24
Morfinförgiftning......... 263
Muskelreumatism ..........182
Myggor, skydd mot........ 224
Människokroppen ........7, 8, 9
Mässling...................256
Navelbräck ....------....... 81
Navelbråekband............ 84
Nerver . ...—.............. 21
Nervkur.................... 28
Nervlidande ............ 24
Nervnäring .............---- 24
Nervogastrol .........----49, 50
Nervositet................. 14, 24
Nervpiller ...----........... 31
Nervsystem .......... ..... 25
Nervös huvudvärk ......____ 26
Nervösa magsjukdomar---- 27
Njurarna ................... 155
Njurinflammation . ........ 158
Njursten .......----.-------- 159
Njurstenskolik............. 162
Näringspreparat ........... 277
Närsalt..................... 198
Närsalt i form av järn...... 115
Näsan...................... 232
Näsblod................ 116, 256
Näskatarr (snuva).......... 233
Nässelfeber ---------........ 256
Oljekur.................... 61
Olycksfall .................. 249
Opiumförgiftning............ 263
Orent blod.................. 66
Organen, de viktigaste . .. 7, 8, 9
Ostförgiftning ............. 263
Parasiter och deras
bekämpande ____................ 76
Pedi-salva . ................ 147
Piller mot blås- och
njurlidande .................. 163
„ „ förstoppning ... 68
Piller mot gall- och
leversjukdomar ............60
Piller mot nervlidande ..... 31
Plattfot.................215, 216
Plåster, Capsicin-..........188
Podager (gikt i stortån) .... 182
Psoriasis (fjällande ekzem) 204
Puder för barn............. 243
Pulsen .................... 13
Pulver mot fotsvett ........ 215
„ „ vattensot ......174
Pulsådror................. 121
Pungbråck................. 80
Påssjuka.................... 257
Rachitis (engelska sjukan) . 243
Reumatiker, råd för........186
Reumatism.................182
Reumatism- o. giktlihiment 185
Reumatism- o. gikttabletter 185
Rogivande te för barn.....241
Rovase, näringspreparat ... 279
Råd för arteriosklerotici .. 129
„ „ astmatiker ..---- 95
„ blodfattiga . ...... 119
„ „ blåssjuka.........165
„ gallsjuka ......... 62
„ „ giktsjuka.........186
„ hämorrhoidsjuka . 138
„ „ leversjuka ........ 62
„ .„ lungsjuka ........101
„ „ magsjuka ......... 53.
., nervsjuka ........ 30
„ „ njursjuka . —----165
„ reumatiker .......186
„ „ sockersjuka ..... 180
„ vid vissa sjukdomar o.
olycksfall................. 249
Ryggmärgen................ 25Räddning- av drunknande .. 253
Rödsot eller ros............257
Salva mot brännsår .... 221, 222
„ „ ekzem .......... 205
„ „ hämorrhoider .. 136
„ klåda . ..........223
„ skabb.......... 211
Scharlakansfeber ......----257
Serasaitabletter............ 19
Sjukbesök.................. 273
Sjukmat.................... 272
Sjukrum ______............... 266
Sjukvård ....................266
Skabb...................... 210
Skavsår ....._____........... 258
Skoinlägg: för plattfot ...... 216
Skrotalbråck.............. 80
Skydd mot förfrysning .... 219
„ „ insekter ...... 224
Smittosamma sjukdomar . .. 258
Snuva ....................... 233
Snuvpulver................ 233
Sockersjuka ------...........178
Solsting.................... 261
Sorisalva...................205
Spolmaskar................79
Stenlidande (se Njur o.
gallsten) .................59, 159
Stolförstoppning .......... 66
„ piller mot 68
Stolgång..............17, 46, 66
Stolgångens beskaffenhet .. 17
Strama-......................192
„ medel mot........193
Struphuvudkatarr .........108
Strykninförgiftning .......265
SublimatfÖTgiftning .......265
"Supinator"-hålfotsinlägg . 216
Svalgkatarr .....____.........108
Svamp förgiftning . —.....264
Svettdrivande tabletter .... 38
Svimning ................... 260
Syror (förgiftning)........ 264
Sår, variga (se Pedi-salva) 147
Sårsalva för barn.......... 242
Sängvätande...........---- 167
Sätta i halsen............... 260
Sömnlöshet ................ 36
Sömnlöshetstabletter ...... 36
Tabletter mot blodbrist och
bleksot.................. 117
Tabletter mot diarré........ 52
„ gikt ......... 185
„ „ * huvudvärk ... 38
„ mask........ 77
„ „ reumatism .. 185
„ svettdrivand .... 38
„ mot sömnlöshet .. 36
Tallbarrsbad.............. 226
Tandböld................... 239
Tanddroppar ....-----......238
Tandfistel............. 239
Tandvärk.................. 238
Tankeapparaten........... 21
Tarmkatarr................ 46
Tarm- och magsjukdomar . 43
Te för bröst sjuka ..------... 102
Tecken på dödens inträde .. 275
Thymomaltpastiller .......109
Tolusot......................100
Torra ekzem...........".....204
Tuberkulos ................ 97
-baciller ....... 97
förhållningsreg-
ler vid.................... 101
Tvättpulver för ekzem . .... 207
Tänderna..................238
Underlivsbråck ...........80
Undersökning av urinen ... 194
Urin....................... 194
Urinal-apparaten "Wota" .. 167
Uringrus ................... 159
Urinledare ........... 156
Urinstenar.................159Urinsyra ................... 181
Urinsyre-avlagringar .....181
Urinträngni ng ............. 162
tJrinundersöknirig .........194
Utförandet av lä käres
föreskrifter .................. 273
Utslag (se Ekzem, Orent
blod)................... 66, 202
Uttömning ............ 17, 46, 66
Uttömningens beskaffenhet . 17
Vad läkaren bör få \eta----267
Varbölder............... 66, 212
Variga sår (se Pedi-salva) . 147
Vattensot .................. 172
pulver mot.......174
Vitaminer .................. 278
Wota (Urinal-)apparat.....167
Vrickningar ................ 260
Vård av barn............... 240
„ „ döende ............ 274
„ „ sjuka ............. 266
Värmeslag ................. 261
Vätskande ekzem........... 202
Yrselanfall
(åderförkalkning) ..................... 124
Astma ...................... 96
Balsamiska piller .......... 74
Bensår ..................... 150
Blodbrist................... 120
Brasantabletter ............ 39
Diverse 20, 23, 42, 65, 90, 133,
152, 199, 213, 218, 227, 239, 276
Gall- och Leversjukdomar .. 64
Gikt och Reumatism........ 188
Hämorrhoider ............. 139
Åderbråck .................141
Åderbråcksbandage, doktor
Stephans ................. 143
Åderbråckstrumpa av
glansgarn ...................... 143
Åderbråckssår ............. 144
Åderförkalkning ...........124
Åderutvidgning ............124
Ådror (se Blodomlopp) ----121
Ådror (se Åderbråck,
Bensår) ..................141, 144
Ångest (se Nerver, Astma) 27, 91
Åskslag .................... 261
Ändtarmen ............... 45
Ögat ....................... 228
Ögonessens ................ 230
Ögoninflammation ........ 231
Öppna bensår (se Åderbråck) 141
Örat ........................ 235
Örondroppar ...............237
Öronsmärtor ............... 235
Örter mot blås- och
njurlidande .................... 161
Lungsjukdomar ............ 103
Magsjukdomar ............. 54
Nervsjukdomar ............ 34
Njurar och Blåsa...........169
Pedisalva .................. 150
Sorisalva ...................208
Struma .................... 193
Thymomaltpastiller .......112
Vattensot .................. 176
Åderförkalkning .......... 130
Förteckning över intyg.Förord
av
Prosten Ludwig Heumann.
t den 26 april 1918.
De i föreliggande bok närmare beskrivna läkemedlen
har jag beslutat göra tillgängliga för en större
allmänhet, sedan de i tusentals fall prövats och
befunnits goda. De utgöra alls icke några s. k. "huskurer",
tvärtom överensstämma de med den moderna
vetenskapen. Må det tillåtas mig att särskilt framhålla detta,
på det ingen måtte utdöma mina läkemedel, som icke
först tagit kännedom om deras verkningar. Många
läkare ha redan övertygat sig om deras goda egenskaper
och de vackra resultat, de visat.
Att mina läkemedel verkligen äro goda torde med
all önskvärd tydlighet framgå av det faktum, att jag
på kort tid mottagit över tjugo tusen
tacksamhetsskrivelser; dessa föreligga i original å affärskontoret i
Nürnberg.1
Det faller av sig självt, att denna lilla bok icke är
avsedd att ersätta en läkare. Tvärtom är det ofta av
största vikt att så snart som möjligt tillkalla läkare.
Men i sådana fall, där tillgången till läkare är försvå
rad, bör den sjuke beredas möjlighet att på riktigt sätt
1 F. n. over 250,000.använda beprövade läkemedel. Ty för den lidande
mänskligheten är endast det bästa gott nog.
Jag måste uttryckligen tillägga, att det är lönlöst
att vända sig till mig med personliga förfrågningar.
Jag giver principiellt ingen läkarebehandling och inga
skriftliga föreskrifter. Mina läkemedel stå till läkares
och sjukas förfogande, men själv utövar jag ingen
praktik. Alla skrivelser angående mina läkemedel torde
sålunda adresseras antingen till vederbörande apotek
eller till generaldepoten.
Elbersroth, i september 1917.
Inledning.
Något om prosten Heumanns läkemedel.
Besjälad av den önskan att vid lämpliga tillfällen
kunna vara sina medmänniskors hjälpare och rådgivare
även i kroppsligt hänseende, sysselsatte sig framlidne
prosten Heumann (Elbersroth i Bayern, död den 26/4
1918) under många år med att studera de olika
åsikterna och lärorna om den insjuknade människokroppens
läkande. Redan under sina universitetsstudier
intresserade han sig livligt för allopatiens och homöopatiens
läror, och studerade ingående naturmetodernas
grundsatser, utgående från den ståndpunkten att var och en
av dessa i grunden olika läror ändå måste innebära
en viss sanning.
Prövandet av dessa metoder gav honom ständigt
större bevis för, att varje lära i strävan att gälla som
den enda rätta och bästa, visade sig partisk och genom
detta partitagande helt kort tillbakavisade mycket av
vad den andra riktningen framställde som absolut
nödvändiga, till och med betecknade som huvudsaken. Då
han ej hyllade någon särskild läkemetod hade han ej
anledning att gynna någondera och vidhöll sitt
opartiska omdöme. Han inskränkte sig därför till att vid
lämpliga tillfällen försöka det, som han funnit vara
bra, av de enskilda metoderna och medlen. Vidare
meddelade han sig angående sina försöksresultat med
fackmän vilka på sitt håll till följd av de glädjande
resultat som Prosten Heumann"s egna forskningar visade,
satte sig i förbindelse med honom och utarbetade meroch mer allt detta som nu allmänt är känt och
uppskattat under beteckningen "Prosten Heumanns
läkemedel". Om än det som går under denna beteckning,
och som i efterstående verk beskrives, ursprungligen
blott och bart uppbyggde sig på Prosten Heumanns
iakttagelser och åsikter, och om än varje tanke och
varje preparat mer eller mindre är att återföra på hans
idéer och hans arbete, så har dock å andra sidan var
och en av dessa läkemedelsberedningar varit föremål
för vetenskaplig forskning och varje kurmetods verkan
har noga prövats innan något som helst kommit att
offentliggöras eller rekommenderats till allmänt bruk.
Fastän alltså vårt tack utan betänkande i första
rummet tillkommer Prosten Heumann för hans
initiativtagande, hans eftertanke, försök och mödor, så är det
likväl vår plikt att tacka hans vetenskapliga
medarbetare, därför att de under åratals mödosamma arbeten
alltid med samma arbetsglädje gingo Prosten Heumann
tillhanda, utan att lägga vikt vid offentliga
erkännanden och publiceranden av sina egna namn. Vi anse det
for vår skyldighet att här uttala detta tack.
Det goda som de s. k. naturläkekonsterna kunde giva,
sammanförde Prosten Heumann i detta verk med sina
egna iakttagelser under beteckningen: "Särskilda råds
levnadssätt resp. diet vid sjukdomar o. s. v".
Naturligtvis äro dessa råd mycket värdefulla och väl ägnade
att gynnsamt påverka sjukdomarna; utan aktgivande
på dessa råd hava läkemedlen i många fall endast en
mycket ofullständig verkan. Å andra sidan kunna dessa
råd enbart ej hjälpa mycket. Det goda och värdefulla
i naturläkemetoderna tillvaratog Prosten Heumann;
detta goda och värdefulla förordade han och
rekommenderade. Även vid den egentliga sammansättningen
av medlet ävensom vid utval av verksamma bestånds-delar gjorde Prosten Heumann ett mycket sorgfälligt
val bland de dittills härskande åsikterna. Vid
förordnande och tillverkning av läkemedel utgick man
mestadels från den ståndpunkten, att det mot varje lidande
var tillräckligt med en bestämd, inte allt för liten dosis
av ett medikament med endast en beståndsdel. Efter
denna princip är också det stora flertalet av de i
handeln förekommande preparaten och specialitéerna
sammansatta, vilket kan belysas med hundratals exempel.
Nu har emellertid nästan varje läkemedel, som
gynnsamt inverkar på ett organ, samtidigt en icke önskad,
ofta t. o. m. skadlig biverkan på detta eller ett annat
organ. Så kunde, för att använda ett exempel, en sjuk
genom att använda stora mängder salicylsyra kanske
fördriva reumatism, men skulle därvid skada hjärta
och mage till den grad, att han genast måste börja med
en kur mot dessa båda nya lidanden. Med en hel del
läkemedel lyckades det visserligen att åtminstone
försvaga biverkningarna; med de flesta måste emellertid
en annan utväg sökas och blev även funnen. Vår
läkemedelssamling innehåller ej blott ett utan en hel mängd
olika medel mot nästan varje lidande. Uppgiften bestod
endast däri, att, ur dessa olika ämnen, som komma
ifråga för att läka ett sjukt organ, så framställa ett
kombinerat läkemedel, att alla gynnsamt verkande
läkemoment förena sig till en enda kraftig läkeprocess,
under det att de helt olika biföreteelserna delvis
ömsesidigt upphäva varandra och därigenom oskadliggöras,
delvis fördela sig på olika organ, så att intet utsattes
för för starka biverkningar och fördenskull taga skada.
Ett exempel belyser detta: mot ett lidande finnes
medlen a, b, c och d. A verkar emellertid ogynnsamt på
hjärtat, b på magen, c på njurarna och d på de organ,
som bereda och avsöndra galla. Då tager Prosten Heu-mann av vart och ett av dessa medel endast en
fjärdedel och uppnår härigenom samma resultat vid
lidandets bekämpande. Emellertid tager intet av de andra
organen skada, emedan dessa påverkas med endast en
fjärdedels styrka. Även denna påverkan upphäves i
många fall genom andra beståndsdelar. Att få den
gynnsammast möjliga sammansättningen av ett
medikament ur flera parallellt verkande ämnen efter denna
läkemetod erbjuder naturligtvis många svårigheter.
Dessa svårigheter kände man inte eller tog helt enkelt
icke hänsyn till tidigare, när man inskränkte sig till
framställning av endast en verksam beståndsdel. Det
rör sig ju därvid ej blott om noggrann dosering och
prov på den kemiska överensstämmelsen de enstaka
beståndsdelarna emellan, utan merendels spelar även
ordningsföljden, efter vilken de blandas ävensom arten
av deras bearbetning en stor och viktig roll.
Detta slag av ordination har först på senare tid fått
fullt vetenskapligt erkännande. Så t. ex. förklarade
herr professor Traube vid tyska farmaceutiska
sällskapets sammanträde den 11 november 1920, att det vore
felaktigt att fråndöma alla blandningar ett särskilt
terapeutiskt värde, som skulle gå ut Över den rena
sammanfattningen av verkan av de enskilda
substanserna. Tvärtom vore det fastställt, att mången
blandning utgör en uppfinning av större betydelse än många
nya kemiska arbetsmetoder, även om de senare skulle
vara lämpliga att patentera och de förra icke.
Prosten Heumann hade redan länge med möda
arbetat på denna väg i samråd med sina vetenskapliga och
tekniska medarbetare och som lön därför även uppnått
de bästa tänkbara läkeresultat. Just på området för
ändamålsenlig sammansättning och förarbetning av
läkemedel, har han åstadkommit så mycket nytt, attLäget av de viktigaste organen i människokroppen.
Kroppen i genomskärning.
Fig. 3.
Om, män avlägsnar huden, bindvävnaden och de yttre musklerna
från vår bål, får man denna inblick i kroppens inre.Fig 4
Underlivets inre, djupare liggande organ, eljest dolda av tarmen,
synas har, sedan densamma avlägsnats
Bukhåla i genomskärning.man ej tager fel i sitt antagande, att de resultat, som
uppnåtts med hans läkemedel huvudsakligast äro att
återföra på denna omständighet.
Resultaten med de Heumannska preparaten bero således
ej på några som helst hemlighetsfulla krafter, utan på
vetenskapligt erkänd och även för varje lekman
lättfattlig kombinationsverkan av ett flertal enskilda ämnen.
Med sin bok ville prosten Heumann dessutom lära
de sjuka att i den vardagliga hälso- och sjukvården på
rätt sätt och i rattan tid använda sig av hans
läkemedel, vilka äro på det omsorgsfullaste beredda av de allra
bästa beståndsdelar enligt nyaste vetenskapliga och
mest beprövade metoder samt avsedda att så litet som
möjligt betunga den sjukes kassa;
Huru stor verksamheten med av prosten Heumann
enligt denna läkemetod sammansatta preparat är,
framgår tydligt av det jätteantal intyg, som inkomma dag
för dag beträffande resultatrika, med Heumann-medel
genomförda kurer.
Vid tryckningen av denna bokupplaga uppgick
antalet tacksamhetsskrivelser till 250,000
(tvåhundrafemtiotusen). Vi äro ej nog förmätna att inbilla oss, att
denna lilla bok skall göra läkarebehandling överflödig.
Vi förutsätta tvärtom, att alla, som beställa läkemedel
hos oss, äro eller varit under läkarebehandling, så att
arten av deras sjukdom blivit fastställd av läkare.
Å fig. 1—4 äro kroppens organ schematiskt angivna
såväl på kroppsytan som i det inre. Dessa bilder äro
avsedda att för läsaren underlätta lokaliserandet av
de olika organen., Ofta händer det, att man plågas av
smärtor i den ena eller andra kroppsdelen och gärna
önskar veta, vilket organ som är beläget just på det
smärtande stället. Härvid kunna våra bilder vara till
någon handledning.Har Ni redan varit hos en eller flera- läkare och
därför med bestämdhet vet, vad som fattas Eder, då
kan Ni lugnt använda prosten Heumanns läkemedel.
Den, som läser intygen, vilka vi publicera i stor
mängd, kommer att bliva övertygad om, att nästan
alla, som vända sig till oss, redan på grund av tidigare
läkareutlåtande känna arten av sin sjukdom.
En annan fördel med våra läkemedel ligger däri, att
våra kunder alltid erhålla färska preparat, vilka ej
genom långvarig lagring tagit skada. Omsättningen
och försäljningsprincipen för de Heumannska
preparaten möjliggör såväl de populära, jämförelsevis
billiga priserna som alltid garanti för leverans av färska
läkemedel. Man torde särskilt beakta preparatens
erkända goda kvalitet samt förhållandevis innehållsrika
förpackningar.
Så vilja vi arbeta vidare i prosten Heumanns
fotspår. Vetenskap och erfarenheter skola vi ej
hemlighålla utan vidarebefordra samt hjälpa så långt våra
krafter räcka, under offentlighetens kontroll, enligt av
naturvetenskapen erkända grundsatser.
ett ovedersägligt bevis på det goda
resultat som nåtts genom
användande av prosten Heumanns
läkemedel.
Ett sådant antal av
tacksamhetsskrivelser saknar sannolikt motsvarighet
hos något liknande företag i
världen. För tillförlitligheten av våra
preparat finnes följaktligen icke ett
bättre bevis.Kroppsvärme och feben
Kroppsvärmen hos friska människor är i armhålan
36,2 till 37,5 grader Celsius. På morgonen, d. v. s. under
tiden från kl. 6 till 8 är den alltid 0,5 till 1,0 grader lägre
än på aftonen, d. v. s. under tiden från kl. 4 till 7.
Ökar kroppsvärmen över det vanliga, kallar man
detta feber. Denna ökning är i och för sig ingen sjuk-
dom men väl ett förebud, en biorsak till en sådan. Vid
feber stiger kroppsvärmen till 38, 39 upp till 40, ja till
och med 42,5 grader. Feberns kännetecken äro: hetta,
rodnad i ansiktet, egenartat glänsande ögon, heta
händer och het kropp. Då emellertid några av dessa
kännetecken uppträda avett vid hastig rörelse,
alkoholmissbruk, förgiftning o. s. v., kan feber och gradantal endast
med säkerhet fastställas genom mätning av
temperaturen medelst en bra febertermometer. Febern skall hos
svårt sjuka tagas var tredje timme, hos lindrigt sjuka
endast tre gånger om dagen, t. ex. kl. 7, 12 och 6 och
resultatet upptecknas.Hur temperaturen mätes, åskådliggöres å bilderna
(se föreg. sida): febertermometern anbringas precis i
armhålan, såsom första bilden visar, med kvicksilvret
nedåt, varefter armen under minst fem minuter, helst
tio minuter, hålles tryckt mot bröstkorgen. Före
användandet av febertermometern måste
kvicksilverpelaren genom kraftiga, halvcirkelformiga rörelser nedslås.
Tillförlitligast mätes temperaturen genom termometerns
införande i stolgången.
Vid feber uppstå: ökad hjärtverksamhet, hastigare
puls, häftig andhämtning, huvudvärk, olust till arbete,
muskelsmärtor, dålig aptit, i svårare fall även yrsel
och medvetslöshet.
Puls.
Blodets rörelser utgå från hjärtat, som regelbundet
sammandrager och driver blodet in i pulsådrorna
(artärerna). Detta regelbundna, rytmiska indrivande av
blodet i ådrorna kalla vi pulsslag, vilka man kan räkna
genom att känna på pulsen.
Barn hava 90 till 100 pulsslag i minuten, vuxna 50 till
90, i genomsnitt 60 till 80.
På morgonen före uppstigandet äro pulsslagen färre.
De öka efter uppstigandet, vid arbete och givetvis vid
feber, varvid de t. o. m. kunna stiga till 200 å 240, likaså
vid sjukdomar i hjärtat och nervsystemet. Mätning av
pulsen möjliggör därför en lätt och säker upptäckt av
ett hjärtlidande: man mäter den sjukes puls. Sedan
låter man honom göra djupa knäböjningar, så länge
han orkar, och därefter mäter man pulsen ånyo. Pulsen
kommer då att visa ett betydligt högre antal slag.
Därefter mäter man pulsen på nytt efter förloppet av 2, 4,6, 8 och 10 minuter. Har antalet pulsslag efter 4
minuter ännu ej återgått till det först erhållna antalet, eller
om antalet ibland är högre, ibland lägre (ojämn puls),
kan möjligen ett hjärtfel föreligga. Vid andra
sjukdomar i hjärtat och hjärnan kunna pulsslagen däremot
sjunka till 40, 30 och ända till 16. Dylika minskningar
av pulsslagen måste uppfattas såsom ett mycket
allvarsamt tecken. Man igenkänner dem därigenom, att
ansiktet blir blekt, blågrått och förvridet och slutligen
inträder medvetslöshet eller svimning. Undersökningen
av pulsen företages å pulsådern vid handleden,
räknandet alltid efter ett sekundur.
Bild från tillverkning av de Heumannska preparaten.Råd för hälsans bevarande.
Människan är av naturen utrustad med ett förnuft,
vida högre stående än "de oskäliga djurens".
Människan är en tänkande varelse. Hon lever icke enbart
för att äta och dricka, och icke heller enbart av mat
och dryck — eller borde åtmnistone icke göra det. Mat
och dryck behöver människan för sin kropps
uppehälle; förnuftet lär henne, om hon rätt begagnar det,
att leva förnuftigt så att hon må kunna leva länge
och leva väl.
Att leva förnuftigt betyder alls icke att utestänga
sig från allt som gör livet behagligt att leva.
Livsglädjen, levnadslusten är naturlig, och det är dåraktigt att
söka förkväva den med mer eller mindre filosofiska
funderingar över livets mörkare sidor. Vi göra rätt
i att fira våra fester under glättig samvaro, med mat
och dryck till kroppens vederkvickelse, förutsatt att vi
må väl därav. Men omåttlighet är skadlig för både
kropp och själ, och det egna förnuftet säger varje
människa var för hennes del omåttligheten börjar.
Födan behöva vi till vår kropps uppehälle. Det
kvantum föda, kroppen erfordrar, är ej lika för alla, utan
varierar allt efter ålder, kroppskonstitution och
sysselsättning. För mången faller det sig måhända ofta ej så
lätt att utan vidare avgöra, huru mycket föda han
behöver. Man plägar säga att man skall "äta så länge
det smakar"; denna regel kan visserligen vara angenäm
nog, men kan också ha synnerligen obehagliga följder.
Det kommer nämligen också an på vad man äter. För
vanlig husmanskost, d. v. s. blandad kött- och
grönsaksdiet, torde väl den nyssnämnda regeln kunna gälla, ty
"husmanskosten" utgör i själva verket i regel en mycketnyttig och lämplig föda. Den innehåller icke blott rena
näringsämnen, utan dessutom andra beståndsdelar,
vilka äro nödvändiga för hälsans bibehållande, enär
de medverka vid avfallsämnenas avlägsnande ur
kroppen. Dessa beståndsdelar äro de nära nog osmältbara
s. k. cellulosafibrerna, vilka i synnerhet förekomma hos
växterna, men även hos övriga födoämnen.
Utom husmanskosten förekomma emellertid en mängd
andra födoämnen, som väl i regel njutas endast vid
festliga tillfällen, om också mången finnes, som, vant
sig vid dem till dagligt bruk.
Dessa "delikatesser" (vi vilja i brist på bättre
benämning kalla dem så) innehålla väl rätt ofta en ej
obetydlig mängd näringsämnen och kunna sålunda vara
avsevärt mera närande än husmanskosten, men i
allmänhet innehålla de endast föga eller alls ingen
cellulosa. Till detta slags födoämnen hör t. ex. kaviar,
ostron, hummer, konserver, konfekt, finare bakverk, kort
sagt alla dessa välsmakande "extrarätter", som reta
gommen. Att även på detta slags mat tillämpa regeln
"ät så länge det smakar gott" vore att missbruka det
gamla ordstävet till förfång för hälsan, ty det skulle
innebära att man överlastade kroppen med
näringsämnen. Och omåttlighet i mat är, lika väl som omåttlighet
i dryck, att förgifta kroppen. Mången giftsjuk och
mången sklerotiker1 är ett levande exempel på
sanningen av detta. Frosseri är i själva verket ännu
skadligare för hälsan, leder ännu oftare till sjukdom och
förtidig död, än dryckenskap.
För hälsans bibehållande spelar avföringen en
synnerligen viktig roll. Vi måste äta för att kunna leva,
det är en självklar sak; men lika självklart är det att
vi måste ha avföring för att kunna leva. Och avförin-
1 Sklerotiker = den som lider av åderförkalkning (arteriskleros).gens beskaffenhet och mängd är av stor betydelse för
fastställandet av möjligen föreliggande sjukdom. Om
avföringen är otillräcklig i förhållande till den intagna
mängden föda, bör man genom lämplig diet söka
åstadkomma tillräcklig uttömning. Starka avföringsmedel
böra däremot om möjligt undvikas. Till dessa räknas ej
blott kemiska preparat (mediciner), utan även
exempelvis skalad frukt om den njutes till övermått. Ett milt
och lämpligt avföringsmedel eller kanske rättare
"genomsopningsmedel" är däremot väl sköljd, oskalad
frukt, såsom äpplen, päron o. d.; det är av betydelse
att frukten är oskalad, enär just skalen till stor del
bestå av olöslig cellulosa, vilken i kroppen så att säga
tjänstgör som en kvast. Av samma skäl äro grönsaker
i allmänhet att rekommendera. Om man iakttager
avföringen efter intagande av dylik föda, kan man lätt
observera, att den är förhållandevis riklig, — ett
tecken på att den innehåller en stor del ur kroppen så
att säga "bortsopade" avfallsprodukter.
En stor del av mänskligheten förbryter sig dagligen
genom att rubba det önskvärda förhållandet mellan
föda och arbete, huvudsakligen genom för mycken föda,
speciellt köttföda. Prosten Heumann har med stor
framgång sökt reparera skadan genom
ämnesomsättningens stimulerande och påskyndande medelst hans
medel Serasaltabletter (se nedan) och Närsalt (se sid.
198). För att i möjligaste mån undgå sockersjuka, gikt,
njursten, abnorm fetma, trög avföring, hämorroider,
kroniska ekzem, speciellt nässelutslag, obehag under
havandeskap, den kritiska åldern samt en mängd
nervösa obehag bör den något fetlagda eller högt levande
individen redan under hälsans dagar använda sig av
något av dessa preparat, om möjligt i förening med
en köttfri dag i veckan.Prosten Heumanns Serasal=
tabletter.
På annat ställe i denna bok ha vi berört
nödvändigheten av måttlighet i mat och dryck och i detta
sammanhang antytt att ämnesomsättningen tid efter annan
kan behöva stimuleras, påskyndas. För detta ändamål
är det nödvändigt att tillföra kroppen vissa salter,
vilka redan i normalt tillstånd äro till finnandes i
kroppen, ehuru endast i ringa mängder.
Prosten Heumanns Serasaltabletter innehålla sådana
salter, som finnas i blodvätskan, och i förhållandevis
samma mängder som i normalt blod. Dessutom
innehålla de även andra salter, vilka utöva en synnerligen
gynnsam inverkan på ämnesomsättningen, såsom rent.
natriumsulfat, kaliumsulfat och natriumnitrat
(salpetersyrat natron). Beträffande sistnämnda ämne må det
tillåtas oss att anföra några ord ur Koberts bekanta
farmakoterapi: "Från kärlen diffunderar det snabbt till
vävnaderna och förorsakar därigenom en
vätskeströmning från vävnaderna till blodet. Blodet avgiver snabbt
den upptagna vätskan till njurarna och upptager
salpetern från vävnaderna jämte ny vätska, varefter även
denna tillförsel avgives till njurarna." —
Natriumsulfatet åter är en viktig beståndsdel hos flera läkemedel;
Kobert säger därom: "I motsats till bittervatten
verkar det ej endast avförande, utan därtill antidiabetiskt
(d. v. s. motverkar sockersjuka, diabetes), fördelande på
syror, befordrande på alkalescensen, fettförbrännande,
livande på matsmältningen och antikatarralt (d. v. s.57 Prosten Heumann
SerasalbbleH-er
DeUaxatwn Natrh phosp 1,2 gr, Nairn sulfas 18,3 gr, Kahi sulfas 3,1 gr, Natm
nitras 1,5 gr, Natm MtarbOn 1 6 gr, Natm dilorid ¿7 6 gr Kaln mtras 6,1 gr ,
Amyl maid 3,8 gr Talcum 1 5 gr, Paraffin liquid 0,18 gi M. f tabl No 104
lnnehttll 104 tabletter
Pris.pr förpackning Kr. 3:
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning
Bemärk " Att observera " sid. 287
A.-B. L. HEUMANN & C o.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning: Tabletterna intagas en gång i
veckan, helst på aftonen före en "köttfri" dag
(sängliggande och särskilt tröglivade stundom
aven på fastande mage den köttfria dagen). De
lösas först i 1 å 2 matskedar hett vatten, varefter
kallt vatten tillsattes enligt följande föreskrift.motverkar katarrer). Ämnesomsättningen stimulerar
det i vida högre grad än bittervatten."
Prosten Heumanns Serasaltabletter intagas lösta i
vatten, varigenom deras verkan såsom
"genomsopningsmedel" (se sid. 17) förnöjes. Deras intagande bör alltid
följas av en köttfri dag, så att deras arbete ej
förhindras genom olämplig diet.
LÄS följande allmänt hållna intyg:
Lindesberg den 8 januari 1933.
... jag har endast beröm att framföra för Eder medicin,
använder ingen annan. Vad som var för mig det största undret,
så var det Prosten Heumanns örter n:r 16. Var mycket svårt
sjuks på 3 dagar var jag fullkomligt bra igen. A. G.
Stångby den 19 januari 1933.
Eder medicin är utmärkt, den bästa jag prövat. H. L.
Göteborg den 18 januari 1933.
Mycket nöjd med läkemedlen. Kunna med beröm godkännas.
W. J. R.
Rentjärn den 22 januari 1933.
Jag är storbelåten med Edra preparat och rekommenderar
dem till det bästa. J. E. L.
Mariestad den 23 januari 1933.
Som jag i flera år använt Prosten Heumanns mediciner kan
jag med gott samvete intyga att de äro alldeles utmärkta.
J. H. G.
Övertorneå den 29 januari 1933.
Har beställt Edra läkemedel åt flera av mina bekanta och
alla ha uttryckt sin fulla belåtenhet. A. L.Hjärnan och nerverna.
Det utan gensägelse ädlaste och viktigaste, men å
andra sidan även ömtåligaste organet i vår kropp är
otvivelaktigt hjärnan, tankens verktyg och sätet för
själsförmögenheterna.
Fig 5.
HjärnanHjärnan är en mjuk,
gråvit massa, till
formen närmast lik en
halv valnöt. Den
väger hos män i
genomsnitt 1,400 gram, hos
kvinnor c :a 1,275 gram.
Genom én mängd
fåror är den avdelad i
talrika vindlingar (se
fig. 5) av vilka var
och en har sitt
bestämda verksamhetsområde sig anförtrott.
Så t. ex. förorsakar
skada på en viss del
av hjärnan förlust av
talförmågan, på en
annan del av hjärnan
blindhet o. s. v. Varje
rörelse och känsla hos
de olika
kroppsdelarna är beroende av en
viss bestämd hjärndel.
Hjärnuppmjukning
leder till fortskridande
förslöande eller
förlamningar. Hos
svagsinta är vissa
hjärnpartier svagare
utvecklade eller saknas alldeles.
Vidarebefordrandet av impulserna från hjärnan sker
genom nerverna. Dessa äro vita strängar, som utgå
från hjärnan och förgrena sig i hela kroppen se
Fig. 6.
Schematisk framställning av
nervsystemet på ryggens yta.fig. 6). Två kraftiga nervsträngar gå från hjärnan till
ögonen, två till öronen och näsan. Tjocka strängar löpa
genom ryggmärgen och grena därifrån ut sig till
kroppens alla delar och organ (se fig. 7), bildande allt finare
grenar, vilka sluta i organens celler. Om ryggmärgen,
vilken så att säga utgör en förlängning av hjärnan,
förstöres på något ställe, så upphör småningom
känsel- och rörelseförmågan hos alla kroppens längre ned
liggande delar.
Hjärnan och ryggmärgen bestå bl. a. av ett
egenartat, till sin kemiska sammansättning tämligen
komplicerat ämne, Lecitin, huvudsakligen sammansatt av
glycofosfater.
Dessa lecitinets glycofosfater påträffas redan i de
smä, knappast ens i mikroskopet skönjbara
sädescellerna, de finnas i hönsägget, och de finnas i alla
människokroppens ädlare organ, först och främst i
hjärnan, vilken just gör människan till människa,
skapelsens krona.
Med anledning av de resultat som vunnits med prosten
Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a
250.000 taeksamhetsskrivelsr.
LÄS följande allmänt hållna intyg:
S:t Anna den 3 februari 1933.
Härmed får jag vördsamt meddela, att Eder medicin gjort
mig stor nytta och kan jag därför på det varmaste
rekommendera den till lidande medmänniskor. K. B.
Karlskrona den 5 februari 1933.
De av oss provade läkemedlen äro med ett ord sagt
utomordentliga och visat sig överträffa alla våra förhoppningar.
Kunna ej nog rekommenderas. H. L.Nervsjukdomar.
Nerverna äro fina, i knippen samlade strängar, som
utgå från hjärnan och ryggmärgen och därefter i allt
finare förgreningar ut till kroppens alla delar. Deras
medverkan är nödvändig vid varje rörelse och
verksamhet hos våra organ.
Eftersom våra nerver måste utföra ett
utomordentligt ansträngande arbete, är även förbrukningen av
nervkraft mycket stor. Ersättes denna förbrukade kraft
städse till fullo, så är nervsystemet friskt. Uppstår
däremot brist på bl. a. lecitin (vare sig genom abnormt
stor förbrukning eller på grund av att den sjuka
kroppen icke förmår alstra tillräckligt därav eller emedan
icke nog lecitinhaltig näring tillföres den) så "hungra"
nerverna, och svåra nervsjukdomar inträda.
Otillräcklig näring försvagar nerverna och alstrar
"nervositet" med dess mångskiftande följder, som yttra
sig på olika sätt hos nästan varje människa.
Till en början inställer sig i regel stor retlighet i
lynnet. Den nervöse erfar av den obetydligaste
anledning harm, vrede och grämelse, han blir ovänlig,
häftig och vid dåligt lynne. Detta kan gå så långt, att han
undvikes av sina vänner, vilka anse det bäst att gå ur
vägen för en nervös människa. Hand i hand härmed
går ofta en onaturlig känslighet i hörselnerverna: Det
starka bullret från en vagn eller en gäll vissling kan
kännas av den sjuke som en kroppslig smärta, ja, det
går ofta så långt att t. o. m. blott ett högljutt samtal
"tar på nerverna".
En annan yttring av nervsvaghet är den egendomliga
ångestkänsla, som helt plötsligt, ofta utan skönjbar
anledning, kommer över den sjuke. Detta kan t. ex. yttraSchematisk framställning av nervsystemet i kroppens inre.sig i s. k. torgskräck (agorafobi), d. v. s. den nervsjuke
vågar icke ensam gå över en öppen plats eller
gatukorsning. Många nervösa personer tåla icke att vara
ensamma i ett rum, andra åter kunna icke vistas bland
många människor utan att ångestkänslor inställa sig.
Varje nervös person lider i viss mån av
tankspriddhet och brist på tankeskärpa, något som givetvis är
honom till stort men i hans arbete.
Även om man betraktar ovan antydda symptom blott
såsom obehagligheter, låt vara tämligen stora sådana,
så måste den hos nervsjuka ofta uppträdande nervösa
Förstörda nerver och
deras återställande.
a) år en frisk nerv i
genomskärning, starkt
förstorad. Man kan se de
enhetliga fogarna, och
hur de enskilda delarna
gripa in i varandra.
b) nerven är angripen,
fogarna lossnade,
sammanhanget ar redan
delvis brutet.
c) sönderdelningen är
långt framskriden; de
enskilda delarna äro i
upplösningstillstånd.
d) genom tillförsel av
ett lämpligt
nervläkemedel har en
läkeprocess inträtt. De enskilda
delarna hava återställts
i sitt ursprungliga skick
och först sammanflutit
till delsträngar, vilka i
sin tur förenat sig till
en sträng.huvudvärken betecknas som ett lidande av allvarlig
art. (Se även sid. 37.) Icke blott några timmar, utan
flera dagar i sträck kan den sjuke plågas av dessa
smärtor. Än har han en känsla som om huvudet
sammanpressades, än tycker han att det håller på att
sprängas av ett inre tryck; än borrar och sticker det,
än hamrar och bultar det på ett sätt, som bringar
honom till förtvivlan. Varje buller, varje tankeakt ökar
kvalen. I början tror den nervöse måhända, när de
första känslorna av obehag infinna sig, att han endast
är litet överansträngd, och att det onda snart skall
ge sig; men längre fram, när hans lidande förvärras,
inser han att han verkligen är sjuk och att han måste
göra något däråt.
Nervsjukdom sprider sig lätt till nerver i olika organ.
Mycket ofta lokaliserar sig det onda bl. a. i
matsmältningsapparaten: nervös magåkomma uppstår. Aptit
och matsmältning bli dåliga. Föda, som tidigare icke
förorsakade något obehag, kan ej mera fördragas, och
den sjuke måste försaka mycket, som han gärna skulle
vilja äta. Detta har till följd allmänt försvagande av
hela organismen, vilket i sin tur ogynnsamt återverkar
på nerverna, så att mag- och nervåkomma verka
ömsesidigt försvårande på varandra. (Se "Nervogastrol",
sid. 47.)
Hos andra sjuka åter visa sig följderna av
nervsjukdomen på hjärtat. Vid minsta ansträngning, när den
sjuke går uppför en trappa eller t. o. m. när han lyfter
helt lätta föremål, inställer sig en ängslande
hjärtklappning, ofta åtföljd av darrning och skimmer för
ögonen. Den nervöse blir lätt trött och är överhuvud
taget icke vuxen några större ansträngningar. Trots
denna trötthet lider han av brist på sömn. Han erfar
ett trängande behov av vila, men när han lagt sig, kanhan likväl icke somna, utan kastar sig oroligt av och
an. Inställer sig slutligen den efterlängtade sömnen, så
är det icke en frisk människas djupa, sunda och
vederkvickande vila utan en ytlig och lätt sömn, avbruten
av pinande drömmar. Den nervöse vaknar icke
vederkvickt och styrkt, utan känner sig fortfarande trött
och rådbråkad.
Här ovan har ej på långt när nämnts alla de obehag,
som man kan beteckna såsom följd av sjuka nerver.
Men om något av ovan beskrivna symptom är till
finnandes, så bör man icke dröja med behandling, så att
de svåra följder må undvikas, som ett försummande av
svaga nerver för med sig.
När Ni märker att Ni obetingat måste hjälpa upp
Edra utarbetade och nedbrutna nerver, var då
försiktig i valet av de medel, Ni använder. Få äro ju de,
som hava råd och tillfälle att sköta sina nerver genom
att avhålla sig från all ansträngning och verksamhet
eller genom att en längre tid vistas vid badort eller
sanatorium. De flesta torde vara hänvisade till att
genomgå sin nervkur utan att avbryta sin vanliga
verksamhet. Framför allt måste man akta sig för vissa s. k.
stimulantia (retmedel). Mången känner sig uppiggad
av alkohol eller tobak, särskilt kanske cigarretter,
andra intaga kritiklöst allehanda utskrikna
medikament för att stimulera sig. Men dessa tillföra kroppen
inga friska krafter utan komma genom retning av
nerverna den sjuke att tro, att ännu slumrande,
outnyttjade krafter blivit väckta till liv. Att detta
emellertid blott är inbillning, förstår man av den snabbhet,
med vilken denna skenbara livaktighet förgår, för att
endast lämna efter sig en mycket större mattighet och
slapphet. Att använda sådana medel är lika felaktigt
som att med piskan tvinga en utarbetad häst att ta utsina yttersta krafter blott för att så mycket förr få se
den störta, i stället för att ge den ökad havreranson just
för att förhindra en dylik katastrof. Många stimulantia
innehålla f. ö. för kroppen direkt skadliga
beståndsdelar.
Om än icke direkt skadligt, så vore det i varje fall
fullständigt otillräckligt att använda medel, som endast
tillföra kroppen en koncentrerad näring, alltså rena
näringspreparat. En verklig nervkur måste bestå däri,
att man dels lugnar de sjukligt överretade nerverna,
dels stärker dem genom tillförande av en ren,
koncentrerad och lätt upptagbar näring. De Heumannska
nervpillerna äro sammansatta efter en speciell metod,
av för en dylik kur lämpliga ämnen i förening med
glycofosfater av samma slag som återfinnes i lecitinet.
Denna dubbelkur för nervernas lugnande och stärkande
åstadkommes således med ett enda medel, "Prosten
Heumanns nervpiller". Med detta läkemedel har prosten
Heumann lyckats frambringa ett preparat, som icke
blott avser att åstadkomma en "uppryckning" av kort
varaktighet, eller ett näringsämne, som verkar ensidigt
och endast så länge det intages, utan prosten Heumanns
kur för nervsjuka söker åstadkomma ett varaktigt
stärkande av hela nervsystemet. Ty det är ju klart att
var och en önskar som slutresultat återfå den hälsa,
han kunde njuta av innan han blev sjuk. Den forna
hälsan och styrkan, den tidigare arbetsglädjen och
skaparkraften bör åter inställa sig, de sjukliga
överilningarna och överretningarna böra lämna plats för lugn,
målmedveten överläggning. I vilken utsträckning det
är möjligt att uppnå detta mål, beror på sjukdomens
grad och till stor del även på i vad mån den sjuke
följer de goda råd, vi här nedan meddela, och följer sin
läkares föreskrifter.Var och en torde inse, att ett samtidigt lugnande
och stärkande av nerverna är den enda riktiga vägen,
den som för snabbast till målet: att göra nerverna
friska och arbetsdugliga. Likaledes torde det vara
självklart, att detta mål icke nås från den ena dagen
till den andra, så mycket mindre som
Heumannmetoden går den långsamma" men säkra vägen och
undviker alla starkt verkande, skadliga mediciner. Pröva
förtroendefullt prosten Heumanns kur för nervlidande,
och Ni skall med all säkerhet (vi äro övertygade
därom) längre fram till oss uttala Edert erkännande lika
tacksamt som så många andra, vilka återvunnit hälsa
och krafter. /
Den som icke behöver sky några kostnader och som
under en längre tid kan vara borta från sitt arbete,
finner naturligtvis i sanatorier för nervsjuka mycket,
som kan bidraga till hans botande.
Vid nervösa magsjukdomar ha vi sett många
tillfredsställande resultat av samtidigt bruk av Nervpiller
och Nervogastrol. (Se sid. 49.)
Vid svår huvudvärk användas med fördel prosten
Heumanns Brasantabletter (se sid. 38) vid sidan av
nervpillerna.
Är nervsjukdomen förknippad med sömnlöshet göra
prosten Heumanns Tabletter mot sömnlöshet (se sid. 36)
god nytta. Se först och främst "Råd för hälsans
bevarande" (sid. 15).
Råd för nervsjuka.
Varje nervsjuk bör såväl i sitt levnadssätt som i sitt
arbete omsorgsfullt undvika allt onödigt jäkt. Man
börjar därmed redan på morgonen, i det man stiger
så tidigt upp, att man i lugn och ro kan kläda sig ochNr 47
Prosten Heumann
Nervpiller
Dektaratton Calca glycerinophosph 2 gr , Kalu glycerinophosph 0,4 gr , Lecithin 1 gr,
Natrn bromid 0,8 gr, Cinchonini hydrochlor 1 gr, Extr valerian 0,2 gr, Calen
phosph 2 gr, Cort cinchón 3 gr. Extr faecis cerev sicc 3 6 gr, Ferri glycermophosp
0 4 gr , Natrn gljcennophosph 0 4 gr, Kalu bromid 3,2 gr , Acid acetylsahcyl 2 gr,
Rhiz valerian 3 gr, Extr trifol 1 gr, Calen lact 1 gr Extr rhei 1 gr M f pill Ño
100 c tale et sacch obduct
P r
is pr förpackning Kr. 3:30
(Innehåll 100 piller )
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk "Att observera " sid 287
- B. L. HEUMANN & C o.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning:
3 piller 3 gånger dagligen
efter måltiderna.
långsamt, utan brådska gå till sitt arbete. Därefter
förrättar man sina sysslor med lugn och eftertanke
utan all ängslig hast; och man kommer snart att se,
att på så sätt uträttas minst lika mycket, om icke mera
än när man arbetar med nervös brådska. På samma
sätt förhåller det sig med måltiderna: sluka icke maten,
utan ät långsamt och tugga väl, det smakar bättre och
är vida nyttigare. Även måste man giva akt på
matsmältningen och se till, att man har lätt och riklig
avföring. Efter dagens arbete får man icke stänga in
sig till långt fram på natten i ett rökigt värdshus, kafé
eller dylikt; ut i friska luften, och därpå tidigt i säng,
så att genom riklig sömn de uttröttade nerverna få en
välbehövlig vila och vederkvickelse!
De flesta av våra s. k. nöjen äro i verkligheten intet
annat än retelser för nerverna. De äro därför lika
ohälsosamma för den nervöse som övermått av tobak och
sprit, starkt kaffe, té och kryddor. Starka
sinnesrörelser måste undvikas. För många nervösa personer är
spel om penningar skadligt; det gör dem ofta lätt
upprörda, i synnerhet när de förlora.
Extra arbete vid sidan av den yrkesmässiga
sysselsättningen är ofta till stor skada. — Mången, påtager
sig, ehuru hans nervkraft i själva verket knappt nog
räcker till för det arbete, varav han hämtar sitt
levebröd, ökade arbetsbördor för en eller annan förening
eller i kommunala eller politiska värv. Detta är i
längden om möjligt ännu mera uppslitande.
Avspänning och vila efter arbetet är den bästa
medicinen för sjuka nerver, och var och en är sig själv
närmast, har plikter mot sin familj och tjänar det
allmänna bäst genom att hålla sig frisk och arbetsduglig.
Synnerligen nödvändig är en god kroppsvård.
Utrymmet tillåter icke att här lämna nödiga anvisningari detta avseende, men läsaren finner denna sak
avhandlad i "Råd för hälsans bevarande" (sid. 15).
Vid många nervsjukdomar, i synnerhet vid s. k.
sexuell neurasteni, har en stor del av den sjukes energi
och viljekraft gått förlorad, något som man ofta kan
beteckna såsom sjukdomens huvudyttring, till vilken
de flesta andra symptomerna kunna hänföras. Ett
synnerligen enkelt, men nästan alltid resultatrikt medel att
stärka nerverna är en kort (15—20 sekunder), sval
avrivning om morgonen. Efter avrivningen går man åter
till sängs under en halv timme.
Vi halla oss friska
genom
ROYASE!
»Rovase» är Heumanns nya
vitamin-kraftnäring, ett mycket framstående
näringsmedel för friska och sjuka!
Läs ingående sidorna 277—284.
Även Ni kommer att erkänna detta
preparats nytta för Eder egen hälsa.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Nervsjukdomar.
Halmstad den 6 januari 1933.
Det rekvirerade läkemedlet håller vad det lovar. Utmärkt
belåten! J. E. J.
Gottl. Karby den 22 januari 1933.
Jr mycket tacksam för Prosten Heumants nerv piller.
Huvudvärken som jag dragits med i åratal har försvunnit. I. ö.
Målaskog den 6 februari 1933.
Dessa piller hade en underbar verkan på nervsystemet. Jag
kom från U. S. A., var nere, men efter 3 burkar var jag som en
ny människa. T. R.
Gårdsjö den 14 februari 1933.
Verkan av Edra Nervpiller är oöverträffad. E. S. E.
Veckholm den 23 februari 1933.
Har varit nervös och haft ont i huvudet en längre tid för
vilket jag använt Prosten Heumanns Nervpiller. Jag är så
gott som bra, rekommenderar medlet med största nöje.
E. A.
Kungälv den 9 mars 1933.
Har förbrukat en ask Nervpiller och känner mig bättre. Har
sökt mycket och fått många slags medel, men inget har hjälpt,
varför jag är mycket tacksam för att ha funnit detta medel.
G. H.
Rossön den 9 mars 1933.
Edra Nervpiller äro sammansatta av de ingredienser, som
äro synnerligen passande för överansträngda nerver! O. P.
öl. Lindsby den 22 mars 1933.
Edra Nervpiller ha varit mig till stor hjälp. Efter
intagandet av endast en förpackning känner jag mig betydligt
lugnare. S. S.Lund den 28 mars 1933.
Som jag för en tid sedan eftersände 3 förpackningar
Nervpiller får jag rekommendera dem till det bästa, är nu fullt
frisk i mina nerver. M. J.
Åskammar den 19 april 1933.
Jag vill nu ännu en gång skriva och be om Prosten
Heumanns Nervpiller, de ha givit mig mycken hjälp som jag inte
kan beskriva. Jag är så glad och tacksam att det fanns hjälp.
E. A.
öregrund den 21 april 1933.
Jag får med tacksamhet skriva och tala om att Edra
Nervpiller är det bästa medel jag någonsin har använt för mina
nerver. G. E.
Buresjön den 15 juni 1933.
Eftersom vi tydligt se att Prosten Heumanns medicin är den
bästa för mina nerver, vill jag återigen taga av dessa
Nervpiller... E. J.
Svanesund den 16 juni 1933.
Nervpillerna och Rovase som jag har rekvirerat från Eder
ha varit mycket bra för mina nerver. Kan ej finna ord för
min tacksamhet för dess goda resultat. A. H.
Korpilombolo den 22 juli 1933.
Jag tackar så hjärtligt för Nervpillerna som jag har
använt, ty jag har varit så sjuk att jag icke orkat det minsta
arbete, nu gör jag vilket arbete som helst. H. A. J.
överby den 8 augusti 1933.
Jag har tidigare prövat på Edra berömda piller och jag
tycker de äro det bästa medel mot nervsjukdom som tänkas
kan. H. E.
Ulrika den 10 augusti 1933.
Jag får tacka för Nervpillerna, de ha stärkt mina nerver
betydligt och lindrat min svåra hjärtklappning. E. K."Sömnlöshet.
Sömnen är för kroppen av lika stor betydelse som
mat och dryck. Att den som ej äter, hungrar, vet
envar; att ett par nätter utan sömn försvaga lika
mycket som ett par dagar utan föda, veta blott alltför väl
alla de som lida av sömnlöshet. Ett verksamt, ofarligt
sömnmedel äga vi i Prosten Heumanns Tabletter mot
sömnlöshet, vilka skänka lugn, djup och sund sömn.
Synnerligen välgörande är också alt de sista 2—3
timmarna före sänggåendet underlåta att äta. Även
utövas en god, lugnande inverkan av ett 15 minuters,
varmt tallbarrbad före sänggåendet. (Se sid. 226.)
Att en riktig kroppsvård (se sid. 15) är av största
betydelse för en god sömn, torde utan vidare vara klart
för varje tänkande människa.
Prosten Heumann
Nr 64
Tabletter mot Sömnlöshet
Deklaration: Bromisovalerianylharnstoff 4,2 gr.,
Extr. Valerian. 1,7 gr., Extr. Viburn. prunifol 0,85
gr., Kalii bromid. 1,7 gr., Rad. Valerian. 5,9 gr.,
Amylum Maidis 3,4 gr., Pektin 0,85 gr. M. f. tabl.
No. 36.
Pris per förpackning Kr.3: 25
(Innehåll 36 tabletter ) 1
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning: 3 högst 5 tabletter intagas på aftonen. För att
göra tabletterna lättare att svälja kunna de
sönderskäras i bitar och nedsköljas med en klunk vatten.
Två till tre timmar innan man går till sängs bor
man icke äta, om möjligt undvikes andligt arbete
på kvällarna. Före sänggåendet tages ett ljumt
fotbad eller en kall avrivning av överkroppen.
Prosten Heumanns Brasantabletter
mot huvudvärk, tandvärk m. m.
böra alltid finnas till hands i varje hem. De kunna
alltid komma till nytta, och äro de icke till hands,
saknas de ofta. Någon har huvudvärk, — någon har
tandvärk, — någon klagar över migrän, — allt måhända
endast lindriga, Övergående obehag, men likväl kunna
de vålla både förargelse och lidande. Här kunna
Brasantabletterna bringa hjälp. Be äro ett ovärderligt
tillbehör till husapoteket.
Fig. 9.
Den normalt blodfyllda
hjärnan i smärtfritt
tillstånd (a).
Den nästan blodtomma
hjärnan vid huvudvärk eller
migrän (b)Deklaration: Acid. acetylosahcyl 16 gr., Cinchón idin. snlfas. 1,15 gr.,
Cort. cinchón. 4,6 gr, Coffein 1,15 gr, Extr condurango sicc
2JS gr. M f tabl. No 56.
Pris pr förpackning Kr. 3:75
(inneha»- 56 tabletter)
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.
Bemärk: "Att observera" sid. 287.
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning: För vuxna 2—3 tabletter. Skulle smärtorna
likväl icke upphöra, kan man efter en timme
taga ytterligare 2 tabletter. Att taga mer än
6 tabletter om dagen är icke tillrådligt. Om
man har svårt att svälja tabletterna hela, kunna
de intagas i bitar och nedsköljas med vatten.
Vitsord över resultat, vunna med
Prosten Heumanns Brasantabletter.
Råda den 7 januari 1932.
Får tacka för Brasantabletterna, som är världens förnämsta
läkemedel. Jag vill rekommendera dem till alla som lida av
sjukdomen. E. E.
Finnforsfallet den 12 februari 1932.
Tack för de tabletter jag förut erhållit, de voro de enda som
hjälpte mig. J. L.
Söderbärke den 7 mars 1932.
Jag har haft huvudvärk nu i 20 år, men sedan jag började
använda Edra tabletter har jag blivit bra. Därför
rekommenderar jag Brasantabletter na till alla som ha huvudvärk.
A. A.
Norraskogen den 11 september 1932.
Har använt en förpackning Brasantabletter och det är det
bästa medel jag tagit in för min 5 års gamla huvudvärk. A. A.
Skorped den 24 november 1932.
Jr mycket nöjd med Edra läkemedel. Brasantabletterna är
det bästa medlet jag prövat mot huvudvärk. H. G.
Teckomatorp den 4 december 1932.
Jag har lidit av huvudvärk i många år, men Edra
Brasantabletter äro de bästa jag använt. Jag vill på det hjärtligaste
rekommendera Eder medicin. E. S.
Mörlunda den 21 februari, 1933.
Jag har använt 2 askar Nervpiller, dito Brasantabletter och
blivit återställd, varför jag är Eder mycket tacksam. E. L.[-Matsmältnings-organen.-]{+Matsmältnings-
organen.+}
Magen är en paronformad sack med elastiska vaggar,
i fyllt tillstånd ungefar av samma storlek som agarens
Fig 10
huvud. Den ar belägen i bukhålans övre och mellersta
del, den s. k. maggropen, tvärs over vilken den
sträcker sig från vänster till höger. I dess vänstra, övre
öppning (övre magmunnen) utmynnar matstrupen;nedre magmunnen, vilken kan slutas medelst den s. k.
pylorusmuskeln, leder ut i tunntarmen, som i sin tur
övergår till tjocktarmen. Tarmarna kunna särskiljas i
flera olika delar. Deras sammanlagda längd uppgår
hos en vuxen person till omkring 10 meter, (d. v. s.
ungefär 6 gånger kroppslängden); de ligga i bukhålan
i en mängd vindlingar. Närstående bild åskådliggör
magsäckens läge; de övriga bukinälvorna återgivas
överskådligt på fig. 3 och 4 samt fig. 10 och 11.
Genom födan tillföres kroppen de för dess underhåll
erforderliga näringsämnena, nämligen i första rummet
kolhydrat, äggvita, fett, salter och vatten. (Se vidare
"Ämnesomsättningen" sid. 177).
Födans första sönderdelning sker genom tuggningen
och salivens inverkan. Den med saliv uppblandade
födan föres genom matstrupen ned i magsäcken (se fig.
10 o.ll). Där undergår den genom vågformiga rörelser av
magsäckens väggar (de s. k. peristaltiska rörelserna)
en ältningsprocedur, varunder den grundligt blandas
med magsaft. Magsaften, som avsöndras av tusentals
körtlar i magsäckens väggar, innehåller pepsin och
saltsyra och utför tack vare dessa sina beståndsdelar
en del av matsmältningen (digestionen), särskilt
äggviteämnenas sönderdelning. Härvid blir den animala och
vegetabiliska äggvitan fördelad i enklare
beståndsdelar, varefter den delvis kan tillgodogöras av kroppen.
Från magsäcken kommer födan, nu i form av en
grötaktig massa, ut i tunntarmen, där nästa digestionsakt
försiggår, i det födan genom den av otaliga körtlar
avsöndrade tarmsaften löses till vätskeform, varefter
den kan upptagas av kroppen. Härvid medverka
bukspotten (från bukspottkörteln) och gallan (från levern).
Den förra innehåller trenne ämnen med mycket
kraftig kemisk verkan: ett av dessa fullbordar äggviteäm-nenas fördelning, ett annat träder i verksamhet vid
digestionen av kolhydraterna (i synnerhet sockret) och
ett tredje utför jämte gallan digestionen av
fettämnena. (Betr. gallan, se vidare sid. 57.)
Sedan sålunda näringsämnena erhållit flytande form
eller (fettet) delvis emulgerats och gjorts upptagbara
för organismen, överföras de genom fina kärl i
matsmältningsorganens väggar till blodomloppet och föras
till kroppens alla delar. De "osmältbara"
avfallsämnena åter fortsätta sin väg i tarmen och avgå
slutligen i form av exkrementer.
LÄS följande allmänt hållna intyg:
Högstorp den 26 januari 1933.
Vi ha i vårt hem använt Prosten Heumanns Nervpiller samt
Rovase och Stolpiller och ha vi funnit dem alla mycket
välgörande, varför jag härmed vill på det hjärtligaste tacka Eder
och rekommendera Edra utmärkta läkemedel till alla sjuka
och lidande. V. M. G.
Uppsala den 6 februari 1933.
Edra mediciner äro de bästa som jag provat av alla. Det är
en glädje att rekommendera Edra läkemedel. F. O. B.
Sjövik den 8 februari 1933.
Jag har flera gånger försökt Eder medicin, den gör
underverk, varför jag vill rekommendera den på det varmaste.
H. R.
Kristianstad den 10 februari 1933.
Ja, mer än nöjd! Jag har använt några olika sorter av Eder
medicin, alla lika utmärkta. Varmt tack! S. N.
Järved den 12 februari 1933.
Har funnit att Eder medicin är av utmärkt beskaffenhet, jag
har blivit mycket nöjd med den och rekommenderar den till
alla som har några krämpor. K. G.Mag= och tarmsjukdomar.
All vår strävan har på sätt och vis till mål att
förskaffa magen vad den behöver ("vårt dagliga bröd" i
rent kroppslig bemärkelse). Men å andra sidan är det
på sätt och vis i sista hand magen, som skänker oss
kraft till all vår verksamhet. Om magen strejkar,
nedsättes verksamhetsförmågan hos alla övriga organ.
Det är ett lika vanligt som beklagligt faktum, att
detta utomordentligt betydelsefulla organ blott allt för
ofta behandlas likgiltigt och godtyckligt. Ögon och öron
skonas omsorgsfullt, ja, om så erfordras, få de t. o. m.
en tids fullständig vila. Men magen, som med jämna
mellanrum oavvisligen behöver underhåll, får nöja sig
med att bli behandlad si och så. Aptit och smak kunna
göra misstag, och våra genom kulturen i större eller
mindre grad hämmade instinkter äro ej att lita på.
Sålunda kommer våra dagars människa, utan att
själv märka det, lätt att föra ett oriktigt levnadssätt.
Hon äter och dricker vad som bäst smakar henne.
Oregelbundna funktioner av organen observeras till en
början knappast och bliva sedermera ej tillfyllest beaktade.
När de slutligen med obehaglig styrka giva sig på
allvar tillkänna, är det ofta svårt att avhjälpa bristerna.
Det onda har då gripit så omkring sig, att det kan
förbittra, ja t. o. m. förkorta den sjukes liv.
En person, som lider av magsjukdom, är urståndsatt
att fylla sina plikter på ett sätt, som motsvarar hans
begåvning och hans innersta uppsåt. Olustigt och trögt
sköter han sina sysslor. Ingenstädes finner han
tillfredsställelse. De kroppsliga njutningsmedel, en huld
natur skänkt till glädje och livets förljuvande, äro
honom förbjudna.Innan vi närmare ingå på magsjukdomarnas olika
yttringar, vilja vi säga några ord om deras
huvudsakliga orsaker: Ty om icke dessa avlägsnas, är det
omöjligt att uppnå varaktig förbättring eller
fullständig bot.
Den som vant sig att äta mycket fort och alltså
tuggar födan ofullständigt, den som av erfarenhet vet, att
efter intagandet av vissa födoämnen obehag inställa
sig, den som röker och dricker till övermått, har, när
han ansattes av obehag i mage eller tarmar, redan en
aning om, vad han bör helt undvika eller i vilket
avseende han bör ålägga sig en inskränkning. I många
fall har emellertid den sjuke i dessa avseenden rent
samvete. Han anser sig leva precis liksom tusentals
andra människor, vilka äro friska och krya.
Men vad som duger för den ene, passar ej för den
andre! I synnerhet nervösa och blodfattiga personer
pläga hava känsliga matsmältningsorgan och erfara
ofta nog stora obehag och plågor efter de oskyldigaste
njutningsmedel.
I längden kan endast ett fåtal människor utan följder
uthärda vissa nu för tiden brukliga födoämnen. Man
äter, emedan det smakar en, t. ex. skarpa kryddor, för
vilka ens kropp egentligen alls icke är inrättad. I vår
föda "saknas många ämnen, av vilka kroppen borde ha
ständig tillförsel. Och det är ett av läkare ofta, men
förgäves påtalat faktum, att man äter för mycket, mera
än magen och tarmen kunna uthärda utan att deras
normala verksamhet lider avbräck. "Ögat vill ha mer
än magen tål".
Tillredning och sammansättning av vår föda skilja
sig allt för mycket från vad naturen anvisat såsom
lämpligt och nyttigt; vi äta allt för många saker, som
angripa matsmältningsapparaten, så att den börjarFig. 11.arbeta otillfredsställande och slutligen på allvar gör
uppror mot ett för den otjänligt och skadligt
levnadssätt.
Det är dessvärre icke utan skäl, som vår tid kallas
en nervös tid. Och det lider intet tvivel, att en
väsentlig orsak är att söka i den allmänt förekommande, i
allt vidare kretsar påvisbara försvagningen av hela
organismen.
De första tecknen på mag- eller tarmsjukdom äro
skenbart betydelselösa: man erfar i magtrakten en
obehaglig känsla av uppblåsthet och tryck, man får
halsbränna och sura uppstötningar. Får detta tillstånd
fortfara, så inställer sig efter måltiderna en känsla av
äckel, stundom kräkningar.
Det är självklart, att dylika obehag icke göra
måltiden till någon angenäm procedur, och det är
tämligen naturligt, att många sjuka med en viss fruktan
sätta sig till bords.
Om det onda från magen sprider sig till tarmen —
vilket givetvis på grund av dessa organs intima
sammanhang lätt sker — så uppträda allvarliga
matsmältnings-(digestions)rubbningar. Antingen nedsättes den
sjukes krafter av diarré, (se även sid. 52) eller ock
förorsakas honom kolik och förstoppning (se även sid.
66) ej sällan omväxlande med varandra. Dessa abnorma
funktioner av matsmältningsorganen, vilka alla tyda
på sjukdom hos magens eller tarmens nerver eller
muskler, äro att anse såsom synnerligen betänkliga av
det skäl, att de med tiden ofelbart angripa kroppens
allmänna motståndskraft. Att en mage eller en tarm,
som företer de nyssnämnda sjukdomssymptomerna,
endast bristfälligt kan utnyttja födan, ligger i öppen dag.
Med magsjukdomen följer dessutom bristande aptit.och på grund härav inskränkes födan. Organismen
försvagas. I detta tillstånd faller den lätt offer för andra
sjukdomar, först och främst sådana, som angripa
matsmältningsorganen (t. ex. blindtarmsinflammation,
rödsot m. m.). Men även andra sjukdomar, i synnerhet av
infektiös (smittosam) natur, bli lätt ödesdigra för den
försvagade kroppen, under det de, om mage och tarm
befunnit sig i gott skick, utan nämnvärd svårighet
kunnat övervinnas.
Prosten Heumanns Nervogastrol är ett
utomordentligt botemedel för en hel del magsjukdomar. Dess ver
kan kan förklaras ungefär på följande sätt: Först och
främst övertager den en del av magens
matsmältningsarbete, varigenom de överlastade pch försvagade
magnerverna och magmusklerna få tillfälle att återvinna
krafter. Därefter träda Nervogastrolens stimulerande
beståndsdelar i verksamhet. Då de åter styrkta
matsmältningsorganen ånyo upptaga sin verksamhet
understödjas de härvid av Nervogastrolen på ett så
effektivt sätt att i allmänhet en daglig förbättring kan
iakttagas. När födan smältes på ett mera tillfredsställande
sätt, kommer detta hela organismen tillgodo, och
kroppens stärkande och matsmältningsapparatens
tillfrisknande fortskrida i ständig växelverkan.
Då ju olika magsjukdomar yttra sig i besvär av olika
slag, torde det för den sjuke vara av intresse och
tilllika lugnande att erfara, hurusom vid urvalet av de i
Nervogastrolen ingående beståndsdelarna hänsyn tagits
till de mest skilda arter och yttringar av maglidande.
Beprövade läkemedel av olika slag ur såväl växt- som
djurriket äro i nervogastrolen på ändamålsenligaste
sätt kombinerade.
Ett flertal magsjukdomar bero på överdrivna
jäsningsprocesser och allt för stark bildning av syror imagen. Härvid ligger den risken nära till hands, att
magväggarnas ömtåliga vävnader angripas. Prosten
Heumanns Nervogastrol neutraliserar de överflödiga
syrorna och undanröjer den allt för starka
gasbildningen, vilken ofta yttrar sig i en plågsam, tryckande
känsla. Även om magväggen redan har sårats, är
nervogastrolen tack vare de däri ingående helande
mine-ralsalterna till god nytta och dess gynnsamma
inverkan på de skadliga ställena framträder snart.
Det gives även magsjukdomar, vilka kännetecknas av
brist på magsyra. I sådana fall -plägar läkaren ofta
ordinera intagande av saltsyra; härvid är Sur
Nervögastrol med pepsin-saltsyra att särskilt rekommendera.
Nervogastrolen innehåller bl. a. extrakt av barken
från ett träd, vars vetenskapliga namn är Marsydenia
Condurango, och i vilket naturen skapat ett idealiskt
läkemedel. Detta extrakt utövar ett utomordentligt
lugnande inflytande på magnerverna. Vilket stort värde
detta har, framgår av vad vi i det föregående sagt om
nervösa magsjukdomar.
Frånsett de ovan antydda speciella verkningarna av
Prosten Heumanns Nervogastrol kan dess inverkan
sammanfattas sålunda, att den i allmänhet mycket
hastigt avlägsnar tillfälliga rubbningar och besvär såsom
sura uppstötnirigar, "magknip", magkramp, halsbränna,
ansamlingar av osmält föda, kväljningar m. m.
Härigenom förklaras, att vid intagandet av nervogastrol
aptiten mycket snart förbättras, matsmältningen
regleras och födan mera fullständigt tillgodogöres kroppen.
Den sjukes allmänbefinnande förbättras hastigt. Bäst
är givetvis alltid att söka bot för en sjukdom på så
tidigt stadium som möjligt, och ju förr den sjuke
börjar använda Nervogastrol, desto bättre. Men även
den som plågats av årslånga matsmältningsrubbningarNr 48
Prosten Heumann
ervogastrol
Deklarahon Bismuth subnitr 1 50 gp Bismuth subgall 1 50 gr Extr condurango 8 gr
Pepsin 3 gr Rhi* calami 3 gr Bhiz valerian 3 gr Calcii carbon 7 gr Magnes oxid
leve 9 gr Magnes subcarb 10 gr Natru bicarb 18 gr Aetherol citri 0 60 gr
Amyl maid 10 gr M f tabl No 120
Pris pr förpackning Kr. 5
(Innehåll 120 tabletter )
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning
Bemärk Alt observera sid 287
A -B L HEUMANN&Co
MUNKBRON 1"1 — STOCKHOLM
Bruksanvisning 2—3 tabletter intagas
dagligen omedelbart efter måltiderna
For att underlätta nedsväljandet kunna
tabletterna brytas i bitar och nedskol
i as med vattenNr 49
Prosten Heumann
Sur Nervögaslrol
Deklaration I: Bismuth, subnitr. 1,5 gr.. Bismuth, subgall. 1,5 gr., Extr. condurango
3,1 gr, Pepsin, pur. 3,1 gr., Natrii sulfas 6,1 gr., Rhiz calami 6,1 gr., Rhiz. valerian.
6,1 gr, Acid, tartaric. 1,2 gr., Magnes. oxid. 12,3 gr., Bolus alba 18,4 gr., Amyl. maid.
9,6 gr, Aetherol. citri 0,6 gr. M. f. tabl No. 120.
Deklaration II: Pepsin, pur. 2 gr.. Acid, hydrochl. pur. 6 gr., Syrup. rubi. idaci. 9 gr.,
Aqua dest. 3 gr. M. f. sol.
Pris pr förpackning Kr. 5: 60
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.
Bemärk: "Att observera" sid. 287.
A.-B. L. HEUMANN & C o.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning: 2 å 3 gånger dagligen tages 2 å 3
tabletter strax efter måltiderna.
Omedelbart därpå intages för varje gång
8 droppar av Pepsinsaltsyrelösningen
i ett spetsglas vatten. För att
underlätta nedsväljandet av tabletterna
kunna dessa sönderskäras i flera bitar
otjh nedsköljas med en klunk vatten.
kan förtroendefullt genomgå en nervogastrolkur;
framgången skall i de flesta fall icke utebliva.
Prosten Heumanns Nervogastrol är fullkomligt
oskadlig och kan även vid längre tids bruk intagas
utan obehag.
Den vid rubbningar i matsmältningen alltid
nödvändiga, noggranna urinundersökningen giver läkaren en
synnerligen värdefull fingervisning vid diagnosen. För
fastställandet av magsjukdomar måste läkaren
därjämte stundom använda sig av undersökning av
magsaften och röntgengenomlysning. Särskilt vid nervösa
magsjukdomar måste sjukdomens art fastställas av
läkare.
Sedan magsjukdomen botats, måste man förebygga,
att den åter uppträder. Försiktighet med mat och dryck
äro härför nödvändiga. Dessutom är att anbefalla att
åtminstone tid efter annan intaga något lämpligt
medel som stärker aptiten och underlättar
matsmältningen. Härför lämpa sig särskilt Prosten Heumanns
Balsamiska Piller (se sid. 68), vilka även med fördel kunna
begagnas jämsides rned nervogastrolen.
Om jämte en nervös magsjukdom allmän nervositet
Pris pr förpackning:
N:r 12. Styrkegrad I. Kr, 2:25
N:r 13. Styrkegrad II. Kr. 3:35
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.
Bemärk: "Att observera" sid. 287.
Nr 12
Prosten Heumann
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholmföreligger, bör även beaktas, vad å sid. 29 sagts
angående bruket av Prosten Heumanns Nervpiller.
Ett med vissa mag- och tarmsjukdomar förenat
symptom är ihållande diarré (utsot). Denna är en företeelse
vilken måste tillmätas stor betydelse: den förorsakar
allmän nedsättning av krafterna. Det är alltså av stor
vikt icke blott att genom lugnande av tarmen göra slut
på dess sjukdomstillstånd, utan jämväl avlägsna
orsaken till jäsningar och desinficiera
matsmältningskanalen. Prosten Heumanns Tabletter mot diarré motsvara
dessa fordringar.
Diarréns liksom varje annan magsjukdoms natur
måste fastställas av läkare. Om sådan diarrésjukdom
som t. ex. nervfeber (tyfoid) eller tuberkulos i tarmen
Deklaration Naphtahn 0,78 gr, Btsmuth subgall 1,1 gr , Cort cmchon 5,6 gr
Tannalbin 11 gr M f tabl No 40
Pris pr förpackning K r. 2: 40
(Innehåll 40 tabletter )
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning: Man tar 2—3 tabletter
och, om diarrén icke fullständigt upphör,
efter en timma ytterligare 1—2 tabletter.är förhanden, kunna tabletterna givetvis icke
åstadkomma någon bot. Vid varje fall av ihållande diarré,
särskilt om den är förenad med feber, måste därför
läkare tillkallas.
Prosten Heumanns diarrétabletter böra alltid finnas
tillgängliga i varje hem, så att man genast har dem till
hands, när behov föreligger.
Råd för magsjuka.
Friska såväl som sjuka böra avhålla sig från att intaga allt
för kall och i synnerhet allt för varm mat. Många hava genom
att ej iakttaga detta förvärrat ett förut lindrigt lidande.
Först och främst skall födan tuggas länge och omsorgsfullt,
varigenom en stor del av magens arbete avlastas och
matsmältningen underlättas. Fördenskull är en omsorgsfull mun- och
tandvård av största vikt. Skadade tänder böra plomberas eller
ersättas med konstgjorda. Skulle detta av en eller annan
anledning ej vara möjligt såsom t. ex. hos mycket gamla
personer, måste födan före intagandet i mesta möjliga mån
finfördelas. Allt för starkt kryddad, saltad och pepprad föda,
ävensom ättika och senap, vilket i många fall användes endast av
vana, är gift för en magsjuk. För att avvänja sig från sådan
starkt kryddad föda, bör man lämpligast såsom övergång
använda salater, tillagade med sur grädde och citronsaft. Även
alltför fet föda och i synnerhet sådan med konstfett, talg
o. s. v. är mycket skadlig för maglidande. Stark tobaksrökning
på fastande mage ävensom alkoholhaltiga drycker måste om
möjligt undvikas.
Vid mag- och tarmkatarr med diarré får man till en början
ingenting äta. Efter ett dygn kan man börja med svagt,
osockrat te och skorpor eller välling. Underlivet måste hållas
väl varmt (med elektr. värmedukar, värmeflaskor e. d.). Kan
man inte ligga till sängs, så måste man bära en maggördel.
Efter maten bör man ligga 1—2 timmar på höger sida och gång
efter annan kraftigt massera magen från vänster till höger.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Magsjukdomar.
Boden den 8 januari 1933.
Jag har lidit av magsjukdom i 2 år. Tack vare
Nervogastroltabletterna har jag blivit som en annan människa och känner
mig mycket bättre i magen. A. A.
Umeå den 11 januari 1933.
Eder medicin är det bästa medel jag använt efter att ha haft
dålig mage i 7 år, varför jag känner mig-mycket tacksam.
H. V.
Ljusne den Ii februari 1933.
Detta är den bästa medicin jag har prövat. V. E.
Laholm den 1 mars 193$.
Jag kan tala om, att den Nervogastrol jag köpte förra året
har hjälpt så att jag är frisk ännu, så jag sänder mitt
hjärtliga tack. P. N.
Tollarp den 9 maj 1933.
Jag är fullt belåten med den Nervogastrol jag intagit och har
blivit alldeles återställd av en sats, vilket jag tacksamt
erkänner. K. H.
Tingslunda den 28 maj 1933.
... också vill jag omtala att min far som är 86 år använder
Nervogastrol n:r 48 och säger att det är det enda som håller
honom uppe. A. E.
Kroken den 20 juni 1933.
Eder Nervogastrol har bidragit till underbar god förbättring
för min dåliga mage och vill jag härmed frambära mitt hjärU
liga tack för Eder medicin. I. 0.1
N Flöda St. den 1 juli 1933.
Jag är mycket belåten med Nervogastrol, det är det bästa
jag försökt. • G. B.Förnäs den 5 juli 1933.
Jr mycket tacksam för Eder medicin Nervogastrol. De sura
uppstötningarna jag led utav har alldeles försvunnit och jag
kan nu äta vad lättsmält mat som helst. H. S.
Loshult den 25 juli 1933.
Jr mycket belåten med Eder medicin och vill på det var
måste rekommendera den åt alla med dålig mage. Jag känner
mig betydligt bättre efter ett mångårigt maglidande. L. N.
Gammalkil den 4 augusti 1933.
Jag får på det hjärtligaste tacka för medicinen Nervogastrol
n:r 48. Jag har i många år lidit av tarmkatarr och sökt mycket
hjälp utan något resultat, men sedan jag intagit 2 satser
Nervogastrol är jag bra, vilket jag med tacksamhet erkänner.
E. G.
Tingsryd den 7 augusti 1933.
Jag vill härmed meddela Eder, att Eder medicin är mig till
stor hjälp. Har tagit mycket medicin men utan något resultat.
Jag har nu tagit in Nervogastrol, sur, vilket varit mig till
stor hjälp och rekommenderar den till alla som lida av för
litet magsyra. A. P.
Hardemo den 6 september 1933.
Den förra medicinen av samma slag var den bästa jag
någonsin prövat, den hade en underbar verkan. B. E. S.
Hjo den 30 september 1933.
Det är ett år sedan jag tog in en .sats Nervogastrol, den
gjorde mig bra. Det är den bästa medicin man kan få. J. L.
Ballingslöv den 3 oktober 1933.
Jag vill tacka för det goda resultatet med Eder medicin
Nervogastrol, det är det enda som har hjälpt för min
magkatarr. A. H.
Lever= och gallsjukdomar.
Qulsot och gallsten.
Den till färgen brunröda levern, kroppens största
körtel/är belägen i högra övre delen av bukhålan och
täckes således delvis av den högra bröstkorgshalvans nedre
Fig. 12.
parti. På leverns undre sida vid främre kanten ligger
den päronformade gallblåsan. Såväl från denna som
direkt från levern föres gallan genom gallgången till
den närmast magsäcken belägna delen av tarmen.Leverns uppgift är utomordentligt viktig och
mångsidig. Den medverkar bl. a. vid digestionen
("smältningen") av fett och kolhydrater. En del av dessa
senare bringas i löslig form i tarmen, uppsugas av
blodet och föres genom portådern till levern, där de
förvandlas till och upptagas som glykogen.
Utom denna leverns funktion har den även en annan,
ej mindre viktig: produktionen av galla ur blodet.
Gallan är en seg vätska av skarpt bitter smak, gul
till färgen. Den av levern producerade kvantiteten
härav är omkring K—1 liter per dygn. Gallan går genom
gallgången till tarmen; en del av densamma uppsamlas
i gallblåsan.
I tarmen träder gallan i verksamhet vid digestionen
av fettämnena.
I leverns funktioner kunna ett flertal rubbningar
uppträda. Produktionen av galla kan bli för knapp
eller för riklig,- eller kan gallan bli så koncentrerad att
gallstenar avsätta sig i gallgångarna; härigenom kunna
gallgångarna helt eller delvis tilltäppas och gallans
avlopp förhindras. Denna företeelse kan även ha andra
orsaker. Så t. ex. kunna gallgångarna utsättas för
tryck utifrån genom svulster i mage, tarm eller
bukhinna eller genom ansamling av hårda exkrementer;
vidare kunna gallgångarna tilltäppas av främmande
kroppar som inkommit från tarmen (t. ex. spolmaskar).
Denna tilltäppning av gallgångarna får särskilt stor
betydelse därigenom, att vid avbrott i galltillförseln
gallans desinficierande verkan utebliver, varvid
jäsningar och inflammationer lätt kunna förorsakas i
gallvägar och tarm av där befintliga bakterier.
Vid digestionen i tarmen gör sig bristen på galla
snart förnimbar. Den yttrar sig i dålig matsmältning
och förruttnelseprocesser i tarmen under stark gasbild-ning. Exkrementerna förete en gråvit lerfärg, vilket
beror på frånvaro av gallfargamnen och närvaro av
osmalt fett, eller äro "fräsiga" (soufflé-artade)",
beroende på talrika inblandade små gasblåsor.
Om under sjukdomens vidare forlopp gallan
inkommer i blodet, uppstår gulsot. Härvid uppträda vanligen
betydande nedstamdhet och retlighet, klåda i huden
samt känslor av illabefinnande, aptitloshot, kväljningar,
Fig 13.
Gallblåsa i genomskärning.
uppkastningar, matthet och feber. Efter ett par dagar
blir hudfärgen halm-, svavel- eller citrongul, ja t. o. m.
brungul. Även urinen blir mörkgul till grönbrun. (Det
är en stundom förekommande missuppfattning att alla
gall- och leversjukdomar åtföljas av gul hudfärg. Denna
uppkommer emellertid endast om gallan inkommer i
blodet.)
Gallstenarna aro fasta föreningar av bl. a. kalk och
vissa av gallans beståndsdelar, vilka bildas i gallblå-san eller gallgångarna. Deras storlek varierar från ett
sandkorns till ett hönsäggs; de kunna förekomma i
enstaka exemplar, men deras antal kan också uppgå till
flera tusen. Fig. 14 visar några gallstenar i naturlig
storlek, sådana som de i allmänhet förekomma och
alltså inga abnormt stora. — Orsaken till stenbildningen
är oftast att söka i katarr i gallgångarna.
Gallsten förekommer ganska ofta men behöver icke
alltid giva orsak till avsevärda rubbningar i valbefin-
I genomskärning
Fig. 14.
Gallstenar.
nandet. Sådana uppträda först om en sten lämnar
gallblåsan och inklämmes i gallgången, eller om stenen
förorsakar inflammation i gallvägarna. I förra fallet
inställer sig den våldsamt smärtsamma
gallstenskoliken; ett anfall härav förlöper på ungefär samma sätt
som ett kolikanfall orsakat av njur- eller blåssten (se
sid. 162) frånsett trängningar till eller smärta vid
urinkastningen eller i allmänhet symptom från urinen,
t. ex. blod, vilka vid gallsten naturligtvis saknas).
De starka smärtorna vålla även i detta fall uppkast-Nr 44
Prosten Heumann
Piller mot Gall-och Leversjukdomar
Vcllnratxon I Phenyli sahcyl 4 5 gr Phenolphtalem 1 5 gr Aloe 1 5 gr Fxtr fran
gul 1 5 gr Cort fran gul 1 5 gr Faex médicinal 2 3 gr Camphora 0 15 gr
M f pil No 65 c talc et gummi arab obd
Deklaration II Natm olemat 1 9 gr Natru choleinat 1 9 gr Bilis bovm sicc 3 7 gr
Lithn sahcjl 1 9 gr Fxtr chehdon 3 7 gr Cort frangul 7 4 gr Fol uvae ursi 9 3 gr,
Faex médicinal 7 4 gr, Menthol 0 2 gr Thymol 0 1 gr M t pill No 150
c talc et gummi arab obd
Pris pr förpackning Kr. 5: 65
Noggrann bruksanvisning på varje forpackninq
Bemärk * Att observera sid 287
A.-B. L. HEUMANN&Co
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning Av de gröna pillerna tagas 2 st 3 ggi dagligen
eitei maten (moigon, middag och k\all) och av de gula pillerna 5 st 3
ggr dagligen eftei maten De giona bch de gula pillerna kunna tagas
omedelbart etter vai andra Kuren bor och måste verka avförande Skulle
hos enstaka, sai skilt kdnshga per
söner pillerna verka allt for starkt
avförande tar man endast 1 grönt pil
ler och 5 gula piller 3 ggr dagligenningar, frosskakningar, svimningsanfall,
krampattacker m. m.
Icke sällan uppträda gallstenskolik och gulsot
samtidigt.
Det Heumannska preparatet mot gall- och
leversjukdom är sammansatt på basis av en gammal, väl känd
huskur, den s. k. olivoljekuren, vilken likväl, ehuru
dess grundtanke utan minsta tvivel är fullständigt
riktig, undergått avsevärda förbättringar. Dess
huvudsakliga brist — att många personer omöjligt kunna
intaga och behålla oljan — har sålunda undanröjts,
varjämte kurens värde väsentligt höjts genom tillsättande
av åtskilliga nödvändiga läkemedel. Jämsides med den
egentliga oljekuren åsyftar Heumannpreparatet att
tillföra vissa ämnen, vilka stimulera nybildningen av galla
och förhindra att denna blir för seg, stockar sig.
Härtill kommer ett för denna sjukdom särskilt avpassat
tarmrenings- och tarmdesinfektionsmedel. Fasta
fekal(exkrement-)massor bli härigenom avlägsnade och en
nybildning av sådana motarbetas, jäsningar och
förruttnelseprocesser i tarmen reduceras väsentligt, och
förökningen av i tarmen befintliga, skadliga baciller
inskränkas i möjligaste mån.
Den som en gång varit utsatt för gulsot eller
gallstenskolik, känner nog igen sjukdomen, om den åter
angriper honom. Understundom kunna symptom av
gall- eller leversjukdom vara förorsakade av kräfta,
hjärtfel, inälvsmask, frossa m. nu Detta måste genom
en tids observation fastställas av läkare. Men om
sjukdomens natur är känd, så kunna vi icke nog varna den
sjuke för att försumma att behandla den i tid. Han
riskerar eljest att nödgas underkasta sig en med stora
kostnader och ofta livsfara förenad operation. Med
hänsyn tagen till de många möjligheter som finnas fördessa sjukdomars uppkomst kan emellertid en
Heumannkur, genomgången efter föregående
läkareundersökning, giva det bästa resultat.
Råd för lever- och gallsjuka.
Var och en som lider av någon bland hithörande
sjukdomar måste först och främst söka sörja för, att hans
blodcirkulation livas. Detta åstadkommes lättast
genom motion: promenader, bergbestigningar,
kroppsrörelse i allmänhet. Särdeles nyttig är gymnastik i
förening med djupandningsövningår. Detta gäller
naturligtvis ej, om inflammationer (feber) eller smärtor
föreligga.
Vad dieten beträffar, är frukt av alla slag, groft bröd
(av osiktat mjöl), mjölk, färsk mager ost, grönsaker,
sallad, gurkor o. dyl. att anbefalla. Fet mat, liksom ock
ej fullt friska, svårsmälta och väderspännande
födoämnen (kål, ärter, majonnäser, vilt o. s. v.) måste
undvikas; så är också fallet med starka kryddor och för
mycket alkohol och i stort sett allt övermått i mat och
dryck. Hellre an att "överlasta magen" bör man äta
ofta och litet.
Gulsot åtföljes ofta av en mycket obehaglig klåda i
huden. Denna kan lindras medelst kalla avrivningar
med ättikvatten eller varma helbad.
Vid gallstenskolikanfall intages sängen. Kring bålen
upp till bröstvårtorna placeras en het vattenpåse, deg
eller påse fylld med strö-havre (vilken något fuktig
under omröring upphettas i en övertäckt järngryta på
spisen; grytan måste vara täckt t. ex. av ett för
slevskaftet genomborrat papplock). Vid lokal
värmebehandling bör det heta föremålet alltid täckas med dunkudde
till skydd för huden. Så heta drycker som möjligt(pepparmynt-té, fläderte, het citronlemonad) intagas i
små klunkar. Även härvid verka varma bad samt
lavemang av varmt kamomillté lindrande. Fet mat måste
omsorgsfullt undvikas. Morfininsprutning av läkare är
dock vanligen nödvändig; den kan verka botande
genom upphörande av kramp i gallgången.
Lindrande av smärtorna verka varma
tallbarrsoljesittbad (se sid. 226). Dessa tagas om möjligt 40° varma,
under c:a 20 minuter; badvattnets temperatur
bibehålles konstant genom att då och då försiktigt nytt, varmt
vatten ihälles.
Mag- och tarmblödning.
Magblödning uppträder stundom vid magsår. Det
uppkräkta är vanligen ej rött utan består av
kaffesumpliknande, ibland nästan svarta massor.
Vid magsår förekommer mycket oftare tarmblödning
än blodkräkning. Avföringen är härvid svart som sot
eller åtminstone som tjära. Vid misstanke om magsår
(bl. a. vanligt hos bleksiktiga flickor) bör alltså
dagligen avföringens färg iakttagas. Det för övrigt
viktigaste symptomet är häftig smärta vid tryck å
oföränderligt samma lilla, välbegränsade ställe eller fläck
någonstädes i bröstgropen mellan bröstbenet och naveln.
Om detta symptom förefinnes hos en, låt vara av
endast obetydliga rubbningar från matsmältningen
besvärad person, bör magsår misstänkas och läkare
rådfrågas.
Med anledning av de resultat som vunnits med prosten
Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a
250.000 tacksamhelsskrivelser.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Gall- och Leversjukdomar.
Kläckeberga den 1 januari 1933.
Som jag efter användandet av en sats Prosten Heumanns
piller mot gall- och leversjukdomar blivit fri från ett
mångårigt gallstenslidande, vill jag härmed rekommendera
detsamma. K. R.
Degerfors den 8 januari 1933.
Tacksam för pillerna mot gall- och leversjukdomar, de ha
redan gjort stor, välgörande verkan. Det är en gammal gumma
som förbrukar dem. J. N.
Göteborg den 22 januari 1933.
Jag får härmed meddela, att de tre burkarna tabletter, som
jag använt mot gall- och leversjukdomar ha varit över
förväntan bra. H. C.
Norsjövallen den 25 januari 1933.
Förra året fick jag svåra smärtor och blev gul i huden och
läkare konstaterade gallsten och jag skulle omedelbart opereras
om livet skulle kunna räddas. Jag rekvirerade en sats av
Prosten Heumanns piller mot gall- och leversjukdomar och då
jag hade förbrukat halva satsen kände jag mig mycket bättre
och så tog jag en till och nu känner jag mig skyldig stor tack
för att jag blivit frisk. S. A. .
Angelstad den 11 februari 1933.
Ett hjärtligt tack för de sista pillerna jag fick emottaga från
Eder. Kan omtala att inget har hjälpt min långvariga
sjukdom som Prosten Heumanns läkemedel har gjort, vill därför
rekommendera Edra läkemedel till det allra bqsta... H. J.
Västerås den 19 maj 1933.
Jag vill härmed uttala min stora tacksamhet för den
medicin som under denna adress kommit mig och de mina HIV hjälp.
Själv har jag blivit botad från gallsten och i vinter fått hjälp
för en svår luftrörskatarr. A. D.LÄS följande allmänt hållna intyg:
Ö. OdarslÖv den 29 januari 1933.
Jag vill härined framhålla att jag och min familj under ett
par års tid använt flera av Prosten Heumanns mediciner och
finner dem vara utmärkta, vart och ett fyllande sitt ändamål.
V. P.
Häverö den 14 februari 1933.
Fullkomligt nöjd med Edra läkemedel, som gör stor nytta för
de sjukdomar för vilka de äro avsedda. M. F.
Mjöhult den 20 februari 1933.
Jag vet ej hur jag skall yttra mig till att börja med. För det
första får jag av allt mitt hjärta tacka Eder för alla Edra,
mediciner av vilka jag blivit botad för snart sagt allt det onda
som jag lidit av. O. A. Z.
Årjäng den 23 februari 1933.
Jag är nöjd med Eder medicin, har icke erhållit någon bättre,
varför jag vill på det bästa rekommendera den. A. M. K.
Laholm den 23 februari 1933.
De av mig förut rekvirerade och förbrukade läkemedlen ha
gjort rent underverk, varför jag rekommenderar dem till dei
bästa. E. G.
Vistträsk den 24 februari 1933.
Jag har alltid varit nöjd med Prosten Heumanns läkemedel.
A. L.
Gnesta den 28 februari 1933.
Får härmed säga ett hjärtligt tack för den präktiga
medicinen som jag har köpt på apoteket här, Bröst- och Lungté m. fl.
mediciner ifrån Eder, alla bra. Jag är 79 år gammal så jag
orkar icke gå ut och sprida ut Edra förträffliga mediciner, men
till alla jag träffar rekommenderar jag dem i fortsättningen.
M. O.
Gimmene den 2 mars 1933.
Prosten Heumanns läkemedel äro oöverträffliga. B. J.Kronisk förstoppning
("orent blod").
Ännu flera till antalet än de blodfattiga äro de
personer, som lida av "orent blod".
Vi ha i samband med andra sjukdomar haft anledning
påpeka de huvudsakligaste orsakerr a till trög avföring.
Fig. 15.
Fig. 16.
Dessa äro att söka i starkt kryddad mat (mycket salt,
peppar, ättika, senap), riklig köttdiet, mycken
alkoholförtäring, starkt rökande, för litet kroppsrörelse
med ty åtföljande trög blodcirkulation och
ämnesomsättning, m. m.
Kronisk förstoppning ("orent och dåligt blod") kan
ha en mångfald obehagliga sviter, av vilka vissa t. o. m.
inom kort tid bliva utvändigt synliga. De flesta s. k.
skönhetsfel, såsom oren hy, finnar, kvisslor,
pormaskar, hud- och ansiktsutslag, ofta uppträdande abscesser
och furunklar äro att tillskriva denna orsak. För såvitt dessa obehagliga företeelser icke härröra från trög
avföring, kunna de avlägsnas genom lämplig hudvård.
Dessutom kunna genom trög avföring andra, redan
förhandenvarande sjukdomar förvärras eller deras
botande fördröjas.
Det är därför för varje människa, frisk eller sjuk, en
tvingande nödvändighet eller i varje fall till
utomordentligt gagn att åtminstone en gång om året företaga
en grundlig "rensning", ty det finnes väl knappast
någon enda människa, som kan helt fritaga sig från alla
ovan antydda obehag. Och om man ville räkna alla de
kvinnor som lida av förstoppning — och det icke endast
övergående, utan nästan ständigt —, de kvinnor som
underlåta att vidtaga några åtgärder för att häva detta
onda, och slutligen de fall av kvinnosjukdomar och
andra allvarliga sjukdomar som i sista^ hand äro att
tillskriva förstoppning såsom första orsak, så skulle
man nödgas tillgripa siffror av rent förskräckande
höjd. Det är i själva verket förvånande, med vilket
lättsinne denna sak betraktas. Att anmärka är, att i
vissa andra länder nödvändigheten av att ofta rensa
tarmen länge varit insedd och i vida större
utsträckning beaktats än fallet är hos oss.
Vid denna "blodreningskur" skall man emellertid
undvika alla drastiskt verkande avföringsmedel, enär dessa
i längden utöva en skadlig inverkan. För att ernå ett
tillfredsställande resultat bör man ej använda onödigt
starka medel. Prosten Heumanns Balsamiska Piller ej
blott rena kroppsvätskorna, utan bidraga därjämte på
ett utomordentligt sätt omedelbart till deras
förbättring och åstadkomma en avsevärd sådan förbättring av
allmänbefinnandet, likväl utan att innehålla någon
våldsamt verkande beståndsdel.Nr 12
Prosten Heumann
Nr 13
Balsamiska Piller
Deklaratton 1 Cort rhamm pursh 1,70 gr, Extr frangul 0,30 gr, Rhiz calami 1,70 gr,
Fol menth pip 1,70 gr, Aloe 1,70 gr, Fern oxid sach 3 % 1,70 gr, Cort frangul 0,60
gr, Cort sarsapanll 1,70 gr, Rad gentian 1,70 gr, Herb absinth 1,70 gr,
Phenolphta-lein 1,70 gr, Extr faecis cerev sice 3,80 gr M f pil No 100 c sacch et cacao obduct
Deklaratton II Phenolphtalein 3 6 gr, Extr frangul 2 gr, Rad gentian 1,8 gr , Rbxt va
Merian 1,8 gr, Cort cinchon 1,8 gr, Extr faecis cerevis sice 3,7 gr, Extr rhamm pursh.
1,8 gr, Extr rhei 1,8 gr, Rhiz calami 1,8 gr, Cort frangul 0,8 gr, Aloe1 1,8 gr
M f pill No 100 c sacch obduct
N:r 12. Balsamiska Piller I.
Pris pr förpackning Kr. 2:25
(Innehall 100 piller )
N:r 13. Balsamiska Piller II.
Pris pr förpackning Kr. 3: 35
(Innehåll 100 piller )
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning,
j Bemärk "Att observera" sid 287.
A. - B. L. HEUMANN & Co.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning: No. I:
två gånger om dagen,
No. II: Man försöker
1 piller. Skulle detta
2—3 piller intagas
morgon och afton,
första dagen med
ej vara tillfyllest
för erhållande av en lätt, riklig avföring,
tar man nästa dag 2 piller. I sällsynt
fall äro 3—4 nödvändiga.
Prosten Heumanns Balsamiska Piller äro
framställda så gott som uteslutande av sedan gammalt
kända och beprövade växter och växtdelar och innehålla
inga giftiga beståndsdelar eller sådana ämnen, som i
de mängder, vari de här förekomma, kunna vara
skadliga. De balsamiska pillerna skola användas
regelbundet. De böra icke saknas i någon familj. De
upplösa och bortleda de i magen och tarmen
samlade, hiilsofarliga matsmältningsresterna, liva tarmens
verksamhet och befrämja bildandet av de för en god
matsmältning viktiga safterna, så att nya anhopningar
av skadliga ämnen i tarmen motarbetas. Och enär ju
näringsämnena från tarmen inkomma i blodet, är en
normalt arbetande tarm liktydig med friskt blod, god
aptit och allmänt välbefinnande.
Den, vars ekonomiska ställning tillåter det, bör även
genomgå en brunnskur sedan hans läkare fått anvisa
den hälsobrunn, som i förevarande fall är lämpligast.
Resultatet av en dylik kur beror nämligen ej blott på
de egenskaper, hälsobrunnens vatten kan berömma sig
av, utan först och främst av det vid brunnsorten gängse
levnadssättet, dieten, möjligheten till lugn och ro m. m.
— Envar bör i tid söka läkare för att få kännedom om
sin sjukdoms natur.
I och med att orsakerna undanröjas försvinna i regel
även följderna av den tröga magen. En kur med
prosten Heumanns Balsamiska Piller, i särskilda fall
förenad med grundlig hudvård, utgör alltså ett
utomordentligt medel för avlägsnande av alla de ovan nämnda,
sjukliga förändringarna av huden: finnar, pormaskar
o. s. v. — Beträffande svårare hudsjukdomar hänvisa
vi till sid. 202, där kapitlet om ekzem m. m. ger goda
anvisningar.
Prosten Heumanns Balsamiska Piller utöva även vidvissa andra sjukdomar en synnerligen gynnsam
inverkan; härom närmare i fortsättningen.
Dessa piller framställas i två styrkegrader, I och II.
De balsamiska pillerna n:r I ha en lätt avförande
verkan och äro avsedda för personer, vilkas avföring i
allmänhet är normal och endast ibland behöver regleras;
de balsamiska pillerna n:r II äro för patienter, hos
vilka kuren måste kombineras med kraftigare
befordran av ämnesomsättningen och grundligare stimulering
av matsmältning och avföring.
Liksom man genom de ovan omtalade, större eller
mindre avvikelserna från ett riktigt levnadssätt
försämrar sitt allmäntillstånd, kan man underlätta en
"blodreningskur" genom att iakttaga vissa hänsyn vid
valet av mat och dryck. Man bör alltså därvid avhålla
sig från för mycket kött (stundom även mjölk) och
skarpa kryddor, inskränka bruket av alkohol, men
däremot förtära mycket frukt (kompotter, frukt- och
saftsoppor, rå frukt och grönsaker, sammalet bröd) och i
allmänhet ägna kroppen bästa möjliga vård (gymna:
stik, djupandningsövningar, bad).
De balsamiska pillernas
betydelse
vid olika sjukdomar.
Balsamiska piller vid bensår.
Utan friskt blod ingen varaktig bot! Utan
regelbunden avföring intet friskt blod! Riklig, normal avföring
och friskt, rent blod bereda, vägen för läkning och
förhindrar att bensår, som måhända redan läkts genom
Pedi-salvan (se sid. 146), giva efter för första förnyade
anlopp av sjukdomen och åter gå upp. I varje fall
försiggår läkningen snabbare och säkrare, om de
balsamiska pillerna anlitas samtidigt med Pedi-salvan. Vid
trög avföring däremot hindra de i bäckenet anhopade
massorna blodets återflöde från de nedre
extremiteterna och försämra alla åkommor som träffa dessa.
Balsamiska piller vid åderförkalkning.
Att ett upplivande av ämnesomsättningen just vid
åderförkalkning är synnerligen önskvärd och utövar
den gynnsammaste verkan, förstås nära nog av sig
självt. Å sid. 130 hava vi betonat, och upprepa här
ännu en gång, att det vid denna sjukdom framför
allt är nödvändigt att sörja för lätt avföring utan
pressning och krystning.
Balsamiska piller vid hudutslag o. s. v.
Vid behandling av dessa ofta mycket envisa
sjukdomar kommer en "blodreningskur" genom ^reglering av
avföringen i främsta rummet. Det onda måste
avlägsnas från roten. Ju bättre blodets beskaffenhet är, dess
varaktigare och snabbare blir verkan av Sori-salvan
(se sid. 205). Just vid dessa sjukdomar äro de balsamiska
pillerna oundgängligen nödvändiga, och i de flesta fall
torde n:r II vara att föredraga framför n:r I.
Balsamiska piller vid gikt och reumatism.
De Balsamiska Pillerna besitta den gynnsamma
förmågan att befrämja och understödja prosten HeumannsTabletter mot gikt och reumatism i deras verkningar.
Pillerna kunna bidraga till att genom tabletterna
uppluckrade och lösta urinsyreavlagringar lättare och
hastigare avlägsnas ur kroppen. Om de balsamiska
pillerna få samverka med gikt och reumatismtabletterna,
stegras desjsas verkan i avsevärd grad och blir därjämte
mera varaktig. Det kan ej för mycket framhållas att
ett varaktigt bruk av de balsamiska pillerna är av
ovärderlig nytta för sådana personer som ha anlag för gikt
och reumatism. I allmänhet äro pillerna n:r I lämpliga
för ändamålet, för så vitt icke en svårare förstoppning
gör det nödvändigt att anlita n:r II.
Balsamiska piller vid mag- och tarmsjukdomar.
I vår jäktande tid lida de allra flesta människor av
matsmältningsrubbningar orsakade av
överansträngning eller nervösa rubbningar eller av brist på den för
tarmens normala verksamhet nödvändiga
kroppsrörelsen. För alla dessa personer måste ständigt bruk av
prosten Heumanns Balsamiska piller varmt förordas, på
grund av deras utomordentligt gynnsamma verkan på
nerver, mage och tarm.
Läkare måste naturligtvis alltid först ha konstaterat.
att magsår, blindtarmsinflammation, kräfta,
äggvitesjuka o. d. speciell behandling tarvande sjukdomar icke
föreligga. Dröjsmål härvidlag kan vara livsfarligt.
Balsamiska piller vid hämorrhoider.
Trög avföring är vid hämorrhoider alltid förbunden
med större eller mindre smärtor och förvärrar i hög
grad det onda. Man måste sålunda sörja för att
avföringen har lagom lös konsistens, och de balsamiskapillerna äro därför vid denna sjukdom oumbärliga. Så
gott som alltid erfordras styrkegrad n:r II.
Balsamiska piller vid förstoppning.
Såsom redan nämnts, äro prosten Heumanns
Balsamiska Piller n:r II vid förstoppning ett rent av
idealiskt avföringsmedel, vilket i motsats till många andra
dylika även vid längre tids varaktigt bruk är
fullständigt oskadligt.
Betydelsen av den ofta förekommande tröga
avföringen hos kvinnor och följderna av att vårdslösa den
hava vi redan i korthet omnämnt.
Balsamiska piller vid svullna ben och vattensot.
Alla vattensotsjuka måste ständigt tillse att
avföringen är lätt och riklig.
Vem är i behov av det vitaminrika
näringspreparatet ROVAS E ?
Framför allt den, som ar överansträngd eller
under tillfrisknande efter en sjukdom. »Rovase»
formar genom sin mångsidiga och utsökta samman
sättning hastigt stimulera och starka kroppens alla
levnadsfunktioner. Vid nervositet och trötthet
gör en »Rovase»-kur synnerligen stor nytta. Vidare
år »Rovase» särdeles lämpligt såsom dietntirtng
vid lungsjukdomar/ magsjukdomar,
Åderförkalkning, ämnesomsättningss|ukdomar. Men
även den, som år frisk eller tror sig vara frisk,
borde genom en några dagars »Rovase»-tillfårsel
sä ofta som möjligt skaffa sin kropp ny livskraft.
Se sidorna 277-284.
Vitsord över resultat, vunna med
Prosten Heumanns Balsamiska piller.
Bjurholm den 4 januari 1933.
Det var det enda medlet som hjälpt mig! A. H.
Eskilstuna den 17 januari 1933.
Samtidigt är det mig ett nöje att få meddelat att de
Balsamiska Pillerna äro mycket välgörande för min mor som är
77 år gammal. I. A.
Vilshult den 6 februari 1933.
Jag får hjärtligt tacka för de Balsamiska Pillerna, som jag
förut fått. Det är det bästa medlet jag använt, är nu nästan
bra. K. J. 0.
Surte den 14 februari 1933.
Jag får för min del giva de Balsamiska Pillerna ett mycket
gott beröm. Min hustru har lidit av mycket trög avföring, men
är nu mycket bättre. A. A. C.
Knivsta den 18 februari 1933.
Får samtidigt framföra mitt tack för de Balsamiska Pillerna,
vilket är det enda medel som hjälpt min tröga mage.
Kväljningarna ha försvunnit, ävenså rysningarna. I. A.
Ytter sjöbäcken den 6 mars 1933.
Alltifrån min barndom har jag lidit av mycket svår
förstoppning. Tack vare Edra Balsamiska Piller har jag blivit en helt
annan människa och jag vill därför rekommendera dessa
piller till varje människa som lider av samma, sjukdom. D. J.
Kågeröd den 9 mars 1933.
De Balsamiska Pillerna jag har använt äro alldeles
utmärkta, är snart riktigt frisk igen. Har ej använt hälften av
dem ännu. E. J.Trälleborg den 3 april 1933.
Äntligen har jag funnit ett medel mot borttagning av
kvisslor genom användning av Edra Balsamiska Piller. Jag har
försökt allt för mina kvisslor, men inget har hjälpt. Efter 3
veckors intagande av Edra piller hade det bättrats betydligt...
S. J.
Torsåker den 15 april 1933.
Balsamiska Piller är det bästa medel som jag använt mot
kronisk förstoppning. O. W.
Lindfors den 8 maj 1933.
Tack för den förra sändningen, jag finner Edra Balsamiska
Piller vara alldeles utmärkta och skall jag rekommendera dem
till alla som lida. A. N.
Värml. Brattfors den 11 maj 1933.
Balsamiska Pillerna välgörande, glädjen är stor. J. H.
Mofalla den 1 juni 1933.
Jag har funnit dessa piller bättre än några andra jag
använt, varför jag ber att få framföra mitt tack för desamma.
G. J.
Tving den 6 juni 1933.
Edra Balsamiska Pillei äio de allra förträffligaste av alla
mediciner jag använt föi trög mage, därför får jag sända mitt
varma tack! M. S.
Järnforsen den 27 juni 1933.
Får härmed meddela, att jag sedan en lång tid av år lidit av
avföringsbesvär i förening med hämmorrhorder. Jag har nu i
ett års tid använt Balsamiska Piller, styrkegrad II, samt 3
askar stolpiller och får på det varmaste rekommendera denna
medicin till alla som Uda av denna sjukdom. Jag är nästan
fullt återställd. G. B.Parasiter och deras bekämpande.
Parasiter eller snyltgäster kallar man sådana
varelser, som ej livnära sig självständigt, utan så att säga
utvälja någon annan kropp, på vilken de tära, på vars
bekostnad de livnära sig och på vars safter de leva.
De huvudsakligaste parasiter, som angripa
människokroppen äro binnikemask, spolmaskar och
springmas-kar, trikiner, löss och skabbdjur.
I. Dynt i rått kott (a) Dynt i naturlig
storlek (b)
II Med rått, hackat kött komma dynten
ned i människans mage.
Fig. 17.
Binnikemask.
III Hår utveckla de sig till binnikemask (c)
En binnikemasks huvud med sugvårtor (d).
IV. Binnikemaskarnas ägg komma med
gödseln ut på åkern därifrån åter in i djurens
magar och såsom dynt in i kottet
Kretsloppet är slutetBandmask (Binnikemask),
Bandmasken liknar till formen ett cirka K—1 cm.
brett, vitt linneband; den kan uppnå en längd av flera
meter. Dess huvud är försett med sugvårtor, med vilka
den sätter sig fast vid tarmvaggen och genom vilka den
uppsuger sin näring (se fig 17). Denna parasit (snylt-
Nr 14
Prosten Heumann
Medel mot Binnikemask för vuxna
Deklaration A Flos koso 22 gr Menthol 0 4
gr Kamala 8 gr M f tabl No 3 Deklaration B Magnes sulfas 15 gr Amyl maid 6 gr, Pol sennae 3 gr M f tabl No 2
Pris pr förpackning Kr. 2.30
Bemärk Att observera sid 287 A -B. L. HEUMANN & Co
MUNKBRON 11, — STOCKHOLM
Bruksanvisning Pa kvallen före kuren ater man endast en latt soppa På morgonen ducker man blott en kopp kaffe ellei dylikt utan att ita något därtill Efter V timma tager man de 3 i gult pappei inslagna tabletterna Dessa sönderbrytas och upplösas i litet ljummet vatten Efter ytterligare Vi timma tagas de bada roda tabletterna Dessa sondeibiytas a ven och ned röras i X liter kokande vatten Sedan lösningen svalnat något drickei man ur den i ett drag Efter 2 a 3 timmar inställa sig kuiens verkningai genom en riklig avföring med vilken binnikemasken avgår Det ai lämpligast att patienten så länge kuren varar haller sig i sangen Nai kurens verk ningar inställa sig begagnar man ej klosett, utan ett karl med hett vatten i
gäst) berövar kroppen näring; den växer hastigt, under
det den angripna personen blir på ett kännbart och
stundom farligt sätt försvagad.
Man kan misstänka närvaron av bandmask genom
vissa symptom, t. ex. blekhet, avmagring, aptitlöshet
omväxlande med häftig hunger, illamående, magplågor.
I allmänhet påträffas maskdelar i avföringen om denna
noggrant och dagligen undersökes (spolning i sil undervattenkran), särskilt höst och vår; i motsatt fall ger
man en liten provdos av maskmedlet.
Bandmasken kan inkomma i kroppen genom
förtäring av rått kött eller rå fisk, vari dess ägg befinna
sig, eller ock genom överföring (smitta) från hundar.
För att fördriva den anlitar man Prosten Heumanns
Medel mot binnikemask, vilket intages i noggrann
överensstämmelse med den varje ask åtföljande
bruksanvisningen. I de flesta fall utdrives bandmasken med
huvudet redan första dagen, utan att patienten på
något sätt skadas och utan att man behöver tillgripa
en hungerkur, varigenom patientens redan förut
nedsatta krafter ytterligare försvagas.
Spoimask,
a) hankon
b) honkon
Fig. 18.
En spolmaske huvud,
(starkt förstorat)
Springmask.
a) hankon
b) honkon
(starkt förstorad)
(l/10 av den
naturliga storleken)Spolmaskar
äro ljusröda, i tjocklek ungefär som en griffel och bliva
15—40 cm. långa.
Springmaskar
kunna i tusental förekomma i tarmen. Båda Överföras
genom sina ägg, medelst orena händer eller med
smutsig tvätt. De förorsaka en mycket besvärlig klåda,
magobehag, blekhet och mörka ringar under ögonen. Man
använder i båda fallen Prosten Heumanns "Tabletter
mot mask". Dessutom måste den största renlighet
iakttagas, händerna måste alltid hållas grundligt rena och
den genom stolgången nedsmutsade tvätten genast
läggas i sodavatten. Det är även mycket bra, att flera
gånger om dagen tvätta de masksjuka barnens
underkropp. Lavemang med en svag lösning
aluminium-subacetat (Burows lösning) rekommenderas (1 matsked på
V2 liter vatten).
Deklaration FIos cmae 1 60 gr Flos tanaceti
1,20 gr, Santomn 0 30 gr Phenolphtalein 0,40
gr, Sacchar 4,5 gr M f tabl No 16
Pris pr förpackning Kr. 2: 35
(Innehåll 16 tabletter )
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk Att observera sid 287
A -B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning: Barn intill 5 år ger man 1 tablett 3 ggr dagligen, äldre
barn 1 tablett 4 ggr. dagligen Vuxna taga 3 tabletter 3 ggr dagligen.Bråck.
Bråck är en mycket utbredd, bland män oftare än
bland kvinnor uppträdande åkomma. Av 100 personer
lida i regel 2 å 3 av bråck; i Sverige med dess c:a 6
mill. innevånare finnas sålunda 120,000 å 180,000
bråcksjuka. I det följande komma de vanligast
förekommande bråckarterna, deras uppkomst och bekämpande
att i korthet beskrivas.
De olika bråckarterna.
Dessa uppkallas efter namnen å de ställen på
kroppen varest de förekomma. De äro: ljumskbråck,
bukbråck, lårbråck, navelbråck, scrotal- eller pungbråck.
De kunna vara höger-, vänster- eller dubbelsidiga;
storleken varierar mellan en ärta och ett barnhuvud.
Ljumskbråck.
Ljumskbråcket är det oftast förekommande av alla
bråckarter. Till ljumsktrakten räknas den del av
bukväggen, som löper från höftbenet till könsdelen ungefär
i vecklinjen, som iåret bildar mot bålen vid böjning.
Det finns dubbelsidiga (se fig. 19), vänstersidiga (se fig.
20) och högersidiga (se fig. 21) ljumskbråck.
Ljumskbråck bliva för det mesta endast valnötsstora. I
sällsynta fall kunna de bli så stora som en knytnäve. Om
man försummar ett ljumskbråck, så sänker det sig ned
i pungen och åstadkommer ett pungbråck eller
scrotalbräck (se fig. 22—24). Denna bild visar, vilket omfång
ett sådant scrotalbråck kan få.Fig. 22. Fig. 23. Fig. 24.
Lårbråck.
Lårbråck förekomma i mycket mindre grad an
ljumskbråck. Tarmarna tränga igenom den s. k. lårkanalen.
I likhet med ljumskbråck finns det aven vid lårbråck
vänster-, höger- och dubbelsidiga.
Navelbråck.
Navelbråck förekomma mera sällan hos vuxna,
däremot mycket ofta hos små barn, och bland dem äro i
synnerhet flickorna oftast angripna därav. Hos
spädbarn blir navelbråcket för det mesta mycket litet såatt man knappast märker att ett bråck föreligger.
Endast vid skrik, hosta och nysningar märkes en ärt- till
hasselnötstor framvälvning. I sådana fall bör man
låta dessa barn en längre tid bära navelbråckband —
såvida operation ej tillrådes — till dess att vid skrik,
hosta o. s. v. ingenting framträder. Bliva sådana
navelbråck hos barn ej omsorgsfullt behandlade, så kunna
de, när barnen en gång blivit vuxna, bliva mycket stora
och besvärande.
Bukbråck.
Så kallas alla de bråck, som framträda på den främre
bukväggen; med undantag av ljumsk- och navelbräcken.
Huvudsakligen uppträda bukbråck ovanför naveln.
Behandling av bråck.
De i bråcksäcken inträngda tarmarna måste
återinföras i bukhålan. Detta uppnår man därigenom, att
patienten lägger sig på ryggen, med överkroppen lägre
än benen. För det mesta går då bråcket själv tillbaka.
Om inte, så försöker man, att långsamt och försiktigt
trycka tillbaka det med fingrarna. År detta omöjligt,
uppstå smärtor, illamående och kräkningar, samt
fullständig förstoppning, eller inflammeras bråcksäcken,
så har bråcket blivit inklämt, d. v. s. så många tarmar
hava så småningom utträngts att de ej kunna komma
tillbaka genom den trånga bråckporten. I detta fall
anlägger man kalla omslag och tillkallar omedelbart
läkare. Skulle det dröja länge till dess hjälp anländer,
så kunna de inklämda och avsnörda tarmarna bliva
brandiga, vilket inom kort tid kan medföra döden.
Ej sällan förekomma sammanvävningar av tarmarna,
så att endast operativt ingrepp kan hjälpa.En gång tillbakatryckta tarmar intränga åter och åter
i bråcksäcken, om ej bråckporten blir avstängd. Detta
kan ske endast genom operation eller genom att bära
ett passande bråckband. Något som helst läkemedel för
att läka bråck finnes ej.
Det fjäderlösa
Heumann=bråckban-dets konstruktion.
Det fjäderlösa Heumann-bråckbandet består av en
mjuk gördel, som omspänner höfterna och en efter
bukens mer eller mindre utbuktning avpassad, styv del
med påskruvad, åt båda hållen ställbar peiott eller vid
dubbelsidiga bråck två pelotter. Gördeln är likaledes
ställbar. Endast pelotterna utöva tryck på kroppen.
Den styva delen av det fjäderlösa bråckbandet kommer
ej i beröring med kroppen, och gördeln, som mjukt
smyger sig efter kroppen, kan över huvud taget ej
trycka.
Det fjäderlösa Heumann-bråckbandet passar för
ljumsk-, pung- och lårbråck och har vidare den stora
fördelen att det utesluter ej blott fjädrar utan även
lårremmar, varigenom skavsår förhindras samt att det
kan bäras utanpå skjortan eller linnet. Till följd därav
blir det inte i likhet med bråckband med lårremmar,
vilka måste bäras på bara kroppen, nedsmutsat av svett
och dylikt. Heumann-bråckbanden tillverkas för alla
storlekar, även för barn i alla åldrar. På grund av
dess enkelhet och att det är så lätt att bära, är det
särskilt lämpligt för barn, emedan de ej frestas att i
hemlighet avlägsna bandet, vilket ofta är fallet vid
plågsamma f jäderbråckband.Det fjäderlösa Heumann-bråckbandet kan även bäras
nattetid, emedan det ej på minsta sätt stör och ej i
likhet med f jäderbråckband behöva avlägsnas med en suck
av lättnad. På dagen är detta fjäderlösa bråckband ej
synligt under kläderna, och verkar ej heller störande
Fig. 25. f Fig. 26.
varken vid kroppsligt arbete eller vid sport och där
möjlighet, som över huvud taget finnes, att läka
bracket, ökas denna betydligt genom att bråckbandet alltid
ligger jämnt och ej förskjuter sig. Figurerna 25 och 26
visa det fjäderlösa Heumann-bråckbandet.
För navel- och bukbråck tillverkas särskilt passande
likaledes fjäderlösa bråckband (se fig. 26). Detta
bråckband ar väsentligt annorlunda konstruerat och lämpar
sig, sedan en ändamålsenlig specialpelott blivit påsatt,
för naval- och bukbråck och i synnerhet efter
operationer.
Med anledning av de resultat som vunnits med prosten
Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a
250.000 tacksamheisskrivélser.Vad vetenskapen säger om det
fjäderlösa Heumann=bandet.
Ur en tysk medicinsk tidskrift hämta vi följande
utlåtande av en framstående lasaretts-överläkare:
"Undertecknad, som anmodats att avgiva ett yttrande
om det fjäderlösa bråckbandet, har icke,blott i ett
flertal mycket olikartade fall funnit det utomordentligt
användbart, utan jag tror t. q. m. att detta bråckband på
grund av sin förvånansvärt enkla konstruktion och sin
mångsidiga användbarhet är ägnat att åstadkomma en
omvälvning i bandagetekniken. Den som tager del av
mina rön torde helt säkert finna, att bråckbandet i
fråga är något helt originellt, som ej har något som
helst gemensamt med de s. k. fjäderlösa bandage för
ljumsk- och lårbråck, som då och då anlitas; ty dessa
senare — en pelott med elastisk gördel — kunna ej
tillbakahålla ett någorlunda svårt bråck och ha rent
ut sagt intet värde. Men även de bästa fjädrande band
av sinnrikaste konstruktion ha det felet, att fjädern
utövar ett än svagare, än starkare tryck på sina båda
anliggningspunkter, d. v. s. i korsryggen och på
bråckporten; detta tryck blir vid svårare fall ofta så olidligt,
att den sjuke icke kan förmå sig att anlägga
bråckbandet eller ens att försöka ett annat band. Slutligen
förekomma en del fall, där ej ens de bästa fjädrande
band kunna återhålla bråcket. Därtill kommer, att
banden på grund av sitt pris icke äro överkomliga för vem
som helst, i synnerhet som de ju ofta måste ersättas
med nya.Vad mina egna erfarenheter beträffar, är jag i alla
avseenden tillfredsställd och överraskad. Jag har
använt det nya bråckbandet för ett flertal synnerligen
svåra fall och egentligen icke en enda gång misslyckats,
förutsatt att patienternas tålamod räckt till; ty det är
ju självklart att just i svårartade fall bandet måste
anläggas med sakkunskap och yttersta omsorg. Men det
är överraskande, huru ofta bandet kan fås att passa
endast genom förskjutning av en pelott eller ändring
av spänningen; i lättare fall passar det alltid genast vid
första anläggandet. Vid detta band bortfaller det
besvärliga fjädertrycket i korsryggen helt och hållet, och
redan på grund härav föredrages det av alla, som bära
det, framför fjäderbanden, även om patienten tidigare
varit nöjd med de senare. Av detta skäl är det hart
när idealiskt för barn; medfödda ljumsk- och
navelbråck, decubitus och interdrigo kunna fullständigt
återhållas, och bandet sitter utmärkt även på späda barn.
Det bör ytterligare anmärkas att apparaten icke
synes genom kläderna och icke är hinderlig vid
kroppsrörelse. Trycket på bråckporten kan naturligtvis
genom inställning av gördeln regleras inom mycket vida
gränser. Priset är ej heller högt, särskilt med tanke
på att bandet egentligen är outslitligt och på sin höjd
då och då en pelott behöver omstoppas eller gördeln
kompletteras. Ett renligare bråckband än detta torde
knappast vara möjligt att åstadkomma."
Prisuppgifter å bråckband och reservdelar lämrras på
begäran. Vid beställning ifylles en beställmngssedel med
plats för måttuppgifter, vilken erhålles från Aktiebolaget
L. Heumann & Co., Stockholm, Munkbron 11.Andningsorganen.
Den genom näsan inandade luften befrias genom
passagen över näsans fuktiga slemhinneyta från en stor
del av förefintliga baciller, dammpartiklar etc.
När luften passerar genom näsan höjes dess tempe-
Nasans slem—
hinnor
Den inandade
luftens väg
Mandlarna -
ratur något, varigenom förhindras att alltför kall luft
inkommer i lungorna. Att andas genom näsan är alltså
av flera skal bättre och hälsosammare än att anans
genom munnen.
Innan luften inkommer i struphuvudet, måste den
emellertid passera ännu en av lungornas vaktposter.nämligen den s. k. lymfoida
vävnaden under svalgets
slemhinna, vilken vävnad
innehåller vita blodkroppar i
synnerligen stort antal. Dessa arbeta
såsom lungornas
skyddspoliser, i det de sträva efter att
uppfånga och tillintetgöra alla
skadliga inkräktare, bakterier
o. s. v. Härefter kommer
luften förbi struplocket, genom
struphuvudet in i luftstrupen
(se fig. 27). Struplocket har till
uppgift att hindra, att vid
ätandet maten kommer "i
vrångstrupen", d. v. s. i
luftstrupen, och tillsluter sålunda
vid sväljning struphuvudet.
Från luftstrupen inträder
luften slutligen genom luftrören (broncherna) i lungorna.
De båda lungorna hava sin plats i brösthålans övre
del och bestå vardera av två fullt skilda, genom
luftrören sammanhållna hälfter, av vilka den vänstra i sin
tur är delad i två, den högra i tre flikar. Den översta
delen av lungan benämnes lungspetsen. Broncherna
fördela sig i lungorna i allt finare rör, vilkas finaste
förgreningar åter äro kulformigt utvidgade till de s. k.
lungblåsorna.
Från högra hjärtkammaren utgå lungpulsådrorna,
som i sin tur bilda en stor mängd förgreningar och
hårkärl, vilka genomdraga lungblåsornas väggar.
Syrsättningen av blodet försiggår genom hårkärlens ytterst
tunna väggar. Blodet, som tillryggalagt sin väg genom
kroppen och sålunda medför en mängd avfallsproduk
Fig. 29.
Lungblåsor, mycket starkt
förstorade.ter från ämnesomsättningen, avgiver till luften i
lungorna sin kolsyra, vilken avgår ur kroppen vid
utand-ningen. Tack vare sitt järnhaltiga hämoglobin kan
blodet i stället upptaga det inandade syret (i det syret och
blodets hämoglobin bilda en lös, kemisk förening), var
efter det från hårkärlen småningom genom allt grövre
ådror, lungvenerna, inkommer i vänstra hjärtförmaket,
och vänstra kammaren. Så pumpas det åter ut i
kroppen, medförande det livgivande syret till organismens
alla delar.
Vid in- och utandningen arbetar lungan ungefär
liksom en blåsbälg. Vid dess utvidgningar dragés luften
in, och vid dess sammandragningar pressas den ut.
LÄS följande allmänt hållna intyg:
Malmö den 1 mars 1933.
Får på det hjärtligaste tacka för Eder medicin, har använt
flera satser av tabletterna mot gäll- och leversjukdomar, som
äro mig till stor nytta. Har också använt Nervogastrol n:r 49
samt Thymomaltpastillerna för halsen. Jag vill härmed
rekommendera alla Edra piller på det hjärtligaste. M. H.
Forseda den 8 mars 1933.
Edra läkemedel hava varit till nytta och välsignelse många
gånger för den lidande mänskligheten. Vi se till Eder med
vördnad och tacksamhet. Med största högaktning. A. J.
Ersmark den 12 mars 1933.
Läkemedlen äro ovärderligt bra! P. W.
österäng den 12 mars 1933.
Jag är tacksam för all medicin som jag har köpt, 11 sorters
medicin, den har hjälpt då inget annat har hjälpt, varför jag
rekommenderar den för att den håller vad den lovar. A. N.
Gårdsnäs den 13 mars 1933.
Jag har själv försökt Edra preparat och vet att det är det
bästa av allt jag använt. A. G.Astma.
Dag och natt måste vi oavbrutet genom andningen
tillföra kroppen det nödvändiga syret. En frisk
människa utför detta arbete så vanemässigt, att hon icke
själv observerar det. Tyvärr finnas emellertid många,
för vilka denna så självklara verksamhet hos organen
är förenad med stor ansträngning, ja t. o. m. obehag,
t. ex. de beklagansvärda astmasjuka (astmatikerna).
Mången är redan genom nedärvda anlag
förutbestämd för astman,
Astma benämner man en sjukdom, kännetecknad av
med oregelbundna mellanrum plötsligt inträdande
höggradig andnöd. Den åtföljes i allmänhet av
bronchial-katarr, för så vitt den icke beror på hjärt-, njur- eller
annan sjukdom.
Luftstrupens grenar,
broncherna, dela sig i lungorna
i allt finare kanaler, vilka
sluta med lungblåsorna. Vid
astma undergå de muskler,
som omgiva dessa kanaler,
plötsliga sammandragningar,
härigenom förträngas och
spärras luftväggarna, och
andnöd inställer sig. Denna
blir ytterligare förvärrad, om
hos den astmasjuke
broncherna delvis fyllas av slem.
Astmaanfallen äro till en
början jämförelsevis lindriga.
De yttra sig emellertid
alltid i en känsla av ångest och
beklamning, tryck över brös-
Fig. 30
Schematisk framställning av
luftrörens förgrening i
lungorna.tet och andnöd, den senare i synnerhet vid gång uppför
trappor eller annan ansträngande kroppsrörelse. Rätt
snart inställa sig emellertid de svåra anfallen, ofta om
natten. Andnöden förvärras så, att den sjuke ej
förmår ligga stilla, utan sitter eller står upp med höjda
armar, kämpande efter luft. Andningen försiggår endast
med ansträngning och åtföljes av rosslande och pipande
ljud. Bröstkorgen utvidgas och lungorna äro uppblåsta
("emfysem"), vilka symptom efter anfallets slut åter
försvinna men vid långvarig sjukdom och efter många
anfall bliva varaktiga och slutligen orsaka allvarsam
skada på lungorna. Anfallen återkomma med mellanrum,
som mycket variera hos olika patienter; de kunna
sålunda upprepas flera gånger i veckan, hos somliga
sjuka endast ett par gånger om året; de kunna vara
en eller ett par timmar, men ofta längre, en hel natt
eller t. o. m. flera dygn.
Vid svårartade astmaanfall är det läkarens uppgift
att ingripa.
Enligt vad talrika erfarenheter givit vid handen är
Prosten Heumanns Astma-rökpulver i de allra flesta fall
utomordentligt ägnat att bringa den sjuke lindring i
plågorna. Det upplöser det sega slemmet, vilket
därefter utan svårighet avgår. Den i allmänhet
plågsamma, torra hostan lossnar och förorsakar icke mera så
stort obehag, luftvägarna rengöras och bliva fria. Även
de ovan nämnda muskelsammandragningarna, vilka
hopsnöra luftkanalerna, bliva med hjälp av
Heumannpulvret lättare, hastigare övergående. Då anfallen
väsentligen försvåras av stark slembildning, lindras de,
om det sega slemmet löses och avlägsnas. Den sjuke
återvinner härigenom en viss trygghetskänsla, vilken
i sin ordning i hög grad bidrager till att anfallen
undvikas, enär dessa alltid i större eller mincfcre grad be-Nr 8
Prossen Heumann
Astma Röktabletter
Deklaration Fol stramon 120 gr Kalii nitras j
22 5 gr Benzoe 0 75 gr Natrh nitras 7 5 g:
Menthol 0,75 gr Aetherol anisi 0,75 gr
M f tabl No 15
Pris pr förpackning Kr. 3:
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning
Bemärk Att observera sid 287
A.-B. L. HEUMANN & Co.
MUNKBRON 11 STOCKHOLM
85
Bruksanvisning ½ tablett söndersmulas på ett tefat och antändes, varpå röken indrages djupt i lungorna
(ögonen böra skyddas) Man håller om möjligt
röken kvar i sovrummet Lämpligast är att en
längre tid i följd använda medlet varje morgon och afton Astma röktabletterna måste förvaras på torrt ställe Skulle de icke vilja brinna,
kan man torka dem på en varm ugnsplåt För
att ernå kraftig rökutveckhng är det lämpligast att sakta blåsa på den antända massan
främjas av den nervösa ängslan, varav den sjuke eljest
lätt gripes.
Prosten Heumanns Astma-kur utövar en särdeles
gynnsam inverkan i båda dessa avseenden.
Astmaliknande, ofta synnerligen allvarsamma anfall
kunna förorsakas av hjärt- och njuråkommor. Dessa
kunna endast läkare igenkänna, varför varje astmasjuk
först bör vända sig till läkare.
I Del av normal lunga Genom luft
rorsgrenen (D) kommer det syrerika
blodet in i andningsvävnaden (C) och
härifrån in i blodådern (A) På
omvänt sått befordras även kolsyran
utåt vid andning (B = bindväv)
Il Samma del av lungan vid ett ast
maanfall Luf trorsgrenen (D) samman
dragen Genom att bindvävnaden (B)
tänjes ut, sammandraga sig även
ådrorna (A) och andningsvävnaden (C)
På så sätt uppstår andnod
Fig 31.
Prosten Heumanns Astma-pulver bidrager, som ovan
sagts, till att lindra de med astmaanfallen förenade
stora obehagen och hava även, enligt vad som med-delats oss, vid långvarigt, ständigt bruk för långa tider
eller helt och hållet förebyggt anfallen.
Kurens verkningar kunna underlättas och påskyndas
genom bruk av Prosten Heumanns Tolusot (se sid. 100),
enär detta preparat gynnsamt påverkar kroppens
allmänbefinnnde, speciellt lungorna och
andningsorganen i övrigt. Även för barn och unga personer, hos
vilka astmaliknande symptom uppträda, är Tolusot ett
synnerligen lämpligt medel och kan i vissa fall t. o. m.
förebygga astma.
Råd för astmatiker.
Astmatiker böra i största möjliga utsträckning vistas
i frisk och ren luft samt sörja för regelbunden, men
icke överansträngande kroppsrörelse. Dessutom är
lämplig andningsgymnastik att förorda.
Astmatikern tror sig i allmänhet icke kunna andas
jämnt och djupt, och ibland är det honom också
omöjligt. Följande enkla medel är stundom till god hjälp
i detta avseende: man fattar en lång käpp, ett
kvastskaft eller dylikt, med båda händerna och för den
långsamt i vågrät ställning med raka armar upp över
huvudet. Härvid utvidgar sig bröstkorgen, d. v. s. man
andas in. Sedan sänker man långsamt käppen,
fortfarande med raka armar, varvid bröstkorgen åter
sjunker tillsamman: man andas ut. Denna övning bör
upprepas ofta, den är icke ansträngande, och den hjälper
den sjuke att småningom vänja sig vid riktig andning.
Givetvis bör övningen, för att göra önskad nytta, om
möjligt företagas utomhus i frisk luft och icke i ett
kvavt rum.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Astma.
Partilie den 31 januari 1932.
Detta rökpulver är det bästa jag använt. J. A. N.
Araskoga den 8 februari 1933.
Under två års tid har jag lidit av svår astma, och av alla
medel jag försökt äro Edra röktabletter de bästa. A. K.
Valdemarsvik den 10 februari 1933.
Var vänlig sänd mig en förpackning No. 8 Astma
Röktabletter, då jag funnit att det är det bästa medlet som finnes mot
astma. L. J.
Vängelsby den 16 februari 1933.
Finner ej ord för min tacksamhet! B. N.
Munka-Ljungby den 9 april 1933.
Får tacka så mycket för Astma-röktabletterna som jag för
en tid sedan fick mig tillsända Kpch vill rekommendera dem
framför andra slags rökpulver. H I. N.
Tjernnäset den 26 juli 1933.
Undertecknad vill härmed uttala sitt hjärtliga tack till Eder
för Prosten Heumanns Astma-röktabletter. Har (haft Astma i
4 års tid, sökt hjälp, men utan resultat, men så fick jag höra
talas om Prosten Heumanns röktabletter, varav jag nu använt
tre satser och blivit absolut bra. Ja, med ett ord,
Astma-Röktabletterna ha gjort underverk, varför jag vill till alla som
lida av astma rekommendera dem. Hjärtligt tack. B. N.
Valdemarsvik den 8 augusti 1933.
Jag har nu använt 2 burkar Astma-röktabletter och intygar,
att det är det bästa som finnes för astma. L. J.Lungsjukdomar m. m.
Andedräktsorganens sjukdomar äro samt- och
synnerligen icke att vårdslösa, detta av den anledning, att
man, om de icke fullständigt botas, kan riskera att
angripas av tuberkulos. Tuberkulosen kan i sina första
yttringar endast av läkare skiljas från en vanlig
bronchialkatarr (luftrörskatarr). Genom upprepad
undersökning av upphöstningarna kan oftast konstateras,
huruvida det rör sig om en tuberkulos åkomma »eller
sjukdomen är av ofarligare art.
Ända till för ganska kort tid sedan stod man
praktiskt taget maktlös gentemot denna mänsklighetens
lömska fiende. Först genom den tyske
vetenskapsmannen Eobert Kochs upptäckt av tuberkelbacillen (se fig.
32) blev det möjligt att med framgång bekämpa
sjukdomen, även om vetenskapen dessvärre ännu icke
förmått utrota den.
Tack vare Kochs upptäckt har man kunnat bevisa, att
tuberkelbacillerna avsöndra ytterst giftiga ämnen
(toxiner) och i den sjuka lungan giva upphö till små
knölbildningar (tuberkel = knöl), vilka snart förena sig till
större anhopningar och bilda en ostliknande massa
genom vars sönderfallande stundom bildas stora håligheter
(kaverner, se fig. 33) i lungan. En obehindrat fortgående
utveckling av det onda har dödlig utgång, vartill
kommer att tuberkulosen är i hög grad smittosam; enär
andningsorganens motståndskraft vid förkylningar är
minskad angripas lätt personer, vilka komma i närmare
beröring med den sjuke, särskilt barn och unga.
Lyckligtvis äger emellertid den normala
människokroppen medel att bekämpa även dessa sina fiender,
bakterierna.
Verksamma hjälpare härvidlag äro de i allt blod före-Fig. 32.
kommande vita
blodkropparna, vilka så
att säga spela rollen
av en vaksam poliskår
och störta sig över
varje främmande
inkräktare. Vidstående
bild visar i flera
hundra gånger förstorad
skala en bloddroppe i
vilken införts kolstoft.
De vita blodkropparna
sträva att upptaga och
förinta, så att säga äta
upp varje litet
stoftkorn. Detta mål nå de
också, för så vitt de
äro tillräckligt talrika
och själva tillräckligt
friska och kraftiga.
Den stora
allmänheten har ännu den dag
i dag är merendels
ganska oklar
uppfattning om
andedräktsorganens sjukdomar, deras orsaker och följder. Vi
skola därför yttra några ord härom.
Det som ger upphov till andedräktsorganens
sjukdomar, svalgkatarr, bronchialkatarr, lungkatarr,
lunginflammation, influensa, tuberkulos o. s. v., är bakterier.
Dessa förekomma så rikligt i den oss omgivande luften,
att det är omöjligt att undvika att inandas dem. I de
flesta fall är emellertid kroppens naturliga
motståndskraft tillräcklig för att förebygga sjukdom. När man
Fig. 33kallar förkylning, våta fötter eller dylik
sjukdomsorsak äger detta sin riktighet endast så till vida, att
förkylningen etc., förminskar kroppens motståndskraft och
därigenom ökar sjukdomsrisken. Förkylning, brist på
frisk, syrerik luft, dålig andningsteknik, undernäring
m. m. äro bakteriernas bundsförvanter.
Hosta är i och för sig ingen sjukdom, utan ett
symtom på, en följd av en sjukdom, t. ex. brönchialkatarr,
lunginflammation etc. En känsla av sårnad eller
kittling i strupen retar till hosta.
För bekämpande och lindrande av
andedräktsorganens sjukdomar måste följande iakttagas:
Förebyggande åtgärder äro av största vikt, såsom
t. ex. lämpliga kläder, varma, för fukt och väta
ogenomträngliga skodon eller åtminstone flitiga ombyten av
fotbeklädnaden (strumpor och skor). Det är av stor
betydelse att sjukdomar bekämpas redan i sitt allra
tidigaste stadium och att slemanhopningar och
inflammationer förhindras.
Prosten Heumanns Tolusot är härvid ett
utomordentligt gott hjälpmedel, sammansatt som det är av ämnen
med mångsidigt, välgörande inverkan. Några av dessa
beståndsdelar verka slemlösande, andra läkande på
inflammationer, andra åter aptitretande; de höja
allmänbefinnandet och kroppens naturliga motståndskraft och
utöva därigenom en läkande verkan på
andningsorganen t. ex. vid brönchialkatarr, heshet, hosta, influensa,
kikhosta m. m.
Vid katarrala infektioner har det ofta visat sig
gynnsamt att tillföra kalksalter; sådana utgöra därför en
huvudbeståndsdel av Tolusottabletterna.
Den som vet sig vara lungsjuk får icke nöja sig med
att endast intaga läkemedel. Om än dessa äro aldrig
så bra, så är dock för att nå resultat nödvändigt attNr 67
Prosten Heumann
Tolusol
Deklaration I Galen phoep 11 3 gr Calcii carbon il 3 gr Magnesn subcarbon 7 5 gr
*ruct foenicul 15 1 gr Calcn glycerinophosph 1 5 gr Calcn laot 3 75 gr Natm
sihc 3 75 gr Ferr oxid sacch (3 %) 113 gr Amyl maid 8 gr Talcum 0 33 gr
Paraffin liquid 0 17 gr M t tabl No 120
Deklaration II Kabi kreosotsulfon 1 5 gr Kala guajacolsulfon 3 gr Cort aurantu 1 5
gr Natri benz 0 4 gr Extr thymi sicc 0 6 gr Herb thjmi vulg 14 4 gr„ Extr faec
cerev sicc 5 gr M f p 11 No 120
Pris pr förpackning Kr 6 —
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk Att observera sid 287
A - B. L. HEUMANN & Co.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning: Intages i
dosis om 5 tabletter och 5
piller 3 gånger dagligen
hygienens fordringar iakttagas. För alla lungsjuka är
oavbruten läkarevård det bästa. I varje fall bör varje
av envis hosta besvärad människa låta läkare avgöra
om tuberkulos föreligger eller icke.
Prosten Heumann ansåg lämpligt att genom den
firma, av vilken hans preparat tillverkas, föra i
marknaden, även det å sid. 102 omnämnda Bröst-téet. Han ville
härmed bereda allmänheten tillgång till ett sakkunnigt
sammansatt preparat, då nu för tiden dess värre många
teer utbjudas till salu, vilka ej förtjäna namnet
bröstte och i själva verket alls icke giva önskat resultat.
Råd för lungsjuka.
Födan måste vara närande, fettrik, omväxlande och
ymnig. Den sjuke måste äta mycket, "gödas", och
alltid hava god avföring. Mjölk är mycket nyttig och bör
drickas rikligt jämsides med den dagliga, rikliga kosten.
Frisk och ren luft är av allra största vikt. Vila; alltså
ligg- och gödkur. Kroppsvikten måste ökas. Ljumma
bad då och då (se sid. 225) under 15 minuter äro att
tillråda.
Vid bad, liksom eljest, måste man emellertid noga
akta sig för förkylning; lämpligt är att efter badet
minst en timma ligga till sängs.
Sovrummet skall vara soligt och hållas omsorgsfullt
vädrat; bädden skall vara lätt (inga bolstrar!), men
varm. Vid dimmig luft och rå väderlek bör den sjuke
hålla sig inomhus, men måste vid vackert väder (alltså
även vid frost) så mycket som möjligt vistas (ligga) i
det fria. Överkroppen bör alltid föras rak för att
undvika att bröstet blir "intryckt".
En god allmän kroppsvård bidrager i hög grad till
hälsans återfående.Prosten Heumanns Bröst=té
gör god nytta vid sjukdomar i andningsorganen och
katarrala infektioner i luftvägarna. Det verkar starkt
Nr 20
Prosten Heumann
Brosf-och Lunqfé
Deklaration Rad gljcyrrh 14,2 gr, Rad al
thaeae 13 gr, Lich lslandic 5 gr Lign santali
rubr o g", Fol farfar 16 gr Fruct papav 16
gr Fruct foenicul 9 gr, Rhiz gramm 17 gr
i* los \erbasri 4 r> gr Aud benzoic 0 15 gr
Aetherol anisiO,]r>gr M f tabl No 10
Pris pr förpackning Kr. 2:10
A.-B. L. HEUMANN & Co.
MUNKBRON 11 1 STO C*K HOLM
Bruksanvisning: En tablett overgjutes med 1 htei
kokande vatten och får stå att draga V timma,
varpå det silas Av denna dekokt drickes en
kaffekopp morgon, middag och kväll, varm och
tillsatt med något sockei Barn få halv dos
slemlösande, mildrar den ansträngande hostretningen
och utövar sålunda en välgörande inverkan på den
bröst- eller halssjttke. Särskilt lämpar det sig som
understödjande medel vid en Tolusot-kur (sid. 100). Även
om teet drickes i större mängder, irriterar det ej
magen; det kan sålunda med fördel användas även av
magsjuka och barn.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Lungsjukdomar.
Hälsingborg den 8 februari 1932.
Har använt Edra läkemedel för hosta och funnit dem vara
de mest effektiva av vad som ännu av mig kunnat anskaffas
härför. J. M. V.
Västerås den 9 februari 1932.
Jag får tacka så mycket för Tolusot samt Bröst- och Lungté,
min läkare var så nöjd med mig för att jag blivit så frisk.
E. W.
Hällbybrunn den 15 februari 1932.
Tolusot är ett oumbärligt medel mot kikhosta. Barnen blevo
bra efter 3 veckor, när andra fingo hava den i månader.
Hjärtligt tack. N. A.
Enånger den 28 april 1932.
Vi ha funnit att Bröst- och lungtéet är ett utmärkt och billigt
medel mot katarr och slem på lungorna och i luftrören och mot
all förkylning, så vi äro riktigt nöjda. A. L.
Norra Tång den 24 maj 1932.
Tacksamt emottagit 2 sändningar Tolusot och Bröstte. Min
syster lider av tuberkulos i lungorna. Inget har hjälpt, men en
viss förbättring synes inträtt sedan hon börjat med Edra
läkemedel. H. P.
Karlsholms bruk den 5 juli 1932.
Tolusot var utomordentligt välgörande för slemhostningen.
Kanske jag blir bra med en burk till. Med största tacksamhet
för den stora hjälpen. V. S.Kil den 12 oktober 1932.
Fick en liten sats till min sjuka mor som haft luftrörskatarr
i Över 30 år med åtföljande hostanfall. Hon har använt flera
sorters medicin, men Tolusot var henne till stor hjälp...
E. E.
Geijersdal den 25 november 1932.
Prosten Heumanns Tolusot är min räddning till liv och
hälsa... G. S.
Stockholm den 24 januari 1933.
Jag är mer än nöjd, det är otroligt bra. E. N.
Laholm den 23 februari 1933.
De av mig förut rekvirerade och förbrukade läkemedlen ha
gjort rena underverk, varför jag rekommenderar dem till det
bästa. E. G.
Häverösund den 29 mars 1933.
Undertecknad har lidit av tuberkulos i 2 år, men har jag
blivit mycket bättre av Tolusot och Bröstte. A. A. N.
Bonäshamn den 15 augusti 1933.
Jag är mer än höjd, nu får jag sova om nätterna. Jag vill
rekommendera Tolusot till älta som lida av sjukdomar i
andningsorganen. K. B.
Ekeskogsby den 6 september 1933.
Edert té är väldigt slemlösande vid förkylning, ävenså
pastillerna vid hosta. För närvarande har vår flicka kikhosta och
har det visat sig att pastillerna äro väldigt bra. N. J.
Balingslöv den 18 september 1933.
Jag vill på det hjärtligaste tacka för den medicin, som vi
ha mottagit. Den är den bästa och tillförlitligaste av all
medicin och den har varit oersättlig för mig och hela min familj,
så jag vill på det hjärtligaste tacka för all hjälp. A. H.Infektion genom hals, munhåla, svalg
och andningsapparatens
slemhinnor.
Ljusskygga existenser, såsom stråtrövare, mördare
och pack av allahanda slag, vilkas ruskiga hantverk
visserligen nu för tiden i hög grad försvårats, men vilka
Fig. 34.
ännu för blott något hundratal år sedan drevo sin han
tering även här i vårt kära Sverige, plägade stundom
söka sin tillflykt i klyftor och hålor, där det var svårt
att få tag i dem och där de kunde i någorlunda
trygghet samla sitt orättfångna gods. På liknande sätt för-håller det sig i våra dagar med de vagabonder, som
stå efter vår hälsa — de skadliga bakterierna.
Var kunde väl dessa finna ett för deras trivsel
lämpligare område än munhålan ock svalget med deras
många veck och skrymslen och deras rikedom på
slemhinna — bakteriernas käraste tillhåll
Först under de senaste årtiondena har man kommit
underfund med betydelsen och det oerhörda antalet av
dessa våra små, så gott som osynliga fiender, vilka
oupphörligen lura på ett tillfälle att överfalla oss.
Liksom man i en enda vattendroppe under mikroskopet kan
urskilja tusentals levande varelser, så har numera även
påvisats, att den luft, vi inandas, innehåller milliarder
sinom milliarder dylika s. k. mikroorganismer.
Visserligen är vår kropp genom huden liksom genom
ett pansar skyddad emot dessa bakterier, men vid
andningen få de genom munnen och näsan tillträde till
munhålan och svalget, ,där luften måste passera på sin
väg till lungorna, och dit den för med sig en mängd av
dessa mer eller mindre farliga skadegörare.
Ej ens i de för dessa inkräktare öppna
ingångsportarna stå vi emellertid helt utan skydd emot dem. De
fina flimmerepitelcellerna på näsans, strupens och
luftrörens slemhinna bilda liksom små sopkvastar,
vilka uppfånga och utskaffa damm och bakterier, och
kroppen förfogar över en millionarmé av naturliga
skyddstrupper: de vita blodkropparna. Dessa uppehålla
en oavbruten kamp på liv och död med de skadliga
bakterierna. Men om några av dessa lyckas komma
förbi skyddsanordningarna och undgå de vita
blodkropparnas vaksamhet, kunna de börja sitt
förstörelseverk. I synnerhet på sådana-ställen, där organens
motståndskraft på grund av förkylning eller inflammation
är försvagad, sätta de sig fast och utveckla giftigaämnen, s. k. toxiner, sprida sig småningom till
angränsande delar, och det onda griper allt mera omkring sig.
På detta sätt uppstå en mängd infektionssjukdomar,
t. ex. halsfluss, påssjuka, skarlakansfeber, difteri,
influensa samt oftast tyfus (nervfeber), tuberkulos och
hjärnhinneinflammation.
Om bakterierna väl ha satt sig fast, kunna våra
naturliga skyddsorgan ej utan bistånd med framgång
upptaga kampen, utan vi måste komma dem till hjälp.
Ett av de tidigast funna medlen mot hithörande
sjukdomar är gurgling med mun- eller gurgelvatten. Envar
vet likväl av egen erfarenhet, att det är omöjligt att
vid gurgling nå de bakersta delarna av svalget,
svalgkanten och mandlarna. Vidare har det visat sig att
många slags munvatten ej heller i munnens främre del,
där likväl en verklig spolning äger rum, tränga riktigt
in i alla de där befintliga fina små vecken, och
slutligen är deras beröring med svalg- och mundelarna av
allt för kort varaktighet för att kunna medföra
fullständig desinfektion. Numera har man emellertid lärt
känna den bakteridödande inverkan, som utövas av
formaldehyd, och man har funnit en dispenseringsform
av detta ämne, varigenom det kan utnyttjas för
långvarigare behandling av munhålan och svalget. Det har
nämligen lyckats att bringa det normalt gasformiga
ämnet till fast form såsom paraformaldehyd, varefter
man kunnat blanda det med socker och aromatiska
ämnen, vilka förtaga den oangenäma smaken och lukten,
samt pressa det hela till tabletter. Om man låter en
sådan tablett långsamt smälta i munnen bildas av
saliven en formaldehydlösning av största
desinfektionskraft, vilken intränger överallt, i varje litet veck av
slemhinnan, i varje skrymsla mellan tänderna, sköljer
svalg och mandlar och överallt kvarbliver tillräckligtlänge för att hinna fullborda sitt för hälsan
välsignelsebringande förintelseverk. Denna desinfektion
utesluter även varje skadlig inverkan på vår kropp, enär
formaldehyd i sin lämpliga utspädning förstör endast
växtceller och dem närstående celler, av vilka
bakterierna bestå, under det människokroppens celler alls icke
angripas.
Men vetenskapen har icke nöjt sig härmed, utan de
ovan antydda resultaten ha ytterligare utbyggts.
Formaldehydens verkningar ha förenats med mentolens
och thymolens, och härmed har förbundits den sedan
lång tid tillbaka kända, gynnsamma verkan av
maltexirakt och lakritsrot. Enär vidare de flesta
inflammationer i halsen äro förenade med smärtor, har ett
anästetiserande (smärtstillande) medel tillsatts,
varigenom smärtorna mildras eller t. o. m. avlägsnas.
Enligt ovan antydda synpunkter hava Prosten
Heumanns Thymomaltpastiller sammansatts; de förete
sålunda gentemot äldre preparat stora fördelar, grundade
på vetenskapens senaste framsteg.
Såsom en slutsats av det här sagda kunna vi med
tillförsikt förklara, att Prosten Heumanns
Thymomaltpastiller äro ett förstklassigt medel, vilket på det
varmaste kan rekammenders emot de flesta
förkylningssjukdomar, halskatarr, hals- och
mandelinflammationcr, katarrer i svalg och struphuvud, slembildning i
halsen, heshet och hosta.
Den som med förutseende i rätt tid använder
Thymomaltpastiller, skyddar sig också emot
väderleksväxlingarnas riskabla inflytande. Hur mången kan ej vid
inträdande fuktig eller stormig väderlek med
bestämdhet förutsäga, att han åter kommer att besväras av sin
"gamla" snuva eller halskatarr! Väpnad med ProstenNr 65 Prosten Neumann
Thymoma It-Pastil ler
Deklaration Fern oxid sacch 8 % 4 5 gr Paraformaldehyd 018 gr Menthol 0 18
gr Thymol natrn 01 gr Extr glycyrrh 0 9 gr Saccharum 16 3 gr Anaesthesin
0 45 gr Extr malti 1 4 gr Acid tartaño O 4 gr Paraffin liquid O 05 gr Talcum
0 5 gr M ( Ubi No 48
Pris pr förpackning Kr. 170
(Innehåll 48 pastiller )
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning
Bemärk Att observera sid 287
A. - B. L. HEUMANN & Co.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning: Var eller
varannan timme låter
man en pastill långsamt
smälta i munnen.Heumanns Thymomaltpastiller och under deras skydd
kan han emellertid lugnt trotsa regn och storm, väta
och köld avskräcka honom ej, förutsatt givetvis att
han icke redan förut är sjuk.
Genom att i rätt tid använda Prosten Heumanns
Thymomaltpastiller minskas även den smittofara, som
alltid hotar oss från dem bland våra medmänniskor,
vilka lida av infektiös sjukdom.
Om en familjemedlem insjuknar i smittosam
sjukdom, såsom skarlakansfeber, difteri, influensa, tyfus
(nervfeber) o. s. v., kunna och böra alla övriga
familjemedlemmar medelst Thymomaltpastiller söka skydda
sig för smitta, varvid givetvis övriga skyddsåtgärder
och erforderlig, noggrann renlighet och desinfektion,
i synnerhet beträffande händerna, ingalunda få
åsidosättas.
Det är i allmänhet tillräckligt att varannan timme
låta en pastill långsamt smälta i munnen. Har man
"ont i halsen", eller anser man särskilt stor smittofara
föreligga (t. ex. vid besök i sjukhus ell. dyl.), ökas
ransonen till två eller t. o. m. fyra pastiller i timman,
detta gäller även i allmänhet personer som äro
särskilt mottagliga för förkylningssjukdomar och smitta,
liksom ock för sjukvårdare.
Om förhandenvaron av difteri, skarlakansfeber,
lunginflammation, tyfus eller mässling kan misstänkas,
måste läkare så fort som möjligt tillkallas.
För att vid sjukdom i andedräktorganen (hosta,
slembildning, strupkatarr etc.) vinna visshet om huruvida
tuberkelbaciller äro tillfinnades eller
icke är en sputum-undersökning (undersökning av
upphostningen) ej endast tillrådlig, utan rent av en
plikt. Sådan undersökning ombesörjes av läkare.Mandlarna, oftast en härd för
halssjukdomar
Fig. 35.
Bild I visar en
öppnad mun i
genomskärning; A är
den högra mandeln,
B den vånstra,C
svalget, D tungan, E
tänder och F underlapp.
Genomskärningen
av den högra
mandeln återfinnes
förstorad å bild II. Man
märker mandelns
egenartade struktur,
cellbyggnaden och
de djupa fårorna.
Själva yttre
utseendet av mandeln
(Bild III) ger en
föreställning om dess
egenartade
utseende.
Vid
mandelinflammation ar hela
körteln svullen och
utanpå, således synlig i
halsen, betackt med
varblemmor.
»Thymomaltpastillerna» losa, såsom erfarenheten visat, dessa
blemmor, lindra smärtan och inflammationen.Vitsord över resultat, vunna med
Prosten Heumanns Thymomalt-Pastiller.
Backe den 19 januari 1933.
Har prövat Edra Thymomaltpastiller för
mandelinflammation och funnit dem mycket välgörande, vilket härmed
tacksamt erkännes. I. N.
Gävle den 15 februari 1933.
Undertecknad vill på det varmaste rekommendera Edra
Thymomaltpastiller* Det skulle vara min varmaste önskan att
detta läkemedel fick spridning över hela vida världen. Det kan
jag rekommendera som blev bra och har hostat i flera år.
Tecknar tacksamt G. H.
Sangis den 21 februari 1933.
Edra Thymomalt-pastiller äro de bästa jag försökt för
luftrörskatarr. Har haft en mycket svår hosta i 3 års tid om
vintrarna. Den har alldeles försvunnit efter två askars
användning. D. F.
Orrekläpp den 26 februari 1933.
Thymomalt-pastiller na är det bästa medlet mot förkylning.
D. J.
Tierp den 4 april 1933.
Jag får nu för det försia tacka för Thymomalt-pastiller na
, som jag har använt. Det är det bästa botemedel som har hjälpt
min hosta och andnöd och vill jag på det hjärtligaste
rekommendera det till alla som lida. Jag har prövat dem och funnit
en god hjälp och lindring. A. S.
Henån den 26 maj 1933.
Ja, vid luftrörskatarr och influensa vet jag inget som så
säkert hjälper som Thymomaltpastiller na! H. J.
Hudiksvall den 19 juli 1933.
Jag har blivit botad från en mångårig strupkatarr tack
vare Prosten Heumanns Thymomalt-pastiller. E. L.Blodet.
Blodet består av en svagt gulaktig vätska,
blodvätskan eller blodserum i vilken det fibrinbildande
ämnet är löst. I denna vätska simma otaliga små kroppar,
de skivformiga röda och de vita blodkropparna (se fig.
36). Utanför kroppen avskiljer sig fibrinet hastigt:
smärre sår upphöra därvid snart att blöda, enär de
tilltäppas av fibrinet.
De röda blodkropparna innehålla ett starkt
järnhaltigt färgämne, hämoglobinet, vilket betingar deras
verksamhet. Detta ämne binder vid sig det av lungorna
inandade syret, med vilket det bildar en s. k. lös
förening; med hämoglobinet föres så syret till kroppens
alla delar och avgives i hårkärlen för förbränning
(oxidering) av de upptagna näringsämnena och av
kroppsvävnaderna (se Ämnesomsättningen, sid. 177).
På samma gång upptager blodet den i kroppen bildade
kolsyran och för den till lungorna, varifrån den
utandas.
Blodet bildar vår kropps skyddsämnen. Det äger i
hög grad egenskapen att producera motgift emot
inträngande skadliga, giftiga ämnen eller bakterier,
genom att å ena sidan neutralisera gifterna, å andra
sidan döda bakterierna. Om ett främmande ämne
inkommer i kroppen, störta sig i första hand de vita
blodkropparna i massor över det och söka förinta eller
oskadliggöra det.Fig 36.
Roda och vita blod
kroppar. Schematisk
framställning.
De röda blodkropparna bildas
i benmärgen, de vita
huvudsakligen i mjälten, lymfkörtlarna
samt gommens och svalgets
mandlar.
Av kroppen upptagna ämnen
föras genom lymfkärlen til)
blodet och befordras med blodet till
alla kroppens organ. På så sätt
erhålla dessa sin näring.
Samtidigt upptager blodet kroppens
och näringsämnenas
avfallsprodukter och befordrar dessa till
njurarna eller huden, genom
vilka orfean de avlägsnas ur blodet.
Blodet har alltså en dubbel
uppgift att fylla: tillförsel av syre
och näringsämnen, upphämtning
och bortförande av kolsyra samt
ämnesomsättningens
avfallsprodukter, först och främst
urinsyran.
Om en kroppsdel, t. e. en arm
eller ett ben, under mer än 2—6
timmar fullständigt avstänges
från blodtillförsel, dö dess
vävnader av brist på näring och
kroppsdelen måste amputeras
(kallbrand).Blodbrist och bleksot.
En planta, vars rötter nedsättas i en s. k.
närsaltlösning, växer, blommar och trives, liksom rotad i jorden.
Men om man berövar lösningen, vilken innehåller alla
för plantans tillväxt erforderliga element, dess
järnhalt, förändras snart försöksplantans utseende.
Visserligen fortsätter den att växa, men man märker snart
att den saknar ett visst krafttillskott, dess friska
grönska försvinner, dess livskrafiga färg bleknar. På en
sådan tynande planta kommer man ofrivilligt att tänka
vid anblicken av ett barn, långt till växten, men med
ett omisskännligt drag av trötthet och mattighet över
sig, med ett ansikte där den sunda ungdomens friska
färger förbytts i glåmig blekhet. Ett sådant barn lider
samma brist som den tynande plantan, brist på järn
— och därmed blod, färg och liv.
Det ytterst intima sambandet mellan järn, blod och
liv har sedan lång tid tillbaka varit känt och
konstaterat. Redan när man för första gången fann järn
kemiskt bundet i blodet, började man forska efter, om
järnets förekomst i blodet endast var tillfällig och om
det alltså utan skada kunde saknas, eller om det
spelade någon viktig och betydelsefull roll. Sedan man
konstaterat att järnets närvaro är av allra största
betydelse, blev forskningens närmaste mål att undersöka
möjligheten av att på konstlad väg tillföra kroppen
järn och om det i form av medicin intagna järnet
verkligen kunde upptagas och utnyttjas av blodet. Härvid
fann man icke blott att detta är möjligt, utan man
konstaterade även nödvändigheten av medicinell järn-tillförsel i sådana fall, där det med födan inkomna
järnet är otillräckligt för kroppens behov.
För att på bästa sätt kunna klargöra verkningarna
av Prosten Heumanns Tabletter mot Blodbrist och
Bleksot, torde det vara lämpligt att något ingå på
sjukdomens art och beskaffenhet samt de yttringar, under
vilka den merendels framträder.
Bleksoten, Chlorosen, är en form av blodbrist, som
mest förekommer hos flickor i 15—20 års åldern. Den
yttrar sig i mattighet, värk i huvud och rygg,
hjärtklappning, andfåddhet, "dålig mage", svimningsanfall,
näsblod, vaxblek hy. Den orsakas delvis av olämplig
föda och olämpligt levnadssätt i allmänhet. Chlorosen
är icke i och för sig brist på blod, utan brist på bl. a.
hämoglobin i de röda blodkropparna. Egentlig,
verklig blodbrist uppkommer däremot genom t. ex.
blodförlust, barnsbörd, infektionssjukdomar, spol- eller
binnikemask; den består av andra förändringar av
blodkropparna eller deras antal och kan vara av livsfarlig
art. (Se fig. 37.) Den stora vådan av att ej i rätt tid
och tillräckligt ihärdigt behandla flickbleksot ligger
dels däri, att bleksiktiga flickor ofta bliva klena,
sjukliga kvinnor och hustrur, så att bleksoten i viss mån
har del i skulden till spädbarnsdödligheten, dels däri
att chlorosen mycket ofta är förenad med magsår.
Att noggrant fastställa, vilken blodsjukdom som är
förhanden och i vilket stadium den befinner sig, är
möjligt endast för läkaren och först efter ganska lång tids
observation samt tid efter annan företagen
undersökning av blodet
Synnerligen elakartad är s. k. vitblodsjuka (leukämi),
varvid blodets sammansättning förändras på så sätt,
att de vita blodkropparna ökas i mängd under det deNr 66
Prosten Heumann
Tabletter mot Blodbrist
och Bleksot
Deklaration Ferri giycennophosphoricum 0,9, Haemoglobin 1,35, Ferri oxid. sacch
10 % 4,5, Ferri albumin 1,35, Cinchonini chlor 2,25» Extr rhamni pursh,
Heumann 1,6, Extr rhei Heumann 1,6, Cort frongul 5,4, Aloe 2,95, Rad gentian
2 25, Cort cinehon 5,65, Calcii phosphor 6,8, Calcii carbon 6,8, Calcii lact 5,85,
Paraffin liquid 015 H i tabl No 112
Pris pr förpackning Kr. 5. 10
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk Att observera sid 287
A -B L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
pa morgonen
pa middagen
på kvällen
Bruksanvisning 3 gånger dagligen mor
gon, middag och kväll, tagas 2 a 3 tabletter
For att lättare kunna svälja tabletterna son
derskaras dessa med en kniv i bitar, lika
därefter nedskobas med en klunk vattenröda oftast samtidigt bli färre. Denna mycket farliga
sjukdom ger sig tillkänna i stark blekhet och i övrigt
samma symptom som ovan uppräknats samt dessutom
körtelansvällningar. Leukämiens orsaker äro ännu ej
med visshet kända.
Såsom torde framgå av ovanstående, äro blodbristens
symptom skarpt iögonenfallande. Så mycket lättare
Fig. 37.
är det att snabbt och tydligt konstatera den
fördelaktiga verkan av Prosten Heumanns Tabletter mot
Blodbrist och Bleksot.Redan efter det tabletterna intagits en kort tid blir
patientens utseende sundare och livligare, och hyn blir
friskare. De röda blodkropparna ökas i antal, liksom
ock deras hämoglobinhalt, blodomloppet stimuleras,
aptit och matsmältning påverkas gynnsamt. Det
allmänna kroppsliga välbefinnandet blir allt bättre och
alla de ovan uppräknade verkningarna av
svaghetstillståndet kunna efter hand helt och hållet försvinna.
Blodbrist är en av de sjukdomar, vid vilka i regel ett
verkligt glädjande resultat kan nås, om blott riktiga
medel användas.
I många fall måste läkare ordinera bruk av den
kraftigare verkande, men giftiga arseniken, vilken i sådana
fall där magen ej tål den tillföres genom insprutning
under huden.
Råd för blodfattiga.
Sol och frisk luft, varm beklädnad samt kraftig föda;
kött, ägg, smör är vad den blodfattige behöver;
dessutom vila, desto strängare iakttagen ju svårare
blodbristen är, men endast i lindrigare fall motion. Allmän
massage eller passiva rörelser äro nästan alltid
välgörande. Ej minst för barn är det av stor betydelse att
så mycket som möjligt vistas i det fria. Luft- och
solbad borde tillerkännas en rangplats på varje skolschema.
Under den varma årstiden bör man medelst lätta, ljusa
kläder bereda dessa tvenne läkande krafter — luftens
och solens — tillträde till kroppen. I synnerhet den som
lider av blodbrist bör vistas så mycket som möjligt i
solen samt sova för öppet fönster.
Djupandningsövningar och gymnastik äro även till stor nytta.
Av födoämnen bör företräde ges åt sådana som
innehålla rikligt med järn och närsalter, såsom frukt av
alla slag: jordgubbar, blåbär, körsbär, äpplen, nötter.
Frukten ätes helst rå, förutsatt att patientens mage är
frisk, och fortäres, väl sköljd, med skalen på.
Grönsaksdiet är till god nytta, jämsides med den kraftiga föda
(se ovan) som måste vara grundläggande. Rågbröd är
bättre än vetebröd; ris är särdeles nyttigt.
Ej sällan är emellertid blodbristen förenad med dålig
mage. För sådana fall är en kur med "Nervogastrol"
(se sid. 49) högeligen att rekommendera.
Om blodbristen ger anledning till eller är förenad
med s. k. nervositet, bör i tillämpliga delar iakttagas
vad som härom säges på annat ställe i denna bok (se
sid. 24).
Om "orent blod" se vidare sid. 66.
Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
mot Blodbrist
Hanaskog den 5 mars 1933.
Jag får härmed meddela, att Prosten Heumanns tabletter har
hjälpt mig att bliva frisk. Genast jag började känna att jag
icke var riktigt kry försökte jag med ett par andra mediciner,
men det hjälpte inte. Så fick jag se i en bok som vi ha
därhemma att där stod om tabletter för blodbrist och bleksot och
jag skickade efter sådana. När jag hade ätit upp 3 burkar så
blev jag bättre. H. J.
Mattmar den 11 juni 1933.
Får härmed på det varmaste tacka Eder för tabletterna n:r
66, de hade en välgörande verkan. Jag är nu fullt återställd.
A. E.Blodomloppsorganen.
Hjärtat är beläget framtill i bröstet, något åt vänstra
sidan, mellan de bagge lungorna, med spetsen riktad åt
vänster. Det är koniskt till formen, något större än
ägarens knutna hand och bildat av kraftiga muskler.
Genom en längsgående och två tvärgående väggar delas
det i fyra rum, förmaken och kamrarna.
Från lungorna kommer blodet genom lungvenerna
till hjärtats vänstra förmak och därifrån till vänstra
kammaren. Vid dennas sammandragning drives blodet
ut i pulsådrorna (artärerna), vilka förgrena sig till
kroppens alla delar. Deras finaste förgreningar, de k.
Fig. 38.
Hjärtats läge i kroppen.hårkärlen, övergå småningom i blodådrornas hårkärl,
genom vilka blodet, vilket nu avgivit sitt syre och upp-
tagit kolsyra m. fl. vid ämnesomsättningen bildade
avfallsprodukter, genom blodådrorna (venerna) ledes till
högra hjärtförmaket. Härifrån kommer blodet in ihögra kammaren och vidare genom lungpulsådrorna till
lungorna. Här avgives kolsyran, blodet syrsattes och
kretsloppet begynner åter.
I blodådrorna uttömmas även, genom de s. k.
lymfkärlen, alla av kroppen upptagna och förarbetade
näringsämnen, vilka sålunda i för kroppen användbar
form genom blodet föras till de olika kroppsdelarna,
där de skola förbrukas.
Våra artärer likna i friskt tillstånd elastiska slangar,
som vid varje slag av hjärtat utvidga sig och vid sin
därpå följande automatiska sammandragning pressar
det från hjärtat kommande blodet vidare.
Följande siffror giva en antydan om, vilken enorm
arbetsprestation som i själva verket utföres av hjärtat
och de övriga blodomloppsorganen.
Hjärtat sammandrager och utvidgar sig," slår",
"klappar", i genomsnitt 70 gånger i minuten, på en timme
sålunda 4,200 gånger, på ett dygn 100,800 gånger och på
ett år 36,792,000 gånger. En sjuttioårings hjärta har
slagit ungefär 2,500,000,000 (2 1/2 milliarder) gånger och
därvid uträttat ett sammanlagt arbete av omkring 56
millioner hästkrafter (å 75 kgm.).
Vid varje slag sätter hjärtat ungefär 100 gram blod
i omlopp, detta utgör under 70 år 250,000,000 liter.
Blodet behöver för sitt kretslopp genom kroppen 29
sekunder, tillryggalägger alltså denna sträcka dagligen 3,000
gånger. Antaga vi, att denna sträcka är 3 meter lång, så
hava ådrorna att under 70 år vidarebefordra 250,000,000
liter blod på c:a 230 millioner meter (jordens omkrets
6 gånger).Åderförkalkning.
Härav finna vi, vilka oerhörda krav som ställas på
dessa organ. Det är klart, att en ansträngning utöver
det normala i längden måste utöva skadligt inflytande
på dem. En långt gående överbelastning av
blodomloppets organ resulterar mestadels i åderförkalkning
(arterioskleros) och stundom, som slutlig följd därav,
"slaganfall".
Ordet "åderförkalkning" torde numera vara blott
alltför väl känt. I fråga om denna sjukdom råder
emellertid dessvärre samma förhållande som beträffande många
andra: man talar om dem först sedan de blivit fullt
utbildade. Mindre känt är dess tidigare stadium, vilket
såsom övergångsform kan fortfara jämförelsevis länge,
nämligen pulsådrornas abnorma utvidgning. F. ö. har
varje stegring, varje påskyndande av hjärtverksamheten
till följd ökat blodtryck, ökning av artärernas arbete och
en, om än tillfällig, utvidgning av dem. Orsakerna till
den större påfrestningen av blodomloppets verksamhet
kunna skifta hart när i det oändliga och till en del
kunna de på grund av vår tids levnadssätt praktiskt
taget knappast undvikas.
Alla nervösa personer — och deras antal är tyvärr
mycket stort — äro lätt utsatta för ofrivillig
upprördhet, varvid blodtrycket och hjärtverksamheten stegras
(slaganfall på grund av starka själsrörelser hos
personer med åderförkalkning).
För mycket drickande kan hos gamla personer
medföra överbelastning ej blott av magen utan även av
hjärtat och blodvågarna. T. o. m. det eljest oförargligavattnet kan hos dem på detta sätt verka skadligt I
samband härmed måste också varnas för alltför riklig
saltning och kryddning; härigenom uppeggas
törstkänslan, och man dricker mera, varvid hjärtats och
ådrornas arbete ökas.
På enahanda sätt verkar överhuvud allt överdrivet
intagande av föda. Födoämnena uppsugas av magens
s. k. chyluskärl, förarbetas och tillföras blodet, därför
är kärlsystemet en god stund efter en riklig måltid väl
fyllt. Överfylles det, kunna skadliga följder av det
ökade blodtrycket uppstå.
Om det skadligt eggande inflytande, som utövas av
alkohol, tobak, kaffe och té, torde icke många ord
behöva sägas, då ju hithörande förhållanden numera äro
för envar väl bekanta. Nämnas bör, att
blodomloppsorganen vid forcerad idrottsövning i hög grad utsättas
för överansträngning.
Alla här ovan omtalade faktorer verka i och
för sig skadligt. Deras följder bliva emellertid både
långvarigare och svårare, om de tillåtas urarta till
Fig. 40.
verkliga levnadsvanor. Att krydda
maten rikligt, dricka för mycket
öl, vin eller spirituösa, förtära
mycket och starkt kaffe eller té,
äta mera och kraftigare än man
behöver, i synnerhet alltför mycket
kött — detta må synas vara
"bagateller", men alla dessa
bagateller tillsammans orsaka mycken
skada. Detta faktum framstår så
mycket mera självklart, om man
betänker att, såsom ovan antytts,
de ifrågavarande organen redan
under sin normala verksamhet äroutsatta för mycket stora påfrestningar. Om av
nyssnämnda anledningar artärerna alltför ofta abnormt
utvidgas, förlora deras väggar allt mer och mer sin
elasticitet. De kunna icke mera sammandraga sig så ofta
och så kraftigt, som de normalt skola göra, och därmed
är åderutvidgningen kronisk.
I detta stadium är sjukdomen redan skönjbar för en
ytlig betraktare. I synnerhet pannans och händernas
ådror framträda skarpt och förete tydliga bukter.
Organismen strävar nu att genom förtjockande av
väggarna och pålagringar på kärlens insida utjämna detta
ådrornas sjukliga tillstånd. Vid stigande blodtryck
utvidgas dessa oelastiska väggar småningom, och kunna
vid mycket högt tryck t. o. m. brista, enär de efter
utvidgningar ej kunna åter sammandraga sig.
Katastrofen — slaganfallet — inträffar oftast på grund av
bristning av något bland de fina blodkärlen i hjärnan.
Blodkärlet brister, och blodet strömmar ut i hjärnan, vilken
därvid i större eller mindre utsträckning
sammantryckes eller förstöres.
En annan form av förhistorien till "hjärnslag" ter
sig på följande sätt: Ett parti av avlagringen å
kärlväggens insida lossnar, föres med i blodomloppet och
fastnar i något fint hjärnblodkärl. Härigenom tilltäppes
detta, och angränsande delar av hjärnan, vilka sålunda
bliva utan näring, inställa sin verksamhet. Men vi veta,
att varje rörelse av våra lemmar: händer, fötter, ögon
o. s. v. genom nerverna dirigeras från hjärnan. Om
en del av hjärnan skadas och mister sin
verksamhetsförmåga, så bliva givetvis de av denna hjärndel
beroende organen urståndsatta att arbeta, och förlamning
inträder.
En annan företeelse är "hjärtslaget", varvid även
plötsliga katastrofala yttringar kunna inställa sig, oftamed dödlig utgång Detta förorsakas ofta av
åderförkalkning eller en fastnad propp i hjärtats egna kärl.
Då ett sådant tillstoppas, förlamas ögonblickligen den
av detsamma närda delen av hjärtmuskeln, och hjärtat
stannar.
Åderförkalkningen är en vida vanligare sjukdom än
mången förmodar. Enligt vetenskapliga auktoriteter
äro inemot 25 % av alla dödsfall förorsakade av denna
sjukdom.
De första tecknen till sjukdomens uppträdande äro:
lätt påkommande psykisk trötthet, påfallande
minnessvaghet, ofta uppträdande huvudvärk samt
svindelanfall. Till dessa symptom sälla sig stundom smärtor i
hjärttrakten. Symptomen kunna i övrigt variera
betydligt, beroende på i vilken kroppsdel
åderförkalkningen förekommer. Har sjukdomen redan blivit
tydligt märkbar, är tillkallandet av läkare en oavvislig
plikt.
En urinundersökning kan ofta giva intressanta
upplysningar.
Vid sammansättningen av Heumanns förbättrade
Aderin har i främsta rummet hänsyn tagits till
sjukdomens huvudorsaker samt dess viktigaste yttringar.
Preparatet utgöres av en sammansättning av gamla,
bekanta och beprövade, helande örter, vilka utöva en
gynnsam inverkan på patientens allmänna befinnande
och, som sagt, till stor del redan sedan gammalt äro
kända och välkända.
Aderintabletterna utöva även i sådant hänseende en
gynnsam verkan, att de reducera blodets viscositet
(friktion mot kärlens väggar) och göra det "halare" och
mera lättflytande. Det. är uppenbart, att härigenom
åstadkommes en avlastning av arbete för både ådrorna
och blodkärlen, genom vilka blodet pumpas, och självaProsten Heumann
Deklaration Natru sulfas 2 75 gr Natru bicarbon 1 S .gr Kaln sulfas 2 5 gr Pol
menth pip 1 6 gr Rhiz calami 1 6 gr Aloe 1 6 gr Natru phosphas 1 gr Im ntri
clorid 30 6 gr Cort frangul 1 6 gr Herb millefol 1 6 gr Rad gentian 1 b gr
Ferros jodid saceh 2Vfc % 16 6 gr Paraffin liquid 0 18 gr M f tabl No 104
Pris pr förpackning Kr. 3 3 0
(Innehåll 104 tabletter )
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning
Bemärk Att observera sid 287
A. - B. L. H E U M A N N & C O.
MUNKBRON 11 — STOCKHOLM
Bruksanvisning- 5 tabletter intagas varje
dag, varav 1 efter frukosten, 2 efter mid
dagen och 2 efter aftonmåltiden For att
underlätta nedsväljandet av tabletterna
kan man skara dem i 4 delar, vilka dar
pfter nedskoljas med någon lämplig drvckpumpen, hjärtat, ty det är naturligtvis lättare att
genom blodkärlens trånga kanaler framdriva en halare
vätska än en som är mera kärv. Med det lättare
arbetet skonas också kärlväggarna, och samtidigt minskas
blodtrycket. Och just blodtryckets abnorma stegring
vid åderförkalkning är en av de väsentliga orsakerna
till slaganfall. När kärlväggarna, såsom ju vid
åderförkalkning så gott som undantagslöst är fallet, äro
överansträngda och svaga, förefinnes alltid risken för
sprängning av ett kärl (slaganfall), och denna risk
Ökas, ju starkare blodtrycket är.
En slang, som blivit spröd, spränges lättare, när en
vätska med starkt tryck pumpas igenom den, än om
vätsketrycket är mindre.
Att en människa åldras, beror till väsentlig del pä
ovan beskrivna kärlförändringar.
Var och en, som överskridit 40-talet, bör åtminstone
en gång om året genomgå en preventivkur med Aderin
för att förebygga för tidigt åldrande. Om också icke
alla de vådor, som förefinnas vid en redan
förhanden-varande åderförkalkning, kunna undgås genom bruk
av Aderin, liksom ej heller medelst något annat
existerande läkemedel, så föreligger dock, enligt vad
erfarenheten givit vid handen, en möjlighet till hjälp genom
förebyggande av sjukdomen.
Råd för arteriosklerotici.1
Mycket alkohol, mycket kött, liksom överhuvudtaget
allt för rikligt ätande och drickande, mycken
tobaksrökning, omåttligt njutande av kaffe och té ävensom
alltför starka andliga och kroppsliga ansträngningar
äro alltid ägnade att skada. Kroppsövningar inom
1 Arteriosklerotici = de som lida av åderförkalkning.måttliga gränser, promenader, någon gymnastik,
djupandningsövningar o. d. äro att anbefalla.
Stor vikt bör läggas vid att avföringen hålles normal,
ty häftiga krystningar vid avföringen äro skadliga för
den sjuke, enär de framkalla blodkongestioner åt
huvudet; de kunna t. o. m. förorsaka slaganfall.
Var och en som lider av förstoppning, även om den
yttrar sig i jämförelsevis obetydlig grad, bör alltså
vidtaga åtgärder för undanröjande av detta obehag. Ett
förträffligt medel äro Prosten Heumanns Balsamiska
Piller (se vidare sid. 73).
Vid slaganfall är följande att beakta.
Ett slaganfall särskiljes från ett svimningsanfall av
annan art redan därigenom, att vid slaganfall huvud
och ansikte till en början vanligen icke bliva bleka
utan antaga en högröd, ofta nästan blå färg. — Läkare
bör ofördröjligen tillkallas. Innan han anländer, kan
man lämpligen företaga nedan antydda mått och steg:
Huvud och kropp placeras högt och alla åtsittande
kläder lossas. Eventuell lösgom avlägsnas. Genom isblåsa
på hjässan och senapsomslag om vaderna söker man
avleda blodet från huvudet. Klokt är oGkså att genom
ett lavemang sörja för riklig uttömning av tarmen.
Längre fram kunna måttligt (34—36° C.) varma bad
vara värdefulla. Inga heta helbad, inga kalla duschar!
Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Åderförkalkning.
Vänersborg den 22 november 1932.
Redan efter intagandet av en sats har jag sedan ej knappast
haft känning av åderförkalkningens hemska verkningar.
G. N.131
Malmö den 27 november 1932.
Jag känner mig kraftigare och arbetet går undan som vid
25-års ålder. Ett hjärtligt tack för Aderin och för boken. J. O.
Grythyttehed den 5 december 1932.
Tack för senaste sändningen av Aderinet jag fick från Eder.
Jag hade tidigare en lindrig hjärnblödning, men blev mycket
bättre av den förra asken... K. F.
Tengene den 11 december 1932.
Undertecknad vill härmed tacka för Aderinet, vilket är den
bästa medicin jag använt mot åderförkalkning. M. A.
Sär na den 11 december 1932.
Jag har förut en gång använt denna medicin och den gjorde
bra verkan. Min ålder är 80 år. K. S.
Skönsberg den 26 december 1932.
Undertecknad har stor nytta av Eder medicin och alla som
jag talat med, som begagnat sig av den säger detsamma, och
mest vill jag rekommendera Aderin för åderförkalknina, den
har hjälpt mig mycket. Jag trodde länge jag aldrig skulle få
någon hjälp för den sjukdomen, men den kom från Heumann
& Co. Jag kan icke mer än giva Eder ett hjärtligt tack! O. P.
Kramfors den 16 januari 1933.
Jag har nu använt Aderin en längre tid och känner mig
betydligt bättre. Jag rekommenderar Eder medicin på det allra
hjärtligaste! A. B.
Strömsbro den 25 januari 1933.
Utmärkt är även Aderin som all annan Prosten Heumanns
medicin. Jag hade många symptomer, värst var svindeln, som
till sist kom varannan dag, då jag måste intaga sängen. Kunde
ej gå utan att ledas av någon, nu arbetar jag, har aldrig
någon svindel om jag blott har Aderin. Tack! J. H.Meselefors den 11 mars 1933.
Härmed sändes ett tack för den föregående medicinen,
Aderin är det bästa jag prövat för åderförkalkning,
rekommenderas till alla. S. F.
Kristianstad den 12 mars 1933.
Eder Aderin är utmärkt, det märker man genast. Har använt
3 burkar förut, bästa betyg för resultatet. K. K.
Biby den 2 april 1933.
Får härmed meddela, att Edra Aderin-tabletter mot
åderförkalkning gjort mig gott, hade förut både svindel och yrsel men
det är borta nu. J. K.
Edsvalla den 6 april 1933.
Vill med största nöje omtala att Edert Aderin mot
åderförkalkning har gjort mig fullt återställd, varför jag
rekommenderar det till alla som lida av åkomman. K. E.
Munkedal den 22 april 1933.
Edra tabletter mot åderförkalkning är den bästa medicin jag
haftt V. A.
Gubbhöjden den 21 maj 1933.
Får tacka så mycket för den medicin som jag fick för
åderförkalkning för den gjorde mig frisk. C. L.
Älvsjö den 5 juli 1933.
Härmed får jag meddela, att Eder medicin är mycket bra.
rekommenderar den till alla, som lida av samma sjukdom som
jag. A. K.
Fegen den 10 juli 1933.
Ett varmt tack för Aderin-tabletterna, som jag fått mig
tillsända. Min 83-åriga fader, som legat en hel vinter och lidit av
svåra yrselanfall är nu i arbete litet dagligen. S. J.LÄS följande allmänt hållna intyg:
Anneröd den 7 april 1933.
Jr tacksam och fullt belåten med Edra mediciner, de äro
värda den bästa rekommendation. M. L
Strömsbro den 9 april 1933.
Jag kan ej i ord uttrycka min tacksamhet för medicinens
utmärkta egenskaper. J. H.
Norrköping den 10 april.1933.
Jag har stort förtroende ty vi ha använt flera sorter av
Prosten Heumanns piller och salva, allt med ett gott resultat
H. A.
Göteborg den 11 april 1933.
Jag är fullkomligt nöjd med Eder medicin och
rekommenderar den till allai som äro i behov av den. A. J.
Tidaholm den U april 1933.
Gott resultat med Edra läkemedet, de verka utmärkt.
J. R.
Hyssna den 27 april 1933.
Edra mediciner äro de bästa jag har använt, klädan gick
bort med detsamma. C. F.
Med anledning av de resultat som vunnits med prosten
Heumanns lakemedel, föreligga tills dato c:a
250.000 tacksamheUskrivélser.Hämorrhoider.
Hamorrhoiderna äro utvidgningar av karlslingan i
den krans av vener (blodådror) som omgiver anus.
Utvidgningarna uppkomma därigenom att antingen
ökat tryck i eller hopklämning av kransens
avloppsvener uppe i bäckenet försvårar dess tömning.
Fig. 41.
Bild. I Normalt tillstånd. Bild II Förhårdnad avföring trycker på blodådern
och forsvårar blodcirkulationen Detta medför en uttänjning av och svaghet i
åderväggarna och på så sått bildas små blodfyllda säckar, s k hämorrhoider
Många ådraga sig detta lidande genom yrke och
levnadsvanor, för mycket stillasittande, for riklig och for
kraftig föda, omåttlig förtäring av alkohol. Kronisk
förstoppning är dock, frånsett havandeskap, den
vanligaste orsaken till denna sjukdom.
Hämorrhoider yttra sig till en början genom klåda
i ändtarmens mynning och smärtor vid avföringen.
De kunna bildas utanför eller innanför (över) slut-muskeln, varvid de i senare fallet på grund av
krystningarna pressas ned utanför densamma, åtstrypas och
bliva ända till plommonstora, hårda och smärtsamma.
(Förloppet vid inklämda hämorrhoider är alldeles
detsamma som vid inklämning av bråck.) Avföringen är
vid hämorrhoider vanligen ytterst plågsam. Om de
brista, uppstår blödning, varvid den sjuke vanligen
erfar tillfällig lindring.
Sjukdomens yttringar i dess första stadium äro
härmed flyktigt karakteriserade. Om patienten redan vid
denna tidpunkt anlitar Heumann-medlen
(Hämorrhoidsalvan och Hämorrhoidal-stolpillerna), så kan han vara
förvissad om snar bättring.
Om hämorrhoiderna gång på gång åter uppträda,
antaga de därmed förenade besvären ofta en ganska svår
form. Ofta är det för den sjuke omöjligt att sitta.
Blödningarna bli ymnigare. Allmän blodbrist kan
uppkomma och lokala inflammationer uppstå, stundom
åtföljda av svårläkta sår och abscesser, vilka någon gång
urarta till ändtarmsfistel, en med rätta fruktad, med
stora obehag förenad sjukdom.
Prosten Heumanns Hämorrhoidmedel utgöras dels
av stolpiller, dels av salva. Bästa och snabbaste verkan
ernås genom att samtidigt använda bägge preparaten.
De verka smärtstillande, den brännande känslan och
klådan försvinna, sårnaderna läkas, svulsterna minskas
hastigt och den sjuke erfar snart en välgörande lättnad.
Naturligtvis har den med erforderliga instrument
(ändtarmsspegel) utrustade läkaren största möjlighet
att fastställa sjukdomens art. I vissa fall är det f. ö.
nödvändigt att tillgripa operation. Är den sjuke över
40 år gammal tillråda vi på det allvarligaste, att läkare
rådfrågas, enär kräfta (blödningar) kan föreligga, var-Nr 35
Prosten Heumann
Nr 36
Hämorrhoidalsalva
Hämorrhoidal-stolpiller
Deklaration 3 S Bismuth subgall 0,9 gr, Anaesthesin 0,6 gr , Perupen 1,5 gr , Pix me
thylen 0,6 gr , Vasehn flav ain 21 gr , Zmci oxid 0 9 gr, Ammonn ichthyolsulfon 1,5
gr, Extr hamamel spiss 3 gr M f ung
Deklaration 36 Bismuth oxijodogall 1,2 gr, Bismuth reaorcin 0,2 gr Extr ratanh 0,5
gr , Natr îchthyolsulf 1,2 gr, Anaesthesin 0,5 gr , Put methylen 0,5 gr , 01 cacao 12,5
gr Paraffin solid 2,1 gr Ceresm 5 3 gr M f supp No 12
N:r 35» Hämorrojdal-salva.
Pris pr förpackning Kr. 1:25
(Innehåll 30 gr )
K:r 36. HämorrojdaLstolplller.
Pris pr förpackning Kr. 2:15.
(Innehåll 12 stolpiller )
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk Att observera sid 287
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning a) Salva: Om hamorroiderna befinna sig utanför undtarmen, bestrykas de val
tvättade sjuka ställena morgon och afton med salvan b) Stolpiller Sedan pappersbobet av
lossnats införes ett pillt djupt in i ändtarmen, lämpligt ar att härvid böja knäna Att börja
med tages ett piller morgon och kväll Sedan
plågorna börjat avtaga, tages endast ett piller öm
dagen (på kvällen), och småningom minskar n
dosen till ett piller Varannan dag, därefter /
var tredje dag, till dess sjukdomen ur havd Pil
lerna skola anbringas efter utförd stolgäng, så d
att de verksamma ämnena få kvarstanna i 1
men så långe som möjligt. Är avföringen hård,"
tages Prosten Heumanns Balsamiska piller nr II,
varigenom ernås lagom lös avföring
vid ögonblicklig operation eller
radium-röntgenbehandling är nödvändig.
Även om den sjuke länge dragits med det onda, eller
om han redan förgäves prövat det ena eller andra
medlet, så är detta ingalunda något skäl till att ge upp
hoppet om bättring. Heumann-medlen kunna med
fullaste förtroende användas. De ha givit de allra
gynnsammaste resultat, t. o. m. där sjukdomen varit
mycket gammal och höggradigt plågsam.
Hämorrhoidal-Stolpiller. Två gånger dagligen,
morgon och kväll, införes ett stolpiller i ändtarmen. Allt
eftersom plågorna giva sig, minskas dosen till ett
piller om dagen (om kvällen), varannan dag, var tredje
dag o. s. v. tills sjukdomen fullständigt hävts.
Stolpillret bör helst anbringas omedelbart efter stolgång,
så att dess beståndsdelar under så lång tid som
möjligt få utöva sin verkan på den tömda tarmen.
Hämorrhoidal-Salva. Om hämorrhoiderna befinna sig
utanför ändtarmen, bestrykas de sjuka ställena
morgon och afton med salvan. Även i detta fall tillrådes
att använda Hämorrhoid-Stolpillerna för att påskynda
förbättringen och hindra det onda att sprida sig.
Den hämorrhoid-sjuke erfar snart nog med plågsam
tydlighet, att hård avföring bereder honom stora
smärtor och förvärrar det onda. Det behöver därför
knappast särskilt betonas, att patienten först och främst
måste sörja för god avföring och, om så erfordras,
använda tjänliga medel härför. Synnerligen lämpliga
för detta ändamål äro Prosten Heumanns Balsamiska
piller, styrkegrad II (se sid. 72), vilka underlätta
matsmältningen och reglera stolgången.Pris pr förpackning:
N:r 12. Styrkegrad I. Kr, 2:25
N:r 13. Styrkegrad II. Kr. 3:35
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.
Bemärk: "Att observera" sid. 287.
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Råd för hämorrhoid-sjuka.
Stolgångsöppningen måste genom ofta upprepade
tvättningar hållas ytterst väl ren. För dess rengörande
efter stolgången får ej användas tidningspapper, utan
endast otryckt papper, helst sanitetspapper, eller ock
vadd. Avföringen kan underlättas genom insmörjning
med vaselin, varigenom anusöppningens väggar bliva
smidigare och bristningar kunna undvikas.
Inklämda (framfallna) hämorrhoidknölar rengöras
noggrant med kokt vatten, insmörjas med vaselin och
tryckas därefter försiktigt tillbaka.
Det kan icke för ofta upprepas, att det är
oundgängligen nödvändigt att med alla tjänliga
medel sörja för daglig, något lös
avföring, och dessutom regelbunden motion. Äro
smärtorna alltför starka för att tillåta kroppsrörelse i
fria luften, kunna tallbarrsbad (se sid. 226) göra god
nytta.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Hämorrhoider.
Onslunda den 6 januari 1932.
Eder salva mot hämorrhoider är det bästa medel som jag
prövat, varför jag vill rekommendera till alla att pröva det.
A. R.
Forsbacka den 15 januari 1932.
Hämorrhoidal-stolpillerna lindrar smärtorna och botar det
onda. Resultatet bättre och bättre. J. E. L.
Rällså den 25 januari 1932.
Får härmed meddela, att Hämorrhoidal-salvan samt
stolpillerna, som jag erhöll voro utomordentligt bra verkande efter
endast någon tids användning. G. L. E.
Rådom den 8 februari 1932.
Ar 1926—1927 blev jag botad av Eder medicin för svåra
hämorrhoider, som jag lidit av en c:a 6—7 års tid. J. L. N.
Strömsbruk den 4 mars 1932.
Som jag för en tid sedan eftersände en burk
Hämorrhoidal-salva, får jag rekommendera den till det bästa, jag är nu fullt
frisk av en enda burk. E. P.
Dalsjöfors den 15 mars 1932.
Jag är tacksam för salvan jag bekom, är nu snart bra efter
flera års plågor och vill jag rekommendera medlet till dem
som lida av samma åkomma. C. E. H.
Lycksele den 6 juni 1932.
Jag får av hjärtat tacka Eder för den utmärkta medicin som
jag har erhållit av Eder för hämorrhoider. Jag har haft denna
sjukdom i 20 år ... A. J.
Asarum den 2 augusti 1932.
Jag tackar för föregående sändning. Jag blir bättre för var
dag. E. A.Hölje den 23 januari 1933.
Jag har lidit av hämorrhoider i 18 år och icke funnit någon
bot, men sedan jag använt en ask av Edra
Hämorrhoidal-stol-piller så blev jag nästan frisk från min sjukdom. Beder Eder
därför vara vänliga sända ännu en ask. A. V.
Höganäs den 10 februari 1933.
Enär jag efter användandet av första asken av Edra stolpiller
blivit bra, vill jag härmed framföra mitt hjärtligaste tack till
Eder, då jag lidit av samma sjukdom i 16 år samt sökt mycket
under tiden utan resultat, vilket jag på heder och samvete kan
intyga. H. N.
Göteborg den 16 februari 1933.
Jag får på det hjärtligaste tacka for
Hämorrhoidal-stolpillerna samt d:o salvan, vilka medel gjorde en snabb verkan.
J. R.
Järnforsen den 27 juni 1933.
Får härmed meddela Eder att jag sedan en lång tid av år
lidit av avföringsbesvär i förening med hämorrhoider. Jag har
nu i ett års tid använt Balsamiska Piller, styrkegrad II, samt
3 askar Stolpiller och får på det varmaste rekommendera denna
medicin till alla som lida av denna sjukdom. Jag är nästan
fullt återställd. G. B.
Skelderviken den 14 juli 1933.
Tack vare Edra Stolpiller har jag gått fri från en operation
vilket annars hade varit oundvikligt. Jag har nu använt 2
burkar och är nu snart fri från sjukdomen, jag tackar Eder
och rekommendera Eder för alla. M. K.
Röstånga den 26 juli 1933.
Jag vill härmed meddela, att det bästa medel jag försökt
för hämorrhoider är Prosten Heumanns
Hämorrhoidal-stol-piller. E. R. P.
Duvhult den 20 september 1933.
Jag får tacka Eder så mycket för salvan och pillerna, som
Ni sände mig, för de ha gjort en underbar verkan... O.L.Åderbråck.
Fig. 42.
Vener på benets yta.
Orsaken till detta onda är att
söka i lokala
cirkulationsrubbningar, varvid stundom även ärftliga
anlag kunna spela in.
Personer, som på grund av sin
sysselsättning måste stå mycket,
bliva lätt utsatta för åderbråck, och
likaså mycket feta personer samt
havande kvinnor, hos vilka
livmoderns tryck försvårar blodets
återflöde från undre extremiteterna. Hos
sålunda disponerade personer ökas
blodtrycket i benens, i synnerhet
underbenens blodådror (vener), dessa
svalla allt mera tills de slutligen
bilda verkliga ansvällningar, skarpt
framträdande mot huden, och
krampartade smärtor inställa sig.
Det är en mycket vanlig
föreställning att så gott som intet kan
företagas mot åderbråck, i synnerhet
när det är att hänföra till ärftlig
belastning. Detta är emellertid
felaktigt. Man kan i regel genom
lämplig behandling mildra eller hejda
åderbråcket. I vissa fall kan
operativ behandling för avlägsnande av
åderbråcket vara att tillråda.
Avgörandet i detta fall kan givetvis
träffas endast av läkaren. Underbenen
böra under dagen stundtals medelst
kan operativ behandling för avlägsnande av
åderbråcket vara att tillråda. Avgörandet i detta fall kan
givetvis träffas endast av läkaren. Underbenen böra under
dagen stundtals medelst lämpligt stöd hållas i vågrätt
läge, och om natten böra fötterna placeras högre än
Åderbråckstrumpor
Fig. 43.
kroppen, vilket kan åstadkommas t. ex. genom klossar
under sängbenen vid fotändan av sängen.
Ett av de bästa medlen är emellertid att bära
elastiska strumpor, vilka ofta rent av överraskande hastigt
åstadkomma bättring. Med sådana går den sjuke utan
möda, och de eljest vanliga obehagen, såsom trötthet i
benen, smärtor, spänningar, kramp etc. förhindras.
Bland elastiska strumpor är en av de bästa somexistera den s. k. Stephanstrumpan, så kallad efter sin
upphovsman, en framstående tysk läkare vid namn
Stephan. Stephanstrumpan är en lätt snörstrumpa,
tillverkad av ett poröst materia] och på insidan försedd
med talrika upphöjningar eller vulster, vilka löpa i
strumpans längdriktning.
Härigenom åstadkommes i de sjuka ådrorna
stödjepunkter, hindra blodets återflöde i dessa, men låta det
strömma obehindrat i de friska ådrorna.
Vi göra läsaren uppmärksam på den å följande sida
förekommande artikeln om åderbråckstrumpa av
glansgarn.
Dr. Stephans
Åderbråck-bandage.
Vid beställning av Dr. Stepnans åderbråckbandager ifyller
man tydligt den i denna bok bilagda bestallningssedeln med
måttuppgifter. Skulle denna beställningssedel saknas,
erhålles den kostnadsfritt på begäran från
A. - B. L. HEUMANN & Co.
Munkbron 11 - Stockholm 2.
Priserna för Dr. Stephans åderbråckbandager aro följande:
Pris pr styck:
Modell 1234 5 6789 10
13.80 21.75 18.76 27.25 13.80 34.- 38 - 27.*o 29.80 25.60
Likvid torde alltid insändas i förskott.
Leveranstid c:a 14 dagar.Bensår.
Om ett åderbråck (se sid. 141) vanskötes, uppstå ofta
djupa och svårläkta sårnader å underbenen. Ådrornas
väggar kunna stundom slutligen brista, varvid någon
gång svåra blödningar uppstå.
Att börja med visar sig ett helt litet sår, vilket
emellertid är särdeles envist och icke vill läkas. Småningom
svullna sårets kanter och i dess mitt framträder var.
Såret blir allt större, och ofta utvidgar det sig så att
det kan täcka en tredjedel av underbenet (se fig. 44
och 45). Stundom bildas flera sår, ofta å båda
underbenen samtidigt.
Denna sjukdom ar icke omedelbart livsfarlig, men
kan förorsaka den sjuke svåra obehag. Nattetid inställa
sig stickande och brännande smärtor, vilka förhindra
sömnen, och om dagen hindras den sjuke i hög grad i
sitt arbete. De i såret bildade, giftiga ämnena inkomma
i blodomloppet; småningom minskas matlusten och
allmänbefinnandet försämras. Om ett sådant tillstånd får
fortfara utan att något åtgöres, blir det till sist
outhärdligt och en verklig pina för den sjuke.
Det är en allmän villfarelse, att man icke bör
hopläka ett bensår. Man tror med orätt, att sjukdomen i
så fall skall "slå sig inåt". Detta misstag torde bero
därpå, att bensår ej sällan läkts helt ytligt; härvid hava
emellertid de sjuka substanserna spritt sig under såret
och sjukdomen i själva verket förvärrats. En sådan
utgång är vid användandet av Heumann-medlen (Pedi-salva och Balsamiska Piller) ej att befara, enär dessa
läkemedel avlägsna de sjuka substanserna och läka
från sårets botten.
I de flesta fall förbises, att utom den utvärtes be-
Fig. 44. Fig. 45.
handlingen av bensår även måste tillses att
ämnesomsättningen stimuleras. Den i synnerhet hos kvinnor i
detta sammanhang ofta uppträdande förstoppningen, ej
sällan förenad med blodbrist, måste särskilt beaktas.
Åtskilliga medel mot bensår utbjudas, vilka sakna
allt värde, enär de ej äro särskilt lämpade efter denna
sjukdoms egenart. S. k. "universalmedel", som angivas
skola bota allehanda krämpor, duga ej för bensår och
äro f. ö. i allmänhet av ringa eller intet värde. Somliga
salvor kunna till en början något lindra smärtorna,
men förorsaka vid långvarigt bruk endast ökat obehag.Uppfinnaren av Pedi-salvan, prosten Ludvig
Heumann, företog årslånga försök med läkekraftiga, men
oskadliga ämnen, innan han till sist lyckades
konstatera, vilka ämnen som voro de lämpligaste, och genom
vilka det slutligen i otaliga fall visat sig möjligt att
grundligt bota det onda. Pedi-salvan innehåller
beståndsdelar, som uppsuga sårets avsöndringar och
förhindra deras sönderdelande, samt småningom
inskränka avsöndringarna och åstadkomma en torr
såryta. De förstörda vävnaderna avlägsnas, såret renas
och lakes från botten.
Den, som beslutat sig för att mot bensår använda
prosten Heumanns Pedi-salva, kommer icke att ångra
sig. Prosten Heumanns Pedi-salva utövar sin helande
inverkan så gott som från första dagen då den
användes. Smärtorna lindras och den outhärdliga klådän
minskas. Förbättringen börjar, och detta sker icke blott
på ytan utan i hela såret.
Även när det gäller bensår är emellertid ett kirurgiskt
ingrepp stundom erforderligt. Härvid rengöras sårytor
na med största noggrannhet, varefter frisk hud pålägges
(transplanteras) från någon annan kroppsdel. Denna
operation utföres i allmänhet med god framgång. Det
är i varje fall tillrådligt att rådfråga läkare för att få
konstaterat om en behandling med salva över
huvudtaget är tjänlig, i all synnerhet som bensår i ej så
sällsynta fall kunna bero på syfilis, i vilka fall
läkarebehandling är absolut nödvändig.
Då, såsom ovan antytts, bensår ofta uppträda i
förening med trög avföring och i själva verket mer eller
mindre kunna vara en följd däirav, är det naturligtvis
av stor vikt att, samtidigt med användandet av
Pedisalvan såsom utvärtes medel, även intaga Prosten Heu-Nr 51
Prosten Heumann
Nr 53
Pedi-salva
Deklaration I Bismuth subgnll 3 7 gr Pix metin len 1 7 gr Anaesthesin 2 gr "Vase
lin flav am 37 gr Zinoi oxid K 2 gr Talcum 6 2 gr Pemgen 1 2 gr M f ui g
Deklaration II Bismuth subgall 4 7 gr Pix methjlen 1 5 gr Perugen 2 gr A iselin
flav am 3r 3 gr Zinct oxid 7 9 gr Talcum 5 9 gr Anaesthesin 2 7 gr M f ung
N:r 51. Pedi-salva I. N:r 53. Pedi-salva II
Pris pr förpackning Kr. 1 85 Pris pr förpackning Kr 2:10
(Innehull c a 60 gr ) (Innehill c a 60 p )
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk Att observera sid 287
A -B L HEUMANN & Co , Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning Fore anbi nigandet av salvan badat, eller tvättas såret foi
varje gang med ljumt kamomilHe Sedan såret noggrant
torkats lagges på detsamma ett stycke forbandsgas ellei
linne på vilket anbringats ett 2—3 mm tjockt lagei
av salvan De första 4—5 dagarna anbungas salvan
endast varje afton på såret Sedermeia bor kamomill
badet och salvan fornyas såväl moigon som afton Utfor
lig bruksanvisning finnes pa omslagspapperet
manns Balsamiska Piller, styrkegrad 1 eller 2 (se nedan
och sid. 68). Detta kan icke tillräckligt understrykas.
Även kan man genom ett lämpligt levnadssätt i hög
grad bidraga till att hålla blodet friskt. Se närmare i
den lilla avhandlingen om Prosten Heumanns
Balsamiska Piller (sid. 70). — Skarpa kryddor måste under
kurens förlopp absolut undvikas.
N;r 13. Styrkegrad It Kr. 3:35
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.
Bemärk: "Att observera" sid. 287.
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Ännu ett gott råd: Om någon möjlighet därtill finnes,
så låt solen och dess ljus få fritt tillträde till det sjuka
stället! Detta utövar en utomordentligt läkande
inverkan.
Dessutom är det synnerligen lämpligt att, i synnerhet
under behandlingens första period, så mycket som
möjligt skona den sjuka kroppsdelen och att sålunda
alltid, när det låter sig göra, intaga sittande eller
liggande ställning, varvid det angripna benet får vila i
horisontellt läge. I själva verket går härigenom ingen
tid till spillo, ty den tid, som måhända förefaller
bortkastad på grund av stillasittandet, ersattes fullt ut
därigenom, att bättringen går raskare och blir
»grundligare.Bruksanvisning för Pedi-salvan.
Innan salvan pålägges, tvättas såret grundligt i
kamomillté. Det torkas genom en lätt tryckning med ren
bomull men får ej gnidas.
På det fullständigt torra såret anbringas ett stycke
förbandsgas eller linne, vilket först bestrukits med
Vedi-salva till ungefär en å två millimeters tjocklek.
Förbandsgasen eller bomullen måste vara något större
än såret
Härefter pålägges ett lätt förband, varöver anbringas
en åderbråckstrumpa eller en trikåbinda. Det är
absolut nödvändigt att strumpan eller den elastiska bindan
anlägges, enär härigenom blodets lopp regleras och
förbättringen påskyndas. Likväl får man icke lägga
förbandet för hårt, enär i så fall blodomloppet i de friska
ådrorna försvåras. Lämpligt är att anskaffa två
strumpor eller bindor, så att den ena kan tvättas, medan
den andra är i bruk.
Under de första fyra till fem dagarna anbringas
Pedi-salvan blott en gång om dagen, varje afton.
Senare behandlas såret med kamomillbadet och
Pedi-salvan såväl morgon som afton.
Beredning av kamomillbad. Kamomillen utövar sin
mildrande inverkan endast i mycket utspätt skick, i
det att ett starkt kamomillté i stället irriterar såret.
För ett kamomillbad tages sålunda ej mera kamomillté
än man kan hålla med tre fingrar (en "stor nypa);
detta övergjutes med en halv liter kokhett vatten,
kärlet tillslutes med lock och teet får stå och draga 10—15
minuter. Härefter är badet färdigt. Det användes till
en början ljumt, men småningom allt varmare och till
sist så hett som det kan fördragas. Många sjuka känna
i början smärtor vid användandet av kamomillbadet;dessa äro dock övergående. Sedan såret väl blivit så
att säga vant vid salvan, utebliva dessa smärtor. Skulle
de dock, vilket i sällsynta undantagsfall händer,
fortfara, bör behandlingen avbrytas på tre eller fyra dagar.
Det kan inträffa att, ehuru såret botats, själva foten
blivit inflammerad. I så fall givas några omslag med
blyvatten eller aluminium-subacetat-lösning (se sid. 227),
varunder behandlingen med salvan avbrytes.
Efter det sjukdomen botats, är det oundgängligen
nödvändigt att fortfarande begagna elastisk binda. Om
detta icke iakttages, kunna svåra obehag uppstå för
den sjuke, i det såret ånyo kan gå upp, vilket
mänskligt att döma kunnat undvikas genom begagnandet av
lindan.
Lämpligt är att anskaffa två bindor samtidigt, så att
den ena kan tvättas medan man begagnar den andra.
Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Bensår.
Odensala den 28 april 1932.
Ett hjärtligt tack for Pedi-salvan. Benet är nu läkt och gör
inget ont fast det förut såg så svårt ut. Jag är verkligen
tacksam! A. N.
Köping den 5 juni 1932.
Pedi-salvan är en salva, som rekommenderar sig själv.
H. N.
Åby den 15 september 1932.
Jag har själv använt dessa läkemedel för bensår och blivit
hjälpt, så jag har rekommenderat dem ... A. R.Tommarp den 4 oktober 1932.
Jag är belåten med Eder salva, den är den bästa jag haft
för bensår. H. N.
Delarg den 18 oktober 1932.
Jag vill nu säga att jag är riktigt nöjd och hjärtligt
tacksam och att jag icke kan med ord säga hur god och nyttig
Eder Pedi-salva har varit för mig. I. T.
öden den 5 december 1932.
Min moder är nu 71 år och har i åratal besvärats av bensår,
vilka dock läktes ibland igen. Men så en gång för ett år sedan,
så fick hon ett så svårt sår. Men på en bekants inrådan
skaffade vi oss Prosten Heumanns Pedi-salva och behandlingen fick
ett glänsande resultat och hon kan gå och röra sig obehindrat
och känner till sin glädje intet mera av det onda och ber på
det hjärtligaste få framföra sitt tack. L. C.
Avesta den 12 december 1932.
Jag kan icke nog prisa Pedusalvan, den är det bästa medel
jag prövat för mitt bensår, som jag nu haft i många år och
vill därför rekommendera den till alla som lida av bensår.
A. B.
Vislanda den 16 februari 1933.
Hjärtligt tack för Eder utmärkta Pedi-salva! Något mer än
10 år har en bekant till mig lidit av ett otäckt bensåv, men
är det nu av en burk så gott som läkt. O. S.
Mölltorp den 6 mars 1933.
Den burk Pedi-salva som vi använt har läkt ett djupt och
stort bensår på en kort tid, varför vi få tacka. J. P.
Lillsjödal den 12 mars 1933.
Har prövat Eder Pedi-salva för bensår och funnit den vara
mycket välgörande. Läker fort och säkert även i svåra fall.
K. A. "M.Mölltorp den 10 maj 1933.
Jag fick en burk Pedi-salva till min dotters ben, hon hade
sökt hjälp förut i Göteborg i två års tid. Såret var i storlek så
att ett kluvet ägg kunde läggas i det och hon hade ingen ro
om nätterna för sveda och värk. Första natten hon hade
rengjort såret och lagt på salvan från Eder fick hon sova gott
hela natten och ingen sveda och värk har hon känt sedan...
J. P.
Husum den 14 maj 1933.
Min nu 80 år gamla far hade bensår i omkring 15 år så
underbenet var nästan svart innan han kom att pröva Heumanns
Pedi-salva tillsammans med Balsamiska Piller n:r 1. Under
kuren kunde ej märkas någon nämnvärd bättring, men sedan
salvan tog slut läktes benet inom kort. Det är 10 år nu sedan
och det är lika läkt och bra ännu, så jag vill på det varmaste
rekommendera medlet till alla som lida av samma åkomma,
som någonting osvikligt underbart. J. S.
Holmsund den 10 augusti 1933.
Härmed får jag sända mitt varmaste tack för den förra
Pedi-salvan som jag bekommit. Jag vill på det bästa
rekommendera denna salva till dem som lida av svåra bensår. G. A. P.
Bettna den 15 augusti 1933.
Har använt Pedi-salvdn och funnit den vara det enda
botemedel som hjälper mot bensår... A. K.
Lugnas den 11 september 1933.
Sänder härmed mitt varmaste tack för Eder Pedi-salva som
fullständigt botat mitt svåra bensår. Jag har under ett års tid
använt många andra mediciner men utan resultat. E. G.
LÄS följande allmänt hållna intyg:
Lingbo den 13 juni 1932.
Var vänlig sänd oss återigen av Edra läkemedel, som äro
till stor välsignelse för de lidande. M. B.Norrtälje den 20 juni 1932.
Man kan icke vara annat än nöjd med Prosten Heumanns
läkemedel. Vi komma alltid att vara nöjda med dem, ty de
äro ovärderliga. A.W.
Rengsjö den 1 juli 1932.
De medel jag förut använt har gjort mycket god verkan och
jag behåller alltså mitt fulla förtroende för Eder medicin.
I. J.
Strömsund den 3 juli 1932.
Edra Heumann-medel äro de bästa i medicinväg, Edra medel
skall jag alltid rekommendera. S. E.
Borås den 7 juli 1932.
Oöverträffat bra Edra mediciner. J. F.
Dals Lerdal den 27 juli 1932.
Mycket nöjd och tacksam för alla de mediciner jag köpt av
Eder många gånger. Beder nu vänligen om det begärda å andra
sidan. E. J.
Säter den 6 augusti 1932.
Har förut använt Prosten Heumanns läkemedel och är
fullkomligt nöjd därmed. De äro underbara. M. E.
Enebo den 6 maj 1933.
Edra mediciner äro de bästa utav alla utannonserade
läkemedel och rekommenderar jag dem med fullt förtroende till
allmänheten. K. E.
Säffle den 10 maj 1933.
Jag har alltid blivit botad av de mediciner jag bekommit
från Eder. D. B.
Karlskoga den 20 maj 1933.
Eder medicin har en speciell förmåga att på ett
utomordentligt gynnsamt sätt till alla delar påverka de svaga och sjuka,
de bästa mediciner jag har prövat. E. A.Kågeröd den 22 maj 1933.
Edra samtliga läkemedel har varit mig till stor nytta, kan
med glädje rekommendera dem till alla som äro i behov därav.
B. A.
Ske den 10 juni 1933.
Jag har rekvirerat medikamenter från Eder och alla äro
synnerligen verksamma, man kan ej få verksammare mediciner...
A. A.
Kjula den 16 juni 1933.
Jag kan med största förtroende rekommendera Edra
mediciner åt alla som äro sjuka. D. S.
Strömsbro den 4 juli 1933.
All Prosten Heumanns medicin är utmärkt! J. H.
Korpilombolo den 10 juli 1933.
Tackar så hjärtligt för all medicin som jag har använt utav
Eder, det är den bästa medicin som jag vet. H. A. J.
Svanensverk den 23 juli 1933.
Jag är storbelåten med Edra utmärkta läkemedel. H. H.
Gölingstorp den 1 augusti 1933.
Jr mycket tacksam för medicinen, den gör underverk.
O. J.
Stockholm den 18 augusti 1933.
Undertecknad har i flera år prövat av Prosten Heumanns
olika läkemedel och har dessa att tacka för liv och hälsa. Även
mina bekanta, som jag ständigt framhåller Edra preparat för
säga detsamma. Särskilt vill jag nämna Nervpiller och
Balsamiska Piller. En ung fru som jag rekommenderat Tolusot och
Bröstte, och som varit på sanatorium ett par gånger om, har
jag flera gånger hört yttra att hon har Prosten Heumanns
läkemedel att tacka för sin återvunna hälsa. Och många
vitsord skulle iaa kunna framhålla. Med tacksamhet. A. L.Njurarna och
urinorganen.
Våra njurar äro tvenne knappt knytnävstora,
bönformiga körtlar, belägna i ländtrakten i höjd med
nedersta revbenet på ryggradens högra och vänstra sida.
De omgivas av ett rikligt fettlager. (Njurarnas läge
framgår av fig. 46 nästa sida, men även av fig. 1 och 4,
sid. 7 och 9.
I en hålighet på njurarnas inre, konkava sida, det
s. k. njurbäckenet, befinna sig 8 till 16 koniskt formade,
av njursubstansen bildade vårtor, vilka
pyramidformigt utbreda sig åt njurens yta. (Se fig. 47.)
Blodet inkommer i njurarna genom njurpulsådern.
Denna delar sig i ett flertal fina grenar, yilka förgrena
sig till en mängd kärlnystan, bestående av mycket fina,
hopslingrade blodkärl. Härigenom åstadkommes en
hastig stegring av blodtrycket, varvid vatten och i
vatten lösta ämnen, i främsta rummet urinsyrade och
fosforsyrade salter, pressas ur blodkärlsslingorna in i
urinkanalerna, vilka utmynna i de nyss omtalade
vårtorna. Härifrån samlas avfallsämnena i njurbäckenet
och föras i form av urin genom urinledarna vidare till
urinblåsan. (Se fig. 46 och 4.)
Att frånskilja vatten och att i övrigt rena blodet är
njurarnas huvudsakliga uppgift. De verka dels som ett
filter, dels som en säkerhetsventil. (Se vidare "Den
diagnostiska betydelsen av urinundersökningar", sid. 194.)
Den arbetsprestation, som kräves av njurarna, ärmycket stor. Allt vårt blod måste passera njurarna för
att filtreras, och därmed också allt vad vi dricka och
även vad vi äta, enär ju all föda överföres till flytande
form och upptages av blodet.
Fig. 46.Fig. 47.
Njure i lodrät
genomskärning
Fig 48
Blodkarls
nystan i
njuren
(mycket stark
förstoring).Blås* och njursjukdomar.
Bland hithörande sjukdomar skola först avhandlas
de, som mest allmänt förekomma, nämligen katarrer
och njursten.
Katarrer — ordet härstammar från ett grekiskt ord,
soni betyder droppa, rinna — kunna uppstå överallt,
där slemhinna finnes. En typisk företeelse är därvid,
att slemhinnan på grund av retning, inflammation,
avsöndrar mera slem än i friskt tillstånd. Var och en
känner väl till den sjukligt ökade slemavsöndringen
vid näskatarr (snuva). I förevarande fall är det
blåskatarr och katarrer i njurbäckenet och oirinledama,
som äro föremål för vår behandling.
Blåskatarr, kan, liksom många andra sjukdomar, vara
antingen akut, d. v. s. plötsligt uppträdande och
vanligen förenad med feber, eller kronisk, d. v. s. varaktigt
kvarblivande eller med vissa mellantider alltjämt
återkommande. I sin akuta form yttrar den sig stundom
genom smärtsam, ihållande urinträngning, en
brännande känsla vid kastandet av urinen; aldrig saknas
däremot avsöndring av slem, vita blodkroppar och
njurceller. Den akuta katarren kan, om den vårdslösas,
övergå i kronisk form. Detta sker i regeln nästan
omärkligt, smygande: de akuta symptomen avtaga i
intensitet och bliva stundom Så obetydliga i
förhållande till de föregående plågsamma smärtorna, att den
sjuke kanske helt och hållet förbiser dem. Men
småningom — ibland plötsligt, t. ex. vid förkylning eller
vid retning av blåsan genom alkohol, kryddor, för kalla
drycker o. s. v. — göra sig smärtorna såväl som övriga
symptom åter kännbara. Oftast är emellertid den
kroniska blåskatarren (liksom f. ö, även den akuta) direkt
förorsakad av sjukliga förändringar i urinapparaten.En vanlig, indirekt orsak hos äldre män är
försvagning: av blåsans muskulatur eller förtjockning och
elasticitetsförlust hos dess väggar, vilken ger sig
tillkänna antingen genom försvårad eller ofullständig
tömning av blåsan eller också genom ofrivillig avgång
av urinen, i synnerhet nattetid.
Katarrer i njurbäckenet och urinledaren härröra
antingen från allmän infektion (detta särskilt hos barn)
eller från sten- och grusbildningar (hos äldre personer).
Fig. 49.
Njurstenar i naturlig storlek. Uringrus.
Vi skola längre fram återkomma härtill. Sjukdomens
yttringar te sig till en början tämligen oskyldiga, men
böra absolut redan på ett tidigt stadium noga beaktas;
om man i rätt tid söker bot, undgår man oftast svåra
lidanden, ty många njurbäckenkatarrer, som icke tidigt
få sin- riktiga behandling, övergå till kronisk form.
Varje människas urin innehåller bl. a. salter och
andra fasta ämnen, i synnerhet karbonat, fosfat samt
urinsyra och dess salter, i löst form, vilka på denna
väg, tack vare de friska njurarnas verksamhet,
avlägsnas ur kroppen. Om på grund av bristfällig funktion
av njurarna urinen undergår sjukliga förändringar,
så avskilja sig dessa lösta ämnen så att säga på samma
sätt som pannsten bildas ur vattnet i en ångpanna.
Människokroppens "pannsten" består av ytterligt små.Fig. 50.
Bild I-
Blåsvåggar-na i genomskärning
starkfc förstorade
A=Urin
B=Blåsans
slemhinna
C=Ådror
Bild II Samma blåsa
vid blåskatarr
Slemhinnan har under
gått en sjuklig for
ändring och utstöter
överskottet av celler
i urinen Ur de
svullna ådrorna vandra
vitablodkroppar(E),
vilka även trånga in
i urinen Av de med
urinen uppblandade
sal terna avsätta sig
kristaller (D)
Genom dessa upp
blandningar verkar
urinen grumlig
Bild IIL Helhetsbild
av en fylld urinblåsaNr 16
Prosten Heumann
Orter, mo\ Blåskafarr
och Njurlidande
Dekla*ahoi Frutt jh seol 4 1 jrr Herb equibet 4 1 gr
Rhiz ojilami 4 1 gr Rad asparag 4 1 gr Rad levistic
4 1 gr Rhiz vaierian 4 1 gr Pol betul 4 1 gr Fol
bucco 4 1 gr fort frangul 4 1 gr Herb grindel 4 1 gr
Rad sarsaparill 41 p Iruct petrosehn 4 1 gr Herh
hern-iar 4 1 gr Fruct foenic 13 75 gr Fruct juniper 27 5
gr Fol uvae ursi 27 5 gr Lign santah rubr 27 j .gr
Kalu acet 0 38 gr Aetherol <=assafr 0 07 gr
M * tabl No 15
Pris pr förpackning: Kr 2:45
Noggrann bruksanvisning på varje forpackninq
Bemärk Att observera sid 287
A.-B. L. HEUMANN &Co.
MUNKBRON 11, STOCKHOLM
Bruksanvisning* En halv tahlett overgjutes
med % liter kokande vatten, omrores och
får stå att draga under en kvart i övertäckt
karl Därefter silas J;eet och tillsattes, om man
sa önskar, något socker Teet drickes kallt i
små klunkar då och da under dagens loppför blotta ögat osynliga, fint pulverformade delar, som
småningom samla sig till klumpar av nästan ett
knappnålshuvuds storlek. Man talar härvid om s. k.
uringrus (se fig. 49). I detta stadium gör sig sjukdomen
först kännbar. Då och då erfar den sjuke trängningar
och smärtor vid kastandet av urinen, vartill längre
fram sällar sig en tryckande och brännande känsla i
urinrörets mynning. I all synnerhet ligger misstanken,
att urinsten föreligger, nära till hands, när besvären i
blåsan och urinrörét tydligt stegras vid kroppsrörelser,
men försvinna under natten. Ofta nog beaktar
patienten ej tillräckligt detta förhållande, utan tror att det
rör sig endast om övergående obehag.
Vi måste emellertid på det allvarligaste tillråda, att
redan på detta stadium hjälp sökes, då det onda eljest
alltjämt blir värre.
När uringrus avgår i större mängder, blir urinen
ofta bemängd med blod, slem, ja stundom t. o. m. var.
Får grusbildningen fortgå, uppstår snart nog blås- och
njursten, d. v. s. stenartade kroppar av intill en ärtas
eller en hasselnöts storlek, ibland ännu större (se fig.
49). Stenarna kunna uppstå i njurarna, men i de allra
flesta fall bildas såväl grus som stenar i njurbäckenet.
Om nu en sten på vägen från njuren (njurbäckenet)
till blåsan fastnar, så blir urinledaren tilltäppt, och
så uppkomma dessa med rätta fruktade anfall av njur
stenskolik. Den sjuke erfar den starkaste
urinträngning i förening med ytterst svåra smärtor, ofta
åtföljda av illamående med uppkastningar, ja. t. o. m.
svimningsanfall, dock endast i sällsynta fall förbundna
med livsfara. Dessa störningar utöva en mycket
skadlig inverkan, och i allmänhet uppstår härav en
njurbäckeninflammation, vilken i sin tur kan få de mest
ödesdigra följder.Nr 17
Prosten Heumann
Tabletter mot Blåskar
och Njurlidande
Deklaration I Aloe 0 6 gr, Theobromm natr salicyl 1,85 gr Extr kava kava 0,6 gr ,
Phenyh sahcvl 1,2 gr Extr frangul 1,2 gr, Bulb scill 1,2 gr, Fruct jump 4,3 gr,
Talcum 0,33 gr M f tabl No 24
Deklaration II Acid sahcyl 1,9 gr, Hexamethylentetramin 13,1 gr, Sacch lact 4 7
gr Bolus alba 3 7 gr Talcum 0,50 gr, Paraffin liquid 0,05 gr Gelatin alb 0 05 gi
M f tabl No 48
Pris pr förpackning Kr. 3:75
( Innehall 24 tabl No 1
( Innehåll 48 tabl No II )
Bemärk Att observera sid 287
A -B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning Man tager dagligen efter frukosten
2 av de vita tabletterna No II, efter middagen 2
av de gula tabletterna No I och efter kvällsmaten
åter 2 av de vita tabletterna No II
For att underlutta nedsväljandet kunna tabletterna
sondeidelas med en kniv och nedskoljas med en
klunk vattenEtt viktigt hjälpmedel för konstaterandet av
blås-och njursjukdomar är en noggrann urinundersökning.
Abnorm lukt, alkalisk reaktion, närvaron av trippel
fosfater eller av ett påfallande stort antal vita
blodkroppar tyder oftast på att sjukdom eller retning hos
blåsan föreligger. Om själva njuren angripits,
förefinnes också i mikroskopet njurepitelier eller
njurcylindrar.
Även för Eder läkare är en noggrann
urinundersökning oumbärlig, enär i vissa fall operativ behandling
erfordras.
Med Prosten Heumanns Örter mot Blåskatarr och
Njurlidande bjudes den sjuke ett medel, som medför
lindring och i många fall leder till bot, så t. ex. vid
blåskatarr, besvär vid urinering och ett flertal andra
urin-, blås-, sten- och njursjukdomar. Detta örtmedel
utgöres av finskurna blad, blommor, stjälkar och rötter
av vissa växter, vilkas läkande inverkan sedan
gammalt är känd och erkänd. Genom intagande av ett
av-kok härpå (ört-té) livas, underlättas och regleras
njurarnas verksamhet, stenarnas och grusets avgång
underlättas och nybildning av sten försvåras och
förebygges. Vid blåskatarr löses det sega slemmet, den svullna
och inflammerade slemhinnan befrias från de vid
densamma häftande avsöndringarna, och
retningssymptomen mildras. Urinen flyter rikligare, humöret blir
bättre, allt efter som smärtorna lindras, och aptiten
återkommer.
Prosten Heumanns Tabletter mot Blåskatarr och
Njurlidande. Särskilt vid smärtsamma blåskatarrer
tillråda vi att, till understödjande av ört-téets
verkningar, intaga Prosten Heumanns Tabletter mot
blåskatarr och njurlidande. Detta gäller i all synnerhet
sådana fall, där sten redan bildats. Dessa tabletter av-söndra vissa kemiskt verksamma ämnen, som göra
urinsalterna mera lättläsliga. Tack vare denna sin
egenskap befordra de stenarnas upplösning, underlätta
de allt mindre stenarnas avgång samt motverka
nybildning av sten. Det är bevisligt, att sådan urin, som
utsatts för påverkan av beståndsdelarna i dessa tabletter,
längre förblir steril och längre motstår sjukliga
förändringar än annan urin; om inflammerade ställen
förefinnas i urinväggarna eller om dessa äro utsatta
för retningar, är detta förhållande naturligtvis av
största betydelse.
Den som lidit av njursten, vet blott alltför väl, att
plågorna och anfallen nära nog undantagslöst
återkomma. Han bör därför icke låta sig nöja, när med
Heumannmedlens hjälp ett anfall lyckligen överståtts.
Om det också ej är nödvändigt att ständigt intaga
dessa medel, så bör dock ingen, som lider av någon
blås- eller njursjukdom, underlåta att tid efter annan
genomgå en Heumannkur. Redan den angenäma käns
lan av att han i så fall sannolikt förskonas från en
upprepning av anfallen och plågorna ger honom riklig
ersättning för den relativt obetydliga utgiften.
Råd för sjuka.
Alla kraftiga ansträngningar, såsom jordbruksarbete,
bergbestigningar, längre marscher, bärande av tunga
bördor o. s. v. böra undvikas. För förkylningar (våta
fötter, långvarigt uppehåll i kall och fuktig luft) bör
man omsorgsfullt akta sig. Varma (men ej kalla!) bad,
sol- och ljusbad äro att anbefalla, enär de liva hudens
utdunstning och därigenom avlasta njurarna en del av
deras arbete
Salt och kryddad mat bör i möjligaste män undvikas,liksom också rökt kött av alla slag. Den lämpligaste
dieten under kuren består av mjölk, ris, potatis, färsk
ost, frukt, grönsaker, sylt, makaroner, potatisbullar,
pannkakor (icke rättika, pepparrot, lök). Lämpliga
drycker äro friskt, men ej iskallt vatten, fruktsafter,
Ramlösavatten och té. Alkohol bör fullständigt
undvikas.
Vid smärtsamma anfall tages ett varmt sittbad eller
anläggas heta degar eller omslag på blås- och
njurtrakten. Varm dryck fortares i riklig mängd (hett vatten
med saft eller svagt té av Prosten Heumanns örter,
kamomill eller fläder).
Om en s. k. akut njurinflammation konstaterats av
läkare, måste man ytterst noggrant undvika allt, som
skulle kunna förorsaka retning av njurarna, i första
hand alltså allt vad kryddor heter, all salt och retande
föda. För att underlätta njurarnas arbete kan man söka
genom varma bad (tallbarrsbad se sid. 226) eller
svettning bidraga till vätskeutskiljande. I sådana fall
föreskriver läkaren ofta en inskränkning av dieten till
enbart mjölk. Värme och stillhet (till sängs) är av största
vikt.
Vid blåskatarr är värmen en huvudsak. En elektrisk
varmkudde eller ett hett krus (butelj) lägges på
underlivet, och samtidigt drickes så mycket hett vatten (saft
och vatten, svagt té) som möjligt. I detta fall drickes
alltså Prosten Heumanns Ört-té hett, något svagare än
vanligt och i största möjliga kvantiteter.
Härigenom och med hjälp av prosten Heumanns
tabletter blir urinen mindre koncentrerad och alltså
mindre retande.
Stundom iakttager man ofrivillig urinavgång,
särskilt under natten (s. k. inkontinens). Patienten bör i
dessa fall dricka om dagen, men ej på aftonen efterkl. 6. Orsaken till åkomman är hos barn ofta s. k.
"adenoida vegetationer", ansvällningar i svalgets tak
bakom näsan. I så fall har barnet svårt att under
sömnen andas genom näsan som normalt, utan sover med
öppen mun, ofta med snarkning och anfall av
nattskräck. Läkarebehandling är nödvändig.
Orsakerna till inkontinensen kunna f. ö. variera. Ofta
äro de att söka i en försvagning eller förlamning av den
s. k. slutmuskeln. I sådana fall kan bot ej erhållas
enbart genom bruk av prosten Heumanns medef, utan
dessa kunna endast i någon mån understödja själva
huvudbehandlingen. Denna åter består antingen i en
med största tålamod och uthållighet genomförd, i
veckor eller månader varande behandling med
elektricitet, eller i att patienten får bära en apparat som gör det
möjligt för honom att under en längre tid ligga torrt.
För detta ändamål kunna vi anbefalla den med flera
patenterade anordningar försedda, av mångfaldiga
läkare prövade
Intyg betr. medlen mot Blåskatarr och Njurlidande se sid. 169.
Urinal=apparaten »Wota».
Denna apparat användes vid ett stort antal
kommunala sjukhus, uppfostrinjgsanstalter och barnhem. Vid
den stora universitetskliniken i staden Miinchen hava
med hjälp av denna apparat under de senaste
månaderna åtskilliga hundra "vätare" befriats frän sin
besvärliga åkomma. En dylik apparat betalar oftast sig
själv på kort tid tack vare den stora inbesparing av
tvätt som den möjliggör. — Här må endast i korthet
nämnas ett par av "Wota"-apparatens huvudsakligaste
fördelar:1. Urinbehållaren sluter fullkomligt tätt till utan att
likväl klämma eller åtsnöra.
2. Tätningen är så tillförlitlig at"t apparaten icke
läcker ens om patienten ligger på den, eller vid orolig
sömn vänder eller kastar sig i sängen.
3. Apparatens ändamål är icke blott att spara tvätt,
den avser därjämte att småningom befria patienten
från hans åkomma. Det är allmänt bekant, huru
fördelaktigt det inverkar på en "vätare", om han under
någon längre tid kan få ligga
torrt. I det stora flertalet fall
lyckas det på detta sätt,
förutsatt att patientens diet är
gynnsam, att bliva kvitt vätandet på
c:a tre månader, varefter
apparaten icke vidare behöver
användas. Det klenhetstillstånd,
som i regel förorsakats av att
patienten långliga tider måst
ligga vått, börjar i allmänhet
gå över redan när man börjar
använda apparaten; detta i sin
tur underlättar i och för sig
förbättringen. "Wota"-apparaten
finnes i olika storlekar för
personer av båda könen (även för barn över 4 år).
Noggrann bruksanvisning medföljer varje apparat.
Medicinska auktoriteter hava uttalat sig
utomordentligt lovordande om "Wota"-apparaten. Särskilt
framhålles apparatens obetydliga tryck och fullständiga
täthet även hos de svåraste "vätare". — Apparaten kan
erhållas genom A.-B. L. Heumann Co., Stockholm 2.
Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid sjukdomar i Njurar och Blåsa.
Stockholm den 4 september 1932.
Edert Örtté var det bästa jag använt, det vill jag
rekommendera alla, som lida av blåskatarr. E. S. M.
Glommersträsk den 13 september 1932.
Underteckna är fullständigt återställd från blåskatarr
medelst Prosten Heumanns örtté... I. N.
SÖrbytorp den 20 september 1932.
Jag är fullkomligt nöjd med medicinen, den bästa jag har
fått. Jag har sökt mycket och varit på sjukhus, men detta var
bäst. Jag rekommenderar den till alla sjuka. H. J.
Robertsfors den 19 oktober 1932.
Eder medicin som jag använt har hjälpt mig så jag blivit fri
från äggvita, varför jag är synnerligen tacksam ... E. J.
Örbyhus den 27 oktober 1932.
Återigen ett tack för Eder utmärkta medicin. Känner nu
ingenting av min blåskatarr... S. L.
Surte den 8 december 1932.
Får härmed meddela, att jag är befriad från det obehag jag
hade med att kasta vatten efter användandet av Edra
läkemedel mot blåskatarr och njurlidande. A. G. C.
Broddbo den 4 januari 1933.
Jag får härmed meddela, att jag är fullt återställd från
njursten. Edra tabletter och té äro förträffliga, kunna
rekommenderas till allmänhetens bästa. E. J.
Säter den 24 januari 1933.
Edra medel mot blås- och njurlidande äro osvikliga vid akut
blåskatarr. Har använt dem år 1922 och ej haft något återfall
av blåskatarren. U. L. Linköping den 28 januari 1933.
Jag beder Eder att genom dessa få rader på det
uppriktigaste få framföra mitt tack för den goda hjälp" jag har fått
för mina svåra plågor. Jag har haft njurlidande med svår
njursten, men genom Prosten Heumanns läkemedel har jag
fått hjälp och blivit botad. Jag har förut varit intagen på
lasarett. När en bekant visade mig på Prosten Heumanns
läkarbok, så beslöt jag mig för att pröva dessa örter och
Tabletter och redan efter den första satsen kände jag mig
bättre. Jag har också rekommenderat dem for några bekanta,
som lida av samma onda och enligt deras utsago är det
det enda som har hjälpt dem, varför både jag och samtliga
bekanta få på det varmaste rekommendera dessa ypperliga
läkemedel. B. F.
Södertörns Villastad den 2 februari 1933.
... Och så får jag tala om vad som hände mig för 3 år sedan.
Jag fick nämligen då blåskatarr, mycket svårt, läkaren sade
att jag skulle opereras, men då vände jag mig till Eder och
erhöll då de läkemedel som hjälpte så att jag på 14 dagar var
alldeles bra och är det nu fortfarande, så nog har jag orsak
att tacka för dessa läkemedel och därför skall jag alltid
rekommendera dem. Jag var då 72 år, just den farligaste åldern.
C. F. M.
Mörby den 8 mars 1933.
Jag får varmt tacka för den förra medicinen mot blåskatarr,
det var den bästa jag intagit, är nu fullt återställd. J. J. ö.
Hamneda den 13 mars 1933.
Min fru lider av njurgrus. Då hon efter lasarettsvistelsen
fortfarande ansattes av sjukdomen började hon intaga Edra
örter och piller mot njurlidande och dessa har hjälpt henne
mycket, hon känner sig för närvarande nästan frisk igen.
C. S.
Ånstaberg den 5 april 1933.
Jag provade i fjol Edra tabletter mot blåskatarr och blev
frisk! H. J.Mariestad den 8 april 1933.
Känner personer som använt Eder medicin mot njur- och
blåskatarr och blivit botade från svåra lidanden. Må Gud rikt
välsigna Eder och Eder verksamhet för lidande människor.
Med största tacksamhet. A. F.
Bofors Bruk den 15 april 1933.
Medicinen är den bästa jag haft för min sjukdom! A. L. B.
Husarö den 11 juni 1933.
Jag får på det hjärtligaste tacka för den utmärkta medicin
som blev mig tillsänd. Av endast en sats örter och Tabletter
har min flicka enligt läkarens utlåtande blivit alldeles frisk
från sin inflammation i urinvägarna. Jag får på det varmaste
rekommendera Eder medicin till alla! W. L. Å.
Hälsingborg den 4 augusti 1933.
Jag har förut i år fått mig tillsänt örter och tabletter mot
blåskatarr och framför härmed mitt varma tack för den
verkan nämnda medicin åstadkommit på min urinåkomma, som
jag lidit av i flera år. B. C. A.
Långö den 16 augusti 1933.
Genom en bekant har jag fått kännedom om Eder medicin.
Jag har lidit av njurgrus, urinen har varit blodblandad. Jag
har nu använt en sats enl. recept n:r 16 och 17, örter och
tabletter mot blåskatarr och njurlidande och nu märkes ej något
grus och urinen har blivit klar... C. A. L.
Bureå den 19 augusti 1933.
Sänder härmed ett meddelande till Eder för att uttrycka min
tacksamhet för Edert läkemedel. Har lidit ett år av blåskatarr,
har även vistats på sjukhus tills jag för snart ett år sedan blev
av en god vän underrättad om Edert läkemedel. Jag började då
med Eder medicin och nu är jag fullt återställd och slipper de
gräsliga plågorna som jag fick utstå. Har även tagit en sats
till för att ha det till hands om så skulle behövas. Får nu på
det hjärtligaste tacka Eder för medicinen, som verkligen hjälpte
mig från denna sjukdom som både tog mina krafter samt
humör. Känner mig nu som en ny människa. A. L.Vattensot.
Den vätskemängd, som en fullvuxen människa i
genomsnitt dagligen tillför kroppen, utgör normalt c:a 3
liter. Lika stor mängd avgår genom utdunstning,
transpiration, stolgång och urin. Hjärtat skall sörja för att
hela denna vätskemängd pumpas genom kroppen,
under det njurarna hava till uppgift att filtrera vätskorna,
d. v. s. skilja det för kroppen användbara från de
ämnen kroppen icke kan tillgodogöra sig. Den
ovannämnda normala vätskemängden överskrides
emellertid av icke så fä människor, och detta ej endast vid
enstaka tillfällen utan blott alltför ofta. I de flesta fall
anpassar sig kroppen utan mera påfallande besvär efter
de högre anspråk som sålunda ställas på dem. Ju
större vätskemängd, som tillföres kroppen, desto mera
avgiver den också.
Hos många individer överansträngas emellertid
organen småningom på grund av den alltför starka
påfrestningen, och sjukdomssymptom börja uppträda. Sjuka
njurar frånskilja oftast för litet vatten; följden härav
blir att urinmängden minskas och vätskan kvarstannar
i kroppen. Till en början söker kroppen utjämna denna
minskning i njurverksamheten därigenom att hjärtats
arbete ökas; härvid drives visserligen mera blod genom
njurarna och mera urin avgives, men hjärtat skadas.
Hjärtat förmår utföra det ökade arbetet endast genom
att öka sin muskelmassa, varav sålunda följer "för stort
hjärta". Härigenom förvärras emellertid det
ursprungliga onda, njurarnas svaghet, vilket i sin ordning
återverkar på hjärtat: en "circulus vitiosus" (skadlig
kretsgång) uppstår.I andra fall utgår sjukdomen från försvagad
hjärtverksamhet, vilken förr eller senare återverkar på
njurarna så att blodstockningar uppträda i dessas kärl.
Stundom bliva endast njurarna, ibland endast hjärtat
angripet av sjukdomen.
En särskild företeelse uppträder i alla händelser slut
ligen vid denna sjukdom; det icke frånskilda vattnet
kvarbliver i kroppen, stundom även giftiga (toxiska)
ämnen. Vattnet uttränger i kroppens vävnader; de här
vid uppkommande ansvällningarna benämnas vanligen
vattensot.
Denna visar sig i allmänhet först å underbenen,
stundom i ansiktet, vilket får ett mer eller mindre blekt,
glansigt utseende, varjämte
de undre ögonlocken svullna
till formliga påsar.
De ofta förekommande
ansvällningarna vid
fotknölarna och på fötterna bero på,
att vattnet sjunker nedåt.
De kännas mjuka och
svampiga. Om man trycker på
dem med fingret, kvarbliver
en stund en fördjupning;
detta är ett särskilt känne
tecken på att vattensot är
för handen.
Vattnet kan också samla
sig i kroppens håligheter. Vid bukvattensot uppgår
vätskemängden icke sällan till flera liter.
Utgjutningar i brösthålan orsaka andnöd, vatten i
hjärtsäcken hindrar hjärtverksamheten. Härvid kan
sjukdomen stundom framskrida så långt att vattnet
måste avlägsnas genom operation, om man ej lyckas av-
Fig. 52.
Svullet ben vattensot
For att bättre framhäva skill
nåden ar det andra benet
tecknat normalt.Nr 68
Prosten Heumann
Pulver mofr VaiiensoJ
Deklaration Theobromin natr sahcyl 6,7 gr, Nfitni berz 1,2 gr, Herb adon >emal
1 2 gr, Hexamel hy lentet ranun 2,4 gr, Bulb scill 1,4 gr, Fruct junip 10,1 gr, Aethe
rol sassafras 0,25 gr, Aetherol jump 0,25 gr, Aetherol petroxolin 0,25 gr , Menthol
0,25 gr M f plv D r in caps amyl No 40
P r
förpackning K r. 5: 35
(Innehåll 40 caps amyl )
Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.
Bemärk: "Att observera" sid. 287.
A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning: 2 kapslar 2 ggr.
dagligen (efter frukost och middag). Skulle
ännu på tredje dagen icke någon riklig
urinavsondrmg infinna sig, tagas 2
kapslar 3 ggr. dagligen (efter frukost,
middag och kväll). Efter varje
intagning drickes K liter vatten. Kapslarna
nedsväljas hela med en klunk vatten.
värja faran genom att i rätt tid bekämpa vattensoten
med lämpliga medel.
Vid sammansättningen av de Heumannska
läkemedlen hava vattensotens alla orsaker omsorgsfullt
beaktats. De Heumann-medel, som anbefallas vid vattensot,
verka reglerande på njurverksamheten och underlätta
å andra sidan för hjärtat en återgång till normal
verksamhet. De Heumannska preparaten bidraga sålunda
till att hjärtat åter fylles och tömmes med normala
tidsmellanrum.
Prosten Heumanns Pulver mot Vattensot har i talrika
fall visat sig vara ett medel med synnerligen god
verkan, oberoende av vad som varit sjukdomens upphov.
Vid intagandet av detta preparat erfar den sjuke redan
efter kort tid en kännbar lättnad, och svullnaderna
minskas.
För dem, som lida av vattensot, är det av stor vikt,
att salt så långt möjligt är utéslutes ur födan samt att
avföringen bibehålles riklig och att stolgången
försiggår utan svårighet. I så fall avgår vatten även genom
ändtarmen. Ett förträffligt medel härför utgör Prosten
Heumanns Balsamiska Piller n:r 2 (se sid. 73).
Vid vattensot, liksom vid alla rubbningar i njurarnas
verksamhet, bör man ej underlåta att låta ingående
undersöka urinen (se sid. 194). Läkaren — vilken alltid
bör tillkallas — erhåller härigenom en viktig hjälp.
Den vattensjuke bör iakttaga samma levnadssätt, som
anbefallts för den, vilken lider av njurlidande (se sid.
165). Avledningen av vattnet kan därjämte befordras
genom svettkurer och massage._
Med anledning av de resultat som vunnits med prosten
Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a
250.000 tacksamhetsskrivelser.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Vattensot.
Lyse den 4 januari 1933.
Jag finner Prosten Heumanns medel mot vattensot utmärkt
och vill jag rekommendera det till alla som lida av denna
sjukdom. A. 0.
Essvik den 28 mars 1933.
Jag känner mig mycket bättre redan tack vare Prosten
Heumanns preparat. Det är just detta söm jag blivit bättre av. Jag
får härmed giva Eder ett hjärtligt tack. N. A. B.
Getinge den 3 maj 1933.
Jag kan inte nog värdera Edra läkemedel, de göra
underverk. K. L.
m
Sörforsa den 21 augusti 1933.
Jag är tacksamt nöjd med Prosten Heumanns medicin. Har
blivit botad från vattensot m. fl. fel... A. O. H.
Vem är i behov av det vitaminrika
näringspreparatet RÖVAS E ?
Framför allt den, som år överansträngd eller
under tillfrisknande efter en sjukdom. »Rovase»
formar genom sin mängsidiga och utsökta
sammansättning hastigt stimulera och stärka kroppens alla
levnadsfunktioner. Vid nervositet och trötthet
gör en »Rovase»-kur synnerligen stor nytta. Vidare
ar »Rovase» särdeles lämpligt såsom dletntiring
vid lungsjukdomar, magsjukdomar,
Åderförkalkning, timnesomsättningsslukdomar. Men
även den, som år frisk eller tror sig vara frisk/
borde genom en några dagars »Rovase »tillförsel
så ofta som möjligt skaffa sin kropp ny livskraft.
Se sidorna 277—284.
Ämnesomsättningen
och dess sjukdomar.
När ett stycke antracit brinner, förenar sig under
utvecklande av eld antracitens kol med luftens syre: kolet
oxideras, förbrannes, varvid bildas kolsyra, vatten och
slagg. Men viktigast är det värme, som utvecklas.
I människokroppens underbart sinnrika maskineri
finna vi en företeelse, som i mycket liknar antracitens
förbränning och tillgodogörandet av det därvid
utvecklade värmet. Bränslet, antraciten, är den föda vi taga
till oss. Med hjälp av matsmältningsorganen
frånskiljas födans användbara beståndsdelar och bringas i
sådan form, att de kunna upptagas av kroppen och
överföras till blodomloppet. Med blodet föres näringen till
alla kroppens delar och förbrännes i de olika organen
av det inandade syret. Härvid alstras kroppsvärme och
energi, vilken sätter oss i stånd att utöva vår dagliga
verksamhet.
De för vår näring viktigaste ämnena äro kolhydrat
(mjöl, stärkelse, potatis, socker) fett och äggvita (i
mjöl, kött och ägg). Av dessa är det i främsta rummet
kolhydraterna och fettet, som alstra värme, varvid de
förbrännas till kolsyra och vatten. Äggvitan tjänar
huvudsakligen till att uppbygga och underhålla
kroppen, så t. ex. bestå våra muskler huvudsakligen av
äggviteämnen.
Alla liknelsert halta ju mer eller mindre, och när vi
jämföra människokroppen med en maskin, så stämmerdetta ej heller helt och hållet. Maskinen utnyttjar
nämligen sitt bränsle endast för utförandet av en
arbetsprestation, icke alls till sitt eget underhållande och
fullkomnande. Kroppens maskineri däremot använder
en del av den tillförda näringen (bränslet) till att ända
in i minsta detalj nybygga förbrukade delar av
organismen och avlägsna det, som förbrukats, varigenom
kroppen under en viss tidrymd helt och hållet förnyas.
Likväl vilja vi fasthålla vid vårt exempel. I en kamin
eller en ångmaskin bildas slagg. Ett likartat
förhållande återfinnes i kroppen. Födans icke förbrännbara
beståndsdelar avgå genom ändtarmen såsom exkrement
och å andra sidan bildas, såsom redan nämnts, såsom
förbränningsprodukter kolsyra, vatten, urinsyra m. m.
Kolsyran utandas genom lungorna och urinsyran
bortföres genom njurarna med urinen; vattnet avskiljes
genom såväl lungor och hud som genom urin och
avföring. Dessutom uppstå vissa andra avfallsämnen,
gasformiga, flytande och fasta, lösta i vattnet. Dessa avgå
i huvudsak genom urin och avföring.
I det föregående hava vi sett, att sjukliga rubbningar
kunna uppträda i nästan alla organismens funktioner,
liksom att en del därav kunna fastställas genom
urinundersökningar (se sid. 195). Detta är även fallet
beträffande ämnesomsättningens sjukdomar.
Dessa rubbningar uppträda dels vid näringsämnenas
upptagande (t. ex. vid sockersjuka), dels vid
avfallsprodukternas utskiljande (t. ex. vid gikt och
reumatism).
Sockersjuka (Diabetes).
Det väsentliga vid denna sjukdom är, att kolhydraten
(stärkelse, mjöl, socker) icke bearbetas tillräckligt föravgivande av de slutliga avfallsprodukterna urinsyra
och vatten, eller med andra ord icke fullständigt
utnyttjas för kroppens näring, utan få avgå med urinen i
form av icke förarbetat socker. Allt efter mängden av
det med urinen avgående sockret kan sjukdomens grad
bedömas. Urinen kan innehålla från 0,05 % till 10, ja
t. o. m. 12 % socker, och den dagliga urinmängden kan
stiga från 1 liter till 3, 5, ända till 20 liter; vikten av
det avgående sockret kan belöpa sig till 10—50—100—300
upp till 1,000 gram. Starkt sockerhaltig urin
efterlämnar fläckar på kläderna. Mången upptäcker först
genom förekomsten av dylika fläckar, att någonting icke
är som det bör —1 att han är sockersjuk.
För den sockersjuke är — det ligger i sakens natur
— av stort intresse att genom konstaterande av det
avgående sockrets vikt tid efter annan förskaffa sig
visshet om, huruvida hans tillstånd undergått
förbättring eller försämring. Detta sker genom av kompetent
person utförd urinundersökning.
Den som konstaterats lida av sockersjuka, skall
därför ej tro att det är nödvändigt att därefter ideligen
låta på nytt undersöka urinen. Ännu mindre bör han
själv befatta sig med dylika undersökningar. Sådant
är enbart av ondo, ty om man ständigt låter tankarna
kretsa kring sjukdomen och oupphörligt oroar sig över
den konstaterade sockerhalten känner man sig lätt, till
bekymmer för sig själv och måhända obehag för andra,
mycket sjukare än man i själva verket är. En
undersökning exempelvis var tredje vecka är fullt
tillräckligt för att man skall kunna följa sjukdomens
förlopp.
I och för en urinundersökning bör följande iakttagas:
1) All urin, som kastas under ett helt dygn (24
timmar) tillvaratages.2) Den sammanlagda urinmängden mätes.
3) En del av denna urin lämnas för undersökning.
Sockersjukans symptom äro mycket varierande. De
äro att hänföra dels till sjukdomens orsaker (nervösa
lidanden eller sjukdom i ett eller annat organ), dels
till graden av själva sjukdomen.
Sockersjukan kan yttra sig i allmän kroppslig
svaghet, onaturlig törst, klåda i huden, karbunklar,
matsmältningsrubbningar, diarré, förstoppning,
uppkastningar, hjärtsvaghet, tuberkulos, friska tänder falla ut,
brand uppträder i en tå eller fot. Den sockersjuke
faller med sin försvagade organism betydligt lättare än
en frisk människa offer för sjukdomar, som eljest utan
svårighet kunnat övervinnas.
Sockersjukan har ända tills för ett par år sedan
ansetts, så gott som obotlig. Numera äga vi i insulinet ett
medel mot sjukdomen, som visat sig vara av
utomordentlig gynnsam verkan i de fall, då det kan komma
till användning. Härom kan endast erfaren läkare
avgöra.
Varje sockersjuk person måste f. ö. underkasta sig en
sträng, varaktig, av läkare ledd, medikamental och
dietisk behandling.
Råd för njur- och blåssjuka.
Den sockersjuke bör skaffa sig riklig rörelse i frisk
luft och sörja för lämplig vård av sin kropp.
Så vitt möjligt böra själsliga ansträngningar
undvikas.
För att hålla avföringen normal böra Prosten
Heumanns Balsamiska Piller (se sid. 70) regelbundet
användas;*.Gikt och reumatism.
En av de vid digestionen ("matsmältningen")
uppstående avfallsprodukterna är urinsyran. Denna medföljer
till en början blodet och frånskiljes senare, om kroppen
är frisk, genom njurarna; såsom redan namnet
antyder, förefinnes den i stora kvantiteter i urinen.
Urinsyran är svårlös
lig i vatten, i
synnerhet om dess temperatur
är lägre än kroppens.
Om blodets
urinsyrehalt är abnormt stor,
så avsätter sig urinsy
ran i fina, smala
kristaller, vilket sker i
synnerhet på sådana
ställen som äro särskilt
utsatta för avkylning,
såsom t. ex. öronmusslan, fingerlederna, stortårna,
knälederna eller sådana delar av kroppen som på grund av
väderleksförhållanden m. m. blivit avkylda: ryggen vid
starkt regnväder, höfterna vid liggande på kall och våt
mark o. s. v. Genom de nålformiga urinsyrekristallerna
uppstå härvid de smärtor, vilka i dagligt tal
benämnas giktsmärtor.
En eller ett par dagar före ett giktanfall erfar den
sjuke vissa känslor av obehag, hans humör blir dåligt,
matsmältningen oregelbunden. Dessa förebud kunna
visserligen stundom utebliva, men plötsligt, i allmänhet
omkring midnatt, inställa sig häftiga smärtor i en
stortå. Dennas leder bliva styva, huden blir spänd och röd
och ytterst känslig vid varje beröring. Även det
lättaste tryck, såsom t. ex. av ett lakan eller dylikt, plå-
»Giktknolat»
Fig. 53.gar den sjuke. Ofta stegras plågorna i rent av olidlig
grad och den sjuke får en känsla som om sjudande beck
hälldes i hans tå. Anfallen kunna avbrytas av kortare
eller längre uppehåll, men inställa sig allt oftare och
bliva allt mera ihållande.
Så länge smärtorna begränsa sig till stortån, talar
man om podager. Efter hand griper emellertid gikten
omkring sig även till andra leder, och vid mera var-
Fig. 54.
»Giktknolar». Gikt i ganska framskridet stadium.
aktig sjukdom kunna de av urinsyran bestående
gikt-knölarna tydligt konstaterats invid olika leder, i
synnerhet på fingrarna, vilka härvid svullna och krokna.
(Se fig. 53.) Mycket ofta påträffas små knölar på
öronen. Dessas innehåll kan utkramas och vid kemisk
undersökning fastställas vara urinsyra.
Vid s. k. muskelreumatism inställa sig, om en
kroppsdel utsattes för drag eller kyla, smärtor i
muskulaturen. Vid rörelse sammandrager sig den angripna
muskeln under dova smärtor, Efter ofta återkommande
förkylning kan muskelreumatismen bliva kronisk, i
synnerhet om den är lokaliserad till skuldror, länder
eller rygg.
Ännu plågsammare och dessutom farlig är den akuta
ledgångsreumatismen. Denna uppträder först såsomplötsligt återkommande smärtor och ömhet i samt
styvhet och ansvällning av lederna, varvid oftast knä- och
fotleder, men även skuldra, armbåge eller någon annan
ledgång bruka angripas, liksom stundom handens och
fingrarnas leder.
Ds angripna
lederna kunna
endast med stor
svårighet röras.
Den sjuke erfar
smärtor, som
kunna komma den
starkaste man att
jämra sig. I
allmänhet inställer
sig feber, vilken
kan bliva
mycket hög. Vid
sjukdomens svårare
stadier blir den
sjuke urståndsatt
att röra sig och
blir ibland under
månader
hjälplöst fängslad vid
bädden.
Vid den småningom börjande och under år eller
årtionden tilltagande s. k. kroniska ledgångsreumatismen
missbildas och förstyvas ledgångarna, särskilt i höften,
händerna och armarna. Understundom skrapar och
knakar det i lederna känn- och hörbart vid minsta rörelse.
Urinsyran visar sig sålunda vara en högeligen
obehaglig fridstörare i den mänskliga organismen. Och då
den fria urinsyran, såsom ovan antytts, är utomordent-
Fig 55.
Gikt, reumatism och
ischias i bild.
ligt svårlöslig, är det förenat med stora svårigheter att
åter avlägsna den ur kroppen, sedan den en gång
avsatts i fast form och satt sig fast på ett eller annat
ställe. Det har emellertid lyckats att upptäcka ämnen,
som kunna med urinsyran ingå kemiska föreningar,
vilka äro mångfaldiga gånger lättlösligare i vatten än
urinsyran, något som vid sammansättningen av Prosten
Heumanns Tabletter mot Gikt och Reumatisk Värk
omsorgsfullt har utnyttjats. I första hand användes detta
läkemedel för att upplösa urinsyreavlagringar i
urinvägarna, men det har visat sig utöva en gynnsam
verkan även vid giktsjukdomar. En Heumann-kur har även
till uppgift att åstadkomma stegrad verksamhet hos
lever och njurar och därigenom motarbeta nya
ansamlingar av urinsyra, verka smärtstillande och mildra
febersymptom. Prosten Heumanns tabletter kunna
alltså med fullt berättigande på det varmaste
rekommenderas för gikt och reumatiska sjukdomar av alla slag.
Ett utomordentligt och i hög grad smärtstillande
utvärtes medel är Prosten Heumanns Liniment mot Gikt
och Reumatisk Värk. Med detta insmörjes rikligt den
sjuka kroppsdelen och linimentet ingnides kraftigt, tills
huden rodnar och en brännande känsla inställer sig.
Vid denna behandling försvinna i allmänhet plågorna
redan efter kort tid eller minskas i hög grad.
Frotteringarna fortsättas med lämpliga mellanrum, tills
patienten blir fullständigt fri från smärtorna. Efter varje
behandling måste de ingnidna ställena genast omlindas
med en ylleduk. Enär Prosten Heumanns Liniment
självfallet icke innehåller några som helst giftiga
ämnen, är det naturligtvis även vid långvarigt bruk
fullständigt oskadligt.
Vid akuta sjukdomsfall får massage dock icke
tillgripas, utan endast fullständig vila och värme.Nr 33
Prosten Heumann
Nr 34
Tabletter och Linimenl- mof
gikh och reumatisk verk
Dellarahor 33 Tinct rapsici Heumann 50 pr 01 camphorae aether 20 4 pr Methjl
salic\I 4 fr Aetherol jump e hpno 4 gr Aetherol rosmarin i 0 8 gr Aetherol thymi
0 8 gr M f liniment
Deklaration Tabletter I Acid sahcjl 0 75 gr Hexamethylentetrarmn 4 8 gr Fruct
jump 3 7 gr Bolus alba 1 85 gi Talcum 0 9 gr M f tabl l*o 24
Declaration Tabletter 11 Acid aoetjlsahcyl 21 6 gr Cinchonidin sulfas 1 1 gr
Aloe 2 15 gr 1 ruct jump 2 15 gr Cort eimhon 5 4 gr M f tabl No 72
N:r 33. Tabletter. N:r 34. Liniment.
Pris pr förpackning Kr. 3:60 Pris pr förpackning Kr. 1:50
(Innehall 24 tabletter ) (Innehall c a 80 gr )
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk Att observera sid 287
A -B L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm
Bruksanvisning Tablette) Moigon och atton dagligen 3 tabletter av den
Haa och till middagen eftci mattn 2 tabletter av den roda forpackningen Ta
bletterna ned«.koljas med en klunk \atten utan att tuggas Kunna de ej svaljas
hela sönderskäras de med en kniv i fleia bitai Liniment Man haller litet
av lmimentet i handen och Irotteiar därmed kiaftigt det värkande stallet
tills det rodnar och starkt
brannei Eftei gnidnmgen
skall det sjuka stallet genast
täckas med \add eller en
ylleduk Ingmdningen ater
uppiepis \ id behov, tills
smai torna upphora_
Om man önskar avlägsna icke blott de plågsamma
symptomen utan även deras orsaker, kan detta givetvis
ske endast genom att de skadliga substanserna
frånskiljas ur kroppen. Härför utöva Prosten Heumanns
tabletter en mycket gynnsam inverkan. Givet är ju att
de i kroppen ofta i ganska stora mängder samlade
skadliga ämnena icke upplösas på en dag. För att kuren
skall göra verkan måste sålunda tabletterna intagas
under någon tid framåt.
Förutsatt att ens pekuniära förhållanden tillåta det.
bör man givetvis dessutom genomgå en bad- eller
sanatoriekur. En långvarig sådan är av mycket stor nytta
för de flesta reumatiska åkommor.
Råd för gikt- och reumatismsjuka.
Synnerligen olämplig föda utgör exempelvis salt och
rökt kött, salt sill, buljong och först och främst alla
inre djurorgan, såsom lever, njurar, etc. Lämplig diet
erhålles genom samma födoämnen som anbefallts för
njursjuka (se sid. 165).
Varma tallbarrbad (se sid. 226), elektriska ljusbad eller
varmluftsbad äro av god verkan. Sedan smärtorna äro
överståndna, är det synnerligen lämpligt att massera
den sjuka kroppsdelen, varefter den någon tid bortåt
skyddas genom varm duk eller dylikt.
Vid giktanfall insvepes den angripna kroppsdelen i
vadd. Så snart som möjligt efter det anfallet är
överståndet bör den sjuke lämna sängen och åter låta den
angripna kroppsdelen arbeta, överhuvudtaget bör den
giktsjuke genom flitig kroppsrörelse sörja för livlig
blodcirkulation, varigenom avlagringen av urinsyra
försvåras.
För att eftertryckligt understödja kurens verkan är
det lämpligt att samtidigt med intagande av ProstenHeumanns Tabletter mot Gikt och Keumatism genomgå
en "blodreningskur" medelst Prosten Heumanns
Balsamiska Piller (se sid. 71 och 72). Den reglering av
avföringen dessa åstadkomma, är av största nytta för
ernående av förbättring, och de balsamiska pillerna bidraga
därjämte i hög grad till att snabbt avlägsna ur krop-
Pris pr förpackning:
N:r 12. Styrkegrad I. Kr, 2:25
N:r 13. Styrkegrad II. Kr. 3: 35
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk "Att observera " sid 287
A.-B. L. HEUMANN & Co, Munkbron 11, Stockholm
pen de genom tabletterna upplösta
urinsyreföreningarna. Dessutom inverka de icke endast härigenom
blodrenande utan även befrämjande av matsmältningen och
tarmens verksamhet i övrigt. De äro alltså till stor
nytta för nerver, mage, tarm och allmänbefinnande.
Den som har anlag för gikt eller reumatism bör
åtminstone en gång om året genomgå en Heumann-kur.
Av stor nytta är också att regelbundet intaga Prosten
Heumanns Balsamiska Piller. (Sid.- 71 och 72) eller att
genom intagande av Serasal (sid. 18) underlätta
cirkulationsorganens verksamhet.
Under giktkurens förlopp är det slutligen lämpligt att
varje dag intaga en knivsudd dubbelkolsyrat natron.
Härigenom mildras även åtskilliga skadliga följder av
oriktig diet, varför detta medel är särdeles tillrådligt
för personer med känslig mage.Capsicin=Plåster.
En del av de verksamma beståndsdelarna i Prosten
Heumanns Reumatism-liniment förekomma här i form
av ett plåster. Denna form av medel mot reumatism
är ju både bekväm och omtyckt. Vid användande av
plåstret har man känslan av att den värkande
kroppsdelen får ett visst stöd, och samtidigt lindras
smärtorna.
Beställning kan insändas till A.-B. L. Heumann & Co.,
Stockholm 2. Pris 1 kr.
Noggrann bruksanvisning åtföljer varje plåster.
Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns lökemedel
vid Gikt och Reumatism.
Varberg den 2 juni 1932.
Jag får härmed meddela Eder att jag mottagit Eder medicin
och finner den vara av allra bästa slag. Min värk är
försvunnen som genom ett trollslag, jag försökte all möjlig smörja,
men ingenting hjälpte, men nu är jag utan värk, varför jag
vänligen tackar Eder. C.
Hällefors den 21 juni 1932.
Får tacka så hjärtligt för Eder medicin, som gjort mig
fullkomligt bra efter intagandet av 2 satser. C. A. N.
Holmsjö den 27 juli 1932.
Är tacksam för Prosten Heumanns Liniment. Hade värk inne
i handen och den försvann efter några gånger. O. K.
Fröstena den 17 november 1932.
Jag får härmed meddela, att jag mottagit Eder medicin och
funnit den välgörande och tror att den är av det bästa slag,
ty jag kan nu gå inne utan käpp, jag har förut sökt mycket
men utan resultat H. A.Malmberget den 10 december 1932.
Förra sändningen var helt enkelt underbar, därför tackar
jag Eder! T. S.
Stockholm den 2 januari 1933.
Jag, undertecknad, har sökt mycket i flera år och fått många
olika behandlingar för min sjukdom, men inget har hjälpt mig.
Men Eder medicin för gikt och reumatism är den bästa, har
rekommenderat den och skall även göra det för alla jag träffar,
som jag hör äro sjuka. Får nu hjärtligt tacka Eder för Eder
präktiga medicin. I. S. E.
Ramvik den 9 januari 1933.
Jag rekommenderar Edra tabletter och liniment mot gikt och
reumatism. Jag blev fri från min värk i höften efter den första
satsen jag tog. Jag är 72 år. Jag hoppas att alla som lida av
denna sjukdom anlita Prosten Heumanns läkemedel. M. N.
Göteborg den 10 januari 1933.
Hjärtligt tack för den medicin jag fick mot reumatism. Det
var för min far, han låg till sängs och kunde inte flytta sig för
svår värk och redan efter första dagen så blev det bättre och
är han nu alldeles bra. Tabletterna äro bra att ha till hands
när reumatismen kommer höst och vår. I. J.
Skärplinge den 13 januari 1933.
Jag har stort förtroende för Edra tabletter mot gikt och
reumatisk värk tillsammans med Balsamiska Piller. Det är ingen
annan medicin som hjälper mig. Innan jag började med Edra
tabletter, så kunde jag icke lämna sängen för jag visste icke,
hur jag skulle kunna gå och likadant värkte det i händerna så
jag fick knölar, men nu sedan jag börjat med Eder medicin,
så kan jag gå och reda mig lite själv... H. K.
Hällnäs den 21 januari 1933.
Jag får hjärtligt tacka Eder för tabletterna samt linimentet
mot gikt och reumatism och får jag på det hjärtligaste
rekommendera dem. Har blivit alldeles frisk så jag kan vara i skogs»
arbete från tidigt på morgonen till sena kvällen. Tack för snar
bättring, alldeles frisk, hjärtligt tack! J. L.Skogatorp den 22 januari 1933.
Sänder Eder mitt hjärtliga tack för den medicin som jag fick
från Eder, den var mycket bra verkande på mitt onda. Värken
hade jag fått i låret och ryggen, det värkte så benet blev
lamt. Första gången jag smörjde så var det som ett balsam, så
därför vill jag rekommendera det till alla som lida av detta
onda. Jag är 65 år. K. N. V.
Tannefors den 23 februari 1933.
Jag är mycket tacksam för medicinen jag bekommit från
Eder, är nu mycket bättre från min reumatism, medicinen gör
underverk. K. S.
Bänka östergård den 30 februari 1933.
Jag får tacka för de tabletter jag skickade efter som redan
gjort mig betydligt bättre, gikt och reumatism-tabletter, det
var de bästa som jag prövat för min reumatism. B. A.
Hamneda den 13 mars 1933.
En fru som bor strax intill mitt hem har under en 20 års tid
lidit av reumatism i armar och ben och har hon försökt alla
slags medel mot denna sjukdom, men dock utan resultat. På
min inrådan köpte hon av Edra tabletter och liniment och har
hon redan efter en sats blivit mycket bättre. Efter dessa
iakttagelser har jag funnit Eder medicin vara den bästa som kan
tänkas och tillförlitligare än annan medicin, som visserligen
kan åstadkomma en tillfällig förbättring men ej har samma
återuppbyggande verkan som Eder medicin. Jag både har och
skall rekommendera Eder medicin till så många jag kommer i
tillfälle därtill. C. S.
Attarp den 3 april 1933.
Ett tack för boken som jag fick och medicinen, den var den
bästa jag haft fast jag försökt mycket. Jag har sökt för min
värk i en 20 års tid, men utan att erhålla någon förbättring.
N. L.
Skillingaryd den 10 april 1933.
Jag får härmed meddela, att jag använt mig av Edra tabletter
mot gikt och reumatism. Jag har en längre tid lidit av
svullnader i arm- och fotleder, detta har urartat sig till knölar
av olika slag, jag var nära urståndsatt att såväl arbeta som
gå. Sedan jag använt mig av några stycken askar känner jag
mig fullt återställd, vilket härmed tacksamt erkännes. G. K.
Ansås den 18 april 1933.
Jag vill härmed sända en tacksamhet till Eder för det
välgörande Linimentet samt de utmärkta pillerna. Jag led utav
svår reumatisk verk, men efter en 10 dagars behandling av
Edra läkemedel avtog värken och nu efter en månad är jag
fullt återställd som förut, så jag vill rekommendera det till
alla och envar som har värk.
Visby den 6 maj 1933.
Undertecknad ber att få meddela Eder, att för ett år sedan
ådrog jag mig en svår reumatisk värk i nacken. Jag kan ej
beskriva vilken känsla natt och dag med huvudvärk. Efter att
ha försökt olika mediciner, men till ingen nytta så kom jag
över Eder bok »Prosten Heumanns Läkemedel». Efter att ha
använt Edra tabletter mot gikt och reumatism blev jag
fullkomligt fri från den svåra känslan och kan därför rekommendera
dem till en var, som lider av reumatisk värk. Jag giver
Eder därför full rättighet att låta en var veta ovanstående,
som lider av den plågsamma sjukdomen. C. H.
Ockelbo den 9 maj 1933.
Vill härmed bringa Eder ett hjärtligt tack för de från Eder
sända Tabletterna och Linimentet mot gikt och reumatism, som
lindrat mitt lidande efter mer än ett 10-tal år... B. N.
Häggenås den 28 maj 1933.
Ett hjärtligt tack för giktmedicinen jag fick i vinter, jag
blev alldeles bra... K. B.
Trollhättan den 6 juni 1933.
Prosten Heumanns Tabletter och Liniment äro mycket bra
för reumatisk värk. Jag som knappast kunde gå, nu är jag bra
och kan gå. M. B.
Struma.
Struman yttrar sig som bekant i en än mjuk,
deg-artad, än hård ansvällning på halsens framsida. Den
tar merendels jämförelsevis måttliga proportioner, men
i många fall blir svulsten mycket stor och orsakar
t. o. m. andnöd.
Denna sjukdom uppstår genom abnorm tillväxt av
den s. k. sköldkörteln. Vad som orsakar den torde ännu
ej vara med visshet fastställt. Att struman, såsom
tidigare antogs, alltid härleder sig från smitta genom
dricksvattnet, är väl ej sannolikt; i städerna dricker
hela befolkningen av
samma vatten, men blott ett
relativt fåtal får struma. Å
andra sidan inträffar det,
att hela byar lida av
struma och att även
nyinflyttande personer angripas
därav. Exempel givas på
familjer, vars medlemmar
leva spridda men dock förr
eller senare alla angripas
av denna sjukdom.
Har strumasvulsten
hunnit antaga större
dimensioner, kan den avlägsnas
endast genom operation. Men
om man redan vid
sjukdomens första början
vidtager lämpliga åtgärder mot
den, så förefinnes utsikt till
att det onda skall kunna
Bild I två normala kortelkammare
i sköldkörteln
Bild II sjukligt förändrade körtel
kammare vid strumahävas smärtfritt och utan risk. Ett gott medel är
Prosten Heumanns Medel mot Struma, vilket är avsett att
ingnidas i huden över det sjuka stället.
Alla som ha anlag för struma böra undvika allt som
kan bidraga till blodöverfyllnad i halsen: trånga
kragar, högljudda rop, mycken sång, blåsinstrument,
krystning vid stolgång, tunga bördor, starkt framåtlutat
huvud under arbetet m. m.
Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel
vid Struma.
Billesholms gruva 5 april 1933.
Jag har använt 3 burkar Prosten Heumanns salva mot
struma och är nu snart återställd, därför vill jag på det
hjärtligaste tacka och rekommendera salvan till alla som lida av
denna sjukdom. H. O.
Prosten Heumann
Drklaiahov Amyl tntici 3 gr, Glycenn 27,1 gr,
Aetherol citronell 0,15 gr, Aqus 1,25 gr, Kala
jodid 3,5 gr M f ung
Pris pr förpackning Kr. 1: 50
(Innehåll c a 35 gr )
Noggrann bruksanvisning på varje forpackning
Bemärk "Att observera" sid 287
A.-B. L. HEUMANN & C o.
MUNKBRON 11, STOCKHOLM
Bruksanvisning: Ingnid det sjuka stället med litet av
salvan 2 gånger dagligen.Den diagnostiska betydelsen av
urinundersökningar.
I vad mån är det möjligt att genom urinundersökning
kontrollera de inre organen?
Om en maskin, av vad slag den vara må, skall arbeta
riktigt, och framför allt om den ej skall i förtid slitas
ut, är det nödvändigt att ägna den ett oavbrutet och
omsorgsfullt övervakande. Av stor vikt är, att skador
botas så fort de uppstå, utan ringaste dröjsmål, eller
allra helst förebyggas, så att icke omfattande
reparationer bliva nödvändiga eller hela maskinen blir
alldeles oanvändbar.
Det finnes emellertid en maskin mera komplicerad än
någon av människor uppfunnen: det är människan
själv.
Man har ofta jämfört människokroppen med ett
urverk eller en annan precisionsapparat, varvid man
särskilt hänvisat på nödvändigheten av en oavbruten
kontroll av det mänskliga maskineriet. Likväl har
medvetandet härom, dessvärre, ännu icke genomträngt alla.
Ännu finnas många, många människor, som icke ha en
aning om huru nödvändig denna kontroll är och vilka
enkla medel som stå till vårt förfogande för
övervakandet av några bland våra viktigaste inre organ.
"Man kan ju ändå inte se sig själv invärtes", säger
mången, och tror saken därmed vara klar. Men detta
är, såsom vi skola se, en stor villfarelse, liksom det är
fullständigt oriktigt att tro att man icke kan
konstatera förefintliga felaktigheter hos en maskin på annat
sätt än genom att plocka sönder den helt och hållet.Många rubbningar i det mänskliga maskineriet kunna
sålunda avslöjas oeh lokaliseras genom en
undersökning av urinen.
En dylik undersökning kan ofta vara till
utomordentligt god hjälp vid fastställandet av förhandenvarande
inre rubbningar, vilket i själva verket är lätt
förklarligt, om man betänker att allt vårt blod under sitt
kretslopp måste passera njurarna för att där avlämna
kroppens avfallsprodukter. Urinen kan sålunda med visst
fog sägas hava utgjort en del av blodet.
I vad mån kunna nu dessa inre rubbningar
fastställas genom en urinundersökning? Svaret härpå gives i
korthet uti nedanstående rader.
Urinen och dess diagnostiska egenskaper.
Såsom på annat ställe i denna bok (se sid. 178)
omnämnts, utgör urinen en av de viktigaste
avfallsprodukterna vid ämnesomsättningen. Den kan sålunda icke
bestå enbart av vatten, utan innehåller alltid, även hos
den friska människan, åtskilliga andra ämnen, i
främsta rummet syror och salter, såsom urinsyra, kreatinin,
saltsyra, svavelsyra, fosforsyra och deras föreningar
med kalium, kalk och magnesium. Dessa den normala
urinens beståndsdelar äro kända, och man vet också, i
vilka mängder de böra förekomma i normal urin. Om
någon eller några av dem saknas eller förefinnes i
större eller mindre mängd än normalt, så föreligger
alltså ett tydligt tecken på att icke allt är som sig bör
i kroppens inre. Stundom föreligger sålunda en
rubbning i ämnesomsättningen, så att vissa ämnen icke
förarbetas i behörig ordning. I åtskilliga fall kan man
redan av en urinundersökning direkt sluta sig till,
vilket organ som är sjukt. Så t. ex. torde det väl varaallom bekant, att sockersjukan ger sig till känna genom
förekomsten av socker i urinen, och att vid flera
njursjukdomar urinen innehåller äggvita. Numera torde väl
knappast någon sjukdom av detta slag behandlas utan
regelbundna urinundersökningar, enär ju dessa äro det
enklaste och tillförlitligaste medlet att utröna, huru
svår sjukdomen är, om den befinner sig på återtåg
eller håller på att förvärras, och om en pågående
behandling ger eller icke ger önskat resultat. — Om
andra ämnen, såsom blod, galla m. m., kunna påvisas i
urinen, är det icke alltid möjligt att omedelbart sluta
sig till vilken sjukdom som föreligger, men
urinundersökningar är även i detta fall till avsevärd hjälp vid
diagnosen.
I vilket fall som helst är det sålunda tydligt, att
läkarens arbete högst väsentligt underlättas genom en
urinundersökning.
För att förebygga misstag må emellertid uttryckligen
påpekas, att det givetvis finnes många sjukdomar, som
alls icke giva sig till känna genom förändringar i
urinens sammansättning. Om man alltså icke lyckats få
fastställt vilken sjukdom man lider av, så må man ej
tro, att detta enbart genom en urinundersökning skall
kunna låta sig göra. Visserligen kunna på detta sätt
många sjukdomar bestämmas, men å andra sidan kan
ju en sjukdom föreligga, som alls icke står att spåra i
urinen. I dylika fall har en urinundersökning likväl
så till vida betydelse som ju genom densamma kan
konstateras, vilka sjukdomar som icke föreligga och
mot vilka alltså bot icke behöver sökas.
Åv ovanstående torde framgå, att vi i
urinundersökningen — varmed naturligtvis i detta fall avses en
fullständig analys — äga ett utomordentligt medel att
kontrollera vissa viktiga organs funktion, liksom ock attdet i vissa fall är möjligt att så att säga utifrån
igenkänna vissa inre rubbningar redan i deras första
stadium. En nära till hands liggande jämförelse finna vi
i en smörkärna. Denna skall förarbeta grädden till
smör och såsom "avfallsprodukt" lämna kärnmjölk.
Kärnmjölken skall i huvudsak vara sammansatt av
samma beståndsdelar som grädden, men får icke
innehålla fettämnen och skall dessutom vara lättflytande.
Om kärnmjölken innehåller små fettkulor — vilket ju
stundom förekommer — så är detta ett tydligt bevis på
att kärnan icke fungerat riktigt, och om det gäller en
mekanisk kärna, vet man utan vidare, utan att behöva
plocka sönder den, att felet i de flesta fall är att
varvantalet varit antingen för högt eller för lågt. I det
anförda exemplet voro fettbeståndsdelarna icke så
förarbetade, som de borde; vid rubbningar i människans
ämnesomsättning inträffar det t. ex., att kolhydrater
(i synnerhet socker) och äggvita icke fullständigt
tillgodogöras, utan avgå genom njurarna med urinen.
LÄS följande allmänt hållna intyg:
Nyköping den 5 november 1932.
Jag kan ej med ord beskriva min tacksamhet för Edra
läkemedel N:r 6 Aderin, N:o 47 Nervpiller, N:r 65
Thymomaltpastiller, som hava gjort underverk, varför jag i
fortsättningen kommer att med all makt rekommendera Edra
läkemedel ... F. L. J—n.
Uppsala den 12 november 1932.
Min make led i flera år av gallsten, men är tack vare Eder
medicin mot gall- och leversjuka nu bra. Har även använt
Nervogastrol både med pepsin och utan och är allt en
utomordentligt bra medicin. Själv har jag Edra Balsamiska Piller
och är mycket glad att ha dem... A. P.Prosten Heumanns Närsalt
Såsom i denna bok redan på "annat ställe nämnts,
måste människans föda innehålla kolhydrater, fett,
äggvita, närsalter, vatten och syra. Saknas något av dessa
beståndsdelar är födan i samma mån otillräcklig. De
nämnda närsalterna förefinnas visserligen i de flesta
av våra födoämnen, men organismen är icke alltid i
stånd att fullständigt utnyttja den intagna födan.
Dessutom är det för såväl friska som i synnerhet sjuka
personer av stort värde att tillföra kroppen närsalter i
ökad mängd.
Nr 46
Prosten Heumann
Deklcuatwn Calcn gl\ cerinophosph J,7 gi , Kaln phosph 4,3
gr Magnes carbon 4,3 gr, Magnes oxid 4,3 gr Ferri oxid
sacch 3 % 4 3 gr Calcn phosph 17,3 gi Natru phosph 4,3
gr Magnes phosph 4,3 gr, Natm (hlorid 2r>,9 gr, Natm sih
Pris pr förpackning Kr. 1: 70 (Inneh?l) e a 7r> gr ) Noggrann bruksanvisning på varje forpackning Bemärk Att observera sid 287 A.-B. L. HEUMANN & C o. MUNKBRON 11 — STOCKHOLM Bruksanvisning: En knivsudd av saltet tages 3 gånger dagligen i någon dryck: vatten, mjölk, té, kaffe eller soppa. Med hänsyn tagen till dessa förhållanden är Prosten Heumanns Närsalt sammansatt i samtidigt koncentrerad och av kroppen lätt tillgodogjord form. Detta preparat kan intagas i vilken dryck som helst (kaffe, té,kakao, mjölk, soppa m. m.) och mångdubblar därvid dryckens näringsvärde. Det torde vara onödigt att närmare ingå på närsalternas stora betydelse, då denna numera är insedd och uppskattad av alla fackmän. LÄS följande allmänt hållna intyg: Kisa den 25 augusti 1932. Jag har nöjet meddela, att medicinen som blivit mig tillsänd har varit den bästa jag använt och får på det hjärtligaste tacka därför. A. S. Silverdalen den 4 september 1932. Jag har prövat åtskilliga av Edra läkemedel och är det mig ett nöje att rekommendera desamma. C. W. Åshammar den 11 september 1932. Edra mediciner äro de bästa jag provat för olika sjukdomar. J. K. S. Bergby den 29 september 1932. Edra läkemedel äro ovärderliga! E. H. B. Algarås den 12 oktober 1932. Får härmed tacka för all medicin jag fått från Eder, den är oersättlig. E. E. Ockelbo den 17 oktober 1932. Alla Edra mediciner göra en underbar verkan, varför jag är mycket nöjd med dem. P. H. Hurva den 17 oktober 1932. Jag har använt mig av Edra preparat och får på det allra bästa rekommendera dem. G. M.Huden. Liksom ett skyddande pansar betäcker huden hela vår kropp från hjässan till fotabjället. Vid kroppsytans öppningar (mun och näsa m. fl.) övergår huden till slemhinna. Frisk, osårad hud röner ingen som helst påverkan av sådana dödande gifter som ormgift, kolera-, pest-, tyfus-, stelkrampsbaciller m. fl. Om däremot den skyddande hudytan såras, bildar såret en ingångsport, genom vilken smuts och sjukdomsalstrare kunna inkomma i blodet. Härav förklaras den ofta uppkommande varbildningen i skavsår och rivna sår, ävensom sårfeber. Genom förkylningar, inflammationer och katarrer undergår strupens slemhinna förändringar, vilka underlätta inträngandet av de parasiter, som åstadkomma infektionssjukdomar. Huden består av tre skikt, överhuden, läderhuden och underhudsbindväven. (Se fig. 57.) Överhudens översta mot ytan så småningom hornartade lager avnötes alltjämt i form av fjäll och ersattes i samma mån av ett nytt, likadant lager. I dess inre skikt befinnes hos de färgade raserna det för varje ras säregna färgämnet. Även fräknar och s. k. leverfläckar uppkomma genom avlagringar av färgämnen i detta hudskikt. Läderhuden genomdrages av ett utomordentligt tätt nät av fina blodkärl och nerver. Den kan sålunda upptaga en stor blodmängd, en egenskap hos läderhuden,som vid behov kan utnyttjas genom att medelst lämpliga bad, omslag, senapsdeg etc. avleda blod från de inre organen till huden. Genom nerverna står den i förbindelse med hjärnan och förmedlar sålunda alla känslor av kold, värme, tryck, smärta o. s. v. Fig. 57 1 laderhuden befinna sig dessutom hårrötter (hårsäckar), talg- och svettkörllar (se fig. 57) samt talrika fettceller, vilka på vissa av kroppens delar bilda formliga "fettkuddar". Huden är icke blott kroppens skyddshölje, utan uppfyller också andra viktiga funktioner. Så t. ex. förhindrar den att allt för mycket vatten och värme avgives av kroppen. Vidare avgiver kroppen genom huden vissa av ämnesomsättningens produkter, särskilt svet-ten, Denna innehåller åtskilliga direkt giftiga ämnen, toxiner. Härigenom förklaras det förhållande, att en svettningskur ofta kan lindra svåra sjukdomar. Av det sagda framgår, hur viktig en regelbunden hudverksamhet är. En sådan åstadkommes genom förståndig hudvård. Om huden förstöres till mera än en tredjedel av sin yta, vilket kan förekomma t. ex. vid svåra brännskador, dör ofta den skadade, vilket visar huru viktig en frisk hud är för kroppen. Fig. 58. Ekzem (hudutslag). De flesta hithörande åkommor kallas i dagligt tal "ekzem", och vi komma därför att för enkelhetens skull i det följande använda denna benämning för ett flertal olika, sjukliga förändringar. Allt efter sjukdomsbilden särskiljer man vätskande och torra ekzem. Vid vätskande ekzem uppträda först små upphöjningar i huden, "knölar" av ljus- eller mörkröd färg, utan någon markerad "prick" i sin mitt. Dessa knölar växa allt mera och bilda småningom blåsor på en sammanhängande, inflammatorisk ansvällning av huden, vilken efter hand utbreder sig. Om man river på svullnadens av blåsor täckta yta, brista dessa, och ur den blottade, mörkröda hudytan framkommer en mer eller mindreFig 59 Bild I en frisk hud i genomskär ning (starkt förstorad) A = Horn hud D=Låderhud B=Cellvävnad C=Ådror Bild II en halvschematisk fram ställning av en sjukdomsbild Åd rorna (C) verka tjocka, cell vävnaden (B) börjar svullna E äro varhärdar, vilka lagrat sig i den ansvällda och fjällande hornhuden (A) De vita blodkropparna (F) komma ilande, för att upptaga kampen mot var bildningen Bild III del av hud, pä vilken sal va (G) strukits, sedd genom mikro skop Man ser, hur denna bildar ett skyddslager, inte blott pä ytan utan den tränger djupt in Den kommer till varhärdarna och förintar dessa, men tränger även in i det urartade cellagret och till de fortjocknade åd rorna och återställer dessa huddelar till deras normala tillstånd Sjuk domen är därmed på båttringsvägen ljust färgad, klibbig vätska, som snart bildar ruvor. Enär den sjuke oupphörligt, i synnerhet nattetid, besväras av livlig, stundom olidlig klåda, låter han blott allt för lätt förleda sig att söka lindring genom att riva sig. Följden blir emellertid, att blåsorna brista och tillståndet förvärras. Ingen kroppsdel är säker för den vanställande, i hög grad besvärande åkomman, så framt man icke lyckas hejda den i rattan tid. De torra ekzemen skilja sig från de vätskande, såsom framgår redan av namnen, däri, att de icke avsöndra någon ruvbildande vätska, utan förbliva torra, fjällande. D äro merendels kroniska och te sig till en början skäligen oförargliga. De uppträda ofta i form av synnerligen envisa "revormar" I armbags- eller knäveck, där de ej sällan förekomma, kunna de på grund av sprickbildning, bliva synnerligen plågsamma. Stundom visa sig fjällen icke över det sjuka ställets hela yta, utan blott vid dess rand. Denna sjukdom börjar ofta samtidigt på flera ställen av kroppen, sprider sig lätt och kan ibland utbredas över hela kroppsytan. Klådan är icke fullt så besvärande som vid vätskande ekzem, men den torra huden får, som ovan nämnts, lätt sprickor, vari plågsamma inflammationer kunna uppkomma; frånsett detta kunna de små sprickorna lämna inträde åt sjukdomsfrön av mångahanda slag. Om intet åtgöres mot det onda, griper det stundom allt mera omkring sig. Ekzem äro ofta ytterst envisa. Ett utomordentligt medel för deras bekämpande är Prosten" Heumanns Sori-sálva. Mot vätskande ekzem användes därjämte Prosten Heumanns Ekzem-Pulver. En kur med Scri-salvan måste för att giva önskat resultat, i synnerhet om åkomman är av gammalt da-N r (¡9 (styrkegrad I) Deklaration Resorcin 1 00 gr Naphtol 1 20 gr Obrjsarobln 0 20 gr Acid sahcjl 3(0 gr Menthol 0 0 gr Pasta ?inci 84 00 gr \ aselin nav 20 00 gr M f ung N r bl (styrkegrad TI) Deklaration Resorcin 2 3 gr Chrysarobin 1 gr Menthol 0 6 gr V isehn flav am 18 7 gr Naphtol 2 3 gr Acid sahc\l 2 1 gr Pasta zinci oxid 33 gr M f ung N r 59. Son-salva. N:r 61. Sori-salva Pris pr förpackning Kr 1 20 Pris pr förpackning Kr 1 60. (Innehåll c a 60 gr) (Innehåll c a 60 gr ) Noggrann bruksanvisning på varje forpackning Bemärk Att observera sid 287 A.-B. L. HEUMANN & Co , Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning Fore varje användning av salvan avtvättas de angripna ställena grundligt med en mild neutral t\il \arefter tvåh esterna avlags nas med ljumt vatten Sedan den sjuka huden torkats ingni des Sonsahan kraftigt si att den intränger i huden Detta upprepas morgon och afton Vid stor utbredning av ekzemet eller om de angripna ställena aro talrika måste ofta ett område behandlas eftei det andra ögonen skola skyddas från beröring med sahan och denna boT over huvud taget endast med försiktighet användas i ansik tet Vid torra ekzem ar forband o\ei salvan ej nod \andigt Vid vätskande ekzem pålägges forbandsgas och däröver anbringas en elastisk tnkåbinda tum, genomföras med osvikligt tålamod, och behandlingen får icke avbrytas, även om den efter någon tid förefaller resultatlös. Vi veta av flera personliga intyg, att Sori-salvan med framgång bestått provet i fall, som förut under lång tid förgäves behandlats med en mångfald andra preparat. Bruksanvisning för Heumanns Sori-salva: Före varje användning av salvan avtvättas de angripna ställena grundligt med en mild, neutral tvål, varefter tvålresterna avlägsnas med ljumt vatten. Sedan den sjuka huden torkats, ingnides Sori-salvan kraftigt, så att den intränger i huden. Detta upprepas morgon och afton. Vid stor utbredning av ekzemet eller om de angripna ställena äro talrika, måste ofta ett område behandlas efter det andra. Ögonen skola skyddas från beröring med salvan, och denna bör över huvudtaget endast med försiktighet användas i ansiktet. Vid torra ekzem är förband över salvan ej nödvändigt. Vid vätskande ekzem pålägges förbandsgas, och däröver anbringas en elastisk trikåbinda. Jämte Sori-salvan och Ekzem-pudret tages Prosten Heumanns Balsamiska piller n:r II såsom avföringsreglerande medel. Många ekzem härröra sig nämligen delvis från magen, och det är av allra största betydelse, att blodet genom reglerad avföring hålles friskt. Läs beskrivningen av de Balsamiska Pillerna å sid. 70! Under kurens förlopp måste man så mycket som möjligt inskränka bruket av alkohol eller helst alldeles avstå därifrån. Omåttlig förtäring av öl, vin, brännvin o. s. v. samt starka kryddor ökar klådan och motverkar kurens gynnsamma förlopp. Solljuset utövar en läkande inverkan på alla torra hudsjukdomar. Av vikt är sålunda att så mycket somNr 28 Prosten Heumann Deklaration Pix methylen 7 3 gr Sulfur subh mat 7 3 gr Bolus alba 30 3 gr, Natrn bicarbon 14 5 gr Zinci oxid 30 3 gr Talcum 30 3 gr M f plv Pris pr förpackning Kr. 2;25 (Innehall c a 120 gr ) Noggrann bruksanvisning på varje forpackning Bemärk Att observera sid 287 A-B. L. HEUMANN & Co. MUNKBRON 11, — STOCKHOLM Bruksanvisning Pulvret användes omväxlande med Son salvan, varannan dag pulver, varannan dag salva Pulvret får kvarhgga på ekzemet ett helt dygn, avtvättas därpå med så varmt vatten som möjligt, varefter salvan anbringas Efter ytterligare 24 timmar avtvat tas salvan omsorgsfullt med så varmt vatten som möjligt, det sjuka stallet torkas försiktigt,! och pulvret användes ånyo Vid vatskande ekzem påstror man pulv let torrt Vid torra ekzem uti o \ res litet pulver med helt litet vatten till en deg, som strykes på ekzemet, möjligt utsätta de sjuka ställena för solens direkta strålning. Många envisa hudsjukdomar böra behandlas kliniskt, medelst röntgenbestrålning eller genom injektion (insprutning) av vissa preparat (arsenik, serum), under huden. Sådan behandling, vilken ej är ofarlig, får utföras endast av läkare. Vid alla envisa hudutslag, särskilt om de äro svagt smuts- eller brunfärgade, icke kliande, eller äro lokali-serade kring kroppsöppningarna, händernas insida eller fotens undersida, måste läkare med snaraste rådfrågas, enär dessa utslag kunna vara symptom på syfilis. Dröjsmål kan vara livsfarligt. Vi vilja slutligen framhålla att Sorisalvan ej är avsedd att användas å hårbotten. Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns Sori-Salva. Björkdala den 19 januari 1933. Jag får härmed vördsamt tacka Eder för den hjälp jag erhållit av Sorisalva n:r 1, som jag erhöll i oktober 1932. Mitt ekzem, som jag haft i 3 år är nu fullständigt läkt. E. O. Knivsta den 28 februari 1933. Trodde ej jag skulle bliva så glad över Sori-salvan, den var bättre än flera andra saker jag försökt. Rekommenderar den till alla som behöva den. I. L. Hofors den 3 mars 1933. Mycket tack för Sori-salvan och ekzempulvret, har fullständigt botat 4 års svår ekzem å händer och armar. Har använt 4 burkar B:s Ekzemsalva, 6 tuber av annat slag, men intet har hjälpt utom Edert. Farit fri från ekzemet nu i 10 månader, har 7» av medicinen kvar. N. E. Lotterna den 19 mars 1933. Får härmed meddela, att jag i tolv år lidit av psoriasis, ett torrt, fjällande ekzem, som på mig i huvudsak förekommit på armbågar och knäskålar och har under denna tid sökt mycket utan resultat. Jag har nu en kortare tid prövat Sori-salvansamt Prostens Heumanns Balsamiska piller n:r 2 och kommit till ett mycket vackert resultat. Därför kan jag på det varmaste rekommendera dessa läkemedel mot ovannämnda åkomma. F. A. Moskosel den 8 april 1933. Jag är Eder hjärtligt tacksam för medicinerna Sori-salva samt Ekzempulver. Har lidit av ekzem i många år. Redan efter första satsen blev jag mycket bättre, för vilket jag får uttrycka min tacksamhet och samtidigt rekommendera den. T. R. Nymyren den 12 april 1933. Tänk ett under har skett med mig genom Eder Sori-salva. Jag har icke någon kläda mer, god nattsömn, sover från kväll till morgon. Tusen tack för Eder hjälp! M. K. Västgöthyttefors den 17 april 1933. Får härmed meddela, att den förut efterskickade Sori-salvan utfallit till vår största belåtenhet. Efter endast tre veckors användande var min dotter, som i ett års tid lidit av, ekzem, fullständigt frisk. I. L. Storfors den 28 april 1933. Har använt en sats av Sori-salva n:r 1 och finner den bäst av alla salvor jag använt. L. E. Böda den 12 maj 1933. Sori-salvan är det bästa läkemedel som jag använt och rekommenderas till var och en som lider av ekzem. O. K. Mörrum den 17 juli 1933. Jag har använt en burk Sori-salva n:r 1 och funnit att det var den bästa salva för mitt ekzem. O. B. Örserum den 23 juli 1933. Jag har vid flera tillfällen använt Edra mediciner, särskilt mot ekzem ett enastående medel, vilket jag vill giva den bästa rekommendation. E. F.Skabb. Skabb är en mycket utbredd hudsjukdom, mycket fruktad på grund av den plågsamma klåda, med vilken den är förenad, och på grund av sin rätt stora smittsamhet Denna sjukdom orsakas av ett litet, för blotta ögat knappast synligt djur, en hudparasit (snyltgäst), det s. k. skabbdjuret (Acarus scabiei) som borrar sig in under hudens ytligaste skikt och under detsamma bildar Fig. 67. de s. k. skabbgångarna. I gångarna lämnar det efter sig dels avföring, dels ägg, ur vilka snart nya skabbdjur utveckla sig (se fig. 60). Skabbdjurens bett och borrningar orsaka, särskilt på kvällen efter sänggåendet, en svår klåda, och den sjuke tvingas att klia sig. Härvid uppkomma småningom inflammationer och vårbildningarAtt känna igen skabb är relativt lätt. Först uppträda långsträckta, rodnande upphöjningar, med en yta liksom rispad av nålar; senare visa sig varfyllda blåsor av ända intill en hasselnöts storlek. De första skabbgångarna uppträda i allmänhet på fingrarnas sidor, vid lederna, på fotens innersida, i flathanden och på fotsulan. Huvudet angripes nästan aldrig. — Av vikt är givetvis att med bestämdhet fastställa sjukdomens art. Föreligger minsta tvivel härom, bör alltid läkare rådfrågas. Skabb botas hastigt och säkert med Prosten Heumanns Skabbsalva. (Pris pr förpackning kr. 1: 60.) Densamma får dock ej användas förrän man övertygat sig om att urinen är fri från äggvita. Hela kroppen tvättas med grönsåpa och ingnides därpå, utom huvudet, en gång dagligen under 3 på varandra följande dygn med Prosten Heumanns Skabbsalva, varvid iakttages, att de mest angripna ställena få ett tjockare lager salva. Bäst är att under detta dygn hålla sig till sängs; i varje fall får man ej byta underkläder. Efter ett dygns förlopp påtager den sjuke, utan att dessförinnan tvätta sig (annat än om händerna) rena underkläder, och även sänglinne ömsas. Tre dagar efteråt tages ett varmbad eller tvättas kroppen grundligt med varmt vatten och såpa, varefter patienten är fri från skabb. Alla förefintliga skabbdjur, med ägg och yngel, hava dödats av salvan, och de inflammerade ställena på huden läkas snart av sig själva. Samtidigt måste angripna umgängesmedlemmar behandlas, sedan om möjligt alla undersökts.Abscesser (finnar, bölder). När en abscess håller på att bildas, ger den sig tillkänna såsom en röd, något hettande och hård fläck på huden. Småningom uppstår en ansvällning av det sjuka stället, och efter ytterligare ett par dagar visar sig en gul punkt på mitten av svullnaden. Kort härefter brukar abscessen "mogna", d. v. s. den brister, och var avgives. Man bör om möjligt undvika att själv öppna en abscess; skulle den ej vilja brista, bör man alltså anlita läkare eller annan sakkunnig hjälp. Yttersta renlighet är nödvändig vid öppnandet och skötseln av en abscess, då eljest farliga infektioner kunna förorsakas. Finnar och bölder böra för att skyddas (sedan huden desinficierats medelst vätesuperoxidlösning eller jodsprit) täckas med kvicksilverplåster eller Beijersdorffs häftplåster, vilka dagligen ombytas. Finnar äro farliga att avriva. De lömskaste äro de på läppar och näsborrar samt bölder å nacken. Om allmänt illamående, feber och frossbrytningar inställa sig eller röda strimmor i huden eller ömmande lymfkörtlar börja visa sig (t. ex. i ljumske eller armhål vid böld eller sår å fot respektive hand) bör, även vid minsta finne eller sår, läkare genast tillfrågas, enär tillståndet kan vara livsfarligt. Med anledning av de resultat som vunnits med prosten Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a 250.000 tacksamhelsskrivelser.Bergholmen den 17 oktober 1932. Jag får tacka för Eder medicin, den är den bästa, jag vill rekommendera den åt alla. F. B. Bjärna den 18 oktober 1932. Edra mediciner äro utmärkta i alla avseenden som jag har bekommit hittills. S. F. Västra Harg den 24 oktober 1932. Har förut använt Edra läkemedel, är till fullo nöjd och rekommenderar dem på det varmaste. D. G. Söderköping den 2 november 1932. Får härmed tala om att jag köpt många läkemedel av Prosten Heumanns och får med tacksamhet säga, att de äro de bästa läkemedel jag använt. F. K. Örebro den 2 november 1932. Jag är mycket nöjd med Eder medicin. Har köpt Rovase, Örter mot blåskatarr, ögonessens, allt till min fulla belåtenhet. S. A. Millesvik den 3 november 1932. Min granne köpte medicin från Eder för flera år sedan och blev fullständigt botad och kan rekommendera Eder medicin till det bästa. A. J. Åsmon den 7 november 1932. Prosten Heumanns läkemedel äro utmärkt bra för många sjukdomar samt väl beprövat. C. O. D. Ockelbo den 13 september 1933. Jag är fullkomligt nöjd med Eder medicin den gör vad den lovar. Må alla som äro sjuka skaffa sig av Prosten Heumanns läkemedel som äro nyckeln till hälsa. B. N.Fotvård. Fotsvett. En omsorgsfull fotvård är i främsta rummet av stor betydelse för den som lider av stark fotsvett. Svett avgår ju genom huden varje dag från kroppens alla delar, alltså även från fötterna. En obetydlig svettighet om fötterna är alltså endast normal, och det vore oriktigt att söka fördriva den, så länge den ej är av besvärande mängd. Men alltför ymnig fotsvett är i de flesta fall ett tecken på att fötterna icke ägnats behövlig vård. Från andra delar av kroppen avdunstar svetten lättare än från fötterna, till vilka luftens tillträde förhindras av strumporna och de svårgenomträngliga skodonen. Vid bristande renlighet undergår lätt den sålunda instängda utdunstningen, i synnerhet om den är riklig, sönderdelningsprocesser och angriper fotens hud. Härigenom orsakas våta och kalla fötter samt även inflammationer å de angripna ställena, liksom ock förkylningar. Härtill komma sönderdelningsprodukternas ytterst obehagliga och besvärande lukt. Trånga skor hämma i hög grad hudens normala verksamhet och måste absolut undvikas. Strumpor måste dagligen bytas och få aldrig påtagas utan att vara tvättade. Om möjlighet förefinnes, tages varje middag och kväll ett fotbad, i alla händelser är detta oundgängligt på kvällarna före sänggåendet. Därefter borstas dagligen fötter, tår och särskilt naglar grundligt med vätesuperoxidlösning. Varje morgon beströs fotsulorna och mellanrummen mellan tårna med Prosten Hcu-manus Pulver mot Fotsvett, (pris pr förpackning kr. 0: 85), varav även något hålles i strumporna. Pudret förhindrar sönderdelning av svetten, och avlägsnar därför den obehagliga lukten; därjämte är det desinficierande och skyddar huden. Behandling av plattfot. I samband med fotens vård må även med några ord beröras vad som i dagligt tal benämnes plattfot. En fullt utvecklad pl"attfot kan ej botas. Man har därför Fig. 61 Fig. 62. Plattfot med »Supinator»-hålfotsinlagg. Fig. 63. Fig. 64. sökt utfinna medel att lindra det onda. Klart är att de försänkta meLlanfotsbenen måste bringas tillbaka i sitt rätta läge, så att foten återtar sin välvda form. För att åstadkomma detta har man framställt skoinlägg av stålplåt, vilka gåvos exakt den form, en normalt välvd fot bör ha. Dessa s. k. hålfotsinlägg åstad- kommo visserligen, att mellanfotsbenen anpassade sitt läge efter dem, men smärtorna blevo ofta svårare än utan inlägg. Förklaringen härtill ligger nära till hands, om man betänker, att varje människas fötter till formen skilja sig från alla andras, och inläggen passade alltså i allmänhet icke. Dessutom voro de ej tillräckligt elastiskt, utan utövade ett ihållande tryck på foten. För att avlägsna dessa nackdelar konstruerades "Supinator"-hålfotsinläggen (se fig. 61—64). Dessa inlägg äro elastiska, tack vare en sinnrik fjäderanordning; därtill äro de ställbara, så att de kunna inställas i varje önskad välvning. Å fig. 61 och 62 visas en plattfot, som medelst "Supinator"-inlägg förlänats normal välvning, utan att bäraren därigenom förorsakas smärta eller annat obehag. "Supinator"-inlägg ha i 100,000-tals fall gjort utomordentlig nytta och äro skyddade genom patent. De kunna erhållas genom A.-B. L. Heumann & Co., Stockholm 2. »SUPIN ATOR>-hålfotsinlägg och klackinlägg: Hålfotsinlägg, samtliga nummer.........15: — Klackinlägg, 1/N...................2:25 3/L....................2:65 Hålfotsinlägg, extra utförande, (»Federleichte«) 28: — Vid beställning torde skonummer angivas. Begär prospekt. Liktornar. I samband med orsakerna till stark fotsvett hade vi anledning att nämna, hur skadligt det är att bära trånga skodon. Vid liktornar gäller detta i ännu högre grad. På grund av skodonens ihållande tryck uppståNr 37 Prosten Heumann Likfornsmedel Deklarahöv Aud sahc\l 1 pr Aud acet 80 % 0 25 gr Collodnim 7 2r) j.r Aether J r> gr M f sol Pris per förpackning Kr. 0:50 (Innehnll 10 j.r ) A. - B. L. HEUMANN & C O. MUNKBRON 11 — STOCKHOLM Bruksanvisning: Under 5 eller 6 dagar penslar man morgon och afton med vätskan, varefter tvättas med varmt vatten, då förhårdnaden latt avlägsnas. förtjockningar av överhuden, vilka återigen trycka på underhuden-s känsliga vävnader, och liktornen är färdig. Denno plågsamma åkomma torde vara blott alltför väl känd av de flesta människor. För att bli den kvitt penslar man morgon och kväll med Prosten Heumanns Liktornsmedel. Efter fem eller sex dagars förlopp tages ett fotbad i hett vatten med soda, varefter varje liktorn med sin rot, varje förhårdnad eller hornaktig hud utan risk kan avskrapas. Man får ej skära de onda ställena; mången har härigenom ådragit sig en allvarsam blodförgiftning. — Heumanns Liktornsmedel avlägsnar liktornen fullständigt, och den återkommer ej, naturligtvis såvida icke nytt tryck av skodonen förorsakar ny förhårdnad. LÄS följande intyg: Nyköping den 3 januari 1933. Vi äro mycket nöjda med Edert liktornsmedel, det var det bastå vi foisokt. Mycket tacksamma! O. F. W.Kalix den 16 februari 1933. Undertecknad, som för åtskilliga år sedan använde Prosten Heumanns Liktörnsmedel med det resultatet att jag befriades från mina plågor, ber att få framföra mitt varma tack! I. R. Sonnarp den 27 april 1933. Det bästa liktörnsmedel jag prövat! J. G. Skeppshult den 18 juni 1933. Jag har nyligen prövat Eder liktörnsmedel och funnit det enastående utmärkt mot andra av mig prövade liktörnsmedel. E. A. LAS följande allmänt hållna intyg: Halmstad den 18 januari 1932. Ja, jag kan icke annat än vara nöjd med Edra läkemedel. Jag har själv använt av dem och rekommenderat dem åt familjemedlemmar och vänner, som även berömma dem. J. P. Mjöbäck den 19 januari 1932. Tack för de piller som jag förut erhållit, de voro de enda som hjälpte mig. S. G. Hälleforsnäs den 27 januari 1932. Jag är mer än nöjd med Edra örter och tabletter mot blåskatarr. Blev fullkomligt bra efter en sats, har länge sökt hjälp, men utan resultat till bättring. Jag vill rekommendera dessa medel som den bästa medicinen till alla som lida av samma sjukdom. Edra Brasantabletter mot huvudvärk äro även av bästa sort, också mot reumatisk värk äro de att rekommendera. A. K. Mölndal den 10 februari 1932. Edra preparat hålla vad de lova. Magnerverna äro nu tack vare dem mycket bättre. G. J.Frostskador. Om stark kyla länge får inverka på en kroppsdel, kan denna taga så stor skada att den måste amputeras. Så kraftiga förfrysningar äro ju dock dessbättre relativt sällsynta i vårt klimat. Många människor äro emellertid mycket känsliga mot kyla och måste vid den kalla årstidens inträde genom lämplig beklädnad skydda sig däremot. Skodonen få ej vara trånga. Händerna skyddas bäst med tumvantar eller tumhandskar, i vilka fingrarna äro mera rörliga och kunna så att säga värma varandra, öronen böra vid stark frost skyddas genom lämplig huvudbonad. Vid första tecken till åverkan av frosten bäddas det angripna stället flera gånger dagligen i en varm lösning av Prosten Heumanns Frostbad. Om ett finger, ett öra, en kind, näsa etc. förfrusit, får den icke omedelbart utsättas för värme, utan frotteras med snö eller kalla, våta dukar tills blodet åter kommer i omlopp. Därefter masseras den dagligen, tills alla symptom försvunnit. Särskilt vid frostsprickor användes Prosten Heumanns Frostsalva, vilken, sedan sprickorna genom densamma läkts, påstrykes efter den dagliga, ihärdiga massagen. Vid massagen bör massörens fingrar eller händer ej förflytta sig å huden utan gnida huden mot underliggande organ. Om massagen är avsedd påverkaett organ under huden gnider eller stryker man organet med huden som alltså skall följa med massörens fingrar eller hand (huden är ju alltid mer eller mindre förskjutbar). Använd ej vaselin eller annan salva vid massage! Nr 29 Prosten Heumann Nr 30 Frosts aI Frost pulver Deklaration 20 Terra silie 1,6 gr, Bolufc alba 3,1 gr, Menthol 0,6 gr, Tannin 1,5 gr, Vaselin flav am 2i,2 gr, M 1 ung Deklaration JO Tannin 22,6 gr, Cort querc 22,6 gr, Alum kala sulfas 22,6 gf, Amyl maid g gr, Aetherol eucalypti 2,2 gr M f tabl No 6 N:r 29. Frostsalva. Pris pr förpackning Kr. 0:85. (Innehall 30 gi ) N:r 30. Frostbad. Pris pr förpackning Kr 0:75 (Innehall 6 tabl ) Noggrann bruksanvisning på varje forpackning Bemärk " Att observera " sid. 287 A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: Bad: En tablett upplöses i 1 liter hett vatten. 1 denna lösning, så varm som möjligt, hålles det sjuka stället flera gånger dagligen. Salva: Det sjuka stället bestryke? morgon och afton med salvan och ombindes helst med en gasbinda eller linneremsa. Brännskador. Allt efter brännskadans djup kan härvidlag uppkomma antingen endast hudrodnad, (l:a gradens förbränning), förstörelse av hornlagret varvid blåsor uppstå (2:a gradens förbränning) eller slutligen förstörelse av djupare delar av huden eller kroppen (3:e gradens förbränning). Om mer än en tredjedel av kroppsytan skadas är livet svårt att rädda till och med vid endast l:a gradens förbränning. Om kläderna fatta eld, bör. man genom att vältra sig på marken söka kväva lågorna; ännu bättre går detta, om den, vars kläder brinna, omviras med filtar, täcken el. dyl.. En brandskadad kroppsdel får ej utsättas för förorening eller på annat sätt irriteras. Om en klädtrasa el. dyl. fastnat i såret, får den ej lösrivas, utan man bortklipper med en sax den lösa delen av trasan. Brännsåret får ej vidröras med smutsiga fingrar och ej komma i beröring med kallt vatten. Blåsor få ej av-rivas; äro de mycket stora och hårt spända, kan man sticka hål på dem med en nål, som desinficierats genom att glödgas. Ett lagom stort stycke kemiskt ren bomull eller förbandsgas, eller ock rent linnetyg, bestrykes med Prosten Heumanns Salva mot Brännsår och anbringas över såret. Däröver anbringas ren vadd eller bomull och det hela ombindes varsamt, helst med en gasbinda. Lindring av plågorna inträder snart, såret lakes raskt.Prosten Heumanns Salva mot Brännsår bör alltid finnas till hands i varje hem; skulle man icke hava omedelbar tillgång till denna salva, kan såret tillsvidare på Nr 19 Prosten Heumann Salva mof brännsår Deklaration Bismuth subnitr 1,9 gr, Calcu carbon 0 6 gr, Acid bonc 1,9 gr, Vasebn flav am 25 6 gr, M f ung Pris pr förpackning Kr. 0:75 (Innehåll 30 gr) A.-B. L. HEUMANN & Co. MUNKBRON 11 - STOCKHOLM Bruksanvisning: Såret bestrykes 2 gånger dagligen med salvan och skyddas med gasbinda. samma sätt behandlas med matolja, vaselin eller borsalva. Vid mera omfattande brännskador måste läkare genast tillkallas; till dess han anländer, bör man följa ovan givna anvisningar. Vid frätsår, åstadkomna genom någon syra (saltsyra, svavelsyra, skedvatten), spolas det angripna stället med varmt vatten, i vilket man löst litet soda eller tvål. Har man skadat sig med någon lut (salmiaklut, natronlut), tvättas med ättika, vilken neutraliserar luten. LÄS följande allmänt hållna intyg: Malmö den 21 februari 1932. Har använt olika av Edra läkemedel, Pedi-salvan, Balsamiska Piller, Brasantabletter, och är utomordentligt belåten. E. G.Kläda. En företeelse som ger anledning till stort obehag och mycket besvär är klådan. Denna kan förorsakas av sjukdom (nässelfeber, gulsot, njurlidande, ekzem m. fl.) eller parasiter (skabb m. fl.). I sådana fall måste man givetvis gå till roten av det onda, d. v. s. underkasta sjukdomen lämplig behandling resp. avlägsna parasiterna. I många fall kan man emellertid icke finna nå- Nr 55 Prosten Heumann Deklaration: Menthol 0,45 gr., Aciäjwric. 0,45 gr., Talcum 2,9 gr., Thymol 0,45 gr., Pix Methylen. 1,75 gr., Vaselin flav. am. 24 gr. M. t ung. Pris pr förpackning Kr. 1: — (Innehåll: 30 gr.) Bemärk: "Att observera" sid. 287. A.-B. L. HEUMANN & Co. MUNKBRON 11 — STOCKHOLM Bruksanvisning: Det kliande stället avtvättas med ättikvatten (1 matsked ättika till 5 matskedar vatten), torkas och bestrykes tunt med salvan. (Intyg forts. fr. föregående sida.) Albacken den 3 mars 1932. Den medicin jag erhållit är värd all rekommendation. V. L. Skebobruk den 26 mars 1932. Ar alltid tacksam för Eder utmärkta medicin, beprövad av mig i många år. H. S.gon egentlig anledning till klådan, utan denna förefaller att vara en rent nervös retning i hudnerverna, ofta måhända förorsakad av illasittande, "skavande" kläder el. dyl. Efter användande av Prosten Heumanns Salva mot Klåda försvinner obehaget oftast mycket snabbt. Vi tillråda emellertid att studera uppsatsen om "Orent blod" sid. 66. Insektstyng. Blir man stungen av en insekt, bör man undvika att riva på det stungna stället. Att lägga på jord, som mången tror vara ett gott medel, är även olämpligt och onyttigt. Sitter insektens gadd kvar i såret, såsom t. ex. vid bistyng, skall den om möjligt avlägsnas. Därefter fuktas såret med ett par droppar av Prosten Heumanns medel mot Insektstyng. Detta neutraliserar den organiska syra, som av insekten kvarlämnats i stynget, och Nr 38 Prosten Heumann Medel mot Insektstyng Deklaratton Menthol 0,06 gr, Thymol 0,14 gr, Add salicyl 0,14 gr, Sol formaldehyd (35 %) 0,56 gr, Spirit coin 2,1 gr M f sol Pris pr förpackning Kr. 0:40. (Innehåll c a 3 gr ) A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: Det stungna stället fuktas latt med en bomullssudd doppad i vätskan. är dessutom i hög grad desinficierande, varigenom blodförgiftning förebygges. Av vikt är, att medlet användes genast, när man blivit stungen, ty det lilla sårets öppning sluter sig på en kort stund, och därefter kan vätskan ej intränga däri. Lämpligt är därför att sommartid alltid bära en liten flaska av medlet på sig; den får gott plats i en västficka. Om stark svullnad uppstår efter ett insektstyng, pålägges omslag med en lösning av Aluminium-subacetat. Lämplig lösning angives på förpackningen till Prosten Heumanns Aluminium-subacetat-tabletter Bad. I denna bok har på åtskilliga ställen framhållits badens välgörande inverkan på kroppen. Särskilt tall-barrsbad och elektriska ljusbad utöva ett synnerligen gynnsamt inflytande vid vissa nervösa sjukdomar, rubbningar i ämnesomsättningen m. m. För elektriska bad är man i allmänhet hänvisad till större badanstalter; dock finnes i marknaden ganska bekväma apparater, med vilkas hjälp det är möjligt att taga även dylika bad i hemmet. Även tallbarrsbad kunna givetvis erhållas i badanstalter, och föras därjämte allmänt i handeln, dock stundom till avsevärt höga priser och ej alltid i lämplig form. För att undgå dessa nackdelar och för att giva större spridning åt detta behagliga understödjande läkemedel har tillverkaren av Heumann-preparaten framställt tallbarrsbad i pulverform, lika lämpliga att användas i hemmet som i stor skala vid badanstalter.Nr 27 Prosten Heumann Tallbarrbad Deklaration Natrn chlorid 360 00 gr Umversalbr 1 00 gr Fluorescm 100 gr Magnes usta 10 00 gr Aeth pini pumi 1 50 gr Tarpineol 0 7r> , 1 75 gr M f pulv Pris pr förpackning Kr. 2: — (Innehåll 3 paket for 3 helbad ) Noggrann bruksanvisning på varje förpackning Bemärk A bservera sid 287 A.-B. L HE JMANN&Co. MUNKBRON 11, STOCKHOLM Bruksanvisning: Paketets innehåll hålles i det färdiga badvattnet och upplöses genom omroring. Först därefter stiger den sjuke i badet och kvarbliver dar under 10—15 minuter. 1 kartong Heumanns Tallbarrsbad räcker för 3 helbad eller 6 sitt- eller barnbad. Pulvret löses i badvattnet genom omröring, varefter badet är färdigt. Aluminium=Subacetat=tabletter. Aluminium-subacetat-lösning har visat sig vara ett desinfektionsmedel för sår, vida överlagset den förr istor utsträckning använda karbolsyrelösningen eller blyvattnet. Den är lämplig att begagnas för alla slags sår, näsblod, insektstyng, bensår, tandsvulster o. s. v. Bäst och snabbast beredes denna lösning genom användandet av Prosten Heumanns Aluminium-subacetattabletter, vilka därjämte ha den fördelen, att de äro vida hållbarare än färdigköpt lösning. Därtill äro de bekväma att medföra. Nr 25 Prosten Heumann Aluminiumsubacel-aKTabletter Deklaratton Aluntin acet 18,4 gr Gelatin alb O gr Acid boric 0 9 gr Talcum 0,6 gr M f tabl No 20 Pris pr förpackning 1:25 (Innehall 20 tablettei ) A.-B. L. HEUMANN & Co. MUNKBRON 11, - STOCKHOLM Bruksanvisning: Tabletterna sönderbrytas och lösas i kallt vatten genom om lorning i ungefar 10 minuter. Till V litei vatten åtgu 4 tablettei o till % hter2 LAS följande allmänt hållna intyg: Östersund den 10 februari 1932. För Eder värdefulla medicin vill jag även uttrycka min beundran. Själv har jag begagnat Nervogastrol, Balsamiska Piller och Thymomaltpastiller. Har rekommenderat medicinerna till en stor släkt och bekantskapskrets. Alla ha varit mycket tacksamma. F. S. Örnsköldsvik den 14 januari 1932. Kan intyga att all Prosten Heumanns medicin som jag skickat efter är bra, för den håller nämligen vad den utlovar. E. L.Huvudet. Ögat. Ögat, ett av kroppens underbaraste organ, motsvarar till sin funktion en hel rad komplicerade optiska instrument. Genom linsen (kristallinsen)" återgives på ögonglobens botten en bild av varje föremål, som befinner sig inom ögats synkrets. Härvid fungerar ögat exakt som en fotografikamera, vilkens lins på visirskivan eller plåten återkastar föremålens bild. Den på ögats "visirskiva", näthinnan, återgivna bilden uppfångas av synnerven och föres till hjärnan. Så tillgår, i ytterst flyktiga drag, den procedur vi benämna seende. Dessutom inställer sig ögat automatiskt för olika avstånd och för olika belysning. Ögats inre är bakom linsen fyllt av en geléartad vätska, den s. k. glaskroppen. Denna omslutes av flera utanför varandra liggande hinnor. Den yttersta, senhinnan, övergår på ögats framsida i den genomskinliga, likt ett urglas välvda hornhinnan. Under senhinnau ligger kärlhinnan med ögats blodkärl, och innerst näthinnan, som innehåller de ljus- och färguppfattande cellerna och medelst synnerven står i samband med hjärnan. Framför linsen ligger den pupillen omgivande och med kärlhinnan förenade regnbagshinnan iris. Eummet mellan linsen och iris (baktill) och den genomskinliga hornhinnan (framtill) utgör främre ögonkammaren och är fylld av en vattenklar vätska. Den fria delen av ögongloben samt ögonlockens insida äro överklädda med en slemhinna, bindehinnan.Om ögat vanskötes eller överanstränges, är det i hög grad utsatt för risken av förtidig avmattning och skador av mångahanda slag. Stundom är ögats ackommodationsförmåga, d. ä. dess egenskap att inställa sig för olika avstånd, förminskad, och synbilden blir tydlig endast om det betraktade föremålet befinner sig på ett Fig. 65. visst avstånd från ögat. Den som ofta eller regelbundet arbetar vid dålig eller otjänlig belysning eller har ovanan att ha ögonen för nära arbetet, mister sålunda lätt förmågan att tydligt uppfatta avlägsnare föremål; detta kalla vi närsynthet; det motsatta förhållandet är långsynthet, en åkomma, som nästan alltid inställer sig hos äldre personer. I bägge fallen kunna lämpliga glasögon ersätta vad som brister, och man bör ej dröja med att anskaffa dylika. Ofta påkommande huvudvärk och tryckande känsla i huvudet härrör ej sällan från överansträngning av ögonen; dessa obehag försvinna, om man bär passande glasögon.^Aromatisk Ögonessens Deklaiatxon FJos arme 1,5 gi Camphora 0 2 gr, Tannin 0,2 gr , Spirit conc 86 % 27,7 gr, Fruct foemcuh 1 5 gr , Acid bo ne 0,4 gr, Aetherol foemcuh 1,5 gr _ M t tinct 1 Pris pr förpackning Kr. 0:85 (Innehall 30 gr ) A.-B. L. MEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: Man droppar ca. 20 droppar av essensen i 1/8 liter ljumt vatten. Därpå doppas litet bomull eller linne i vätskan och tryckes mot ögat, som hålles slutet. För gamla personer, som ofta arbeta vid ljus, är en ögonskärm av stort värde. På hornhinnan kunna uppträda matta fläckar, vilka inskränka synskärpan. Den sjukdom, som yttrar sig i att kristallinsens genomskinlighet minskas, kallas grå starr; svart starr åter är en akut sjukdom, varvid helt plötsligt synen minskas och försvinner under det att pupillen blir stor och orörlig, varjämte den angripna ögongloben kännes hårdare (mera spänd) än den friska (prövas genom att "drilla" med höger pek- och långfinger mot övre ögonlocket [under det ögat blickar nedåt! omväxlande på det sjuka och det friska ögat). Om ej obotlig blindhet skall bliva följden, måste i detta fall läkare ögonblickligen rådfrågas. Synförmågan kan räddas endast genom ett i rätt tid verkställt ingrepp. Vid val av glasögon bör man aldrig låta sig nöjamed att lita på optikerns utlåtande, utan rådfråga läkare. Om man fått en främmande kropp, ett sandkorn el. dyl. i ögat, skall man ej gnida och gnugga detta, utan spola med ljumt vatten. Om den inträngda partikeln avlägsnats, försvinner småningom den irriterande känslan, om däremot den främmande kroppen fortfarande är kvar, lyfter man helt lätt ögonlocket och viker upp det över en med bomull omlindad tändsticka el. dyl., varefter man mestadels kan upptäcka orsaken till obehaget. Denna avlägsnas därefter med ett stycke rent, vått linne. Den ögonsjukdom, som oftast förekommer, är bindhinneinflammation, en katarr i ögats slemhinna. Därvid rodnar denna, ögonlocken svullna, ögat rinner och hettar. Den som lider av denna åkomma måste undvika rökig och dammig luft, bör ej anstränga ögat, varjämte detta spolas flera gånger dagligen med varm 3 % borsyrelösning eller Heumanns Aromatiska Ögonessens. Av denna hälles under omröring några droppar i vatten, tills blandningen blir mjölkaktig; en häri fuktad bomullssudd tryckes mot ögat eller fastbindes över det. Den aromatiska ögonessensen användes även om ögonen, särskilt på grund av överansträngning, smärta, hetta och bli röda. Försvagad synskärpa och svaga ögon kan mången gång finna sin förklaring genom en urinundersökning. En annan vanlig åkomma å ögonlocken är s. k. vaglar. Till en början känner man det som om man fått sand i ögat, så inställer sig inflammation och en varfylld, finneliknande upphöjning, vageln, visar sig. Flera gånger dagligen tvättas ögat med varm 3 % borsyrelösning.Näsan. Genom näsbenets broskartade fortsättning delas näsans hålighet i tvenne hälfter, vilka stå i förbindelse med svalget och strupen. Näsans inre väggar äro beklädda med slemhinna, vilken hållas fuktig medelst slemkörtlar och från ögonvrårnas tårkörtlar kommande tårvätska. I näsans slemhinna sluta i en mängd oändligt fina förgreningar de från hjärnan kommande luktnerverna. Näsan bör alltifrån barndomen ägnas god vård. Barn få icke peta sig med fingrarna i näsan; härigenom infekteras och irriteras slemhinnorna. Dessutom måste man lära barnen snyta sig riktigt d. v. s. blåsa i näsduken men ej tillknipa näsborrarna, varvid till följd av det ökade lufttrycket i näsa och svalg öroninflammationer kunna uppstå. Barnen få ej heller stoppa främmande föremål i näsan t. ex. ärter, körsbärskärnor el. dyl. Om en dylik tingest satt sig fast i näsan, framkallas medelst några snuskorn, kittling med en fjäder eller annat lämpligt medel en nysning; om man ej härigenom med lätthet kan avlägsna föremålet, måste läkare tillkallas. Svulster i och bakom näsan, s. k. adenoida vegetationer, ("polyper"), måste stundom bortopereras. Barnet vänjer sig eljest på grund av den tilltäppta näsan lätt vid den oriktiga metoden att andas genom munnen; det besväras dessutom av tyngd i huvudet och en viss oförmåga att klara tankarna (först och främst på grund av den genom försvårad andning oroliga sömnen), oftauppträder nattskräck, "marritt". Dessa sistnämnda symptoms sviter kunna bli till stort men; barnet blir efter i skolan, trögt och ömtåligt samt kan småningom komma att tillhöra de "efterblivna" barnen. Den ojämförligt vanligaste av alla sjukdomar är näskatarr, snuva. Dess symptom äro väl kända; näsan rodnar, blir svullen och tilltäppt, dess slemhinna inflammeras och avsöndrar rikligt, klart, mot slutet varigt slem. Ofta har patienten lätt feber. Näskatarren är visserligen i och för sig ofarlig, men får dock icke vårdslösas, enär den i så fall kan bli varaktig (kronisk) eller sprida sig till struphuvudet eller öronen. I sistnämnda fall uppkommer öronkatarr, vilken ofta är förenad med ytterst plågsamma, stundom farliga varbildningar i mellanörat. Vid näskatarr bör kall, rå och rökig luft så vitt möjligt undvikas. Då och då drar man in i näsan en nypa av Prosten Heumanns Snuvpulver. Härigenom befordras slemmets avgång och lufttillträdet underlättas; dessutom verkar pulvret angenämt svalkande och lättande för näsan och hela huvudet, motverkar inflammation och verkar läkande på den skadade slemhinnan. Bruksanvisning: Uppsnusas i näsan vid behov, flera gånger dagligen. Nr 62 Prosten Heumann Deklaration. Menthol. 0,25 gr., Alumin. kalii sulf. 0,7 gr., Magnes oxid. 1,4 gr, Bolus alba 5,5 gr., Acid, boric. 0,7 gr., Natrii dijodparaphenolsulf. 1,1 gr., Aethe-rol. pini 0,25 gr.. Rad. althaeae 4,1 gr. M. f. plv. Pris pr förpackning Kr. 1:— A.-B. L. HE UMANN & Co. MUNKBRON 11, STOCKHOLMBesväras man av svårare värk i öronen, över ögonen, tyngd och ömhet å och under kindknotorna eller feber bör läkare tillkallas (inflammation med varansamling kan befaras bl. a. i de med näsan i förbindelse stående mellanöron-, överkäksbens- och pannbenshålorna). I andra fall av huvudvärk användas Prosten Heumanns Brasan-tabletter, och man kan vara övertygad om att verkan blir god (se vidare härom sid. 37). Vi hålla oss friska genom R E! »Rovase» är Heumanns nya vitamin-kraftnäring, ett mycket framstående näringsmedel för friska och sjuka I Läs ingående sidorna 277—284. Även Ni kommer att erkänna detta preparats nytta för Eder egen hälsa.Örat. Vi veta huru stiftet på en grammofon sätter ett elastiskt membran i svängningar, vilka genom tratten i form av ljud ledas vidare till luften. Samma procedur, ehuru i omvänd ordning, försiggår i örat. Ljudet består av luftvibrationer. Genom dessa försättes örats membran, trumhinnan, i sin tur i vibrationer, vilka genom mellan- och innerörats fina organ föras vidare till hörselnerverna. Dessa leda till hjärnan, genom vilken vi uppfatta vibrationerna såsom ljud. Om en främmande kropp fastnat i yttre hörselgången och man icke genom spolning med varmt vatten själv lätt kan avlägsna den, bör man söka läkare, vilket f. ö. i de flesta fall är nödvändigt, enär man vid sina egna försök i regel endast skjuter föremålet längre in i hörselgången. Örvaxet avsöndras från körtlar i yttre hörselgången och utgör ett skydd för örat, i det att det hindrar insekter m. m. att skada trumhinnan. Man bör därför ej avlägsna mera örvax än som är synligt, och det är fullkomligt felaktigt att, såsom mången har för vana, rengöra örat med hårnålar etc. Om hörselgången tillstoppats av örvax, sprutas örat försiktigt med ljumt vatten, varvid örvaxet avgår med vattnet. I motsatt fall upprepas spolningen efter några timmar. Prosten Heumanns Örondroppar ha visat sig vara ett utmärkt medel vid de flesta åkommor i öronen, speciellt vid öronkatarr, stickning och susning i öronen, örsprång m. fl. I dessa fall hällas 2—3 droppar av oljanBild från tillverkning av de Heumannska preparatenNr 32 Prosten Heumann Deklaiatio > Aetherol cajeputi 0 7 o j,i Aetherol rosmarini 0 75 gr, Menthol 0 05 gl , Phenol 0 05 gr Camphora 0 15 gr Paraffin liquid ^2) gr M f sol Pris pr förpackning Kr. O: 50 (Innehall c a 8 gr ) A.-B. L. HEUMANN & Co. MUNKBRON 11 STOCKHOLM Bruksanvisning: Man haller några droppai på en bomullssudd, vilken därefter stoppas in i det sjuka orat på en bit förbandsgas eller en bomullstuss, vilken införes i örat. Oljan förnyas 2 gånger dagligen tills bättring inträder. Vid starka smärtor i öronen erhålles stor lindring genom Prosten Heumanns Brasan-tabletter (se sid. 37). Dövhet kan inställa sig som en följd av vissa, svåra febersjukdomar, såsom skarlakansfeber, tyfus, barnsängsfeber o. s. v. Plötsligt starkt buller, såsom en explosion, en skarp åskknall el. dyl., eller ett hårt slag på örat kan också förorsaka dövhet. I många fall utvecklar sig sjukdomen långsamt och omärkbart, endast åtföljd av starka öronsusningar. De strävanden som gjorts att konstruera en hörapparat för döva och lomhörda ha delvis krönts med framgång. Sådana ljudförstärkande apparater av skilda slag finnas att tillgå. Då ju emellertid dövhet stundom kan botas eller lindras genom operativt ingrepp, bör läkare alltid tillfrågas.Tänderna. Så fort man märker att en tand är på minsta sätt skadad, bör man ofördröjligen uppsöka tandläkare. Härigenom besparar man sig mycken onödig smärta och lyder dessutom en elementär hygienisk lag. Trasiga tänder varken böra eller behöva existera. Har det kommit så långt, att man får värk i en ihålig tand, och det av en eller annan anledning icke är möjligt att ofördröjligen besöka tandläkare, så kan det onda tillfälligtvis avhjälpas medelst Prosten Heumanns Tanddroppar, om man inför en därmed fuktad bomullssudd i den värkande tanden. Härigenom lugnas i regel den smärtande nerven, och plågorna upphöra. Vid tandvärk i allmänhet, vare sig den härrör sig från en ihålig tand, reumatism eller annan orsak, bringa även Prosten Heumanns Brasantabletter (se sid. 37) lindring i smärtorna. Nr 70 Proster* Heumann Deklaration: Menthol 0,30 gr., Aeth Cajeput. 0,75 gr., Aeth. Rosmarin. 0,45 gr, Kreosot 0,75 gr, Spir. conc. 0,75 gr. M. f. sol. Pris pr förpackning Kr. 0:50 (Innehåll, ca 3 gr) Noggrann bruksanvisning på varje förpackning*. Bemärk: "Att observera" sid 287. A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: En bomullssudd fuktad med dropparna inlägges i den värkande tanden. Svårare tandsjukdomar, såsom tandböld, tandfistel o. d., måste i regel underkastas operation. Sådan kan emellertid i allmänhet undvikas, om man i tid anlitar tandläkare. Den som har råd och tillfälle därtill bör ej underlåta att åtminstone en gång om året låta tandläkare undersöka sina tänder. En god, effektiv tandvård ända från barndomen kan ej överskattas. LÄS följande allmänt hållna intyg: Sunne den 7 april 1932. Får även säga mitt hjärtliga tack för all den utmärkta medicin vi fått från Eder. Den har varit över förväntan bra, både Nervpiller, Pedisalva, tabletter för reumatism samt tabletter för blodbrist, varför jag får säga att Heumanns läkemedel äro lika bra som en doktors. A. O. Axelfors den 7 april 1932. Jag kan icke nog prisa Edra mediciner, vad läkare ej kunnat göra det har Edra mediciner gjort. I. 1. Getinge den 13 april 1932. Ån en gång kan jag icke låta bli att tacka för den verkan Edra läkemedel ha och jag rekommenderar dem till det bästa. K. L. L. ett ovedersägligt bevis på der goda resultat som nåtts genom användande av prosten Heumanns läkemedel. Ett sådant antal av tacksamhetsskri-velser saknar sannolikt motsvarighet hos något liknande företag i världen. För tillförlitligheten av våra preparat finnes följaktligen icke ett bättre bevis.Barnavård. De viktigaste grundsatserna vid barnavård äro renlighet, frisk luft och måttlighet, d. v. s. ej för mycket mat. Att i detalj ingå på allt ifråga om behandling av spädbarn skulle föra oss långt utanför ramen av denna bok. Vi skola därför inskränka oss till att behandla några av de oftast förekommande sjukdomar, av vilka våra unga världsmedborgare hemsökas och varunder sedan till följd av de därigenom förorsakade skriken hela omgivningen får lida. Även om det finns barn, som skrika blott och bart av ledsnad eller så att säga för sitt eget nöje, så kan man dock i de flesta fall antaga, att, om barnet på ett så märkbart sätt gör sig påmint, det vill säga: "sköt om mig, det är något som ej är i sin ordning". Mycket ofta beror det på att den lille skrikhalsen behöver torrt ombyte, en annan gång är han hungrig, och man kan återställa lugnet därigenom att man uppfyller hans önskan. Mycket ofta kan fallet emellertid vara raka motsatsen, nämligen att något har blivit kvar i den lilla magen Om man giver barnet mycket mjölk på en gång och låter det dricka hastigt, så bildas en svårsmält ostklump i magen, som förorsakar tryck. Man bör därför låta det dricka mindre mängder, och först sedan det tidigare intagna har. smält. Dessutom bör man noga giva akt på att mjölken drickes långsamt. Om man förmodar, att skriken förorsakas av matsmältningsrubbningar, så gör man for barn upp till K år i ordning ett ljumt omslag och ett våtvärmande omslag för äldre barn, och1 giver dem Prosten HeumannsNr 15 Prosten Heumann DcJclaratwn Hos «hamoiiitll 16 gr, Ka Cort ra gr, Rhi/ gramm 12 gi , Bhiz calami 4 gr, Aeth< ro) foem inh 0 1 gr, Actherol nienth pij» 0 1 gr, M f tabl No 8 Pris pr förpackning Kr. 2: — (Innehåll k tiibletui ) A. - B. L. HEUMANN & Co. MUNKBRON 11 — STOCKHOLM Bruksanvisning: % tablett kokas 10 minuter med lA liter vatten, tillsattes med socker och intages om kvallen. "Avföringsmedel för barn", vilka för de olika åldrarna äro olika sammansatta (se sid. 245). Om man ändock ej kan upptäcka någon orsak, så giver man barnet Prosten Heumanns "Rogivande té för barn". Man tager en rågad matsked rogivande té till y% liter vatten och låter det koka under 10 minuter, varefter något socker tillsättes. Det avlägsnar matsmältningsrubbningar, väderspänningar, lugnar barnen och giver dem en lugn sömn. För syskon och föräldrar är det sedan en välgärning om även de ostört kunna njuta av den nödvändiga sömnen. Glöm dock aldrig, att om något fattas barnen, de först skola undersökas av läkare, innan Ni använder våra läkemedel. Stor jämmer blir det även om hudlöshet uppstår. De såriga ställena smärta och bränna naturligtvis, isynnerhet om barnet väter ner sig, varvid urinen retar. För att avhjälpa detta rengör man dessa ställen väl genom tvättning med ljumt vatten och bestryker demDeklaration Zinci oxid 7,2 gi , Aud boiu 1 4 gr , Bolus alba 2,8 gr, Bismuth subgall 1,4 gr Talcum 2,9 gr, Vaselin flav am 14,3 gr M i ung Pris pr förpackning Kr. 0:60 (Innehall c a 30 gi ) Bemärk "Att observera" sid 287 A -B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: Morgon och afton bestrykas de såriga ställena med salvan, sedan de omsorgsfullt rengjorts med ljumt vatten. morgon och afton med Prosten Heumanns Barnsalva. Ännu bättre är det naturligtvis, om man över huvudtaget ej låter det gå så långt, att barnen bliva såriga. Detta kan man uppnå genom att flitigt inpudra de såriga ställena med Prosten Heumanns Barnpuder. Detta puder är fullkomligt rent och mycket behagligt och dess sammansättning är synnerligen passande för barnets mjuka och känsliga hud. Det verkar angenämt avkylande och välgörande, håller huden slät och smidig och sammanklibbar ej de små hudvecken. Vid regelbundet användande av detta puder äro sårbildningar och hudlöshet uteslutna. Det motverkar inflammationer, är desinficerande och i hög grad läkande. Ofta får barnen små blemmor i munnen, det uppstår små, vitglänsande punkter och fläckar. Det bästa medlet däremot är, att man penslar ur barnets mun med rosenhonung samt borax. Man kan även giva dem några droppar därav på nappen. Modersmjölken bör innehålla alla de beståndsdelar, barnet behöver för sin normala näring och tillväxt, ochNr 41 Prosten Heumann DeMaration: Zinci oxid. 24,5 gr, Bolus alba 20,4 gr., Talcum 20,4 gr, Acid, boric. 1,6 gr, Terra silic. 8,1 gr. M. f plv. (Innehåll: c a 75 gr.) A.-B. L. HEUMANN & Co. Pris pr förpackning Kr. 0:75 MUNKBRON 11 - STOCKHOLM Bruksanvisning: Med prosten Heumanns Barnpuder böra barnen dagligen pudras. Därigenom undvikes hudlöshet. den gör så även, förutsatt, att modern är frisk och hennes diet lämplig. Sedan barnen blivit något äldre, kommer tiden för tandsprickningen. En närsalt- och kalkrik näring har ett gynnsamt inflytande på tandbildningen. Huru mycket viktigare bör det då icke vara i detta fall, när det icke blott rör sig om tänder, utan även om att uppbygga och stärka hela benbyggnaden. Under denna tid måste man även börja en förebyggande kamp mot rachitis (engelska sjukan). Var och en känner de sorgliga följderna: barnets förkrympta benstomme och missbildade huvud. Bäst motarbetar man denna sjukdom genom ändamålsenlig näring. Det är emellertid i de flesta fall omöjligt att vid denna ålder tillföra barnet hela det nödvändiga behovet av kalk och närsalt tillsammans med den vanliga näringen. Man måste taga till den utvägen att tillföra dessa ämnen i koncentrerad form och det kunna vi i form av Prosten Heumanns Fisk-Nr 45 Prosten Heumann Piskolje Emulsion Emulsion Deklaration Ol jecor asell 40 gr Gummi arable 0,5 gr, Traga cantha 0,5 gr, Gelatin alb 0,1 gr, Hypophosphis calcic 0 5 gr Aqua cinnamom spir 10 gr, Glycerin 7,5 gr, Aquadest 40 9 gr Saccharin 0,01 gr, Benzaldehyd 001 gr M f emuls Pris Kr. 2:50 pr förpackning (Innehåll ca 250 gr) Noggrann bruksanvisning på varje forpackning Bemärk Att observera sid 237 B. L HEUMANN & Co. MUNKBRON 11 - STOCKHOLM Bruksanvisning: Barn taga 3 gånger dagligen en tesked av emulsionen, vuxna 3 gånger dagligen en matsked. olje-emulsion med benbildande närsalter. Detta preparat bör användas redan någon tid, innan barnen börja gå; men även senare är det av stor vikt att fortsätta med denna vitaminrika, av finaste torsklevertran sammansatta fiskolja. Det erbjuder det bästa skyddet mot rachitis (engelska sjukan). Frisk, kraftig benstomme, inga svaga, krokiga ben mer, en latt tandsprickning och starka tänder, blomstrande, friskt utseende, och hastigt tilltagande vikt och krafter äro de glänsande resultat, vilka man med säkerhet kan uppnå. För övrigt måste vi ännu en gång uttryckligen hänvisa på, vad som i det efterföljande säges om Prosten Heumanns Avföringsmedel för barn. Genom sådana lämpliga medel kan man nämligen förhindra oerhört många sjukdomar och på så sätt få friska och kraftiga barn.Avföringsmedel för barn. Av utomordentligt stor vikt är det att sörja för, att barnens avföring alltid hålles jämn och god. Många sjukdomsfall kunna därigenom undvikas. Å andra sidan kommes mycket ont åstad genom användande av olämpliga, allt för starka avföringsmedel för barn. Ehuru det kan vara nödvändigt att t. o. m. ganska ofta giva barnen något som underlättar deras avföring, få de under inga omständigheter vänjas vid att regelbundet intaga sådana medel, ej ens (eller allra niinst) om det rör sig om s. k. "oskadliga huskurer". Man bör i allmänhet noga akta sig för dessa "huskurer", "ordinerade" av vem som helst, och i stället hålla sig till beprövade, vetenskapligt sammansatta, tillförlitliga och likväl oskadliga mediciner. När bör man giva ett barn avförande medel? Svaret kan ges med tämligen stor noggrannhet: Under första halvåret alls icke. Därefter i regel i följande fall: om barnet icke har aptit, om det är kinkigt och olustigt, om det skriker mycket, om det är hett om huvud eller händer, om dess tunga är belagd, om det har matta, dimmiga ögon, om det har ont i huvudet eller magen. Dessutom bör barnet ha avföringsmedel om det med eller utan föräldrarnas vetskap ätit för mycket hårdsmälta saker, t. ex. alltid när det varit borta "på bjudning". Men barnet bör icke få något avföringsmedel som kan skada det. Prosten Heumanns Avföringsmedel för Barn äro omsorgsfullt sammansatta med särskild hänsyn till bar-^ Prosten Heumann Nr 1-4 @\ Avföringsmedel för Barn Deklaration 1. Extr. rhei 0,25 gr., Saccharum 0,06 gr., Aetherol cinnam-. ceyl. gtt 1 Natrii bicarbon 5,93 gr., Paraffin liquid. 0,01 gr. M. f. tabl. No. 25. Deklaration 2: Extr rhei 0,50 gr., Saccharum 0,06 gr , Aetherol. cinnam. ceyl. gtt 1 Natrii bicarbon. 5,68 gr., Paraffin liquid 0,01 gr. M. i. tabi. No. 25. Deklaration 3. Extr. rhei 0,75 gr., Saccharum 0,06 gr., Aetherol. cinnam. ceyl. gtt 1 Natrii bicarbon. 5,43 gr., Paraffin liquid 0.01 gr. M. f tabL No. 25 Deklaration 4: Extr. rhei 1,25 gr., Saccharum 0,06 gr., Aetherol. cinnam. ceyl. -gtt 1 Natrii bicarbon. 4,93 gr., Paraffin liquid. 0,01 gr. M. f. tabl. No. 25. Pris pr förpackn. N:r 1. Avföringsmedel... Kr. 1:20 (Innehall: 25 tabletter.) N:r 2. Avföringsmedel ... Kr. 1:30 (Innehåll: 25 tabletter.) N:r 3. Avföringsmedel . . Kr. 1:40 (Innehåll: 25 tabletter.) N:r 4. Avföringsmedel . Kr. 1:65. (Innehåll: 25 tabletter.) Noggrann bruksanvisning på varje förpackning. Bemärk: "Att observera" sid. 287. A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: N:r 1. Barn under 6 månader 1 tablett, over 6 månader 2 tabletter. Tabletterna lösas i litet varmt vatten och givas därefter i sockervatten, mjölk eller välling1. N:r 2. Barn intill 2 år 1 tablett, 3 år 2 tabletter. Tabletterna lösas i litet varmt vatten och givas därefter i sockervatten, mjölk eller soppa. N:r 3. Barn på 4 år 1 tablett, 5 år 2 tabletter samt 6 är 3 tabletter. Tabletterna lösas i litet varmt vatten och givas därefter i sockervatten, mjölk, choklad eller soppa. N:r 4. Allt efter ålder och kroppskonstitution får barnet 1 till 3 tabletter. Tabletterna lösas i litet varmt vatten och givas därefter i sockervatten, mjölk, saft, choklad eller soppa. nens ålder. De intagas lösta i vatten och blandade i mjölk, soppa el. dyl., och barnet behöver sålunda alls icke veta att det "får medicin" — något som icke saknar betydelse. — De intagas noggrant efter utförliga bruksanvisningar på varje förpackning. Dessa avföringsmedel böra alltid vara till hands i varje hem, där barn finnas. Avföringsmedel för barnsängs-kvinnor. Barnsängskvinnor lida, som bekant, tidtals av envis förstoppning. I själva verket kunna de flesta mödor och obehag, som plåga en barnsängskvinna, hänföras till följder av förstoppningen och försvinna med dennas upphörande. Även åderbråcket, varav barnsängskvinnor så ofta besväras, beror ofta ytterst på samma rubbning i avföringen och kan i regel helt undvikas, om vederbörande under hela havandeskapet sörjer för normal avföring och därjämte tillräcklig tillförsel av närsalter till kroppen (se sid. 198). En havande kvinna får emellertid under inga omständigheter använda samma avföringsmedel som under normala förhållanden kunna vara lämpliga och kunna användas utan att skada. Man måste noga betänka, att det ofödda barnets näring är beroende på vad modern äter, och att starka avföringsmedel alltså måste skada barnet, ja kunna ge anledning till sjukdomar under dess senare liv. Lika nödvändigt som det är för barnsängskvinnan att sörja för regelbunden avföring, lika viktigt är det alltså att hon-lar sig till vara för starka avföringsmedel, de må nu utgivas för att vara aldrig så "gamla, beprövade huskurer". Nr 5 Prosten Heumann Avföringsmedel för Barnsängskvinnor Deklaration Extr rhe» 3,00 gr, Saccharum 0,07 gr, Aetherol cninam ceyl gtt 1 Natrn buarbon 4,42 gr, Paraffm hquid 0,015 gr M i tabl No 30 Pris pr förpackning Kr. 2:65 (Innehåll: 30 tabletter ) Noggrann bruksanvisning på varje förpackning. Bemärk: "Att observera" sid. 287. A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm Bruksanvisning: Vid behov tages 1 tablett. Blott vid svåra fall kan dosen ökas till 2 å 3. Tabletterna lösas i litet varmt vatten och tagas i lemonad, sockervatten, mjölk, choklad, soppa eller annan lämplig dryck. Ett för såväl modern som barnet oskadligt medel är Prosten Heumanns Avföringsmedel för Barnsängskvinnor. Detta bör användas, om avföringen ej dagligen är tillräcklig under havandeskapet och digivningen. Även om det skulle visa sig nödvändigt att dagligen anlita detta medel, så utövar det dock ingen skadlig inverkan. Likväl är det en självklar sak, att det (lika litet som annan medicin) aldrig skall tagas i onödan. En naturlig uttömning utan konstlade medel är givetvis att föredraga framför t. o. m. den ofarligaste medicin. Även för klena barn och barnsångskvinnor är det vitaminrika näringspreparatet Rovase till stor nytta. Se vidare sid. 277-284.Råd vid vissa sjukdomar och olycksfall. Benbrott. Symptom på benbrott äro svullnad och ömhet över själva brottet, oförmåga att stödja på benet eller att använda den skadade armen. Ofta är det en förkortning av lemmen samt en abnorm rörlighet av densamma. Till dess den skadade fått läkarehjälp kan man bespara honom många smärtor genom en riktig ställning och fixation av den brutna lemmen. Isynnerhet om den förolyckade skall transporteras är man ofta tvungen att lägga ett provisoriskt stödjeförband. Kläder och skodon uppskäras (om möjligt i sömmarna). Runt omkring den brutna lemmen lägger man först ett mjukt lager (vadd, bomull, blånor, hö, mossa eller mjuka dukar). Sedan lägger man dit själva spjälan, vartill man kan använda en käpp, linjal eller avskurna grenar. Skenan bindes ordentligt fast (till att binda med kan man använda näsdukar, handdukar, avskurna remsor av kläder eller remmar). Är benbrottet förenat med ett öppet sår, talar man om ett komplicerat benbrott. Till dess läkarehjälp hunnit skaffas, behandlar man såret såsom är beskrivet under Blödningar och sår, och anlägger sedan en skena, såsom ovan beskrivits. Måste den skadade forslas någonstans, utan att en bår finnes till hands, kan man använda en avlyftad dörr eller grind, en stege eller ett par stänger, vilka man sammanbinder med rep eller täcken. Ovanpå dettalägges ett mjukt lager av kläder, sängkläder, halm eller hö. Om bärarna av båren gå i otakt, bliva skakhingarna mindre. Vid kraftigare blödningar, skador på huvudet, bröstet eller underlivet, bör man om möjligt undvika en dylik obekväm transport av den sjuke och försöker att i sådana fall föra läkaren till den sjuke. Blindtarmsinflammation. Vid plötsligt uppträdande av smärtor i nedre högra delen av buken och samtidig temperaturstegring, bör man misstänka blindtarmsinflammation. Ofta sitta smärtorna till en början mitt i magen, men draga sig så småningom nedåt höger sida. Läkare måste omedelbart tillkallas, varje timmas dröjsmål kan bliva ödesdigert för den sjuke. Frysningar, frosskakningar och kräkningar äro allvarsamma tecken. Vid misstanke på blindtarmsinflammation får laxermedel ej användas. Blodförgiftning kan uppstå genom insektsstygn eller också genom små sår, vari smuts inträngt. För det mesta visar sig en stark svullnad på det beträffande stället, och en häftig smärta uppstår, varjämte en röd strimma blir synlig. Kalla omslag med aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) anlägges, läkare hämtas. Blödningar och sår. Om blodet som strömmar ut ur ett sår är mörkrött till färgen, är detta ett tecken på att ingen större pulsåder blivit skadad.Man bör alltid undvika att beröra ett sår med händerna. Man riskerar nämligen att tillföra bakterier till såret. Måste kläder eller skor avlägsnas, så skall man icke plåga den förolyckade med att draga av dem, utan bör man skara upp dem. Vill man akta kläderna, så kan man ju skara upp en söm, så att plagget efteråt kan återställas i användbart skick. Man bör försöka tvätta såret rent. Därvid använder man utspädd vatesuperoxid, aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) eller borsyrelösning. I brist påannat får man använda vanligt vatten, vilket dock helst bör kokas först. Sedan anlägger man ett förband med gaskompresser eller något liknande förbandsmaterial närmast såret, sedan vadd, och till slut ett lager av bindor. Man bör inte lägga vadden närmast såret, då den har benägenhet att fastna. Den sårade lemmen placeras högt. Tränger blodet igenom förbandet, så river man icke av detta, utan lägger mera vadd och bindor omkring det genomdränkta förbandet. Är blodet ljusrött och sprutar eller väller det stötvis fram ur såret, så är en pulsåder träffad och då måste man omedelbart sända efter en läkare. Under tiden tills denne anländer, försöker man medelst starkt tryck hejda blödningen. Man trycker till pulsådern, antingen med fingrarna eller med ett hårt förband på något ställe mellan såröppningen och hjärtat (med hjälp av förestående avbildningar är det icke svårt att finna de olika ådrorna). För att anlägga ett dylikt förband kan man använda en sammanvirad duk (handduk, näsduk eller dylikt), knyter den löst omkring den skadade lemmen, skjuter sedan en käpp eller en kraftig pinne under den sammanknutna duken samt vrider om så länge till dess blödningen upphör. Kommer icke läkaren inom två timmar, måste förbandet lossas ett slag, annars domnar lemmen bort. Även här finns en förklarande avbildning (se fig. 66—68 å sid. 251). Bråck. En utförlig beskrivning av olika slags bråck återfinnes å sid. 80. Difteri. Förutom symptomerna vid vanlig halsfluss (smärtor i halsen, isynnerhet vid sväljning, feber) visar sig åmandlarna och gommen gråvita beläggningar. Bredvid beläggningen är slemhinnan starkt rodnad. Läkare tillkallas omedelbart vid misstanke på difteri. Genom seruminsprutning i rätt tid kan man räkna på att barnet skall räddas. Gurgling med vätesuperoxidlösning eller om intet annat finnes, saltvatten. De som komma i den sjukes närhet bör använda Thymomaltpastiller (sid. 109) för att skydda sig mot smitta. Drunkning. Vill man rädda en drunknande, försöker man närma sig honom bakifrån och simmar ej emot honom framifrån eller från sidan, ty man riskerar då, att den drunknande klamrar sig fast vid sin räddare, så att denne hindras från att kunna simma. Även då den förolyckade legat rätt så lång tid under vattnet, måste man göra energiska upplivningsförsök. Man bör hålla på därmed i minst två timmar. Under tiden tillkallas läkare. Man lägger den förolyckade på magen med några hoprullade filtar eller dyl. under magen, så att överkroppen och huvudet ligga lägre än den övriga kroppen. Sedan trycker man kraftigt upprepade gånger på hans rygg, över de nedre revbenen för att utpressa det i lungorna inträngda vattnet. Kommer den skendöde ej till liv vid dessa försök, måste konstgjord andning tillgripas. Man avlägsnar de våta kläderna från överkroppen och drar ut tungan och binder fast den med en näsduk vid hakan. Sedan lägger man honom på rygg och placerar en rulle av täcken eller kläder strax nedom skul-derbladen. Man ställer sig på knä bakom honom och fattar armarna mellan handleden och armbågen, för dem därefter utsträckta åt sidorna upp över huvudet och håller dem där under två sekunder (man räknar långsamt 1 och 2), sedan för man armarna tillbaka mot bröstet och trycker dem varligt men kraftigt mot bröstkorgen under två sekunder (man räknar långsamt 3 och 4). Därigenom blir bröstkorgen omväxlande, i likhet med vid naturlig andning, utvidgad och sammanpressad varvid luft insuges respektive utpressas. Man kan även försöka med massage över hjärttrakten. Börjar den förolyckade andas själv bäddar man ned honom varmt och ger honom, så snart han kan svälja, varmt att dricka, starkt kaffe, té eller vin. Gasförgiftning (kolosförgiftning). Man för den bedövade ut i det fria, lossar trånga klädesplagg, masserar hjärttrakten och lägger en senapsdeg på maggropen eller begjuter hela kroppen med kallt vatten. Genom kittlingar i näsan eller genom att låta den medvetslöse lukta på salmiaklösning försöker man att få honom att andas. Lyckas det icke, så tillgriper man konstgjord andning (se ovan). Att tillkalla läkare är absolut nödvändigt. Lungblödningar. Blödningar i lungorna äro mestadels förbundna med hosta och blodet blir ljusrött och skummande. Man tillkallar omedelbart en läkare, lägger den sjuke (om möj-ligt) till sängs, varvid överkroppen måste ligga högt. Varje rörelse ävensom samtal med den sjuke bör undvikas. Om bröstet lägger man kalla omslag. Man bör låta den sjuke dricka svagt saltvatten klunkvis. (1 matsked salt på 1 liter vatten.) Lunginflammation. Lunginflammation är en infektionssjukdom, och man har fastställt att "pneumokocker", en särskild sorts bakterier är dess orsak. Dessa kunna endast utbreda sin verksamhet om de understödjas av s. k. hjälporsaker, vilka verka försvagande av den mänskliga organismens motståndskraft, som t. ex. en förkylning. Lunginflammationen börjar merendels helt plötsligt med frosskakning och svår sjukdomskänsla, en hastig temperaturstegring upp till 39 och 40 grader och ofta smärtsamma stickningar i sidan och aptitlöshet. En kort smärtsam hosta med segt, gulrött slem. Febern håller i sig ungefär 7 dagar, varefter den s. k. krisen inträder, vilket man märker på ett starkt svettutbrott och vilket är ett tecken till bättring. Faran för livet vid lunginflammation ligger icke endast i lungorna, utan i en hjärtsvaghet och därför måste även läkare obetingat tillkallas, enär endast han kan avgöra, huruvida och varigenom hjärtverksamheten kan förstärkas och regleras. Till dess läkaren kommer, kan man skaffa den sjuke någon lindring. Stickningarna i sidorna och hostretningarna påverkas i de flesta fall gynnsamt genom stora våtvärmande omslag om bröstet. Om pulsen slår svagt och långsamt, kan man för att förbättra densamma dricka starkt kaffe.Magblödningar. Det uppkräkta blodet är oftast mörkt som kaffe och merendels uppblandat med matrester, "kaffesumpliknande kräkningar". Den sjuke blir mycket blek och känner smärtor i magtrakten. Man skickar efter läkare och sörjer för att den sjuke får ligga till sängs och hålla sig absolut stilla. Dessutom kan man lägga kalla omslag om magen eller lägga isblåsa på magen. Mässling. Barnen visa en längre tid i förväg (10—11 dagar) olust och matthet. Sedan uppträder feber, snuva, halssmärtor, hackig hosta och heshet. Därefter uppstå utslag, först i ansiktet, bakom öronen och på hakan och så över hela kroppen. Behandlingen bör man helst överlåta åt en läkare. * Ett luftigt, rymligt rum, sängläge, skydd för drag och förkylning, samt flytande näring såsom välling, soppor och kompott är av stor vikt. Näsblod. Vid näsblödning bör man icke hänga ned med huvudet, utan hålla upp det ordentligt, samtidigt trycker man med fingrarna till den näsöppning, ur vilken det blöder, eller stoppar man till densamma med en ren bomullssudd. Man kan även försöka med att lägga kalla omslag över näsan. Andas lugnt och djupt med öppen mun och försök icke "snyta ut". Stannar icke blödningen efter dessa försök, måste läkarhjälp sökas. Nässelfeber är många gånger en följd av för riklig användning av färsk frukt, särskilt smultron. Ibland kommer den efterdet att man ätit hummer eller kräftor, men i en hel del fall vet man ej anledningen därtill. Utslagen tvättas med aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) eller menthollösning. Påssjuka kallar man en smärtsam uppsvallning av öronspottkörtlarna med inflammationssymptom och feber. Våtvarma omslag anläggas på de uppsvällda ställena. Rödsot eller ros igenkännes på en skarpt markerad rodnad och svullnad vanligen lokaliserad i ansiktet, s. k. ansiktsros. Hög feber. Man lägger våtvärmande omslag med borsyrelösning eller aluminium-subacetatlösning (Burows lösning). Huvudvärken lindras genom att pålägga isblåsa. Man kan även använda Prosten Heumanns Brasantabletter (se sid. 36). Mycket oroliga patienter böra på kvällen taga två till tre och flera gånger under dagen en av Prosten Heumanns tabletter mot sömnlöshet (se sid. 35). Sjukdomen når i regel sin höjdpunkt efter fem dagar och efter en till en och en halv vecka kan man merendels räkna på att vara återställd. Hjärtsvaghet förekommer ofta vid denna sjukdom, varför läkare bör anlitas. Scharlakansfeber. Scharlakansfeber börjar med feber, svårighet att svälja, beläggningar på tungan och halssmärtor. Därpå visar sig på hals och bröst först en ljus, sedan en eldröd rodnad, som fort utbreder sig över hela kroppen.Vid scharlakansfeber måste ovillkorligen läkare tillkallas. Alla, som komma i närheten av den sjuke, bör till skydd mot den stora smittofaran taga Prosten Heumanns Thymomaltpastiller. Skavsår. De såriga ställena tvättas flera gånger dagligen med kallt vatten, tillsatt med något aluminium-subaeetatlösning (Burows lösning). Sedan bestryker man såren med Prosten Heumanns Salva mot brännsår; finnes ej sådan till hands, kan man använda vaselin, borsalva, zinksalva, fett eller salicylsyretalg. Smittosamma sjukdomar. Med smittosamma sjukdomar förstår man i synnerhet följande sjukdomar: kolera, tyfus, stelkramp, infektionssjukdomar genom sår (t. ex. barnsängs feber, varbildning o. s. v.), tuberkulos, difteri, hudsjukdomar, influensa, lunginflammation, koppor, malaria, växelfeber, rödsot, mässling, scharlakansfeber. Utbredningen av smittosamma sjukdomar förhindras genom: 1. Isolering av den sjuke. 2. Oskadliggörande av sjukdomsspridarna (bacillerna), d. v. s. genom desinfektion och i synnerhet: a) Genom desinfektion av rummet, i vilket den sjuke uppehåller eller uppehållet sig, ävensom av sängar, tvätt, sjukvårdskärl, o. s. v.;b) genom personlig desinfektion av alla, som kommit eller komma i beröring med den sjuke. Huvudsakligen måste dessa skydda munhåla och svalg, som alltid är öppna ingångsportar för bakterier, genom att låta sådana pastiller smälta i munnen, som innehålla bakteriedödande ämnen (Thymomaltpastiller sid. 109). Avsöndringar (avföring, urin, uppkastningar, saliv etc). Den sjukes avsöndringar äro ofta karaktäristiska för arten av hans sjukdom. Därför böra de alltid under viss tid tillvaratagas och vid behov lämnas till undersökning. Avföring (exkrementer). Avföringens mängd rättar sig efter mängden av den intagna födan och efter dess smältbarhet. En frisk avföring är brun till brungul, grötig eller degig. En tunn avföring är alltid ett sjukdomstecken. Åvenså är övermåttan hård avföring eller längre tids förstoppning ett sjukdomstecken, som ej får förbises. (Se sid. 70, Balsamiska Piller). På samma sätt som man vant sig vid att intaga sina måltider på bestämda tider, kan man också vänja sig vid regelbunden avföring på bestämda tider. — Svart avföring är sjuklig, såvida man inte använt blod- eller järnpreparat (även blodkorv, blåbär o. d. förorsaka svart avföring). — Vit avföring är sjuklig, såvida man inte förtärt rikligt med mjölk. Gråfärgad avföring är för det mesta ett tecken på, att magen har svårt att smälta fettämnen, och detta kan samtidigt häntyda på en gall-eller leversjukdom (se sid. 56). — Blodig avföring är alltid sjuklig. Vid tyfus kan man även iakttaga en gul, ärtformig avföring. Aslikt stinkande avföring är ett sjukdomstecken. — Om avföringen upplöses i vatten och silas, och små stenar därvid visa sig, äro dessa ett tecken på gallsjukan (se sid. 56).Svimning. Redan på utseendet kan man sluta sig till om en medvetslös är avsvimmad eller har fått ett slaganfall. I första fallet är ansiktet likblekt, i det andra högrött. Man tillför den avsvimmade rikligt med frisk luft, lossar på trånga kläder (kragar o. dyl.) och giver honom friskt vatten. I svårare fall lägger man den bedövade på rygg med huvudet lägre än den övriga kroppen, så att blodet strömmar till huvudet. Man håller retmedel (salmiak) under näsan och giver en kall av-rivning på huvud och bröst. I nödfall företager man konstgjord andning (se sid. 253). Sätta i halsen. Om någon har satt en tugga, ett fiskben eller dylikt i halsen, så försöker man att taga ut detsamma med fingrarna. Man fattar personen ifråga, isynnerhet när det gäller barn, med vänstra handen om näsan, därigenom måste munnen ovillkorligen öppnas, och man kan komma åt med fingrarna. Lyckas icke detta, så slår man kraftigt med handen mellan skulderbladen, varigenom luft utstötes ur bröstkorgen och det som fastnat i svalget brukar komma med upp. Eljest försöker man med att äta hårt bröd eller genom att äta potatismos föra fiskbenet vidare ned genom svalget, väl nere i magen är det icke så farligt längre. Vrickningar. Vid vrickningar måste man tillse, att den vrickade leden får behövlig vila. Omslag med aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) anlägges och behandlingen överlåtes till läkare.Värmeslag, solsting. I båda fallen för man den förolyckade till en kall, skuggig plats, blottar överkroppen och övergjuter den med kallt vatten eller giver kalla avrivningar i pannan och på bröstet, om det är nödvändigt även konstgjord andning. (Se sid. 253.) Så snart den bedövade är i stånd därtill, låter man honom dricka, helst kaffe eller té, i nödfall vatten, under det att alkohol bör undvikas. Åskslag och dylikt. Om någon blivit bedövad genom åskslag eller genom elektrisk ström så för man honom ut i friska luften, blottar överkroppen, gnider och masserar hjärttrakten och håller salmiaklösning under hans näsa eller kittlar honom med en fjäder eller dylikt i näsan. Kommer den medvetslöse ej till medvetande, så måste konstgjord andning tillgripas. Noggrann anvisning häröver återfinnes under "Upplivningsförsök vid drunkning" (sid. 253). Man måste alltid försöka hämta en läkare utan att därför åsidosätta upplivningsförsöken. Förgiftningar. Om möjligt tömmes magsäcken medelst kräkning eller magsköljning. Denna senare tillgår på följande sätt: samtidigt med tätt på varandra följande sväljningsrörelser andas man fort och djupt under det en annan person raskt "matar" ned en mjuk gummislang över tungryggen, varvid slangen hålles som en penna medhögra tummen och pekfingern. Då man fått ned 30—40 cm., från framtänderna räknat, hälles i magsäcken K—K liter vatten med hjälp av en i slangen inträdd tratt. Därefter sänkes tratten varvid vattnet utrinner och detta upprepas några gånger tills magsäcken är tom och renspolad. Vid alla fall av förgiftning måste läkare ovillkorligen så snart som möjligt tillkallas. Följande korta anvisningar äro endast avsedda att tjäna till ledning före läkarens ankomst. Om ett lindrigt förgiftningssymptom skulle förefalla vara avlägsnat, får man likväl ej försumma att söka läkare, ty vissa gifter (t. ex. fosfor) verka mycket nyckfullt, så att efter skenbar bättring nya symptom kunna upprepade gånger inställa sig, t. o. m. efter 2—5 dagar. Arsenik. Symptom: Smärtor i buken, häftiga kräkningar, tunn, färglös avföring (liknande tunn risgryns välling). Motgift: 2 matskedar bränd magnesia i 1/2 liter ljumt vatten, därefter mera ljumt vatten ända tills kräkning inställer sig. Kan kräkning ej på detta sätt åstadkommas, söker man framkalla sådan medelst kittling i halsen el. dyl. Även kan kalkvatten med mjölk och äggvita användas. Därefter en tesked järnsocker i timmen (fås på apotek). Blåsyra (Cyankaliura). Symptom: Andedräkten luktar bittermandel; kramp, fradga om munnen. Motgift: Ihärdiga försök med konstgjord andning, frottering av kroppen med borstar, rikligt med varmt vatten tills kräkning framkallats.Köttförgiftning (korv, fisk, ost m. m.). Symptom: Diarré, magsmärtor, uppkastningar, huvudvärk, svindel, synrubbningar, hjärtsvaghet. Motgift: 2 matskedar ricinolja, 1 matsked karlsbadersalt i en halv liter ljumt vatten, stimulerande av kräkningarna genom retning av svalget, senare en kopp starkt kaffe utan grädde. Karbolsyra. Symptom: Frätsår i munnen, buksmärtor, uppkastningar, svartgrön urin. Motgift: 1 matsked slammad krita i en kaffekopp vatten, därefter varje timme en stor knivsudd glaubersalt i litet vatten. Lysgas. Symptom: Brännande känsla i huden, svindel, medvetslöshet, ångestkänsla, hård puls. Motgift: Patienten flyttas genast i frisk luft, helst utomhus. Konstgjord andning, frottering av kroppen med borstar och kallt vatten, senapsdeg över hjärtgropen. Morfin (opium). Symptom: Förminskad pupill, fullständig medvetslöshet, okänslighet för smärtor, långsam puls. Motgift: Rikligt med ljumt vatten tills kräkning inställer sig, därefter starkt kaffe utan grädde med en knivsudd tannin pr kopp, frottering med borste och kallt vatten.Fosfor. Symptom: Magsmärtor, uppkastningar, törst; uppkastning skimrar i mörkret; diarré, vanmakt. Motgift: Först en tesked karlsbadersalt i K liter ljumt vatten, tills kräkning följer, kittling i halsen för påskyndande av kräkningen. Därefter var kvart 20 droppar ren terpentin i litet vatten, frisk luft och konstgjord andning, om pulsen är svag. Men ingen mjölk, ingen olja (annat än terpentin) intet fett (alltså ingen ricinolja). Svamp. Symptom: Smärtor i buken, diarré, uppkastningar, kramp, salivflytning, upprördhet, långsam puls. Motgift: Kräkmedel, t. ex. ljumt vatten, kittling av svalget o. s. v., därefter ricinolja; senare starkt kaffe utan grädde med 1 knivsudd tannin pr kopp. Syror. Symptom: Frätsår i munnen, buksmärtor, känsla av kvävning (man "storknar"), uppkastningar, blod i uppkastning och i avföring. Motgift: Teskedsvis dubbelkolsyrat natron löst i vatten, därefter teskedsvis bränd magnesia, utrörd i vatten eller mjölk; mycket mjölk; isbitar. Lut. Symptom: Mun och svalg frätta och "slippriga"; kolik, diarré, buksmärtor. Motgift: Åttikvatten, citronsaft i vatten, mjölk, isbitar.Stryknin. Symptom: Häftig andning; ansiktet blir blått; oro, stickande och krypande känsla i huden, svårighet att svälja, ryckningar (konvulsioner) i armar och ben, styvhet i lederna, stelkramp. Motgift: Konstgjord andning, frisk luft, rikligt med varmt vatten tills kräkning följer; specialbehaadling med medicin. Sublimat. Symptom: Frätsår på munnens slemhinna, uppkastningar, diarré, buksmärtor, hjärtsvaghet. Motgift: Kräkmedel, mycket mjölk, mycket vatten med äggvita. LAS följande allmänt hållna intyg Tryserum den 13 april 1932. Tillåt mig uttrycka mitt djupt kända tack för den verken Edra läkemedel haft. A. A. Majgomaj den 17 april 1932. Jag är i stor tacksamhetsskuld till Eder för den medicin jag använt K. G. G. Strömsnäsbruk den 18 april 1932. Eder bok Prosten Heumanns läkemedel är oss oumbärlig och Edra mediciner till vår största belåtenhet. E. Ö. Pajala den 18 april 1932. Eder medicin har varit den bästa jag hittills använt. T. S. Timsfors den 28 april 1932. Utmärkt, finfint! Världens bästa och effektivaste läkemedel. A. N. S.Sjukvård i hemmet. I synnerhet vid svåra sjukdomsfall är det av största vikt, att den sjuke skötes omsorgsfullt och pä i möjligaste mån sakkunnigt sätt, för att läkarens föreskrifter skola kunna göra avsedd nytta. Men det är ytterst få personer utanför de yrkesmässigt utbildade sjuksköterskornas krets, som ha det rätta handlaget att utöva sjukvård, och ännu färre äro de som äro förtrogna med sjukvårdens detaljer. Vi meddela i det följande några kortfattade anvis ningar för sjukvården i hemmet, varvid vi förutsätta som givet, att vid alla plötsliga sjukdomsfall läkare omedelbart tillkallas. Till dess läkare hunnit anlända bör den sjuke under alla omständigheter hållas till sängs. Sjukrummet. Till sjukrum tages det största, soligaste, tystaste och lättast luftade rummet i hemmet; därtill bör sjukrummet vara torrt och lätt att uppvärma. Ett vanligt boningsrum, där familjens olika medlemmar, kanske t. o. m. barn, dagligen uppehålla sig, är allt annat än lämpligt till sjukrum. Ett ljust och glatt, soligt rum har en uppmuntrande inverkan på den sjuke (givetvis så vida icke sjukdonlens art är sådan att läkare föreskriver mörkt rum). Mattor, draperier o. d., som samlar damm och försvårar ytterst npggrann renhållning av rummet och ej är nödvändigt för den sjukes vård, avlägsnas. Golv ochmöbler avdammas dagligen 1 eller 2 gånger med fuktig duk. Eummet vädras grundligt morgon och afton, varvid dock den sjuke icke får ligga i drag. Eventl. ställes sålunda vid vädring en skärm kring sängen, eller vädras genom att öppna i angränsande rum. Rumstemperaturen bör hållas vid c:a 18°. Under varma dagar och nätter kan sålunda ett fönster alltid lämnas öppet; härvid, liksom alltid om sommaren, måste den sjuke skyddas för mygg och flugor, vilka kunna vara honom till stor plåga. Lämpligen spännes myggnät framför varje fönster som är avsett att öppnas, varjämte, om så erfordras, flugfångare placeras i rummet. Luften i sjukrummet får ej bli för torr. Där värmeledning finnes, användes s. k. befuktningskärl, vilket hänges på elementet. Eldas i kamin, har man alltid ett kärl med vatten stående på denna; framför kakelugnen kan man hänga våta skynken. Inom räckhåll för den sjuke bör finnas en ringklocka, så att han ej behöver ropa; likaså bör han nattetid ha ljus till hands. Starkt doftande blommor få icke finnas i sjukrummet, i synnerhet ej under natten. Bladväxter däremot skada ej, snarare tvärtom. Vad läkaren bör få veta. Om läkaren skall kunna ställa riktig diagnos (d. v. s. fastställa vilken sjukdom patienten lider av), är det av största vikt att han också erhåller noggranna och fullständiga uppgifter om den sjukes tillstånd. Läkaren måste alltid få veta hela sanningen om den sjuke. Intet bör förtigas för honom, men heller intet överdrivas. Han bör även få kännedom om tidigare sjukdomar, varav patienten lidit.(Vid svårare sjukdomsfall, vilka ju här i första rummet avses, är det synnerligen klokt — i synnerhet om läkare ej kan omedelbart infinna sig eller om han kan göra sina besök endast med ett par eller flera dagars mellanrum — att föra skriftliga anteckningar över sjukdomens början och förlopp, till ledning såväl för ens eget minne som icke minst för läkaren. I själva verket vore det i många fall av stor betydelse, om man kunde förelägga sin läkare en dylik "sjukdomsdagbok", förd ända från barndomen; av en sådan bok kan en läkare draga många för diagnosen värdefulla slutsatser. — Givet är, att boken ej bör innehålla anteckningar om tillfälliga, betydelselösa åkommor.) Den sjuke måste ständigt noga iakttagas. Man har t. ex. att giva akt på, om han andas lugnt eller oroligt, om han sover gott, om han har aptit, om han svettas starkt, vilken hans temperatur är, om han har ständiga smärtor eller endast stundtals. Vid smärtor måste givas akt på, var dessa uppträda. Hos en allvarsamt sjuk kunna även skenbara obetydligheter vara av betydelse. Läkaren skall underrättas om allt som på ett eller annat sätt oroat den sjuke. Han skall delgivas detta antingen före eller efter sitt inträde i sjukrummet, men icke så att den sjuke kan höra på. Å fig. 1—4 äro kroppens organ schematiskt angivna såväl på kroppsytan som i det inre. Dessa bilder äro avsedda att för läsaren underlätta lokaliserandet av de olika organen. Ofta nog händer det, att man plågas av smärtor i den ena eller andra kroppsdelen och gärna önskar veta, vilket organ som är beläget just på det smärtande stället. Härvid kunna våra bilder vara till någon handledning. Den som är tveksam om vilken sjukdom han lider av, bör icke anlita något Heumann-preparat, lika litet somnågot annat läkemedel, förrän han genom läkareundersökning erhållit visshet därom. Även den bästa och fullständigaste handbok kan icke i detalj beskriva för patienten vad som orsakar hans lidande; på sin höjd kan den giva en bild av sjukdomars allmänna förlopp. En noggrann läkareundersökning är alltid tillrådlig. På sitt eget omdöme bör den sjuke icke lita. Den dagliga vården. Det är ingalunda en lätt sak att vårda en allvarsamt sjuk. Tålamod och kärleksfullhet äro tvenne grundbetingelser härför, om resultatet skall kunna bli gott. Uppfyll den sjukes alla önskningar, om det icke är honom till skada. Var alltid vänlig mot honom, och irritera honom icke genom motsägelser, så vida det icke är nödvändigt; gör det då på ett sådant sätt, att han om möjligt likväl icke blir irriterad. Den allvarsamt sjuke förefaller ofta ej så litet nyckfull och "förarglig" mot sin omgiVning. Var likväl vänlig mot honom. Hans sjukdom försvagar hans självbehärskning lika väl som den försvagar honom i allmänhet; han menar i själva verket ej illa. Ett vänligt ord uppmuntrar honom, och han blir tacksam därför. — Gråt icke i den sjukes närvaro! Låt honom icke bli nedtryckt av din sorg! Han behöver ro och vila; stör honom icke med pratande! Svara, när han tilltalar dig. men viska icke, framför allt icke till annan person i den sjukes närvaro; det gör honom misstrogen och ängslig. Sover han, ställ om att fullkomligt lugn råder! Under inga omständigheter får han väckas, icke ens för att taga medicin. — Beträd sjukrummet så tyst som möjligt; bäst är att bära filttofflor eller gummisulade skor. Bädden bör helst vara tillgänglig från båda sidor, så att man lätt kan hjälpa den sjuke, hur han än ligger. .Största renlighet måste iakttagas, även beträffande den sjukes kropp, munhåla, hud m. m. Täta ombyten av linne äro av vikt. Åt den sjukes föda och avföring ägnas den mest noggranna uppmärksamhet, allt i enlighet med läkarens föreskrifter. Spotta aldrig i näsduken och låt icke heller den sjuke göra det; härtill, användes spottkopp eller annat mindre kärl, innehållande något vatten. Vid långvarigt sängläge uppstår ofta liggsår, (se sid. 272) vilket kan förorsaka den sjuke mycket stort obehag och svåra plågor. För att förhindra detta begagnar man helst en för ändamålet avsedd luftkudde. Svettas den sjuke starkt, så lägger man på underlakanet en mjuk gummiduk och däröver ett mjukt, ej för tunnt, vitt lakan (event. ett badlakan). Därigenom hålles bädden torr, om detta övre underlakan ofta ömsas. (Man kan begagna ett s. k. "draglakan", vilket är vanligt på sjukhus. "Draglakanet" kan t. ex. vara ett vanligt lakan, som lägges på tvären ovanpå gummiduken och dragés ett stycke åt sidan, allt eftersom det blir vått.)Varma omslag äro smärtstillande. De anläggas våta eller torra allt efter läkarens ordination. Till torra omslag använder man, där så passar, en lämplig värmeflaska av bleck, på andra ställen av kroppen användes en värmeflaska av gummi. Denna senare är elastisk, så att den smyger sig mjukt efter varje ställe på kroppen. Värmeflaskorna fyllas med varmt eller hett vatten allt efter ordination. Bekvämast äro de elektriska värmemattorna, vilka behagligt sluter sig efter varje kroppsdel. De äro lätta att inställa för varje temperatur från varmt till hett och kunna användas dag ut och dag in en längre tid utan att bytas ut. Värmemattorna äro lätta och bekväma att ansluta till varje elektrisk ljusledning. Varma grötomslag bestå mestadels av linfrö. Linfröet kokas i vatten till en tjock gröt och fylles i en liten linnesäck, som måste vara så stor, att den lätt täcker de ställen på kroppen som skola uppvärmas. Säcken får icke vara för full, utan endast fyllas så mycket att den, sedan gröten ifyllts har en tjocklek av 2—3 cm. Den invecklas därefter i en linneduk och lägges därefter så het som möjligt på det sjuka stället. Sådana grötomslag måste utan avbrott alltid hållas mycket heta. Därför måste de, så snart de börja bli kalla, omedelbart åter uppvärmas. Därtill använder man bäst en grötomslagsvärmare. Naturligtvis behöver man icke taga ur gröten ur påsen, utan hela påsen kan läggas i varmare. Det är givetvis enklast, om man samtidigt påfyller två påsar, så att den ena kan påläggas under tiden, som den andra värmes. Linfrögröten kan endast användas 3—4 dagar, sedan måste påsen tömmas och ifyllas med nykokat linfrö. Kalla fötter äro alltid obehagliga för den sjuke. Vid behov lägges sålunda en värmeflaska (vanlig buteljmed hett vatten, omlindad så att den icke bränner) vid fötterna, eller ock gnidas fotsulorna med kallt vatten och frotteras därefter kraftigt med en sträv handduk. Den sjuke skall ligga bekvämt i sängen. Om ej sjukdomen nödvändiggör en bestämd ställning, bör han beredas största möjliga omväxling, än högt, än lågt under huvud och överkropp. Ställbara huvudkuddar, liksom ock ställbart nattduksbord, bidraga mycket till den sjukes bekvämlighet. Vid starka hostanfall skall den sjukes överkropp hållas upprätt. Vid uppkastning stödes huvudet, och lämpligt kärl hålles inom lagom räckhåll. Efter uppkastningen skall den sjuke få skölja munnen med vatten, lätt citronsaft el. dyl. — Hjälp den sjuke, om så erfordras, när han äter! Kan han icke själv intaga födan, så stöd hans överkropp, medan han matas. Giv honom dryck ur lämpligt kärl, så att han har lätt att dricka! Liggsår. Vid långvarigt sängläge måste bäddningen utföras med största omsorg, över- och underlakan ofta slätas ut och med täta mellanrum bytas. Den sjuke får aldrig ligga fuktigt. Enär liggsår oftast förekomma på sätet, i korsryggen och skuldrorna, är det lämpligt att använda Prosten Heumanns Liggsår-salva. (Pris Kr. 1:15 per förpackn.) Om rodnad uppstår eller en brännande känsla inställer sig, måste aktsamheten fördubblas och de smärtande ställena understödjas med mjuk kudde under lakanet. Sjukmat. Detta är ett viktigt kapitel. Om den sjuke är under läkarebehandling, skall han äta allt vad läkaren föreskrivit, om möjlighet därtill finnes.I regel skall den sjuke icke äta vad han icke tycker om; likväl får han naturligtvis icke äta vad han vill, om detta är något som kan skada honom. F. ö. är det i alla avseenden bäst att rätta sig efter läkarens föreskrift. År man tveksam om vad den sjuke bör och får äta, kan läkaren alltid råda. Drycker böra icke vara för söta, utan så läskande som möjligt, och lagom tempererade. Fryser den sjuke, så giv honom något varmt att dricka; är han feberhet, så bör han aktas för alltför kalla drycker. Läkarens ordinationer. Vad läkaren föreskriver måste till punkt och pricka följas. Om läkaren ordinerat, eller om på bruksanvisningen till ett läkemedel står angivet, att medicinen i fråga skall tagas vissa tider och i vissa mängder, så skall man rätta sig noggrant därefter. Medicin får icke givas i större mängder än som föreskrivits, i den falska förhoppningen att den därigenom skall göra så mycket större nytta. Detta kan vara farligt, och är i varje fall felaktigt. Den på receptet eller bruksanvisningen angivna doseringen är alltid så beräknad, att medicinen skall göra största möjliga verkan. Sjukbesök. Svårt sjuka personer få ej störas med ofta förekommande besök, och alla besök skola göras korta. En kvarts timme är i regel fullt tillräckligt. Den sjuke behöver lugn och vila. Tveka ej att avvisa olämpliga besökare. Släpp dem ej ens in i sjukrummet, utan säg dem helt enkelt att den sjuke icke får störas.Vården av döende. Sök så långt det är dig möjligt att lätta den tunga bördan för den, vars sjukdom är obotlig och hopplös. Om han ännu hänger fast vid hoppet att få leva, så beröva honom ej detta hopp, utan sök styrka honom däri. Sök skänka honom religionens tröst i enlighet med hans egen trosbekännelse. Om det är nödvändigt, så påpeka för honom, så skonsamt som möjligt att var och en, även den som är frisk, bör i tid upprätta sitt testamente och i övrigt sörja för sitt hus, för den händelse han skulle gå bort. Den döende hjälpes till en bekväm ställning i bädden. Lugn och frid måste härska i rummet. Avtorka svetten från den döendes panna, fukta hans läppar med friskt vatten. Låt honom erfara ömhet och omvårdnad oförminskad ända till sista andedraget. Är han in i det sista vid fullt medvetande, så sök att vara så lugn som möjligt, även om du med den döende skulle förlora det käraste du äger. Undvik högljudd klagan, gråt och jämmer vid dödsbädden. Endast ro och frid få omgiva den döende. Uppfyll kärleksfullt varje hans önskan, är den än aldrig så svagt framviskad eller uttalad blott med blicken. Även om den dödssjuke är medvetslös, så har han stundom ögonblick av uppvaknande; tala därför ej ens under hans medvetslöshet på annat sätt än eljest. Gör övergången lätt för honom i den mån det står i din makt. Tecken på dödens annalkande äro: mödosam och ansträngd eller ock ytterst hastig andning; hastig, jagande eller ock ytterst svag, knappt förnimbar puls: kalla händer, fötter och näsa; blånande läppar; gulaktig hudfärg; glasartad blick. Dessa tecken kunna dock vara otillförlitliga; den sjuke kan åter hämta sig för någratimmar eller dagar, även om de nämnda tecknen framträtt. Man hör ju ofta talas om tims- eller dagslång dödskamp. Tecken på dödens inträde: Dödsblekheten, pulsens plötsliga avstannande och andedräktens skenbara upphörande äro inga absolut säkra dödstecken. Sådana äro däremot, att ögongloberna bli matta och mjuka, och att dödsfläckar uppträda. Dessa visa sig ett par timmar efter dödens inträde; de uppträda särskilt på nedhängande kroppsdelar såsom blå- eller rödaktigt kantade fläckar på huden. De första tecknen på att kroppen är död är dödsstelheten, vilken inträder 4—8 timmar efter döden, och lukten av förruttnelse (liklukten). — Många människor oroa sig för att bliva levande begravna, och många hysa samma oro för sina avlidna kära. Läkaren kan lätt giva säkerhet i detta avseende, exempelvis genom att öppna en åder. Vem är i behov av det vitaminrika näringspreparatet ROVAS E ? Framför allt den, som år överansträngd eller under tillfrisknande efter en sjukdom. »Rovase» formar genom sin mängsidiga och utsökta sammansättning hastigt stimulera och starka kroppens alla levnadsfunktioner. Vid nervositet och trötthet gör en »Rovase»-kur synnerligen stor nytta. Vidare år »Rovase» sårdeies lämpligt såsom dietntirlng vid lungsiukdomar, magsjukdomar, åderförkalkning, ämnesomsättningss|ukdomar. Men åven den, som år frisk eller tror sig vara frisk, borde genom en några dagars »Rovase»-tillförsel så ofta som möjligt skaffa sin kropp ny livskraft. Se sidorna 277—284. Den dödes ögon tillslutas, och ett lämpligt föremål lägges på ögonlocken, så att de förbliva slutna, när dödsstelheten inträder. Hakan uppbindes av samma anledning med en duk. Dödsrummets fönster hållas öppna dygnet om; golvet tvättas ofta med stark soda- eller lysollösning. Vederbörande myndighet underrättas snarast möjligt om dödsfallet. LÄS följande allmänt hållna intyg: Hjo den 3 maj 1932. Ja, riktigt nöjd och övertygad om att medicinerna äro bra, rekommenderar dem till alla lidande. Duger att försöka! H. K. LÖderup den 4 maj 1932. Som jag har använt Eder medicin, så vet jag att den hjälper om något hjälper. C. O. Visby den 6 maj 1932. Jag får tacka för Eder medicin den är ingen humbug, den är en hjälp för lidande människor. K. L. Åsby den 9 maj 1932. Då en person här har återvunnit halsen genom Eder medicin, beder jag få göra en förfrågan för egen del. S. E. Kungsgården den 12 maj 1932. Edra mediciner och medikamenter äro de bästa som vi hittills ha försökt. E. L. Kisa den 13 maj 1932. Vill på det varmaste rekommendera medicinen till alla sjuka, den håller vad den lovar. E. J.I dag sjuk — i morgon frisk ... Nej något sådant förekommer ej! Varje allvarlig sjukdom försvagar kroppen. Den har dock en oerhört stor specialuppgift att fylla: att bekämpa själva sjukdomen. Även om sjukdomen således redan är i avtagande eller om en bättring redan inträtt, så kan man ändock ej omedelbart säga: »Så ja, nu är jag frisk igen». Tvärtom torde man få säga: »Jag känner mig tämligen bra, men jag är ännu så matt>,. Helt bortsett ifrån, att man under denna svaghetsperiod, även kallad rekonvalescens, i många fall är synnerligen motståndssvag mot återfall, tager den successiva förbättringen ofta blott allt för lång tid. Man vill ju så fort som möjligt komma i arbete för att återfå sin förtjänst. En för lång frånvaro från arbetsplatsen hotas ofta av ett avsked och därmed sammanhängande sorger och bekymmer. Det kommer således helt an på att förkorta övergångstiden så mycket som möjligt. Det har emellertid nästan alltid sina svårigheter. Den försvagade kroppen kan ännu ej fördraga vilken näring som helst. Eller aptit saknas och näringstillförseln därigenom förminskad. Visserligen kanske födan intages med aptit och även får behållas; men matsmältningsorganen kunna ej bearbeta den tillräckligt. Vad är att göra i sådana fall, där hastig bättring är av nöden eller där ett återställande till det gamla hälsotillståndet över huvud taget måste befordras? Man måste ändamålsenligt understödja kroppen i dess strävanden att övervinna svaghetstillståndet och hjälpa den över den partiella oförmågan. Ett enligt de nyaste vetenskapliga principer sammansatt näringspreparat som Heumanns Vitamin-Kraftnäring »Rovase» är lättsmält, högkoncentrerat och så mångsidigt, att det kan skaffa en hastig och fullständig ersättning för förlorade krafter. Varför är detta möjligt just för »Rovase»? Det innehåller redan upplösta näringsämnen för vår kropps alla vävnader (nerverna, musklerna, körtlarna, benstommen, blodkärlen o. s. v.), så att matsmältningsapparaten egentligen ej längre har så mycket att göra.Som vi redan påpekat, skulle denna i många fall endast kunna åstadkomma ett ofullständigt arbete, om alla de näringsämnen, som »Rovase» innehåller, skulle intagas såsom normal näring. Det skulle vara omöjligt för den svaga organismen att bearbeta sådana mängder mat och dryck, även om det skulle lyckas att intaga en näringsmängd, som, även om man vore frisk och hade den bästa aptit, skulle bereda svårigheter. Tvärtom! Denna våldsamma »gödning» skulle snart åstadkomma svåra skador, vilka skulle göra det över huvud taget alldeles omöjligt att vidare upptaga näring. Därför intager man jämte den vanliga födan en rågad tesked »Rovase» 3 gånger dagligen. Då blir varken magen eller tarmarna överfyllda. Matsmältningsarbetet underlättas, enär beståndsdelarna i »Rovase» till följd av deras omsorgsfulla utval, deras lyckliga sammansättning och vetenskapliga förarbetande, så att säga kunde gälla såsom »kemiskt halvsmälta». Den svagaste kropp erhåller på så sätt en stor mängd näringsämnen, som den kan utnyttja helt och hållet utan ansträngning. Den stora förmågan att upptaga näring samt mångsidigheten hos »Rovase» äro således de huvudgrunder, som göra detta preparat till ett verkligt idealiskt kraftnäringsmedel för sjuka, rekonvalescenter och över huvud taget alla svaga människor. För att särskilt klarlägga mångsidigheten hos »Rovase», lämna vi å följande sida en överskådlig framställning över dess verkningssätt och nedanstående till komplettering en uppgift om allt, vad »Rovase» innehåller: 1. Äggvita, huvudsakligen ur färska ägg, mjölk och sojamjöl. 2. Lättsmälta kolhydrater ur skorpmjöl och maltextrakt. 3. Mineralämnen, huvudsakligen kalk, kiselsyra, magnesium, järn, jod o. s. v. 4. Fett ur mjölk;" lecithin ur växter, färska ägg och hjärna — och 5. Vitaminer, vitaminer, vitaminer! Ja, just dessa äro oerhört viktiga! Vitaminerna äro ju enligt de nyaste vetenskapliga upptäckterna gnistor för alla våra kroppsfunktioner, kraftkällan till allt liv. Varken körtelverksamheten, cellandningen, mineralämnesomsättningen eller matsmältningen äro i sin ordning, om ej vitaminerna först förbereda dessa för kroppen oumbärliga funktioner (se bilden å sid. 281). Våra organ äro i normalt tillstånd alltid färdiga för arbete. Men de »röra ej ett finger», förrän de få befallning. Och denna befallning giva vitaminerna. Utan vitaminer skulle vår kropp således likna ett jätteföretag, där arbetsstyrkan visserligen infunnit sig, men signalen till arbetets början ännu ej givits.R o va se! »Rovase» kostar kr. 3:75 pr förpackning och räcker tämligen länge. Beställningar kunna insändas till: AKTIEBOLAGET L. HEUM ANN & Co., Box 2096 - Munkbron 11, STOCKHOLM 2. Giv kroppsorganen en varaktig befallning att arbeta, giv noga akt på att ingen paus uppstår, tillför organismen — i synnerhet om den är trög och försvagad — vitaminer! »Rovase» innehåller sådana i hög grad. De hava bibringats genom ett synnerligen omsorgsfullt förfaringssätt ur tomater, morötter, jästextrakt, maltextrakt o. s. v. »Rovase» erbjuder kroppen ej blott sådana näringsämnen, som den ovillkorligen behöver för uppbyggnad. »Rovase» sörjer även samtidigt till följd av sin stora vitaminhalt för att allt utnyttjas helt och hållet. Detta faktum är ej blott för sjuka och rekonvales-center av stor vikt. utan även för var och en, som ej känner sig fullkomligt bra, och som skulle vilja öka sin kroppsliga och andliga arbetsförmåga. Även i sådana fall räcker sällan den vanliga kosten till; man måste då tillgripa ett stärkande näringsmedel. Otalig är också den skara människor, vars hälsa försvagats genom brist på bestämda, livsvillkorliga näringsämnen. »Rovase» ersätter dessa felande ämnen och stärker människan för kampen för tillvaron. Den, som således ej känner sig riktigt bra utan att därför lida av någon utpräglad sjukdom, bör använda »Rovase». Genom de samlade och ändamålsenliga beståndsdelarna har det möjlighet att stärka hela organismen. Å andra sidan är det ägnat att gynnsamt inverka på enstaka försvagade, skadade eller särskilt känsliga organ. Det är alldeles särskilt lämpligt för nervösa och överansträngda. Deras nerver behöva ej blott lugn och vederkvickelse, utan framför allt ett specialämne: det fosforhaltiga fettet »lecithin». Just detta innehåller »Rovase» i framträdande mängd, så att det även kan gälla såsom ett utpräglat nervstärkande medel. Andra rätt ofta förekommande symptomer äro t. ex.: bristfällig ämnesomsättning, störningar i matsmältningsorganen, blodbrist. De kroppen tillförda vanliga näringsämnena bliva i sådana fall ej tillräckligt utnyttjade eller kunna t. p. m. genom felaktig omsättning vid matsmältningen förvandlas till skadliga produkter. Undernäring och anhopning av giftiga ämnen i kroppen blir följden. Det blodbildande, blodförbättrande och lättsmälta »Rovase» utövar ett fördelaktigt inflytande på ämnesomsättningen och matsmältningen inte minst genom sin höga halt av järn och mineralämnen. Preparatets övriga beståndsdelar inverka gynnsamt vid[-Körtelverksamhetens-]{+Körtelverk- samhetens+} befrämjande Exempel Skrumpna kortelcel ler vid vitaminbrist Samma celler efter vrtaminbehandhng Cellandningens befordring Exempel Utarmade muskel celler vid vitamin Samma celler efter vrtaminbehandhng [-Mineralämnesomsättningens befordring-] {+Mineralämnesomsätt- ningens befor- dring+} Exempel Broskartad ben vävnad hos ett rachitiskt barn Ombildnmg till fast benvävnad efter vitammbehandling Matsmältningens reglering Exempel Svaga rörelser hos magväggar na vid vitamin brist i Vitaminerna be fordra magväg garnas mat smältnings rörelser bristfällig körtelverksamhet (sköldkörtel, bukspottkörtel o. s. v.). Det har visat sig, att vitaminerna hava ett mycket gott inflytande vid sådana störningar. »Rovase» innehåller vitaminer i riklig mängd. Även dess jodhalt spelar här en stor roll. Ett rätt gynnsamt inflytande har »Rovase» även vid förkylningssjukdomar, svaghet och skador i andningsorganen. Här framträder i synnerhet »Rovases» halt av kalksalter och kiselsyra. Det har vetenskapligt bevisats, att tillförseln av dessa ämnen är mycket viktig: för att skydda kroppen mot inträngande sjukdomsbaciller och för att höja motståndskraften. Likaså vid försvagande febertillstånd och inflammationer (influensa, halsfluss, lunginflammation, kikhosta och många barnsjukdomar) är »Rovase» på sin plats. Man kan även bildlikt talat — beteckna det som gamla dagar. Just hos åldrande människor är ökad krafttillförsel och stimulans av alla kroppsliga organ nödvändig iör att så länge som möjligt förhindra för tidiga svaghetstillstånd och ålderdomssvagheter. Men även om sådana redan föreligga, finnes möjlighet till bättring inom rimlighetens gränser. Den blivande modern är även i lika stort behov av hjälp som åldringar, enär kroppen ur den dagliga näringen måste hämta krafter för två väsen. Mycket betydande specialuppgifter måste således fyllas. Därtill kommer också blodförlusten, den kroppsliga ansträngningen och de försvagande smärtorna vid förlossningen. Härvidlag äro kraftnäringsmedlet »Rovases» gynnsamma egenskaper av oskattbart värde. - Och barnet? Just den första utvecklingstiden är avgörande för barnens tillväxt. Det är vår plikt att skydda barnen för följder av näringsskador (skrofulös, engelska sjukan [rachitisl, tandröta o. s. v.), vilka äro oerhört svåra att avhjälpa. Denna plikt fullföljes bäst och säkrast genom att regelbundet "giva deras näring en tillsats av »Rovase». En översikt över vad, som kan väntas av en vitamin-kraftnäring, giver framställningen på sid. 283. Därav framgår, att »Rovase» är en kraftkälla för alla.»Rovase» kostar kr. 3.75 per förpackning och räcker tämligen länge. Aktiebolaget L. HEUMANN & Co. Box 2096 Munkbron 11, STOCKHOLM 2.för alla är »Rovase» det bästa. Det är också inte att förundra sig över, om man tänker på dess mångsidiga sammansättning och verkningsförmåga. Därtill kommer även något annat, som gör »Rovase» värt att förordas: den omsorgsfulla tillverkningen. Det framställes i samma laboratorier, varest de välbeprövade Prosten Heumanns läkemedel fabriceras. De modernaste tekniska inrättningar samt skolad personal stå till förfogande. Ledningen ligger i händerna på erfarna fackmän (apotekare och kemiker), vilka t. o. m. delvis voro personligt förtrogna med den år 1918 avlidne Prosten Ludwig Heumann. Men ej blott tillverkningen är mönstergill, utan även de använda råämnena äro förstklassiga. Inget ämne användes, som ej undersökts i provningslaboratoriet och befunnits fullkomligt oklanderligt. Ett så omsorgsfullt tillrett preparat kan man verkligen använda med det allra största förtroende. Dessutom är en stärkande kur med »Rovase» inte alls så dyr. En förpackning innehållande c:a 210 gr. kostar kr. 3: 75 och räcker tämligen länge. Men huvudsaken är dock resultatet. Och därför behöver man i fråga om »Rovase» ej vara orolig. Tag därför Bild från tillverkning av de Heumannska preparatenBild från tillverkning av de Heumannska preparaten.Att observera vid användandet av Prosten Heumanns läkemedel. Efterföljande föreskrifter böra noga följas, om man vill ernå avsett resultat. Alla medikament intagas efter maten, d. v. s. icke på fastande mage, så vida ej särskilt angives, att de skola intagas före maten. Medicin, som skall intagas en gång om dagen, tages lämpligast en halvtimme efter middagen; två gånger om dagen tages en halvtimme efter middagen och aftonmåltiden; tre gånger om dagen tages en halvtimme efter frukosten, middagen och aftonmåltiden. a) Medicin i flytande form; droppar. Sådan medicin tages lättast i ett halvt spetsglas vatten eller sockervatten, eller ock i något té, som är ägnat att understödja medicinens verkan (så t. ex. intages Tolusot lämpligen i Prosten Heumanns Bröstte). b) Pulver kunna nedsköljas med vatten eller annan dryck. Faller sig detta svårt för patienten, kan pulvret nedröras i ett glas vatten, mjölk eller annan dryck, varefter det hela drickes. Om därvid något pulver kvarbliver i glaset, påfylles ytterligare litet av drycken, och även detta drickes. Ett bekvämt sätt att intaga pulver är att lägga det på en med vatten genomdränkt oblat, vilken hopvikes och sväljes hel. Oblater erhållas på alla apotek. c) Piller, kapslar. Piller och kapslar lägger man på tungan så långt bakåt som möjligt, varefter man dricker en klunk vatten. Härvid medföljer i regel medikamentet utan besvär. Piller och kapslar skola icke tug-gas; de äro nämligen framställda i denna form just för att kunna sväljas hela, så att den obehagliga smaken icke behöver märkas. Om någon icke kan svälja ett piller helt, kan det stötas till pulver. d) Tabletter, pastiller. Dessa tagas på samma sätt som piller; kan man ej svälja dem hela, kunna de med en kniv lätt delas i bitar. (Ett undantagsfall utgöra Thymomaltpastillerna, vilka skola långsamt smälta i munnen.) e) Flera medikament samtidigt. Vi mottaga alltsomoftast förfrågningar, huruvida olika Heumann-medel kunna tagas samtidigt, utan att därför något av dem förlorar i verkan. Härtill är att svara, att det mycket väl går för sig. Så t. ex. kan en reumatiker, som samtidigt lider av dålig mage, med full effekt intaga Nervogastrol och Tabletter mot Gikt och Reumatism jämsides med varandra. De olika medlen tagas med 1/2 timmes mellanrum. f) Allmänna anmärkningar beträffande kurer med Heumann-medel. Huru länge en kur bör fortsättas, beror i varje särskilt fall på sjukdomens art och envishet. Någon allmängiltig regel härför kan ej uppställas. Envar torde själv bäst känna, när förbättringen fortskridit så långt att han åter känner sig fullt frisk. Är så fallet, kan kuren avslutas; i många fall är det dock rådligt att intaga ytterligare en sats av medicinen såsom efterbehandling. Vid de flesta sjukdomar är det tillrådligt att, för att förebygga recidiv (återfall), även efter tillfrisknandet då och då, exempelvis en gång om året, taga en mindre efterbehandling (en eller två satser medicin). På varje förpackning står tydligt angivet, huru ofta och i huru stor mängd medicinen i fråga får och skall intagas. Att intaga större dosis är ej tillrådligt och tjä-nar ej heller någonting till, enär de angivna doserna noggrant beräknats såsom varande de, i vilka medicinen verkar bäst. Intet Heumann-medel för invärtes bruk innehåller något skadligt verkande ämne. Intet sådant medel kan sålunda, som fallet är med så många andra medicinska preparat, verka skadligt på ett organ samtidigt som det utövar sin helande inverkan på ett annat. Heumann-medlen kunna alltså tryggt anlitas enligt de medföljande bruksanvisningarna. En sjukdom, i synnerhet om den är gammal och inrotad, kan naturligtvis icke botas ögonblickligen eller ens på några dagar. Behandlingen måste givetvis i de flesta fall genomföras konsekvent under någon tid. Den ena kroppen reagerar för ett medikament långsammare och mödosammare än den andra. Man bör därför icke förlora tålamodet, om en behandling icke genast i början visar något tydligt, för patienten kännbart resultat, utan kuren bör fullföljas, till dess resultatet framträder. I varje fall är det oriktigt att helt och hållet utdöma en medicin förrän man haft tillfälle att pröva den under en tid bortåt. För barn under 6 år äro Heumann-medlen (med undantag för de speciella barnpreparaten) icke ägnade, och få ej användas. Barn på 6—10 år gives en tredjedel, på 10—13 år hälften, på 14—16 år tre fjärdedelar av föreskriven dosis. — Sorisalva samt medel mot Binnikemask äro överhuvud avsedda endast för vuxna. Innan Ni skriver till oss med förfrågan angående ett eller annat Heumann-medel bedja vi Eder noga genomläsa såväl ovanstående anmärkningar som de i boken återgivna och på varje förpackning tryckta bruksanvisningarna. Ni kan måhända därigenom bespara såväl Eder som oss både tid, besvär och kostnader.Från de Heumannska laboratoriernaFörsäljning och expedition av Heumann=medlen. Beställningar kunna sändas till A.-B. L. Heumann & Co., Stockholm 2, varefter de av oss vidarebefordras till apotek och expedieras till köparen. Skriftliga beställningar torde skrivas tydligt, med noggrant angiven adress, för undvikande av onödiga förseningar: De önskade medikamenten torde tydligt angivas med samma benämningar som använts i denna bok; för säkerhets skull är det synnerligen önskvärt, att dessutom beställningsnumret angives för varje medikament (beställningsnumren återfinnas på illustrationerna i texten). Man bör sålunda undvika hänvisningar till tidigare beställningar eller till beställningar, gjorda av andra, och i stället tydligt angiva vad man önskar. — Utförlig bruksanvisning medföljer varje förpackning. I övrigt hänvisa vi till sid. 287, "Att observera". Priser. Priserna gälla per förpackning (ask, burk, flaska o. s. v.). Expedition. Heumann-medlen expedieras endast genom apotek. De sändas enklast och bekvämast mot postförskott. På grund av de höga portokostnaderna har det visat sig i längden omöjligt att vid beställningar sända Heumann-preparaten fraktfritt. Emballage lämnas alltid gratis. Om betalning insändes i förskott samtidigt med att beställning göres, torde detta benäget angivas i beställningen, detta för undvikande av misstag vid expeditionen (postanvisningar t. ex. taga i regel längre tid än brev eller brevkort, * och det skulle sålunda kunnainträffa att en rekvisition expedierades mot postförskott oaktat betalning insänts per postanvisning, enär denna senare ej hunnit anlända i tid). Tomma flaskor, glasrör, askar o. s. v. kunna icke återtagas. Anmärkningar, ombyte o. s. v. Anmärkningar angående möjligen skedd felexpedition, liksom ock önskemål angående utbyte av levererat medikament, torde framställas inom åtta dagar efter mottagandet av försändelsen. Samtidigt insändes packsedeln, vilken finnes bifogad varje försändelse. — Om själva den inre förpackningen, som innehåller medicinen, öppnats, kan utbyte icke ske. Denna bok foreligger i översättning på följande språk: svenska, tyska, engelska, finska, franska, holländska, italienska, spanska, portugisiska; tjeckiska och kinesiska. Stockholm 1933, Ivar Hsegg&troms Boktryckeri A B 832502Avskiljes här BREVKORT Enligt postala bestämmelser måste detta kort inlaggas i kuvert ocb frankeras med 15-öres frimärke! A.-B. L. Heumann & Co. Box 2096 STOCKHOLM 2 CO OSSänd boken »Prosten Heumanns Läkemedel», gratis och franco samt utan någon förpliktelse för mottagaren, till nedanstående personer: Namn: ........................... ......... Adress:................................................................................................. Namn: ...................................................................................................... Adress:............................................................................................................ Var god ombesörj att nedanstående tillsändes mig. Betalning uttages genom postförskott. Antal Benämning st. » » Namn:.......... Bostad:.......... Postadress:Angående de resultat, som uppnåtts med Prosten Heumanns läkemedel vid alla de i denna bok omnämnda sjukdomarna, har ett så stort antal tacksamhetsskrivelser och yttranden om erkänsla och belåtenhet inkommit, att det naturligtvis är alldeles omöjligt att här återgiva dem alla. I april 1926 fastställdes antalet sådana skrivelser notariellt till 144289 (etthundrafyrtiofyratusen tvåhundraåttionio.) Under tiden hava de emellertid ökat till 250000 (tvåhundrafemtiotusen) och öka fortsättningsvis dagligen. Det förekommer, att en och annan tvivlar på tacksamhetsskrivelsernas innehåll och äkthet, men enbart det faktum att bevisligen sammanlagt 1/4 million sådana skrivelser förefinnas, är ägnat att skingra sådana tvivel. Vad alla behöva. Även i den friskaste familj förekommer det då och då, att någon angripes av huvudvärk, migrän, tandvärk etc. Stundom inträffa förkylningar, ej sällan förstoppning. Mot dessa vanliga krämpor bör man alltid ha medicin till hands. Tillförlitliga medel i dessa fall äro: 1. Prosten Heumanns Brasantabletter mot huvudvärk, migrän, tandvärk, per ask Kr. 3:75 2. Prosten Heumanns thymomaltpa- stiller mot förkylning, per ask Kr. 1:70 3. Prosten Heumanns Balsamiska Piller I och II, blodrenande, mot förstoppning, per ask Kr. 2:25 resp. 3:35