Hin och småländingen. Sagolustspel i fyra akter med ett förspel

Hin och småländingen. Sagolustspel i fyra akter med ett förspel

Sv. Teatern.

N:o 304.

HIN OCH SMÅLÄNDINGEN

SAGOLUSTSPEL I FYRA AKTER

MED ETT FÖRSPEL

Al--

FRANS HEDBERG

Stockholm. x\lbert Bonniers förlag■

■

■HIN OCH SMÄLÄNDINGEN

SAGOLUSTSPEL I FYRA AKTER

MED ETT FÖRSPEL

AF

FRANS HEDBERG.

STOCKHOLM

ALBERT BONNIERS FÖRLAGPERSONER I FÖRSPELET:

OLA HANSSON, torpare.

MALENA, hans hustru.

PER, deras son.

GUNNAR RASK, småländing.

TITTA GRÅ, finngumma.

ELNA, hennes dotterdotter.

LÄNSMANNEN.

KRONOBETJÄNING.

I PJÄSEN:

BRUKSPATRONEN.

HANS FRU.

LÖJTNANTEN |

FRÖKEN | deras barn’

BARONEN.

PROSTEN.

PROSTINNAN.

INGEN IÖREN..

FÖRVALTAREN.

HUSHÅLLERSKAN.

BADLÄKAREN.

LÄNSMANNEN.

GUNNAR RASK.

TITTA GRÅ.

ELNA.

PER.

BETJÄNTEN.

»GAMLE ERIK». -

JÄRNVÄGSARBETARE, MIDDAGSFRÄMMANDE, FRAM.

TIDSMÄNNISKOR, BADGÄSTER.

STOCKHOLM

ALB. BONNIERS BOKTRYCKERI 1 9 0 GFÖRSPEL.

Det inre af en torftig torparsiuga i Värmlands

skogsbygd. Dörr i fonden och på högra sidan. Bredvid

dörren till höger spis med en mager brasa af pinnar under

en halt gryta. Framför spisen dåligt bord med bänkar.

Till vänster ett fönster med tre hela rutor och en gammal

klut i stället för den fjärde. 1 fonden på högra sidan

om dörren en dubbel sängbänk med halm och ett par

hästtäcken. 1 den öfre ligger Per halft påklädd och latas

med en trasig bok i handen. Vid spisen sitter Malena

på en pall och rör i grytan. Ola sitter vid fönstret med

glasögon på näsan och läser i en gammal postilla.

Första scenen.

OLA. MALENA. PER.

malena. Du, Per! (Efter en paus.) Hör du inte,

ditt late kräk?

per [tittar upp ur boken, gäspande). Hvad ä’

det om?

MALENa. SkafF in några vedpinnar åt mej!

per (vänder sig ovilligt mot väggen). Det kan I

göre själf, töcker jag!

malena. Tvi vale, töcken utböling du äM Far!

kan’te du få’n te rore på sej?

ola (kort). La’ mej vare med freM (Läser

mumlande vidare.)malena (blåser på elden). Gu’ nå’ mej för tocke

syndstraff jag fått! En karl som läser och en pöjk’,

som bare lates! Och rätt som det a’ kommer länsman

och pantar kokräke’! Ja, ät sen med, så får I se har

pass stinna I blir!

per. Ho’ mjölkar ju inte nå’t ändå, så kan di

gärne ta’na!

malena. Du gör’nte någe du heller — så kunne

di likså gärne dra’ åf me’ dej I

ola. Tyst, käring! Hindre mej inte te’ få i mej

ett gussol i eländet 1

malena. Py! Hvad hjälper gussole, når I inte

våler ta’ i någe själfve?

ola. Tyst, säjer jag! Det står skrifvet: »Vaker

och beder, och eder skall varda gifvet» — står det!

per (

liljerna på marken, och fågla under himmlen, di sår

inte och skördar inte, och ändå . . .»

malena (slänger slefven i hufvudet på honom). Håll

truten på dej, om du inte ids göra anna’!

per (slänger slefven tillbaks). Ror i gryta’ I, så

en kan få någe’ i sejl

malena. »Den som inte vill arbeta, han skall

heller icke äta,» står det meM Så pass bibelsprängder

ä* jag ock!

per. Jag undrar just hvad I vill att en ska’ göre?

ola (lägger den hopslagna boken i fönstret). Ja,

detsamme jag säjer 1 (Stiger upp och går till ett gammalt

skåp på vänstra sidan om fonddörren.) Hå hå ja ja!

(Tar fram en tom butelj och tittar i den mot dagern.)

Aldri’ en dröppe heller!

per (reser sig lifligt på ena armbågen). Tror I inte

att en kan få en skvätt på borg åf Gråtitta?

ola. Du kunne fälle fresta pål

per (lägger sig igen). Fresta på sjalf, I farl Mej

tror ho> inte!ola (villrådig). Jaa — om en skulle försöke?

malena. Ja si, när det gäller brännvin, då ä’ I

kavate som andre tupper I Men Gråtitta akter sig allt,

ho’l Ho? känner krute och har vari ute för olaga

iskänkning två tag förut! — Hvad jag vill att 1 ska*

göre, sa’ du, Per? Kan 1 inte gå te" skinjörn och lage

att ni lår vare me’ på jolgräfninga te" rallevägen, som

di håller på och ska’ bygge genom skoga?

per. Det va? visst lönt! Di har fullt öpp med

folk förut!

ola. Jå då! Och int’ orker jag gå dar och

bryte sten mere!

malena, Nej, du far — det säjer jag int’ någe

om! Nog har du fått strete och kafve ordentligt i

din dar! Men si’ pojkvrake’ som ligger där, han

kunne fälle ta i, töcker jag, och hjälpe far och mor,

som har dragi’ fram’en med svett och möde!

per. Var I lugn, mor! Bare jag kan skaffe mej

respengar, så ger jag mej åf te’ Amerika — och sen

ska’ 1 få si!

malena. Tror du, du får late dej där då?

per. Usch ja! Där får en göre hvad en vill,

säjer di!

ola (som satt sig igen). Jag talte me’ smålänningen

söm lånte hus här i natt som va’, och han löfte han

skulle försöka skaffe oss någe.

malena. Asch! den! Han har ju int’ någe själf

vet jag!

ola. Ja, men sir du: han ä’ smålänning och di

tar sej alti* fram!

per. Nar di vill knoge som andre uschlinger, ja!

malena. Bätter det än te’ ligga och dra sej som

en uschlinge, töcker jag!.

per (reser sig till hälften). Tragger I om det ett

tag te*, så ger jag mej åf, och I ska’ allri’ si skymt

åf mej mer!malena. Ja, gå änners åt — —

ola. Nej, hör du mor — —

MALENA. Tyst du, Ola! Om han gjorde så

möcke som spinta sönder nåra vedpinnar åt mej, så

skulle jag allri’ säja ett knystl (Man hör en munter

slagdänga utanför på afstånd). Hvad nu då?

ola (ser ut genom fönstret). Det ä’ smålänningen»

som kommer hojtandes!

malena. Då bar han fälle fått sej en sup i

skalln 1

per (med en suck, i det han lägger sig ner igen)*

Den som töcke hade!

Andra scenen.

DE FÖRRE. GUNNAR.

gunnar (från fonden, glad och munter. Han har

en linnepåse i en rem öfver axeln, och slänger mössan på

golfvet borta vid dörren. Han skorrar på fet och uttalar

å som au). Hej, törperfar! Nu ska’ I tro att

smålänningen har fått vind i segla! Guss fre, mor lelle!

Sätt nu på kaffepanna*, för här hvilar inga lessamheter,

ska’ I veta!

malena. Kaffe, ja! Gu’ nå’ mej för töcke!

gunnar. Vatten måtte I väl ha te minstingen?

malena. Å, gu* tröste mej! Jag har hvarsken

vatten eller ve’!

gunnar. Nå, så kan I fäll få hem, vet jag!

Hvar ä’ pojken eran? (Får se Per där han ligger.) Hör

du, ditt latfrat! Opp me’ dej, och laga att mor din

får in en vattenstäfva och några ve’pinnar! (Slår

honom ett duktigt slag med flata handen nedanför ryggen).

Hej! låt’et gå lätt baral Annars ska’ du få dej en tel

per (förargad, klättrar ned). Vet du inte hut,

smålänning? Jag ska7--(vill rusa på honom).gunnar (lugnt). Sa’ du någe, pöjke! (Tat honom

i nacken och slungar ut honom genom dörren.) Stäfva’

står ve’ knuten, och vedpinnar har du i skogen! Ge’

dej åf —- och kom igen i rappe’! (Han stänger dörren

under det man hör Per gräla utanför, hvarpå han

försvinner.) Så där ja!

malena (förbluffad). Det va’ hunna’, hvad det gick

unna’!

ola (likaså). Ja, gu"l Töcken framfäl har han

inte haft på den dan jag minns!

gunnar. Nä-nej! Men I ska* bara inte huttla

me’ pöjken! Det finns nog ruter i"n, bara han siratt

det a’ allvarel (Sätter sig vid bordet.) Men kom nu

hit, ska’ I få si, hvad jag har för någe’ i påsen min!

(Tar upp följande saker ur linnepåsen.) Här, törpermor,

har I ett halft skålpund kaffe, och ett halft skålpund

socker!

malena (luktar på kaffepåsen). Gu’ förlåte mej,

tror jag inte det ä’ rena, rama kaffebönera!

gunnar. Jo, I ä’ så säker! Och di som ä’ både

brända och malna ändå! (Tar upp en butelj.) Och här,

törperfar, har I ett halfstop brännevin, och det som

ä’ femtandubbelt ändå!

ola (tar buteljen, lyfter på korken och luktar i den).

Oj, oj, oj! Det oser kunfekt, det dära!

malena (tar af honom buteljen). Du får allt nöje

dej me’ ose, tess du gjort nån nytte, far!

ola, Ä’ du toki’ käring? Ska’ jag inte få

smake?--

gunnar. Nej, det ä’ rätt, mor! I har hand om

förstånde, I! Får en inte svettas för supen, så smakar

han bare som förgift!

ola (förargad). Hvar har I stuli det här nånstans?

malena. Vet du ingen lefvande skam, Ola?

gunnar. Siuli ? Nej, låt bli det! Jag har vari’

oppe te7 järnvägsschinjörn och skaffa" mej arbete ochdet för två kronor om dan minst — hvad säger ni

om den paschasen?

ola. Hå kors, allri! Hvad ska’ I då göi*e?

gunnar. Jag ska’ borre spränghål i berge, oppe

på storskogen. Di ska’ midt igönom en stor

bergknalle me’ rallevägen, och di här värmlänninga duger

inte te’ å borra och spränga, ska" I vetal Jag la’ te

och borra ett par profhål, och karlen blef så te’ sej

åf te’ si hur raskt det gick, så han gaf mej en hel

femma på hand, och bad mej komma och hugga i

och det i morron dag!

ola. Ja, I ä’ löckli, I, som kan ta’ er te’ någe!

gunnar. Det kan fäll hvar människa, bara han

vill, sål — — Jaha, så var det med den saken. Och

därför ville jag spandera på lite kaffegök, efter som I

lånte mej hus i natt som var!

malena. Jesses! Om I kunne skaffa vån Per

nöge te göre med därborte!

gunnar. Osch ja! Vill han bare ta’ i ordentligt,

så kan han få köre sten och få sej sjuttifem öre om

dan!

ola. Inte ha’ vi nån hästkrake, inte!

gunnar. Behöfs inte heller! Han får allt köra

med apostlahästa’ och skjuta en skottkärra framför sej!

malena. Det lär Per allri komme sej för me’1

gunnar. Å skräp! Låt’en bara svälta rejelt en

åtta dar, så jänkar han nog me’ sej, tänker jag!

per {inkommer surmulen och föi argad från fonden

med eti fång ved och en spann vatten). Här har I nu

bå’ det ena och det andra! (Slår ned veden hårdt i

spisen.)

gunnar (muntert), Sir’u nu så bra det går, bara

en kommer sej på tralln?

per (mumlar). Ja — vänta mej, dui

malena (visar honom påsarna och buteljen). Och

sir du, Per — hvad jag har fått, du?per (ljusnar upp). Å, jäkeln!

gunnar. Du borde rakt skamma dej, Per! Du

ä’ ju stora, starka pojken och så går du här och drar

dej, i ställe’ för te" hjälpa far och mor dina!

per (sätter sig vid bordet). Angår det dej, det —

smålänning?

gunnar. Ja det gör det — för nu kan jag skaffa

dej arbete, om du vill göra någe!

malena (sysslar med kaffepannan). För sjuttiofem

öre om dan du, Perl

per. Hvad ä’ det för arbete då?

gunnar. Det a’ te skjuta sten ve rallevägen.

Och sir jag att du vill folka dej, så ska’ jag lära dej

borra me’.

per (föraktligt). Tack ska’ du ha! Töcke kan

du hålls me’ själf!

elna (utanför). Mor Lenal Mor Lena!

malena. Ocken ä’ det som skriker på mej?

ola (ser ut genom fönstret). Det a* Gråtittas jänta,

som kommer springandes!

per (reser på sig) Elna?

malena (likaså). Hvad kan hon villa för slag?

Tredje scenen,

DE FÖRRE. ELNA (från fonden).

elna (inkommer hastigt och uppskrämd utifrån, i

snäf kjol och utan tröja, barhufvad och barfotad. Smärt,

iask och vacker, men ovårdad och med långt, svart hår

utslaget kring axlarna). Mor Lena, mor Lena! Nu

tar di mormor och fordna te’ länshäkte, sa’ länsman!

malena. Hvad i alla tider säjer du, jänta?

ola. Hvad har hon då gjort för någe?

elna. Ho’ har sålt brännvin te rallevägskarlarna,

och en åf dom har angifvi"nal För si, han hade fåttpå borg, och nar mormor ville ha betalt, så gick han

te’ fjärdingsman! (Gråtande.) Och nu drar di åfme’na!

gunnar. De ä’ nog inte så farligt 1 Ho’ kommer

fäll snart lös igen!

elna. Nej, det a’ tredje gången di kommer på’na

me*t, och nu tror ho’ själf att ho’ aldri kommer ut

mer! Och hvad ska’ det bli åf mej, om ho’ inte

kommer tebaks?

per. Var’nte lessen du, Elna! AlltF blir det fall

nån råd!

malena (hånfullt). Tänker du hjälpa’na, du då?

per. Det kunne hitta på te’ hända’ detl

ola. Kan ho’ inte då betala plikten, hellre?

elna. Hvad skulle hon då betala me1? Det enda

vi har, så ä’ det våran get!

gunnar. Låt dom ta’ henne så länge då!

elna (skrattande). Det ville di nog, men Lisa

va’nte dum, hon! Ho’ knuffa’ länsman i maggropen

så han hicka’ ve’t, och fjälsman slog ho’ ikull, och

så sprang ho’ bus bas te skogs me’ en gång! (Med

hastig öfver gång till gråt). Får jag nu inte tag på

henne heller, så ä’ jag rakt olycklig!

per. Jag ska’ gå me’ dej och ieta’na, jag, Elna!

elna. Jå gör det, snälle Per! Det kan hände

att ho? ä’ oppe vt’ stora sten, där di håller på och

ska’ spränge!

ola. Hörde du om länsman sa, att han tänkte

sej hitåt någe’?

elna. Jå, han kommer förbi bär med mormor,

sa’ han. Han skulle panta eran ko med detsamma,

hörde jag!

malena. Jå, gunås!

gunnar. Var inte lessen, I mor! Vill bara Per

ta’ i och arbeta så kan I snart få er en ann ko i

ställe"! (Hastigt i det han Jcnapper med fingrarna.) Nuflög det någe’ i hufve’ på mej. När di nu för bort

gumman, så kan I ju ta flickungen te’ er. Och när

då Per följer me5 mej bort te’ sprängninga, så har I

allti någon som tittar om er!

malena. Å kors, vi ha ju knappt en matbit

själfva.

ola. Mycket mindre föda andras ungar!

gunnar. Ja, men flicka har ju en get, vet jag.

Den mjölkar lika bra som en ko, och äter stort

ingenting!

malena. I säjer någe, II

ola. Ja si, di smålänninga!

gunnar. Jo jo men, di vet hur det ska" vara, di!

per. Ja, gör I det, far och mor, så följer jag

me’ smålänningen och skjuter sten.

elna (skrattande). Äsch ja, det gör di nog! Och

di ska inte behöfva ångra*t, för jag kan mycke, jag,

som mormor har lärt mej! Men kom nu först, Per,

och halp mej ta rätt på Lisa! Och så ska vi äta

blåbär medsamma! Ta’ med dej sagboka, så läser vi

me’n vi plockar och aier! (Medan Per går till sängen

och tat rätt på boken, skyndar hon fram till Gunnar, slår

hastigt armarna om halsen på honom och kysser honom).

Den ska’ I få, för att I var påhittigerl

gunnar (häpen). Nej, men — —

per (häftigt). Hvad tar du dej te’, Elna?

elna (med ett skratt, i det hon spiinger till honom).^

Du ska’ få en me’, när vi blir blåa om mun! (1 de

kon drar honom med sig ut genom fonden.) Kom nu>

så ska’ vi ta’ rätt på gamla Lisai (Båda ut.)

Fjärde scenen.

MALENA. OLA. GUNNAR.

malena (skakar på hufvudei). Tocke troll hon ä’,

den jäntan!gunnar (torkar sig om munnen med afvig hand).

Jaa — men nog va’ hon söt allti — fast hon va’

påflugen 1 (Paus). Tror 1 att Per tycker om’ena någe?

malena. Ja, gunås! Jag ä’, rädder för’et!

ola, Ho’ har fäll trolla’ honom te’t, för det ä’

finnblo’ i’na!

GUNNAR (lifligt). Å jäkeln! Sajer I det, far?

ola, Jaa, kärngen det är då en rejel p^cka, det!

malena. Så säjer folke, förstås I Fast oss har hon

då aldri gjort någe’ för när — tvärsom, om det så

skulle vara.

ola. Ja, men nog för att hon kan trolla alltid!

För tjyfvar tar ho* rätt på. och botar kräk och stöper

öfver fölk, och så säjer di att ho’ har en mjölkhare,

och somliga påstår då rakt att hon har kumpakt me"

Skam själf!

gunnar. Den kärngen ville jag sil (Man hör

röster utanför.) Nu kommer di visst 1

ola (lyssnar). Ja, jag hör länsman böla utanför

grinna!

gunnar (tar brännvinsbuteljen från bordel och lägger

den i sänghalmen. Inte a’ det fäll lönt att I spanderar

någe särskildt på den, eller hur, far?

ola. På den flåbusenl Nej då!

malena. Tacka gu’ han inte tar kaffepanna’ åf mej!

gunnar. Var lugn, morl Den säjer jag i! min!

ola (beundrande). Ja si, di smålänningal

Femte scenen,

DE FÖRRA. LÄNSMANNEN. TITTA GRÅ.

KRONOBETJÄNING.

De inkomma från fonden. Länsmannen knuffar in

Titta Grå och kommer själf efter, medan dörren förblir

öppen och kronobetjäningeny två man, stannar utanföi.)

länsmannen. In med dig, gumma! Du kan få

pusta litet här, medan jag utför min andra förrättning!(vädiar). Åhå! Na är det väl ingen nöd härinne,

fader Ola* om jag känner rättl

ola. Å, gu’ nå’ mej, go’a kumsarjenl

länsmannen. Fanken nu! Mor har ju kaffehurran

på, och den där brygden luktar min själ inte cikoria, den!

gunnar (stiger upp och bockar sig). Ska det vara

en kopp, så a’ det jag som bjur!

länsmannen {fixerar honom skarpt). Hvad är du

för en?

malena (nigande). Hå kors, go’a kumsarjen —

det ä’ en smålänning, skam te’ säjandes!

titta grå (som slagit sig ner vid fönstret,

uppmärksamt). Perkele!

länsmannen. Har du klara papper, du?

gunnar (tar upp en plånbok och ur den åtskilliga

papper som han visar). Ä’ det lag och förordning på

att en ska’ visa dom då?

länsmannen. Jo, ditåt lutar det! (Ser hastigt

ige-nom dem). Hvad ska’ du här att göra?

gunnar. Spränga berg, om du vill veta’t!

länsmannen. Hvad nu, karl? Duar du

ordningsmakten, så ska’ väl —

gunnar. Jag trodde det bruktes så här på orten.

Annars heter jag Gunnar Rask.

länsmannen (litet flat). Hvar ska’ Rask spränga då?

gunnar. Här oppe ve* rallevägen. Si, jag är

spränglärd i den konsten, jagl

titta grå (ser på honom ännu uppmärksammare).

Perkele! Perkele!

länsmannen (lämnar tillbaks papperen). Papperen

ä’ i ordning ser jag. Se, jag ska’ säga, man får vara

noga — här stryker så mycket löst folk nu, sedan de

börjat på med järnvägen! Ja, hur a" det nu, Ola, kan

du betala de där fattiga tjugu kronorna, eller hur?

ola. Å, gu’ hjälpe mej, goa kumsarjen!gunnar. Kan inte jag få gå i god för’n?

länsmannen. Ska? vara besuten till det i Men

kanske Rask har godt om schaber? Det är bara

tjugotvå kronor och tretti Öre.

gunnar. Det var inte bara, det! Se, om det

vore om en måne eller sex veckor —

länsmannen. Nej, det går inte! (Till Ola.) Då

tar vi väl kon — ni har väl i alla fall inte något bete

åt henne här i stenbackarna? Kom med ut, så få vi

värdeia kräketl

ola. Ja, om kumsarjen vill göra sej så gemen,

så —

länsmannen. Tag stäfvan med er, mor Malena.

Har hon en mjölkskvätt i jufret, så ä’ den er, kan ni

väl förstå!

malena (tar stäfvan). Å, gu’ signe kumsarjen!

länsmannen. Nånå, man är väl ingen flåbuse, för

att man gör hvad man ska’ 1 (Gär åt dörren, men

stannar med en Hick på Titta Grå). För fan, kärngen!

(Ropar utåt.) Hör nu, Lars Janson! Nej, di ska" ju

vara med och vittna, vet jag! (Ull Gunnar). Hör

nu, Rask ser ut att vara en ordentlig karl — laglydig

och tocke där! Vill han ge mig en handräckning och

se efter gumman därborta, medan jag går ut i fähuset?

gunnar. Ja vars! Det kan jag väl åta" mej!

länsmannen.. Men ha’ ögona på’na rejelt — hon

har fan i kroppen, ska’ jag säga!

gunnar. Hå ja, jag ä* inte bang för fan, jag,

intel

titta grå (ändå uppmärksammare). Perkele!

Per-kelel Perkele!

länsmannen. Så mycket bättre! (Till Malena

och Ola) Raska på nu! Jag har tre utmätningar till

innan kvällen! (Går ut genom fonden med de båda

gamla)Sjätte scenen,

TITTA GRÅ. GUNNAR.

gunnar (drar igen dörren). Så där ja! (Går fram

till Titta Grå, som sitter nedlutad öfver sin käpp). Kan

I trolla, mor, som di påstår?

titta grå. Hvad vill da med det då?

gunnar. Ge’ er åf ut genom skorsten då, medan

di ä’ ute i fähuset.

titta grå. Nej, det ska" vara som det ä’l Ville

jag, sä nog kunne jag alltid!

gunnar (leende). Å i hälsike heller!

titta grå. Én mår inte alls dåligt i Karlsta’s

cellfängelse! Det blir snart vinter nu, och då har en

bå5 varme och föde för intei

gunnar. Ja, men doterdotra er?

titta grå. Hur vet du jag har en töcken?

gunnar. Hon var inne här nyss. Det ä? synd

om jänta!

titta gra. Ho’ reder sej nokl — Åy du riktig

smålänning, du?

gunnar. Te’ lif och själ! Jag ä’ födder i

San-nerbo!

titta grå. Och du kan spränga berg — rejelt?

gunnar. Ja då! Om själfvaste hin sitter i berge’,

så smaler jag sönder’et, det kan I sätta er på!

titta gra. Törs du spränga om natta me’?

gunnar. Om jag törs? Hvad vill 1 med det?

titta grÅ. Jo, för då kunne du allt tjäna dej

en hacka ve’ tillfälle!

gunnar. Har I någe, som I vill ha

bort-sprängdt då?

titta grå. Det kan allt hitta på och hände, det!

(Hostar.) h, hä, hå!gunnar. Hur ä’ det fatt med bröste’?

titta grå. Åhå, det sitter som en sten i

hjärte-gropen på mej!

gunnar (går till sängen och tar fram buteljen). Tank,

om jag kunne spränge bort den me’!

titta grå (med lysande ögon). Hva’ har du i den

dar, gösse?

gunnar (leende). Det ä5 sörgedynamit, mor lilla!

(Tar fram ett glas ur skåpet). Har I lust te’ profve

på? (Slår i ett glas och räcker henne). Håll te’ gode!

titta grå (smuttar). Å! Det ä’ som bomolje

på gamle gångjärn! (Smuttar igen). Du a’ en

kronkarl, ä’ du! (Smuttar på nytt). Och om du har hjärte

i bröste, så skulle jag allt kunne göre dej en rejel

tjänst, så gammel och uschlig jag än sir ut! (Räcker

honom tillbaka det tomma glaset).

gunnar (slår i på nytt). Ska’ I ha er en skvätt te?

titta grå. Signe dej, så bra du taler! (Dricker

ur.) Men sätt unnan’ et nu, så inte länsman får syn

på"t, annars går det me’ dej som me’ mej!

gunnar (sätter undan butelj och glas). Å, mej

kniper han inte så lätt!

titta grå. Det går te’s det stoppar — så ä’ det

me’ oss allihop! — Nu kommer det någon.

gunnar (ser åt fonden, där dörren öppnas). Det

ä* bara törpermora!

Sjunde scenen,

DE FÖRRA. MALENA.

malena (med stäfvan från fonden). Det vardt allt

ett halfstop ändå! (Ställer ifrån sig stäfvan i spisen

och går fram till Titta Grå). Och nu ska’ ni inte vara

lessen för jänta’, Tittamor, för henne tar vi te’ ossl

titta grå (storögd). Tar I?MALENA. Ja. Det va’ han, smålänningen här, som

hitta" på’tl Per ska" bort på arbete nu, så då kan

ho" vara bra te" ha! Och får ho" ta geten med sej,

så —

titta grå. Visst får ho" det! (Till Gunnar).

Perkele! Jaså, det var du, som--?

gunnar. Ja, nu när di tar kon ifrån dom, så!

titta grå [skrockande). Du ä? inte dum, du!

(Till Malena). I ska" fäll bju’ länsman på en tår kaffe,

innan han går?

malena (går till spisen). Jag tänkte fäll det!

titta grå (till Gunnar). Kom hit, ska" jag säja

det någe"! Du ska’ få någe åf mej, innan jag ger

mej åf!

gunnar. I vill fäll aldrig lära mig trolla heller!

titta grå. Nej, tocke lär en inte bort — det

koster mer än det smaker, det! (Hemlighetsfullt). Men

jag vill göre dej en tjänst igen, efter som du vari"

snäll mot mej och jänta’ min! Hör nu noge på:

där borte där di håller på och ska’ spränge för

ralle-vägen, ligger en stor sten alldeles för sej själf. Di

säjer att trolla vräkt dit’en förr i väla, och du kan

inte ta miste på’n, för allt det andre ä’ ett berg

allti-hope. Den ska’ du ta och borre med två hål i kors,

ett från öster och ett från väster, och så ska’ du stoppe

i brännässler te’ förladdning — och så ska" du passe

på en torsdasnatt klockan tolf, när mån står i nedane

och tände på sprängskotte — och då ska’ du få si

på roligt!

gunnar. Ä’ det nån skatt i sten då?

titta grå. Lit’ på det! Där finns någe, som

du inte kan tänke dej. Mor min, som va’ hundre år

när ho’ dog, talte om’et för mej, och ho’ visste

hvem som hade läst in’et där me’1 Men du får inte

tala om’et för någon kristen själ och inte säja ett ol

när du lossar skotte’, för då flyger alltihop åt hälsike

me’samme!

2. — Hin och småländingen.gunnar (misstroget). Men om det är en skatt där

— hvarför har I inte tagit’ en själf då?

titta grå. Nej, jag a’ utåf finnesläkt, jag —

och mor min sa* att ska’ någon ha’ nån nytte åfen,

så ska’ det vare en smålänning! Och du är ju en

töcken du — riktigt rejelt?

gunnar. Te lif och själ, mor lilla!

titta GRå. Lycka te’ då! Men kom ihåg, en

torsdasnatt, klockan tolf, i nedan! (Lyssnar utåt.) Töst!

Nu kommer di!

gunnar. Ä’ det någe, som duger, så lofvar jag

att I ska’ ha’ godt åf’et me’!

titta grå (med ett skrockande skratt). Di ska’

nog fä godt åfet allihopa här — he, he, he! —Titta

Grå ska’ betale dom för gammel ost, he hehe! Glöm

inte nässlera!

malena (som sysslat vid spisen). Hvad skratter I

åt, Tittamor?

titta grå. Det ä* åt smålänningen här! Han

ä’ så roliger åf sej, så!

Åttonde scenen.

DE FÖRRE. OLA. LÄNSMANNEN (frän fonden).

länsmannen. Så där ja, nu är den saken klar!

(Går fram till Titta Grå.) Kom nu, så får vi ge

oss af!

titta grå (hånfullt). I kunne fäll bestå mej

kronskjuss teminstingen!

länsmannen. Du får allt reda dig med

apostlahästarna hem till mitt — sen ska’ du få åka gentilt

till Karlstad i finkan, det kan du vara lugn för!

malena (som tagit fram ett par koppar ur skåpet).

Ska’ inte komsarjen ha’ sig en kopp varmt innan han går?

länsmannen. Nej tack — jag har inte tid! Raska

på nu, Titta Gråi (Till Ola.) Ja, kan du lösa igenkon, så har du åtta dar på dig och då finns hon

hemma hos mig.

ola. Å, gu’ nå’ mej — hur ska’ jag kunna?

gunnar. Ge’ mej si, hvad ä’ det för dag i dag?

länsman. Det är tisdag.

gunnar. Tisdag? Det vill säja att i öfvermorron —

titta grå (menande). Så a’ det torsda’, ja!

länsmannen {ger henne ett tecken att gå fÖmt). Det

slår in, det! Kom nu!

titta grå. Ajös me’ er! (Halfhögt då hon går

förbi Gunnar.) Glöm inte nedane’! (Till Ola och

Malena). Häls’ jänta’ mi’, när ni träffar på"na!

länsmannen (i dörren). Hon kommer väl snart

efter, tänker jag!

titta grå (med en blick på Gunnar). Om torsda’

natt, ja! He he he! (De gå genom fonden, hvars dörr

länsmannen slår igen efter dem).

Nionde scenen,

OLA. MALENA. GUNNAR.

malena (går till fönstret och ser ut). Nu drar di

åf med kokräke’1 Hon streter mot så mycke’ ho’

örker! (Torkar sig i ögonen med förklädet) Hå hå,

ja ja!

ola (ibakom henne, ser också iu). Det ä’ rakt åf

som ho hade folkvett, krittre’!

malena. Nu tar Gråtitta tag i repe — sir du

far, nu följer ho’ med!

ola. Ja si, den kärngen 1 Ho’ kan lite’ åf

hvarje, hoM

gunnar (vid bordet). Nu ska" ni inte vara lessna,

inte! Ä, lyckan go, så har ni kon tebaks i nästa

vecka!

malena (förvånad). Åhå heller?ola. Hur skull det gå te’?

gunnar. Det ä’ ju bara tisda’ i dag — och om

torsda’ — — —. Men hör nu törpermor, slå nu opp

kaffe’, så tar jag fram putelln och så ska’ vi ha’ oss

en traktat innan jag ger mej åfl

malena. Ja, jestandes hvad det ska’ smake! (Ola

och Gunnar slå sig ned vid bordet, medan Malena lyfter

pannan af spisen.) Jag undrar hvad Gråtitta mente

med »öm torsda’ natt», jag?»

gunnar. Då a’ ho fäll framme i Kalsta7, mente ho’!

ola. Jaja — det bli fäll ve’ det lage’!

gunnar (slår brännvin i kaffekoppen åt Ola och sig).

Nu ska vi ha oss en gök, fader Ola!

(.Man hör bräkandet af en get, samt skratt och rop

utanför.

elna (utanför). Låt mej binda’na, Per! Akta

dej fÖr’na!

per. Ditt elementskade kritter!

malena. Nu ä’ di här, och geta har di me’ sej!

Tionde scenen.

DE FÖRRA. ELNA OCH PER.

per (Öppnar dörren och tittar in). Kom, far, ska’ 1

få si — — (1 detsamma får han utifrån en knuff’ så

att han kommer in i full fart och faller framstupa på

golfvet.) Aj! Det va’ då håle te’ get!

gunnar (skrattande). Ho’ vill hjälpa dej te’

komma fram i väla!

per (stiger upp). Jag ska’ ge’na, jag! (Vill ut

men möter i dörren Elna, som kommer in med geten.)

elna (skrattande). Ho^ bara ville leka lite’, Lisal

(Ner till Malena). Ja, här har ni oss nu, bå’ Lisa

och mej!malena. Gu’ signe er, kära barn! (Klappar geten).

Hvar fick ni tag i’na!

per. Ho’ va’ långt för attan i våld, oppe i skoga!

elna. Ve’ stora sten, förståss!

gunnar (lystrar till uppmärksamt). Stora sten?

elna, Ja, »trollsten», som di kallar’nl Så fort

Lisa kommer lös, så ä’ ho’ bus där och står och bussar

på’n! Det a’ änna som det vore någe rart i’n, som

hon ville ha’ uti

gunnar. Det ä’ kanske gull i’n, fast ingen vet

om"et!

per. Kattgull då i Töcke ä’ det lite hvarstans!

ola. Ho’ slekar fäll salt åfen, kan jag tro!

gunnar. Jaja, en kan inte så noga veta! Men

slå er ner nu, så bjur jag på kaffe med gök, och i

morron bitti följer du me’ mej, Per, te’ sprängninga

på arbete! Ä du me’ på det?

per. Tar I Eina te’ er då, mor? (När Malena

nickar jakande). Då följer jag me’ 1

gunnar. Näfven på det då?

per (ger honom ett kraftigt handslag). Där har du’n,

smålänning!

ola (dricker sitt kaffe). Mor, du! Det här blef

möcke likare än en nånstin kunne tro!

malena (likaså). Ja då! Tack vare smålänningen, så!

elna (som under tiden släppt geten lös, ser förvånad

att denna går fram till Gunnar och lägger hufvud et i

hans knä). Neji Titta på Lisa! Det brukar ho då

allri’ göre me’ främmat!

gunrar (kliar geten mellan hornen). Ho’ har fäll

allri’ vari" i lag med smålänningar förr heller! Men

hör nu, får jag låna’na me’ mej ett tag ut i skogen?

elna. fa — hvad då te?

gunnar. Ho’ ska’ visa mej hvar den dära sten

ligger nånstans!de andra (förvånade). Hvad ska’ I göre med

den då?

gunnar (stiger tipp och tar geten med sig). Jo

— jag vill titta lite" på det där kattgulleM

(Ridå)FÖRSTA AKTEN.

Vild skogstrakt med bakgrunden stängd af ett högt

berg, på lwars högra sida en genomsprängning är påbörjad,

och från hvilken arbetare skjuta kärror med sten utåt

vänster. Närmare förgrunden ligger till vänster ett stort

rullstensblock på en fotställning af några mindie stenar.

Framför blocket, nära förgrunden, sluttar en gångstig inåt

scenen, och till höger synes framsidan af ett mindre skjul,

i hvilket arbetarna hafva sina verktyg och sprängämnen,

samt vid hvars främre vägg en slipsten med ho och vef

är fästad. Vid ridåns uppgång råder liflig verksamhet

med borrning, skjutande af stenkärror, jordschaktning, m. m.

Första scenen,

GUNNAR. PER. JÄRNVÄGSARBETARE.

gunnar (som tillika med Per hållit på att äta

aftonvard nere till höger framför skjulet, knyter just ihop

sitt matsäcksknyte, medan Per sträcker sig raklång på rygg

med hufvudet på en sten). Nå, Pelle! Smakar det

inte bättre te’ äta nu, än när nu bara låg hemma och

lata dej?

per. Kan inte säja detl Di bär stenkärra’ ä’ så

förbaskade tunga!

gunnar. Du vill kanske hellre lära dej borra

spränghål?

per. Ja, nog tjänar en mere på det!gunnar (sätter in knytet i skjulet). Men, en ska’

duga te’t också, sir du!

per. Hå kors, det måtte fäll vare smal sak!

gunnar. Tror du det? {Pekar på rullsten sblocket).

Du kan ju ta’ och fresta på den där, vet jag!

per (reser sig till hälften och ser osäkert på stenen).

På trollsten?

gunnar (skrattande). Ä’ du rädder för’n?

per. Inte justament det. Men det går sånt

underligt tal om’en i sockna!

gunnar (tar fram några bergborrar ui skjulet). Hvad

säjer di om’en då?

per. Åjo, det är mycke’, det!

gunnar. Kom hit och dra’ slipsten åt mej, så

kan du tala om lite me’samma!

per (1motvilligt, i det han stiger upp). Ska’ du nu

slipe igen?

gunnar. Ja, en får ha’ skarpa don, om en ska

rå’ på gråberge’1 ,

per (fattar tag i vefven och börjar draga). Joo,

di säjer att det lär ska’ sucke och puste ini stena

ibland, när en går förbi på nättera!

gunnar (uppmärksamt). Å hunna!

per. Och en gång så va’ det en gammal käring

som vari’ ute och leta’ efter en tacka som kommi’ vill,

och gumma va" tröit och mörkre’ kom öfver’na, och

så satte ho’ sej och hvila breve sten — och bäst som

det va, så brann det som rö’aste ella kring stena, och

ho’ hörde någon som jämra sig rakt omänskligt och

ho’ fick sej en knuff i ryggen så ho’ föll framstupe,

och låg sjnk i fjorton dar efter den betan, ho’!

gunnar. Gumma’ lura väl te och ramla ikull,

tänker jag!

per. Nä-ej då! Och att här finns rå eller

trolltyg, det är så säkert som amen i körkaM För det va’några pöjkar för längesen som va’ ute och plocka

krösen, och en åt dom klättra opp på stena där, och

han satt fast där i ett helt dygn och di fick inte

dän’en förrän prosten fick komma och läsa lös’enl

Det kan far då lägga fingra’ på boken på!

gunnar. Ä* det så, så ska? jag fäll borra ut

trolltyge, jagl (Slutar slipa). Kom me’ nu, ,så ska’

du få si hur en gör när en borrar spränghål 1

per. Tanker du busa på"n i alla fall?

gunnar [far slägga och bon och går upp till sienen).

Jo, du ä’ så säker! Ett spränghål borra’ jag i går

kväll, och nu ska’ jag märka ut det andra, så får du

fresta på se’ni Vänt’ nu lite — hvar ha’ vi väster

nånstans?

per (pekar ål höger)., Dänna! Sola håller på där

och maker sej neråt!

gunnar. Det stämmer, det! (Börjai borra). Se

på mej nu, så vet du hur det går teM Först sätter

du borrn så här på skrå, och så lägger du te? med

slägga’, och så vrider du på borrn och så lägger du

te’ igen, och så vrider du på nytt — men på skrå

ska’ det vara, annars tar det inte t

per. Det där kan en ju sofve och göre!

gunnar. Du får fäll höra hvad näfva’ säjer om’et,

när du får hålls me’t en stund! Men du ska7 öppna

på nafven mellan slagena, annars får du blåser i’nl

Ta och fresta nu, så får jag si hur du bär dig teM

per (tar borren och släggan). Töcken där barnlek!

(Slår ett duktigt slag, hvarvid släggan halkar och slår

honom på handen). Aj! Jäkeln anackal

gunnar (skrattande). Jo jo! Lärpengar får en

betala, sir du, i allting!

per (kastar släggan ifrån sig). Nej, då skjuter jag

hellre stenkärra!

gunnar (tar upp den och bonar). En får ha lite’

handlag, sir du! — Vet du hvar det finns nåra

bränn-nässler här nånstans?per. Hvad ska’ da ha" dom te’?

gunnar. Jag ska’ ha’ dom te någe smårede!

Kan du skaffe mej en binge, så ska’ du få dej en

extra när vi har sluta’!

per. Usch ja! Det växer fullt ve? en gammal

kolbotten där öppe! (Visar åt höger). Ska’ jag gå

efter dom me’samma?

gunnar. Ja, fritt! Ta mina bälgvanter i skjule",

så bränner du inte fingra’ på dej!

per (går in och kommer strax ut med ett par

skinnvantar). Di här ja — di stöpper!

gunnar. Men rappa dej igen, i fall skinjörn

kommer!

per. Usch ja! Men passa dej, alt inte trolla tar

dej, me’n jag ä’ börte! (Går till höger framför skjulet).

Andra scenen,

GUNNAR. JÄRNVÄGSARBETARNA.

gunnar (ropar efter honom). Trolla ska’ akta sej,

säjer jag! (Han borrar och sjunger.)

Och hi och hå,

och det va’ två,

och det va’ tre

känn mans på det! —

Och fyr och fem

di gick med kläm! —

en arbetare (skjuter förbi med en kärra). Ska’ du

nu på den där trollmanicken igen?

gunnar. Det ä’ bara för te’ profva borrarna,

begriper du!

arbetaren. Akta dej bare, så du inte får ondskottl

gunnar (spottar tre gånger). Tvy, tvy, tvy! —

Det biter inte någe" på mej, ska’ jag säja dej!

arbetaren. Nä-nej! I smålänningar lär ju vara

hårde, säjer di! (Skjuter ut kärran).gunnar (iborrar som förut och

sjunger).

Och hi och hå,

det ska’ nog gå,

om bara jag

slår friska tag —

(I detsamma höres en stönande suck ur stenen; han

släpper släggan och tar ett skutt åt sidan). Nej, gå nu! —

Jag tyckte akkurat att det — ånej 1 det va’ fall blåsten

som vischa’ i talltopparna! (Närmar sig tvekande.) Ja

men, om det ändå skulle vara någe’ trolltyg! —

(Beslutsamt, i det han kastar upp släggan) Nå ja, så ä’ jag

fäll kropp te’ ta’ reda på’t, jag! Det vore då en

evinnerli’ skam för hela Småln, om jag skulle låta

skrämma mej åf di uschlie Värmlandstrolla! (Börjar

borra -igen).

Och sex och sju

och ått’ och niM

Stå på dej du,

och låt dom si —

Tredje scenen,

DE FÖRRE. BRUKSPATRON. INGENIÖREN (från

gångstigen till vänster).

ingeniören (kommer först). Så där ja, herr

brukspatron, nu är vi framme!

brukspatron (korpulent och pustande). Nå, det var

skönt. Puh! Förbaskadt oländig mark — bara kärr

och moras! (Ser sig omkring). Och rakt midt igenom

berget tanker ingeniörn gå?

irgeniören. Visst tusan! Det vinna vi ett par

kilometer på!

brukspatron. Men kostnaden! Det blir en saltad

bit, det här!

ingeniören. Tid är pengar, herr brukspatron!

Och ju rakare en järnväg går, desto förr kommer manframl Men nu var det det här rullstensblocket jag

skulle visa brukspatron! Där ligger det! (Får i

delsamma ögonen pä Gunnar, som borrar.) Hvad gör du

där, karl? År du galen? Tänker du spränga bort

blocket för mig?

gunnar (slutar borra och stryker af sig mössan).

Nej kors! Jag tänkte bjtra låta en af pojkarna öfva

sig litel

ingeniören. Det låter du bli, du! (Till

brukspatron). Det är en geologisk raritet, det här blocket!

(Till Gunnar.) Gå genast ner därifrån, och förstör

inte stenen med dina fördömda spränghål, karl!

gunnar (går ned från stenen). Dom kan en ju

fylle igen med litet småsten och sand så syns di inte!

ingeniören. Ja, gör det genast och låt den sedan

vara i fred! (Till brukspatronen som ser spejande ut

till vänster.) Hvad ser brukspatron efter?

brukspatron. Jag tittar efter dotter min och

unga baron; — jag tyckte de var alldeles efter oss nyss!

ingeniören. De komma väl så småningom,

tänker jag!

bruktpatron (pekar på sprängningen). Hur lång

tid tror ingeniören det tar att komma igenom där!

ingeniören (till Gunnar). Ja, hvad säger Rask?

gunnar. Åjo, med gass hjälp ska’ vi fall vara

igönom på en tri veckor I

brukspatron. Så snart?

gunnar. Jaa då! Det går som schas, det

bjra en ladder ordentliga skött, så!

brukspatron. Du måtte vara småländing, du?

gunnar. Det ä’ inte så utan, det, patron 1

brukspatron. Och har gifvit dig af så här långt

uppåt Värmlandsbygderna?

gunnar. Åja, vi dyker ikring litet hvarstans, vi

— bara det finns någe* te förtjäna, så!

ingeniören. Om nu brukspatron vill, så kan viju gå fram och se på sprängningen! (Till Gunnar,)

Ska* ni skjuta något i kväli?

gunnar. Nej! Vi tänkte inte fyra åf förrän i

morron bitti’. Men om patron vill, så —

brukspatron (hastigt\ Nej tack! Jag är inte så

angelägen! (Ser oroligt åt vänster). Jag begriper bara

inte hvar min dotter och baron — —

ingeniören (ser också ut). Är det inte han som

kommer där?

brukspatron. Ja visst — men han springer ju?

Tänk om —

ingeniören. Seså, herr brukspatron, var lugni

brukspatron. Ja, men tänk om han tappat bort

henne?

ingeniören {ironiskt). Han? Nej, det tror jag

inte!

Fjärde scenen,

DE FÖRRE. BARONEN (från vänster).

baronen (en fin, något petig herre, i sportdräkt,

med binockel). Ä — å — jag är komplett förbi —

alldeles andfådd--

brukspatron. Det har val inte händt någon

olycka heller?

baronen. Nej for all del! logen olycka alls —

bara en liten malör!

brukspatron (otåligt). Nå? Nå?

baronen. Jo, det var så att fröken Annie

ovillkorligen ville upp på ett berg — dar skulle vara en

charmant utsikt, sa’ hon. Nå, enfinl Jag varnade

henne — men hon var envis — förtjusande envis —

som alltid — och så —

ingeniören. Sprang hon ifrån baron kanske?

baronen. Ja — direkt opp på berget — men

det var halt, och bäst som det var så halkade hon —jag skrek till — hon föll i mina armar — och vrickade

foten på sig — bara helt obetydligt — men enfin, i

alla fall kan hon inte stöda på den, och — —

brukspatron. Fördömda historier 1 Vrickat sig!

ingeniören. Men hvar är hon då?

baronen. Hon sitter på en sten — där borta

till höger — eller kanske det var till vänster — men

jag vet mycket väl hvar det är — där står en hög tall —

ingeniören. Har finns en massa höga tallar.

baronen. Jaha, men det satt en talltrast i toppen

på den här, så den känner jag nog igen!

ingeniören. Om han sitter kvar, ja!

baronen. Det gör han nog — för han sjöng ju

— charmant för resten!

brukspatron. Hvarför bar ni inte hit henne?

baronen. Det ville jag, men enfin! hon tillät

det inte!

ingeniören. Vid sådana tillfällen frågar man inte

om lof! Man hugger i bara!

baronen. Pardon! Men det är inte comme

il faut!

ingeniören. Det kan väl hända — men nog

är det nödvändigt ibland.

brukspatron. Visa oss vägen — om ni anser

det comme il faut?

baronen. Jaha — ja — vänta nu! Jo det var

här till vänster — — rakt fram — såvida det inte

var till höger — se, jag blef så altererad--

ingeniören. Det bästa är att jag tar mina karlar

med, så sprida vi oss åt olika håll — och då få vi

snart rätt på henne!

brukspatron. Ja, tack för det!

ingeniören (ropar utåt bakgrunden). Hör hit,

gossar! Lämna arbetet en stund och hjälp oss att

söka rätt på brukspatrons dotter, som råkat vricka sin fot!arbetarna (komma nedåt). Ja vars!

brukspatron. Den som först får reda på henne,

ska’ få sig en femma i hittelön!

arbetarna. Det va’ hedersamt!

gunnar (som under tiden sysslat med sina borrar

invid skjulet). Jäkeln i det! Då ska’ jag vara me’ ett

tag och si att jag får tag i’nä!

brukspatron. Kom då, god vänner! Sprid er

åt höger och vänster —

ingeniören. Och leta noga igenom alla snår och

bergskrefvor!

arbetarna. Usch ja! [Ut åt vänster efter

brukspatron och ingeniören.)

baronen (följer efter dem). Var lugn, herr

brukspatron — det var en mycket hög tall — och trasten

--(försvinner till vänster).

gunnar (slår efter dem med handen). Leta ni!

Jag ger mej åf öfver berge’ här, så skuttar jag i

förväg! (Skyndar upp till berget i bakgrunden.)

per (utanför till höger). Hej, smålänning! Hallå!

gunnar (stannar). Hvad är det för en som gastar?

(Ser utåt). Det sir ut som det vore Pelle!

per (utanför). Kom och hjälp mej! Skynda dejl

gunnar. Han knogar och bär på någe! Har han

skuri’ så mycket nässler! (Ropar utåt). Nu kommer

jag! (Skyndar ut till höger).

Femte scenen.

PER. FRÖKEN. GUNNAR.

(Scenen står några Ögonblick tom och det börjar att

skymma på. Återigen höres ett långt, utdraget stönande

från stenen. Därpå blir allt tyst, till dess Gunnars röst

hörs utifrån till höger.

gunnar (utanför). Det va’ annat än nässler, det

häral Det är ju bara roser och tulipaner, vet jag!per (likaså). Ja, men tung va" ho’ rejeltl

gunnar. Din stolle! Hon ä’ ju lätt som en

fjäder! (Kommer in från höger, härande fröken på

armarna) Hvar hitta’ du’na nårstP

per (torkar sig i pannan och pustar). Längst in 1

skoga därborta!

gunnar (lägger sakta ner henne på en liten

gräskulle till höger). Tocke fä, den där uogsnoken var,

som sprang ifrån’na!

per. Ho’ ä’ fäll inte dö’ heller?

gunnar. Å nej, ho’ andas ju — ho’ ä’ bara lite’

ifrån sej, begriper dul Skynda dej nu och spring

efter patron och di andra — di gaf sej åf ditåt! (Pekar

åt vänster).

per. Ja, men —

1 gunnar. Ja, stanna du då — så ä’ det jag som

kniper femma’!

per. Femma’?

gunnar. Ja, far hennes lofte en femma åt den

som hitta aätt på’na först!

per. Jäsingen i det! Ja, då så! (Skyndar ul till

vänster)

Sjätte scenen.

GUNNAR. FRÖKEN.

gunnar (ligger på huk framför gräskullen och ser

på henne). Det va’ hunna hvad ho’ ä’ vacker! Jag

har då aldri’ sitt finare jänta 1 (Slår sakta i hennes

händer). Vak5 opp nu, frökna lilla! — Nej, ho’ rör

sej inte en tuml Om jag skulle hälla i’na en tår

brännevin? Nej, nu vet jag! En töcken plär kunna

sätta lif i jäntorna om inte anna’ spisar! (Böjer sig

fram och kysser henne.) Gu’ vet om ho’ inte klippte

på ögonlocke’ I Då frestar jag fäll ett tag te! , (Somhan ämnar kyssa henne ännu en gäng, slår hon hon upp

ögonen och ger honom en örfil).

fröken. Hvad nu — oförskämde?

gunnar (förbluffad, far tillbaka). Aj! — Det var

mej en rejel sinkadus!

fröken (ser sig häpen omkring). Hvar är jag?

Och hur har jag kommit hit?

gunnar (stiger upp). Frökna ä’ ve"

rallevägs-sprängninga — och det ä’ allt jag som burit hit’enal

fröken. Ni? Och hur understöd ni er nyss,

att--?

gunnar. Jo korsl Jag ville bara väcka lilla

frökna ur dåndimpen!

fröken. Gå genast er väg härifrån!

gunnar. Nej, det duger inte, för si det här ä’

just min arbetsstaschon, det!

fröken (.stiger upp). Då är det jag, som — —

(försöker ta ett steg, men skriker till och faller ner igen).

Å — min Gud!

gunnar. Hur ä7 det fatt? Gör det mycke’ ondt?

fröken (jämrande). Ol förfärligt 1

gunnar (kastar sig ner framför henne). Ge mej

si på foten ett tag!

fröken. Gå er väg!

gunnar. Nu ska7 inte frökna vara enveten! Om

en tar och rullar och mal foten en smula, så blir leden

mjukare! Ta hit’en nu, vet jag!

fröken (sträcker fram foten). Ja, men tag sakta!

gunnar. Usch ja! Jag ska’ ta i’n som det vore

rama sölket och sammeten! (Tar tag i foten med

bägge händerna) Oj, oj, oj! så liten och fin den ä’!

Jag kan rakt åf gömma’n hel och hållen i näfven mini

(Rullar foten sakta) Gör det mycke’ ondt nu?

fröken. Ånej —* inte så värst! — (Efter en paus

i det hon ser på honom) Hvem är ni egentligen?

3. — Kin och smålåndingen,gunnar. Jag ä’ smålänning och håller på och

spränger i berge’ här. Nu ska" vi vända om åt andra

hålle’! (Rullar foten ät motsatt håll.) Känns han inte

lite’ lenare nu?

fröken. Jo, jag tror väl! (Efter en paus.) Hvad

heter ni?

gunnar. Gunnar Rask, frökna lilla! — Gör det

ondt oppåt smalbent’ me’?

fröken (ihastigt). Nej, det är bara fotleden.

gunnar (ser på henne leende). Det va’ skada, detl

fröken {förvånad). Var det skada?

gunnar. Ja — — nej — det va’ bra det, mente

jag! Nu vänder vi ett tag igen! (Rullar foten åt första

hållet.) På det här vise* har jag botat många, jag

— bå’ pojkar och jäntor — för si, på dans händer

det ofta att di vrickar sej — — men, en töcken här

liten foting — —

fröken. Sluta nu — jag tror verkligen att det

har gifvit sig litet!

gunnar. Ja, då ska’ vi hålla på så mycke’

flitigare —

fröken (häftigty i det hon vill dra undan foten).

Sluta genast, säger jag!

gunnar (håller fast den). Nej, säjer jag!

fröken (ger honom en ny örfil). Oförskämde!

(.Rycker hastigt till sig foten så all han släpper den). Aj!

gunnar (förskräckt). Hvad va’ det?

fröken. Det knäckte till i den! Å, hvad det

gjorde ondtl

gunnar (gnider kinden). Detsamma jag säoer! —

Knäckte det i’n?

fröken. Ja! {Efter en paus, förvånad.) Så eget!

Nu ar det alldeles bra!

gunnar. Då ska’ en få si att han va’ ur led,

och flög rätt igen! ,fröken. Tror ni? Om jag skulle försöka stöda

på den litet?

gunnar (ligger kvar). Ja, gör det! Stö" sej på

mej, frökna lilla!

fröken (stöder sig på hans axel och försöker la ett

steg). Jag vet inte om jag vågar!

gunnar (stiger upp). Usch jo ! våga, vinna, heter

det! Ta i mej nu så här, så frestar vi på! (Han

lägger sin arm om hennes lif och för henne några steg

åt vänster.) Går gör det ju, vet jag!

fröken (stannar). Släpp mig nu — jag vill

försöka själf!

gunnar. Inte går det!

fröken (häftigt). Släpp mig genast^ säger jag!

gunnar. Får väl det då! (Går ifrån henne åt

höger).

fröken (tar tvekande ett steg, men stannar hastigt).

Nej, det gör ondt igen! Jag kan inte! Kom hit och

hjälp mig!

gunnar (för sig). Ho" ä’ än na som ett

aprill-väder!

fröken (stampar med den friska foten). Nå, hör ni

inte? Hjälp mig dit bort igen!

gunnar. Be vackert då! Det ä’nte för mycke

begärdt!

fröken (högdraget). Jag behöfver inte er hjälp!

(Tar etl steg och tvärstannar ömmande.) A, å!

gunnar (sneglar på henne från sidan). Söt ä* hon

i alla fall, trolle’!

fröken (bedjande). Snälla — — snälla Gunnar!

gunnar. Ja si, så ska’ det låta! (Skyndar fram

till henne och lyfter henne hastigt upp på sin arm.) Nu

ska’ frökna komma dit som schas!

fröken. Å, så stark ni är!

gunnar. Töcken därböla är bara leksaker för mej!fröken. Sätt ner mig nu!

gunnar. Kommer allri’ på frågan att jag ä’ trött,

inte!

fröken. Sätt ner mig nu — annars luggar jag er!

gunnar (skrattande). Åja, gör det! Det har ingen

lufva5 mej på så länge!

fröken (häftigi). Sätt ner mig genast — annars

blir jag riktigt ond!

gunnar (ser på henne). Ja, då får jag fäll lof te

lyda kommando! (Sätter ner henne på gräskullen igen.)

Ska’ jag rulla foten ett tag te’?

fröken. Ja, gör det! Men inte för hårdt!

gunna.r. Nej då! Jag ska" ta i så vackert, så!

(.Faller på knä igen och börjar rulla fotm som förut.)

Frökna ä nog bara barne’, hon?

fröken. Jag är nitton år fyllda!

gunnar. Då ä’ hon ju bara barne’ mot mej —

för jag ä’ tjugusja, jag.

brukspatron (utanför till höger). Annie! Annie!

Är du där?

fröken (ropar gladt). Ja, pappa! Här är jag!

(Till Gunnar.) Släpp foten!

gunnar. Ja, men —

fröken. Släpp den genast, eller — — (Ger

honom en ny öifil.)

gunnar (förtjust, i det han släpper foten och stiger

upp). Det va’ hunna så rapp ho’ a’ i fingrarna!

fröken. Och tacka mig till, för att jag inte talar

om för pappa!

Sjunde scenen,

DE FÖRRA. BRUKSPATRON. BARONEN.

INGENIÖREN. PER. ARBETARNE (från vänster).

brukspatron (oroligt fram till dottern). Hur är

det med foten, kära barn?fröken. Det ar bättre nu, pappa. Jag kan nästan

stöda på den igen. (Visar på Gunnar., som dragit sig

neråt höger.) Och har ser du den som räddat mig

och fört mig hit.

brukspatron. Det var underligt! (Visar på Per,)

Den här påstod annars — —

gunnar (bockar sig). Jo, sir patron, det va* så,

att--

per (stiger fram litet). Det va’ allt jag, som hitta

rätt på frökna där borte!

gunnar. Men så orka’ han inte bära’na hit, utan

då tog jag i, och hade honom te’ springa och varsko

patron!

brukspatron. Jaså, på det viset! Nå, då får ni

allt dela den där femman er emellan, gossarI

per. Ja, men det var jag som leta ratt på’na!

gunnar. Ta femman du, Per! (Sakta, så att

endast fröken hör det). Jag bar ju fått mej tre, jag —

längesen!

fröken (Ull fadern), Och så har han rullat min

fot och dragit den i led igen.

brukspatron (ser på Gunnar). Jasål Förstår du

dig på att ge massage, du?

gunnar. Maschas? Hvad ä" det för någe’?

brukspatron (skrattande). Nå ja—fotrullning då!

gunnar. En få ta sej te’ lite7 åf hvarje, när en

ä’ ute och rallar.

brukspatron (tar upp plånboken). Du får väl ge

dem hvar sin femma då, kära Annie! (Till baron.)

Sa’ baron till om att de skulle komma hit med vagnen

nedanför backen?

baronen. Ja då! Jonson skulle säga till när den

är framme.

brukspatron. Å, vill inte baron säga åt honom

att han tar med sig en af punschbuteljerna ur

vagns-lådan! — Ursäkta, att jag — —baronen. Å för all del! Det är mig ett nöje,

att — — (Skyndar ut till vänster.)

Åttonde scenen.

DE FÖRRE (utom baronen).

fröken (som under tiden gifvit Per en sedel, vinkar

nu åt Gunnar att komma fram till henne). Se här! En

liten tack för att ni hjälpte mig!

gunnar (lar sedeln och ser på den häpen). Nej

men kors, det ä’ ju — —

fröken (hastigt). Tyst! (Går litet haltande fram

till fadern och lämnar honom plånboken.) - Här pappa!

(Sakta i det hon visar på Gunnar.) Jag gaf honom en

tia, pappa — för massagen!

brukspatron (med en grimas). Ja, men---

fröken. Kanske du tyckte att det var för litet?

brukspatron (hastigt). Ånej — jag tycker att

det läkararfvodet kan vara tillräckligt! (Vänder sig till

ingeniören som under tiden talat med arbetarna om

sprängningen.) Ja, tack nu för titten, ingeniörn! Det här

var ju mycket intressant 1

ingeniören. Ändå har inte brukspatron sett på

jordskaktningen därborta! (Visar utåt höger i

bakgrunden). Den är — —

brukspatron. Ja tack — den få vi se på en

annan gång! Det börjar bli svalt, och — (Till

jrö-ken.) Du fryser väl inte, Annie?

fröken. Nej, pappa!

gunnar. Annars, om patron och frökna vill, så

kan vi göra opp en ell — (Visar på några stenar vid

högra sidan) Vi brukar fyra på här om kvälla--

fröken. Ja, pappa, det vore roligt--

brukspatron. Nej, kära barn! Vi måste hem

och laga att du får sköta om din fot!—Ja, ingeniören

är väl så god och följer med hem och äter en enkel

smörgås med oss?ingeniören. Tackar så mycket!

brukspatron. Och ni har väl ingenting emot

att jag bjuder de här raska karlarna på ett glas för

deras villighet att bistå oss?

ingeniören. Tvärtom, herr brukspatron! De få

nu sluta med arbetet om de vilja!

Nionde scenen.

DE FÖRRE BARONEN. EN BETJÄNT (från vänster).

baronen. Enfin! Nu är jag här med Jonson och

punschen 1

brukspatron. Tack, herr baron! Om ni nu vill

bjuda min dotter armen — —

baronen. Med nöje! (Till fröken, i det han

bjuder henne armen.) Tillåt mig, min nådigaste!

fröken (spetsigt). Hvad då, herr baron?

baronen. Att få offrera er min arm lill stöd!

fröken. Ja — bara ni orkar leda mig!

baronen. Aha! Ni är ond på mig — — men,

enfin! inte rådde jag väl för, att ni — —

fröken. Nej, ni rår inte för någonting, ni!

brukspatron (som under tiden tagit punschbuteljen

af betjänten, vinkar åt Gunnar"). Kom hit du! Här

har du en flaska punsch åt dig själf och kamraterna!

Gör er en glad kväll, och drick dotter mins skål,

gossar!

gunnar. Tack, patron! Det ska’ inte fallera!

arbetarna. Nej då! Tack och tackl

brukspatron. Och låt oss nu ge oss af! Tag

mig under andra armen, Annie!

ingeniören. Får inte jag lof att erbjuda min hjälp?

gunnar. Annars, om frökna vill, så bär jag’na

ner till åkdoneM Det ska" gå som schas, det!

brukspatron. Ja, hvad tror du själf, Annie lilla?fröken. Kanske det, pappa — efter som det bär

utför!

ingeniören. Kom hit då, Rask, och ta mina

händer, så bär vi fröken i gullstol!

gunnar. Hå kors, inte ska’ skinjörn — —

ingeniören. Gör som jag säger, du — så sitter

fröken litet bättre! [De lyfta henne på gullstol och sätta

sig i gång.)

fröken (vinkar ål arbetarna). Adjö med er —

och tack! tack!

gunnar. Håll i sig stadigt nu, frökna lilla!

ingeniören (till Gunnar, grinande). Krama inte

så förbaskadt, karl! Du har ju händer som skrufstäd!

gunnar (skrattar elakt). Töcker skinjörn det!

brukspatron. Ja, nu får baron ge mig armen i

stället — jag ser litet illa! Adjö med er, gossar!

arbetarna (under det de andra gå ut till vänster).

Ajös, patron — och tack för välfägnanl

betjänten (som går sist, vänder sig om i kulissen).

Om någon af er går neråt bruket i morron, så kan

han gärna ta med sig tombuteljen! (Följer efter de

andra.)

Tionde scenen,

PER. ARBETANA. (Sedan) GUNNAR.

en arbetare (till Per, i det han visar åt

bakgrunden). Ta hit lite ved därbortifrån, så ska? vi ha oss

en nying!

per (låtsar inte höra). Hvar la’ småländingen

punscbputelln?

andre arbetaren (visar åt skjulet). Där ligger

’an! Det va’ hederligt gjort åf patron!

förste arbetaren. Ja, det ä’ en rejel karl, det

ä" det! (Till Per.) Nå, kan du maka dej efter ve’n,

din latmask?per. Ska’, jag passa er, jag?

förste arbetaren. Det ska’ dul För yngst ä’

du, och minsta ti’n har du varit häri Ge dej åf

bara!

per (förargad). Ja, vänte mej I! Får jag bara

en femma te, så — (Går uppåt fonden och kommer

snart ner igen med ett fång ved).

förste arbetaren (till en af de andra). Du, Jan,

fly hit huggkubben från skjule, så ställer vi den som

bol! Och du, Olle, kan ta ut kaffekoppa’, så dricker

vi ur dom! (Två af dem gå in i skjulet efter sakerna.)

Vänta lite! Har ni nåra fyrsticker på er?

andre arbetaren (tar fram en stickask). Ja vars!

Tockna a’ jag allri’ utan!

per (kommer med veden). Här ä’ vedpinna’! Hvar

ska’ di vare nårst?

förste arbetaren (visar på stenarna till höger).

Lägg dom däri Nu ska* ni få si, pöjkar, att vi ska

må som i körkal (Gör i ordning brasan, som snart

brinner lifligt.) Hvar har du huggkubben, Jan? StälPen

där! Ta’ hit putelln! Slå er nu ner rundt ikring här,

så smäller vi te’, bara smålänningen kommer tebakers!

(De sätta och lägga sig omkring elden.)

per (som sett åt vänster). Där ha’ vi’n, vet jag!

förste arbetaren (till den inkommande Gunnar).

Har di gifvi’ sej åf nu, herrskape"?

gunnar (med en suck). Ja-aI Nu ä’ di borta!

förste arbetaren (ser på honom förvånad). Hvad

ä" det me’ dej?

per (skrattande). Han bar kanske försitt sej på

frökna’, ni!

andre arbetaren. Ja, eller förlyfti’ sej på’na?

de andra (skrattande). Hej, smålänning! Hur ä’

det fatt?

gunnar (försöker ruska upp sig). Me’ mej? Det

ä’ bara bra, det!förste arbetaren. Kom hit och slå dej ner, då!

Du har fäll körkeskraf på fällknifven din?

gunnar {slår sig ner hos dem och tar upp knifven).

Här ä’ korkskrufven? Hit med putelln, så ska’ korken

flyga i vädre’ som en stenflisa 1 (Han drar upp korken)

Hvar har I koppara? Jaså, där står di och gapar —

di vill ha någe i sej! (Han slår i) Nu ska vi skåla

för brukspatronsdotra — det va’ en rar jänta, ska’ jag

säja er! Det vet jag som kysste’na på mun!

förste arbetaren. Kösste du’na?

gunnar (stoppar in knifven igen). Jo, du ä’ så

säker 1 Och en örfil fick jag för besväre’, och den

så rejel, så det ella om ögerna! Så rart tilltugg te

kyssen har jag allri fått förr! — Hurra för

bruks-patronsfrökna, pojkar!

de andra. Hurra! (De dricka och skratta).

per. Tal om för oss hur det gick te’!

de andra. Ja, tal’ om!

gunnar. Nej tack ska’ ni ha! Ho’ ä’ för go’

jänta te’ ligga i truten på oss! Per kan tale om någe

själf, medan vi smuttar! Han låg ju hemma i sänga

och gröta i en gammal sagbok, så lång da’n va’!

per. Nå"n sage kan jag inte precist utante", men

vill I höre en visestump, så--

gunnar. Kör te’! Hvad handlar ho’ om?

per. Jo, det är om »Skam», när han va’ ute

och knoga5 här nere på jola!

alla (halfhögt). Om »Skam»? (De maka sig

närmare hvar ann* och se sig omkring litet osäkert. Det är

nu nästan mörkt och scenen upplyses endast af elden nere

på fr a mscenen. Återigen höres ett djupt stönande från

rullstenen)

gunnar (hoppar till). Hörde ni?

de andra. Nej! Hvad då?

gunnar. Jag tyckte akkurat att det sucka’!

förste arbetaren. Ä! du är tokiglper. Nu tar vi oss en skvätt — och så drar jag

teM (De dricka först, sedan sjunger Per till melodin ur

Värmlän dingarna.)

i.

Och »Skam» han linka" kring i hasselskog,

oj filinkeli,

så halt och ynkeli! —

Då mötte han en pöjk, som gick där och slog:

»Nu ska’ du bli min!» — sa’ Skammen.

»Nej nej, nej, nej nej!

Din blir jag fäll ej —

Du har ingen makt!» — sa’ pöjken!

2.

Men »Skam» slog te’ ett flin och tog ett skutt,

oj filinkeli,

fast halt och ynkeli! —

»Och tror du det, din valp, så ä" da kaputt,

för sir du, jag kan allt!» — sa’ Skammen. —

»Kan du allt, kryp in

då i nöten min,

genom håle’ här!» — sa’ pöjken!

3*

Och Skam kröp in i nöten som en ål,

oj filinkeli,

fast halt och ynkeli,

och pöjken dref en pinne bams i sitt bål!

»Släpp mej, gulle du!» bad Skammen.

Nej nej, nej nej nej,

du får tåle dej,

för nu så ä’ jag herrn!» — sa’ pöjken.

gunnar (skrattande). Det va’ en styf pojke! Han

va’ bestämdt smålänning! Skål på er, pöjkar!

de andra. Och rätt var det åt fan grå! Skål!

per. Töst nu, ska’ I få höre hur det gick:4-

Och pojken skutta’ bort te’ smen och log

hej filinkeli

så gla* och lusteli’!

»Och hade du en slägge nu, som förslog,

så knäckte du mi’ nöt!» — sa’ pöjken! —

»Å hå hå, hå hå,

det ska’ tälle gå!

Lägg en här på stä’t!» — sa’ sme’en.

5-

Ve’ tredje nype’, just som nöten sprack,

oj filinkeli,

blef sme’n rent ynkeli.

För tak och vägga’ ramla kull som ett smack,

och genom glugga’ ut flög Skammen! —

Sm’en skrek me’ ett grin:

»Jag tror fan va’ in!»

»Jo men, va’ han så b — sa’ pöjken!

alla. Ha ha ha!

förste arbetaren. Där fick han sej en bra

traktat!

per. Ja, di kunne klämma åt’en förr i väla!

gunnar. Och allri blef han annat än lurad,

kräke! Har I hört hur det gick när han skulle sy i

kapp med skräddarn?

DE ANDRA. Nej 1 Tal’ om det!

gunnar. Men ni smuttar ju inte någe’! Skål

på er! (De dricka och sträcka ut sig i olika ställningar

omkring elden och somna så småningom, den ena efter

den andra.) Jo, ser ni, pöjkar, medan »Skam» eller

»gammel Erik» som di också kalla’ honom, gick och

skumpa’ omkring nere på jola, så träffte han på Vernamo

marken en sockenskräddare där nere i Småln, som va’

rakt omänsklig te’ kunna snörpa och sy kringt, men

fatti’ va’ han som en körkråtta, förståss. Och så villehan då försvära sig te Skam, om kan kunne få fem

hundra riksdaler, för då kunne han få gifta sej me?

den vackresta och likesta gräbban i hela byalaget! —

Hör I på, pöjkar?

FÖRSTE ARBETAREN. Usch ja!

per. Gå på du, bare!

gunnar. Nå, det gick då »gammel Erik» in på te’

ge’n, på villkor att han skulle få ta skräddarn fjorton

dar efter bröllope’, för då tyckte han att skräddarn

kunne ha fått nog — men si skräddarn han tyckte

att halfåre kunne fäll Skam vänta teminstingen, och

hu det va" så kom di sams om kumpaktenl

(Snarkning frän en af de sofvande.) Hur ä’ det, pöjkarI Hör

ni på? (Ytterligare snarkningar från ett par andra. Han

reser sig försiktigt till hälften och ser på dem.) Ja men

tror jag di söfver, hela skrällduseni (Tar upp en stor

silfverklocka ur fickan och ser på den vid eldskenet.)

Ho’ ä> Öfver half tolfl Då får en fresta på! (Elden

börjar brinna ner och ett svagt månsken lyser mellan

träden.) Mån’ ä’ oppe, och åfgnagen ä’ hon i ena

kanten meM (Går till Per och ruskar honom) Hör du,

Pelle 1

per (yrvaken). Ja — hvad a" det om?

gunnar. Opp me’ dej bums och skala efter

nässlerna!

per (makar sig upp). Hvad ska’ du göre med

dom nu då? #

gunnar. Det ska du få si sen! Rappa dej nu,

så dricker vi ur slutskvätten ensamma sen! (Skjuiet

ut honom HU höger och ser sedan noga på de sofvande)

Sofver som stockar gör di! Ge’ mej si nu, har jag

alla mojängerna? Nej körs! Patronerna och

stubin-trån! (Skyndar in i skjulet och kommer ut med en

rulle stubintråd och två dynamitpatroner) Så där ja!

Dynamiten i lomman och trån lägger jag här! (Tar

med sig stubintråden upp på stenen till vänster, fattai

sedan tag i borren och släggan och börjar arbeta) Nuskulle det inte vara så ogale’ te’ hitta sej en skatt,

för si den där frökna, ho" va’ rar, va’ ho’! (Borrar)

Och hi och bå,

och det va’ två —

och tre och fyr — —

(Hejdar sig.) Vart liteM Jag måtte fäll ha knifven i

ficka’! (Känner efter den) Usch ja! Då ä" det ingen

nöM (Borrar på nytt)

per (från höger med en knippa nässlor). Här har

du otyge! Hvad ska" du me’ dom?

gunnar (börjar ladda). Di ska" vara te’ förladdning!

per (häpen). Tänker du spränge stena?

gunnar. Jo, du a* så säker! (Saktare) Det

ligger en skatt im’n, du!

per (upp till honom). Å i hälskotta! Hur vet

du det?

gunnar. Det sa’ finngumma’, som länsman drog

åf me’!

per. Gråtitta?

gunnar. Just den, ja! Men hjälp mej nu te’

få ladd’!

per. Nä-ej! Det kan vare någe’ satetyg!

gunnar. Du får fjärndeln me, om du hjälper teM

per. Ja, om du skjuter i morron bitti’! För så

här på natta —

gunnar. Det ä’ just det fina, det! Du får hälfta,

men hugg i nu bare!

per. Kör för det då! Tummen på hälftal

gunnar. Här bar du’n! (De tumma och ladda

sedan sprängskotten färdiga. Tremulando i orkestern)

per. Du ska’ fåll bädda öfver någe’?

gunnar. Det behöfs inte! Tag hit stubintrån,

och lägg sedan ut den med andra ändan där nere!

Så där ja, nu ä’ det laddM Nu ska’ vi titta på klockaMHon fattas jämnt en minut i tolf! Kom ner nu, så

tultar vi på! (De skynda ner frän stenen och Gunnar

länder på tråden, hvarpå de draga sig nedåt höger vid

framscenen.) Håll mig i näfven nu, och säj inte ett

knyst!

per. Ja, men — —

gunrar (sätter handen för hans mun). Tostl

(Crescendo i orkestern. Man ser elden i stubinlråden krypa

uppför stenens sida ännu några ögonblick under växande

forte; därpå höres en stark de tona tion med en skarp blixt,

som lyser upp hela scenen. Stenen springer sönder och

midt i den sitter »Gamle Erik», omgifven af ett rödt

sken, och sträcker, grinande af välbehag, ut armar och

ben. Vid smällen ramlar Per framstupa af förskräckelse.

Gunnar faller ner på bägge knäna, och de sofvande

arbetarna vakna förskräckta, rusa upp om hvarandra och

skrika i det de få syn på den i stenen sittande figuren.)

arbetarna. Det ä’ »Skam» själfl Bort, bort!

(De skynda ut i vild förvirring. Per rusar upp och vill

följa dem, men hindras af Gunnar, som hugger tag i

honom.)

gunnar. Stopp, stoppl Du ska" ju ha’ hälfta meM

per (utom sig af förfäran). Den ger jag jäkeln!

(Sliter sig lös och rusar ut efter de andra.)

Elfte scenen,

»GAMLE ERIK». GUNNAR.

erik (stiger upp, sträcker på sig, går ner från kullen,

och närmar sig haltande elden, som i detsamma jlammai

upp på nytt.) Å! ål det var skönt att få sträcka på

benen ett tagl Och en sådan präktig brasa sedan 1

(Närmar sig och värmer sig med välbehag.) Det var inte

i går jag var så här i mitt element! (Sätter sig

framför elden). Så hemtrefligt den gassar! (Får sikte på

Gunnar, som ligger kvar i samma ställning.) Hä? Hvad

är du för en gynnare?gunnar (darrande). Jo — gunst!* herr Skam!

det va’ jag som släppte ul’en!

ERIK. Jaså, var det du? Hvarför tog du inte till

benen då, som dina kamrater?

gunnar (stiger försiktigt upp). Nej, jag a’ inte

rädd för illa ve’, jag inte!

erik (grinande, i det han sträcker armarna emot

honom). Är du inte?

gunnar (litet osäkert). Nej då! Si, jag ä’

berg-sprängare — och smålänning för rextenl

erik (med en grimas). Småländing? Då vill du

väl ha" något för besväret, kan jag tro?

gunnar (tar oförmärkt upp knifven ur fickan). Ja,

det förståssl Någe* för någe" — och — —

erik. Och intet för inte, menar du? Jo jo! Jag

känner till er småländingar se’n gammalt. — Kom hit

då och sätt dig, så få vi talas vid!

gunnar (misstroget). Ja, tackandes som bju’r —

men si —

erik (med en befallande åtbörd). Sitt, karl!

gunnar (faller handlöst ner på en sten). Tackar

emjukast!

erik (med ett skallande hånskratt, i det han stiger

upp). Nu kan du sitta och fundera där en stund,

medan jag åker hem och ser efter huset, småländing!

gunnar (kastar hastigt den uppslagna knifven

framför honom). Åk öfver den där dä, om du örker!

erik (maktlös och ursinnig, i det han sjunker ner

på sin förra plats). Böl Nu är jag fast!

gunnar (springer upp). Smak’ på den tobaken,

du! Nu ska’ vi först ackedera om bärgarlöna!

erik (pekar gnisslande på knifven). Tag bort den!

Det skär i mig! Tag bort denl

gunnar. Nej, tack ska" du ha, gammelfar! Säg

först hvad du vill ge mej för besväre’!erik. Du ska’ få önska dig tre ting, och alla

tre ska’ du få — men efter den tredje tar jag dig

med hull och hår —- så vida du inte kan visa mig

den som är mera djäfvul än jag själf.

gunnar. Det va" hunna så krångligt, det där t

erik. Önska nu — men fort! Jag har brådtom!

gunnar. Jaja — natta ä’ lång! (Funderar litet.)

Joho, nu har ja’t! Först vill jag ha en så stor packe

me’ pengar, som jag rår me" te" bära!

erik. Det går jag in på!

gunnar. Och se’n vill jag bli en så’n fin och

schangtil herreman, så jag kan få ocken jänta jag vill

ha, om ho* så vore rakt åf prinsessa!

erik. Tokstolle! Får du det första, så får du

alltid det andra! Men låt gå! Jag ska’ göra dig

gentil! — Nå, och det tredje 1

gunnar (slugt). Det kan du ju låta mig få

fundera på ett par år eller så!

erik. Anfäkta dig, småländing! Du är slugare

än jag trodde! — Tag bort knifven då och kom

med!

cunnar. Hvart då, då?

erik. Hem till mig!

gunnar. Hvad ska" du där och göre?

erik. Tror du att jag är en sådan grosshandlare,

som har kontoret på fickan? Och skall du bli fin

och gentil, så måste jag ju också svafla bond* ur dig!

— Är du kanske rädd för kuren?

gunnar. Rädd? När det gäller te’ tjäna pengar

och få en fin jänta? Då känner du inte smålänninga

myckeM (Tar upp knifven). Men du får inte tycka

illa vare, om jag behåller knifven i näfven!

erik. Ånej — bara du stoppar näfven i fickan!

gunnar. Håja, tocke’ har en fått vänja se ve’1

— JfJin och småländing en.erik (fattar tag i honom). Kom då, så fara vi

hem ginaste vägen! (Dunder och blixt, hvarunder de

hastigt sjunka ned genom marken. Starkt anslag i

orkestern. Hastig ridå.)ANDRA AKTEN.

Elegant möblerad salong hos brukspatron ens, med .

stora dörrar i fonden ut till en veranda och nedanför

liggande trädgård och paikf samt längre bort utsigt öfver

en insjö med löfskogs stränder. På ömse sidor om

fonddörren höga fönster med halfuppdragna markiser. Till

höger dörr till matsalen och till vänster till de inre

rummen. Miljö med blomsteruppsats. Till vänster vid

fram-scenen pianino, Ull höger soffa med bord och fåtöljer.

Längre upp åt fonden till höger en mindre dörr ut till

serveringsrum och kök. Vid ridåns uppgång hörs inifrån

matsalen prat och skratt, klingande af glas och enstaka

ord af ett tal som hälsas med bravorop, m. m. Inne i

salongen hålla hushållerskan och betjänten på att ordna

kaffet på bordet till höger. Strax därpå inkommer

förvaltaren från matsalen.

Första scenen,

HUSHÅLLERSKAN. BETJÄNTEN. (Sedan)

FÖRVALTAREN.

hushållerskan (ett fylligt, vackert fruntimer på

några och trettio år). Skynda sig efter likörerna,

Jonson; — middan är strax slut!

betjänten. Å nej! Löjtnanten har inte svar’t

på skåln än!

hushållerskan. Han kan väl inte svara många

ord, tänker jag!BETJÄNTEN. Han har väl öfvat opp sej nu borta

på Karlberg! — Hvad ska’ jag ta in förslag?

hushållerskan. Det står i ordning på

serverings-bordet alltsammans.

betjänten. Skönt! (Går ut genom lilla dörren

till höger)

förvaltaren (försiktigt från matsalen). Tsl Lotten

lilla!

hushållerskan (vänder sig hastigt om). Är det

du, Fritz?

förvaltaren (litet upprymd, skyndar ner till henne,

ser sig omkring och tar henne om lifvet). Det var en

öfverdådig middag du gett oss, Lotten!

hushållerskan. Tycker du?

förvaltaren. Ja dål Den får du lof att ha en

kyss för!

hushållerskan. Är du tokig! Jonson kan

komma!

förvaltaren. Han tallar likörflaskorna! Hit med

lilla trynet, nul

hushållerskan. Sedan! — Inne hos mig!

förvaltaren. Det ena hindrar inte det andra 1

(Kysser henne)

hushållerskan. Usch, hvad du är stygg!

förvaltaren. Och hvad du är rar! (Förtroligt)

Nu ä" de snart mogna, du!

hushållerskan. Tror du verkligen?

förvaltaren. Visst tusan 1 Med det här galna

lefnadssättet! Och nu har pojken gjort skulder också.

Jag hörde att han behöfde ett par tusen! Tar man

dem ur affären nu — dåliga konjunkturer som det

är — och så med våra små besparingar — —

hushållerskan. Ja, på det här viset kan det väl

inte gå länge l

förvaltaren. Nej då! Och se"n du, Lotten lilla,

är det vi, som —hushållerskan (ser åt höger). Tysti Janson!

förvaltaren. Jag kilar in till dig se’n — efter

kaffet! (Går till höger.)

betjänten (från lilla dörren med en likörbricka).

Här ä" varorna!"

hushållerskan (skarpt). Jonson var bra länge,

tyckte jag!

betjänten (näsvist). Hade fröken tråkigt då?

Jag trodde annars att förvaltarn —

hushållerskan. Angår det honom, det?

betjänten (som förut). Nej, inte precis det! Men

nog angår det väl herrskapet, tänker jag! (Från höger

höres skrapandet af stolar som skjutes från bordet, prat,

skratt och sorl.)

hushållerskan. Akta sig, han! Och kom nu

och tag in kaffet! (Går till höger, lilla dörren.)

betjänten (föraktligt). Tocke tjufpackl (Går efter

henne ut till höger.)

Andra scenen.

BRUKSPATRONEN. HANS FRU. FRÖKEN.

LÖJTNANTEN. BARONEN. PROSTEN. PROSTINNAN.

INGENIÖREN. FÖRVALTAREN. GUNNAR.

ERIK. MIDDAGSGÄSTER. BETJÄNTEN.

(Alla från matsalen i hög stämning efter en god

middag. Först frun, förd af prosten, så prostinnan förd

af brukspatron. Därpå baronen med en dam och löjtnanten

med en annan, båda unga. Sedan Gunnar med fröken

och Erik med ingeniören, samt sist förvaltaren med en

äldre fru. Vid entréen tala de alla om hvarandra, om

vädret, om årsväxten och konjunkturerna, löjtnanten talar

om Stockholm, baronen om hästar, prostinnan om pigorna,

prosten om otron etc. Under detta sprida de sig omkring

salongen och taga plats rundi omkring, hvarpå samtalet

Öfver går till följande;)prosten (fet och skinande af välmåga). Ja, otron

i våra dagar — det ä’ någonting — någonting otroligt

alldeles! Men det får jag säga att en sådan kalkon

som hos herrskapet, det får man titta efter. Den riktigt

smälte i mun! Den var väl rysk, kan jag tro?

frun. Nej då! Vi ha födt upp dem själfva.

prosten. Är det tänkbart?

prostinnan (liten mager och spetsig). Å gud,

brukspatron, hvad den där herr van Zaaten är för en

intressant karl! Han är väl holländare?

brukspatron. Ja, men han lär vara född på Java.

prostinnan. Och den finska grefven senl Han

har någonting så distingueradt! Ack ja, främlingar,

ja! Det är ändå någonting annat än det vanliga, det 1

brukspatron. Ja, det var verkligen roligt att jag

kunde bjuda på sådant främmande! Och oväntadt se’n!

prosten (ropar öfver till hustrun). Och tänk dej,

Gustafva! De ha födt upp dem själfva, du!

prostinnan. Hvilka, du David?

prosten. Kalkonerna, vet jagl

prostinnan. Och jag som talade om de

främmande turisterna!

prosten (skrattande till frun). Då var det tur att

de inte hörde hvad ja sa’\

frun (.serverar kaffe, som burits in af betjänten).

Mitt herrskap! En kopp kaffe!

gästerna (samlas kring kaffebordet). Tackar!

frun. Annie du! Kom och hjälp mig att servera!

fröken. Strax, mamma! (Till Gunnar, som hon

talat med nere till vänster.) Så! Grefven tycker om

Sverige?

gunnar (artigt med helt och hållet förändrad! sätt).

Ja, och i synnerhet svenskorna! De är helt enkelt

förtjusande!

frören. Å! nu smickrar ni bara! (Hon går öfver

till höger och hjälper modern att servera.)gunnar (vänder sig till Erik, som lämnat ingeniören

och kommit ned till vänster.) Nå, hur tycker du att

jag bär mig åt?

erik. Åjo, sämre grefvar har jag sett!

gunnar (ivisar på fröken). Och tycker du inte

att hon är bra söt?

erik. Eva var mycket stiligare — på sin tid!

Och hade mycket smakfullare toalett!

gunnar. Tror jag, det! — Men hvad tycker du

om sällskapet annars?

erik. Prosten är utmärkt! Och så den där

förvaltaren! Det är mitt folk, det!

frun (närmar sig dem). Mina herrar! Kaffet

kallnar!

erik (i det han skyndar sig öfver). Och jag som

alltid vill ha det hett!

prosten (som ser honom halta). Hur står det till

med foten, herr van Zaaten! Har ni gjort er illa på

resan ?

erik. Ånej — det är efter ett fall, som jag gjorde

för länge sedan I

prosten. Å, det var ledsamt!

erik (i det han går förbi honom). Inte för er

åtminstone 1 (Vid kaffebordet till ingeniören.) Nå, hur var

det egentligen med den där småländingen?

ingeniören. Jo, karlarna därborta vid sprängningen

påstå att fan har tagit honom.

erik. Säga de det?

förvaltaren. Dumskallar 1 det finns inte någon

fan!

prosten (djupsinnigt). Sag inte det! säg inte detl

fröken. Tala ni om småländingen? Han, som

masserade min fot?

ingeniören. Just den, ja! Fröken kommer ihåg

honom?fröken. Ja dål han var så starki Det vore

verkligen synd, om —

brukspatron. Galenskaper! Har han väl gifvit

sig af till en annan marknad !

ingeniören. Så trodde jag också först. Men alla

hans grejor funnos kvar — både kläder och verktyg!

Och så är det en sak till, som — brukspatron

minns ju det där rullstensblocket?

brukspatron. Den där geologiska

märkvärdigheten, ja!

ingeniören. Just den! Den låg söndersprängd

morron därpå, när jag kom dit upp!

brukspatron. Å fanken!

erik (kommer fram). Därför behöfde väl inte den

där som ni sa" — ha tagit småländingen heller!

ingeniören. Det är möjligt! Men karlarna visade

mig på ett märke i en af flisorna, som såg ut som

en hästhof —■ och de hade själfva sett hin håle flyga

af med honom genom luften, påstodo de.

brukspatron (skrattande). Det var väl min punsch

som åstadkom så kraftig verkan!

prosten. Säg inte det, käre bror! Järtecken

skola visa sig, står det skrifvet, och tidens ondsko —

brukspatron, Nej hör du, bror! Inte vill du

väl ändå på fullt allvar påstå att nu — i våra dagar,

hin onde skulle vara annat än en gammal folktro —

baronen. I våra upplysta tider, ja!

prosten. Käraste mina vänner! Den lede fienden

går ännu omkring midt ibland oss, och söker hvem

han uppsluka månde!

erik. Akta er då, ni som är fet!

prosten. Jag? Åhå! jag läser ut honom, jag —

om det kniper!

brukspatron. En likör, mina herrar! (Tillprosten)

Tar du en cura^ao eller en munk?prosten. Tack, en curacao med konjaksspets! {Till

ingeniören) Han söp väl mycket, den där småländingen?

ingeniören. Tvärtom! Det var en mycket nykter

och ordentlig karl!

prosten. Jo jo! sådana är han värst efter!

(Tömmer sin likör) Jag vet hur många gånger han frestat

mig — • jag som aldrig förtär något — att tala om!

erik (fram till honom). En liten enbar konjak

ofvan på likören — h vad ?

prosten. Jaa — det vore kanske inte så illa!

prostinnan. David då! Tänk på rheumatismen!

prosten. Det är just för att kväsa den, ser du,

Gustafva! (Klingar med Erik) Herr van Zaaten!

erik (grinande). Hedersknyffel! (De klinga och

dricka)

fröken (till Gunnar). Det var skada på den där

karlen! Han masserade så bra!

gunnar. Tyckte fröken?

fröken. Ja — och så var han så naiv!

brukspatron. Ja, det var sant! Han pysslade ju

om din fot!

gunnar. Er fot?

fröken. Som baron narrade mig att vricka, ja!

baronen. Gjorde jag ? Varnade jag er inte för

att springa upp på det där hala berget, kanske?

fröken. Jo, men sedan jag vrickat mig, lät ni

mig ligga där!

baronen. Nåja —- enfin! Ni förbjöd mig ju att

bära er!

fröken. Det var därför att ni frågade mig om ni

fick lofl

baronen. Nåja — konvenansen —

fröken. Småländingen frågade inte alls! Han

bara tog mig, han!gunnar (med en skiftning af sitt förra sätt). Som

en liten vante!

baronen. Enfin! — Det ska’ jag komma ihåg!

fröken (till Gunnar). Nu var ni så lik —

gunnar (skrattande). Smålänningen kanske?

fröken. Ja, det var någonting i stämman, som —

(De fortsätta samtalet sakta.)

baronen (går öfver till löjtnanten). Den där satans

grefven hade jag lust att kasta ut!

löjtnanten. Är du rädd för att han ska’ slå dig

ur brädet hos Annie?

prosten (som under tiden disputerat med brukspatron

och ingeniöien, under det Erik slagit sig ner på miljön

mellan frun och prostinnan, med hvilka han konverserar

mycket ifrigt, och hvilka se mycket förtjusta ut). Säg inte

det, go’ herrar! Hin onde finns, om han också inte

visar sig skenbarligen mera! Det är de fördömda

finnarna uppe i skogsbygden, som dra’ hit honom! Det

fanns en äkta trollpacka, Gråtitta som de kallade henne

— och hon var hans värsta agent, hon I

ingeniören. Var det inte hon som nyligen blef

häktad för olaga utskänkning?

prosten. Just den, ja! Nu sitter hon väl där

för ett par år, hoppas jag! Men hon har lämnat efter

sig en dotterdotter, som jag hör att Torpar-Olas tagit

till sig. Och den kommer nog också att ställa till

förargelse — vacker som hon är, trollet!

löjtnanten (ilifligt, i det han kommer fram till bordei),

Å tusan! Är hon vacker?

prosten. Jo, lita på det! Riktigt rågonting så

där — så där ogudaktigt vacker ändå!

prostinnan (skarpt). Jag förstår inte hur David

kan tycka det! Hon är ju svarthårig och brun som

en tatterska.

prosten. Ja, det hindrar väl inte! Jag mötte

henne häromdan, när jag for på sockenbud upp tillkapellförsamlingen! Ni skulle bara ba sett henne,

nar hon kom framdansandes däruppe i skogen, i

sällskap med sin get — å! å!

fröken. Har hon en get!

gunnar (för sig). Det var Elna — och Lisa!

prosten (under det de öfriga samlas omkring honom).

Ja då! Ett gement, kittsligt kreatur! Hon knuffas,

som om fan —

erik (släi honom på axeln) Hå?

prosten. Hvad var det?

erik. Jag tyckte ni ropade mig!

prosten (sbaltande.) Nej! jag sa’ inte »Van»,

utan jag sa* — gud förlåte mig! — som om fa-an

satt i kroppen på henne!

prostinnan. Hur vet du det?

prosten (förlägen.) Jo — kors — klockarn måste

stiga af och öppna en grind, och då knuffa hon mig —

vill jag säga — honom i ryggen!

brukspatron. Hvad skulle ni säga om en liten

promenad på maten, mitt herrskap — medan Jonson

sätter fram litet punsch och vatten på verandan?

prosten (angelägen all komma ifrån det). Jo, det

skulle smaka skönt!

brukspatron. Kanske en liten titt ner i

växthuset? Jag har just fått hit en ny solfjäderspalm!

prosten (bjuder frun armen). Får jag lol?

frun. Tackar! Nå, klockaren blef väl inte skadad?

prosten. Ånej — han hade bara lite svårt att sitta

ett par dar!

brukspatron. En cigarr, mina herrar?

löjtnanten (till baronen). Passa på nu innan han

bjuder Annie armen!

baronen. Enfin! Det har du rätt i! (Skyndar

fram till fröken, som pratar med Gunnar till väster.) Får

jag lofffröken (lar Gunnars arm). Tack! men grefven

har redan —

gunnar. Men prostinnan tycks ännu vara ledig!

fröken. Och henne kan baron vara lugn för!

Hon springer inte uppför några berg! (De gå åt

fonden)

baronen (förargad till löjtnanten), De vill drifva

med mig — men jag ska visa dem, jag — —

löjtnanten. Passa på och tala med pappa nu

genast!

baronen. Du sade något, du! (Till brukspatronen,

som talar med ingeniören.) Skulle jag få be brukspatron

om en liten entrétien på några ögonblick?

brukspatron. Ska’ det vara just nu?

baronen. Ja, om det inte faller sig olägligt!

brukspatron. Visst inte! (Till löjtnanten.) Fridolf,

bjud prostinnan armen i mitt ställe!

löjtnanten (visar på Erik, som just nu bjuder

prostinnan armen). Hon är redan upptagen —

lyckligtvis! (Går till den unga damen som han förde in, bjuder

armen och för henne ut)

prostinnan (till Erik). Å, intresserar ni er för

kvinnofrågan, herr van Zaaten?

erik. Den, ja! Det är just min specialitet det,

st’n gammalt!

prostinnan. Å, verkligen ?

erik. Ja, egentligen kan jag säga att det är jag

som gifvit uppslaget till den — i början! Se det var

så, att en viss ung fru, som tyckte mycket om äpplen

— (Han för henne ut i fonden, där nu alla gästerna

försvinna åt olika sidor)

brukspatron (tdl betjänten). Duka fram punsch,

och whisky och vatten på verandan, Jonson 1

betjänten. Ska* ske, herr brukspaton! (Går med

kaffebrickan till höger)Tredje scenen.

BARONEN. BRUKSPATRON.

brukspatron. Röker inte baron?

baronen. Jo, hvarför inte! Enfin! efter en så

lukullisk diner —

brukspatron. Å, jag ber I Var så god! (De tända

sina cigarrer, hvarefter han visar pä miljön.) Var det

något angeläget, som —

baronen. Jo, jag — jag är öfvertygad om att

brakspatron för längesen märkt att jag — att — enfin!

att er charmanta dotter —

brukspatron. Är bra i foten igen, ja! Det där

lilla missödet ska* baron inte tänka vidare på!

baronen. Mais enfin! Om hon också är bra igen

— så är jag däremot mycket dålig, jag — på ett

annat ställe! Jag har en hjärtaffektion!

brukspatron. Då bör ni gymnastisera — ta

massage — eller —

baronen. Raljeri apart, herr brukspatron 1 Jag

är horribelt kär i er dotter, och har den äran att

anhålla om hennes hand!

brukspatron. Älskar hon er tillbaka då?

baronen. Jag smickrar mig med det?

brukspatron. Har ni frågat henne!

baronen. Nej! inte directement! Men hon

behandlar mig så förbannadt stramt, så det är inte

möjligt annat!

brukspatron.. Ja — ska’ det nu verkligen vara

något bevis, det?

baronen. Absolument!

brukspatron. Nå ja, om så vore, så återstår i

alla fall alltid en sak! Er förmögenhet — —

baronen. Min förmögenhet? Den blir kolossal,

herr brukspatron, bara min faster, grefvinnan Holkensköld, dör. Då blir jag ägare till de två största

säterierna i hela Västergötland.

brukspatron. Ja, det blir då, detl Men hvad

har ni nu?

baronen. Na? Enfinl Jag har mina hundra

tusen, minsti

brukspatron {lifligt)- Så-ål I obligationer eller

aktier?

baronen. Nej fan! I skuld!

bruskspatron (häpen.) I skuld?

baronen. Ja, enfinl Jag spelar alltid med öppna

kort! Hundratusen i skuld — det är detsamma som

minst trehundratusen i kapital!

brukspatron (förbluffad). Den beräkningen förstår

jag inte riktigt!

baronen. Kalkylera själf. Jag betalar femton tusen

om året i räntor och omsättningar. Femton tusen om

året — efter 5 procent — representerar det inte ett

kapital af trehundra tusen?

brukspatron (skrattande). Jaså — på det viset?

Visserligen . . . men —

baronen. Enfin! Hvad svarar ni?

brukspatron (stiger upp). Ja — jag tror att jag

får be om en liten betänketid! En måg med så stort

— kapital — fruktar jag blir mig något för dyrbar 1

baronen. Dålig kalkyl, herr brukspatron! En

sådan måg stärker krediten! Enfin — ska" man säga —

har brukspatron råd att hålla sig en så dyrbar måg,

så måtte han vara alldeles kolossalt rik — Och det

stärker alltid krediten, om det skulle behöfvas —

hvilket naturligtvis inte är fallet häri

brukspatron. Nej, lyckligtvis inte!

baronen. Enfin således! ert ärade svar?

brukspatron. Ska’ ni få i aftonl Jag måste först

tala med min hustru och min dotter!baronen (ser åt fonden). Där kommer just er

charmanta fru 1 Jag absenterar mig! (Går opp ål fonden

där han möter frun, med hvilken han utbyter några ordi

hvaipå han kysser hennes hand och skyndar ut i fonden.)

brukspatron (går under tiden af och an på

fram-scenen och blossar på sin cigarr). Det var mig en

oförskämd krabat!

Fjärde scenen.

FRUN. BRUKSPATRONEN.

frun. Hvarför kom du inte ner till våra gäster,

Adolf?

brukspatron (förargad). Baron där uppehöll

mig!

frun. Jaså! Hvad ville han?

brukspatron. Han friade helt oförskämdt till

Annie!

frun. Det var således därför han var så artig! —

Nå, och du svarade —r

brukspatron. Jag svarade att jag skulle tala med

dig och Annie. Men han har ju inte ett dugg annat

än skulder!

frun. Han har sitt namn och sin vapensköld,

och det är alltid något! Men i alla fall var det

förståndigt af dig att inte svara något bestämdt, nu sedan

grefven —

brukspatron. Ja hör du, Amelie — tror du

verkligen att de där båda turisterna —?

frun. Är rika och förnäma, ja? Det ser man

ju genast — isynnerhet när man själf är utaf familj —

brukspatron. Ja men, ponera att de är ett par

vanliga äfventyrare?

frun. Det är omöjligt, lita på mig! Jag passade

på nyss i dörren till växthuset och sonderade herr Van

Zaaten en smula! Det är en mycket verserad ochintressant karl — och han lat alldeles tydligt påskina

att grefven är enormt rik.

brukspatron. Låta påskina, ja! Det är ingen

konst — men att få visshet?

frun. Var du lugn! Jag har talt med Annie!

Grefven är förtjust i henne, det kan ett barn se! Jag

rådde henne att försöka få honom att uttala sig litet

bestämdare — hon skulle så där af en händelse få

honom med sig hit, medan de andra — (Ser utåt,)

Där komma de redan I Kom så gå vi ut andra vägen —

brukspatronen. Ja men — är det riktigt

försiktigt att —

FRUN. Var du lugnl Annie är en klok flicka —

och dessutom stannar jag därinne, i fall —. Kom nu

bara! (Hon drar honom ut med sig till vänster.)

Femte scenen,

FRÖKEN. GUNNAR.

fröken (kommer först in från verandan ropande).

Mamma lilla! . Du får lof att hjälpa mig öfvertyga

grefven om — (Ser sig om och spelar häpen.) Ingen

här? Och jag som trodde så säkert —

gunnar (som kommit strax efter henne). Så mycket

bättre!

fröken. Hvarför det då?

gunnar. Jo, jag vill hellre tala litet med er

ensam —

fröken (koketterande i det hon sätter sig på miljön).

Med mig? Grefven känner mig ju så litet —

gunnar (sätter sig bredvid henne). Å, jag känner

er mycket bättre än ni tror!

frören. Det vore eget! Vi ha ju aldrig träffats

förr — det jag kan påminna mig!

gunnar. Är fröken riktigt säker på det? Tänk

noga efter!fröken. Jag tycker också ibland att jag känner

igen er! Men jag kan inte — jo vänta! I fjol

sommar var vi i Lysekil. Kanske att det var där? —

Det var en stor utfärd på sjön en dag, och —

gunnar, Nej, på sjön var det inte vi träffades!

fröken. Jaså, inte på sjön! Men hvar då?

gunnar. I skogen!

fröken (förvånad). I skogen?

gunnar (med sin smålandsdialekt). Jaa 1 Hur ä?

det vulet me’ lilla foten?

fröken (skyndar upp med ett utrop). Småländin-

gen?

gunnar. Just han, ja!

fröken. Så oförskämdt! (I det hon vill åt fonden.)

Hur kan ni våga att under ett främmande namn —!

gunnar (i vägen för henne). Hur jag kan våga?

Därför att jag är kär 1 er — kär som en tok, anda

trån det ögonblick då jag bar er på armarna och

pysslade om er lilla fot!

fröken. Och ni tror att jag skulle kunna glömma

afståndet oss emellan? Glömma att ni är en simpel

arbetare ?

gunnar. Nej, det har jag aldrig trott! Men jag är

inte någon simpel arbetare längre — jag är grefve —

jag är gentil och bildad och rik se’n!

fröken (som varit på väg ut, stannar plötsligt). Rik?

gunnar. Ditåt lutar det! Jag kan köpa er fars

hela bruk, om jag vill! Ja, hela socknen, om det

roar mig! Jag har fickorna fulla med gull och silfver!

fröken (misstroget). Ni bara narras!

gunnar (tar upp en handfull mynt ur fickan och

skramlar med dem). Tror ni det? Se sjalf då!

fröken (ser begärligt i hans öppna hand). Har ni

vunnit på lotteri då?

gunnar. Bättre opp! Jag har hittat en skatt!

fröken (nyfiket). Hvar då?

5. — JT.in och småländing en.gunnar. Det får jag inte tala om!

fröken (sätter sig igen på miljön, koketterande).

Åjo! bara för mig! (Räcker honom sin hand.) Jag lofvar

er att det blir oss emellan!

gunnar. Å, en sådan liten rar näfve! {Kysser den)

Och ändå ger den sådana duktiga örfilar!

fröken. Förlåt migl Jag skäms, när jag tänker

på —

gunnar. Nej, gör inte det! Det var egentligen

de dar örfilarna, som —

fröken (låter honom behålla handen). Har ni gräjt

upp den där skatten?

gunnar. Nej då! Det har gått genom trolleri!

fröken {skrattar). Trolleri? Inte finns det sådant

numera!

gunnar. Finns det inte? Hvad tror ni att ni

gör nu gå? Ni förtrollar mig alldeles!

fröken. Och ändå tiger ni? Hvad var det ni

hette nu igen?

gunnar. Gunnar var det!

fröken. Gunnar? Så vackert namn!

gunnar {allt mera betagen). Tycker ni?

fröken. Ja då! Sätt er nu här bredvid mig

ocji hviska mig i Örat hvar ni fick er skatt!

gunnar {sätter sig). Men förstår ni då inte, att

om jag bara säger ett ord, så flyger alltsammans åt

fanders — och han därute —

fröken (ifrigt). Hvilken? Herr van Zaaten?

Hvem är han egentligen?

gunnar. Det säger jag inte!

fröken (-rycker tillbaka sin hand). Och ni vill

inbilla mig att ni älskar mig?

gunnar. Tror ni väl annars att jag brytt mig

om att komma hit igeni Nu då jag varit ute och

sett mig omkring i världen, och när jag kan få hvil-ken flicka jag vill? För ser ni, han därute har lofvat

mig —

fröken (lutar sig emot honom). Hvad har han

lofvat er? Tala om det för mig!

gunnar (slår sin arm om henne). Jo att — (Slår

sig för munnen och släpper henne plötsligt) Aj fan i Nu

höll jag på att —

Sjätte scenen.

DE FÖRRA. ERIK (från jonden).

erik (står plötsligt midt i den öppna fonddörren)

Hvad är det om?

gunnar (skyndar upp) Gå din vägl Hvad har

du här att göra?

erik. Du ropade ju på mig!

gunnar. Kommer du hvar gång man ropar på

dig då?

erik. Ja — i allmänhet kvistar jag inl

gunnar. Då måtte du ha ett förbaskadt göra?

erik. Motion behöfver jag alltid, isynnerhet nu,

sedan jag setat stilla så länge! (Med en blick på fröken

som obseiverar dem nyfiket) Nå? Hur är det med lillan?

gunnar {sakta) Hon är pin kär i mig, du i

erik. Är du så säker på det?

gunnar. Ja då! Fråga henne själf, om du inte

tror mig!

erik (med ett grin). Det skulle jag verkligen ha

lust till 1 Och det kunde kanske vara hälsosamt för

dig också!

fröken. Nå, hvad tyckte ni om växthuset, herr

van Zaaten?

erik (fram till miljön) Utmärkt alldeles I

Isynnerhet temperaturen 1

gunnar. Jag tyckte det var alldeles för hett, jag!

Tacka vill jag här inne!ERIK. Jag tyckte det såg ut som du inte hade

svalare här, jag! Men jag kom kanske och störde ett

intressant samtal?

gunnar. Ja, det sa’ jag dig ju strax du kom!

erik (med korslagda armar i det han fixerar fröken).

Beror nu på hvad fröken säger! Kom jag verkligen

olägligt?

fröken (med förändradt sätt, i det hon skrattande

lutar sig tillhaka på miljön). Nej tvärtom, herr van

Zaaten! Han var så tråkig, den gode grefven, att jag

hade all möda i världen att inte gäspa honom midt i

ansiktet 1

gunnar (alldeles häpen). Hvad? hvad?

erik (som förut). Tråkig? Nu skämtar ni väl!

Han sa’ väl att han älskar er?

fröken. Ja bevars! Det sa’ han nog, och om

jag bara vore säker på att han verkligen är den han

ger sig ut för och att det är någon sanning med den

där skatten som han talar om, så kunde jag väl

möj-ligtvis glömma bort att det allt sitter i honom mycket

af grofarbetaren ännu!

erik. Jaså, ni tycker det?

fröken. Ja dål Men gubevars, är han verkligen

så rik som han påstår —

erik. Så tar ni honom kanske ändå, om han

friar till er?

fröken (stiger upp). Ja, fast det får jag säga, jag

tycker nästan mera om honom som småländing, för

det är ju alltid lustigt att se hur sådant där sämre

folk bär sig åt, när de komma i sällskap med bildade

personer 1

erik. Men, om han nu inte har så mycket som

han påstår?

fröken. Då gifter jag mig hellre med den dumma

baronen, för då vet jag åtminstone säkert att jag blir

friherrinnaierik, Men edra föräldrar — hvad tror ni de

säga?

fröken. Dem gör det alldeles detsamma hvem

jag tar, bara han har något! (Då han i detsamma

släpper henne med blicken, vänder hon sig med sitt förra sätt

till Gunnar, som alldeles förkrossad fallit ned pä miljön.)

Na går jag till mamma och talar med henne om

—-om vår framtid 1 (Hon går i fonden.)

Sjunde scenen.

ERIK. GUNNAR.

erik (jmed ett hånskratt, i det han slår Gunnar på

axeln). Nå, hvad säger du nu?

gunnar. Kan en sådan falskhet vara möjlig?

erik. Om den är möjlig? Jo! du är en fin

människokännare, du!

gunnar. Men jag förstår inte — hur kunde

du — —?

erik. Få henne att bekänna kort, menar du väl?

gunnar. Ja!

erik. Jo ser du, när jag betraktar folk på ett

visst satt och lägger armarna i kors, så måste de ut

med hvad de ha på lefvern!

gunnar. Om de vill eller inte?

erik. Ja, hela nakna sanningen, hur ful den

än är!

gunnar. Men du är ju själf lögnens fader, står

det skrifvet!

erik. Ja, del hindrar väl intel Det är alltid

genom lögnen, som sanningen kommer i dagen! Du

själf till exempel: (.Fixerar honom som förut fröken.) Ar

du kär i fröken, du?

gunnar (uppriktig mot sin vilja). Inte precis det!

Men jag tycker hon är söt och vacker, och när jagtänker på hennes lilla fot och minns hur jag bar henne

på armen och kysste henne, och hur hon ruska om

håret på mig, så —

ERIK. Så skulle du vilja rå om henne en stund —

hvad ?

GUNNAR. Ja, det skulle jag nog, detl

erik. Men gifta dig med henne, efter hvad du

nu hörde?

gunnar. Nej tack vackert! Nu ger jag henne

fan!

erik ("återtar sin vanliga ställning.) Mig vill de då

ge allt möjligt rackartyg 1 Hade jag smak för att ta

emot presenter, så nog fick jag huset fullt!

gunnar (häpen). Det där har jag knappt velat

tänka för mig själf, och nu står jag här och pratar

om det för dig! Har du verkligen en sådan makt?

erik. Ja, du ser ju detl Nå, har du fått nog

nu af den här kurtisen, och ska’ vi ge oss af

härifrån?

gunnar. Ja, när som helst!

erik. Och hvart ska’ vi nu ta vägen?

gunnar. Du får ta och hitta på något trefligt!

erik. Ja, önska dig något, så får jag höra!

gunnar. Jo — jag — (hejdar sig plötsligt.) Nej

tack du! Du vill lura mig!

erik. Det vill jag visst inte! Jag ämnade just

påminna dig om att nu har du bara en önskan kvar,

och se’n tar jag dig!

gunnar. Om ett år, ja! Det var

uppgörelsen —- hemma hos dig!

erik. Du har bättre minne än jag trodde! Nå,

hvad är det du vill nu då?

gunnar. Jag vill göra en titt in i framtiden!

erik (med en grimas.) Hvad har du med den

att göra? Håll dig till din egen tid och lär dig att

begripa den, så blir du en ovanlig småländinglgunnar. Nejl Jag vill se hur mycket bättre

människorna ha blifvit om femti åri

erik. Människorna bli aldrig bättre!

gunnar. Nå, så vill jag se hur mycket sämre

de ha blifvit — fruntimmerna isynnerhet! Visa mig

därför hur det ser ut i Stockholm om femti år

erik (med en grimas). Hvad ska’ det tjäna till?

gunnar (föraktligt). Jag förstår! Du är nog en

sådan ynklig trollkarl, så du inte orkar med det!

erik. Gör jag inte?

gunnar. Ja, så smäll till bums! För nu vill

jag härifrån!

erik. Nå ja, får gå då! Men det är ett

förbas-skadt besvär — man ska vända upp och ner på både

tid och rum! Och jag gör det bara på ett villkor.

gunnar. Hvilket då?

erik. Jo, när vi komma tillbaks från resan så

tar jag dig bums också!

gunnar. Tack ska’ du ha, du! Nej, ett år

efteråt ska7 du få mig — om jag får ta med mig en till,

hvem det än må vara! Men vill du då inte ha den,

så får du inte mig heller!

erik. Jag får min själ inte vara så noga på

stekarna!

gunnar. Går du in på"t således!

erik. Lass basen! Som du ser, är jag en

med-görlig satan!

gunnar. Åker vi nu med detsamma då?

erik. Nej, stopp litet! Först ska7 vi väl ta

af-sked af värdfolket och de andra gästerna! (Ser ät

fonden.) Där komma de! Nu ska’ du få lära kanna

sällskapet ordentligt!Åttonde scenen,

DE FÖRRA. BRUKSPATRON. FRUN. FRÖKEN

PROSTEN. PROSTINNAN. BARONEN.

INGENJÖREN. FÖRVALTAREN. GÄSTERNA.

BETJÄNTEN. (Från fonden.)

brukspatron (i dörren). Där ha vi ju våra ärade

främmande gäster! Janson, bjud herrarna ett glas

punsch! (Till prosten.) Föreslå en skål för dem du,

bror 1 Säg några lämpliga och väl valda ord — du

kan så bral

prosten, ja — hm! — tror du att —?

brukspatron (i det de alla komma in med glasen

i hand). Mitt herrskap! Prosten han begärt ordet!

(.Betjänten bjuder Erik och Gunnar punsch.)

erik (sakta till Gunnar). Pass på nul Prästen

skall bli mitt språkrör! (De taga hvar sitt glas.)

prosten (högtidligt). Mitt herrskap! Djupt

genomträngd af den känsla, som — hm! — som framkallats

i mitt innersta —

erik (,ställer sig framför honom och fixeiar honom

med ett hånfullt grin). Höri hörl

prosten (med ombytt sätt och grotesk öppenhet). —

af den myckna maten och vinet, af kaffet, likörerna

och konjaken, det enda som tillika med punschen

ger vårt fallfärdiga och stornosiga värdfolk något slags

värde —

prostinnan (rycker honom i armen). Nej men,

David dål

prosten. Tyst du, gamla etterblåsa! (Fortsätter.)

— och innerligt öfvertygad om att ni är ena riktiga

ynkryggar allesammmans, fattar jag mitt glas, för att

i denna snygga samling af kanaljer och dumskallar —

brukspatron. Nej hör nu, hvad säger —

(kommer själf under inflyt an de af Eriks blick) — det där

gamla köttfatet?frun. Jag har väl aldrig hört värre — (också

liksom den forte) åsna än den dumme prästen!

baronen (likaså). Det hörs ju att karlen är

drucken efter vanligheten!

prosten. De ska’ ni säga, det, som lefver på

ficklån och procentare året om, och som tror att ni

ska’ kunna klara affärerna med att gifta er in i det

här urarfvaboet!

fröken. Hur kan prosten våga, att —

prosten (afbry ter hånfullt). Borsta sig inte hon,

lilla gåsen! Hon, som vore färdig att gifta sig med

en markatta, om han bara vore rik och kunde låta

henne svansa i fina klädningar och åka efter parhästar,

om de också vore hur omaka som helst!

förvaltaren. Prosten borde sannerligen

skämmas!

prosten. För dig, din långfingrade kanalje? Gå

du ner till din goda vän hushållerskan, och laga att

ni kan fuska unnan allt hvad ni roffat åt er af ert

släpphändta husbondfolk, innan länsman kommer och

lägger vantarna på er som hustjufvar!

förvaltaren. Prästen är galen!

brukspatron och frun. Hustjufvar? Är det

möjligt?

prosten. Ja, man ska’ vara så dumma och

fåfänga som ni, för att inte kunna lukta sig till att man

blir kringstulen! Men när det gäller att skryta, då

gnider ni inte, som ni gör när det är fråga om

präst-gårdsbygge och tionderåg! Och likadana är ni

allihopa för resten ! Tror ni inte att jag känner er, hela

kodiljen? (Erik släpper honom med blicken, och han

återtar sin salvelsefulla ton som i början.) Det är inte

första gången som jag i denna vördade krets af

socknens ädlaste och mest framstående män och kvinnor —

prostinnan. Nu känner jag igen min David!

brukspatron. Hvad i alla tider kom det åt dig,

käre bror?prosten (faller pustande ned i en stol). Ja, ja —

jag förstår sannerligen inte — jag tror, gud förlåte

mig, att själfva hin håle flög i halsen på mig!

erik (med ett skallande hånshatl, i det han hoppar

upp på miljön). Ha ha ha! Känner du igen mig nu,

gamla gosse?

ALLA (vika förfärade tillhaka). Hvad? Hvad är

detta?

erik. Jo jo! Nu har jag kommit lös, och nu ska’

jag kurera er som ni är sjuka till! (När de vilja skynda

uty läser han fast dem med en befallande åtbörd.) Ånej,

ni kan gärna höra på hvad jag har att säga er!

prosten (darrande). Vade redro, satanas!

erik. Duger inte! Latinet är på upphällningen,

min gubbe 1

gunnar (håller knifven framför honom). Ja, men

Eskilstunaknifven talar svenska, den!

erik (kryper ihop kufvad). Tag bort den! Hvad

ska’ det där tjäna till?

gunnar. Ja, nu vill jag att vi ska’ ge oss af!

erik (kryper ned). Låt mig bara först valsa med

de här hedersknyfflarna!

prosten (i det de åter kunna röra sig). Om jag

bara hade handboken här!

brukspatron. Jag skickar bud efter länsman!

(Vill uL)

Nionde scenen,

DE FÖRRE. LÖJTNANTEN. LÄNSMANNEN (från

höger).

löjtnanten. Behöfs inte, far! Jag har varit efter

honom, jag!

brukspatron. Har du? Det var bra gjordt!

löjtnanten. Jag tyckte det var skäl i att ta

reda på hvad de här turisterna är för sorts herrar! (Tilllänsman.) Stig fram, kommisarien! (Visar på Gunnar

och Erik.) Där ser ni gökarna 1

länsman. De där? Dem ska’ vi nog ta reda pål

(Till Gunnar.) Passet och det genast!

erik (sakta till Gunnar). Stoppa in knifven, annars

känner han igen dig 1

gunnar (likaså). I de här kläderna? Det vill jag

se först!

länsmannen. Nå, hur går det! (Ser på honom

närmare och brister ut i skralt.) Förbanna mig, är det inte

småländingen!

brukspatron. Småländingen?

ingeniören. Ja, tyckte inte jag också...!

LÄNSMANNEN. Hans pass har jag sett förut, och i

ordning var det! Men det var tusan hvad du har

blifvit gentil! Och hvad gör du här!

gunnar (visar på Etik). Fråga den herrn!

länsmannen. Den där ?

gunnar (stoppar knifven i fickan). Han brukar

inte vara svarslös!

erik (med eti skutt af glädje, i det han på nytt

hoppar upp på miljön). Så där ja! (Fixerar länsmannen

med korslagda armar), Har du nu en gång kommit

hir,. så går din tjänst, länsman!

länsmannen (med förändradt sätt). Ja, herr

brukspatron — och herrskapet allesammans — efter som

jag kommit hit för att ta reda på ett par kanaljer, så

lägger jag här vantarna på den ena! (Går till

förvaltaren och lägger handen på hans axel.)

förvaltaren. Är du tokig, bror Lund?

länsmannen. Det ska’ nog visa sig hvem af oss

som burit sig tokigast åt! Kom nu baral

prosten. Det är något misstag — en sådan

hedersman, som —

löjtnanten. Ja, det få vi sedan taga reda pål(Visar på Erik.) Men fordra nu först och främst att

han där också dokumenterar sig!

baronen. Ja, enfin I Det är den värsta af båda

två!

länsmannen (som, sedan Eiiks blick släppt honom,

återtagit sitt vanliga sätt, närmar sig myndigt miljön).

Ja hör nu, passet om jag får göra mig näsvis I Passet,

och det genast!

erik. Mitt pass? (Vinkar åt Gunnar att sätta sig

framför honom på miljön.) Du frågar efter mitt pass?

Men ser du, min gubbe! Jag har rest utan pass sedan

världens skapelse och det kommer jag också att göra

så länge världen står! Vänta skall du få se! Håll i

dig bra, småländing ! (I det han svänger sin hatt.) Hokus

pokus! Uppåt och framåt, full fartl

(Miljön höjer sig från golf vet och flyger i full fart ut

genom högra väggen, som öppnar och sluter sig efter den

med en hård skräll)

länsmannen (skriker). Stopp! stopp! I lagens

namn! (Väggen slår honom på näsan.)

frun. Miljön! Vår nya miljö!

brukspatron. Nu tog hin både den och

småländingen 1

prosten. Jojo, jojo! Det var jag, som läste ut

honom! [De sisita replikerna skrikas samtidigt, medan

alla ramla omkull af förskräckelse i olika ställningar,

prosten midt på golf v el)

(Ridå)TREDJE AKTEN.

FÖRSTA TABLÅN.

Stockholm 1950. En Öppen plats på den forna

Skeppsholmen, nu förvandlad till en modern

storstadsdel med snöi råta galor och stora hus, granna och

utpyntadeMidt i fonden en hög byggnad med tinnar och

torn, samt en monumentat trappa och terrass med

blommor och buskpartier. På sidorna likadana byggnader med

torn och utsprång. Midt på den öppna planen en hög,

kvinnlig staty, omgifven af fyra mindre i hörnen.

Till vänster vid framscenen en platform med trappa

upp från scenen, och fastgjord vid platformens balustrad

en stor ballong, hvars öfre del försvinner i suffiterna och

under hvilken hänger en gondol i form af en stor cigarr.

Hela scenen ligger i stark belysning och endast på den

morka luften synes det att det är natt.

Första scenen,

ERIK. GUNNAR.

Vid ridåns uppgång höres en braskande musik af

idel trumpeter och midt under del starkaste fortet komma

Gunnar och Erik inflygande från höger i samma ställning

på miljön som då de lämnade scenen i föregående aktens

slut. Gunnar sofver lutad mot miljöns rygg, med den

uppslagna knifven i handen. Miljön stannar midt påframscenen ock musiken fortfar mera piano under de

följande första replikerna.

erik (stöter till honom med foten). Vak upp,

små-länding! Och spärra nu upp ögonen ordentligt!

gunnar (vaknar, gäspar och gnuggar sig i ögonen).

Hvar i hel— hela världen a’ vi nu då?

erik. Där du ville vara: i det framtida

Stockholm.

gunnar (häpen). Å hunna! Ser det ut så här,

det?

erik. Ja, här har du en profbit af det — en

bit som förr i världen var en liten pärla och hette

Skeppsholmen!

gunnar (ser sig storögd omkring). A, nu skojar

du! Den var ju full af backar och berg när vi sist

var här — och gräsplaner och stora träd!

erik. Ja, de är bortsprängda och nedhuggna!

Nu ska’ allting vara jämnstruket, ser du!

gunnar. Nå men flottisterna då, som gick här

och var barhalsade?

erik. De ha fått ny station borta vid Värtan l

gunnar. Det var obekvämt för jäntorna, det! —

Men tockna schangtila hus di har byggt här! Ocken

rår om dom?

erik. Stadsfullmäktige! (Visar åt höger.) För

resten är hela den där raden banker!

gunnar. Jäkeln i det! (Visar åt vänster.) Och

di där då?

erik. Kaserner och automat-hotell!

gunnar (visai på det stora huset i fonden). Hvad

är det där för slag då?

erik. Det är nyaste riksdagshuset! Det andra

sjönk för en tio år se’n, när det var vårflod i Mälaren.

gunnar. Gjorde det! Hur gick det med

riksbanken då?erik. Den följde med naturligtvis, ty de två

hängde ju ihop som ler och långhalm! Och nu ha

de byggt nya riksbanken ute vid Uggleviken!

gunnar. Det var ju långt utanför stan, det?

erik. Då, ja! Nu ligger det midt i det finaste

Östermalm! — Men res på dig nu, så få vi skicka

tillbaks ekipaget! (Knuffar ut honom på fiamscenen,

och ger ett tecken, hvarpå miljön flyger ut.)

gunnar (ropar efter den). Hälsa lilla frökna!

erik. Tänker du på henne ännu?

gunnar. Bara litel Men söt var hon, trollet!

erik. Då ska’ du snart få se på bättre uppl

Kvinnorna ha utvecklat sig på femtio år, ska’ du tro!

(Visar på statyn.) Se bara på den där statyn!

gunnar. Ja hör nu — hvad är det för en byst?

erik. Det är Sveriges första kvinnliga excellens, du!

gunnar. Excellens? Hvad är det för någe?

erik. Statsminister då, om du begriper det! Det

var hon som löste rösträttsfrågan för trettio år se’n,

sedan karlarna misslyckats både till höger och vänster!

gunnar. Hur bar hon sig då åt?

erik. Hon satte in senatorsfruarna i första

kammarn i stället för gubbarna, och se’n gick det som en

dans!

gunnar. Jäkeln i den gumman! Hvilka är det,

som sitter ikring henne då?

erik. Det ar fyra Solidarfruar, som använde sin

rösträtt för att afskaffa jungfrurna!

gunnar. Har di inga tockna mer nu då?

erik. Nej, nu behöfvas de inte mer. Matvrån

sköta fruarna om, och slaskvrån få männena svara

för —

gunnar. Ja, men melangtärerna då? Hvar få

de mat nånstans?

erik. På riksautomaten! Och vill du nu vetamera, så fråga honom som kommer där! (Visar ät

höger.) Det är en framtidsman, ser du!

gunnar. Vet han mer än du då?

ERIK. Ja — alla deras nya inrättningar kan inte

själfva fan hålla reda på en gång!

gunnar (ser utåt). Nej, sicken liten vagn han

åker il Hvad är det för en manick?

erik. Det är framtidens barnauto, min gosse lilla!

Andra scenen.

DE FÖRRA. EN FRAMTIDSMAN (inkommer frän

höger i en liten auto mobil, sittande på fram sätet, klädd

i nattmössa och jörkläde, och gnolande på en vaggvisa.

Bak i vagnen ligger ett s of v ande bam).

framtidsmannen (gnolar):

Ba, be, bi, bo, bu!

Slubbra, lilla du,

Ströbb från kraftstation

Räcker till botion!

Bu, bo, bi, be, ba,

Slubbra lugnt och bra!

gunnar (till Erik), Karlen måtte ha snufval

erik. Du är dum! Han talar nysvenska,

begriper du!

gunnar. Låter den så där, den? —(Till

framtidsmannen som stannar med vagnen.) Ursäkta, men vi är

resande, och herrn skulle kanske kunna säga oss —

framtidsmannen. Ba, be, bi?

gunnar. Talar herrn inte vanlig svenska?

framtidsmannen. Bä-ä!

gunnar (förargad), Bä-ä kan herrn vara själf!

framtidsmannen. Vädden ä’ fräbling?

gunnar. Ja, hör nu, min bästa herre —

framtidsmannen. Fidds idga härrör, bärä vädder!gunnar. Ni tycks inte ha några a’n heller!

framtidsmannen. Bä-ä — bärä ä!

gunnar (härmar honom). När bägöntä dä

talesättet?

framtidsmannen. För fäbti år sän!

erik (till Gunnar). De snobbade nog med det

förut också, när de skulle vara riktigt fina och bildade!

(Befallande till mannen). Men tala nu gammalsvenska

i stället!

framtidsmannen. Det kan jag val också göra, fast

annars nyttjas det inte bland bättre folk! Men hvar

är vännerna ifrån?

gunnar. Från —

erik (hastigt). Amerika!

framtidsmannen (föraktligt). Det gamla

skräpnästet l

gunnar (förvånad). Nya världen? Den, som var

så bra!

framtidsmannen. Det var längese’n, det! Den

bar gått tillbaka sedan den blef kejsardöme! (Pekar på

hallongen.) Då kommer ni väl med luftexpressen, som

gick från Newyork i morse?

erik. Det slår in, detl

gunnar. 1 morse? Hvad är det för tid på dan

nu då?

framtidsmannen (ser på en tafla i vagnen). Klockan

är 36,90 på kvällen.

gunnar (till Erik). 36 och 90? Skojar han?

erik. Nej då! Nu är det 48 timmar på dygnet.

gunnar. Hvarför det då?

erik. För att folk ska" hinna arbeta mera,

begriper du! Och få mera betalt!

gunnar. Jaså, på den fason! (Till

framtidsmannen.) Men solen skiner ju — har hon också blifvit

vriden?

6. — Hin och småländingen.framtidsmannen. Solen? Henne frågar ingen

människa efter i våra dagar! Det här är elektriska

centralljuset uppifrån Skansen!

gunnar. Centralljus från Skansen? Den ligger

ju utanför stan?

framtidsmannen. Utanför stan? Ni måtte vara

från landet! Vet ni inte att den ligger midt i stan

nu, sedan både Ladugårdsgärdet och Djurgården blifvit

bebyggda?

erik. Alldeles hvad ja sa* dig nyss. Stockholm

bar slukat alla villastäderna rundt omkring och blifvit

storstad på rama allvaret!

framtidsmannen. Större än både London och

Paris!

gunnar. Nå, då har väl hyrorna fallit duktiga

tag?

framtidsmannen. Ja då! Nu kosta de bara 800

kronor rummet! (Stark trumpetstöl, hvarvid golfvet på

platformen slår upp som ett lock och tvenne

framtidskvin-nor hastigt uppkomma ur djupet, hvarpå locket slår igen)

gunnar (hoppar till). Aj fan! Hvar kommer de

där ifrån?

framtidsmannen (läser upp som en annons). Från [-Ofoten—Luossavaara—Kiruna—pneumatiskt-underjordi-ska-]

{+Ofoten—Luossavaara—Kiruna—pneumatiskt-underjordi-

ska+} sammanbindningsbanan, via

Grängesberg—Oxelösund 1

gunnar. Bromsar den reumatiska banan här då?

framtidsmannen. Finns inga Bromsar mera på den

banan! Nu går den med varmluftelextricitet från

Älf-karleby!

erik (grinande till Gunnar). Det är annat än

dalånga det, du!Tredje scenen,

DE FÖRRA. TVÅ FRAMTIDSKVINNOR.

(De äro klädda i fantasikosiymer, kor la kjolar, fry*

o is ka mössor och värjor, samt äro både unga och vackra.

De springa nedför trappan och ämna sig ut till höger)

framtidsmannen (kastar sig fr anis tup a). Häll! bäli!

häll!

gunnar (till Erik), Stiliga flickor de där, du!

erik. Åja, inte så illa!

FÖRSTA framtidskvinnan. Hvad nu ? Tre

nattmössor tillsammans på en offentlig plats! Utan plakat

på ryggen?

andra framtidskvinnan. Och det trots den

nyaste förordningen!

framtidsmannen (ligger kvar). Exellentissinnor! De

är resande främlingar.

första framtidskvinnan. Än se"n. Lagen är lika

för alla!

gunnar (till Erik). Nå, det var då åtminstone

nymodigt!

erik (med ett grini). Ja — hm! Låter bral

andra framtidskvinnan (som börjat bekika Gunnar,

går fram till honom och tar honom under hakan). H vad

ar du för en liten söt grabb, min lille vän?

gunnar (slår henne på fingrarna). Tafsa inte hit!

Hvad är det där för fasoner?

erik. Framtidsfasoner, din tok!

andra framtidskvinnan (till den första). Så näpen

han var med sin lilla, förargade min! Såg du?

första framtidskvinnan (visar på Erik). Jag håller

styfvare på den här! (Tar honom under armen) Har

någon gift sig med dig ännu, hvad ?

erik, Nej 1 Jag är ungkarl — från begynnelsen!första framtids kvin nan. Då kan du få bli min

man för nästa kvartal i Jag tycker vådligt mycket om

dina markerade drag!

erik. Det gjorde er oldtmamma också!

gunnar. Gifter ni er kvartalsvis nu för tiden?

andra framtidskvinnan (tar honom under armen).

Ja, visst! Det fria äktenskapet är stadgadt i lag.

Lifs-tidsstraff finns inte längre i någon form!

första framtidskvinnan. Men man kan också

gifta sig på ett år — med tre månaders uppsägning —

om man är mycket illa kär i föremålet!

andra framtidskvinnan (till Gunnar), Hur är det,

min lilla vän! Kan du sjunga?

gunnar. Det är allt skralt med det!

andra framtidskvinnan. Så mycket bättre! Då

angagerar jag dig tvärt!

gunnar. Hvad då som? Som blindpipa kanske?

andra framtidskvinnan. Nej, som förste

hjältetenor vid Öfverbrättelvarietén! Du får 10,0000 kronor

om året och behöfver bara gapa — sången och

musiken sköter orkestern om. Vänta migbär så kommer

jag tillbaks med kontraktet utskrifvet.

första framtidskvinnan (till Erik), Och jag

kommer tillbaks om 600 sekunder, så få vi göra upp vår

lilla affär! (Till den andra). Kommer du med till

Spånga?

andra framtidskvinnan. Till stora kafferepet på

exercisfältet, ja!

första framtidskvinnan. Där ha mina ligaflickor

stor tiraljörsexercis med kulsprutor, du!

båda. Adjö med er, små nattmössor! (De kasta

slängkyssar åt Erik och Gunnar och skynda ut till höger)Fjärde scenen,

GUNNAR. ERIK. FRAMTIDSMANNEN.

gunnar (skrattande). Kafferepena ha de inte vuxit

ifrån ändå!

erik. Nej, men nu hållas de ute i det fria —

däri ligger det nymodiga, ser du!

gunnar (till framtidsmannen som nu stiger upp).

De där va’ väl något storfint folk, det!

framtidsmannen. Lita på det! Den långa var

krigsministern !

gunnar. Ni menar väl att hon är gift med

krigsministern ?

framtidsmannen. Nej då! Hon är krigsminister

själf! Alla ministrarna äro fruntimmer nu mera.

erik (Ull Gunnar). Tänk du, hvad det då ska’

pratas i konseljen!

gunnar. Ja, tacka för det! (Till framtidsmannen.)

Men hör nu, hon talte om ligaflickor! Finns det tockna

ännu?

framtidsmannen. Jaa, nu bilda de stora

amazonregementen 1

gunnar. Och ligapojkarna då — hvad har de för

sig nu för tiden.

framtidsmannen. De skota om småbarnen på stora

riksbarnhuset, när de inte hacka makadam i Falu

grufva!

gunnar. Det var rätt åt dom, satbytingarna! (7

detsamma höres en stark ringning från automobilen.

Barnungen skriker, Gunnar gör ett skutt i förskräckelsen och

Erik slår till ett gapskratt.) Hvad i bälsike nu då?

framtidsmannen. Tyst! (Tar upp en telefonlur ur

fickan och talar ute i luften). Hallå! dyra ängel! —

Middag? Jaha! — Hur mänga? Fyra? Skönt! Ska"

genast beställa menuen från riksautomaten. Kilar tvärthem och dukar bordet! (Trycker på en knapp i auton;

afringning). Det var min fru som beställde middag

per telefon. Den äts numera alltid fram på natten i

erik. Det gjorde den för femti år se"n också!

gunnar (ser upp i lufien). Men det fins ju inga

trådar?

framtidsmannen. Nyttjas inte nu mera. Hvar

och en har en koppartråd om lifvet, och är sin egen

telefon! Så man talar med hvilken som helst och på

hvilket afstånd som helst!

erik. Fullständig samtrafik således !

gunnar. Men hvad sjutton säger »Riks» om det?

framtidsmannen. Den tar betalt i alla fall! —

Men nu får vännerna ursäktal Jag måste hem och duka!

gunnar. Ar det karlgöra det, nu för tiden, då?

framtidsmannen. Ja, visst! När kvinnorna sköta

om land och rike, så!

erik. Men barnen då?

framtidsmannen. Barnet, menar ni! Det tar

kommunen hand om, när det blir årsgammalr. Till

dess sköter pappan om^i! (Pekar på auton.) Jag är

just ute och motionerar mitt!

gunnar. Men, om det blir flera då?

framtidsmannen (sätter sig opp i .auton). Det blir

aldrig mera än ett!

gunnar. Men hur tusan går det till egentligen?

pramtidsmannen. Det får ni fråga fruarna om!

Tut! tutteri, tuut! (Blåser i autohornet och äkei ut till

vänster.)

Femte scenen.

ERIK. GUNNAR.

erik. Nå, tycker du att människorna blifvit så

mycket bättre?gunnar. Det kommer val an på! — Men är de

så här dana också — eller är det du, som förvänder

syn på mig ?

erik. Tror du jag behöfver göra mig omak med

det?

gunnar. Ja, håken vete?

erik. Den konsten kunna de så bra själfva! Men

har du inte fått nog nu — eller vill du se flera

galenskaper ännu?

gunnar. Har du så rasande brådtom då?

erik. Ja, jag har viktigare saker att styra med,

än att gå här och valla småländingar!

gunnar (håller fram knifven). Pass du, du får allt

lugna dig.

erik (med en grimas). Siick in knifven igen!

gunnar (gör så). Någe ska’ det väl ändå finnas,

som är styfvare än förut!

erik. Tror du det? (Visar åt vänster.) Titta på

den där då! Tycker du kanske att den ser styfvare ut?

Sjätte scenen,

DE FÖRRA. ANDRA FRAMTIDSMANNEN (från

vänster).

andra framtidsmannen (klädd i nattmösoa som den

föregående, bär en bunt stora tidningar under armen.

Han är åttioårig, skröplig och stapplande, talar med

darrande röst). Sista timmens Nyheter, största upplagan,

5 öre!

gunnar. Stackars gubbkräket! Hvad han ser

skral ut!

andra framtidsmannen. Stora nyheter från

krigsskådeplatsen i Finnmarken I Stor revolution i

Petersburg — republiken störtad och själthärskarmakten

åter-införd — lilla upplagan, i öre!

erik. Sjungande pris! Du ska väl ha dig ett?gunnar. Åja, kör till! Tag hit ett — stora

upplagan !

andra framtidsmannen (ger honom en stor tidning).

Varsgo! Polackerna eröfrat Berlin! Alia tyska barn

landsförvisas om de inte vill lära sig polska! Danskarna

återtagit Sönderjylland — tyskarna utvisade, om de inte

vill »snakke dansk»!

erik (nyfiken, vill se i Gunnars tidning). Jo jol

Hut går hem! Får jag se!

gunnar. Är du en så’n snål fan, att du inte kan

kosta på dig tie öre, du?

erik (kastar åt gubben en slant). Hit med en då!

andra framtidsmannen (ger honom en tidning).

Ryska judarna bombardera Moskwa — tie öre!

erik. Det kan det vara värdt!

gunnar (i det han och Erik veckla ut tidningarna,

som dölja dem helt och hållet). Oj ni, elt tocke plakat!

andra framtidsmannen. Nytt patent! Vattentätt

papper — kan också nyttjas som regnrock!

erik (hänger tidningen Öfver sig). På det här sättet

är man ordentligt inne i politiken!

gunnar (slår om sig sin). Och så är det

åtminstone någonting i bladena! (Till mannen). Finns det

så gamla kolportörer nu for tiden öfverallt, eller är ni

ett undantag?

andra framtidsmannen. Nej då! Det är

obligatoriskt för alla som fyllt 70 år!

erik. Nå, men småpojkarna och flickungarna då?

gunnar. Förr var det ju bara tockna som bar

ikring tidningar!

andra framtidsmannen. Jaha, men det var

omoraliskt — tyckte de som hade minsta åtgången!

gunnar. Nå, är det nå’n förtjänst på’t annars då?

andra framtidsmannen. Man har tio öre per

hundra, fri gröt och fri cell på nationalförsörj ningen

och fri likbränning i Kiruna och Luossavara.gunnar. Bränner di lik däruppe också?

andra framtidsmannen. Ja då, se"n järnet tog

slut, så är där rikskrematoriet 1

gunnar. Det skulle ju aldrig ta slut, minns jag

de sa’!

andra framtidsmannen. Det minns jag också —

för femti år se’n — när jag var riksdagsman i andra

kammarn!

gunnar. Anacka det! Var ni riksdagsman?

erik. Höger- eller vänsterman?

andra framtidsmannen. Det minns jag inte ! Men

så mycket minns jag, att det var det sista manliga

riksmötet, det som jag var med omi

gunnar. Sista? Har ni inga flera riksdagar då?

andra framtidsmannen. Joo, nog finns det

riksdagar men inga riksdagsmän mera — bara

riksdags-maninnor! Karlarna äro fockade från det politiska lifvet

och nu är det kvinnorna som regera världen!

erik. Nå, men en kung har ni väl ändå?

andra framtidsmannen. Nej, nu ha vi två

drottningar i stället! (Pekar på sin nattmössa.) Här ser ni

vår uniform! Gamle Adam är död, nu är det Eva

som rider för rusthållet! (Går långsamt ut.)

Sjunde scenen.

ERIK, GUNNAR. (Sedan) EN HOP FRAMTIDSMÄN.

erik. Det där har jag lust att göra om ! Det

har gumman mor min styrt om medan jag satt inne i

stenen!

gunnar. Å tusingen, har hon det?

erik. Ja, hon har nu alltid jobbat med

kvinnofrågan! Och nu, när jag var borta, så passade hon på I

gunnar. Kunde väl tro, jag också! Men göra

om"et, det är du väl ändå för smalbent till!

erik. Ingen skam att försöka!gunnar. För Skam själf, menar du?

erik. Åja, värre saker än så har jag orkat med

i mina dar! (Visar på en skock framtidsmän som

inkomma från olika sidor, alla i nattmössor.) Där

kommer ju en hel skock!

gunnar. Med nattmössor, ja!

erik. Jag ska’ nog försöka att väcka dem ur

sömnen, jag! (Springer upp på platformen och ropar

emfatiskt och med stora åtbörder:) Framtidsmedborgare!

Det fanns en tid då mannen var skapelsens herre, då

han ensam stiftade lagar och hela jorden var honom

underdånig, kvinnan först och främst 1 Denna sköna

tid kan och skall komma igen, om ni bara ha litet

blod i ådrorna och litet ruter i näfvarna!

(Framtidsmännen bry sig inte vidare om honom, utan stanna i

fonden och se utåt) Hvad nu?

gunnar. Jag tror att de ge dig tusan?

erik. Ja, mycket ärelystnad tycks de inte ha!

Få nu se, hur det är med nyfikenheten! (Vänder sig

utåt salongen, ropande) Nej men se! Se på sjöormen

därborta!

gunnar (upp på platf ormen). Hvar? hvar?

erik. Där borta, ditt blindstyre! (Sakta). Peka

och skrik du också 1

gunnar (likaså). Åhå! På det viset! (Skriker och

pekar.) Det var en huggare att vara stor!

erik. Och ögon har han som sopptallrikarl

gunnar. Och man som en åkarkamp!

erik. Och stjärt som — som — (ser sig om)

hej, nu äJ de inte nyfikna en gång!

gunnar. Då är det inga stockholmare! Sist vi

var här, så kunde de hänga i timtal öfver Norrbro

för att titta på en nors!

erik. Och nu hjälper inte stora sjöormen en gång 1

gunnar. Nåja, då måtte de väl ha blifvit bättre

än förut!erik. Du pratar! — Nej, jag får bestämdt hitta

på något kvickare!

gunnar. Om du kan, ja!

erik. Om jag kan? (Funderar) Hvad i hela världen

ska’ jag hitta på för att väcka manligheten hos dem ?

gunnar. Om du skulle bjuda dem på något att

dricka?

erik (hoppar ner, knäpper med fingrarna). Du är

inte så dum som du ser ut, småländing!

gunnar. Önskar jag kunde säga detsamma om

dig, Skam!

erik. Å, vet du ingen lefvande —

gunnar. Men du har kanske inga

utskänknings-rättigheter längre?

erik. Har inte jag? Det ska’ du få sel (Stampar

7 golfvet.) Hör upp! Genast ett bord med punsch,

whisky, vatten, cigarrer och tändstickor!

gunnar. Och en liten vacker fröken som slår i!

erik. En af den förra sorten då! Ritsch, ratsch!

(Ur platformen stiger upp ett bord med det rekvirerade.

Bredvid bordet en vacker kaféfröken i nutids dräkt, som

genast börjai slå i punsch.)

gunnar. Har du så’na där på lager därnere?

erik. Usch ja! Utaf alla åldrar, färger och

dimensioner!

fröken (till Gunnar). Nu är det dukad t, om

löjtnanten behagar!

gunnar (sträcker på sig). Löjtnanten! Jäkeln i

det, du!

erik. Gamla vanan, begriper du i (TiU flickan.)

Gå då och försök locka hit de där herrarna därborta,

för att tömma en bägare med ossl

flickan. Åja, det ar väl ingen trollkonst, tänker

jag! (Hon går uppåt foyiden och niger för

framtidsmännen, som se förvånade ut.)

erik. Få se om det inte tar skruf!GUNNAR. Jal "i? de aldrig så lite’ stockholmare, så!

erik (till flickan som återkommer förargad och snopen).

Nåå?

flickan. Ä1 De ä? helnykterister allihop 1

erik (slagen). Helnykterister? Då rår jag inte på

dem längre!

gunnar. Så får väl jag försöka på, då!

erik. Hvad tänker da hitta på för slag?

gunnar. Lyfta nattmössorna af dem! Det är

bestämdt i dem det ligger! (Går uppåt.)

erik (vinkar flickan till sig). Hör på! Efter mor

min skickade upp dig, så är du väl knipslug af dig?

flickan. Åja, till husbehof! Hvad ska" jag göra

då?

erik. Narra af honom där knifven som han har

i hand — bara på en liten stund!

flickan. Usch ja! Ingen säger nej åt mig!

gunnar (till framtidsmännen). Hör nu, trefliga

kurrar! Vill ni inte dricka ett glas med mig och

kamraten min? Titta påV. Han är en hälsikes pctentat

ska’ ni tro, och när ni få veta hans namn, så ska’ ni

ta mössorna af er hela högen!

en framtidsman. Nä då! Mössan är obligatorisk!

en annan. Den får aldrig tas af! Då följer bufvet

med!

den förste. Och starka saker förtär vi inte!

gunnar. Inte en gång när en töcken där liten

satunge slår i?

den andre. Nä då! Allra minst då!

gunnar. Men hälsa på’na kan du väl kosta på

dig, din nattmössa! Han rycker af honom mössan. I

detsamma förvandlas mannen genast, sträcker på sig, tar

ett skutt, och skyndar fram till flickan som han tar om

lifvet och svänger omkring med. — Gunnar stolt till Erik.)

Hvad sa" jag? Däri låg det, du! (Till flickan.) Hjälp

till nu ett tag, lilla fröken, så ska’ vi nog få folk åfdom allesammans I (Rycker med flickans tillhjälp mössorna

af dem, hvarpå de som glada nutidsmänniskor skynda

fram till bordet, fatta glasen, skåla och dricka.)

framtidsmännen (i korus). Punsch och en vacker

flicka! Hejl hurra!

gunnar. Så ska7 det låta, ja! (Till Erik, som

skyndat upp på platf ormen.) Ser du nu, gamle Skam,

att småländingen ä’ styfvare än du! (Till flickan.) Slå

nu i whisky också! Starkt ska’ de hal Ja starkare,

dess bättre!

flickan. Genast! Oj då! Korkskrufven glömde

jag därnere! (Till männen.) Nog är det någon af

herrarna som har en knif på sig — en knif med

kork-skruf?

första mannen. Knif? Dunkla minne!

andra mannen. Korkskruf? Hvar har jag hört

det förr?

gunnar (Slår upp knifven och svänger den i luften).

Kanske i Eskilstuna! Så här ser han ut annars!

flickan (rycker den af honom). Och sådant bär

duger den också till!

(Framtidsmännen skocka sig omkring henne. När

korken dragés ur buteljen höres en stark knall och Erik

hoppar ifrån platformen upp i gondolen till ballongen, slår

till ett gälU hån skratt, och ropar ner till Gunnar, som

förgäfves söker få igen sin knif:)

erik. Adjö med dig, småländing! Om ett år

kommer jag och tar dig!

gunrar {skriker). Knifven! Tag hit knifven!

flickan. Ha ha bal Tag igen den, om du kan!

(Hon kastar knifven till framtidsmännen,)

männen (fånga den i flykten och dansa omkring

henne) ropande). Hurra! Nu ha* vi vapen!

Nattmössornas tid är förbi.

gunnar. Ja, men inte småländingens! (Rusar

häftigt in i högen, rycker till sig knifven, slungar den med

fart i platf ormgolf vet och ropar) Stanna, din fan! Stanna!erik (försvinner med ballongen i luften och ropar

skrattande uppifrån). Kuggad, småländing! Ha ba ha|

(Musik. Bordet och flickan sjunka ned,

framtidsmännen försvinna som skuggor, det blir mörkt och Gunnar

faller raklång midt på scenen. Efter några ögonblick

ljusnar det på nytt och man ser nu Skeppsholmen i sitt

nuvarande skick, med kyrkan på höjden, det lilla

corpsde-gardet midt i fonden, öfver det berget med sa lutbatteriet

och den förra kanon iärk as er nen till höger. På den runda

bänken under lindarna sitta en matros och en flicka i hatt.)

gunnar (liggande midt på scenen, ropar i sömnen).

Polis! polis! Ta fast Skammen 1 Ta fast Skammen!

(Ridå.)ANDRA TABLÅN.

Samma dekoration som i första akten. Det är tidig

morgon, och bakgrunden ligger i solljus, medan det ännu

är halfskymt nere på framscenen. Rullsten sblocket ligger

kvar på sin föna plats, sön ders pr än gdt som det var i

första aktens slut. Genomskärningen a} berget är något

djupare än förut, men arbetet ät nu öfvergifvet. Till höget,

där eldstaden var, ligger Gunnar sofvande i sina vanliga

arbetskläder med hufvudet på en sten.

Första scenen,

GUNNAR (s ofvan de \ sedan) ELNA.

gunnar (vrider sig oroligt under sömnen). Knifven!

Vill ni ta hit knifven! (Slåf omkring sig med armarna.)

Knifven! knifven!

elna (sjunger utanför till vänster).

Kom, Lisa, kom, Lisa!

Kom, geta mi!

Jag trallar min visa

så dan hön kan bli! —

Bland stenar och rösen

hvar blef du fäll å’?

Kom! Blåbär och krösen

vi hitta nog på!

Håhå!

Hållilå!gunnar (gör en häftig rörelse och vaknar). Hvad

nu? Hvar a’ jag? (Sätter sig upp och stirrar häpen

och yrvaken omkring sig.) Har jag kanske rakt åf legat

här och drömt alltihopa?

elna (in frän vänster). Jag menar Lisa ä’ rakt

vettvill — nu ä’ ho’ hvarken här eller där, kräke!

gunnar (för sig). Ja, gu’ ä’ det finnjäntal (Gnuggar

sig i ögonen.) Det här står aldrig rätt till! (Springer

upp och tar ett steg framåt.)

elna (vänder sig om förskräckt), Jesses dål Ä* det

nå’n?

gunnar. Jo men, ä5 det sål Guss fre! Elna —

och tack för sistens 1

elna (ändå mera förskräckt). Småländingen! Han

spökerl han spökerl (F/7/ ut.)

gunnar (hejdar henne). Var inte tokig, jänta 1 Da

sir fäll att det ä* jag?

elna (stannar vid kulissen och ser misstroget på

honom) Ä’ det riktigt sant att I inte ä’ dö, då?

gunnar. Å prata! Du sir fäll att jag går, vet

jag 1

elna. Jaa — men går I inte igen bara?

gunnar. Tokstolla! Det måtte du fäll si!

elna (går fram till honom och läcker honom handen).

Nå dä så! Tack själf! — Men hvar har ni vuri så

längen?

gunnar (undvikande). Jo o — jag har vuri i — i

Hälsingland!

elna. Och här pratar di om att Skam har tagi’ er j

gunnar. Ja, di pratar så möcke! — Nå, hur har

du’et då? Och hvar ä’ Pelle nu för tiden.

elna (gråtande). Han har gått ifrån mej, det nöte’!

Ända se’n den där torsdagsnatta var han rakt som

bortbytt, och ett par dar efteråt så gaf han sej åf med

de andra rallarna!

gunnar. Ocken torsdagsnatt?elna. Kors! När I sprängde sönder trollstena

dar bål! (Med hastig öfvergäng.) Men tok den som ä’

ledsen för det! (Skrattande.) Han kunne gärna gä,

för han va’ så lat, så!

gunnar. Ja, det ä’ sanning, det!

elna. Men, ä’ det sanning också att I va’

utklädder och va’ nere på bruke’ hos patrons, samma

da’ som förvaltarn och husmamsella blef bortkörda?

gunnar. Va’ jag utklädder?

elna. Ja, när I hade träfft den dära tatarn eller

konstmakarn eller hvad han va\— han som trolla’

bort soffa’ för brukspatrons?

gunnar. Trolla* han bort soffa’!

elna. Ja, eller om han förvände syn på dom,

för när di kom opp morron efter, så va’ soffa" där

igen! Men förvaltarn han fick skjuss, han — och

husmamsella me’ för den deln!

gunnar. Hva’ för det då?

elna. Jo, di hade stuli’ så grömt mycke pengar!

Men si länsman va’ där och domdera, han — och

patron fick igen alltihop — så när som på två tusen,

sa’ di — och nu har di så bra, så!

gunnar. Anacka det! Nå, och frökna då?

elna. Ho’ lär ska’ gifte sej med den däringe

baron, säger di!

gunnar. Ska’ ho? — Nå och du dål Du ä’fäll

kvar hos Törper-Olas, du?

elna. Nej! Nog för di ville ha mej kvar —

men jag fick lof te si om gamla mormora igen!

gunnar. Sitter ho’ inte kvar inne i Kalsta’, ho’ då?

elna. Nej då! ho’ ä’ hemma igenl Di fick inga

vittnen på’na, för alla rallarna gaf sej åf bort, och han

som hade angifvi’na me’!

GUNNAR. Hvarför det då!

elna. Di va’ rädde te’ stanna sen I hade sprängt

sönder trollstena, för di sa’ att Skam hade sluppi’ lös.

7. — Hin och småländingen.Och i Kalsta’ töckte di synd om mormora, så di samla

ihop pengar åt’ena och ho’ kom hemåkandes rakt som

herrskap, ho’! Och det första ho* gjorde, så frågte ho’

efter er!

gunnar. Gjorde ho’?

ELNA. Ja, ho" ville så gärna ha’ fatt i er, sa’ ho’!

Och det ville då jag me för rextenl

gunnar. Ville du?

elna. Ja, för det ä" ju er vi ha’ te’ tacka för

alltihop, vet jag! Och jag har vuri’ så lessen, för att

Skam skulle ha’ fan’ åf me’ er, så!

gunnar. Har du ock?

elna. Ja, men nu ä’ jag så gla*, så! (Paus.)

Nå, har I tjänt någe te’ tala om, me’n ni vuri’ borta då?

gunnar. Ja, de kan du glä’ dej åt! Nu har jag

allt så ställdt, så jag kan gifte mej hvad dag jag vill!

elna. Nejl Får jag se?

gunnar. Det ska’ inte fallera! (Gräfver med bägge

händerna i fickorna och tar upp dem fulla med vissna

löf.) Här ska’ du få si på mojänger! (Häpen) Hva’

i hälsike nu då?

elna (skrattande). Va’ I inte rikare än så?

gunnar (slungar förargad löfvet i marken). Det

har jag för att jag släppte ifrån mej knifven!

elna. Har I inte någe’ likare än di där bla’na?

gunnar (nedslagen). Nä-ej! Det sir så ut, det!

elna (glad). Det va’ bra, det! Då ä’ vi lika

go’a bägge tvål

gunnar. Hvad menar du?

elna (flyger honom om halsen). Jag va’ så ängsli’

för att I hade blifvi’ stormriker!

gunnar. Hva’ för det då?

elna (skrattande). Därför att — ja, det ska" I

få veta nästa gång! — Nu får jag lof te’ ut och leta

efter Lisa!gunnar. Nej, gå inte! — Säj mej först —

elna. Asch! I måtte fäll kunna begripa liva*

jag menar — så slug ska’ fäll en småländing vara!

(.Skyndar skrattande ut till höger.)

Andra scenen.

gunnar (iensam, ropar efter henne). Elna! Eina! —

Nej ho’ sätter åf värre än geta själf! — Mente ho’

att —? Ja si, det vore annat te jänta det, än frökna,

som bara ville ha’ mej för pengarna! — Men nog ä’

det bra sorgmodigt att en inte ska’ ha’ så möcke som

så kvar utåf hela härligheta! — Si, om jag ändå hade

knifven te’baks — Vänta! Tänk om han skulle ligga

kvar därborta ve’ stena, där jag låg och sof? (Går åt

höger) Om jag skulle titta!

Tredje scenen.

GUNNAR. TITTA GRÅ.

titta grå (stiger plötsligt fram Hand stenflisorna

uppe på kullen). Här har du mej, gössen min!

gunnar (häpen i det han vänder sig om). Gråtitta!

titta. Ja, jag går just och letar efter dej! Och

så tyckte jag du ropa!

gunnar. Nej — nog tänker jag på er — men

ropa —

titta. Ja, det ä’ lika kärt! Hjälp mej utföre nu,

så ä" du bra!

gunnar. Det kan jag fäll göra! (Räcker henne

handen.)

titta (klättrar långsamt ned). Hur ä’ det vulet

med dej annars då?

gunnar. Åjo, tack! Det ä’ skraltigt nog, det!

Hur mår I själf?TITTA. Jo tack! Jag mår som göken, jag! Det

va" rare dröpper, de där som du flydde mej elärborte

hos Olal (Med skrockande skratt.) Hå, hå! Hvad

tyckte du om skatta, som jag gaf dej i gengåfve då?

gunnar. Likare fägnad kunne I ha’ bestått mej,

mor!

titta. Fägna’ va’ go" nog, men det va’ du som

som va* dum, gösse lille? Har en fått »Skam» i

vingbene’, så ska’ en hålle i’n rejelt också!

gunnar. Han ä’ inte go’ te hålle, fan grå!

titta. Nå — nej det kan du ha’ rätt i! —

Men nu ska du inte vare lessen för det! Jag visste

nog att du skulle komme te’bakars igen, och fast

»Skam» själf ä’ utflugen, så kan det fåil finns någe’

anna’ kvar i stena där bål — och det som heter duge

ändå!

gunnar (uppmärksam). Menar I det?

titta. Jo jo menl Och vill du säje ja te’ hvad

jag begär åf dej — så kan du allt få lön för

sprängninga ännu. Hå, hål Jag töcker om dej, sir du,

gösse lille!

gunnar. Tackandes för detl Men hvad ä’ det 1

vill begäre åf mej då?

titta. Det ska’ du få vete, om du säjer ja!

gunnar. Kör te" då! Jag ska’ svare jal

titta. Du ä’ en rasker pöjke, det ä’ du!

(Hemlighetsfullt.) Ser du, nu va? det så, att mens »Skam» satt

därinne i stena, så skulle han ha’ någe’ te’ slå ihjäl

tida me1 och i brist på anna", så gjorde han gull!

gunnar (lifligt). Gull?

titta. Jo. du ä’ så säker! Men när du sprängde

stena, så kunde han inte få gulle’ me’ sej, för det va’

knifståle som band både honom och gulle’!

gunnar. Å hunna! Det vill säga att gulle —r

TITTA. Det ligger kvar där bål, detl Men det

ligger djupt, och det ä’ bara jag som kan få öpp’et!gunnar. Å! Hade jag bara min knif, så!

titta grå. Det hjälpte inte stort I Knifståle binder

nog, men sir du, ellståle, det lyfter öpp, det! (7ai

upp ett eldstål ur kjolsäcken.) Därför får du allt ha

mej med — om det ska’ bli någe’ åf! (Skrattar som

förut.) Och för den deln ä’ det som du ska’ svare ja

te’ det som jag tänker begäre åf dejl

gunnar. Hvad skulle det kunne vare för slag då?

titta. Ha ha ha! Det ä’ inte någe svårt alls;

men om du säjer nej, så sjunker det allt djupare och

djupare!

gunnar. Säg ut då, och pine mej inte längrel

titta. Trolla ta’ dej, så heter du ä’ på grotal

Det är bare att du ska’ gifte dej!

gunnar. Gifte mej? Ocken me7 då?

titta. Me? mej, gösse lille l

gunnar (med ett skutt åt sidan)* Me’ dej? — Nej,

gå nu —l

titta. Nu sank det en famn te’!

gunnar (skriker förskräckt). Nej! nej I

titta. Två — tre famnarl

gunnar. Stopp! stoppl Håll i’et l håll i’et!

titta. Säj ja då, tokstollel Du ska’ inte fare

ille på de’ hjonelage’!

gunnar. Vast lite! En kan fäll få grunne en

smule! (För sig.) Gröm ä’ ho’ — men gulle —

titta. Nå ?

gunnar. Jaja, det står fäll inte för lifve’ heller!

(För sig.) Hur va" det jag giorde opp’et me’ »Skam»?

Om ett år, skulle han få ta’ mej, såvida inte — jal

det vore ett knep att kugga’n!

titta. Raske dej nu!

gunnar. Nå, jag får fäll bite i surkarten — (Tar

ett steg emot henne, dä i detsamma Elna hörs sjunga

utanföre.)elna (.sjunger på afstånd).

Kom, Lisa, kom, Lisa,

kom, geta mi’l

Jag trallar mi’ visa

så go’ ho’ kan bli’!

gunnar. Elnal

TITTA (för sig). Ho’ kom jast lagom! Na får en

si hur han ä" funtad! (Högt.) Nå, hur går’et?

elna (närmare).

Bland stenar och rösen

hvar blef du fäll å’?

KomI Blåbär och krösen

vi hittar nog på! —

Hå hål

Hålli hå!—

TITTA. Nå, gösse?

gunnar. Nej! visst a’ jag smålänning, men så

mån om förtjänsten ä? jag ändå inte, att jag tar tocke

troll för gulle’1

titta. Tänk dej för! Säjer du rakt, kuntant nej!

gunnar. Ja! Gifta mej me’ er vill jag inte på

villkor, men nog kan vi bli släkt ändå! Och förr

får då »Skam» ta mej än oldtmora hans!

titta (hotande). Ja, då ska’ du få si hvad du går

miste om! (Hon slungar eldstålet upp bland stenarna. 1

detsamma hastar solen en bred strimma på stenflisorna,

hvilka glittra och lysa som rödaste guld.)

gunnar skyndar fram till höge? och slår armarna

omkring den inkommande Elna, som han drar med sig

ned på scenen). Och här ska’ 1 få se hvad jag behåller

i stället!

elna (sakta i det hon räcker honom oförmärkt en knif).

Den här hitta’ jag här breve!

gunnar (glad). Knifven! Hejsan! (Springer upp

bland stenarna på kullen och höjer handen med den upp-slagna knifven.) Nu binder jag både gullet och jäntan

eran 1

titta (med sitt skrockande skralt). Perkele! Du ä’

en rejel smålänning, du! (Medan Elna skyndar upp till

honom och kastar sig om hans hals, faller ridån hastigt.)FJÄRDE AKTEN.

Flustret utanför socidetssalongen vid en badort på

västkusten. Till höger gaf vein af societetshusel, med öppna

dörrar ut till flustret, samt med utskjutande, täckt veranda

uppburen af tråkolonner. I fonden tråbaluslrad med trappa

ned till en strandväg, som löper midt Öfver scenen nedanför

flustret. I bakgrunden kala skär och utanför dem en rand

af öppna hafvet, samt nere vid stranden masterna af några

segelbåtar. Ute på flustret seweringsbord och stolar. Det

är mot skymningen och under aklens gång blir det allt

mera skumt utåt hafvet och utanför, månen går upp öfver

detta, och på flustret och inne i salongen tändes gas eller

elektriskt ljus.

Första scenen.

BRUKSPATRONEN. FRUN. BADGÄSTER.

UPPASSARE.

(Vid ridåns uppgång höres från salongen slutet af ett

pianostycke af den mirakulösa sorten, och därpå följande

applåder och bravoiop. Därpå komma grupper af

badgäster ut från salen; några sätta sig vid borden och

rekvirera förfriskningar, som framsättas af svartklädda

upp-passare. Andra gå utför trappan neråt strandvägen, där

de försvinna åt olika sidor eller promenera fram och

tillbaka.)

frun (arm i arm med sin man, kommer ut ur

salongen och går ned på scenen). Å, du Adolf! Så han

spelar!brukspatronen. Ja, det var mig en fan att ramla

pål Jag är alldeles yr i hufvut!

frun. Och hvad han ser vådligt genialisk ut

se’n!

brukspatronen. Kan inte säga! Hade han bara

en markatta med sig, så kunde man ta honom för en

vanlig positivhalare! För resten påminner han mig

om något obehagligt — fast jag inte kan säga hvad

det ar just nu!

frun. Du har då alltid sådana besynnerliga idéer,

när du hör musik! Mig påminner han om Liszt!

brukspatronen. Kände du honom, du?

frun (förargad). Jag menar naturligtvis

porträtterna!

Andra scenen,

DE FÖRRE. ANNIE. BARONEN. LÖJTNANTEN

(frän höger genom salongsdörrarna).

annie (vid broderns arm). Å, en sådan

fingerfärdighet — en sådan touche! (Ned till föräldrarna.)

Mamma du! jag måste försöka att få ta några

lektioner för honom!

frun. Ja — gör det, Annie lilla!

brukspatronen (brummande). Nya utgifter igen!

löjtnanten. Du bör väl ändå vara litet försiktig,

Annie! Ingen människa vet ju egentligen hvem han är!

annie. Du sa’ ju nyss själf att han var en

trollkarl!

baronen. Enfin! Det påstod kammarrådet! Men

nog tycker jag att han ser mera ut som en profryttare!

annie. Han ser ut som ett geni, gör han!

frun. Ja då! Det tycker jag också!

annie. Och han lär vara kolossalt rik, det har

jag hört från mycket trovärdigt håll!brukspatronen (intresserad). Rik? Jaså! Är du

säker på det?

Tredje scenen,

DE FÖRRE. BADLÄKAREN.

badläkaren (en ung, slätrakad, sprättig herre,

kommer uppför trappan i fonden och skyndar ärligt fram till

damerna). Stora nyheter, mina damer! Här ha

kommit nya badgäster just nyss!

frun och annie. Å! Hvilka då?

badläkaren. Någonting extra fint! Någonting

kontinentalt!

annie. Herrar eller damer?

frun. Svenskar eller utländingar?

badläkaren (till Annie). Båda delarna, min nådiga!

(Till frun.) Antagligen utländingar 1 Det står Paris på

kofferterna — Grand hotel och Gare du Nord — men

märkvärdigt nog, inga namn! En herre med två

damer — betjänt och kammarjungfru — de ha hyrt

hela strandvillan af konsuln i Göteborg.

frun. Har doktorn sett dem?

badläkaren. Bara en skymt af damerna i fönstret.

annie. Var de vackra?

badläkaren. Å, charmanta! Förtjusande!

baronen (lifligt). Verkligen?

löjtnanten (likaså). Och unga?

badläkaren. Mycket unga! — Ja det vill säga,

egentligen den ena — den andra tyckes vara tämligen

antik — men antikerna ha ju också sitt värde! —

Och eleganta se’n — en chic — en — en — ål

frun (stucken). Doktorn talar med en entusiasm,

som —

badläkaren (rättar sig). Ja, det vill säga — hm!

— de svenska damernas utsökta behag att — att föra

sig — hade de verkligen inte — men —brukspatronen. Nå herrn då? Hur såg han ut?

badläkaren. Honom såg jag bara ett ögonblick!

Han såg mycket distinguerad ut — men sjukligt nervös

— lyckligtvis —

löjtnanten (skrattande). Lyckligtvis?

annie (likaså). Fy, så doktorn säger!

badläkaren. Ja — hml — jag menar — sa’ jag

lyckligtvis? Jag menar naturligtvis — efter som han

nu kommit hit — att badkuren lyckligtvis ska’ kunna

kurera honom!

brukspatronen. Och att ni lyckligtvis får en ny

patient!

badläkaren. Nå ja — enfin, som baron plägar

saga — det ar förtjänsten man lefver afl

löjtnanten (halfhögt till baronen). Följer du med

ett slag neråt, så få vi kanske se dem?

baronen (likaså). Hvarför inte! Här är så

för-bannadt tråkigt! (De draga sig uppåt fonden.)

brukspatronen. Känner doktorn något vidare till

pianisten därinne?

badläkaren. Mycket väl! Högst intressant

företeelse, hela karlen!

brukspatronen. En oförskämd, påflugen herre,

tycker jag! Slår sig i samspråk med folk utan att

vara presenterad!

annie. Ja men, snälla pappa! Vid en badort 1

frun. Ja hör nu, doktorn! Apropos detl Hvad

badar han för?

badläkaren. För en fotåkomma! Det är visst

någon gammal sensträckning! Jag ska’ just börja

mas-sera honom i eftermiddag.

brukspatronen. Jag ville önska att han försträckte

fingrarna på sig också!

frun. Vet doktorn hvad han heter egentligen?

badläkaren. Ja då! Han heter Pinaquinto!

frun. Ä! Det är musik i blotta namnet 1badläkaren. Signor Diavolino Pinaquintol

ANNIE. Han ä’ således italienare?

badläkaren. Ja, men han talar svenska som en

inföding! Om jag får lof, så ska’ jag presentera honom

för damerna!

annie. Ack ja, herr doktor!

frun. Det vore rysligt snällt af er!

badläkaren. Å, jag ber! Det är en charmant

karl — glad och spirituell — litet pianist och litet

trollkarl — det vill säga, amatör, förstås! Ni skulle bara

se honom göra kortkonster!

brukspatronen. Hvem kan inte göra sådana nu

mera?

badläkaren. Säg inte det, herr brukspatron! (Till

puniimren.) Jag ska’ genast ha den äran att föra honom

hit! (Skyndar in i salongen.)

Fjärde scenen.

DE FÖRRA utom BADLÄKAREN.

frun. Det är en bra älskvärd karl, den där

doktorn 1

annie. Så artig och förekommande!

brukspatronen. Artig? Han har inte ens frågat

hur jag mår, den buffeln!

frun. Han ser naturligtvis att du mår bra!

brukspatronen. Jaså! Än min astma då?

frun. Ja, hvarför ska* du förarga dig åt allting?

löjtnanten (ser på sitt ur). Nu går jag och tar

mig ett bad 1 (Till baronen.) Går du med?

baronen. Ja, gärna!

frun. Vill ni inte först bli presenterad för signor

Pinaquinto?

löjtnanten. Det blef jag i förmiddags på

biljarden. Han klädde mig på fyra partier karamboll.baronen. Och mig på två partier Karolina!

frun. Men ni glömmer väl inte utfärden sedan?

annie. Och glöm för all del inte heller att gå

förbi hotellet!

löjtnanten. Var du lugnl Sådant glömmer man

intel

baronen. Nej, enfin I Man kan sannerligen

behöfva se några nya ansikten, som är litet älskvärdare

än de vanliga! (De gå nedför trappan och sedan ut till

vänster.)

Femte scenen,

. FRUN. ANNIE. BRUKSPATRONEN.

annie (till modern). Det är en utmärkt man ni

skaffade mig! Sådana där grofheter säger han mig

midt i ansiktet!

frun. Ack kära barn! Karlarna är allesammans

ena —

brukspatronen (afbry ter, i del han pekar inåt

salongen). Där kommer nu doktor Hjälplös med det

där italienska underdjuret!

annie (ser inåt). O, mamma, en sådan hållning!

frun (likaså). Sådan chic!

brukspatron. Som jag sa’ nyssl Fattas bara en

markatta och ett positiv, så vore han komplett!

frun (HU Annie). Det hörs att det är afunden som

talar!

Sjätte scenen,

DE FÖRRA. ERIK. BADLÄKAREN (från salongen).

badläkaren. Mina damer. Tillåt mig presentera —

erik (klädd som sprätt på nyaste modet, skjuter

undan doktorn och gör en piruett framför frun och Annie).

Behöfs inte, doktorn! Gå ni hem och skrif recept!Skönheten och talangen är gamla bekanta. Ni, mina

damer, ha det ena — och jag det andra! Eccolo

la veritå!

frun. Å, herr —

annie (hastigt). Sign or —

brukspatron. Visserligen — visserligen — men

här hos oss är det i alla fall så, att namn och

karaktär —

erik. Tror ni inte att jag har båda delarna då!

Jag har till och med en hel mängd af både det ena

och det andra! Men hvad behöfs det egentligen? Jag

är den jag är — och blir den jag alltid har varit! Brackan

kan behöfva namn och karaktär, geniet sätter sig öfver

sådana banaliteter!

badläkaren. Visserligen — men —

konvenansen —

erik. Det där begriper ui inte, doktor! Jag

vädjar till damerna! Hvad behöfver man veta mitt namn?

Man kan ju helt enkelt kalla mig »snillet» — det är

ingen fara för förväxlingar — eller hur, min nådiga?

frun. Nej, mycket sant! Och dessutom faller

det sig så naturligt!

annie. Och så enkelt!

brukspatronen (argt). Utom det att det är så

anspråkslöst!

erik. Anspråkslösare än ni tror! (Sätter sig

bred-vid damerna, som tagit plats vid ett bord till vänster.)

För öfrigt kan ni för ögonblicket kalla mig Diogenes

— fast jag inte har någon lykta. Jag söker en

människa!

annie (koketterande). Verkligen?

badläkaren. Karl eller fruntimmer?

erik. Karl, naturligtvis!

annie. Naturligtvis? Hvarför det?

erik (sakta till henne). När man funnit det

älskvärdaste, så söker man inte längre! (Högt till alla.)Nej, saken är edn att jag har en fordran af en slyngel,

och den förfaller i natt!

BADLÄKAREN. 1 natt?

brukspatronen. Skulder bruka annars förfalla kl.

12 på middagen.

erik (med ett grin). Ja, det bör ni väl bäst veta!

brukspatronen (iobehagligt berörd). Jag? Hvasa?

Hvarför det?

erik. Kors! Som affärsman betraktad, menar

jag. Men ser ni, mina fordringar förfalla alltid kl. 12

på natten I

badläkaren. Det var underligt!

erik. Ja ser ni, då träffar man folk säkrare

hemma — och har lättare att drifva in dem!

frun. Högst originellt, det får jag sägal

brukspatronen. Förbaskadt obehagligt, tycker jag!

Om nätterna bör man åtminstone få vara i fred för

björnarna!

badläkaren. Ja, det är mer än nog att man har

dem i hälarna på sig om dagarna!

erik. Det ska’ ni säga, doktor 1 Ni som

merendels skickar en af de omutligaste björnarna till folk

om nätterna!

badläkaren. Jag? Hvem då?

erik. Döden, doktor 1

badläkaren. Misstag, signor! Statistiken bevisar

att det dör lika mycket folk om dagarna som om

nätterna!

brukspatronen (till frun). Kommer du med,

Amelie?

annie. Tänker pappa gå redan?

brukspatronen. Ja, sådana där ruskiga

samtalsämnen tycker jag borde vara förbjudna vid en badort 1

badläkaren. Ja, det är kanske mindre lämpligt,

att —erik. Att tala om kurresultaterna, menar ni? Men

stanna ni, min herre! Det är jag i stället som ska’

gål Doktorn här ska’ massera mig!

badläkaren. Jaha — jag står till er disposition!

erik. Farväl då så länge, mina damer! Jag

hoppas doktorn skall göra min fotled så mjuk, att jag

kan ta mig en sväng i kväll! Får jag då den äran

att bjuda upp damerna till en dans, och kanske sedan

brukspatron till en liten wira eller poker —? Doktorn

blir nog tredje man — eller hur, doktor? Nog tittar

ni väl också i läkarkatekesen ibland?

badläkaren (förvånad). Läkarkatekesen ?

erik. Kortleken, ja! Har ni inte hört det

namnet förut? Kallas för prästhandboken också! Skön

inrättning, den där kortleken! Har skaffat mig många

intressanta bekantskaper, den! Och kommer nog att

inbringa mig ännu flera! — Er arm, doktor! Nu ska*

ni tala om för mig hvilka nya badgäster ni fått sedan

i går — det är kanske några som jag känner! (Går

med doktorn in i salongen.)

Sjunde scenen,

BRUKSPATRONEN. FRUN. ANNIE.

brukspatronen. Det säger jag dig, Annie, dansar

du en enda dans med den där gemena karlen i kväll,

så gör jag dig arflösl

annie (näsvist). Så mycket bättre, pappa! Då

slipper jag göra mig urarfva!

frun. Nej men Annie då!

annie. Ja, pappa gör ju aldrig annat än bråkar!

brukspatronen. Bråkar jag? Jag kan bara inte

tåla den där karlen! Han inger mig alldeles samma

motvilja, som jag kände, när den där van der Zaaten —

frun. Usch! Tala inte om den dagen! Jag

ryser bara jag tänker på den!annie (skrattande.). Då, nar miljön var ute och

reste 1

frun. Kommer du ihåg, Adolf, att det luktade

svafvel om den sedan hela vintern ?

brukspatron. Ja dål Och hvar gång jag inte

kom ihåg mig, utan slog mig ner på den, så sprakade

det i den!

Åttonde scenen.

DE FÖRRE. GUNNAR. ELNA. TITTA GRÅ.

(De komma in från vänster nedanför trappan, klädda

som rikt folk, Elna och Gunnar dock tämligen enkelt och

utan öfverdrift i ljusa sommardräkter. Titta Grå däremot

frasande af siden och spetsar och med en storbrokig

parasoll öfver den plymklädda hatten. Elna springei lätt

uppför trappan och Gunnar kommer långsamt efter med

Titta Grå.)

annie (får se dem). Nej ser du, mamma! Säkert

nya badgäster!

frun. Tänk om det är dem som doktorn talte

om!

brukspatronen. Det är utländingar! Det syns

genast!

annie. Låt oss ge akt på dem!

elna (som först kommit upp på flustret, stannai vid

balustraden och ser ut Öfver hafvet). Å, så vackert, så

vackert! Skynda dig, skynda dig!

gunnar. Ja —■ jag kommer genast!

titta grå (pustande till Gunnar, som hon tar under

armen). Nå nå, sakta dej! Jag mister ju rakt åf

andan !

gunnar. Ja, hvad skulle svärmor med att göra?

(Kommer upp med henne och ser sig oroligt omkring.)

Han måtte väl inte — ?

8. — Hin och smålä nding en.titta grå. Da pratar! Det känns nog när han

kommer 1 För resten lär han få svårt te* känna igen

oss — så fina som vi äM Jag vånner att inte länsman

där hemma skulle göra’t en gång!

gunnar. Det kan väl hända — men si »Skam»

— han —

titta grå. Äsch! Han ä’ dum som en spån —

han far nog och letar dej hemmave’ först! Det va’

för det som jag hade dej te’ å’ rese, begriper du!

elna (ropar från balustraden). Nej men, Gunnar 1

Kom då och se så grant här är!

annie (med föräldrarna längst till höger vid

fram-scenen). Gunnar ?

brukspatronen. Hvar har jag hört det namnet?

annie. Jo, nu vet jag, pappa! Det var han —

småländingen!

titta grå (till Gunnar). Spring te tösa du! Jag

sätter mej här och pustar ut så länge! (Sätter sig längst

ner till höger.)

elna (till Gunnar, som skyndat upp till henne).

Hvad är der, Gunnar lille? Du ser så orolig ut!

gunnar. Å, jag har bara litet hufvudvärkl

elna. Så tråkigt! Ska’ jag ruska om håret på

dig litet?

gunnar (tar af sig hatten). Ack ja, gör det I

elna (gör som hon sagt). Stackare dig! (Paus.)

Men är här inte vackert?

gunnar. Jo då! Om bara den här kvälln vore

öfver! Se"n, du Elna, ska" vi lefva som hvar dag vore

den sista!

elna (med ett skratt). Jag tycker vi ha" inte gjort

annat hela sommarn!

gunnar (ser sig oroligt omkring). Ja ja, ser du —

en kan inte så noga veta —

elna (smeker hans hår). Du är så underlig! Säg

mig hvad det är!gunnar. Var lugn, Elnal 1 morron ska’ jag vara

mig lik igen !

brukspatronen (till vänster, halfhögt till sina

fruntimmer). Tala du med den gamla, Amelie — så

försöker jag med de unga! (Går upp till Elna och

Gunnar och säger, i det han lyfter på hatten.) Charmant

utsikt, mitt herrskap — inte sant?

elna (med en hälsning). Jo då! Mycket vacker!

gunnar (vänder sig om). Nej, kors för tusan! Se

brukspatron!

elna (likaså). Ja minsann !

brukspatron. Hvad vill det säga! Har jag den

äran att —? Jag kan inte påminna mig —

frun (som under tiden närmat sig Titta Grå).

Herrskapet är visst nykomna här vid badorten?

titta grå. Ja då! (Vänder sig om och känner

igen henne). Perkele!

brukspatronen (kommer ner till frun). Amelie, dul

De tycks känna oss!

frun. Nej då! Den gamla är visst spanska!

annie. Hvarför tror du det, mamma?

frun. Jo, hon sa’: »per ché».

annie. Ä! Det är ju franska, vet jag!

titta grå (stiger upp och niger försmädligt). Jo, så

trolla ta" mej, ä det inte brukspatrons! Det va’ då

riktigt stormrart te’ träffa så gamla känningar!

frun (till Annie). Det här var högst obehagligt!

brukspatronen (nedlåtande). Är det verkligen ni

— kära — hvad var namnet nu igen?

gunnar. Ja, nog är det jag, alltid 1 (Visar på

Elna) Och det här är min hustru, och —

titta grå (niger). Jag är svärmora hans på sätt

och vis!

brukspatronen. Nå, spränger ni fortfarande berg,

kära — Jo, hur var namnet?

annie. Var det inte Gunnar Rask?GUNNAR. Jo, det var då, det! Men en ann’ är

så god som en ann’ — Nu heter jag brukspatron Rasch

och för resten ä’ vi ute och roar oss, och nu kommer

vi direkte från Paris, ska’ jag tala om 1

TITTA GRÅ. Det syns nog på våra hattar, det, för

resten!

frun (infamt). Och hvar ligger bruket, om man

får fråga?

gunnar. Det ligger inte långt från herrskapets,

ifall ni har det i behåll ännu. För se, där den stora

rullsten låg, där hitta jag en gullgrufval

brukspatronen. En gullgrufva?

GUNNAR. Joho, så gjorde jag bra medl

brukspatronen. Men då ligger den ja på min

mark och då tar jag igen henne!

gunnar. Gå på med det! För jag tog opp allt

hvad som fanns i’na, och nu ä’ hon tom, så nu kan

brukspatron gärna ta’na! Men full va? hon, det är

sanning det!

brukspatron. Det vill säga att ni är rik således?

gunnar. Jo, lita på det! (Slär på bröstfickan)

Här har jag goa papper — och ändå har jag mina

sextitusen på banken!

annie (lifligt). Det gläder mig! Och jag trodde

alltid att ni skulle —

elna (går intill henne). Ja, men nu är det inte

värdt att hon gör sig rar för smålänningen mera —

for nu är han min man, och jag tänker inte låta någon

komma och ta honom ifrån mig.

annie (föraktfullt). För mig kan ni vara

fullkom-ligt lugn!

frun (med tonvikt). Ja — min dotter friherrinnan —

gunnar. Å, jäkeln! Har fröken också ramlat sta’

och gift sig — och det med dumma baron till?

frun. Å, ett sådant språk! Kom, Adolf —

kom, Annie, och låt oss gå!brukspatronen. Ja, genast! Men jag skulle ändå

vilja veta, hur tusan ni kunde —

gunnar. Om brukspatron vill, så kan svärmor

där tala om hela paschasen!

titta grå. Jaha, si — det va’ så att »Skam» —

Nionde scenen,

DE FÖRRA. BADLÄKAREN.

badläkaren (inkommer skrattande från höger). Ha

ha! Något så egendomligt har då aldrig händt mig

förr under hela min praktik!

brukspatronen. Hvad är det då?

annie. Har någon blifvit kurerad?

badläkaren. Kvickt, men elakt, min friherrinna!

Nej, men kan ni föreställa er — (Får se de nykomna

och skyndar fram till dem) Å! Mycket välkomna,

mitt herrskapl Hur står det till? —(7ill brukspatrons)

Det är den där familjen från Paris, som jag talte om!

annie. De där märkvärdiga skönheterna?

brukspatron. Vi känna dem —

frun (hastigt y i det hon nyper honom i armen). —

Inte det minsta!

annie. Och ha heller ingen lust att göra deras

bekantskap!

badläkaren. Nej — de förefalla kanske litet

simpla — verka litet uppkomlingar! — Men kan ni

tänka er, mitt herrskap — när jag skulle massera

signor Pinaquinto —

brukspatron och fruntimren. Nåå? Nå?

badläkaren. Jo — jag gör mig i ordning —

jag hjälper honom af med skon — och då — hvad

tror ni jag får se?

brukspatronen. Hål på strumpan kanske?

badläkaren. Nej då! Värre än så! En högst

märkvärdig — missbildning — rent af en — en bockfot!gunnar (skriker till), En bockfot?

brukspatron. Ni menar väl klumpfot?

badläkaren. Nåja, klumpfot då — om man så

vill kalla detl

annie (svärmiskt). O! det hade ju Byron också!

gunnar (sakta till Titta grå). Det är han som

kommer!

titta grå (likaså). Än se’n då? Jag är ju här,

gössen min!

Tionde scenen.

DE FÖRRE. BARONEN. LÖJTNANTEN. ERIK.

(De inkomma från höger i fonden och sliga uppför

trappan till flustret. Erik stannar på nedersta trappstegei

och visar på Elna och Gunnar som stå kvar nere Ull höger)

erik (Ull löjtnanten). Laga att ni får med er

unga frun på utfärden, så att jag får bli’ ensam med

mannen l

löjtnanten. Med största nöje! (Till baronen)

Tag du hand om gumman! (Han skyndar uppför

trappan)

erik (för sig, gnuggar händerna). Så där ja! Ar

hon bara ur vägen, sä har jag fritt spel! (Försvinner

utåt vänster)

löjtnanten (uppe på flustret). Är ni ännu kvar

här? Man väntar på er nere vid båtarna!

brukspatronen. Utfärden! Den höll jag på att

glömma!

löjtnanten. Det blir ett härligt månsken!

(Spelar öflverraskad vid åsynen af Gunnar, Elna och Titta

Grå) Nej, hvad ser jag? De nya badgästerna! Å,

vill inte doktorn presentera oss?

badläkaren. Mycket gärna! (Pressenleiar)

Brukspatron Rasch med fru och svärmor — löjtnant Stål,

baron von Suckten —löjtnanten. Högst charmerad af att —

baronen. Instämmer — instämmer —

gunnar. Detsamma jag säger!

löjtnanten. Jag hoppas att herrskapet deltar i

utfärden? Det blir harmonimusik och eklärering å la

Venetienne — och om jag får lof att —

frun. Fridolf du!

baronen. Och för mig skulle det vara en riktig

jouissance —

annie. Stellan 1 Får jag säga dig ett ord!

frun. Jag dig också, Fridolf!

löjtnanten (förargad). Hvad vill mamma?

baronen (vårdslöst). Enfinl Hvad är det om?

(De gå Öfver till bniksp atrons.)

titta grå (nnder tiden till Elna). Följ me’ du,

flicka!

elna. Ja men, jag far inte utan Gunnar!

titta grå. Var inte enveten nu! Han och jag

har någe* te’ styra med här — låt du den fina

lykt-nanten bju’ dej armen!

elna. Ja, men —

gunnar. Bara för i kväll, Elna! Se’n ska’ du

aldrig hålla någon under armen annat än mej! (De

Öfvertala henne sakta.)

löjtnanten (till föräldrarna). Jag vill bara

underrätta er om en sak, och det är att jag gör hvad jag

vill!

baronen (till Annie). Enfin! Kan inte du gå med

doktorn? Du är annars inte så angelägen!

annie. Jaha, men nu vill jag, att du ska —

baronen (hastigt). Doktor! Min fru önskar att

ni blir hennes kavaljer på utfärden.

badläkaren. Med största nöje!

frun (i det de gå till mannen). Gå i sällskap med

sådan där mobb!brukspatronen. Schy! inte så högt! De ha’ ju

pengar! (De gå utför trappan)

löjtnanten (fram till Elna). Får jag lof att

erbjuda er min arm, min nådiga.

elna. Jag vet inte —

gunnar. Hustru min är mycket trakterad — men

hon är litet ovan vid att —

löjtnanten. Det ger sig nog med tiden!

baronen (kominer för sent till Elna och vänder sig

med en grimas till Titta Grå). Då kanske att jag —

titta GRÅ. Nej tack! Jag kommer efter med

mågen min — och nå’n käpp behöfver jag inte

numera I

baronen. För fan — enfin! — (Efter de

nedgående.) Hör du, Annie — jag —

annie (vid doktorns arm i trappan). Doktorn får

lof att ordinera något för min man och hans dåliga

hufvud ! (De gå ntföi trappan först Annie och doktorn,

sedan löjtnanten och Elnay och sist baronen.)

titta grå (HU Gunnar). Nu ger jag mig åf in

till oss! Stanna du kvar, och kommer han, så hale

ut på tiden så mycket du kan, tes jag hinner göra

mej i ordning. Jag smäller i händerna därinne i saln,

når jag ä’ tebakars, och se’n ska’ du få si på roligt!

gunnar. Ja men, Elna —

titta grå. Henne går det ingen nöd på! Stå

på dej nu bare, och visa du har smålandsblo’ i kroppen

på dej! (Går till höger in i salen.)

Elfte scenen.

GUNNAR. (Sedan) ERIK.

gunnar (ensam). Så småländing jag ä, så sitter

allt hjärtat i halsgropen på migl Mest för Elnas

skull ändå — för nog kan fäll jag re’ mej med »Skam»

men hur hon ska’ re’ sej med lyktnanten —!Om jag skulle ta’ och sätta efter dom ett tag? — Ja,

kör! (Han skyndar hastigt till trappan och ämnar sig

utför, då Erik plötsligt står framför honom på nedersta

trappsteget. Han studsar tillhaka och skriker till) Aj! se

på fan!

erik (hånfullt aitigt). Jojo men, du! Hvart skall

det bära af som längst!

gunnar (vill förbi honom). Jag kommer bums

te’baks igen!

erik (motar honom). Stopp!

gunnar. Jag sk*’ bara säga ett ord åt hustru

min!

erik (knuffar honom uppför trappan). Inga

krumbukter! Du vänta’ mig inte, tror jag?

gunnar. Inte precis just ni, inte!

erik (kommer upp efter). Du minns vår

öfverens-kommelse: på dagen om ett år skulle jag komma och

ta dig!

gunnar. Jaha, men det här året ar skottår, och

därför har du ingen makt öfver mej, fön?n i morron!

erik. Dålig advokatyr, min gubbe! Tror du att

jag är skotträdd, jag?

gunnar. För resten begriper jag inte hvad det

är för brådska! Te’ börja med ville du ge’ mej tie

år, minns jag.

erik. Ja — hvarför var du så nyfiken på

framtiden?

gunnar Det ä? vi ju lite hvar, vet jag!

erik. Det kan lära er att vara nöjda med hvad

ni har, och inte gapa efter allt som ni inte kan få!

gunnar. Det ar just det jag är nu, och därför

vill jag inte härifrån! Jag är gift och hustru min är

så rar och vacker — en riktig ängel a’ hon!

erik. Det var jag också en gång! Ge dig

därför af så fort du kan ifrån henne — sådant räcker

aldrig länge!gunnar. Och så har jag en svärmor —

erik. Nå, henne är du väl inte ledsen att komma

ifrån?

GUNNAR. Jo då! Det är en så’n rar gummskrabba,

så! Du kan allt få språka me’na, om du vill!

erik. Nej tack du! Svärmödrar har jag godt

om — och jag skulle snart få huset fullproppadt, om

jag tog alla som man vill skicka till mig!

gunnar. Hur mycke" vill du ha för att ge mej

tie år till då?

erik Då duger du ingenting till! Småländingar

ska’ man ta medan de är färska! Se’n vet man aldrig

hvad det kan bli af dem! — Men har du pengar då,

efter som du bjuder så stort?

gunnar. Åja — utan är jag inte!

erik (hånfullt). Kanske de där slantarna, som du

fick med dig hemifrån mig?

gunnar. Nej, den gången skoja’ du ! Det blef

ju bara vissna löf!

erik. Jo, du skulle inte låtit narra af dig knifven!

gunnar. Knifven? Du sa’ någe’, dul (Tar upp

en mycket fin knif ur fickan.) Ge’ dig af, »Skam!»

Nu är det jag som befaller! (Håller den uppslagna

knifven framför honom)

erik (med ett gapskratt). Hvar har du köpt den

där ?

gunnar. I Tyskland, på hemvägen!

erik. Och det tror du är stål? Ha ha ha!

Kuggad är du!

gunnar (slänger hort knifven). Anacka det så visst!

erik (fattar tag i honom). Kom nu! Den har

gången binder jag dig!

gunnar (ser inåt höger). Du ska’ väl äta en bit

först — eller dricka ett glas! Hon är ju intetolfän!

erik. Är du så spendersam? Hvad bjuder du

på då?gunnar. Säg själf, hvad du vill ha! Jag har

talt med frun härinne! (Inifrån höger hörs smällen af

elt par hopslagna händer.) Hör du? Nu drog hon

korken ur putelln!

erik (slår sig ner vid högra bordet). En brylå skulle

inte vara så illa!

gunnar. Inte finns det töcken midt i sommarn!

erik. Finns det inte? Nå, då skaffar jag väl

själf 1 (Slår i bordet.) Hej, smådjäflar! Ro hit med —

gunnar. Nej, stopp nu! Så uslig ä’ jag väl ändå

inte! Bjuder du på åka, så ska’ väl jag bestå

färdknäppen! (Ropar inåt.) Frun lilla! Fram nu med

trakteringen!

erik. Är det en fru som håller därinne?

gunnar. Ja du! Och den som kan vara mamma

åt dig ändå!

erik (orolig). Hvad är det du säger?

gunnar (med elt gapskratt). Här har du’na lifs

lefvande!

Tolfte scenen,

DE FÖRRA. TITTA GRÅ.

titta grå (frän höger i sin gamla dräkt från

förspelet och tredje akten, med en eld tång i ena handen och

eldstålet i den andra, tar plats vid bordet, stående emellan

dem båda). Här, »Skam!» här har du trakteringa!

gunnar (skrattande). Smak’ på den välfägnan,

gammel-Erik!

erik (sittei som■ föistenad, i högsta förfäran). Titta

Grå! Häxan, som stängde in migl

titta grå. He he he! Det var fäll mor min,

det — men det ä’ inte utan att jag brås på’na! Och

vill du nu, så far vi me" sammal

erik. Vi? Vi?

titta grå. Jaja men! Tar du honom, så får

du allt ta mej me’lgunnar. Ja, kommer du ihåg kumpakten? En

till skulle jag få ta med mig —

erik {skriken). Inte den där! Inte den där!

GUNNAR. Såvida jag inte kunde visa fram en som

var värre än du!

titta grå (nyper honom om näsan med eldtången).

Och inbillar du dig kanske att du ä’ styfvare än jag?

erik (snörfiande). Nej — nej! — Så lef då,

små-länding! — Släpp taget med tången!

titta grå. Lofvar du att ge dej af då, och aldrig

sticka din näsa hit mera, ditt eländiga frat?

erik. Ja — ja — det lofvar jagl (Hon släpper

taget) Så länge det finns sådana som du, så är jag

öfverftödig här uppe! (Går öfver till midten af scenen,

och fortsätter med skadeglädje.) Men guldet borta vid

trollstenen, det tar jag med mig hem i förbifarten 1

gunnar. Det tog jag cpp, medan jag hade

Eskils-tunaknifven i behåll, du!

titta grå. Och satt in’et har han!

gunnar. Så^ tar du det, så ä’ det

Värmlands-bankens förlust, och inte min, du!

erik (i raseri). Lurad! Aldrig annat än lurad!

Men så är det att ge sig i slanger med småländingar!

(Han flyger med en stark knall ut genom vet andataket,

som han tar med sig i farten.)

Trettonde scenen.

GUNNAR. TITTA GRÅ. ELNA.

gunnar (andas ut). Så där ja! Heder och tack,

svärmor! Det var ett rejelt handtag ni gaf mig!

TITTA GRÅ. Skulle tro det, jag! Men te? tack

för det ska" du vara hygglig och snäll mot tösa mi

och det så länge du lefver!

gunnar. Det lofvar jag! Bara hon inte blir lik

er sedan i framtida!titta grå. Ånej! Äpplet faller ett bra stycke

från trä’t ibland! Men si där kommer ho’ ju!

elna (hastigt från höger). Gunnar! Jag ville inte

följa me’ de dar herrarna! Kan du tänka dig, han

ville ta mig i famn nere vid båten, den där otäckingen!

Men jag sprang ifrån’en, jag! Ta mig i famn!

gunnar (omfamnar henne). Det ska jag göra

stället, Elna lilla!

elna. Ja, det tycker jag mycket mera om! (Ser

uppåt) Men hvart har taket tagit vägen?

gunnar. Det blåste bort nyss! Men det gör

ingenting — för har jag bara dig kvar —

titta grå. Och mig se’n, gösse lilla!

gunnar (tar om henne med). Ja! då är småländingen

under tak — och det i både godt och ondt, som det

ska" vara här i världen!

(Ridå).

.

.

■

.

"TZyare ZTtläi^dsk Dramatik:

MAURICE MAETERUNCK.

JOYZELLE. Drama, öfvers. af Frans Hedberg. 1:50.

MONNA VANN A. Drama i 3 akter. Öfvers. af

Frans Hedberg. 1: 25.

WILHELM MEYER-FÖRSTER.

GAMLA HEIDELBERG. Skådespel i 5 akter. Öfvers.

af Frans Hedberg. 1: 25.

HERM ANN SUDERMANN.

HEMMET. Skådespel i 4 akter. Bemyndigad öfvers

af Frans Hedberg. 1: 50.

ÄRA. Skådespel i 4 akter. Fri öfvers. från tyskan

2:a uppl. 1: 50.

GERHART HAUPTMANS.

iTÄFVARNE. Skådespel från 1840-talet. Öfvers. af

Edvard Alkman. 1: 50.

KALIDASA.

3ÅKUNTALA. Drama i 5 akter. 1: 25.

KUNG SUDRAKA.

VASANTASENA. Drama i 5 akter. 1 kr.

EDMUND ROSTAND.

^YRANO DE BERGERAC. Heroisk komedi i fem

akter på vers. Fri öfvers. af Harald Molander.

4:e uppl. 2: 75.Hy are Svensk -PT~amatifc;

FRANS HEDBERG.

Sten Stures löfte. Historiskt skådespel i fyra

handlingar. 1: 50.

Bröllopet på Ulfåsa. Skådespel. 3:e uppl. 1:25;

inb. 2: 50.

Svenska Historiska Skådespel: Stolts Elisif. —

Dagen gryr. — Vasa-arfvet. — Lejonet vaknar.

2: 50.

Dagtingan. Komedi. 1: 50.

Glanskis. Komedi. 1: 50.

Det skadar inte! Lustspel. 3:e uppl. 50 öre.

Korp-Kirsti. Ett dalaäfventyr. 50 öre.

TOR HEDBERG.

ETT HEMS DRA1MA. Tre akter. 1: 75.

•JUDAS. Ett drama. 2: 50.

GIORGIONE. — ANTONIOS FRESTELSE. Två

dramer. 2: 50.

GULD OCH GRÖNA SKOGAR. Ett lustspel. 2: 75.

AMOR OCH HYMEN. Skådespel i 4 akter. 2: 50.

PER HALLSTRÖM.

GREFVEN AF ANTWERPEN. 2:a uppl. 2: 25.

GEORG NORDENS VA N.

MIG LURAR DU INTE. Lustspel i en akt. 50 öre.