Mikado. Operett i 2 akter
/ y -
Öperelt ¡2 íti^teí
"fri beurbeïnins
4 _ ,
dît
w
Musi ken
^ 1¿
’¿iî^‘fiÎJ\^,!"1-f v^Cj^TTTjSTW^
(tfgsplmm
JuUfetalittitjqe»!
¿amleftsaM
i*iigef äio början ciff n i [^aoe
A. MELANS MUSIKHANDEL
Alexandersgatan 11
samt under MIKADO-förestäliningarne
i teaterns japanska kiosk:
Smf
^/l tf a ■p» c^\ kla verutdrag med text
1V1 I IV Jr\_ VJ w af H. Mc
MlKADO-ltltfe
MlKADO-iarscli
MlKADO-pilll
Mikado-i
i: oo
. i: oo
:.......i: oo
I1KAD OMUSIK mej sYensk text
af HARALD MOLANDER
endast i teaterns japanska kiosk och i
A. Melans Musikhandel
Alexandersgatan 11.
U tu.»
Q rö
V».
a~l to *!* rtS «1 Ö” :rts Ä WS" ci- B os ätmwgsraä gasiaejr / sforj: Uger af- iusoerådsaKir { 3emsäflgair ¡.msfedsbu "Samoagitajr’ , iemser; UmpoV famtt. Sias, Jojstori iaraplysiäU „ _ jss^ap . ) TTräoMrr:teredsksp vutt>c;w»otl€f kJ-vUse^e^ < Badkar ^35 Hl yé ■"é%zmmisiv säisDiteftje j-ag-eraf alla sj-sc f elsvaror.J AF W. S. GILBERT ------------ FRI BEARBETNING AF HARALD MOLANDER ------------ MUSIKEN AF ARTHUR SULLIVAN ---- HELSINGFORS J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1890MIKADO
OPERETT I TVÅ AKTER
MIKADON AF JAPAN
NANKI-POO.
KO-KO.
POOH-BAH.
PISH-TUSH.
KI-KI-KI.
KA-TI-SHA.
YUMYUM.
TITTI-SING.
PEEP-BO.
unga flickor, tjänare och tjänarinnor.
Handlingen föregår i den japanska staden Ti-ti-pu.
FÖRSTA AKTEN
Japanskt palats.
N:o 1. Männens kör.
KÖR.
som vår uppsyn ger vid hand,
och sen salig Phum-Lings dar
känner ni oss en och hvar!
Vi ställning vexla lätt
på många tusen sätt,
men alltid fint och nätt.
Som fordom bruket var,
vi kläda oss alla dar
i guldsömmad hoftalar.
Med fläkta och med näpen min
man målar oss uppå porslin,
på brickor, siden, skåp och skrin!
NANKI-POO.
känner ni en flicka, kallad Yum-Yum,
Hvar bör jag söka den vackra flickan?
PISH-TUSH.
Hvem är du, yngling, som oss spörjer?
NANKI-POO.
Kommen närmare, skall jag berätta.
N:o 2. Visa och kör.
NANKI-POO.
är jag redo strax! Hvad önskar ni, befall!
Krigsmusikens klang må ljuda i ert öra,
och till striden ge signal trumpetens skall!
Hvilken fiende kan våga trotsa eder,
när I tågen fram till kamp i takt och tu?
Hjältesöner lugnt gå fram i täta leder,
den stolta, segersälla här från Ti-ti-pu!
KÖR.
när vi gå fram i takt och tu,
den segersälla här från Ti-ti-pu!
NANKI-POO.
Spänn svajande segel i rå och topp,
vi styra med dansande vindars lopp,
KÖR.
NANKI-POO.
Men efter leken i hafvets famn
och få smeka ömt sitt vif,
med sin arm om hennes lif.
KÖR.
är sjömannens lif och lust.
NANKI-POO.
PISH-TUSH,
hälsar på Nanki-Poo.
Fi-li-fej!
NANKI-POO.
Fi-li-fim-fam-fi!
PISH-TUSH.
Jag hälsar dig i min ringhet, eftersom Japans gästfria
lagar förbjuda mig att . . . (Gör en gäst med foten.)
Hvem är du, son af din mor?
NANKI-POO.
Nanki-Poo, en mask i den sumpiga dalen, belyst
af din sol.
PISH-TUSH.
Har du snille?
NANKI-POO.
Ja.
PISH-TUSH.
Hvad är du?
NANKI-POO.
Tenor.
PISH-TUSH.
Det såg jag af sötman i din blick och af ditt rikt
oljade hår! Men hvad gör du för resten?
NANKI-POO.
Jag spelar . . .
PISH-TUSH.
Knack-e-ri-knack?
NANKI-POO.
Nej, bum-e-ri-bum!
PISH-TUSH.
Hvar, när och hur?
NANKI-POO.
I Ti-ti-pus gossorkester.
PISH-TUSH.
Vackert så vid så unga år! Du behagar mig! . . .
Men du ser fattig ut? Ditt kall är ringa?
NANKI-POO.
Nej . . . trumma!
PISH-TUSH.
Äfven det låter höra sig! Men din panna talar om
en oändligt låg härkomst. Säg mig därför, hur vågar
du kasta dina blickar på Yum-Yum, hvars börd är
nästan oformligt hög, ty hon är dotter till en Kuku,
och hvars dygd är någonting rent af unikt i Japan.
NANKI-POO.
Vi spelade en afton i Kafé Pim-Pims lustgård.
Näktergalar sjöngo i rosenhäcken, ekorren dansade i
silfveralen och mellan markens gyllene liljor vandrade
sköna ungmör vid hvarandras sida. Jag gick omkring
med tallriken i min hand. Då hör jag en guldmynt
skramla mot porslinet, ser upp och möter en flickas
ljufva smålöje. Jag tackar henne oeh hennes båda
trillingsystrar samt spörjer blygt hennes namn.
Yum-Yum, svarar hon med silkeskattens muntra stämma.
Åter mötas våra blickar, och ... vi älska hvarann för
evigt!
PISH-TUSH.
Därpå känner man kvinnorna! Din läpp är
purpurfärgad, ditt öra ovalt, du har tenorens stämma och
täflar med kaféynglingen i skön gestalt — hvad begär
oskulden mera?
NANKI-POO.
Men, ack . . .
PISH-TUSH.
Du vet det?
NANKI-POO.
Hon är trolofvad . . .
PISH-TUSH.
Med Ko-Ko!
NANKI-POO.
En skräddare, lika ful som han är gammal!
PISH-TUSH.
Men lika rik som han är kär, och till på köpet
hennes förmyndare.
NANKI-POO.
Därför flydde jag också biltog bort. Städer och
skogar har jag besökt, bestigit bergen och beseglat
hafven . . . Förgäfves! . . . Jag kunde ej glömma!
PISH-TUSH.
Arma usling!
NANKI-POO.
Då når glädjens budskap mitt öra: Ko-Ko är
dömd till döden!
PISH-TUSH.
Mja . . . Han hade en lördagsafton haft något
litet gå-på-muff-kuckel med en opermitterad kraftmätarflicka,
och hennes direktör, som var emot alla slags
permissioner, angaf honom. Och vår höge herskare,
Solens Broder, som är den ifrigaste sedlighetskurre i
hela Japan, dömde honom att skära upp magen på sig.
NANKI-POO.
Jag hörde det, och jag jublade!
PISH-TUSH.
Fromma barnahjärta!
NANKI-POO.
Jag skyndade då genast hit på snabba fötter . . .
PISH-TUSH.
För att vara med på bröllopet?
NANKI-POO.
Bröllopet? Han är ju ituskuren?
PISH-TUSH.
Nej, han är benådad!
NANKI-POO,
förfärad.
Be . . . be . . . benådad?
PISH-TUSH.
Och mer än så! Ingen vet hvarför, men Solens
Broder har utnämt honom till rikets Stor-Kuku och
Öfverste-mästerman i Ti-ti-pu.
NANKI-POO.
Du rasar! Han? Kallad till statens högsta
ärepost, utnämd till herskarens högra hand?
PISH-TUSH.
Du säger det!
NANKI-POO.
En lifdömd skräddare!
PISH-TUSH.
Än sen, fåkunnige narr! Hvem kan väl bättre
sprätta upp en mage eller skarfva ihop rättvisans
flikar, hvem är mera klippt och skuren till
Öfverste-mästerman än en skräddarmästare?
NANKI-POO.
Din vishet förlamar min tunga, ditt budskap min
arm och mitt hjärta!
PISH-TUSH.
Krya upp dig, fly åter ut i skogarna . . . bestig
hafven . . . besegla bergen . . . och . . . glöm! Ty
här hota dig faror, och jag kan ingenting mera göra
för dig. Gå, sköna usling, gå!
NANKI-POO.
Förklara då åtminstone, hur Ko-Ko . . .
PISH-TUSH.
Det är snart gjordt!
N:o 3. Visa och kör.
PISH-TUSH.
1.
kring sederna han håller vakt.
Må hvar och en ta sig i akt.
Begår du blott i sedlighet.
den minsta oegentlighet,
så dömer bums Hans Majestät,
Emellertid den lagen väckt
i mången hög och ädel slägt
en bitterhet, hvars sluteffekt
blir allting annat än respekt!
KÖR.
Emellertid den lagen väckt
o. s. v.
PISH-TUSH.
2.
kan ingen yngling, som förut,
få kyssa ömt sin sockersnut
Hvem vågar stå en sådan risk?
Det är ej nog med pisk och smisk,
man mister nacken som en fisk,
Och häri ligger hvad som väckt
förbittring och enhvar förskräckt,
som fruktar blodig sluteffekt
af sedlighetspolisens jägt.
KÖR.
Ja, däri ligger hvad som väckt
o. s. v.
PISH-TUSH.
3.
Mikadon gjort ett manifest,
att såsom bödel skall härnäst
Det borde skänka garanti
för mannens lust och energi
Då blir ju allt till sist perfekt,
subjektet själft blir sitt objekt,
och lagens största knalleffekt
för mästerman en — skall-defekt.
KÖR.
Ja, så blir allt till sist perfekt.
o. s. v.
NANKI-POO.
Jag tackar dig, Vädurens Fackla! Det må nu vara
hur som hälst med rättvisan — hufvudsumman af
lagen synes mig vara den, att Ko-Ko i sin person
förenar en hel femenighet.
PISH-TUSH.
Oblandad och oupplöslig!
NANKI-POO.
Skräddarmästare —
PISH-TUSH.
Och Stor-Kuku —
NANKI-POO.
Delinkvent —
PISH-TUSH.
Och mästerman —
NANKI-POO.
Och fästman! Det är intet litet det!
POOH-BAH.
O, I afundsamme bakdantare! Flera själer än så
rymmas inom samma gördel! Hvem ser du i mig?
NANKI-POO,
faller ned på sitt ansigte.
Ah, hvem annan än Pooli-Bah, Månans Kusin och
Japans ädlaste son!
POOH-BAH.
Du känner mig! Stig upp!
NANKI-POO.
Och dock gör du dig så gemen, att du talar till
Nanki-Poo, grodan på din dikeskant?
POOH-BAH.
Min son, jag bär ej förgäfves i min vapensköld
den prickiga flundrans tecken, som är vishetens
symbol. Den vise vet att göra sig förnäm, när så behöfs,
likaväl som gemen, när nyttan däraf är större. Då
Ko-Ko blef Stor-Kuku, nedlade alla Japans embetsmän
sina sysslor, ty de ville ej tjäna under en f. d.
skräddare. Folket höll på att få styra sig själft.
Embetsverken, som förut fått stå fredliga och tomma — utom
under den soliga middagstimman, då statens unga
skrifvare där sökte en mild svalka och opiumsnuggans
domning — de blefvo nu bestormade af kreti och pleti,
som skreko och ropade på rätt; dammet rykte från
gamla lagböcker och pappersbuntar, som i hundra år
fått slumra i fred på heliga hyllor; uttorkade bläckhorn
flögo från hufvud till hufvud; statens linialer korsade
hvarandra; och tretusen-sexhundra-fyratiofyra
kanslivaktmästare mördades i sömnen. Alla skreko på
rättvisa och frihet, och det uppstod ett sådant demoniskt
krångel, att rättvisan och friheten höllo på att få
öfverhanden . . . Då framträdde jag och räddade
ordningen. Jag böjde mig — och tog upp hvad de
andra hade lagt ned . . .
NANKI-POO.
Du gjorde dig genien, o, Månans Kusin!
POOH-BAH.
Jag var vis!
NANKI-POO.
Och nu . . .?
PISH-TUSH.
Nu innehar han alltihop!
POOH-BAH.
Jag är numera Japans Universal-Kuku och förenar
i min person Ceremoni-Kuku vid Hofvet, General-Kuku
för Krigshären, Direktörs-Kuku för de Offentliga
Lustbarheterna, Polis- Justitie- och Borgmästar-Kuku i
Ti-ti-pu, Erke-Kuku för statskyrkan och slutligen
Finans-, Kassa- och Kontrollör-Kuku i Riks-Skattkammaren.
Jag har alla under mig och ingen öfver mig
mer än Ko-Ko, som i egenskap af Öfverste-mästerman
är hela regeringens Kuku-Maffe och presiderande Stor-Kuku
i herskarens privata Kabinetts-Kukeliku.
NANKI-POO.
Är du lycklig?
POOH-BAH.
Jo, något!
Paus.
PISH-TUSH.
Och sådana inkomster han har sen!
POOH-BAH.
Jag tar emot, fast det bär emot . . .
NANKI-POO.
Det där andra-andra är således afskaffadt?
PISH-TUSH.
Hm . . .
POOH-BAH.
Det där andra-andra . . . det är . . . det hade . . .
PISH-TUSH.
Hm . . . hm . . .
POOH-BAH.
. . . råkat i förfall . . . men jag har ordnat . . .
PISH-TUSH.
. . . formerna . . . och instiktat en priviligierad
Besticknings-Byrå med centralkontor och filialer i alla
verk. Det är mera praktiskt!
NANKI-POO.
Ja, det är det visst, det!
POOH-BAH.
Där får man allt, där vill man allt, där kan man
allt, där gör man allt. Och den är tillgänglig för hvarje
ärlig medborgare . . .
PISH-TUSH.
. . . som betalar kontant.
NANKI-POO.
Hälst större bidrag?
POOH-BAH,
orolig.
Nej, för all del, äfven mindre! Allt efter råd och
lägenhet!
NANKI-POO.
Jaså, man räknar inte så noga?
POOH-BAH.
Nej — rättvisan är blind!
NANKI-POO.
Säg mig, hvar centralkontoret är beläget; jag har
ett ärende dit.
POOH-BAH,
öppnar sina fickor.
Här!
NANKI-POO.
Kan du då säga mig, högvördige Kuku, hvar fins
Yum-Yum, Ko-Kos brud och Sjustjärnans Syskonbarn,
som jag älskar? Kan du ge mig ett råd?
POOH-BAH.
Beror på . . .
PISH-TUSH.
Hm . . .
NANKI-POO.
Aha . . .
Han ger Pooh-Bah penningar.
POOH-BAH,
afsides.
En messingsstyfver . . . Det är en skvmf, men
den är verkligen så obetydlig, att det är så godt att
svälja . . .
NANKI-POO.
Nå?
POOH-BAH.
Hör alltså mitt råd!
N:o 4. Visa.
POOH-BAH.
1.
att tvärt behöfva stuka dig!
Men följ mitt råd och lemna din ros,
sök Yum-Yum ej mer och fly din kos!
Från sin pension i bröllopsskrud
hon väntas hit som Ko-Kos brud.
jag varnar dig för all konkurrens
med Herr Öfverste-mästermans-Excellens.
Vid trumpeters klang och vid pukors bång
sjunges här i dag hennes bröllopssång.
Då lär han bli salig så det käns,
vår Herr Öfverste-mästermans-Excellens.
NANKI-POO OCH PISH-TUSH.
Vid trumpeters klang och vid pukors bång
POOH-BAH.
2.
Låt bli slå krokar för Yum-Yum!
Hon är förlofvad ren med en ann,
och fåfäng din täflan med mästerman!
Kom aldrig henne nära mer,
du dödens är, om han det ser.
I ro du endast lefva kan,
långt bort från vår Öfverste-mästerman.
Vid trumpeters klang och vid pukors bång,
NANKI-POO OCH PISH-TUSH.
Vid trumpeters klang och vid pukors bång
N:o 4 a. Recitativ.
NANKI-POO.
Min dyra Yum-Yum tillhör snart en annan!
Ha, Ko-Ko, Ko-Ko, nådde jag dig bara!
POOH-BAH.
Där kommer han! Gör nu hvad hälst dig lyster,
men det är allra bäst, att du ej knyster!
De gå.
N:o 5. Kör och solo.
KÖR.
Statens allra högsta rang är hans,
Hans rang på pannan skrifven står!
Ja, prisen, prisen denne matador!
KO-KO.
utan att förstå ett jota,
hvarför jag i tornets natt
fick för andras synder sota,
tills jag plötsligt fick pardon,
utan att begripa chäsen,
hvarför man för min person
gjort ett sådant fasligt väsen!
Jag är likväl ingen narr,
väpnad blott med gycklarglafven!
Hela saken är bizarr —
Här är visst en hund begrafven!
KÖR.
Länge han i kurran satt,
KO-KO,
hälsar på de omkringstående.
Fi-li-fej!
KÖREN.
Fi-li-fim-fam-fi!
N:o 5 a. Visa och kör.
KO-KO.
1.
Pro primo skär jag nacken af hvar skolfux här i stan,
som vågar mästra mästerman och göra fan profan!
Och pro secundo knipsar jag hvar kärng i Ti-ti-pu,
som luffar kring på kafferep och spelar — mäster-fru!
Och hvar mamsell med lösbehag, om framtill eller bak,
KÖR.
KO-KO.
2.
Och hvar politisk koryfé, som inte gör reträtt,
när han af mig får första spark, jag nackar rätt och slätt!
Och ordar någon dummerjöns om fäders ärfda rätt,
jag gör processen mycket kort och slutar af hans ätt!
Och kommer någon svärmare och önskar tänka fritt,
KÖR.
Det blir ett gräsligt sjå,
KO-KO.
Min lyckas himmelstecken har uppgått! Jag är
herskarens högra hand, jag är allsmäktig och jag firar
i dag mitt biläger med Yum-Yum, min myndling, min
brud, min förtrollande rosenkanin! Vid hvarje solens
fjät väntar jag henne hem från pensionen, där hon och
hennes trillingsystrar blifvit uppfostrade tillsammans
med Japans ädlaste döttrar, i ljuf ovetenhet och
fjärran från förföriskt frestande mankön. En timme efter
bröllopet i templet gifver jag en fest, som i sanning
skall blifva värdig Sjustjärnans Syskonbarn och rikets
Stor-Kuku. Men ett råd af dig skulle höja ceremonien!
POOH-BAH.
Hur har du själf tänkt dig det hela?
KO-KO.
Härifrån mitt palats och till templets port bildas
häck af 777 halshuggna fångar af ett profryttarregemente
från den aflägsna staden Hamburg. På templets
trappa möta oss 111 prester i ornat, som offra 333
kattor på kärleksgudinnans altare och en rödnäbbig
stork till ljuf förhoppning. Vid festen i min hvita
rosenlustgård serveras ett gästabud af 99 rätter och i
bröllopsbägaren bjudes gnistrande finkelvin beblandadt med
11 pärlor ur samma mussla och försatt med sju mått
rykande blod af en nyss slagtad missionär. Och på en
särskildt uppförd orkester-schavott blåser 1:sta
bödelskompaniets musikkår bröllopsmarschen, anfördt af sin
ännu ohängda Kapell-Kuku.
POOH-BAH.
Detta bör bli högst, högst angenämt! Men det
blir dyrt.
KO-KO.
Japan betalar!
POOH-BAH.
I egenskap af Finans-Kuku måste jag opponera
mig!
KO-KO.
Låt honom vara! Hvag säger Muntrations-Kuku?
POOH-BAH.
Han är med om allt, bara han blir inbjuden.
KO-KO.
Och Polis-Kuku?
POOH-BAH.
Han med, för han kommer objuden.
KO-KO.
Och Erke-Kuku.
POOH-BAH.
Han står på Finans-Kukus sida.
KO-KO.
Låt den snålvargen vara och kom hit öfver igen!
Hvar är håfven? . . . (Tar fram sin börs och ger honom
penningar.) Jaså! . . . Mer ändå? . . . Nå nu då!
POOH-BAH,
för sig.
Den här skymfen var betydligt större! Men jag
sväljer den med! (Högt.) Erke-Kuku säger Amen!
KO-KO.
Förträffligt! Behagar du inte stiga in och dela
min enkla frukost: förlorade tuppägg och litet
frikasé på ett kristet medicinalråd.
POOH-BAH.
Gödd gris torde vara mindre seg och skulle ha
smakat mig bättre.
KO-KO.
Jag har låtit förvälla honom i recinolja, så han
bör vara ganska mör.
POOH-BAH.
Ah, deliciöst!
KO-KO.
Enkelt, men hälsosamt!
N:o 6. Flickornas kör.
KÖR.
sluppna nyss utur pension,
och därför som lärkor sjunga
vi om frihet med passion!
Ändtligen vi nu få skåda
allt, hvarom vi hört.
Hemlig skräck och längtan båda
ha vårt sinne rört.
Skall på lifvets skilda kosor
Eller blomstra glädjens rosor
Allt, hvad vi i böcker lärde,
ingen gör på glädje rik.
Bara teorier är det,
hvilka få sitt rätta värde,
när de pröfvas i praktik!
N:o 7. Terzett och kör.
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
kryare får ni aldrig se!
Nyss ifrån skolans a-b-c
komma vi alla tre.
YUM-YUM.
Ack, vi känna ej pryderi!
PEEP-BO.
Känna ej häller koketteri!
TITTI-SING.
Hata förställning och hyckleri!
ALLA TRE.
Vi äro glada, fria, unga,
känna ej lifvets sorger tunga,
kunna blott skratta, dansa, sjunga!
Aldrig ni skola se
gladare flickor tre!
YUM-YUM.
Lyckliga bruden är jag, Yum-Yum!
PEEP-BO.
Jag är Peep-Bo i hvarenda tum!
T1TTI-SING.
Jag Titti-Sing, är ej häller så dum!
ALLA TRE.
Kvickstjärtar alla tre!
YUM-YUM.
Jag är den första i brudstol går.
PEEP-BO.
Jag tar den första man jag får!
TITTI-SING.
Jag tar mig två, om ej en förslår!
ALLA TRE.
Ja, vi ä’ glada, fria, unga,
KO-KO.
Ändtligen får jag hälsa dig välkommen,
Sjustjärnans Syskonbarn, min blomstrande brud, min
rosenkanin!
YUM-YUM.
Ni tänker väl inte omfamna mig, så att alla de
här japaneserna stå och se på?
KO-KO.
Hvarför inte det, min smultronblomma? Jag
tänker gifta mig med dig också, så att alla de här
japaneserna stå och se på!
Systrarna hviska till hvarandra.
TITTI-SING.
Ah-ja, hvad gör det! Han är ju vår förmyndare!
. . . Blunda bara!
PEEP-BO.
Inte tjänar det till att bråka med gubben! . . .
Blunda bara!
TITTI-SING.
Han är ju i alla fall din fästman . . . Hu!
PEEP-BO.
Så han har väl rättighet kanske . . . Hu!
YUM-YUM.
Ja, då är det väl så godt jag blundar, då . . .
Hu! (Stiger fram.) Var så god!
KO-KO,
till Pooh-Bah.
Hvad säger Erke-pappa?
POOH-BAH.
Han opponerar sig.
KO-KO.
Nå, Fröjd-pappa då?
POOH-BAH.
Han säger — kyss till!
KO-KO.
Alltså, jag kysser till!
Han kysser Yum-Yum på kinden.
YUM-YUM.
Var
TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Var det mycket otäckt?
YUM-YUM.
Åh nej, inte så värst, vet ni!
KO-KO.
Ljufva trillingsystrar, ni har väl aldrig känt en
bödelskyss på era rosenläppar?
YUM-YUM.
Nej, det hade vi inte någon lärare i.
TITTI-SING.
Vi bådo nog förestånderskan . . .
YUM-YUM.
Skorpionens moster . . .
TITTI-SING.
. . . att få, men . . .
PEEP-BO.
. . . hon var så rädd för karlar, så! Hon tyckte
bara om . . .
TITTI-SING.
. . . religions-farbror!
KO-KO.
Och ni, era små skälmungar, hvilken lärare tyckte
ni bäst om?
YUM-YUM,
slår ned ögonen.
Gymnastikläraren . . .
Paus.
TITTI-SING,
får se Nanki-Poo.
Nej, är det möjligt?
YUM-YUM.
Hvad är det?
PEEP-BO.
Han här, den vackra gossen!
Systrarna springa Nanki-Poo till mötes.
KOKO.
Hvad nu då?
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Välkommen! Välkommen!
KO-KO.
Hvem är det?
YUM-YUM.
Oj-oj-oj, så roligt att ni är här! Kommer ni ihåg,
när vi sågo hvarandra sist? I Pim-Pims lustgård! Nu
har jag slutat i skolan! Åh, ni kan inte tänka er, hvad
jag har fått vackra betyg!
TITTI-SING,
samtidigt.
Oj-oj-oj, så lustigt! Det är snart ett helt år sedan
vi sågo hvarandra. Har jag inte blifvit stor? Och så
bra jag kan sminka mig sen! Och sådana betyg jag har
fått! Ni skall få se!
PEEP-BO,
samtidigt.
Oj-oj-oj, nej, men se på den då! Hvar har ni
varit? Har ni fått någon annan fästmö? Eller är ni
Yum-Yum trogen? Kan ni tänka er, i innanläsning fick jag
högsta betyget af oss alla tre!
KO-KO.
Det var ett ohyggligt kackel! Hvad är det där för
en gök?
YUM-YUM.
Det är den där vackra gossen i Pim-Pims lustgård,
Nanki-Poo.
TITTI-SING,
samtidigt.
Han är tenor och spelar trumma; Nanki-Poo!
Känner ni honom?
PEEP-BO,
samtidigt.
Nanki-Poo, den där söta, snälla, rara gossen i
musiken!
KO-KO.
En i sänder! En i sänder!
YUM-YUM.
Han heter Nanki-Poo!
TITTI-SING.
Och är tenor!
PEEP-BO.
Och söt!
NANKI-POO,
till Ko-Ko.
Höga Stor-Kuku, Solens Broders högra hand. Jag
har olyckan att älska din brud! Låt din vredes
flammor . . .
KO-KO.
Vrede? Hvarför det? Jag älskar henne, jag med,
den lilla silfvermyggan! Är hon inte förförisk med sitt
svarta hår, sitt fina hull, sina genomskinliga öron och
sina mandelformade ögon? När hon gråter, så gråter
hon rama mandelmjölken!
YUM-YUM,
Ni tillåtet således . . .
NANKI-POO.
. . . att vi älska hvarandra?
KO-KO.
Privatim känner jag mig smickrad af att se oss
ha samma smak. Men som brudgum och Öfverste-mästerman
ser jag min egentliga fördel — i din
nackdel!
YUM-YUM.
Nanki-Poo!
KO-KO.
Stopp litet! För bort honom!
YUM-YUM.
Föra bort honom? Nej! Nej!
PISH-TUSH.
Marsch!
NANKI-P00.
Nej, nej! Vädurens Fackla, släpp mig! Släpp mig!
Hör ni! Släpp mig!
pisK-Tusn släpar bon nanki-poo.
YUM-YUM.
Det är styggt, det är grymt, det är elakt att inte
unna mig få ha så mycket som den minsta lilla
trumslagare i fred!
ko-ko.
Hon kallar tenoren för sin lilla trumslagare —
jo, det skulle han höra!
TITTI-SING,
som får se Pooh-Bah stå orörlig som en bildstod.
Nej, men titta, hvad är det där för en tosing?
PEEP-B0.
Det är visst en porslinsgubbe.
TITTI-SING.
Eller en nötknäppare.
YUM-YUM.
Han ser förr ut som en sparbössa. Ska vi leka
med honom? Pip, gubben lilla! . . . Hu då!
TITTI-SING 0C11 PEEP-B0.
Usch då, hvad var det?
YUM-YUM.
Försök, så får ni väl se!TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Pip! . . . Hu då!
YUM-YUM.
Han är visst af kautschuk!
ko-ko,
för sig.
Ha, ha, ha!
YUXl-YUM.
En gång till!
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Pip!
POOH-BAH.
Hi. hi, hi!
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Han är Jefvande!
KO-KO.
Tillåt mig presentera för er Japans förnämsta
äd-och rikets Universal-Kuku.
, YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Oh!
KO-KO,
tiil Pooh Bah.
Nå, hvad tycks?
POOH-BAH.
Som Kavalleri-Kuku är jag blixt förtjust!
KO-KO.
Tänk på Erke-pappa!TITTI-SIXG-
Ah, hvad han är lustig!
YUM-YUM, TITTI-SIXG OCH PEEP-BO.
Pip, Erke-pappa!
POOH-BAH.
Vill ni låta ... Hi, hi, hi . . . Vill ni låta bli
bara!
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Pip!
KO-KO.
Hvad gör ni, flickungar? Inte får ni kittla Månans
Kusin på magen! Gubben blir utom sig. Gå och bed
genast om förlåtelse!
msh-tush återkommer.
N:o 8- Kvartett och damkor.
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Förlåt, om vi mot etikett
ha syndat och mot bättre vett!
Här stå vi nu och titta ner,
och lofva aldrig kittlas mer.
YUM-YUM.
Vi lofva bättra oss, fast sent!
Det var dock ej så illa ment!
TITTI-SING.
Ack, vredgas icke på oss mer,
vi bedja er!
Kom, dansa och var god igen,
vår kära vän!
Tra la la la!YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Vi skola aldrig skämta mer,
vi lofva er!
Tra la la la!
ALLA.
Kom, dansa, och var god igen,
vår kära vän!
Tra la la la!
POOH-BAH.
Här hjälper ej föreställning mer,
det folkvett är, som fattas er!
Att ha respekt för min person,
ni borde lärt er i pension!
PISH-TUSH.
Men slutar ni med skoj och skämt,
han låter udda vara jämt!
POOH-BAH.
Ja, jag skall inte vredgas mer,
små kryp, på er,
om blott ni kunna, som ni sagt,
ta er i akt!
Tra la la la!
YUM-YUM, TITTI-SING OCH PEEP-BO.
Vi lofva bättra oss bestämt,
och utan skämt!
Tra la la la!
ALLA.
Kom, dansa och var god igen,
vår kära vän!
Tra la la la!
Alla ut, utom YUM-YUM.YUM-YUM,
ensam.
Och det är med den där otäcka karlen, jag skulle
gifta mig! Nej, hällre ville jag bli en stackars kristen
flicka och hela mitt lif sitta och gråta utanför de sju
himlaportarna . . . och aldrig slippa in . . . och glömma
Nanki-Poo . . . Ack, min stackars ljufva gosse!
Kanske han redan är död! . . . Nanki-Poo! Nanki-Poo!
NANKI-POO,
utanför.
Hvem ropar mig? . . . Yum-Yum! . . . Du här?
NANKI-POO uppträder.
YUM-YUM.
Du lefver!
NANKI-POO.
Du är inte gift?
YUM-YUM.
Nej, det dröjer visst ännu en kvart eller tjugu
minuter . . .
NANKI-POO.
Och dem vill du skänka mig?
YUM-YUM.
Ack, en hel evighet, om jag bara kunde!
NANKI-POO.
Svara nej i brudstolen!
YUM-YUM.
Hvad hjälper det? Min förmyndare låter mig i
alla fal! inte gifta mig med en så oändligt enkel
trumslagare som du.NANKI-POO.
Så få vi vänta, tills du blir myndig.
YUM-YUM.
Här i Japan bli inte flickorna myndiga förr än de
äro femti år . . .
NANKI-POO,
nedslagen.
Ja, det är så, det . . .
YUM-YUM.
Då skulle vi gå och sukta i trettitre och ett
halft år!
NANKI-POO.
Ja, visst det, ja . . .
. Paus.
YUM-YUM.
lifligt.
Ska vi försöka?
NANKI-POO.
Ne-ej, det är inte stort värdt . . . Det är synd,
att du inte skall vara litet äldre!
YUM-YUM.
Ja, det är det! Men det rår jag inte för. Sånt
ligger i ens natur. Inte rår du till exempel för, att du
är tenor?
NANKI-POO.
Nej, men det hindrar mig då inte från att gifta
mig åtminstone!
YUM-YUM.
Nej, det förstås! Men din låga börd är nästan
värre.NANKI-POO,
afsides.
Jag säger henne allt — hon förråder mig inte!
(Högt.) Hör mig Yum-Yum, jag har en hemlighet att
anförtro dig.
YUM-YUM.
Jag blir riktigt hjärtängslig!
NANKI-POO.
Jag är ingen riktig musikant . . .
YUM-YUM, .
lifligt.
Det anade jag strax jag hörde dig spela.
NANKI-POO.
Och jag är inte häller så simpel, som jag ser ut.
YUM-YUM.
Inte? . . . Åh, så roligt!
NANKI-POO.
Jag är ingen annan än Solens Brorson, och
Mi-kadon är min far!
YUM-YUM.
Vid himlens alla fröjder! . . . Du? . . .
Mika-dons son!
Hou faller ned på sitt ansigte.
NANKI-POO.
Stig upp, Yum-Yum, min tusensköna, och hör
hvad jag har att berätta dig. (Yum-Yum stiger upp.) Du
vet, att min fader är en sträng sedlighetsväktare, sominte tillåter den minsta lilla lördags-cirkel, och som
bestraffar den allra oskyldigaste lilla kärleksmuntration
med döden.
YUM-YUM.
Hu då! Hvad är det då värdt, att vi gifta oss!
NANKI-POO.
Han riktigt vurmar för att gå omkring och snoka
reda på brutna löften och sånt där. . . Alltnog! Det
var vid ett litet danskolifej på hofvet för ungefär ett
år sedan, som jag var tvungen att för etikettens skull
bjuda upp en gammal ful kammarnucka, som heter
Iva-ti-sha. Hon misstydde min anhållan, upptog den som
ett frieri, slog ned sina krokodilögon och svarade: Jag
skall fråga mamma!
YUM-YUM.
Fy, en sån sumpråtta!
NANKI-POO.
Och hon ville inte ta reson häller! Hon gjorde
sig till för pappa, sade, att jag gifvit henne hulda
löften och allt möjligt . . . Och hvad skulle gubben göra?
Han dömde mig att gifta mig med Katisha eller —
ritsch-ratsch!
YUM-YUM.
Tänk en så’n klibbig träskpadda! Det var hon
som stälde till alltihop, förstås!
NANKI-POO.
Jag hade då ingen annan råd än att fly! . . . Sen
vet du hvad som händt, och huru jag förlorade mitt
hjärta i Pim-Pims lustgård.
YUM-YUM,
O, ers höghet, kom mig inte så nära! Tänk på
er höge fader! Ni kan bli dömd till döden en gång till!NANKI-POO.
Inte om jag gifter mig!
YUM-YUM.
Med mig, en stackars kiselsten under er fot? . . .
Ack, det tänker ni inte på!
NANKI-POO.
Hvem säger det? . . . Yum-Yum, vi äro
ensamma . . . ingen ser oss . . .
YUM-YUM.
Men lagen . . . lagen!
NANKI-POO.
Ack, fördömda lag! Funnes inte den, kunde vi nu
sätta oss så här . . . tätt intill hvarandra , . .
YUM-YUM.
Men i stället måste vi hålla oss på en kilometers
afstånd . . .
NANKI-POO.
Annars kunde jag få blicka in i dina
mandelfor-miga ögon, som du ärft af sjustjärnan, och smeka din
konstrikt bemålade kind . . .
YUM-YUM.
Usch ja, hvad det här är tråkigt!
NANKI-POO,
lifligt.
Ska vi fuska litet?
YUM-YUM.
Nej, liu då!NANKI-POO •
Bara en liten kyss på ditt rosenöra?
YUM-YUM.
Då vore det väl mycket trefligare att kyssas
ordentligt med ens! . . . Men vi törs inte!
NANKI-POO.
För den där otäcka lagen!
YUM-YUM.
Och för den där nedriga Ko-Ko!
N:o g. Duett.
NANKI-POO.
Sorg och saknad stå mig åter,
lutan har blott klagoljud.
Ko-Ko får hvad jag begråter,
Ko-Ko för dig hem som brud.
Kunde hela verlden skåda,
huru öm vår kärlek är!
O, fann jag blott mod för båda,
tusenfalt vi kystes här!
YUM-YUM.
Gärna kysstes jag con fuoco,
älskade, men stopp un poco! "
Fara hotar dig in loco,
sen jag fästmö blef åt Ko-Ko.
NANKI-POO-
Vilja ljufva läppar skänka
hoppets ord, hvartill jag lyss?
Törs jag drömma, törs jag tänka?
Får jag än en enda kyss,
ljuflig som jag drömde nyss?Fast jag tigger . . . och du ler,
vi våga ingen mer!
YC.M-YUM.
Ingen mer!
NANKI-POO.
Ack fast jag tigger . . . och du ler?
YUM-YUM.
Nej, ingen mer!
NANKI-POO.
Ack, men du ler . . .
YUM-YUM.
Ack, fast du ber . . .
NANKI-POO.
. . . om mer!
BÅDA.
Vi våga aldrig, aldrig mer!
Båda skynda ut åt olika håll. POOH-BAH och PISH-TUSH uppträda
och leta efter Ko-Ko. De gå. ko-ko uppträder.
KO-KO,
ensam.
Dår sväfvar min smekande vestanvind in mellan
lustgårdens tulpaner, bananer och plataner! Du
blommornas blomma i den japanska kvinnans vår. du
purpurfjäril i rosens doft . .. Ack nej, ungmön liknar
snarare den dansande myggan, som klär sig till brud i
guldflugans vingar, för att sedan lik spindeln väfva sitt
giftiga nät kring mannen och slutligen en gång bli
en gammal bitbagge!
POOH-BAH och PISH-TUSH uppträda.PISH-TUSH.
Stor-Kuku!
KO-KO,
tankfull, utan att märka de andra.
Poesien pryder livarje människa — äfven
statsmannen!
POOH-BAH.
•Stor-Kuku!
KO-KO.
Jaså, de där myrslokarna igen! Drömmarnas frid
är mig förmenad . . . Hvad är det?
PISH-TUSH.
Vi bringa en skrifvelse från Solens Broder.
KO-KO.
Från Mikadon?
PISH-TUSH OCH POOH-BAH.
Från Mikadon!
pish-tush ger Ko-Ko ett bref.
KO-KO.
Hvad vill han? Hvar . . . Hvar har jag mina
glasögon?
PISH-TUSH.
Kanske hos glasmästarn?
De sätta sig.
KO-KO.
Nej här! Alltså ... Ha! Det är något rysligt!
PISH-TUSH.
Behagar du kanske meddela oss . . .?KO-KO.
Jag ser inte ett ord! Det svartnar för mina
glasögon . . . Läs du!
PISH-TUSH,
tar brefvet och försöker läsa.
>Ö> . . .
KO-KO OCH POOH-BAH. •
>Ö> . . .?
PISH-TUSH.
Det var ytterst märkvärdigt!
KO-KO.
H vilket?
PISH-TUSH.
Att det börjar med »Ö> . . . Brukar man inte
börja med »A>?
POOH-BAH.
A-B-C-D . . . (Fortsätter alfabetet halfhögt.)
KO-KO.
Tag det som det står för den här gången! —
?ö» . . . Blir det något mer?
PISH-TUSH.
»V . . . Verst . . .»
KO-KO.
Kommer det värsta först? Jo, då måtte det bli
trefligt på slutet!
PISH-TUSH.
>M . . . mäst ...»KO-KO
Jaså, det mesta också ... Ja, det är så godt,
det!
pish-tush.
»er . . . m . . . a . . . n.»
KO-KO.
> Öfverste-mästerman!»
ALLA TRE.
Öfverste-mästerman!
PISH-TUSH,
stafvar sig fram.
>När jag gaf dig din sys . . , sys . . . syster? . ..
KO-KO.
Kar ingen syster!
PISH-TUSH.
jSyss . . . syssla? skall det vara! Det står på
andra sidan.
KO-KO OOH POOH-BAH.
Aha!
PISH-TUSH.
rNär jag gaf dig din syssla, var det emedan jag
å . . . ås . . . åsna» . . .
KO-KO.
Åsna . . .? Kallar han sig sjelf för åsna?
PISH-TUSH.
Nej, det skall väl vara du!KO-KO.
lag hit eländet! (Rycker till sig brefvet och läser.)
»Astundade» står det. (Till Pooh-Bah om Pish-Tush.) Den
där karlen kan ju inte läsa orthopädiskt en gång!
(Läser äter.) »När jag gaf dig din syssla, så var det
emedan jag åstundade en räf . . . nej, räfst bland mina
undersåtar. Men jag har ännu icke hört af ... en
enda afrättning . . . Öm du icke inom en månad
verkstält åtminstone en sådan, skall du själf ... af . . .
af . . .»
PISH-TUSH.
»Af . . . ätas»!
POOH-BAH.
Nej — >afrättas» . . .
KO-KO.
Nej . . . nej . . , »afsättas» skall det visst vara!
POOH-BAH.
Ja, hvilket är det nu?
KO-KO.
Det är omöjligt att afgöra!
De stiga upp.
POOH-BAH OCH PISH-TUSH.
Afsättas — afrättas — afätas!
KO-KO.
Ah, jag fega usling, som inte haft mod att nacka
så mycket som den oförargligaste missionär en gång!
POOH-BAH.
Men du talade ju om varmt, rykande blod i din
bröllopsbägare?KO-KO.
Ack, det var bara skryt!
POOH-BAH.
Dina 777 halshuggna ryttare då?
KO-KO.
Profryttare . . . (Suckar.) Skryt, bara skryt!
POOH-BAH.
Medicinalrådet också . . . som vi åto opp?
KO-KO.
Nej, medicinalrådet hade nog sin riktighet, men
hvad är det iör krafs att komma med?
PISH-TUSH.
Du får skaffa någon!
KO-KO.
Skaffa? Hvar, när och hur?
PISH-TUSH.
Man är sig själf närmast . . .
KO-KO.
Mig själf?
PISH-TUSH.
Ja, därhän lär det väl ändå gå.
POOH-BAH OCH PISH-TUSH.
Afsättas . . . afrättas . . . afätas!
KO-KO.
Ni riktigt skrämmer mig!POOH-BAH OCH PISH-TUSH.
Stackars Stor-Kuku!
KO-KO.
Egenhändigt . . .?
PISH-TUSH.
Om jag skulle inta din plats . . .?
KO-KO.
Heder och tack, ädle vän, Vädurens Fackla! Jag
skall hugga så sansadt jag kan.
PISH-TUSH.
Xej, om jag intar din plats, så blir det väl jag, som
hugger!
KO-KO.
Jaså, på det sättet! Nej, jag tackar! — Hur är
det med dig, ädle Universal-Kuku, Månans Kusin, är
inte du häller trött på lifvet ?
POOH-BAH.
Nej tack, jag är nöjd, som jag har det, jag!
KO-KO.
Hm . . . Hm . . . Om jag är frikostig?
POO-BAH.
Inte ändå!
KO-KO.
Accept på tre månader?
POOH-BAH OCH PISH-TUSH.
Ha, ha, ha!KO-KO.
Kontant!
Pooh-Bah ruskar pd hufvudet.
N:o 10. Terzett.
POOH-BAH.
Ack, allt ifrån
min barndom var
jag mycket mån,
i all min dar,
om vett och skick,
i ord och blick,
att ej jag fick
den minsta klick!
Om svårighet,
besvär, förtret
jag förutser,
jag tackar er
och strax mig undanber.
PISH-TUSH.
Ja, detta är
min mening ock!
Jag fruktan bär
tör gammalt skrock,
och nöjes med
vår ärfda sed.
Och därför ar
min tanke just,
att stort besvär
ger ingen lust.
Det synes snart
helt uppenbart
och solskensklart!
KO-KO.
Ja, inför er
strax tappt jag ger,och döljer ej mer,
att hälst jag ser,
om någon man
det finnas kan,
som äger mod
och kyligt blod
och vet ett sätt
att blifva lätt
på lifvet mätt,
så man gladt slår reträtt.
ALLA THE.
Ju detta är min mening ock!
o. s. v.
KO-KO.
När jag fick kall
som mästerman,
jag glömde all
den risk minsann,
som nu i dag,
det säger jag,
gör mig för yrket mindre svag
POOH-BAH.
Jag skulle sagt,
att rang och makt
och ära tycks
mig vara lyx.
Den ståten all
jag afstå skall,
och vara nöjd i alla fall!
[-PISH-TUSH-Ej-]
{+PISH-TUSH-
Ej+} gunst begär
ett modigt bröst,
och äran lär
mig föga tröst.
Hvad gagnar välatt ha befäl,
, om man skall slå sig själf ihjäl!
ALLA TRE.
Det vore verkligen en smula för burleskt
att sitta uti kurran blott och ha det beskt,
tills någon kom på den idén att med ett svärd
befria en ur fängelset och denna verld!
Har man geni,
är fördomsfri
och hemma i
skarprätteri,
så är det ytterligt burleskt
och smakar sannerligen beskt,
att plötsligt nackad bli
af någon, mera slängd uti
en-gros-skarprätteri!
POOH-BAH och PISH-TUSH gå.
KO-KO,
ensam.
Jag har upplefvat mycket komiskt i min dar, men
något mera genomkomiskt kunde inte en gång hända
på min graf, än om någon nu kom och sade, att jag
nånsin i hela mitt lif varit mera skräddare än i detta
heliga ögonblick! Jag har inte det ringaste
mästerma-nér, och jag kan inte . . . jag kan absolut inte se blod!
Alltihop blir på sin höjd ett okonstladt, ordinärt
själf-mord utan aflägsnaste spår till piff.
NANKI-POO uppträder med en snara af bast i handen.
NANKI-POO.
Lifvet är en börda, som den flätade basten må
taga i sitt hägn! Men här skall det ske! På vägen till
altaret skall hon se mitt lik!
KO-KO.
Hvad är det där för en? Trumslagarn . . . Hvad
skall du med repet?NANKl-POO.
Jag skall gå och hänga mig.
KO-KO.
Hvarför det då?
nanki-poo.
Det borde du bäst veta!
KO-KO.
Arma usling!
NANKI-POO.
Jag kan inte lefva utan Yum-Yum!
Han vill gå.
KO-KO,
hejdar honom.
Stopp litet! Ar det allvar?
NANKI-POO,
Det skall jag visa dig!
Han vill åter gå.
KO-KO.
Stopp, säger jag! Utomordentliga yngling, hör
hvad jag har att säga. Om ditt beslut står fast att
utbyta lifvet på en pinne mot döden på ett streck . . .
NANKl-POO.
Det står fast!
KO-KO.
Vill du . . . vill du inte då öfverlemna affären
åt mig?
NANKI-POO.
Hvilken affär?KO-KO.
Jag skall behandla dig efter alla konstens regler!
Och med min lilla sabel det skall gå tusen gånger
kvickare än med det starkaste rep från Yok-o-ha-ma.
NANKI-POO.
Skulle du . . . mig . . .?
KO-KO.
Du har en månad på dig, men du skall få lefva
som om livar dag vore den sista. Verlden skall på
fyra veckor bjuda dig sina mest förföriska fröjder . . .
Jag skall betala, jag! . . . Och när sista dagens sol
rinner upp och du lemnar din hydda, skall du mötas på
tröskeln af femtio hvita tärnor med tulpaner i sina
händer och femtio med lampor på sina liufvuden, hvilka
skola ledsaga dig till afrättsplatsen . . . Där skal! det
bli musik, fyrverkeri, bålar, påbredda smörgåsar och
strutar med sylt, och allt, hvad du vill, bara du låter
mig ta ditt hufvud! . . . Yum-Yum, som du älskar
skall få gå vid din sida och gråta ned hela sin
brud-klädning, och . . .
NANKI-POO.
Tror ni, att Yum-Yum skulle gråta öfver mig?
KO-KO.
Om . . .? Sjöar!
NANKI-POO.
Ja, då tar jag visst inte lifvet af mig!
KO-KO.
Du sade ju nyss, att du inte kunde lefva utan
henne?
NANKI-POO.
Ja, men vid närmare eftertanke finner jag, att
det fins millioner utom mig, som nödgas lefva utanhenne! . . . Jag får gå omkring och trumma tills hon
blir enka.
KO-KO.
Hm . . .
NANKI-POO.
Var det något?
KO-KO.
Det vore mera stil i att dö, vet du! Mera ädelt,
mera nobelt, mera kukuliskt!
NANKI-POO.
Måhända!
KO-KO.
Bara ett enda litet smalt snitt . . . Ri-i-itsch . . .
och du är en hjälte, arma usling!
NANKI-POO.
Hvad är du då?
KO-KO.
Ack, min unga vän, tala inte om det!
NANKI-POO.
Nåväl! Jag går in på förslaget, men på ett vilkor.
KO-KO.
Beviljas!
NANKI-POO.
Yum-Yum skall bli min maka under dessa trettio
dagar! Se där, vilkoret!
KO-KO.
Det är omöjligt! Jag skall ju gifta mig med henne,
jag själf, om en kvarts timme.
NANKI-POO.
I så fall — farväl!
Han gör min af att gå.KO-KO,
hejdar honom.
Lugn, lugn! Betänk Yum-Yum har varit min
fästmö i två år.
NANKI-POO.
Om en månad blir hon din maka, bara jag är. ..
KO-KO.
Det är orimligt, det är oerhördt, det är nästan
oförskämdt!
NANKI-POO.
Ja, visst är det det! Farväl alltså!
Han lägger snaran om sin hals, Ko-Ko hejdar honom.
KO-KO.
Stopp, stopp, stopp då! Ta’na! . . . Hvad skall
jag göra? . . . Smekmånaden blir din!
NANKI-POO.
Och enkan din! O, Solens Son, rikets ljus,
rättvisans värn, hur skall jag kunna tacka dig!
ko-ko.
Ack, jag begär ingenting. Du skall bara låta bli
att väcka någon fördom hos henne — mot mig! Krossa
inte barnets illusioner!
NANKI-POO.
Det behöfs inte!
KO-KO.
Fäll snarare ett litet godt ord för mig då och
då, när det faller sig . . . åtminstone mot slutet!NANKI-POO.
Ja, det skall jag visst, det! Någon kommer . .
Farväl!
nanki-poo går. Kören uppträder.
N:o 11. Final..
KÖR.
Man talar om ett herskarbref,
hvari du åter lifdömd blef!
Vi fråga blott,
hur det har gått,
om du ej medel till din räddning fått?
nanki-poo uppträder, derpå yum-yum, titti-sing och fkkf-bo.
POOH-BAH.
Hör mig, för allas väl ditt hufvud offra måste du!
KO-KO.
Ett annat mera värdigt hufvud fins att offra nu!
KÖR.
På japanesiska vi ropa högt och klart:
Hvem har du till ditt offer valt? Du svare snart!
KO-KO.
Jo, Nanki-Poo !
KÖR.
Hell Nanki-Poo!
KO-KO.
Han dör för mig!
Han offrar sig!
Hvad han begär därför jag ock vill gifva:
Yum-Yutn hans fru en månads tid må blifva!
Jag vet nog hvilket offer, som jag gör,men litet må
man kosta på!
Den lilla enkan sedan mig tillhör,
och det är vackert så!
KÖR.
Han nöjs att enkan få,
och det är vackert så!
KO-KO.
Så ta’na då!
nanki-poo och YUM-YUM omfamna hvarandra.
NANKI-POO.
Nu tviflets plåga svunnit har!
YUM-YUM.
Och hoppets sol skall stråla klar!
NANKI-POO.
Af fröjd och glädje jublar jag!
YUM-YUM.
Vi njuta må i fulla drag!
ALLA.
Nu må vår fröjd
i sång bli röjd,
i bröllopsdans
och festers glans!
Ack, glädje, fröjd och munterhet
allena skänka salighet!
KÖR.
Ja, glädje, fröjd och munterhet
ge oss lycksalighet!
TITTI-SING.
Ack, huru kort, ej ens ett år...PEEP-BO.
Ni kärlekslyckan njuta får!
PISH-TUSH OCH POOH-BAH.
Ni njuta får men njuta forti
TITTI-S1NG.
En månad, ack, det är ej stort!
NANKI-POO, PISH-TUSH OCH PEEP-BO.
Nu må vår fröjd,
i sång bli röjd
o. s v.
POOH-BAH.
En månad högst han dig beskärt
att lefva med din fru,
och därför tycks mig knappast värdt
att jubla, Nanki-Poo!
Men som ett lefve höjas bör,
och jag för ordet nu,
så vill jag hälsa dig, som dör,
Hell, lefve Nanki-Poo!
KÖR.
Ja, njut blott af
den kärleksdröm så kort ni fick,
som fröjd er gaf,
ett ögonblick!
Kringjubla nu
de unga tu
på deras lyckodag,
på deras korta lyckodag!
KA-TI-SHA med följe uppträder.
KA-TI-SHA.
Ha, hållen upp! Och hören nu på mig!KÖR.
Du stör vår fest! Hvem har väl kallat di
Hvad vill, hvad söker du?
KA-TI-SHA.
Den hycklande förrädarn Nanki-Poo
jag söker, som mig öfvergifvit har!
KÖR.
Försvinn Ka-ti-sha, gå din väg!
KA-TI-SHA.
Han svor en helig ed att stanna kvar!
KÖR.
Han dig försmått, så gå din väg!
NANKI-POO.
Ka-ti-sha får ej här ta ordet!"
KA-TI-SHA.
Jag viker ej! Jag hämnas skall, jag svor
Du narr, du vet ej, hvart kärlek trår!
Den blinde ser ej, hvad han försmår,
den stumme spörjer ej kvalfullt bröst,
den döfve hör inte kärleks röst.
O säg, hvarför du stum dig gör
och blind, och döf, fast du mig hör?
Ett ord! Kläd mig i bröllopsskrud
och tag mig, yngling, till din brud!
KÖR.
Säg om du antar hennes bud?
Hvem är af dem din rätta brud?
KA-TI-SHA,
om Yum-Yum.
Det ögat stjäl sig in i hans bröst,
den munnen frestar med kärlig röst,
den läppens leende lockar trolskt,
den stämmans ljufhet bedårar dolskt!Till Nanki-Poo.
Du lyssnat till hvad falskhet sagt,
hon dig förfört med trolldoms makt.
Hon öppnar sina armar.
Se här den blick, den röst, den famn,
som öppnar dig en lyckans hamn!
Blif min, jag dig besvär i kärleks namn!
KÖR.
Se där den blick, den röst, den famn,
som öppnar dig en kärleks hamn!
TITTI-SING.
Nu ha vi klagovisan hört
och den så djupt vårt hjärta rört,
att vi må skratta!
Att Nanki-Poo dig öfverger
och mer behag i Yum-Yum ser,
är lätt att fatta!
Nyss han friat till fröken Yum-Yum.
KÖR.
Yum-Yum!
TITTl-SING.
Han älskar sin maka,
och älskas tillbaka
med kärlek, som inte är ljum!
Tig därföre du och var stum!
Kom, dansa med oss och Yum-Yum!
Försök sen att fånga
, bland karlarna många
en ann, om du ej är för dum!
KÖR.
Han älskar sin maka.
o. s. v.TITTI-SING.
Ack, mannen är alltid så dum, dum, dum!
Han tjusas af kvinnornas — lim, lim, hm!
Du säkert kan fånga
bland karlarna många
en herre och make —
ty mannen, ack, mannen är dum!
Visst är du en drake,
men gör dig blott till,
du får hvad du vill —
ty mannen, ack, mannen är dum,
så innerligt, innerligt dum!
. KÖR.
Ja, mannen är alltid så dum!
o. s. v.
KA-TI-SHA.
Mig öfvergifva!
O, allt är slut!
Jag ville rifva
hans ögon ut!
Förgäfves gjuter
jag tröstlös tår,
han mig förskjuter
och hjärtlöst från mig går . , .
Jag ensam tröstlös står!
Till Nanki-Poo.
Bedragare, du skali ångra detta dåd.
Nu bort all hänsyn! Vänta ingen nåd!
Jag har ej skäl att mig förbarma!
NANKI-POO.
Hon dristar sig!
KA-TI-SHA.
Välan så hör ... O, ve mig arma!
NANKI-POO.
Hon röjer mig!KA-TI-SHA.
Hvem denne är, vill jag er säga!
NAJJKI-POO.
Skrik! Skrik! Jag ber er!
KA-TI-SHA.
Han är en son till er . . .
KÖR,
öfverröstar henne.
O ni! bik-ku-ri shak-ku*ri to!
KA-TI-SHA.
Förgäfves vågar han att det förneka!
Han är den ende sonen till er . . .
KÖR.
O ni, bik-ku-ri shak-ku-ri to!
KA-TI-SHA.
Så hör! Trots allt ert väsen
Han är en son till . . .
KÖR.
0 ni, bik-ku-ri shak-ku-ri to!
KA-TI-SHA.
En son till er . . .
KÖR.
O, ni bik-ku-ri shak-ku-ri to!
KA-TI-SHA.
Som åskans dån och klockors bång
mig öfverrösta må er sång,
1 vrede själf jag sjunger med,
tills du, mitt hjärta, finner fred!KÖR.
Du gärna klandra må vår såivg!
Vi sjunga alla på en gång
din jämmerlåt att tysta ned,
till dess du lemnar oss i fred!
KA-TI-SHA.
Jag ilar genast till hans far,
och snart den gamle här ni har!
KÖR.
Ja, hvad du gör, gör bara snart,
ty här blir bröllop i en fart!
YUM-YUM.
Vår lycka grymt hon hotat har!
NANKI-POO.
Den strålar åter, ljus och klar.
NANKI-POO, YUM-YUM OCH KÖR.
Af liarm du gärna rasa må,
vi skrämmas ej däraf ändå!
Ty tros och kärleks starka makt
har hatets ondska nederlagt.
KA-TI-SHA.
Min hämd skall komma stark och snar!
Jag till Mikadon går, hans far! "
KÖR.
Vår lycka grymt hon hotat har,
men åter solen strålar klar!
Så må vår fröjd,
vår bröllopsfröjd,
bli festligt röjd
med sång och dans
i solskensglans!
Hell, glädje, fröjd och munterhet,
som skänka oss lycksalighet!ANDRA AKTEN.
Japansk trädgård och palats, yum-yum sminkas och klädes till brud
af sina systrar titti-sing och peef-bo. De äro omgifna af
unga flickor, lutspelerskor och tjänarinnor.
N:o 1. Solo och kör.
FLICKORNAS KÖR.
Unga, vackra brud
i din lyckas glans,
klädd i bröllopsskrud,
krönt af blommors krans,
smärt som skogens hind,
barmen hög ocli rund,
rosigt sminkad kind,
liten purpurmund!
Konsten har förenat sig,
med natur att smycka dig.
TITTI-SING.
Allt hvad ljuft du drömt,
sen du hjärta fick,
återspeglas ömt
i din brudgums blick.
När han nalkas dig,
om du darrar då,
hjärta öppna dig,
rodnad kom och gå!
Bruden lofvar till sin död
dela makens lust och nöd!
FLICKORNAS KÖR. .
Unga, vackra brud
o. s. v.
Alla gå utom YUM-YUM.YUM-YU.M,
ensam.
Ar jag då så vacker, eftersom (le alla gifva mig
så vackra namn? Sjustjärnans syskonbarn, morgonens
rosenlampa och aftonstjärnans dotter. Min moder kallade
mig sitt månskensbarn, och min fader nämde mig sin
solstråle. När hon tog mig i sin famn, försjönk hon i
drömmar och kysste mig leende, och när jag luggade
min far, skrattade han, så att hans tänder lyste som
musslans perlor och hans ögon som ädelstenar ... Då
förstod jag det ej, men kanske nu . . . Ty när jag
ser solen, fröjdas jag, och månskenet skänker mig
drömmarnas sköna bilder!
N:o 2. Hymn.
YUM-YU.M.
Du sol som huld
ditt rika guld
strör vida öfver verlden,
som lika blid
till evig tid
fullbordar himmelsfärden,
ditt majestät
vid hvarje fjät
i nya strålar glänser,
och hvart du styr,
ju natten flyr
för solljus utan gränser!
Mig ofta liknar man
vid solskensdag . . .
Vi känna nog hvarann
min sol och jag!
När solen svann,
se månen, han, •
som troget följer henne,
i stråledans
med silfverglans
från stjärnesiradt änne!Du skänker tröst
åt kvalfullt bröst
och lyser frid därinne,
och drömmar ger,
när du ser ner
på borgens torn och tinne.
I tysta drömmar fann
jag städs behag . . .
Ack, blott du tiga kan,
nog tiger jag!
YUM-YUM går. TITTI-SING och PEEP-BO uppträda.
TITTI-SING.
Yum-Yum!
PEEP-BO.
Hon är inte här.
TITTI-SING.
Yum-Yum! Där kommer hon!
YUM-YUM uppträder.
YUM-YUM.
År det ni, mina ljufva trillingsystrar! Vet ni, jag
är den allra lyckligaste flicka i hela Japan!
peep-bo.
Säg hällre nästan den allra lyckligaste!
. YUM-YUM.
Nästan? Hvarför det?
PEEP-BO.
Om en månad är det ju slut.
YUM-YUM.
Ack, ja . . .
TITTI-SING.
Det är väl inte värdt att gråta för nu! Om fyra
veckor kanske du är lika glad öfver att vara enka!PEEP-BO.
Ja, det säger jag med!
YUM-YUM.
Fy, hvad ni är otäcka! Hur kan ni ha hjärta att
tala till mig på det sättet på min bröllopsdag?
NANKi-POO och pish-tush uppträda.
NANKI-POO.
Hvad nu? Tårar? I dag?
YUM-YUM.
Ja, det är mina trillingsystrar, de metmaskarna,
som reta mig!
TITTI-SING.
Jag retas visst inte!
PEEP-BO.
Vi ha inte sagt ett ord!
YUM-YUM.
De säga att vår lyckas tidrymd blir en månad
allena. Är det så? Säg, blir du verkligen halshuggen
så snart?
NANKI-POO.
Hvem vet? Litet kusligt är det att tänka på. . .
Men livad skall man göra ? Krya upp er, glädjens
döttrar! Bröllopsfesten stundar, och lyckan känner ingen
tidräkning. Hvem påstår, att en lycklig dag inte har
mer än tjugufyra timmar?
TITTI-SING.
I skolan lärde vi oss, att dagen . . .
PEEP-BO.
Skorpionens moster sade, att dagen bara hartoif
timmar . . .YUM-YUM,
afbryter ifrigt.
Ja, kära du, det vet du väl, hur snål hon var
på allting!
NANK1-POO.
Vänta du, Yum-Yum! Jag skall göra sekunden
till minut, minuten till timme, timmen till dag och
dagen till år! Hur länge få vi då vara lyckliga? Kan du
räkna ut det?
YUM-YUM.
Nej, jag törs inte!
PEEP-BO.
Men kära ni, om dagen blir år, så blir ju en
månad inte mer än en timme!
YUM-YUM.
Hu då!
TITTI-SING.
Ja, då är det inte mycket att hurra för!
NANKI-POO.
Ni räknar baklänges.
PEEP-BO.
Kvinnan skall alltid räkna tiden baklänges, det
fingo vi lära oss i skolan . . .
TITTI-SING.
... af Skorpionens moster!
PISH-TUSH.
Hon var ogift, och det är ni med, era
vildsnäppor — ännu! Men vänta bara, tills det går med er
som med Yum-Yum! När ni blir gifta, så börjar "ni
nog att räkna framåt både dagar och månader.TITTI-SING.
Det var rysligt inveckladt!
PEEP-BO.
Ja, jag skall gå efter almanackan och en bit
papper åt dig Yum-Yum, så att vi riktigt få räkna ut det
här!
YUM-YUM.
För all del . . . hvad då, söta du?
PEEP-BO.
Hur snart da blir enka!
feep-bo springer skrattande bort.
YUM-YUM.
Den där är sig alltid lik!
NANKI-POO.
Låt henne hållas! Stråla min hulda morgonstjärna,
var glad och lycklig som sagoprinsessan i féen
Tsing-la-las lustgård, och följ mig ingenom himmel ens sjunde
port, som leder till lyckans slott! Vi ha ingen sorg att
tänka på, förr än den där skräddarbocken kommer
och vill stångas.
YUM-YUM.
Ack, tala inte därom! Måtte Rapp-a-kal-jas drake
med eldsögat uppsluka honom innan dess! Sörj inte,
Nanki-Poo! •
NANKI-POO.
Jag? Du ser ju hur jag skämtar och skrattar!
YUM-YUM.
Ja, jag skämtar och skrattar . . . jag med!
TITTI-SING.
Usch ja, vi äro så glada så.!NANKI-POO.
Ha, ha, ha ... .
YUM-YUM.
Hi, hi, hi . . .
T1TTI-SING.
Hu, hu, hu . . .
De skratta och gråta på en gång.
PISH-TUSH.
Vid den heliga påfogelns alla stjärtfjädrar, ni är
riktigt dåraktiga allihop! Skall ni stå och lipa, tycker
ni? Om åtta dagar är det här glömdt alltihop! Krya
upp er! Ni kan väl inte komma på ert eget bröllop
och se ut som våta vindthundar! Jag skall lära er
skratta, jag! Ha, ha, ha! Hör ni, så bra det går! Hi,
hi, hi! Bara man vill så går det... fast det svider!
En gång till! Ett, tu, tre! Ha, ha, ha... hi, hi, hi...
hu . .. hu-u... hu-u-u . ..
ALLA.
Ho, ho, ho ... hu, hu, hu . .. hi, hi, hi... ha, ha, ha!
De öfvergå så sivåningom från lårar till skratt, dä sången börjar.
N:o 3. Madrigal.
YUM-YUM.
Rosig morgon rinner opp!
ALLA.
Gjut, du kärleks makt, vi bedje,
bröllopsdagens ljufva glädje
i vårt sinn med nyfödt hopp! ...
m
P1SH-TUSH.
Jordens fröjder äro inga!
TITTI-SING.
De som klockans ton förklinga —YUM-YUM.
Med ett ekos fjärran klang.
DE ANDRA.
Ding dang! Ding dang!
Muntert genom enslig dal,
förd af aftonvinden sval,
ljude högt vår madrigal.
Tra la la la!
YUM-YUM.
Glädjens sol skall stråla varm!
ALLA.
Torka alla bittra tårar!
Hoppet föder tusen vårar
i den unga brudens barm!
PISH-TUSH.
Afund vill vår fröjd förstöra!
TITTI-SING.
Bättre ljuder i vårt öra —
YUM-YUM.
Munter sång och klockors klang!
DE ANDRA.
Ding dang! Ding dang!
Bort med sorger, bort med kval!
I vår ljusa bröllopssal
ljude högt vår madrigal.
ITra la la la!
riSH-TUSH och TITTI-SING gå.
NANKI-POO.
Nå, min mjuka, hvita silkeskatt, är du nu glad
och lycklig igen?YUM-YUM.
Ack ja, min prins?
NANKI-POO
Prins låter så kallt!
YUM-YUM.
Jag vågar inte säga . . . hvad jag skulle vilja
säga . . .
NANKI-POO.
Säg, jag ber dig, säg!
YUM-YUM,
omfamnar honom.
Min lilla — gris!
KO-KO uppträder.
KO-KO.
För all del, låt inte mig störa, söta barn! Låtsas
bara, som om jag inte fans! För min skull ni skall
visst inte . . . låta bli . . . nånting alls . . .
NANKI-POO.
Men det kanske pinar er?
KO-KO.
Tvärtom, mina dyra vänner!
NANKI-POO.
Nå, då så!
Han omfamnar YUM-YUM ånyo,
KO-KO.
Aj-aj-aj . . .
YUM-YUM.
Han jämrar sig, stackare!KO-KO.
Nej, ser ni, jag tar det i små doser då och då,
så går de lättare ner! Jag tål snart nog vid hvad som
hälst! Skall du inte lägga ditt lilla hufvud mot hans
lilla skuldra också?... Så där ja! . . . Ha, ha, ha!
YUM-YUM.
Stackars Stor-Kuku!
KO-KO.
Njut din sorgfria kärleksfröjd, mitt ömma barn,
drunkna i hans blickar, irra vilse bland hans lockar,
smek hans kind och nyp den lilla styggen i hakan...
Just så, ja! (Afsides.) Min tur kommer väl också!
(Högt.) Nå, mina små saffransförgylda kanariefoglar,
skall ni inte ha er en liten puss också?
NANKI-POO.
Jo, det ska vi visst, det!
Han kysser Yum-Yum.
KO-KO,
vrider sig på marken.
Oj-oj-oi-oj!
NANKI-POO.
Du skall inte missunna oss vår korta lycka! Hvem
vet, hvar vi sitta i dag om en månad så här dags?
KO-KO.
Tro aldrig hoppet! (Afsides.) Vänta bara. din tenor,
jag skall på mitt bröllop servera dig kallskuren på
smörgåsbordet åt Kapell-Kuku!
NANKI-POO.
H vad menar du?KO-KO.
Jag säger, att det har kommit ett litet stänk pä
bröllopsglädjens rena fröjd, ett nytt påbud af vår
oförlikneligt skinande Mikado, och det . . . och det . . .
NAJiKI-POO.
Nåå? Och det . . .
KO-KO.
. . . förenar er för evigt!
YUM-YUM.
Nej, hvad säger du?
KO-KO.
Det föreskrifver, att när en äkta man afrättas, så
skall hans hustru lefvande begrafvas vid hans venstra
sida.
YUM-YUM.
Ah!
NANKl-POO.
Lefvande begrafvas . . .? ’
KO-KO.
Som du säger!
NANKI-POO.
Gå, Yum-Yum, gå! Vi få aldrig tillhöra
hvarandra!
KO-KO.
Tänkte jag inte det! Ädle yngling!
NAXKI-POO.
Hemta mod, Yum-Yum — och farväl!
YUM-YUM.
Ack, min ljufva gosse, tro på min kärlek ochmin trohet, tro på min förtviflan och mitt hopp! Ja,
förakta mig, om du vill — men gif mig en half timmes
betänketid!
NANKI-POO.
Tala inte därom, Yum-Yum! Gå blott! Farväl!
YUSl-YUM.
Lefvande . . . begrafvas . . .
YUM-YUM går.
KO-KO.
Arma usling! Jag känner nästan förbarmande med
dig, men hvad skall du egentligen ta dig till? . . .
Kunde du inte i värsta fall under den här lilla korta
tiden gifta dig med någon annan, som det inte vore
o o o •
så stor skada på . . . att . . .
NANKI-POO.
Ditt deltagande värmer mitt hjärta!
KO-KO.
Aek, vet du, sådan är jag, rättfram, enkel och
varmhjärtad. Hvem skulle man uppoffra sig för, om
inte för sina vänner? Har du ingen sista nåd att bedja
mig om? Jag skulle i detta ögonblick inte ha hjärta
att afslå nånting annat än ditt hufvud . . .
NANKI-POO.
Det är ingenting annat jag begär.
KO-KO.
Om jag åtminstone kunde hitta på någon liten
förströelse åt dig! Mitt bröllop med Yum-Yum kan ju,
eftersom du under sådana här omständigheter atstår
från henne, firas när som liälst. Tänk, om jag skulle
inbjuda dig! . . . Kapell-Kuku får väl nöja sig med litet
enklare smörgåsbord . . .NANKI-POO.
Hvafalls?
KO-KO.
Nej, nej . . . det var ingenting! Min finkänsla är
ömmare än ett blått öga . . . jag säger ingenting . . .
inte ett ord! (Starkt.) Det rör dig för resten inte!
POOH-BAH uppträder.
POOH-RAH.
Stor-Kuku! Stor-Kuku!
KO-KO.
Hvad är det nu, som står på?
POOH-BAH.
Nyheter, stora nyheter! I fjärran höres ett
väldigt brak, klingande vapen, pipares musik och
skram-mel at pukodunkare. Jorden darrar under rullande
vagnar och hingstars hof, vägen är höljd i ett moln af
dam, klockor och trumpeter ljuda redan i templen, och
folket strömmar jublande ut genom stadsportarna.
Solens Broder och Drakens Beherskare nalkas!
KO-KO.
Mikadon?
ALLA TRE.
Mikadon!
KO-KO.
Vid alla afgrundens drakar, herskaren kommer
att bekräfta sina befallningar och kontrollera sin
Stor-Kuku! Jag är förlorad!
NANKI-POO.
Se här är mitt hufvud, tag det och var lugn!KO-KO.
Här? Tvärt?
NANKI-POO.
Tvärt!
KO-KO.
Utan schavott, utan spetsgård, utan underbödlar
och svärd? Det blefve skandal! Och utan läkare, som
konstaterar dödsfallet. Jag må hugga af dig hufvudet
tio gånger — inte hjälper det utan dödsattest och
ceremonier! Det var aldrig värdt att försöka!
NANKI-POO.
Som du vill, bara det sker innan Mikadon
kommer!
KO-KO.
Elände och dödsrikets kval! Inte trodde jag, att
det liär embetet skulle bli utsatt för.kontroll! Jag tänkte
att det var som andra höga och vigtiga embeten, en
hederstitel och en hvilans fristad . . .
POOH-BAH,
Så lät det inte, när vi åto frukost i dag!
KO-KO.
Nå ja, du milda broder och Månans Kusin, du
hör ju, att jag kanske skröt litet! Det är ju
mänskligt att skryta! En stilla och beskedlig karl i själ och
hjärta, mild som ett lam, det ar, hvad jag är . . . Jag
kan inte en gång se bl-l-l-od! Jag blir riktigt haj,
bara jag ser ett glas saft och vatten!
POOH-BAH.
Det här börjar bli betänkligt!
NANKI-POO.
Tyst, jag hör redan buller!KO-KO.
Jag har det!
POOH-BAH OCH NANKI-POO.
Hvad har du?
KO-KO.
Det är ju noga taget ingenting annat än
dödsattesten, som behöfs. Ty efter, en så lång resa är
Mi-kadon nog inte vid så godt lynne, att han ber få se
hufvudet också.
POOH-BAH.
Men . . .
NANKI-POO.
Den måste bevittnas . . .
KO-KO.
Det får Erke-Kuku, Polis-Kuku och
Ceremoni-Kuku göra! (Till Pooh-Bah.) Du får utsätta dig för en ny
skymf.
POOH-BAH.
Nå, det är jag så van vid! Men inte utan accept!
KO-KO.
Jag betalar kontant!
POOH-BAH.
Godt, då svär jag på hvad som hälst!
NANKI-POO,
gråter.
Skall ni nu hala ut på tiden igen, fast ni vet, att
jag inte kan lefva utan Yum-Yum?KO-KO,
skriker.
Yum-Yum? Hvem i alla afgrunders och spökande
andars namn tror du har tid att tänka på fruntimmer
i detta förfärliga ögonblick? Yum-Yum! Ta’na och dra
så långt vägen räcker! Gift dig, bara du aldrig
kommer hit igen! Sätt upp ett giftermålskontrakt! Han kan
ju bevittna det med, på samma gång, efter som han
är till hands. (Hvisslar på Pooh-Bab.) •
POOH-BAH.
Hvafalls?
KO-KO.
Du skall sätta upp och bevittna en vigselattest åt
den här uslingen på samma gång som dödsattesten.
Gå efter Yum-Yum! Raska på bara!
POOH-BAH.
Åh-ja . . .
Han går.
NANKI-POO.
Ädla välgörare!
KO-KO.
Det är detsamma! Gift er nu bara och laga att
ni kommer härifrån.
NANKI-POO.
Där komma de!
POOH-BAH, YUM-YUM, TITTI-SING Och PEEP-BO uppträda.
YUM-YUM.
Hvad hör jag förkunnas? Strålar hoppet ånyo?
KO-KO.
Kom hit, min lilla silfverloppa, har du en minut
att skänka oss?YUSl-YUM.
Nej — men att låna er möjligen!
KO-KO.
Godt! Mitt barn, Sjustjärnans Syskonbarn,
behagens trillingssyster, och du, sköna usling, hören mig!
Det gifves ögonblick i det mänskliga lifvet . . .
POOH-BAH.
Ja, de äro snart räknade, för jag hör redan
hurraropen där borta!
KO-KO.
Alltså, i största korthet! . . . Ögonblick i det
mänskliga lifvet, då . . . man ... då man . . .
önskar gifta sig ... Ett sådant ögonblick är för eder inne.
Gift er med hvarandra, ftyn och kommen aldrig åter!
Erke-Kuku skaffar er en vigselattest, ni ger honom en
slant för besväret och allt är klart!
YUM-YUM.
Nanki-Poo, är det sant?
NANKI-POO.
Ja! Kom min brud, kommen mina ljufva
tril-lingssvägerskor, och du, Månans Kusin! Farväl
Stor-Kuku!
KO-KO.
Räddad! Ah, det var hög tid! Där är han redan!
Alla gå, hela Kören uppträder. Kort därpå mikadon och ka-ti-sha
följda af ÄDLINGAR, TÄRNOR, SVENNER OCH LIFVAKT.
N:o 4. Mikadons entré.
KÖR.
Mi-ya sa-ma, mi-ya sa-ma
On n"m-ma no ma-yé ni
Pi-ra-Pi-ra su-ru no \va
Nan-gia-na
To-ko ton-ya-ré, ton-ya-ré-na!MIKADON.
På mig beror, på mitt behag,
ert väl eller ve,
ty Mikadon, det är jag!
KA-TI-SHA.
Och jag hans sonhustru är in spe,
ty han åt mig
har förbundit sig
sin son och sin arfvinge ge!
MIKADON.
Moralisk är jag ock per se,
och sträng in specie!
KA-TI-SHA.
Äfven jag, som är
hans dotter, jag när
för moralen stor sympati!
Böj er!
Hvad moral är, det vet inte ni!
KÖR.
Ned, ned!
Hvad moral är, det veta ej vi!
MIKADON.
Till folkets förkofran offret jag bragt
hvarendaste bit!
Ty jag, se jag äger makt!
KA-TI-SHA.
Och jag, se, ;ig äger geniet!
När gub n en tid
blir alltfa, stupid,
är det jag, som har hand om kansliet.MIKADOX.
Ja, så fort jag har sagt
ett ord, har hon lagt
sin näsa i blöt!
KA-TI-SHA.
Nå an sen, min vän,
förutan den,
ni stode ej här och skröt!
Böj er
för Mikadon och mig. era nöt!
kör.
Ned, ned!
Nu är gumman så snäll och söt!
N:o 5. Visa och kör.
MIKADOX.
Att själf jag vågar mig berömma,
tycks reta månget våp,
som djärfs kritisera och dristar sig glömma,
att jag är filantrop!
Beskedligt söker jag alltid mildra
hvar dom, som synes mig grof,
och vill ni, jag skall min rättvisa skildra,
skall tvä"rt jag ge er prof.
1.
Hvar Iru, som sin make med lyx ruinerar,
att göra på männen effekt,
till Kongo och Kap jag bums deporterar
att tjusa i paradisdrägt.
Och snutfager dandy,
som smalbent och randig
gör kur för hvar fru på en -bal,
den pryglar jag rutig >.
och sätter till slut i
pension bos en mogen vestal.Och kommer en snärta och svansar kokett
i korsett och turnyr från Paris,
hon afdöms korsetten och tilldöms lorgnett
och ådöms bli sedepolis.
Och fjantar en gubbstut med lösvad och tur
kring sedesam tärna galant,
han blottad på lösa behag sätts i bur
med dito beprydd guvernant.
Ty med ett gladt humör
jag gör allt hvad jag gör,
och om jag en smula för hårdhändt blir,
det sker för mitt höga plaisir!
Visst mången syndapalt
förlorar skult och allt,
men mina justitieråd sörja för,
att allt sker med godt humör!
KÖR.
Ja, med ett gladt humör,
han gör allt hvad han gör
o. s. v.
MIKADON.
2.
Och ser jag en tant, som vill neka de unga
att dansa en glad menuett,
kläds gumman i tyll och trikå och får gunga
på tå i min operabalett.
Och stridslysten nucka,
som ogift får sucka
och slåss för emancipation —
den löjliga apan
hon görs här i Japan
till kock vid min trainbataljon.
Och får min teater en dum recension,
görs kritikern tvärt till claqueur,
och kräfs, att han riktigt beläggs med kapson,
jag gör honom till direktör.
Och tror någon tidning af hoppets kulör,
att opposition kan gå an,så har jag ett ypperligt medel — jag gör
redaktören till pressombudsman.
Ty med ett gladt humör
Jag gör allt hvad jag gör,
o. s. v.
KÖR.
Ty med ett gladt humör
han gör allt hvad han gör
o. s. v.
MIKADON.
3*
Och uthyr en värd under byggnadens fortgång
lokal utan tak eller golf,
skall skurken bli hängd i sin egen ... hm ... portgång,
på inflyttningsdan klockan tolf!
Och gräfver i staden
man upp esplanaden
och spärrar hvar gata utaf,
så skall för mandaten,
min själ, magistraten
ha gräft i den gropen sin graf!
Och klagas, att bref man på posten har mist,
som ändtligen hafva man måst,
så blir direktören på fläcken gardist
och stäld på en ... enklare post.
Och sitter en fröken, som ej passar på
sin tratt i min rikstelefon,
jag genast skär af hennes öron, och så :
skall hon dansa en can-can på trå’n.
Ty med ett gladt humör
jag gör allt hvad jag gör,
o. s. v.
KÖR.
Ja med ett gladt humör
han gör allt hvad han gör,
o. s. v.
Mikadon sätter sig jämte Katisha.MIKADON.
Fi-li-fej!
ALLA.
Fi-li-fim-fam-fi!
MIKADON.
Tack, mina barn! Jag är nöjd med er!
Ko-Ko och pooh-bah uppträda och falla ned på sitt ansigte.
KO-KO.
Höge herskare, Solens Broder och Drakens
be-herskare, riksens ljus, landsens välsignelse och folksens
fader, helig du i din rättvisa, rättfärdig i din dom, mild
i din skönhet och outransaklig i din visdom, med snille
bemängd och i din allmakt allsmäktig — genom mig,
den slafviskt slingrande sloken . . . (Rättar sig.) . . .
sno-ken under din häl, rullar sig staden Ti-ti-pu i stoftet
för dina nådiga fötter! O, höge Mikado!
MIKADON.
Det var en ovanligt tråkig karl! Har ni ingen
roligare? . . . Vifta viftare! ... Är du lissen?
ko-ko.
Nä-ä . . .
MIKADON.
Skratta litet då, så får jag se!
KO-KO.
He, he, he . . .
MIKADON.
Hårdare!
KO-KO.
Ha, ha, ha . . .
MIKADON.
Gå på bara!
KO-KO.
Hå, hå, hå . . .MIKADON.
Nej, det var inte värdt! Det var en aldeles
ofantligt tråkig karl! (Till omgifningen.) Hvad är det för en?
KO-KO.
Vår skinande Mikados egen köttsliga Stor-Kuku
och Öfverste-mästerman!
MIKADON.
Jaså, är det du, det ? Fröjda dig då, min son, att
Solens Broder inte såg ditt anlete, innan han
bevärdi-gade dig med sin nåd! — Karlen ser ju ut som en
skräddare! — Ha mina befallningar blifvit åtlydda?
KO-KO,
med tvungen uppsluppenhet.
Jo-jo-mensan, gubben lilla!
MIKADON.
Nej, försök inte, det blir sökt! — När, livar och
bur?
KO-KO.
Afrättningen har ägt rum i dag på morgonen,
här i staden och enligt alla konstens föreskrifter.
MIKADON.
Nå, var det muntert?
KO-KO
Vår skinande Mikado saknades af alla!
Mikadon ger Ko-Ko och Pooh-Bah tecken att stiga upp.
MIKADON.
Ja, det var dumt, att ni iute väntade på mig.
Det skulle ha varit ganska uppfriskande i den här
värmen! Och kanske du är roligare, när du hugger
huf-vudet af folk, än när du håller tal.KO-KO.
Vi anade ej den nådiga ankomsten, och
delin-kventen ville inte vänta. Det är dessutom fredag
i morgon, och han tyckte att det var ruskigt att bli
halshuggen på en fredag—lnilket måste medgifvas!
jiikadon .
Nå, hvem var det, du tog?
KO-KO,
till Pooh-Bah.
Hemta dödsattesten!
MIKA.DON,
till det församlade folket.
Afdunsta!
POOH-BAH och KÖREN gå.
KO-KO.
Befaller du något annat?
MIKADON.
Ja, mycket! Min son och tronföljare försvann för
ett år sedan från hofvet och har sedan dess varit
spårlöst borta. Nu berättar ett rykte, att man sett honom
här i Ti-ti-pu, och jag har därför skyndat hit följd af
hans hjärtas utkorade, hans längtande och väntande
brud . . .
Han pekar på ka-ti-sha.
KO-KO.
Hon?
KA-TI-SHA.
Hvarför stirrar du på mig?
KO-KO.
Det var bara ... ett ögonblicks stelkramp
Jag är bra nu igen!KA-TI-SHA.
Du stirrar på mig, emedan du hos mig saknar
vårens späda behag och den oerfarna flickans blyghet.
Skönheten är ej något yttre . . .
KO-KO.
Nej-nej-men, det är så, det . . .
KA-TI-SHA.
Den sanna skönheten bor i människans inre!
KO-KO.
Ja, visst det, ja! (Afsides.) Då borde de vända
gumman och fodra om henne!
MIKADON.
Slutom upp med denna filosofi! — Min son lär
uppehålla sig i Ti-ti-pu, förklädd till vandrande
musikant . . .
KO-KO,
förskräckt.
Hvafalls . . .?
MIKADON.
Skaffa mig reda på honom!
pooh-bah uppträder.
POOH-BAH.
Här är dödsattesten.
MIKADON.
Lägg för!
KO-KO,
till POOH-BAH.
Jag anar något gräsligt!
MIKADON.
Läs, Ka-ti-sha!KA-TI-SHA,
läser.
> Genom offentlig afrättning denna dags morgon
»har trum- och pukoslagaren i Ti-ti-pus gossorkester,
»ogifta ynglingen Nanki-Poo ...» Ali!
MIKADON.
Så kallade han sig!
KA-TI-SHA.
Min älskade!
MIKADON.
Min son! Tag hit!
KO-KO OCH POOH-BAH,
kasta sig ned på sina ansigten.
Nåd! Nåd! Vi visste ej . . . vi kunde ej ana . . .
MIKADON.
Det är sannt, ni visste det ej! Och pojken
förtjänade för sitt tilltag en ordentlig minnesbeta!
KO-KO.
Han såg inte det ringaste förnäm ut!
POOH-BAH.
Han hade inte så mycket som en märkt näsduk
en gång!
MIKADON.
Ha, ha, ha! Stackars gosse!
KO-KO OCH POOH-BAH.
Ha, ha, ha! Stackars pojke!
MIKADON.
Ha, ha, ha . . . Nog! Lagen måste i alla händel-ser ha sin gång! Ni har dödat tronföljaren och straffet
måste utkräfvas!
KO-KO OCH POOH-BAH.
Nåd, nåd!
MIKADON.
Lugna er! Jag skall äta middag först! Ni blir i
alla händelser inte halshuggna, men . . .
KO-KO OCH POOH-BAH.
Nåd, nåd!
MIKADON.
Det är bara några små ceremonier med sjudande
olja och kokande bly, men jag mins inte detaljerna.
Kom Ka-ti-sha! Ofvanpå detta kan man behöfva få
sig något till lifs! Sorgen må dränkas, glädjen födas på
nytt!
Alla gå utom ko-ko och pooh-bah.
POOH-BAH.
Kokas i olja och sjudas i bly!
KO-KO.
Ja, hvarför skall du lägga din näsa i blöt?
POOH-BAH.
Det blir väl mer än näsan, tänker jag!
KO-KO.
Hvad skulle du här med attesten att göra?
POOH-BAH.
Det var ju du, som betalade!
KO-KO.
Ja, nu ser du följden af att gå och låta muta sig!
Sjudas i olja och kokas i bly!POOH-BAH.
Jag skall gärna ge dig igen hvarenda fyrk . . .
om du tror det hjälper!
KO-KO,
springer upp. ,
Jag har det!
POOH-BAH.
Hvad har du?
KO-KO.
Har du nånting?
POOH-BAH.
Nej, ser du, för ögonblicket har jag bara några
messingsstyfrar på mig, men . . .
KO-KO.
Jag har en idé!
POOH-BAH,
stiger upp.
Ja, det är nästan bättre ... för ... för att muta
gubben själf, det går inte!
KO-KO.
Vi låta trumslagaren lefva opp igen!
POOH-BAH.
Men . . . men . . . hvad vill du, vi ska säga?
KO-KO.
Vi säga inte ett ord! Vi bara förete honom!
POOH-BAH.
Om han är kvar, ja! De skulle ju fara genast
efter bröllopet!
KO-KO.
Har du redan vigt dem . . .?POOH-BAH.
Ja, det var ju du som betalade!
KO-KO.
Åh, detta fördömda bestickningssystem blir vår
ruin!
POOH-BAH.
Där komma de!
NANKI-POO, VDM-YUM, TITTI-SING och PEEP-BO uppträda.
KO-KO.
Nanki-Poo! Nanki-Poo! Frid, fröjd och fr . . .
Du får lefva igen!
NANKI-POO.
Nej, jag tackar så mycket! Vi skall just ge oss af!
KO-KO.
Hör mig, höga furste, herskarens son! Vi veta
alla hvem du är! Din fader är här och Ka-ti-sha, din
brud! De ha upptäckt allt. men de tro, att du är död.
Din fader vill taga våra lif, och du är den ende, som
kan rädda oss!
NANKI-POO.
Om Katisha får se mig, skall hon göra sina
anspråk gällande. Och svarar jag nej, sä ser hon oss
hällre dö allihop än tillåter oss att bli lyckliga!
YUM-YUM.
Nanki-Poo! Låt oss fly, låt oss fly!
KO-KO.
Stopp! Stopp! Var nu lugna! Hufvudsaken är, att
Mikadon får se, att du lefver, och att Ka-ti-sha inte tår
en aning om att du är gift.
NANKI-POO.
Hur skall det gå till?KO-KO.
Vi ha offrat oss oupphörligt för hvarandra hela
dan — vi få göra det en gång till! Jag går in på att
öfverta Yum-Yum, om du lyder klokhetens bud och
tar gumman!
NANKI-POO.
Ka-ti-sha ... Jag ... Aldrig!
YUM-YUM.
Aldrig i lifvet!
KO-KO.
Ja, men vet ni, gumman är kanske bättre än hon
ser ut!
, NANKI-POO.
Ta henne själf, så får du se, hur godt det är! Det
är din tur att gifta dig!
KO-KO.
Jag?
POOH-BAH.
Det är en storartad idé! Ka-ti-sha är giftassjuk.
Passa på innan hon får veta, att Nanki-Poo lefver! Ser
hon sig bara i säker hamn, så afstår hon från andra
anspråk och utverkar nåd för oss. Det är enda
räddningen!
ALLA.
Det är enda räddningen!
KO-KO.
Det är omöjligt!
NANKI-POO.
Farväl då! Frid öfver ditt stoft!
KO-KO.
Nej . . . Stopp! Stopp! Förstår ni inte, att till en
sådan äktenskapskupp behöfver man betydligt mycketmera fantasi än en vanlig skarprättare och ofantligt
mycket mera mod än en anspråkslös skräddare!
NANK1-POO.
Tror du dig inte om att kunna tjusa gumman?
KO-KO.
Jo, naturligtvis! Men du skulle ha större utsigter,
som är både prins och tenor?
NANKI-POO.
Farväl!
KO-KO.
Nej . . . Stopp, stopp! Jag tar’na, jag tar’na,
hända hvad som hända vill! Jag får afstå Yum-Yum,
men det käns som att välja mellan en blomma i Maj
och . . . och . . .
YUM-YUM.
... en risbastu!
N:o 6. Duett.
NANKI-POO.
När blommorna spira i Maj,
Tra la!
de båda oss sommarens fröjd.
Jag sjunger med hatten på svaj,
Tra la!
Jag har min kurtis, aj-aj, aj,
Tra la!
och jag jublar i himmelens höjd!
Blir öm som en dufva och glupsk som en haj!
Jag svärmar för dig, o du blomstrande maj!
Tra la la la!
ALLA.
Tra la la la!KO-KO.
Du sjunger om blommor i maj,
Tra la!
Jag kan nog begripa hvarför . . .
Ack, jag har det sämre, aj, aj!
Tra la!
Jag måste i brudsäng, fy baj!
Tra la!
med en krokiger gärdesgårdsstör!
Hon liknar, min själ, ingen sippa i maj,
fast mera en svång och glupande haj!
Tra la la la!
ALLA.
Tra la la la!
Alla gå ut. Paus. ka-ti-sha uppträder.
N:o 7. Recitativ och aria-
KA-TI-SHA.
Allena och försmådd, olycklig du!
Må hämdens åskor drabba honom nu!
Jag lyckan sakna skall och sakna tröst,
förgäfves suckar pressas ur mitt bröst!
Hjärta så ömt,
hvem har dig dömt
att smaka den smärtans kalk, du tömt?
Älskad du var,
mitt hjärtas barbar . . .
Hvi höll jag dig ej längre kvar!
Med sorg jag ser
min sol gå ner!
Förutan hägn
och vårligt regn
en lilja torkar snart i hjäl!
Så natt och dag
förtorkar jag
likt öknens törstande kamel!
Ej värre pina finnas kan
än kärlekssot förutan man!
KO-KO uppträder.KO-KO,
afsides.
Där är hon! Blindhet slå mina ögon! Falskhet,
vira min tunga i tusen spiraler till gummans
besmickrande! Mannamod, svik ej mina svigtande lemmar!
(Närmar sig Ka-ti-sha). Mjuka tjänare!
KA-TI-SHA.
Hvem stör mig?
KO-KO,
Din slaf, o behagens moder...
KA-TI-SHA.
Ha, du eländige!
KO-KO,
rättar sig.
O, behagens dotter, menar jag!
KATISHA.
Tiger, oljan, som du skall dricka, sjuder redan!
KO-KO.
Nåd! Nåd!
KA-TI-SHA.
Vampyr, blyet kokar, som skall fylla dina ådror!
ko-ko. .
Hör mig! Han var dig otrogen!
KA-TI-SHA.
Orm, jag ville klösa dig till döds med glödgade
naglar . . . och henne med, den andra!
KO-KO.
Ser du, hvart svartsjukan kan drifva människan?
KA-TI-SHA.
Svartsjukan!KO-KO.
Min svartsjuka tog hans lif — din tager mitt!
KA-TI-SHA.
Hvad menar du, krälande ödla, som klibbar vid
min klädningsfåll?
KO-KO.
Hör mig, Katisha! Ord kunna ej förklara,
orkanen kan ej öfverrösta, hafvet ej dränka, vulkanen ej
begrafva, blixten ej förbränna den kärlek till
furstinnan, som svälde i den arma, föraktade skräddarens
barm. Dagar, månader, år af kval, hänsynslösa
njut-ningsoffer på glömskans altare, fängelse och mörker . ..
allt af kärlek, allt af svartsjuka! ödet, lyckan och
vår skinande Mikado befriade mig, gaf mig höghet,
rang och makt... min hatade medtäflare föll.. . hans
baneman ligger vid dina fötter . . . och får ingen nåd
. . . men tigger om kärlek . . Ha!
KA-TI-SHA.
Du ljuger! Det är inte möjligt!
KO-KO.
Ha! Jo, det är det!
KA-TI-SHA.
Du kan ej ersätta hvad du beröfvat mig . . .
Hvad kan du gifva?
KO-KO.
Mig själf! Mera kan du väl ej begära!
KA-TI-SHA.
Tigger du om ditt usla lif?
KO-KO.
Jag tigger om kärlek! Kan du ej bli min maka,
så skänk mig ej nåd! Ty nåd utan kärlek, det vore att
tyna bort som den lilla befjädrade sångaren vid
bäckens strand.KA-TI-SHA.
Hvad menar du?
N:o 8. Visa.
KO-KO.
i.
Invid bäcken en vippstjärt hörs pipa sin sång:
Trililu, trililu, trililu!
Jag frågade honom: Görs tiden ej lång
med trililu, trililu, trililu?
Kanske speglar du dig uti böljorna blå,
eller har du en daggmask, du lurar uppå?
Men han skakar sitt hufvud och svarar som så:
Trililu. trililu, trililu!
Sen slog han med vingen mot bröstet och pep:
Trilili, trilili, trilili!
Jag dör för min maka, som vallgossen knep!
Trilili, trilili, trilili!
Han pep och han snyftade bittert och led,
tills död uppå stranden han störtade ned,
och ännu i döden, jag hörde, han kved:
Trilili, trilili, trilili!
. 3-
Af den enkla berättelsen ges en moral!
Trililu, trililu, trililu!
Att ur kärleken födes all smärta och kval!
Trililu, trililu, trililu!
Ack, om kall du förblir och min suckan ej hör,
lik vippstjärten faller jag neder och dör!
Förgäfves du sedan skall spörja hvarför. ..
Trililu, trililu, trililu!
KA-TI-SHA.
Om jag nu nekar att höra dina böner!
KO-KO.
Så dör jag!KA-TI-SHA.
För din egen hand?
KO-KO.
Jag skär upp magen på mig!
KA-TI-SHA.
Det är storartadt!
KO-KO.
Ja, jag är i själfva verket litet storartad af mig,
fast jag inte alltid visar det.
KA-TI-SHA.
Godt, jag skänker dig lifvet!
KO-KO.
Ja tack, det var det första jag fick af salig mor
min i verlden, så det behöfs inte! — Det är din
kärlek jag begär, o furstinna!
KA-TI-SHA.
Han är storartad!
KO-KO.
Allt är storartadt i detta ögonblick! Var det äfven du!
KA-TI-SHA.
Och du tror dig kunna komma mig att glömma
det förflutna?
KO-KO.
Öppna dina armar — och det är glömdt!
KA-TI-SHA.
Ha!KO-KO.
Ha!
De falla i hvarandras armar.
N:o 9. Duett.
KA-TI-SHA.
Fins det ej musik uti en brännings brus,
skönhet i vulkanens dån och vestans sus,
fins ej färg i blod som flyter,
kraft hos lejonet, som ryter,
när det nalkas majestätiskt utan krus?
KO-KO.
Fröjd och mod mig inte tryta,
när jag hör ett lejon ryta,
om i bomfri bur det sitter inom hus.
KA-TI-SHA.
Fins ej himmelsk glans i solen evigt ny,
bor ej jättekraft uti orkanens gny,
medan strida skurar forsa,
medan vilda blixtar korsa
firmamentets hvalf och himlens slitna sky?
KO-KO.
Jag mig också gärna gläder
åt naturens många väder,
om jag bara slipper gå med paraply.
BÅDA.
Vi fröjdas båda
med behag
denna dag,
undantag
i sitt slag
för oss två.
Då vi få skåda
kärlekshopp
ur sin knopplysa opp
lifvets lopp
för oss två!
KO-KO.
Ja, bedagad ungmö ock behaga kan,
hon är mera trogen, om hon får en man.
Hon tar hand om hushållsstöket
och är vanligen i köket,
där i fred hon kan få spela hustyrann!
KA-TI-SHA.
ömmast kuttrar äldre dufva,
sötman bor i mogen drufva,
som i hopp och kärlek solens värme vann.
KO-KO.
Och nog är jag nu tillräckligt gammal karl
för att taga mig en hustru eller par!
Men jag menar att det bästa
är för mig en brud att fästa,
som är nöjd med litet — men som multum har!
KA-TI-SHA.
Tag ej någon nyckfull snärta!
Jag har hufvud, arm och hjärta,
och är din till kropp och själ, om du mig tar!
BÅDA.
Vi fröjdas båda
med behag
o. s. v.
ko-ko ocli KA-TI-SHA gå, Paus. mikadon omgifven af sitt följe
uppträder, kort därpå ko-ko, KA-TI-SHA, P1SH-TUSH och POH-BAH.
N:o 10. Final.
Hell, hel 1 vår skinande Mikado, hell!
För honom största vördnad röjen!
Hell Solens Broder, Drakens Herre, hell!Och trefalt djupt i stoftet eder böjen!
O böjen, o_böjen!
Hans rang på pannan skrifven står!
Ja, prisen, ja prisen, denne matador!
Hell, hell!
MIKADON.
Nå, hur ha vi det nu stäldt med vår lilla
afrätt-ningsmuntration ?
KA-TI-SHA.
Höge herskare, Solens Broder, vår klart skinande
Mikado, hör min bön! Nåd för de olycklige! Nåd för
Ko-Ko och Pooh-Bah!
MIKADON.
Hvad vill det säga? Ber du 0111 nåd för din
brudgums mördare?
KA-TI-SHA.
Hans eget lättsinne har dödat honom, och efter
hans död . . . har Stor-Kuku anhållit om min hand.
MIKADON.
Du är tokig, min gamla galanta, det har jag
alltid sagt. Tror du, att jag låter hvilken Kuku som hälst
ostraffadt gå och ta lifvet af mina ätteläggar!
KO-KO.
Nå, nog får jag mitt straff, tänker jag!
KA-TI-SHA.
Hvafalls?
MIKADON.
Tyst! Här skall skipas lättvisa! Hämta liket!KO-KO.
Där kommer det visst . . .
NANKI-POO, YUM-YUM, TITTI SING OCll 1"El.l"BO uppträda.
ALLÅ.
Han lefver!
KATISHA,
mot Ko-ko.
Ha! Förrädare!
MIKADON.
Hvad vill det här säga?
POOH-BAH.
Det måtte vara något misstag på person . . .
KO-KO.
Ja, inte vet jag . . . jag trodde. .. jag tänkte.. .
MIKADON.
Hvar har du hållit hus, din galgfogel?
NAJJKI-POO.
Jag har varit och gift mig . . . för att . . . för
att betrygga tronföljden.
MIKADON.
Gift dig? Med hvem då?
NANKI-POO.
Se här!
MIKADON.
Med alla tre?
NANKI-POO,
pekar på Yum-Yum.
Nej, med henne till börja med!MIKADON. f
Det... var . .. vid alla himlars fröjd den
ljufli-gaste flicka jag har sett i hela mitt syndiga lif! .. . Jag
förlåter dig! ... Kom i mina armar, barn! ... Ni får nåd
öfver lag!
. KA-TI-SHA.
Förlåt, höge herskare, men jag har tidigare
anspråk! Denne usling har bedragit mig! Nu vil! jag byta
— och Stor-Kuku må falla!
MIKADON.
Tyst, Ka-ti-sha! Kuku står, ingen byta får!
ALLA.
Lefve Mikadon!
MIKADON.
Ack, med ett gladt humör
jag gör allt hvad jag gör,
och om jag en smula för hårdhändt blir,
det sker för mitt höga plaisir!
Visst mången syndapalt
blir af med skult och allt,
men mina justitieråd sörja för,
att allt sker med godt humör!
KÖU.
Ja, med ett gladt humör
o. s. v.
Siarö, 14—20 juli 90,
SLUT.