Lika barn leka bäst - Lustspel i 2 akter
Maria Nyström
Lika barn (eka bäst
Lustspei i två akter
Holger Schildts förlag, Borgå 1916
Pris 1 mk.LIKA BARN LEKA BÄST
LUSTSPEL I 2 AKTER
AF
MARIA NYSTRÖM
BOROÂ 1916
HOLGER SCHILDTS FÖRLAGBOROÅ BOKTRYCKERI, BORGA 1916PERSONER:
SJÖBLOM, skomakare
SOFIA, hans hustru
SIGRID, hans dotter
AUGUSTA GRÖNROOS, konsulinna
OTTO LINDGREN, gesäll hos Sjöblom
JANNE, lärgosse hos SjöblomAKT I.
Scenen föreställer ett kök, som tillika är verkstad, hos
Sjöblom. I bakgrunden spisen, i förgrunden till vänster
verkstadsbordet, till höger ett med vaxduk täckt bord, dörr
i fonden till förstugan, till höger en dörr till kammaren,
till vänster ett fönster.
1 scenen.
Lindgren, Sigrid och Janne.
(Lindgren sitter vid verkstadsbordet, på hvilket står ett par
skor och en känga, och arbetar på den andra kängan;
Sigrid sysslar vid spisen, Janne sitter vid bordet till höger
och slickar skeden, med hvilken han just slutat att äta.)
Lindgren
Månne du inte snart har fått fyllnad, Janne?
Du ska väl inte skrapa glaceringen ur fatbottnen
heller.
Janne
Nå, nog är jag längesedan färdig; jag slickar
bara skeden, så har inte Sigri besvär med
diskningen.Sigrid
Tror du jag gillar en sådan diskning. Hvem
vill äta med den skeden, som du har slickat?
Janne
Jag kan väl äta med den själf. Jag lägger
den här på spiselkransen, så är den färdig att ta
till middagen, när vi får ärtsoppa.
Sigrid
Det skulle vara snyggt, om någon kommer
hit och får se slickade skedar radade på
spiselkransen. Nej, ge du hit skeden bara, nog sörjer
jag för diskningen.
Janne
Samma är det. Då är man klar, då. (Sträcker
sig och gäspar hörbart.)
Lindgren
Är det bordsbönen, det där? Ska en inte
tacka Oud för mat? Så har jag blifvit lärd.
Janne
Tack gode Oud för detta mål.
I morgon är jag lika snål.
Lindgren
Du är då en jäkla spoling. Fast sant är det
nog, att du är lika snål, när du slutar äta somnär du börjar. Men stå inte där och drag dig,
utan knalla dig efter kalfskinnet till Pilgrens
Elins skor.
Janne
Ska hon bara ha kalfskinn? Jag trodde hon
skulle ha guldskinnsskor, hon som är så fin.
Lindgren
Ingen frågar hvad du tror, laga bara att du
kommer i väg.
Janne
(illparigt)
Nå, hvad är det nu för en brådska, jag skall
väl vänta och se, om Sigri behöfver mera vatten
till diskningen.
Sigrid
Det behöfver du inte alls, här är hela ämbaret,
och behöfver jag mera, kan jag nog gå efter själf.
Janne
Jag kan ändå vänta på mästarn; om han har
något ärende i staden, så går det med detsamma.
Li ndgren
Så kan du gå en gång till; det gör godt åt
dina lata ben.
Janne
Kanske frun också vill ha någonting uträttadt.Lindgren
(otålig)
Stå nu inte och fundera på det ena och det
andra, utan laga att skinnet kommer hem i
rykande rappet.
Janne
Jag tror inte det är så brådt med skinnet, utan
mera angeläget att få mig bort härifrån.
Lindgren
Laga att du kommer i väg, innan du får smaka
spannremmen, din spoling.
Janne
Jag kilar, jag kilar. Adjö med er båda två! Ha
inte ledsamt efter mig, medan jag är borta. (Ut.)
2 scenen.
Sigrid, Lindgren.
(Senare tittar Janne in genom dörren.)
Lindgren
Ood morgon, Sigrid. Du har inte riktigt hälsat
på mig än i dag.
Sigrid
Visst sa jag god morgon, då du kom in till
frukosten.Lindgren
(slår armen om henne, då hon närmat sig)
Tror du jag gillar ett sådant godmorgon?
Sign d
(kysser honom)
Är du nöjd med det här då?
Janne
(rycker upp dörren och skriker)
Mästarn kommer, han är just i porten!
Lindgren
Förbannade pojkbyting!
Janne
Kallar ni mästarn pojkbyting! Hvad tror ni han
säger om det?
Lindgren
Tig nu och laga dig i väg, innan jag blir
riktigt ond.
Janne
Det är tacken, det, för att en vill beskydda
kärleken.
Sigrid
Skäms du inte för sådant prat, fast du inte är
torr bakom öronen ännu.Janne
Jestandes, aldrig trodde jag att kärleken satt
bakom öronen och att det var någonting farligt
med den, medan man är ung och oskyldig. Inte
är det väl gamla nuckor och bisar, som ska tala
om sådant ...
Lindgren
Och inga pojkvalpar heller. Men är det
spännremmen du väntar på, efter du inte kommer i väg?
Det ä nog den, som du behöfver och ska få.
Janne
Tackar som bjuder, men jag är lika nöjd utan.
(Slår till dörren.)
Sigrid
Herre Oud, hvad sådana pojkar har för ena
ögon och öron. Nog vet han allting redan. Ett
tu tre blir det prat i staden.
Li n dgren
Inte är han sådan, fast han är en filur att
märka allting. Det är för resten inte så godt att
alltid komma ihåg sig, när hjärtat bultar hvar
gång, du går förbi mig.
Sigrid
Men inte tror jag de gamla anar någonting.Lindgren
Det är inte att försäkra, mästarn är en sådan
spjufver. För resten tror jag inte han har
någonting emot det, så jag tycker vi gärna kunde
tala med de gamla och få allt klart.
Sigrid
Nej, men nu ska vi vänta lite ännu; det är så
roligt, när ingen annan vet hur vi har det. Nog
hinner vi med förlofningen. Det är så tråkigt
att gå länge förlofvad; alla får tid att tissla och
tassla.
Lindgren
Det kan nog så vara, det; men längre än till
hösten väntar jag inte. Jag har nog lagt
tillräckligt åsido, så jag kan när som helst sätta opp
egen verkstad, om inte mästarn tycker det blir
bättre med kompanjonskap. Till julen ska vi fira
bröllop, Sigri. Om nu inte morsgumman har
något att invända.
Sigrid
Det har hon inte. Både far och mor tycka
ju så mycket om dig. (Lyssnar.) Jess, far kommer,
jag måste skynda med diskningen.3 scenen.
De förra, Sjöblom.
Sjö bl o m
Hälsningar från staden, fast jag inte har varit
längre än till torget efter fisk.
Sigrid
Fick ni någon också?
Sjöblo m
Åja du, jag är gammal slantan-karl, alltid
kniper jag någon gädda. Här har du en, som ännu
sparkar.
Lindgren
Den tog ni nog ändå med silfverkrok.
Sjöblom
Hvad ska man annat göra, när det är så
mycket arbete, att man inte hinner ut annat än om
söndagsmorgnarna, och då orkar man inte ro så
alltför långt, när man har gnott på hela veckan
och sulat. Men bara jag lämnar verkstaden ifrån
mig, ska det inte fattas färsk fisk i det här
hushållet.
Sigrid
Då ska ni väl ha mig att ro armarna ur led
med era långa långrefvar.Sjöblom
A, det blir väl äldsta pojken din, som får det
görat.
Sigrid
Så ni pratar, far.
Sjöblom
Nå, du måtte väl ha hunnit gifta dig till dess.
Ännu är jag inte så skröplig, att jag i hast
lämnar skomakeriet. (Tager kängan som står på bordet.)
Det var tusan hvad du gör fint arbete ändå,
Lindgren. De här kunde duga till mästarstycke.
Fast nu är det ju så tokigt att det hvarken behöfs
gesällstycke eller mästarstycke.
Lindgren
Nej, nu är hvilken skomakarpojke som helst
mästare, bara han har råd att ställa opp egen
verkstad, om det också inte vore för annat än
lappanarbete.
Sjöblom
Du funderar väl inte på sådant mästerskap,
fast du är fullärd? Jag tycker du inte har så illa
här, och så är det inte så mycket omsorg som
med egen verkstad.
Lindgren
Visst har jag ju bra här, men eget är ändå eget.
Fast inte har jag ännu precis tänkt på den saken.Sjöblom
Nej, hvad skulle det brådska med den saken.
Först ska du väl skaffa dig fästmö; för det är
tokigt att ställa opp egen verkstad, om man inte
har hustru som sköter hushållningen. (Illparigt.)
Kanske kunde du se efter verkstad och hustru
på samma ställe. (Ser skorna.) Men, anagga, hvem
vet hvad du har tänkt på. Det här är ju riktiga
brudskor, och inte har jag hört af någon sådan
beställning.
Lindgren
Det är åt Sigri; hon skall ju på Johansons
Lisis bröllop.
Sjöblom
Nå, så är det bröllopsskor, fast det inte är
brudskor. Jädrans vackra äro de. Bäst att du
skyndar dig Sigri, så att du inte hinner slita ut
dem, utan nästa gång har dem till brudskor.
Sigrid
Asch, alltid tänka ni bara på giftas.
Sj öbl om
Hvad kan en annat göra, när man har en
giftasvuxen dotter; det bitti göres, det bitti hjälper.
Sigrid
Nå, nog är jag ju giftasvuxen redan, men man
ska väl ha friare, innan man pratar om sådant.Sjoblom
Inte behöfver du väl springa staden rundt för
den sakens skull. Friare kan man väl nog få på
närmare håll, bara man ser opp.
Lindgren
Och lika barn leka bäst, säger ordspråket.
Sigrid
Hvad ni är tokiga båda två. Jag borde skölja
vattenämbaret öfver er, när ni retas så där.
4 scenen.
De förra, skomakarfrun.
(Rycker häftigt upp dörren.)
Skomakarfrun
Det säger jag, att den där Grönroos’ Augusta
är en sådan högfärdsblåsa, att jag inte tål se
henne för mina ögon. Kantänka, en sådan
kon-sulinna!
Sigrid
Hvar har ni nu igen träffat henne, mor?
Skomakarfrun
Nå, hon skulle just gå in i deras port och
fast hon såg mig så midt i ögonen, som jag nu
ser dig, så tror ni hon hälsade? Ånej! Kantänka,det högfärdsstycket! Hon blinkade bara lite med
ögonen, och så svängde hon fort in genom
porten. Och hvad är hon nu för en konsulinna?
För att den där bodknodden, som hon råkade bli
gift med, fick ärfva från Amerika, och Gud vet,
om det stod så rätt till med det heller — så slogs
det på stort med egen handel, och han skulle
bli konsul. En sådan där som inte passar mera
till konsul än vär Janne.
Sjöblom
Nå, men det gör ju inte oss någon skada att
han är konsul huru mycket som helst.
Skomakarfrun
Inte har vi någon skada af det, nej; men det
är en harm att se sådant folk. Nu svansar hon
med parasoll och handskar och orkar inte hälsa
ordentligt på gamla bekanta. Och huru många
gånger fick man inte ta henne och hennes syskon
hem till vårt och snyta näsan på dem och kamma
dem, så som de sågo ut, när far deras bara söp,
och modern sprang kring gårdarna och inte var
mycket bättre än fadern. Men nu känns hon inte
alls vid en mera.
Sigrid
Inte lär vi tvinga oss på dem. Jag ämnar
åtminstone aldrig krusa för deras Kalle, fast han
ibland brukar bjuda opp mig på danserna. Skomakarf run
Deras Kalle! Det är just en fin herre! Inte
Guds skapade grand gör han, bara spänner i
stärkskjorta och knall alla dagar och spelar och
super; fast det bara ska heta »vifta» på
herr-skapsspråk. Ett struntherrskap äro de allesamman,
och nog ska de få blifva ohälsade för mig alltid.
Sjöblom
Inte blir du sämre, om du hälsar; höflighet
skadar aldrig.
Skomakarfrun
En skall inte spilla krut på kråkor, nog har jag
bättre folk att hälsa på, och nog kan jag vara
utan henne, bara hon kan vara utan mig.
Sigrid
När en talar om trollet, så syns det. Där
kommer konsulinnan in genom porten. Hvad månne
hon vill här?
Sjöblom
Hon brukar ju inte låta göra sina kängor
hos oss.
Skomakarf ru n
Nej, därför att hon inte vet, hur hon skall
ställa sig med bekantskapen, när hon vill vara
så fin.
2 — Lika barn leka bäst.Li n d gren
Hon behöfver väl moderna skor, och ingen
här kan göra sådana franska klackar som vi.
Skomakarfrun
Franska klackar på pigfötter, det är fint, det.
Sjöblom
Tyst nu, gumma; man får inte vara ohöflig
mot kunderna.
5 scenen.
De förra, konsulinnan.
Konsulinnan
Ood dag, god dag, det är riktigt roligt att
igen träffa dig.
Skomakarfrun
(stelt)
Ood dag. Hvad blåser det nu för väder, efter
vi får sådana fina kunder?
Konsulinnan
Jag kommer inte för att beställa kängor, fast
Sjöblom nog gör så fina skor, att man inte får
sådana i den finaste butiken i Helsingfors. Jag
kom bara för att språka lite med gamla bekanta. Skomakarf run
Jag tycker konsulinnan inte har varit så noga
om den bekantskapen förr.
Konsulinnan
Oj, inte ska du säga konsulinna, vi är ju
gamla skriftskolskamrater; ja, vi ha ju varit
tillsammans som små också.
Skomakarfrun
Jo jo, man såg nog både ett och annat den
tiden; men konsulinnan har inte varit så noga om
att kännas vid en sedan dess.
Konsulinnan
Jaha, det var just det jag lite anade. Jag har
visst någon gång inte märkt, när du hälsat, för
jag tyckte att du såg så snäft på mig i morse,
fast jag inte hann stanna då och reda ut saken.
Voj, voj, hvad det kan bli för missförstånd, när
jag är så närsynt!
Skomakarfrun
Inte hade du något fel på ögonen den tiden,
då ni allt emellanåt fick komma in till värt, när
er far var full.
Konsulinnan
Ja, det var tider, det. Din mor var en riktigt
god människa och på allt sätt bra efter sitt stånd,och jag är inte den, som glömmer gamla bekanta,
fast jag själf är på en finare plats. Därför har
jag så ofta tänkt komma och hälsa på dig.
Skomakarfrun
Det har allt tagit många år att tänka på.
Konsulinnan
Det är alltid ett sådant spring, när man har
så där stort omkring sig; än ska en agent
bjudas på middag eller en konsul ha kvällsvard, och
så ska det vara stort kalas för hela umgänget, så
man hinner knappast tänka. Men jag har nog
ämnat mig till dig många gånger.
Skomakarfrun
Ja, nog måste det ha varit ett starkt ämnande,
som har räckt alla de här tjugufem åren som
du har varit gift.
Konsulinnan
(tager skämtsamt Sofi om lifvet)
Nå, låt nu gömdt vara glömdt och tänk inte
mera på det. Kan vi inte riktigt sitta ned och
prata, så bli vi nog goda vänner igen.
Skomakarfrun
Men inte vill väl konsulinnan sitta på våra
simpla stolar.Konsulinnan
Om du inte säger Augusta, tycker jag riktigt
illa vara. Hör du Sofi, ska du vara så där
långsint, hvad?
Skomakarfrun
Nej, hvad sku jag vara långsint för? Hvar och
en gör som den vill och umgås med hvem den
vill. Men ska vi nu nya opp bekantskapen, så
är det bäst att stiga in i kammaren.
Konsulinnan
Så får vi riktigt sitta och språka. (Skomakarfrun
och konsulinnan gå in i kammaren.)
Sigri d
(halfhögt till modern då hon går)
Ska jag hämta in kaffe åt er?
Skomakarfrun
Allt annat! Åt en sådan hennes nåd! (Följer
konsulinnan.)
6 scenen.
De förra, utom konsulinnan och
skomakarfrun.
Sjöblom
Hvad stack i henne, som var så där
nedlåtande med ens.Li ndgren
Hon kommer nog inte för ingenting, det ska
vi se.
Sigrid
Jag trodde hon skulle bli ledsen, när mamma
höll sig så där styf.
Lindgren
Frun stod på sig som en drottning.
Sjöblom
(skrattande)
Gumman är inte den, som låter trampa sig
på tårna, inte.
Lindgren
Det är just rätt; hvarför skall hon krusa för
en, som inte låtsar om henne? Den som inte är
skyldig någon, behöfver inte krypa för någon
heller.
Sigrid
Mamma kunde nog ändå ha varit lite artigare.
Hon är inte så där snäf ens mot obekanta.
Sjöblom
Obekanta är bättre än gamla bekanta, som
inte vill kännas vid en.Sigrid
Hon ville ju strax, att mamma skulle kalla
henne Augusta, fast mamma inte låtsade om det.
Lind gren
Det var duktigt af frun att inte genast vara
färdig att hoppa, när den andra räckte ett finger.
Skomakarfrun
(öppnar dörren)
Sigrid, koka riktigt starkt kaffe, så att vi får
bjuda åt tant Augusta. (Stänger dörren.)
Sjöblom
Nå, hvad blåser det nu för en vind.
Lindgren
Den tycks ha kantrat, medan de språkat
därinne.
Sjöblom
Men hvad tusan kan den där människan mena
nu, när hon aldrig låtsat om oss förr?
7 scenen.
De förra, Janne.
Janne
Här är lädret. Det måtte riktigt ha varit en
oxkalf, efter skinnet är så stort.Lindgren
Därför har det också räckt för dig att få
hem det.
Janne
Man kan väl ha någonting att uträtta för
egen räkning också, när man är betrodd karl och
folk vet att man har smak och förstår sig på ett
och annat.
Sjöblom
Nå, hvad har du haft för stora uträttningar?
Janne
Det var nu bara det, att Ekholms Kalle ville
ha mig att se och fundera på en ring, som han
tänkte köpa.
Lind gren
Åt hvem skulle han ha den?
Janne
Hvad vet jag! En fruntimmersring var det.
Han funderade, om han skulle ta en slät
förlof-ningsring eller en som hade ett hjärta och en
röd sten midt i hjärtat.
Sigrid
Jag undrar just, hur mycket du förstår dig
på sådant!Janne
Jojomen, det är just det, som jag förstår, för
jag sa så här: En slät ring ska du ändå ha
sedan, när allt är klappadt och klart. Men nu ska
du bara tänka på kärleken, och den förstår jag
mig nog på. För, ser du, rödt är riktigt en
ellandes het kärlek, och när där nu är en röd sten i
hjärtat, så betyder det att kärleken ligger lika
stadigt i hjärtat som stenen i hafsens djup.
Sigrid
Du lägger ut riktigt vackert. Det var visst
en riktigt stilig ring. Köpte Kalle den?
Lindgren
Hvad bryr du dig om Kalles ringar?
Sigrid
Nå, man kan väl fråga.
Janne
A du, där har du för spannremmen, så
mycket du vet, annars hade jag nog kunnat stå på
din sida lika gärna som på Kalles. (Till Sigrid.)
Visst köpte han den, och så funderade han ännu
på en fin halsked, och där hängde också ett
hjärta på, och det hade en blå sten, som betyder:
jag hoppas.Lindgren
Din tusans spoling, nu ska du ännu i dag få
känna spannremmen, det är säkert, det.
Janne
Bra att man vet det förut, så kan man sätta
en läderbit färdigt i byxorna. (Springer ut.)
Sjöblo m
Nå, hvart for han nu, jag skulle ju skicka
honom efter mera pligg. (Oår ut efter Janne.)
Lindgren
Är det därföre du inte vill tala om vår
för-lofning, Sigri?
Sigrid
Hvarför?
Lindgren
För att du först vill se, om det finns bättre
friare.
Sigrid
Hvad för friare skulle jag vänta på?
Lindgren
Du hörde ju, hvad Janne berättade.
Sigrid
Att du bryr dig om sådant pojkprat!Lindgren
Det var nog sant; inte hade han hittat på det
där af sig själf. Hvad skulle Kalle köpa ring
för, om han inte tänker fria?
Sigrid
Det finns väl flera brokiga hundar än
prästens. Kalle kan väl köpa ring åt andra flickor
än åt mig!
Lindgren
Han dansade bra många danser med dig sista
söndags.
Sigrid
Hvad du är tokig som bryr dig om allt sådant!
Lindgren
Det är inte så godt att vara säker, när du
inte vill tala om, huru det är emellan oss.
Sigrid
Vi hinna nog med det ännu.
8 scenen.
De förra. Sjöblom och Janne inkomma
från förstugan, strax därpå konsu linnan
och skomakarfrun.
Sjöblom
Sätt pliggen där på bordet och se, om detfinnes becktråd där i lådan på hyllan.
(Skomakar-frun och konsulinnan in.)
Skomakarf run
Att du nu inte kan sitta lite längre! Du hade
ännu kunnat dricka en påtår.
Konsulinnan
Tack, tack, men jag måste skynda, så att jag
ännu hinner se efter middagen. Man kan aldrig
lita på de pigorna. Bara hafs och flygande från
det ena stället till det andra! Jag har nu haft
ny köksa mest hvar månad. De äro så uppkäftiga
och säger bara, att de tjänat på finare ställen förr.
Och jag vill se, huru många fruar som har finare
i rummen än jag, och om de äro finare klädda?
Jag bara undrar.
Skomakarfrun
Nej, det är då säkert att inte många äro så fina
som du, jag riktigt skäms för min halfyllekjol.
Konsulinnan
Nå, nå, fäst dig inte vid det, vi äro ju så gamla
bekanta. Men jag säger bara: de pigorna, de veta
aldrig hvad de ska hitta på för oförskämdheter;
men det är inte värdt att de komma till mig med
någon uppstudsighet, för då rappar jag dem en
sådan örfil, att det blixtrar för ögonen. Skomakarfrun
Du vet väl, hur det ska gå till, när du bytt
så många flickor.
Konsulinnan
Åja, inte hoppa de mig på näsan, inte; men
adjö du, jag måste skynda. Adjö lilla Sigrid.
(Räcker henne handen. Sigrid, som sysslar med att skala
potatis, söker förlägen torka af handen.)
Sigrid
Min hand är så smutsig.
Konsulinnan
Asch, inte bryr jag mig om det.
Sigrid
Men det är ju synd om de hvita handskarna.
Konsulinnan
Skräp, jag kan väl få nya. Adjö nu, glöm
inte bort. (Ut.)
9 scenen.
De förra utom konsulinnan.
Sjöblom
Hör du gumman, jag tycker du ä finare än
hela konsulinnan. Skomakarfrun
Du pratar som du har förstånd till! Hon var
ju så fin och elegant, och så är det så snyggt
med hvita handskar.
Sjöblom
Tackar för den snyggheten, när man inte har
bättre förstånd att akta dem än hon.
Skomakarfrun
Du begriper ingenting, det är just fint det att
inte vara rädd om sina saker.
Sjöblom
Gud bevare den karlen då, som får den
sortens fina fruar.
Lindgren
Tyckte ni hon var fin i mun också. Aldrig
hörs här sådana ord, fast det bara är ett
handt-verkarhus, och hon låtsar vara konsulinna.
Skomakarfrun
Man vet inte, hur det skulle vara, när man har
tjänstflickor; de lära nog kunna göra förargelse.
För resten bad hon så vänligt Sigrid och mig
komma dit nästa söndag. Hon ville nog, att vi
skulle komma förr, men när slipper man ifrån om
hvardagen, när man skall göra allting själf?Sjöblom
Två duktiga kvinnfolk borde väl hinna med
ett så litet hushåll som vårt. Hvad ska man
annat än arbeta om hvardagarna — söndagen räcker
nog till för att hälsa på vänner och bekanta.
Skomakarf run
Men jag tycker att vi kunde ha råd att hålla
tjänstflicka likasom andra. Då skulle Sigrid inte
få så grofva händer utan brodera och sy med
silke, så att vi kunde få lite finheter i vårt rum,
likasom andra ha.
Sjöblom
Hör du, gumman, jag tror du har fått smitta
af konsulinnan.
RIDÅ.AKT II.
Kammaren hos skomakaren; dörr till köket, fönster i
fonden. Soffa med bord framför på sidoväggen, närmare
dörren till köket ett enkelt matbord.
I scenen.
Lindgren, skomakarfrun.
Lindgren
Hvart har skinnet tagit vägen? Jag tyckte jag
bredde ut det här på bordet för att passa ut huru
många ofvanläder jag får af det; om man riktigt
jämkar kan det kanske bli öfver till ett par
sommarskor åt frun. Hvart tusan kan jag ha slängt
det?
Skomakarf ru n
Jag kastade ut det i verkstan, ni kan gärna
skära till där ute, annars blir det sådan läderlukt
här i kammarn.
Lindgren
Hvad i världen, är läderlukten opasslig hos
en skomakare.Skomakarfrun
Nu tror Lindgren, att han var kvick. Men
jag ska säga, att om det också luktar i verkstan,
så är det inte nödigt att bära den skylten med
öfverallt. För resten har jag just sopat här, så
det är icke värdt att ni igen börja skräpa med
era tillskärningar.
Lindgren
Nå ja, klockan blir också snart ett, så ni ska
väl ha bordet klart till middagsdukningen.
Skomakarfrun
(inställsamt)
Jag tänkte att Lindgren kanske kunde äta i
köket i dag. Det är litet opassligt just i dag att
äta härinne. Jag ska just duka till kaffe här, för
jag väntar konsulinnan.
Lindgren
Kors, hvad det har blifvit för ett fjäskande och
krusande för konsulinnan nu för tiden! Nog är
det starkt, att inte eget folk får ha sin matro, för
att sådant där fint folk behagar ställa till med
sina fasoner, som inte alls passa i en
skomakarverkstad. (Qår ut och slår häftigt igen dörren).
Skomakarfrun
Kantänka, man skulle kanske bry sig om en
gesäll.
3 — Lika barn leka bäst.2 scenen.
Skomakarfrun gnolar sakta på en visa,
under det hon ordnar i rummet, kort
därpå inkommer Sjöblom.
Sjöblom
Hvad har du gjort åt Lindgren, han var
riktigt arg, när han kom ut.
Skomakarfrun
Nå, kantänka, det var för att han en gång skulle
äta i köket.
Sjöblom
Det är inte riktigt passligt att förste gesällen
ska äta i lag med lärpojkarna. Men hvarför kan
han inte äta här inne, allt är ju städadt och
ordentligt. Jag trodde, du hade någon skurning
eller sådant onödigt kvinnfolksjobb; och det
förundrade mig nog att du inte var färdig till
middagen, så flinkt och bra som du alltid brukar
ställa allt sådant.
Skomakarfrun
Å, här är nog alltid i ordning på rätt tid, men
jag väntar Augusta om en stund, och då vill jag
ha kaffebordet färdigt dukadt.Sjöblom
Nå, men hvarför ska hon komma rakt till vår
middagstid?
Skomakarf run
Det är hennes kaffetid, och man skall väl rätta
sig efter sitt främmande.
Sjöblom
Det är litet opassligt med sådana där fina
bekantskaper. De ha sin mattid och vi ha vår,
och så blir det bara villervalla.
Skomakarfrun
Man kan väl jämka lite.
Sjöblom
Visst kan man det, men det blir nog ändå
många tråkigheter; än duger inte det ena och än
inte det andra för de fina bekantas skull. Nej,
nog är det så att lika barn leka bäst, och vi ha
det bra med gamla vänner och bekanta.
Skomakarfrun
Åsch, man skall väl komma sig opp, vet jag;
inte leker du med lärpojkarna, när du är mästare.
Och så som vi nu ha det med gesällen och
lärpojken och pengar på banken, så kan du gärna
kallas fabrikant, och Sigrid kan gifta sig med
någon agent eller annan fin herre, och så kan hon
bli lika god konsulinna som Augusta.Sjöblom
Nej, pass! Skomakare, blif vid din läst!
säger ordspråket. Skomakarmästare är jag, och det
är min heder. Inte bryr jag mig om något
fabrikantskap och Sigri kan bli lika god skomakarfru
som mor hennes, så vet jag, att hon har det bra.
Skomakarfru n
Inte säger jag någonting om mig, nog har jag
haft det bra; men alltid vill man sträfva högre,
vet jag, i synnerhet för barnen.
Sjöblom
Sigri är inte den, som vill flyga högre än
vingarna bära. Jag tror att hon redan fäst sitt tycke,
och det vid en karl, som kan ställa lika för henne,
som far hennes för mor.
Skomakarfrun
Visst har jag också märkt ett och annat, men
det är bara dumheter. Hon kan nog få en finare
karl.
Sjöblom
Sällan; jag säger som jag alltid sagt: lika
barn leka bäst. Lindgren är en duktig karl och
Sigri blir en bra hustru åt honom; men ska hon
ha någon finare, så kommer han bara att hacka
på henne och tycka att hon är simpel än på ett
och än på annat sätt.Skomakarfrun
Det skulle han få låta bli, Sigrid är nog så
fin flicka, att hon kan duga ät en baron.
Sjöblom
Sigrid är en bra flicka, men inte är hon
upplärd för sådana finheter. Tror du till par
exempel, att hon kan kommendera tjänstflickorna som
de där konsulinnorna och friherrinnorna bruka.
Men nu måste jag gå och tala med Lindgren, så
han inte blir alltför ilsken. (Stöter i dörren emot
Sigrid och Janne som rusa in.) Nå, nå, Stöt inte Omkull
gammalt folk. (Ut.)
3 scenen.
Skomakarfrun, Sigrid, Janne.
Sigrid
Nu hann jag först ändå!
Janne
(skriker)
Hönan har kommit fram med sju kycklingar!
Irrr... nu hann jag berätta först ändå!
Sigrid
(skrattande)
Nå, ja, hvem har en sådan hals att skrika som
du. Ja, tänk nu mor, sju kycklingar från 9 ägg!Jag har riktigt tur med min höna i år igen. Nu
föder jag dem till hösten, och när jag sedan
säljer dem, får jag nog pengar till någonting riktigt
fint till vintern.
Skomakarfrun
Jag tycker du kunde ge ett par kycklingar
åt tant Augusta, bara de hunnit växa lite. Hon
gaf en så vacker krage åt dig i söndags. Du
kan just gärna ta den på dig nu när hon
kommer.
Sigrid
Jag skulle sätta på de där fina manschetterna
och kragen midt i hvardagslaget! De kan passa
på en dans, men inte när man ska gå i sina
sysslor.
Skomakarfrun
Fint folk går både i helg och söcken på det
sättet.
Sigrid
Men jag är inte något fint folk.
Skomakarfrun
Hvad du inte är, kan du bli. Det finns nog
den som tittar på dig och som kan bli konsul
som far hans, och då kan du bli konsulinna.Sigrid
(skrattar)
Ha, ha, ha, jag skulle bli konsulinna! Jag
skulle riktigt passa att kommendera och bestämma
tjänstflickorna. Nej tack, hellre gör jag allting
själf. Och dessutom tycker jag inte om den där
konsulspojken. Otto tycker jag om, och ingen
annan vill jag ha.
Skomakarfrun
Otto! Du skulle tänka på Otto! Han kan
vara en bra skomakare, men rika Sjöbloms dotter
kan tänka på finare friare.
Sigrid
Men jag bryr mig inte om någonting finare
än en skomakare. Jag är skomakardotter själf,
och lika barn leka bäst.
Skomakarfrun
Du pratar, som du har förstånd till. Vänta
bara, tills du blir van vid alla finheter hos
Augusta, så få vi se, hur du tycker om Lindgrens
fasoner. När du blir litet mera bekant med
Augustas pojke, så tycker du nog mera om
honom, det vet jag, det.
Sigrid
Aldrig, aldrig tänker jag på sådant.Skomakarf ru n
Jag orkar inte höra på sådant prat! Tag nu
fram koppar och se efter någon nätt duk att sätta
öfver kaffepannan. Det är så tokigt at1 vi inte
har en finare kanna eller åtminstone en broderad
kaffemössa som Augusta. I höst skall du gå i
handarbetsskola, det blir jag man för.
Sigrid
Det blir roligt, så kan jag börja sy mina
kläder själf.
Skomaka rf run
Det är detsamma med kläderna, vi ha nog
råd att bestå sylön till dem, men du skall lära
dig brodera med silke och pärlor och sådant där
elegant. (Janne hvisslar.) Hvad står du där och
lyssnar för? Har du inte gått efter bröd till
bagarn än?
Janne
Ingen ha sagt, att jag ska gå efter bröd.
Skomakarfrun
Så säger jag det nu. Tror du man har fint
främmande utan kaffebröd?
Janne
Det finns ju både jästbröd och limpa i boden. Skomakarfrun
Du har nog reda på jästbrödet och på
smörby ttan med, det vet jag. Men nu ska du springa
till bagarn efter wienerbröd för 25 penni.
Janne
Ska ni ha vin i brödet, fast mästarn är
nykterist?
Skomakarfrun
Tyst nu och skynda dig!
Janne
Men jag är så rädd att mästarn blir arg. Han
har inte haft så mycket som en sup i huset, och
nu skall de vara vin till och med i brödet.
Skomakarfru n
Prata inte sådant som du inte begriper, utan
gör som jag säger. Jag svarar nog för det.
Janne
Jo, frun svarar nog mästarn, men fast jag
ingenting begriper, så begriper jag ändå, att inte
frun får med spannremmen, utan det är nog min
rygg som får svida.
Skomakarfrun
Åsch, inte är det något vin i det där brödet,
fast någonting skall det heta; det kunde kallasminerbröd eller grinerbröd eller hvad som helst.
Skynda dig nu bara och kom i håg: för 25 penni
wienerbröd!
Janne
Jag läser nog öfver det på vägen.
Wienerbröd, grinerbröd, grin i bröd, rif i bröd, rifvibröd,
så var det. (Ut.)
Skomakarfrun
Nu går jag och sätter kaffepannan på. (Ut.)
4 scenen.
Sigrid, Lindgren.
Lindgren
Jag måste komma efter knifven min, om man
nu törs komma. Man blir allt utkörd lätt, nu
när ni har fått så fina bekantskaper.
Sigrid
Så du talar, Otto. Inte menade mamma något
illa, fast det passar så galet, att hon skall ha det
här kaffekalaset just vid middagstiden.
Lindgren
Hvad vet man hvad hon menar. Det anar
mig, att hon tänker på finare svärson än en
skomakare. Och hvem vet hvad du själf tänker?Sigrid
Du vet nog, hvad jag tänker.
Lindgren
Hvem kan så noga veta. Kanske det är
därför du aldrig vill tala om, hur det är meningen
mellan oss. Du vill kanske se tiden an, om det
kommer finare friare.
Sigrid
Du vet mycket väl, att jag aldrig bryr mig om
någon annan än dig.
Lindgren
Kanske du ändå inte bryr dig så mycket om
mig, att du står emot mor din; och nog vet man
hvad hon vill.
Sigrid
Far och mor har alltid tyckt om dig, fast jag
inte vet hvad som nu går åt mamma. Det är
den där otäcka konsulinna-n, som pratar
galenskaper i henne.
Li ndgren
Men då vet man inte heller, huru det går.
Sigrid
Adrig tar jag någon annan än dig, det vet jag.Lindgren
Tack för de orden, Sigri, dem litar jag också
pä. (Kysser henne, men drager sig hastigt tillbaka i
detsamma Sjöblom och hans hustru inkomma.)
5 scenen.
De förra, Sjöblom och hans hustru.
Sjöblom
Bli inte rädda, fast vi glömde att varsko,
innan vi kom in.
Skomakarf run
Hvad är det för dumt schåsande? Lindgren
borde inte hindra Sigrid, just när hon har hast
att få i ordning, tills konsulinnan kommer.
Lindgren
Jag sökte bara efter min knif.
Sjöblom
Jo jo, den hade kanske fallit i Sigris ficka.
Sigrid
Jag håller ju på att duka kaffebordet.
Sjöblom
Och Lindgren måste stödja dig, så att du
orkar bära kaffekoppar.Sigrid
Pappa retas bara, men jag har inte alls tid
med sådant nu.
Skomakarfrun
Det är så sant det, att det inte är värdt att
ni står här och gör förtret.
S jöbl om
Ja, Lindgren, du och jag lär vara utkörda ur
det här rummet, nu när det ska komma så fint
främmande.
Skomakarfrun
Det är väl inte någon stor sak att äta ett mål
i köket.
Sjöblom
Nej, nej, gumman, inte är det kinkigt med den
saken. Men jag tycker bara, att den, som vill
umgås med en, kan rätta sig efter husets sed och
inte komma till kaffe, just när man ska ha middag.
Skomakarfrun
Lika gärna kan jag rätta mig efter Augusta
som hon ska rätta sig efter mig.
Sj öbl o m
Jo jo, men det var inte du som sökte opp
henne, utan hon sökte opp dig; så ska väl hon
rätta sig.Skomakarfr un
Det kan vara detsamma, hvem som hann först,
lika gärna kunde det ha händt, att jag först hade
gått till henne.
Sjöblom
Du, som var så ond på henne, att du inte
ville höra talas om henne.
Skomakarfrun
(flat)
Hvad skall man tala om det, som har varit
och farit. Augusta är en riktigt präktig
människa, skall jag säga.
6 scenen.
De förra, Janne rusar in.
Janne
(flämtar)
Har ni hört, har ni hört, hvad de talar om i
stan.
Sjöblom
Har du nu igen sprungit omkring i stan i
stället för att bulta sullädret, som jag sa åt dig?
Det blir inte folk af dig, om du inte får smaka
spannremmen morgon, middag och kväll.Janne
Se nu, var det inte det jag sade, frun, jag får
nog känna spannremmen, fast jag går fruns
ärenden. Men hur ska det bli karl af mig, om jag
inte får annat än spannrem till alla tre målen.
Sjöblom
Du lär nog hitta till matbitar både mellan
målen och till målen, så inte svälter du ihjäl.
Janne
Tacka Gud att lifshanken håller i en, för så
kan ni få höra all världens nyheter, som jag nu
vet. Oj oj, det är så att man inte kan tro det,
heller. Det är så underligt och så utspekuleradt,
säger dom.
Sjöblom
Nå, om du inte har bultat sullädret, så har
du smort munlädret i stället. Hvad är det för
lögner, som folk nu igen har kört i dig!
Janne
Det är inte lögner, det, för det var
Lindqvis-tens Axel, som sade det åt mig, och han hade
hört det af Edlunds Aina och hon hade hört det
af Brunströms dräng, som var i boden, när
konsulns bokhållare talade med en annan herre.Sjöblom
Det var långa vägar, det där.
Janne
Men sant är det ändå, och det är någonting
om konsulns.
Lindgren
Nå, konsulinnan har väl igen kört bort sin
köksa. Eller kanske son hennes supit sig full,
som inte är något ovanligt.
Skomakarfrun
Lindgren hittar alltid strax på något elakt.
Janne
A, det var mycket värre än det.
Sjöblom
Kanske bokhållaren blifvit bortkörd, om de
tyckte att sonen nu en gång kan börja göra nytta
och stå bakom disken.
Janne
Ånej, det är mycket värre, mycket värre.
Sigrid
Åsch, det är visst något alldeles annat.
Kanske det är en förlofning.Janne
Mycket värre, mycket värre.
Skomakarf run
Förstår ni inte, att han bara är illmarig och vill
retas. Han vet ingenting alls, det är hela saken.
Janne
Jaså, jag vet ingenting! Jaså, det är ingenting,
att konsuln ska göra konkurs endera dagen. Och
det är dagsens sanning, för det sa bokhållarn.
För konsuln är inte i stånd att få ihop 2,000
mark. Han och frun ha nu i ett par veckors tid
sprungit till både bekanta och obekanta för att få
lån eller borgen; men nix få de, för de ha så
mycket lån förut, och pojken har spelskulder
öf-ver ögon och öron.
Lindgren
Morgens, fin pojke och fina historier!
Sjöblom
Nu börjar man se litet sammanhang i det här.
Nu kan jag ana, hvarför den fina konsulinnan
har blifvit så god bekant med dig. Hon vet att
här finns lite på kistbottnet.
Skomakarf run
Det är allt bara gemenheter och prat
alltsammans. Så många gånger, som jag varit tillsam-
4 — Lika barn leka bäst.mans med Augusta, och aldrig har hon bedt att
få låna så mycket som under nageln heller.
Sjöblom
Hon är slug och slipad som fruntimmer äro,
Inte komma de någonsin fram med sitt riktiga
ärende genast.
Skomakarf run
Och ni äro värre än gamla käringar att höra
på allt världens skvaller. Nog vet man, hur en
sådan pojke lyssnar och förstår sig på det, som
pratas. Smörj borde han få för sitt skvaller.
(Råkar se genom fönstret.) Jesses, där kommer just
Augusta. Laga er nu härifrån, så att hon inte ser
oss kackla här som ett riktigt skvallerbyke. Hvar
har du brödet,J du har väl glömt det med ditt
tisslande och tasslande om allting.
Janne
(räcker fram en strut)
Ånej, här är den som uträttar sitt arbete fast
han har öronen opp för annat med. Men fröken
sa, att det hette rifvet bröd och inte rivibröd.
Skomakarfrun
Jesses den pojken, så ber du rifvet bröd i
stället för wienerbröd. Du skulle hellre passa
på hvad man säger dig än springa på gatorna
och höra på skvaller. Spring genast tillbaka ochbyt om, och ge det åt Sigrid där ute i köket, så
att du inte rusar hit in med det, medan
konsu-linnan är här. Kom nu ihåg: wienerbröd.
Janne
Voj voj, hvad en stackare får gno. (Ut.)
Sjöblom
Jag tror, Lindgren, att du och jag inte heller
behöfs här till sällskap åt så fint främmande.
(Lindgren och Sjöblom ut.)
7 scenen.
Skomakarfrun, Sigrid, strax därpå
kon-sulinnan.
Skomakarfrun
Det är då märkvärdigt, att det alltid skall
pratas och skvallras.
Sigrid
Kanske det inte är bara prat. Underligt är
det, att hon nu med ens sökt sig till oss, när
hon förr knappast hälsade.
Skomakarfrun
Det var bara ett missförstånd med det där
hälsandet. Och du borde kunna gissa, hvarför
hon kommer hit. Nog vet du att du är så vac-ker flicka, att en herre kan bli förtjust i dig; och
så tycker hon det är hyggligare, att modern först
hör sig lite för. Det lär brukas i Frankrike,
säger Augusta.
Sigrid
Då är det bäst att genast säga ifrån, att inte
blir det annat än nej från min sida.
Skomakarfrun
Du är alltid så envis. Vi ska först se tiden
an. Låt honom först fria. Jag trodde så säkert,
att han tänkte göra det redan sist, när vi voro
hos dem.
Sigrid
Det är nog bäst, att han inte alls försöker.
Skomakarfrun
Tyst nu, där är Augusta. (Konsulinnan in.)
Välkommen, välkommen till vårt, fast vi inte har så
fint som Augusta.
Konsulinnan
Det betyder ingenting. Nu har jag riktigt
tagit arbete med, så att vi kan sitta i lugn och ro
och prata. Nå, hur är det med Sigrid — lilla
svärdotter, höll jag nästan på att säga.Sigrid
(stelt)
Det hade varit orätt sagdt, det.
Konsulinnan
Du lilla skälm. Men det är för resten fint att
inte låtsa om något, innan allt är klart. Charles
är nu också så flat, så han inte riktigt kommer
sig för.
Skomakarfrun
(häpen)
Hvem sa du. Hvem tänkte du på, jag trodde
du menade er Kalle.
Konsulinnan
Nåja, just han, fast vi ha börjat kalla honom
Charles, det är franska och det låter stiligare.
Skomakarfrun
Ja, det är säkert det. Vi ska nog också säga
Charre eller hur det nu var. Men sitt nu ned
och tag fram ditt arbete. Kaffet är inte riktigt
färdigt ännu. Jag ville inte sätta det på så tidigt.
Jag tål inte det där pannståndna.
Konsulinnan
Du förstår dig på att laga godt kaffe, det vet
jag nog.Skomakarf run
Det är ändå mest Sigrid som kokar kaffet.
Konsulinnan
Jo jo, hon blir nog en stilig och fin fru.
Skomakarfrun
Hvad du har för ett vackert arbete! Hvad
kallas nu det här.
Konsulinnan
Det är gobelin, men i höst skall jag lära mig
italiensk spets och engelskt broderi. Det är nu
bara i hvitt, men det låter så stiligt med de där
utländska namnen.
Skomakarf ru n
Jag har också sagt att Sigrid måste gå i
handarbetsskola och lära sig lite finare saker, men
hon vill helst i väfskola.
Konsulinnan
Det var också en tid modernt att väfva, men
det börjar bli gammalmodigt nu. Mest tycker
jag om silkesbroderi, det ser så stiligt ut, när
man är på visit.
Skomakarfrun
Det är sant det, det måste Sigrid nödvändigt
lära sig.Sigrid
Det passar inte alls för mig, silket fastnar bara,
när man har karriga händer.
Skomakarfru n
Dina händer blir nog släta, när vi i höst skaffa
oss en tjänarinna för grofsysslorna.
Konsulinnan
Det borde ni nödvändigt göra. Ni har nog
råd att hålla piga.
Skomakarfrun
Visst ha vi ju råd, det är inte fråga om det.
Konsulinnan
Och då kunde lilla fästmön i lugn och ro sy
på sitt utstyre.
Sigrid
Det brådskar inte med den saken. (Går ut.)
8 scenen.
Skomakarfrun, Konsulinnan.
Konsulinnan
Gud, så hon är stilig. Hon blir en fin
kon-sulinna. Charles är så förtjust i henne, så det
är grymt, men jag har sagt, att han inte skall haför brådt med frieriet. Stiliga flickor äro inte
genast färdiga att niga och tacka.
Skomakarf ru n
Sigrid har alltid varit litet stel.
Konsuli n nan
Nå, det blir nog bra sedan. Det dröjer inte
många veckor till, innan våra barn äro ett par, det
spår jag. Tänk hvad det blir roligt att vi bli
släkt med hvarandra, såsom vi hållit tillsammans
från det vi voro små. (Instäilsamt.) Hör du, nu
måste jag passa på, medan vi äro ensamma. Tror
du, att det kunde passa för Sjöblom att teckna
på en växel tillsammans med min man. Det är
lite hast med den, och gubben min hade just så
mycket att skrifva, så att han inte hann sticka sig
öfver till någon af sina bekanta; då sa jag, att
jag kunde ta den hit öfver och be Sjöblom teckna
på, så behöfde min man inte gå ut. Han
funderade visst litet på, om det kunde passa för en
affärsman, när Sjöblom bara är skomakare. Men
jag sa att Sjöblom lika väl kunde kallas fabrikant,
och för resten fäster sig ingen så mycket vid det
andra namnet, när hans namn står där. Inte för
det, Sjöblom är nog så tät karl, att hans namn
också står. Men den här gången kan det vara
just detsamma, när min man står för hela summan. Skomakarfrun
Huru mycket skulle det då vara?
Konsulinnan
Nå, ett par tusen eller så, det är inte så noga.
Skomakarfrun
Nej, hvad är det så noga med den saken.
Konsulinnan
Kanske han skrifver för 3,000 med detsamma,
jag har växeln färdig med mig. (Tager fram en
växel.) Sjöblom tycker väl att det kan vara roligt
att stå på samma papper som en konsul.
Skomakarfrun
(stiger upp och talar häftigt)
Jaså, det var för den skull, det med ens
blef »kära du» och »söta vän». Och Sjöblom
kunde tycka att det är roligt att stå på samma
papper med en konsul. Men jag skall säga, att
Sjöblom inte alls har lust att betala sådana där
konsuls-herrars skulder. Och inte passar det
heller för mig att bjuda kaffe åt en sådan där
half-yllekonsulinna. Gubben hade nog rätt att du
hade någon uträkning, när du kom hit och
svansade med dina grannlåter. Men din räf biter inte
min gås. Konsulinnan
Usch, så du är simpel. Du begriper dig inte
alls på fint folks affärer.
Skomakarfrun
Men jag begriper, att jag inte behöfver betala
för att få min flicka bortgift. Och jag begriper
din uträkning med »kära Sofi» och »gamla
barndomsvän».
Konsulinnan
Trodde du att jag för ingenting brydde mig
om att få skomakarlukten i kläderna. Men om
ni kunde förstå att begagna era hop-pliggade
fyrkar, så kunde det bli folk af flickan er.
Skomakarfrun
Sörj du för att du får folk af din supiga Kalle,
Charre kantänka! Jag sörjer nog för min flicka.
Och det säger jag, att inte skall du mera komma
inom mina dörrar.
Konsulinnan
Inte lär jag bry mig om det heller. Usch, ett
sådant skoniakarpatrask. (Ut.)
Skomakarfrun
(ropar efter henne)
Patrask kan du vara själf.9 scenen.
Skomakarfrun, Sjöblom, Lindgren,
Sigrid och snart därpå Janne.
Sjöblom
Hvad stod nu på?
Li ndgren
Konsulinnan spände genom verkstaden som
en arg tupp.
Sigrid
Jag trodde hon skulle springa omkull mig.
Det var väl att jag inte spillde heta kaffet öfver
henne.
Skomakarf ru n
Det hade hon tålt vid, så hade hon blifvit
bränd, den maran.
Sj öblom
Låter det så nu? Underligt huru kvinnfolk är
hastiga att svänga hit och dit, alldeles som en
vindflöjel.
Skomakarfrun
Jag har kört ut den apan. Det var som ni
trodde: hon var här och fria efter pengar.Janne
(flämtande)
Här är vingbröden. Där var ingen i köket, sä
jag måste hämta in dem.
Skomakarf run
Det behöfs intet extra bröd.
Sjöblom
Jojo, men; nu tycker jag att vi ska hålla ett
riktigt extra kalas, när vi blifvit af med det där
högfärdsspektaklet.
Skomakarfrun
Ja, det må du säga. Ett högfärdsspektakel har
jag varit.
Sjöblom
Nå, inte mente jag just dig, utan konsulinnan.
Visst höll hon på att kollra bort dig litet, men jag
vet nog att du inte bryr dig om skräp, bara du
kommer att tänka på saken litet närmare. Men
efter konsulinnan nu och hennes följe har talat
slut i det här huset, så undrar jag, om här inte
kunde behöfvas en annan talman eller hvad
säger Lindgren.
Lindgren
Om jag då ska tala, så blir det att tala i egen
sak, för nog vet ni att jag tänkt på Sigri alla dehär åren. Sigri och jag äro längesen öfverens.
Litet har jag satt åsido, så jag kan ställa opp
egen verkstad, om inte mästarn tycker att det är
bättre, om vi äro i bolag.
Sjöblom
I höst ska vi ställa till bolag. Bra ha vi
kommit öfverens förr och bättre måtte det väl bli, då
allt blir eget. Men hvad säger mor?
Sigrid
Aldrig kan mamma tycka annat än att det är
bra. Jag passar för Otto och Otto passar för
mig. Huru skulle jag ha passat till konsulinna?
Skomakarfrun
Nej, nu ser jag nog att det blir bättre som
det nu är. Lindgren är en bra karl, och lika barn
leka bäst.
Janne
Jaa, lika barn leka bäst, det har jag alltid tänkt
— därför har jag också kastat min kärlek på Lena,
som springer här med kvastar, för hon tvättar sig
bara till söndagen likasom jag.
RIDÅ. SVENSK TEATER i FiHIiAND.
Hittills ha utkommit:
1. B. Estlander, WILHELM TELL.
Skådespel av Schiller. Pris 75 p.
2. Parus Ater, KUNG IVARS DOTTER.
Lyriskt skådespel i fyra akter. Pris 2 mk.
3. Hjalmar Procopé, INSPEKTORN PÅ
SIL-TALA. Lustspel i fyra akter. Pris 2: 50.
4. Alexis Kivi, NATT OCH DAG. Skådespel
i en akt. Översatt och försedd med förord
av Arvid Mörne. Pris 80 p.
5. Per Åke Laurén, KOSKÖTÄREN.
Lustspel i en akt på Helsingespråk. Pris 75 p.
6. Per Åke Laurén, SKVALDERMOSTER.
Lustspel i en akt på Helsingespråk.
Pris 75 p.
7. Per Åke Laurén, EMMI OCH EMMA.
Lustspel i en akt på Helsingespråk.
Pris 75 p.
8. Maria Nyström, LIKA BARN LEKA BÄST.
Lustspel i två akter. Pris 1 mk.