Prosten Heumanns läkemedel

Ludwig Heumann

Full Text

Prosten Heumanns läkemedel

Prosten Heumanns arbetsrum

Till alla ägare av

föreliggande bok »Prosten Heumanns läkemedel» — för det

mesta kort och gott kallad Prosten-Heumann-boken — skulle

vi vid detta tillfälle vilja rikta en vädjan:Visa detta intressanta

och för varje familj mycket nyttiga verk för Edra vänner och

anhöriga. Vi sända det kostnadsfritt och utan någon som

helst förbindelse för mottagaren till var och en som vänder

sig till A.-B L. Heumann & Co., Munkbron 11, Stockholm 2.

Men undersök först noga, huruvida inte den beträffande redan

äger boken. De äldre upplagorna innehålla precis samma text

som den föreliggande. Endast i fråga om utseende hava med

tiden några betydelselösa ändringar företagits. Det förändrar

emellertid ej på något sätt värdet av den överallt såsom

upplagsverk omtyckta och omsorgsfullt bevarade

Prosten-Heumann-bokenProsten Heumanns

Läkemedel

TRETTONDE SVENSKA UPPLAGAN

Eftertryck förbjudes.Från de Heumannska laboratorierna.Innehåll.

Register. sid.

Förord av prosten HeUmann................... 1

Inledning (Om prosten Heumanns läkemedel). ..... 3

Kroppsvärme och feber... .. . . . . . .... . . . .... 12

Puls ...... ....... ..... . . ... ........... 13

Råd för hälsans bevarande............... 15

Hjärnan och nerverna . . . ... . . . .... ... 21

Nervsjukdomar ........................... 24

Sömnlöshet. ..... . . ... . . . .... . . . • • ....... 36

Matsmältningsorganen..................... 40

Mag- och tarmsjukdomar............... 43

Lever- och gallsjukdomar .................... 56

Mag- och tarmblödning . . . ... . . . . ". . . •.....• • • 63

Kronisk förstoppning (»Orent blod») .............. 66

De balsamiska pillernas betydelse vid olika sjukdomar. . 70

Bandmask (Binnikemask)...... . . . . .... ... . . . 77

Spol- och springmask............ . . . . .. . . • • • 79

Bråck.................................. 80

Andningsorganen . . ...................... 87

Astma....... 91

Lungsjukdomar m. m. . .................. . ... 97

Infektion genom hals, munhåla, svalg och

andningsapparatens slemhinnor . ... . .......... . . . . . . . 105

Blodet ............ . . .................. 113

Blodbrist och bleksot....................... 115

Blodomloppsorganen............ .......... 121

Åderförkalkning och slaganfall.................. 124

Hämorrhoider ........................... 134

Åderbråck......................... ... 141

Bensår ............................... 144sid.

Njurarna och urinorganen......... . . .......165

Blås- och njursjukdomar....................158

Vattensot. ..............................172

Ämnesomsättningen och dess sjukdomar........177

Sockersjuka (Diabetes)..................... . 178

Gikt och Reumatism........................181

Struma..........................192

Den diagnostiska betydelsen av urinundérsökningar. . . . 194

Huden ........... ...... ............... 200

Ekzem (hudutslag)........................ 202

Skabb..................................210

Abscesser (finnar, bölder).....................212

Fotvård ...............................214

Fotsvett......................... ... ... 214

Behandling av plattfot. .....................215

Liktornar.............................216

Frostskador............................219

Brännskador.........................221

Klåda ...... . .........................223

Insektstygn............................224

Bad.................................225

Huvudet.........,. ......................228

Ögat.; . . . . ........................... . 228

Näsan................................232

Ömt. .......... .. . . . ................. . 235

Tänderna..........................238

Barnavård.............. ....... .....240

Några råd vid vissa sjukdomar och olycksfall. . . . 249

Förgiftningar........................... 261

Sjukvård i hemmet........................266

Att observera........................... 287

Försäljning och expedition av Heumann-medlen . . 291Register.

Abscess .................. 212

Aderin .................... 128

Aluminium-subacetattablet-

ter........................227

Andningsorganen ......... 87

Andnöd..................... 91

AptitlÖshet (se Blodbrist o.

Magsjukdomar).......43, 115

Armbrott .................. 249

Aromatisk ögonessens......230

Arsenikförgiftning........ 262

Astma..................... 91

Astmaanfall . ............... 92

Astmapulver................ 93

Att observera vid

användandet av Heumann-medel .. 287

Avföring.............. 16, 46, 66

Avföringsmedel för barn .. 245

Avföringsmedel för

barnsängskvinnor ............ 247

Avföringspiller .......____ 68

Avlagring av urinsyra ____181

Avrivning, kall (se

Nervsjukdomar).............. 33

Bad........................ 225

Bakterier.............. 98

Balsamiska piller I och II 68

Bandmask ................. 77

Barn, avföringsmedel för . 245

Barn, rogivande te för .... 241

Barnavård ................ 240

Barnpuder . ..____........... 243

Barnsalva................. 242

Barnsängskvinnor,

avföringsmedel för..........247

Benbrott ...................249

Bensår...........144

Biridhinneinflammation . .. 231

Binnikemask, medel mot ... 77

Bleksot.................... 115

Bleksot och blodbrist,

tabletter mot................ 117

Blemmor ................... 66

Blindtarmen ............... 45

Blindtarmsinflammation .. 250

Blodbrist...................115

Blodbrist och bleksot,

tabletter mot................117

Blod, orent................. 66

Blodet ..................... 113

Blodförgiftning ...........250

Blodkroppar.......... 114, 118

Blodomlopp................. 121

Blodrenande medel .. 18, 19, 68

Blodrening........ 18, 19, 66, 70

Blodtryck, för högt........ 124

Blåssjukdomar............158

Blåsyre- (cyankalium-)

förgiftning.................. 262

Blödning ................... 250

Brasantabletter ............ 37

Broncher ................. 89, 91

Bronchialkatarr ........... 99

Bråck...................... 80

Bråckband .....,........... 83

Bråckband, fjäderlöst ....... 84

Bråckband, Heumanns..... 85

Bråckbehandling .......... 82

Brännsår, salva mot . .. 221, 222

Bröstkatarr (se

Lungsjukdomar) ................... 97Bröstte ................102

Bukbråck....................82

Bukhålan ..................9, 40

Capsicinplåster .....188

Den dagliga vården........269

Diagnos efter

urinundersökning..................194

Diarré...................... 52

Diarrétabletter ............ 52

Difteri.....................252

Drunkning................253

Dryck och mat ............ 15

Döden, tecken till dess

inträde _________........275

Döende och deras vård ____274

Dövhet....................237

Ekzem..................... 202

Ekzénipulver.............. 207

Ekzemsalva................ 205

Elektriska stötar........... 261

Engelska sjukan (Rachitis) 243

Finnar .....______........... 212

Fiskförgiftning ____........ 263

Fiskolje-emulsion ____...... 244

Fjäderlöst Heumannbråck-

band ................ 83, 84, 85

Fjällande ekzem..........., 204

Formaldehyd............... 107

Fosforförgiftning 264

Fotbad...................... 213

Fotsvett.................... 213

Fotsvett, pulver mot ........215

Frostknölar :............... 219

Frostpulver................ 220

Frostsalva .................220

Föreskrifter vid olycksfall 249

Föreskrifter, läkarens ...... 273

Förgiftningar ............. 261

Förkalkning av ådrorna .. 124

Förkylningssjukdomar -----105

Förord av prosten Heumann 1

Förstoppning.............. 66

Förstoppning, piller mot .. 68

Försäljning och expedition

av Heumann-medlen .... 291

Fötter, kalla................ 214

Galla....................... 57

Gallblåsan................ 56

Gall-och leverpiller........ 60

Gallsjukdomar.............. 56

Gallsten .................... 59

Gallstenskolik ............. 59

Gasförgiftning......... 254, 263

Gikt........................ 181

Giktfingrar, -händer, knölar 181

Gikt- o. reumatism-liniment 185

Gikt- o. reumatism-tabletter 185

Glycofosfat ................ 23

Gulsot....................... 56

Halsbränna................ 46

Halsen ..................... 87

Halskatarr.................108

Heshet...................... 108

Hjärnan ............... 21

Hjärtastma................ 94

Hjärtat .................... 121

Hjärtbesvär (se Nervositet, .

Åderförkalkning, Bleksot)

24, 116

Hjärtklappning............ 27

Hjärtlidande.........._____ 124

Hosta........... 99, 102, 107, 108

Huden..................... 200

Hudsjukdomar _____........ 202

Hudutslag.............. 66, 202

Huvudvärk (se Brasantab-

letter)..................... 38

Huvudvärk vid blodbrist 37, 116

nervös...... 26, 37

„ reumatisk .---- 37Huvudvärkatabletter ....... 38

Hålfots-inlägg "Supinator" . 216

Hämoglobin................119

Hämorrhoidålsalva ........ 136

Hämorrhoid al-stolpiller ... 136

Hämorrhoider ............. 134

Infektion genom hals,

munhåla, svalg och

andningsapparatens slemhinnor . .. 105

Inflammation i blindtarmen 250

„ „ halsen — 108

„ „

halskörtlarna........................108

Inflammation i levern..... 57

" „ „ lungorna .. 99

„ „ ögonen ... 231

Influensa................. 99, 108

Inledning............. 3

Inre organen, kontroll

genom urinundersökning ... 194

Insektstyng................ 224

Intagande av medicin......287

Järn som närsalt . ....-------- 115

Karbolsyre-förgiftning ----263

Katarr, bröst-.............» 108

„ mag-.............. 43

„ i njurbäckenet och

uringångarna............158

Katarr, näs- ................ 233

strap-............. 108

svalg-............. 108

„ i örat........------- 235

Klåda i huden..............223

„ „ ändtarmsöppningén

(se Hämorrhoider)........ 134

Kolos ...................... 254

Konstgjord andning ....... 253

Kontroll av de inre organen

genom urinundersökning . 194

Korvförgiftning ...........263

Köttdiet .................... 17

Köttförgiftning ............ 263

Lecitin ..................... 23

Ledgångsreumatism 182

Leukämi . ..................116

Levern................... 56

Leverinflammation ........ 57

Leversjukdomar........... 56

Leversjukdomar, piller mot. 60

Levnadssätt ----............ 15

Liggsår.................... 272

Likt örnar..................216

Liktornsmedel............. 217

Liniment mot gikt och

reumatisk värk ----.......... 185

Ljumskbråck .............. 80

Lomhördhet................237

Luftrör (broncher).......89, 91

Luftrörskatarr............. 99

Lungastma ................. 91

Lungblödningar ...........254

Lunginflammation .....99, 255

Lungorna...............— 88

Lungsjukdomar ............ 97

Lungtuberkulos.......----101

Lutförgiftning............. 264

Lysgas (förgiftning).......263

Lårbråck................... 81

Läkares ordinationer.......273

Magblödningar.......... 63, 256

Magen........----......40

Maglidände (nervöst) ...... 27

Mag-och tarmsjukdomar .. 43

Mandelinflammation ......108

Mask....................... 76

Masktabletter .............. 77

Mat och dryck.............. .15

Matsmältningen ........... 41

Matsmältningsorganen . .. 40, 45

Matsmältningsrubbningar . 43

Matstrupen................ 40

Medel mot binnikemask .... 77Medel mot strunia ........... 193

Medicin, intagande av.....287

Migrän.................... 37

Minnessvaghet (se

Nervsjukdomar) .............. 24

Morfinförgiftning......... 263

Muskelreumatism ..........182

Myggor, skydd mot........ 224

Människokroppen ........7, 8, 9

Mässling...................256

Navelbräck ....------....... 81

Navelbråekband............ 84

Nerver . ...—.............. 21

Nervkur.................... 28

Nervlidande ............ 24

Nervnäring .............---- 24

Nervogastrol .........----49, 50

Nervositet................. 14, 24

Nervpiller ...----........... 31

Nervsystem .......... ..... 25

Nervös huvudvärk ......____ 26

Nervösa magsjukdomar---- 27

Njurarna ................... 155

Njurinflammation . ........ 158

Njursten .......----.-------- 159

Njurstenskolik............. 162

Näringspreparat ........... 277

Närsalt..................... 198

Närsalt i form av järn...... 115

Näsan...................... 232

Näsblod................ 116, 256

Näskatarr (snuva).......... 233

Nässelfeber ---------........ 256

Oljekur.................... 61

Olycksfall .................. 249

Opiumförgiftning............ 263

Orent blod.................. 66

Organen, de viktigaste . .. 7, 8, 9

Ostförgiftning ............. 263

Parasiter och deras

bekämpande ____................ 76

Pedi-salva . ................ 147

Piller mot blås- och

njurlidande .................. 163

„ „ förstoppning ... 68

Piller mot gall- och

leversjukdomar ............60

Piller mot nervlidande ..... 31

Plattfot.................215, 216

Plåster, Capsicin-..........188

Podager (gikt i stortån) .... 182

Psoriasis (fjällande ekzem) 204

Puder för barn............. 243

Pulsen .................... 13

Pulver mot fotsvett ........ 215

„ „ vattensot ......174

Pulsådror................. 121

Pungbråck................. 80

Påssjuka.................... 257

Rachitis (engelska sjukan) . 243

Reumatiker, råd för........186

Reumatism.................182

Reumatism- o. giktlihiment 185

Reumatism- o. gikttabletter 185

Rogivande te för barn.....241

Rovase, näringspreparat ... 279

Råd för arteriosklerotici .. 129

„ „ astmatiker ..---- 95

„ blodfattiga . ...... 119

„ „ blåssjuka.........165

„ gallsjuka ......... 62

„ „ giktsjuka.........186

„ hämorrhoidsjuka . 138

„ „ leversjuka ........ 62

„ .„ lungsjuka ........101

„ „ magsjuka ......... 53.

., nervsjuka ........ 30

„ „ njursjuka . —----165

„ reumatiker .......186

„ „ sockersjuka ..... 180

„ vid vissa sjukdomar o.

olycksfall................. 249

Ryggmärgen................ 25Räddning- av drunknande .. 253

Rödsot eller ros............257

Salva mot brännsår .... 221, 222

„ „ ekzem .......... 205

„ „ hämorrhoider .. 136

„ klåda . ..........223

„ skabb.......... 211

Scharlakansfeber ......----257

Serasaitabletter............ 19

Sjukbesök.................. 273

Sjukmat.................... 272

Sjukrum ______............... 266

Sjukvård ....................266

Skabb...................... 210

Skavsår ....._____........... 258

Skoinlägg: för plattfot ...... 216

Skrotalbråck.............. 80

Skydd mot förfrysning .... 219

„ „ insekter ...... 224

Smittosamma sjukdomar . .. 258

Snuva ....................... 233

Snuvpulver................ 233

Sockersjuka ------...........178

Solsting.................... 261

Sorisalva...................205

Spolmaskar................79

Stenlidande (se Njur o.

gallsten) .................59, 159

Stolförstoppning .......... 66

„ piller mot 68

Stolgång..............17, 46, 66

Stolgångens beskaffenhet .. 17

Strama-......................192

„ medel mot........193

Struphuvudkatarr .........108

Strykninförgiftning .......265

SublimatfÖTgiftning .......265

"Supinator"-hålfotsinlägg . 216

Svalgkatarr .....____.........108

Svamp förgiftning . —.....264

Svettdrivande tabletter .... 38

Svimning ................... 260

Syror (förgiftning)........ 264

Sår, variga (se Pedi-salva) 147

Sårsalva för barn.......... 242

Sängvätande...........---- 167

Sätta i halsen............... 260

Sömnlöshet ................ 36

Sömnlöshetstabletter ...... 36

Tabletter mot blodbrist och

bleksot.................. 117

Tabletter mot diarré........ 52

„ gikt ......... 185

„ „ * huvudvärk ... 38

„ mask........ 77

„ „ reumatism .. 185

„ svettdrivand .... 38

„ mot sömnlöshet .. 36

Tallbarrsbad.............. 226

Tandböld................... 239

Tanddroppar ....-----......238

Tandfistel............. 239

Tandvärk.................. 238

Tankeapparaten........... 21

Tarmkatarr................ 46

Tarm- och magsjukdomar . 43

Te för bröst sjuka ..------... 102

Tecken på dödens inträde .. 275

Thymomaltpastiller .......109

Tolusot......................100

Torra ekzem...........".....204

Tuberkulos ................ 97

-baciller ....... 97

förhållningsreg-

ler vid.................... 101

Tvättpulver för ekzem . .... 207

Tänderna..................238

Underlivsbråck ...........80

Undersökning av urinen ... 194

Urin....................... 194

Urinal-apparaten "Wota" .. 167

Uringrus ................... 159

Urinledare ........... 156

Urinstenar.................159Urinsyra ................... 181

Urinsyre-avlagringar .....181

Urinträngni ng ............. 162

tJrinundersöknirig .........194

Utförandet av lä käres

föreskrifter .................. 273

Utslag (se Ekzem, Orent

blod)................... 66, 202

Uttömning ............ 17, 46, 66

Uttömningens beskaffenhet . 17

Vad läkaren bör få \eta----267

Varbölder............... 66, 212

Variga sår (se Pedi-salva) . 147

Vattensot .................. 172

pulver mot.......174

Vitaminer .................. 278

Wota (Urinal-)apparat.....167

Vrickningar ................ 260

Vård av barn............... 240

„ „ döende ............ 274

„ „ sjuka ............. 266

Värmeslag ................. 261

Vätskande ekzem........... 202

Yrselanfall

(åderförkalkning) ..................... 124

Astma ...................... 96

Balsamiska piller .......... 74

Bensår ..................... 150

Blodbrist................... 120

Brasantabletter ............ 39

Diverse 20, 23, 42, 65, 90, 133,

152, 199, 213, 218, 227, 239, 276

Gall- och Leversjukdomar .. 64

Gikt och Reumatism........ 188

Hämorrhoider ............. 139

Åderbråck .................141

Åderbråcksbandage, doktor

Stephans ................. 143

Åderbråckstrumpa av

glansgarn ...................... 143

Åderbråckssår ............. 144

Åderförkalkning ...........124

Åderutvidgning ............124

Ådror (se Blodomlopp) ----121

Ådror (se Åderbråck,

Bensår) ..................141, 144

Ångest (se Nerver, Astma) 27, 91

Åskslag .................... 261

Ändtarmen ............... 45

Ögat ....................... 228

Ögonessens ................ 230

Ögoninflammation ........ 231

Öppna bensår (se Åderbråck) 141

Örat ........................ 235

Örondroppar ...............237

Öronsmärtor ............... 235

Örter mot blås- och

njurlidande .................... 161

Lungsjukdomar ............ 103

Magsjukdomar ............. 54

Nervsjukdomar ............ 34

Njurar och Blåsa...........169

Pedisalva .................. 150

Sorisalva ...................208

Struma .................... 193

Thymomaltpastiller .......112

Vattensot .................. 176

Åderförkalkning .......... 130

Förteckning över intyg.Förord

av

Prosten Ludwig Heumann.

t den 26 april 1918.

De i föreliggande bok närmare beskrivna läkemedlen

har jag beslutat göra tillgängliga för en större

allmänhet, sedan de i tusentals fall prövats och

befunnits goda. De utgöra alls icke några s. k. "huskurer",

tvärtom överensstämma de med den moderna

vetenskapen. Må det tillåtas mig att särskilt framhålla detta,

på det ingen måtte utdöma mina läkemedel, som icke

först tagit kännedom om deras verkningar. Många

läkare ha redan övertygat sig om deras goda egenskaper

och de vackra resultat, de visat.

Att mina läkemedel verkligen äro goda torde med

all önskvärd tydlighet framgå av det faktum, att jag

på kort tid mottagit över tjugo tusen

tacksamhetsskrivelser; dessa föreligga i original å affärskontoret i

Nürnberg.1

Det faller av sig självt, att denna lilla bok icke är

avsedd att ersätta en läkare. Tvärtom är det ofta av

största vikt att så snart som möjligt tillkalla läkare.

Men i sådana fall, där tillgången till läkare är försvå

rad, bör den sjuke beredas möjlighet att på riktigt sätt

1 F. n. over 250,000.använda beprövade läkemedel. Ty för den lidande

mänskligheten är endast det bästa gott nog.

Jag måste uttryckligen tillägga, att det är lönlöst

att vända sig till mig med personliga förfrågningar.

Jag giver principiellt ingen läkarebehandling och inga

skriftliga föreskrifter. Mina läkemedel stå till läkares

och sjukas förfogande, men själv utövar jag ingen

praktik. Alla skrivelser angående mina läkemedel torde

sålunda adresseras antingen till vederbörande apotek

eller till generaldepoten.

Elbersroth, i september 1917.

Inledning.

Något om prosten Heumanns läkemedel.

Besjälad av den önskan att vid lämpliga tillfällen

kunna vara sina medmänniskors hjälpare och rådgivare

även i kroppsligt hänseende, sysselsatte sig framlidne

prosten Heumann (Elbersroth i Bayern, död den 26/4

1918) under många år med att studera de olika

åsikterna och lärorna om den insjuknade människokroppens

läkande. Redan under sina universitetsstudier

intresserade han sig livligt för allopatiens och homöopatiens

läror, och studerade ingående naturmetodernas

grundsatser, utgående från den ståndpunkten att var och en

av dessa i grunden olika läror ändå måste innebära

en viss sanning.

Prövandet av dessa metoder gav honom ständigt

större bevis för, att varje lära i strävan att gälla som

den enda rätta och bästa, visade sig partisk och genom

detta partitagande helt kort tillbakavisade mycket av

vad den andra riktningen framställde som absolut

nödvändiga, till och med betecknade som huvudsaken. Då

han ej hyllade någon särskild läkemetod hade han ej

anledning att gynna någondera och vidhöll sitt

opartiska omdöme. Han inskränkte sig därför till att vid

lämpliga tillfällen försöka det, som han funnit vara

bra, av de enskilda metoderna och medlen. Vidare

meddelade han sig angående sina försöksresultat med

fackmän vilka på sitt håll till följd av de glädjande

resultat som Prosten Heumann"s egna forskningar visade,

satte sig i förbindelse med honom och utarbetade meroch mer allt detta som nu allmänt är känt och

uppskattat under beteckningen "Prosten Heumanns

läkemedel". Om än det som går under denna beteckning,

och som i efterstående verk beskrives, ursprungligen

blott och bart uppbyggde sig på Prosten Heumanns

iakttagelser och åsikter, och om än varje tanke och

varje preparat mer eller mindre är att återföra på hans

idéer och hans arbete, så har dock å andra sidan var

och en av dessa läkemedelsberedningar varit föremål

för vetenskaplig forskning och varje kurmetods verkan

har noga prövats innan något som helst kommit att

offentliggöras eller rekommenderats till allmänt bruk.

Fastän alltså vårt tack utan betänkande i första

rummet tillkommer Prosten Heumann för hans

initiativtagande, hans eftertanke, försök och mödor, så är det

likväl vår plikt att tacka hans vetenskapliga

medarbetare, därför att de under åratals mödosamma arbeten

alltid med samma arbetsglädje gingo Prosten Heumann

tillhanda, utan att lägga vikt vid offentliga

erkännanden och publiceranden av sina egna namn. Vi anse det

for vår skyldighet att här uttala detta tack.

Det goda som de s. k. naturläkekonsterna kunde giva,

sammanförde Prosten Heumann i detta verk med sina

egna iakttagelser under beteckningen: "Särskilda råds

levnadssätt resp. diet vid sjukdomar o. s. v".

Naturligtvis äro dessa råd mycket värdefulla och väl ägnade

att gynnsamt påverka sjukdomarna; utan aktgivande

på dessa råd hava läkemedlen i många fall endast en

mycket ofullständig verkan. Å andra sidan kunna dessa

råd enbart ej hjälpa mycket. Det goda och värdefulla

i naturläkemetoderna tillvaratog Prosten Heumann;

detta goda och värdefulla förordade han och

rekommenderade. Även vid den egentliga sammansättningen

av medlet ävensom vid utval av verksamma bestånds-delar gjorde Prosten Heumann ett mycket sorgfälligt

val bland de dittills härskande åsikterna. Vid

förordnande och tillverkning av läkemedel utgick man

mestadels från den ståndpunkten, att det mot varje lidande

var tillräckligt med en bestämd, inte allt för liten dosis

av ett medikament med endast en beståndsdel. Efter

denna princip är också det stora flertalet av de i

handeln förekommande preparaten och specialitéerna

sammansatta, vilket kan belysas med hundratals exempel.

Nu har emellertid nästan varje läkemedel, som

gynnsamt inverkar på ett organ, samtidigt en icke önskad,

ofta t. o. m. skadlig biverkan på detta eller ett annat

organ. Så kunde, för att använda ett exempel, en sjuk

genom att använda stora mängder salicylsyra kanske

fördriva reumatism, men skulle därvid skada hjärta

och mage till den grad, att han genast måste börja med

en kur mot dessa båda nya lidanden. Med en hel del

läkemedel lyckades det visserligen att åtminstone

försvaga biverkningarna; med de flesta måste emellertid

en annan utväg sökas och blev även funnen. Vår

läkemedelssamling innehåller ej blott ett utan en hel mängd

olika medel mot nästan varje lidande. Uppgiften bestod

endast däri, att, ur dessa olika ämnen, som komma

ifråga för att läka ett sjukt organ, så framställa ett

kombinerat läkemedel, att alla gynnsamt verkande

läkemoment förena sig till en enda kraftig läkeprocess,

under det att de helt olika biföreteelserna delvis

ömsesidigt upphäva varandra och därigenom oskadliggöras,

delvis fördela sig på olika organ, så att intet utsattes

för för starka biverkningar och fördenskull taga skada.

Ett exempel belyser detta: mot ett lidande finnes

medlen a, b, c och d. A verkar emellertid ogynnsamt på

hjärtat, b på magen, c på njurarna och d på de organ,

som bereda och avsöndra galla. Då tager Prosten Heu-mann av vart och ett av dessa medel endast en

fjärdedel och uppnår härigenom samma resultat vid

lidandets bekämpande. Emellertid tager intet av de andra

organen skada, emedan dessa påverkas med endast en

fjärdedels styrka. Även denna påverkan upphäves i

många fall genom andra beståndsdelar. Att få den

gynnsammast möjliga sammansättningen av ett

medikament ur flera parallellt verkande ämnen efter denna

läkemetod erbjuder naturligtvis många svårigheter.

Dessa svårigheter kände man inte eller tog helt enkelt

icke hänsyn till tidigare, när man inskränkte sig till

framställning av endast en verksam beståndsdel. Det

rör sig ju därvid ej blott om noggrann dosering och

prov på den kemiska överensstämmelsen de enstaka

beståndsdelarna emellan, utan merendels spelar även

ordningsföljden, efter vilken de blandas ävensom arten

av deras bearbetning en stor och viktig roll.

Detta slag av ordination har först på senare tid fått

fullt vetenskapligt erkännande. Så t. ex. förklarade

herr professor Traube vid tyska farmaceutiska

sällskapets sammanträde den 11 november 1920, att det vore

felaktigt att fråndöma alla blandningar ett särskilt

terapeutiskt värde, som skulle gå ut Över den rena

sammanfattningen av verkan av de enskilda

substanserna. Tvärtom vore det fastställt, att mången

blandning utgör en uppfinning av större betydelse än många

nya kemiska arbetsmetoder, även om de senare skulle

vara lämpliga att patentera och de förra icke.

Prosten Heumann hade redan länge med möda

arbetat på denna väg i samråd med sina vetenskapliga och

tekniska medarbetare och som lön därför även uppnått

de bästa tänkbara läkeresultat. Just på området för

ändamålsenlig sammansättning och förarbetning av

läkemedel, har han åstadkommit så mycket nytt, attLäget av de viktigaste organen i människokroppen.

Kroppen i genomskärning.

Fig. 3.

Om, män avlägsnar huden, bindvävnaden och de yttre musklerna

från vår bål, får man denna inblick i kroppens inre.Fig 4

Underlivets inre, djupare liggande organ, eljest dolda av tarmen,

synas har, sedan densamma avlägsnats

Bukhåla i genomskärning.man ej tager fel i sitt antagande, att de resultat, som

uppnåtts med hans läkemedel huvudsakligast äro att

återföra på denna omständighet.

Resultaten med de Heumannska preparaten bero således

ej på några som helst hemlighetsfulla krafter, utan på

vetenskapligt erkänd och även för varje lekman

lättfattlig kombinationsverkan av ett flertal enskilda ämnen.

Med sin bok ville prosten Heumann dessutom lära

de sjuka att i den vardagliga hälso- och sjukvården på

rätt sätt och i rattan tid använda sig av hans

läkemedel, vilka äro på det omsorgsfullaste beredda av de allra

bästa beståndsdelar enligt nyaste vetenskapliga och

mest beprövade metoder samt avsedda att så litet som

möjligt betunga den sjukes kassa;

Huru stor verksamheten med av prosten Heumann

enligt denna läkemetod sammansatta preparat är,

framgår tydligt av det jätteantal intyg, som inkomma dag

för dag beträffande resultatrika, med Heumann-medel

genomförda kurer.

Vid tryckningen av denna bokupplaga uppgick

antalet tacksamhetsskrivelser till 250,000

(tvåhundrafemtiotusen). Vi äro ej nog förmätna att inbilla oss, att

denna lilla bok skall göra läkarebehandling överflödig.

Vi förutsätta tvärtom, att alla, som beställa läkemedel

hos oss, äro eller varit under läkarebehandling, så att

arten av deras sjukdom blivit fastställd av läkare.

Å fig. 1—4 äro kroppens organ schematiskt angivna

såväl på kroppsytan som i det inre. Dessa bilder äro

avsedda att för läsaren underlätta lokaliserandet av

de olika organen., Ofta händer det, att man plågas av

smärtor i den ena eller andra kroppsdelen och gärna

önskar veta, vilket organ som är beläget just på det

smärtande stället. Härvid kunna våra bilder vara till

någon handledning.Har Ni redan varit hos en eller flera- läkare och

därför med bestämdhet vet, vad som fattas Eder, då

kan Ni lugnt använda prosten Heumanns läkemedel.

Den, som läser intygen, vilka vi publicera i stor

mängd, kommer att bliva övertygad om, att nästan

alla, som vända sig till oss, redan på grund av tidigare

läkareutlåtande känna arten av sin sjukdom.

En annan fördel med våra läkemedel ligger däri, att

våra kunder alltid erhålla färska preparat, vilka ej

genom långvarig lagring tagit skada. Omsättningen

och försäljningsprincipen för de Heumannska

preparaten möjliggör såväl de populära, jämförelsevis

billiga priserna som alltid garanti för leverans av färska

läkemedel. Man torde särskilt beakta preparatens

erkända goda kvalitet samt förhållandevis innehållsrika

förpackningar.

Så vilja vi arbeta vidare i prosten Heumanns

fotspår. Vetenskap och erfarenheter skola vi ej

hemlighålla utan vidarebefordra samt hjälpa så långt våra

krafter räcka, under offentlighetens kontroll, enligt av

naturvetenskapen erkända grundsatser.

ett ovedersägligt bevis på det goda

resultat som nåtts genom

användande av prosten Heumanns

läkemedel.

Ett sådant antal av

tacksamhetsskrivelser saknar sannolikt motsvarighet

hos något liknande företag i

världen. För tillförlitligheten av våra

preparat finnes följaktligen icke ett

bättre bevis.Kroppsvärme och feben

Kroppsvärmen hos friska människor är i armhålan

36,2 till 37,5 grader Celsius. På morgonen, d. v. s. under

tiden från kl. 6 till 8 är den alltid 0,5 till 1,0 grader lägre

än på aftonen, d. v. s. under tiden från kl. 4 till 7.

Ökar kroppsvärmen över det vanliga, kallar man

detta feber. Denna ökning är i och för sig ingen sjuk-

dom men väl ett förebud, en biorsak till en sådan. Vid

feber stiger kroppsvärmen till 38, 39 upp till 40, ja till

och med 42,5 grader. Feberns kännetecken äro: hetta,

rodnad i ansiktet, egenartat glänsande ögon, heta

händer och het kropp. Då emellertid några av dessa

kännetecken uppträda avett vid hastig rörelse,

alkoholmissbruk, förgiftning o. s. v., kan feber och gradantal endast

med säkerhet fastställas genom mätning av

temperaturen medelst en bra febertermometer. Febern skall hos

svårt sjuka tagas var tredje timme, hos lindrigt sjuka

endast tre gånger om dagen, t. ex. kl. 7, 12 och 6 och

resultatet upptecknas.Hur temperaturen mätes, åskådliggöres å bilderna

(se föreg. sida): febertermometern anbringas precis i

armhålan, såsom första bilden visar, med kvicksilvret

nedåt, varefter armen under minst fem minuter, helst

tio minuter, hålles tryckt mot bröstkorgen. Före

användandet av febertermometern måste

kvicksilverpelaren genom kraftiga, halvcirkelformiga rörelser nedslås.

Tillförlitligast mätes temperaturen genom termometerns

införande i stolgången.

Vid feber uppstå: ökad hjärtverksamhet, hastigare

puls, häftig andhämtning, huvudvärk, olust till arbete,

muskelsmärtor, dålig aptit, i svårare fall även yrsel

och medvetslöshet.

Puls.

Blodets rörelser utgå från hjärtat, som regelbundet

sammandrager och driver blodet in i pulsådrorna

(artärerna). Detta regelbundna, rytmiska indrivande av

blodet i ådrorna kalla vi pulsslag, vilka man kan räkna

genom att känna på pulsen.

Barn hava 90 till 100 pulsslag i minuten, vuxna 50 till

90, i genomsnitt 60 till 80.

På morgonen före uppstigandet äro pulsslagen färre.

De öka efter uppstigandet, vid arbete och givetvis vid

feber, varvid de t. o. m. kunna stiga till 200 å 240, likaså

vid sjukdomar i hjärtat och nervsystemet. Mätning av

pulsen möjliggör därför en lätt och säker upptäckt av

ett hjärtlidande: man mäter den sjukes puls. Sedan

låter man honom göra djupa knäböjningar, så länge

han orkar, och därefter mäter man pulsen ånyo. Pulsen

kommer då att visa ett betydligt högre antal slag.

Därefter mäter man pulsen på nytt efter förloppet av 2, 4,6, 8 och 10 minuter. Har antalet pulsslag efter 4

minuter ännu ej återgått till det först erhållna antalet, eller

om antalet ibland är högre, ibland lägre (ojämn puls),

kan möjligen ett hjärtfel föreligga. Vid andra

sjukdomar i hjärtat och hjärnan kunna pulsslagen däremot

sjunka till 40, 30 och ända till 16. Dylika minskningar

av pulsslagen måste uppfattas såsom ett mycket

allvarsamt tecken. Man igenkänner dem därigenom, att

ansiktet blir blekt, blågrått och förvridet och slutligen

inträder medvetslöshet eller svimning. Undersökningen

av pulsen företages å pulsådern vid handleden,

räknandet alltid efter ett sekundur.

Bild från tillverkning av de Heumannska preparaten.Råd för hälsans bevarande.

Människan är av naturen utrustad med ett förnuft,

vida högre stående än "de oskäliga djurens".

Människan är en tänkande varelse. Hon lever icke enbart

för att äta och dricka, och icke heller enbart av mat

och dryck — eller borde åtmnistone icke göra det. Mat

och dryck behöver människan för sin kropps

uppehälle; förnuftet lär henne, om hon rätt begagnar det,

att leva förnuftigt så att hon må kunna leva länge

och leva väl.

Att leva förnuftigt betyder alls icke att utestänga

sig från allt som gör livet behagligt att leva.

Livsglädjen, levnadslusten är naturlig, och det är dåraktigt att

söka förkväva den med mer eller mindre filosofiska

funderingar över livets mörkare sidor. Vi göra rätt

i att fira våra fester under glättig samvaro, med mat

och dryck till kroppens vederkvickelse, förutsatt att vi

må väl därav. Men omåttlighet är skadlig för både

kropp och själ, och det egna förnuftet säger varje

människa var för hennes del omåttligheten börjar.

Födan behöva vi till vår kropps uppehälle. Det

kvantum föda, kroppen erfordrar, är ej lika för alla, utan

varierar allt efter ålder, kroppskonstitution och

sysselsättning. För mången faller det sig måhända ofta ej så

lätt att utan vidare avgöra, huru mycket föda han

behöver. Man plägar säga att man skall "äta så länge

det smakar"; denna regel kan visserligen vara angenäm

nog, men kan också ha synnerligen obehagliga följder.

Det kommer nämligen också an på vad man äter. För

vanlig husmanskost, d. v. s. blandad kött- och

grönsaksdiet, torde väl den nyssnämnda regeln kunna gälla, ty

"husmanskosten" utgör i själva verket i regel en mycketnyttig och lämplig föda. Den innehåller icke blott rena

näringsämnen, utan dessutom andra beståndsdelar,

vilka äro nödvändiga för hälsans bibehållande, enär

de medverka vid avfallsämnenas avlägsnande ur

kroppen. Dessa beståndsdelar äro de nära nog osmältbara

s. k. cellulosafibrerna, vilka i synnerhet förekomma hos

växterna, men även hos övriga födoämnen.

Utom husmanskosten förekomma emellertid en mängd

andra födoämnen, som väl i regel njutas endast vid

festliga tillfällen, om också mången finnes, som, vant

sig vid dem till dagligt bruk.

Dessa "delikatesser" (vi vilja i brist på bättre

benämning kalla dem så) innehålla väl rätt ofta en ej

obetydlig mängd näringsämnen och kunna sålunda vara

avsevärt mera närande än husmanskosten, men i

allmänhet innehålla de endast föga eller alls ingen

cellulosa. Till detta slags födoämnen hör t. ex. kaviar,

ostron, hummer, konserver, konfekt, finare bakverk, kort

sagt alla dessa välsmakande "extrarätter", som reta

gommen. Att även på detta slags mat tillämpa regeln

"ät så länge det smakar gott" vore att missbruka det

gamla ordstävet till förfång för hälsan, ty det skulle

innebära att man överlastade kroppen med

näringsämnen. Och omåttlighet i mat är, lika väl som omåttlighet

i dryck, att förgifta kroppen. Mången giftsjuk och

mången sklerotiker1 är ett levande exempel på

sanningen av detta. Frosseri är i själva verket ännu

skadligare för hälsan, leder ännu oftare till sjukdom och

förtidig död, än dryckenskap.

För hälsans bibehållande spelar avföringen en

synnerligen viktig roll. Vi måste äta för att kunna leva,

det är en självklar sak; men lika självklart är det att

vi måste ha avföring för att kunna leva. Och avförin-

1 Sklerotiker = den som lider av åderförkalkning (arteriskleros).gens beskaffenhet och mängd är av stor betydelse för

fastställandet av möjligen föreliggande sjukdom. Om

avföringen är otillräcklig i förhållande till den intagna

mängden föda, bör man genom lämplig diet söka

åstadkomma tillräcklig uttömning. Starka avföringsmedel

böra däremot om möjligt undvikas. Till dessa räknas ej

blott kemiska preparat (mediciner), utan även

exempelvis skalad frukt om den njutes till övermått. Ett milt

och lämpligt avföringsmedel eller kanske rättare

"genomsopningsmedel" är däremot väl sköljd, oskalad

frukt, såsom äpplen, päron o. d.; det är av betydelse

att frukten är oskalad, enär just skalen till stor del

bestå av olöslig cellulosa, vilken i kroppen så att säga

tjänstgör som en kvast. Av samma skäl äro grönsaker

i allmänhet att rekommendera. Om man iakttager

avföringen efter intagande av dylik föda, kan man lätt

observera, att den är förhållandevis riklig, — ett

tecken på att den innehåller en stor del ur kroppen så

att säga "bortsopade" avfallsprodukter.

En stor del av mänskligheten förbryter sig dagligen

genom att rubba det önskvärda förhållandet mellan

föda och arbete, huvudsakligen genom för mycken föda,

speciellt köttföda. Prosten Heumann har med stor

framgång sökt reparera skadan genom

ämnesomsättningens stimulerande och påskyndande medelst hans

medel Serasaltabletter (se nedan) och Närsalt (se sid.

198). För att i möjligaste mån undgå sockersjuka, gikt,

njursten, abnorm fetma, trög avföring, hämorroider,

kroniska ekzem, speciellt nässelutslag, obehag under

havandeskap, den kritiska åldern samt en mängd

nervösa obehag bör den något fetlagda eller högt levande

individen redan under hälsans dagar använda sig av

något av dessa preparat, om möjligt i förening med

en köttfri dag i veckan.Prosten Heumanns Serasal=

tabletter.

På annat ställe i denna bok ha vi berört

nödvändigheten av måttlighet i mat och dryck och i detta

sammanhang antytt att ämnesomsättningen tid efter annan

kan behöva stimuleras, påskyndas. För detta ändamål

är det nödvändigt att tillföra kroppen vissa salter,

vilka redan i normalt tillstånd äro till finnandes i

kroppen, ehuru endast i ringa mängder.

Prosten Heumanns Serasaltabletter innehålla sådana

salter, som finnas i blodvätskan, och i förhållandevis

samma mängder som i normalt blod. Dessutom

innehålla de även andra salter, vilka utöva en synnerligen

gynnsam inverkan på ämnesomsättningen, såsom rent.

natriumsulfat, kaliumsulfat och natriumnitrat

(salpetersyrat natron). Beträffande sistnämnda ämne må det

tillåtas oss att anföra några ord ur Koberts bekanta

farmakoterapi: "Från kärlen diffunderar det snabbt till

vävnaderna och förorsakar därigenom en

vätskeströmning från vävnaderna till blodet. Blodet avgiver snabbt

den upptagna vätskan till njurarna och upptager

salpetern från vävnaderna jämte ny vätska, varefter även

denna tillförsel avgives till njurarna." —

Natriumsulfatet åter är en viktig beståndsdel hos flera läkemedel;

Kobert säger därom: "I motsats till bittervatten

verkar det ej endast avförande, utan därtill antidiabetiskt

(d. v. s. motverkar sockersjuka, diabetes), fördelande på

syror, befordrande på alkalescensen, fettförbrännande,

livande på matsmältningen och antikatarralt (d. v. s.57 Prosten Heumann

SerasalbbleH-er

DeUaxatwn Natrh phosp 1,2 gr, Nairn sulfas 18,3 gr, Kahi sulfas 3,1 gr, Natm

nitras 1,5 gr, Natm MtarbOn 1 6 gr, Natm dilorid ¿7 6 gr Kaln mtras 6,1 gr ,

Amyl maid 3,8 gr Talcum 1 5 gr, Paraffin liquid 0,18 gi M. f tabl No 104

lnnehttll 104 tabletter

Pris.pr förpackning Kr. 3:

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning

Bemärk " Att observera " sid. 287

A.-B. L. HEUMANN & C o.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: Tabletterna intagas en gång i

veckan, helst på aftonen före en "köttfri" dag

(sängliggande och särskilt tröglivade stundom

aven på fastande mage den köttfria dagen). De

lösas först i 1 å 2 matskedar hett vatten, varefter

kallt vatten tillsattes enligt följande föreskrift.motverkar katarrer). Ämnesomsättningen stimulerar

det i vida högre grad än bittervatten."

Prosten Heumanns Serasaltabletter intagas lösta i

vatten, varigenom deras verkan såsom

"genomsopningsmedel" (se sid. 17) förnöjes. Deras intagande bör alltid

följas av en köttfri dag, så att deras arbete ej

förhindras genom olämplig diet.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Lindesberg den 8 januari 1933.

... jag har endast beröm att framföra för Eder medicin,

använder ingen annan. Vad som var för mig det största undret,

så var det Prosten Heumanns örter n:r 16. Var mycket svårt

sjuks på 3 dagar var jag fullkomligt bra igen. A. G.

Stångby den 19 januari 1933.

Eder medicin är utmärkt, den bästa jag prövat. H. L.

Göteborg den 18 januari 1933.

Mycket nöjd med läkemedlen. Kunna med beröm godkännas.

W. J. R.

Rentjärn den 22 januari 1933.

Jag är storbelåten med Edra preparat och rekommenderar

dem till det bästa. J. E. L.

Mariestad den 23 januari 1933.

Som jag i flera år använt Prosten Heumanns mediciner kan

jag med gott samvete intyga att de äro alldeles utmärkta.

J. H. G.

Övertorneå den 29 januari 1933.

Har beställt Edra läkemedel åt flera av mina bekanta och

alla ha uttryckt sin fulla belåtenhet. A. L.Hjärnan och nerverna.

Det utan gensägelse ädlaste och viktigaste, men å

andra sidan även ömtåligaste organet i vår kropp är

otvivelaktigt hjärnan, tankens verktyg och sätet för

själsförmögenheterna.

Fig 5.

HjärnanHjärnan är en mjuk,

gråvit massa, till

formen närmast lik en

halv valnöt. Den

väger hos män i

genomsnitt 1,400 gram, hos

kvinnor c :a 1,275 gram.

Genom én mängd

fåror är den avdelad i

talrika vindlingar (se

fig. 5) av vilka var

och en har sitt

bestämda verksamhetsområde sig anförtrott.

Så t. ex. förorsakar

skada på en viss del

av hjärnan förlust av

talförmågan, på en

annan del av hjärnan

blindhet o. s. v. Varje

rörelse och känsla hos

de olika

kroppsdelarna är beroende av en

viss bestämd hjärndel.

Hjärnuppmjukning

leder till fortskridande

förslöande eller

förlamningar. Hos

svagsinta är vissa

hjärnpartier svagare

utvecklade eller saknas alldeles.

Vidarebefordrandet av impulserna från hjärnan sker

genom nerverna. Dessa äro vita strängar, som utgå

från hjärnan och förgrena sig i hela kroppen se

Fig. 6.

Schematisk framställning av

nervsystemet på ryggens yta.fig. 6). Två kraftiga nervsträngar gå från hjärnan till

ögonen, två till öronen och näsan. Tjocka strängar löpa

genom ryggmärgen och grena därifrån ut sig till

kroppens alla delar och organ (se fig. 7), bildande allt finare

grenar, vilka sluta i organens celler. Om ryggmärgen,

vilken så att säga utgör en förlängning av hjärnan,

förstöres på något ställe, så upphör småningom

känsel- och rörelseförmågan hos alla kroppens längre ned

liggande delar.

Hjärnan och ryggmärgen bestå bl. a. av ett

egenartat, till sin kemiska sammansättning tämligen

komplicerat ämne, Lecitin, huvudsakligen sammansatt av

glycofosfater.

Dessa lecitinets glycofosfater påträffas redan i de

smä, knappast ens i mikroskopet skönjbara

sädescellerna, de finnas i hönsägget, och de finnas i alla

människokroppens ädlare organ, först och främst i

hjärnan, vilken just gör människan till människa,

skapelsens krona.

Med anledning av de resultat som vunnits med prosten

Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a

250.000 taeksamhetsskrivelsr.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

S:t Anna den 3 februari 1933.

Härmed får jag vördsamt meddela, att Eder medicin gjort

mig stor nytta och kan jag därför på det varmaste

rekommendera den till lidande medmänniskor. K. B.

Karlskrona den 5 februari 1933.

De av oss provade läkemedlen äro med ett ord sagt

utomordentliga och visat sig överträffa alla våra förhoppningar.

Kunna ej nog rekommenderas. H. L.Nervsjukdomar.

Nerverna äro fina, i knippen samlade strängar, som

utgå från hjärnan och ryggmärgen och därefter i allt

finare förgreningar ut till kroppens alla delar. Deras

medverkan är nödvändig vid varje rörelse och

verksamhet hos våra organ.

Eftersom våra nerver måste utföra ett

utomordentligt ansträngande arbete, är även förbrukningen av

nervkraft mycket stor. Ersättes denna förbrukade kraft

städse till fullo, så är nervsystemet friskt. Uppstår

däremot brist på bl. a. lecitin (vare sig genom abnormt

stor förbrukning eller på grund av att den sjuka

kroppen icke förmår alstra tillräckligt därav eller emedan

icke nog lecitinhaltig näring tillföres den) så "hungra"

nerverna, och svåra nervsjukdomar inträda.

Otillräcklig näring försvagar nerverna och alstrar

"nervositet" med dess mångskiftande följder, som yttra

sig på olika sätt hos nästan varje människa.

Till en början inställer sig i regel stor retlighet i

lynnet. Den nervöse erfar av den obetydligaste

anledning harm, vrede och grämelse, han blir ovänlig,

häftig och vid dåligt lynne. Detta kan gå så långt, att han

undvikes av sina vänner, vilka anse det bäst att gå ur

vägen för en nervös människa. Hand i hand härmed

går ofta en onaturlig känslighet i hörselnerverna: Det

starka bullret från en vagn eller en gäll vissling kan

kännas av den sjuke som en kroppslig smärta, ja, det

går ofta så långt att t. o. m. blott ett högljutt samtal

"tar på nerverna".

En annan yttring av nervsvaghet är den egendomliga

ångestkänsla, som helt plötsligt, ofta utan skönjbar

anledning, kommer över den sjuke. Detta kan t. ex. yttraSchematisk framställning av nervsystemet i kroppens inre.sig i s. k. torgskräck (agorafobi), d. v. s. den nervsjuke

vågar icke ensam gå över en öppen plats eller

gatukorsning. Många nervösa personer tåla icke att vara

ensamma i ett rum, andra åter kunna icke vistas bland

många människor utan att ångestkänslor inställa sig.

Varje nervös person lider i viss mån av

tankspriddhet och brist på tankeskärpa, något som givetvis är

honom till stort men i hans arbete.

Även om man betraktar ovan antydda symptom blott

såsom obehagligheter, låt vara tämligen stora sådana,

så måste den hos nervsjuka ofta uppträdande nervösa

Förstörda nerver och

deras återställande.

a) år en frisk nerv i

genomskärning, starkt

förstorad. Man kan se de

enhetliga fogarna, och

hur de enskilda delarna

gripa in i varandra.

b) nerven är angripen,

fogarna lossnade,

sammanhanget ar redan

delvis brutet.

c) sönderdelningen är

långt framskriden; de

enskilda delarna äro i

upplösningstillstånd.

d) genom tillförsel av

ett lämpligt

nervläkemedel har en

läkeprocess inträtt. De enskilda

delarna hava återställts

i sitt ursprungliga skick

och först sammanflutit

till delsträngar, vilka i

sin tur förenat sig till

en sträng.huvudvärken betecknas som ett lidande av allvarlig

art. (Se även sid. 37.) Icke blott några timmar, utan

flera dagar i sträck kan den sjuke plågas av dessa

smärtor. Än har han en känsla som om huvudet

sammanpressades, än tycker han att det håller på att

sprängas av ett inre tryck; än borrar och sticker det,

än hamrar och bultar det på ett sätt, som bringar

honom till förtvivlan. Varje buller, varje tankeakt ökar

kvalen. I början tror den nervöse måhända, när de

första känslorna av obehag infinna sig, att han endast

är litet överansträngd, och att det onda snart skall

ge sig; men längre fram, när hans lidande förvärras,

inser han att han verkligen är sjuk och att han måste

göra något däråt.

Nervsjukdom sprider sig lätt till nerver i olika organ.

Mycket ofta lokaliserar sig det onda bl. a. i

matsmältningsapparaten: nervös magåkomma uppstår. Aptit

och matsmältning bli dåliga. Föda, som tidigare icke

förorsakade något obehag, kan ej mera fördragas, och

den sjuke måste försaka mycket, som han gärna skulle

vilja äta. Detta har till följd allmänt försvagande av

hela organismen, vilket i sin tur ogynnsamt återverkar

på nerverna, så att mag- och nervåkomma verka

ömsesidigt försvårande på varandra. (Se "Nervogastrol",

sid. 47.)

Hos andra sjuka åter visa sig följderna av

nervsjukdomen på hjärtat. Vid minsta ansträngning, när den

sjuke går uppför en trappa eller t. o. m. när han lyfter

helt lätta föremål, inställer sig en ängslande

hjärtklappning, ofta åtföljd av darrning och skimmer för

ögonen. Den nervöse blir lätt trött och är överhuvud

taget icke vuxen några större ansträngningar. Trots

denna trötthet lider han av brist på sömn. Han erfar

ett trängande behov av vila, men när han lagt sig, kanhan likväl icke somna, utan kastar sig oroligt av och

an. Inställer sig slutligen den efterlängtade sömnen, så

är det icke en frisk människas djupa, sunda och

vederkvickande vila utan en ytlig och lätt sömn, avbruten

av pinande drömmar. Den nervöse vaknar icke

vederkvickt och styrkt, utan känner sig fortfarande trött

och rådbråkad.

Här ovan har ej på långt när nämnts alla de obehag,

som man kan beteckna såsom följd av sjuka nerver.

Men om något av ovan beskrivna symptom är till

finnandes, så bör man icke dröja med behandling, så att

de svåra följder må undvikas, som ett försummande av

svaga nerver för med sig.

När Ni märker att Ni obetingat måste hjälpa upp

Edra utarbetade och nedbrutna nerver, var då

försiktig i valet av de medel, Ni använder. Få äro ju de,

som hava råd och tillfälle att sköta sina nerver genom

att avhålla sig från all ansträngning och verksamhet

eller genom att en längre tid vistas vid badort eller

sanatorium. De flesta torde vara hänvisade till att

genomgå sin nervkur utan att avbryta sin vanliga

verksamhet. Framför allt måste man akta sig för vissa s. k.

stimulantia (retmedel). Mången känner sig uppiggad

av alkohol eller tobak, särskilt kanske cigarretter,

andra intaga kritiklöst allehanda utskrikna

medikament för att stimulera sig. Men dessa tillföra kroppen

inga friska krafter utan komma genom retning av

nerverna den sjuke att tro, att ännu slumrande,

outnyttjade krafter blivit väckta till liv. Att detta

emellertid blott är inbillning, förstår man av den snabbhet,

med vilken denna skenbara livaktighet förgår, för att

endast lämna efter sig en mycket större mattighet och

slapphet. Att använda sådana medel är lika felaktigt

som att med piskan tvinga en utarbetad häst att ta utsina yttersta krafter blott för att så mycket förr få se

den störta, i stället för att ge den ökad havreranson just

för att förhindra en dylik katastrof. Många stimulantia

innehålla f. ö. för kroppen direkt skadliga

beståndsdelar.

Om än icke direkt skadligt, så vore det i varje fall

fullständigt otillräckligt att använda medel, som endast

tillföra kroppen en koncentrerad näring, alltså rena

näringspreparat. En verklig nervkur måste bestå däri,

att man dels lugnar de sjukligt överretade nerverna,

dels stärker dem genom tillförande av en ren,

koncentrerad och lätt upptagbar näring. De Heumannska

nervpillerna äro sammansatta efter en speciell metod,

av för en dylik kur lämpliga ämnen i förening med

glycofosfater av samma slag som återfinnes i lecitinet.

Denna dubbelkur för nervernas lugnande och stärkande

åstadkommes således med ett enda medel, "Prosten

Heumanns nervpiller". Med detta läkemedel har prosten

Heumann lyckats frambringa ett preparat, som icke

blott avser att åstadkomma en "uppryckning" av kort

varaktighet, eller ett näringsämne, som verkar ensidigt

och endast så länge det intages, utan prosten Heumanns

kur för nervsjuka söker åstadkomma ett varaktigt

stärkande av hela nervsystemet. Ty det är ju klart att

var och en önskar som slutresultat återfå den hälsa,

han kunde njuta av innan han blev sjuk. Den forna

hälsan och styrkan, den tidigare arbetsglädjen och

skaparkraften bör åter inställa sig, de sjukliga

överilningarna och överretningarna böra lämna plats för lugn,

målmedveten överläggning. I vilken utsträckning det

är möjligt att uppnå detta mål, beror på sjukdomens

grad och till stor del även på i vad mån den sjuke

följer de goda råd, vi här nedan meddela, och följer sin

läkares föreskrifter.Var och en torde inse, att ett samtidigt lugnande

och stärkande av nerverna är den enda riktiga vägen,

den som för snabbast till målet: att göra nerverna

friska och arbetsdugliga. Likaledes torde det vara

självklart, att detta mål icke nås från den ena dagen

till den andra, så mycket mindre som

Heumannmetoden går den långsamma" men säkra vägen och

undviker alla starkt verkande, skadliga mediciner. Pröva

förtroendefullt prosten Heumanns kur för nervlidande,

och Ni skall med all säkerhet (vi äro övertygade

därom) längre fram till oss uttala Edert erkännande lika

tacksamt som så många andra, vilka återvunnit hälsa

och krafter. /

Den som icke behöver sky några kostnader och som

under en längre tid kan vara borta från sitt arbete,

finner naturligtvis i sanatorier för nervsjuka mycket,

som kan bidraga till hans botande.

Vid nervösa magsjukdomar ha vi sett många

tillfredsställande resultat av samtidigt bruk av Nervpiller

och Nervogastrol. (Se sid. 49.)

Vid svår huvudvärk användas med fördel prosten

Heumanns Brasantabletter (se sid. 38) vid sidan av

nervpillerna.

Är nervsjukdomen förknippad med sömnlöshet göra

prosten Heumanns Tabletter mot sömnlöshet (se sid. 36)

god nytta. Se först och främst "Råd för hälsans

bevarande" (sid. 15).

Råd för nervsjuka.

Varje nervsjuk bör såväl i sitt levnadssätt som i sitt

arbete omsorgsfullt undvika allt onödigt jäkt. Man

börjar därmed redan på morgonen, i det man stiger

så tidigt upp, att man i lugn och ro kan kläda sig ochNr 47

Prosten Heumann

Nervpiller

Dektaratton Calca glycerinophosph 2 gr , Kalu glycerinophosph 0,4 gr , Lecithin 1 gr,

Natrn bromid 0,8 gr, Cinchonini hydrochlor 1 gr, Extr valerian 0,2 gr, Calen

phosph 2 gr, Cort cinchón 3 gr. Extr faecis cerev sicc 3 6 gr, Ferri glycermophosp

0 4 gr , Natrn gljcennophosph 0 4 gr, Kalu bromid 3,2 gr , Acid acetylsahcyl 2 gr,

Rhiz valerian 3 gr, Extr trifol 1 gr, Calen lact 1 gr Extr rhei 1 gr M f pill Ño

100 c tale et sacch obduct

P r

is pr förpackning Kr. 3:30

(Innehåll 100 piller )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk "Att observera " sid 287

- B. L. HEUMANN & C o.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning:

3 piller 3 gånger dagligen

efter måltiderna.

långsamt, utan brådska gå till sitt arbete. Därefter

förrättar man sina sysslor med lugn och eftertanke

utan all ängslig hast; och man kommer snart att se,

att på så sätt uträttas minst lika mycket, om icke mera

än när man arbetar med nervös brådska. På samma

sätt förhåller det sig med måltiderna: sluka icke maten,

utan ät långsamt och tugga väl, det smakar bättre och

är vida nyttigare. Även måste man giva akt på

matsmältningen och se till, att man har lätt och riklig

avföring. Efter dagens arbete får man icke stänga in

sig till långt fram på natten i ett rökigt värdshus, kafé

eller dylikt; ut i friska luften, och därpå tidigt i säng,

så att genom riklig sömn de uttröttade nerverna få en

välbehövlig vila och vederkvickelse!

De flesta av våra s. k. nöjen äro i verkligheten intet

annat än retelser för nerverna. De äro därför lika

ohälsosamma för den nervöse som övermått av tobak och

sprit, starkt kaffe, té och kryddor. Starka

sinnesrörelser måste undvikas. För många nervösa personer är

spel om penningar skadligt; det gör dem ofta lätt

upprörda, i synnerhet när de förlora.

Extra arbete vid sidan av den yrkesmässiga

sysselsättningen är ofta till stor skada. — Mången, påtager

sig, ehuru hans nervkraft i själva verket knappt nog

räcker till för det arbete, varav han hämtar sitt

levebröd, ökade arbetsbördor för en eller annan förening

eller i kommunala eller politiska värv. Detta är i

längden om möjligt ännu mera uppslitande.

Avspänning och vila efter arbetet är den bästa

medicinen för sjuka nerver, och var och en är sig själv

närmast, har plikter mot sin familj och tjänar det

allmänna bäst genom att hålla sig frisk och arbetsduglig.

Synnerligen nödvändig är en god kroppsvård.

Utrymmet tillåter icke att här lämna nödiga anvisningari detta avseende, men läsaren finner denna sak

avhandlad i "Råd för hälsans bevarande" (sid. 15).

Vid många nervsjukdomar, i synnerhet vid s. k.

sexuell neurasteni, har en stor del av den sjukes energi

och viljekraft gått förlorad, något som man ofta kan

beteckna såsom sjukdomens huvudyttring, till vilken

de flesta andra symptomerna kunna hänföras. Ett

synnerligen enkelt, men nästan alltid resultatrikt medel att

stärka nerverna är en kort (15—20 sekunder), sval

avrivning om morgonen. Efter avrivningen går man åter

till sängs under en halv timme.

Vi halla oss friska

genom

ROYASE!

»Rovase» är Heumanns nya

vitamin-kraftnäring, ett mycket framstående

näringsmedel för friska och sjuka!

Läs ingående sidorna 277—284.

Även Ni kommer att erkänna detta

preparats nytta för Eder egen hälsa.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Nervsjukdomar.

Halmstad den 6 januari 1933.

Det rekvirerade läkemedlet håller vad det lovar. Utmärkt

belåten! J. E. J.

Gottl. Karby den 22 januari 1933.

Jr mycket tacksam för Prosten Heumants nerv piller.

Huvudvärken som jag dragits med i åratal har försvunnit. I. ö.

Målaskog den 6 februari 1933.

Dessa piller hade en underbar verkan på nervsystemet. Jag

kom från U. S. A., var nere, men efter 3 burkar var jag som en

ny människa. T. R.

Gårdsjö den 14 februari 1933.

Verkan av Edra Nervpiller är oöverträffad. E. S. E.

Veckholm den 23 februari 1933.

Har varit nervös och haft ont i huvudet en längre tid för

vilket jag använt Prosten Heumanns Nervpiller. Jag är så

gott som bra, rekommenderar medlet med största nöje.

E. A.

Kungälv den 9 mars 1933.

Har förbrukat en ask Nervpiller och känner mig bättre. Har

sökt mycket och fått många slags medel, men inget har hjälpt,

varför jag är mycket tacksam för att ha funnit detta medel.

G. H.

Rossön den 9 mars 1933.

Edra Nervpiller äro sammansatta av de ingredienser, som

äro synnerligen passande för överansträngda nerver! O. P.

öl. Lindsby den 22 mars 1933.

Edra Nervpiller ha varit mig till stor hjälp. Efter

intagandet av endast en förpackning känner jag mig betydligt

lugnare. S. S.Lund den 28 mars 1933.

Som jag för en tid sedan eftersände 3 förpackningar

Nervpiller får jag rekommendera dem till det bästa, är nu fullt

frisk i mina nerver. M. J.

Åskammar den 19 april 1933.

Jag vill nu ännu en gång skriva och be om Prosten

Heumanns Nervpiller, de ha givit mig mycken hjälp som jag inte

kan beskriva. Jag är så glad och tacksam att det fanns hjälp.

E. A.

öregrund den 21 april 1933.

Jag får med tacksamhet skriva och tala om att Edra

Nervpiller är det bästa medel jag någonsin har använt för mina

nerver. G. E.

Buresjön den 15 juni 1933.

Eftersom vi tydligt se att Prosten Heumanns medicin är den

bästa för mina nerver, vill jag återigen taga av dessa

Nervpiller... E. J.

Svanesund den 16 juni 1933.

Nervpillerna och Rovase som jag har rekvirerat från Eder

ha varit mycket bra för mina nerver. Kan ej finna ord för

min tacksamhet för dess goda resultat. A. H.

Korpilombolo den 22 juli 1933.

Jag tackar så hjärtligt för Nervpillerna som jag har

använt, ty jag har varit så sjuk att jag icke orkat det minsta

arbete, nu gör jag vilket arbete som helst. H. A. J.

överby den 8 augusti 1933.

Jag har tidigare prövat på Edra berömda piller och jag

tycker de äro det bästa medel mot nervsjukdom som tänkas

kan. H. E.

Ulrika den 10 augusti 1933.

Jag får tacka för Nervpillerna, de ha stärkt mina nerver

betydligt och lindrat min svåra hjärtklappning. E. K."Sömnlöshet.

Sömnen är för kroppen av lika stor betydelse som

mat och dryck. Att den som ej äter, hungrar, vet

envar; att ett par nätter utan sömn försvaga lika

mycket som ett par dagar utan föda, veta blott alltför väl

alla de som lida av sömnlöshet. Ett verksamt, ofarligt

sömnmedel äga vi i Prosten Heumanns Tabletter mot

sömnlöshet, vilka skänka lugn, djup och sund sömn.

Synnerligen välgörande är också alt de sista 2—3

timmarna före sänggåendet underlåta att äta. Även

utövas en god, lugnande inverkan av ett 15 minuters,

varmt tallbarrbad före sänggåendet. (Se sid. 226.)

Att en riktig kroppsvård (se sid. 15) är av största

betydelse för en god sömn, torde utan vidare vara klart

för varje tänkande människa.

Prosten Heumann

Nr 64

Tabletter mot Sömnlöshet

Deklaration: Bromisovalerianylharnstoff 4,2 gr.,

Extr. Valerian. 1,7 gr., Extr. Viburn. prunifol 0,85

gr., Kalii bromid. 1,7 gr., Rad. Valerian. 5,9 gr.,

Amylum Maidis 3,4 gr., Pektin 0,85 gr. M. f. tabl.

No. 36.

Pris per förpackning Kr.3: 25

(Innehåll 36 tabletter ) 1

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: 3 högst 5 tabletter intagas på aftonen. För att

göra tabletterna lättare att svälja kunna de

sönderskäras i bitar och nedsköljas med en klunk vatten.

Två till tre timmar innan man går till sängs bor

man icke äta, om möjligt undvikes andligt arbete

på kvällarna. Före sänggåendet tages ett ljumt

fotbad eller en kall avrivning av överkroppen.

Prosten Heumanns Brasantabletter

mot huvudvärk, tandvärk m. m.

böra alltid finnas till hands i varje hem. De kunna

alltid komma till nytta, och äro de icke till hands,

saknas de ofta. Någon har huvudvärk, — någon har

tandvärk, — någon klagar över migrän, — allt måhända

endast lindriga, Övergående obehag, men likväl kunna

de vålla både förargelse och lidande. Här kunna

Brasantabletterna bringa hjälp. Be äro ett ovärderligt

tillbehör till husapoteket.

Fig. 9.

Den normalt blodfyllda

hjärnan i smärtfritt

tillstånd (a).

Den nästan blodtomma

hjärnan vid huvudvärk eller

migrän (b)Deklaration: Acid. acetylosahcyl 16 gr., Cinchón idin. snlfas. 1,15 gr.,

Cort. cinchón. 4,6 gr, Coffein 1,15 gr, Extr condurango sicc

2JS gr. M f tabl. No 56.

Pris pr förpackning Kr. 3:75

(inneha»- 56 tabletter)

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: För vuxna 2—3 tabletter. Skulle smärtorna

likväl icke upphöra, kan man efter en timme

taga ytterligare 2 tabletter. Att taga mer än

6 tabletter om dagen är icke tillrådligt. Om

man har svårt att svälja tabletterna hela, kunna

de intagas i bitar och nedsköljas med vatten.

Vitsord över resultat, vunna med

Prosten Heumanns Brasantabletter.

Råda den 7 januari 1932.

Får tacka för Brasantabletterna, som är världens förnämsta

läkemedel. Jag vill rekommendera dem till alla som lida av

sjukdomen. E. E.

Finnforsfallet den 12 februari 1932.

Tack för de tabletter jag förut erhållit, de voro de enda som

hjälpte mig. J. L.

Söderbärke den 7 mars 1932.

Jag har haft huvudvärk nu i 20 år, men sedan jag började

använda Edra tabletter har jag blivit bra. Därför

rekommenderar jag Brasantabletter na till alla som ha huvudvärk.

A. A.

Norraskogen den 11 september 1932.

Har använt en förpackning Brasantabletter och det är det

bästa medel jag tagit in för min 5 års gamla huvudvärk. A. A.

Skorped den 24 november 1932.

Jr mycket nöjd med Edra läkemedel. Brasantabletterna är

det bästa medlet jag prövat mot huvudvärk. H. G.

Teckomatorp den 4 december 1932.

Jag har lidit av huvudvärk i många år, men Edra

Brasantabletter äro de bästa jag använt. Jag vill på det hjärtligaste

rekommendera Eder medicin. E. S.

Mörlunda den 21 februari, 1933.

Jag har använt 2 askar Nervpiller, dito Brasantabletter och

blivit återställd, varför jag är Eder mycket tacksam. E. L.[-Matsmältnings-organen.-]{+Matsmältnings-

organen.+}

Magen är en paronformad sack med elastiska vaggar,

i fyllt tillstånd ungefar av samma storlek som agarens

Fig 10

huvud. Den ar belägen i bukhålans övre och mellersta

del, den s. k. maggropen, tvärs over vilken den

sträcker sig från vänster till höger. I dess vänstra, övre

öppning (övre magmunnen) utmynnar matstrupen;nedre magmunnen, vilken kan slutas medelst den s. k.

pylorusmuskeln, leder ut i tunntarmen, som i sin tur

övergår till tjocktarmen. Tarmarna kunna särskiljas i

flera olika delar. Deras sammanlagda längd uppgår

hos en vuxen person till omkring 10 meter, (d. v. s.

ungefär 6 gånger kroppslängden); de ligga i bukhålan

i en mängd vindlingar. Närstående bild åskådliggör

magsäckens läge; de övriga bukinälvorna återgivas

överskådligt på fig. 3 och 4 samt fig. 10 och 11.

Genom födan tillföres kroppen de för dess underhåll

erforderliga näringsämnena, nämligen i första rummet

kolhydrat, äggvita, fett, salter och vatten. (Se vidare

"Ämnesomsättningen" sid. 177).

Födans första sönderdelning sker genom tuggningen

och salivens inverkan. Den med saliv uppblandade

födan föres genom matstrupen ned i magsäcken (se fig.

10 o.ll). Där undergår den genom vågformiga rörelser av

magsäckens väggar (de s. k. peristaltiska rörelserna)

en ältningsprocedur, varunder den grundligt blandas

med magsaft. Magsaften, som avsöndras av tusentals

körtlar i magsäckens väggar, innehåller pepsin och

saltsyra och utför tack vare dessa sina beståndsdelar

en del av matsmältningen (digestionen), särskilt

äggviteämnenas sönderdelning. Härvid blir den animala och

vegetabiliska äggvitan fördelad i enklare

beståndsdelar, varefter den delvis kan tillgodogöras av kroppen.

Från magsäcken kommer födan, nu i form av en

grötaktig massa, ut i tunntarmen, där nästa digestionsakt

försiggår, i det födan genom den av otaliga körtlar

avsöndrade tarmsaften löses till vätskeform, varefter

den kan upptagas av kroppen. Härvid medverka

bukspotten (från bukspottkörteln) och gallan (från levern).

Den förra innehåller trenne ämnen med mycket

kraftig kemisk verkan: ett av dessa fullbordar äggviteäm-nenas fördelning, ett annat träder i verksamhet vid

digestionen av kolhydraterna (i synnerhet sockret) och

ett tredje utför jämte gallan digestionen av

fettämnena. (Betr. gallan, se vidare sid. 57.)

Sedan sålunda näringsämnena erhållit flytande form

eller (fettet) delvis emulgerats och gjorts upptagbara

för organismen, överföras de genom fina kärl i

matsmältningsorganens väggar till blodomloppet och föras

till kroppens alla delar. De "osmältbara"

avfallsämnena åter fortsätta sin väg i tarmen och avgå

slutligen i form av exkrementer.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Högstorp den 26 januari 1933.

Vi ha i vårt hem använt Prosten Heumanns Nervpiller samt

Rovase och Stolpiller och ha vi funnit dem alla mycket

välgörande, varför jag härmed vill på det hjärtligaste tacka Eder

och rekommendera Edra utmärkta läkemedel till alla sjuka

och lidande. V. M. G.

Uppsala den 6 februari 1933.

Edra mediciner äro de bästa som jag provat av alla. Det är

en glädje att rekommendera Edra läkemedel. F. O. B.

Sjövik den 8 februari 1933.

Jag har flera gånger försökt Eder medicin, den gör

underverk, varför jag vill rekommendera den på det varmaste.

H. R.

Kristianstad den 10 februari 1933.

Ja, mer än nöjd! Jag har använt några olika sorter av Eder

medicin, alla lika utmärkta. Varmt tack! S. N.

Järved den 12 februari 1933.

Har funnit att Eder medicin är av utmärkt beskaffenhet, jag

har blivit mycket nöjd med den och rekommenderar den till

alla som har några krämpor. K. G.Mag= och tarmsjukdomar.

All vår strävan har på sätt och vis till mål att

förskaffa magen vad den behöver ("vårt dagliga bröd" i

rent kroppslig bemärkelse). Men å andra sidan är det

på sätt och vis i sista hand magen, som skänker oss

kraft till all vår verksamhet. Om magen strejkar,

nedsättes verksamhetsförmågan hos alla övriga organ.

Det är ett lika vanligt som beklagligt faktum, att

detta utomordentligt betydelsefulla organ blott allt för

ofta behandlas likgiltigt och godtyckligt. Ögon och öron

skonas omsorgsfullt, ja, om så erfordras, få de t. o. m.

en tids fullständig vila. Men magen, som med jämna

mellanrum oavvisligen behöver underhåll, får nöja sig

med att bli behandlad si och så. Aptit och smak kunna

göra misstag, och våra genom kulturen i större eller

mindre grad hämmade instinkter äro ej att lita på.

Sålunda kommer våra dagars människa, utan att

själv märka det, lätt att föra ett oriktigt levnadssätt.

Hon äter och dricker vad som bäst smakar henne.

Oregelbundna funktioner av organen observeras till en

början knappast och bliva sedermera ej tillfyllest beaktade.

När de slutligen med obehaglig styrka giva sig på

allvar tillkänna, är det ofta svårt att avhjälpa bristerna.

Det onda har då gripit så omkring sig, att det kan

förbittra, ja t. o. m. förkorta den sjukes liv.

En person, som lider av magsjukdom, är urståndsatt

att fylla sina plikter på ett sätt, som motsvarar hans

begåvning och hans innersta uppsåt. Olustigt och trögt

sköter han sina sysslor. Ingenstädes finner han

tillfredsställelse. De kroppsliga njutningsmedel, en huld

natur skänkt till glädje och livets förljuvande, äro

honom förbjudna.Innan vi närmare ingå på magsjukdomarnas olika

yttringar, vilja vi säga några ord om deras

huvudsakliga orsaker: Ty om icke dessa avlägsnas, är det

omöjligt att uppnå varaktig förbättring eller

fullständig bot.

Den som vant sig att äta mycket fort och alltså

tuggar födan ofullständigt, den som av erfarenhet vet, att

efter intagandet av vissa födoämnen obehag inställa

sig, den som röker och dricker till övermått, har, när

han ansattes av obehag i mage eller tarmar, redan en

aning om, vad han bör helt undvika eller i vilket

avseende han bör ålägga sig en inskränkning. I många

fall har emellertid den sjuke i dessa avseenden rent

samvete. Han anser sig leva precis liksom tusentals

andra människor, vilka äro friska och krya.

Men vad som duger för den ene, passar ej för den

andre! I synnerhet nervösa och blodfattiga personer

pläga hava känsliga matsmältningsorgan och erfara

ofta nog stora obehag och plågor efter de oskyldigaste

njutningsmedel.

I längden kan endast ett fåtal människor utan följder

uthärda vissa nu för tiden brukliga födoämnen. Man

äter, emedan det smakar en, t. ex. skarpa kryddor, för

vilka ens kropp egentligen alls icke är inrättad. I vår

föda "saknas många ämnen, av vilka kroppen borde ha

ständig tillförsel. Och det är ett av läkare ofta, men

förgäves påtalat faktum, att man äter för mycket, mera

än magen och tarmen kunna uthärda utan att deras

normala verksamhet lider avbräck. "Ögat vill ha mer

än magen tål".

Tillredning och sammansättning av vår föda skilja

sig allt för mycket från vad naturen anvisat såsom

lämpligt och nyttigt; vi äta allt för många saker, som

angripa matsmältningsapparaten, så att den börjarFig. 11.arbeta otillfredsställande och slutligen på allvar gör

uppror mot ett för den otjänligt och skadligt

levnadssätt.

Det är dessvärre icke utan skäl, som vår tid kallas

en nervös tid. Och det lider intet tvivel, att en

väsentlig orsak är att söka i den allmänt förekommande, i

allt vidare kretsar påvisbara försvagningen av hela

organismen.

De första tecknen på mag- eller tarmsjukdom äro

skenbart betydelselösa: man erfar i magtrakten en

obehaglig känsla av uppblåsthet och tryck, man får

halsbränna och sura uppstötningar. Får detta tillstånd

fortfara, så inställer sig efter måltiderna en känsla av

äckel, stundom kräkningar.

Det är självklart, att dylika obehag icke göra

måltiden till någon angenäm procedur, och det är

tämligen naturligt, att många sjuka med en viss fruktan

sätta sig till bords.

Om det onda från magen sprider sig till tarmen —

vilket givetvis på grund av dessa organs intima

sammanhang lätt sker — så uppträda allvarliga

matsmältnings-(digestions)rubbningar. Antingen nedsättes den

sjukes krafter av diarré, (se även sid. 52) eller ock

förorsakas honom kolik och förstoppning (se även sid.

66) ej sällan omväxlande med varandra. Dessa abnorma

funktioner av matsmältningsorganen, vilka alla tyda

på sjukdom hos magens eller tarmens nerver eller

muskler, äro att anse såsom synnerligen betänkliga av

det skäl, att de med tiden ofelbart angripa kroppens

allmänna motståndskraft. Att en mage eller en tarm,

som företer de nyssnämnda sjukdomssymptomerna,

endast bristfälligt kan utnyttja födan, ligger i öppen dag.

Med magsjukdomen följer dessutom bristande aptit.och på grund härav inskränkes födan. Organismen

försvagas. I detta tillstånd faller den lätt offer för andra

sjukdomar, först och främst sådana, som angripa

matsmältningsorganen (t. ex. blindtarmsinflammation,

rödsot m. m.). Men även andra sjukdomar, i synnerhet av

infektiös (smittosam) natur, bli lätt ödesdigra för den

försvagade kroppen, under det de, om mage och tarm

befunnit sig i gott skick, utan nämnvärd svårighet

kunnat övervinnas.

Prosten Heumanns Nervogastrol är ett

utomordentligt botemedel för en hel del magsjukdomar. Dess ver

kan kan förklaras ungefär på följande sätt: Först och

främst övertager den en del av magens

matsmältningsarbete, varigenom de överlastade pch försvagade

magnerverna och magmusklerna få tillfälle att återvinna

krafter. Därefter träda Nervogastrolens stimulerande

beståndsdelar i verksamhet. Då de åter styrkta

matsmältningsorganen ånyo upptaga sin verksamhet

understödjas de härvid av Nervogastrolen på ett så

effektivt sätt att i allmänhet en daglig förbättring kan

iakttagas. När födan smältes på ett mera tillfredsställande

sätt, kommer detta hela organismen tillgodo, och

kroppens stärkande och matsmältningsapparatens

tillfrisknande fortskrida i ständig växelverkan.

Då ju olika magsjukdomar yttra sig i besvär av olika

slag, torde det för den sjuke vara av intresse och

tilllika lugnande att erfara, hurusom vid urvalet av de i

Nervogastrolen ingående beståndsdelarna hänsyn tagits

till de mest skilda arter och yttringar av maglidande.

Beprövade läkemedel av olika slag ur såväl växt- som

djurriket äro i nervogastrolen på ändamålsenligaste

sätt kombinerade.

Ett flertal magsjukdomar bero på överdrivna

jäsningsprocesser och allt för stark bildning av syror imagen. Härvid ligger den risken nära till hands, att

magväggarnas ömtåliga vävnader angripas. Prosten

Heumanns Nervogastrol neutraliserar de överflödiga

syrorna och undanröjer den allt för starka

gasbildningen, vilken ofta yttrar sig i en plågsam, tryckande

känsla. Även om magväggen redan har sårats, är

nervogastrolen tack vare de däri ingående helande

mine-ralsalterna till god nytta och dess gynnsamma

inverkan på de skadliga ställena framträder snart.

Det gives även magsjukdomar, vilka kännetecknas av

brist på magsyra. I sådana fall -plägar läkaren ofta

ordinera intagande av saltsyra; härvid är Sur

Nervögastrol med pepsin-saltsyra att särskilt rekommendera.

Nervogastrolen innehåller bl. a. extrakt av barken

från ett träd, vars vetenskapliga namn är Marsydenia

Condurango, och i vilket naturen skapat ett idealiskt

läkemedel. Detta extrakt utövar ett utomordentligt

lugnande inflytande på magnerverna. Vilket stort värde

detta har, framgår av vad vi i det föregående sagt om

nervösa magsjukdomar.

Frånsett de ovan antydda speciella verkningarna av

Prosten Heumanns Nervogastrol kan dess inverkan

sammanfattas sålunda, att den i allmänhet mycket

hastigt avlägsnar tillfälliga rubbningar och besvär såsom

sura uppstötnirigar, "magknip", magkramp, halsbränna,

ansamlingar av osmält föda, kväljningar m. m.

Härigenom förklaras, att vid intagandet av nervogastrol

aptiten mycket snart förbättras, matsmältningen

regleras och födan mera fullständigt tillgodogöres kroppen.

Den sjukes allmänbefinnande förbättras hastigt. Bäst

är givetvis alltid att söka bot för en sjukdom på så

tidigt stadium som möjligt, och ju förr den sjuke

börjar använda Nervogastrol, desto bättre. Men även

den som plågats av årslånga matsmältningsrubbningarNr 48

Prosten Heumann

ervogastrol

Deklarahon Bismuth subnitr 1 50 gp Bismuth subgall 1 50 gr Extr condurango 8 gr

Pepsin 3 gr Rhi* calami 3 gr Bhiz valerian 3 gr Calcii carbon 7 gr Magnes oxid

leve 9 gr Magnes subcarb 10 gr Natru bicarb 18 gr Aetherol citri 0 60 gr

Amyl maid 10 gr M f tabl No 120

Pris pr förpackning Kr. 5

(Innehåll 120 tabletter )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning

Bemärk Alt observera sid 287

A -B L HEUMANN&Co

MUNKBRON 1"1 — STOCKHOLM

Bruksanvisning 2—3 tabletter intagas

dagligen omedelbart efter måltiderna

For att underlätta nedsväljandet kunna

tabletterna brytas i bitar och nedskol

i as med vattenNr 49

Prosten Heumann

Sur Nervögaslrol

Deklaration I: Bismuth, subnitr. 1,5 gr.. Bismuth, subgall. 1,5 gr., Extr. condurango

3,1 gr, Pepsin, pur. 3,1 gr., Natrii sulfas 6,1 gr., Rhiz calami 6,1 gr., Rhiz. valerian.

6,1 gr, Acid, tartaric. 1,2 gr., Magnes. oxid. 12,3 gr., Bolus alba 18,4 gr., Amyl. maid.

9,6 gr, Aetherol. citri 0,6 gr. M. f. tabl No. 120.

Deklaration II: Pepsin, pur. 2 gr.. Acid, hydrochl. pur. 6 gr., Syrup. rubi. idaci. 9 gr.,

Aqua dest. 3 gr. M. f. sol.

Pris pr förpackning Kr. 5: 60

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & C o.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: 2 å 3 gånger dagligen tages 2 å 3

tabletter strax efter måltiderna.

Omedelbart därpå intages för varje gång

8 droppar av Pepsinsaltsyrelösningen

i ett spetsglas vatten. För att

underlätta nedsväljandet av tabletterna

kunna dessa sönderskäras i flera bitar

otjh nedsköljas med en klunk vatten.

kan förtroendefullt genomgå en nervogastrolkur;

framgången skall i de flesta fall icke utebliva.

Prosten Heumanns Nervogastrol är fullkomligt

oskadlig och kan även vid längre tids bruk intagas

utan obehag.

Den vid rubbningar i matsmältningen alltid

nödvändiga, noggranna urinundersökningen giver läkaren en

synnerligen värdefull fingervisning vid diagnosen. För

fastställandet av magsjukdomar måste läkaren

därjämte stundom använda sig av undersökning av

magsaften och röntgengenomlysning. Särskilt vid nervösa

magsjukdomar måste sjukdomens art fastställas av

läkare.

Sedan magsjukdomen botats, måste man förebygga,

att den åter uppträder. Försiktighet med mat och dryck

äro härför nödvändiga. Dessutom är att anbefalla att

åtminstone tid efter annan intaga något lämpligt

medel som stärker aptiten och underlättar

matsmältningen. Härför lämpa sig särskilt Prosten Heumanns

Balsamiska Piller (se sid. 68), vilka även med fördel kunna

begagnas jämsides rned nervogastrolen.

Om jämte en nervös magsjukdom allmän nervositet

Pris pr förpackning:

N:r 12. Styrkegrad I. Kr, 2:25

N:r 13. Styrkegrad II. Kr. 3:35

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

Nr 12

Prosten Heumann

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholmföreligger, bör även beaktas, vad å sid. 29 sagts

angående bruket av Prosten Heumanns Nervpiller.

Ett med vissa mag- och tarmsjukdomar förenat

symptom är ihållande diarré (utsot). Denna är en företeelse

vilken måste tillmätas stor betydelse: den förorsakar

allmän nedsättning av krafterna. Det är alltså av stor

vikt icke blott att genom lugnande av tarmen göra slut

på dess sjukdomstillstånd, utan jämväl avlägsna

orsaken till jäsningar och desinficiera

matsmältningskanalen. Prosten Heumanns Tabletter mot diarré motsvara

dessa fordringar.

Diarréns liksom varje annan magsjukdoms natur

måste fastställas av läkare. Om sådan diarrésjukdom

som t. ex. nervfeber (tyfoid) eller tuberkulos i tarmen

Deklaration Naphtahn 0,78 gr, Btsmuth subgall 1,1 gr , Cort cmchon 5,6 gr

Tannalbin 11 gr M f tabl No 40

Pris pr förpackning K r. 2: 40

(Innehåll 40 tabletter )

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Man tar 2—3 tabletter

och, om diarrén icke fullständigt upphör,

efter en timma ytterligare 1—2 tabletter.är förhanden, kunna tabletterna givetvis icke

åstadkomma någon bot. Vid varje fall av ihållande diarré,

särskilt om den är förenad med feber, måste därför

läkare tillkallas.

Prosten Heumanns diarrétabletter böra alltid finnas

tillgängliga i varje hem, så att man genast har dem till

hands, när behov föreligger.

Råd för magsjuka.

Friska såväl som sjuka böra avhålla sig från att intaga allt

för kall och i synnerhet allt för varm mat. Många hava genom

att ej iakttaga detta förvärrat ett förut lindrigt lidande.

Först och främst skall födan tuggas länge och omsorgsfullt,

varigenom en stor del av magens arbete avlastas och

matsmältningen underlättas. Fördenskull är en omsorgsfull mun- och

tandvård av största vikt. Skadade tänder böra plomberas eller

ersättas med konstgjorda. Skulle detta av en eller annan

anledning ej vara möjligt såsom t. ex. hos mycket gamla

personer, måste födan före intagandet i mesta möjliga mån

finfördelas. Allt för starkt kryddad, saltad och pepprad föda,

ävensom ättika och senap, vilket i många fall användes endast av

vana, är gift för en magsjuk. För att avvänja sig från sådan

starkt kryddad föda, bör man lämpligast såsom övergång

använda salater, tillagade med sur grädde och citronsaft. Även

alltför fet föda och i synnerhet sådan med konstfett, talg

o. s. v. är mycket skadlig för maglidande. Stark tobaksrökning

på fastande mage ävensom alkoholhaltiga drycker måste om

möjligt undvikas.

Vid mag- och tarmkatarr med diarré får man till en början

ingenting äta. Efter ett dygn kan man börja med svagt,

osockrat te och skorpor eller välling. Underlivet måste hållas

väl varmt (med elektr. värmedukar, värmeflaskor e. d.). Kan

man inte ligga till sängs, så måste man bära en maggördel.

Efter maten bör man ligga 1—2 timmar på höger sida och gång

efter annan kraftigt massera magen från vänster till höger.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Magsjukdomar.

Boden den 8 januari 1933.

Jag har lidit av magsjukdom i 2 år. Tack vare

Nervogastroltabletterna har jag blivit som en annan människa och känner

mig mycket bättre i magen. A. A.

Umeå den 11 januari 1933.

Eder medicin är det bästa medel jag använt efter att ha haft

dålig mage i 7 år, varför jag känner mig-mycket tacksam.

H. V.

Ljusne den Ii februari 1933.

Detta är den bästa medicin jag har prövat. V. E.

Laholm den 1 mars 193$.

Jag kan tala om, att den Nervogastrol jag köpte förra året

har hjälpt så att jag är frisk ännu, så jag sänder mitt

hjärtliga tack. P. N.

Tollarp den 9 maj 1933.

Jag är fullt belåten med den Nervogastrol jag intagit och har

blivit alldeles återställd av en sats, vilket jag tacksamt

erkänner. K. H.

Tingslunda den 28 maj 1933.

... också vill jag omtala att min far som är 86 år använder

Nervogastrol n:r 48 och säger att det är det enda som håller

honom uppe. A. E.

Kroken den 20 juni 1933.

Eder Nervogastrol har bidragit till underbar god förbättring

för min dåliga mage och vill jag härmed frambära mitt hjärU

liga tack för Eder medicin. I. 0.1

N Flöda St. den 1 juli 1933.

Jag är mycket belåten med Nervogastrol, det är det bästa

jag försökt. • G. B.Förnäs den 5 juli 1933.

Jr mycket tacksam för Eder medicin Nervogastrol. De sura

uppstötningarna jag led utav har alldeles försvunnit och jag

kan nu äta vad lättsmält mat som helst. H. S.

Loshult den 25 juli 1933.

Jr mycket belåten med Eder medicin och vill på det var

måste rekommendera den åt alla med dålig mage. Jag känner

mig betydligt bättre efter ett mångårigt maglidande. L. N.

Gammalkil den 4 augusti 1933.

Jag får på det hjärtligaste tacka för medicinen Nervogastrol

n:r 48. Jag har i många år lidit av tarmkatarr och sökt mycket

hjälp utan något resultat, men sedan jag intagit 2 satser

Nervogastrol är jag bra, vilket jag med tacksamhet erkänner.

E. G.

Tingsryd den 7 augusti 1933.

Jag vill härmed meddela Eder, att Eder medicin är mig till

stor hjälp. Har tagit mycket medicin men utan något resultat.

Jag har nu tagit in Nervogastrol, sur, vilket varit mig till

stor hjälp och rekommenderar den till alla som lida av för

litet magsyra. A. P.

Hardemo den 6 september 1933.

Den förra medicinen av samma slag var den bästa jag

någonsin prövat, den hade en underbar verkan. B. E. S.

Hjo den 30 september 1933.

Det är ett år sedan jag tog in en .sats Nervogastrol, den

gjorde mig bra. Det är den bästa medicin man kan få. J. L.

Ballingslöv den 3 oktober 1933.

Jag vill tacka för det goda resultatet med Eder medicin

Nervogastrol, det är det enda som har hjälpt för min

magkatarr. A. H.

Lever= och gallsjukdomar.

Qulsot och gallsten.

Den till färgen brunröda levern, kroppens största

körtel/är belägen i högra övre delen av bukhålan och

täckes således delvis av den högra bröstkorgshalvans nedre

Fig. 12.

parti. På leverns undre sida vid främre kanten ligger

den päronformade gallblåsan. Såväl från denna som

direkt från levern föres gallan genom gallgången till

den närmast magsäcken belägna delen av tarmen.Leverns uppgift är utomordentligt viktig och

mångsidig. Den medverkar bl. a. vid digestionen

("smältningen") av fett och kolhydrater. En del av dessa

senare bringas i löslig form i tarmen, uppsugas av

blodet och föres genom portådern till levern, där de

förvandlas till och upptagas som glykogen.

Utom denna leverns funktion har den även en annan,

ej mindre viktig: produktionen av galla ur blodet.

Gallan är en seg vätska av skarpt bitter smak, gul

till färgen. Den av levern producerade kvantiteten

härav är omkring K—1 liter per dygn. Gallan går genom

gallgången till tarmen; en del av densamma uppsamlas

i gallblåsan.

I tarmen träder gallan i verksamhet vid digestionen

av fettämnena.

I leverns funktioner kunna ett flertal rubbningar

uppträda. Produktionen av galla kan bli för knapp

eller för riklig,- eller kan gallan bli så koncentrerad att

gallstenar avsätta sig i gallgångarna; härigenom kunna

gallgångarna helt eller delvis tilltäppas och gallans

avlopp förhindras. Denna företeelse kan även ha andra

orsaker. Så t. ex. kunna gallgångarna utsättas för

tryck utifrån genom svulster i mage, tarm eller

bukhinna eller genom ansamling av hårda exkrementer;

vidare kunna gallgångarna tilltäppas av främmande

kroppar som inkommit från tarmen (t. ex. spolmaskar).

Denna tilltäppning av gallgångarna får särskilt stor

betydelse därigenom, att vid avbrott i galltillförseln

gallans desinficierande verkan utebliver, varvid

jäsningar och inflammationer lätt kunna förorsakas i

gallvägar och tarm av där befintliga bakterier.

Vid digestionen i tarmen gör sig bristen på galla

snart förnimbar. Den yttrar sig i dålig matsmältning

och förruttnelseprocesser i tarmen under stark gasbild-ning. Exkrementerna förete en gråvit lerfärg, vilket

beror på frånvaro av gallfargamnen och närvaro av

osmalt fett, eller äro "fräsiga" (soufflé-artade)",

beroende på talrika inblandade små gasblåsor.

Om under sjukdomens vidare forlopp gallan

inkommer i blodet, uppstår gulsot. Härvid uppträda vanligen

betydande nedstamdhet och retlighet, klåda i huden

samt känslor av illabefinnande, aptitloshot, kväljningar,

Fig 13.

Gallblåsa i genomskärning.

uppkastningar, matthet och feber. Efter ett par dagar

blir hudfärgen halm-, svavel- eller citrongul, ja t. o. m.

brungul. Även urinen blir mörkgul till grönbrun. (Det

är en stundom förekommande missuppfattning att alla

gall- och leversjukdomar åtföljas av gul hudfärg. Denna

uppkommer emellertid endast om gallan inkommer i

blodet.)

Gallstenarna aro fasta föreningar av bl. a. kalk och

vissa av gallans beståndsdelar, vilka bildas i gallblå-san eller gallgångarna. Deras storlek varierar från ett

sandkorns till ett hönsäggs; de kunna förekomma i

enstaka exemplar, men deras antal kan också uppgå till

flera tusen. Fig. 14 visar några gallstenar i naturlig

storlek, sådana som de i allmänhet förekomma och

alltså inga abnormt stora. — Orsaken till stenbildningen

är oftast att söka i katarr i gallgångarna.

Gallsten förekommer ganska ofta men behöver icke

alltid giva orsak till avsevärda rubbningar i valbefin-

I genomskärning

Fig. 14.

Gallstenar.

nandet. Sådana uppträda först om en sten lämnar

gallblåsan och inklämmes i gallgången, eller om stenen

förorsakar inflammation i gallvägarna. I förra fallet

inställer sig den våldsamt smärtsamma

gallstenskoliken; ett anfall härav förlöper på ungefär samma sätt

som ett kolikanfall orsakat av njur- eller blåssten (se

sid. 162) frånsett trängningar till eller smärta vid

urinkastningen eller i allmänhet symptom från urinen,

t. ex. blod, vilka vid gallsten naturligtvis saknas).

De starka smärtorna vålla även i detta fall uppkast-Nr 44

Prosten Heumann

Piller mot Gall-och Leversjukdomar

Vcllnratxon I Phenyli sahcyl 4 5 gr Phenolphtalem 1 5 gr Aloe 1 5 gr Fxtr fran

gul 1 5 gr Cort fran gul 1 5 gr Faex médicinal 2 3 gr Camphora 0 15 gr

M f pil No 65 c talc et gummi arab obd

Deklaration II Natm olemat 1 9 gr Natru choleinat 1 9 gr Bilis bovm sicc 3 7 gr

Lithn sahcjl 1 9 gr Fxtr chehdon 3 7 gr Cort frangul 7 4 gr Fol uvae ursi 9 3 gr,

Faex médicinal 7 4 gr, Menthol 0 2 gr Thymol 0 1 gr M t pill No 150

c talc et gummi arab obd

Pris pr förpackning Kr. 5: 65

Noggrann bruksanvisning på varje forpackninq

Bemärk * Att observera sid 287

A.-B. L. HEUMANN&Co

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning Av de gröna pillerna tagas 2 st 3 ggi dagligen

eitei maten (moigon, middag och k\all) och av de gula pillerna 5 st 3

ggr dagligen eftei maten De giona bch de gula pillerna kunna tagas

omedelbart etter vai andra Kuren bor och måste verka avförande Skulle

hos enstaka, sai skilt kdnshga per

söner pillerna verka allt for starkt

avförande tar man endast 1 grönt pil

ler och 5 gula piller 3 ggr dagligenningar, frosskakningar, svimningsanfall,

krampattacker m. m.

Icke sällan uppträda gallstenskolik och gulsot

samtidigt.

Det Heumannska preparatet mot gall- och

leversjukdom är sammansatt på basis av en gammal, väl känd

huskur, den s. k. olivoljekuren, vilken likväl, ehuru

dess grundtanke utan minsta tvivel är fullständigt

riktig, undergått avsevärda förbättringar. Dess

huvudsakliga brist — att många personer omöjligt kunna

intaga och behålla oljan — har sålunda undanröjts,

varjämte kurens värde väsentligt höjts genom tillsättande

av åtskilliga nödvändiga läkemedel. Jämsides med den

egentliga oljekuren åsyftar Heumannpreparatet att

tillföra vissa ämnen, vilka stimulera nybildningen av galla

och förhindra att denna blir för seg, stockar sig.

Härtill kommer ett för denna sjukdom särskilt avpassat

tarmrenings- och tarmdesinfektionsmedel. Fasta

fekal(exkrement-)massor bli härigenom avlägsnade och en

nybildning av sådana motarbetas, jäsningar och

förruttnelseprocesser i tarmen reduceras väsentligt, och

förökningen av i tarmen befintliga, skadliga baciller

inskränkas i möjligaste mån.

Den som en gång varit utsatt för gulsot eller

gallstenskolik, känner nog igen sjukdomen, om den åter

angriper honom. Understundom kunna symptom av

gall- eller leversjukdom vara förorsakade av kräfta,

hjärtfel, inälvsmask, frossa m. nu Detta måste genom

en tids observation fastställas av läkare. Men om

sjukdomens natur är känd, så kunna vi icke nog varna den

sjuke för att försumma att behandla den i tid. Han

riskerar eljest att nödgas underkasta sig en med stora

kostnader och ofta livsfara förenad operation. Med

hänsyn tagen till de många möjligheter som finnas fördessa sjukdomars uppkomst kan emellertid en

Heumannkur, genomgången efter föregående

läkareundersökning, giva det bästa resultat.

Råd för lever- och gallsjuka.

Var och en som lider av någon bland hithörande

sjukdomar måste först och främst söka sörja för, att hans

blodcirkulation livas. Detta åstadkommes lättast

genom motion: promenader, bergbestigningar,

kroppsrörelse i allmänhet. Särdeles nyttig är gymnastik i

förening med djupandningsövningår. Detta gäller

naturligtvis ej, om inflammationer (feber) eller smärtor

föreligga.

Vad dieten beträffar, är frukt av alla slag, groft bröd

(av osiktat mjöl), mjölk, färsk mager ost, grönsaker,

sallad, gurkor o. dyl. att anbefalla. Fet mat, liksom ock

ej fullt friska, svårsmälta och väderspännande

födoämnen (kål, ärter, majonnäser, vilt o. s. v.) måste

undvikas; så är också fallet med starka kryddor och för

mycket alkohol och i stort sett allt övermått i mat och

dryck. Hellre an att "överlasta magen" bör man äta

ofta och litet.

Gulsot åtföljes ofta av en mycket obehaglig klåda i

huden. Denna kan lindras medelst kalla avrivningar

med ättikvatten eller varma helbad.

Vid gallstenskolikanfall intages sängen. Kring bålen

upp till bröstvårtorna placeras en het vattenpåse, deg

eller påse fylld med strö-havre (vilken något fuktig

under omröring upphettas i en övertäckt järngryta på

spisen; grytan måste vara täckt t. ex. av ett för

slevskaftet genomborrat papplock). Vid lokal

värmebehandling bör det heta föremålet alltid täckas med dunkudde

till skydd för huden. Så heta drycker som möjligt(pepparmynt-té, fläderte, het citronlemonad) intagas i

små klunkar. Även härvid verka varma bad samt

lavemang av varmt kamomillté lindrande. Fet mat måste

omsorgsfullt undvikas. Morfininsprutning av läkare är

dock vanligen nödvändig; den kan verka botande

genom upphörande av kramp i gallgången.

Lindrande av smärtorna verka varma

tallbarrsoljesittbad (se sid. 226). Dessa tagas om möjligt 40° varma,

under c:a 20 minuter; badvattnets temperatur

bibehålles konstant genom att då och då försiktigt nytt, varmt

vatten ihälles.

Mag- och tarmblödning.

Magblödning uppträder stundom vid magsår. Det

uppkräkta är vanligen ej rött utan består av

kaffesumpliknande, ibland nästan svarta massor.

Vid magsår förekommer mycket oftare tarmblödning

än blodkräkning. Avföringen är härvid svart som sot

eller åtminstone som tjära. Vid misstanke om magsår

(bl. a. vanligt hos bleksiktiga flickor) bör alltså

dagligen avföringens färg iakttagas. Det för övrigt

viktigaste symptomet är häftig smärta vid tryck å

oföränderligt samma lilla, välbegränsade ställe eller fläck

någonstädes i bröstgropen mellan bröstbenet och naveln.

Om detta symptom förefinnes hos en, låt vara av

endast obetydliga rubbningar från matsmältningen

besvärad person, bör magsår misstänkas och läkare

rådfrågas.

Med anledning av de resultat som vunnits med prosten

Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a

250.000 tacksamhelsskrivelser.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Gall- och Leversjukdomar.

Kläckeberga den 1 januari 1933.

Som jag efter användandet av en sats Prosten Heumanns

piller mot gall- och leversjukdomar blivit fri från ett

mångårigt gallstenslidande, vill jag härmed rekommendera

detsamma. K. R.

Degerfors den 8 januari 1933.

Tacksam för pillerna mot gall- och leversjukdomar, de ha

redan gjort stor, välgörande verkan. Det är en gammal gumma

som förbrukar dem. J. N.

Göteborg den 22 januari 1933.

Jag får härmed meddela, att de tre burkarna tabletter, som

jag använt mot gall- och leversjukdomar ha varit över

förväntan bra. H. C.

Norsjövallen den 25 januari 1933.

Förra året fick jag svåra smärtor och blev gul i huden och

läkare konstaterade gallsten och jag skulle omedelbart opereras

om livet skulle kunna räddas. Jag rekvirerade en sats av

Prosten Heumanns piller mot gall- och leversjukdomar och då

jag hade förbrukat halva satsen kände jag mig mycket bättre

och så tog jag en till och nu känner jag mig skyldig stor tack

för att jag blivit frisk. S. A. .

Angelstad den 11 februari 1933.

Ett hjärtligt tack för de sista pillerna jag fick emottaga från

Eder. Kan omtala att inget har hjälpt min långvariga

sjukdom som Prosten Heumanns läkemedel har gjort, vill därför

rekommendera Edra läkemedel till det allra bqsta... H. J.

Västerås den 19 maj 1933.

Jag vill härmed uttala min stora tacksamhet för den

medicin som under denna adress kommit mig och de mina HIV hjälp.

Själv har jag blivit botad från gallsten och i vinter fått hjälp

för en svår luftrörskatarr. A. D.LÄS följande allmänt hållna intyg:

Ö. OdarslÖv den 29 januari 1933.

Jag vill härined framhålla att jag och min familj under ett

par års tid använt flera av Prosten Heumanns mediciner och

finner dem vara utmärkta, vart och ett fyllande sitt ändamål.

V. P.

Häverö den 14 februari 1933.

Fullkomligt nöjd med Edra läkemedel, som gör stor nytta för

de sjukdomar för vilka de äro avsedda. M. F.

Mjöhult den 20 februari 1933.

Jag vet ej hur jag skall yttra mig till att börja med. För det

första får jag av allt mitt hjärta tacka Eder för alla Edra,

mediciner av vilka jag blivit botad för snart sagt allt det onda

som jag lidit av. O. A. Z.

Årjäng den 23 februari 1933.

Jag är nöjd med Eder medicin, har icke erhållit någon bättre,

varför jag vill på det bästa rekommendera den. A. M. K.

Laholm den 23 februari 1933.

De av mig förut rekvirerade och förbrukade läkemedlen ha

gjort rent underverk, varför jag rekommenderar dem till dei

bästa. E. G.

Vistträsk den 24 februari 1933.

Jag har alltid varit nöjd med Prosten Heumanns läkemedel.

A. L.

Gnesta den 28 februari 1933.

Får härmed säga ett hjärtligt tack för den präktiga

medicinen som jag har köpt på apoteket här, Bröst- och Lungté m. fl.

mediciner ifrån Eder, alla bra. Jag är 79 år gammal så jag

orkar icke gå ut och sprida ut Edra förträffliga mediciner, men

till alla jag träffar rekommenderar jag dem i fortsättningen.

M. O.

Gimmene den 2 mars 1933.

Prosten Heumanns läkemedel äro oöverträffliga. B. J.Kronisk förstoppning

("orent blod").

Ännu flera till antalet än de blodfattiga äro de

personer, som lida av "orent blod".

Vi ha i samband med andra sjukdomar haft anledning

påpeka de huvudsakligaste orsakerr a till trög avföring.

Fig. 15.

Fig. 16.

Dessa äro att söka i starkt kryddad mat (mycket salt,

peppar, ättika, senap), riklig köttdiet, mycken

alkoholförtäring, starkt rökande, för litet kroppsrörelse

med ty åtföljande trög blodcirkulation och

ämnesomsättning, m. m.

Kronisk förstoppning ("orent och dåligt blod") kan

ha en mångfald obehagliga sviter, av vilka vissa t. o. m.

inom kort tid bliva utvändigt synliga. De flesta s. k.

skönhetsfel, såsom oren hy, finnar, kvisslor,

pormaskar, hud- och ansiktsutslag, ofta uppträdande abscesser

och furunklar äro att tillskriva denna orsak. För såvitt dessa obehagliga företeelser icke härröra från trög

avföring, kunna de avlägsnas genom lämplig hudvård.

Dessutom kunna genom trög avföring andra, redan

förhandenvarande sjukdomar förvärras eller deras

botande fördröjas.

Det är därför för varje människa, frisk eller sjuk, en

tvingande nödvändighet eller i varje fall till

utomordentligt gagn att åtminstone en gång om året företaga

en grundlig "rensning", ty det finnes väl knappast

någon enda människa, som kan helt fritaga sig från alla

ovan antydda obehag. Och om man ville räkna alla de

kvinnor som lida av förstoppning — och det icke endast

övergående, utan nästan ständigt —, de kvinnor som

underlåta att vidtaga några åtgärder för att häva detta

onda, och slutligen de fall av kvinnosjukdomar och

andra allvarliga sjukdomar som i sista^ hand äro att

tillskriva förstoppning såsom första orsak, så skulle

man nödgas tillgripa siffror av rent förskräckande

höjd. Det är i själva verket förvånande, med vilket

lättsinne denna sak betraktas. Att anmärka är, att i

vissa andra länder nödvändigheten av att ofta rensa

tarmen länge varit insedd och i vida större

utsträckning beaktats än fallet är hos oss.

Vid denna "blodreningskur" skall man emellertid

undvika alla drastiskt verkande avföringsmedel, enär dessa

i längden utöva en skadlig inverkan. För att ernå ett

tillfredsställande resultat bör man ej använda onödigt

starka medel. Prosten Heumanns Balsamiska Piller ej

blott rena kroppsvätskorna, utan bidraga därjämte på

ett utomordentligt sätt omedelbart till deras

förbättring och åstadkomma en avsevärd sådan förbättring av

allmänbefinnandet, likväl utan att innehålla någon

våldsamt verkande beståndsdel.Nr 12

Prosten Heumann

Nr 13

Balsamiska Piller

Deklaratton 1 Cort rhamm pursh 1,70 gr, Extr frangul 0,30 gr, Rhiz calami 1,70 gr,

Fol menth pip 1,70 gr, Aloe 1,70 gr, Fern oxid sach 3 % 1,70 gr, Cort frangul 0,60

gr, Cort sarsapanll 1,70 gr, Rad gentian 1,70 gr, Herb absinth 1,70 gr,

Phenolphta-lein 1,70 gr, Extr faecis cerev sice 3,80 gr M f pil No 100 c sacch et cacao obduct

Deklaratton II Phenolphtalein 3 6 gr, Extr frangul 2 gr, Rad gentian 1,8 gr , Rbxt va

Merian 1,8 gr, Cort cinchon 1,8 gr, Extr faecis cerevis sice 3,7 gr, Extr rhamm pursh.

1,8 gr, Extr rhei 1,8 gr, Rhiz calami 1,8 gr, Cort frangul 0,8 gr, Aloe1 1,8 gr

M f pill No 100 c sacch obduct

N:r 12. Balsamiska Piller I.

Pris pr förpackning Kr. 2:25

(Innehall 100 piller )

N:r 13. Balsamiska Piller II.

Pris pr förpackning Kr. 3: 35

(Innehåll 100 piller )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning,

j Bemärk "Att observera" sid 287.

A. - B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: No. I:

två gånger om dagen,

No. II: Man försöker

1 piller. Skulle detta

2—3 piller intagas

morgon och afton,

första dagen med

ej vara tillfyllest

för erhållande av en lätt, riklig avföring,

tar man nästa dag 2 piller. I sällsynt

fall äro 3—4 nödvändiga.

Prosten Heumanns Balsamiska Piller äro

framställda så gott som uteslutande av sedan gammalt

kända och beprövade växter och växtdelar och innehålla

inga giftiga beståndsdelar eller sådana ämnen, som i

de mängder, vari de här förekomma, kunna vara

skadliga. De balsamiska pillerna skola användas

regelbundet. De böra icke saknas i någon familj. De

upplösa och bortleda de i magen och tarmen

samlade, hiilsofarliga matsmältningsresterna, liva tarmens

verksamhet och befrämja bildandet av de för en god

matsmältning viktiga safterna, så att nya anhopningar

av skadliga ämnen i tarmen motarbetas. Och enär ju

näringsämnena från tarmen inkomma i blodet, är en

normalt arbetande tarm liktydig med friskt blod, god

aptit och allmänt välbefinnande.

Den, vars ekonomiska ställning tillåter det, bör även

genomgå en brunnskur sedan hans läkare fått anvisa

den hälsobrunn, som i förevarande fall är lämpligast.

Resultatet av en dylik kur beror nämligen ej blott på

de egenskaper, hälsobrunnens vatten kan berömma sig

av, utan först och främst av det vid brunnsorten gängse

levnadssättet, dieten, möjligheten till lugn och ro m. m.

— Envar bör i tid söka läkare för att få kännedom om

sin sjukdoms natur.

I och med att orsakerna undanröjas försvinna i regel

även följderna av den tröga magen. En kur med

prosten Heumanns Balsamiska Piller, i särskilda fall

förenad med grundlig hudvård, utgör alltså ett

utomordentligt medel för avlägsnande av alla de ovan nämnda,

sjukliga förändringarna av huden: finnar, pormaskar

o. s. v. — Beträffande svårare hudsjukdomar hänvisa

vi till sid. 202, där kapitlet om ekzem m. m. ger goda

anvisningar.

Prosten Heumanns Balsamiska Piller utöva även vidvissa andra sjukdomar en synnerligen gynnsam

inverkan; härom närmare i fortsättningen.

Dessa piller framställas i två styrkegrader, I och II.

De balsamiska pillerna n:r I ha en lätt avförande

verkan och äro avsedda för personer, vilkas avföring i

allmänhet är normal och endast ibland behöver regleras;

de balsamiska pillerna n:r II äro för patienter, hos

vilka kuren måste kombineras med kraftigare

befordran av ämnesomsättningen och grundligare stimulering

av matsmältning och avföring.

Liksom man genom de ovan omtalade, större eller

mindre avvikelserna från ett riktigt levnadssätt

försämrar sitt allmäntillstånd, kan man underlätta en

"blodreningskur" genom att iakttaga vissa hänsyn vid

valet av mat och dryck. Man bör alltså därvid avhålla

sig från för mycket kött (stundom även mjölk) och

skarpa kryddor, inskränka bruket av alkohol, men

däremot förtära mycket frukt (kompotter, frukt- och

saftsoppor, rå frukt och grönsaker, sammalet bröd) och i

allmänhet ägna kroppen bästa möjliga vård (gymna:

stik, djupandningsövningar, bad).

De balsamiska pillernas

betydelse

vid olika sjukdomar.

Balsamiska piller vid bensår.

Utan friskt blod ingen varaktig bot! Utan

regelbunden avföring intet friskt blod! Riklig, normal avföring

och friskt, rent blod bereda, vägen för läkning och

förhindrar att bensår, som måhända redan läkts genom

Pedi-salvan (se sid. 146), giva efter för första förnyade

anlopp av sjukdomen och åter gå upp. I varje fall

försiggår läkningen snabbare och säkrare, om de

balsamiska pillerna anlitas samtidigt med Pedi-salvan. Vid

trög avföring däremot hindra de i bäckenet anhopade

massorna blodets återflöde från de nedre

extremiteterna och försämra alla åkommor som träffa dessa.

Balsamiska piller vid åderförkalkning.

Att ett upplivande av ämnesomsättningen just vid

åderförkalkning är synnerligen önskvärd och utövar

den gynnsammaste verkan, förstås nära nog av sig

självt. Å sid. 130 hava vi betonat, och upprepa här

ännu en gång, att det vid denna sjukdom framför

allt är nödvändigt att sörja för lätt avföring utan

pressning och krystning.

Balsamiska piller vid hudutslag o. s. v.

Vid behandling av dessa ofta mycket envisa

sjukdomar kommer en "blodreningskur" genom ^reglering av

avföringen i främsta rummet. Det onda måste

avlägsnas från roten. Ju bättre blodets beskaffenhet är, dess

varaktigare och snabbare blir verkan av Sori-salvan

(se sid. 205). Just vid dessa sjukdomar äro de balsamiska

pillerna oundgängligen nödvändiga, och i de flesta fall

torde n:r II vara att föredraga framför n:r I.

Balsamiska piller vid gikt och reumatism.

De Balsamiska Pillerna besitta den gynnsamma

förmågan att befrämja och understödja prosten HeumannsTabletter mot gikt och reumatism i deras verkningar.

Pillerna kunna bidraga till att genom tabletterna

uppluckrade och lösta urinsyreavlagringar lättare och

hastigare avlägsnas ur kroppen. Om de balsamiska

pillerna få samverka med gikt och reumatismtabletterna,

stegras desjsas verkan i avsevärd grad och blir därjämte

mera varaktig. Det kan ej för mycket framhållas att

ett varaktigt bruk av de balsamiska pillerna är av

ovärderlig nytta för sådana personer som ha anlag för gikt

och reumatism. I allmänhet äro pillerna n:r I lämpliga

för ändamålet, för så vitt icke en svårare förstoppning

gör det nödvändigt att anlita n:r II.

Balsamiska piller vid mag- och tarmsjukdomar.

I vår jäktande tid lida de allra flesta människor av

matsmältningsrubbningar orsakade av

överansträngning eller nervösa rubbningar eller av brist på den för

tarmens normala verksamhet nödvändiga

kroppsrörelsen. För alla dessa personer måste ständigt bruk av

prosten Heumanns Balsamiska piller varmt förordas, på

grund av deras utomordentligt gynnsamma verkan på

nerver, mage och tarm.

Läkare måste naturligtvis alltid först ha konstaterat.

att magsår, blindtarmsinflammation, kräfta,

äggvitesjuka o. d. speciell behandling tarvande sjukdomar icke

föreligga. Dröjsmål härvidlag kan vara livsfarligt.

Balsamiska piller vid hämorrhoider.

Trög avföring är vid hämorrhoider alltid förbunden

med större eller mindre smärtor och förvärrar i hög

grad det onda. Man måste sålunda sörja för att

avföringen har lagom lös konsistens, och de balsamiskapillerna äro därför vid denna sjukdom oumbärliga. Så

gott som alltid erfordras styrkegrad n:r II.

Balsamiska piller vid förstoppning.

Såsom redan nämnts, äro prosten Heumanns

Balsamiska Piller n:r II vid förstoppning ett rent av

idealiskt avföringsmedel, vilket i motsats till många andra

dylika även vid längre tids varaktigt bruk är

fullständigt oskadligt.

Betydelsen av den ofta förekommande tröga

avföringen hos kvinnor och följderna av att vårdslösa den

hava vi redan i korthet omnämnt.

Balsamiska piller vid svullna ben och vattensot.

Alla vattensotsjuka måste ständigt tillse att

avföringen är lätt och riklig.

Vem är i behov av det vitaminrika

näringspreparatet ROVAS E ?

Framför allt den, som ar överansträngd eller

under tillfrisknande efter en sjukdom. »Rovase»

formar genom sin mångsidiga och utsökta samman

sättning hastigt stimulera och starka kroppens alla

levnadsfunktioner. Vid nervositet och trötthet

gör en »Rovase»-kur synnerligen stor nytta. Vidare

år »Rovase» särdeles lämpligt såsom dietntirtng

vid lungsjukdomar/ magsjukdomar,

Åderförkalkning, ämnesomsättningss|ukdomar. Men

även den, som år frisk eller tror sig vara frisk,

borde genom en några dagars »Rovase»-tillfårsel

sä ofta som möjligt skaffa sin kropp ny livskraft.

Se sidorna 277-284.

Vitsord över resultat, vunna med

Prosten Heumanns Balsamiska piller.

Bjurholm den 4 januari 1933.

Det var det enda medlet som hjälpt mig! A. H.

Eskilstuna den 17 januari 1933.

Samtidigt är det mig ett nöje att få meddelat att de

Balsamiska Pillerna äro mycket välgörande för min mor som är

77 år gammal. I. A.

Vilshult den 6 februari 1933.

Jag får hjärtligt tacka för de Balsamiska Pillerna, som jag

förut fått. Det är det bästa medlet jag använt, är nu nästan

bra. K. J. 0.

Surte den 14 februari 1933.

Jag får för min del giva de Balsamiska Pillerna ett mycket

gott beröm. Min hustru har lidit av mycket trög avföring, men

är nu mycket bättre. A. A. C.

Knivsta den 18 februari 1933.

Får samtidigt framföra mitt tack för de Balsamiska Pillerna,

vilket är det enda medel som hjälpt min tröga mage.

Kväljningarna ha försvunnit, ävenså rysningarna. I. A.

Ytter sjöbäcken den 6 mars 1933.

Alltifrån min barndom har jag lidit av mycket svår

förstoppning. Tack vare Edra Balsamiska Piller har jag blivit en helt

annan människa och jag vill därför rekommendera dessa

piller till varje människa som lider av samma, sjukdom. D. J.

Kågeröd den 9 mars 1933.

De Balsamiska Pillerna jag har använt äro alldeles

utmärkta, är snart riktigt frisk igen. Har ej använt hälften av

dem ännu. E. J.Trälleborg den 3 april 1933.

Äntligen har jag funnit ett medel mot borttagning av

kvisslor genom användning av Edra Balsamiska Piller. Jag har

försökt allt för mina kvisslor, men inget har hjälpt. Efter 3

veckors intagande av Edra piller hade det bättrats betydligt...

S. J.

Torsåker den 15 april 1933.

Balsamiska Piller är det bästa medel som jag använt mot

kronisk förstoppning. O. W.

Lindfors den 8 maj 1933.

Tack för den förra sändningen, jag finner Edra Balsamiska

Piller vara alldeles utmärkta och skall jag rekommendera dem

till alla som lida. A. N.

Värml. Brattfors den 11 maj 1933.

Balsamiska Pillerna välgörande, glädjen är stor. J. H.

Mofalla den 1 juni 1933.

Jag har funnit dessa piller bättre än några andra jag

använt, varför jag ber att få framföra mitt tack för desamma.

G. J.

Tving den 6 juni 1933.

Edra Balsamiska Pillei äio de allra förträffligaste av alla

mediciner jag använt föi trög mage, därför får jag sända mitt

varma tack! M. S.

Järnforsen den 27 juni 1933.

Får härmed meddela, att jag sedan en lång tid av år lidit av

avföringsbesvär i förening med hämmorrhorder. Jag har nu i

ett års tid använt Balsamiska Piller, styrkegrad II, samt 3

askar stolpiller och får på det varmaste rekommendera denna

medicin till alla som Uda av denna sjukdom. Jag är nästan

fullt återställd. G. B.Parasiter och deras bekämpande.

Parasiter eller snyltgäster kallar man sådana

varelser, som ej livnära sig självständigt, utan så att säga

utvälja någon annan kropp, på vilken de tära, på vars

bekostnad de livnära sig och på vars safter de leva.

De huvudsakligaste parasiter, som angripa

människokroppen äro binnikemask, spolmaskar och

springmas-kar, trikiner, löss och skabbdjur.

I. Dynt i rått kott (a) Dynt i naturlig

storlek (b)

II Med rått, hackat kött komma dynten

ned i människans mage.

Fig. 17.

Binnikemask.

III Hår utveckla de sig till binnikemask (c)

En binnikemasks huvud med sugvårtor (d).

IV. Binnikemaskarnas ägg komma med

gödseln ut på åkern därifrån åter in i djurens

magar och såsom dynt in i kottet

Kretsloppet är slutetBandmask (Binnikemask),

Bandmasken liknar till formen ett cirka K—1 cm.

brett, vitt linneband; den kan uppnå en längd av flera

meter. Dess huvud är försett med sugvårtor, med vilka

den sätter sig fast vid tarmvaggen och genom vilka den

uppsuger sin näring (se fig 17). Denna parasit (snylt-

Nr 14

Prosten Heumann

Medel mot Binnikemask för vuxna

Deklaration A Flos koso 22 gr Menthol 0 4

gr Kamala 8 gr M f tabl No 3 Deklaration B Magnes sulfas 15 gr Amyl maid 6 gr, Pol sennae 3 gr M f tabl No 2

Pris pr förpackning Kr. 2.30

Bemärk Att observera sid 287 A -B. L. HEUMANN & Co

MUNKBRON 11, — STOCKHOLM

Bruksanvisning Pa kvallen före kuren ater man endast en latt soppa På morgonen ducker man blott en kopp kaffe ellei dylikt utan att ita något därtill Efter V timma tager man de 3 i gult pappei inslagna tabletterna Dessa sönderbrytas och upplösas i litet ljummet vatten Efter ytterligare Vi timma tagas de bada roda tabletterna Dessa sondeibiytas a ven och ned röras i X liter kokande vatten Sedan lösningen svalnat något drickei man ur den i ett drag Efter 2 a 3 timmar inställa sig kuiens verkningai genom en riklig avföring med vilken binnikemasken avgår Det ai lämpligast att patienten så länge kuren varar haller sig i sangen Nai kurens verk ningar inställa sig begagnar man ej klosett, utan ett karl med hett vatten i

gäst) berövar kroppen näring; den växer hastigt, under

det den angripna personen blir på ett kännbart och

stundom farligt sätt försvagad.

Man kan misstänka närvaron av bandmask genom

vissa symptom, t. ex. blekhet, avmagring, aptitlöshet

omväxlande med häftig hunger, illamående, magplågor.

I allmänhet påträffas maskdelar i avföringen om denna

noggrant och dagligen undersökes (spolning i sil undervattenkran), särskilt höst och vår; i motsatt fall ger

man en liten provdos av maskmedlet.

Bandmasken kan inkomma i kroppen genom

förtäring av rått kött eller rå fisk, vari dess ägg befinna

sig, eller ock genom överföring (smitta) från hundar.

För att fördriva den anlitar man Prosten Heumanns

Medel mot binnikemask, vilket intages i noggrann

överensstämmelse med den varje ask åtföljande

bruksanvisningen. I de flesta fall utdrives bandmasken med

huvudet redan första dagen, utan att patienten på

något sätt skadas och utan att man behöver tillgripa

en hungerkur, varigenom patientens redan förut

nedsatta krafter ytterligare försvagas.

Spoimask,

a) hankon

b) honkon

Fig. 18.

En spolmaske huvud,

(starkt förstorat)

Springmask.

a) hankon

b) honkon

(starkt förstorad)

(l/10 av den

naturliga storleken)Spolmaskar

äro ljusröda, i tjocklek ungefär som en griffel och bliva

15—40 cm. långa.

Springmaskar

kunna i tusental förekomma i tarmen. Båda Överföras

genom sina ägg, medelst orena händer eller med

smutsig tvätt. De förorsaka en mycket besvärlig klåda,

magobehag, blekhet och mörka ringar under ögonen. Man

använder i båda fallen Prosten Heumanns "Tabletter

mot mask". Dessutom måste den största renlighet

iakttagas, händerna måste alltid hållas grundligt rena och

den genom stolgången nedsmutsade tvätten genast

läggas i sodavatten. Det är även mycket bra, att flera

gånger om dagen tvätta de masksjuka barnens

underkropp. Lavemang med en svag lösning

aluminium-subacetat (Burows lösning) rekommenderas (1 matsked på

V2 liter vatten).

Deklaration FIos cmae 1 60 gr Flos tanaceti

1,20 gr, Santomn 0 30 gr Phenolphtalein 0,40

gr, Sacchar 4,5 gr M f tabl No 16

Pris pr förpackning Kr. 2: 35

(Innehåll 16 tabletter )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A -B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Barn intill 5 år ger man 1 tablett 3 ggr dagligen, äldre

barn 1 tablett 4 ggr. dagligen Vuxna taga 3 tabletter 3 ggr dagligen.Bråck.

Bråck är en mycket utbredd, bland män oftare än

bland kvinnor uppträdande åkomma. Av 100 personer

lida i regel 2 å 3 av bråck; i Sverige med dess c:a 6

mill. innevånare finnas sålunda 120,000 å 180,000

bråcksjuka. I det följande komma de vanligast

förekommande bråckarterna, deras uppkomst och bekämpande

att i korthet beskrivas.

De olika bråckarterna.

Dessa uppkallas efter namnen å de ställen på

kroppen varest de förekomma. De äro: ljumskbråck,

bukbråck, lårbråck, navelbråck, scrotal- eller pungbråck.

De kunna vara höger-, vänster- eller dubbelsidiga;

storleken varierar mellan en ärta och ett barnhuvud.

Ljumskbråck.

Ljumskbråcket är det oftast förekommande av alla

bråckarter. Till ljumsktrakten räknas den del av

bukväggen, som löper från höftbenet till könsdelen ungefär

i vecklinjen, som iåret bildar mot bålen vid böjning.

Det finns dubbelsidiga (se fig. 19), vänstersidiga (se fig.

20) och högersidiga (se fig. 21) ljumskbråck.

Ljumskbråck bliva för det mesta endast valnötsstora. I

sällsynta fall kunna de bli så stora som en knytnäve. Om

man försummar ett ljumskbråck, så sänker det sig ned

i pungen och åstadkommer ett pungbråck eller

scrotalbräck (se fig. 22—24). Denna bild visar, vilket omfång

ett sådant scrotalbråck kan få.Fig. 22. Fig. 23. Fig. 24.

Lårbråck.

Lårbråck förekomma i mycket mindre grad an

ljumskbråck. Tarmarna tränga igenom den s. k. lårkanalen.

I likhet med ljumskbråck finns det aven vid lårbråck

vänster-, höger- och dubbelsidiga.

Navelbråck.

Navelbråck förekomma mera sällan hos vuxna,

däremot mycket ofta hos små barn, och bland dem äro i

synnerhet flickorna oftast angripna därav. Hos

spädbarn blir navelbråcket för det mesta mycket litet såatt man knappast märker att ett bråck föreligger.

Endast vid skrik, hosta och nysningar märkes en ärt- till

hasselnötstor framvälvning. I sådana fall bör man

låta dessa barn en längre tid bära navelbråckband —

såvida operation ej tillrådes — till dess att vid skrik,

hosta o. s. v. ingenting framträder. Bliva sådana

navelbråck hos barn ej omsorgsfullt behandlade, så kunna

de, när barnen en gång blivit vuxna, bliva mycket stora

och besvärande.

Bukbråck.

Så kallas alla de bråck, som framträda på den främre

bukväggen; med undantag av ljumsk- och navelbräcken.

Huvudsakligen uppträda bukbråck ovanför naveln.

Behandling av bråck.

De i bråcksäcken inträngda tarmarna måste

återinföras i bukhålan. Detta uppnår man därigenom, att

patienten lägger sig på ryggen, med överkroppen lägre

än benen. För det mesta går då bråcket själv tillbaka.

Om inte, så försöker man, att långsamt och försiktigt

trycka tillbaka det med fingrarna. År detta omöjligt,

uppstå smärtor, illamående och kräkningar, samt

fullständig förstoppning, eller inflammeras bråcksäcken,

så har bråcket blivit inklämt, d. v. s. så många tarmar

hava så småningom utträngts att de ej kunna komma

tillbaka genom den trånga bråckporten. I detta fall

anlägger man kalla omslag och tillkallar omedelbart

läkare. Skulle det dröja länge till dess hjälp anländer,

så kunna de inklämda och avsnörda tarmarna bliva

brandiga, vilket inom kort tid kan medföra döden.

Ej sällan förekomma sammanvävningar av tarmarna,

så att endast operativt ingrepp kan hjälpa.En gång tillbakatryckta tarmar intränga åter och åter

i bråcksäcken, om ej bråckporten blir avstängd. Detta

kan ske endast genom operation eller genom att bära

ett passande bråckband. Något som helst läkemedel för

att läka bråck finnes ej.

Det fjäderlösa

Heumann=bråckban-dets konstruktion.

Det fjäderlösa Heumann-bråckbandet består av en

mjuk gördel, som omspänner höfterna och en efter

bukens mer eller mindre utbuktning avpassad, styv del

med påskruvad, åt båda hållen ställbar peiott eller vid

dubbelsidiga bråck två pelotter. Gördeln är likaledes

ställbar. Endast pelotterna utöva tryck på kroppen.

Den styva delen av det fjäderlösa bråckbandet kommer

ej i beröring med kroppen, och gördeln, som mjukt

smyger sig efter kroppen, kan över huvud taget ej

trycka.

Det fjäderlösa Heumann-bråckbandet passar för

ljumsk-, pung- och lårbråck och har vidare den stora

fördelen att det utesluter ej blott fjädrar utan även

lårremmar, varigenom skavsår förhindras samt att det

kan bäras utanpå skjortan eller linnet. Till följd därav

blir det inte i likhet med bråckband med lårremmar,

vilka måste bäras på bara kroppen, nedsmutsat av svett

och dylikt. Heumann-bråckbanden tillverkas för alla

storlekar, även för barn i alla åldrar. På grund av

dess enkelhet och att det är så lätt att bära, är det

särskilt lämpligt för barn, emedan de ej frestas att i

hemlighet avlägsna bandet, vilket ofta är fallet vid

plågsamma f jäderbråckband.Det fjäderlösa Heumann-bråckbandet kan även bäras

nattetid, emedan det ej på minsta sätt stör och ej i

likhet med f jäderbråckband behöva avlägsnas med en suck

av lättnad. På dagen är detta fjäderlösa bråckband ej

synligt under kläderna, och verkar ej heller störande

Fig. 25. f Fig. 26.

varken vid kroppsligt arbete eller vid sport och där

möjlighet, som över huvud taget finnes, att läka

bracket, ökas denna betydligt genom att bråckbandet alltid

ligger jämnt och ej förskjuter sig. Figurerna 25 och 26

visa det fjäderlösa Heumann-bråckbandet.

För navel- och bukbråck tillverkas särskilt passande

likaledes fjäderlösa bråckband (se fig. 26). Detta

bråckband ar väsentligt annorlunda konstruerat och lämpar

sig, sedan en ändamålsenlig specialpelott blivit påsatt,

för naval- och bukbråck och i synnerhet efter

operationer.

Med anledning av de resultat som vunnits med prosten

Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a

250.000 tacksamheisskrivélser.Vad vetenskapen säger om det

fjäderlösa Heumann=bandet.

Ur en tysk medicinsk tidskrift hämta vi följande

utlåtande av en framstående lasaretts-överläkare:

"Undertecknad, som anmodats att avgiva ett yttrande

om det fjäderlösa bråckbandet, har icke,blott i ett

flertal mycket olikartade fall funnit det utomordentligt

användbart, utan jag tror t. q. m. att detta bråckband på

grund av sin förvånansvärt enkla konstruktion och sin

mångsidiga användbarhet är ägnat att åstadkomma en

omvälvning i bandagetekniken. Den som tager del av

mina rön torde helt säkert finna, att bråckbandet i

fråga är något helt originellt, som ej har något som

helst gemensamt med de s. k. fjäderlösa bandage för

ljumsk- och lårbråck, som då och då anlitas; ty dessa

senare — en pelott med elastisk gördel — kunna ej

tillbakahålla ett någorlunda svårt bråck och ha rent

ut sagt intet värde. Men även de bästa fjädrande band

av sinnrikaste konstruktion ha det felet, att fjädern

utövar ett än svagare, än starkare tryck på sina båda

anliggningspunkter, d. v. s. i korsryggen och på

bråckporten; detta tryck blir vid svårare fall ofta så olidligt,

att den sjuke icke kan förmå sig att anlägga

bråckbandet eller ens att försöka ett annat band. Slutligen

förekomma en del fall, där ej ens de bästa fjädrande

band kunna återhålla bråcket. Därtill kommer, att

banden på grund av sitt pris icke äro överkomliga för vem

som helst, i synnerhet som de ju ofta måste ersättas

med nya.Vad mina egna erfarenheter beträffar, är jag i alla

avseenden tillfredsställd och överraskad. Jag har

använt det nya bråckbandet för ett flertal synnerligen

svåra fall och egentligen icke en enda gång misslyckats,

förutsatt att patienternas tålamod räckt till; ty det är

ju självklart att just i svårartade fall bandet måste

anläggas med sakkunskap och yttersta omsorg. Men det

är överraskande, huru ofta bandet kan fås att passa

endast genom förskjutning av en pelott eller ändring

av spänningen; i lättare fall passar det alltid genast vid

första anläggandet. Vid detta band bortfaller det

besvärliga fjädertrycket i korsryggen helt och hållet, och

redan på grund härav föredrages det av alla, som bära

det, framför fjäderbanden, även om patienten tidigare

varit nöjd med de senare. Av detta skäl är det hart

när idealiskt för barn; medfödda ljumsk- och

navelbråck, decubitus och interdrigo kunna fullständigt

återhållas, och bandet sitter utmärkt även på späda barn.

Det bör ytterligare anmärkas att apparaten icke

synes genom kläderna och icke är hinderlig vid

kroppsrörelse. Trycket på bråckporten kan naturligtvis

genom inställning av gördeln regleras inom mycket vida

gränser. Priset är ej heller högt, särskilt med tanke

på att bandet egentligen är outslitligt och på sin höjd

då och då en pelott behöver omstoppas eller gördeln

kompletteras. Ett renligare bråckband än detta torde

knappast vara möjligt att åstadkomma."

Prisuppgifter å bråckband och reservdelar lämrras på

begäran. Vid beställning ifylles en beställmngssedel med

plats för måttuppgifter, vilken erhålles från Aktiebolaget

L. Heumann & Co., Stockholm, Munkbron 11.Andningsorganen.

Den genom näsan inandade luften befrias genom

passagen över näsans fuktiga slemhinneyta från en stor

del av förefintliga baciller, dammpartiklar etc.

När luften passerar genom näsan höjes dess tempe-

Nasans slem—

hinnor

Den inandade

luftens väg

Mandlarna -

ratur något, varigenom förhindras att alltför kall luft

inkommer i lungorna. Att andas genom näsan är alltså

av flera skal bättre och hälsosammare än att anans

genom munnen.

Innan luften inkommer i struphuvudet, måste den

emellertid passera ännu en av lungornas vaktposter.nämligen den s. k. lymfoida

vävnaden under svalgets

slemhinna, vilken vävnad

innehåller vita blodkroppar i

synnerligen stort antal. Dessa arbeta

såsom lungornas

skyddspoliser, i det de sträva efter att

uppfånga och tillintetgöra alla

skadliga inkräktare, bakterier

o. s. v. Härefter kommer

luften förbi struplocket, genom

struphuvudet in i luftstrupen

(se fig. 27). Struplocket har till

uppgift att hindra, att vid

ätandet maten kommer "i

vrångstrupen", d. v. s. i

luftstrupen, och tillsluter sålunda

vid sväljning struphuvudet.

Från luftstrupen inträder

luften slutligen genom luftrören (broncherna) i lungorna.

De båda lungorna hava sin plats i brösthålans övre

del och bestå vardera av två fullt skilda, genom

luftrören sammanhållna hälfter, av vilka den vänstra i sin

tur är delad i två, den högra i tre flikar. Den översta

delen av lungan benämnes lungspetsen. Broncherna

fördela sig i lungorna i allt finare rör, vilkas finaste

förgreningar åter äro kulformigt utvidgade till de s. k.

lungblåsorna.

Från högra hjärtkammaren utgå lungpulsådrorna,

som i sin tur bilda en stor mängd förgreningar och

hårkärl, vilka genomdraga lungblåsornas väggar.

Syrsättningen av blodet försiggår genom hårkärlens ytterst

tunna väggar. Blodet, som tillryggalagt sin väg genom

kroppen och sålunda medför en mängd avfallsproduk

Fig. 29.

Lungblåsor, mycket starkt

förstorade.ter från ämnesomsättningen, avgiver till luften i

lungorna sin kolsyra, vilken avgår ur kroppen vid

utand-ningen. Tack vare sitt järnhaltiga hämoglobin kan

blodet i stället upptaga det inandade syret (i det syret och

blodets hämoglobin bilda en lös, kemisk förening), var

efter det från hårkärlen småningom genom allt grövre

ådror, lungvenerna, inkommer i vänstra hjärtförmaket,

och vänstra kammaren. Så pumpas det åter ut i

kroppen, medförande det livgivande syret till organismens

alla delar.

Vid in- och utandningen arbetar lungan ungefär

liksom en blåsbälg. Vid dess utvidgningar dragés luften

in, och vid dess sammandragningar pressas den ut.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Malmö den 1 mars 1933.

Får på det hjärtligaste tacka för Eder medicin, har använt

flera satser av tabletterna mot gäll- och leversjukdomar, som

äro mig till stor nytta. Har också använt Nervogastrol n:r 49

samt Thymomaltpastillerna för halsen. Jag vill härmed

rekommendera alla Edra piller på det hjärtligaste. M. H.

Forseda den 8 mars 1933.

Edra läkemedel hava varit till nytta och välsignelse många

gånger för den lidande mänskligheten. Vi se till Eder med

vördnad och tacksamhet. Med största högaktning. A. J.

Ersmark den 12 mars 1933.

Läkemedlen äro ovärderligt bra! P. W.

österäng den 12 mars 1933.

Jag är tacksam för all medicin som jag har köpt, 11 sorters

medicin, den har hjälpt då inget annat har hjälpt, varför jag

rekommenderar den för att den håller vad den lovar. A. N.

Gårdsnäs den 13 mars 1933.

Jag har själv försökt Edra preparat och vet att det är det

bästa av allt jag använt. A. G.Astma.

Dag och natt måste vi oavbrutet genom andningen

tillföra kroppen det nödvändiga syret. En frisk

människa utför detta arbete så vanemässigt, att hon icke

själv observerar det. Tyvärr finnas emellertid många,

för vilka denna så självklara verksamhet hos organen

är förenad med stor ansträngning, ja t. o. m. obehag,

t. ex. de beklagansvärda astmasjuka (astmatikerna).

Mången är redan genom nedärvda anlag

förutbestämd för astman,

Astma benämner man en sjukdom, kännetecknad av

med oregelbundna mellanrum plötsligt inträdande

höggradig andnöd. Den åtföljes i allmänhet av

bronchial-katarr, för så vitt den icke beror på hjärt-, njur- eller

annan sjukdom.

Luftstrupens grenar,

broncherna, dela sig i lungorna

i allt finare kanaler, vilka

sluta med lungblåsorna. Vid

astma undergå de muskler,

som omgiva dessa kanaler,

plötsliga sammandragningar,

härigenom förträngas och

spärras luftväggarna, och

andnöd inställer sig. Denna

blir ytterligare förvärrad, om

hos den astmasjuke

broncherna delvis fyllas av slem.

Astmaanfallen äro till en

början jämförelsevis lindriga.

De yttra sig emellertid

alltid i en känsla av ångest och

beklamning, tryck över brös-

Fig. 30

Schematisk framställning av

luftrörens förgrening i

lungorna.tet och andnöd, den senare i synnerhet vid gång uppför

trappor eller annan ansträngande kroppsrörelse. Rätt

snart inställa sig emellertid de svåra anfallen, ofta om

natten. Andnöden förvärras så, att den sjuke ej

förmår ligga stilla, utan sitter eller står upp med höjda

armar, kämpande efter luft. Andningen försiggår endast

med ansträngning och åtföljes av rosslande och pipande

ljud. Bröstkorgen utvidgas och lungorna äro uppblåsta

("emfysem"), vilka symptom efter anfallets slut åter

försvinna men vid långvarig sjukdom och efter många

anfall bliva varaktiga och slutligen orsaka allvarsam

skada på lungorna. Anfallen återkomma med mellanrum,

som mycket variera hos olika patienter; de kunna

sålunda upprepas flera gånger i veckan, hos somliga

sjuka endast ett par gånger om året; de kunna vara

en eller ett par timmar, men ofta längre, en hel natt

eller t. o. m. flera dygn.

Vid svårartade astmaanfall är det läkarens uppgift

att ingripa.

Enligt vad talrika erfarenheter givit vid handen är

Prosten Heumanns Astma-rökpulver i de allra flesta fall

utomordentligt ägnat att bringa den sjuke lindring i

plågorna. Det upplöser det sega slemmet, vilket

därefter utan svårighet avgår. Den i allmänhet

plågsamma, torra hostan lossnar och förorsakar icke mera så

stort obehag, luftvägarna rengöras och bliva fria. Även

de ovan nämnda muskelsammandragningarna, vilka

hopsnöra luftkanalerna, bliva med hjälp av

Heumannpulvret lättare, hastigare övergående. Då anfallen

väsentligen försvåras av stark slembildning, lindras de,

om det sega slemmet löses och avlägsnas. Den sjuke

återvinner härigenom en viss trygghetskänsla, vilken

i sin ordning i hög grad bidrager till att anfallen

undvikas, enär dessa alltid i större eller mincfcre grad be-Nr 8

Prossen Heumann

Astma Röktabletter

Deklaration Fol stramon 120 gr Kalii nitras j

22 5 gr Benzoe 0 75 gr Natrh nitras 7 5 g:

Menthol 0,75 gr Aetherol anisi 0,75 gr

M f tabl No 15

Pris pr förpackning Kr. 3:

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning

Bemärk Att observera sid 287

A.-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 STOCKHOLM

85

Bruksanvisning ½ tablett söndersmulas på ett tefat och antändes, varpå röken indrages djupt i lungorna

(ögonen böra skyddas) Man håller om möjligt

röken kvar i sovrummet Lämpligast är att en

längre tid i följd använda medlet varje morgon och afton Astma röktabletterna måste förvaras på torrt ställe Skulle de icke vilja brinna,

kan man torka dem på en varm ugnsplåt För

att ernå kraftig rökutveckhng är det lämpligast att sakta blåsa på den antända massan

främjas av den nervösa ängslan, varav den sjuke eljest

lätt gripes.

Prosten Heumanns Astma-kur utövar en särdeles

gynnsam inverkan i båda dessa avseenden.

Astmaliknande, ofta synnerligen allvarsamma anfall

kunna förorsakas av hjärt- och njuråkommor. Dessa

kunna endast läkare igenkänna, varför varje astmasjuk

först bör vända sig till läkare.

I Del av normal lunga Genom luft

rorsgrenen (D) kommer det syrerika

blodet in i andningsvävnaden (C) och

härifrån in i blodådern (A) På

omvänt sått befordras även kolsyran

utåt vid andning (B = bindväv)

Il Samma del av lungan vid ett ast

maanfall Luf trorsgrenen (D) samman

dragen Genom att bindvävnaden (B)

tänjes ut, sammandraga sig även

ådrorna (A) och andningsvävnaden (C)

På så sätt uppstår andnod

Fig 31.

Prosten Heumanns Astma-pulver bidrager, som ovan

sagts, till att lindra de med astmaanfallen förenade

stora obehagen och hava även, enligt vad som med-delats oss, vid långvarigt, ständigt bruk för långa tider

eller helt och hållet förebyggt anfallen.

Kurens verkningar kunna underlättas och påskyndas

genom bruk av Prosten Heumanns Tolusot (se sid. 100),

enär detta preparat gynnsamt påverkar kroppens

allmänbefinnnde, speciellt lungorna och

andningsorganen i övrigt. Även för barn och unga personer, hos

vilka astmaliknande symptom uppträda, är Tolusot ett

synnerligen lämpligt medel och kan i vissa fall t. o. m.

förebygga astma.

Råd för astmatiker.

Astmatiker böra i största möjliga utsträckning vistas

i frisk och ren luft samt sörja för regelbunden, men

icke överansträngande kroppsrörelse. Dessutom är

lämplig andningsgymnastik att förorda.

Astmatikern tror sig i allmänhet icke kunna andas

jämnt och djupt, och ibland är det honom också

omöjligt. Följande enkla medel är stundom till god hjälp

i detta avseende: man fattar en lång käpp, ett

kvastskaft eller dylikt, med båda händerna och för den

långsamt i vågrät ställning med raka armar upp över

huvudet. Härvid utvidgar sig bröstkorgen, d. v. s. man

andas in. Sedan sänker man långsamt käppen,

fortfarande med raka armar, varvid bröstkorgen åter

sjunker tillsamman: man andas ut. Denna övning bör

upprepas ofta, den är icke ansträngande, och den hjälper

den sjuke att småningom vänja sig vid riktig andning.

Givetvis bör övningen, för att göra önskad nytta, om

möjligt företagas utomhus i frisk luft och icke i ett

kvavt rum.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Astma.

Partilie den 31 januari 1932.

Detta rökpulver är det bästa jag använt. J. A. N.

Araskoga den 8 februari 1933.

Under två års tid har jag lidit av svår astma, och av alla

medel jag försökt äro Edra röktabletter de bästa. A. K.

Valdemarsvik den 10 februari 1933.

Var vänlig sänd mig en förpackning No. 8 Astma

Röktabletter, då jag funnit att det är det bästa medlet som finnes mot

astma. L. J.

Vängelsby den 16 februari 1933.

Finner ej ord för min tacksamhet! B. N.

Munka-Ljungby den 9 april 1933.

Får tacka så mycket för Astma-röktabletterna som jag för

en tid sedan fick mig tillsända Kpch vill rekommendera dem

framför andra slags rökpulver. H I. N.

Tjernnäset den 26 juli 1933.

Undertecknad vill härmed uttala sitt hjärtliga tack till Eder

för Prosten Heumanns Astma-röktabletter. Har (haft Astma i

4 års tid, sökt hjälp, men utan resultat, men så fick jag höra

talas om Prosten Heumanns röktabletter, varav jag nu använt

tre satser och blivit absolut bra. Ja, med ett ord,

Astma-Röktabletterna ha gjort underverk, varför jag vill till alla som

lida av astma rekommendera dem. Hjärtligt tack. B. N.

Valdemarsvik den 8 augusti 1933.

Jag har nu använt 2 burkar Astma-röktabletter och intygar,

att det är det bästa som finnes för astma. L. J.Lungsjukdomar m. m.

Andedräktsorganens sjukdomar äro samt- och

synnerligen icke att vårdslösa, detta av den anledning, att

man, om de icke fullständigt botas, kan riskera att

angripas av tuberkulos. Tuberkulosen kan i sina första

yttringar endast av läkare skiljas från en vanlig

bronchialkatarr (luftrörskatarr). Genom upprepad

undersökning av upphöstningarna kan oftast konstateras,

huruvida det rör sig om en tuberkulos åkomma »eller

sjukdomen är av ofarligare art.

Ända till för ganska kort tid sedan stod man

praktiskt taget maktlös gentemot denna mänsklighetens

lömska fiende. Först genom den tyske

vetenskapsmannen Eobert Kochs upptäckt av tuberkelbacillen (se fig.

32) blev det möjligt att med framgång bekämpa

sjukdomen, även om vetenskapen dessvärre ännu icke

förmått utrota den.

Tack vare Kochs upptäckt har man kunnat bevisa, att

tuberkelbacillerna avsöndra ytterst giftiga ämnen

(toxiner) och i den sjuka lungan giva upphö till små

knölbildningar (tuberkel = knöl), vilka snart förena sig till

större anhopningar och bilda en ostliknande massa

genom vars sönderfallande stundom bildas stora håligheter

(kaverner, se fig. 33) i lungan. En obehindrat fortgående

utveckling av det onda har dödlig utgång, vartill

kommer att tuberkulosen är i hög grad smittosam; enär

andningsorganens motståndskraft vid förkylningar är

minskad angripas lätt personer, vilka komma i närmare

beröring med den sjuke, särskilt barn och unga.

Lyckligtvis äger emellertid den normala

människokroppen medel att bekämpa även dessa sina fiender,

bakterierna.

Verksamma hjälpare härvidlag äro de i allt blod före-Fig. 32.

kommande vita

blodkropparna, vilka så

att säga spela rollen

av en vaksam poliskår

och störta sig över

varje främmande

inkräktare. Vidstående

bild visar i flera

hundra gånger förstorad

skala en bloddroppe i

vilken införts kolstoft.

De vita blodkropparna

sträva att upptaga och

förinta, så att säga äta

upp varje litet

stoftkorn. Detta mål nå de

också, för så vitt de

äro tillräckligt talrika

och själva tillräckligt

friska och kraftiga.

Den stora

allmänheten har ännu den dag

i dag är merendels

ganska oklar

uppfattning om

andedräktsorganens sjukdomar, deras orsaker och följder. Vi

skola därför yttra några ord härom.

Det som ger upphov till andedräktsorganens

sjukdomar, svalgkatarr, bronchialkatarr, lungkatarr,

lunginflammation, influensa, tuberkulos o. s. v., är bakterier.

Dessa förekomma så rikligt i den oss omgivande luften,

att det är omöjligt att undvika att inandas dem. I de

flesta fall är emellertid kroppens naturliga

motståndskraft tillräcklig för att förebygga sjukdom. När man

Fig. 33kallar förkylning, våta fötter eller dylik

sjukdomsorsak äger detta sin riktighet endast så till vida, att

förkylningen etc., förminskar kroppens motståndskraft och

därigenom ökar sjukdomsrisken. Förkylning, brist på

frisk, syrerik luft, dålig andningsteknik, undernäring

m. m. äro bakteriernas bundsförvanter.

Hosta är i och för sig ingen sjukdom, utan ett

symtom på, en följd av en sjukdom, t. ex. brönchialkatarr,

lunginflammation etc. En känsla av sårnad eller

kittling i strupen retar till hosta.

För bekämpande och lindrande av

andedräktsorganens sjukdomar måste följande iakttagas:

Förebyggande åtgärder äro av största vikt, såsom

t. ex. lämpliga kläder, varma, för fukt och väta

ogenomträngliga skodon eller åtminstone flitiga ombyten av

fotbeklädnaden (strumpor och skor). Det är av stor

betydelse att sjukdomar bekämpas redan i sitt allra

tidigaste stadium och att slemanhopningar och

inflammationer förhindras.

Prosten Heumanns Tolusot är härvid ett

utomordentligt gott hjälpmedel, sammansatt som det är av ämnen

med mångsidigt, välgörande inverkan. Några av dessa

beståndsdelar verka slemlösande, andra läkande på

inflammationer, andra åter aptitretande; de höja

allmänbefinnandet och kroppens naturliga motståndskraft och

utöva därigenom en läkande verkan på

andningsorganen t. ex. vid brönchialkatarr, heshet, hosta, influensa,

kikhosta m. m.

Vid katarrala infektioner har det ofta visat sig

gynnsamt att tillföra kalksalter; sådana utgöra därför en

huvudbeståndsdel av Tolusottabletterna.

Den som vet sig vara lungsjuk får icke nöja sig med

att endast intaga läkemedel. Om än dessa äro aldrig

så bra, så är dock för att nå resultat nödvändigt attNr 67

Prosten Heumann

Tolusol

Deklaration I Galen phoep 11 3 gr Calcii carbon il 3 gr Magnesn subcarbon 7 5 gr

*ruct foenicul 15 1 gr Calcn glycerinophosph 1 5 gr Calcn laot 3 75 gr Natm

sihc 3 75 gr Ferr oxid sacch (3 %) 113 gr Amyl maid 8 gr Talcum 0 33 gr

Paraffin liquid 0 17 gr M t tabl No 120

Deklaration II Kabi kreosotsulfon 1 5 gr Kala guajacolsulfon 3 gr Cort aurantu 1 5

gr Natri benz 0 4 gr Extr thymi sicc 0 6 gr Herb thjmi vulg 14 4 gr„ Extr faec

cerev sicc 5 gr M f p 11 No 120

Pris pr förpackning Kr 6 —

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A - B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: Intages i

dosis om 5 tabletter och 5

piller 3 gånger dagligen

hygienens fordringar iakttagas. För alla lungsjuka är

oavbruten läkarevård det bästa. I varje fall bör varje

av envis hosta besvärad människa låta läkare avgöra

om tuberkulos föreligger eller icke.

Prosten Heumann ansåg lämpligt att genom den

firma, av vilken hans preparat tillverkas, föra i

marknaden, även det å sid. 102 omnämnda Bröst-téet. Han ville

härmed bereda allmänheten tillgång till ett sakkunnigt

sammansatt preparat, då nu för tiden dess värre många

teer utbjudas till salu, vilka ej förtjäna namnet

bröstte och i själva verket alls icke giva önskat resultat.

Råd för lungsjuka.

Födan måste vara närande, fettrik, omväxlande och

ymnig. Den sjuke måste äta mycket, "gödas", och

alltid hava god avföring. Mjölk är mycket nyttig och bör

drickas rikligt jämsides med den dagliga, rikliga kosten.

Frisk och ren luft är av allra största vikt. Vila; alltså

ligg- och gödkur. Kroppsvikten måste ökas. Ljumma

bad då och då (se sid. 225) under 15 minuter äro att

tillråda.

Vid bad, liksom eljest, måste man emellertid noga

akta sig för förkylning; lämpligt är att efter badet

minst en timma ligga till sängs.

Sovrummet skall vara soligt och hållas omsorgsfullt

vädrat; bädden skall vara lätt (inga bolstrar!), men

varm. Vid dimmig luft och rå väderlek bör den sjuke

hålla sig inomhus, men måste vid vackert väder (alltså

även vid frost) så mycket som möjligt vistas (ligga) i

det fria. Överkroppen bör alltid föras rak för att

undvika att bröstet blir "intryckt".

En god allmän kroppsvård bidrager i hög grad till

hälsans återfående.Prosten Heumanns Bröst=té

gör god nytta vid sjukdomar i andningsorganen och

katarrala infektioner i luftvägarna. Det verkar starkt

Nr 20

Prosten Heumann

Brosf-och Lunqfé

Deklaration Rad gljcyrrh 14,2 gr, Rad al

thaeae 13 gr, Lich lslandic 5 gr Lign santali

rubr o g", Fol farfar 16 gr Fruct papav 16

gr Fruct foenicul 9 gr, Rhiz gramm 17 gr

i* los \erbasri 4 r> gr Aud benzoic 0 15 gr

Aetherol anisiO,]r>gr M f tabl No 10

Pris pr förpackning Kr. 2:10

A.-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 1 STO C*K HOLM

Bruksanvisning: En tablett overgjutes med 1 htei

kokande vatten och får stå att draga V timma,

varpå det silas Av denna dekokt drickes en

kaffekopp morgon, middag och kväll, varm och

tillsatt med något sockei Barn få halv dos

slemlösande, mildrar den ansträngande hostretningen

och utövar sålunda en välgörande inverkan på den

bröst- eller halssjttke. Särskilt lämpar det sig som

understödjande medel vid en Tolusot-kur (sid. 100). Även

om teet drickes i större mängder, irriterar det ej

magen; det kan sålunda med fördel användas även av

magsjuka och barn.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Lungsjukdomar.

Hälsingborg den 8 februari 1932.

Har använt Edra läkemedel för hosta och funnit dem vara

de mest effektiva av vad som ännu av mig kunnat anskaffas

härför. J. M. V.

Västerås den 9 februari 1932.

Jag får tacka så mycket för Tolusot samt Bröst- och Lungté,

min läkare var så nöjd med mig för att jag blivit så frisk.

E. W.

Hällbybrunn den 15 februari 1932.

Tolusot är ett oumbärligt medel mot kikhosta. Barnen blevo

bra efter 3 veckor, när andra fingo hava den i månader.

Hjärtligt tack. N. A.

Enånger den 28 april 1932.

Vi ha funnit att Bröst- och lungtéet är ett utmärkt och billigt

medel mot katarr och slem på lungorna och i luftrören och mot

all förkylning, så vi äro riktigt nöjda. A. L.

Norra Tång den 24 maj 1932.

Tacksamt emottagit 2 sändningar Tolusot och Bröstte. Min

syster lider av tuberkulos i lungorna. Inget har hjälpt, men en

viss förbättring synes inträtt sedan hon börjat med Edra

läkemedel. H. P.

Karlsholms bruk den 5 juli 1932.

Tolusot var utomordentligt välgörande för slemhostningen.

Kanske jag blir bra med en burk till. Med största tacksamhet

för den stora hjälpen. V. S.Kil den 12 oktober 1932.

Fick en liten sats till min sjuka mor som haft luftrörskatarr

i Över 30 år med åtföljande hostanfall. Hon har använt flera

sorters medicin, men Tolusot var henne till stor hjälp...

E. E.

Geijersdal den 25 november 1932.

Prosten Heumanns Tolusot är min räddning till liv och

hälsa... G. S.

Stockholm den 24 januari 1933.

Jag är mer än nöjd, det är otroligt bra. E. N.

Laholm den 23 februari 1933.

De av mig förut rekvirerade och förbrukade läkemedlen ha

gjort rena underverk, varför jag rekommenderar dem till det

bästa. E. G.

Häverösund den 29 mars 1933.

Undertecknad har lidit av tuberkulos i 2 år, men har jag

blivit mycket bättre av Tolusot och Bröstte. A. A. N.

Bonäshamn den 15 augusti 1933.

Jag är mer än höjd, nu får jag sova om nätterna. Jag vill

rekommendera Tolusot till älta som lida av sjukdomar i

andningsorganen. K. B.

Ekeskogsby den 6 september 1933.

Edert té är väldigt slemlösande vid förkylning, ävenså

pastillerna vid hosta. För närvarande har vår flicka kikhosta och

har det visat sig att pastillerna äro väldigt bra. N. J.

Balingslöv den 18 september 1933.

Jag vill på det hjärtligaste tacka för den medicin, som vi

ha mottagit. Den är den bästa och tillförlitligaste av all

medicin och den har varit oersättlig för mig och hela min familj,

så jag vill på det hjärtligaste tacka för all hjälp. A. H.Infektion genom hals, munhåla, svalg

och andningsapparatens

slemhinnor.

Ljusskygga existenser, såsom stråtrövare, mördare

och pack av allahanda slag, vilkas ruskiga hantverk

visserligen nu för tiden i hög grad försvårats, men vilka

Fig. 34.

ännu för blott något hundratal år sedan drevo sin han

tering även här i vårt kära Sverige, plägade stundom

söka sin tillflykt i klyftor och hålor, där det var svårt

att få tag i dem och där de kunde i någorlunda

trygghet samla sitt orättfångna gods. På liknande sätt för-håller det sig i våra dagar med de vagabonder, som

stå efter vår hälsa — de skadliga bakterierna.

Var kunde väl dessa finna ett för deras trivsel

lämpligare område än munhålan ock svalget med deras

många veck och skrymslen och deras rikedom på

slemhinna — bakteriernas käraste tillhåll

Först under de senaste årtiondena har man kommit

underfund med betydelsen och det oerhörda antalet av

dessa våra små, så gott som osynliga fiender, vilka

oupphörligen lura på ett tillfälle att överfalla oss.

Liksom man i en enda vattendroppe under mikroskopet kan

urskilja tusentals levande varelser, så har numera även

påvisats, att den luft, vi inandas, innehåller milliarder

sinom milliarder dylika s. k. mikroorganismer.

Visserligen är vår kropp genom huden liksom genom

ett pansar skyddad emot dessa bakterier, men vid

andningen få de genom munnen och näsan tillträde till

munhålan och svalget, ,där luften måste passera på sin

väg till lungorna, och dit den för med sig en mängd av

dessa mer eller mindre farliga skadegörare.

Ej ens i de för dessa inkräktare öppna

ingångsportarna stå vi emellertid helt utan skydd emot dem. De

fina flimmerepitelcellerna på näsans, strupens och

luftrörens slemhinna bilda liksom små sopkvastar,

vilka uppfånga och utskaffa damm och bakterier, och

kroppen förfogar över en millionarmé av naturliga

skyddstrupper: de vita blodkropparna. Dessa uppehålla

en oavbruten kamp på liv och död med de skadliga

bakterierna. Men om några av dessa lyckas komma

förbi skyddsanordningarna och undgå de vita

blodkropparnas vaksamhet, kunna de börja sitt

förstörelseverk. I synnerhet på sådana-ställen, där organens

motståndskraft på grund av förkylning eller inflammation

är försvagad, sätta de sig fast och utveckla giftigaämnen, s. k. toxiner, sprida sig småningom till

angränsande delar, och det onda griper allt mera omkring sig.

På detta sätt uppstå en mängd infektionssjukdomar,

t. ex. halsfluss, påssjuka, skarlakansfeber, difteri,

influensa samt oftast tyfus (nervfeber), tuberkulos och

hjärnhinneinflammation.

Om bakterierna väl ha satt sig fast, kunna våra

naturliga skyddsorgan ej utan bistånd med framgång

upptaga kampen, utan vi måste komma dem till hjälp.

Ett av de tidigast funna medlen mot hithörande

sjukdomar är gurgling med mun- eller gurgelvatten. Envar

vet likväl av egen erfarenhet, att det är omöjligt att

vid gurgling nå de bakersta delarna av svalget,

svalgkanten och mandlarna. Vidare har det visat sig att

många slags munvatten ej heller i munnens främre del,

där likväl en verklig spolning äger rum, tränga riktigt

in i alla de där befintliga fina små vecken, och

slutligen är deras beröring med svalg- och mundelarna av

allt för kort varaktighet för att kunna medföra

fullständig desinfektion. Numera har man emellertid lärt

känna den bakteridödande inverkan, som utövas av

formaldehyd, och man har funnit en dispenseringsform

av detta ämne, varigenom det kan utnyttjas för

långvarigare behandling av munhålan och svalget. Det har

nämligen lyckats att bringa det normalt gasformiga

ämnet till fast form såsom paraformaldehyd, varefter

man kunnat blanda det med socker och aromatiska

ämnen, vilka förtaga den oangenäma smaken och lukten,

samt pressa det hela till tabletter. Om man låter en

sådan tablett långsamt smälta i munnen bildas av

saliven en formaldehydlösning av största

desinfektionskraft, vilken intränger överallt, i varje litet veck av

slemhinnan, i varje skrymsla mellan tänderna, sköljer

svalg och mandlar och överallt kvarbliver tillräckligtlänge för att hinna fullborda sitt för hälsan

välsignelsebringande förintelseverk. Denna desinfektion

utesluter även varje skadlig inverkan på vår kropp, enär

formaldehyd i sin lämpliga utspädning förstör endast

växtceller och dem närstående celler, av vilka

bakterierna bestå, under det människokroppens celler alls icke

angripas.

Men vetenskapen har icke nöjt sig härmed, utan de

ovan antydda resultaten ha ytterligare utbyggts.

Formaldehydens verkningar ha förenats med mentolens

och thymolens, och härmed har förbundits den sedan

lång tid tillbaka kända, gynnsamma verkan av

maltexirakt och lakritsrot. Enär vidare de flesta

inflammationer i halsen äro förenade med smärtor, har ett

anästetiserande (smärtstillande) medel tillsatts,

varigenom smärtorna mildras eller t. o. m. avlägsnas.

Enligt ovan antydda synpunkter hava Prosten

Heumanns Thymomaltpastiller sammansatts; de förete

sålunda gentemot äldre preparat stora fördelar, grundade

på vetenskapens senaste framsteg.

Såsom en slutsats av det här sagda kunna vi med

tillförsikt förklara, att Prosten Heumanns

Thymomaltpastiller äro ett förstklassigt medel, vilket på det

varmaste kan rekammenders emot de flesta

förkylningssjukdomar, halskatarr, hals- och

mandelinflammationcr, katarrer i svalg och struphuvud, slembildning i

halsen, heshet och hosta.

Den som med förutseende i rätt tid använder

Thymomaltpastiller, skyddar sig också emot

väderleksväxlingarnas riskabla inflytande. Hur mången kan ej vid

inträdande fuktig eller stormig väderlek med

bestämdhet förutsäga, att han åter kommer att besväras av sin

"gamla" snuva eller halskatarr! Väpnad med ProstenNr 65 Prosten Neumann

Thymoma It-Pastil ler

Deklaration Fern oxid sacch 8 % 4 5 gr Paraformaldehyd 018 gr Menthol 0 18

gr Thymol natrn 01 gr Extr glycyrrh 0 9 gr Saccharum 16 3 gr Anaesthesin

0 45 gr Extr malti 1 4 gr Acid tartaño O 4 gr Paraffin liquid O 05 gr Talcum

0 5 gr M ( Ubi No 48

Pris pr förpackning Kr. 170

(Innehåll 48 pastiller )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning

Bemärk Att observera sid 287

A. - B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: Var eller

varannan timme låter

man en pastill långsamt

smälta i munnen.Heumanns Thymomaltpastiller och under deras skydd

kan han emellertid lugnt trotsa regn och storm, väta

och köld avskräcka honom ej, förutsatt givetvis att

han icke redan förut är sjuk.

Genom att i rätt tid använda Prosten Heumanns

Thymomaltpastiller minskas även den smittofara, som

alltid hotar oss från dem bland våra medmänniskor,

vilka lida av infektiös sjukdom.

Om en familjemedlem insjuknar i smittosam

sjukdom, såsom skarlakansfeber, difteri, influensa, tyfus

(nervfeber) o. s. v., kunna och böra alla övriga

familjemedlemmar medelst Thymomaltpastiller söka skydda

sig för smitta, varvid givetvis övriga skyddsåtgärder

och erforderlig, noggrann renlighet och desinfektion,

i synnerhet beträffande händerna, ingalunda få

åsidosättas.

Det är i allmänhet tillräckligt att varannan timme

låta en pastill långsamt smälta i munnen. Har man

"ont i halsen", eller anser man särskilt stor smittofara

föreligga (t. ex. vid besök i sjukhus ell. dyl.), ökas

ransonen till två eller t. o. m. fyra pastiller i timman,

detta gäller även i allmänhet personer som äro

särskilt mottagliga för förkylningssjukdomar och smitta,

liksom ock för sjukvårdare.

Om förhandenvaron av difteri, skarlakansfeber,

lunginflammation, tyfus eller mässling kan misstänkas,

måste läkare så fort som möjligt tillkallas.

För att vid sjukdom i andedräktorganen (hosta,

slembildning, strupkatarr etc.) vinna visshet om huruvida

tuberkelbaciller äro tillfinnades eller

icke är en sputum-undersökning (undersökning av

upphostningen) ej endast tillrådlig, utan rent av en

plikt. Sådan undersökning ombesörjes av läkare.Mandlarna, oftast en härd för

halssjukdomar

Fig. 35.

Bild I visar en

öppnad mun i

genomskärning; A är

den högra mandeln,

B den vånstra,C

svalget, D tungan, E

tänder och F underlapp.

Genomskärningen

av den högra

mandeln återfinnes

förstorad å bild II. Man

märker mandelns

egenartade struktur,

cellbyggnaden och

de djupa fårorna.

Själva yttre

utseendet av mandeln

(Bild III) ger en

föreställning om dess

egenartade

utseende.

Vid

mandelinflammation ar hela

körteln svullen och

utanpå, således synlig i

halsen, betackt med

varblemmor.

»Thymomaltpastillerna» losa, såsom erfarenheten visat, dessa

blemmor, lindra smärtan och inflammationen.Vitsord över resultat, vunna med

Prosten Heumanns Thymomalt-Pastiller.

Backe den 19 januari 1933.

Har prövat Edra Thymomaltpastiller för

mandelinflammation och funnit dem mycket välgörande, vilket härmed

tacksamt erkännes. I. N.

Gävle den 15 februari 1933.

Undertecknad vill på det varmaste rekommendera Edra

Thymomaltpastiller* Det skulle vara min varmaste önskan att

detta läkemedel fick spridning över hela vida världen. Det kan

jag rekommendera som blev bra och har hostat i flera år.

Tecknar tacksamt G. H.

Sangis den 21 februari 1933.

Edra Thymomalt-pastiller äro de bästa jag försökt för

luftrörskatarr. Har haft en mycket svår hosta i 3 års tid om

vintrarna. Den har alldeles försvunnit efter två askars

användning. D. F.

Orrekläpp den 26 februari 1933.

Thymomalt-pastiller na är det bästa medlet mot förkylning.

D. J.

Tierp den 4 april 1933.

Jag får nu för det försia tacka för Thymomalt-pastiller na

, som jag har använt. Det är det bästa botemedel som har hjälpt

min hosta och andnöd och vill jag på det hjärtligaste

rekommendera det till alla som lida. Jag har prövat dem och funnit

en god hjälp och lindring. A. S.

Henån den 26 maj 1933.

Ja, vid luftrörskatarr och influensa vet jag inget som så

säkert hjälper som Thymomaltpastiller na! H. J.

Hudiksvall den 19 juli 1933.

Jag har blivit botad från en mångårig strupkatarr tack

vare Prosten Heumanns Thymomalt-pastiller. E. L.Blodet.

Blodet består av en svagt gulaktig vätska,

blodvätskan eller blodserum i vilken det fibrinbildande

ämnet är löst. I denna vätska simma otaliga små kroppar,

de skivformiga röda och de vita blodkropparna (se fig.

36). Utanför kroppen avskiljer sig fibrinet hastigt:

smärre sår upphöra därvid snart att blöda, enär de

tilltäppas av fibrinet.

De röda blodkropparna innehålla ett starkt

järnhaltigt färgämne, hämoglobinet, vilket betingar deras

verksamhet. Detta ämne binder vid sig det av lungorna

inandade syret, med vilket det bildar en s. k. lös

förening; med hämoglobinet föres så syret till kroppens

alla delar och avgives i hårkärlen för förbränning

(oxidering) av de upptagna näringsämnena och av

kroppsvävnaderna (se Ämnesomsättningen, sid. 177).

På samma gång upptager blodet den i kroppen bildade

kolsyran och för den till lungorna, varifrån den

utandas.

Blodet bildar vår kropps skyddsämnen. Det äger i

hög grad egenskapen att producera motgift emot

inträngande skadliga, giftiga ämnen eller bakterier,

genom att å ena sidan neutralisera gifterna, å andra

sidan döda bakterierna. Om ett främmande ämne

inkommer i kroppen, störta sig i första hand de vita

blodkropparna i massor över det och söka förinta eller

oskadliggöra det.Fig 36.

Roda och vita blod

kroppar. Schematisk

framställning.

De röda blodkropparna bildas

i benmärgen, de vita

huvudsakligen i mjälten, lymfkörtlarna

samt gommens och svalgets

mandlar.

Av kroppen upptagna ämnen

föras genom lymfkärlen til)

blodet och befordras med blodet till

alla kroppens organ. På så sätt

erhålla dessa sin näring.

Samtidigt upptager blodet kroppens

och näringsämnenas

avfallsprodukter och befordrar dessa till

njurarna eller huden, genom

vilka orfean de avlägsnas ur blodet.

Blodet har alltså en dubbel

uppgift att fylla: tillförsel av syre

och näringsämnen, upphämtning

och bortförande av kolsyra samt

ämnesomsättningens

avfallsprodukter, först och främst

urinsyran.

Om en kroppsdel, t. e. en arm

eller ett ben, under mer än 2—6

timmar fullständigt avstänges

från blodtillförsel, dö dess

vävnader av brist på näring och

kroppsdelen måste amputeras

(kallbrand).Blodbrist och bleksot.

En planta, vars rötter nedsättas i en s. k.

närsaltlösning, växer, blommar och trives, liksom rotad i jorden.

Men om man berövar lösningen, vilken innehåller alla

för plantans tillväxt erforderliga element, dess

järnhalt, förändras snart försöksplantans utseende.

Visserligen fortsätter den att växa, men man märker snart

att den saknar ett visst krafttillskott, dess friska

grönska försvinner, dess livskrafiga färg bleknar. På en

sådan tynande planta kommer man ofrivilligt att tänka

vid anblicken av ett barn, långt till växten, men med

ett omisskännligt drag av trötthet och mattighet över

sig, med ett ansikte där den sunda ungdomens friska

färger förbytts i glåmig blekhet. Ett sådant barn lider

samma brist som den tynande plantan, brist på järn

— och därmed blod, färg och liv.

Det ytterst intima sambandet mellan järn, blod och

liv har sedan lång tid tillbaka varit känt och

konstaterat. Redan när man för första gången fann järn

kemiskt bundet i blodet, började man forska efter, om

järnets förekomst i blodet endast var tillfällig och om

det alltså utan skada kunde saknas, eller om det

spelade någon viktig och betydelsefull roll. Sedan man

konstaterat att järnets närvaro är av allra största

betydelse, blev forskningens närmaste mål att undersöka

möjligheten av att på konstlad väg tillföra kroppen

järn och om det i form av medicin intagna järnet

verkligen kunde upptagas och utnyttjas av blodet. Härvid

fann man icke blott att detta är möjligt, utan man

konstaterade även nödvändigheten av medicinell järn-tillförsel i sådana fall, där det med födan inkomna

järnet är otillräckligt för kroppens behov.

För att på bästa sätt kunna klargöra verkningarna

av Prosten Heumanns Tabletter mot Blodbrist och

Bleksot, torde det vara lämpligt att något ingå på

sjukdomens art och beskaffenhet samt de yttringar, under

vilka den merendels framträder.

Bleksoten, Chlorosen, är en form av blodbrist, som

mest förekommer hos flickor i 15—20 års åldern. Den

yttrar sig i mattighet, värk i huvud och rygg,

hjärtklappning, andfåddhet, "dålig mage", svimningsanfall,

näsblod, vaxblek hy. Den orsakas delvis av olämplig

föda och olämpligt levnadssätt i allmänhet. Chlorosen

är icke i och för sig brist på blod, utan brist på bl. a.

hämoglobin i de röda blodkropparna. Egentlig,

verklig blodbrist uppkommer däremot genom t. ex.

blodförlust, barnsbörd, infektionssjukdomar, spol- eller

binnikemask; den består av andra förändringar av

blodkropparna eller deras antal och kan vara av livsfarlig

art. (Se fig. 37.) Den stora vådan av att ej i rätt tid

och tillräckligt ihärdigt behandla flickbleksot ligger

dels däri, att bleksiktiga flickor ofta bliva klena,

sjukliga kvinnor och hustrur, så att bleksoten i viss mån

har del i skulden till spädbarnsdödligheten, dels däri

att chlorosen mycket ofta är förenad med magsår.

Att noggrant fastställa, vilken blodsjukdom som är

förhanden och i vilket stadium den befinner sig, är

möjligt endast för läkaren och först efter ganska lång tids

observation samt tid efter annan företagen

undersökning av blodet

Synnerligen elakartad är s. k. vitblodsjuka (leukämi),

varvid blodets sammansättning förändras på så sätt,

att de vita blodkropparna ökas i mängd under det deNr 66

Prosten Heumann

Tabletter mot Blodbrist

och Bleksot

Deklaration Ferri giycennophosphoricum 0,9, Haemoglobin 1,35, Ferri oxid. sacch

10 % 4,5, Ferri albumin 1,35, Cinchonini chlor 2,25» Extr rhamni pursh,

Heumann 1,6, Extr rhei Heumann 1,6, Cort frongul 5,4, Aloe 2,95, Rad gentian

2 25, Cort cinehon 5,65, Calcii phosphor 6,8, Calcii carbon 6,8, Calcii lact 5,85,

Paraffin liquid 015 H i tabl No 112

Pris pr förpackning Kr. 5. 10

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A -B L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

pa morgonen

pa middagen

på kvällen

Bruksanvisning 3 gånger dagligen mor

gon, middag och kväll, tagas 2 a 3 tabletter

For att lättare kunna svälja tabletterna son

derskaras dessa med en kniv i bitar, lika

därefter nedskobas med en klunk vattenröda oftast samtidigt bli färre. Denna mycket farliga

sjukdom ger sig tillkänna i stark blekhet och i övrigt

samma symptom som ovan uppräknats samt dessutom

körtelansvällningar. Leukämiens orsaker äro ännu ej

med visshet kända.

Såsom torde framgå av ovanstående, äro blodbristens

symptom skarpt iögonenfallande. Så mycket lättare

Fig. 37.

är det att snabbt och tydligt konstatera den

fördelaktiga verkan av Prosten Heumanns Tabletter mot

Blodbrist och Bleksot.Redan efter det tabletterna intagits en kort tid blir

patientens utseende sundare och livligare, och hyn blir

friskare. De röda blodkropparna ökas i antal, liksom

ock deras hämoglobinhalt, blodomloppet stimuleras,

aptit och matsmältning påverkas gynnsamt. Det

allmänna kroppsliga välbefinnandet blir allt bättre och

alla de ovan uppräknade verkningarna av

svaghetstillståndet kunna efter hand helt och hållet försvinna.

Blodbrist är en av de sjukdomar, vid vilka i regel ett

verkligt glädjande resultat kan nås, om blott riktiga

medel användas.

I många fall måste läkare ordinera bruk av den

kraftigare verkande, men giftiga arseniken, vilken i sådana

fall där magen ej tål den tillföres genom insprutning

under huden.

Råd för blodfattiga.

Sol och frisk luft, varm beklädnad samt kraftig föda;

kött, ägg, smör är vad den blodfattige behöver;

dessutom vila, desto strängare iakttagen ju svårare

blodbristen är, men endast i lindrigare fall motion. Allmän

massage eller passiva rörelser äro nästan alltid

välgörande. Ej minst för barn är det av stor betydelse att

så mycket som möjligt vistas i det fria. Luft- och

solbad borde tillerkännas en rangplats på varje skolschema.

Under den varma årstiden bör man medelst lätta, ljusa

kläder bereda dessa tvenne läkande krafter — luftens

och solens — tillträde till kroppen. I synnerhet den som

lider av blodbrist bör vistas så mycket som möjligt i

solen samt sova för öppet fönster.

Djupandningsövningar och gymnastik äro även till stor nytta.

Av födoämnen bör företräde ges åt sådana som

innehålla rikligt med järn och närsalter, såsom frukt av

alla slag: jordgubbar, blåbär, körsbär, äpplen, nötter.

Frukten ätes helst rå, förutsatt att patientens mage är

frisk, och fortäres, väl sköljd, med skalen på.

Grönsaksdiet är till god nytta, jämsides med den kraftiga föda

(se ovan) som måste vara grundläggande. Rågbröd är

bättre än vetebröd; ris är särdeles nyttigt.

Ej sällan är emellertid blodbristen förenad med dålig

mage. För sådana fall är en kur med "Nervogastrol"

(se sid. 49) högeligen att rekommendera.

Om blodbristen ger anledning till eller är förenad

med s. k. nervositet, bör i tillämpliga delar iakttagas

vad som härom säges på annat ställe i denna bok (se

sid. 24).

Om "orent blod" se vidare sid. 66.

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

mot Blodbrist

Hanaskog den 5 mars 1933.

Jag får härmed meddela, att Prosten Heumanns tabletter har

hjälpt mig att bliva frisk. Genast jag började känna att jag

icke var riktigt kry försökte jag med ett par andra mediciner,

men det hjälpte inte. Så fick jag se i en bok som vi ha

därhemma att där stod om tabletter för blodbrist och bleksot och

jag skickade efter sådana. När jag hade ätit upp 3 burkar så

blev jag bättre. H. J.

Mattmar den 11 juni 1933.

Får härmed på det varmaste tacka Eder för tabletterna n:r

66, de hade en välgörande verkan. Jag är nu fullt återställd.

A. E.Blodomloppsorganen.

Hjärtat är beläget framtill i bröstet, något åt vänstra

sidan, mellan de bagge lungorna, med spetsen riktad åt

vänster. Det är koniskt till formen, något större än

ägarens knutna hand och bildat av kraftiga muskler.

Genom en längsgående och två tvärgående väggar delas

det i fyra rum, förmaken och kamrarna.

Från lungorna kommer blodet genom lungvenerna

till hjärtats vänstra förmak och därifrån till vänstra

kammaren. Vid dennas sammandragning drives blodet

ut i pulsådrorna (artärerna), vilka förgrena sig till

kroppens alla delar. Deras finaste förgreningar, de k.

Fig. 38.

Hjärtats läge i kroppen.hårkärlen, övergå småningom i blodådrornas hårkärl,

genom vilka blodet, vilket nu avgivit sitt syre och upp-

tagit kolsyra m. fl. vid ämnesomsättningen bildade

avfallsprodukter, genom blodådrorna (venerna) ledes till

högra hjärtförmaket. Härifrån kommer blodet in ihögra kammaren och vidare genom lungpulsådrorna till

lungorna. Här avgives kolsyran, blodet syrsattes och

kretsloppet begynner åter.

I blodådrorna uttömmas även, genom de s. k.

lymfkärlen, alla av kroppen upptagna och förarbetade

näringsämnen, vilka sålunda i för kroppen användbar

form genom blodet föras till de olika kroppsdelarna,

där de skola förbrukas.

Våra artärer likna i friskt tillstånd elastiska slangar,

som vid varje slag av hjärtat utvidga sig och vid sin

därpå följande automatiska sammandragning pressar

det från hjärtat kommande blodet vidare.

Följande siffror giva en antydan om, vilken enorm

arbetsprestation som i själva verket utföres av hjärtat

och de övriga blodomloppsorganen.

Hjärtat sammandrager och utvidgar sig," slår",

"klappar", i genomsnitt 70 gånger i minuten, på en timme

sålunda 4,200 gånger, på ett dygn 100,800 gånger och på

ett år 36,792,000 gånger. En sjuttioårings hjärta har

slagit ungefär 2,500,000,000 (2 1/2 milliarder) gånger och

därvid uträttat ett sammanlagt arbete av omkring 56

millioner hästkrafter (å 75 kgm.).

Vid varje slag sätter hjärtat ungefär 100 gram blod

i omlopp, detta utgör under 70 år 250,000,000 liter.

Blodet behöver för sitt kretslopp genom kroppen 29

sekunder, tillryggalägger alltså denna sträcka dagligen 3,000

gånger. Antaga vi, att denna sträcka är 3 meter lång, så

hava ådrorna att under 70 år vidarebefordra 250,000,000

liter blod på c:a 230 millioner meter (jordens omkrets

6 gånger).Åderförkalkning.

Härav finna vi, vilka oerhörda krav som ställas på

dessa organ. Det är klart, att en ansträngning utöver

det normala i längden måste utöva skadligt inflytande

på dem. En långt gående överbelastning av

blodomloppets organ resulterar mestadels i åderförkalkning

(arterioskleros) och stundom, som slutlig följd därav,

"slaganfall".

Ordet "åderförkalkning" torde numera vara blott

alltför väl känt. I fråga om denna sjukdom råder

emellertid dessvärre samma förhållande som beträffande många

andra: man talar om dem först sedan de blivit fullt

utbildade. Mindre känt är dess tidigare stadium, vilket

såsom övergångsform kan fortfara jämförelsevis länge,

nämligen pulsådrornas abnorma utvidgning. F. ö. har

varje stegring, varje påskyndande av hjärtverksamheten

till följd ökat blodtryck, ökning av artärernas arbete och

en, om än tillfällig, utvidgning av dem. Orsakerna till

den större påfrestningen av blodomloppets verksamhet

kunna skifta hart när i det oändliga och till en del

kunna de på grund av vår tids levnadssätt praktiskt

taget knappast undvikas.

Alla nervösa personer — och deras antal är tyvärr

mycket stort — äro lätt utsatta för ofrivillig

upprördhet, varvid blodtrycket och hjärtverksamheten stegras

(slaganfall på grund av starka själsrörelser hos

personer med åderförkalkning).

För mycket drickande kan hos gamla personer

medföra överbelastning ej blott av magen utan även av

hjärtat och blodvågarna. T. o. m. det eljest oförargligavattnet kan hos dem på detta sätt verka skadligt I

samband härmed måste också varnas för alltför riklig

saltning och kryddning; härigenom uppeggas

törstkänslan, och man dricker mera, varvid hjärtats och

ådrornas arbete ökas.

På enahanda sätt verkar överhuvud allt överdrivet

intagande av föda. Födoämnena uppsugas av magens

s. k. chyluskärl, förarbetas och tillföras blodet, därför

är kärlsystemet en god stund efter en riklig måltid väl

fyllt. Överfylles det, kunna skadliga följder av det

ökade blodtrycket uppstå.

Om det skadligt eggande inflytande, som utövas av

alkohol, tobak, kaffe och té, torde icke många ord

behöva sägas, då ju hithörande förhållanden numera äro

för envar väl bekanta. Nämnas bör, att

blodomloppsorganen vid forcerad idrottsövning i hög grad utsättas

för överansträngning.

Alla här ovan omtalade faktorer verka i och

för sig skadligt. Deras följder bliva emellertid både

långvarigare och svårare, om de tillåtas urarta till

Fig. 40.

verkliga levnadsvanor. Att krydda

maten rikligt, dricka för mycket

öl, vin eller spirituösa, förtära

mycket och starkt kaffe eller té,

äta mera och kraftigare än man

behöver, i synnerhet alltför mycket

kött — detta må synas vara

"bagateller", men alla dessa

bagateller tillsammans orsaka mycken

skada. Detta faktum framstår så

mycket mera självklart, om man

betänker att, såsom ovan antytts,

de ifrågavarande organen redan

under sin normala verksamhet äroutsatta för mycket stora påfrestningar. Om av

nyssnämnda anledningar artärerna alltför ofta abnormt

utvidgas, förlora deras väggar allt mer och mer sin

elasticitet. De kunna icke mera sammandraga sig så ofta

och så kraftigt, som de normalt skola göra, och därmed

är åderutvidgningen kronisk.

I detta stadium är sjukdomen redan skönjbar för en

ytlig betraktare. I synnerhet pannans och händernas

ådror framträda skarpt och förete tydliga bukter.

Organismen strävar nu att genom förtjockande av

väggarna och pålagringar på kärlens insida utjämna detta

ådrornas sjukliga tillstånd. Vid stigande blodtryck

utvidgas dessa oelastiska väggar småningom, och kunna

vid mycket högt tryck t. o. m. brista, enär de efter

utvidgningar ej kunna åter sammandraga sig.

Katastrofen — slaganfallet — inträffar oftast på grund av

bristning av något bland de fina blodkärlen i hjärnan.

Blodkärlet brister, och blodet strömmar ut i hjärnan, vilken

därvid i större eller mindre utsträckning

sammantryckes eller förstöres.

En annan form av förhistorien till "hjärnslag" ter

sig på följande sätt: Ett parti av avlagringen å

kärlväggens insida lossnar, föres med i blodomloppet och

fastnar i något fint hjärnblodkärl. Härigenom tilltäppes

detta, och angränsande delar av hjärnan, vilka sålunda

bliva utan näring, inställa sin verksamhet. Men vi veta,

att varje rörelse av våra lemmar: händer, fötter, ögon

o. s. v. genom nerverna dirigeras från hjärnan. Om

en del av hjärnan skadas och mister sin

verksamhetsförmåga, så bliva givetvis de av denna hjärndel

beroende organen urståndsatta att arbeta, och förlamning

inträder.

En annan företeelse är "hjärtslaget", varvid även

plötsliga katastrofala yttringar kunna inställa sig, oftamed dödlig utgång Detta förorsakas ofta av

åderförkalkning eller en fastnad propp i hjärtats egna kärl.

Då ett sådant tillstoppas, förlamas ögonblickligen den

av detsamma närda delen av hjärtmuskeln, och hjärtat

stannar.

Åderförkalkningen är en vida vanligare sjukdom än

mången förmodar. Enligt vetenskapliga auktoriteter

äro inemot 25 % av alla dödsfall förorsakade av denna

sjukdom.

De första tecknen till sjukdomens uppträdande äro:

lätt påkommande psykisk trötthet, påfallande

minnessvaghet, ofta uppträdande huvudvärk samt

svindelanfall. Till dessa symptom sälla sig stundom smärtor i

hjärttrakten. Symptomen kunna i övrigt variera

betydligt, beroende på i vilken kroppsdel

åderförkalkningen förekommer. Har sjukdomen redan blivit

tydligt märkbar, är tillkallandet av läkare en oavvislig

plikt.

En urinundersökning kan ofta giva intressanta

upplysningar.

Vid sammansättningen av Heumanns förbättrade

Aderin har i främsta rummet hänsyn tagits till

sjukdomens huvudorsaker samt dess viktigaste yttringar.

Preparatet utgöres av en sammansättning av gamla,

bekanta och beprövade, helande örter, vilka utöva en

gynnsam inverkan på patientens allmänna befinnande

och, som sagt, till stor del redan sedan gammalt äro

kända och välkända.

Aderintabletterna utöva även i sådant hänseende en

gynnsam verkan, att de reducera blodets viscositet

(friktion mot kärlens väggar) och göra det "halare" och

mera lättflytande. Det. är uppenbart, att härigenom

åstadkommes en avlastning av arbete för både ådrorna

och blodkärlen, genom vilka blodet pumpas, och självaProsten Heumann

Deklaration Natru sulfas 2 75 gr Natru bicarbon 1 S .gr Kaln sulfas 2 5 gr Pol

menth pip 1 6 gr Rhiz calami 1 6 gr Aloe 1 6 gr Natru phosphas 1 gr Im ntri

clorid 30 6 gr Cort frangul 1 6 gr Herb millefol 1 6 gr Rad gentian 1 b gr

Ferros jodid saceh 2Vfc % 16 6 gr Paraffin liquid 0 18 gr M f tabl No 104

Pris pr förpackning Kr. 3 3 0

(Innehåll 104 tabletter )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning

Bemärk Att observera sid 287

A. - B. L. H E U M A N N & C O.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning- 5 tabletter intagas varje

dag, varav 1 efter frukosten, 2 efter mid

dagen och 2 efter aftonmåltiden For att

underlätta nedsväljandet av tabletterna

kan man skara dem i 4 delar, vilka dar

pfter nedskoljas med någon lämplig drvckpumpen, hjärtat, ty det är naturligtvis lättare att

genom blodkärlens trånga kanaler framdriva en halare

vätska än en som är mera kärv. Med det lättare

arbetet skonas också kärlväggarna, och samtidigt minskas

blodtrycket. Och just blodtryckets abnorma stegring

vid åderförkalkning är en av de väsentliga orsakerna

till slaganfall. När kärlväggarna, såsom ju vid

åderförkalkning så gott som undantagslöst är fallet, äro

överansträngda och svaga, förefinnes alltid risken för

sprängning av ett kärl (slaganfall), och denna risk

Ökas, ju starkare blodtrycket är.

En slang, som blivit spröd, spränges lättare, när en

vätska med starkt tryck pumpas igenom den, än om

vätsketrycket är mindre.

Att en människa åldras, beror till väsentlig del pä

ovan beskrivna kärlförändringar.

Var och en, som överskridit 40-talet, bör åtminstone

en gång om året genomgå en preventivkur med Aderin

för att förebygga för tidigt åldrande. Om också icke

alla de vådor, som förefinnas vid en redan

förhanden-varande åderförkalkning, kunna undgås genom bruk

av Aderin, liksom ej heller medelst något annat

existerande läkemedel, så föreligger dock, enligt vad

erfarenheten givit vid handen, en möjlighet till hjälp genom

förebyggande av sjukdomen.

Råd för arteriosklerotici.1

Mycket alkohol, mycket kött, liksom överhuvudtaget

allt för rikligt ätande och drickande, mycken

tobaksrökning, omåttligt njutande av kaffe och té ävensom

alltför starka andliga och kroppsliga ansträngningar

äro alltid ägnade att skada. Kroppsövningar inom

1 Arteriosklerotici = de som lida av åderförkalkning.måttliga gränser, promenader, någon gymnastik,

djupandningsövningar o. d. äro att anbefalla.

Stor vikt bör läggas vid att avföringen hålles normal,

ty häftiga krystningar vid avföringen äro skadliga för

den sjuke, enär de framkalla blodkongestioner åt

huvudet; de kunna t. o. m. förorsaka slaganfall.

Var och en som lider av förstoppning, även om den

yttrar sig i jämförelsevis obetydlig grad, bör alltså

vidtaga åtgärder för undanröjande av detta obehag. Ett

förträffligt medel äro Prosten Heumanns Balsamiska

Piller (se vidare sid. 73).

Vid slaganfall är följande att beakta.

Ett slaganfall särskiljes från ett svimningsanfall av

annan art redan därigenom, att vid slaganfall huvud

och ansikte till en början vanligen icke bliva bleka

utan antaga en högröd, ofta nästan blå färg. — Läkare

bör ofördröjligen tillkallas. Innan han anländer, kan

man lämpligen företaga nedan antydda mått och steg:

Huvud och kropp placeras högt och alla åtsittande

kläder lossas. Eventuell lösgom avlägsnas. Genom isblåsa

på hjässan och senapsomslag om vaderna söker man

avleda blodet från huvudet. Klokt är oGkså att genom

ett lavemang sörja för riklig uttömning av tarmen.

Längre fram kunna måttligt (34—36° C.) varma bad

vara värdefulla. Inga heta helbad, inga kalla duschar!

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Åderförkalkning.

Vänersborg den 22 november 1932.

Redan efter intagandet av en sats har jag sedan ej knappast

haft känning av åderförkalkningens hemska verkningar.

G. N.131

Malmö den 27 november 1932.

Jag känner mig kraftigare och arbetet går undan som vid

25-års ålder. Ett hjärtligt tack för Aderin och för boken. J. O.

Grythyttehed den 5 december 1932.

Tack för senaste sändningen av Aderinet jag fick från Eder.

Jag hade tidigare en lindrig hjärnblödning, men blev mycket

bättre av den förra asken... K. F.

Tengene den 11 december 1932.

Undertecknad vill härmed tacka för Aderinet, vilket är den

bästa medicin jag använt mot åderförkalkning. M. A.

Sär na den 11 december 1932.

Jag har förut en gång använt denna medicin och den gjorde

bra verkan. Min ålder är 80 år. K. S.

Skönsberg den 26 december 1932.

Undertecknad har stor nytta av Eder medicin och alla som

jag talat med, som begagnat sig av den säger detsamma, och

mest vill jag rekommendera Aderin för åderförkalknina, den

har hjälpt mig mycket. Jag trodde länge jag aldrig skulle få

någon hjälp för den sjukdomen, men den kom från Heumann

& Co. Jag kan icke mer än giva Eder ett hjärtligt tack! O. P.

Kramfors den 16 januari 1933.

Jag har nu använt Aderin en längre tid och känner mig

betydligt bättre. Jag rekommenderar Eder medicin på det allra

hjärtligaste! A. B.

Strömsbro den 25 januari 1933.

Utmärkt är även Aderin som all annan Prosten Heumanns

medicin. Jag hade många symptomer, värst var svindeln, som

till sist kom varannan dag, då jag måste intaga sängen. Kunde

ej gå utan att ledas av någon, nu arbetar jag, har aldrig

någon svindel om jag blott har Aderin. Tack! J. H.Meselefors den 11 mars 1933.

Härmed sändes ett tack för den föregående medicinen,

Aderin är det bästa jag prövat för åderförkalkning,

rekommenderas till alla. S. F.

Kristianstad den 12 mars 1933.

Eder Aderin är utmärkt, det märker man genast. Har använt

3 burkar förut, bästa betyg för resultatet. K. K.

Biby den 2 april 1933.

Får härmed meddela, att Edra Aderin-tabletter mot

åderförkalkning gjort mig gott, hade förut både svindel och yrsel men

det är borta nu. J. K.

Edsvalla den 6 april 1933.

Vill med största nöje omtala att Edert Aderin mot

åderförkalkning har gjort mig fullt återställd, varför jag

rekommenderar det till alla som lida av åkomman. K. E.

Munkedal den 22 april 1933.

Edra tabletter mot åderförkalkning är den bästa medicin jag

haftt V. A.

Gubbhöjden den 21 maj 1933.

Får tacka så mycket för den medicin som jag fick för

åderförkalkning för den gjorde mig frisk. C. L.

Älvsjö den 5 juli 1933.

Härmed får jag meddela, att Eder medicin är mycket bra.

rekommenderar den till alla, som lida av samma sjukdom som

jag. A. K.

Fegen den 10 juli 1933.

Ett varmt tack för Aderin-tabletterna, som jag fått mig

tillsända. Min 83-åriga fader, som legat en hel vinter och lidit av

svåra yrselanfall är nu i arbete litet dagligen. S. J.LÄS följande allmänt hållna intyg:

Anneröd den 7 april 1933.

Jr tacksam och fullt belåten med Edra mediciner, de äro

värda den bästa rekommendation. M. L

Strömsbro den 9 april 1933.

Jag kan ej i ord uttrycka min tacksamhet för medicinens

utmärkta egenskaper. J. H.

Norrköping den 10 april.1933.

Jag har stort förtroende ty vi ha använt flera sorter av

Prosten Heumanns piller och salva, allt med ett gott resultat

H. A.

Göteborg den 11 april 1933.

Jag är fullkomligt nöjd med Eder medicin och

rekommenderar den till allai som äro i behov av den. A. J.

Tidaholm den U april 1933.

Gott resultat med Edra läkemedet, de verka utmärkt.

J. R.

Hyssna den 27 april 1933.

Edra mediciner äro de bästa jag har använt, klädan gick

bort med detsamma. C. F.

Med anledning av de resultat som vunnits med prosten

Heumanns lakemedel, föreligga tills dato c:a

250.000 tacksamheUskrivélser.Hämorrhoider.

Hamorrhoiderna äro utvidgningar av karlslingan i

den krans av vener (blodådror) som omgiver anus.

Utvidgningarna uppkomma därigenom att antingen

ökat tryck i eller hopklämning av kransens

avloppsvener uppe i bäckenet försvårar dess tömning.

Fig. 41.

Bild. I Normalt tillstånd. Bild II Förhårdnad avföring trycker på blodådern

och forsvårar blodcirkulationen Detta medför en uttänjning av och svaghet i

åderväggarna och på så sått bildas små blodfyllda säckar, s k hämorrhoider

Många ådraga sig detta lidande genom yrke och

levnadsvanor, för mycket stillasittande, for riklig och for

kraftig föda, omåttlig förtäring av alkohol. Kronisk

förstoppning är dock, frånsett havandeskap, den

vanligaste orsaken till denna sjukdom.

Hämorrhoider yttra sig till en början genom klåda

i ändtarmens mynning och smärtor vid avföringen.

De kunna bildas utanför eller innanför (över) slut-muskeln, varvid de i senare fallet på grund av

krystningarna pressas ned utanför densamma, åtstrypas och

bliva ända till plommonstora, hårda och smärtsamma.

(Förloppet vid inklämda hämorrhoider är alldeles

detsamma som vid inklämning av bråck.) Avföringen är

vid hämorrhoider vanligen ytterst plågsam. Om de

brista, uppstår blödning, varvid den sjuke vanligen

erfar tillfällig lindring.

Sjukdomens yttringar i dess första stadium äro

härmed flyktigt karakteriserade. Om patienten redan vid

denna tidpunkt anlitar Heumann-medlen

(Hämorrhoidsalvan och Hämorrhoidal-stolpillerna), så kan han vara

förvissad om snar bättring.

Om hämorrhoiderna gång på gång åter uppträda,

antaga de därmed förenade besvären ofta en ganska svår

form. Ofta är det för den sjuke omöjligt att sitta.

Blödningarna bli ymnigare. Allmän blodbrist kan

uppkomma och lokala inflammationer uppstå, stundom

åtföljda av svårläkta sår och abscesser, vilka någon gång

urarta till ändtarmsfistel, en med rätta fruktad, med

stora obehag förenad sjukdom.

Prosten Heumanns Hämorrhoidmedel utgöras dels

av stolpiller, dels av salva. Bästa och snabbaste verkan

ernås genom att samtidigt använda bägge preparaten.

De verka smärtstillande, den brännande känslan och

klådan försvinna, sårnaderna läkas, svulsterna minskas

hastigt och den sjuke erfar snart en välgörande lättnad.

Naturligtvis har den med erforderliga instrument

(ändtarmsspegel) utrustade läkaren största möjlighet

att fastställa sjukdomens art. I vissa fall är det f. ö.

nödvändigt att tillgripa operation. Är den sjuke över

40 år gammal tillråda vi på det allvarligaste, att läkare

rådfrågas, enär kräfta (blödningar) kan föreligga, var-Nr 35

Prosten Heumann

Nr 36

Hämorrhoidalsalva

Hämorrhoidal-stolpiller

Deklaration 3 S Bismuth subgall 0,9 gr, Anaesthesin 0,6 gr , Perupen 1,5 gr , Pix me

thylen 0,6 gr , Vasehn flav ain 21 gr , Zmci oxid 0 9 gr, Ammonn ichthyolsulfon 1,5

gr, Extr hamamel spiss 3 gr M f ung

Deklaration 36 Bismuth oxijodogall 1,2 gr, Bismuth reaorcin 0,2 gr Extr ratanh 0,5

gr , Natr îchthyolsulf 1,2 gr, Anaesthesin 0,5 gr , Put methylen 0,5 gr , 01 cacao 12,5

gr Paraffin solid 2,1 gr Ceresm 5 3 gr M f supp No 12

N:r 35» Hämorrojdal-salva.

Pris pr förpackning Kr. 1:25

(Innehåll 30 gr )

K:r 36. HämorrojdaLstolplller.

Pris pr förpackning Kr. 2:15.

(Innehåll 12 stolpiller )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning a) Salva: Om hamorroiderna befinna sig utanför undtarmen, bestrykas de val

tvättade sjuka ställena morgon och afton med salvan b) Stolpiller Sedan pappersbobet av

lossnats införes ett pillt djupt in i ändtarmen, lämpligt ar att härvid böja knäna Att börja

med tages ett piller morgon och kväll Sedan

plågorna börjat avtaga, tages endast ett piller öm

dagen (på kvällen), och småningom minskar n

dosen till ett piller Varannan dag, därefter /

var tredje dag, till dess sjukdomen ur havd Pil

lerna skola anbringas efter utförd stolgäng, så d

att de verksamma ämnena få kvarstanna i 1

men så långe som möjligt. Är avföringen hård,"

tages Prosten Heumanns Balsamiska piller nr II,

varigenom ernås lagom lös avföring

vid ögonblicklig operation eller

radium-röntgenbehandling är nödvändig.

Även om den sjuke länge dragits med det onda, eller

om han redan förgäves prövat det ena eller andra

medlet, så är detta ingalunda något skäl till att ge upp

hoppet om bättring. Heumann-medlen kunna med

fullaste förtroende användas. De ha givit de allra

gynnsammaste resultat, t. o. m. där sjukdomen varit

mycket gammal och höggradigt plågsam.

Hämorrhoidal-Stolpiller. Två gånger dagligen,

morgon och kväll, införes ett stolpiller i ändtarmen. Allt

eftersom plågorna giva sig, minskas dosen till ett

piller om dagen (om kvällen), varannan dag, var tredje

dag o. s. v. tills sjukdomen fullständigt hävts.

Stolpillret bör helst anbringas omedelbart efter stolgång,

så att dess beståndsdelar under så lång tid som

möjligt få utöva sin verkan på den tömda tarmen.

Hämorrhoidal-Salva. Om hämorrhoiderna befinna sig

utanför ändtarmen, bestrykas de sjuka ställena

morgon och afton med salvan. Även i detta fall tillrådes

att använda Hämorrhoid-Stolpillerna för att påskynda

förbättringen och hindra det onda att sprida sig.

Den hämorrhoid-sjuke erfar snart nog med plågsam

tydlighet, att hård avföring bereder honom stora

smärtor och förvärrar det onda. Det behöver därför

knappast särskilt betonas, att patienten först och främst

måste sörja för god avföring och, om så erfordras,

använda tjänliga medel härför. Synnerligen lämpliga

för detta ändamål äro Prosten Heumanns Balsamiska

piller, styrkegrad II (se sid. 72), vilka underlätta

matsmältningen och reglera stolgången.Pris pr förpackning:

N:r 12. Styrkegrad I. Kr, 2:25

N:r 13. Styrkegrad II. Kr. 3:35

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Råd för hämorrhoid-sjuka.

Stolgångsöppningen måste genom ofta upprepade

tvättningar hållas ytterst väl ren. För dess rengörande

efter stolgången får ej användas tidningspapper, utan

endast otryckt papper, helst sanitetspapper, eller ock

vadd. Avföringen kan underlättas genom insmörjning

med vaselin, varigenom anusöppningens väggar bliva

smidigare och bristningar kunna undvikas.

Inklämda (framfallna) hämorrhoidknölar rengöras

noggrant med kokt vatten, insmörjas med vaselin och

tryckas därefter försiktigt tillbaka.

Det kan icke för ofta upprepas, att det är

oundgängligen nödvändigt att med alla tjänliga

medel sörja för daglig, något lös

avföring, och dessutom regelbunden motion. Äro

smärtorna alltför starka för att tillåta kroppsrörelse i

fria luften, kunna tallbarrsbad (se sid. 226) göra god

nytta.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Hämorrhoider.

Onslunda den 6 januari 1932.

Eder salva mot hämorrhoider är det bästa medel som jag

prövat, varför jag vill rekommendera till alla att pröva det.

A. R.

Forsbacka den 15 januari 1932.

Hämorrhoidal-stolpillerna lindrar smärtorna och botar det

onda. Resultatet bättre och bättre. J. E. L.

Rällså den 25 januari 1932.

Får härmed meddela, att Hämorrhoidal-salvan samt

stolpillerna, som jag erhöll voro utomordentligt bra verkande efter

endast någon tids användning. G. L. E.

Rådom den 8 februari 1932.

Ar 1926—1927 blev jag botad av Eder medicin för svåra

hämorrhoider, som jag lidit av en c:a 6—7 års tid. J. L. N.

Strömsbruk den 4 mars 1932.

Som jag för en tid sedan eftersände en burk

Hämorrhoidal-salva, får jag rekommendera den till det bästa, jag är nu fullt

frisk av en enda burk. E. P.

Dalsjöfors den 15 mars 1932.

Jag är tacksam för salvan jag bekom, är nu snart bra efter

flera års plågor och vill jag rekommendera medlet till dem

som lida av samma åkomma. C. E. H.

Lycksele den 6 juni 1932.

Jag får av hjärtat tacka Eder för den utmärkta medicin som

jag har erhållit av Eder för hämorrhoider. Jag har haft denna

sjukdom i 20 år ... A. J.

Asarum den 2 augusti 1932.

Jag tackar för föregående sändning. Jag blir bättre för var

dag. E. A.Hölje den 23 januari 1933.

Jag har lidit av hämorrhoider i 18 år och icke funnit någon

bot, men sedan jag använt en ask av Edra

Hämorrhoidal-stol-piller så blev jag nästan frisk från min sjukdom. Beder Eder

därför vara vänliga sända ännu en ask. A. V.

Höganäs den 10 februari 1933.

Enär jag efter användandet av första asken av Edra stolpiller

blivit bra, vill jag härmed framföra mitt hjärtligaste tack till

Eder, då jag lidit av samma sjukdom i 16 år samt sökt mycket

under tiden utan resultat, vilket jag på heder och samvete kan

intyga. H. N.

Göteborg den 16 februari 1933.

Jag får på det hjärtligaste tacka for

Hämorrhoidal-stolpillerna samt d:o salvan, vilka medel gjorde en snabb verkan.

J. R.

Järnforsen den 27 juni 1933.

Får härmed meddela Eder att jag sedan en lång tid av år

lidit av avföringsbesvär i förening med hämorrhoider. Jag har

nu i ett års tid använt Balsamiska Piller, styrkegrad II, samt

3 askar Stolpiller och får på det varmaste rekommendera denna

medicin till alla som lida av denna sjukdom. Jag är nästan

fullt återställd. G. B.

Skelderviken den 14 juli 1933.

Tack vare Edra Stolpiller har jag gått fri från en operation

vilket annars hade varit oundvikligt. Jag har nu använt 2

burkar och är nu snart fri från sjukdomen, jag tackar Eder

och rekommendera Eder för alla. M. K.

Röstånga den 26 juli 1933.

Jag vill härmed meddela, att det bästa medel jag försökt

för hämorrhoider är Prosten Heumanns

Hämorrhoidal-stol-piller. E. R. P.

Duvhult den 20 september 1933.

Jag får tacka Eder så mycket för salvan och pillerna, som

Ni sände mig, för de ha gjort en underbar verkan... O.L.Åderbråck.

Fig. 42.

Vener på benets yta.

Orsaken till detta onda är att

söka i lokala

cirkulationsrubbningar, varvid stundom även ärftliga

anlag kunna spela in.

Personer, som på grund av sin

sysselsättning måste stå mycket,

bliva lätt utsatta för åderbråck, och

likaså mycket feta personer samt

havande kvinnor, hos vilka

livmoderns tryck försvårar blodets

återflöde från undre extremiteterna. Hos

sålunda disponerade personer ökas

blodtrycket i benens, i synnerhet

underbenens blodådror (vener), dessa

svalla allt mera tills de slutligen

bilda verkliga ansvällningar, skarpt

framträdande mot huden, och

krampartade smärtor inställa sig.

Det är en mycket vanlig

föreställning att så gott som intet kan

företagas mot åderbråck, i synnerhet

när det är att hänföra till ärftlig

belastning. Detta är emellertid

felaktigt. Man kan i regel genom

lämplig behandling mildra eller hejda

åderbråcket. I vissa fall kan

operativ behandling för avlägsnande av

åderbråcket vara att tillråda.

Avgörandet i detta fall kan givetvis

träffas endast av läkaren. Underbenen

böra under dagen stundtals medelst

kan operativ behandling för avlägsnande av

åderbråcket vara att tillråda. Avgörandet i detta fall kan

givetvis träffas endast av läkaren. Underbenen böra under

dagen stundtals medelst lämpligt stöd hållas i vågrätt

läge, och om natten böra fötterna placeras högre än

Åderbråckstrumpor

Fig. 43.

kroppen, vilket kan åstadkommas t. ex. genom klossar

under sängbenen vid fotändan av sängen.

Ett av de bästa medlen är emellertid att bära

elastiska strumpor, vilka ofta rent av överraskande hastigt

åstadkomma bättring. Med sådana går den sjuke utan

möda, och de eljest vanliga obehagen, såsom trötthet i

benen, smärtor, spänningar, kramp etc. förhindras.

Bland elastiska strumpor är en av de bästa somexistera den s. k. Stephanstrumpan, så kallad efter sin

upphovsman, en framstående tysk läkare vid namn

Stephan. Stephanstrumpan är en lätt snörstrumpa,

tillverkad av ett poröst materia] och på insidan försedd

med talrika upphöjningar eller vulster, vilka löpa i

strumpans längdriktning.

Härigenom åstadkommes i de sjuka ådrorna

stödjepunkter, hindra blodets återflöde i dessa, men låta det

strömma obehindrat i de friska ådrorna.

Vi göra läsaren uppmärksam på den å följande sida

förekommande artikeln om åderbråckstrumpa av

glansgarn.

Dr. Stephans

Åderbråck-bandage.

Vid beställning av Dr. Stepnans åderbråckbandager ifyller

man tydligt den i denna bok bilagda bestallningssedeln med

måttuppgifter. Skulle denna beställningssedel saknas,

erhålles den kostnadsfritt på begäran från

A. - B. L. HEUMANN & Co.

Munkbron 11 - Stockholm 2.

Priserna för Dr. Stephans åderbråckbandager aro följande:

Pris pr styck:

Modell 1234 5 6789 10

13.80 21.75 18.76 27.25 13.80 34.- 38 - 27.*o 29.80 25.60

Likvid torde alltid insändas i förskott.

Leveranstid c:a 14 dagar.Bensår.

Om ett åderbråck (se sid. 141) vanskötes, uppstå ofta

djupa och svårläkta sårnader å underbenen. Ådrornas

väggar kunna stundom slutligen brista, varvid någon

gång svåra blödningar uppstå.

Att börja med visar sig ett helt litet sår, vilket

emellertid är särdeles envist och icke vill läkas. Småningom

svullna sårets kanter och i dess mitt framträder var.

Såret blir allt större, och ofta utvidgar det sig så att

det kan täcka en tredjedel av underbenet (se fig. 44

och 45). Stundom bildas flera sår, ofta å båda

underbenen samtidigt.

Denna sjukdom ar icke omedelbart livsfarlig, men

kan förorsaka den sjuke svåra obehag. Nattetid inställa

sig stickande och brännande smärtor, vilka förhindra

sömnen, och om dagen hindras den sjuke i hög grad i

sitt arbete. De i såret bildade, giftiga ämnena inkomma

i blodomloppet; småningom minskas matlusten och

allmänbefinnandet försämras. Om ett sådant tillstånd får

fortfara utan att något åtgöres, blir det till sist

outhärdligt och en verklig pina för den sjuke.

Det är en allmän villfarelse, att man icke bör

hopläka ett bensår. Man tror med orätt, att sjukdomen i

så fall skall "slå sig inåt". Detta misstag torde bero

därpå, att bensår ej sällan läkts helt ytligt; härvid hava

emellertid de sjuka substanserna spritt sig under såret

och sjukdomen i själva verket förvärrats. En sådan

utgång är vid användandet av Heumann-medlen (Pedi-salva och Balsamiska Piller) ej att befara, enär dessa

läkemedel avlägsna de sjuka substanserna och läka

från sårets botten.

I de flesta fall förbises, att utom den utvärtes be-

Fig. 44. Fig. 45.

handlingen av bensår även måste tillses att

ämnesomsättningen stimuleras. Den i synnerhet hos kvinnor i

detta sammanhang ofta uppträdande förstoppningen, ej

sällan förenad med blodbrist, måste särskilt beaktas.

Åtskilliga medel mot bensår utbjudas, vilka sakna

allt värde, enär de ej äro särskilt lämpade efter denna

sjukdoms egenart. S. k. "universalmedel", som angivas

skola bota allehanda krämpor, duga ej för bensår och

äro f. ö. i allmänhet av ringa eller intet värde. Somliga

salvor kunna till en början något lindra smärtorna,

men förorsaka vid långvarigt bruk endast ökat obehag.Uppfinnaren av Pedi-salvan, prosten Ludvig

Heumann, företog årslånga försök med läkekraftiga, men

oskadliga ämnen, innan han till sist lyckades

konstatera, vilka ämnen som voro de lämpligaste, och genom

vilka det slutligen i otaliga fall visat sig möjligt att

grundligt bota det onda. Pedi-salvan innehåller

beståndsdelar, som uppsuga sårets avsöndringar och

förhindra deras sönderdelande, samt småningom

inskränka avsöndringarna och åstadkomma en torr

såryta. De förstörda vävnaderna avlägsnas, såret renas

och lakes från botten.

Den, som beslutat sig för att mot bensår använda

prosten Heumanns Pedi-salva, kommer icke att ångra

sig. Prosten Heumanns Pedi-salva utövar sin helande

inverkan så gott som från första dagen då den

användes. Smärtorna lindras och den outhärdliga klådän

minskas. Förbättringen börjar, och detta sker icke blott

på ytan utan i hela såret.

Även när det gäller bensår är emellertid ett kirurgiskt

ingrepp stundom erforderligt. Härvid rengöras sårytor

na med största noggrannhet, varefter frisk hud pålägges

(transplanteras) från någon annan kroppsdel. Denna

operation utföres i allmänhet med god framgång. Det

är i varje fall tillrådligt att rådfråga läkare för att få

konstaterat om en behandling med salva över

huvudtaget är tjänlig, i all synnerhet som bensår i ej så

sällsynta fall kunna bero på syfilis, i vilka fall

läkarebehandling är absolut nödvändig.

Då, såsom ovan antytts, bensår ofta uppträda i

förening med trög avföring och i själva verket mer eller

mindre kunna vara en följd däirav, är det naturligtvis

av stor vikt att, samtidigt med användandet av

Pedisalvan såsom utvärtes medel, även intaga Prosten Heu-Nr 51

Prosten Heumann

Nr 53

Pedi-salva

Deklaration I Bismuth subgnll 3 7 gr Pix metin len 1 7 gr Anaesthesin 2 gr "Vase

lin flav am 37 gr Zinoi oxid K 2 gr Talcum 6 2 gr Pemgen 1 2 gr M f ui g

Deklaration II Bismuth subgall 4 7 gr Pix methjlen 1 5 gr Perugen 2 gr A iselin

flav am 3r 3 gr Zinct oxid 7 9 gr Talcum 5 9 gr Anaesthesin 2 7 gr M f ung

N:r 51. Pedi-salva I. N:r 53. Pedi-salva II

Pris pr förpackning Kr. 1 85 Pris pr förpackning Kr 2:10

(Innehull c a 60 gr ) (Innehill c a 60 p )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A -B L HEUMANN & Co , Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning Fore anbi nigandet av salvan badat, eller tvättas såret foi

varje gang med ljumt kamomilHe Sedan såret noggrant

torkats lagges på detsamma ett stycke forbandsgas ellei

linne på vilket anbringats ett 2—3 mm tjockt lagei

av salvan De första 4—5 dagarna anbungas salvan

endast varje afton på såret Sedermeia bor kamomill

badet och salvan fornyas såväl moigon som afton Utfor

lig bruksanvisning finnes pa omslagspapperet

manns Balsamiska Piller, styrkegrad 1 eller 2 (se nedan

och sid. 68). Detta kan icke tillräckligt understrykas.

Även kan man genom ett lämpligt levnadssätt i hög

grad bidraga till att hålla blodet friskt. Se närmare i

den lilla avhandlingen om Prosten Heumanns

Balsamiska Piller (sid. 70). — Skarpa kryddor måste under

kurens förlopp absolut undvikas.

N;r 13. Styrkegrad It Kr. 3:35

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Ännu ett gott råd: Om någon möjlighet därtill finnes,

så låt solen och dess ljus få fritt tillträde till det sjuka

stället! Detta utövar en utomordentligt läkande

inverkan.

Dessutom är det synnerligen lämpligt att, i synnerhet

under behandlingens första period, så mycket som

möjligt skona den sjuka kroppsdelen och att sålunda

alltid, när det låter sig göra, intaga sittande eller

liggande ställning, varvid det angripna benet får vila i

horisontellt läge. I själva verket går härigenom ingen

tid till spillo, ty den tid, som måhända förefaller

bortkastad på grund av stillasittandet, ersattes fullt ut

därigenom, att bättringen går raskare och blir

»grundligare.Bruksanvisning för Pedi-salvan.

Innan salvan pålägges, tvättas såret grundligt i

kamomillté. Det torkas genom en lätt tryckning med ren

bomull men får ej gnidas.

På det fullständigt torra såret anbringas ett stycke

förbandsgas eller linne, vilket först bestrukits med

Vedi-salva till ungefär en å två millimeters tjocklek.

Förbandsgasen eller bomullen måste vara något större

än såret

Härefter pålägges ett lätt förband, varöver anbringas

en åderbråckstrumpa eller en trikåbinda. Det är

absolut nödvändigt att strumpan eller den elastiska bindan

anlägges, enär härigenom blodets lopp regleras och

förbättringen påskyndas. Likväl får man icke lägga

förbandet för hårt, enär i så fall blodomloppet i de friska

ådrorna försvåras. Lämpligt är att anskaffa två

strumpor eller bindor, så att den ena kan tvättas, medan

den andra är i bruk.

Under de första fyra till fem dagarna anbringas

Pedi-salvan blott en gång om dagen, varje afton.

Senare behandlas såret med kamomillbadet och

Pedi-salvan såväl morgon som afton.

Beredning av kamomillbad. Kamomillen utövar sin

mildrande inverkan endast i mycket utspätt skick, i

det att ett starkt kamomillté i stället irriterar såret.

För ett kamomillbad tages sålunda ej mera kamomillté

än man kan hålla med tre fingrar (en "stor nypa);

detta övergjutes med en halv liter kokhett vatten,

kärlet tillslutes med lock och teet får stå och draga 10—15

minuter. Härefter är badet färdigt. Det användes till

en början ljumt, men småningom allt varmare och till

sist så hett som det kan fördragas. Många sjuka känna

i början smärtor vid användandet av kamomillbadet;dessa äro dock övergående. Sedan såret väl blivit så

att säga vant vid salvan, utebliva dessa smärtor. Skulle

de dock, vilket i sällsynta undantagsfall händer,

fortfara, bör behandlingen avbrytas på tre eller fyra dagar.

Det kan inträffa att, ehuru såret botats, själva foten

blivit inflammerad. I så fall givas några omslag med

blyvatten eller aluminium-subacetat-lösning (se sid. 227),

varunder behandlingen med salvan avbrytes.

Efter det sjukdomen botats, är det oundgängligen

nödvändigt att fortfarande begagna elastisk binda. Om

detta icke iakttages, kunna svåra obehag uppstå för

den sjuke, i det såret ånyo kan gå upp, vilket

mänskligt att döma kunnat undvikas genom begagnandet av

lindan.

Lämpligt är att anskaffa två bindor samtidigt, så att

den ena kan tvättas medan man begagnar den andra.

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Bensår.

Odensala den 28 april 1932.

Ett hjärtligt tack for Pedi-salvan. Benet är nu läkt och gör

inget ont fast det förut såg så svårt ut. Jag är verkligen

tacksam! A. N.

Köping den 5 juni 1932.

Pedi-salvan är en salva, som rekommenderar sig själv.

H. N.

Åby den 15 september 1932.

Jag har själv använt dessa läkemedel för bensår och blivit

hjälpt, så jag har rekommenderat dem ... A. R.Tommarp den 4 oktober 1932.

Jag är belåten med Eder salva, den är den bästa jag haft

för bensår. H. N.

Delarg den 18 oktober 1932.

Jag vill nu säga att jag är riktigt nöjd och hjärtligt

tacksam och att jag icke kan med ord säga hur god och nyttig

Eder Pedi-salva har varit för mig. I. T.

öden den 5 december 1932.

Min moder är nu 71 år och har i åratal besvärats av bensår,

vilka dock läktes ibland igen. Men så en gång för ett år sedan,

så fick hon ett så svårt sår. Men på en bekants inrådan

skaffade vi oss Prosten Heumanns Pedi-salva och behandlingen fick

ett glänsande resultat och hon kan gå och röra sig obehindrat

och känner till sin glädje intet mera av det onda och ber på

det hjärtligaste få framföra sitt tack. L. C.

Avesta den 12 december 1932.

Jag kan icke nog prisa Pedusalvan, den är det bästa medel

jag prövat för mitt bensår, som jag nu haft i många år och

vill därför rekommendera den till alla som lida av bensår.

A. B.

Vislanda den 16 februari 1933.

Hjärtligt tack för Eder utmärkta Pedi-salva! Något mer än

10 år har en bekant till mig lidit av ett otäckt bensåv, men

är det nu av en burk så gott som läkt. O. S.

Mölltorp den 6 mars 1933.

Den burk Pedi-salva som vi använt har läkt ett djupt och

stort bensår på en kort tid, varför vi få tacka. J. P.

Lillsjödal den 12 mars 1933.

Har prövat Eder Pedi-salva för bensår och funnit den vara

mycket välgörande. Läker fort och säkert även i svåra fall.

K. A. "M.Mölltorp den 10 maj 1933.

Jag fick en burk Pedi-salva till min dotters ben, hon hade

sökt hjälp förut i Göteborg i två års tid. Såret var i storlek så

att ett kluvet ägg kunde läggas i det och hon hade ingen ro

om nätterna för sveda och värk. Första natten hon hade

rengjort såret och lagt på salvan från Eder fick hon sova gott

hela natten och ingen sveda och värk har hon känt sedan...

J. P.

Husum den 14 maj 1933.

Min nu 80 år gamla far hade bensår i omkring 15 år så

underbenet var nästan svart innan han kom att pröva Heumanns

Pedi-salva tillsammans med Balsamiska Piller n:r 1. Under

kuren kunde ej märkas någon nämnvärd bättring, men sedan

salvan tog slut läktes benet inom kort. Det är 10 år nu sedan

och det är lika läkt och bra ännu, så jag vill på det varmaste

rekommendera medlet till alla som lida av samma åkomma,

som någonting osvikligt underbart. J. S.

Holmsund den 10 augusti 1933.

Härmed får jag sända mitt varmaste tack för den förra

Pedi-salvan som jag bekommit. Jag vill på det bästa

rekommendera denna salva till dem som lida av svåra bensår. G. A. P.

Bettna den 15 augusti 1933.

Har använt Pedi-salvdn och funnit den vara det enda

botemedel som hjälper mot bensår... A. K.

Lugnas den 11 september 1933.

Sänder härmed mitt varmaste tack för Eder Pedi-salva som

fullständigt botat mitt svåra bensår. Jag har under ett års tid

använt många andra mediciner men utan resultat. E. G.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Lingbo den 13 juni 1932.

Var vänlig sänd oss återigen av Edra läkemedel, som äro

till stor välsignelse för de lidande. M. B.Norrtälje den 20 juni 1932.

Man kan icke vara annat än nöjd med Prosten Heumanns

läkemedel. Vi komma alltid att vara nöjda med dem, ty de

äro ovärderliga. A.W.

Rengsjö den 1 juli 1932.

De medel jag förut använt har gjort mycket god verkan och

jag behåller alltså mitt fulla förtroende för Eder medicin.

I. J.

Strömsund den 3 juli 1932.

Edra Heumann-medel äro de bästa i medicinväg, Edra medel

skall jag alltid rekommendera. S. E.

Borås den 7 juli 1932.

Oöverträffat bra Edra mediciner. J. F.

Dals Lerdal den 27 juli 1932.

Mycket nöjd och tacksam för alla de mediciner jag köpt av

Eder många gånger. Beder nu vänligen om det begärda å andra

sidan. E. J.

Säter den 6 augusti 1932.

Har förut använt Prosten Heumanns läkemedel och är

fullkomligt nöjd därmed. De äro underbara. M. E.

Enebo den 6 maj 1933.

Edra mediciner äro de bästa utav alla utannonserade

läkemedel och rekommenderar jag dem med fullt förtroende till

allmänheten. K. E.

Säffle den 10 maj 1933.

Jag har alltid blivit botad av de mediciner jag bekommit

från Eder. D. B.

Karlskoga den 20 maj 1933.

Eder medicin har en speciell förmåga att på ett

utomordentligt gynnsamt sätt till alla delar påverka de svaga och sjuka,

de bästa mediciner jag har prövat. E. A.Kågeröd den 22 maj 1933.

Edra samtliga läkemedel har varit mig till stor nytta, kan

med glädje rekommendera dem till alla som äro i behov därav.

B. A.

Ske den 10 juni 1933.

Jag har rekvirerat medikamenter från Eder och alla äro

synnerligen verksamma, man kan ej få verksammare mediciner...

A. A.

Kjula den 16 juni 1933.

Jag kan med största förtroende rekommendera Edra

mediciner åt alla som äro sjuka. D. S.

Strömsbro den 4 juli 1933.

All Prosten Heumanns medicin är utmärkt! J. H.

Korpilombolo den 10 juli 1933.

Tackar så hjärtligt för all medicin som jag har använt utav

Eder, det är den bästa medicin som jag vet. H. A. J.

Svanensverk den 23 juli 1933.

Jag är storbelåten med Edra utmärkta läkemedel. H. H.

Gölingstorp den 1 augusti 1933.

Jr mycket tacksam för medicinen, den gör underverk.

O. J.

Stockholm den 18 augusti 1933.

Undertecknad har i flera år prövat av Prosten Heumanns

olika läkemedel och har dessa att tacka för liv och hälsa. Även

mina bekanta, som jag ständigt framhåller Edra preparat för

säga detsamma. Särskilt vill jag nämna Nervpiller och

Balsamiska Piller. En ung fru som jag rekommenderat Tolusot och

Bröstte, och som varit på sanatorium ett par gånger om, har

jag flera gånger hört yttra att hon har Prosten Heumanns

läkemedel att tacka för sin återvunna hälsa. Och många

vitsord skulle iaa kunna framhålla. Med tacksamhet. A. L.Njurarna och

urinorganen.

Våra njurar äro tvenne knappt knytnävstora,

bönformiga körtlar, belägna i ländtrakten i höjd med

nedersta revbenet på ryggradens högra och vänstra sida.

De omgivas av ett rikligt fettlager. (Njurarnas läge

framgår av fig. 46 nästa sida, men även av fig. 1 och 4,

sid. 7 och 9.

I en hålighet på njurarnas inre, konkava sida, det

s. k. njurbäckenet, befinna sig 8 till 16 koniskt formade,

av njursubstansen bildade vårtor, vilka

pyramidformigt utbreda sig åt njurens yta. (Se fig. 47.)

Blodet inkommer i njurarna genom njurpulsådern.

Denna delar sig i ett flertal fina grenar, yilka förgrena

sig till en mängd kärlnystan, bestående av mycket fina,

hopslingrade blodkärl. Härigenom åstadkommes en

hastig stegring av blodtrycket, varvid vatten och i

vatten lösta ämnen, i främsta rummet urinsyrade och

fosforsyrade salter, pressas ur blodkärlsslingorna in i

urinkanalerna, vilka utmynna i de nyss omtalade

vårtorna. Härifrån samlas avfallsämnena i njurbäckenet

och föras i form av urin genom urinledarna vidare till

urinblåsan. (Se fig. 46 och 4.)

Att frånskilja vatten och att i övrigt rena blodet är

njurarnas huvudsakliga uppgift. De verka dels som ett

filter, dels som en säkerhetsventil. (Se vidare "Den

diagnostiska betydelsen av urinundersökningar", sid. 194.)

Den arbetsprestation, som kräves av njurarna, ärmycket stor. Allt vårt blod måste passera njurarna för

att filtreras, och därmed också allt vad vi dricka och

även vad vi äta, enär ju all föda överföres till flytande

form och upptages av blodet.

Fig. 46.Fig. 47.

Njure i lodrät

genomskärning

Fig 48

Blodkarls

nystan i

njuren

(mycket stark

förstoring).Blås* och njursjukdomar.

Bland hithörande sjukdomar skola först avhandlas

de, som mest allmänt förekomma, nämligen katarrer

och njursten.

Katarrer — ordet härstammar från ett grekiskt ord,

soni betyder droppa, rinna — kunna uppstå överallt,

där slemhinna finnes. En typisk företeelse är därvid,

att slemhinnan på grund av retning, inflammation,

avsöndrar mera slem än i friskt tillstånd. Var och en

känner väl till den sjukligt ökade slemavsöndringen

vid näskatarr (snuva). I förevarande fall är det

blåskatarr och katarrer i njurbäckenet och oirinledama,

som äro föremål för vår behandling.

Blåskatarr, kan, liksom många andra sjukdomar, vara

antingen akut, d. v. s. plötsligt uppträdande och

vanligen förenad med feber, eller kronisk, d. v. s. varaktigt

kvarblivande eller med vissa mellantider alltjämt

återkommande. I sin akuta form yttrar den sig stundom

genom smärtsam, ihållande urinträngning, en

brännande känsla vid kastandet av urinen; aldrig saknas

däremot avsöndring av slem, vita blodkroppar och

njurceller. Den akuta katarren kan, om den vårdslösas,

övergå i kronisk form. Detta sker i regeln nästan

omärkligt, smygande: de akuta symptomen avtaga i

intensitet och bliva stundom Så obetydliga i

förhållande till de föregående plågsamma smärtorna, att den

sjuke kanske helt och hållet förbiser dem. Men

småningom — ibland plötsligt, t. ex. vid förkylning eller

vid retning av blåsan genom alkohol, kryddor, för kalla

drycker o. s. v. — göra sig smärtorna såväl som övriga

symptom åter kännbara. Oftast är emellertid den

kroniska blåskatarren (liksom f. ö, även den akuta) direkt

förorsakad av sjukliga förändringar i urinapparaten.En vanlig, indirekt orsak hos äldre män är

försvagning: av blåsans muskulatur eller förtjockning och

elasticitetsförlust hos dess väggar, vilken ger sig

tillkänna antingen genom försvårad eller ofullständig

tömning av blåsan eller också genom ofrivillig avgång

av urinen, i synnerhet nattetid.

Katarrer i njurbäckenet och urinledaren härröra

antingen från allmän infektion (detta särskilt hos barn)

eller från sten- och grusbildningar (hos äldre personer).

Fig. 49.

Njurstenar i naturlig storlek. Uringrus.

Vi skola längre fram återkomma härtill. Sjukdomens

yttringar te sig till en början tämligen oskyldiga, men

böra absolut redan på ett tidigt stadium noga beaktas;

om man i rätt tid söker bot, undgår man oftast svåra

lidanden, ty många njurbäckenkatarrer, som icke tidigt

få sin- riktiga behandling, övergå till kronisk form.

Varje människas urin innehåller bl. a. salter och

andra fasta ämnen, i synnerhet karbonat, fosfat samt

urinsyra och dess salter, i löst form, vilka på denna

väg, tack vare de friska njurarnas verksamhet,

avlägsnas ur kroppen. Om på grund av bristfällig funktion

av njurarna urinen undergår sjukliga förändringar,

så avskilja sig dessa lösta ämnen så att säga på samma

sätt som pannsten bildas ur vattnet i en ångpanna.

Människokroppens "pannsten" består av ytterligt små.Fig. 50.

Bild I-

Blåsvåggar-na i genomskärning

starkfc förstorade

A=Urin

B=Blåsans

slemhinna

C=Ådror

Bild II Samma blåsa

vid blåskatarr

Slemhinnan har under

gått en sjuklig for

ändring och utstöter

överskottet av celler

i urinen Ur de

svullna ådrorna vandra

vitablodkroppar(E),

vilka även trånga in

i urinen Av de med

urinen uppblandade

sal terna avsätta sig

kristaller (D)

Genom dessa upp

blandningar verkar

urinen grumlig

Bild IIL Helhetsbild

av en fylld urinblåsaNr 16

Prosten Heumann

Orter, mo\ Blåskafarr

och Njurlidande

Dekla*ahoi Frutt jh seol 4 1 jrr Herb equibet 4 1 gr

Rhiz ojilami 4 1 gr Rad asparag 4 1 gr Rad levistic

4 1 gr Rhiz vaierian 4 1 gr Pol betul 4 1 gr Fol

bucco 4 1 gr fort frangul 4 1 gr Herb grindel 4 1 gr

Rad sarsaparill 41 p Iruct petrosehn 4 1 gr Herh

hern-iar 4 1 gr Fruct foenic 13 75 gr Fruct juniper 27 5

gr Fol uvae ursi 27 5 gr Lign santah rubr 27 j .gr

Kalu acet 0 38 gr Aetherol <=assafr 0 07 gr

M * tabl No 15

Pris pr förpackning: Kr 2:45

Noggrann bruksanvisning på varje forpackninq

Bemärk Att observera sid 287

A.-B. L. HEUMANN &Co.

MUNKBRON 11, STOCKHOLM

Bruksanvisning* En halv tahlett overgjutes

med % liter kokande vatten, omrores och

får stå att draga under en kvart i övertäckt

karl Därefter silas J;eet och tillsattes, om man

sa önskar, något socker Teet drickes kallt i

små klunkar då och da under dagens loppför blotta ögat osynliga, fint pulverformade delar, som

småningom samla sig till klumpar av nästan ett

knappnålshuvuds storlek. Man talar härvid om s. k.

uringrus (se fig. 49). I detta stadium gör sig sjukdomen

först kännbar. Då och då erfar den sjuke trängningar

och smärtor vid kastandet av urinen, vartill längre

fram sällar sig en tryckande och brännande känsla i

urinrörets mynning. I all synnerhet ligger misstanken,

att urinsten föreligger, nära till hands, när besvären i

blåsan och urinrörét tydligt stegras vid kroppsrörelser,

men försvinna under natten. Ofta nog beaktar

patienten ej tillräckligt detta förhållande, utan tror att det

rör sig endast om övergående obehag.

Vi måste emellertid på det allvarligaste tillråda, att

redan på detta stadium hjälp sökes, då det onda eljest

alltjämt blir värre.

När uringrus avgår i större mängder, blir urinen

ofta bemängd med blod, slem, ja stundom t. o. m. var.

Får grusbildningen fortgå, uppstår snart nog blås- och

njursten, d. v. s. stenartade kroppar av intill en ärtas

eller en hasselnöts storlek, ibland ännu större (se fig.

49). Stenarna kunna uppstå i njurarna, men i de allra

flesta fall bildas såväl grus som stenar i njurbäckenet.

Om nu en sten på vägen från njuren (njurbäckenet)

till blåsan fastnar, så blir urinledaren tilltäppt, och

så uppkomma dessa med rätta fruktade anfall av njur

stenskolik. Den sjuke erfar den starkaste

urinträngning i förening med ytterst svåra smärtor, ofta

åtföljda av illamående med uppkastningar, ja. t. o. m.

svimningsanfall, dock endast i sällsynta fall förbundna

med livsfara. Dessa störningar utöva en mycket

skadlig inverkan, och i allmänhet uppstår härav en

njurbäckeninflammation, vilken i sin tur kan få de mest

ödesdigra följder.Nr 17

Prosten Heumann

Tabletter mot Blåskar

och Njurlidande

Deklaration I Aloe 0 6 gr, Theobromm natr salicyl 1,85 gr Extr kava kava 0,6 gr ,

Phenyh sahcvl 1,2 gr Extr frangul 1,2 gr, Bulb scill 1,2 gr, Fruct jump 4,3 gr,

Talcum 0,33 gr M f tabl No 24

Deklaration II Acid sahcyl 1,9 gr, Hexamethylentetramin 13,1 gr, Sacch lact 4 7

gr Bolus alba 3 7 gr Talcum 0,50 gr, Paraffin liquid 0,05 gr Gelatin alb 0 05 gi

M f tabl No 48

Pris pr förpackning Kr. 3:75

( Innehall 24 tabl No 1

( Innehåll 48 tabl No II )

Bemärk Att observera sid 287

A -B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning Man tager dagligen efter frukosten

2 av de vita tabletterna No II, efter middagen 2

av de gula tabletterna No I och efter kvällsmaten

åter 2 av de vita tabletterna No II

For att underlutta nedsväljandet kunna tabletterna

sondeidelas med en kniv och nedskoljas med en

klunk vattenEtt viktigt hjälpmedel för konstaterandet av

blås-och njursjukdomar är en noggrann urinundersökning.

Abnorm lukt, alkalisk reaktion, närvaron av trippel

fosfater eller av ett påfallande stort antal vita

blodkroppar tyder oftast på att sjukdom eller retning hos

blåsan föreligger. Om själva njuren angripits,

förefinnes också i mikroskopet njurepitelier eller

njurcylindrar.

Även för Eder läkare är en noggrann

urinundersökning oumbärlig, enär i vissa fall operativ behandling

erfordras.

Med Prosten Heumanns Örter mot Blåskatarr och

Njurlidande bjudes den sjuke ett medel, som medför

lindring och i många fall leder till bot, så t. ex. vid

blåskatarr, besvär vid urinering och ett flertal andra

urin-, blås-, sten- och njursjukdomar. Detta örtmedel

utgöres av finskurna blad, blommor, stjälkar och rötter

av vissa växter, vilkas läkande inverkan sedan

gammalt är känd och erkänd. Genom intagande av ett

av-kok härpå (ört-té) livas, underlättas och regleras

njurarnas verksamhet, stenarnas och grusets avgång

underlättas och nybildning av sten försvåras och

förebygges. Vid blåskatarr löses det sega slemmet, den svullna

och inflammerade slemhinnan befrias från de vid

densamma häftande avsöndringarna, och

retningssymptomen mildras. Urinen flyter rikligare, humöret blir

bättre, allt efter som smärtorna lindras, och aptiten

återkommer.

Prosten Heumanns Tabletter mot Blåskatarr och

Njurlidande. Särskilt vid smärtsamma blåskatarrer

tillråda vi att, till understödjande av ört-téets

verkningar, intaga Prosten Heumanns Tabletter mot

blåskatarr och njurlidande. Detta gäller i all synnerhet

sådana fall, där sten redan bildats. Dessa tabletter av-söndra vissa kemiskt verksamma ämnen, som göra

urinsalterna mera lättläsliga. Tack vare denna sin

egenskap befordra de stenarnas upplösning, underlätta

de allt mindre stenarnas avgång samt motverka

nybildning av sten. Det är bevisligt, att sådan urin, som

utsatts för påverkan av beståndsdelarna i dessa tabletter,

längre förblir steril och längre motstår sjukliga

förändringar än annan urin; om inflammerade ställen

förefinnas i urinväggarna eller om dessa äro utsatta

för retningar, är detta förhållande naturligtvis av

största betydelse.

Den som lidit av njursten, vet blott alltför väl, att

plågorna och anfallen nära nog undantagslöst

återkomma. Han bör därför icke låta sig nöja, när med

Heumannmedlens hjälp ett anfall lyckligen överståtts.

Om det också ej är nödvändigt att ständigt intaga

dessa medel, så bör dock ingen, som lider av någon

blås- eller njursjukdom, underlåta att tid efter annan

genomgå en Heumannkur. Redan den angenäma käns

lan av att han i så fall sannolikt förskonas från en

upprepning av anfallen och plågorna ger honom riklig

ersättning för den relativt obetydliga utgiften.

Råd för sjuka.

Alla kraftiga ansträngningar, såsom jordbruksarbete,

bergbestigningar, längre marscher, bärande av tunga

bördor o. s. v. böra undvikas. För förkylningar (våta

fötter, långvarigt uppehåll i kall och fuktig luft) bör

man omsorgsfullt akta sig. Varma (men ej kalla!) bad,

sol- och ljusbad äro att anbefalla, enär de liva hudens

utdunstning och därigenom avlasta njurarna en del av

deras arbete

Salt och kryddad mat bör i möjligaste män undvikas,liksom också rökt kött av alla slag. Den lämpligaste

dieten under kuren består av mjölk, ris, potatis, färsk

ost, frukt, grönsaker, sylt, makaroner, potatisbullar,

pannkakor (icke rättika, pepparrot, lök). Lämpliga

drycker äro friskt, men ej iskallt vatten, fruktsafter,

Ramlösavatten och té. Alkohol bör fullständigt

undvikas.

Vid smärtsamma anfall tages ett varmt sittbad eller

anläggas heta degar eller omslag på blås- och

njurtrakten. Varm dryck fortares i riklig mängd (hett vatten

med saft eller svagt té av Prosten Heumanns örter,

kamomill eller fläder).

Om en s. k. akut njurinflammation konstaterats av

läkare, måste man ytterst noggrant undvika allt, som

skulle kunna förorsaka retning av njurarna, i första

hand alltså allt vad kryddor heter, all salt och retande

föda. För att underlätta njurarnas arbete kan man söka

genom varma bad (tallbarrsbad se sid. 226) eller

svettning bidraga till vätskeutskiljande. I sådana fall

föreskriver läkaren ofta en inskränkning av dieten till

enbart mjölk. Värme och stillhet (till sängs) är av största

vikt.

Vid blåskatarr är värmen en huvudsak. En elektrisk

varmkudde eller ett hett krus (butelj) lägges på

underlivet, och samtidigt drickes så mycket hett vatten (saft

och vatten, svagt té) som möjligt. I detta fall drickes

alltså Prosten Heumanns Ört-té hett, något svagare än

vanligt och i största möjliga kvantiteter.

Härigenom och med hjälp av prosten Heumanns

tabletter blir urinen mindre koncentrerad och alltså

mindre retande.

Stundom iakttager man ofrivillig urinavgång,

särskilt under natten (s. k. inkontinens). Patienten bör i

dessa fall dricka om dagen, men ej på aftonen efterkl. 6. Orsaken till åkomman är hos barn ofta s. k.

"adenoida vegetationer", ansvällningar i svalgets tak

bakom näsan. I så fall har barnet svårt att under

sömnen andas genom näsan som normalt, utan sover med

öppen mun, ofta med snarkning och anfall av

nattskräck. Läkarebehandling är nödvändig.

Orsakerna till inkontinensen kunna f. ö. variera. Ofta

äro de att söka i en försvagning eller förlamning av den

s. k. slutmuskeln. I sådana fall kan bot ej erhållas

enbart genom bruk av prosten Heumanns medef, utan

dessa kunna endast i någon mån understödja själva

huvudbehandlingen. Denna åter består antingen i en

med största tålamod och uthållighet genomförd, i

veckor eller månader varande behandling med

elektricitet, eller i att patienten får bära en apparat som gör det

möjligt för honom att under en längre tid ligga torrt.

För detta ändamål kunna vi anbefalla den med flera

patenterade anordningar försedda, av mångfaldiga

läkare prövade

Intyg betr. medlen mot Blåskatarr och Njurlidande se sid. 169.

Urinal=apparaten »Wota».

Denna apparat användes vid ett stort antal

kommunala sjukhus, uppfostrinjgsanstalter och barnhem. Vid

den stora universitetskliniken i staden Miinchen hava

med hjälp av denna apparat under de senaste

månaderna åtskilliga hundra "vätare" befriats frän sin

besvärliga åkomma. En dylik apparat betalar oftast sig

själv på kort tid tack vare den stora inbesparing av

tvätt som den möjliggör. — Här må endast i korthet

nämnas ett par av "Wota"-apparatens huvudsakligaste

fördelar:1. Urinbehållaren sluter fullkomligt tätt till utan att

likväl klämma eller åtsnöra.

2. Tätningen är så tillförlitlig at"t apparaten icke

läcker ens om patienten ligger på den, eller vid orolig

sömn vänder eller kastar sig i sängen.

3. Apparatens ändamål är icke blott att spara tvätt,

den avser därjämte att småningom befria patienten

från hans åkomma. Det är allmänt bekant, huru

fördelaktigt det inverkar på en "vätare", om han under

någon längre tid kan få ligga

torrt. I det stora flertalet fall

lyckas det på detta sätt,

förutsatt att patientens diet är

gynnsam, att bliva kvitt vätandet på

c:a tre månader, varefter

apparaten icke vidare behöver

användas. Det klenhetstillstånd,

som i regel förorsakats av att

patienten långliga tider måst

ligga vått, börjar i allmänhet

gå över redan när man börjar

använda apparaten; detta i sin

tur underlättar i och för sig

förbättringen. "Wota"-apparaten

finnes i olika storlekar för

personer av båda könen (även för barn över 4 år).

Noggrann bruksanvisning medföljer varje apparat.

Medicinska auktoriteter hava uttalat sig

utomordentligt lovordande om "Wota"-apparaten. Särskilt

framhålles apparatens obetydliga tryck och fullständiga

täthet även hos de svåraste "vätare". — Apparaten kan

erhållas genom A.-B. L. Heumann Co., Stockholm 2.

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid sjukdomar i Njurar och Blåsa.

Stockholm den 4 september 1932.

Edert Örtté var det bästa jag använt, det vill jag

rekommendera alla, som lida av blåskatarr. E. S. M.

Glommersträsk den 13 september 1932.

Underteckna är fullständigt återställd från blåskatarr

medelst Prosten Heumanns örtté... I. N.

SÖrbytorp den 20 september 1932.

Jag är fullkomligt nöjd med medicinen, den bästa jag har

fått. Jag har sökt mycket och varit på sjukhus, men detta var

bäst. Jag rekommenderar den till alla sjuka. H. J.

Robertsfors den 19 oktober 1932.

Eder medicin som jag använt har hjälpt mig så jag blivit fri

från äggvita, varför jag är synnerligen tacksam ... E. J.

Örbyhus den 27 oktober 1932.

Återigen ett tack för Eder utmärkta medicin. Känner nu

ingenting av min blåskatarr... S. L.

Surte den 8 december 1932.

Får härmed meddela, att jag är befriad från det obehag jag

hade med att kasta vatten efter användandet av Edra

läkemedel mot blåskatarr och njurlidande. A. G. C.

Broddbo den 4 januari 1933.

Jag får härmed meddela, att jag är fullt återställd från

njursten. Edra tabletter och té äro förträffliga, kunna

rekommenderas till allmänhetens bästa. E. J.

Säter den 24 januari 1933.

Edra medel mot blås- och njurlidande äro osvikliga vid akut

blåskatarr. Har använt dem år 1922 och ej haft något återfall

av blåskatarren. U. L. Linköping den 28 januari 1933.

Jag beder Eder att genom dessa få rader på det

uppriktigaste få framföra mitt tack för den goda hjälp" jag har fått

för mina svåra plågor. Jag har haft njurlidande med svår

njursten, men genom Prosten Heumanns läkemedel har jag

fått hjälp och blivit botad. Jag har förut varit intagen på

lasarett. När en bekant visade mig på Prosten Heumanns

läkarbok, så beslöt jag mig för att pröva dessa örter och

Tabletter och redan efter den första satsen kände jag mig

bättre. Jag har också rekommenderat dem for några bekanta,

som lida av samma onda och enligt deras utsago är det

det enda som har hjälpt dem, varför både jag och samtliga

bekanta få på det varmaste rekommendera dessa ypperliga

läkemedel. B. F.

Södertörns Villastad den 2 februari 1933.

... Och så får jag tala om vad som hände mig för 3 år sedan.

Jag fick nämligen då blåskatarr, mycket svårt, läkaren sade

att jag skulle opereras, men då vände jag mig till Eder och

erhöll då de läkemedel som hjälpte så att jag på 14 dagar var

alldeles bra och är det nu fortfarande, så nog har jag orsak

att tacka för dessa läkemedel och därför skall jag alltid

rekommendera dem. Jag var då 72 år, just den farligaste åldern.

C. F. M.

Mörby den 8 mars 1933.

Jag får varmt tacka för den förra medicinen mot blåskatarr,

det var den bästa jag intagit, är nu fullt återställd. J. J. ö.

Hamneda den 13 mars 1933.

Min fru lider av njurgrus. Då hon efter lasarettsvistelsen

fortfarande ansattes av sjukdomen började hon intaga Edra

örter och piller mot njurlidande och dessa har hjälpt henne

mycket, hon känner sig för närvarande nästan frisk igen.

C. S.

Ånstaberg den 5 april 1933.

Jag provade i fjol Edra tabletter mot blåskatarr och blev

frisk! H. J.Mariestad den 8 april 1933.

Känner personer som använt Eder medicin mot njur- och

blåskatarr och blivit botade från svåra lidanden. Må Gud rikt

välsigna Eder och Eder verksamhet för lidande människor.

Med största tacksamhet. A. F.

Bofors Bruk den 15 april 1933.

Medicinen är den bästa jag haft för min sjukdom! A. L. B.

Husarö den 11 juni 1933.

Jag får på det hjärtligaste tacka för den utmärkta medicin

som blev mig tillsänd. Av endast en sats örter och Tabletter

har min flicka enligt läkarens utlåtande blivit alldeles frisk

från sin inflammation i urinvägarna. Jag får på det varmaste

rekommendera Eder medicin till alla! W. L. Å.

Hälsingborg den 4 augusti 1933.

Jag har förut i år fått mig tillsänt örter och tabletter mot

blåskatarr och framför härmed mitt varma tack för den

verkan nämnda medicin åstadkommit på min urinåkomma, som

jag lidit av i flera år. B. C. A.

Långö den 16 augusti 1933.

Genom en bekant har jag fått kännedom om Eder medicin.

Jag har lidit av njurgrus, urinen har varit blodblandad. Jag

har nu använt en sats enl. recept n:r 16 och 17, örter och

tabletter mot blåskatarr och njurlidande och nu märkes ej något

grus och urinen har blivit klar... C. A. L.

Bureå den 19 augusti 1933.

Sänder härmed ett meddelande till Eder för att uttrycka min

tacksamhet för Edert läkemedel. Har lidit ett år av blåskatarr,

har även vistats på sjukhus tills jag för snart ett år sedan blev

av en god vän underrättad om Edert läkemedel. Jag började då

med Eder medicin och nu är jag fullt återställd och slipper de

gräsliga plågorna som jag fick utstå. Har även tagit en sats

till för att ha det till hands om så skulle behövas. Får nu på

det hjärtligaste tacka Eder för medicinen, som verkligen hjälpte

mig från denna sjukdom som både tog mina krafter samt

humör. Känner mig nu som en ny människa. A. L.Vattensot.

Den vätskemängd, som en fullvuxen människa i

genomsnitt dagligen tillför kroppen, utgör normalt c:a 3

liter. Lika stor mängd avgår genom utdunstning,

transpiration, stolgång och urin. Hjärtat skall sörja för att

hela denna vätskemängd pumpas genom kroppen,

under det njurarna hava till uppgift att filtrera vätskorna,

d. v. s. skilja det för kroppen användbara från de

ämnen kroppen icke kan tillgodogöra sig. Den

ovannämnda normala vätskemängden överskrides

emellertid av icke så fä människor, och detta ej endast vid

enstaka tillfällen utan blott alltför ofta. I de flesta fall

anpassar sig kroppen utan mera påfallande besvär efter

de högre anspråk som sålunda ställas på dem. Ju

större vätskemängd, som tillföres kroppen, desto mera

avgiver den också.

Hos många individer överansträngas emellertid

organen småningom på grund av den alltför starka

påfrestningen, och sjukdomssymptom börja uppträda. Sjuka

njurar frånskilja oftast för litet vatten; följden härav

blir att urinmängden minskas och vätskan kvarstannar

i kroppen. Till en början söker kroppen utjämna denna

minskning i njurverksamheten därigenom att hjärtats

arbete ökas; härvid drives visserligen mera blod genom

njurarna och mera urin avgives, men hjärtat skadas.

Hjärtat förmår utföra det ökade arbetet endast genom

att öka sin muskelmassa, varav sålunda följer "för stort

hjärta". Härigenom förvärras emellertid det

ursprungliga onda, njurarnas svaghet, vilket i sin ordning

återverkar på hjärtat: en "circulus vitiosus" (skadlig

kretsgång) uppstår.I andra fall utgår sjukdomen från försvagad

hjärtverksamhet, vilken förr eller senare återverkar på

njurarna så att blodstockningar uppträda i dessas kärl.

Stundom bliva endast njurarna, ibland endast hjärtat

angripet av sjukdomen.

En särskild företeelse uppträder i alla händelser slut

ligen vid denna sjukdom; det icke frånskilda vattnet

kvarbliver i kroppen, stundom även giftiga (toxiska)

ämnen. Vattnet uttränger i kroppens vävnader; de här

vid uppkommande ansvällningarna benämnas vanligen

vattensot.

Denna visar sig i allmänhet först å underbenen,

stundom i ansiktet, vilket får ett mer eller mindre blekt,

glansigt utseende, varjämte

de undre ögonlocken svullna

till formliga påsar.

De ofta förekommande

ansvällningarna vid

fotknölarna och på fötterna bero på,

att vattnet sjunker nedåt.

De kännas mjuka och

svampiga. Om man trycker på

dem med fingret, kvarbliver

en stund en fördjupning;

detta är ett särskilt känne

tecken på att vattensot är

för handen.

Vattnet kan också samla

sig i kroppens håligheter. Vid bukvattensot uppgår

vätskemängden icke sällan till flera liter.

Utgjutningar i brösthålan orsaka andnöd, vatten i

hjärtsäcken hindrar hjärtverksamheten. Härvid kan

sjukdomen stundom framskrida så långt att vattnet

måste avlägsnas genom operation, om man ej lyckas av-

Fig. 52.

Svullet ben vattensot

For att bättre framhäva skill

nåden ar det andra benet

tecknat normalt.Nr 68

Prosten Heumann

Pulver mofr VaiiensoJ

Deklaration Theobromin natr sahcyl 6,7 gr, Nfitni berz 1,2 gr, Herb adon >emal

1 2 gr, Hexamel hy lentet ranun 2,4 gr, Bulb scill 1,4 gr, Fruct junip 10,1 gr, Aethe

rol sassafras 0,25 gr, Aetherol jump 0,25 gr, Aetherol petroxolin 0,25 gr , Menthol

0,25 gr M f plv D r in caps amyl No 40

P r

förpackning K r. 5: 35

(Innehåll 40 caps amyl )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: 2 kapslar 2 ggr.

dagligen (efter frukost och middag). Skulle

ännu på tredje dagen icke någon riklig

urinavsondrmg infinna sig, tagas 2

kapslar 3 ggr. dagligen (efter frukost,

middag och kväll). Efter varje

intagning drickes K liter vatten. Kapslarna

nedsväljas hela med en klunk vatten.

värja faran genom att i rätt tid bekämpa vattensoten

med lämpliga medel.

Vid sammansättningen av de Heumannska

läkemedlen hava vattensotens alla orsaker omsorgsfullt

beaktats. De Heumann-medel, som anbefallas vid vattensot,

verka reglerande på njurverksamheten och underlätta

å andra sidan för hjärtat en återgång till normal

verksamhet. De Heumannska preparaten bidraga sålunda

till att hjärtat åter fylles och tömmes med normala

tidsmellanrum.

Prosten Heumanns Pulver mot Vattensot har i talrika

fall visat sig vara ett medel med synnerligen god

verkan, oberoende av vad som varit sjukdomens upphov.

Vid intagandet av detta preparat erfar den sjuke redan

efter kort tid en kännbar lättnad, och svullnaderna

minskas.

För dem, som lida av vattensot, är det av stor vikt,

att salt så långt möjligt är utéslutes ur födan samt att

avföringen bibehålles riklig och att stolgången

försiggår utan svårighet. I så fall avgår vatten även genom

ändtarmen. Ett förträffligt medel härför utgör Prosten

Heumanns Balsamiska Piller n:r 2 (se sid. 73).

Vid vattensot, liksom vid alla rubbningar i njurarnas

verksamhet, bör man ej underlåta att låta ingående

undersöka urinen (se sid. 194). Läkaren — vilken alltid

bör tillkallas — erhåller härigenom en viktig hjälp.

Den vattensjuke bör iakttaga samma levnadssätt, som

anbefallts för den, vilken lider av njurlidande (se sid.

165). Avledningen av vattnet kan därjämte befordras

genom svettkurer och massage._

Med anledning av de resultat som vunnits med prosten

Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a

250.000 tacksamhetsskrivelser.Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Vattensot.

Lyse den 4 januari 1933.

Jag finner Prosten Heumanns medel mot vattensot utmärkt

och vill jag rekommendera det till alla som lida av denna

sjukdom. A. 0.

Essvik den 28 mars 1933.

Jag känner mig mycket bättre redan tack vare Prosten

Heumanns preparat. Det är just detta söm jag blivit bättre av. Jag

får härmed giva Eder ett hjärtligt tack. N. A. B.

Getinge den 3 maj 1933.

Jag kan inte nog värdera Edra läkemedel, de göra

underverk. K. L.

m

Sörforsa den 21 augusti 1933.

Jag är tacksamt nöjd med Prosten Heumanns medicin. Har

blivit botad från vattensot m. fl. fel... A. O. H.

Vem är i behov av det vitaminrika

näringspreparatet RÖVAS E ?

Framför allt den, som år överansträngd eller

under tillfrisknande efter en sjukdom. »Rovase»

formar genom sin mängsidiga och utsökta

sammansättning hastigt stimulera och stärka kroppens alla

levnadsfunktioner. Vid nervositet och trötthet

gör en »Rovase»-kur synnerligen stor nytta. Vidare

ar »Rovase» särdeles lämpligt såsom dletntiring

vid lungsjukdomar, magsjukdomar,

Åderförkalkning, timnesomsättningsslukdomar. Men

även den, som år frisk eller tror sig vara frisk/

borde genom en några dagars »Rovase »tillförsel

så ofta som möjligt skaffa sin kropp ny livskraft.

Se sidorna 277—284.

Ämnesomsättningen

och dess sjukdomar.

När ett stycke antracit brinner, förenar sig under

utvecklande av eld antracitens kol med luftens syre: kolet

oxideras, förbrannes, varvid bildas kolsyra, vatten och

slagg. Men viktigast är det värme, som utvecklas.

I människokroppens underbart sinnrika maskineri

finna vi en företeelse, som i mycket liknar antracitens

förbränning och tillgodogörandet av det därvid

utvecklade värmet. Bränslet, antraciten, är den föda vi taga

till oss. Med hjälp av matsmältningsorganen

frånskiljas födans användbara beståndsdelar och bringas i

sådan form, att de kunna upptagas av kroppen och

överföras till blodomloppet. Med blodet föres näringen till

alla kroppens delar och förbrännes i de olika organen

av det inandade syret. Härvid alstras kroppsvärme och

energi, vilken sätter oss i stånd att utöva vår dagliga

verksamhet.

De för vår näring viktigaste ämnena äro kolhydrat

(mjöl, stärkelse, potatis, socker) fett och äggvita (i

mjöl, kött och ägg). Av dessa är det i främsta rummet

kolhydraterna och fettet, som alstra värme, varvid de

förbrännas till kolsyra och vatten. Äggvitan tjänar

huvudsakligen till att uppbygga och underhålla

kroppen, så t. ex. bestå våra muskler huvudsakligen av

äggviteämnen.

Alla liknelsert halta ju mer eller mindre, och när vi

jämföra människokroppen med en maskin, så stämmerdetta ej heller helt och hållet. Maskinen utnyttjar

nämligen sitt bränsle endast för utförandet av en

arbetsprestation, icke alls till sitt eget underhållande och

fullkomnande. Kroppens maskineri däremot använder

en del av den tillförda näringen (bränslet) till att ända

in i minsta detalj nybygga förbrukade delar av

organismen och avlägsna det, som förbrukats, varigenom

kroppen under en viss tidrymd helt och hållet förnyas.

Likväl vilja vi fasthålla vid vårt exempel. I en kamin

eller en ångmaskin bildas slagg. Ett likartat

förhållande återfinnes i kroppen. Födans icke förbrännbara

beståndsdelar avgå genom ändtarmen såsom exkrement

och å andra sidan bildas, såsom redan nämnts, såsom

förbränningsprodukter kolsyra, vatten, urinsyra m. m.

Kolsyran utandas genom lungorna och urinsyran

bortföres genom njurarna med urinen; vattnet avskiljes

genom såväl lungor och hud som genom urin och

avföring. Dessutom uppstå vissa andra avfallsämnen,

gasformiga, flytande och fasta, lösta i vattnet. Dessa avgå

i huvudsak genom urin och avföring.

I det föregående hava vi sett, att sjukliga rubbningar

kunna uppträda i nästan alla organismens funktioner,

liksom att en del därav kunna fastställas genom

urinundersökningar (se sid. 195). Detta är även fallet

beträffande ämnesomsättningens sjukdomar.

Dessa rubbningar uppträda dels vid näringsämnenas

upptagande (t. ex. vid sockersjuka), dels vid

avfallsprodukternas utskiljande (t. ex. vid gikt och

reumatism).

Sockersjuka (Diabetes).

Det väsentliga vid denna sjukdom är, att kolhydraten

(stärkelse, mjöl, socker) icke bearbetas tillräckligt föravgivande av de slutliga avfallsprodukterna urinsyra

och vatten, eller med andra ord icke fullständigt

utnyttjas för kroppens näring, utan få avgå med urinen i

form av icke förarbetat socker. Allt efter mängden av

det med urinen avgående sockret kan sjukdomens grad

bedömas. Urinen kan innehålla från 0,05 % till 10, ja

t. o. m. 12 % socker, och den dagliga urinmängden kan

stiga från 1 liter till 3, 5, ända till 20 liter; vikten av

det avgående sockret kan belöpa sig till 10—50—100—300

upp till 1,000 gram. Starkt sockerhaltig urin

efterlämnar fläckar på kläderna. Mången upptäcker först

genom förekomsten av dylika fläckar, att någonting icke

är som det bör —1 att han är sockersjuk.

För den sockersjuke är — det ligger i sakens natur

— av stort intresse att genom konstaterande av det

avgående sockrets vikt tid efter annan förskaffa sig

visshet om, huruvida hans tillstånd undergått

förbättring eller försämring. Detta sker genom av kompetent

person utförd urinundersökning.

Den som konstaterats lida av sockersjuka, skall

därför ej tro att det är nödvändigt att därefter ideligen

låta på nytt undersöka urinen. Ännu mindre bör han

själv befatta sig med dylika undersökningar. Sådant

är enbart av ondo, ty om man ständigt låter tankarna

kretsa kring sjukdomen och oupphörligt oroar sig över

den konstaterade sockerhalten känner man sig lätt, till

bekymmer för sig själv och måhända obehag för andra,

mycket sjukare än man i själva verket är. En

undersökning exempelvis var tredje vecka är fullt

tillräckligt för att man skall kunna följa sjukdomens

förlopp.

I och för en urinundersökning bör följande iakttagas:

1) All urin, som kastas under ett helt dygn (24

timmar) tillvaratages.2) Den sammanlagda urinmängden mätes.

3) En del av denna urin lämnas för undersökning.

Sockersjukans symptom äro mycket varierande. De

äro att hänföra dels till sjukdomens orsaker (nervösa

lidanden eller sjukdom i ett eller annat organ), dels

till graden av själva sjukdomen.

Sockersjukan kan yttra sig i allmän kroppslig

svaghet, onaturlig törst, klåda i huden, karbunklar,

matsmältningsrubbningar, diarré, förstoppning,

uppkastningar, hjärtsvaghet, tuberkulos, friska tänder falla ut,

brand uppträder i en tå eller fot. Den sockersjuke

faller med sin försvagade organism betydligt lättare än

en frisk människa offer för sjukdomar, som eljest utan

svårighet kunnat övervinnas.

Sockersjukan har ända tills för ett par år sedan

ansetts, så gott som obotlig. Numera äga vi i insulinet ett

medel mot sjukdomen, som visat sig vara av

utomordentlig gynnsam verkan i de fall, då det kan komma

till användning. Härom kan endast erfaren läkare

avgöra.

Varje sockersjuk person måste f. ö. underkasta sig en

sträng, varaktig, av läkare ledd, medikamental och

dietisk behandling.

Råd för njur- och blåssjuka.

Den sockersjuke bör skaffa sig riklig rörelse i frisk

luft och sörja för lämplig vård av sin kropp.

Så vitt möjligt böra själsliga ansträngningar

undvikas.

För att hålla avföringen normal böra Prosten

Heumanns Balsamiska Piller (se sid. 70) regelbundet

användas;*.Gikt och reumatism.

En av de vid digestionen ("matsmältningen")

uppstående avfallsprodukterna är urinsyran. Denna medföljer

till en början blodet och frånskiljes senare, om kroppen

är frisk, genom njurarna; såsom redan namnet

antyder, förefinnes den i stora kvantiteter i urinen.

Urinsyran är svårlös

lig i vatten, i

synnerhet om dess temperatur

är lägre än kroppens.

Om blodets

urinsyrehalt är abnormt stor,

så avsätter sig urinsy

ran i fina, smala

kristaller, vilket sker i

synnerhet på sådana

ställen som äro särskilt

utsatta för avkylning,

såsom t. ex. öronmusslan, fingerlederna, stortårna,

knälederna eller sådana delar av kroppen som på grund av

väderleksförhållanden m. m. blivit avkylda: ryggen vid

starkt regnväder, höfterna vid liggande på kall och våt

mark o. s. v. Genom de nålformiga urinsyrekristallerna

uppstå härvid de smärtor, vilka i dagligt tal

benämnas giktsmärtor.

En eller ett par dagar före ett giktanfall erfar den

sjuke vissa känslor av obehag, hans humör blir dåligt,

matsmältningen oregelbunden. Dessa förebud kunna

visserligen stundom utebliva, men plötsligt, i allmänhet

omkring midnatt, inställa sig häftiga smärtor i en

stortå. Dennas leder bliva styva, huden blir spänd och röd

och ytterst känslig vid varje beröring. Även det

lättaste tryck, såsom t. ex. av ett lakan eller dylikt, plå-

»Giktknolat»

Fig. 53.gar den sjuke. Ofta stegras plågorna i rent av olidlig

grad och den sjuke får en känsla som om sjudande beck

hälldes i hans tå. Anfallen kunna avbrytas av kortare

eller längre uppehåll, men inställa sig allt oftare och

bliva allt mera ihållande.

Så länge smärtorna begränsa sig till stortån, talar

man om podager. Efter hand griper emellertid gikten

omkring sig även till andra leder, och vid mera var-

Fig. 54.

»Giktknolar». Gikt i ganska framskridet stadium.

aktig sjukdom kunna de av urinsyran bestående

gikt-knölarna tydligt konstaterats invid olika leder, i

synnerhet på fingrarna, vilka härvid svullna och krokna.

(Se fig. 53.) Mycket ofta påträffas små knölar på

öronen. Dessas innehåll kan utkramas och vid kemisk

undersökning fastställas vara urinsyra.

Vid s. k. muskelreumatism inställa sig, om en

kroppsdel utsattes för drag eller kyla, smärtor i

muskulaturen. Vid rörelse sammandrager sig den angripna

muskeln under dova smärtor, Efter ofta återkommande

förkylning kan muskelreumatismen bliva kronisk, i

synnerhet om den är lokaliserad till skuldror, länder

eller rygg.

Ännu plågsammare och dessutom farlig är den akuta

ledgångsreumatismen. Denna uppträder först såsomplötsligt återkommande smärtor och ömhet i samt

styvhet och ansvällning av lederna, varvid oftast knä- och

fotleder, men även skuldra, armbåge eller någon annan

ledgång bruka angripas, liksom stundom handens och

fingrarnas leder.

Ds angripna

lederna kunna

endast med stor

svårighet röras.

Den sjuke erfar

smärtor, som

kunna komma den

starkaste man att

jämra sig. I

allmänhet inställer

sig feber, vilken

kan bliva

mycket hög. Vid

sjukdomens svårare

stadier blir den

sjuke urståndsatt

att röra sig och

blir ibland under

månader

hjälplöst fängslad vid

bädden.

Vid den småningom börjande och under år eller

årtionden tilltagande s. k. kroniska ledgångsreumatismen

missbildas och förstyvas ledgångarna, särskilt i höften,

händerna och armarna. Understundom skrapar och

knakar det i lederna känn- och hörbart vid minsta rörelse.

Urinsyran visar sig sålunda vara en högeligen

obehaglig fridstörare i den mänskliga organismen. Och då

den fria urinsyran, såsom ovan antytts, är utomordent-

Fig 55.

Gikt, reumatism och

ischias i bild.

ligt svårlöslig, är det förenat med stora svårigheter att

åter avlägsna den ur kroppen, sedan den en gång

avsatts i fast form och satt sig fast på ett eller annat

ställe. Det har emellertid lyckats att upptäcka ämnen,

som kunna med urinsyran ingå kemiska föreningar,

vilka äro mångfaldiga gånger lättlösligare i vatten än

urinsyran, något som vid sammansättningen av Prosten

Heumanns Tabletter mot Gikt och Reumatisk Värk

omsorgsfullt har utnyttjats. I första hand användes detta

läkemedel för att upplösa urinsyreavlagringar i

urinvägarna, men det har visat sig utöva en gynnsam

verkan även vid giktsjukdomar. En Heumann-kur har även

till uppgift att åstadkomma stegrad verksamhet hos

lever och njurar och därigenom motarbeta nya

ansamlingar av urinsyra, verka smärtstillande och mildra

febersymptom. Prosten Heumanns tabletter kunna

alltså med fullt berättigande på det varmaste

rekommenderas för gikt och reumatiska sjukdomar av alla slag.

Ett utomordentligt och i hög grad smärtstillande

utvärtes medel är Prosten Heumanns Liniment mot Gikt

och Reumatisk Värk. Med detta insmörjes rikligt den

sjuka kroppsdelen och linimentet ingnides kraftigt, tills

huden rodnar och en brännande känsla inställer sig.

Vid denna behandling försvinna i allmänhet plågorna

redan efter kort tid eller minskas i hög grad.

Frotteringarna fortsättas med lämpliga mellanrum, tills

patienten blir fullständigt fri från smärtorna. Efter varje

behandling måste de ingnidna ställena genast omlindas

med en ylleduk. Enär Prosten Heumanns Liniment

självfallet icke innehåller några som helst giftiga

ämnen, är det naturligtvis även vid långvarigt bruk

fullständigt oskadligt.

Vid akuta sjukdomsfall får massage dock icke

tillgripas, utan endast fullständig vila och värme.Nr 33

Prosten Heumann

Nr 34

Tabletter och Linimenl- mof

gikh och reumatisk verk

Dellarahor 33 Tinct rapsici Heumann 50 pr 01 camphorae aether 20 4 pr Methjl

salic\I 4 fr Aetherol jump e hpno 4 gr Aetherol rosmarin i 0 8 gr Aetherol thymi

0 8 gr M f liniment

Deklaration Tabletter I Acid sahcjl 0 75 gr Hexamethylentetrarmn 4 8 gr Fruct

jump 3 7 gr Bolus alba 1 85 gi Talcum 0 9 gr M f tabl l*o 24

Declaration Tabletter 11 Acid aoetjlsahcyl 21 6 gr Cinchonidin sulfas 1 1 gr

Aloe 2 15 gr 1 ruct jump 2 15 gr Cort eimhon 5 4 gr M f tabl No 72

N:r 33. Tabletter. N:r 34. Liniment.

Pris pr förpackning Kr. 3:60 Pris pr förpackning Kr. 1:50

(Innehall 24 tabletter ) (Innehall c a 80 gr )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A -B L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning Tablette) Moigon och atton dagligen 3 tabletter av den

Haa och till middagen eftci mattn 2 tabletter av den roda forpackningen Ta

bletterna ned«.koljas med en klunk \atten utan att tuggas Kunna de ej svaljas

hela sönderskäras de med en kniv i fleia bitai Liniment Man haller litet

av lmimentet i handen och Irotteiar därmed kiaftigt det värkande stallet

tills det rodnar och starkt

brannei Eftei gnidnmgen

skall det sjuka stallet genast

täckas med \add eller en

ylleduk Ingmdningen ater

uppiepis \ id behov, tills

smai torna upphora_

Om man önskar avlägsna icke blott de plågsamma

symptomen utan även deras orsaker, kan detta givetvis

ske endast genom att de skadliga substanserna

frånskiljas ur kroppen. Härför utöva Prosten Heumanns

tabletter en mycket gynnsam inverkan. Givet är ju att

de i kroppen ofta i ganska stora mängder samlade

skadliga ämnena icke upplösas på en dag. För att kuren

skall göra verkan måste sålunda tabletterna intagas

under någon tid framåt.

Förutsatt att ens pekuniära förhållanden tillåta det.

bör man givetvis dessutom genomgå en bad- eller

sanatoriekur. En långvarig sådan är av mycket stor nytta

för de flesta reumatiska åkommor.

Råd för gikt- och reumatismsjuka.

Synnerligen olämplig föda utgör exempelvis salt och

rökt kött, salt sill, buljong och först och främst alla

inre djurorgan, såsom lever, njurar, etc. Lämplig diet

erhålles genom samma födoämnen som anbefallts för

njursjuka (se sid. 165).

Varma tallbarrbad (se sid. 226), elektriska ljusbad eller

varmluftsbad äro av god verkan. Sedan smärtorna äro

överståndna, är det synnerligen lämpligt att massera

den sjuka kroppsdelen, varefter den någon tid bortåt

skyddas genom varm duk eller dylikt.

Vid giktanfall insvepes den angripna kroppsdelen i

vadd. Så snart som möjligt efter det anfallet är

överståndet bör den sjuke lämna sängen och åter låta den

angripna kroppsdelen arbeta, överhuvudtaget bör den

giktsjuke genom flitig kroppsrörelse sörja för livlig

blodcirkulation, varigenom avlagringen av urinsyra

försvåras.

För att eftertryckligt understödja kurens verkan är

det lämpligt att samtidigt med intagande av ProstenHeumanns Tabletter mot Gikt och Keumatism genomgå

en "blodreningskur" medelst Prosten Heumanns

Balsamiska Piller (se sid. 71 och 72). Den reglering av

avföringen dessa åstadkomma, är av största nytta för

ernående av förbättring, och de balsamiska pillerna bidraga

därjämte i hög grad till att snabbt avlägsna ur krop-

Pris pr förpackning:

N:r 12. Styrkegrad I. Kr, 2:25

N:r 13. Styrkegrad II. Kr. 3: 35

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk "Att observera " sid 287

A.-B. L. HEUMANN & Co, Munkbron 11, Stockholm

pen de genom tabletterna upplösta

urinsyreföreningarna. Dessutom inverka de icke endast härigenom

blodrenande utan även befrämjande av matsmältningen och

tarmens verksamhet i övrigt. De äro alltså till stor

nytta för nerver, mage, tarm och allmänbefinnande.

Den som har anlag för gikt eller reumatism bör

åtminstone en gång om året genomgå en Heumann-kur.

Av stor nytta är också att regelbundet intaga Prosten

Heumanns Balsamiska Piller. (Sid.- 71 och 72) eller att

genom intagande av Serasal (sid. 18) underlätta

cirkulationsorganens verksamhet.

Under giktkurens förlopp är det slutligen lämpligt att

varje dag intaga en knivsudd dubbelkolsyrat natron.

Härigenom mildras även åtskilliga skadliga följder av

oriktig diet, varför detta medel är särdeles tillrådligt

för personer med känslig mage.Capsicin=Plåster.

En del av de verksamma beståndsdelarna i Prosten

Heumanns Reumatism-liniment förekomma här i form

av ett plåster. Denna form av medel mot reumatism

är ju både bekväm och omtyckt. Vid användande av

plåstret har man känslan av att den värkande

kroppsdelen får ett visst stöd, och samtidigt lindras

smärtorna.

Beställning kan insändas till A.-B. L. Heumann & Co.,

Stockholm 2. Pris 1 kr.

Noggrann bruksanvisning åtföljer varje plåster.

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns lökemedel

vid Gikt och Reumatism.

Varberg den 2 juni 1932.

Jag får härmed meddela Eder att jag mottagit Eder medicin

och finner den vara av allra bästa slag. Min värk är

försvunnen som genom ett trollslag, jag försökte all möjlig smörja,

men ingenting hjälpte, men nu är jag utan värk, varför jag

vänligen tackar Eder. C.

Hällefors den 21 juni 1932.

Får tacka så hjärtligt för Eder medicin, som gjort mig

fullkomligt bra efter intagandet av 2 satser. C. A. N.

Holmsjö den 27 juli 1932.

Är tacksam för Prosten Heumanns Liniment. Hade värk inne

i handen och den försvann efter några gånger. O. K.

Fröstena den 17 november 1932.

Jag får härmed meddela, att jag mottagit Eder medicin och

funnit den välgörande och tror att den är av det bästa slag,

ty jag kan nu gå inne utan käpp, jag har förut sökt mycket

men utan resultat H. A.Malmberget den 10 december 1932.

Förra sändningen var helt enkelt underbar, därför tackar

jag Eder! T. S.

Stockholm den 2 januari 1933.

Jag, undertecknad, har sökt mycket i flera år och fått många

olika behandlingar för min sjukdom, men inget har hjälpt mig.

Men Eder medicin för gikt och reumatism är den bästa, har

rekommenderat den och skall även göra det för alla jag träffar,

som jag hör äro sjuka. Får nu hjärtligt tacka Eder för Eder

präktiga medicin. I. S. E.

Ramvik den 9 januari 1933.

Jag rekommenderar Edra tabletter och liniment mot gikt och

reumatism. Jag blev fri från min värk i höften efter den första

satsen jag tog. Jag är 72 år. Jag hoppas att alla som lida av

denna sjukdom anlita Prosten Heumanns läkemedel. M. N.

Göteborg den 10 januari 1933.

Hjärtligt tack för den medicin jag fick mot reumatism. Det

var för min far, han låg till sängs och kunde inte flytta sig för

svår värk och redan efter första dagen så blev det bättre och

är han nu alldeles bra. Tabletterna äro bra att ha till hands

när reumatismen kommer höst och vår. I. J.

Skärplinge den 13 januari 1933.

Jag har stort förtroende för Edra tabletter mot gikt och

reumatisk värk tillsammans med Balsamiska Piller. Det är ingen

annan medicin som hjälper mig. Innan jag började med Edra

tabletter, så kunde jag icke lämna sängen för jag visste icke,

hur jag skulle kunna gå och likadant värkte det i händerna så

jag fick knölar, men nu sedan jag börjat med Eder medicin,

så kan jag gå och reda mig lite själv... H. K.

Hällnäs den 21 januari 1933.

Jag får hjärtligt tacka Eder för tabletterna samt linimentet

mot gikt och reumatism och får jag på det hjärtligaste

rekommendera dem. Har blivit alldeles frisk så jag kan vara i skogs»

arbete från tidigt på morgonen till sena kvällen. Tack för snar

bättring, alldeles frisk, hjärtligt tack! J. L.Skogatorp den 22 januari 1933.

Sänder Eder mitt hjärtliga tack för den medicin som jag fick

från Eder, den var mycket bra verkande på mitt onda. Värken

hade jag fått i låret och ryggen, det värkte så benet blev

lamt. Första gången jag smörjde så var det som ett balsam, så

därför vill jag rekommendera det till alla som lida av detta

onda. Jag är 65 år. K. N. V.

Tannefors den 23 februari 1933.

Jag är mycket tacksam för medicinen jag bekommit från

Eder, är nu mycket bättre från min reumatism, medicinen gör

underverk. K. S.

Bänka östergård den 30 februari 1933.

Jag får tacka för de tabletter jag skickade efter som redan

gjort mig betydligt bättre, gikt och reumatism-tabletter, det

var de bästa som jag prövat för min reumatism. B. A.

Hamneda den 13 mars 1933.

En fru som bor strax intill mitt hem har under en 20 års tid

lidit av reumatism i armar och ben och har hon försökt alla

slags medel mot denna sjukdom, men dock utan resultat. På

min inrådan köpte hon av Edra tabletter och liniment och har

hon redan efter en sats blivit mycket bättre. Efter dessa

iakttagelser har jag funnit Eder medicin vara den bästa som kan

tänkas och tillförlitligare än annan medicin, som visserligen

kan åstadkomma en tillfällig förbättring men ej har samma

återuppbyggande verkan som Eder medicin. Jag både har och

skall rekommendera Eder medicin till så många jag kommer i

tillfälle därtill. C. S.

Attarp den 3 april 1933.

Ett tack för boken som jag fick och medicinen, den var den

bästa jag haft fast jag försökt mycket. Jag har sökt för min

värk i en 20 års tid, men utan att erhålla någon förbättring.

N. L.

Skillingaryd den 10 april 1933.

Jag får härmed meddela, att jag använt mig av Edra tabletter

mot gikt och reumatism. Jag har en längre tid lidit av

svullnader i arm- och fotleder, detta har urartat sig till knölar

av olika slag, jag var nära urståndsatt att såväl arbeta som

gå. Sedan jag använt mig av några stycken askar känner jag

mig fullt återställd, vilket härmed tacksamt erkännes. G. K.

Ansås den 18 april 1933.

Jag vill härmed sända en tacksamhet till Eder för det

välgörande Linimentet samt de utmärkta pillerna. Jag led utav

svår reumatisk verk, men efter en 10 dagars behandling av

Edra läkemedel avtog värken och nu efter en månad är jag

fullt återställd som förut, så jag vill rekommendera det till

alla och envar som har värk.

Visby den 6 maj 1933.

Undertecknad ber att få meddela Eder, att för ett år sedan

ådrog jag mig en svår reumatisk värk i nacken. Jag kan ej

beskriva vilken känsla natt och dag med huvudvärk. Efter att

ha försökt olika mediciner, men till ingen nytta så kom jag

över Eder bok »Prosten Heumanns Läkemedel». Efter att ha

använt Edra tabletter mot gikt och reumatism blev jag

fullkomligt fri från den svåra känslan och kan därför rekommendera

dem till en var, som lider av reumatisk värk. Jag giver

Eder därför full rättighet att låta en var veta ovanstående,

som lider av den plågsamma sjukdomen. C. H.

Ockelbo den 9 maj 1933.

Vill härmed bringa Eder ett hjärtligt tack för de från Eder

sända Tabletterna och Linimentet mot gikt och reumatism, som

lindrat mitt lidande efter mer än ett 10-tal år... B. N.

Häggenås den 28 maj 1933.

Ett hjärtligt tack för giktmedicinen jag fick i vinter, jag

blev alldeles bra... K. B.

Trollhättan den 6 juni 1933.

Prosten Heumanns Tabletter och Liniment äro mycket bra

för reumatisk värk. Jag som knappast kunde gå, nu är jag bra

och kan gå. M. B.

Struma.

Struman yttrar sig som bekant i en än mjuk,

deg-artad, än hård ansvällning på halsens framsida. Den

tar merendels jämförelsevis måttliga proportioner, men

i många fall blir svulsten mycket stor och orsakar

t. o. m. andnöd.

Denna sjukdom uppstår genom abnorm tillväxt av

den s. k. sköldkörteln. Vad som orsakar den torde ännu

ej vara med visshet fastställt. Att struman, såsom

tidigare antogs, alltid härleder sig från smitta genom

dricksvattnet, är väl ej sannolikt; i städerna dricker

hela befolkningen av

samma vatten, men blott ett

relativt fåtal får struma. Å

andra sidan inträffar det,

att hela byar lida av

struma och att även

nyinflyttande personer angripas

därav. Exempel givas på

familjer, vars medlemmar

leva spridda men dock förr

eller senare alla angripas

av denna sjukdom.

Har strumasvulsten

hunnit antaga större

dimensioner, kan den avlägsnas

endast genom operation. Men

om man redan vid

sjukdomens första början

vidtager lämpliga åtgärder mot

den, så förefinnes utsikt till

att det onda skall kunna

Bild I två normala kortelkammare

i sköldkörteln

Bild II sjukligt förändrade körtel

kammare vid strumahävas smärtfritt och utan risk. Ett gott medel är

Prosten Heumanns Medel mot Struma, vilket är avsett att

ingnidas i huden över det sjuka stället.

Alla som ha anlag för struma böra undvika allt som

kan bidraga till blodöverfyllnad i halsen: trånga

kragar, högljudda rop, mycken sång, blåsinstrument,

krystning vid stolgång, tunga bördor, starkt framåtlutat

huvud under arbetet m. m.

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns läkemedel

vid Struma.

Billesholms gruva 5 april 1933.

Jag har använt 3 burkar Prosten Heumanns salva mot

struma och är nu snart återställd, därför vill jag på det

hjärtligaste tacka och rekommendera salvan till alla som lida av

denna sjukdom. H. O.

Prosten Heumann

Drklaiahov Amyl tntici 3 gr, Glycenn 27,1 gr,

Aetherol citronell 0,15 gr, Aqus 1,25 gr, Kala

jodid 3,5 gr M f ung

Pris pr förpackning Kr. 1: 50

(Innehåll c a 35 gr )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk "Att observera" sid 287

A.-B. L. HEUMANN & C o.

MUNKBRON 11, STOCKHOLM

Bruksanvisning: Ingnid det sjuka stället med litet av

salvan 2 gånger dagligen.Den diagnostiska betydelsen av

urinundersökningar.

I vad mån är det möjligt att genom urinundersökning

kontrollera de inre organen?

Om en maskin, av vad slag den vara må, skall arbeta

riktigt, och framför allt om den ej skall i förtid slitas

ut, är det nödvändigt att ägna den ett oavbrutet och

omsorgsfullt övervakande. Av stor vikt är, att skador

botas så fort de uppstå, utan ringaste dröjsmål, eller

allra helst förebyggas, så att icke omfattande

reparationer bliva nödvändiga eller hela maskinen blir

alldeles oanvändbar.

Det finnes emellertid en maskin mera komplicerad än

någon av människor uppfunnen: det är människan

själv.

Man har ofta jämfört människokroppen med ett

urverk eller en annan precisionsapparat, varvid man

särskilt hänvisat på nödvändigheten av en oavbruten

kontroll av det mänskliga maskineriet. Likväl har

medvetandet härom, dessvärre, ännu icke genomträngt alla.

Ännu finnas många, många människor, som icke ha en

aning om huru nödvändig denna kontroll är och vilka

enkla medel som stå till vårt förfogande för

övervakandet av några bland våra viktigaste inre organ.

"Man kan ju ändå inte se sig själv invärtes", säger

mången, och tror saken därmed vara klar. Men detta

är, såsom vi skola se, en stor villfarelse, liksom det är

fullständigt oriktigt att tro att man icke kan

konstatera förefintliga felaktigheter hos en maskin på annat

sätt än genom att plocka sönder den helt och hållet.Många rubbningar i det mänskliga maskineriet kunna

sålunda avslöjas oeh lokaliseras genom en

undersökning av urinen.

En dylik undersökning kan ofta vara till

utomordentligt god hjälp vid fastställandet av förhandenvarande

inre rubbningar, vilket i själva verket är lätt

förklarligt, om man betänker att allt vårt blod under sitt

kretslopp måste passera njurarna för att där avlämna

kroppens avfallsprodukter. Urinen kan sålunda med visst

fog sägas hava utgjort en del av blodet.

I vad mån kunna nu dessa inre rubbningar

fastställas genom en urinundersökning? Svaret härpå gives i

korthet uti nedanstående rader.

Urinen och dess diagnostiska egenskaper.

Såsom på annat ställe i denna bok (se sid. 178)

omnämnts, utgör urinen en av de viktigaste

avfallsprodukterna vid ämnesomsättningen. Den kan sålunda icke

bestå enbart av vatten, utan innehåller alltid, även hos

den friska människan, åtskilliga andra ämnen, i

främsta rummet syror och salter, såsom urinsyra, kreatinin,

saltsyra, svavelsyra, fosforsyra och deras föreningar

med kalium, kalk och magnesium. Dessa den normala

urinens beståndsdelar äro kända, och man vet också, i

vilka mängder de böra förekomma i normal urin. Om

någon eller några av dem saknas eller förefinnes i

större eller mindre mängd än normalt, så föreligger

alltså ett tydligt tecken på att icke allt är som sig bör

i kroppens inre. Stundom föreligger sålunda en

rubbning i ämnesomsättningen, så att vissa ämnen icke

förarbetas i behörig ordning. I åtskilliga fall kan man

redan av en urinundersökning direkt sluta sig till,

vilket organ som är sjukt. Så t. ex. torde det väl varaallom bekant, att sockersjukan ger sig till känna genom

förekomsten av socker i urinen, och att vid flera

njursjukdomar urinen innehåller äggvita. Numera torde väl

knappast någon sjukdom av detta slag behandlas utan

regelbundna urinundersökningar, enär ju dessa äro det

enklaste och tillförlitligaste medlet att utröna, huru

svår sjukdomen är, om den befinner sig på återtåg

eller håller på att förvärras, och om en pågående

behandling ger eller icke ger önskat resultat. — Om

andra ämnen, såsom blod, galla m. m., kunna påvisas i

urinen, är det icke alltid möjligt att omedelbart sluta

sig till vilken sjukdom som föreligger, men

urinundersökningar är även i detta fall till avsevärd hjälp vid

diagnosen.

I vilket fall som helst är det sålunda tydligt, att

läkarens arbete högst väsentligt underlättas genom en

urinundersökning.

För att förebygga misstag må emellertid uttryckligen

påpekas, att det givetvis finnes många sjukdomar, som

alls icke giva sig till känna genom förändringar i

urinens sammansättning. Om man alltså icke lyckats få

fastställt vilken sjukdom man lider av, så må man ej

tro, att detta enbart genom en urinundersökning skall

kunna låta sig göra. Visserligen kunna på detta sätt

många sjukdomar bestämmas, men å andra sidan kan

ju en sjukdom föreligga, som alls icke står att spåra i

urinen. I dylika fall har en urinundersökning likväl

så till vida betydelse som ju genom densamma kan

konstateras, vilka sjukdomar som icke föreligga och

mot vilka alltså bot icke behöver sökas.

Åv ovanstående torde framgå, att vi i

urinundersökningen — varmed naturligtvis i detta fall avses en

fullständig analys — äga ett utomordentligt medel att

kontrollera vissa viktiga organs funktion, liksom ock attdet i vissa fall är möjligt att så att säga utifrån

igenkänna vissa inre rubbningar redan i deras första

stadium. En nära till hands liggande jämförelse finna vi

i en smörkärna. Denna skall förarbeta grädden till

smör och såsom "avfallsprodukt" lämna kärnmjölk.

Kärnmjölken skall i huvudsak vara sammansatt av

samma beståndsdelar som grädden, men får icke

innehålla fettämnen och skall dessutom vara lättflytande.

Om kärnmjölken innehåller små fettkulor — vilket ju

stundom förekommer — så är detta ett tydligt bevis på

att kärnan icke fungerat riktigt, och om det gäller en

mekanisk kärna, vet man utan vidare, utan att behöva

plocka sönder den, att felet i de flesta fall är att

varvantalet varit antingen för högt eller för lågt. I det

anförda exemplet voro fettbeståndsdelarna icke så

förarbetade, som de borde; vid rubbningar i människans

ämnesomsättning inträffar det t. ex., att kolhydrater

(i synnerhet socker) och äggvita icke fullständigt

tillgodogöras, utan avgå genom njurarna med urinen.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Nyköping den 5 november 1932.

Jag kan ej med ord beskriva min tacksamhet för Edra

läkemedel N:r 6 Aderin, N:o 47 Nervpiller, N:r 65

Thymomaltpastiller, som hava gjort underverk, varför jag i

fortsättningen kommer att med all makt rekommendera Edra

läkemedel ... F. L. J—n.

Uppsala den 12 november 1932.

Min make led i flera år av gallsten, men är tack vare Eder

medicin mot gall- och leversjuka nu bra. Har även använt

Nervogastrol både med pepsin och utan och är allt en

utomordentligt bra medicin. Själv har jag Edra Balsamiska Piller

och är mycket glad att ha dem... A. P.Prosten Heumanns Närsalt

Såsom i denna bok redan på "annat ställe nämnts,

måste människans föda innehålla kolhydrater, fett,

äggvita, närsalter, vatten och syra. Saknas något av dessa

beståndsdelar är födan i samma mån otillräcklig. De

nämnda närsalterna förefinnas visserligen i de flesta

av våra födoämnen, men organismen är icke alltid i

stånd att fullständigt utnyttja den intagna födan.

Dessutom är det för såväl friska som i synnerhet sjuka

personer av stort värde att tillföra kroppen närsalter i

ökad mängd.

Nr 46

Prosten Heumann

Deklcuatwn Calcn gl\ cerinophosph J,7 gi , Kaln phosph 4,3

gr Magnes carbon 4,3 gr, Magnes oxid 4,3 gr Ferri oxid

sacch 3 % 4 3 gr Calcn phosph 17,3 gi Natru phosph 4,3

gr Magnes phosph 4,3 gr, Natm (hlorid 2r>,9 gr, Natm sih

Pris pr förpackning Kr. 1: 70

(Inneh?l) e a 7r> gr )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A.-B. L. HEUMANN & C o.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: En knivsudd av saltet

tages 3 gånger dagligen i någon dryck:

vatten, mjölk, té, kaffe eller soppa.

Med hänsyn tagen till dessa förhållanden är Prosten

Heumanns Närsalt sammansatt i samtidigt

koncentrerad och av kroppen lätt tillgodogjord form. Detta

preparat kan intagas i vilken dryck som helst (kaffe, té,kakao, mjölk, soppa m. m.) och mångdubblar därvid

dryckens näringsvärde.

Det torde vara onödigt att närmare ingå på

närsalternas stora betydelse, då denna numera är insedd och

uppskattad av alla fackmän.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Kisa den 25 augusti 1932.

Jag har nöjet meddela, att medicinen som blivit mig tillsänd

har varit den bästa jag använt och får på det hjärtligaste tacka

därför. A. S.

Silverdalen den 4 september 1932.

Jag har prövat åtskilliga av Edra läkemedel och är det mig

ett nöje att rekommendera desamma. C. W.

Åshammar den 11 september 1932.

Edra mediciner äro de bästa jag provat för olika sjukdomar.

J. K. S.

Bergby den 29 september 1932.

Edra läkemedel äro ovärderliga! E. H. B.

Algarås den 12 oktober 1932.

Får härmed tacka för all medicin jag fått från Eder, den är

oersättlig. E. E.

Ockelbo den 17 oktober 1932.

Alla Edra mediciner göra en underbar verkan, varför jag

är mycket nöjd med dem. P. H.

Hurva den 17 oktober 1932.

Jag har använt mig av Edra preparat och får på det allra

bästa rekommendera dem. G. M.Huden.

Liksom ett skyddande pansar betäcker huden hela vår

kropp från hjässan till fotabjället. Vid kroppsytans

öppningar (mun och näsa m. fl.) övergår huden till

slemhinna.

Frisk, osårad hud röner ingen som helst påverkan av

sådana dödande gifter som ormgift, kolera-, pest-,

tyfus-, stelkrampsbaciller m. fl. Om däremot den

skyddande hudytan såras, bildar såret en ingångsport,

genom vilken smuts och sjukdomsalstrare kunna

inkomma i blodet. Härav förklaras den ofta

uppkommande varbildningen i skavsår och rivna sår, ävensom

sårfeber.

Genom förkylningar, inflammationer och katarrer

undergår strupens slemhinna förändringar, vilka

underlätta inträngandet av de parasiter, som åstadkomma

infektionssjukdomar.

Huden består av tre skikt, överhuden, läderhuden och

underhudsbindväven. (Se fig. 57.)

Överhudens översta mot ytan så småningom

hornartade lager avnötes alltjämt i form av fjäll och ersattes

i samma mån av ett nytt, likadant lager. I dess inre

skikt befinnes hos de färgade raserna det för varje ras

säregna färgämnet. Även fräknar och s. k. leverfläckar

uppkomma genom avlagringar av färgämnen i detta

hudskikt.

Läderhuden genomdrages av ett utomordentligt tätt

nät av fina blodkärl och nerver. Den kan sålunda

upptaga en stor blodmängd, en egenskap hos läderhuden,som vid behov kan utnyttjas genom att medelst

lämpliga bad, omslag, senapsdeg etc. avleda blod från de

inre organen till huden. Genom nerverna står den i

förbindelse med hjärnan och förmedlar sålunda alla

känslor av kold, värme, tryck, smärta o. s. v.

Fig. 57

1 laderhuden befinna sig dessutom hårrötter

(hårsäckar), talg- och svettkörllar (se fig. 57) samt talrika

fettceller, vilka på vissa av kroppens delar bilda formliga

"fettkuddar".

Huden är icke blott kroppens skyddshölje, utan

uppfyller också andra viktiga funktioner. Så t. ex.

förhindrar den att allt för mycket vatten och värme

avgives av kroppen. Vidare avgiver kroppen genom huden

vissa av ämnesomsättningens produkter, särskilt svet-ten, Denna innehåller åtskilliga direkt giftiga ämnen,

toxiner. Härigenom förklaras det förhållande, att en

svettningskur ofta kan lindra svåra sjukdomar.

Av det sagda framgår, hur viktig en regelbunden

hudverksamhet är. En sådan åstadkommes genom

förståndig hudvård.

Om huden förstöres till mera än en tredjedel av sin

yta, vilket kan förekomma t. ex. vid svåra brännskador,

dör ofta den skadade, vilket visar huru viktig en frisk

hud är för kroppen.

Fig. 58.

Ekzem (hudutslag).

De flesta hithörande åkommor kallas i dagligt tal

"ekzem", och vi komma därför att för enkelhetens skull

i det följande använda denna benämning för ett flertal

olika, sjukliga förändringar.

Allt efter sjukdomsbilden särskiljer man vätskande

och torra ekzem.

Vid vätskande ekzem uppträda först små

upphöjningar i huden, "knölar" av ljus- eller mörkröd färg, utan

någon markerad "prick" i sin mitt. Dessa knölar växa

allt mera och bilda småningom blåsor på en

sammanhängande, inflammatorisk ansvällning av huden, vilken

efter hand utbreder sig. Om man river på svullnadens

av blåsor täckta yta, brista dessa, och ur den blottade,

mörkröda hudytan framkommer en mer eller mindreFig 59

Bild I en frisk hud i genomskär

ning (starkt förstorad) A = Horn

hud D=Låderhud B=Cellvävnad

C=Ådror

Bild II en halvschematisk fram

ställning av en sjukdomsbild Åd

rorna (C) verka tjocka, cell vävnaden

(B) börjar svullna E äro varhärdar,

vilka lagrat sig i den ansvällda och

fjällande hornhuden (A) De vita

blodkropparna (F) komma ilande,

för att upptaga kampen mot var

bildningen

Bild III del av hud, pä vilken sal

va (G) strukits, sedd genom mikro

skop Man ser, hur denna bildar ett

skyddslager, inte blott pä ytan utan

den tränger djupt in Den kommer

till varhärdarna och förintar dessa,

men tränger även in i det urartade

cellagret och till de fortjocknade åd

rorna och återställer dessa huddelar

till deras normala tillstånd Sjuk

domen är därmed på båttringsvägen

ljust färgad, klibbig vätska, som snart bildar ruvor.

Enär den sjuke oupphörligt, i synnerhet nattetid,

besväras av livlig, stundom olidlig klåda, låter han blott allt

för lätt förleda sig att söka lindring genom att riva

sig. Följden blir emellertid, att blåsorna brista och

tillståndet förvärras.

Ingen kroppsdel är säker för den vanställande, i hög

grad besvärande åkomman, så framt man icke lyckas

hejda den i rattan tid.

De torra ekzemen skilja sig från de vätskande, såsom

framgår redan av namnen, däri, att de icke avsöndra

någon ruvbildande vätska, utan förbliva torra,

fjällande. D äro merendels kroniska och te sig till en början

skäligen oförargliga. De uppträda ofta i form av

synnerligen envisa "revormar" I armbags- eller knäveck,

där de ej sällan förekomma, kunna de på grund av

sprickbildning, bliva synnerligen plågsamma. Stundom

visa sig fjällen icke över det sjuka ställets hela yta,

utan blott vid dess rand.

Denna sjukdom börjar ofta samtidigt på flera ställen

av kroppen, sprider sig lätt och kan ibland utbredas

över hela kroppsytan. Klådan är icke fullt så

besvärande som vid vätskande ekzem, men den torra huden får,

som ovan nämnts, lätt sprickor, vari plågsamma

inflammationer kunna uppkomma; frånsett detta kunna

de små sprickorna lämna inträde åt sjukdomsfrön av

mångahanda slag. Om intet åtgöres mot det onda,

griper det stundom allt mera omkring sig.

Ekzem äro ofta ytterst envisa. Ett utomordentligt

medel för deras bekämpande är Prosten" Heumanns

Sori-sálva. Mot vätskande ekzem användes därjämte

Prosten Heumanns Ekzem-Pulver.

En kur med Scri-salvan måste för att giva önskat

resultat, i synnerhet om åkomman är av gammalt da-N r (¡9 (styrkegrad I) Deklaration Resorcin 1 00 gr Naphtol 1 20 gr Obrjsarobln 0 20 gr Acid

sahcjl 3(0 gr Menthol 0 0 gr Pasta ?inci 84 00 gr \ aselin nav 20 00 gr M f ung

N r bl (styrkegrad TI) Deklaration Resorcin 2 3 gr Chrysarobin 1 gr Menthol 0 6 gr V isehn

flav am 18 7 gr Naphtol 2 3 gr Acid sahc\l 2 1 gr Pasta zinci oxid 33 gr M f ung

N r 59. Son-salva. N:r 61. Sori-salva

Pris pr förpackning Kr 1 20 Pris pr förpackning Kr 1 60.

(Innehåll c a 60 gr) (Innehåll c a 60 gr )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A.-B. L. HEUMANN & Co , Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning Fore varje användning av salvan avtvättas de angripna

ställena grundligt med en mild neutral t\il \arefter tvåh esterna avlags

nas med ljumt vatten Sedan den sjuka huden torkats ingni

des Sonsahan kraftigt si att den intränger i huden Detta

upprepas morgon och afton Vid stor utbredning av ekzemet

eller om de angripna ställena aro talrika måste ofta

ett område behandlas eftei det andra ögonen skola

skyddas från beröring med sahan och denna boT over

huvud taget endast med försiktighet användas i ansik

tet Vid torra ekzem ar forband o\ei salvan ej nod

\andigt Vid vätskande ekzem pålägges forbandsgas

och däröver anbringas en elastisk tnkåbinda

tum, genomföras med osvikligt tålamod, och

behandlingen får icke avbrytas, även om den efter någon tid

förefaller resultatlös. Vi veta av flera personliga intyg,

att Sori-salvan med framgång bestått provet i fall, som

förut under lång tid förgäves behandlats med en

mångfald andra preparat.

Bruksanvisning för Heumanns Sori-salva: Före varje

användning av salvan avtvättas de angripna ställena

grundligt med en mild, neutral tvål, varefter

tvålresterna avlägsnas med ljumt vatten. Sedan den sjuka

huden torkats, ingnides Sori-salvan kraftigt, så att den

intränger i huden. Detta upprepas morgon och afton.

Vid stor utbredning av ekzemet eller om de angripna

ställena äro talrika, måste ofta ett område behandlas

efter det andra. Ögonen skola skyddas från beröring

med salvan, och denna bör över huvudtaget endast med

försiktighet användas i ansiktet. Vid torra ekzem är

förband över salvan ej nödvändigt. Vid vätskande

ekzem pålägges förbandsgas, och däröver anbringas en

elastisk trikåbinda.

Jämte Sori-salvan och Ekzem-pudret tages Prosten

Heumanns Balsamiska piller n:r II såsom

avföringsreglerande medel. Många ekzem härröra sig nämligen

delvis från magen, och det är av allra största

betydelse, att blodet genom reglerad avföring hålles friskt.

Läs beskrivningen av de Balsamiska Pillerna å sid. 70!

Under kurens förlopp måste man så mycket som

möjligt inskränka bruket av alkohol eller helst alldeles

avstå därifrån. Omåttlig förtäring av öl, vin, brännvin

o. s. v. samt starka kryddor ökar klådan och motverkar

kurens gynnsamma förlopp.

Solljuset utövar en läkande inverkan på alla torra

hudsjukdomar. Av vikt är sålunda att så mycket somNr 28

Prosten Heumann

Deklaration Pix methylen 7 3 gr Sulfur subh

mat 7 3 gr Bolus alba 30 3 gr, Natrn bicarbon

14 5 gr Zinci oxid 30 3 gr Talcum 30 3 gr

M f plv

Pris pr förpackning Kr. 2;25

(Innehall c a 120 gr )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 287

A-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11, — STOCKHOLM

Bruksanvisning Pulvret användes omväxlande med Son salvan,

varannan dag pulver, varannan dag salva Pulvret får kvarhgga på

ekzemet ett helt dygn, avtvättas därpå med så varmt vatten som

möjligt, varefter salvan anbringas

Efter ytterligare 24 timmar avtvat

tas salvan omsorgsfullt med så

varmt vatten som möjligt, det

sjuka stallet torkas försiktigt,!

och pulvret användes ånyo Vid

vatskande ekzem påstror man pulv

let torrt Vid torra ekzem uti o

\ res litet pulver med helt litet

vatten till en deg, som strykes

på ekzemet,

möjligt utsätta de sjuka ställena för solens direkta

strålning.

Många envisa hudsjukdomar böra behandlas kliniskt,

medelst röntgenbestrålning eller genom injektion

(insprutning) av vissa preparat (arsenik, serum), under

huden. Sådan behandling, vilken ej är ofarlig, får

utföras endast av läkare.

Vid alla envisa hudutslag, särskilt om de äro svagt

smuts- eller brunfärgade, icke kliande, eller äro lokali-serade kring kroppsöppningarna, händernas insida eller

fotens undersida, måste läkare med snaraste rådfrågas,

enär dessa utslag kunna vara symptom på syfilis.

Dröjsmål kan vara livsfarligt.

Vi vilja slutligen framhålla att Sorisalvan ej är

avsedd att användas å hårbotten.

Vitsord över resultat, vunna med Prosten Heumanns

Sori-Salva.

Björkdala den 19 januari 1933.

Jag får härmed vördsamt tacka Eder för den hjälp jag

erhållit av Sorisalva n:r 1, som jag erhöll i oktober 1932. Mitt

ekzem, som jag haft i 3 år är nu fullständigt läkt. E. O.

Knivsta den 28 februari 1933.

Trodde ej jag skulle bliva så glad över Sori-salvan, den var

bättre än flera andra saker jag försökt. Rekommenderar den

till alla som behöva den. I. L.

Hofors den 3 mars 1933.

Mycket tack för Sori-salvan och ekzempulvret, har

fullständigt botat 4 års svår ekzem å händer och armar. Har använt

4 burkar B:s Ekzemsalva, 6 tuber av annat slag, men intet har

hjälpt utom Edert. Farit fri från ekzemet nu i 10 månader, har

7» av medicinen kvar. N. E.

Lotterna den 19 mars 1933.

Får härmed meddela, att jag i tolv år lidit av psoriasis, ett

torrt, fjällande ekzem, som på mig i huvudsak förekommit på

armbågar och knäskålar och har under denna tid sökt mycket

utan resultat. Jag har nu en kortare tid prövat Sori-salvansamt Prostens Heumanns Balsamiska piller n:r 2 och kommit

till ett mycket vackert resultat. Därför kan jag på det varmaste

rekommendera dessa läkemedel mot ovannämnda åkomma.

F. A.

Moskosel den 8 april 1933.

Jag är Eder hjärtligt tacksam för medicinerna Sori-salva

samt Ekzempulver. Har lidit av ekzem i många år. Redan efter

första satsen blev jag mycket bättre, för vilket jag får

uttrycka min tacksamhet och samtidigt rekommendera den.

T. R.

Nymyren den 12 april 1933.

Tänk ett under har skett med mig genom Eder Sori-salva.

Jag har icke någon kläda mer, god nattsömn, sover från kväll

till morgon. Tusen tack för Eder hjälp! M. K.

Västgöthyttefors den 17 april 1933.

Får härmed meddela, att den förut efterskickade Sori-salvan

utfallit till vår största belåtenhet. Efter endast tre veckors

användande var min dotter, som i ett års tid lidit av, ekzem,

fullständigt frisk. I. L.

Storfors den 28 april 1933.

Har använt en sats av Sori-salva n:r 1 och finner den bäst

av alla salvor jag använt. L. E.

Böda den 12 maj 1933.

Sori-salvan är det bästa läkemedel som jag använt och

rekommenderas till var och en som lider av ekzem. O. K.

Mörrum den 17 juli 1933.

Jag har använt en burk Sori-salva n:r 1 och funnit att det

var den bästa salva för mitt ekzem. O. B.

Örserum den 23 juli 1933.

Jag har vid flera tillfällen använt Edra mediciner, särskilt

mot ekzem ett enastående medel, vilket jag vill giva den bästa

rekommendation. E. F.Skabb.

Skabb är en mycket utbredd hudsjukdom, mycket

fruktad på grund av den plågsamma klåda, med vilken

den är förenad, och på grund av sin rätt stora

smittsamhet

Denna sjukdom orsakas av ett litet, för blotta ögat

knappast synligt djur, en hudparasit (snyltgäst), det

s. k. skabbdjuret (Acarus scabiei) som borrar sig in

under hudens ytligaste skikt och under detsamma bildar

Fig. 67.

de s. k. skabbgångarna. I gångarna lämnar det efter sig

dels avföring, dels ägg, ur vilka snart nya skabbdjur

utveckla sig (se fig. 60). Skabbdjurens bett och

borrningar orsaka, särskilt på kvällen efter sänggåendet, en

svår klåda, och den sjuke tvingas att klia sig. Härvid

uppkomma småningom inflammationer och

vårbildningarAtt känna igen skabb är relativt lätt. Först uppträda

långsträckta, rodnande upphöjningar, med en yta

liksom rispad av nålar; senare visa sig varfyllda blåsor

av ända intill en hasselnöts storlek. De första

skabbgångarna uppträda i allmänhet på fingrarnas sidor, vid

lederna, på fotens innersida, i flathanden och på

fotsulan. Huvudet angripes nästan aldrig. — Av vikt är

givetvis att med bestämdhet fastställa sjukdomens art.

Föreligger minsta tvivel härom, bör alltid läkare

rådfrågas.

Skabb botas hastigt och säkert med Prosten

Heumanns Skabbsalva. (Pris pr förpackning kr. 1: 60.)

Densamma får dock ej användas förrän man övertygat sig

om att urinen är fri från äggvita.

Hela kroppen tvättas med grönsåpa och ingnides

därpå, utom huvudet, en gång dagligen under 3 på

varandra följande dygn med Prosten Heumanns

Skabbsalva, varvid iakttages, att de mest angripna ställena

få ett tjockare lager salva. Bäst är att under detta dygn

hålla sig till sängs; i varje fall får man ej byta

underkläder. Efter ett dygns förlopp påtager den sjuke, utan

att dessförinnan tvätta sig (annat än om händerna)

rena underkläder, och även sänglinne ömsas. Tre dagar

efteråt tages ett varmbad eller tvättas kroppen

grundligt med varmt vatten och såpa, varefter patienten är

fri från skabb. Alla förefintliga skabbdjur, med ägg

och yngel, hava dödats av salvan, och de inflammerade

ställena på huden läkas snart av sig själva. Samtidigt

måste angripna umgängesmedlemmar behandlas, sedan

om möjligt alla undersökts.Abscesser (finnar, bölder).

När en abscess håller på att bildas, ger den sig

tillkänna såsom en röd, något hettande och hård fläck på

huden. Småningom uppstår en ansvällning av det sjuka

stället, och efter ytterligare ett par dagar visar sig en

gul punkt på mitten av svullnaden. Kort härefter

brukar abscessen "mogna", d. v. s. den brister, och var

avgives.

Man bör om möjligt undvika att själv öppna en

abscess; skulle den ej vilja brista, bör man alltså anlita

läkare eller annan sakkunnig hjälp. Yttersta renlighet

är nödvändig vid öppnandet och skötseln av en abscess,

då eljest farliga infektioner kunna förorsakas.

Finnar och bölder böra för att skyddas (sedan huden

desinficierats medelst vätesuperoxidlösning eller

jodsprit) täckas med kvicksilverplåster eller Beijersdorffs

häftplåster, vilka dagligen ombytas. Finnar äro farliga

att avriva. De lömskaste äro de på läppar och

näsborrar samt bölder å nacken. Om allmänt illamående, feber

och frossbrytningar inställa sig eller röda strimmor i

huden eller ömmande lymfkörtlar börja visa sig (t. ex.

i ljumske eller armhål vid böld eller sår å fot

respektive hand) bör, även vid minsta finne eller sår, läkare

genast tillfrågas, enär tillståndet kan vara livsfarligt.

Med anledning av de resultat som vunnits med prosten

Heumanns läkemedel, föreligga tills dato c:a

250.000 tacksamhelsskrivelser.Bergholmen den 17 oktober 1932.

Jag får tacka för Eder medicin, den är den bästa, jag vill

rekommendera den åt alla. F. B.

Bjärna den 18 oktober 1932.

Edra mediciner äro utmärkta i alla avseenden som jag har

bekommit hittills. S. F.

Västra Harg den 24 oktober 1932.

Har förut använt Edra läkemedel, är till fullo nöjd och

rekommenderar dem på det varmaste. D. G.

Söderköping den 2 november 1932.

Får härmed tala om att jag köpt många läkemedel av Prosten

Heumanns och får med tacksamhet säga, att de äro de bästa

läkemedel jag använt. F. K.

Örebro den 2 november 1932.

Jag är mycket nöjd med Eder medicin. Har köpt Rovase,

Örter mot blåskatarr, ögonessens, allt till min fulla belåtenhet.

S. A.

Millesvik den 3 november 1932.

Min granne köpte medicin från Eder för flera år sedan och

blev fullständigt botad och kan rekommendera Eder medicin

till det bästa. A. J.

Åsmon den 7 november 1932.

Prosten Heumanns läkemedel äro utmärkt bra för många

sjukdomar samt väl beprövat. C. O. D.

Ockelbo den 13 september 1933.

Jag är fullkomligt nöjd med Eder medicin den gör vad den

lovar. Må alla som äro sjuka skaffa sig av Prosten Heumanns

läkemedel som äro nyckeln till hälsa. B. N.Fotvård.

Fotsvett.

En omsorgsfull fotvård är i främsta rummet av stor

betydelse för den som lider av stark fotsvett.

Svett avgår ju genom huden varje dag från kroppens

alla delar, alltså även från fötterna. En obetydlig

svettighet om fötterna är alltså endast normal, och det vore

oriktigt att söka fördriva den, så länge den ej är av

besvärande mängd. Men alltför ymnig fotsvett är i de

flesta fall ett tecken på att fötterna icke ägnats

behövlig vård.

Från andra delar av kroppen avdunstar svetten

lättare än från fötterna, till vilka luftens tillträde

förhindras av strumporna och de svårgenomträngliga

skodonen. Vid bristande renlighet undergår lätt den

sålunda instängda utdunstningen, i synnerhet om den

är riklig, sönderdelningsprocesser och angriper fotens

hud. Härigenom orsakas våta och kalla fötter samt

även inflammationer å de angripna ställena, liksom ock

förkylningar. Härtill komma

sönderdelningsprodukternas ytterst obehagliga och besvärande lukt.

Trånga skor hämma i hög grad hudens normala

verksamhet och måste absolut undvikas. Strumpor måste

dagligen bytas och få aldrig påtagas utan att vara

tvättade. Om möjlighet förefinnes, tages varje middag

och kväll ett fotbad, i alla händelser är detta

oundgängligt på kvällarna före sänggåendet. Därefter borstas

dagligen fötter, tår och särskilt naglar grundligt med

vätesuperoxidlösning. Varje morgon beströs fotsulorna

och mellanrummen mellan tårna med Prosten Hcu-manus Pulver mot Fotsvett, (pris pr förpackning kr. 0: 85),

varav även något hålles i strumporna. Pudret

förhindrar sönderdelning av svetten, och avlägsnar därför den

obehagliga lukten; därjämte är det desinficierande och

skyddar huden.

Behandling av plattfot.

I samband med fotens vård må även med några ord

beröras vad som i dagligt tal benämnes plattfot. En

fullt utvecklad pl"attfot kan ej botas. Man har därför

Fig. 61 Fig. 62.

Plattfot med »Supinator»-hålfotsinlagg.

Fig. 63.

Fig. 64.

sökt utfinna medel att lindra det onda. Klart är att

de försänkta meLlanfotsbenen måste bringas tillbaka

i sitt rätta läge, så att foten återtar sin välvda form.

För att åstadkomma detta har man framställt

skoinlägg av stålplåt, vilka gåvos exakt den form, en

normalt välvd fot bör ha. Dessa s. k. hålfotsinlägg åstad-

kommo visserligen, att mellanfotsbenen anpassade sitt

läge efter dem, men smärtorna blevo ofta svårare än

utan inlägg. Förklaringen härtill ligger nära till hands,

om man betänker, att varje människas fötter till

formen skilja sig från alla andras, och inläggen passade

alltså i allmänhet icke. Dessutom voro de ej

tillräckligt elastiskt, utan utövade ett ihållande tryck på foten.

För att avlägsna dessa nackdelar konstruerades

"Supinator"-hålfotsinläggen (se fig. 61—64). Dessa inlägg

äro elastiska, tack vare en sinnrik fjäderanordning;

därtill äro de ställbara, så att de kunna inställas i varje

önskad välvning. Å fig. 61 och 62 visas en plattfot,

som medelst "Supinator"-inlägg förlänats normal

välvning, utan att bäraren därigenom förorsakas smärta

eller annat obehag.

"Supinator"-inlägg ha i 100,000-tals fall gjort

utomordentlig nytta och äro skyddade genom patent. De kunna

erhållas genom A.-B. L. Heumann & Co., Stockholm 2.

»SUPIN ATOR>-hålfotsinlägg och

klackinlägg:

Hålfotsinlägg, samtliga nummer.........15: —

Klackinlägg, 1/N...................2:25

3/L....................2:65

Hålfotsinlägg, extra utförande, (»Federleichte«) 28: —

Vid beställning torde skonummer angivas.

Begär prospekt.

Liktornar.

I samband med orsakerna till stark fotsvett hade vi

anledning att nämna, hur skadligt det är att bära

trånga skodon. Vid liktornar gäller detta i ännu högre

grad. På grund av skodonens ihållande tryck uppståNr 37

Prosten Heumann

Likfornsmedel

Deklarahöv Aud sahc\l 1 pr Aud acet 80 % 0 25 gr

Collodnim 7 2r) j.r Aether J r> gr M f sol

Pris per förpackning Kr. 0:50

(Innehnll 10 j.r )

A. - B. L. HEUMANN & C O.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: Under 5 eller 6 dagar

penslar man morgon och afton med

vätskan, varefter tvättas med varmt

vatten, då förhårdnaden latt avlägsnas.

förtjockningar av överhuden, vilka återigen trycka på

underhuden-s känsliga vävnader, och liktornen är färdig.

Denno plågsamma åkomma torde vara blott alltför

väl känd av de flesta människor. För att bli den kvitt

penslar man morgon och kväll med Prosten Heumanns

Liktornsmedel. Efter fem eller sex dagars förlopp tages

ett fotbad i hett vatten med soda, varefter varje liktorn

med sin rot, varje förhårdnad eller hornaktig hud utan

risk kan avskrapas. Man får ej skära de onda ställena;

mången har härigenom ådragit sig en allvarsam

blodförgiftning. — Heumanns Liktornsmedel avlägsnar

liktornen fullständigt, och den återkommer ej,

naturligtvis såvida icke nytt tryck av skodonen förorsakar ny

förhårdnad.

LÄS följande intyg:

Nyköping den 3 januari 1933.

Vi äro mycket nöjda med Edert liktornsmedel, det var det

bastå vi foisokt. Mycket tacksamma! O. F. W.Kalix den 16 februari 1933.

Undertecknad, som för åtskilliga år sedan använde Prosten

Heumanns Liktörnsmedel med det resultatet att jag befriades

från mina plågor, ber att få framföra mitt varma tack!

I. R.

Sonnarp den 27 april 1933.

Det bästa liktörnsmedel jag prövat! J. G.

Skeppshult den 18 juni 1933.

Jag har nyligen prövat Eder liktörnsmedel och funnit det

enastående utmärkt mot andra av mig prövade liktörnsmedel.

E. A.

LAS följande allmänt hållna intyg:

Halmstad den 18 januari 1932.

Ja, jag kan icke annat än vara nöjd med Edra läkemedel.

Jag har själv använt av dem och rekommenderat dem åt

familjemedlemmar och vänner, som även berömma dem.

J. P.

Mjöbäck den 19 januari 1932.

Tack för de piller som jag förut erhållit, de voro de enda

som hjälpte mig. S. G.

Hälleforsnäs den 27 januari 1932.

Jag är mer än nöjd med Edra örter och tabletter mot

blåskatarr. Blev fullkomligt bra efter en sats, har länge sökt

hjälp, men utan resultat till bättring. Jag vill rekommendera

dessa medel som den bästa medicinen till alla som lida av

samma sjukdom. Edra Brasantabletter mot huvudvärk äro även

av bästa sort, också mot reumatisk värk äro de att

rekommendera. A. K.

Mölndal den 10 februari 1932.

Edra preparat hålla vad de lova. Magnerverna äro nu tack

vare dem mycket bättre. G. J.Frostskador.

Om stark kyla länge får inverka på en kroppsdel, kan

denna taga så stor skada att den måste amputeras. Så

kraftiga förfrysningar äro ju dock dessbättre relativt

sällsynta i vårt klimat.

Många människor äro emellertid mycket känsliga mot

kyla och måste vid den kalla årstidens inträde genom

lämplig beklädnad skydda sig däremot. Skodonen få

ej vara trånga. Händerna skyddas bäst med tumvantar

eller tumhandskar, i vilka fingrarna äro mera rörliga

och kunna så att säga värma varandra, öronen böra

vid stark frost skyddas genom lämplig huvudbonad.

Vid första tecken till åverkan av frosten bäddas det

angripna stället flera gånger dagligen i en varm

lösning av Prosten Heumanns Frostbad.

Om ett finger, ett öra, en kind, näsa etc. förfrusit,

får den icke omedelbart utsättas för värme, utan

frotteras med snö eller kalla, våta dukar tills blodet åter

kommer i omlopp. Därefter masseras den dagligen, tills

alla symptom försvunnit.

Särskilt vid frostsprickor användes Prosten

Heumanns Frostsalva, vilken, sedan sprickorna genom

densamma läkts, påstrykes efter den dagliga, ihärdiga

massagen. Vid massagen bör massörens fingrar eller

händer ej förflytta sig å huden utan gnida huden mot

underliggande organ. Om massagen är avsedd påverkaett organ under huden gnider eller stryker man

organet med huden som alltså skall följa med massörens

fingrar eller hand (huden är ju alltid mer eller mindre

förskjutbar). Använd ej vaselin eller annan salva vid

massage!

Nr 29

Prosten Heumann

Nr 30

Frosts aI

Frost pulver

Deklaration 20 Terra silie 1,6 gr, Bolufc

alba 3,1 gr, Menthol 0,6 gr, Tannin 1,5

gr, Vaselin flav am 2i,2 gr, M 1 ung

Deklaration JO Tannin 22,6 gr, Cort

querc 22,6 gr, Alum kala sulfas 22,6 gf,

Amyl maid g gr, Aetherol eucalypti 2,2

gr M f tabl No 6

N:r 29. Frostsalva.

Pris pr förpackning Kr. 0:85.

(Innehall 30 gi )

N:r 30. Frostbad.

Pris pr förpackning Kr 0:75

(Innehall 6 tabl )

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk " Att observera " sid. 287

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Bad: En tablett upplöses i 1 liter hett

vatten. 1 denna lösning, så varm som möjligt, hålles det sjuka

stället flera gånger dagligen. Salva: Det sjuka stället bestryke?

morgon och afton med salvan

och ombindes helst med en

gasbinda eller linneremsa.

Brännskador.

Allt efter brännskadans djup kan härvidlag

uppkomma antingen endast hudrodnad, (l:a gradens

förbränning), förstörelse av hornlagret varvid blåsor

uppstå (2:a gradens förbränning) eller slutligen förstörelse

av djupare delar av huden eller kroppen (3:e gradens

förbränning). Om mer än en tredjedel av kroppsytan

skadas är livet svårt att rädda till och med vid endast

l:a gradens förbränning.

Om kläderna fatta eld, bör. man genom att vältra sig

på marken söka kväva lågorna; ännu bättre går detta,

om den, vars kläder brinna, omviras med filtar, täcken

el. dyl..

En brandskadad kroppsdel får ej utsättas för

förorening eller på annat sätt irriteras. Om en klädtrasa

el. dyl. fastnat i såret, får den ej lösrivas, utan man

bortklipper med en sax den lösa delen av trasan.

Brännsåret får ej vidröras med smutsiga fingrar och ej

komma i beröring med kallt vatten. Blåsor få ej

av-rivas; äro de mycket stora och hårt spända, kan man

sticka hål på dem med en nål, som desinficierats genom

att glödgas.

Ett lagom stort stycke kemiskt ren bomull eller

förbandsgas, eller ock rent linnetyg, bestrykes med

Prosten Heumanns Salva mot Brännsår och anbringas över

såret. Däröver anbringas ren vadd eller bomull och

det hela ombindes varsamt, helst med en gasbinda.

Lindring av plågorna inträder snart, såret lakes raskt.Prosten Heumanns Salva mot Brännsår bör alltid

finnas till hands i varje hem; skulle man icke hava

omedelbar tillgång till denna salva, kan såret tillsvidare på

Nr 19

Prosten Heumann

Salva mof brännsår

Deklaration Bismuth subnitr 1,9 gr, Calcu carbon 0 6

gr, Acid bonc 1,9 gr, Vasebn flav am 25 6 gr, M f ung

Pris pr förpackning Kr. 0:75

(Innehåll 30 gr)

A.-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 - STOCKHOLM

Bruksanvisning: Såret bestrykes 2 gånger

dagligen med salvan och skyddas med

gasbinda.

samma sätt behandlas med matolja, vaselin eller

borsalva.

Vid mera omfattande brännskador måste läkare

genast tillkallas; till dess han anländer, bör man följa

ovan givna anvisningar.

Vid frätsår, åstadkomna genom någon syra (saltsyra,

svavelsyra, skedvatten), spolas det angripna stället med

varmt vatten, i vilket man löst litet soda eller tvål.

Har man skadat sig med någon lut (salmiaklut,

natronlut), tvättas med ättika, vilken neutraliserar luten.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Malmö den 21 februari 1932.

Har använt olika av Edra läkemedel, Pedi-salvan, Balsamiska

Piller, Brasantabletter, och är utomordentligt belåten.

E. G.Kläda.

En företeelse som ger anledning till stort obehag och

mycket besvär är klådan. Denna kan förorsakas av

sjukdom (nässelfeber, gulsot, njurlidande, ekzem m. fl.)

eller parasiter (skabb m. fl.). I sådana fall måste man

givetvis gå till roten av det onda, d. v. s. underkasta

sjukdomen lämplig behandling resp. avlägsna

parasiterna. I många fall kan man emellertid icke finna nå-

Nr 55

Prosten Heumann

Deklaration: Menthol 0,45 gr., Aciäjwric. 0,45 gr.,

Talcum 2,9 gr., Thymol 0,45 gr., Pix Methylen.

1,75 gr., Vaselin flav. am. 24 gr. M. t ung.

Pris pr förpackning Kr. 1: —

(Innehåll: 30 gr.)

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: Det kliande stället avtvättas med

ättikvatten (1 matsked ättika till 5 matskedar vatten),

torkas och bestrykes tunt med salvan.

(Intyg forts. fr. föregående sida.)

Albacken den 3 mars 1932.

Den medicin jag erhållit är värd all rekommendation.

V. L.

Skebobruk den 26 mars 1932.

Ar alltid tacksam för Eder utmärkta medicin, beprövad av

mig i många år.

H. S.gon egentlig anledning till klådan, utan denna förefaller

att vara en rent nervös retning i hudnerverna, ofta

måhända förorsakad av illasittande, "skavande"

kläder el. dyl.

Efter användande av Prosten Heumanns Salva mot

Klåda försvinner obehaget oftast mycket snabbt. Vi

tillråda emellertid att studera uppsatsen om "Orent

blod" sid. 66.

Insektstyng.

Blir man stungen av en insekt, bör man undvika att

riva på det stungna stället. Att lägga på jord, som

mången tror vara ett gott medel, är även olämpligt och

onyttigt. Sitter insektens gadd kvar i såret, såsom t. ex.

vid bistyng, skall den om möjligt avlägsnas. Därefter

fuktas såret med ett par droppar av Prosten Heumanns

medel mot Insektstyng. Detta neutraliserar den

organiska syra, som av insekten kvarlämnats i stynget, och

Nr 38

Prosten Heumann

Medel mot Insektstyng

Deklaratton Menthol 0,06 gr, Thymol 0,14 gr, Add

salicyl 0,14 gr, Sol formaldehyd (35 %) 0,56 gr,

Spirit coin 2,1 gr M f sol

Pris pr förpackning Kr. 0:40.

(Innehåll c a 3 gr )

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Det stungna stället fuktas

latt med en bomullssudd doppad i vätskan.

är dessutom i hög grad desinficierande, varigenom

blodförgiftning förebygges.

Av vikt är, att medlet användes genast, när man

blivit stungen, ty det lilla sårets öppning sluter sig på

en kort stund, och därefter kan vätskan ej intränga

däri. Lämpligt är därför att sommartid alltid bära en

liten flaska av medlet på sig; den får gott plats i en

västficka.

Om stark svullnad uppstår efter ett insektstyng,

pålägges omslag med en lösning av Aluminium-subacetat.

Lämplig lösning angives på förpackningen till Prosten

Heumanns Aluminium-subacetat-tabletter

Bad.

I denna bok har på åtskilliga ställen framhållits

badens välgörande inverkan på kroppen. Särskilt

tall-barrsbad och elektriska ljusbad utöva ett synnerligen

gynnsamt inflytande vid vissa nervösa sjukdomar,

rubbningar i ämnesomsättningen m. m.

För elektriska bad är man i allmänhet hänvisad till

större badanstalter; dock finnes i marknaden ganska

bekväma apparater, med vilkas hjälp det är möjligt att

taga även dylika bad i hemmet.

Även tallbarrsbad kunna givetvis erhållas i

badanstalter, och föras därjämte allmänt i handeln, dock

stundom till avsevärt höga priser och ej alltid i lämplig

form. För att undgå dessa nackdelar och för att giva

större spridning åt detta behagliga understödjande

läkemedel har tillverkaren av Heumann-preparaten

framställt tallbarrsbad i pulverform, lika lämpliga att

användas i hemmet som i stor skala vid badanstalter.Nr 27

Prosten Heumann

Tallbarrbad

Deklaration Natrn chlorid 360 00 gr Umversalbr 1 00

gr Fluorescm 100 gr Magnes usta 10 00 gr Aeth

pini pumi 1 50 gr Tarpineol 0 7r> ,

1 75 gr M f pulv

Pris pr förpackning Kr. 2: —

(Innehåll 3 paket for 3 helbad )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning

Bemärk A bservera sid 287

A.-B. L HE JMANN&Co.

MUNKBRON 11, STOCKHOLM

Bruksanvisning: Paketets innehåll hålles i det färdiga

badvattnet och upplöses genom omroring. Först därefter stiger

den sjuke i badet och kvarbliver dar under 10—15 minuter.

1 kartong Heumanns Tallbarrsbad räcker för 3

helbad eller 6 sitt- eller barnbad. Pulvret löses i

badvattnet genom omröring, varefter badet är färdigt.

Aluminium=Subacetat=tabletter.

Aluminium-subacetat-lösning har visat sig vara ett

desinfektionsmedel för sår, vida överlagset den förr istor utsträckning använda karbolsyrelösningen eller

blyvattnet. Den är lämplig att begagnas för alla slags

sår, näsblod, insektstyng, bensår, tandsvulster o. s. v.

Bäst och snabbast beredes denna lösning genom

användandet av Prosten Heumanns

Aluminium-subacetattabletter, vilka därjämte ha den fördelen, att de äro

vida hållbarare än färdigköpt lösning. Därtill äro de

bekväma att medföra.

Nr 25

Prosten Heumann

Aluminiumsubacel-aKTabletter

Deklaratton Aluntin acet 18,4 gr Gelatin alb O

gr Acid boric 0 9 gr Talcum 0,6 gr

M f tabl No 20

Pris pr förpackning 1:25

(Innehall 20 tablettei )

A.-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11, - STOCKHOLM

Bruksanvisning: Tabletterna sönderbrytas och lösas i kallt vatten genom om

lorning i ungefar 10 minuter. Till V litei vatten åtgu 4 tablettei o till % hter2

LAS följande allmänt hållna intyg:

Östersund den 10 februari 1932.

För Eder värdefulla medicin vill jag även uttrycka min

beundran. Själv har jag begagnat Nervogastrol, Balsamiska

Piller och Thymomaltpastiller. Har rekommenderat

medicinerna till en stor släkt och bekantskapskrets. Alla ha varit

mycket tacksamma. F. S.

Örnsköldsvik den 14 januari 1932.

Kan intyga att all Prosten Heumanns medicin som jag skickat

efter är bra, för den håller nämligen vad den utlovar. E. L.Huvudet.

Ögat.

Ögat, ett av kroppens underbaraste organ, motsvarar

till sin funktion en hel rad komplicerade optiska

instrument.

Genom linsen (kristallinsen)" återgives på

ögonglobens botten en bild av varje föremål, som befinner sig

inom ögats synkrets. Härvid fungerar ögat exakt som

en fotografikamera, vilkens lins på visirskivan eller

plåten återkastar föremålens bild. Den på ögats

"visirskiva", näthinnan, återgivna bilden uppfångas av

synnerven och föres till hjärnan. Så tillgår, i ytterst

flyktiga drag, den procedur vi benämna seende.

Dessutom inställer sig ögat automatiskt för olika

avstånd och för olika belysning.

Ögats inre är bakom linsen fyllt av en geléartad

vätska, den s. k. glaskroppen. Denna omslutes av flera

utanför varandra liggande hinnor. Den yttersta, senhinnan,

övergår på ögats framsida i den genomskinliga, likt ett

urglas välvda hornhinnan. Under senhinnau ligger

kärlhinnan med ögats blodkärl, och innerst näthinnan, som

innehåller de ljus- och färguppfattande cellerna och

medelst synnerven står i samband med hjärnan. Framför

linsen ligger den pupillen omgivande och med

kärlhinnan förenade regnbagshinnan iris. Eummet mellan

linsen och iris (baktill) och den genomskinliga

hornhinnan (framtill) utgör främre ögonkammaren och är fylld

av en vattenklar vätska. Den fria delen av ögongloben

samt ögonlockens insida äro överklädda med en

slemhinna, bindehinnan.Om ögat vanskötes eller överanstränges, är det i hög

grad utsatt för risken av förtidig avmattning och

skador av mångahanda slag. Stundom är ögats

ackommodationsförmåga, d. ä. dess egenskap att inställa sig för

olika avstånd, förminskad, och synbilden blir tydlig

endast om det betraktade föremålet befinner sig på ett

Fig. 65.

visst avstånd från ögat. Den som ofta eller

regelbundet arbetar vid dålig eller otjänlig belysning eller har

ovanan att ha ögonen för nära arbetet, mister sålunda

lätt förmågan att tydligt uppfatta avlägsnare föremål;

detta kalla vi närsynthet; det motsatta förhållandet är

långsynthet, en åkomma, som nästan alltid inställer sig

hos äldre personer. I bägge fallen kunna lämpliga

glasögon ersätta vad som brister, och man bör ej dröja med

att anskaffa dylika. Ofta påkommande huvudvärk och

tryckande känsla i huvudet härrör ej sällan från

överansträngning av ögonen; dessa obehag försvinna, om

man bär passande glasögon.^Aromatisk

Ögonessens

Deklaiatxon FJos arme 1,5 gi Camphora

0 2 gr, Tannin 0,2 gr , Spirit conc 86 %

27,7 gr, Fruct foemcuh 1 5 gr , Acid bo

ne 0,4 gr, Aetherol foemcuh 1,5 gr _

M t tinct 1

Pris pr förpackning Kr. 0:85

(Innehall 30 gr )

A.-B. L. MEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Man droppar ca. 20 droppar

av essensen i 1/8 liter ljumt vatten. Därpå

doppas litet bomull eller linne i vätskan

och tryckes mot ögat, som hålles slutet.

För gamla personer, som ofta arbeta vid ljus, är en

ögonskärm av stort värde.

På hornhinnan kunna uppträda matta fläckar, vilka

inskränka synskärpan. Den sjukdom, som yttrar sig i

att kristallinsens genomskinlighet minskas, kallas grå

starr; svart starr åter är en akut sjukdom, varvid helt

plötsligt synen minskas och försvinner under det att

pupillen blir stor och orörlig, varjämte den angripna

ögongloben kännes hårdare (mera spänd) än den friska

(prövas genom att "drilla" med höger pek- och

långfinger mot övre ögonlocket [under det ögat blickar nedåt!

omväxlande på det sjuka och det friska ögat). Om ej

obotlig blindhet skall bliva följden, måste i detta fall

läkare ögonblickligen rådfrågas. Synförmågan kan

räddas endast genom ett i rätt tid verkställt ingrepp.

Vid val av glasögon bör man aldrig låta sig nöjamed att lita på optikerns utlåtande, utan rådfråga

läkare.

Om man fått en främmande kropp, ett sandkorn el.

dyl. i ögat, skall man ej gnida och gnugga detta, utan

spola med ljumt vatten. Om den inträngda partikeln

avlägsnats, försvinner småningom den irriterande

känslan, om däremot den främmande kroppen

fortfarande är kvar, lyfter man helt lätt ögonlocket och viker

upp det över en med bomull omlindad tändsticka el.

dyl., varefter man mestadels kan upptäcka orsaken till

obehaget. Denna avlägsnas därefter med ett stycke rent,

vått linne.

Den ögonsjukdom, som oftast förekommer, är

bindhinneinflammation, en katarr i ögats slemhinna.

Därvid rodnar denna, ögonlocken svullna, ögat rinner och

hettar. Den som lider av denna åkomma måste undvika

rökig och dammig luft, bör ej anstränga ögat,

varjämte detta spolas flera gånger dagligen med varm 3 %

borsyrelösning eller Heumanns Aromatiska Ögonessens.

Av denna hälles under omröring några droppar i

vatten, tills blandningen blir mjölkaktig; en häri fuktad

bomullssudd tryckes mot ögat eller fastbindes över det.

Den aromatiska ögonessensen användes även om

ögonen, särskilt på grund av överansträngning, smärta,

hetta och bli röda.

Försvagad synskärpa och svaga ögon kan mången

gång finna sin förklaring genom en urinundersökning.

En annan vanlig åkomma å ögonlocken är s. k. vaglar.

Till en början känner man det som om man fått sand

i ögat, så inställer sig inflammation och en varfylld,

finneliknande upphöjning, vageln, visar sig. Flera

gånger dagligen tvättas ögat med varm 3 %

borsyrelösning.Näsan.

Genom näsbenets broskartade fortsättning delas

näsans hålighet i tvenne hälfter, vilka stå i förbindelse

med svalget och strupen.

Näsans inre väggar äro beklädda med slemhinna,

vilken hållas fuktig medelst slemkörtlar och från

ögonvrårnas tårkörtlar kommande tårvätska. I näsans

slemhinna sluta i en mängd oändligt fina förgreningar de

från hjärnan kommande luktnerverna.

Näsan bör alltifrån barndomen ägnas god vård. Barn

få icke peta sig med fingrarna i näsan; härigenom

infekteras och irriteras slemhinnorna. Dessutom måste

man lära barnen snyta sig riktigt d. v. s. blåsa i

näsduken men ej tillknipa näsborrarna, varvid till följd av

det ökade lufttrycket i näsa och svalg

öroninflammationer kunna uppstå. Barnen få ej heller stoppa

främmande föremål i näsan t. ex. ärter, körsbärskärnor el.

dyl. Om en dylik tingest satt sig fast i näsan,

framkallas medelst några snuskorn, kittling med en fjäder

eller annat lämpligt medel en nysning; om man ej

härigenom med lätthet kan avlägsna föremålet, måste

läkare tillkallas.

Svulster i och bakom näsan, s. k. adenoida

vegetationer, ("polyper"), måste stundom bortopereras. Barnet

vänjer sig eljest på grund av den tilltäppta näsan lätt

vid den oriktiga metoden att andas genom munnen; det

besväras dessutom av tyngd i huvudet och en viss

oförmåga att klara tankarna (först och främst på grund

av den genom försvårad andning oroliga sömnen), oftauppträder nattskräck, "marritt". Dessa sistnämnda

symptoms sviter kunna bli till stort men; barnet blir

efter i skolan, trögt och ömtåligt samt kan småningom

komma att tillhöra de "efterblivna" barnen.

Den ojämförligt vanligaste av alla sjukdomar är

näskatarr, snuva. Dess symptom äro väl kända; näsan

rodnar, blir svullen och tilltäppt, dess slemhinna

inflammeras och avsöndrar rikligt, klart, mot slutet varigt

slem. Ofta har patienten lätt feber.

Näskatarren är visserligen i och för sig ofarlig, men

får dock icke vårdslösas, enär den i så fall kan bli

varaktig (kronisk) eller sprida sig till struphuvudet eller

öronen. I sistnämnda fall uppkommer öronkatarr,

vilken ofta är förenad med ytterst plågsamma, stundom

farliga varbildningar i mellanörat.

Vid näskatarr bör kall, rå och rökig luft så vitt

möjligt undvikas. Då och då drar man in i näsan en nypa

av Prosten Heumanns Snuvpulver. Härigenom

befordras slemmets avgång och lufttillträdet underlättas;

dessutom verkar pulvret angenämt svalkande och

lättande för näsan och hela huvudet, motverkar

inflammation och verkar läkande på den skadade slemhinnan.

Bruksanvisning: Uppsnusas i näsan vid behov, flera gånger dagligen.

Nr 62

Prosten Heumann

Deklaration. Menthol. 0,25 gr., Alumin. kalii sulf. 0,7

gr., Magnes oxid. 1,4 gr, Bolus alba 5,5 gr., Acid,

boric. 0,7 gr., Natrii dijodparaphenolsulf. 1,1 gr.,

Aethe-rol. pini 0,25 gr.. Rad. althaeae 4,1 gr. M. f. plv.

Pris pr förpackning Kr. 1:—

A.-B. L. HE UMANN & Co.

MUNKBRON 11, STOCKHOLMBesväras man av svårare värk i öronen, över ögonen,

tyngd och ömhet å och under kindknotorna eller feber

bör läkare tillkallas (inflammation med varansamling

kan befaras bl. a. i de med näsan i förbindelse stående

mellanöron-, överkäksbens- och pannbenshålorna). I

andra fall av huvudvärk användas Prosten Heumanns

Brasan-tabletter, och man kan vara övertygad om att

verkan blir god (se vidare härom sid. 37).

Vi hålla oss

friska

genom

R

E!

»Rovase» är Heumanns nya

vitamin-kraftnäring, ett mycket framstående

näringsmedel för friska och sjuka I

Läs ingående sidorna 277—284.

Även Ni kommer att erkänna detta

preparats nytta för Eder egen hälsa.Örat.

Vi veta huru stiftet på en grammofon sätter ett

elastiskt membran i svängningar, vilka genom tratten i

form av ljud ledas vidare till luften. Samma

procedur, ehuru i omvänd ordning, försiggår i örat. Ljudet

består av luftvibrationer. Genom dessa försättes örats

membran, trumhinnan, i sin tur i vibrationer, vilka

genom mellan- och innerörats fina organ föras vidare

till hörselnerverna. Dessa leda till hjärnan, genom

vilken vi uppfatta vibrationerna såsom ljud.

Om en främmande kropp fastnat i yttre hörselgången

och man icke genom spolning med varmt vatten själv

lätt kan avlägsna den, bör man söka läkare, vilket f. ö.

i de flesta fall är nödvändigt, enär man vid sina egna

försök i regel endast skjuter föremålet längre in i

hörselgången.

Örvaxet avsöndras från körtlar i yttre hörselgången

och utgör ett skydd för örat, i det att det hindrar

insekter m. m. att skada trumhinnan. Man bör

därför ej avlägsna mera örvax än som är synligt, och

det är fullkomligt felaktigt att, såsom mången har för

vana, rengöra örat med hårnålar etc. Om hörselgången

tillstoppats av örvax, sprutas örat försiktigt med ljumt

vatten, varvid örvaxet avgår med vattnet. I motsatt

fall upprepas spolningen efter några timmar.

Prosten Heumanns Örondroppar ha visat sig vara ett

utmärkt medel vid de flesta åkommor i öronen,

speciellt vid öronkatarr, stickning och susning i öronen,

örsprång m. fl. I dessa fall hällas 2—3 droppar av oljanBild från tillverkning av de Heumannska preparatenNr 32

Prosten Heumann

Deklaiatio > Aetherol cajeputi 0 7 o j,i Aetherol

rosmarini 0 75 gr, Menthol 0 05 gl , Phenol 0 05

gr Camphora 0 15 gr Paraffin liquid ^2) gr

M f sol

Pris pr förpackning Kr. O: 50

(Innehall c a 8 gr )

A.-B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 STOCKHOLM

Bruksanvisning: Man haller några droppai

på en bomullssudd, vilken därefter stoppas

in i det sjuka orat

på en bit förbandsgas eller en bomullstuss, vilken

införes i örat. Oljan förnyas 2 gånger dagligen tills

bättring inträder.

Vid starka smärtor i öronen erhålles stor lindring

genom Prosten Heumanns Brasan-tabletter (se sid. 37).

Dövhet kan inställa sig som en följd av vissa, svåra

febersjukdomar, såsom skarlakansfeber, tyfus,

barnsängsfeber o. s. v. Plötsligt starkt buller, såsom en

explosion, en skarp åskknall el. dyl., eller ett hårt slag

på örat kan också förorsaka dövhet.

I många fall utvecklar sig sjukdomen långsamt och

omärkbart, endast åtföljd av starka öronsusningar.

De strävanden som gjorts att konstruera en

hörapparat för döva och lomhörda ha delvis krönts med

framgång. Sådana ljudförstärkande apparater av skilda

slag finnas att tillgå. Då ju emellertid dövhet stundom

kan botas eller lindras genom operativt ingrepp, bör

läkare alltid tillfrågas.Tänderna.

Så fort man märker att en tand är på minsta sätt

skadad, bör man ofördröjligen uppsöka tandläkare.

Härigenom besparar man sig mycken onödig smärta

och lyder dessutom en elementär hygienisk lag. Trasiga

tänder varken böra eller behöva existera.

Har det kommit så långt, att man får värk i en

ihålig tand, och det av en eller annan anledning icke är

möjligt att ofördröjligen besöka tandläkare, så kan det

onda tillfälligtvis avhjälpas medelst Prosten Heumanns

Tanddroppar, om man inför en därmed fuktad

bomullssudd i den värkande tanden. Härigenom lugnas i regel

den smärtande nerven, och plågorna upphöra.

Vid tandvärk i allmänhet, vare sig den härrör sig

från en ihålig tand, reumatism eller annan orsak,

bringa även Prosten Heumanns Brasantabletter (se sid.

37) lindring i smärtorna.

Nr 70

Proster* Heumann

Deklaration: Menthol 0,30 gr., Aeth Cajeput. 0,75

gr., Aeth. Rosmarin. 0,45 gr, Kreosot 0,75 gr,

Spir. conc. 0,75 gr. M. f. sol.

Pris pr förpackning Kr. 0:50

(Innehåll, ca 3 gr)

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning*. Bemärk: "Att observera" sid 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: En bomullssudd fuktad med

dropparna inlägges i den värkande tanden.

Svårare tandsjukdomar, såsom tandböld, tandfistel

o. d., måste i regel underkastas operation. Sådan kan

emellertid i allmänhet undvikas, om man i tid anlitar

tandläkare. Den som har råd och tillfälle därtill bör

ej underlåta att åtminstone en gång om året låta

tandläkare undersöka sina tänder. En god, effektiv

tandvård ända från barndomen kan ej överskattas.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Sunne den 7 april 1932.

Får även säga mitt hjärtliga tack för all den utmärkta

medicin vi fått från Eder. Den har varit över förväntan bra,

både Nervpiller, Pedisalva, tabletter för reumatism samt

tabletter för blodbrist, varför jag får säga att Heumanns

läkemedel äro lika bra som en doktors. A. O.

Axelfors den 7 april 1932.

Jag kan icke nog prisa Edra mediciner, vad läkare ej kunnat

göra det har Edra mediciner gjort. I. 1.

Getinge den 13 april 1932.

Ån en gång kan jag icke låta bli att tacka för den verkan

Edra läkemedel ha och jag rekommenderar dem till det bästa.

K. L. L.

ett ovedersägligt bevis på der goda

resultat som nåtts genom

användande av prosten Heumanns

läkemedel.

Ett sådant antal av

tacksamhetsskri-velser saknar sannolikt motsvarighet

hos något liknande företag i

världen. För tillförlitligheten av våra

preparat finnes följaktligen icke ett

bättre bevis.Barnavård.

De viktigaste grundsatserna vid barnavård äro

renlighet, frisk luft och måttlighet, d. v. s. ej för mycket

mat. Att i detalj ingå på allt ifråga om behandling av

spädbarn skulle föra oss långt utanför ramen av denna

bok. Vi skola därför inskränka oss till att behandla

några av de oftast förekommande sjukdomar, av vilka

våra unga världsmedborgare hemsökas och varunder

sedan till följd av de därigenom förorsakade skriken

hela omgivningen får lida.

Även om det finns barn, som skrika blott och bart

av ledsnad eller så att säga för sitt eget nöje, så kan

man dock i de flesta fall antaga, att, om barnet på ett

så märkbart sätt gör sig påmint, det vill säga: "sköt om

mig, det är något som ej är i sin ordning". Mycket ofta

beror det på att den lille skrikhalsen behöver torrt

ombyte, en annan gång är han hungrig, och man kan

återställa lugnet därigenom att man uppfyller hans önskan.

Mycket ofta kan fallet emellertid vara raka motsatsen,

nämligen att något har blivit kvar i den lilla magen

Om man giver barnet mycket mjölk på en gång och

låter det dricka hastigt, så bildas en svårsmält

ostklump i magen, som förorsakar tryck. Man bör därför

låta det dricka mindre mängder, och först sedan det

tidigare intagna har. smält. Dessutom bör man noga

giva akt på att mjölken drickes långsamt.

Om man förmodar, att skriken förorsakas av

matsmältningsrubbningar, så gör man for barn upp till K

år i ordning ett ljumt omslag och ett våtvärmande

omslag för äldre barn, och1 giver dem Prosten HeumannsNr 15

Prosten Heumann

DcJclaratwn Hos «hamoiiitll 16 gr, Ka

Cort ra

gr, Rhi/ gramm 12 gi , Bhiz calami 4 gr, Aeth< ro) foem

inh 0 1 gr, Actherol nienth pij» 0 1 gr, M f tabl No 8

Pris pr förpackning Kr. 2: —

(Innehåll k tiibletui )

A. - B. L. HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 — STOCKHOLM

Bruksanvisning: % tablett kokas 10 minuter

med lA liter vatten, tillsattes med socker

och intages om kvallen.

"Avföringsmedel för barn", vilka för de olika åldrarna

äro olika sammansatta (se sid. 245).

Om man ändock ej kan upptäcka någon orsak, så

giver man barnet Prosten Heumanns "Rogivande té

för barn". Man tager en rågad matsked rogivande té

till y% liter vatten och låter det koka under 10 minuter,

varefter något socker tillsättes. Det avlägsnar

matsmältningsrubbningar, väderspänningar, lugnar barnen

och giver dem en lugn sömn. För syskon och föräldrar

är det sedan en välgärning om även de ostört kunna

njuta av den nödvändiga sömnen. Glöm dock aldrig,

att om något fattas barnen, de först skola undersökas

av läkare, innan Ni använder våra läkemedel.

Stor jämmer blir det även om hudlöshet uppstår. De

såriga ställena smärta och bränna naturligtvis,

isynnerhet om barnet väter ner sig, varvid urinen retar.

För att avhjälpa detta rengör man dessa ställen väl

genom tvättning med ljumt vatten och bestryker demDeklaration Zinci oxid 7,2 gi , Aud boiu 1 4 gr , Bolus alba

2,8 gr, Bismuth subgall 1,4 gr Talcum 2,9 gr, Vaselin flav

am 14,3 gr M i ung

Pris pr förpackning Kr. 0:60

(Innehall c a 30 gi )

Bemärk "Att observera" sid 287

A -B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Morgon och afton bestrykas de såriga ställena

med salvan, sedan de omsorgsfullt rengjorts med ljumt vatten.

morgon och afton med Prosten Heumanns Barnsalva.

Ännu bättre är det naturligtvis, om man över

huvudtaget ej låter det gå så långt, att barnen bliva såriga.

Detta kan man uppnå genom att flitigt inpudra de

såriga ställena med Prosten Heumanns Barnpuder.

Detta puder är fullkomligt rent och mycket behagligt

och dess sammansättning är synnerligen passande för

barnets mjuka och känsliga hud. Det verkar angenämt

avkylande och välgörande, håller huden slät och

smidig och sammanklibbar ej de små hudvecken. Vid

regelbundet användande av detta puder äro

sårbildningar och hudlöshet uteslutna. Det motverkar

inflammationer, är desinficerande och i hög grad läkande.

Ofta får barnen små blemmor i munnen, det uppstår

små, vitglänsande punkter och fläckar. Det bästa

medlet däremot är, att man penslar ur barnets mun med

rosenhonung samt borax. Man kan även giva dem

några droppar därav på nappen.

Modersmjölken bör innehålla alla de beståndsdelar,

barnet behöver för sin normala näring och tillväxt, ochNr 41

Prosten Heumann

DeMaration: Zinci oxid. 24,5 gr, Bolus alba 20,4

gr., Talcum 20,4 gr, Acid, boric. 1,6 gr, Terra

silic. 8,1 gr. M. f plv.

(Innehåll: c a 75 gr.)

A.-B. L. HEUMANN & Co.

Pris pr förpackning Kr. 0:75

MUNKBRON 11 - STOCKHOLM

Bruksanvisning: Med prosten Heumanns Barnpuder böra

barnen dagligen pudras. Därigenom undvikes hudlöshet.

den gör så även, förutsatt, att modern är frisk och

hennes diet lämplig.

Sedan barnen blivit något äldre, kommer tiden för

tandsprickningen. En närsalt- och kalkrik näring har

ett gynnsamt inflytande på tandbildningen. Huru

mycket viktigare bör det då icke vara i detta fall, när det

icke blott rör sig om tänder, utan även om att

uppbygga och stärka hela benbyggnaden. Under denna tid

måste man även börja en förebyggande kamp mot

rachitis (engelska sjukan). Var och en känner de

sorgliga följderna: barnets förkrympta benstomme och

missbildade huvud.

Bäst motarbetar man denna sjukdom genom

ändamålsenlig näring. Det är emellertid i de flesta fall

omöjligt att vid denna ålder tillföra barnet hela det

nödvändiga behovet av kalk och närsalt tillsammans

med den vanliga näringen. Man måste taga till den

utvägen att tillföra dessa ämnen i koncentrerad form

och det kunna vi i form av Prosten Heumanns Fisk-Nr 45

Prosten Heumann

Piskolje Emulsion

Emulsion

Deklaration Ol jecor asell 40 gr Gummi arable 0,5 gr, Traga

cantha 0,5 gr, Gelatin alb 0,1 gr, Hypophosphis calcic 0 5 gr

Aqua cinnamom spir 10 gr, Glycerin 7,5 gr, Aquadest 40 9 gr

Saccharin 0,01 gr, Benzaldehyd 001 gr M f emuls

Pris

Kr. 2:50

pr förpackning

(Innehåll ca 250 gr)

Noggrann bruksanvisning på varje forpackning

Bemärk Att observera sid 237

B. L HEUMANN & Co.

MUNKBRON 11 - STOCKHOLM

Bruksanvisning: Barn taga 3 gånger

dagligen en tesked av emulsionen,

vuxna 3 gånger dagligen en matsked.

olje-emulsion med benbildande närsalter. Detta

preparat bör användas redan någon tid, innan barnen börja

gå; men även senare är det av stor vikt att fortsätta

med denna vitaminrika, av finaste torsklevertran

sammansatta fiskolja. Det erbjuder det bästa skyddet mot

rachitis (engelska sjukan). Frisk, kraftig benstomme,

inga svaga, krokiga ben mer, en latt tandsprickning

och starka tänder, blomstrande, friskt utseende, och

hastigt tilltagande vikt och krafter äro de glänsande

resultat, vilka man med säkerhet kan uppnå.

För övrigt måste vi ännu en gång uttryckligen

hänvisa på, vad som i det efterföljande säges om Prosten

Heumanns Avföringsmedel för barn. Genom sådana

lämpliga medel kan man nämligen förhindra oerhört

många sjukdomar och på så sätt få friska och

kraftiga barn.Avföringsmedel för barn.

Av utomordentligt stor vikt är det att sörja för, att

barnens avföring alltid hålles jämn och god. Många

sjukdomsfall kunna därigenom undvikas.

Å andra sidan kommes mycket ont åstad genom

användande av olämpliga, allt för starka avföringsmedel

för barn. Ehuru det kan vara nödvändigt att t. o. m.

ganska ofta giva barnen något som underlättar deras

avföring, få de under inga omständigheter vänjas vid

att regelbundet intaga sådana medel, ej ens (eller allra

niinst) om det rör sig om s. k. "oskadliga huskurer".

Man bör i allmänhet noga akta sig för dessa

"huskurer", "ordinerade" av vem som helst, och i stället hålla

sig till beprövade, vetenskapligt sammansatta,

tillförlitliga och likväl oskadliga mediciner.

När bör man giva ett barn avförande medel? Svaret

kan ges med tämligen stor noggrannhet:

Under första halvåret alls icke. Därefter i regel i

följande fall:

om barnet icke har aptit,

om det är kinkigt och olustigt,

om det skriker mycket,

om det är hett om huvud eller händer,

om dess tunga är belagd,

om det har matta, dimmiga ögon,

om det har ont i huvudet eller magen.

Dessutom bör barnet ha avföringsmedel om det med

eller utan föräldrarnas vetskap ätit för mycket

hårdsmälta saker, t. ex. alltid när det varit borta "på

bjudning". Men barnet bör icke få något avföringsmedel

som kan skada det.

Prosten Heumanns Avföringsmedel för Barn äro

omsorgsfullt sammansatta med särskild hänsyn till bar-^ Prosten Heumann

Nr 1-4 @\

Avföringsmedel

för Barn

Deklaration 1. Extr. rhei 0,25 gr., Saccharum 0,06

gr., Aetherol cinnam-. ceyl. gtt 1 Natrii bicarbon

5,93 gr., Paraffin liquid. 0,01 gr. M. f. tabl. No. 25.

Deklaration 2: Extr rhei 0,50 gr., Saccharum 0,06

gr , Aetherol. cinnam. ceyl. gtt 1 Natrii bicarbon.

5,68 gr., Paraffin liquid 0,01 gr. M. i. tabi. No. 25.

Deklaration 3. Extr. rhei 0,75 gr., Saccharum 0,06

gr., Aetherol. cinnam. ceyl. gtt 1 Natrii bicarbon.

5,43 gr., Paraffin liquid 0.01 gr. M. f tabL No. 25

Deklaration 4: Extr. rhei 1,25 gr., Saccharum 0,06

gr., Aetherol. cinnam. ceyl. -gtt 1 Natrii bicarbon.

4,93 gr., Paraffin liquid. 0,01 gr. M. f. tabl. No. 25.

Pris pr

förpackn.

N:r 1. Avföringsmedel... Kr. 1:20

(Innehall: 25 tabletter.)

N:r 2. Avföringsmedel ... Kr. 1:30

(Innehåll: 25 tabletter.)

N:r 3. Avföringsmedel . . Kr. 1:40

(Innehåll: 25 tabletter.)

N:r 4. Avföringsmedel . Kr. 1:65.

(Innehåll: 25 tabletter.)

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning:

N:r 1. Barn under 6 månader 1 tablett, over 6 månader 2 tabletter. Tabletterna

lösas i litet varmt vatten och givas därefter i sockervatten, mjölk

eller välling1.

N:r 2. Barn intill 2 år 1 tablett, 3 år 2 tabletter. Tabletterna lösas i litet

varmt vatten och givas därefter i sockervatten, mjölk eller soppa.

N:r 3. Barn på 4 år 1 tablett, 5 år 2 tabletter samt 6 är 3 tabletter. Tabletterna

lösas i litet varmt vatten och givas därefter i

sockervatten, mjölk, choklad eller soppa.

N:r 4. Allt efter ålder och kroppskonstitution får

barnet 1 till 3 tabletter. Tabletterna lösas i litet

varmt vatten och givas därefter i sockervatten,

mjölk, saft, choklad eller soppa.

nens ålder. De intagas lösta i vatten och blandade i

mjölk, soppa el. dyl., och barnet behöver sålunda alls

icke veta att det "får medicin" — något som icke

saknar betydelse. — De intagas noggrant efter utförliga

bruksanvisningar på varje förpackning.

Dessa avföringsmedel böra alltid vara till hands i

varje hem, där barn finnas.

Avföringsmedel för

barnsängs-kvinnor.

Barnsängskvinnor lida, som bekant, tidtals av envis

förstoppning. I själva verket kunna de flesta mödor

och obehag, som plåga en barnsängskvinna, hänföras

till följder av förstoppningen och försvinna med

dennas upphörande. Även åderbråcket, varav

barnsängskvinnor så ofta besväras, beror ofta ytterst på samma

rubbning i avföringen och kan i regel helt undvikas,

om vederbörande under hela havandeskapet sörjer för

normal avföring och därjämte tillräcklig tillförsel av

närsalter till kroppen (se sid. 198).

En havande kvinna får emellertid under inga

omständigheter använda samma avföringsmedel som

under normala förhållanden kunna vara lämpliga och

kunna användas utan att skada. Man måste noga

betänka, att det ofödda barnets näring är beroende på

vad modern äter, och att starka avföringsmedel alltså

måste skada barnet, ja kunna ge anledning till

sjukdomar under dess senare liv.

Lika nödvändigt som det är för barnsängskvinnan att

sörja för regelbunden avföring, lika viktigt är det

alltså att hon-lar sig till vara för starka avföringsmedel,

de må nu utgivas för att vara aldrig så "gamla,

beprövade huskurer".

Nr 5

Prosten Heumann

Avföringsmedel för

Barnsängskvinnor

Deklaration Extr rhe» 3,00 gr, Saccharum 0,07

gr, Aetherol cninam ceyl gtt 1 Natrn buarbon

4,42 gr, Paraffm hquid 0,015 gr M i tabl No 30

Pris pr förpackning Kr. 2:65

(Innehåll: 30 tabletter )

Noggrann bruksanvisning på varje förpackning.

Bemärk: "Att observera" sid. 287.

A.-B. L. HEUMANN & Co., Munkbron 11, Stockholm

Bruksanvisning: Vid behov tages 1 tablett. Blott vid svåra fall kan

dosen ökas till 2 å 3. Tabletterna lösas i litet varmt vatten och

tagas i lemonad, sockervatten, mjölk, choklad, soppa eller annan

lämplig dryck.

Ett för såväl modern som barnet oskadligt medel är

Prosten Heumanns Avföringsmedel för

Barnsängskvinnor. Detta bör användas, om avföringen ej dagligen är

tillräcklig under havandeskapet och digivningen.

Även om det skulle visa sig nödvändigt att dagligen

anlita detta medel, så utövar det dock ingen skadlig

inverkan. Likväl är det en självklar sak, att det (lika

litet som annan medicin) aldrig skall tagas i onödan.

En naturlig uttömning utan konstlade medel är

givetvis att föredraga framför t. o. m. den ofarligaste

medicin.

Även för klena barn och barnsångskvinnor är det

vitaminrika näringspreparatet Rovase till stor nytta. Se vidare

sid. 277-284.Råd vid vissa

sjukdomar och olycksfall.

Benbrott.

Symptom på benbrott äro svullnad och ömhet över

själva brottet, oförmåga att stödja på benet eller att

använda den skadade armen. Ofta är det en

förkortning av lemmen samt en abnorm rörlighet av

densamma. Till dess den skadade fått läkarehjälp kan man

bespara honom många smärtor genom en riktig

ställning och fixation av den brutna lemmen. Isynnerhet

om den förolyckade skall transporteras är man ofta

tvungen att lägga ett provisoriskt stödjeförband.

Kläder och skodon uppskäras (om möjligt i sömmarna).

Runt omkring den brutna lemmen lägger man först ett

mjukt lager (vadd, bomull, blånor, hö, mossa eller

mjuka dukar). Sedan lägger man dit själva spjälan,

vartill man kan använda en käpp, linjal eller avskurna

grenar. Skenan bindes ordentligt fast (till att binda

med kan man använda näsdukar, handdukar, avskurna

remsor av kläder eller remmar).

Är benbrottet förenat med ett öppet sår, talar man

om ett komplicerat benbrott. Till dess läkarehjälp

hunnit skaffas, behandlar man såret såsom är beskrivet

under Blödningar och sår, och anlägger sedan en skena,

såsom ovan beskrivits.

Måste den skadade forslas någonstans, utan att en

bår finnes till hands, kan man använda en avlyftad

dörr eller grind, en stege eller ett par stänger, vilka

man sammanbinder med rep eller täcken. Ovanpå dettalägges ett mjukt lager av kläder, sängkläder, halm eller

hö. Om bärarna av båren gå i otakt, bliva

skakhingarna mindre.

Vid kraftigare blödningar, skador på huvudet,

bröstet eller underlivet, bör man om möjligt undvika en

dylik obekväm transport av den sjuke och försöker att

i sådana fall föra läkaren till den sjuke.

Blindtarmsinflammation.

Vid plötsligt uppträdande av smärtor i nedre högra

delen av buken och samtidig temperaturstegring, bör

man misstänka blindtarmsinflammation. Ofta sitta

smärtorna till en början mitt i magen, men draga sig

så småningom nedåt höger sida. Läkare måste

omedelbart tillkallas, varje timmas dröjsmål kan bliva

ödesdigert för den sjuke. Frysningar, frosskakningar

och kräkningar äro allvarsamma tecken. Vid

misstanke på blindtarmsinflammation får laxermedel ej

användas.

Blodförgiftning

kan uppstå genom insektsstygn eller också genom små

sår, vari smuts inträngt. För det mesta visar sig en

stark svullnad på det beträffande stället, och en häftig

smärta uppstår, varjämte en röd strimma blir synlig.

Kalla omslag med aluminium-subacetatlösning (Burows

lösning) anlägges, läkare hämtas.

Blödningar och sår.

Om blodet som strömmar ut ur ett sår är mörkrött

till färgen, är detta ett tecken på att ingen större

pulsåder blivit skadad.Man bör alltid undvika att beröra ett sår med

händerna. Man riskerar nämligen att tillföra bakterier till

såret. Måste kläder eller skor avlägsnas, så skall man

icke plåga den förolyckade med att draga av dem, utan

bör man skara upp dem. Vill man akta kläderna, så

kan man ju skara upp en söm, så att plagget efteråt

kan återställas i användbart skick.

Man bör försöka tvätta såret rent. Därvid använder

man utspädd vatesuperoxid,

aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) eller borsyrelösning. I brist påannat får man använda vanligt vatten, vilket dock

helst bör kokas först. Sedan anlägger man ett förband

med gaskompresser eller något liknande

förbandsmaterial närmast såret, sedan vadd, och till slut ett lager

av bindor. Man bör inte lägga vadden närmast såret,

då den har benägenhet att fastna. Den sårade lemmen

placeras högt. Tränger blodet igenom förbandet, så

river man icke av detta, utan lägger mera vadd och

bindor omkring det genomdränkta förbandet.

Är blodet ljusrött och sprutar eller väller det stötvis

fram ur såret, så är en pulsåder träffad och då måste

man omedelbart sända efter en läkare. Under tiden tills

denne anländer, försöker man medelst starkt tryck

hejda blödningen. Man trycker till pulsådern, antingen

med fingrarna eller med ett hårt förband på något

ställe mellan såröppningen och hjärtat (med hjälp av

förestående avbildningar är det icke svårt att finna

de olika ådrorna). För att anlägga ett dylikt förband

kan man använda en sammanvirad duk (handduk,

näsduk eller dylikt), knyter den löst omkring den skadade

lemmen, skjuter sedan en käpp eller en kraftig pinne

under den sammanknutna duken samt vrider om så

länge till dess blödningen upphör. Kommer icke

läkaren inom två timmar, måste förbandet lossas ett slag,

annars domnar lemmen bort. Även här finns en

förklarande avbildning (se fig. 66—68 å sid. 251).

Bråck.

En utförlig beskrivning av olika slags bråck

återfinnes å sid. 80.

Difteri.

Förutom symptomerna vid vanlig halsfluss (smärtor

i halsen, isynnerhet vid sväljning, feber) visar sig åmandlarna och gommen gråvita beläggningar. Bredvid

beläggningen är slemhinnan starkt rodnad. Läkare

tillkallas omedelbart vid misstanke på difteri. Genom

seruminsprutning i rätt tid kan man räkna på att

barnet skall räddas.

Gurgling med vätesuperoxidlösning eller om intet

annat finnes, saltvatten. De som komma i den sjukes

närhet bör använda Thymomaltpastiller (sid. 109) för att

skydda sig mot smitta.

Drunkning.

Vill man rädda en drunknande, försöker man närma

sig honom bakifrån och simmar ej emot honom

framifrån eller från sidan, ty man riskerar då, att den

drunknande klamrar sig fast vid sin räddare, så att

denne hindras från att kunna simma. Även då den

förolyckade legat rätt så lång tid under vattnet, måste

man göra energiska upplivningsförsök. Man bör hålla

på därmed i minst två timmar. Under tiden tillkallas

läkare.

Man lägger den förolyckade på magen med några

hoprullade filtar eller dyl. under magen, så att

överkroppen och huvudet ligga lägre än den övriga

kroppen. Sedan trycker man kraftigt upprepade gånger på

hans rygg, över de nedre revbenen för att utpressa det

i lungorna inträngda vattnet. Kommer den skendöde

ej till liv vid dessa försök, måste konstgjord andning

tillgripas.

Man avlägsnar de våta kläderna från överkroppen

och drar ut tungan och binder fast den med en näsduk

vid hakan. Sedan lägger man honom på rygg och

placerar en rulle av täcken eller kläder strax nedom skul-derbladen. Man ställer sig på knä bakom honom och

fattar armarna mellan handleden och armbågen, för

dem därefter utsträckta åt sidorna upp över huvudet

och håller dem där under två sekunder (man räknar

långsamt 1 och 2), sedan för man armarna tillbaka

mot bröstet och trycker dem varligt men kraftigt mot

bröstkorgen under två sekunder (man räknar långsamt

3 och 4). Därigenom blir bröstkorgen omväxlande, i

likhet med vid naturlig andning, utvidgad och

sammanpressad varvid luft insuges respektive utpressas.

Man kan även försöka med massage över hjärttrakten.

Börjar den förolyckade andas själv bäddar man ned

honom varmt och ger honom, så snart han kan svälja,

varmt att dricka, starkt kaffe, té eller vin.

Gasförgiftning (kolosförgiftning).

Man för den bedövade ut i det fria, lossar trånga

klädesplagg, masserar hjärttrakten och lägger en

senapsdeg på maggropen eller begjuter hela kroppen med

kallt vatten. Genom kittlingar i näsan eller genom att

låta den medvetslöse lukta på salmiaklösning försöker

man att få honom att andas. Lyckas det icke, så

tillgriper man konstgjord andning (se ovan). Att tillkalla

läkare är absolut nödvändigt.

Lungblödningar.

Blödningar i lungorna äro mestadels förbundna med

hosta och blodet blir ljusrött och skummande. Man

tillkallar omedelbart en läkare, lägger den sjuke (om möj-ligt) till sängs, varvid överkroppen måste ligga högt.

Varje rörelse ävensom samtal med den sjuke bör

undvikas. Om bröstet lägger man kalla omslag. Man bör

låta den sjuke dricka svagt saltvatten klunkvis. (1

matsked salt på 1 liter vatten.)

Lunginflammation.

Lunginflammation är en infektionssjukdom, och man

har fastställt att "pneumokocker", en särskild sorts

bakterier är dess orsak. Dessa kunna endast utbreda sin

verksamhet om de understödjas av s. k. hjälporsaker,

vilka verka försvagande av den mänskliga organismens

motståndskraft, som t. ex. en förkylning.

Lunginflammationen börjar merendels helt plötsligt

med frosskakning och svår sjukdomskänsla, en hastig

temperaturstegring upp till 39 och 40 grader och ofta

smärtsamma stickningar i sidan och aptitlöshet. En

kort smärtsam hosta med segt, gulrött slem. Febern

håller i sig ungefär 7 dagar, varefter den s. k. krisen

inträder, vilket man märker på ett starkt svettutbrott

och vilket är ett tecken till bättring. Faran för livet

vid lunginflammation ligger icke endast i lungorna,

utan i en hjärtsvaghet och därför måste även läkare

obetingat tillkallas, enär endast han kan avgöra,

huruvida och varigenom hjärtverksamheten kan förstärkas

och regleras.

Till dess läkaren kommer, kan man skaffa den sjuke

någon lindring. Stickningarna i sidorna och

hostretningarna påverkas i de flesta fall gynnsamt genom

stora våtvärmande omslag om bröstet. Om pulsen slår

svagt och långsamt, kan man för att förbättra

densamma dricka starkt kaffe.Magblödningar.

Det uppkräkta blodet är oftast mörkt som kaffe och

merendels uppblandat med matrester,

"kaffesumpliknande kräkningar". Den sjuke blir mycket blek och

känner smärtor i magtrakten. Man skickar efter läkare

och sörjer för att den sjuke får ligga till sängs och

hålla sig absolut stilla. Dessutom kan man lägga kalla

omslag om magen eller lägga isblåsa på magen.

Mässling.

Barnen visa en längre tid i förväg (10—11 dagar) olust

och matthet. Sedan uppträder feber, snuva,

halssmärtor, hackig hosta och heshet. Därefter uppstå utslag,

först i ansiktet, bakom öronen och på hakan och så

över hela kroppen. Behandlingen bör man helst

överlåta åt en läkare. * Ett luftigt, rymligt rum, sängläge,

skydd för drag och förkylning, samt flytande näring

såsom välling, soppor och kompott är av stor vikt.

Näsblod.

Vid näsblödning bör man icke hänga ned med

huvudet, utan hålla upp det ordentligt, samtidigt trycker

man med fingrarna till den näsöppning, ur vilken det

blöder, eller stoppar man till densamma med en ren

bomullssudd. Man kan även försöka med att lägga kalla

omslag över näsan. Andas lugnt och djupt med öppen

mun och försök icke "snyta ut". Stannar icke

blödningen efter dessa försök, måste läkarhjälp sökas.

Nässelfeber

är många gånger en följd av för riklig användning av

färsk frukt, särskilt smultron. Ibland kommer den efterdet att man ätit hummer eller kräftor, men i en hel del

fall vet man ej anledningen därtill. Utslagen tvättas

med aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) eller

menthollösning.

Påssjuka

kallar man en smärtsam uppsvallning av

öronspottkörtlarna med inflammationssymptom och feber.

Våtvarma omslag anläggas på de uppsvällda ställena.

Rödsot eller ros

igenkännes på en skarpt markerad rodnad och svullnad

vanligen lokaliserad i ansiktet, s. k. ansiktsros. Hög

feber.

Man lägger våtvärmande omslag med borsyrelösning

eller aluminium-subacetatlösning (Burows lösning).

Huvudvärken lindras genom att pålägga isblåsa. Man

kan även använda Prosten Heumanns Brasantabletter

(se sid. 36). Mycket oroliga patienter böra på kvällen

taga två till tre och flera gånger under dagen en av

Prosten Heumanns tabletter mot sömnlöshet (se sid. 35).

Sjukdomen når i regel sin höjdpunkt efter fem dagar

och efter en till en och en halv vecka kan man

merendels räkna på att vara återställd. Hjärtsvaghet

förekommer ofta vid denna sjukdom, varför läkare bör

anlitas.

Scharlakansfeber.

Scharlakansfeber börjar med feber, svårighet att

svälja, beläggningar på tungan och halssmärtor. Därpå

visar sig på hals och bröst först en ljus, sedan en

eldröd rodnad, som fort utbreder sig över hela kroppen.Vid scharlakansfeber måste ovillkorligen läkare

tillkallas.

Alla, som komma i närheten av den sjuke, bör till

skydd mot den stora smittofaran taga Prosten

Heumanns Thymomaltpastiller.

Skavsår.

De såriga ställena tvättas flera gånger dagligen med

kallt vatten, tillsatt med något

aluminium-subaeetatlösning (Burows lösning). Sedan bestryker man såren

med Prosten Heumanns Salva mot brännsår; finnes ej

sådan till hands, kan man använda vaselin, borsalva,

zinksalva, fett eller salicylsyretalg.

Smittosamma sjukdomar.

Med smittosamma sjukdomar förstår man i

synnerhet följande sjukdomar: kolera, tyfus, stelkramp,

infektionssjukdomar genom sår (t. ex. barnsängs feber,

varbildning o. s. v.), tuberkulos, difteri, hudsjukdomar,

influensa, lunginflammation, koppor, malaria, växelfeber,

rödsot, mässling, scharlakansfeber.

Utbredningen av smittosamma sjukdomar förhindras

genom:

1. Isolering av den sjuke.

2. Oskadliggörande av sjukdomsspridarna

(bacillerna), d. v. s. genom desinfektion och i synnerhet:

a) Genom desinfektion av rummet, i vilket den sjuke

uppehåller eller uppehållet sig, ävensom av sängar,

tvätt, sjukvårdskärl, o. s. v.;b) genom personlig desinfektion av alla, som

kommit eller komma i beröring med den sjuke.

Huvudsakligen måste dessa skydda munhåla och svalg, som

alltid är öppna ingångsportar för bakterier, genom att

låta sådana pastiller smälta i munnen, som innehålla

bakteriedödande ämnen (Thymomaltpastiller sid. 109).

Avsöndringar (avföring, urin, uppkastningar, saliv etc).

Den sjukes avsöndringar äro ofta karaktäristiska för

arten av hans sjukdom. Därför böra de alltid under viss

tid tillvaratagas och vid behov lämnas till undersökning.

Avföring (exkrementer). Avföringens mängd rättar

sig efter mängden av den intagna födan och efter dess

smältbarhet. En frisk avföring är brun till brungul,

grötig eller degig. En tunn avföring är alltid ett

sjukdomstecken. Åvenså är övermåttan hård avföring eller

längre tids förstoppning ett sjukdomstecken, som ej får

förbises. (Se sid. 70, Balsamiska Piller). På samma

sätt som man vant sig vid att intaga sina måltider på

bestämda tider, kan man också vänja sig vid

regelbunden avföring på bestämda tider. — Svart avföring är

sjuklig, såvida man inte använt blod- eller

järnpreparat (även blodkorv, blåbär o. d. förorsaka svart

avföring). — Vit avföring är sjuklig, såvida man inte

förtärt rikligt med mjölk. Gråfärgad avföring är för det

mesta ett tecken på, att magen har svårt att smälta

fettämnen, och detta kan samtidigt häntyda på en

gall-eller leversjukdom (se sid. 56). — Blodig avföring är

alltid sjuklig. Vid tyfus kan man även iakttaga en gul,

ärtformig avföring. Aslikt stinkande avföring är ett

sjukdomstecken. — Om avföringen upplöses i vatten och

silas, och små stenar därvid visa sig, äro dessa ett

tecken på gallsjukan (se sid. 56).Svimning.

Redan på utseendet kan man sluta sig till om en

medvetslös är avsvimmad eller har fått ett slaganfall. I

första fallet är ansiktet likblekt, i det andra högrött.

Man tillför den avsvimmade rikligt med frisk luft,

lossar på trånga kläder (kragar o. dyl.) och giver

honom friskt vatten. I svårare fall lägger man den

bedövade på rygg med huvudet lägre än den övriga

kroppen, så att blodet strömmar till huvudet. Man håller

retmedel (salmiak) under näsan och giver en kall

av-rivning på huvud och bröst. I nödfall företager man

konstgjord andning (se sid. 253).

Sätta i halsen.

Om någon har satt en tugga, ett fiskben eller dylikt

i halsen, så försöker man att taga ut detsamma med

fingrarna. Man fattar personen ifråga, isynnerhet när

det gäller barn, med vänstra handen om näsan,

därigenom måste munnen ovillkorligen öppnas, och man

kan komma åt med fingrarna. Lyckas icke detta, så

slår man kraftigt med handen mellan skulderbladen,

varigenom luft utstötes ur bröstkorgen och det som

fastnat i svalget brukar komma med upp. Eljest

försöker man med att äta hårt bröd eller genom att äta

potatismos föra fiskbenet vidare ned genom svalget, väl

nere i magen är det icke så farligt längre.

Vrickningar.

Vid vrickningar måste man tillse, att den vrickade

leden får behövlig vila. Omslag med

aluminium-subacetatlösning (Burows lösning) anlägges och

behandlingen överlåtes till läkare.Värmeslag, solsting.

I båda fallen för man den förolyckade till en kall,

skuggig plats, blottar överkroppen och övergjuter den

med kallt vatten eller giver kalla avrivningar i pannan

och på bröstet, om det är nödvändigt även konstgjord

andning. (Se sid. 253.) Så snart den bedövade är i stånd

därtill, låter man honom dricka, helst kaffe eller té, i

nödfall vatten, under det att alkohol bör undvikas.

Åskslag och dylikt.

Om någon blivit bedövad genom åskslag eller genom

elektrisk ström så för man honom ut i friska luften,

blottar överkroppen, gnider och masserar hjärttrakten

och håller salmiaklösning under hans näsa eller kittlar

honom med en fjäder eller dylikt i näsan.

Kommer den medvetslöse ej till medvetande, så måste

konstgjord andning tillgripas. Noggrann anvisning

häröver återfinnes under "Upplivningsförsök vid

drunkning" (sid. 253). Man måste alltid försöka hämta en

läkare utan att därför åsidosätta upplivningsförsöken.

Förgiftningar.

Om möjligt tömmes magsäcken medelst kräkning eller

magsköljning. Denna senare tillgår på följande sätt:

samtidigt med tätt på varandra följande

sväljningsrörelser andas man fort och djupt under det en annan

person raskt "matar" ned en mjuk gummislang över

tungryggen, varvid slangen hålles som en penna medhögra tummen och pekfingern. Då man fått ned 30—40

cm., från framtänderna räknat, hälles i magsäcken K—K

liter vatten med hjälp av en i slangen inträdd tratt.

Därefter sänkes tratten varvid vattnet utrinner och

detta upprepas några gånger tills magsäcken är tom

och renspolad.

Vid alla fall av förgiftning måste läkare

ovillkorligen så snart som möjligt tillkallas. Följande korta

anvisningar äro endast avsedda att tjäna till ledning före

läkarens ankomst. Om ett lindrigt

förgiftningssymptom skulle förefalla vara avlägsnat, får man likväl ej

försumma att söka läkare, ty vissa gifter (t. ex. fosfor)

verka mycket nyckfullt, så att efter skenbar bättring

nya symptom kunna upprepade gånger inställa sig,

t. o. m. efter 2—5 dagar.

Arsenik.

Symptom: Smärtor i buken, häftiga kräkningar, tunn,

färglös avföring (liknande tunn risgryns välling).

Motgift: 2 matskedar bränd magnesia i 1/2 liter ljumt

vatten, därefter mera ljumt vatten ända tills kräkning

inställer sig. Kan kräkning ej på detta sätt

åstadkommas, söker man framkalla sådan medelst kittling i

halsen el. dyl. Även kan kalkvatten med mjölk och

äggvita användas.

Därefter en tesked järnsocker i timmen (fås på

apotek).

Blåsyra (Cyankaliura).

Symptom: Andedräkten luktar bittermandel; kramp,

fradga om munnen.

Motgift: Ihärdiga försök med konstgjord andning,

frottering av kroppen med borstar, rikligt med varmt

vatten tills kräkning framkallats.Köttförgiftning (korv, fisk, ost m. m.).

Symptom: Diarré, magsmärtor, uppkastningar,

huvudvärk, svindel, synrubbningar, hjärtsvaghet.

Motgift: 2 matskedar ricinolja, 1 matsked

karlsbadersalt i en halv liter ljumt vatten, stimulerande av

kräkningarna genom retning av svalget, senare en kopp

starkt kaffe utan grädde.

Karbolsyra.

Symptom: Frätsår i munnen, buksmärtor,

uppkastningar, svartgrön urin.

Motgift: 1 matsked slammad krita i en kaffekopp

vatten, därefter varje timme en stor knivsudd glaubersalt

i litet vatten.

Lysgas.

Symptom: Brännande känsla i huden, svindel,

medvetslöshet, ångestkänsla, hård puls.

Motgift: Patienten flyttas genast i frisk luft, helst

utomhus. Konstgjord andning, frottering av kroppen

med borstar och kallt vatten, senapsdeg över

hjärtgropen.

Morfin (opium).

Symptom: Förminskad pupill, fullständig

medvetslöshet, okänslighet för smärtor, långsam puls.

Motgift: Rikligt med ljumt vatten tills kräkning

inställer sig, därefter starkt kaffe utan grädde med en

knivsudd tannin pr kopp, frottering med borste och

kallt vatten.Fosfor.

Symptom: Magsmärtor, uppkastningar, törst;

uppkastning skimrar i mörkret; diarré, vanmakt.

Motgift: Först en tesked karlsbadersalt i K liter

ljumt vatten, tills kräkning följer, kittling i halsen för

påskyndande av kräkningen. Därefter var kvart 20

droppar ren terpentin i litet vatten, frisk luft och

konstgjord andning, om pulsen är svag. Men ingen mjölk,

ingen olja (annat än terpentin) intet fett (alltså ingen

ricinolja).

Svamp.

Symptom: Smärtor i buken, diarré, uppkastningar,

kramp, salivflytning, upprördhet, långsam puls.

Motgift: Kräkmedel, t. ex. ljumt vatten, kittling av

svalget o. s. v., därefter ricinolja; senare starkt kaffe

utan grädde med 1 knivsudd tannin pr kopp.

Syror.

Symptom: Frätsår i munnen, buksmärtor, känsla av

kvävning (man "storknar"), uppkastningar, blod i

uppkastning och i avföring.

Motgift: Teskedsvis dubbelkolsyrat natron löst i

vatten, därefter teskedsvis bränd magnesia, utrörd i vatten

eller mjölk; mycket mjölk; isbitar.

Lut.

Symptom: Mun och svalg frätta och "slippriga";

kolik, diarré, buksmärtor.

Motgift: Åttikvatten, citronsaft i vatten, mjölk,

isbitar.Stryknin.

Symptom: Häftig andning; ansiktet blir blått; oro,

stickande och krypande känsla i huden, svårighet att

svälja, ryckningar (konvulsioner) i armar och ben,

styvhet i lederna, stelkramp.

Motgift: Konstgjord andning, frisk luft, rikligt med

varmt vatten tills kräkning följer; specialbehaadling

med medicin.

Sublimat.

Symptom: Frätsår på munnens slemhinna,

uppkastningar, diarré, buksmärtor, hjärtsvaghet.

Motgift: Kräkmedel, mycket mjölk, mycket vatten

med äggvita.

LAS följande allmänt hållna intyg

Tryserum den 13 april 1932.

Tillåt mig uttrycka mitt djupt kända tack för den verken

Edra läkemedel haft. A. A.

Majgomaj den 17 april 1932.

Jag är i stor tacksamhetsskuld till Eder för den medicin jag

använt K. G. G.

Strömsnäsbruk den 18 april 1932.

Eder bok Prosten Heumanns läkemedel är oss oumbärlig och

Edra mediciner till vår största belåtenhet. E. Ö.

Pajala den 18 april 1932.

Eder medicin har varit den bästa jag hittills använt. T. S.

Timsfors den 28 april 1932.

Utmärkt, finfint! Världens bästa och effektivaste läkemedel.

A. N. S.Sjukvård i hemmet.

I synnerhet vid svåra sjukdomsfall är det av största

vikt, att den sjuke skötes omsorgsfullt och pä i

möjligaste mån sakkunnigt sätt, för att läkarens

föreskrifter skola kunna göra avsedd nytta. Men det är ytterst

få personer utanför de yrkesmässigt utbildade

sjuksköterskornas krets, som ha det rätta handlaget att utöva

sjukvård, och ännu färre äro de som äro förtrogna med

sjukvårdens detaljer.

Vi meddela i det följande några kortfattade anvis

ningar för sjukvården i hemmet, varvid vi förutsätta

som givet, att vid alla plötsliga sjukdomsfall läkare

omedelbart tillkallas. Till dess läkare hunnit anlända

bör den sjuke under alla omständigheter hållas till

sängs.

Sjukrummet.

Till sjukrum tages det största, soligaste, tystaste och

lättast luftade rummet i hemmet; därtill bör

sjukrummet vara torrt och lätt att uppvärma. Ett vanligt

boningsrum, där familjens olika medlemmar, kanske

t. o. m. barn, dagligen uppehålla sig, är allt annat än

lämpligt till sjukrum. Ett ljust och glatt, soligt rum

har en uppmuntrande inverkan på den sjuke (givetvis

så vida icke sjukdonlens art är sådan att läkare

föreskriver mörkt rum).

Mattor, draperier o. d., som samlar damm och

försvårar ytterst npggrann renhållning av rummet och ej är

nödvändigt för den sjukes vård, avlägsnas. Golv ochmöbler avdammas dagligen 1 eller 2 gånger med fuktig

duk. Eummet vädras grundligt morgon och afton,

varvid dock den sjuke icke får ligga i drag. Eventl. ställes

sålunda vid vädring en skärm kring sängen, eller

vädras genom att öppna i angränsande rum.

Rumstemperaturen bör hållas vid c:a 18°. Under varma dagar och

nätter kan sålunda ett fönster alltid lämnas öppet;

härvid, liksom alltid om sommaren, måste den sjuke

skyddas för mygg och flugor, vilka kunna vara honom till

stor plåga. Lämpligen spännes myggnät framför varje

fönster som är avsett att öppnas, varjämte, om så

erfordras, flugfångare placeras i rummet.

Luften i sjukrummet får ej bli för torr. Där

värmeledning finnes, användes s. k. befuktningskärl, vilket

hänges på elementet. Eldas i kamin, har man alltid ett

kärl med vatten stående på denna; framför kakelugnen

kan man hänga våta skynken.

Inom räckhåll för den sjuke bör finnas en ringklocka,

så att han ej behöver ropa; likaså bör han nattetid ha

ljus till hands.

Starkt doftande blommor få icke finnas i

sjukrummet, i synnerhet ej under natten. Bladväxter däremot

skada ej, snarare tvärtom.

Vad läkaren bör få veta.

Om läkaren skall kunna ställa riktig diagnos (d. v. s.

fastställa vilken sjukdom patienten lider av), är det

av största vikt att han också erhåller noggranna och

fullständiga uppgifter om den sjukes tillstånd.

Läkaren måste alltid få veta hela sanningen om den sjuke.

Intet bör förtigas för honom, men heller intet

överdrivas. Han bör även få kännedom om tidigare

sjukdomar, varav patienten lidit.(Vid svårare sjukdomsfall, vilka ju här i första

rummet avses, är det synnerligen klokt — i synnerhet om

läkare ej kan omedelbart infinna sig eller om han kan

göra sina besök endast med ett par eller flera dagars

mellanrum — att föra skriftliga anteckningar över

sjukdomens början och förlopp, till ledning såväl för

ens eget minne som icke minst för läkaren. I själva

verket vore det i många fall av stor betydelse, om man

kunde förelägga sin läkare en dylik "sjukdomsdagbok",

förd ända från barndomen; av en sådan bok kan en

läkare draga många för diagnosen värdefulla

slutsatser. — Givet är, att boken ej bör innehålla

anteckningar om tillfälliga, betydelselösa åkommor.)

Den sjuke måste ständigt noga iakttagas. Man har

t. ex. att giva akt på, om han andas lugnt eller oroligt,

om han sover gott, om han har aptit, om han svettas

starkt, vilken hans temperatur är, om han har ständiga

smärtor eller endast stundtals. Vid smärtor måste givas

akt på, var dessa uppträda. Hos en allvarsamt sjuk

kunna även skenbara obetydligheter vara av betydelse.

Läkaren skall underrättas om allt som på ett eller

annat sätt oroat den sjuke. Han skall delgivas detta

antingen före eller efter sitt inträde i sjukrummet,

men icke så att den sjuke kan höra på.

Å fig. 1—4 äro kroppens organ schematiskt angivna

såväl på kroppsytan som i det inre. Dessa bilder äro

avsedda att för läsaren underlätta lokaliserandet av de

olika organen. Ofta nog händer det, att man plågas av

smärtor i den ena eller andra kroppsdelen och gärna

önskar veta, vilket organ som är beläget just på det

smärtande stället. Härvid kunna våra bilder vara till

någon handledning.

Den som är tveksam om vilken sjukdom han lider av,

bör icke anlita något Heumann-preparat, lika litet somnågot annat läkemedel, förrän han genom

läkareundersökning erhållit visshet därom. Även den bästa och

fullständigaste handbok kan icke i detalj beskriva för

patienten vad som orsakar hans lidande; på sin höjd

kan den giva en bild av sjukdomars allmänna förlopp.

En noggrann läkareundersökning är alltid tillrådlig.

På sitt eget omdöme bör den sjuke icke lita.

Den dagliga vården.

Det är ingalunda en lätt sak att vårda en allvarsamt

sjuk. Tålamod och kärleksfullhet äro tvenne

grundbetingelser härför, om resultatet skall kunna bli gott.

Uppfyll den sjukes alla önskningar, om det icke är

honom till skada. Var alltid vänlig mot honom, och

irritera honom icke genom motsägelser, så vida det

icke är nödvändigt; gör det då på ett sådant sätt, att

han om möjligt likväl icke blir irriterad. Den

allvarsamt sjuke förefaller ofta ej så litet nyckfull och

"förarglig" mot sin omgiVning. Var likväl vänlig mot

honom. Hans sjukdom försvagar hans självbehärskning

lika väl som den försvagar honom i allmänhet; han

menar i själva verket ej illa. Ett vänligt ord

uppmuntrar honom, och han blir tacksam därför. — Gråt icke

i den sjukes närvaro! Låt honom icke bli nedtryckt av

din sorg! Han behöver ro och vila; stör honom icke

med pratande! Svara, när han tilltalar dig. men viska

icke, framför allt icke till annan person i den sjukes

närvaro; det gör honom misstrogen och ängslig. Sover

han, ställ om att fullkomligt lugn råder! Under inga

omständigheter får han väckas, icke ens för att taga

medicin. — Beträd sjukrummet så tyst som möjligt;

bäst är att bära filttofflor eller gummisulade skor.

Bädden bör helst vara tillgänglig från båda sidor, så

att man lätt kan hjälpa den sjuke, hur han än ligger. .Största renlighet måste iakttagas, även beträffande den

sjukes kropp, munhåla, hud m. m. Täta ombyten av

linne äro av vikt. Åt den sjukes föda och avföring

ägnas den mest noggranna uppmärksamhet, allt i

enlighet med läkarens föreskrifter. Spotta aldrig i

näsduken och låt icke heller den sjuke göra det; härtill,

användes spottkopp eller annat mindre kärl,

innehållande något vatten.

Vid långvarigt sängläge uppstår ofta liggsår, (se sid.

272) vilket kan förorsaka den sjuke mycket stort

obehag och svåra plågor. För att förhindra detta

begagnar man helst en för ändamålet avsedd luftkudde.

Svettas den sjuke starkt, så lägger man på

underlakanet en mjuk gummiduk och däröver ett mjukt, ej för

tunnt, vitt lakan (event. ett badlakan). Därigenom

hålles bädden torr, om detta övre underlakan ofta ömsas.

(Man kan begagna ett s. k. "draglakan", vilket är

vanligt på sjukhus. "Draglakanet" kan t. ex. vara ett

vanligt lakan, som lägges på tvären ovanpå gummiduken

och dragés ett stycke åt sidan, allt eftersom det blir

vått.)Varma omslag äro smärtstillande. De anläggas våta

eller torra allt efter läkarens ordination. Till torra

omslag använder man, där så passar, en lämplig

värmeflaska av bleck, på andra ställen av kroppen användes

en värmeflaska av gummi. Denna senare är elastisk,

så att den smyger sig mjukt efter varje ställe på

kroppen. Värmeflaskorna fyllas med varmt eller hett

vatten allt efter ordination. Bekvämast äro de elektriska

värmemattorna, vilka behagligt sluter sig efter varje

kroppsdel. De äro lätta att inställa för varje

temperatur från varmt till hett och kunna användas dag ut

och dag in en längre tid utan att bytas ut.

Värmemattorna äro lätta och bekväma att ansluta till varje

elektrisk ljusledning.

Varma grötomslag bestå mestadels av linfrö.

Linfröet kokas i vatten till en tjock gröt och fylles i en

liten linnesäck, som måste vara så stor, att den lätt

täcker de ställen på kroppen som skola uppvärmas.

Säcken får icke vara för full, utan endast fyllas så

mycket att den, sedan gröten ifyllts har en tjocklek

av 2—3 cm. Den invecklas därefter i en linneduk och

lägges därefter så het som möjligt på det sjuka stället.

Sådana grötomslag måste utan avbrott alltid hållas

mycket heta. Därför måste de, så snart de börja bli

kalla, omedelbart åter uppvärmas. Därtill använder

man bäst en grötomslagsvärmare. Naturligtvis behöver

man icke taga ur gröten ur påsen, utan hela påsen kan

läggas i varmare. Det är givetvis enklast, om man

samtidigt påfyller två påsar, så att den ena kan påläggas

under tiden, som den andra värmes. Linfrögröten kan

endast användas 3—4 dagar, sedan måste påsen

tömmas och ifyllas med nykokat linfrö.

Kalla fötter äro alltid obehagliga för den sjuke. Vid

behov lägges sålunda en värmeflaska (vanlig buteljmed hett vatten, omlindad så att den icke bränner) vid

fötterna, eller ock gnidas fotsulorna med kallt vatten

och frotteras därefter kraftigt med en sträv handduk.

Den sjuke skall ligga bekvämt i sängen. Om ej

sjukdomen nödvändiggör en bestämd ställning, bör han

beredas största möjliga omväxling, än högt, än lågt

under huvud och överkropp. Ställbara huvudkuddar,

liksom ock ställbart nattduksbord, bidraga mycket till den

sjukes bekvämlighet.

Vid starka hostanfall skall den sjukes överkropp

hållas upprätt. Vid uppkastning stödes huvudet, och

lämpligt kärl hålles inom lagom räckhåll. Efter

uppkastningen skall den sjuke få skölja munnen med vatten,

lätt citronsaft el. dyl. — Hjälp den sjuke, om så erfordras,

när han äter! Kan han icke själv intaga födan, så stöd

hans överkropp, medan han matas. Giv honom dryck

ur lämpligt kärl, så att han har lätt att dricka!

Liggsår.

Vid långvarigt sängläge måste bäddningen utföras

med största omsorg, över- och underlakan ofta slätas

ut och med täta mellanrum bytas. Den sjuke får aldrig

ligga fuktigt. Enär liggsår oftast förekomma på sätet,

i korsryggen och skuldrorna, är det lämpligt att

använda Prosten Heumanns Liggsår-salva. (Pris Kr. 1:15

per förpackn.) Om rodnad uppstår eller en brännande

känsla inställer sig, måste aktsamheten fördubblas och

de smärtande ställena understödjas med mjuk kudde

under lakanet.

Sjukmat.

Detta är ett viktigt kapitel.

Om den sjuke är under läkarebehandling, skall han

äta allt vad läkaren föreskrivit, om möjlighet därtill

finnes.I regel skall den sjuke icke äta vad han icke tycker

om; likväl får han naturligtvis icke äta vad han vill,

om detta är något som kan skada honom. F. ö. är det

i alla avseenden bäst att rätta sig efter läkarens

föreskrift. År man tveksam om vad den sjuke bör och får

äta, kan läkaren alltid råda.

Drycker böra icke vara för söta, utan så läskande

som möjligt, och lagom tempererade. Fryser den sjuke,

så giv honom något varmt att dricka; är han feberhet,

så bör han aktas för alltför kalla drycker.

Läkarens ordinationer.

Vad läkaren föreskriver måste till punkt och pricka

följas.

Om läkaren ordinerat, eller om på bruksanvisningen

till ett läkemedel står angivet, att medicinen i fråga

skall tagas vissa tider och i vissa mängder, så skall

man rätta sig noggrant därefter. Medicin får icke

givas i större mängder än som föreskrivits, i den falska

förhoppningen att den därigenom skall göra så mycket

större nytta. Detta kan vara farligt, och är i varje fall

felaktigt. Den på receptet eller bruksanvisningen

angivna doseringen är alltid så beräknad, att medicinen

skall göra största möjliga verkan.

Sjukbesök.

Svårt sjuka personer få ej störas med ofta

förekommande besök, och alla besök skola göras korta. En

kvarts timme är i regel fullt tillräckligt. Den sjuke

behöver lugn och vila. Tveka ej att avvisa olämpliga

besökare. Släpp dem ej ens in i sjukrummet, utan säg

dem helt enkelt att den sjuke icke får störas.Vården av döende.

Sök så långt det är dig möjligt att lätta den tunga

bördan för den, vars sjukdom är obotlig och hopplös.

Om han ännu hänger fast vid hoppet att få leva, så

beröva honom ej detta hopp, utan sök styrka honom

däri. Sök skänka honom religionens tröst i enlighet

med hans egen trosbekännelse. Om det är nödvändigt,

så påpeka för honom, så skonsamt som möjligt att var

och en, även den som är frisk, bör i tid upprätta sitt

testamente och i övrigt sörja för sitt hus, för den

händelse han skulle gå bort.

Den döende hjälpes till en bekväm ställning i bädden.

Lugn och frid måste härska i rummet. Avtorka

svetten från den döendes panna, fukta hans läppar med

friskt vatten. Låt honom erfara ömhet och omvårdnad

oförminskad ända till sista andedraget. Är han in i det

sista vid fullt medvetande, så sök att vara så lugn som

möjligt, även om du med den döende skulle förlora det

käraste du äger. Undvik högljudd klagan, gråt och

jämmer vid dödsbädden. Endast ro och frid få omgiva

den döende. Uppfyll kärleksfullt varje hans önskan, är

den än aldrig så svagt framviskad eller uttalad blott

med blicken. Även om den dödssjuke är medvetslös, så

har han stundom ögonblick av uppvaknande; tala

därför ej ens under hans medvetslöshet på annat sätt än

eljest. Gör övergången lätt för honom i den mån det

står i din makt.

Tecken på dödens annalkande äro: mödosam och

ansträngd eller ock ytterst hastig andning; hastig,

jagande eller ock ytterst svag, knappt förnimbar puls: kalla

händer, fötter och näsa; blånande läppar; gulaktig

hudfärg; glasartad blick. Dessa tecken kunna dock vara

otillförlitliga; den sjuke kan åter hämta sig för någratimmar eller dagar, även om de nämnda tecknen

framträtt. Man hör ju ofta talas om tims- eller dagslång

dödskamp.

Tecken på dödens inträde: Dödsblekheten, pulsens

plötsliga avstannande och andedräktens skenbara

upphörande äro inga absolut säkra dödstecken. Sådana äro

däremot, att ögongloberna bli matta och mjuka, och att

dödsfläckar uppträda. Dessa visa sig ett par timmar

efter dödens inträde; de uppträda särskilt på

nedhängande kroppsdelar såsom blå- eller rödaktigt kantade

fläckar på huden. De första tecknen på att kroppen är

död är dödsstelheten, vilken inträder 4—8 timmar efter

döden, och lukten av förruttnelse (liklukten). — Många

människor oroa sig för att bliva levande begravna, och

många hysa samma oro för sina avlidna kära. Läkaren

kan lätt giva säkerhet i detta avseende, exempelvis

genom att öppna en åder.

Vem är i behov av det vitaminrika

näringspreparatet ROVAS E ?

Framför allt den, som år överansträngd eller

under tillfrisknande efter en sjukdom. »Rovase»

formar genom sin mängsidiga och utsökta

sammansättning hastigt stimulera och starka kroppens alla

levnadsfunktioner. Vid nervositet och trötthet

gör en »Rovase»-kur synnerligen stor nytta. Vidare

år »Rovase» sårdeies lämpligt såsom dietntirlng

vid lungsiukdomar, magsjukdomar,

åderförkalkning, ämnesomsättningss|ukdomar. Men

åven den, som år frisk eller tror sig vara frisk,

borde genom en några dagars »Rovase»-tillförsel

så ofta som möjligt skaffa sin kropp ny livskraft.

Se sidorna 277—284.

Den dödes ögon tillslutas, och ett lämpligt föremål

lägges på ögonlocken, så att de förbliva slutna, när

dödsstelheten inträder. Hakan uppbindes av samma

anledning med en duk. Dödsrummets fönster hållas öppna

dygnet om; golvet tvättas ofta med stark soda- eller

lysollösning. Vederbörande myndighet underrättas

snarast möjligt om dödsfallet.

LÄS följande allmänt hållna intyg:

Hjo den 3 maj 1932.

Ja, riktigt nöjd och övertygad om att medicinerna äro bra,

rekommenderar dem till alla lidande. Duger att försöka!

H. K.

LÖderup den 4 maj 1932.

Som jag har använt Eder medicin, så vet jag att den hjälper

om något hjälper. C. O.

Visby den 6 maj 1932.

Jag får tacka för Eder medicin den är ingen humbug, den

är en hjälp för lidande människor. K. L.

Åsby den 9 maj 1932.

Då en person här har återvunnit halsen genom Eder medicin,

beder jag få göra en förfrågan för egen del. S. E.

Kungsgården den 12 maj 1932.

Edra mediciner och medikamenter äro de bästa som vi

hittills ha försökt. E. L.

Kisa den 13 maj 1932.

Vill på det varmaste rekommendera medicinen till alla sjuka,

den håller vad den lovar. E. J.I dag sjuk — i morgon frisk ... Nej något

sådant förekommer ej! Varje allvarlig

sjukdom försvagar kroppen. Den har dock en

oerhört stor specialuppgift att fylla: att

bekämpa själva sjukdomen. Även om

sjukdomen således redan är i avtagande eller om en bättring redan

inträtt, så kan man ändock ej omedelbart säga: »Så ja, nu är jag

frisk igen». Tvärtom torde man få säga: »Jag känner mig

tämligen bra, men jag är ännu så matt>,.

Helt bortsett ifrån, att man under denna svaghetsperiod, även

kallad rekonvalescens, i många fall är synnerligen motståndssvag

mot återfall, tager den successiva förbättringen ofta blott allt för

lång tid. Man vill ju så fort som möjligt komma i arbete för att

återfå sin förtjänst. En för lång frånvaro från arbetsplatsen hotas

ofta av ett avsked och därmed sammanhängande sorger och

bekymmer. Det kommer således helt an på att förkorta

övergångstiden så mycket som möjligt. Det har emellertid nästan alltid sina

svårigheter. Den försvagade kroppen kan ännu ej fördraga vilken

näring som helst. Eller aptit saknas och näringstillförseln

därigenom förminskad. Visserligen kanske födan intages med aptit

och även får behållas; men matsmältningsorganen kunna ej

bearbeta den tillräckligt. Vad är att göra i sådana fall, där hastig

bättring är av nöden eller där ett återställande till det gamla

hälsotillståndet över huvud taget måste befordras?

Man måste ändamålsenligt understödja kroppen i dess

strävanden att övervinna svaghetstillståndet och hjälpa den över den

partiella oförmågan. Ett enligt de nyaste vetenskapliga principer

sammansatt näringspreparat som Heumanns Vitamin-Kraftnäring

»Rovase» är lättsmält, högkoncentrerat och så mångsidigt, att det

kan skaffa en hastig och fullständig ersättning för förlorade

krafter.

Varför är detta möjligt just för »Rovase»? Det innehåller redan

upplösta näringsämnen för vår kropps alla vävnader (nerverna,

musklerna, körtlarna, benstommen, blodkärlen o. s. v.), så att

matsmältningsapparaten egentligen ej längre har så mycket att göra.Som vi redan påpekat, skulle denna i många fall endast kunna

åstadkomma ett ofullständigt arbete, om alla de näringsämnen,

som »Rovase» innehåller, skulle intagas såsom normal näring. Det

skulle vara omöjligt för den svaga organismen att bearbeta

sådana mängder mat och dryck, även om det skulle lyckas att

intaga en näringsmängd, som, även om man vore frisk och hade

den bästa aptit, skulle bereda svårigheter. Tvärtom! Denna

våldsamma »gödning» skulle snart åstadkomma svåra skador, vilka

skulle göra det över huvud taget alldeles omöjligt att vidare

upptaga näring.

Därför intager man jämte den vanliga födan en rågad tesked

»Rovase» 3 gånger dagligen. Då blir varken magen eller

tarmarna överfyllda. Matsmältningsarbetet underlättas, enär

beståndsdelarna i »Rovase» till följd av deras omsorgsfulla utval, deras

lyckliga sammansättning och vetenskapliga förarbetande, så att

säga kunde gälla såsom »kemiskt halvsmälta». Den svagaste kropp

erhåller på så sätt en stor mängd näringsämnen, som den kan

utnyttja helt och hållet utan ansträngning.

Den stora förmågan att upptaga näring samt mångsidigheten

hos »Rovase» äro således de huvudgrunder, som göra detta

preparat till ett verkligt idealiskt kraftnäringsmedel för sjuka,

rekonvalescenter och över huvud taget alla svaga människor. För att

särskilt klarlägga mångsidigheten hos »Rovase», lämna vi å

följande sida en överskådlig framställning över dess

verkningssätt och nedanstående till komplettering en uppgift om allt, vad

»Rovase» innehåller:

1. Äggvita, huvudsakligen ur färska ägg, mjölk och sojamjöl.

2. Lättsmälta kolhydrater ur skorpmjöl och maltextrakt.

3. Mineralämnen, huvudsakligen kalk, kiselsyra, magnesium,

järn, jod o. s. v.

4. Fett ur mjölk;" lecithin ur växter, färska ägg och hjärna —

och

5. Vitaminer, vitaminer, vitaminer!

Ja, just dessa äro oerhört viktiga! Vitaminerna äro ju enligt de

nyaste vetenskapliga upptäckterna gnistor för alla våra

kroppsfunktioner, kraftkällan till allt liv. Varken körtelverksamheten,

cellandningen, mineralämnesomsättningen eller matsmältningen

äro i sin ordning, om ej vitaminerna först förbereda dessa för

kroppen oumbärliga funktioner (se bilden å sid. 281). Våra organ

äro i normalt tillstånd alltid färdiga för arbete. Men de »röra ej

ett finger», förrän de få befallning. Och denna befallning giva

vitaminerna. Utan vitaminer skulle vår kropp således likna ett

jätteföretag, där arbetsstyrkan visserligen infunnit sig, men

signalen till arbetets början ännu ej givits.R o va se!

»Rovase» kostar kr. 3:75 pr förpackning och räcker tämligen länge.

Beställningar kunna insändas till:

AKTIEBOLAGET L. HEUM ANN & Co.,

Box 2096 - Munkbron 11, STOCKHOLM 2.

Giv kroppsorganen en varaktig befallning att arbeta, giv noga

akt på att ingen paus uppstår, tillför organismen — i synnerhet

om den är trög och försvagad — vitaminer! »Rovase» innehåller

sådana i hög grad. De hava bibringats genom ett synnerligen

omsorgsfullt förfaringssätt ur tomater, morötter, jästextrakt,

maltextrakt o. s. v.

»Rovase» erbjuder kroppen ej blott sådana näringsämnen, som

den ovillkorligen behöver för uppbyggnad. »Rovase» sörjer även

samtidigt till följd av sin stora vitaminhalt för att allt utnyttjas

helt och hållet. Detta faktum är ej blott för sjuka och

rekonvales-center av stor vikt. utan även för var och en, som ej känner sig

fullkomligt bra, och som skulle vilja öka sin kroppsliga och

andliga arbetsförmåga. Även i sådana fall räcker sällan den vanliga

kosten till; man måste då tillgripa ett stärkande näringsmedel.

Otalig är också den skara människor, vars hälsa försvagats genom

brist på bestämda, livsvillkorliga näringsämnen. »Rovase» ersätter

dessa felande ämnen och stärker människan för kampen för

tillvaron. Den, som således ej känner sig riktigt bra utan att därför

lida av någon utpräglad sjukdom, bör använda »Rovase». Genom

de samlade och ändamålsenliga beståndsdelarna har det

möjlighet att stärka hela organismen.

Å andra sidan är det ägnat att gynnsamt inverka på enstaka

försvagade, skadade eller särskilt känsliga organ. Det är alldeles

särskilt lämpligt för

nervösa och överansträngda.

Deras nerver behöva ej blott lugn och vederkvickelse, utan

framför allt ett specialämne: det fosforhaltiga fettet »lecithin». Just

detta innehåller »Rovase» i framträdande mängd, så att det även

kan gälla såsom ett utpräglat nervstärkande medel. Andra rätt

ofta förekommande symptomer äro t. ex.:

bristfällig ämnesomsättning, störningar i

matsmältningsorganen, blodbrist.

De kroppen tillförda vanliga näringsämnena bliva i sådana fall

ej tillräckligt utnyttjade eller kunna t. p. m. genom felaktig

omsättning vid matsmältningen förvandlas till skadliga produkter.

Undernäring och anhopning av giftiga ämnen i kroppen blir

följden. Det blodbildande, blodförbättrande och lättsmälta »Rovase»

utövar ett fördelaktigt inflytande på ämnesomsättningen och

matsmältningen inte minst genom sin höga halt av järn och

mineralämnen. Preparatets övriga beståndsdelar inverka gynnsamt vid[-Körtelverksamhetens-]{+Körtelverk-

samhetens+}

befrämjande

Exempel

Skrumpna kortelcel

ler vid vitaminbrist

Samma celler efter

vrtaminbehandhng

Cellandningens

befordring

Exempel

Utarmade muskel

celler vid vitamin

Samma celler efter

vrtaminbehandhng

[-Mineralämnesomsättningens befordring-]

{+Mineralämnesomsätt-

ningens befor-

dring+}

Exempel

Broskartad ben

vävnad hos ett

rachitiskt barn

Ombildnmg till

fast benvävnad

efter

vitammbehandling

Matsmältningens

reglering

Exempel

Svaga rörelser

hos magväggar

na vid vitamin

brist

i Vitaminerna be

fordra magväg

garnas mat

smältnings

rörelser

bristfällig körtelverksamhet

(sköldkörtel, bukspottkörtel o. s. v.). Det har visat sig, att

vitaminerna hava ett mycket gott inflytande vid sådana störningar.

»Rovase» innehåller vitaminer i riklig mängd. Även dess jodhalt

spelar här en stor roll. Ett rätt gynnsamt inflytande har »Rovase»

även vid

förkylningssjukdomar, svaghet och skador i

andningsorganen.

Här framträder i synnerhet »Rovases» halt av kalksalter och

kiselsyra. Det har vetenskapligt bevisats, att tillförseln av dessa

ämnen är mycket viktig: för att skydda kroppen mot inträngande

sjukdomsbaciller och för att höja motståndskraften. Likaså vid

försvagande febertillstånd och inflammationer (influensa,

halsfluss, lunginflammation, kikhosta och många barnsjukdomar) är

»Rovase» på sin plats. Man kan även bildlikt talat — beteckna

det som gamla dagar.

Just hos åldrande människor är ökad krafttillförsel och

stimulans av alla kroppsliga organ nödvändig iör att så länge som

möjligt förhindra för tidiga svaghetstillstånd och

ålderdomssvagheter. Men även om sådana redan föreligga, finnes möjlighet till

bättring inom rimlighetens gränser.

Den blivande modern

är även i lika stort behov av hjälp som åldringar, enär kroppen

ur den dagliga näringen måste hämta krafter för två väsen.

Mycket betydande specialuppgifter måste således fyllas.

Därtill kommer också blodförlusten, den kroppsliga

ansträngningen och de försvagande smärtorna vid förlossningen.

Härvidlag äro kraftnäringsmedlet »Rovases» gynnsamma egenskaper av

oskattbart värde. - Och barnet?

Just den första utvecklingstiden är avgörande för barnens

tillväxt. Det är vår plikt att skydda barnen för följder av

näringsskador (skrofulös, engelska sjukan [rachitisl, tandröta o. s. v.),

vilka äro oerhört svåra att avhjälpa. Denna plikt fullföljes bäst

och säkrast genom att regelbundet "giva deras näring en tillsats

av »Rovase».

En översikt över vad, som kan väntas av en vitamin-kraftnäring,

giver framställningen på sid. 283. Därav framgår, att »Rovase» är

en kraftkälla för alla.»Rovase» kostar kr.

3.75 per förpackning

och räcker tämligen

länge.

Aktiebolaget

L. HEUMANN & Co.

Box 2096

Munkbron 11,

STOCKHOLM 2.för alla är »Rovase» det bästa. Det är också inte att förundra sig över,

om man tänker på dess mångsidiga sammansättning och

verkningsförmåga. Därtill kommer även något annat, som gör »Rovase» värt

att förordas: den omsorgsfulla tillverkningen. Det framställes i

samma laboratorier, varest de välbeprövade Prosten Heumanns

läkemedel fabriceras. De modernaste tekniska inrättningar samt

skolad personal stå till förfogande. Ledningen ligger i händerna

på erfarna fackmän (apotekare och kemiker), vilka t. o. m. delvis

voro personligt förtrogna med den år 1918 avlidne Prosten Ludwig

Heumann. Men ej blott tillverkningen är mönstergill, utan även de

använda råämnena äro förstklassiga. Inget ämne användes, som

ej undersökts i provningslaboratoriet och befunnits fullkomligt

oklanderligt. Ett så omsorgsfullt tillrett preparat kan man

verkligen använda med det allra största förtroende.

Dessutom är en stärkande kur med »Rovase» inte alls så dyr.

En förpackning innehållande c:a 210 gr. kostar kr. 3: 75 och räcker

tämligen länge. Men huvudsaken är dock resultatet. Och därför

behöver man i fråga om »Rovase» ej vara orolig. Tag därför

Bild från tillverkning av de Heumannska preparatenBild från tillverkning av de Heumannska preparaten.Att observera

vid användandet av Prosten Heumanns läkemedel.

Efterföljande föreskrifter böra noga följas, om man

vill ernå avsett resultat.

Alla medikament intagas efter maten, d. v. s. icke på

fastande mage, så vida ej särskilt angives, att de skola

intagas före maten.

Medicin, som skall intagas en gång om dagen, tages

lämpligast en halvtimme efter middagen; två gånger

om dagen tages en halvtimme efter middagen och

aftonmåltiden; tre gånger om dagen tages en halvtimme

efter frukosten, middagen och aftonmåltiden.

a) Medicin i flytande form; droppar. Sådan medicin

tages lättast i ett halvt spetsglas vatten eller

sockervatten, eller ock i något té, som är ägnat att

understödja medicinens verkan (så t. ex. intages Tolusot

lämpligen i Prosten Heumanns Bröstte).

b) Pulver kunna nedsköljas med vatten eller annan

dryck. Faller sig detta svårt för patienten, kan pulvret

nedröras i ett glas vatten, mjölk eller annan dryck,

varefter det hela drickes. Om därvid något pulver

kvarbliver i glaset, påfylles ytterligare litet av drycken, och

även detta drickes. Ett bekvämt sätt att intaga pulver

är att lägga det på en med vatten genomdränkt oblat,

vilken hopvikes och sväljes hel. Oblater erhållas på alla

apotek.

c) Piller, kapslar. Piller och kapslar lägger man på

tungan så långt bakåt som möjligt, varefter man

dricker en klunk vatten. Härvid medföljer i regel

medikamentet utan besvär. Piller och kapslar skola icke tug-gas; de äro nämligen framställda i denna form just för

att kunna sväljas hela, så att den obehagliga smaken

icke behöver märkas. Om någon icke kan svälja ett

piller helt, kan det stötas till pulver.

d) Tabletter, pastiller. Dessa tagas på samma sätt

som piller; kan man ej svälja dem hela, kunna de med

en kniv lätt delas i bitar. (Ett undantagsfall utgöra

Thymomaltpastillerna, vilka skola långsamt smälta i

munnen.)

e) Flera medikament samtidigt. Vi mottaga

alltsomoftast förfrågningar, huruvida olika Heumann-medel

kunna tagas samtidigt, utan att därför något av dem

förlorar i verkan. Härtill är att svara, att det mycket

väl går för sig. Så t. ex. kan en reumatiker, som

samtidigt lider av dålig mage, med full effekt intaga

Nervogastrol och Tabletter mot Gikt och Reumatism

jämsides med varandra. De olika medlen tagas med 1/2

timmes mellanrum.

f) Allmänna anmärkningar beträffande kurer med

Heumann-medel. Huru länge en kur bör fortsättas,

beror i varje särskilt fall på sjukdomens art och envishet.

Någon allmängiltig regel härför kan ej uppställas.

Envar torde själv bäst känna, när förbättringen

fortskridit så långt att han åter känner sig fullt frisk. Är så

fallet, kan kuren avslutas; i många fall är det dock

rådligt att intaga ytterligare en sats av medicinen

såsom efterbehandling. Vid de flesta sjukdomar är det

tillrådligt att, för att förebygga recidiv (återfall), även

efter tillfrisknandet då och då, exempelvis en gång om

året, taga en mindre efterbehandling (en eller två

satser medicin).

På varje förpackning står tydligt angivet, huru ofta

och i huru stor mängd medicinen i fråga får och skall

intagas. Att intaga större dosis är ej tillrådligt och tjä-nar ej heller någonting till, enär de angivna doserna

noggrant beräknats såsom varande de, i vilka

medicinen verkar bäst.

Intet Heumann-medel för invärtes bruk innehåller

något skadligt verkande ämne. Intet sådant medel kan

sålunda, som fallet är med så många andra

medicinska preparat, verka skadligt på ett organ samtidigt som

det utövar sin helande inverkan på ett annat.

Heumann-medlen kunna alltså tryggt anlitas enligt de

medföljande bruksanvisningarna.

En sjukdom, i synnerhet om den är gammal och

inrotad, kan naturligtvis icke botas ögonblickligen eller

ens på några dagar. Behandlingen måste givetvis i de

flesta fall genomföras konsekvent under någon tid.

Den ena kroppen reagerar för ett medikament

långsammare och mödosammare än den andra. Man bör

därför icke förlora tålamodet, om en behandling icke

genast i början visar något tydligt, för patienten

kännbart resultat, utan kuren bör fullföljas, till dess

resultatet framträder. I varje fall är det oriktigt att helt

och hållet utdöma en medicin förrän man haft tillfälle

att pröva den under en tid bortåt.

För barn under 6 år äro Heumann-medlen (med

undantag för de speciella barnpreparaten) icke ägnade,

och få ej användas. Barn på 6—10 år gives en tredjedel,

på 10—13 år hälften, på 14—16 år tre fjärdedelar av

föreskriven dosis. — Sorisalva samt medel mot

Binnikemask äro överhuvud avsedda endast för vuxna.

Innan Ni skriver till oss med förfrågan angående ett

eller annat Heumann-medel bedja vi Eder noga

genomläsa såväl ovanstående anmärkningar som de i boken

återgivna och på varje förpackning tryckta

bruksanvisningarna. Ni kan måhända därigenom bespara såväl

Eder som oss både tid, besvär och kostnader.Från de Heumannska laboratoriernaFörsäljning och expedition av

Heumann=medlen.

Beställningar kunna sändas till A.-B. L. Heumann &

Co., Stockholm 2, varefter de av oss vidarebefordras till

apotek och expedieras till köparen.

Skriftliga beställningar torde skrivas tydligt, med

noggrant angiven adress, för undvikande av onödiga

förseningar: De önskade medikamenten torde tydligt

angivas med samma benämningar som använts i denna

bok; för säkerhets skull är det synnerligen önskvärt, att

dessutom beställningsnumret angives för varje

medikament (beställningsnumren återfinnas på illustrationerna

i texten). Man bör sålunda undvika hänvisningar till

tidigare beställningar eller till beställningar, gjorda av

andra, och i stället tydligt angiva vad man önskar. —

Utförlig bruksanvisning medföljer varje förpackning.

I övrigt hänvisa vi till sid. 287, "Att observera".

Priser. Priserna gälla per förpackning (ask, burk,

flaska o. s. v.).

Expedition. Heumann-medlen expedieras endast

genom apotek. De sändas enklast och bekvämast mot

postförskott. På grund av de höga portokostnaderna har

det visat sig i längden omöjligt att vid beställningar

sända Heumann-preparaten fraktfritt. Emballage

lämnas alltid gratis.

Om betalning insändes i förskott samtidigt med att

beställning göres, torde detta benäget angivas i

beställningen, detta för undvikande av misstag vid

expeditionen (postanvisningar t. ex. taga i regel längre tid

än brev eller brevkort, * och det skulle sålunda kunnainträffa att en rekvisition expedierades mot

postförskott oaktat betalning insänts per postanvisning, enär

denna senare ej hunnit anlända i tid).

Tomma flaskor, glasrör, askar o. s. v. kunna icke

återtagas.

Anmärkningar, ombyte o. s. v. Anmärkningar

angående möjligen skedd felexpedition, liksom ock

önskemål angående utbyte av levererat medikament, torde

framställas inom åtta dagar efter mottagandet av

försändelsen. Samtidigt insändes packsedeln, vilken

finnes bifogad varje försändelse. — Om själva den inre

förpackningen, som innehåller medicinen, öppnats, kan

utbyte icke ske.

Denna bok foreligger i översättning på

följande språk: svenska, tyska, engelska,

finska, franska, holländska, italienska,

spanska, portugisiska; tjeckiska

och kinesiska.

Stockholm 1933, Ivar Hsegg&troms Boktryckeri A B

832502Avskiljes här

BREVKORT

Enligt postala

bestämmelser måste

detta kort inlaggas

i kuvert ocb

frankeras med 15-öres

frimärke!

A.-B. L. Heumann & Co.

Box 2096

STOCKHOLM 2

CO

OSSänd boken »Prosten Heumanns Läkemedel», gratis

och franco samt utan någon förpliktelse för mottagaren,

till nedanstående personer:

Namn: ........................... .........

Adress:.................................................................................................

Namn: ......................................................................................................

Adress:............................................................................................................

Var god ombesörj att nedanstående tillsändes mig.

Betalning uttages genom postförskott.

Antal

Benämning

st.

»

»

Namn:..........

Bostad:..........

Postadress:Angående

de resultat,

som uppnåtts med Prosten Heumanns läkemedel vid

alla de i denna bok omnämnda sjukdomarna, har ett

så stort antal tacksamhetsskrivelser och yttranden om

erkänsla och belåtenhet inkommit, att det naturligtvis

är alldeles omöjligt att här återgiva dem alla. I april

1926 fastställdes antalet sådana skrivelser notariellt

till 144289 (etthundrafyrtiofyratusen tvåhundraåttionio.)

Under tiden hava de emellertid ökat till 250000

(tvåhundrafemtiotusen) och öka fortsättningsvis dagligen.

Det förekommer, att en och annan tvivlar på

tacksamhetsskrivelsernas innehåll och äkthet, men enbart det

faktum att bevisligen sammanlagt 1/4 million sådana

skrivelser förefinnas, är ägnat att skingra sådana tvivel.

Vad alla behöva.

Även i den friskaste familj

förekommer det då och då, att någon angripes

av huvudvärk, migrän, tandvärk

etc. Stundom inträffa förkylningar,

ej sällan förstoppning. Mot dessa

vanliga krämpor bör man alltid ha

medicin till hands. Tillförlitliga

medel i dessa fall

äro:

1. Prosten Heumanns Brasantabletter

mot huvudvärk, migrän, tandvärk,

per ask Kr. 3:75

2. Prosten Heumanns thymomaltpa-

stiller mot förkylning, per ask Kr. 1:70

3. Prosten Heumanns Balsamiska

Piller I och II, blodrenande, mot

förstoppning, per ask Kr. 2:25 resp. 3:35