Finland framstäldt i teckningar

Utom ^owwlfaJnh cJvtj" \,^r, 11 ■

Ö. Hodvn +4*

A/n 1"iwrfM"tA/l"iyJ IOovhMw^CAÄ 4A"

/VH"W 4oOn,c/r A-cM/t trcjiJitvit/h"

tfiyrid finwo^koU

b/)(/jolm IV^visiasöfaAn / 0 i /

FINLAND

FRAMSTÄLLT I TECKNINGAR.

TEXTEN af Z. TOPELIUS.

PLANCHERNA från ADLER & DIETZ i Dresden.

a. w. gröndahl & a. c. öhman förläggare.

HELSINGFORS, TRYCKT HOS A. W. GRÖNDAHL. — 1845.

FÖRORD.

——

Ett arbete, sådant som det, hvars början här lemnas i den benägne läsarens hand, måste bereda sig på mycken kritik och på många slags

omdömen. Förtroligheten med ämnet — eget land och folk, närliggande förhållanden — måste af hvarje inhemsk läsare göra en sakkunnig domare.

Arbetet är här det första i sitt slag; redan detta torde förklara en del af dess brister.

Särskildt önskar den unga hand, som — af kärlek till ämnet — åtagit sig textens redaktion, att man af denna ej må begära annat

eller mer, än den i någon mån kan uppfylla. Bestämd för en stor och blandad publik, måste texten afsäga sig alla anspråk på rangen af ett

vetenskapligt verk. Behandlande vidsträckta ämnen, måste den försaka den utförlighet i detaljer, som mången gång synes lockande vid

nedskrifvandet. I de källor, den rådfrågar, särdeles de provinciela, finnas många luckor. Den äger icke till sin disposition den lysande historie, den

detaljerade statistik och framförallt den högst rika och intagande saga, ur hvilka Meltin haft lyckan ösa med fulla händer vid utarbetandet af sin

text till «Sverige framstäldt i teckningar.» Texten till «Finland framstäldt i teckningar» vill hvarken gälla för geografi, historie, statistik eller

folksaga, utan helt enkelt för en skildring, med elementer af dessa fyra.

Då framgången och intresset af denna text till en stor del måste bero på de upplysningar, hvilka från skilda landsorter erhållas om

folkseder, folksagor, folkminnen, naturmärkvärdigheter, historiska detaljer, lokalteckningar m. m., får redaktionen

på det förbindligaste uppmana Högvördiga Presterskapet samt Resp. Tjenstemän, Egendoms-innehafvare och andra för fosterlandets kännedom

nitälskande män — till en början i Egentliga Finland och Nyland, samt sedermera i öfriga landsorter — att benäget meddela skriftliga

notiser i berörde ämnen, adresserade antingen till Utgifvarne eller till Redaktören för texten härstädes.

Helsingfors den 18 December 1845.

FINLAND.

I. Landet.

Allmän öfversigt.

Verldshafvet, som genom Bälten och Öresund inbryter i norden af Europa,

mönstrar sina vattenmassor i Östersjön, delar dem sedan i tvenne härar och

intränger mot norr i den långa och grunda Bottniska, mot öster i den kortare,

men djupa Finska viken. Dessa mäktiga vikar, — hafvets modersarmar,

utsträckta för att famna en förlorad dotter — omsluta Finland och bilda dess

gränser i vester och söder. Betraktar man derjemte fjällens naturliga gränser

i norr samt ödemarkerna och insjöarna, hvilka i öster bilda gränsskilnaderna

mot Rysslands nordvestra guvernementer, finner man lätt, att Finland är ett af

naturen tydligt och på de flesta håll väl begränsadt land, hvilket man ej kan

undgå att tillerkänna en bestämd geografisk egendomlighet, som åter —

enligt allmänna och naturliga lagar — måste afspegla sig ej blott i mineralriket

samt, vext- och djurverlden, utan äfven i folkets lynne, seder, språk, historie och

hela individualitet.

Benämningen Finland — hvilken mani klyftigare tider än härledt från

Finnur eller Finr, som skulle ha först upptäckt och hebygdt landet, än från

fiendeland, än från ett fint (d. ä. godt, behagligt) land o. s. v., men

hvilken man numera temligen allmänt härleder från det forngermaniska ordet

fennen, kärr — har under olika tider betecknat ett olika omfång. Än har man

tillämpat denna benämning, jemte flera andra (Finmarken, Quenland, Jotunheim),

ej allenast på det nuvarande Finland utan äfven på större delen af det

nuvarande Svenska Norrland, än på den sydvestra del af landet, som ännu kallas

Egentliga Finland, och sistnämnda provins behöll långt in i nyare tiden

företrädesvis detta namn, innan efterhand benämningen Finland i mening af heia

landet kom i allmännare bruk. Att namnet emellertid öfvergått från folket till

landet, synes deraf, att det folk, som i första seklet efter Christus bebodde

Weichseltrakterna, äfven bär namnet Fenni, Finnar. Den inhemska

benämningen är, som bekant, Suomiehenmaa, Suomenmaa, Suomi, kärrinhyggarnes

land; det var blott förenämnda klyftiga tider, som härledde namnet från

Suomus, fiskfjäll, Suoma, gunst, eller till och med från Sem eller från Samoth,

Japhets som, äfvensom Suomensaari från Czar, = Finlands furste 0. a. v.

Att kalla Finland en förlorad dotter af hafret, är något mer än blott en

bild, det ar en sanning, som physiska iakttagelser bestyrka och traditionen icke

förnekar. Ej utan mening talar den gamla sången om ”Suomen-niemi,” Finlands

udde, och ”Suomen-saari,” Finlands ö. När man genomreser det inre af detta

de tusen sjöarnas land och betraktar dess inom åsar och höjder stängda sjöar

och träsk — ej sällan till hundradetal Inom en enda dagsresa — när man ser

de uttorkade dälderna med ännn djup dy, oansenliga qvarlefvor af en forntida

sjö, - när man erinrar sig de talrika och djupa ”jettegrytor,” dem hafssvallet

utsvarfvat i hällarna, och sammanlägger allt detta med de många traditionerna

om skeppsvrak m. m., funna på höjder långt upp i landet, — tänker man sig

tlllbaka i en tid, dä oceanens vägmassor betäckte hela Finland och endast de

längsta ryggarna af Maanselkä höjde sig öfver de vida ödsliga vattenrymderna.

Småningom — man kan ej tvifla derpå — föll hafvet tillbaka, eller rättare,

landet höjde sig, åsar, kullar och högslätter blottade allt vidsträcktare ytor,

sjöarna instängdes, närdes af vårfloder ock källsprång, förlorade sin hafssälta och

bildade denna Inre skärgård, hvilken ännu förtjusar ögat i medlersta och östra

delarna af landet. Sålunda är Finland uppkommet genom landets fortgående

emancipation från hafvet — ett ständigt lösgörande ur famntaget af Östersjöns

båda armar — och hvad mera är, denna flertusenåriga naturprocess fortgår

ännu i dag. Man betraktade kusterna. Långsamt, men tydligt drager sig hafvet

tillbaka; städer, anlagda vid kusten för tvåhundrade år sedan, befinna sig nu ett

godt stycke väg derifrån; hamnar uppgrundas; sjöar och floder utsina genom

den starkare sluttningen mot hufvet; långs vestra Finlands långgrunda kust

tillandas årligen stora slätter och nya öar uppstiga ur vågorna. Vattenmärken,

huggna för nära hundrade är sedanAf A. Ehrnsvärd vid Hangöudd 1754. Flera andra derjemte. Se Prof. Hällströms

uppsats om ”Ny mätning af Åbo slotts höjd öfver hafsytan” i Finska V:skaps

Soc:s Handl. Tom. I. efter hafsytans dåvarande medelhöjd,

bekräfta landets stigande, hvilket för öfrigt är på olika orter olika, mindre vid

sydkusten och Finska viken, högst påfallande nordligarn vid den Bottniska.

Man beräknar detta stigande, der det är högst, från Torneå till Wasa, till 4¹/₂

fot på seklet. Sydkusten af Finland åter befinnes inom 100 år hafva höjt sig 2,

eller närmare: 1,98 fot. Tänker man sig nu t. ex. sjuhundra år tillbaka, så

finner man, att kusterna vid första Svenska eröfringen, då hafvet på sina

ställen stod 14 fot, på andra ända till 31¹/₂ fot högre än nu, måste hafva haft ett

helt annat utseende. Roar man sig åter med drömmar om en aflägsen framtid,

kunde möjligen den tid uträknas, då Finland arronderat sig komplett, — då

Bottniska och Finska vikarna smalnat till obetydliga dammar, närda blott af

de i dem utflytande strömmarnas tillflöden.

Finlands areala innehåll utgör, enligt nyaste beräkningarAf Lektor Borenius. En annan af Prof. Hällström uppger 13 mil mindre., 6,844

geografiska qvadrafmil, eller nästan på ziffran lika mycket som arealen af tre

Konungariken: Preussen, Baiern och Sachsen sammanlagda. Det bor likväl

anmärkas, att Finland i detta omfång upptager äfven Lappmarkerna; Uleåborgs

län ingår deri med icke fullt halfva vidden, eller 3,012 qv. mil. Fasta landet

sträcker sig från 59° 48′ till 70° 6′ nordl. bredd och i dess största

utsträckning i vester och öster frän 38° 50′ 40″ till 50° 2′ long. Sydligaste punkten är

Hangöudd; den nordligaste infaller vid Skorajokis utlopp i Tana-elf.

Gränser äro förutom hafven i vester och söder: mot Sverige och

Norrjge floderna Torneå, Muonio, Köngämä, Tana, Enarejoki samt några mindre

sjöar och vattendrag: mot Ryska guvernementerna Archangel och Olonetz,

hufvudsakligen Maanselkä samt mot Petersburg, Rajajoki eller Systerbäck och

mindre bäckar. I fordna tider räknades till Skandinavien icke allenast

Sverige och Norrige, Danska öarna, Juthland och Schleswig intill Eiderströmmen,

utan äfven Finland intill Neva. En folksägen berättarForsell, Statistik Öfver Sverige., att man i skogen

vid Neva hörde ett beständigt knackande likasom af stenhuggning. Slutligen

hade en af invånarne mod att tränga fram för att se hvad det var och fann då

ett Rå, som högg på en sten. På tillfrågan hvad det var, svarades: ”att

denna sten skall vara råmärke mellan Skandinavien och Moscoviternes land.” —

Man ser numera icke till denna sten, ej heller hör man numera några

knackningar.

Om, såsom det blifvit anmärkt, den skandinaviska halföns yta närmast

liknar en från öster kommande stormvåg, stelnad i det ögonblick den skolat

bryta sig, kunde man likna Finlands bergformation vid en från den

högsta, norden utstrålande kristallisation, löpande än i korsande, än i paralela

linier nedåt landet, alltmera utplattad och försvinnande, ju längre den sträcker

sig söderut. Kort innan den mäktiga norrska fjällryggen sänker sig under

Ishafvets böljor, utsänder den åt sydost en ödslig fjällsträcka, hvilken, förvildad

i flera mindre åsar och enstaka berg (Peldoivi 2000 fot, Ounastunturi 1931 fot),

vid Tanaelfs källor samlar sig i den nyckfulla, än högslätt, än sandås, än

skogsfjäll liknande Maanselkä, landtrygen, företrädesvis så benämnd. Denna

moderstam för så många grenar, bland hvilka tvenne söka sig rakaste vägen till

nordkusten af Bottniska viken, löper först i ostlig riktning till gränsen af

guvernementet Archangel, böjer sig der åt söder, bildar en del af gränsen mot

Ryssland, vänder sig i bugter åt vester och sydvest, begränsar mot hvarandra

landskapen Österbotten, Karelen, Savolax, Tavastland och Satakunda,

framträder allt vanmHktigarc i spridda kullar och upphitt pj Ungt frän hafret i uejien I

af Christinestad. En stor mängd skoglievimia iisar oeli oregelbundna grupper ;

af höjder utg» nnder denna sträcka frän Maanseikä. Vägra korsa sig i nejden \

af Ulefi-diisk, omslala dess ratten och draga sig resterat mot hafvet. Andra 5

med dera paral el a löpa i samma riktning genom södra delen af Uleåborgs lin; ;

den Sydligaste bildar gränsen mellan detta ocli Wasa län. Ungefär vid den »

punkt der Uleåborgs, Wasa och Kuopio län sammanstöta (

frän HmmU en måoggrenig hlfdsträcknimg ål söder och sydost genom Knn- ;

pio, S:t HkU| och Wi borgs län, ömannar och ntångklyfver Sannas vattenbas- J

sliter, delar sig i vester och söder om denna sjö och ulliipor i flera grenar dels \

emot Ladogn i nejden af Sordavala, dels emot Finska viken i nejden af Fre- ;

drikshamn. En annan Imfvudarm utgår söderut från Maanseikä i Soini kapell !

pä gränsen af Österbotten, bildar vatteuskiliiaden mellan Ku mos ocli Kymme- ;

nes flodsystemer ocli omsluter med sina grenar Päjänä, medan den sjelf fort- "

sätter sitt lopp i söder, svdvest och vester, utskickar armar tili Helsingfors och \

Hangöudd m. m, samt f.irlorar sig när» kusten söder om Björneborg, ;

Dessa, talrika korsande fjäll, Ssar och liiijdslräeknShgar, med de otaliga 5

af: dem instängda ocli beherrskado vattendragen, bilda de mest vciiande ulsig- ’j

ter. Nedstiger den resande bin Lapplands fjälltrakter och hedar (tendrar), mö- ;

ta lionom mindre slättmarker vid nordvesfra kusten af Bottniska viken, äfven 5

här ofta affirutna, tills han rid inträdet i Wasa län skadar framför sig den sio- \

ra bSnliga mot hafvet låiigsluttande Österbottniska slättea, instängd i norr, \

öster och söder af Maanseikä ocli dess armar, samt här och der vid kusten be- J

sådd med en enstaka kullar, föga högre än de Söchöjder, af hvilka denna nejd öf- \

rcrflödar. Alen denna slätt är äfven den emla stora i landet. Bedan i Egentliga ;

Finland oeh Nyland afskaras fälten af täta höjder och vattendrag, och dessa ;

hiifva allt tätare, åsarna allt mera sammanhängande, sjöarna allt större och g

talrikare, ju längre man intränger i mldten oeh Östern af landet, tills vandra- J

ren slutligen färdas frän höjd till höjd, oeh frän sjö till sjö. Det inre och östra \

Finland står derföre i bestämd kontrast till det vestra och vid hafvet liggande, \

oeh medan kusterna ined sina odlade fält och sina blomstrande skärgårdar in- S

bjudit de svenska kolonlstenie till en med deras hemland beslägtail natur, bär

-höglandet den orubbliga prägeln af del allvar, den fasthet oeh den innerlighet, \

som äro det fiska folklynnet egna. j

Fjällens böjningar rmidt kring Bottniska viken samt åsarnas kriikniagar \

i det inre af landet bestämma oeh särskilja Finlands vatt ensys te» er. Van- \

ligen räknar man fem sädana. 1) Det nordliga Kappland.*, med Enare träsk och

utflöden genom Palsjoki och Tänaelf till Isbafvef. 2)

DelÖslcrbodniska,inue-slutct. af Maanseikä, Fattigare pä sjöar, vattnas det jiordvestra Finland af

iat-rika floder. Medan på vestknsfön af viken strömmarna samtliga flyta i

sydostlig riktning, antaga de mot. nordkusten af samma kaf fullt sydligt lopp, draga

sig dereflcr pä finska sidan allt mera i sydvestlig, vestlteypordvestligoeh

slutligen nordlig riktning samt bilda sålunda regalier» radier kring vikens

vatten-bassin, 3) Satakunda vattensystem, likaledes begränsad! af åsar, grupperadt

kring pyhljarvi (den heliga sjön), rikt på makliga sjöar, (Etsäri, KSeijärvi,

Wanaja, Rnini. Mallasvesi m. Ii.) och med utflöde genom Kumo 30 verst

söder om Björneborg. 4) De Tavastländska vattnen, samla sig ä den 180 venit

lfinga Päjätiä, äga likaledes liera bolydliga sjöar (Keitele, Kivijärvi m, fl.) oeh

utfalla genom Kymmene i Finska viken mellan Lovisa oeh Fredrikshamn. 5)

Osllinska systemet, det vattenrikaste af alla, bildar söder om Maanseikä* ostliga

vinkel en lång siräcka af stora sammanhängande sjöar, — en västligare gren

kring Kallavesi och en ostligare med Piolisjärvi, Höytiäincn oeh Orivesi, —

drager sig genom smala sjöar och sund till den Srika Malmen samt utfaller genom

Iniatra fall oeh Wuoxen i I.,idoga.

Förutom vissa delar af Kord-Amerika, gifves i gamla oeh nya redden

intet vattenrikare land, än Finland. Bgjfget under cll mildare luftslreck, skulle

delta land, genom lättbeten af sina kommunikationer, hiifva ett af de rikaste

ocli mest välsignade pii jorden. Nu hvilar öfver en stor del af dessa herrliga

sjöar ödemarkens dystra lugn; den ensliga anden simmar i ro öfver deras

vattenspeglar och på deras stränder st! blott laga, enstaka meimiskoboningar. Men

den dag skall komma — och den har allaredan gry It — då ett nytt Finland

skali uppstå kring stränderna af dessa nu sä ödsliga sjöar, — mindre

Molt-slälldt för niiden, mera tillgängligt för bildningen och — om försynen så

behagar — rikare på mensklig lycka, om äfven icke rikare pä meusklig dygd.

Den nyss beslutade Saima kanal — ett storartadi förelag, som skall sätta det

ostfinska vattensystemet i direkt förbindelse med Finska viken oeh göra

detsamma till en vik af hafvet - är att Betrakta såsom den kraftfulla början (ill

en ny framtid för Finlands välstånd och hela kultur. Andra likartade

förbindelser skola sannolikt i kommande lider för Satakunda oeh Tavastländska

vat-tensysiemema öppna tillgängliga farleder till hafret, medan det Österbottniska

endast af sina strömreusnlngar kan hoppos en lättad kommunikation och

Lapplands vatten lemnas ostörda ät hemmiidel af nordens vinter,skärpa.

8

.Tord m 5» n *11 i Finland är 1

trakter mcrundels sandig och lämpligare för bete, än åkerbruk. Eu stor del af g ostlig vind är bekant för sin fuktighot, sydostlig fur sin värma. Den varmaste

kusterna deremot, — hvilkas slätter Mlarligen icke äro annat än gammal | ort är Åbo, der medeltemperaturen vintertid är — ö° i Cels,, medan de re-

hafsbotfen, — äfvensom flera trakter af det inre landet, genomgås in af mak- | dan i Helsingfors är — 7° 2" och i Torneii — ll". Högsta sommarvärmen sli-

tiga lager lera, än af fruktbar svartmylla. Bördigast iir deu stora slätten i nej- 5 ger ! alla trakter af landet till + 30® i skuggan. 1 Februari 184J, dä man

den af Wasa och Kyro elf, bekant för sin förträffliga råg. Med den tätla s8- ; hade en af de strängaste vintrar i mannaminne, visade Ihcnuouietcril i

Helsing-dra delen af Nyland och de smä, men fruktbara falteu i nejden af Abo. En ; fors ända till — 37; i Uleåborg deremot var qvicksilfret fruset tre dagar årad.

stor del af Finland, isynnerhet det nordliga och östra, är uppfylld af kärr och 5 I Helsingfors, livars klimat, genom Prof. Hällström, är ett af de noggrannast

mossor; genom andra trakter sträcka sig ofantliga inoar, glest bevuxna nied | bestämda pä jorden, räknar man årligen 93 klara dagar, 189 mulna och 83

ljung och furor, Skogame äro vid kusterna psi de flesta orter teinligcn medtag- 5 halfklara; i Åbo 103 ktara, 109 halfklara och 153 mulna dagar,

na; likväl tyckas ej de redan för hundrade är tillbaka yttrade farhågorna om j Öfverimfvud har klimatet sedan hundrade år blifvH märkbart mildare

un liotande Kkogsbriat besanna sig, förmodligen emedan man glömt, att uthögg- ? ocli om man äfven antager en periodisk följd af varmare ock kallare år, härja

jia skogar äter uppvexa. — Ben hankande stenarten är granit, stundom bruk- * likväl frosterna nu vida mera sällan än förr laudlmaiincns skördar. Kärrens

utbar för deu skönaste polyr. Rika kalklager förefinnas; det mest giftande längs | torkande, äkerbruketa och nyodlingarnas starka tlllvext i flera delar af landet

södra kusten af Egentliga, Finland och Nyland. Marmor, Rltspat, finare lera. mildra luftstreckets skärpa, medan S andra sidan skogarnas aftagande och sjö—

slipsten, färgjord, granater förekomma. Säkra spär till ädla metaller hafva pä ; arnas urtappande göra klimatet »regelbundnare. 1 dessa odlingens rexaude

erflera orter Mifvit funna; sednast har nian i nejden af Kemi upptäckt guld; men j öfringar pä bekostnad af vildmark ocli skog ligger, likasom i

insjukommuuika-om en bearbetning lönar sig, är ännu ovisst, Jeru linnes i mängd, äfven i my- \ tionen, en framtid full af ibetydelse för Finlands kultur. Af de 09 millioner,

rar och sjöar; koppar mindre, pä ett ställe äfven tenn, } 358,800 tunnland, till hvilka man beräknat Finlands jordvidd *), utgöras en-

Klimatet är strängt, men suudt; pesten har i fordna tider högst säl- \ *** »f äkerjord och 1,717,000 af ängsmarker. Afdrager man frän det

lan glräckt sig till de inre och nordligare trakterna och chvleran vidrörde 1831 ; återstående 7,753,580 tunnland berg och 31 millioner ‘159,070 t:land högland

blott några foikrikare punkter af sydkusten. I ett land af Lä stort omfSuft- t ^rrskog och mossor, Sterstä likväl -27,013,850 Cland kärr, löfskog,

svedjen.ar-hvars södra del vid vinlersolatändct har fem timmars dagsljus, medan den nord- ; m, m., af hvilka man endast beliHfver antaga hälften som fullt odlingsbar

ligastc knappt njuter af eu svag gryning, - måste temperaturen vara ganska = »r att finna det åkerbruk och ängsskötsel i Finland kunde nära en omkring

olika. I de södra trakterna börjar vintern i medlet af November, ofta sednare, $ sex gånger större befolkning, än den Utfarande. Ihilkcn framtid liggci icke i

och upphör i medlet af April; i de norra deremot faller sniin redan i början af \ <««■» me" hvilka ansträngningar erfordras icke, för att af dem skapa

September och bortgår först i början af Juni. I allmänhet är kustklimutct, af \ *» verklighet! Att inom Finland eröfra ett nytt Finland, har sedan äldsta

ti-läll förklarliga orsaker, mildare och jemnare, än upplandsklimalet, vintrarna % der varit det fmska folkets sekulararliete. "Verket: är långt ifrån iulländadt, och

lindrigare, sonirarne svalare, höst och vår deremot längre och ostadigare. Is- \ ™åuga slägtcn skola förgas i försakelser och mödor, innan Finland eröftat säg

lossningen i elfvar och sjöar är mindre variationer underkastad. Märkelig är ! sjelft. Men folket är ungt, dess arm stark, dess mod fast; det skall segia eu

«e« af Prof. Hällström *j gjorda observation, alt på sydkusten af landet isioss- ; dag. Ilvarjc nv skörd, som gulnar Bfvcr nyss utdikade kärr, hvarje nytt

griis-»*• " Hen under eu följd af iir bibehållit sig stationär i nejden af Helsingfors \ »»n grönskar pä (illljakaträngda sjöars botten, äro en för århundraden

.gä, men pä den ostligare kuststräckan fördröjts, pä den vestligare pä- \ vunnen seger och utgöra, iifven de, en strimma af den framtid, som långsamt

1 hafvet kringdrifver isen ännu ofta i Juni och stänger då ej sällan dagas öfver dessa dunkla nordanländcr.

£ ___________________

*) Finska Veteuakaps-Sac-s [laiiJl. Tom. i. J -j LSnonii 180.Orngifvet i vester af Skandinaviens rextandc ilalnr med dess rika flora, i S

söder af Central-Europas börjande vextformcr och i oster af det nordliga Ryss- ;

lunds under polargjiiilarna (yuande vegetation, kau Finlands v ex t rike ej 5

undgå att af dessa sina grannar fäna flera egenheter. För botanisten ålinin- i

stone kan Finland anses försonande medla mellan öster och vcslcr, och I denna j

förmedling, denna sammaiigjutnhig af växtformer, hvilkas veslliga hembygd %

man söker bland Skottlands klippor, medan den ostliga sträcker sig långt in i J

Siheriiiiis ödejparker, bör den finska floran söka sin egendomlighet. Mvarje ;

vår mötas på dess område Nord-Asiens och det vestra Europas blommor, lika- J

som fordo.il dess folk, och naturen, som öfveralit iir helgjuten, öfverallf frid- )

färdig, har i eudriigtförenatblommorn| långt förrän hon, med det gemensamma %

ordet fädernesland, hunnit förena folken. S

Med allt detta, äro likväl den finska vegetationens gränser i vester och "

söder ieke svåra att utkasta. Ilafven, som annars förbinda länderna vida mer J

än de åtskilja dem, uppdraga bestämda gränslinicr inom vexternas verld. .fra j

få limmm fård frän Helsingfors till Reval är tillräcklig alt försal (a betraktaren ;

inom områdel af en främmande vegetation, saftigare i sin utveckling och tidigare i ;

sin grodd. Läge ej det förmedlande Åland emellan, skulle en olikhet af samma J

slag mellan nejderna af Åbo och Stockholm lätt bemärkas. Och likväl är meUan de \

nämnde finska och utländska punkterna skillnaden i breddgrader högst obetydlig. %

Svårare bestämbar är gränsen mellan den karelska och den vestryska (lo- I

ran, som med hvarandra sfå 1 ett nära och naturligt slggiförliållaiide, Gifver $

man likväl akt, torde denna nära förva ndtskap upphöra sä snart man ät öster ?

hunnit utom skyddet af Maansclkäs nordliga fjällknutar och polarvindarne fritt ;

1"ii spela öfver den ofantliga mot ishafvel sluttande siberiuka slätten.

Öfverbufvud är Finlands vegetation, särdeles den ostliga och inre, ännu ;

blott delvis undersökt och inan äger derufver ieke ens en handbok. Sällsam- 5

heter, sådana som den, alt i södra delen aflandet rextarler förekomma, livilka S

totalt saknas i medlersta Finland och sedan äter plötsligen anträffas högsl i ;

norden, äro ännu icke på ett tillfredsställande sätt förklarade. Skärgärdarnes, 5

kusternas, llodgc Intens vegetation inäste dock äga ett annat skaplynne, än det J

tavastländska och savolakska höglandets, medan åter den nordliga Kemi- och ;

Kuusaino-tloran, medelst flera sällsynla arter, gör anspråk pä sin egendomlig- J

het. Då likväl alla dessa lokala skillnader här äro vida mindre skarpt mar- j

kerade, äa i Skaudiuavieu. har man i Kinland den fördelen, att ined temmelig ;

regelbundenhet kunna följa en vextarts geograpbiska utbredning under en

betydligt varierande polhöjd, utan att vexten af mötande fjäll inslänges på

trånga områden och hindras att gä sä iangt dess natur tilläter.

Skandinavien har till en slor del fjällen att lacka för sin florns

mångfald, Från den egentliga fjällryggen utgh mindre kedjor och äsar, som

genomskära kustländerna och begränsa dess floddalar alllinlill Bolteuhafvet,

Fjäll- dal- och kusivégelatiou omvexla derfSre nästan öfveralit i Sverige.

En mångfald af denna art äger hvarken Finland öfverhufviid, eller särskild t

dess vestra kustländer, som ligga Sverige närmast. Der Finlands egentliga

fjälltrakter vidtaga — i nordosten af landet, Knusomonejderna, —

liggervexl-ligheten allaredan i sin dödskamp. Dessa förhållanden, i förening med den

skandinaviska halföns längre sträckning i norr och söder, göra Finlands flora

underlägsen den svenska i antalet af arter, hvarföre, dä den sednare räknar

tillsammans 2,331 spec-ies växter, hälften phancrogamrr oc-h hälften

kryploga-mer, den finska deremot endast uppskattas till omkring 900 af hvardera

hnf-vu da fd el ningen, eller inalles vidpass 1:800 skilda vextarfer.

Det har sitt. eget mäktiga intresse att gä från döden till lifret, i det

mail, börjande frän den högsta norden, betraktar naturens första 11 fsytt ringar

bortom polarcirkeln och sedan följer dess stigande produktionskraft pä spåren

alllinlill sydfinska kusten och dess på granitklipporna vuxna skärgårdar.

Nordligast i Ödemarkerna kring Tamm strömfåra synes naturen med yttersta

ansträngning förmå frambringa några af vextrikets krymplingar. Ödslig är

anblicken. Dvergbjörkcn och enen bekläda sparsamt, jem(e renmossan, de

ensliga fjällens solsidor, vide hänger bär och der öfver tlodbräddarna och

stundom hukar sig ned i klyftorna en tvinande tall. Efterhand träffas i dälderjia^

der vinden ulestiiugps, al, bägg och asp, sällsynta och brådskande att utveckla

sina löf under den brännande julisolen, som underbart framlockar ett högt gräs

vid elfsträndema. Nedanom Utsjoki börjar småningom granen och ungefär

samtidigt rönnen, hvarmed förteckningen öfver Finlands allmänna trädslag

kan anses fullständig. Ganska högt gå de i norden inhemska bärartermi,

hjortron, lingon, blåbär och åkerbär, i den ordning de uppräknas. Kring Enare

sjö hafva vextlbrmenia, återvunnit »in späustighet och antagit en resligare

hållning, likasom stolta att hafva emanelperat sig frän polar-andens tyranni. Ilar

möta de forsla skogarna, men åkerbruket har ännu ej börjat, endast potalr.-«,

brunkäl och rofvor planteras pä försök vid Utsjoki prostgård. Kornet mognarvid Ivolajokis utlopp i Enare, rågen och hampan i Muoniouiska. 1 Uleåfarg

bär äppelträdet blommor, men aldrig frukt, som nugoag$0g plockas i

NyCar-Ichy. Hotveiterne blifva dcremot allmänna; :"ifven sas liafra; vinbär, hallan

och smultron börja, krusbären mogna e) fullkomligt ofvanom Gamla Carleby.

Linet. aom redan i norra delen af Wttsai län antar en viss sträfhfe, odlas Icke

nordligare; det bästa v ex er i Tavastland ocli Satakunda.

Tobaksplanteringarna l%yiiua i medlerata Österbotten och drifvas sedan öfver hela. landet i

smått. llvote trifves ieke väl ofvannm Wasa, men odlas mera, ehuru

ömtåligt. i Nyland och Åbo län; bohvete endast i Wi bergs län. Ärterna börja i

Uleäborg, men blifva först i Tavastland allmänna. Humle odlas frän iicli med Wasa

län öfverallt. Af sydligare trädslag gar pilen högre, men asken lägre mot norden i

Finland, än i Sverige. Eken går sällan norr oni (il:s(a graden oeh synes sedan

hundrade årbetydligt aftagit. LSnn och lind träffas vilda ännu i sydöstra

Österbotten; högre upp gä de, planterade, med svårighet. Almen träffas stundom vild

ä Tavastland oeh trifves, planterad, ännu I Was-, der a fven korsbären mogna.

Den stela hiigstammiga furan, Finlands yppersta inkomstkälla, och den

lummiga granen gifva landets skogar ett mörkt, allvarligt, stundom dystert

utseende sommartid, då man i dem inträder Mm kontrasten af de blåa sjöarue

och älgarna# ljusa gräsmatta. Gladare är skogens utseende vintertid", dä

barrträdens alhiiig vissnade grönska behagligt afsticker nrat den mjällhvita snön

ocli den friska doften af granen städse erinrar om naturens odödliga ungdom

midt under dess länga skenbara vinterdöd. Att med lätt släde och klingande

bjeliror Ska genom en sådan doftande mörkgrön och snöhvit vinterskog, helst

när stjernor oeh norrsken framskimra mellan de dunkla grantopparna, liar fät

sinne och lynne något högst upplifvaiidc. Nordbon känner detta rätt väl ocli

han förstår, huru det är möjligt, att sjelfva Lappen längtar från en bildar*

himmel tillbaka till sina drifVor, sina fjäll, och sina hedara ödsliga ro.

Sydtanuingen äter, som första gången besöker det inre Finlands

mäktiga furuskogar, känner sig vid deras anblick allvarligt, nästan sorgset stämd

icke saknaden af den saftiga grönska, den yppiga färgprakt, hvarmed södern:

skogar prunka och som Finlands lffftrlti sä svagt efterhärma; icke den starka

skuggan och den stundrim fuktiga kylan under barrgrenarna framkalla ho

honom denna ofrivilliga, känsla. Tystnaden är det som stämmer hans sinn

till allvar, odemarfcena högtidliga stillhet pä engäng tjusar och förfärar

honom. Det är icke här han återfinner Tysklands och Frankrikes lifliga jagt

parker, der en fågel pä hrarje gren. ett villebråd i hvarjc buske locka den

resandes uppmärksamhet och jägarens lod. Här, der naturen ieke bär ett drag

af löje på sitt majestätiska anlete, försmår hnn äfven att jollra med

fiiglatun-gor, och sjelfva vilddjuren tyckas sky alt med sina läten störa hennes stumma,

men uttrycksfulla lugn.

Nio månader af året varar en sådan naturens stumhet. Under denna

tid hör vandraren i skogarna endast stundom cn roflSgels skrän eller

vargar-nes ljut, medan här oeh der cn tjäder uppflyger ur löfskogen eller en

hukande räf smyger sig fram mellan stubbarna af sveden. Men under de trp

månader, dä lifvet i norden vaknar ur sin vinlerdvala, frän medlet af April

intill medlet af Juli, — ljusets herrliga tid, då naturen icke mera vet af någon

natt, — dä llfvas äfven skogarnas enslighet, fågelsången upphör hvarken natt

eller dag, och flykta äfven inga skaror af hjortar for kopplets skalt, så finns

väl ingen löfpark sä liten, att den ej genomströvas af haren och ingen

skogssjö så borlgiimd, att Icke ett par flyttande änder der sökt en fristad.

Äfven Djurriket i Finland är öfverhufvnd, och med undantag af

in-sekfenie, fot ligt pä arter. Mindre bestämdt till sina gränser, än vexf riket,

äger det äfven en mindre markerad egendomlighet. Finlands djur lillhöra hela

norden och de ilesla återfinnas i nästan alla vcrldslrakter under lika

temperatur. Med undanlag af renen, sotu icke trifves vild nedanom Öfver-Torueä,

delphlnen, som visar sig i de Åländska fjärdarna, eidergåsen i norden och en

del fisk- och iuscktspecics, linnes det fä djurarter i Finland, som icke vistas

uti eller besöka alla breddgrader från den 50:de intill polcirkeln, och flera

ännu derutöfver. Flyttfåglarna infinna sig ärligen ännu i ÖfvcrTorncå, och

Ilera arter af gåssiägtet flytta upp till kusterna af ishafvet och dess clfvar, der

; de i otrolig myckenhet betacka stränderna oeh lä ta med ringa möda fånga sig.

; Främst bland ödemarkernas vilda befolkning står ”honnngstassen," ”sko-

! gens gyllne äpple,” den mod hundrade smekord nf Finnen hetsade björnen,

1 Jägarspjulet och lodet hnfva i scdnare tider kommit denne fruktade

skogsko-l nungs leder att betydligt glesna. Hans farligaste fiende har doek varit den

\ stigande odlingen, som alltmera inskränkt, hans område. Lik de ursprungliga

; bebyggarne af det land han bebor, har han slutligen nödgats draga sig allt

l längre åt norden, der ogenomträngliga vildmarker bjuda honom en

ti.lllykts-\ ort. Dock håller lan ännu i dag flera sydligare trakter af det inre landet

| tär, och årligen fällas ett stort antal björnar i Finland, ehuru utbetalda pris-penningar Walt ofullkomligt tilrala deras antal ocli sällan någon Engelsman 5

kommit pä det infallet ätt här tillfredsställa sin jagtpassicm. Om fajönijagten "

längre fram. Bland öfriga rofdjor finnas vargen, som al Ili (ra» lappska fjällen,

der han lurar pä renarna, iniill landets sydligaste gränser anfaller betande

boskap och under stränga vintrar äfvenmeimiäkor *). IHelsingfors bortsnappade

han i Januarii och Februari 1844 flera hundar frän galor och gärdar i

gran-skapet af isen. Skallen, sådana de vanligen bedrifvas, tjena blott att jaga dem

objudne gästen frän den ena snknen till den andra. Verksammare äro dä

premierna, Under blida vintrar hör man sällan ulaf honom och nästan aldrig ser

man honom i sä fruktansvärda skaror, som, enligt resebe.skrifningar, fallet

lä-rcr vara i de ryska och polska skogarna. Vidare har man loar af lera arter

och den för sin skönhet och vighet utmärkta filtrasen, som i de nordliga

skogsbygderna från grenen af en knubbig tall kastar sig ned öfver den betande

renens lials och dödar honom med ett enda bett. Den vanliga röda räfven är

allmän i lida landet och jagas öfveraltt med saxar och hundar. Svarta räfven

är numera sällsynt i Finland.

Äfven elgen, som fordom var temligeu allmän, är vorden ganska

sällsynt på sednare tider. Stundom förirrar lian sig till kusttrakterne och

skrämmer med sin resliga gestalt de ensliga vallhjonen. Nästan alla är skjules en

och annan; skalden Runeberg har i sitt bekanta poem förhcrrligat denna jagt.

Fhuru ftirfatlningarne bjuda att skona detta sköna djur, måste mau heldaga,

att de icke noggrannare efterlefvas, och fortfar man att lika begärligt rikta

lodbössan mot den stolta flyktingen, hvarhelst han visar sig, torde den tid icke

vara aflägsen, dä elgen helt och hället försvunnit ur Finland. Blfreiu är

lika-leds* ganska rar och anträffas blott l| de nordliga elfvarn». Haren, ekorren,

läderlappen, hcrm-lmeii oeh i norden fjällraekan äro allmänna. Mindre

vanliga är» uttern oeh igelkotten; sällsynta deremot, minken ocli gräfsvinel.

Skjätcn anträffas vid alla kuster och elfmynningar, äfven i Ladoga, der en

svart art af della djur uppehåller sig. — Bland husdjuren märkes hästen, som

nordligast förekommer i Karesuvando och stundom intager renens ställe i

rc-det vid resor Öfver fjällen. Den finske bonden är van att ställa,hästen i värde

*) Under deu kalla vintern 1808—1809 fauns en morgon p£ landsvägen i

med-lersta Österbotten ett par soldatatö flor med ben orb fotter uti. Nära invid lag

eri blodig sabel, uMfurnispersedjlr oeh benknotor. Äldre kyrkoböcker äro fulla

af anteckningar öfver slika händelser, sSrdelw fråu den stora ”ofredens" tid

närmast liuslnin ocli sköter den som sin ögonsten. Bacon Sr i allmänhet

liten, huller föga öfver 41 fot i höjd. men är välbygd, stark och utmärkt

härdig. Tavasllnnd, Savolnx oeh Karelen anses äga de bästa hästar.

Hornboskap haltes öfverailt, ända (ill ÖfverTonicä, hvareftcr renen blir Lappens allt

i allom. Allmänna äro svinet, dock mest af dälig race, och faret, hvars ull

man icke lyckats fä af finare sort, emedan finulllga utländska raeer efter n Ii gra

är under delta nordliga luftstreck försämras. Getter hällas på flera orter

talrikt. Hunden varierar i hundrade afarter oeh katten är fullkomlig kosinopolit.

Ampbibierna äro föga talrika. Bland ormarna är svarta huggormen den

enda farliga.

Bland roiaglar har man flera arter af örnen, falken, höken, gladan oeh

ugglan. Vidare träffas masen, korpen, skatan, kajan — som äfven liiir befolkar gamla

slott och kyrkor—hacka piken, göken, (raiian, liägern, sparfven, kriikan, som

öf-verviutrari södern af landet, svalan, som går tipp allt inemot Enare, lärkan,

folken, sleglilzan, domherren, en stor mängd trastarter m, in. Näktergalen lä ter

sällan höra sig på sydkusten, äfven i Tavastland. Nötskrikan ocli äkerknarrcnf pBIi —

samma läten omvexla tned talltrastens milda musik och den af Kran-Mil besjungna

"kuoleman lintus", dödsfägetiw, klagande sång i juninätternas doftande halfdager.

Fordom gick sillen genom de tre tränga sunden upp i Östersjön och

fångades ymnigt vid linska kusterna, men har sedermera försvunnit frän dessa

farvatten*1). Trognare har laxen varit, dock icke allestädes. Laxfisket vid

Wanda ås utlopp, fordom donerad! aom en betydande inkomstkälla till Padift

kloster i Lilflaiid, afkastar nu föga eller intet. Samma fall liar inträffat med

(lera elfvar, troligen i följd af vattenminskulngcn. Men ännu är detta fiske

vissa är ganska rikt i Vuflxen, 1 Kymmene, Kamo, Ulcä, Ijii. Kemi och Torne å

elfvar, ja soknar gifvas, der, säsmn i Kemi, folkets välstånd 1 liögst betydlig

grad beror af huru fisket utfaller, äfvensom kyrkoherdens inkomster af

lax-tionden. Strömming fongas i slor mängd vid alla stränder af halsvikarna,

vassbuk vid sydkusten, nejonögon och foreller 1 forsarna, sik, gädda, karp,

barr, rudor, löjor, märt, braxen, aborre, gös, girs, torsk, lake, ål. m. 11, i

elfvar oeh sjöar. Kräftor finnas ymnigt i södra oeh medlersta Finlands öar

ocli sjöar, men frifvas ej liögre upp Un i Lappljärds ii, i Österbottens

sydligaste socken. Finlands insekter uppskattas tUl omkring 2000 arter, af hvilka

») Månne förmedelst någon tillgrundniug i inloppen till Östersjön 1 Skada att icke

»illens skrämmande kan tiUskrifvas d* bos alla fiskare illa anskrifoa Sngbrtygen.de flesta först under sednaste tuler Itlifvit upptlckta och studerade. En ko- S

mtekt bedröflig ryktbarhet äga Lappmarkernes mygg, hvilkas lallösa mycken- ;

hit liksom eit flor mntöknar Inften, den korla, men heta sommaren, oeli ;

mot hvilka man nödgas skydda aiisigle och händer medelst den vidriga beck- ;

oljan. — BiakWsel drifves j några af landets södra orter, mest i Åbo län, men *

har ej velat lyckas nordligare. Det eu tid mycket omlalla perlfisket torde ;

numera knappt kikas nSgonsiides, Det har gått med det liksom ined guld- S

grufvorna i Kemi. Finlands skatter synas vara af annan art, och i stället att -

fiska p erfar i sjöarna och spränga guld ur granitklipporna, må man gifva folkets ;

dygder deras rätfa infattning och bearbeta shaktema af dess bergfasta karakter. 2

Sammanfattar nian i en blick alla detaljer af Finlands läge, gestalt, 5

natur och naturalster, ledos man genom den enklaste kombination till följande ;

anmärkningar: %

1) Finland är ett tand med gynnande b a falä ge. Det S

famnas af tvenne mäktiga vikar oeh bjuder af alla nordiska länder den vi- ?

dasle kust St Östersjön, som är nordens medelhaf, dess allmänna hamn, den ;

(*

bassin, kring livilken hela dess historie, bildning och alla intressen gruppera "

sig. Finland liar skärgårdar, som förmedla littfvets inflytande och gifva goda "

hamnar. Sådana kuster och sådana skärgårdar bilda, oni man icke våldför 5

11aluren, djerfve sjömän, kloke handlande och ofverliufvud ett beslutsamt folk.

liafvet har mycken svalka; derjemte har det mycken oro. Dock 5

2j Finland är en fast kontinent. Det sköljcs af hafvet utan j

att deraf sargas. Dess kuster äro jeinua och det conccnlrcrar inom den nä- \

stan räta vinkel, som bildas af liafsviknnia, eu ansenlig landnÄsa. Inom den- ;

samma svalla som lifspuisar oräkneliga sjöar och farleder, stundom ganska ?

stora, utan att förmå bryta sig bredare vägar till liafvet, än siitäia strömfåror. 5

Sådana länder — mail äger, utom Finland, endast elt — vore under c(t bli- ;

dare luftstreck de skönaste och rikaslo pä jorden. I alla händelser äga de, %

jemförda med andra, eu begränsad egendomlighet, men inom sig sakna de, i

anseende til! den ständiga vattenkommnmikatiohen, de skarpt söndrade provin- "

cicla skiluadcr, som framträda sa bjerta hos bergiga länders inbyggare. ;

3) Fi ii 1 an d ligger förmedlande mellan Os tern och ve- J

steril af norden. A ena sidan den nordasiatiska slätten (hvartill kunna

räknas Samojedtuidrorna kring hvita hafvet)- fortsatt af gonvelMementerne Ar- y

changel och Oloneta, oeh S andra sidan Skandinavien och Skottland, bilda i \

natur- oeh allniänhisloriskt hänseende tvenne motsalla verhlar, mollan hvilka

Finland ligger i midltn. Ilvad nian ej utan skäl yttrat 0111 Sverige, — att

"det kan be (ra k las stim ett litet Europa för sig: en afspegling, en nordlig

hägring af de skiljaktiga länder, som utgöra hela veridsdelen" — äger måhända

ej sin fulla tillämpning- pä Finland, i förhällande till de omgifvnnde

ludividua-litcterna af nordens Öster och vester, Men spär till en sådan afspegling, en

sådan hägring af bida extremerna finnas otvetydiga, ej mindre i landets

natur, än i dess historie. Längre fram torde denna anmärkning återupptagas.

Emellertid bär Finland, äfv en endast för sig betrakladt, inom sig cn öster oeh

en vester, hvars olika egenheter förtjena uppmärksamhet.

Men 4) Fiol a uå är fr ä 111 s t ett 11 0 rdligt land. Dess sydliga

gräns vidtager vid en latitud, der klimat, vextlighet och djurrike, ehuru

anslutande sig till tempererade zonen, redan antagit fullt nordiskt skaplynne,

och dess område upphör först der naturen funnit sin graf i polarisen. Denna

naturhestämning är landets vigtigaste; den bur gjort det till livad det är, och

— vore det icke alllid dåraktigt att söka det goda oeli förnuftiga

annorstädes, än i det verkliga, — kunde man tillägga: den har hindrat Finland att

vara Jivad det kunde vara. I den tempererade zonen beherrskar meimlsksm

naturen, medan hon deremot i den kalla, liksom i den heta zonen nödgas höja

sig under dess makt. Ställd pä den förstnämndas yttersta gräns, har Finnen

bibehållit den spänstiga kraft, som ställt det tempererade Europa främst bland

alla delar af jordklotet, men polens granskap och vinterdvalan hafva gifvit

honom ett allvar, en seghet, en tröghet, som endast af den oafbrutna ansträngda

kampen mot naturmakterna iggats till verksamhet och bevarats från domniug.

Denna betrakielil leder skildringen naturligt frän landet till folket.

Men innan det förra lemnas åsido, må ett par ord tilläggas omplanchcrna tiil

detta verk, som dock endast förmå ätergifva strödda drag af Finlands yflre

individualitet. Man linuer i dem 1} en sjön a t u r, som delar sig i kust- och

skärgardsteckningar samt fors- och insjövuer Mvensom 2) en ko 11

tincn-t aI n a t u r, som åtor sönderfaller i skogs- oeli fjällpcrspektiver. Teekningarne

af det förra slaget torde blifva de till antal, liksom till skönhet öfvervägande,

men skulle, ensam för sig, i längden lida af en viss enformighet, i föreningen

af bida, i sjSpcrspcklivor, omgifha af klippor och barrskog, ligger den

verkliga hemligheten af den nordiska naturens tjusningskraft.

II. Folket.

J ilo Mr dess egna skatter oeh dess vidalräckla slagSjotliindelscr. En ny

stor-J arlnd ulsigt itppnnde sig har fur apråkftmknlngeii, och genom den för

liislti-| rlen och ethaogMfin. Efler band försvunno de oklara föreställningar man, pä

; grund af tillfälliga likheter, gjort sig om finskans ocli Hebreiskan» furvanUt-

K*

_ __ ; skap med h varand ra, pS samma gång sam länk efter tänk framträdde i den

; slor„ Spräk- ocli fulkkedjan: Ungrare, Turkar, Nord-asiatiska stammar,

me-5 dan längst i den mest aflägsna östern ledtråden förde till de oräkneliga

no-Menniskoanden, som tu i vidare, än i trängre kreti», än i punkter af \ madskaror, som kriugdrifva i högaslcns bergöknar ocli dädan understundom

tillvarelsen älskar att sprida och äter sammanfatta sin rika mångfald," finner \ med vUd »wtöringslnat kastat sig öfver lågländernas gamla kulturstater.

i folken det pS cn gäng friaste och mest fulländade uttryck för sin egen- 5 väl kan man säga, alt delta väldiga arbete, utredandet af spräkensocH

dontligliet. 1 folkens lif, i deras framskridande och utbildning rörer sig vcrlds- J f„lke]ls förvandtskaper öfver nära en tredjedel af hela gamla verldens kontl-t

historien, sedan den vaknat ur sin länga konuugcMm. 1 hjeltesagans om- " ae#li anwl är klloppt mer Sn börjadt. Stora ansträngnings* fordras dertill,

vand ting till folksaga ligger de nya tiders oeli hufilera hemlighet i öppen dag J mi-m med ovanlig skarpsynlhet, vidsträckta språkstudier och outtröttligt

försa-för alla. Här tystnar det vapenbrak, sam i sf, mänga årtusenden blodat tlde- J kande m masU. nrbeta derpii i mer än meniitskoSlder. En sädan ovanlig man

Mckéwia och gjort dem 1111 en brokig krönika öfver krig och onwtörfuingar; ; Sr Ma t h ias Castrén, som i denna stund, under otaliga mödor,

samman-den fredliga utvecklingen, andens stilla djupgäende verldearbete fdr mennlsko- 5 ]elar de kriMg omätliga, nordauländer strödda spillrorna af den aönderlinistna

slägtets förädling och individernas trofiiad pä jorden, blitVer här hufrtdsak S stanls pfi hvllkcn Finucns ursprung hänvisar. Andra skola följa i hans spar

»ek utgör den sammanhängande träd, som genomlöper seklerna oeh pä bvilken % ocli dcll dage,., hvilkcn genom Castrén allaredan gryr öfver områden, pä

hvil-krigen, maktombytena och de offentliga olyckorna endast bilda tillfälliga in- J ka kl)a,lpt den mattaste strfiio af historiens fackla fallit fillförene, skall

om-Irasslingarr, hvilka redas af sig ejelfva under tidernas ohejdade lopp och den » gWer s(SUa finska f0iketg vagga i ett ljus, oskattbart, för vetenskapen och

aldrig åvilande styrelsen af en högre makt. ; ft|. fulket sj0,flL

99 aund af detta betraktelsesätt, är det mindre genom att upprulla ; _ , .. , , . , . . , .

" 1 _ : Det ar dessa vidslrackla språkforskningar — och, leammanhangmed dem,

mäktiga riken oeh Ivsa med flyktig vapenglans, än genom kulturens laudvin- ; . .. , . . .... . ,

B ■ e „ t]|.n nästan oväntade upptacKten af en fornfinsk nationalpoesi, just i det sista

aingar oeh den verksamma delaktigheten i samtidens bildning, som de nyare S

B p ; afskrifven ur de snart utdöde bardemes inun af folkets man, Elias Loun-

folken inträda pä historiens område. Att inom detta eröfra sig ett rum gen- ; . . . . .... ,. ,..

" S rot, JWiÉW föregångare, — som under sednaste tider vandt Europas blic—

nom länkens idrotter, är en kallelse sä stor, sii ärofull, som itlgou. }, ‘ . ... . , ... ... . . , ,

; kar pa Finland. — Da jemval vid samma tid Iyrdes och skalders namn under-

Det finska folket har först under scdnare iirtinuden framlrSdt pä historiens j stundom började finna en väg frän Ålio oeh Helsingfors öfver hafven söderut,

skadeplats. Till namn oeh ursprung Sr det minst sii gammalt som Svenskarne, S ocli Finland, med afseende ii sin statsförfattning, efterar 1809 ingått uti ett

i bredd med hvilka det uamngifvos af Tncilns (100 år cfl. Chr.). Stundom ; nylt betydelsefullt tidskifte, har inan med skäl deraf slutat, att finska folket

under seklernas lapp nämndes Finnarne af kyrkans öfverhufvud. i början siisom ; frän depift tid fullständigt iuträdt inom de historiska folkens krets, med de

vilde hedningar, mat hvilka svenske konungar manades till korstag, uieu snart i rättigheter och pligter, som dem lillkomma. Man har äfven t den omsttuidig-

nog säsum kyrkans fromma bara, de der borde skyddas mot östra grannars

anfall. J/ängre frnm under svenska väldet hände väl oek alt finska namnet

med ära hiirdes i krigareledcrua , doek var dit först under scdnare hälften af

förra ärtiundradet Europas lärde började varseblifva finska spräfcels vigt. bä-

het, att Finnarne i kulturhistoriskt, afseende sedan århundraden intagit det

afgjorilt främsla rummet inom sin stam — livilken, i egentlig mening, fages

inskränktare iin spräkslanunen — skådat uppränningen till ett framtida

för-medlarekall, hvarmcdelst de till större delen i lälict och elände försjunkiia

14

asiatiska folken af finskt ursprung ägde hopp af t iy.ftas till en högre sedlig J

och iutelleklnel ståndpunkt. Icko fdrgäfves skalle dh försynen hafva kasfat

finska folket bort till nordens yttersta gränser.; en stor och ädel framtid skulle

förestå detsamma och dess namn, vid hvilket ingen blodskuld läder, skulle en

dag- täljas bland de välsignade på jorden.

■skötsel, men voro derjcmle viil forfarne i«mi den och fyndiga bandi verk.

Omätliga voro dera» skal ter, men de nedgrofvo dem för del mesla i jorden ocli

lälo dem Mifva der liggande. Va sädanc ställen brinner alltsedan en drakeld

nattelid, Tschuderne lefdo For Öfrigt i hedniskt mörker och följde i allt sin

egen lag. Vid stränderna af Dwina och det nuvarande Choltnogor bodde

deras furstar. Här drefvo de eu stark handel, de hade ett tempel mcil

offerplats, och för att värja sig mot Nowgorodcrnes anfall, byggde de borgar

oeh skansar, af hvilka grusade ruiner ännu qvarstS i ödemarkerna.

Mångenstädes, såsom vid sländerna af Petsehora, finner nian ännu talrika lemningar

af deras fordna bostäder, “Tsehudgrafvanie:« mossklädda gropar i jorden, der

livad man emellertid må dömiua otn dessa framtida ulsigler —

drömmar måhända, men så hugstora, som niigousin vidgat ett menniskobjerfa —

så mycket är dock visst, att finska folkets forntid slår i närmaste förbindelse

med stammens och ulan denna ej kan forstås. En kort fifversigt af denna

Stam, h vilken, sSaem ntondt, icke alldeles binder sig vid sprSkfBmu.dl.ka- | ^h)g^ uwliadwkol" aska samt jern- oeh koppa‘rverkty*

perne, blir derlöre af nöden såsom en inledning till berättelsen om det egeilt- ;

liga finska folket. t Tsehudernes skatter utsade dem ofta för roflystne fienders anfall. Här-

5 dast ansatte dem Rvssarnc, som trängde dem allt högre inot norden, oeh

vil-Härvid miiter genast en företeelse af egen art. Om noinligen, såsom * . ...... , .. ., , - , , - , .A . ...

0 & ’ " da strider kampades da vid de stora flodernas stränder. Trott vid striden, fo-

sednare naturkunnige antaga, Finnarno rätteligen böra hänföras till Kaukasi- ; , , , . _ , ,

0 0 n 5 reslog en gäng den ryske Tzareo ett envig mellan en Kyssa oeh en Tschnd.

ska ntcen — att Ungrame diSlra, ar länge kändt — Lanpane deremot, lika- ä ~ ... , ,, ... . , „ , .

11 - Oen af dem, som först lyckades afhugga ett trad, dens folk skalle framgent

som de flestastamfiirvandteri norden af Ryssland, till den Mongoliska, uppslår * " " . ... . , _ . , ,, ,.

” 5 " ; besitta landet. Grundeligt, som hans lynne var, började Tsehuden att-»f alla

det märkvärdiga förhållande, alt nationer af olika raeer äro (ill tungomål med i, , . ...... , . ... , „ ,

n ’ S krafter hugga vid trädets rot, men den forslagnare Ryssen riktade sina yx-

hvarandra nära befrvndade. Föga rimligt bar man sökt förklara detta genom ( , . . , . ... . . , , , . .. .... . , , .

00 S l>“gg mot toppen af trailet och lyckades sa att falla det forr an sm mol-

att antaga de till mongoliska racen hörande nationer af finska, spräkslammen ; ’ , .... ... , _ , , . ....

0 J ståndare. Härefter nödgades Tschuderne draga sig tillbaka,

eaaom uppkomna genom blandning af Finnar oeh Tatarer. En nyare naturfor- ;

skare*) deremot har ansett de ifrågavarande folken utgöra mellanlänkar i raee- 5 Men att lefva under främmande ok, det grämde dem mycket oeh de råd-

afdelningarne, ett faktum, hvilket, om det bekräftar sig, måste vitaorda den jj sloga hvad de borde göra. Det syntes dem vara bätlre att begrafva sig «d-

finska folkstammens höga ålderdom, d. ä. föra dess tillvaro tillbaka till den \ dcr «» att b® mm lrälar ofva>1 j»rd^ och »ä ,8S® dc alla Bhm égodelar

afflägsna forntid, dä jialurbestämningarne ännu ägde det inflytande, som röjes \ och gingo in i hälorna under bergen, och bergen välie öfver dem och allt deraa

i bildandet af olika raeer. ; falk, och der lefva de ännu under jorden, såsom fordom, i besittning af stora

S rikedomar, mammulhdjur, bäfrar, räfvar, gnid, silfver oeh mänga dyrbarheter.

Fordom - säger sagan - beboddes hela den ryska norden af ett nr- S Men ehuru de sålunda bo under kullarne oeh bergen, sägas de likväl äga

förfolk, benämndt Tachnd.«) De voro ett starkt och resligt folk; atervext | mäg„ att , osy„Iig geg(aU färdas ofvan jord, och Saaiojedcrne spörja dera*

var äfven deras boskap och allt hvad dem tillhörde. Stundom bodde de till- | B|lW0 äB ; daff pfi 8n Kalgujeff, hvarest ofla hundar skälla och röster höras,

sammans i byar, men mer än allt annat älskade de enstaka nejder och bygde ; nUn aU u%ot ,au filme3 ; hcla liejden_

sina hus pä kullar oeh andra Migtbelägna ställen; äfven deras döda lingo en i _ , ,, ... . , ,

,. ., h h , : Denna dunkla, ofvor hcla norden af Ryssland gängse sägen om det

iipphojdare hvdoplats. Fredliga till lynnet, idkade de åkerbruk och boskaps- ; „ .

1 J gamla Tschudfolket, påminner alltför pafagligt om Skandinaventcs Jotar, Jat-

i tar, oeh Finnnarnes Jäitiläiscl, Hiienväkit, för att icke slägtskap med

*) A. Wagn er, Geschicbte der Urwrit 1845) 2:te Abth. n- 281. S 1

«)«. hiinin Cnstrcus »pply«„de "Anmärkningar om SaTolotscheakaja T.chud" 5 ,SdC sanMilkhet* Val har n l“"S""arisa striden, huruvida Pinname varit

1 Suomi 1844. S nordens äldsta inbyggare, äimu icke fört till något fullt tillfredsställande re-•» 15 W-

f " •

sulfat; dock lutar Öfvcrviglcn åt dera» sitta, som hylla meningen alt sä varit. 5 under läugs hela sträckan af sitt ihg qvnrlemnat Ikryckti folfcfainiljer, tti

Afgjordt ar det emellertid, att dc gamle Tschudomc varit el i finskt folk, och J hrilka en del allaredan gäll under, audra, såsom Mordviner, bekymmersamt

deras urgamla besittning al slätterna vidt och bredt pä ömse sidor om Ural ? hälla sig" uppe i försvinnande qvarlefvor, medan äter andra, säsom Ostjakcr,

förklarar tillräckligt den finska traditionen “att Konungen af Finland med till- $ Samojednr och Lappar, undanträngda till den yttersta norden, af cti

menni-hjelp af Kalevas lolf söner fordom eröfrat hela Ryssland,84 *} ? skoliciidlligt klimat nedtryckas i elände, vantro oeh okunnighet. Denna tafla

Mcnniskoslägtcts framskridande öfver jorden har i allmänhet gått frän \ är d>,I,t sorg,i-: raim ku,,dc deraf r,irie4a!" tiU den KrtvWade tr#’/U_ d0t

öster till vester, med solen och i en riktning motsatt jordens rotation I nationer ulan hopp oeh fiaintid, i tall man icke pä näimaie hall ägda

kring sin axel. Allt frän början synes den stora, vidt utbredda finska folk. \ det “e,nPlc‘ #f W* Men i seduare tider.

stammen hafva (agit bestämd kurs frän sydost till nordvest. Casfrén hoppas J Kn stor del af dessa hedarnas, skogarnas och bergens förvildade bara

ännu uppleta stammens spär invid sä m iinga folkslags vagga i mediers ta AI- S lefver ännu i hednisk vantro. Dä en framställning af stamförvaiidtenies my-

(aikedjan , der nyare resande j era VÄJ funnit strödda qvarlefvor af Samoje derna. 5 tlier och religiösa begrepp, — ehuru af den mest upplysande vigt för den ur-

Frän detta urgamla hem uU&gade i eu ieke bestämbar forntid vära stamfader, £ sprmigliga finska vcrlilsii*ftätlm‘ngen, — har ej kan inrymmas, mä exempelvis

i det do följde de miiktiga flodernas lopp. Söndrade under vandringen genom I det Imfvuilsakligastc af Samojedernes föreställningar anföras efter Castrén:*)

ödemarkerna, spridde de sig ut öfver de omätliga slätterna®*) öster om Ural, { Det gifves hlol t en Gud, hviiken är densamme för Samojedcr, Osl jakcr, Rys-

hvilkcn do slutligen, och ganska tidigt, öfverslego. Kedjan af detta liig, $ sar och främlingar. Han heter Nu in — (hos Tsfheremisscme Juni, hos

ehuru sprängd, visar sig tydligen i do qvarlefvor af slammen, hvilka till S Tscbtnvnselieriie Tara 0. s. v.) — oeh bor i höjden. Han är njelfva den syu-

*

flytandet. Nordvest om dc små S am oj e d stammarns vid Allai, ett MkJivil- i honom sjelf. Num har skapat allt oeh af honom beror allt: regn och snö,

ket, som bekant, har sina egentliga hemvist pä de vida skoglösa slätterna { väder och vind, sommar och vinter. Num underhåller allt. Åt menni-

kring Jenisei — anträffas Ostjakcr och Woguler, soin sträcka sig ända ; skorna gifver han renar, räfvar, fjellraekor, fisk, fägel oeh allt slags rikedom.

till tle Uralsfea bergen. Derefter vidtager Permska slammen och utbreder sig 2 Det är Num, som bevarar renarne för vilda djur och iinu kallas derföre med

i nordvcstlig riktning genom guverncmenterne Perm, Yjatfca oeh Vologdasamt \ ett annat namn: JiUbciimbaertjc, boskapens väktare. Nom vet. allt och ser

cn liten del af Ardiangelsk under namn af Permier, Vot jakcr och Syr- J allt hvad pS jorden sker. Om menniskonia giirn glit, läler han dem väl gå,

j än er. Sedan fortgår den finska stammen delad i tvenne grenar, den ena 5 gifver den» renar och fånge samt skänker dem läng! lif; men begå de synd,

sydligare, beslående af V esser (nu försvunna"), Tavaster och ytterst ; sä störtar han dem i fattigdom , elände och sänder öfver dem en förtidig död.**)

*

Ungrare, den andra äter nordligare samt omfattande Karelarne och S Utom Num dyrkas andra gudamakter, kallade llähe; dem ber man om hjelp och

Lapparne. Mellan dessa bodde fordom kring Oka de äfven försvunna märk- S räd samt om deras förböner hos Num. llähe best» antingen I ovanliga ste-

värdiga folken Mer ja och Mur 0111a, och förutom dc nämnda, uppehalla sig | nar, träd och andra sällsynta föremål. Räfcar nu Samojcden pl ett aädant,

i gnverncmentct Kasan T sch e rem isser, hvilkas språk utgör cn mellanlänk J som efter hans theologi kan gälla som gud, tur han oeh omlindar det med

mellan finskan och syrjänskan, samt Tsehuvascher och Mord vi ner. j band och bälten samt släpar det med sig hvart han färdas. Är föremålet ko-

, ... , , ....... ... ... , , „ . 5 lossalare, blir deraf en folkgud. 1 största anseende sfär en steu på Öu Wai-

Man finner således har det markvardiga skadespelet af en storfolkstam, f

hviiken efterhand genomtågat en sträcka af mer än 80 längdgrader oeh der- g Re,ciulteckningar; Morgonbl. 1841 N:o 38 fT. Det bör anmärka», att Samoje.

■- - ------------* 5 dernes ofta bestridda finska ursprung af Castrén antages som till evklcns bevisadt.

*) Ganauder, Finsk Mjthologi, s, 29* £ *+j Dessa föreställningw närma sig i sjelfva verket mera Hebréemes än de kristna

**) Högst upplysande härutinnan är den karta öfver Hyssland i 9;de århundradetf % folkslagens, enär vedergällningen för ondt och godt omedelbart äger mm i detta

som 3 utförd efter Nestor, är bifogad Stiomi för 1844* g lifvet och all kunskap ooi ett til kommande saknas.gata, (ill formen lik en memiiska, ntnm hufvndet, som ur spetsigt Efter detta 5

mönster bilda sig Samojederne fyelfgjpda gudar af träd, antingen nakna (sea- ;

da ej) eller beklädda med vanliga samojedplagg oeh smyckade med gördlar 5

och röda band (hähej. Dc sistnämnda are dela manliga, dela qvinlig» éch ;

utställas vid fångsts tälten med anletet vändt mot vester, Samojederne släpa %

med sig hela reidass sådana gudar, fy för olika ändamål begagnas olika bilder, f

Éhvad man bönfaller hos Ifähc — om räd, lijelp, helsa, gods, — hehöf- {

ves derliil för hvar gäng offer och en Tadile. Tadibeu Srea trollkarl, som *

äger förmåga att samtala med guden, hvarföriiman han dock gär (ill iärts meil 5

Tadiebtsio, små luftiga väsenden, andar synliga ondast för Tadibens öga, *

När nu en Ilähe anlitas, uppreser man honom pä marken och ställer framför S

hopan i lutande riktning clt spö, vid hvars öfversta spets ett rödt hand är ;

iästartt. Derpä nedsätter sig Tndibcn bakom spöet, med ansiglet vändt mot ;

gudabildens, tager »in trumma och börjar qväda till guden ett impromptu, som 5

innehåller en förbön för den bedjande. Då kan härmed fortfarit en aln»d, bör- ?

jitt bandet röra sig pä stickan, hvilket är ett tecken alt guden tilltalar Tadi- j

ben. "Vanligtvis lofrar han dä uppfylla alla böner, men fordrar alltid en ren- j

oxe, kalf 0. tr. v, till offer, allt efter den bedjandes förmögenhet, Dervid hän- J

tler ofta att den bedjande börjar prula oth menar alt guden väl kunde ge ;

med sig för bättre köp, eller ock begäres anstånd raed oIYingeis, hvilket allt j

guden, efter skälens beskaffenhet, beviljar eller nekar. Skall ofTer anställas, %

sa aHågsnaa först alla qviquor, renen framlcdes midtför guden och strypea af «

Tadibeu, Ifafvudet, hornen, stundom sjelfva huden, upphängas i ett träd fram- 5

för guden, hvaw ausigte Tadiben besfrvker med renens blod och bränner fet- 5

P" clden* Del,a Sr gudens måltid. Allt det Öfriga förtär Tadiben sjelf, \

trthka med de vid oflringen närvarande: men härvid för den ätande ej spilla l

någon blodsdroppe på sina kläder-, hvilket hålles för synd oeh bringar ofärd, f

Tadiberne äga äimu ett annat vigtigt företräde framför vanliga nicnuiskor: \

odudiigheten. Samojederne lefva i deu dunkla tro, alt döden ändar menniskons 5

tillvaro. Väl tyckes man förmoda , att den aflidne ännu lefver någon tid I \

grafven, oeh det är derföre man icke blott vid den aflidne* sida nedlägger en l

hard, en knif| eu yxa, ett spjut, penningar och särskilda IUeförnödenheler, \

utan äfven tid efter annan »lagtar någon ren vid grafven; men dä liket för- 5

multnat, anses det vara ute med meiniiskan. Endast Tadiberne äga ett odöd- ;

figt lif; de förvandla sig efter döden till s. k. Ilarna, hvilka synas var» f

liktydiga med de ofvonuiimndc Tadiebfsio. Man berättar, att de än hvila i sin \

graf, än äter vandra pä Jorden nattetid och, efter sin fordna sinnesart, iifva

antingen godt eller oudt. — Mest frejdad bland Tadibeeme är den vise Urier,

som kallas en vis bland de vise, alla läkares läkare, alla spåmäns spåmän, eu

mästare, sidan vår lid ej mera kan framföda. Denne Urier, soiu var både

hörest och mäkta rik, ledsnade slutligen alt lefva på jorden. “Kär,“ yttrade, han,

“blir renafveln allt svagare, mossan aftager är frän är, vildbrKdsfänget blir

sämre oeh sämre, men deremot tilltaga hos menuiskorna stöld , bedrägeri oeh

all slags ondska; vi måste söka oss en bättre bostad i himmelen.“ Så sagdt,

befalltc han siua tvenne hustrur att sy åt honom oeh sig sjelfva nya kläder

oeh ät renarne nya körredskap, men förbjöd dem strängt att inflicka något

gamnptt oeh förut bruka dt 1 de nya tillvuslningariie. Sedan allt var färdigt,

gaf ha» sig åstad med båda hustrurna. Främst styrde han sjelf med fyra

renostar, hustrurna följde honom i tvenne skilda spann. Knappt hade han

hunnit halfva vägen, förrän renarne började vackla och sänka sig nedäl. Anande

orsaken, sporde han af hustrurna, om de, såsom han befallt dem, tillsytt allt

af nya stycken. Nu tillstod den yngre hustrun att i hennes klädnad fanns ett

litet hand, som tillförene blifvit brukadI, och bad tillika med tårfyllda ögon

att få återvända till jorden och siua tvenne söner, som hon der qvarlemnat.

i(on ville hellre dela jordens sorger med siua, barn, un utan dem njuta

hinime-iens sällbet. Bevekt af hustruns böner, skickade Urier henne (ill jorden igen,

men sjelf for han till himlen med sin förs (gifta hustru oeh fann (ler allt livad

menniskan kan önska sig: starka renar, goda mossor, villebråd i skog och sjö

m. 111. — Tron på himlnfärder är för Bfrigt hos Samojederae något ganska

vanligt. Niir cn gäog en religionslärare sökte att röra sina åhörares

härdade samveten med berättelsen om Eli;® liimlafärd, anmärkte en Samojed ganska

lugnt efter berättelsens slut: “bror min for ock till himlen för några månader sedan.14

Slägtskapen mellan dessa föreställningar oeh de förnfinska röjer sig

ulan svårighet. Man igenkänner här den finska trolldomens kärna, som ulan

tvlfjrel bestod i gudnbesvärjelsen; i de grofva belät ena “Ilähe,“ återfinner man

Lapparnes Seider. Deremot saknar man del skönhetens element, som i

skepnad af sängen sä mycket förmildrar den finska hedendomens nattsvarta

skuggor. Detta och annat berättigar lill det antagande, att Fimmme före

kristendomen allaredan gätt framom deu ståndpunkt i kultur, som nu innehafves afdc

nord-asiatiska stainföfvaiidterue, likasom dessa i sin tur höjt sig öfver det vilda

djurlika barbari. som, enligt Tacitos, i förslå seklet efter Christus, herrskade

bland de linska nationemé.

Bjarma-Sagan.

I stenar, Innanför tröskeln rar en graf fylld med gift, men Inne i templet satt,

5 Jumatas prestinna, ilen miikliga irollqviniian Kollras!», Imlkeu i hvarjc inni

5 förtärde en

XSjaVtntlStllftttt, J gain, som med sina vingar KXlsloff hvarje närgången. Bakom en lönngång

{ oeh en jeradOrr förvarades Kolfrostas efterträderaka och trellio trriUqvijinor

Efter Tschudernas saga följer i finska fornåldcrn den bcsliigladc sagan S vaktade templet. Längst inne i detts stod Jnmalabildcn. Fä hufvudct bar

om Iljarmaland. Mindre sjelfva ämnet, sam för båda sagorna äir delvist ; han en krona med (olf dyrbara ädelstenar oeh kring halsen ett smycke, som

detsamma, än framställningen* olika färg och bcrättarnes personlighet åtskilja ; kostade trehundra marker. På knäna höll lian en guldskäl, så stor alt fyra

■dem. Ty Bjarmasagan, ehuru vidrörd i ryska krönikor och känd af de fiesta, I Mfgode män hade möda att tömma henne, när hon var full iskänkt med vin,

som under medeltiden sfcrefro om norden, är i sina bjertaste drag hämtad nr j ocli skålen var fylld med det rödaste gnid. Pollen, som omgaf Jumalabilden,

isländska skaldeverk, som förherrliga Norrmännens djerfva bedrifter i denna } uppskattades i värde lika med tre de rikaste skeppslaster. Somliga sagor

yttersta nord och afrnåla de folk, mot hvilka de stiidde. Vidunderliga är» J veta äfven förtälja om Thors bi(d, som sades slå inuti templet med ett för—

ofta berättelserna oiu Bjanneraas folk, men genom dikternas grummel skönjes ; silfradt bord framför sig, och på bordet sfod ett ryktbart buflelhorn,glänsande

tydligt den historiska kärnan. ! af guld, men fylld t med förgift.

Vid Ilvita Hafvets sydöstra kast, kring Dvinas stränder och långt inät { Bland andre berömde Bjarmnlundsfarare voro äfven Ä-rmannen Tliorer

slättlandet ända till Wolgas och Kamas älYa lopp log Bjarmaland. Driftige 5 Hund oeli Karli, hvilka år 1026 diteeglade på tvenne skepp med fem oeh

och mångkunnige voro dess inbyggare. De hade samlat stora rikedomar för- j hundrade välrustade män. När de anländ! (ill Dvinas mynning, idkades först

medelst indiska handeln, som gick genom deras land utmed de stora flndenra \ köpenskap, men dä marknaden var (ill ända, seglade Norrmännen ut pa red-

lill norden och vesteni af Europa. Krigiske Mefvo de genom sjelfEiravarela S den och uppsade freden. Oerefter. rådgjorde de oeh besdöto att nästa natt

nödvändighet; mäktiga voro deras härar. I sina välmaktsdagar lydde de egna ; försöka, ett anfall på Jumatas område, för att plundra dess skatter. Alltsä

oafhungiga slarafurstar, dem främllngarue kallade konungar- de hade en egen J lemnades några qvar till skeppens bevakning, men de öfrige laiutstego natte-

samhällsfärfaltnlng ocli voro af alla finska folkslag det, som hade den mest ut- j tid och funno skidgården obevakad under vaktombytet. Dä. gick Thorer Hund

bildade gud a dyrkan och troligen den högsta ståndpunkt af inhemsk kultur. 5 till skidgården, haffade fast sin yxa ofvantill och drog sig Öfver: så gjorde ock

. " Karli och båda öppnade sedan porten inifrån för sina män samt började nr

Norrut pä naset vid Dvnm strom, sager sagan, var i skogen en helgad ; . „ . ,, ..........,

. . , , , ... „ ; hoganie borttaga sa mycket guld och silfrer, som de förmådde bara. ejelf

plats och rundtkmig denna en hög skidgård, vid hvars lasta ingångsport ses S

* t , J gick Thorer till Jumala och borttog skälen med penningarue, men Karli vilie

Bjarmcr stodo, t va i sender, pa vakt hvarje natt hela aret om. Innanför skld- ;

" " 1 . * halva gudens halsring och högg till den med yxan så härdt. att hufvudet med

garden voro omatliga skatter nedgrafna i jorden; ty nar en nk man dog, ; .

. .ii... , , . , ; ett förskräckligt dån flög af Jumala. Doraf markte den ualkande vakten orad

skiftades hans egodelar mellan armngarne och den dode, oeh den dodes an- *

, , „ , , , .. ..... , „ , ,, . J oeli gjorde larm, ruudtomkriug förnummo Norrmännen endast hornskall och

del grof man ned pa det heliga stallet; men vid hvarje bams födelse nedlade *

man der en handfall silfver. Att rSftm dessa skatter, ansågs af Bjarmerne S ul,dkorarao llied ^ “ö(i ffll silta skePP’ me(l roP ocil skri af Bja!"

såsom det gudlösaste brott, men af Norrmännen prisades detta såsom den \ »"«“>»»“ r,kvSi a,ls icke S"^° deW’ ttU H""‘ds finska

yppersta bragd. Oeh här inom skidgården stod äfven den store Jnmalas ; konstei*

bild; men efter livad somliga sagor säga, #tod der ett förunderligt praktfullt J Bjarmernes farligaste fiender voro dock i längden Noivgoroderne, mot

tempel vester om elfven, mycket skönt och lysande, så att hela marken glim- ; hvilka de med mycken tapperhet, men vexlnnde lycka, värjde sig flera ärhun-

nnade deraf rundtomkring, ty det var arbetadt med guld oeh inlagd t med ädla ; draden. År 1079 slogo och dödade Bjarmerne Nowgoiodske fursten Glelj

Sväloslawitsdi, som gjorde ett infall i deras land; är 1187 bragle de om llf- 5 behåller sig den lugna besittningen af sid förra. Fördenskull »lär denne sist—

vet alla Nowgoroder, som utsändes att hos dem indritVa skatt, oeh ännu nr; nämnde ensam upprätt än i dag, Alla tre, folken hafva mycket gemensamt:

1342 finner man ett krigståg förelaget mot dem frän Nowgorod. Efter denna t det Inåtvända slutna lynnet, som hos de häda yttre folken öfvergått till

miss-tid försvinner Bjarraerues namn pä samma gäng som deras sjelfsländighet, $ länksamliet; det sega vidhållandet af det gamla, minst likväl hos tappen;

deras rikedomar, deras gudadyrkau oeh njelfva deras vunna bildning, Verlds- ; böjelsen för magi och slutligen den egna fallenhet för safir, hviiken,

godsin-handeln hade långt fiir detta sökt sig nya vägar, de afiägsna stränderna af 5 tast hos Finnen, 1 de bSdft extremen» spetsas, af hatet mot främlingarne till

Dvina dikade i glömska, och när efter ett halft årtusendes förlopp deu nyfikne | uddhvass skärpa. Att med all denna öfverensslämmelse Finnen, mer än sina

vandraren letar pä sagornas skådeplats efter Bjarmernes skatter oeh Juinalas ; bröder, synes egnad att i historien framträda som ett kulturf olk, bör utan

bild, miiter honom ödemarkens dystra tomhet oeh ett förvildad! fåtaligt folk, t tvifvel tillskilfvas yttre omständigheten inverkan under läroåren, men oek till

mm i fattigdom oeh råhet tanklöst trampar den jord, i hviiken fäderne grofvo j en del den olika skiftning i lynnen, hvilkel han fält pä sin del. — Kastar man en bliek pä Ungrarne derjemte, sä kommer man till den märkvärdiga observal5o% »“ det fll,sk* «tan»lyunet ju längre söderut, desto mera får en djerf

sina döde och sitt frejdade guld.

Hvllket skådespel af ett förgänget folk!

*

Esternes Saga.

; handlingskraft; ju längre deremot åt norden, desto mera tillbakadraget visar

S det sig, oeh slutligen skyggar det undan for hvarje omildt vidrörande. Eu

« stor och märkvärdig lärdom om naturmakternas ingrepp i folkens daning!

¥

S Trenue bröder bosatte sig allt sä pä ömse sidor om den egentlige Finnen; 1"ån-

; gre i söder Esten oeh Lappen längst i norr. Båda hade den sorgsna lott att

; tryckas till jorden af en ufvermakt: Esten af Tyskarne, Lappen af sin härda

EatowtM Sttgtt, 5 styfmor naturen. Oeh budas öde mörknade alltmera under tidernas lopp: allt

; tyngre lade sig öfver Esten cn främmande nationalitet; allt högre (ringdes

; Lappen ät ncirr. Midtemeilan dem stod Finnen oeh kufvndcs af elt främmande,

I den stora folkstrid, som genomghr hela den finska forntiden och at ; 1 *

, .. „ „ * äfven han, men när århundraden förgått, fann han sig vara segrarens foster-

deniia ger ett sä egendomligt intresse, skall man på ett märkvärdigt sitl alle- ;

, . , , ‘ - „ , , ... . - , S broder, i sfallet för att vara hans tral.

städes aterfmna tretalet. Tre folk at olika slam hafva kampat om Finland -

(Svenskar, Finnar, Ryssar); tre voro do egentlige Finnames folktyper (Kare- ; Esten flyttade ifrän sin broder Finnen och bosatte sig i Romarnes gamla

lame, med deras egenartade förvandler Quienerne, samt Jemerne); trefaldigt; ”bernstensland” söder om finska viken oeh östersjön. Här fann han bördiga

uppträdde ändtligen de beslägfade folk, som besitta den finska norden i in- S marker, bevuxna med täta skogar, i hvilka före hans tid intet yxhugg dgnat,

»■k rar. kl mening: Ester, Finnar och Lappar. Fl land dessa har Esten företrä- ; oeh dä han, lik sin finske broder, kände sig tålig oeli stark nog alt rödja oeh

desvis spelat krigarens, vikingens roll och forblödt som en hjeltc på slagfåltel; ; svedja och sä i ödemarkerna, säg han innan kort sina bygder odlade ochvild-

Lappen har, i full motsats till denne, rönt den alltför fridfärdiges lott alt bort- ; djuren trängda tillhaka frän do glesnande skogarna. Åkerbruket btéf da hans

jagas frän nienniskors stigar och förtvina vid den bebodda verldens yttersta ; linfvudaäring och derjemte idkade han fiske och jagt. Men emedan hans land

gräns; Finnen åter står mellan båda, icke blott till boningsorten, utan fastmer 5 låg vid hafvet oeh sandkullarna i dess granskap icke lönade odlaremödan, loc-

tlll lynnet och till sina öden, så att dä Esten anfallit oeh Lappen flytt utan ; kades Esten ut på handel och sjöröfveri, som den tiden ofta drefvos under

försvar, har Finnen slagits som en man för sin torfva, men Icke (agit ett steg ; samma firma, och sä blef lian en af nordens skickligaste oeh djerfvaste

sjö-deröfver. Freden älska de i botten alla; men- Esten fäster dcrvid »om vilkor J män. Med alla sina grannar af främmande stam 18g han i oupphörliga krig

makt och vinning, Lappen köper den för hvad pris som helst och Finnen för- j till vatten oeli lands; Stnrkodér, den hundraar-made, uppgifves ha varit af est-

nisk bärd; estniska flottor störde handeln fur det blomstrande Wisby och Odins i

gamla Sigtuna uppgick i lågor för dessa skollares hand, %

*

Esten bodde gerna i enstaka hyddor pa kullania, i skojarna eller vid I

liafskusten. Samhällets band voro hos honom lösa oeli föga utbildade; under ;

freden lydde han sina äldste (Wamiemad ) och i kriget den tappraste anförarn, ;

Klädd i det mörka vadmal han sjelf tillverkade, väpnad med (rädskBld, klubba, J

kastspjut oeh bage, tillbytte han sig af utlänningen jem och salt; de Edla ;

metallerna lärde lian först känna pä sina plitndriiigstäg. Han hade sina heliga {

lunder, i hvilka han offrade oeli der ingen vågade röra ett löf; den heligaste !

var pä ön Dagö, ”Hio niaa," lunden) as land. Högst i hans dyrkan slod alain- ;

gliden Jumala; dock säger mau att Tborahi:». nordens mäktige Thor, af ho- J

nom kallades den gamle ( kon = tikko). Om WäinämÖhien (Waimeimmne) har «

han flcre sägner, såsom lmru Wannemlinuo p.V Domberget i Hcvat erbjöd sig ;

att lära alla skapade varelser sängens högtidsspråk och sjöng sä Ijutligt att S

hans tårar trängde genom sex mantlar och sjsi lifrockar, och huru alla varel- ;

ner dä lärde sig spridda ljud af sängen, men ltienskan ensam alla. Kaleva S

(Kaallev, Kallevi poeg} har i hans land ulfört mänga bedrifter. Sä slridde S

Kaallev engång med tre välrustade riddare och nedstötte dem alla, en efter j

annan, i jorden, den förs le till knät, den andre (ill halsen oeh den tredje ined J

hufvudet många fot under jordytan. En annan gäng kom han med tolf tolfter ;

bräder öfver Peipussjöu, hvars djupaste vallen räckte honom (ill midjan. I ;

skogen näst Intill mötte honom tvenne jäKar och strid uppstod. Kaallev hade 5

sönderslagit elfva tolfter bräder pä sina motståndare, ulan alt fä makt öfver ?

dem, då ur buskarne cn stämma t i 11 ropade honom, att han skulle slä till med ;

kanten af bräderna. När han dymedelst dödat jätlarne, bad han den okände S

rådgifvaren stiga fram för att mottaga hans tacksägelse, men denne svarade, ;

att han ej kunde framkomma naken. Kaallev ryckte genast af sig sin yfviga {

pels oeh kaslade den ät den nejd, Berifrän rösten kommit, och strax framkom ;

nr buskarne en igelkott, hvilken sålunda bar Kaallev att lacka för sin tagg- ;

beklädnad. \

Förutom flera mindre gudomligheter för jagten, för fisket, för ladngär- %

den m. m., dyrkade Esten solen och mänen. Nymånen hélsade han med föl- ;

jande vackra besvärjelse: ”terre, terre, noor ku; hinna vanneks, minna noo- ;

reks; ka kulda pelpeks, raule rahvas tcrveks,’’®) d. ä. ,’irl I hel dig, unga £

måne; nS du fildras, jag föryngras: gnid mä till sin skönhet månen äga;

menskan jernet till sin helsa, — d. ä. jernlielsa. Och när de smä iuftandarne

(hos Finnarne Kuumet m. il.) förtärde mänen, hvaraf förmörkelser uppstado,

användes starka trollord, för att fördrifva de glupske Ijusfiendeoie. Ty Esten

vanslägtades ej frän sin stam i kunskap om hemliga ting; trolla kunde han

på fri hand, fastän han deri erkände Finnen för sin öfverman, liksom denne

Lappen. Tron pä själens tillvaro efter döden återfinnes hos Esten i hans

gästabud för de afiidne en bestämd dag i året, sedermera alla själars dag.

Då skurades och eldades stugan, mat och dryck framsattos för de döde,

hus-fadren stadnade ensam Inne, och lyste med pertan de osynlige gästerne, hvilka

han dä var förbunden att nämna vid namn och uppmana att hälla till godo

välfäguaden. Efter någon tiftnr.a hade själarna spisat nog oeh visades nu pi

dörren, med tillsägelse att färdas fram efter vågar och stigar, men ej öfver

åkrarna, som deraf kunde (aga skada. Hvem pH minner sig ej härvid

Finnar-nes Kekri-fest ? — Nfir Esten dog, kläddes han i sina hästa kläder och sattes att

sitta pä en stol; kring honom satte sig alla hans närmaste, drucko honom ti St

oeh frågade, hvad som mände hafva gått honom emot, efter han dog.

Qvln-norna uppstämde derpfl ett tjut och upprepade samma frågor: "säg oss,

hvnr-före du dog? hade du icke en god hustru? hade du ej tillräcklig åker? o. s. v.

Derpft fördes den döde lill grafveu och med honom Sades silfver och guld, mat,

redskaper, samt. nål och träd, i fall något ginge sönder under resan lill andra

verlden. Ännu sedan Esterne antagit kristendomen, gäfvo de den döde cii

yxa i handen och sade till honom: ”gå, gä, stackars man, der borla skall du

väl pläga vära herrar (Tyskarne} .»5 som de plägat oss här nere*) —• ett

bevis på folkets djupa hat mot sina förtryckare.

Fordom hade Esten for sed att röfva sig en brud, ehuru offa med

för-äldrarnes vetskap; i en scdnare tid friar han, liksom Finnen, ined talman, och

först vid tredje besöket får han ja, Dog eu moder, utan att eflerleinna döttrar,

så Biide ieke mannen eller sönerne, ulan systrar eller andra qvinliga

slag-tingar hennes silfversmyckcn och andra prydnader. För sönerne gällde den

sällsama lag, att den yngste, arfde sin faders egendom, "emedan han dittills

haft. minsta nytta deraf,” Vjlle en «f de äldre sönerne skiljas frän boa t,

hängdes cn bila, knuten vid ett halmstrå, pä linni rygg; kom han *ä till dör-

*j IViäigerti, Gcschichtc Esthlaada, sid. 7.

*) VVilligerod, sid. 13.ren ulan att slniet brast, behöll han bilan som nrf, men brast halmen, näste

han lott lös letnua fädcniehusct.

Mänga sägner om dess forntid gä ännu Maud Est folket; sköna sånger

(iil fosterbygdens lof, sorgsna minnen frän gladare dagar, satiriska

begabbel-sor öfver främlingar» c, har man Hnrni i behåll bos dem; äfven vackra sagor,

såsom den om Koil oeli Ämarik, morgon- och aftonrodnaden, hvilka af him*

mclens herre begärde att evigt fS vara brud och brudgam ocli hvarje

midsommarnatt fä sluta hvarandra i sin strålande famn. Men den. rika lefvande

skaldeådra, som genomströmmar den fiuske ruuoniekkans bröst, de omfattande

sago-nykler, som sä sjelfmant sammanknyta de spridda finska hjeltesängerna, finner

man ej lins Esten mer. Många århundradens hårda förtryck har förstummat

hann sSng ocli gifrit sjelfva hans språk en förtidig, främmande utbildning, ocli

det är först i sednastc tider lians oblida öden börjat ljusna. Tidigt instängdes

han af Hyssen i öster, Polacken i sikler, Tysken i svdvest oeh vester, inom

sitt nuvarande område, det egentliga Estland. Sin kristendom fick lian,liksom

Finnen, ibetala med sitt oberoende; Dansken tog lians land omkring 1219 oeh

behöll det till 1847, Hl denna tid till 1561 lydde Esten under Tyska riddarno

i l.iffland; hvilkas efterkommande iimiu besitta nästan hela lians

jordegendom; sedermera (ill 1700 kom landet under svenskt öfverherrskap oeh

slutligen under ryskt intill nuvarande tid. Med hela sin stams seghet har Esten

lill denna dag bibehållit sin nationalkarakter oeh jemväl sin åldriga

kläde-drägt; medvetande! af att vara e(l folk. synes deremot ha gått för honom

för-1 orad t, att döma af hans sed alt ieke kalia sig sjelf med elt inhemskt nomeu

proprmm: han kallar sig nemligen Maa mecs, landets rnan eller inbyggare;

i plur. Maa Ralivast. Finnen kallar honom Wirolaiacu, (roligen efter

Wier-ländska kretsen.

Detta är i korthet sagan om Esten och hans land. De skala liafra cn

framlid, äfven de.

*

Lapparnes Saga.

I, appen !iar en sorglig saga alt förtälja om sig sjelf. Det ser ut

j som hade han i högsta mått åsamkat sig den förbannelse, soin hvilat öfver

5 deu finska stammen: den att oupphörligt vika undan för andra, vika sä långt

; gom en menniskofot det kan, utan att hegrafvas i deu eviga snön. Honom

; nekade® till oeh med den tröst, som ined deras öde försonat de andra folken

\ af hans stam, deu att genom åkerbruket» oeh bildningens införande i nordens

S ödemarker förvandla förbannelsen lill en välsignelse. Lappens historia är i

? allmänhet svaghetens historia pä den jord, der ”lifvet är en sfrid från början.”

J Förr bodde äfven han i rikare nejder. Först bland alla finska folk trängdes

; han undan sina gamla hemvist i Uraltrakterna ocli tågade rakt vcstcrut; det

; var sannolikt honom Tacitus träffade på sydkusten af Östersjön i första seklet

j efter Christus. I ganska gamla tider befolkade han Finland och slröfvade

öf-; ver fjällen långt inåt det svenska Norrland. Det är kring honom egentligen

S striden hvälfvcr sig om nordens äldste inbyggare. Sjelfve säga lapparne att

! äldre folk än de bebodde Kurden "förrän Gud stjelpte om verldea.” Derined

S hade sii tillgått, att God (Jubmel) engäng hade omhvälft jorden, sä att

vatt-S net ur träsken oeh elfvenia steg upp på landet och fördränkte alla menniskor,

- uudaiifagnnde tvenne syskon, en gosse och en flicka. Dessa log Gud under

; armen på ett högt berg, som kallades Passe-Vare (det heliga bergcf). Sc-

1 dan faran var förbi och Gud hade släppt dem ifrun sig, skildes de från

hvar-5 andra oeh gingo pä hvar sin väg, för att söka om det ej funnes mera folk i

S veriden. När de sålunda vandrat tre är, komnio de åter tillsamman oeh

igen-5 kände hvarandra. De skildes dä äter oeh träffades igen efter tre är, dä de

j ännu igenkände hvarandra. Men efter ytterligare (re Sr, dä de vandrat pä

2 samma sätt som förut, kände de ieke hvarandra mer, ulan började lefva till—

- gamman oeh födde barn, af hvilka alla nu lefvande menniskor härstamma ®J.

1

g Något som för äfrigt låter förmoda, alt Lappen i norden anträffat äldre

S inbyggare, är hans jättesagor, af hvilka han har eu stor mängd. 1 dessa

2 förekommer Lappen alltid som menniska under uanm af Askovis (ordet lä-

p

i Högström, Bcskrifmiig om Lappmaikenj pag, 57. ^

irailt fi-Sn svenska sagor) i matgal» mot Stallo, jätten, ett grymt oeli

vidunderlig! väsende i mestaiMleogwdnlt. Jätten är större oeh starkare an

men-itiäkan, hviiken hån fitföljer och vill uppäta , men vanligen kommer han (11

korfa, tv med all sin styrka är han mäkta dom oeli ineéiisltans list far

ständigt öfvertaget- Slallo .äter t eke blott men niskor. ulan ock sitt eget sliigie;

lians hustra kallas au ta k i,a oeh Hr en elatc (roll packa. Eugåjig hade Asfcovis

fallit 1 händerna pä stallo och föreslår daine afl: pröfva b\ arandras styrka |ia

det sättet att nian spiingel" mot fett träd oeh försöker livcm söm ka» stöta

hufvudet djupare in; denne vare då den starkare, Slallo försöker först, men

kan ej alla fä Imfvudet in i trädstammen. Askovis säger sig vilja spara sitt

prof (ill i morgon, oeh undertiden holkar han i all tysthet ut on miingd stora

hål i stammarna och ötVertäeker dem med bark. Nir dagen kommer, lyckas

hans prof förträffligt, han springer mot det ena Iriklct efter del andra och

stäugttr in hufvudet anda till öronen. Slailo ser med den största förundran

der-pfi och föreslår nu ett annat prof? man skall kasta an isliill upp i luften och

försöka hvem som Ilastar högre. Stallo kastar först, och det så högt, att

Milen knappast synes. Askovis gör sig till och säger sig ämna kasla Milen upp

på molnen, så att den blir qvar der. Nej, käre son — Win Mil! säger Stallo

och vill för ingen del Mi af med den. Askovis har ju dessutom redan visat

sig vara den starkaste vid stängningen. Nu börjar han vrida vldjor. Ilvad

skall du med dem? frågar Stallo. Jag tänker bära bort din sllfverbod,

svarar Askovis. Xej käre son, för all del, mini hud! ulropar "jfiiten och kan nu

endast lösa sig från plundring genom att fylla Askovis" hatt med silfver, oeh

det blir ieke sä litet, ty Askovis har skurit kullen ur hallen oeli häller den

B (Ver en grop1 i jorden, som dä måste fyllas först. — En annan gäng har Slallo

•»all ut nät att fånga bäfrar, gjort upp cn dd I skogen och lagt sig att hvila.

I nätet liar han fastat elt snöre oeh i andra ändan på delia en bjellra, för att

höra när bäfveni fastnade. Vips jjlnglar det, oeh Slallo skyndar (ill. men

fin-iier ingen, (y en illmarig Lapp bar ryckt pn snöret och begagnar Stallos

frånvaro för att uppbränna hans kläder. Slallo återvänder oeh bannan öfver sin

oförsigilghet alt lägga kläderna »I nära elden. Om en stund pingiar del iiler:

samma puts; Lappen släcker nu hons eid. Dä börjar Stallo jemmerligon frysa

«eh gär till imincn, söiai joal stiger öfver himmelens rand. Se, foder, din son

fryser! ropar Slallo oeh sträcker arninrne mot manen. Men månen förblir kall

oeh känslrtös; jältcn fryser ihjäl. — Eu tredje gäng slugs cn Lapp vid namn i

Patto-podnje med en Slallo ej långt frän Gellivare vide» helig sten. Under stri- j

lien anropade han stenen om lijelp oeh lofvade honom mänga dyrbara saker,

men jätten lofvade allt detsamma, aeh sä fick ingendera ufvermuklen.

(Jnisi-der lofvade Lappen att förära ät Stenen sin fiendes jcmyia, och i delsamma

fick han öfrerlinnd, sa att Stallo damp i backen. Alltsedan såg man i länga

tider invid denna sten eu jernyia, pä hviiken ingen rost kimde bila. Uct var

Lappen* giifva; men Sr-1746 om hösten borttog* yxan af en KaitomLapp, som

iufvaile lägga jeuen oeh hornen af cn renuxe dit i stäliet »j.

Den förmodan att Stallo betecknar ett urfolk före Lapparne b est yrkes af

de mänga andra sägner Lapparne veta att föriiilja om sina strider ined

Svenskar och Karclarc (Karjelahj. Drlfven till det yttersta, har Lappen vid

sådana tillfällen, inot sin natur, gripit till nödvärn, men fanns någon möjlighet att

segra med list, sä föredrog han detta. En skara Karjeiah ströfvade en vinter

Öfver fjällen framåt Nurlge och tvang en Lapp att blifva deras vägvisare.

Denne, som skidade förut i mörkret med ett bloss i handen, manade fienderne

alt följa sig hamn i häl, emedan vagen vore svår. Plötsligen på elt ställe,

l der fjället stupade alldeles tvärbrant, knslade Lappen sitt bloss utföre, men

C sjelf vek han af åt sidan och fick fotfäste i en klyfta. Karclarne åter följde i

j full fart efter der de sägo blosset och störtade alla fill sin ofärd i brådjupet.—

; En annan gäng hade en hop Karjeiah infallit i laudet och tagit stort byte,

J emedan anfallet var oförsedt. Nästa vinter korumo dc derföre igen, men

Lap-J parne voro nu förberedda. it)e hade tagit en gammal man af sitt folk till

an-; förare och denne hade låtit uppföra en ansenlig mängd timmerstockar pä ett

l högt fjäll; men utmed fjället» sidor hade han IS ti t väl nedtrampa snön oeh slä

3 vatten dcrpå, så alt alltsammans Mef ishclupet alllinlill öfversta kullen, Sedan

5 lät han i isen bngga trappsteg uppföre satnt göra vägar och stigar på alla

I kanter, för att ditfneka fienden, Knrjelah koramo ganska rikligt oeh sägo

I Lapparne samlade Bfverst pa fjället. li vårföre de fö re t o co sig alt klättra upp

; efter trappstegen. Men när de hunnit halfva höjden af fjiill.t*!, Hlo Lapparne

“ jm ensång alia sina timmerstockar rulla utför den hala ishrmiteu, och .sä hfefvo

S äfven denna gäng Karelarne jämmerligen krossade, pä tvä när, hvilba

lemln-t siade skickades till sitt hem för att förkunna ofården. Antalet af slagne sökte

5 man utreda derigenom, att man tog deras eldstål och uppträdde dem pä

l»8g-5 strängar; och blef dermed bnlflredje bägstiiiug uppfylld.

*) Ltestaäius, Missiönsreaor i Lappmarken 1S2S —3-, sid. 4GS,•m 22

AU Lapparne* list ocli ftiralngenhet hjelple likväl ieke i längden. Sill 5"Lappen har icke sjelf BrmSIl böja *fg öfver den rim naturdyrfeam MmWeralilc!»

rislo snöbetäckla hemvist i den hiigsta norden, fingo de viil behålla; det af- jj kallades af Vitnarne ei« pä fasta landet hefinllig hippsk Seida, Smirakka äter

undades dem ingen, om icke den norrske ocli finsk© nybyggaren, som i sed- J en sädan som Lapparno dyrkade pä sjöholmar *). Andra tider hafva- nu

kom-uai-e tider framträngt sä högt kornet mognar ocli timmer finnea för en staga. « mit, dä det arma obildade folkets klumpiga gudar råkat i förgättrnhet ack

fiir-Men skattskyldige blefvo de efterhand lill alla sina grannar, ocb flera Sik un- ; akl; ty den krislne Lappen är af hjerlat gudfruktig, derföre vill han ej vela*

draden igenom ledo de af Birkarlame hfirdt förfryek. Ty konung Magnus S af fiirfädrens hedeudom, oeh vet icke heller synnerligt. Men änm» stundom,

Ladulås berättas hafva gifvit Lapparne "biua i händer (ill egendom, som ville j när den resande pä fjället SfrerfallcM af ett bland dessa förfärliga jrridny

komma dem under Sveriges krona." Och derpä skola invänarue i Birkalasoc- ; som endast der äro miijliga, säger Loppen halflcende, lialfliuklande: "vi hnfv»

ken i Finland hafva begifvit sig upp och dagltngat med Lappanie, men der- 5 rest förbi en Seida ocb förgätit alt offra St honom, derfiire vill han visa livad:

under oförsedt »fvcrfallit dem, dödat många oeh vunnit landet "allt till norra ; ban fömär.” Elt minne af hedendomen dröjer doek längst oeh skall ej Kinin»

oeh vestra sjön.” En sägen tillägger, att en Birkarl gått Lapparna i förväg \ utrotas, sälänge ödemarkernas ensliga storhet stämmer meiiniskosinuel {Sr det

oeh 18Ut sin hustru gräfva honom ned i »nön pä ett slälle der de andra mSsle • underbara oeh öfverualurliga: det är den gamla trolldomen, i bvilkenr som

fara fram, ocb när de skidat öfver hans hufvud, hade han räknat deras tal vara j hvar man vet, Lapparne bland alla jordens folkslag varit det mest beryktade.

15, hvarefler han äter skidat förbi dem och nedhuggit cu efter annan, der de $ Men sjelfva den lappsfa* trollkonsten är ieko mer hvad den varit; de tak»

i rad franikoniino, sä när gom don siste, med hvtlken han hade en svär strid alt 5 nybyggarn* gii nu längre deri, än Lapparne sjelfva; och Mpädomsförmägan —

uthärda, innan han vann. Men om Birkarlame längre fram mera. Visst är • vare sig i häudernc, i bränvin eller kaffe — är nu deu, hvari Lappqviunoruai

dock, att Lapparne lidit af menniskor mer våld och skada, än af vilddjuren 5 mest söka visa sin skicklighet,

och snöstormarne pä deras fjiill, all fintill sednasle årtionden, dä man begynt S

värda sig om deras undervisning och trygga dem för grannars snikenhet oeh ; Det gamla Lappland, (ill hvilket man fordom förläde allt det vidunderliga,

iifverväld. S dystra och ondskefulla, för hvilket folktron skyggade, är icke mera elt. okänd t

j sagoland; kyrkan har inregistrerat dess inbyggare, vcltgirighelen har trä ngt: i

Ingenstädes kan man vara afan Gnd, ej ens i Lapplands ödemarker, och ; det Innersta af deras usla kalor. Tvenne iiäriugsBng särskilja Lappmarkens

fördenskull, hvarhelst lappsk tunga talas, hör man traditioner om Seider j ströfvande nomader. Fjäll-Lappen med siua renhjordar byter fvä gänger

(Seida, Sielda) cl. å. Gudabilder mest af sten, för hvilka Lapparne knäböjt och • i månaden boningsplats. Um våren drager han ned lill hafskusteu; höstelid

framburit offer af vildrenars horn oeh ben samt fågelvingar, äfvensom de be- ; återvänder han till fjällen. I drifvonia iiedslöler han fyra bägforntiga Iriiil i

Strukit dem ined renblod och fiskflott. Del egna var med Seiderne, att de icke • tvenne balfcirklar: nagra Ivurlrad derlill, några slänger i sluttande ställning

voro formade af menuiskohand, nian naturens vark, merändels stenar ocli kläp- ; deremot, elt vndinnlslucko slaget dcromkring, cn eldstad af itägra slenar, litet

por af sällsynt, skapnad, krusiga och knottriga, nngongSng sammansatte af J björkris på marken inuti, derpä några renhudar, och den boning (kila) är

furflera mindre stenar lill menskllg liknelse, stundom äfven groft lillhuggno af j di»-, ; hvilkcn hela familjer finna sin tillflykt. Ute måste dock mannen vaka;

träd (KurikaisetMolekit), likasom hos de gamle Finnarne, I Seiderne har ; vargen lurar i hvarje buske; ve den ren, som skiljer sig från hjorden.

Slag-Lappen icke dyrkat sjelfva stenen eller belätet, utan gudomligheten har Äts S (aren är sä ständigt (111 bands, att Fjäll-Lappen hcla vintern om lefver af det

såsom inneboende deri, hvarföre ock mängen Lapp är i den Iron. att dessa j som öfverbtir efter ulfvens land. Vild oeh oliyfsad är Fjäll-Lappen, hans

bestenar hafva lif oeh kunna gä. Ty, säger Lappen, när hjeifen PäiriS störtade ; teende är plnrnpt; gerna griper han’ lill nälrälleii. Men under denna bistra

nagre af Seiderne i Enare sjö, rörde de sig länge på vnlfenytan nian att ajnnka. | y ta döljer sig ofta ett kärleksfullt »inne och Caslren träffade en man af detta

Sina perspnliga gudar — Äije = Ukko, Iliidda = Iliisi, Lcmpo, Tuona ;------------------------------

m. fl. — har Lappen liinat af Finnen, som i gudaläran koin längre än han, ty ; *) Cattrcu, i Suowi 1S42.folk. som i hela trettio ären aldrig veilal ett ondi ord nicil sin husfru, aldrig *

lilllalat henne annorlunda, än med dci vackra ordet "luddadshain" (linlnisem. J

min lilla ftigel). — F i sk a r c-Lappen dereiriot slär redan pä nomadlifvets 5

gräns, hati bygger sig vid hafskusfen eller flodstranden en bofällig sfuga (ill ;

0

vinterlde; om sommaren Irrar han kring; rnigra fär ufgöra lians hjord; fisk är 5

lians dagliga spis, när hau ej lyckas med Ijufskylte fålla niigon of Fjäll-Lap- ;

pens renar, ocli till det ringa mjöl, han mot tiodubbla priser tillbytcr sig af S

Norrmannen, blandar han ständigt bark. I religiöst oeli sedligt hänseende siar j

han öfver sin bräder på fjällen, men ofiare än denne hemsöker honom hungern *

och hans ufvergång frän nomadlifvet har medfört ekonomiskt förfall; briinvinct S

föröder honom och vinaingslystue grannar plundra med krämarekonstcr hans

ringa egendom.

0

0

0

0

Same kallar sig Lappen sjelf oeh vidkännes ej sitt svensks namn (det "

finska i-apjji), hvilket, enligt Castrén, ursprungligen beteeknar de» ytterstanor- ;

den, men sedan blifvit elt smädeord, som antyder räliej, Sjelf räknar fcais ;

slägtskapcn med Finnen sig till heder; men Finnen vidkännes honom ej. j

Ilans framtid är dyster, ty vi ni em och snöstormen släppa icke silt tag, polens ;

isar tina aldrig, oeh blott genom öfvergftngen till ett stationärt lefnadsssitf kan J

Lappen rädda ät sig hoppet om en civilisation och ett, mildare öde.

*

Karelska Sagan.

Sä nödvändigt och naturligt veser finska folket ut ur stammen, oeh folk- ;

sagan ur stamsagan, alt mau aiAste förundra sig, huru ens någon kommit"

pii det infallet att söka finska historiens besUtmiagor i vesfern utom folket oeli J

stammen ajclfva. Väl ligga mellan forntid oeh nutid mänga ifitukla ärhnndra- ;

åen, okända vandringsbanor, korsande folkrörelser; men utgångspunkten, en- J

gäng gifven, anvisar riktningen af de vägar folken mäste hiifva lagit, Rr alt

hinna sin nuvarande ståndpunkt, oeli derigenom blir en allmän öfverblick

möjlig, ehuru detaljerna ritt förlurade, måhända för alllid. Sälunda, bortseende

frän de vidsträcktare slant- oeh spräkförvtiudlskaperna, leder man sig från

Wolgafitlken förmedelst Wotjakenie lill PefÄska folkfauiiljen kring Kamas oeli

Dvinas flodområden samt vidare österut till de Ugriska folken kring Ob.

Vcsterut åter gä, som floder ur samma källa, fiirnlom andra, de finska

grann-f tiken Est er oeh Lappar, Ännu ett tag ur MHan, oeh man scr »ig med K

a-relarae förflyttad frän det gamla Penu oeli Rjarmaiand" intill hjertat af

Finland.

Eflerfoljande är, med irwgnr fa nfviliefser, gängen af *ten stora folkdikt,

som Lönnrot oeli andre samlat frän de Karelske sångAes läppar och soin

1835 utkommit i fryek nilder namn af U a I e v n 1 a. d. ä„ Kalevas heni> 1

berättelsens tråd Mäta sig många episoder och nägomgung synes den trasslad

af nyare tillsatser; men liåller man ständigt i sigle fe väldige hjcllar och

dera» verk, som der besjungas, så reder sig Irinlen oeh otusKngar nationen, ocli

Kalevata blir sålunda en e»da Mor folksaga om hela den finska forntiden,

ehuru endast en del af folket, Knrelnrne, deri uppträder som handlande, i

kaiwp mot Pohjolas onda slägten, i hvilka mau velat älcrönua Lappen, do

tider, dä iiaa var mäMgare än nu.

I tidens begynnelse- fauns endast vatfen oeh en öm saint Wäinä—

mii i ne ii. som drefs omkring fl hafvet*}. Örnen flög i öster och flög i

vcsler, sökande sig ett bo; varsnade sä-slutligen. Wäiiiiimöiuen lik en fufva uti

hafvet, byggde sitt bo på hans knä oeh ladc i boet sex gyllene ägg, men det

sjunde var ett jcrnägg* Deraf kände Wäinäinöinm hett» i sitt knä och rörde

sina leder oeh äggen rullade i hafvet, oeh häraf skapades fiirmedelst

Irolldoma-ordet verlden, ta att utaf äggets nedra del den låga jorden danades och af

den öfre himlen; men af äggens hvita sol*;», af dess gula månen oeh af

an--dra smärre stycken himlens stjcrnor.

Wäinämöincn smed sig en fåle sä smärt som ett ärtskaft ocii red, sä

att marken dånade, öfver Wäiuögärdens lunder ut pii liafwis vida fjärdar;

oeli sä snabb var fälen, att dess hofyar ieke fukiades. Men en skefögtl Lapp,

*) Se Csulréat företal filt Öfver». af Kafciab.

-*>

som i sitt sinne hyste gammal ilska, smed ^ig cn blge af jwn, koppar ort

guld, Qädrade sina pilar med apnrfvens lät la vintrar och tade sig i förslit vid

eldforsens fall. Fåfängt nfradde hoiinm naturens trenne döttrar; tre gånger

sköt han; den första pilen träffade himlen. som nära nog hade sprungit

sönder; den andra for under jorden, »ii att Mpalas äsar nära bruslit. Den tredje

träffade WiiiaSmöinens häst i vcnslra skuldran, oeh ryttaren damp i vattnet.

Lange dref du W:n kring piihafvcls blsia yta, sk apa d e holmar med ord,

danade uddar,, signade notvarp och lät klippor födas, der han stadjiiide pä

fjärden. Doek voro dagarna onda, lik cn ruska dref han kring, och med hundrade

sar oeh ined tusende hugg kastades han slutligen af sydvesten till det mörka,

»Inner sinkande Fohja, i hvara ötaar han befarade alt ohjelpligt villaa. Kom

sii Louhi, 1’ohjolaa tandlösa värdinna, oeli hörde en morgon tidigt fjerrati

klagan. W:n hjelpte hon till"land och talade milda urd, lofvande honom ö! och

kött och Ijnfvn Imningsstiilien. Men hem ville W:u till sin egen bygd. "ty

bätlre är att dricka vaden ur rifva i eget iaud, än öl ur stop i främmande."

Välan, iiäfk: Louhi, kan du af ett uilstrå, ett korufrö oeh en söudrig siändas

stycken smida mig Sampo, så bringar jas dig till ditt land oeh lönar din

»"öda ined en fager mö. Det kan ieke jag, sade W:m, men smeden llrsiarineii

i milt hem förslår sig nog pä sådant. Så spände da Louhi sin hingst för

släden oeli W: n for.

Tuulikki, skogsgudens sköna dotter ®j, som af några kallas Polijas inö,

satt i lysande prydnad med röda strumpor oeli granna skor po luftens toka

(himlabågen) och väfde gyllene väf med silfvervtHskcd. Henne säg mod blida

ögon W:n oeh bjöd henne sänka sig ned i hans »läde. Genm, sads Hickan

■)

blott du klyfvor mig ett tagel med uddlös knif oeh tslSr om ett ägg cu kind

som ingen märker, lic i gjorde o c K W:n; men, sade flickan, än kommer jag

ej. förrän du timrar en båt af min slöndas bitar, ulan att yxan träffar stenen.

Au timrade W:u, tvä dagar och in pii den tredje; dä rörde Pirn pä ysklaekca,

Lernpo ryckte i bettet, llilsi skakade skaftet, ysan slant mot stenen oeh W:n

högg sig i knät. Högt Forsade Modet och W:n, den evärdelige vise, las dä

miiifa ursprungsord, för att llämtto flödet, incu förglifves: ib

bludstillnn-de orden hade han glömt, dem fick han söka frän gärd till gård oeh träffade

sist en gråskäggsmau, som sade sig varn karl att med tre ard allenast däni-

^ *) hunnrut, Afh, om Wuinäniöio^u.

24 n<-

J ma floders lopp, skilja fjärd frän fjärd oeli förena näs med nås. För en sådan

\ lijesse var det en sinäsak att bota W:H, soin blllddo älta säar fulla; men ty-

; värr hade lian glömt jernets ursprung. Detta kände Ster W:n, oeh nu

Z hegynte cn mäktig trolisäng oin jernets födelse, oeh starka besvärjelser för-

" drefvo sä det onda til! smärtornas berg, der det fritt kunde hafva stenarna att

; värka. Dcrpå reste Win äter till hemmet, sjungande för de rf öfver vränga

J Lappen, Men blott för alt öfva sin vishet, sjöng han en gran med blommig;

i krona oeli sköna gyllne grenar, oeh i granens krona miiucu, mun pii dess

; (jviötar kaiiavaguen.

&

*

; Sorgsen att han lofvat bort sin broder, lände Wm så (ill hemmet.

% Der mötte honom llmarinen, den evärdelige hamrarn, och frågade: hvi är du

0

I sii bedröfvad, efter din mössa hänger sä snedt iit sidan ? Bes till Pohjola,

; min broder, sade Win; der linnes den stoltaste, fiiiliulligaste mö; smid Sampo

; der, oeli flickan blir din lön! Aldrig i detta lifvot far jag till det hjdlar

i dränkande Sariola, svarade llmarinen. Granen inäste du dock skåda och må»

; nen, aom jag sjungit i dess krona, sade Wsn. — Foro sä häda till WSUM

i sved, der granen stod , oeh llmarinen klältrade upp i den för alt nedtaga

; iniiucn. Slrax sj öng W:ii eu våldsam hvfrfVelvind att föra llmarinen bort

; till Puhjola. oeh dit for han pii vårvindens farkost ofvaii månen, nedom solen,

1 och lände sä lyst till Sariolas badviig, att ej ens gårdens valpar varsnade

; hans ankomst, Louhi, den tandglesa, trädde med förundran ut på gärden och

*

2 sporde den komne hvadan han var, oeh om hau ieke träffat smeden llmarinen.

2 Söta gaf I:n sig tillkänna, men Louhi skyndade genast in och bjöd sin

yng-; sta dotter atl kläda sig pii det allraprydligastc, fy Sampaaincitcn var anländ.

I Oeh Pohjiijangfrun gick i huden pä backen och framtog ur sin bästa kista ses

; gyllne gördlar och fem yllekjortlar samt klädde pS sig allt dc! yppersta,oeh når

; ilinarineii sedan pii det hästa undfägnats i Sariolas stuga, leddes han att sofva

1 vid sköna jungfruns sida; såsom osknldsseden än i Finland är, Derefler redde

;sig I:n alt smida Sampo, sågande sig ha t i II fören e smldt himlen och hamrat

S P# luftens lock, dä ej ett baud var färdiglagadt än. På klippan af jeru

un-5 der bara himlen nedslog hau sin biilg, oeli trälarne pustade, oeh ostan och

; vestan och minnäri hjelpte (ill- men allrameat postade nordan, och pä tredje

da-S ff»« blef sä Sampo färdigt, oeh deirmed malados redan dagen derpä trenne lä-

2 rar säd. Det gladde Pohjolaa värdinna oeh klenoden gömde hbil bakom nio

S rcfflar oeh lus nit fanmar under jorden iu i kopparbcrgel.Det var dä gjord t: Sampo var smidd; Polija skulle deruied vinna »kat- I

ter ocb trefuad, Smeden allenast gick sorgsen i häg, ly obevekclig var den S

älskliga Pojamön. Hemlängtan fick makt öfver Umarincn, ocli Lou hi, nöjd ;

med hans arbete, redde honom eu Ht och väck t c gynnsam vind, som förde J

Uiuarinen t ili bans land igen, der han fur Wilinäjiiöiiien beskref sill lyckade j

verk. ;

5

*

Nu slär sagan om i en annan ton. I, em min k ii i nen, den unge, gla- \

tle oeh ridderlige Kaleva-souen, hvilken iick kallas Kankomieli, den till fjer- ;

rau längtande, den pä bragder oeh iifvenlyr högt begifnc, hvilken ock var %

maklig i (rolldoni. men genia värjde sig ined handkraft derjemte, — Lcmmin- ?

käiuen hade rustat sig (ill friareläg, Red mig min skjorta, moder! sade ;

han: skölj den i svartaste orma etter, tv resa vill jag lill Pohja, för alt fria %

lill flickan i det kalla •Pimrnlola. — Hes icke dit, min son! sade modren; £

Turja-spraket känner du ej och Lappen är dig Eifvermäktig i säng; lian skall ;

förgöra dig. — Ilar ingen fara, sade Lm; väl rnius jag engäng tre Iappske ;

män, som ville plundra mig med trolldom; men af mig fingo de ej sä mycket 5

som yxan täljer af stenen. Illa vill jag Jilliyga Turja-ninunen, klyfva med S

säng hans skuldror. blusa hans; pansar i stycken. Tag denna borsle: icke ;

förr än blod dryper af deu, är din sons ofärd kommen. j

«*

#

*

Alltså kammade muntre Lenumnkäiueu med mycken omsorg sitt länga S

vackra här, omgjordade sig med jentsniidd skjurla, ägg.ide sin häst med ;

pcrfesnärtcn och res lo af i släde. Pä tredje dagen syntes Pohjas slugor; i

snäsigt affördades Lin vid de försla; i den tredje trädde han varsamt in. Ilär j

snlto pä bänkarna stolte kämpar; sångare, spåmän, spelmän ocb onde troll— S

karlar fyllde itugan; Hiisis qväden »kritades som bäst. Ängslig var cj I.:n, ;

In steg lian d ris teliga oeh q vad, lill stor begabhelse, de bäste sångare att J

sjunga de sämsta runor, men i deras mun sj äng han hvassa stenar och le- S

ken lyktades denmed, att alle stugans] män af Lsn trollades i en sli.de, for- {

apund med cn brokig katt, som for af med dem till Lapplands yttersta män- i

ilfrfrätande fjärd, i llulja-forsens fraggiga gap. — Kt blef dock skyinfligen 4

skonad: Ulappalas blinde gubbe, som forförnad bortgick för alt lura pä Lem- ;

iniukiiiucu vid Tuonis elf. ;

S

0

Men Lemmtrikäineii tyckte sig nu vara en sädau karl, alt han med Ite- ;

der Uun.sc fria lill Pohjajungfrun. Tre prof skall du först beslå, sade Louhi: ;

fånga pä skidor Hiisis elg. som är det alirasnabbasle djur, betsla Iliisis vilda

slilskadda fä le oeh med elt enda pilskoll skjuta en svnu pä Tuonis svarta elf.

De försla värfven fullgjorde ock L:n med bisliiud af Okko oeh skogens blida

gudamakter, Mielikki och Mimmerki, skogens värdinnor, ocb Täpio, den

dunkelskäggige. Men illa gick det vid Tuonis elf, Uiappalas lurande gubbe q vad

cn orm i bjellcns lijerta och blodig störlade L:ti i elfveu, der Tuoni högg i

fem bilar bans kropp, gjorde hufvudcl lill en tufva, Ritterna lill videgrenar,

kiitlel till cn marken slubbe, ögonen till tranbär ocb bäret (iil vissuadt gräs.

Del var nu Lm* bane. Dock när bans moder säg borsten Miidaj grep ängest

hennes sinne ocb bon hastade pä lärkam 18(ta vingar till Pohjola. Ogerna

ledde henne Lnuhi pä sporen, vinter ocli sommar sökte hon, vägen och minen

frägade hon; siat visade henne den milda solen lill Mauala bortom de nio haf.

Dä lät Lins nwder smida ,sig cn räfsa med hundra famnars länga (enar, och

när solens betin insöfl hela Mana]aa folk. räfsade hon ur clfven sonens

sönderhuggna kropp, som vaggades af moderskärleken äter lill lif och läktes af

lionung, deti Moliiliiiiicn hämtat frän skaparns egna Kälkar. Alltså blef L;u

äter den han varit ocli raskare än förr.

Wäioumöiaou timrade sig med säng cn bäl, men tre ord brusto

honom. Förgäfves dödade han olaliga svalor, svanor, vildgäss, renar ocb

ekorrar. för att skaffa sig orden, förgäfves nedsteg han till Tuonis dödsboniug,

hvars jernfingrade hemska invänare, för alt stänga honom återvägen, utsatte

en tusen fatnnars kopparuol, hvilken han blott förvandlad till cn liten svart

slcn förmådde genomtränga. Nu var ej anat räd, an att öfver niilsuddar

svärdsklingor och hvass| yxor vandra lill Anlero M ipuneu, dc» gamle Kaleva,

gom redan länge legat död i jorden oeh pä hvar» skallror aspen vexte, men nedom

skägget videbusken. Träden fällde da W:n ocb indref en jernslär i gapet pä

den döde jätten, som bet i jernet, men Icke kunde äta stälcls lijerta. Dock

slukade lian W:n, som dä i bans mage redde sig eu smedja oeh sined, sä att

jätten våndades under grufliga besvärjelser ocb tvangs alt gifva Win de

begärda orden. AUlsa blef balen färdig oeh W;n resle änyo pä IViarefärd till

Pohjola. Men pä den dimhöljda udden stod Anni, lluiarinensunga syster, och

trampade byke. Der säg hon \V:u segla förbi och hastade med denna nyhet

lill lin. Har, sade hon. skor du dina hästar hela sommarn ocb emellertid far

en klokare ocb bortsnappar din brud. Häpen blef dä lin och systern redde

honom elt bad med aspved oeh en lilcu kärleksiivast af 9 sorters inga tel-ningar, bvärefter han genast for till Pohjola fiir att täfla om flickan. Pä

eu-gäug anlände bada oeh Louhi anade vid deras anblick friarebesök. Ma du

taga. don gatnle, sade hon till do t (ren; han är rik. Men flickan valde ilen

raske Sampomneden, och den gamle Wa gick från huset med en korg. Tre

friareprof fullgjorde nu I:u: plöjde ett fält fylldt med ormar, tyglade nlf och

ijiiii, samt fångade "vallneis hund,” en jäftegädda i Tnonis elf. Derpå

reddea bröilopp i Pohjola, och till delta slagtades en tjur så stor, att svalan

fae-liöfde en hel dag för att flyga mellan hans häda horn, och iugcn var som

kunde slagta lionoin, tills nturhafvet uppsteg en tumsliing man, som tryckte

tjuren ned pä knäna. Öl redde Osnmtnr hela aret om af sex korn frän hvarje

ax, sju humleknoppar frän hvarje stängel, en skog lill bränsle, tvä underbara

grankottar oeh Mehiläinens ljufva lionungssafl. Till sångare bjöds

Wäinä-mäinen och för resten aill fullt, lytt». lama och blinda. Och bar gjiingoa nu

mänga guda sänger om festens herrfighei, värdinnans pris, sklfaneseau frän

hemmet, flickors Öden oeh det nya skiflej: utaf brudens lif, hvarcflcr de

nygifta furo till brudgumens hem i Wäsiiölä,

Em var ieke bjuden till Pohjolas bröilopp: Lemminkäinen, den tappre

oeh stolte Kaukomieli. Der han plöjde pä åkern, hörde han brölloppsgästernas

hästtraf; vredgad skakade bau sitt svarta här, afbrot faran midt pä åkern, lät

elda sig bastu," pätog] sin pamsarskjorta, mötte sin moders varning med det

stolla ord. alt bjudningen hvilnde på spetsen af hans goda svärd, och bcgaf

sig till 1’ohjola. Underbara, grästiga hinder mötte honom pä denna färd :

eld-forsar och eldsjöar, stängsel af stål, med ormar sammanfogade, och grymma

vilddjurs vakt. Ängslig var ej L:n, alla hinder besvor han med trolldom oeh

bandkraft ömsom, och häpnad blef i Pobjastugan, när han trottsigt träddo in

med orden: ”präktig är den bjudne gästen, präktigare den objudne.” illa

mottogs han ined mången undlykt; dålig var ock undfägnaden: iil med ormar

och ödlor i. Sist gäste nu ock harmen öfver; trollkonst Jjfvndes med jemngod

kraft, med Pobjavärden mätte han sin klinga, änskönt den var slö vorden mot

luifvudskälar, oeh 1‘objaklingan var ett kornfrö längre. Alltså* fick tärd en

första hugget, men högg i sparren ofvan dörren. Lät osa strida ute på

gärden, sade L:n; vackrare är blodet spildt i snön. Snart föll der Pobjavärden

för Ljns hugg, hans bafvud uppsattes pä en stolpe, hans folk förbyttes medelst

sang i silfver och gnid. Men Louhi, ensam öfverblefven, q vad sä mänga

rustade män (ill L:ns bane, alt denne nödgades fly långt bortom sin barndoms

bem till den onämnda holmen, hvilken lians moder anvisade honom, mot löfte,

att han aldrig mer skulle färdas i krig. Har var hafvet idel mjiid, floderna

idel öl, sköna jungfrur helsade gästen, oeh L:n, lika rask i qvinnogunst sora

nli Örlig, blidkade dem alla, utom en. Till henne ställde muntre Kaukomieli

sin fård, men nu uppstod® mot honom svärdgode män till sädant tal, att lian

måste timra sig en båt och fly. Började sä båten bittert klaga, att den eke

fick färdas i krig. Deraf väcktes äter L:us stridslust, han uppsökte sin

vapenbroder, den väldige kämpen Tiera, och seglade med honom I härmad mot

Pohja. Illa lycklades ock denna färd. Louhi sände öfver de antagande en

skarp köld, midt pä fjärden fasifriis bii t en oeh endast Lma mäktiga trofping

räddade dem, hvarefter L:n landsteg på en öde kust ocli brast i klagan öfver

sin moders sorg 1 hemmet.

Kuller v o hetfe ock cn Kalevason, den lättsinnigaste, obändigaste

säile, som ock kallas Tuiretolnens tomhändte son. Tre nätter gammal, slet

han sönder sin linda, och icke brngte han lycka i huset, när Ilniarinci köpte

honom for en spottpenning i Karelen till. (riil. Alla sysslor förrättade han

bak vänd t; satt att vagga i;ns barn, slack han ut dess ögon och dödade det;

svedjelandet, som han skulle rödja, förbannade han, sä att intet ax der vexte

mer; gärdsel byggde han af de största furor med" ormar i stället för vidjor;

bålen rodde han så att den brast, noten slet lian I stycken, oeh när llmaris

värdinna bakade in en sten i hans bröd, skingrade han korna pä men oeh

hemförde klafvade björnar oeh vargar. Sist förgjorde han med ond sjukdom

flraarincns hustru, den vidt besjungna Pohjabruden. Mänga andra sällsama

drag vet sagan att förlälja om denne Kullervo. Spelande och tulande pä

heden, mottog han nyheten om sin moders, sin faders och sin huslrus diid, oeh

spelande och tutande gick han obekymrad vidare. Engång reste Kuilerrn frft#

1’ohjola lill Wäinölä, för att betala Ätt, oeh hvarje flicka han mötte pä

vägen bjöd han cn plats vid sin sida i släden. En fanns oek slutligen villig

derlill, oeh niir det yppades att flickan var Kullervos ok ä ml a syster, lika

(anklös som han, löste den bedragne hrodren sin häst oeh red ut pä btäa

hafvet, för att dölja sin blygd. En annan gäng infann sig Kullervo,

sprättande i blåa strumpor oeh fina skörlen, i en Wäioolund, der flickor dansade

och bortröBade den skönaste. Men flickans moder nedkallade öfver röfvare»

Ukkos röda koppurpilar, och dessa vonlo Kullervos banc.27

Dagar och nä!ler begfrtS Ilmartnen stn döda hast ra. Hl* anstod honom J

alt ensam livila: fördenskull smidde han sig of silfver och guld cn skönjuug- g

fru; bon ägde alla behag, men ordet Kunde ej mästaren gifva. Kyla spridde ;

röda guldet vid I:s sida; Wäiuämöinen fick dä guidmiin, men ehuru han ha- ?

täckte sig med tre bffirnhudar, friis den ät jungfrun vända sidan till is. AI- 5

drig, du unga slägte, varnade han, ml du välja dig en maka af silfver och ;

guld, Piirgäfves gjorde nu len en ny friarefärd till Pohja; han afvistes med J

hän. Dä beslöt, han pii W:n* räd alt borlriifva Sampo, hraraf Pohja hämtade 5

rikedom oeh makt. Väpnade med eldäggade svärd oeh blanka harnesk, tå- 5

gade nu båda i hämnd sjöledes och Lcinmmkäiiicn Mef på färden tredje man. ?

Tre dagar färdades inan långs sjöar oeh floder; dl stolte båten i eldforsens \

fall mat en ofnnfelig gäddas rygg. Mot henne söndersplittrades I:ns ochLins 5

svärd. men W:n dödade fisken och gjorde af dess hufvud en kantele med ;

strängar af Itiisihiistens hår. I Kalevala och Pohja fanns ingen, som kunde "

spela pä den. förutom gamle Wäiuämöinen, Men niir han, den store rnno- 5

fadren, rörde harpans strängar, dä fanns ej hjelte så modig, ej man så fast, J

ej Uicka sä hård, som ej rörde* till tårar, ej djur i skogen, ej fågel I luffen, ;

ej fisk i vattiel, som icke lyssnade betagen dernppå, och luftens tärna, den rika J

solen, och den vackra milda manen, och den sfcänlockiga liafsfrun komtno för 5

att höra, men sjelf gret Wäinämffinen strida tårar, som nedmnno I vattnet ;

oeh bildades lill ädelstenar oeh kungasmyeken, oeh den blåa knipan plockade £

dem från hafvets betten. Med samma underbara sångarkons t slfde nn W:n j

hela Pohja* folk, I!marinen uppdyrkade de nio låsen lill kopparberget, Lem- ;

niinkäinen upplöjde Sampos rötter oeh bar det siillsama redskapet ut i hä- S

ten, hvarefter inan styrde utåt hafvet hemåt. Manad af !.:n att sjunga en ;

gegersäiig, iippimf \V;n sin riist; defta hörde cn trana i Pohja och gaf ett ;

sä gällt anskri, att hela PohjaMket väcktes deraf och med yttersta häpnad %

fann Sampo borlrBfvadl. Genast upphofves gralliga besvärjelser, fdrgäfvea 5

eände Ukko alla luftens vindar alt förgöra seglarne, förgiifves förföljdes de af ;

en 1’ohjadotta med tusende välrustade män. Siat omskapade sig Louhi lill S

en örn, tog pä vingarna sina skeppsbrutne män oeh angrep båten. Nu uppstod 5

en förfärlig strid, Pohjahären blef slagen, men Kantele och det sköna Sampo slo- j

goa derunder i bitar och förströddes i hafvet, som alltsedan är vordet rikt pä allt J

slags skatter. Alltså voro skingrade Sampos bilar; endast lockel fördes åter |

till Pohja, som alltsedan tyna t i jemmcr och brödlöst lif. K ågra stycken upp- ;

hämlades af WainäinUinen och såddes af Sampsa Pellervoinen i Wäiuölä, J

hvarest grödan sedan veste herrlig och ekarna Ttixo sä höga, att de

bortskymde solen.

Men Louhiatar, den gamla Pohja-sköknn., smärtorna» oeh trollens

moder, hon som pä cn enda .sommarnatt framfödt stygn, gikt, tvinsot, kolik, pest

och andra plSgobam, sände ut gräsliga fönlerf mot WäinBs bygd, der allt

plötsligen började rnurkna, sjuk na och dii. Upp hof då Wainöfndmi sin

mäktiga t roll säng, kokade underbara läkemedel och förbannade sjukdomen

djupt in i smärtornas herg, i det nio famnar djupa hålet. der luvutar manades

att koka dem I kopparkiltel. Hlef an helsa åter-i Wäinölä; men nu påfann

Louhi att q vada sol ocli måne in i klippan, hraraf uppstod ständig stjeridös

natt i mänga är. Wm oeli l:u stego då upp på sjette stjrmehvalfvet, för att

se åt hvad som mände välla detta mörker, och när de der uppslogo eld, som

af en Hicka vaggades i gyllne vaggai pä silfverremmar, föll gnistan ned lill

jorden in genom rökhålet i Palvonens stuga, gjorde mycken skada ocli

förbannades pä sistone ned i Alnejäm, der W:n slutligen lyckades, med tillhjelp

af solens son, att fånga em gädda. I gäddan var cn las, i laxen en sik, i siken

ett blått nystan, i det blåa nystanet ett rödi nystan och i detta eldgnistan,

som sprakade bort ur fingrarna pä solens son, brände halfva Pohja och stora

sträckor af Savo och Kaijala samt kunde endast släcka» af Puhjas kallasfe

frost oeh is. Förgäfves smidde nu l:n en snl af silfver oeh en miine af gnid

samt fästado dera med jättekraft pä himlahvalfvet. Intet förmådde ersäfta de

förlorades milda ljus, oeh det fordrades nya härda strider med Pohjas lolk

och mycken Irolldomskonst, innan de båda Kalevahjeltarne lyckades befria de

fångan himlaljusen, hvilka sedan hetsades med den skönaste segersång,

f djupa hafvet låg den ljufva kantele, och idel tång oeh ruskor ficks,

när Wm räfsade i fjärdarna därefter. Dä klagade i svedjelundeii ca björk sitt

härda öde, och W:n lofvade förby t a lians grät i fröjd. Sä täljde han af

känsliga björken cn ny kantele, gjorde dess skrufvar af en ek med gyllne äpplen

och dess strängar af en ung flicka» lockar, der hon sjöng i lunden med

längtan i sitt lijertn, ieke fullt sorgsen, icke heller glad fullkomligt; deraf

gjordes "ljuden i hans unga glsdje.” Och äter klang dä kantele i lund oeh dal,

sä mäktigt att kullarna sänktes och kopparbergen häftigt skälfde, men tillika

sä ljuft, att örnen glömde sina ungar i boet för alt lyssna, granarne böjde sig

ödmjukt och alla dalens blommor, i kärlek tjustes. — Ä11 vet sagan att

förtälja om en herrlig seger i »äng, vunnen af \V:u öfver den unge sloruiodige

.1 oti k ali ainen, sora vågade alt mäta sina lappriskunskapermed runnfadrcusgu-da visd om, tu en sjöngs af W:n inlill midjan 1 kärret, derifrän han »Brigaden

lösa sig med löftet «m sin syslurs hand. Nu sam fordom spordes dock, alt

grind visdom A jungfrurs längtan illa sämjas; milm W:ns famntag flydde

flickan ned i ha Arets fjärdar, for alt bltfva rikens syster, och när \Y:r. sedan

fångade I aolen en sullsam lax, spratt den undan hans fingrar och sade sig

gäckande vara .Joukahalnens syster, Wellnmos vägskffljda jungfru, soin hau

länge sitkl. Sorgsen nied ät sidan lnlad mössa vände Win till hemmet, och

för fiSrsia gängen rann en aning i håns Sig, alt med lians! makt ock visdom

var det lin förbi.

Alltför snart gick denna aning i fullbordan. Maria tia. det vackra

oskyldiga barnet, hvars kyskhet var aä skär, att för hennes släde spändes

endast ston, hade ätit ett underbart lingon, livar:.t hon kände elt foster i sitt

■köte, och skickade Ptllti, den lilla länian. all bedja Bodes" huslnt om ett bad

i Sariola. Jtärdt och huufufft niötles hennes bön; dä andades på henne i en

k rubba fäien, oeh hon födde en gosse af okiindt ursjirang, Ilmori benämnd af

sina friiuder, namnlös utaf alla andra. Barnet iöple Wirokaimas; tneii

Wäi-nätiifineii dömde det att föras ut pil kärret, der dess hnfvud burdis krossas ined

en klnbba. Tvä veckor gammal, svarade gossen: b du trollkarl frän Karelen,

nn du fillt elt där ligt domslut! Oeh sä bief han döpt till skogens konung.

Men djupt furtiiruad och full af blygsel, sjön g dii Wäiunmöinen fur sista

gängen en kopparsknta, med ItvillCoJi kan seglade bort till högre

rjåir,qvar-Icmnandc sin kanlelc oeh de höga rimosänger till cn evig fröjd för Finland.

Delfa är den saga, i hviiken Knrclarue tecknat sin forntid, sig sjclfva

och sitt folk. Bättre nialar ingen konstnär. Stundom vidundren af c»

ntaviifvan-dc fantasi, aldrig det bottenlösa dunklet af en klyftig symbolik: friska,

natur-sanna, folkcgeudomliga (aflor oeh personligheter återfinnas här, Folket l

ef-ver i sin dikt, likasom diklen ännu t dag lefvcr i del, oeh Knievala är dess

barndomssaga. Men sagan ur historiens moder, och doitren ärfver af henne

gestalt oeli lynne, Det folk, livars lyellesHga genljuder"af idel vapenklang,

dess hälder fläckas i cn framtid af mycket blod. Men der, såsom i Kalevala.

sängens milda gudastänima bchcrrskar hela veriden och städse öfverriisiar vap- g

nens gny, der niSsle fiilja en framtid rik pä andens kraft och eviga segrar. J

1 folkdikten ma man lägga all vigt pä lynnet och liila personligheterna fara, t

Det kan derföro vara likgiltigt, om Wäinämömen, llmarinen, Lemminkainen

-och öfriga sagohjeliar någonsin lefvnt i tiden; alltnog, de afigeglg sitt folk. \

Sangen, visdomen gä här iklädda en gubbes geslall; den praktiska manna- ;

1 dugligheten representeras af llmarinen, den romantiska ålventyrareandau af

\ l.emminkäineu, det vilda bcrserkalynnet af Kullcrvo, uiigdemsiifvermodel af

J Joukaliaincn, qvinuans älskliga vekhet af Pohjajungfniu oeh Joukahainens

sy-^ ster, att förtiga mängen annan sida af det finska lvnnct* Tjll väsendet alltså

; äro geslulLerna sanna och lofvande.

\ Tvä sublima föreställningar gä som en själ genom hela Kalevala-diktcii:

2 harmonin regerar veriden oeh ordet, d. ä. andens makt, är allt i

5 alla. Kring dessa aningar — ty hvad voro de mer? — grupperar sig allt:

5 hjeltarnes segrar, sängens välde, naturens Ödmjnka lydnad för menniskoviljan.

\ Men andens allmakt är hur ursprunglig oeh omedelbar»): natur och an-

; de, ting och ord äro elt och kunna ömsesidigt gifva hvarandra en yttre till-

; varo, hvarföie, 8 ena sidan, lillosa ting ofta framställas talande, medan, ä den

l andra, den vise skapar naturiorcinäl, bolmar, uddar, lelva.ide varelser m. ni.,

j ur Ordet, som ursprungligen icke var annat än tinget sjelft. Visheten, d. ä,

j förmågan att finna Ordet, var således hus Finnen omedelbar och från gudar

J glammande, hvarförc ock fHa trollsånger friiu dem härledas. Fråntog man de

\ prisado hjcllame Ordets undergörande makt, sä voro de svage oeh hjelplöse,

5 icke mäktige att stamma elt blodflöde eller all bygga cn ringa bät. Iliqni-

5 nen gaf sina händora verk, sin gyllene brud, alla behag, men Ordet fiir-

I niMde han icke gifva. Wliuämöiueu sökle Ordet förgäfvcs hos lefvatide och

; liilösa Ung, men fann del först hos de döda underjorden. Och icke val d, i eke

; konst, icke visdom gaf i sista runan de kristnes Gud segern öfver den gamlo

; runofadren; ett barns mun kallade honom dåre, och lik eu väldig" sky,

5 som för solens öga sönderfaller i "tomhet och danat, gick han, af detla ord

J tillintetgjord, i evig landsflykt. S ii n g e n var den Ibrin, i hviiken Ordet klädde

5 sig skärt och rent, som eu stjerna klädd i strålar. Men huru Ordet var i

i sängen del herrskande och egentliga, musiken deremot det underordnade och

tillfälliga, det visar sig än i dag i den finska sängens fattigdom pii melodi

och rikedom pä sköna tankar. Der sängen hade ett så högt mät, som alt

skapa, tjusa och beherrska hela veriden, der lades mindre vigt pfi välljudets

mångfald, än pä dess innerlighet**). Ond säng kunde aldrig kläda afgirena

välljud, Inarföre del ock heter, alt Pohjas ilskne trollmän skrit 1 ade sina

sänger. Och sä var dock Ordets skönhet sammanvuxen med välljudets, som

ande och kropp, oeh ingen kunde tnolslä deras förenade makt.

*) Jen, fur Joli. Ev. t: 1—3.

**) Ilur olika mot Svcnskarne, soai sjunga de skönaste melodier med dc plattaste ord!-«•> 29

Förgäfres miidar sig en klyftig lurdom alt .framlägga i Kaleva-sagan 5

ett historiskt skelett. RIsu känner sig stå i natten af en forntid oeh höra sän- 5

gen mäktig ljuda; men livadan den kommer, vet ingen med visshet säga; ty =

sångaren nedlade ieke deri sitt namn eller sin tid, han sjöng för sin själs be- «

hof, för sitt folks ii ra, och det var nog för lians glädje. Det ges i hcla Ka- j

le vala intet drag, ingen bedrift, för hvilka man skulle kunna med’ visshet be- ;

stämma ort eller iintial. Ilvad dikten sjelf ger klart vid handen, det iir, alt 5

sångerna tillkommit under olika lid. Äldst äro troligen sagan oro ver! d ens ska- i

pelsc, trollsångerna, Marefärderna, Sampodikten, kanleles daning och Wnlnö- S

läs fredliga förbindelse med Pohjola, öfvcrlmfviid det blida och milda i Kale- ;

va-sagnn, frainslälldt i geplaitermi af Wäinämuiaen, llmarlnen och Pnbjamön. J

Yngre deremot äro härtågen, osämjan, klagosångerna och den egentliga hjelle- 5

diklen, samlad i gestalterna af Lonhi, Kallervo, f.eminlnkäincn, Joukahainen, ;

Bet iir en mild hnlfdagcr, som efterhand fiirdystras till natt oeh som slular i

med det. gamlas oförsouadc flykt för nya kuiturmakter. Karelarne dojit.es sist *

i ll:e iirhuntodel, oeh före denna tid diktades runorna; yngre iir endast Ka- ;

le valas sista, i hvilken en ny tids ande går. S

Åter pekar sagan tillbaka ät östern, till DiyinalHndcrna, (ill det gamla •

Bjannaland. Hit leda tillbaka Karelarnes spär oeh blanda sig med Bjarmer- t

nes, hvarförc man pä goda skäl vill finna under de tvenne namnen samma ?

folk. Här, så (ror man, diktades K al ev alas sånger, lär lefde deras hjcllar ;

här kämpades striden om Sampo, det hemlighetsfulla, hvilket nägra ansett vara ;

en gudabild, men som viil snarare betydt cn plog eller annat åkerredskap, oeh J

den rikedom Pohjola deraf vann, oeh det brödlösa lif. som uppstod efter dess 5

bor fr® ande, vore då tillfyllest förklarade genom åkerbruket. Ty den strid, i

som besjunges i Kalevala, var mer iin hlotta ströfiåg att rSfva belåten och 5

qvinnor, det var striden om ett frukthart land, och Lnpparnes nederlag hade ;

till följd deras utHyttning till kallare länders „brödlösa lif.., S

När Karelarne blefvo mäktiga oeh alltför manstarka i det gamla hem- 5

landet, drogo de bort ät rester oeh nordvest. Redan i 8:e seklet hesatte en J

skara af dem de längsluttandc nordkusterna af Bottniska Viken och artade sig 5

der till fett eget märkvärdigt folk, som kallades Qvener, Kainulalset, Men de 3

ofrige of slammen utbredde sig efterhand Öfver lxela östern af Finland, jemte S

nuvarande ryska gnverncmenierne Archangcl och Olonetz samt Ingermanland, ;

Itvårifran Jcmerne flyttade ut, sä att, nordantill, regikasten af Ilvita Hafvet g

af Svenskarne nämndes Karelastrand och, smmanefter, inre ocli, ostliga delen

af ifinska Viken likaledes fick namn af Kyrialnbottn. Vid Fäjänä och

Kyin-menc elf motade nu Jemcrue allt vidare framträngande i vester. Dock såsom

Karelarne bland Finnar synas vara 1111 lynnet lifligare och böjligare än andra,

hafva de jcmväl varit benägna atl utbilda sig i afarter, sä att, förutom

Qve-nerne, nuvarande Savolaksare ä ena ocli Olonetssare ä audra. sidan utgöra

sä-dana nr Karela-siammen sprungna arter, niednmgon tillblandning af

Tävaste-blod och lynne. Ganska skilda, säger man *), äro Karelare och Savolaksare,

likasom äfven Tavasten, (ill liufvudels form; en märkvärdig anmärkning ulan

tvifvcl, men som icke förmär kullkasta så. månget annat bindande intyg om

deras nära förvanritskap.

Sitt namn tros Karelarne hafva fått af finska ordet Karja, boskap,

bvaraf de ägde större rikedom, an sina grannar. Savolaksarnes namn härleda

nägre från Savllah ti, nu S:t Michcls socken, andra från S a vol 0 ts chi e,

som iir den ryska benämningen för det gamla Bjarmaland.

Bet sällsama Öde har fallit på Karelarne» lott, alt, när de förlorat

fä-dcrnetro ocli fädcrnefrihet, likasom klyfvas i tu och bekänna sig till tvenne

skilda trosläror samt uuderlyda tvenne skilda folk. Ty medan de lägo 1

ständig strid med Jemcnin och trängde dessa undan vesterut, blefvo de grannar

med det makliga Nowgorod, som ock låg i fejd med Jemerna, under

ömsesidiga härjningståg, Häraf uppstod elt vänligt förhållande mellan Karelarne och

Kowgorod, hvilket gynnade deras inflyttning i Ingermanland, i början af 12:e

århundradet, oeh något sednare [omkr. 1227) förmådde cn del af dem att

an-ylaga kristendomen efter grekiska ritualen. Under 12:e och 13:e seklcn ser

man Karelarne ofta deltaga 1 Kyssarna.- krig mot hvaraudra samt mot Jemer

och Svenskar, dervid de närmast boende snart ses blifva skaitskyldige under

Kowgorod. Men frän rester närmade sig nn Svenskarne med stora steg,

Je-merne måste böja sin styfva nacke för deras makt, en del af Karelarne

hoppades genom dem återvinna sitt oberoende, andra vidhöllo det ryska förbundet,

stamfarvandleme söndrade sig, N3teborgska freden mellan Sverige oeh

Ryssland är 1323 drog en riksgräns tvärs igenom Karelarne» folk och land, och

desse förblefvo sålunda politiskt klufne nlliintill Finlands förening med ryska

*J C. von Hartinan,, Försök att bestämma den genuina rami af de i Finland

boende tolk, som tala Finska. [I Finska Vct:s Soc;s Handl, Tom. 11, Fasc. III.)■ff* 30 *»<-

riket. Stulbova-freden sf är 1611 hade väl med Finland förenat det s. k. ry- ;

ska Karelen (som 1721 äter afträddes), men utom dess gränser bodde ännu ;

mången Karoiare i de ostliga skogsbygderna. Härigenom har det bänd t, att ;

en ieke ringa del af Karela-folkct blifvit utesluten ur i.rad man kallat finska J

historien; men icke ena den olikhet i trosliira, aom ännu söndrar Karelarnc, j

eller de gränser, hvilka Storfurst end örnet Finland an i dag drar genom deras %

m *

område, kunna numera bortvisa de i de ryska guveniemcnterne bosatte Kan;- I

lanie frän den linska folkenheten, sä mycket mindre, som just de ät samtiden Sj

bevarat det mesta af finska fornverldens säng och saga. ;

*

Karelaren är smärt oeh välväxt, till längden resligare än andra Finnar, S

rak och finlemmad. Hans här är mjukt, lockigt och oftast kastanjebrunt, hans j

näsa rak, hans ögon b läa och stora. 1 sin Savolakslska afart blir han mera i

satt oeh bredaxlad, ögon och näsa mindre aa nit halsen kortare, hvarfÖre skarp- £

rältaren fordomdags beklagade sig, att österut (i Karelen) kunde han tryggt S

taga sig en sup för mycket, nog hittade han ändå pa Kiirelarens hals, men 5

vesterut (i Savolaks) var det kinkigare. Till lynnet är Karelaren lifligare och ;

glädligare än andra landsmän, nyfiknare," pratsamare, vänligare, något svag %

för det lysande, skrytsam emellanåt, och mycket fallen för handel, dervid smä f

finter icke sällan förekomma, under det han för öfrigt är redlig oeh sällan be- i

trades med verkliga stölder oeh gröfre brott. Sin häst älskar han högeligen, ;

den värdas som barnen i huset, med hvilka den nppfödes oeh hvilkas bröd den ;

>•

delar*), hvariore den ock har tycke af folket sjelfti sköna former, i synnerhet 5

vackert hufvud, iifligt lynne och lust för resor, dä den är outtröttlig, ehuru ;

vid tyngre arbeteu^föga pålitlig. Itarelarens krigslust oeh stridbarhet röjdes f

fordom i otaliga strider ined alla hans grannar; Savolaks-Jägares namn är vi- 5

da beröm dt i nyare (iders krig. Hans handelslynne hade äfven fordom ett vid- "

Sträcktare fält än nu. Österlandets varor hade den tiden sökt sig en väg öf- 5

ver Ryssland, genom Ladoga och Newa till Östersjön, och Karelame biträdde ;

vid deras transport det mäktiga Nowgorod samt stodo i handelsförbindelser ;

med "köpmän från Gottland och de tyska hansestäderna. Än i dag visar sig 1

Kareiaceus reslust ocli handelslynne i de ändlösa planktransporter, som vinter- ;

tiden uppfylla vägarne nedåt Wiborg, medan samma trafik sommartid råder S

nppä insjöarna. 3Vu öppnar Saima kanal för honom nya och redbarare banor, j

*) C. v. Hartman I. c. Denna omsorg om hästen Sr allmän bland Finnarne. <

medan de gamla tillstängas, Hons land vidgar sig för odlingen; han sjelf

visar håg att icke bittra efter. Han är ett gränsfolk, och han synes hafva

förstått sin bestämmelse; den att rädda framtiden genom att bevara forntiden.

Sä mycket högre loford förtjenar hans villighet att. med förtroende sträcka

famnen mot en gryende ny kultur, oeh liar han deri ännu icke hunnit långt,

skymmes ännu mängenstilél hans synkrets af röken" från hans soliga pörte,

sä får man tillskrifva detta mera hans geografiska läge i öster» af landet,

än hans verkliga häg, som väl en dug skall dikta sig cn framtid,j likason)

den diktat sig en sä skön fornsaga.

Qvenerne.

1 fordna tider var mångenstädes en sägen gängse", att högt opp i

norden bodde ett folk af idel <;vinnor, tappra oeh stridbara, som fornverldens

amazoner. Mot dessa qviunor stupade mången stridsgod mani hiirnad: Prins

Anund, Konung Edntnnds son, drog ut för att eröfra deras land, men omkom

ömkligen med heia sin här, derigeuom att den listiga fienden förgiftade källor

och brunnar.

Messsnras, den lärde krönikskrifvaren och väldige diktaren, söker i

efterföljande rim förklara „dcnna sköna nnliqvilel

Läsaren jag berätta vill

Att the härar sona österut

Mast från Svea och Göta knut

Drog» kring then Karboiniske strand

Hustrur ocb harnen i thet land

Qvarlefde, som öesterbotn vi

Ku kalla, the länge thcr i

Bodde, hvilka tå Matroner

Kallades mast Amazoner

På latin; men Svenske Qveniand,

Här af nämnde then vida sfrand,

Hvilkens öfrc del the nu slätt

Cajaneland kalla ei rätt,

■*?>

Förglömt, som jag af Böcker T cl.

Thenne sköne auliqvitet;

»Såsom ci heller nys ha JiörC

Huru thé Qvinuor fordmn flirt

Krig hafva mot (lic Svenskes macktf

Mot Ryasar är sammalunda sagt.

Dock, enär under tidernas lopp alla spår af dessa q vitmor försvuoiw oeh icke

ens närmaste grannar visste något om den, rann det den tidens

krönikskrif-vare i hägeu, att väl rätteligen btott en i;vimin herrs kat öfver

nordländerna, oeh do stödde -sig dervid pä Romaren Taeitus, som vetat berätta om en

sådan qvinnoslyrelae i Svenskames grannskap. Och dermed dog sagan uin

qvinnolandet Kiiiåningom ul. ocb man började gissa alt hela misstaget

uppkommit af ljudlikheten mellan det isländska (fornsv miska) ordet q ven,

qvin-na, ocb Q vener, Kaimilaiset, elt finskt folk, so-nt bodde i Svcsrgss ocli

Finlands nordliga delar,

Desse QKener eller Kainulaiset voro af begynnelsen till burd ocli lynne

Karelare och härstammade frän Dvinaiiejjerna, äfven de. Tidigt hade

vandringslusten gripit deras håg, de hade dragit nordan- och veslannt samt

anlände lill Finlands ödemarker tidigare än de 0frige Karelarne och måhända

förr än Jemcrne, men sednare äu Lapparne, hvilka de lill en del lemuade t

söder om sig. Maanselkä låg i vägen för deras tåg, men när de väl klifvit

derffver, fann en del af dem rädiigast att stadna i Kajanauejdema: ocli

nuvarande Uleäborgs län, medan andra vadade öfver floderna inät Norrland och

ända framåt llelsingland, vid hvara norra gränser man fann dem i medlet af

S:e århundradet. Öfver vida rymder sträckte sig deras omväde; som dess

gränser angifvas Helsingland, Finnmarken, der Lappar »Irtjfvade, Kölen och

Finland. Man talade den tiden om östra och vestra Quenland, In armed

ftir-stodos nuvarande Öster- oeh Vosterbotteu, och dä Qveuerne sålunda oraslBto

Bottniska vikens hjessa nordantill, kallade man detta baf Qvenersjön. Om

Qveneraes land sade nian ock, att der funnos mellan bergen stora sjöar med

sött ratteil, till hvilka invånarne buro siua lätta båtar Öfver land, hvarefter de

foro att härja hos Norrmännen, Dessa försummade ej att besvara besöken,

och hvein täljer alla de förbittrade strider, hvilka der mellan fjällen och _

forsarna fordom kämpats! Omkring Sr 750, medan Sigurd Ring var konung i

Sverige, gjorde Qveuerne, i förening med sina bröder Karelarne, ett infall i

31 <*-

i detta land och restkusten af Östersjön Mödite mången gäng för deras biiij-

S niligar. Men ieke länge varade brodersämjan ined Karelarne. Tvister upp-

; stodo. ömsesidig rofgirighet lockade till plundriiigstug, ocb sä inträffade livad

S Norrmännen veta berätta, att Qreiiernes konung Faravid — Norrmännen I sina

i sagor räkna ej sä noga ined namn oeh konunga-titlar — ar 876 inbjöd käm-

S pen Thorolfj att bistä honom och hans folk mot do härjande Karelarne. Det

; var första gihigcn i liden man då säg ett vspenbrodcrskap mellan Skaudiua-

; ver och Finnar oeh det skedde vid samma lid som! dessa Skandinaver gruu-

j‘ dade ryska monarkin. Thorolf stötte med sina hundrade rustade män till Qvc-

; nernes här, som bestod af (rehundrade, förenade slogo de Karelarne och vun-

; no stort byte, hvarefter de följande året ånyo in föllo i Karelen, vinnande då,

? likasom förra gängen, stora ägodelar. Karelarne, säges det, gingo dem mau-

t häftigt till mötes, men allt vek för Norrmännens (ajiperbet, hvarfSre oek Tlio-

; rolf af bytet erhöll lika stor andel som konungen, och hvarje af Thorolfs män

5 Bka mycket soiu tvä af konungens män,

0

j Efterhand förminskades Qveuernes oror&de. Norrsska kolonister gingo

S österut öfver fjällen, Helsingame flyttade i allt större skaror uppåt

uorrmar->

J kerna ocli livad vapnen ieke förmått — att tränga de vilda haUstarriga

främ-! lingarne bort till deras egentliga hemländer, — det förmådde i tidernas längd

| den fredliga kolonisationen. För Qveuerne blef det nu ganska trängt pä

an-; dra sidan hafret; de flyttade undan och måste dock tidtals betala skall, I

S slutet af 13ie århundradet var af denna Fiunarnea första svenska eröfring

in-i tet qvar, förutom nägra flyktingars kojor i ensliga skogar, några finskt

ljudau-; dande namn här och der i bygderna oeh sagornas minnen, i hvilka det vilda

r folket frän fjällen ännu lefver. Från den tiden nödgades Qveuenie hälla till

j godo med Österbottens nordliga del, och Helaingamea iifvermak? blef så stor,

J att de gjorde anspråk pä landet allttalill Dleå sjö och elf. Vesterut bo likväl

S män af finsk härkomst äu i dag på andra sidan Torneå oeh Muonioelfvar, i

\ norr inpå Lapparnes område i talrika nybyggen, i söder intill Gamla Carleby,

" Men de äkta Qvcnernes afkomlingar inskränka sig lill nägra fä socknar frän

" Umeå till Paldamo ocli förlora sig der bland deras stamlörvandter Karelarne,

| Sä väldig skräck än Qvenernes namn injagat i den skandinaviska nor-

J den, så litet vet man doek om deras öden, seder och lynne. Visat är att de,

j efter lie re seklers söndring från Karelarne, val] behållit ett och annat

igen-5 käimtigt drag af dessa, men än flera skiljaktiga och egenartade. Till det yt-n

¥ i.

tve synas de äkta Qveneme hafva varit det mest storvexta af alla finska folk, ;

om man far tro Prosten i 1’aldamo Jofi. A. Cajanus, som efter att ha

omför-miildt den vi(Iunderliga sagan em Kaleva, Kalevas söner och Disis slott

(hvarom pä sitt ställe mera), tillägger följande. „Utaf desse, Caleva släckte,

är änBj! kär i landet stort oeli groft folck, men deras efterkommande bl:Tva

mindre ock f|pr<. För lo är sedan mins jag mig hafva sedt kär i Jandet

stora och starka mans- ock qvinspersoner. Men cliuruväl deras barn- o"ek

hainabarn äro store oeh starcke, så är likväl ingen af dem sa stor oeh starck,

som deras föräldrar voro.,, — Ån i dag äro storvexte karlar icke sällsynte 1

Kajana-traktcrna, men längre veslerut blir folket mindre oeli mera satt, dock

derjemte mera vigt, mycket härdigt, till lynnet rörligt och djerft, såsom nian

erfar på de äfvenlyriiga forsfärderna. Qyenerna voro fordom ett sä, stridbart

och krigslystet folk, att de jemväl, Där de hemma i deras land’ ledsnade vid

fridsamt lefverne, gingo i skaror att söka krigstjenst kos Sveriges konungar.

Xnnu i slutet af 16:e århundradet voro deras afkmniiugar icke sena att

återgälda sina ryska grannars plondringsfåg med lika härjande infall i dessas

land. Senare släglcn ha sett denna stridslust afkylas, i brist på ländänuieu,

oeli de Kajaniter äro nu sä fredlige som någon. Men Iiarelareiis rörlighet

liar qyatJfiiMt i deras lynne oeli skaffat sig atrymrne i vådliga strömresor.

frausportfärder oeh andra handelsföretag, äfrenaom längre veaterat, ät Kemi

oeh Rovaniemi, slughet, vingleHer oeli processjuka, liksom ofvan sades om

Karelen, finnas förenade med mycken slöjdfärdighet, företagsamhet och drift.

De som roa sig att utgissa namns betydelse mä begrunda om Qvener~

ne. 0111 Kaimilaiset uppkallats eflcr Öven, iivinna, eller af Kainu,

blygsam, eller måhända leda sin ätlartafla frän sjelfva den bibliske Kal»! Visst

är att, likasom öfver deras namn, så äfven öfver deras forntid och öden ett

mystiskt dunkel sväfvar, hvarfäre de ock nied rätta gällt för Finlands störste

trollkarlar, Lappen oberäknad. Sjelfva veta de numera 0111 fordna tider föga";

säng och saga hafva dött ut i de flcsla trakter af deras land, det närvarandes

praktiska bestyr ha fått. makt öfver dem. Sin bestämmelse, att vara do

yi-tersia äkerbiukare 1 Finlands ock Europas nord, hafva de troget uppfyllt;

det gifves intet härdigare, intet täligare folk. Bland Finnar är således deras

"åra densamma söm Ftntottcs egen hland andra folk. Det är ocksii allt hvad

man kan begära af elt folk ulan historie.

Tavasterne.

NBgot sådant folk känner icke Finnen, ej heller Ryssen. Men val

känner den förre sina Hämäläiset; hau vet väl att dc ulglra den naekstyfva

veslra hälften af hans folk, den rätt antika och konservativa delen af hans

personlighet. Ryssen äter sfär i gamma! Modig bekantskap ined Jcmcrnc,

hvilka äro inga andra än Hämäluisit, utlalade med rysk tung» såsom Gam,

j a w , .1 ä 111 *). Namnet Hämäluinen synes hafva samma ursprung som

Sno-malainen: Häm finnes ännu i en dialekt af csditskan och feetyder sumpmark.

Erinrar nan sig nu, att 1 gamla isländskan finnes elt ord Taw, som har

un-gefBr samma betydelse, och att man i äldre urkunder ofta läser Tarestcr

(Taw-Estcr), i stället för det nu brukliga skrifsätfet, så finner man deri

förklaringen till ett namn,, hvarom den nämnde icke har någon aning, men

hvil-ket för svenska öron har den bekantaste klang. IMlka vatlumän, att ieke

säga Msinpmenuisker, mätte ej Finnarne hafva varit, då hade deras eget och

grannames språk uttömt alla sina förråder på våta ord (Fen, Suo, Häm,

Taw) för att gifva dem namn! Likt trolisdändor hafva de älskat att svärma kring

vackra vatten i norden, och om de sjelfva räknat sig det till berömmelse, är det

sä mycket troligare att deras grannar velat derföre smäda dem med öknamn.

Men att man i Tavaslcrues namn läser en omskrifning af Esternes,

det kan icke liafva skett af en slump. De lsäda folken måste ha varit nära

grannar, såsom de ock af ålder voro nära biodsförvundtcr., Tavastcmc, sä

tror man, drogo tidigt ut frän sina urhem i österlanden och ntbredde sig

of-ver de vida sumpiga landsträckorna närmast öster oeh sydost om finska

viken,. I dessa nejder var deras förbindelse med Ester, Wcsser och andra

finska Qschudiska) folkslag ganska nära; det var emefÉMi dem både

brodersäm-ja och brodertvist. Men efterhand trängdes de sydligast boende Tavasterne

åter högre upp och denna folkätts område blef dä frän norr tilt söder ganska

smalt, men frän öster (ill vesler ofantligt bredt, sä att det samtidigt sträckte

sig från "UraMrakterna och djupet af Ryssland ända långt in i vestern af

Finland, med Jngennanland **J oeh guveruemeiilet Olonetz i midtcn.

*) Som bekant, kan Kyssen icke uttala bokstafven h, hviiken 1 hans mun förändras

till ett mer eller mindre biött g.

**) Af den omständighet, att Tavasterne från Ingennauland utträngt Lapparne, vill

Sjögren, jemte den nBmiida härledningen af Hiimiiläiset frän 11 ä m , antaga cil

annan, till följe af hviiken Uänie vore samma ord som Lapparnes inhemska

Iliiir alltså, pä södra ocli sydöstra kusten af Ladoga. stodo Tavasterne ;

emellan Sster och Karelare, såsom de ock verkligen till språket utgöra ea J

länk mellan dessa folk. Men Kyssarnes (Siavänernes; välde var den tiden mäk- 5

tigarc ät östern oeh nordosten, oeh ditåt stod förnämligast deras häg i krig, %

likasom i fredlig kolonisation. Derföre, uii Tarastemes land inga naturliga !

gränser hade, uppslukades tidigt dess ostliga del af grannfolket, bredden af deras J

område tog hastigt af, ock i Ladoganejdertia, dit Ryssanie» ana först seduare i

räckte, inbröto slutligen de segrande Karelarne. Så hände sig alt, kort innan *

svenska eriifringens lid, Tavasternes land var inskränkt till hela södern och ;

hjertat af Finland, med undanlag af uyläudska kuslnejd^rna, på hvilka strof- S

vande Svenskar då redan nedslagit sina bopålar. Det var först i en seduare S

iid det rika fisket i K yr o elf ock andra Österboflens åinyimingar lockade Ta- ;

vasteme nppät denna provins, i livar» södra delar de äiliui i dag sämjas med 5

svenske kolonis-er nltt upp lill Kalajokl socken, Tavasterne bebo således det *„

**

egentliga „Suomen-Mlemi, „ Finlands udde, cn triangel, som bildas af hafven i f

söder oeh vester, när man såsom bas drager en liaii* frän nejden norr om ;

(Samla-Carleby lill Fredriksliamn, smärre in- ocli utvikningar oberäknade. ;

Det är sogdt nm Karelare och Qvener alt de voro krigiska folk; det j

kan ined lika skäl, oeli med större, sägas om Tavasterne. Kantan slit hvad j

n 0"

man vet om dem i forntiden kan utsägas med de för våra dagars känsliga ;

nerver så ilia beryktade orden krig, mord, brand, plundring. Det är en taHa I

v » * **

af skuggor utan dagrar, ty sangens milda ljud, som försonande uppstiga nr ;

den karelska forntiden, ha hos Tavasterne länge förstummats. Vid den tid, dii J

Rurik grundade ryska väldet [882) finna vt cn del Tavaster ocli Karelare, J

jemte närboende finska folk, såsom Ester, Woter och Wesser, i Förbund %

med Slavänerne, böjde under Ruriks makt, och denne djerfve viking tog sin ;

första bostad inom Tavanternes område i Ladoga, en siad vid Wolchofs nt- I

lopp i sjön af samma namn. Det var den första kända förbindelse af fredlig J

natur mellan Finnar »ch Slaväner, och den ägde rum vid samma (id som det ;

första kända vapenbroderskap mellan Finnar och Skandinaver (Qveneme och *

Fnravid). Men ur sjelfva grannsämjan uppsprang den tvedräglens deman, ;

under hvilken de bäda folken sedan blödde, nära ett årtusende. Rurik, ensam 3

i ^

vorden om väldet, flyttade frän Tavastemes område in pä Slavänernes oeh 5

byggde vid stranden af limen det snart så mäktiga Nowgorod, Från den li- j

den hlef fiendskap mellan Slaväner och Finnar; ty, säger man, de förte kräftle ?

allt framgent den skatt, Iivilken Finnarne erlagt il betvingaren Rurik. Det

syntes doek Finnarne vida o drägligare att fiir alla tider blifva Slavänernes

skattskyldiga, än att böja sig under en utländsk beherrskare, hvars arm en

dag skulle förlamas af älder oeli död. De finska folken affölio nu alla;

Ester-ne reslé sig i blodiga härtåg, Wolerne förlorade ett förfärligt slag under sjelf—

va Kowgorods murar *), Wessenie längre österut slölo sig närmare till

Tavasterne ocli kämpade förenade emot Slavänernes öfyertag.

Mot Tavasierne vände nu Nowgorod sin hnJVudstyrka. År 1042 inbröt

den 22-åiige Storfursten Wladimir JaroslawUäeh i de ostliga delarne af deras

område {Sawolofscltie); en pest kom krigarnea hästar att störta; Tavasterne

kunde ej tvingas att erlägga skatt. År 107!) hlef Storfursten Gläb

öwätogla-witsch af dem slagen. År 1105 företogs ined lika liten framgång ett

krigslag från Nowgsirotl. Bättre lycka hade Storfursten Mistislaw

Wladlmiro-witsch, som år 1113 slog Tschuderuc (Tavasierne), hvarefter dessa af

krönikan nppriikuas bland skattskyldiga folk under Nowgorod. Så lätt var

Tava-aten icke kufvad likväl; han var en fura, böjd för stormen ett ögonblick, men

genast åter rak oeh stel. År 1134 om våren drog Nowgorods furste

VVsewo-lod Mistislawitsch i härnad mot Tavasterne; på obanade vägar i menforestid

Jedo llyssarne hfirdt af liiinger och brist. Det var sannna fursle, som 1130

eriifrade större delen af Bjarmaland, vid hvilket tillfälle de der än

qvarboen-de Tavasterne (ros bafva dragit sig vesterut lill Finland. Det vissa är, att

frän denna tid började Tavasterne i vcsfeni gå anfallsvis tillväga, som

bevisar, att deras makt och djcrfhet vuxit. År 1142 angrepo de nejderna af

staden Ladoga inen slogos tillbaka med sfor mansspillan; 1149 om vintern gingo

de, tusen man starka, öfver det frusna hafvet och härjade Wotcritaa land pä

sydsidan om hafsviken; med möda drefvos de pä flykten.

De ryska krönikorna tiga denuier i 40 år oin .lemenia; denna tystnad

är vältalig. En ny tid bröt in. Det var vestra Europa med sitt feodalvälde,

det var Svenskarnc, som hade fattat fotfäste i Finland. Tavasterne stodo dem

närmast och voro de förste, som Buga den lyckan att omvändas med svärdet.

Med Slavänerne hlef nu en tids vapenhvila. Det var tvenne etörtfioder, som

Wutirncs område mellan Narovra, NeTva oeh Ladoga gafs år 101& af Stor.

fursten Jaroslaw I till morgongåfva ät Olof Skötkoiinugs dutter Ingegerd, hvaraf

det sedan fflck namnet Inger manlaud.hotade alt öfversvämma landet och man sökte alleda deu ena, for alt hinna

bygga dammar mot deu andra.

Men efter en tids för]opp ser man de förra härjningstågen åter börja,

och nu är Tavasternes makt bruten, emedan den iir klufvcn. Är 1180 drogo

nnge min ut från Jtyirgornd, härjade i Jemernas land och gjorde många

Ringar, Fem Sr derefler förnyades tuget i förbund ined Karelare oeh sträckte

»ig långt in j Finland med plundring oeh brand; då, säger inan, brändes

äf-veu det nyss anlagda Äbo. År 1227 seglade Furst Jaroslaw

Wscwolodu-ivitseh med Novvgorodcrna öfver hafvet mot Jemenie, bekrigade „hela landet,,

och tog mänga fångar. Följande året besvarades besöket af 2000 Tavaster,

moiu på lodjur seglade öfver Laduga, anföllo de sydostliga kusterna af denna

sjö ocb gjorde många fangar. Men Wladislaw, befulhafvnrcn i staden

Ladoga, eftersatte dein oeli man slogs till nattens inbrott. Tavasterne anhöll o om

fred; det nekades, hvarpä de nedhöggo sina fångar och (lydde in ät

skogarna. - Är 1256 ont vintern inföll Storfursten Alexander Newski i Jemernas

(and, härjade oeli plundrade, men förlorade sjelf mycket folk. Ar 1292

omtalas ett, dylikt slröflag af Kowgorodenia. — Vidlyftigare var deras lag år

1811, då de under sin furste Dmitri Romanowilsch seglade öfver hafvet Sn i

sNemssentas„ (Svcnskurnes) land jnut Jemcrna, besatte Iiandelsfloden (Poj»

vikenf) brände byur, neäpggii boskapen ocb gjorde fångar. Derefter lode

dc under sig „svarfa floden,,, foro långs den till ,,Wanaja,„ en befiistad ort,

hvilken de uppbrände, utan att dock förmå Intaga det af Svetiskarne besalta

citadellet, hvarefter de, härjande och dödande, drogo utined floderna

„Kaw-gala,, oeh ..Periio., samt anlände så pä cn annan väg lill hafvet oeh foro

till sitt land igen.

Redan i defta Ryssarnes krigståg mot Tavasterne finner man

Svenskar-ne inblandade: man undrar då ej mer, al i det var det sista, Tidebiickernns

torra anteckningar öfver dessa tåg äro i längden tröttande. Bet ligger

ingenting gtornrtadt eller lärorikt i halfvilda nationers ömsesidiga härjningar,

företagna af rotlystnad, af hämd, och blott stundom af den oklara politiska

instinkten att bevara sin egen sjelfofändighet eller att nnderkufva grannens. Det är

egentligen Tavasternes krigiska lynne, som här framstår i full dager, oeh det

bevittnas frän andra sidan äfven af Svenskanie. Svenska krönikan frän

eröf-rlngens lid är lika uppfylld af Tavasternes blodiga bedrifter. Deras

hårdnackade motställd mot dtn nya tron ocli dess bekaunare är bekant, och klagan

1 dcröfvcrhaim ända lill Rom, deri från IIoheiMtntllFernes ryktbare dödsfiende

Gre-\ gorius IX är 1237 ljunga de sina bannstrålar mot de finske hedningarna,

upp-| manade till korståg mot dem och lofvade aflat för alla dem, som deri dcllogo.

5 Mången tapper riddare, mången skuldbelastad stigman lydde uppmaningen

\ och drog mot hedningarna i Tavasiand, men nära hundrade år hade förgått,

; immu slutligen Birger Jarl, medelst det slott lian anladc i hjort al af deras

2 lund, förmådde kufva Tavasternes obändiga och frihctsalskandc sinne. Der-

S förinnan uppfyllde deras vilda bedrifter hela deu katholska kristenheten med

{ fasa och afsky, Tavasterne, sä tepilla.de päfven, ,,hade med djefvulens till-

i hjelp röfvot oeh dödat barn, fiir hvilka Bluisli ljus lyst i döpelseu; de hado

i åt sina demoner offrat de fullvuxna och ulslitit deras inelfvor; andra hade de

S tvungit all springa kring ett träd, tills de fallit lillö-a till marken; de hade

; ulstungit ögonen pä kristna prester, aom råkat i deras väld, stympat dem till

; bänder och andra lemmar samt låtit dem, invecklade i halm, förtäras af el-

J den,,, Ilvad den helige fodren förglömde att omtala, det var, alt Tavasterne,

S förvildade genom låugn fejder, förde pä sitt sätt krig till försvar fiir fS-

; demesland och fädemetro; att man sökte omvända dem, ieke med lära och

j ofvcrtygel.se, utan med våld och vapen; att inan skändade deras gudar, nedhögg

; deras heliga ltindcr, bjöd dem alt förbanna som trolldom oeh djiefvulsknp allt

! livad de dittills nied vördnad ansett, oeh ännu dertill underkastade deras Iniul

5 ett främmande välde. Hade den helige fadreu erinrat sig detta, mäliända ha-

5 de lian då i Tavasternes grymheter endast sett nalurmenuiskaus Uistiuktlikn

J försvar för det hon anser heligast oeh bäst pn jorden, oeh han skulle då min-

« dre hafva talat om „djefvulens lillhjélp,,, än om vildens nödvärn och heden-

% domens oförskyllda blindhet,

«*

; Tavaslens illa beryktade ballstarrighet har sedan denna lid i ytlre

S måtto mycket mjuknat. Kanhända just fiir det han burit sin bjessa sä högt,

J har man under svenska Liden funnit nödigt att tynga ned honom med ett

feodal-i välde, sä tungt, som det var möjligt i norden. Mail bortgaf derföre hans jorå

; å( den svenska adeln, som under tidernas lopp blef finsk, oeli Bndtligen —

j när Tamfbonden i nägra hundrade är Ijennl som dräng, som torpare, som

j lan dbonde på de stora lierrarnes goda, eller när han äfven som jordägare fått

; kröka sin rygg för denna löOlWalels adel, hvilken ansåg land oeh folk som

i sin valfängna. egendom — då ändtligen blef han fogligare och lärde sig detta

j undfallande sätt mot henemän, hvilket nu oftast karakteriserar honom i yttremätlo. Ilrar ocli cn, som känner honom närmare, vet likval, att denna fog- 5

ligliet endast är cn yta, ett skal, of omständigheterna draget kring hana verk- ;

liga lynne. Det gifves i grunden intet envisare, oböjligare folk, än den äkta ;

Tavasten, Han vidhänger det gamla sä sainvelsgrnnnt, sä oföränderligt, att $

lian — oin man afräknar livad kristendom och Itulltir nödvändigt afhyllat, — ;

i lynne, i seder och vanor, i hela sitt sätt att se verlden, ja ofta äfven i sitt \

boniugssätl, ännu i dag är densamme, som för ett halft årtusende tillhak;:. !

Till sitt yttre är lian sällan slorvext, men brcdnslad oeli grofleiiiiuad, van- ;

ligen lijulbent, har linfårgadt rakt här, sina blåa ögon och liten trubbig näsa. J

’l"il! lynnet är lian alfvarsam och maulig, trumpen, tystläten ocli Uingliinkl, yl- 5

leret ihärdig, envis i god t och ond t, cn verklig arbetsträl, ocli i sina äsiglcr ;

en genomdrifven falalist. Pä lians tvära, Riga tillgängliga sätt får nian icke 5

stöta sig, ty han är bottenredlig, vänfast ocb äfven gästfri, när liuii fiir cn 5

stunds betänketid; fJr öfrigt föga känslig, emedan iorsläiidssidaii är hos ho- j

nom iifvervägainle, hvarföre han ock — särdeles i sina nordliga afarter — S

icke sällan är ii|mdgirig ocb afimdsjuk, grym mot en fiende oeh, niir lian för- I

leden till brott, i stånd att med öfverlagd köld begå grofva illgeruingar. »Just j

denna försländsskärpa, — som ofta visar sig i märkvärdiga anlag fiir mal ho- 5

liiatik, for religiösa spetsfundigheter ocli klyftiga gåtor, men som lill den grad j

motverkas af hans IfmglänkThet oeli ovilja mot allt nytt, att lian, i det inre af 5

sitt land, kommit att slå tillbaka biide i åkerbruk, byggnad oeh slöjd, ja alt 5

lian pä sina ställen af andra landsmän anses för Ijnckhufvad, — samma kyla ?

i betraktelsen liar äfven låtit sängen t Tavaslland tidigt dö ut, ocli för visso I

kan man anlaga, att Tavasten d itu ti alllid varit sin karelske broder underlägsen, ;

Derigenoni har händt, att lian, som likväl till sin personlighet iir cn Icfvande Z

antik, äger jemförelsevis fii skatter af forntidsminnen bevarade — en oväntad j

motsägelse, men som finnes hos alla folk af ett lynne som hans ; — vägar 5

man nämna ett exempel i stort — Chitiesanle? J

Tavasten är af de finska folkätterna den inom landet mest, utbredda; S

han besitter södern och vestern af landet och har till Svenskarno stält i de f

närmaste fÖrbindelscr.äDct är derföre" honom man vanligen antagit som typ, ;

uär nian fällt något omdöme om Finnarne, alldeles som Ryssanie än i dag ;

bedöma Finnen efler Karelaren ocb hans ostliga afarter, Svenskamc liafva 3

ansett Tavasten fiir den egentliga Finnen, den mot dem oeh den germaniska j

civilisationen ätvnndn sidan af folket, följaktligen den förelnidesvis ninst bil- ;

dade och fiir kulturen mest tillgängliga. Ingenting är likväl mera falskt, än

detta scdnare. Tavasten är just den inåtvända, i sig slutna, för främmande

inflytelser otillgängliga sidan af den finska folktypen, likasom Karelareu är

den jemförelsevis mera utåtvända, iippna och för yttre inverkan åtkomliga.

Det är Tavasten, som i mer än 600 år, pä tvä sidor blottad för utländskt

inflytande, lemnad hel ocb hällen ät sig sjelf, nian stöd af häfdvunna

snmhälls-inrättningar, hållit emot de svenska ekmenternas Öfvertag och sålunda räddat

folkets framlid frän den sidan, medan Karelaren, hvars sambälltga lif utan

tvifrel hunnit en större utvecklingsgrad och hvilken ägt en så mäktig

birnds-förvandt i sången, på sinn ställen gifvit vika för vida svagare impulser frän

det enda håll, der han kommit i beröring med utlänningen. Med allt skäl

kan derföre antagas, att cn omkastning af de båda fidkättcrnas läge i landet,

bvarigenom Karelaren kommit att bo i vester om Tavasten ocli tvärtom, pä

finska folkets utveckling skulle haft el t oberäkneligt Mytande ocli försatt

detsamma i en ställning, som närmat sig Kslernes,

Med all sin otroliga envishet oeh hårdnackade fasthållande af fel’

-karakteren, har Tavasten, lika litet som Karelaren, kunnat undgå att utgrena

sig i afarler pä flera häll. Men då Karelaren i sådana afarler smidigt biijt

sig och lyckats bibehålla cn stor del af sin egendomlighet, har Tavasten, lik

dessa oböjliga ekar, soui icke vela något val mellan att st» eller brista,

förlorat hela sin personlighet der omständigheterna ej tillåtit honom att behålla

mer än en del. Qvener och Savolaksarc framstå soin hvar på sitt sätt

markerade arler af det karelska lynnet, men de ursprungligen tavastländske

inväna rne i det s. k. egentliga Finland oeh en stor del af Österbotten äro till

lynne ocli egenheter sä obestämda och divergerande, att nian med lika litet

skäl kan hänföra dem till en särskild folkart, som till de äkta Tavasternea

sliarpt utpräglade typ.

I sydvestra delen af landet, i Åbo ocli Björneborgs län, bor än i dag

ett folk, soin skiljer sig från Tavasterne genom ett rörligare lynne och en

egen stympning af språket, dervid ordens slutvokaler ofta bortfalla, likasom t

estniskan och lappsfan. Det var i dessa nejder Erik den helige först

planterade korset och svensk vapenmakt; de blefvo derföre i svenska ögon det

första och egentliga Finland, oeh de fortfora alt kallas så, äfven när

eröfriugen sträckte sig till det öfriga landet, Inbyggarne i dessa trakter

kallades Finnar, Sa »mer, Sumer företrädesvis, ocb nian Iräffar dem un-der detta namn äfven i ryska krönikor, — säsom 13M, <13 Åbo kalla*

„Su-nieiues stad,, — särskilda frän Jemer, Karelarc och Svenskar, Päfvebullorna

göra. stundom skilnad mellan dem oeh Tavasteme, jemte hvilka de sägas

bistått- Svenskarne i 1300rtalets krig mot Nowgorod, Detta nSumeri>as„

särskiljande frän andra Finnar härrör troligen blott af den svenska

föreställningen ora det första Finland, De uppträda aldrig sora folk f«r sig; allt hvad

krönikan ora dem vet alt berätta är sa sväfvande och obestämdt, att man

deri endast finner skuggan af ett namn, men bakom namnet intet. Med all

sannolikhet vill man derföre i Sumerne, Sonmeme, Åbo-Stanarne se «n I

hvar-jehanda afvikelser förlorad gren af Tavasteme, utstyrd af Svenskarne med

lyxartikeln af ett namn, som sedan blifvit finska folkets. Man bar af

dialekten velat härleda Åbo läns inbyygiare frän en blandning af Tavaster och

Lappar eller Tavaster och Ester, möjligen äfven Woter eller Werner, hvilka

här skulle nedsatt, sig som ur-inbyggare. Gissningen Br fri; sagans Lykta

har slocknat pii denna pankt och ögat stirrar ut i mörkret af en obekant

forntid.

■Folk af tavasfehärkomst ho jemväl i öslra delen af medlersta oeh södra

Österbotten; utmed den mäktiga Kyro ha de banat sig en väg ända fram till

"kusten. OcksB bland dem är fädernelyunet förbytt; de äro rörlige, lättretlige,

praktiske och ilriftige i jordbruk; de uppföra stora sköna hus oeh lefva efter

tidens sed. Man ser att de gält i skola hos sina svenska grannar. Men till

detta (avastelynnets vanslägtande har ett annat sällsamare grannskap i sin

män bidragit, I medlersta Österbotten bor ncmligcn ett finska talande folk af

okänd börd, ett svartliårigt, mörkögdt slägte med högst markeKadc drag,

krökt romersk näsa oeh reslig vext, till lynnet våldsamt och ofta vildt, men i

arbete raskt oeh outtrötteligt. Lappo socken är stamhållet för detta

främmande slägte, hvilket man derföre vi il tillskrifva lnppsk härkomst; andra vilja

här finna en iKigenarekoloni. Afven här tiger sagan och gissningen sväfvar

ut. i det vida.

Vid Tavastefölkets yttersta boningsplatser "i rester odh soder stöter

n"an re(lan öfveralit på den svenska kolonisationen, som nära sammanhänger

med det svenska väldet i Finland och skall omtalas jemte detta. Kretsen af

de egentligen finska folken slutar här och några 0 .ord jnå endast tilläggas

oia dialekt e r n a af deras spnik.

Sfora vaitenrymder, omätliga hedar och skogar skiljde i forntiden de

finsks folken, bildningen tog hos dem en olika gäng, grannars Inflytande

verkade olika. Finska språkets dialekter uppkomrao kö.af lika naturligt, som

hos hvarje annat folk. De exsistera ännu i dag; när Wiborgshonden kominer

med sina foroir till Åbo, klingar hans lul der ganska främmande, och

Tavast-Knnlngens tal ljuder icke väl i karelska öron. Likväl förstå alla Finnar

hvarandra ulan svårighet. Man urskiljer i finskan tveiine liufvnddinlekler, den

sa-volakska och den tavaslländska. Savolakskan är den äldre eller

grunddialekten*); den utmärker sig genom flere diftonger oeh färre konsonanter,

äger större rikedom pä former oeh älskar att, pä österländskt vis, variera

med vokaler i flera ordböjningar. Den äger således företrädet när man vill

uppsöka språkets grundljud, lynne, materiela och formela tillgångar**). T a

-vas Händ ska b använder flera konsonanter, är mindre formrik, visar ofta

benägenhet att förkorta orden genom sammandragning samt Jäter mera än den

andra behaga öig att förtära främmande ord otuggade. Deremot är denna

dialekt, bättre kand oeli mera odlad i skrift, hvarföre den ock, efter

långvariga och hårda strider mellaa spräkforskarne, synes på god väg att uppsvinga

sig till allmänt skriftspråk, ,4«k att man, efter Lönnrots exempel, icke

fors-mår al t rikta den med bude w4 och former frän Savolakskan. Häda

dialekterna lida .på gränsorterna 1 öster *eh Tester af liera missbildningar;

Savolak-skån af-ryskt inflytande, Tavasttändsfcan af svenskt. Båda förekomma äfven

blandade "i Österbotten, hvars nordliga dialekt derföre af mången anses äga

företrädet framför alla. Som mindre varjeteter räknar man a) den stympade

Åbo-diAlekten; b) Björneborgska traktens med sitt släpande uttal; c)

Kemi-trakternas, utmärkt genom sina konsonantfördubblingar; d) Ilanhodialekten,

-som sätter 1 för t; «) Eengo-dialekten, som har r för t; f) Wiborgs-dialekfen,

som bar s för t* g) Tavastländska kusffinskan, «(im i samma fall nyttjar ts,

och slutligen Olojieljsska dialekten, som lånat fiers egenheter af ryska»,

" 1 von B&eker i företalet till sio grammatik är af denjsa .mening,

**) ri na» dialekt bar man tillfälle att inhämfa i Lektor CoUltind# skrifter oeh

tidningar.

Finska Folket.

Sagan cm folkätterna slutar här noll man (inner nu, i stället för K a re- S

lare, Qvener, Tavaster, Snomer, ett ftjiskt folk oeli ett Finland. Häda har ti- ;

dens jemkande hand sedan 700" år i mycket, ändrat; men det är lärorikt att J

se, huru, jemte det, yttre och tillfälliga, som byter gestalt, hos folk och land ;

finnas drag, som ej utplanas, egenheter, hvilka ständigt lika framskjuta genom 5

ruinerna af grusade institutioner och bylta förhällandeu, S

0

i

*

„Kota„ kallar Lappen sina improviserade flyttbara boningar af renhn- ;

ilar, dragna kring "stinger, dem lian nedstött i snön. Devaf att. Finnen äu i ;

*

«lag nyttjar uttrycket „menna kollin,n gä liom, anar man, att äfven lian fordom J

nöjt sig med lika eländiga lältliyddor. När för bonom den stora ofvergången *

intraffat från irrande Jierdelif till äkerbrnk och fasta bostäder, vet ingen, SS ;

längt menniskor» och sagors minne gar, ser nian Finnen bosatt i sina sladigt J

timrade p ört en. Der man än i dag i det inre af landet intrader i ett sä- ;

dant porto, tror man sig flyttad ett halft årtusende tillbaka; ingenting liar ti- %

dens hyfvei pulsat; väggarna af mastträ ds timmer; golfvet af oformliga furu- ;

plankor; rökmolnet, som sväfvar tätt öfver inbyggarnes hufvuden; rökfanget i ;

taket, dä och dä genombrutet af en solstråle eller en tindrande stjerna natle- »

tid: de "små gluggarna i väggen, der en glasruta är cn sällsynt lyx och of ;

hvilka man begagnar en för att inkasta ved; eldstaden af inassiv gråsten, pä- ;

minnande om de stenrös man fordom hedrade med namn af fjerndelsstolpar; S

den ofantliga brasan af prof tallved, som brinner hela dagen ocli om vinter- i

qvHIIarna kastar sitt bländande sken öfver de svarta väggarna ocli det än 5

svartare golfvet; de brinnande perlorna, instuckna öfverallt i väggspringorna 5

eller enkom för. dem gjorda klykor; och slutligen i denna egna belysning ;

qviimorna vid siua handarbeten och degträg, mäuuerna täljande skidor och I

slädor, inhysingen i fullt arbete med pertklyfningem, tiggaren utsträckt Fram- j

fur elden, barnskaran uppkrupen (ill de musikaliska syrsorna pii ugnen, hä- }

sten vid sin hackelseho närmast dörren och den sällskapliga tuppen, besökande 5

sin kaeklande familj här och der i vråarua — allt detta liknar icke cn nuti- ;

den* anblick, det är fastmer en förkroppsligad forntid, och illusionen stores

föga af de tvenne nyare uppfinningar inan anträffar i denna antika boning:

spinnrocken med sitt flitigt surrande Iijul oeh psalmboken, som ligger borta pä

den nedrökta hyllan. Nar man om vintern frän ödsliga moar och drifvade

isvägar träder in i vännen, röken och eldskenet af det- tätt befolkade pörtet,

finner också deu förfinade kustbon der en oväntad trefnad; det ständiga

draget gör luften frisk ocli flitiga badstufärder bevara bos folket en i i vithet i hyn,

som behagligt afslicker mot deu nedrökta omgifntngen. Det vore likväl elt

smicker att påstå, det denna hvilhet sträcker sig också till kläderna och

hus-gcrädel. Xågon särdeles omsorg om renlighet karakteriserar icke upplands

Finnen, lian ..bivuakcrar i ödemarken,, *) ocli den som, lik honom, dagligen

kämpar fiir lif och bröd mot en hnrdhändt natur, don bekymrar sig föga om.

hans skjorta icke är bländande livit eller om ugnens sot hal- svärtat lians bröd

Jilel mörkare, än barken annars förmått göra det.

Menniskan» boning är öfverallt en temligen trogeil spegel af henne sjelf,

och det har dorföre sitt egna intresse all se, huru olika framsteg Finnan»

gjort i sina bosfäders inredning. Pörtet var redan ett stort steg framom

den äldsta „kolan„. eller tälthyddan, der eldstaden befann sig jnidt pä golfvet.

Men pörtet är numera cn sällsynthet tiilochmed i befolkade soknar af

upplandet. I dess ställe ser man på många orter den med pörtet närmast beslägtade

tu p a eller stugan, ett ord, som också brukas i vidsträcktare mening.

Eldstaden är, som i pörtet, ofantligt slor, men den har nn fått skorsten, rökfånget i

taltet är försvunnet, gluggarna utbilda sig efterhand til! fönster, I hvilka dock

hela glasrutor förekommit ganska sparsamt alltintill sednare åren, då man

begynt föra mera stat med dager ocli ljus. Hästen och öfriga fyrfota äro

utvisade, men fjäderfamiljen gör sina gamla anspråk gällande. Mindre

luftvex-llng och ensiaka misslyckade spår till putsning göra för wgfc denna boning

vida mindre inbjudande, än det gamla pörtet,, som röken åtminstone färgat

kolsvart, då deremot stugan vanligen röjer en mindre behaglig ansats till grått.

— Närmaste öfvergängeu till mera tidsenliga boningar äro de stugor man

anträffar öfverallt, der skogsbygden oeh upplandet börja antaga naturen af

befolkade slättländer. De hafva ordentliga fönster, men ganska små och med

*) Runeberg, Några ord om Saarijärvi. II:fors Mbl. J832.

föga mer än handsbreda rutor *), hopfogade med My; eldstaden har Mifvit J

mindre och förvisats till ett hörn af rummet; Ibakugn får dock aldrig saknas, i

En sådan stuga är uppförd of klenare timmer och mindre rymlig, än den före- j

nämnda, men ocfcsä vida mindre befolkad; allt både fyrfot* oeh tvåfota, med i

undantag af huskatten och vallhunden af vanlig låitgnosig, korthärig oeh ma- t

ger finsk raoe, är utförvisadt: blott syrsorna liar man ej kunnat utestänga, oj ;

heller generar man sig för dem. Större beqvämlighet rader i bohags tingen; 5

en ocli annan stol täflar med de langa bänkarna, hvilkns öfra ända fordom ;

utgjorde högsätet; de vanligen dubbla sängarna liafva forbängen; ett väggur» ;

jemna knäppning afmäter tiden. Fiir öfrigt varierar byguadssättet; nästan {

alttid har den nämnda stugan en kammare, som frän don liar sin enda ingång 1

och delar med förstugan bredden af huset. Stundom går tvärs genom detta J

*

en gäng ined, i halfvor delade dörrar i båda ändarna, oeh på hvardera sidan J

om den finner man en sfuga saint en eller två kamrar med dörrar ät gången. ;

Uthusen blifva rymligare oeh mångfaldigare; det troligen af Svenskaruc läna- J

de loftet, med dess egendomliga utbyggnad ät g8 ritssidan, (Sr ej saknas of- i

vanuppå visthuset. Så antar Finnens boning efterhand ett ljusare, be«nämare ;

utseende oeh uppnår sin största prydlighet närmare v ostkusten af landet, i ;

synnerhet i Österbotten, Täljyian gör här sitt bästa att gift a redan utsidan t

ett jemnt och reguliert utseende. Huset inrymmer stundom tvenne våningar, j

*

men vanligast en, med stuga och tvenne kamrar, tili hvilka ofta kommer en ;

tredje med ingång frän farstun. Fönstren Bro höga oeli ljusa, men dragfulla; S

storleken nf deras rutor utmärker ofta gårdens rikedom, Eldstaden i stugan 5

är en öppen spis af tagel | kamrarna liafva hvillimmade kakelugnar. De flesta ä

möbler äro målade, mest röda oeh blåa, endast det massiva matbordet bibe- ;

håller längst *111 tvetydiga oakuldsfarg, åtminstone på den sidan inan begag- "

nar vid bakning. Sirater och k »listiga utskärningar äro anbragta pä stolarna J

ocli skåpen, vägguret stoltiserar i ett ansenligt faderal med ägarens namn j

främst pä dörren, sängarnas forhäugen röja en viss lyx, som icke illa harmo- ;

nierar med de bjerta hemväfda ylleryorna. Finnen pä slättbygden är ej utan 2

Bin lilla svaghet for det lysande; deu röjer sig 1 de usla, men i bjerta färger ;

é

* "■ - - » (*

*

•) Emellertid ser man ej aiillin, att föintcrua komma i åtanka förr än man tänker ;

på att förbättra huset. Illa bygda kojor m#d stara ljusa fönster äro t. ex. i ;

Wilmrg» län ingen sällsynthet. ;

prunkande målningar, som finnas klistrade pä hans vägg, samt I

färger, hvarmed han utstyr både sina husgeräd och sina statsåkdon; den gär

vid veatkusten så långt, att han understundom låter hvitrappa sitt hus eller

måla det med gul oljefärg. Sanningen till heder bär erkännas, att de

präktigaste bondgårdar icke alllid äro de renligaste; men dagern, som fritt

inströmmar, rummens luftiga byggnad och kryddgärdstäppan under fönstret med sina

ärter- och kålsängar — tobaken är förvisad ,,nav*lan (akana,,, bakom

ladugården — giira ett behagligt Intryck p8 don resande. Så långt kan

slättin-byggarei», skogarues ursprunglige Sbo, gä i sin kärlek för en fri synkrets, att

han gerna hugger bort de enstaka träd, som ännu qvarstå invid hans gård och

glades mera åt utsigten öfver en böljande rågåker och ett frodigt potatéilaml,

än St den naturliga trädgärd, mm hvarje vår uppgpirar kritig hans täppa, men

som han läler boskapen atlöfva i dess begynnelse.

Finnen bygger gerna sin gärd på enstaka kullar, der han ser vida bort

öfver sjö och land. Likväl är det sannolikt, att han fordom, likasom au,

understundom bott tillsamman 1 stora byar, hvilka främlingarna hedrat med namn

af städer*). Det inhemska ordet pitäjä, som nu betecknar kyrksocken, hade

viil fordom cn annan betydelse: en förening af ficre gärdar eller byar. En

sådan förening, ovisst hurudan, betecknade också del gamla k i hlakun t a, som

nu brukas 0111 härad, oeh k er ä ja, soin utrycker sednare tiders af Svenskame

införda ting, betydde sannolikt dessa kihlaktmnals folkförsamlingar. Om man

med Sa tak un t a fordom förstått en än vidsträcktare folk- eller

land-afdcl-ning, är oafgjordi. Al karelska sidan träffar man af ålder slägtnamn hos

allmogen, — tvärtemot den annars brukliga seden att till sitt förnamn fuga

gårdens nainri, der man bor — och man gissar, att dessa slägtnamn äro

qvarlef-vor af dc fordom gemensama namnen pä större familjeförbund **). Längre

kom nio ej Finnarne i sina forsla bafndomssteg på den politiska banan, livat!

man förtäljer om finska konungar, hör till sagorna frän en tid, då kon-ungt

*) TaSSjitiand tör vara den provins, som äger (le tätast byggda byar. Ännu föc

fi är sedan hörde resande, sorti passprade e:I af de stora byarna i Ohrivesi

“ioc-ken, ordentliga brandvakter kringvandra nattetid, sjungande på löjligt rådbråkad

svenska del vanliga; „Gods nådiga milda alfsmäktiga baud bevare vår stad

för eld och brand. „

*?) Diana mening hyser Cajan, ..Suomcn Historia,, D. I, s. 48,betydde eu förnäm mans son. Gamle Tlse turin sutto till doins i siägtforbnn- "

ilen och sleto folkets tvister; brast ofred ut, bröt fienden in eller tågade lan- 5

dels män i häniad på Mnaudt område, dS gällde ilen slarkes arm jemte ;

den klokes råd, den tappraste blef anförare och bana makt var samtidig ined 5

hans vapenlycka och kriget. ;

0

Vildar och barbarer voro ieke Ftnname. De hade i sina kililakuwiat 2

oeli keräjät cn ansats till itmkllU, asm möjligen beliöft endast en annan i

llurik för att utbilda sig, men som Försynen fann för god t att afklippa mc- J

delst svenska eriifringen oeh som sedan antog en helt annan fann, än den ui- %

sprungliga nalioitela. Af Finuarnes åldriga bruk känner inan intet, som skulle ;

af samhället ha auktoriserat» som lag. ,,Finska rätten,, gaf bonden frihet att J

betala kronans skal t i jutdbruksarliklar, i ställ et för [adugärdsproduftlenia, 5

hvilka erladea af dem, som underlydde „Helslngerfi(fen.H Hela svenska väldets ;

tid frän 1157 intill 1800 var, pä samhällets område, likasom pä religionens, ett J

den inkk andens oupphörliga inarbetande i eu lånad form, främmande oeh ;

förhatlig (ill sitt ursprung, men omsider med folkets innersla sammanvuxen.

Sä långt som till eu utbildad stat kommo af alla finska folk endast J

Ungranie och möjligen Bjannerne. Öfveriiufvud bar Finnen i alla tider varit ;

likgiltig för politik, För mycket inåtvänd. (Sr att särdeles bekymra sig om 5

hvad som passerar några mil frän hans boning, har han varit eu af dem s:un »

förlorat jorden under det de bekikat bi iu mel en. Hans siatsföriuillanden ha der- ;

före varit de svenska oeh delsvis de ryska, intill dess hau 180!) fanns mogen J

oeh berättigad till ett eget statalif. ;

Det var I den enskildes sjclfstäudighet oeh i familjen, som den finska ;

anden sökte en sedlig tillvarelse. Den frie mannen (vapa) hade under sig >

den köpte eller i krig fäligtie trälen (drja), hvars luft var föga härdare, än i ;

sednare tider Ijenareus. Doek vidlådde honom ståndets nesa o ekså här.; ,.rin- J

ga är trälens styrka,„ säger den frie försmädligt till Kullervo, den till slaf S

sålde Kalevasonen, Hvarken åkerbruk eller slöjd ansågs förnedra den frio %

mannen; sjelf gick sagornas hjelle Lemminkäinen oeh plöjde sin åker, Wiii- I

nämöinen drog not oeh llmarinen kallas „den evärdelige bamrara,„ den fliti- j

gaste smed. Hvad man hos de germantska folken kallar adel var Finnarne S

fullkomligt obekant: de hade hjeltar oeh vise, emedan de hade krig oeh sång, S

men slSndsskilnaderna ha aldrig velat rota sig rått i landet; hal (herren, nom J

ufgKtt ur folket, har tappat pä bytet det bästa af aln nationalitet;

ståndspersonerna hylla gerna det svenska.

Fä qvinnans ställning hos ett folk beror familjens större eller mindre

utbildning. Många vackra sånger lära, att banden mellan makar, barn oeh

syskon voro allt for Finnen, som ingen konung hade och sällan visste med

sig att han var ett folk, Oeli när man häraf sluter, att qvinnans värde gällde

hos honom mycket, bekräftas det af sångerna. Sjelfva 15:de runan i

Kaleva-la, aoin uppmanar mannen att piska siu huslru, mildrar denna hårdhet med den

yllersra liukänslighét. Ett år, säger runan, bör han höja den ungas sinne med

vänliga ord, det andra blott med ögats blink, det tredje året med fotens lätta

trampning, och om hon icke aktar detta, må han aga henne med ett rörslrå,

med ett ylle-ris, och oni hon ändå ej rättar sig, må han värma hennes

skull-ror med ett ris af björk, men icke jäkta slag mot öga eller öra, ej heller läfa

andra få vela hennes nesa. Den finska flickan rådde sjelf öfver bortgifvandet

af sin hmid. Väl låter en gammal runa friaren uppsöka sin brud i skogen oeh

omtala alt hennes fader nyss hade borlsält henne, „At hvem blef jag dä

såld?,, sade flickan. „Åt inig, min vackra dufva,,, svarade friaren; „rika

gäfvor gaf jag: åt fadreu en stridshäst, ät modren en ko, åt. brödren ett par

oxar, ät systern ett får, ät sonhustrun ett skönt spänne»,, ..l.iicl. gaf du för

den goda,„ bannade flickan, ..ganska litet för den sköna; om dig bryr jag

mig ieke,,, — Men andra sagor (al,a blott om fiSälmaiisskänker. Pohjajungfrun,

hon, för hvars ägande Lrmmiukäinen underkastade sig kiirleksprof af den

vådliga natur, att väl ingen af medeltidens irrande riddare utstått till en skön

prinsessas ära värre äfveutyr — hon valde sig maka emot modrens val och

fadreu namnes ej engåiig. Aldrig rölvado Finnen med svärdet sin hustru; En

enda gäng ser man den för siu otur i frieri beryktade Wäinämöineu tvinga

genom trollkonst deu unge Joukaliainen att lofva honom sin syster, men

flickan lydde icke. Högt var en moders, en makas, en systers anseende;

I.em-minkäinen klagar I de mest rörande ord sin sorg aft lefva skild från sin

moders famn* llmarinen sörjer ofröslligt siu hustru; Joukaliainen fäller slrida

tårar öfver sitt förhastade liifte. Endast Kullervo, qvinnoröfvaren, den onde

trott-siga slafvcn, visar sig kall vid sin moders, sin faders oeh sin hustrus död,

och derföre behandlar honom sängen med ett hat, ett förakt, som utvisa, att

denne mail på det djupaste särat folkets sedliga känsla, i det lian satt sig

öfver famitjebamlct. — Så rar qjinmin furomäl för en aktning, i«.m gränsadetill ebevnleri och hvilken den (inska gängen har att tacka fiir sina skönaste

blommar. Ty »let är ieke blott pä diktans område qvinnans värde står i si

vacker dager framhållet; det röjer sig än i dag i Finnens husliga lif oeh i

den utmärkta sedlighet, som allt intill sednaste tider räilt i förhållandet könen

emellan. Som prof uppB huru högt den finska flickan sjelf skaffade slit

sedliga värde har man ännu „Kidvalu Ilelka,,, den vackra folkfes lon i

Sääks-inäki, deri inge» flicka fär deltaga, hvars rykte lidit af minsta flack,

Finnarne voro nordens skickligaste åkerbrukare, likasom de voro

dess förste oeli likasom de än i dag äro dess idogaste. Urgammalt och eget

hos dem var det nomadiserande äkerbrnk man kallar svedja; i askan af den

fällda skogen mognade glest sådda skördar med högt korntal. Detta bruk

var ödemarkernas; det var det mest egnade sält att tämja naturens försia

vildhet, men det slösade med skog och marker, hvarföre det snart blef

omöjligt på slättbygderna och aftog, ju mera befolkningen tätnade, hemmanen

klvf-des ocb allmämiingsrna delades, „Kytta„ är ett annat fSrbränniiigssätt,

Kvor-igenotn gräsvuxen mark och utdikade mossor göras odlingsbara. Mest råder

n| treskifte i åkerbruk; nya oeli rationeiare methoder möta hos allmogen stort

misstroende. Emellertid vexer den odlade jorden med mänga tusende tunnland

hvarje år. Den flaska spnnmlln är berömd för sin torrhet och sin (jenlighet

till utsäde. — För trädgårdsodling blir under det bårda arbetet för

dagligt bröd föga tid öfrig. Biskötseln kände Fiiinume, ehuru de nu förglömt

den; ofta namnes i deras sängcr biet, MehilBinen, den vackra honungsfågchK

som skickades öfver nio haf att hämta honung til! Pobjolas bröllopp Skogen

låter Finnen af Sider vår Herre vårda, elden härja, yxan fålla och

statsekonomerna sucka öfver; 1 det inre landet brinna mastträd på pörfenas granithärdar,

groft fimmer användes (ill minsta uthus. (järdalärna tära ungskogen och

Ii.öj-denia afklädas, icke sliittsrna blott, — Om "ången tänker Finnen likaledes,

att gräset vexer nog honom förutan. Boskapsskötseln idkades i större skala

endast af Karelarne, som täeraf tros hafva sitt namn.

Hvarje finsk man var jägare; otaliga villbriVd fälldes i hans skogar,

högt firar sången hans bedrifter mot björnen 1 "• hvars namn man med nästan

*) Egentl. ksrhu, men rik pä smeknamn, såsom Ohto, plattnosen, hommgstasseii,

den gyllene, skogens äpple, skogens hsrre, skogens dimma och fradga, skogens

silfvpr oeh guld m. m. i oändlighet.

5 helig fruktan skyr att utsäga. Ka, som fordon, uppsöker man idet sent om

; höslen pä den första snön; bössan gör sin tjenst, som fordom bågen; spjutet

5 ger ännu stundom nådestöten, och fester firas efter segern, mindre lysande än

J förr, men icke mindre fröjdefulla. Finnen är den skickligaste skytt, måhända

\ derför att han är den lugnaste; sällan förfelar lodbössan sitt mål, det må

sc-; dan gälla cn skjäl pä drifisen, en skygg tjäder i skogen eller — eu fiendes

? hjerta i krig. Pä sina skidor upphinner han vargen och den snabl.fofade

ri-; gen. Iländig ar han äfven i mänga giller, för hvilka han har cn stor mängd

I uttryck, men sällsamt nog har han intet allmänt ord för jagt. Tidigt gjorde

5 honom de vida kusterna och de olaliga sjöarna till fiskare. Det linns knappt

5 ett träsk, der man ej ser ..ka fiskan,., den af spjälor hopsatta inhägnad,

ihvil-S ken fisken finner en ingång ulan utgång; alla elfvar inbjuda laxen i paloma; nät

S not och krok äro ständigt i verksamhet, men mete anser Finnen som

lagdrif-J veri. — 1 bergsbruk och smide var lian en stor mästare; bans Ilmarinun

ha-% de ju smidt himlahvalfvet med dess sol och mäne af silfver och gnid, elt

mä-j stersfyeke, som ingen guldsmed nuförtiden lärer Slaga sig att göra efter. Eu

J af de äldsta runor i Kalevala är den om jemefs födelsr. Fahlu koppargrufva

5 säges vara uppläckt af en Finnes bock, som färgades röd, när han vältrade

; sig pä marken. Vida berömda voro i norden finska dvergars smiden, deras

J förhesade svärd trängde genoiu det hårdaste pansar, men pä deras brynjorbet

! intet slål. Goda bössor, säkra rar oeh vackert gjutgods förfärdigar nu den

; fiuske bonden mångenstädes utan lärdom. Fiir trädslöjd har han godt

handa-; lag; sjelf slöjdar han sina redskaper under de länga vinterkvällarna. Väfnad

i och spanad voro tidigt kända; dikten, som förskönar allt, låter Pohjas mö

; sitta pii ..luftens loka, „ väfvande det skönaste tyg med silfverväfsked och

; gyllne spole.

För industri i stort saknar Finnen företagsamhet, oeh den alllid

Ijeiist-S färdige Tysken förser än i dag hans tröja ined knappar, likasom. Svensken

i bans spis med grytor och „laukku-nyssen„ hans sköna med knappnålar.

Fin-t lands handel var länge ett rof för hannes ladenuts vinningslystnad, Öfver

; Ryssland gick fordom till orienten den handelsväg, som först riktade Mjarmerne

; och sedan föll i Kowgorods händer. Smulor af denna handels-förtjänst föllo

; äfven pä Finnames lott, och flerstädes i Gamla Finland har man funnit

ösfer-! ländsk» mynt. Mellan Kowgorod oeh IVishy, österns ocli vesterns stapelorler

S ‘ norden, var stark irsjCk. och de ä Östersjön och finska viken svärmandekriimr.rflottoina besökte dä ofta s Ii dra Finland» kust, der de I sTavasteraoa J

hamn,,, af llyssarne kallad handelsfloden {1’ujovikcn?) och pä andra tjenliga ;

landningsställen mot salt, fabrikater, glitter ocb krigsföniodenhcler*J tillby!te J

Biff 1"iunarnes rika pctsverk. Lätt förklaras derutaf, boro raba, som egenl- J

ligeu betyder sklou, kommit att 1 finskan beteckna penningar, Scdnare häm- ;

tade Tyskurne härifrån ijära ocli pottaska, än scdnare plankor, oeh slutligen *

hlef Finland Stockholms hökarebod. Vid en tilllagande konsumtion af lyx- j

artiklar, har Finland i nyaste tider fätt den äran att upprätthålla Liibecks

-sjunkande välstånd, Som bekant, befraktar »loek utlänningen iiuska fartyg pä ;

alla haf och hvarannan bonde bygger fartyg vid kusten. Finnen med sitt J

orubbliga lugn är af natur oeh Sfning danad till en of jordens yppersta sjö- ;

män. Men handelsguui har ieke fallit pä hans lött, han är dcrlili mycket för S

långtänkt; sina fartyg förstod han fordom ej att begagna (ill annat än sju- ;

röfveri oeh sina skona forsar använder han nu alt dnfvn mjulqvamar, med au ;

utlänningens bomullsspinnerier årligen kasta honom millioner.

Ilafvet var stundom skiideplatseu för Finnens krigsbeilrifter, men han j

öfverträlfndes der vida af Esterne, Hans krigssätt till lands var grymt endast {

niir han, drifven til! det yttersta, värjde det heligaste. Länge retad, hämna- 5

des han i vild förbittring pä sina fiender både i vester orh öster **). Ryska ;

krönikan omtalar, att Tavasterne engäng nedgjorde alla sina längor. Man bör "

erinra sig, att del la skedde i cn färtvltlad belägenhet. Vanligen hlef den %

fcingne fienden segrarens nrildt behandlade tril. De fordne Finnarne, säger j

Olaus Magnus i „rtc nordiska folkslagens historia,,, begagnade harnesk af 5

skjäl- eller elghudnr och lijelinar af som fiskfjäll öfver hvarandra fastade Z

elg-, ren- eller oxklöfvar, jemviäl af sammanflätade jernlrädar, öfverdragna ;

med fagelskinn. Som anfallsvapen begagnade de länga i ändan jernbeslagna ;

granstiirar. hvilka medelst slungor kastades med den säkerhet oeh styrka, att *

t

----------------------------------------------------------------------------------------- 5

*) Flcre gänger Ijungades från päfvcatolcn skarpa förbud mot donna for de kristna j

grannarne vådliga handel med hedningarne, men vinsten var lockaude urli pif- "

vanie sägo på närmars liåll samma kräniareanda förleda Genuesarne att för god 5

betalning Bfvcrföra Turkarne till Europa. S

**) Storfurstendämct Finlands vapen är ett krönt stSende hjon, onigifvet af rosor oeli %

bärande i högra fram tassen ett lyftadt svärd, i den venstra en nedböjd sabel. Ka- J

releas vapen föreställer, af lätt begriplig anledning, en band hällande ett svärd, e

de sällan förfelade sin man. Troligen buro de sköldar och lygde fästen af

jordvallar. Kalevala omtalar pansarskjortor af jern och slälbälten. Båge, lans,

stridsklubba, svärd oeh länga dalkar voro hos dem i bruk. Vare sig af

fruktan för uppror eller fiir att förekomma Finnarne» ofta blodiga tvister

sinsemellan, fiirhjädo Svenskarne pä 1100 talet dessa skarpa vapens brak. Finnarne

uppfunno då mot Ryssarne en egen krigskonst. De härdade i solen pikar af

tallved oeh brukade dem som kastspjut. Några kastade midt under stridens

tumult ett streck om halsen på sin fiende eller hans häst oeh drogo dem sä.

med väld till sig. De hade äfven stora blodhundar, inöfvade alt rusa

Rysear-nes hästar mot nosen, hvarigenom dessa blefvo sä skrämda, att de afkastade

ryttaren, — ITärdad, lugn oeli inuskelstark, är Finnen den ypperste soldat, i

synnerhet artillerist och skarpskytt. Från hans lijelteålder tecknar sängen

med synbar kärlek den tappre ridderlige Lemrniiikäineii* drag. Öfning i strid

har aldrig fattats honom, voklighet aldrig förlamat lians arm. Gränskrigen

äro nämnda. Tyskland bäfvade fiir hans härskri, när den store Gustaf Adolf

skickade liono m att segra, der alla andra ryggat tillhaka för det halft

omöjliga. Oftast uselt anförd i de fyra sedraste krig, som blodat hans land,

miss-vårdad pä allt sätt, förrådd, säsoin vid Storkyro och vid Anjala, var den

lin-ske soldaten oföränderlig i med och mot, tapper, trofast oeh tålig. Otaliga

vackra drag vilna om hans försakelser och hans mod*].

Emellan Finnens seder fordom och nu råder en likhet, som jemkats

af stigande bildning och välstånd, ulan att af dem utplånas. Ilans dagliga

lif är i sina grunddrag detsamma. Nöjd med ringa kost — men gerna af

stadigt slag, der han sä kan hafva det — arbetar han sommartid med outtröttlig

ihärdighet ända till 18 timmar i dygnet, och denna ansträngning fortfar långt

ili pa hösten i de trakter, der inan tröskar sin spanmål efterhand, Vintertid

sofver han mera, jernte naturen; dä tändes hans perta mest kl. 5 pä

morgonen och aläckes om aftonen efter kl, 8. Badstun — och det finns knappt ett

torp sfi litet, att det ej har en sådan — badstun ar Finnens käraste

förfrisk-niug, hans bästa aftonnöje, hans vigtigaste läkemedel, det iförsta oeh sista i

alla troliknrer. Der ieke bränviu och b ads tu hjelpa, der är flet bara döden,

*) De flesta af dessa drag dö bort från menniskorx minne med de krigare, tom

upplcfvat dem. Det är derföre med glädje man erfar, att Prof. Runeberg innan

kort fulländat en samling af målande anekdoter från 1803 års krig.Män och qvinnor bada ofta gemensamt, utan att nian deri anar något anstöt- ;

ligt, Pen som aldrig vägat sig i den mer sin. afrikanska hettan af cn finsk 5

badstulave, kan ej föreställa sig, livilken känsla af friskhet och styrka man ;

erfar efteråt, helst om man, som hondeu ofta gör, frän hettan springer för ett ;

ögonblick i en sval sjö eller cn mjuk drlfva oeh sedan sfras äter i det varma, *

Ingen Finne kan einotstS tobakens förföriska behag; spännen af ett lillfingers i

tjocklek, sönderskuren af biad (oma-kaavo, egen vext), och doftande ur den ;

finska snuggaii af krita eller porcellin, med dess korta krökta läderskafl, förfär ;

den gamla och unga, och brukas ofta som läkemedel. Kaffepannan, för 50 är J

sedan en lyx i sjelfva städerna, förljufvar nu mångenstädes torparlmsiruns ensliga ;

stnnder, och mannen stärker om söndagarna den oskyldiga bönan med cn siar- ",

kare vara. I alla tider har nordbon varit stark i dryckjom, och inga nykter- j

hetssäliskaper skola förmå utrota denna passion, som här är jemu&rig med ;

kölden. „Häitä juoda,,, dricka brBUopp, är ett gammalt uttryck, och nian kan *

lita pä alt det icke dracks falskt. Det är sannt att man då nöjde sig med öl, ;

hvarförutau ingen fest kunde äga rum oeh som brygdes sa godt, att Johan III ;

årligen lat Mmta flera fat frän Finland för sitt kungliga bord. Mjödct slod i I

ringare anseende; ännu i slutet af IdOO talet anade man väl icke, att finska ;

äkerns must och kärna kunde förvandlas i millioner kannor bränvin. Denna %

t»

landsgagneliga upptäckt lärer fä tillskrifvas Gustaf III:s tid och kronobränno- j

ricrna, ehuru redan förut den medicin, man i början intog matskedtals, för stör- "

re bekvämlighets skull togs ur spetsglas. Nu konsumeras af den varan mer S

än fosterlandsvännen med liknöjdhet kan se; städernas granskap, marknader- ;

na, transportfärderna öka dess afsällning. i

Att döma af den icke särdeles intagande skildring af Finnamett drägt, ;

aom man läser hos Tacilus, skulle den sä temligen liknat Robinson Ciumi-s, "

d. ä. bestått, af idel djurhudar. Men utom det att den berömde Romaren sy- 5

nes haft Lappar i sigtc. vitna d| gamla runorna bestämd!, att Finnarno gått ;

klädda i vadmal „snm skogen i rimfrost,,, Det är derföre troligt, att om en S

Finne från 1200 talet nu plötsligen uppträdde son» han gick och stod i vert- j

den, han ej skulle betraktas sorn en mera gammalmodig man, än Esten, när ;

denne i sina knäbyxor oeh sin länga bruna rock begapas pä gatorna af det S

moderna Helsingfors. Så vida har dock tidens hyfvel glattat bort det. uräl- }

driga, att någon fullständig naiionaldrägt i allmännare brak ej mera finnes. <

Den gamla tättäteittaiide pitnilkkan *], - äfven patalakki. gry (mössa, kallad

— med dess 6 mångfärgade kilar, har »östan totalt försvunnit, för att lemna

i iiiii ät diverse haltar och nntidiinössor, vintertid af hundskinn, ofla runda oeh

brämade med s. k. slberlska lamsklnn. Den fordua hvita långrocken har

grånat af ålderdom och behäller blott i vissa delar af Karelen och Gamla Finland

sin snitt; litet förnämare är den blåo färgen. Tröjan och veslen variera,

ben-kläderna ha nu mest funnit för godt alt bli länga. Gördeln, der han brukas,

inöste vara så brokig som möjligt, men lians plats kring lifvet inlages nn mest

af ett läderbälte med messingssöljor och en eller tvä knifslidor. Rent

uatio-»da äro do Ire persedlarna piiukko, lälgknifven, pieksorna, de mjukaste och

beqvämaste skoplagg 1 veriden, samt mekko, den välkända lärftsblusen, som

preleuderar att vara hvil. fast ban sällan är det. Fiirskinnspelsen skyddar

vintertiden både nian och qvinna. Afräknar man herraktigheten i nägra saknar,

tar sig Finnens yttre ganska enfårgadt, enkelt oeli allvarsamt ut. Annat är

det med hans qvinnor. Kalevala är uppfylldt af htskriifiiiilgar öfver de finska

skönheterna» prakt. Joukahaiuens syster hade en stor mängd klädkistor oeh

i den baata tunnos sex gyllne gördlar oeh sju blåa kjortlar. Hon bar

silfver-Hinyeken 1 horet, blåa hand kring pannan och guld pä sitt iinne. perlor pä

halsen, pä bröstet ett silfverkors, pä fingret en guldring. Ilmarinens Pohjabrod

bar ännu dertill gyllne örhängen, Sängen är irko karg, som man ser; någon

ssfjirutniug tål den vid och det bör märkas alt Karelaren, som diktat den, är

mera svag för det lysande, än andra landsmän, äfveusom han anbringar sina

prydnader mera smakfullt. Ilvarochen kan likväl öfvertyga sig i

landsbygderna, alt det brokiga och glänsande lar Finskan pä ögonen, och der hon ej

har råd att bes lä sig guld ocb perlor, få messing ocb glasbitar göra dess tjenst.

En temligen säker måttslock pä gärdens förmögenhet har man i mängden af

de brokiga kjorllar m. m. som kläda väggarna i hvarje lofi. Vanligen flätar

Finskan sitt bår och fäster det med bjerta band. Bindmössor af siden voro

för nägra tiotal är mycket allmänna vid högtidliga tillfallen, men lemna na

plats för en sidenduk, ofla skrikande bjert. Kort tröja af kamlott eller kal lon

med åtsittande lifstycke tmder samt hemväfd yllekjortel, randad i rödt, blått

ocb grönt, fullända kostymen, hviiken pä nägra orter är lika intagande, som

*) När denna mässa lularte pä 9ned åt ena örat, kunde man vara viss nppå att

ägaren var vid ganska dåligt lynne. So härom Kalevala på många »tällea.43

pä andra smaklöa. Tack vare de los alla gnrdars liekor sä välkomna

-,I,auk-ka Kyssarna,, och köpmännen, som slumpa St dem sitt Liibska kram, grannlåt

tryter Icke engäng der burken blandas 1 brödet, ocli anblicken af deu, cn

söndag- sommartid, frän landskyrkan återvändande menuiskoskaran är genom gin

brokighet fiir en resande den angenämaste diversion.

Seder och bruk förändras ined tiderna, lekar ocli högtider byta form;

mycket, som fordom var allmänt, (rälas nu slumpvis borta i gömda

skogsbygder, ocli det mesta, som St del hållet kan kallas finsk egenhet, skall

lämpligare föras under landskapernas rubriker. Bland de vanor, som aro på

en-gäug uråldriga och ännu mycket i bruk, är seden att fria genom talinaii.

Högt prisas lians anseende t 15:de runan af Kalevala; lians fina gördel, viifd

af solens oeh mänens döttrar, bans bläa vadmalsrock, hans flätade skägg, hans

gvllne lockar, hans guldprydda mössa, allt förherrligas hos honoin, som „ visar

vägen åt byns sällhet.,, Lika präktig beskrifves brudtärnan; sängen i sin

oskuld liknar hennes hufvudbonml vid en spels af molnet oeh hennes nätta

skor vid gässen pä en valtenroska. Vid lirölluppet bör nu, som förr,

undfägnaden vara öfverflödig; dans är en nyare upplinnig. Finnen, lik andra

dogmatiska naturer, går merandela till öfvermätt, när lian faller ur de vanliga

lakarna oeh slår sig lös ät nägot håll. lian och bans flickor dansa derfiire

o måttligt, när de engång börja; i flera dygn fortfara gästabuden. — De döda

jordades fordom, Iroiigen med samma bruk som hos Eslerne. Kalevala Ȋger

blott, att den döda „lades i mullen.,, Utan särdeles porap ske nu

begrafniu-garna; granriset spelar dervid sin betydelsefulla roll alt med skogens friska

doft dolja närvaron af det förskräckliga. Karlarnas sorgilrägl är densama som

helgdagsdrägten, grått eller blått vadmal; qviunorna bära avart bnmbasin ocb

hvita kambricksdukar. — Julen liar sina halmtäckta golf, sina lekar, sina

väl-fäguader, sin kappäkning om julmorgonen och sin vackra sed alt utsätta ät

sparfvarna en etröskad halmkäifve. Fet-tisdsgen har sin lläskmat, kälk- och

skidåkning, för att fä långt lin. Midsommardagen har öfverallt siua sirligt

prydda majstänger, sina konstgjorda löfsalår, och natten förut lysa i hela

södra och medlersia Finland från hvarje kulle, hvarje liten bergsklack vi dl

omkring i bygderna otaliga eldar, kokkor kallade, eu den vackraste syn i den

stilla ljusa nallen med dess späda sommargrönska. Allhelgonadagen (Kekri)

är i östra Finland en stor högtid, hvarom pä sitt ställe närmare, likasom

äfven om landets brukliga lekar.

All naturreligion leder sin upprinnelse af fruktan. Askans majestätiska

dån, anblicken af himlens ljungeldar, dein ingen kan undvika, leder så

naturligt (ill tanken på menniskans litenhet och högre väsendens tillvaro,

mäktigare än bon, att äfven den finske Jutnalas, Guds, namn ulan allt tvifvel

uppkommit af ordet jumaukset, soin betyder åskdunder. Deraf att Jumalas

namn återfinnes hos alla folk af finsk slam, liar man velat sluta, att Finnarne

före stammens sönderfallande ägt om tillvaron af en enda Gud en

föreställning, som sedan galt förlorad*); visst är all denna föreställning, om den

runnits, var ganska sinnlig. Finnens Jumula var ett okäudt, elt osynligt väsende,

som lefde i molnen oeh derifrän lät siua åskor dundra, sina blixtar ljunga samt

årstider och väderlek omskifta i verlden. Himlen (tai vas, af det nu försvunna

primitiv-et tai, förmå) var i hans tanke en vidlyftig bvgnad med ett (stundom

6 till !); kapparlock eller tak, p! hvilket Gud uppsteg för att hvila om

nätterna, när solen (ursprung!. päivä af pää, liufvud, således Guds hufvud}

ned-gåtl. Nattens inörker uppkom dä derigenom att locket var tillslutet, som pä

en kista, hvarigenom Gud (solen) kom alt blifva ulan före. Undertiden hade

Gud nedstigit utfor randen af locket, hvarföre. dä locket om morgonen

öppnades, solen åter befann sig på sin uppgångspuukt.

Men Finnen var en grundlig man, han nöjde sig ej att befrakta verlden

blott, han ville känna dess upp ho f. Om detta hade lian tvenne skilda myther.

Den ena, pä engäng mera barnslig och storartad, låter Wäinämöiueii dana

verlden af ett ägg (se sid. 23)»*), men liter tillika Lappen, WäiaSli,

Kalevala, hafvet, örnen, jernel, (rådet, bågen och pilarna m.m. exsistera före

skapelsen, bvarföre idén om verldsäggct anses lånad utifrån. Mera genuin är den

rnyth, som låter naturens döttrar (luoiiimn ty tö t, luonottaret, äfven

el ne t ten em ät, gnmdämnenas mödrar) vara uppllof lill verlden och dess

företeelser, en föreställning, som återkommer spridd pä otaliga ställen i Ka-

*} Denna mening hyser Lönnrot (U:fors Morgonbt. 1834 N:o 50) och jeniväl

Caj an (Suonien Historia sid. 56), h vare mot Rein {Snomi 1844 s. 236 ff.)

utreder, att begreppet om en allmän skapare, Lnoja, icke hunnit hos ds hedniske

Finnarne utveckla sig.

**} Såsom enriosum kan anmärkas, att denna myth I största skala genomför den i

phyaiologin nu så berömda cell-läran och omns »ivnm ex ovo,levala. öfverallt der friuliga gudaTasendeii nUmtias, utan att någonstädes

finnas sammanhållen. Grundämnena, en formlös massa, lik fornverldens cbaos,

voro da ursprungligen lill ocli dernr framträdde de med ekaparekraft

begäfva-

ligga spillrorna af en sönderbrusteii verld ocli eti lika siinderbrtislen Gud.

Bä-da hade fallit ätskils i otaliga stycken, verld en i företeelser, som hrardera

hade sin syn ty, sin sjelfslandiga upprinnelse; Gud i cn mängd väsendeti,

hvilka vid företa påseendet kunde tagas fiir Guds medlijelpare blott,, nten i

sjelfva verket framstå som personifierade naturkrafter, af hvilka det vtisunde.

som slår pä engäng i och öfver naturen, alldeles bortskymmes. I Jamalas

itälle — som nu från ett nomen proprlum blef ett blött apellalivnm — trädde

tlä Ukko, åskans oeh moltiets styresman, en degraderad Gud, och

jeititehonom en hel skara andra gudar oeh skyddsandar (hall i a t), såsom Tapin,

skogsguden, A h t i, sjöguden, Kekri, boskapens vårdare, Hkcrgudarue Wlro*

kannas, Egres, Pellonpekka m. fl., Lempo oeh JJiisi, onda

väsenden, Tuoni, döden, K a 1 m a, grafbeherrsknren (egcntJ. liklukt), Midi k k i,

den blida, mcnniskoväidiga, Sök ka ml cl 1, kärlekens gudinna, m. 11,;, vidare

en stor mängd tomtar och gastar, såsom Kratti, skrattaren, Hirmu, fasan,

Leikkiö, griisrådaren ocli barnabusen, P ak k a nen, kölden, Kuippana,

skogsrået. Patnaja, maran, Menningäiset, Ku u mc c t, Kap c et, siuä

gasfar, som uppäto manen oeh hade annat ofog för sig, ra. II. samt slutligen

Luonn oMare t, naturkrafterna, till hvilka man, utom jerncts mödrar, lör

räkna hela den qvinliga skaran af Pii i vä tär, soljungfrun, Ruiitlaret,

manjungfrurnn, O la va t ar, kartavagnens ocli T u u I e t tar c t, vindens mör,

Suvetiarct, sommarus döttrar, E tel ti 11 e r e t, söderns miir, W e"e n

cm än lä, vattnets värdinna, Kivuttaret, plågajungfrurna, Tapi otar,

skogens, Kangata r, sandmons, II o n g a t e r, farans oeh Le ni petar

värmens guda mör, S y öj a t tär et, frosserskorna, Tuo n ettaret, dödsjungfrurna

m. fl. Dessa väsenden *J hade ännu icke i folkets föreställning vuxit till per-

*) Det ar egentligen ur den,fcarelska sagan man hämtat kunskapen om Finnarnos

gudalära. Emellertid synas Tavasterne dyrkat till en del olika gudar. Tur ris as

elter Turri, krigsguden, som anropades om seger i fält oeh hvilken man ännu

i förra seklet trodde spöka för krig och slå trumma i luften, stod hos dem i

största anseende. Denne Turrisas ar äfven derföre högst märkvärdig, att lian, enligt

44 +jf*

i sonliga gudar; de voro ofria ocb bundna, hvarocheii vid sitt naturföremål.

Ta-% pio Irädde aldrig fram ur skogen, aldrig kammade Wellamos hafsjimgfnir sitt

; långa hår uppå det torra. Hvarhelst derföre en af mythens under omstrBlad

S gestalt framträder som sjelfständigt handlande, obunden af ett naturföremål,

; der vill ej sagan erkänna i honom en gud, hans makt som menuiska må sedan

j vara aldrig så gudalik. Icke Louhi, som dock stängde solen i berget, icke

S Lemmlnkäinen, som utförde de yppersta värf, icke ens Wninämöinen ocli

llma-j rinen, soin voro tillstädes vid verldens bygnad, intaga rangen af finska g u-

1 dar; ocb likväl förherrligas af folktron deras vishet ocli makt såsom jemnlik

5 sjelfva gudarnes.

+

% Denna gudalika makt förlänade t roll v i s d o in c n, magin,

*

{ Kär gudomen »Blunda sönderfallit i dessa oräkneliga naturväsenden (hal-

? ti ut), hvilkas makt, cliurn ofta anropad, icke sträckte sig öfver området af de

J föremål, vid hvilka de hundos, reste sig i Finnens bröst den stolta menuisko-

n>

% anden och sökle att knfva verlden genom Ordet, all vishets källa. Men Ordet

; var Tinget sjelf!, som det betecknade; det var derföre gudomligt ocli kunde

; icke af menniskan uttänkas, utan måste läras af fäderne, som äter lärt det af

j gudarne. Vis och mäktig var endast den, soin kände mäktiga ord; med deras

; lillbjelp kunde den vise 1) skapa eller, livad som går pä ett ut, förvandla

; föremål — lian behöfde dertill endast ulsiiga föremålet — och 2) besvärja

J det, onda i ocli utom honom. Men skapareförmägan, som ulgör den högre sidan

; af finska trollkonsten och likasom kräfde fiir hvarje fall en guda-inverkan, åter-

; finnes blott i den äldsta dikten oeh äfven der icke alltid ren. Redan

Wätnii-#*

5 möinen behöfver furutimmer för att „fuga sin båt med säng,, ocb ett stycke

% fnöske för att skapa cn holme 1 hafvet. Gudamakten i Ordet ar redan

grutn-J lad, när besvärjelsen börjar otgöra trolldomens kärna ocb hufvudsak, sådan

; den bibehållit sig intill nyaste tid.

«* ■ _____________________

<-* — ■

all sannolikhet, är densamme som Skatidinavernes Thor och icke lånad från dessa,

2 utan tvärtom en iirsprpnglägen finsk gud, hvilken genom de i Sverige bosatte

Finnarne inkommit i den Skandinaviska gudaläran, der inan länge synes anat

* hans främmande Lord. — P i r u och P e r k e 1 e , hvarmed Finnen nu betecknar

djefviileiij voro troligen gamle gudar, Piru kons sig till sin van ryk tade

värdighet i nyare tider derföre att han troddes vara smed, en nian som hade mycket

2 att skaffa ined eld ocli derjemte är tillräckligt svart#->(•> 45

Det onda var i Finnene ögon icke elt begrepp, Utan elt lefvande or- j

ganiskt väsende i tjenst lisa mörka makter. hvilkas lömska Illbragder det ut- !

förde, såsom ott legoJyon fullgör siu husbondes uppdrag. Genom alt uttåga 5

doss ursprung (synly) och säluuda blotta dess afrikyvärdä {reatall, blir trull- 5

kailen (tletäjä, vetaren, loihtia, skaparen, lumoja, tjusa ren m. m.) det •

onda öfvermäktig och befaller det derpii i trollsångens sednare del {sana t) ;

jped stränga ord att aflägsua sig och icke föi-gäfVes gpjerna mot ett så mält- \

tigt väsende, bom han är. Derundcr har nu lians haiiu öfver alt nietiulskan I ;

all sin storhet skall vara ,asalt för det ondas lömska anfall bragt trollkarlen \

tiloni sig, oeh lian faller i denna märkvärdiga magnetiska dvala, hviiken före- J

kommer hos flera vilda folkslag o« i» af Fimieli kallas o 1 j a h a I (i o is s aa n, \

vara bos sin skyddsande, äfveu knolla, bortdö. Ej eld, ej jern, ej v.Md \

förmK pä honom göra intryck dB; lians själ tros vara flydd till aflägsua orter, 5

för att taga kunskap ora hemliga ting, oeli frän de förvridna läpparna ljuda ;

obegripliga ord. De gamla runorna, i hvilka trolldomen alllid framträder med J

gudamajeslät, omtala ieke detta sinnliga medel, men desto allmännare blef ;

det sedan, och man försatte sig deri genom konstigt stegrad enthuslasm.

Finska. trolldomens egenhet att framställa menniskans Bfvermakt öfver *

onda väsenden gjorde den tidigt till läkarekonst, och dervid har den fiir I

det mesiti »Éadnat. Nägongång alias illasinnade att irolla sjukdom pii sina \

ovänner ; hvarföre skulle man ej kunna frammana samma viisende, som inan f

tror sig kunna med ord förjaga? Slulna sakers tillrättaska(Tande bedrifves ock $

af kunnige loihttet, lycka trollas öfver åker och ladughrd, spådom idkas pä J

fullt allvar i briänvln eller kaffe; men mesta bäde vinst och heder ger ajnkdo- )

mars besvärjande. Konsten ölVas af man och qvluna, samt hSfles hemlig och f

gHr inom vissa familjer i nrf. Bortläras trollrunorna ät andra, sä nteleihnar J

inan obemärkt (re ord, dä hela ruuans kraft blir pä den främtnaiide handen %

ingen. Först mäsle noga nlredas, huruvida det onda är j u m a I a n fa Uti, :

ont a t au ti, eu egen af högre makter utsänd krämpa, eller paneuta fautt, \

eu genom ovänners stämplingar prisafl sjukdom. I förra fallet är all menskllg j

konst förgäfves. Elt panenla lauli deremot besvärjes medelst Intvnf. läs- l

, ningarna, hvilkas liufvuddelar synly och sa na t nämndes. Vid smärtsama \

sjukdomar läsas klpusanat, smärteorden, medelst hgjjjka plågorna förvisades {

till KSparnori, smärtornas berg; ty „steneu gräter ej för smärla, berget \

klagar ej i plägar,,, säger sångaren medlidsamt. Stundom tilläggas alku- ;

sa na t, begynnelseord, oeh i högsta nödfall b ii t ä-s aii a f, nödorden, hvilka

under -mystiska tillmlelscr, med vild hänryckning och botande åtbörder

utsagda, måste vara af cn skakande effekt. Lönnrot meddelar af dem cn sä

lydande öfverältliiSiJg t „fasta borgar med deras borggårdar rördes fordom,

sjöarna skakades ocb kopparbergen skllfde, när Guds stuud nalkades, Herrens

timma var förhanden. Skall du, oplkallade, icke röras, du stygga ej

l,ort,vika! Nu är tiden att den opåkallade gästen rör sig, att den stygge begifver

sig pii flykten. Eller vill du röras när man rör dig, borfvlka när du tvingas

att borlrlka? Jag har ramar af björnen, klor af bloddrickaren, af höken har

jag mnnggrenade klor, med hvilka lian griper efter sitt nt Med dem skall

jag krama den stygga oeh (vinga den stygga oförskämda raekan, att upphöra

med slit bilande oeh gnagande och med allt slags plägande.,,

Efter dessa väldiga hotelser följa böner i mildare ton. Mehilalnen (biet)

bedes att flyga öfver nio haf oeh hämta läkemedel ät den sjuka. Gamle

Wäi-nämöinen, „HIla mor jungfru Marta, äLuonnotar, Päivälar, Louhi och andra

anropas oiti hjeip. Kurmelhoden är för resten olika. Mest föres den sjuke

under nattens mörker i eldad badstu. Ljudlös iippnas dörren pä smorda

gäng-" " ia^i väggar, lafve oeh golf äro aorgfSUIgt sopade med qvast af qviatac

från en namnlös äng; 1 golfvot är en pil skicken. Öfver vattnet, badet,

qva-stén nt. in, läsas egua ord; derpä utforskas med yttersta noggrannhet det

ondas ursprung, som, i brist på närmare detalj, sökes i alla fyra elementen».

Viil t. ex. loihtia bota elt brännsär, sä är det ej nog alt han vet elden hafva

förorsakat det onda. Han måste nödvändigt veta hvarifrän oeh huru den

första eld uppkommit. Har nägon skurit sig med eggjern, sä mäste loihtia vela

det allraförsta jernets ursprung. Likasä alla skadedjur, björn, varg, geting

o. s. v., och icke allenast deras ursprung, utau ock deras boningsort,

egenskaper, utseende, förrättningar m. m. Stundom måste man pä kyrkogårdar

eller inue t ky .kun nattetid rädfräga andarne om krämpans synly. Var detta

un tillfyllest utredl, sä besvors sjukdomen att begifva sig bort till den

yttersta nordena bottenlösa kärr; ville han dervid färdas till liäst, sä kunde han

rida pS Iliisis röda vallack med jcrnhofvar och flammande mabn, oeh vägrade

han att förfoga sig, sä hotade man alt klaga för hans föräldrar. Slundom

dryftas de fyra elcmentenm i ett såll öfver deu sjuka, *hb ligger på

badstu-golfvel. Olika sjukdomar kureras olika: utslag t. ex. genom att skära tre

smn lorfvor ur marken. läsa öfver dem, trycka dem på det sjuka stället och,46 <**-

efter diverse spottande, med venstra hälen äter faattrycka dem på sina

ställen i jordeu. Soinlige loiht ia t låta patienten simma i en ström, aom flyter mot

norden eller dricka derur samt bortskaffa kärlet öfver venstra axeln, Andra

låta honom midsommarnatten vältra sig i daggen pä en kyrkogård eller tidigt

om morgonen gä tre eller nio gånger mot solen kring en kyrka. Andra andas

pä det sjuka, stället, andra äter beatryka det under läsning med tiunändan o,

s, v. Äfven yttre läkemedel använda loihtiat ej sällan med framg&ng och

stundom företaga de sin. kur ehuru, den sjuke vistas pä eu annan art, endast

de äga nngot af lians kläder eller öfriga persedlar.

Hvad tidena högdragna upplysning kallar vidskepelse, skrock, är

någonting sednare och ringare, än den gamla mäktiga magin, och har uppkommit,

sedan kristendomen tillintetgjort fiedendomens tro, utan att ännu tillfyllest

hafva utrotat rädslan för det grafmörker, som ständigt hotar att nppsvälja

menniskans korta Iefhadsdag. Så sönderföll äfven den finska trollvisheten

under tidernas lopp i en mängd amä vidskepelser, hvilka allt ännu gä och

gälla Öfverallt i bygderna, doek i de inre mera. Gossen, som kastar i källan

en kopparslant eller en na!, husmodren, som ännu stundom läser sina ord vid

boskapens törsta utsläppande om våren, (änka säkerligen ieke uppå, att denna

giifva. dessa ord i forntiden voro offer och bön, således en gudadyrkan.

Ingenting är också erbarmligare, äu det i finska knstnejderna gängse

skrocket. Men äfven för den mörkare, den mäktigare trollvisheten skall Finnen,

oaktadt all inpluggad upplysning, sannolikt alltid behälla en afgjord böjelse;

att fullt utrota denna, voro måhända att förändra nalionalkarakteren, och

hellre äu detta, mS man nöja sig att reglera, göra oskadligt livad man ej formar

till fullo undertrycka.

Alla folkslag älska i mer eller mindre grad musikens välljud, sängens

behag och diktens målningar, det heliga språk, pä hvilket menniakohjertat

uttalar sin smärta oeh sin fröjd bättre än i de ord, dem förståndet danar för

det dagliga lifvets behofver. Den olikhet ligger likväl i folkena lynnen, att

några företrädesvis älska välljudet ä sången, det egentligen musikaliska,

medan andra mera dragas till det sinnrika i sjelfva dikten, uttryckt i diktens

ord. Finnen älskar sängen så högt som något annat folk, men han hör till de

sednare lynnena, till dem, sein gifva orden företrädet framför musiken. Hans

sånger, i synnerhet de äldre, utmärka sig genom en förvånande rikedom pä

} snillrika tankar, behagfulla vändningar och de finaste, IjufVaste nyanseringar

j af sorg, glädje oeh alla inenskliga känslor, men ock genom en lika förvänan-

; de fattigdom på egentlig melodi. Den gamla i tvenne strofer delade runoine-

S lodin är bekant för sin ytterliga enkelhet; tagen i g moll, går den icke öfver

| d och icke under fias, och rör sig alltså pä ett område af ölj toner, motsva-

; rande tonomfänget af den femsträugade kantele. De spridda, stundom ganska

5 sköna och innerliga inhemska melodier, inan nu hör sjungas af folket, datera

% sig fräu en sednare tid, oeh äfven i dem upptäcker man, vid jeinförelsen med

; aveiska och audra folkmelodier, en intagande enkelhet, så att säga en oskuld

; i sjelfva välljudet, hvilken gär till hjertat. Runeberg har anmärkt den fint

J nyanserade olikheten mellan melodier, som födas på kustbebyggarens läppar

{ och likasom inandas hafvets raskare brus, samt de, hvilka förljufva skogarnas

; enslighet oeh uppstå likasom ur naturens eget bjerla på spegelstranden af en

f furukransad insjövik. I sjelfva verket kan genljudet af skogens enformiga

5 stilla ljus i de finska melodierna icke misskännas, och det är först pä knster-

| 11a en större mångfald 1 toner, förenad) med större ytlighet i nppfatliiingen,

J låtit höra sig i sednare tider.

Ser man äter pä det som i den finska sången är hnfvndsak, pä orden,

"$ sä finner inan, jeinte spär till dramatiska framställningar *], fyra arter af dik-

% ten i Finland. Äldst är måhända loihto-runo, trollsången, byars karakter

| nyss ofvanför skildrades, Laulu-runo, visan, den lyriska sängen, och

! k er 10 111 a-r u n 0, den episka, gä troligen lika högt tipp i forntiden**), men

% " nyare tider exsisterar dan sednare nästan endast som tradition, dä deremot

| den förra evigt skall blifva ett uttryck for hjertats saknad och hopp. Virai-

» ruao, den didaktiska poesin, har först i en nyare period söndrat sig frän de

% båda nästföregående, i hvilka den fordom såsom beståndsdel ingick. Dess

J prosaiska form, som också är den lämpligare för eu framställning, der för-

; ståndet är det herrskande, återfinnes i de öfverallt i det inre Finland högst

I talrika sana-laskut, ordspräken, hvanned Finnen ofta pä det mest trät-

£ * ■■ *

j *) Sådana äro liera bröltoppssåoger, delar af 38:de runan i Kalevala samt några

£ ny.irf försök. -

% **} Uumt (i det förträffligt skrifaa företalet till Kanteletar) anser visan äldst oeh

trollsången yngre; sina skäl har han ieke uttalat. Det synes likväl, som skulle

den finska magin hänvisa pi eu tid, sorn föregår den i runorna tvefaUt besjungna

t uppfinningen af Kantele.-*? 47 *h-

fan ii? och sinnrika sätt kryddar sitt dagliga tal och af hvilka Lönnrot, sam

bekant är, samlat tusendetal.

Det gamla sättet att sjunga runor skildrar Lönnrot pfi följande vis:

„Äro rtmosfagarne tveune, säsoin viå högtidligare ruuosäng erfordras, så sitta

»le emot, eller oek bredvid hvarandra, fatta hvarandra i händenia och

begynna sängen. Kroppen är under sjungandet i en hit och dit vaggande rörelse,

sä att det tyckes, som droge den ena den andra vexelvi» till sig. Den ena

sjunger dä först ensam en runover», under hvars sista takt den andra infaller,

oeh for andra gången upprepar Ihela versen — och sä går det framåt. Detta

upprepande lemmar dä den förre god tid att besinna sig på fortsättningen. „

Det är i det finska Karelen, hvareat man ännu har tillfälle att ee detta gamla

bruk, likasom öfverhufvni de flesta äldre sånger der anträffas, särdeies 1

socknarna LiekfaJ Jlumanls, Kiides, Tohtnajärvi, Sordavala, Jaakiinvaara och

Kur-kijoki.

Kalevala — och såmedclsti hela den episka diktarten i Finland —

anses af Runeberg ,,jemförlig såsom i ton oeh hållning, sä äfven i omfång

och värde, ined den grekiska konstens båda skönaste mästerstycken flliailcn

ocli Odyssén). Alla de företräden dessa äga i framställningens lugna och

storartade gäng, i bildernas ulhållna oeh säkra syftning, äger den flaska

runan äfven •), och öfverlräffar dem kanhända, om det fulländade kan

öfver-träffas, i naturmålningens höghet och enkla ståt,,, — SS rent episk, som hos

Hoinerns, är väl icke Kalevalas tonfärg; äfven der skimrar igenom berättelsen

ständiga drag af det lyriska vemod, suim är den nordiska diklen, liksom den

nordiska naturen, i allmänhet eget. Huru för öfrigt de olika nyanserna af

Filmens kontemplativa lynne, hans krigiska mod, hans tekniska färdighet,

af-spegla sig i Kalevalas hjellar, är förut näinndt.

Det finns un saga, som [äter en sängens vän gå till en berömd

skaldinna oeh bedja henne lära honom sjunga. Men hon svarar: det kan jag icke.

Gå ensam i ödemarken oeh göm en sorg i ditt hjerta, så skall sängen

sjelf-mant stiga på dina läppar. — Och så är det. I den finska visan, säger

Lönnrot, „är ränningen nästan öfverallt spunnen af sorger, on än inslaget

varierar. Flera sånger kunna förliknas vid en molnig höstdag, pä hvilken solen

sällan glimmar fram, Ensamhet och vemod äro deraa genomgående ämne. „

*) Omdömet gäller närmajt liite runan i Kalevala.

g Långt skilda frän hvarandra genom skog och ödemarker, togoden finska yng-

5 lingen och Hickan i sitt sinne hela naturen till sällskap, tilldelande äfven de

$ ringaste (ing anda ocli lif, lynne och språk. Sä uppstå sånger af en rörande

\ ljufhet ocli den största enkelhet. Sjelfva jmythen, som läter den forsla af

; gäddben fogade harpan gå förlorad i hafvet, bildar den andra vida skönare af

>

i en klagande björk och dess strängar af en längtande jungfrus lockar. Andra

; sånger finnas likväl af en gladare färg, ett (illochined skämtsamt tycke, ocb

; derlill bidrager en ganska afgjord egenhet i det finska lynnet; böjelsen för

S satir, för ironi. Måhända kar ätlöjet, begabbeleen, i intet språk i verldeu

J mera träffande uttryck, mera uddiga ord, än i det finska. Också har Finnen,

J både i det dagliga talet oeh i sången, en särdeles fyndighet att gissla

där-j skapen oeh lasten, men dcuua satir mildras pä ett vackert sätt af en godsint-

1 het, som skyggar vid att vända till löje det goda eller det endast svaga.

; Tvenne egenheter äro för öfrigt för den finska sängen utmärkande, Den

#

2 ena. alliterationen eller bokstafsriinmet, består deri att orden i aamma vers

; börjas ieke blott med samma konsonant, säsom i dun fornsvenska poesin, utau

; oftast äfven med samma uästföljande vokal, Slutrimmet är i finskan nytt,

| ehuru ganska användbart oeh för örat behagligt äfven der. Den andra

egen-S heten är por al el l is men eller meningsriminet, ett österländskt uttryckssätt,

J som består deri, att den efterföljande versen med förändrade ord ouisäger och

; förstärker den föregående,

t Fordom ljöd sångernas vackra lek öfver hela Suomilandet, men huru

; den nu för det mesta dragit sig undan till de ‘.nre och östliga bygderna, är

| redan nämndi. Barnen hafva der ännu sina sånger, de unga ogifia sina, de

| gifta sina, oeh äfven de gamla. Men deri stämma de bäste sångare öfverens,

{ att de i sin barndom hört sina fäder sjunga långt flera ocb bättre sånger, än

j de au kunna, Del var i sanning hög lid, att inan med kärleksfullt sinne

des-j sa sednaste årtionden förelmgi» sig att samla hvad af det dyrbara gamla ännu

; fanns i behåll, innan det för evigt dog ut frän menuiskors minne, och om

nå-j gonsin finska folket kommer att uppresa en äreslod, blir det för dem, sonx

så-; lunda räddat ät det dess forntid. Det vore likväl förhastad t, att derföre anse

2 sångens gudagnisla numera utslocknad i Suomi. Ilvarje lid talar sitt

tungo-; må!: sin sång sjunger hvarje. Den fordua dikten har lefval ut och nya skott

; äro i vexande. Att detta nya ännu är jeinförelaerie lösligt, omoget och af

| mindre värde, berättigar ej till misströstan oin ett bätlre. Tvärtom vittnaspridda fiireJmd, alt den mga anden, i detta Titasom i méfa hänseenden, mäk* |

ligt letvcr orli arbetar torbm Finntas bröst. Ocli lätam oss hoppas att hau en ;

dag ekall finna värdiga uttryck äfven fur denna lldens lif och äskäduingnr"! J

Finnens sjÉsaiiiäg gä -åt djupet. Den lugna bctraklatode blicken öfver 5

verlden, den är bana!" Af"allt vetande älskar han inefit det som erbjuder det ;

rikaste fält fiir eftertanken. Heligionens läror - de enda han inhämtat allt- ;

intill nyaste tid - iir® ständiga förenrål för lians betraktelser, oeh af de ve- |

t enskaper, om hvilka han nägongSng fött en anlag, synes han gifvn de bislo- |

riska oeh mafhcmalsska företrädet. Icke sällan fiirleder honom det belruktan- ;

de lynnet till" spetsfundigheter, medan han tillika derigeiwm, när det gäller |

praktiska förelag, blir en längfänkt vidbängare af gammal slenlrian. Ett det 5

vsnfipaate oeh ISjllgswIc bevis p8 Finnens länglSnklhet finner man i hans sed S

att hetsa pä en resande eu stund efter det denne hunnit honom vil förbi. *

Framställes för honom en brådskande sak, sä mä man framfor allt icke Vänta \

flinka beslut. Föret föres handen bakom örat pä gammalt Migt via i diverse

repriser, derpä funderas en stund, måhända stoppas den.nder i god t mak den j

korta pipsnuggan, oeh derpä skrides i lugn tägordning till verket. Länge kan J

ock Finnen nian knot fördraga förolämpningen, liksom han fördrager mödan, ;

men cng&ng drifven til! vrede, är han barsk i hiämd. Ilvem erinrar sig ej \

härvid anekdoten om iden engelske boxaret:, »om utmanade den finske matro- J

sen? En god stund fördrog denne med största kailblodigliet boxarens stöfar, J

men slutligen tyckte han skämlet gä fiir långt, spottade i nfifven och gafEn- "

gelsmannen en örfil sfi pä fullt allvar, att denne damp utan sans till marken, i

— I botten af den finska flegman ligga emellertid, jemle den beryktade en- ;

visheten, sä mycken ärlighet, troiijerienlwt och seg kraft, att dessa egenska- ;

per förvärfva Finnen allas aktning, »om känna honom närmare. Härdighet, »

tålighet, försakelse och alla de goda sidor, som äro passiva lynnen egna, träf- ;

fas bos Finnen i hög grad, och sjelfva den slutna utsida, hau vanligen visar 5

cn främling vid första bekantskapen, försvinner vid ett längre umgänge och 5

leimiar rum för gästfrihet oeli vänfast öppenhet. j

Sådan är Finnen, ocli man kan väl säga, att hans öden gjort honom g

sådan. Kanske var också han fördom - under cn mildare sol, uppvuxen bland S

rikare skördat - ett lifligt, ett företagsamt, ett ■ gladi Mk, med alla de före- j

träde| oeh lyten, som utmärka södern. Årtusendens forlfarande landsflykt i ?

nordens ödemarker liar hos hoiiom utMUat lyanel* slutenhet och flegmaliska ?

1

lugn, viljans sega kraft oeh beltakfclartw inälvanda sinnrika allvar.

Främlingars öfvermakt som berofvaile honom land och oberoende, väckte i bans

sänger deu begabbande Sa.tyren — den kufvades vanliga biiind mot cröfraren —

men Svenskanies mildare välde gaf ieke Finnens satir deu bittra ocSi hatfulla

skärpa, som det tyska förtrycket Ingaf E«tcrne. I grannskapet af den eviga

snön, i menniskotonia skogar, pä ensliga sjöars stränder, der ler man sällan och

sällan sjunger mata der de glädtiga visor om lifvcls lust. Men älska fean man,

arbeta, försaka, lida der, nch i dessa ord har man utsagt finska folkets själ,

pä aamma gäng som man utsagt dess iiden under en läng rad af århundraden.

Å andra sidan kan man med lika skäl säga, att finska folket gjort siua

öden sjelf. Det är anmärkt, att Finnen, cj iir »ägot polil mkt folk. I hans

lynne ligger sä mycken kärlek till lugn oeh hvila, sä mycken oförargelsg

läng-sainhet och just derföre sä mycken undfallenhet f8r elt öfverraskande väld,

alt han derföre lättare än niigon fallit offer för våglysfne främlingars plötsliga

angrepp. Orubbligt lapper, som him är, i försvaret af sin terfva, har

motviljan att sjelf spela den angrifandes roll städse kommit honom att låta fienden

vexa honom öfver hufvodet. Sä har han jagats frän land lill land, och der

han Rlollige.il, — tack vare skogars och klippors förmur — behöll sitt land,

förlorade han dock större delen af dess kuster. Men så lått som inan tog imus

land, log man icke hans inre verkl ifrän honom. Här streds icke med

öfver-raskning, utan kristendomens, svenskhetens kamp mot det ursprungliga finska

varade ett halft ärtusende igenom, nch ingenting, om icke .fudarnes exempel,

kan jemföras med den sega motsländskraft, bvarmed Finnen här steg för steg

försvarade sitt oberoende. I denna länga strid - ty som en fortgående pä

engäng kroppslig ocb andeiig strid måst® man betrakta hela svenska väldeis

tid frän 1157 till 1809 — har Finnen mognadt (ill hvad han är ocb, tagen ur

inre synpunkter, mäste kampen erbjuda ett rikt, ett näraliggande intresse.

Nttgon genomförd talla deraf kan här ej uppritas. Men sä mycket är klart,

att en talla af linska folket just derföre koinme att Mlfva lialf, om man ej lill

det egentligt finska lade äfven en teckning af Svenskarna i Finland, och denna

teckning måste uerjomte, oberoende af tecknaren, innefatta hufvuddragen af

hvad nian varit van att kalla den finska historien.

Svenskarne i Finland.

Fiflnarnes äldsta beroring med Svensknrne går långt borfom sBgore och

minnens tid upp i den gråa fornftldcru. Kär sagan fiir en tunga i

Skandinavien, vöt hon redan omtala ett mot gudarue fiendleligt slägfe t Jättar, Jutar,

Tkursär, Troll och illistige dvcrgar i bergens djup. Myttal smickrar dem ej

i sina målningar; än vilde ocli grymme resar, En fule ocli vederstygglige

missfoster, b ii IV a de fiir dagen, af hvars första strålar de förvandlas tillslen. Klädde

i ra a djurhudar, bo de i liljor och klyftor, därifrån de nattetid utgå pä

ströf-iug, for att röfva menuiskor oeh boskap samt bediifva alla midnulteus lömska

verk. Bäde till gestalt ock sinnelag lYamslii de såson! gudafolkets, Asarnes,

skarpaste motsals, oeh bio It en enda egenskap symes hos dem värd sagans

lof-»rdi deraa orubbliga ordbligBL Mellan dem oeh gttdarne är evig fiendskap:

Tlior lagar mot dera i kärnad oeh krar gäng äskan rullar i skyn, kör man

dånet af gudens vagn, när han förföljer trollens ätt och med sin kammare

krossar bergens vidunder.

Mycket talar för den åsigt, att sagan med deäsa Joiar oek Jättar m. irt.

förstått än Finnar, än Lappar, och att Finnarne» försla beröring med

Sveil-skarne derföre var den äldre bebyggarens kartip mot nykomlingen. Det mesta

af Skandinaviens nordliga hälft besulto fordom finska ätter; do undanträngdes,

men de värjde sig, i det de veko, med svaghetens vapen mot b!yl-kan: Ilst,

föl-sitt, BEVernimplSngah Deraf alslradcs 1 Svenskens sinnd möt dem ett iiat,

en afsky, som ökades af föreställningen om doräs nfira förbund med

afgrun-dens makler. Sagorna öfverffiida af prof pä den fasa, dch förbittring

Finiiar-nes trolldom Bt-h list ingåfvo Sveuskarne. Frakfmi förenade sig med hatet t

Finnarne, sa trodde man, förföljde m-d aldrig hyllande ondska Skaudinavenic,

och mången af fornlldens utmärkiaste min, Vanland, Agne, Håkan Adälsicns

Foslre, den ridderlige Olof Tryggwasnn, Olof den heligs och andre ailsligoä

kafva Finnarne o eli deras trollkonster att laeka för sin undergäng. I’r:i!l.;

vin-nornas drotlnirtg, den förfärliga Huld, hvilken genom sina fötkafonelser bredde

ofärd öfver Yngllngaatten, framstär soin etl hotande skräckbild frätt deli finska

norden. Genom sitt herravälde öfver naturen oeh dess hemliga niakter

försto-do Finnarne att i striden ersätta hvad som k rast dem i styrka oeh tapperhet.

Deras svärd voro vida berömda för sin oemolsfattdlighet, deras pilar, hvilka

jj afskjnfna nterkommo pä bågsträngen, deras förtrollade renskiunsbrynjor, pä

l hvilka inga vapen beto, gjorde dem i kög grad fruktansvärda, ock den Svensk,

; mm med list eller tapperhet kunde förskaffa sig något af dessa vapen, inlade

S d erm ed stor Bra. Sä omlalas en finsk krigare Sviphalå, hvilken bislod konon-

- garne Harald och Erland af Kortge mot svenske konungen Hogne. Snart ned-

- hogg Ilogne i striden Sviphalds häst, men Finnen led dervid Ingen skada,

; ulan fol" nfcd i joMeb, hvarefter Hogne tappert inbröt i fiendens leder oeh

fäll-; de allt sota slod i lians väg, tills elt lejon rusade upp ur jorden och med ett

S slag af sin svans fällde (ill marken Hognes häst Hogne kastades af, men

5 1‘esle sig teet rusade med draget- svärd pä lejonet, som sprutade mot honom

\ oW ach efl:ei"- Maktlös balkade klingan mot djurets förtrollade bog; dä

bort-; kastade Hogne svärdet, sprang lejonet pä lifvet och fälalr det ändtligen efter

; tvä föiTärljgl brölfande. Dä först, säger sagan, fanns Finnen Sviphald

! lläfva uppgifvit andan, - Andre finske stridsmän, Frodel och Falur, Falur oeh

i omtalas likaså som gräslige trollkarlar. Än voro de I luften, än pä

S niai-ken, än Under jorden, ock utsände från hvarje tå oeh finger pilar, hvilka

s ölla träffade sin man, oeh det uppstod cn så härd strid, att jorden skälfde

11-5 kasom hade den hängt pä trådar, oeh spjut, glafvar, stenar och pilar llögo sä

5 <ätt, alt man for deras ställ ej kunde se himmelen. Floke förvandlade sig till

| eu eldsprutande drkkc» men föll dock i striden, hvaröfvef Falur blef sä

upp-j Mt l|aö förbytte sig till en hvalfisk, slog i denna gestalt folf min till

; marken, nedsväljde fem i sitt hrinSnde gap oeh uppkastade femton i luften

; med deh siyrka, att alla del-as ben sönderbrötoä ocb de genast ncdföllo döde.

J . Denna vidt beryktade Irollkunnighct, jemle Finnarne? snabba skidlöp-

: Ii»*: ®ch utomordentliga skicklighet i bägskjutning, ingaf Svensken, med all

* lla,,s aftky» deU» slags ofrivilliga vSfduad, som ett öfvertnäktigt nndt väsende

i tilltvingar sig. Begäret efter välde och inflytande fönnädde ej sällan

äregiri-S ge personer af bada könen att söka Finnarne» umgänge, för att invigas i

de-J ras hemliga konster och dymedelst vinna1 silia afsigfer. Gunhild, en norrsk

; qvinna, vistades tvenne år hos Finnarne oeli vann genom deras magiska

lärdo-| mar konung Elik Blodyxas hjerta. 1 konsten att genom trolldom vinna kärlek

S ansiigos Finskorna särdeles Inkomim. Konung Harald Härfager förälskade sig

S 1 finnen Svases fdotter Snäfrid, tog henne till äkta och älskade henne eä högt,

“ att h®® för henne glömde rikets styrelse och värd. Efter nägra år dog

Snäfrid; men hennes hy förändrades ej, hennes skönhet strålade med lika glans,

och i (re är satt konungen försjunken i liennes Sskftdatule. Ändfligen rädde

honom Thorleifcr den vise att ombyta den dödas kläder, och knappt hade detia

skett. innan hennes kropp föll sönder i stoft och ödliffi kröp a ur henues skate,

hvarefter hon bräudes pä häl och konungen äter styrde sitt rike med kraft och

visdom.

Ännu in i den historiska tiden fortfor beröringen mod Finnan» att vara

för Srenskarne förhatlig och otycksbringande, Ynglingaätten stod i ständig,

mest fredlig beröring med grannfolket pä hinsidan Battenhafvet, Konung V

anländ vistades en vinter bus Snö den gamle i Finland och förmälde sig med

dennes dotter Drifva; otrogen sitt löfte alt dit återvända, lörhcxades hau ;af

Huld ocb dog af längtas efter sin finska gemäl. Agne, den lappro

Ynglinga-drottcn (ontkr, 4Ö0 e. Chr.), upphängdes under sömnen af sin finska gemäl

Skjalf i en guldkedja, Efter hans tid förlora sig spåren af hvarje fredlig

bo-ritring de i.iuia folken emellan; ströftåg och härjningar vidtaga nu frän bada

sidorna. Konung Erik Einundsou Wäderhalt (otnkr, 8Ö0) drager i sin styrkas

dagar hvar Rammar ut pä vikingatåg kring Östersjön oeh sä ges dorvid hafva

gjort sig Finland och Karelen skattskyldiga. Samtidigt härja Warägeme

Finska vikens kuster; Qvsnerne strufva in i Nerige, söka dock strax derefler

Norrmännens bistånd mot Karelarne. Nu vidtaga jemväl färdenie til!

Bjarne-land. Konung Erik Segersäll uppgifres vid denna tid hafva, jeiute andra

länder, äfven underlagt Finland { d. ä. kusterna) sitt valde. Finska vikingaflottor

oroa i siu tur do svenska kusterna.

Härintill* bestod förbindelsen mellan Finnarno oeh deras grannar än i

roflysfnadens kamp om byte, än i hämdens förbittrade infall skiftevis, än i

byteshandel under (fridens! pauser, än i tillfälliga och flyktiga förbund mot en

tredje fiende, än 1 vidskepelsens handräckning ät maktbegäret, än .slutligen i

tdägtskapsförbindelser, knutna genom ofärd bringande giftermål. Något,

varaktigare intresse hade änsu icke knutit folken tillsamman; vikingen hade

vunnit sitt snål, när hans drake lastad med hyte återvände frän den främmande

kusten; konungen menade sig hafva eröfrat ett land, när b mi ärligen Sndref

skatt af knslbebyggarne; politisk beräkning var för den gamle nordbon

främmande. Det behijfdes ett intresse, högre och mäktigare in stundens lystnad,

för att sammanbinda folken; kristendomen korn, och hela norden anfog eu

förundrad gestalt.

| Nära nog samtidigt hade Rysslands Waldemar (Ö38) oeli Sveriges Olof

S Skötkommg (1000) låtit döpa sig till tron på „Jivite Christ,,, All mig lära går

; ut p| eröfrlngar. Hos den helige Erik uppflammade trosnitet: desse blindo

i hedningar i öster om lioltcuhafvet, kusternas vilda röfvarskarur måste med

5 blad betvingas, för att i vatten döpas. Alltså drag konungen med sina inän

" öfver hafvet, slog Finnarne efter en hårdnackad strid oeh tvang dera till dop

i oeli korstecken. Fridens lära predikades samtidigt af Sanet Henrik och

avär-j dot. Varaktigare än Erik Wäderhatls jordborgar, blef Åbo slott det svenska

J väldets första stödjepunkt. Från laudels sydvcslra hörn, dot livad man på

er-j öfringens tid egentligen kallade Finland, sträckte Svenskheten ut sina

ar-% mar kring Suutni och lyckades slutligen omgärda det med sina vapen ocb

si-5 na institutioner,

5

J Omkring 150 är vitrade vapenarbetel, innan svenska väldet var i allo

; erkänd i. Täta voro krigslägen. Sveriges och Rysslands gränser närmade sig

S hvarandra, och från det ögonblick de råkades, fuktades de med blod. År 1161

K»

; drogo Sveuskarne ut mot staden Ladoga, men slogos tillhaka; Jemer ocb Ka-

reiare plundrade Finland (Åbo län). 1187 förelogo Karelarne det beryktade

; härjaretåg till Sverige, då Sigtuna brändes. 1108 vid påsktiden plundrade

; Ryssar det nyanlagda Åbo. Den helige Eriks eröfring hotade att gä fullkom-

; 1 i«t till spillo, och ho kan förutsäga följderna, ora icke liynsarnc efter neder-

% laget vid Kalka är 1:04 råkat under Mongolernes välde? — Tvedrägt mellan

; de finska stammarne gynnade Sveuskarnes planer, Tveune Jemernes nederlag

| mot Ryssar uch Karelare (1227, 1228) försvagade deras makt. Stockholms

; giundläggare mdi Folkungaättens frejdade stamfader, Birger Jarl af Bjellho,

; planterade (1249) svenska fanan i hjertat af Jemernes land oeli byggde sig

1 der en borg: Tavastehns. Nu stodo Karelarne, än hulpnc, än bekrigade af

S Nowgorod, ensanie qvar pä stridsfältet. Härjande inbröto de tid efter annau

S pä svenska området, Då lågade mot dem (1293) konung Birgers förmyndare,

i den tappre marsken Tberkel Kwitson, vann deras land och befvang del genom

; - Wiborgs slott, Från denna lid var svenska väldet radande i hela Suomia

S land och sjelfva Lapparne, som striifvade kring i dess inre delar, gjordes skalt-

; skyldige af Birkkarlarnc,

*

«*

Det var dä eu läng och Modig kamp, som ändtligen förde Finland

im-S der Sveriges valde. Den skandinaviska tapperäefen, som på vida kortare tidhade eröfrat England, Norinandie, Neapel ocli Sicilien, hade behöft hatftaniat

sekel fiir att underlägga *Sg; det glest befolkade Finland med desa

einsemel-lan oeniga folkslamimir, okunniga i »11 regelbunden krigskonst. Betta var den

mer än seihundraäriga kämpa lekens första akt. De öfrlga utspelades pä

samma med blod oeh aska beläckta skådebana;, men de kampandes ställning var

isn ombytt. Det var lejouet oeh örnen, som stredo om deu kufvado björneiis ide.

Besittningen af Finland blef allt frän den helige Eriks tid Rysslands

oeh Sveriges eviga stridsäpple. Häda makterna sträckte samtidigt sin lystra

hand efter detta sköna bylo, och badas sträckta bänder framhöllo dervid

korset, liksom striddo do blott för dess seger, Hvarje krigståg var tillika ett

korståg; kraftigt manade päfvarua lill strid. Snart afkaslade doek politiken

»in antagna mantel af tresnit. Intet fredsslut kunde aMuda den enas eller

andras blickar frun Finland, med hrars besiIlning herraväldet öfver Östersjön

sii nära sammanhängde, Thorkel Knutsons landvinning i Karelen kom

Sveriges gränser att rycka fram lill råmärkena af Rysslands. Frän denna stund

var rivaliteten gifven; krigen ocli Finlands äilra likaså, Glömsk af sina

furstars förvandtskap, slod den skandinaviske jätten brösigänges mot den ryska,

oeh del land der de brottades satl. härdi emellan. TrottsSg reste sig en svensk

fästning (Landskrona) vid sjelfva Xeran. Ån hade dess murar ej torkai, då

Ryssarne jcmnade den med jorden 1301. 1311 skedde Xowgorodernes

omtvistade (äg inåt Jemeroas land, mot Svenskare#, Tvenne år derefler uppbrände

dessa JLadoga siad; 1318 härjade Ryssarne Åbo och Knuntö; 1323 sliils i

Xö-teborg mellan Ryssland och Sverige den förslå fred, aom drog båda rikenas

gräns längs Systerbäek, 36 verst vester om det nuvarande Pelersburg.

Fredsslutet i Xiiieborg beredde, lika litet som de följande, någon

varaktig grannsämja, Hvarje liten fejd cl ler enskild plundring på gränserna kom

krigslägan att uppOmnma. Ånnu eugång drags svärdet för kriste» tro; Konung

Magnus Smek tägado 1318 i ©gen person lill Xevau, eröfrade Noteborg och

lät döpa kringboende Ingrcr till fcatholska läran. Ännu engäng predikades

korståg mot Ryssarne: af påfven. domen» VI 1351, Ohöljda framträdde

sedan hersklystnaden, plundringsbcgärel. 1300talets sednare och llOOtalets förra

hälft visa månget härjande ströftäg, mcu intet större krig pä finska området.

Det var först efter 1402, dä Ivan I:s segrar älergifvit Ryssland iifvet, som de

långvariga krigen mellan ‘denna makt och Sverige oler började, Unionslvister

; mellan Svenskar och Danskar kommo härtill. Härjande krig under Slurarnes,

» Gustaf Wasas och Johan III» tid blodade slutet af 1400 oeh nästan hela

" InOOtalet. Klubbekriget *) (1590,97) ocb fortfarande ryska fejder förödde

I landet intill freden i Stolbova 1617, då svenska makten fiir hundrade år vann

; öfverlagsl och Kinlond skyddades genom ny förvärfvade gränsprovinser

(Inger-; manland, Keiholms län). Xu riktades svenska vapnen mot söder; i Polen, i

| Tyskland, i Danmark fäktade linska trupper med utmärkelse under Gustaf II

; Alolf och hnns krigiske efterträdare. År 1656 utbrast ånyo ett af dessa

här-5 jsmle krig, som förvandlade östra Finland till en ödemark. Freden i Iiardis

; 1031 stadfästade dock Stolbova-fredcn ocb landet hämtade) sig under ett 40

i ärlgt lugn, men blott for alt desto grymmare hemsökas af dens. k. stora ofra-

- den 1700—1721, då, efter Carl Xllm nederlag vid Pultava 1709 och det

olyck-J liga Slorkyroslaget 1714, hela Finland of fienden ofvereväinmarfcs och inom fä

; är sög sitt välstånd oeh sin kultur stiga århundraden tillbaka ocb sin folkmängd

; lill hälften förminskad genom krig, pest oeh utflyttningar. Freden i Nystad

t "Blle en gräns för dessa olyckor; men sedan Iiigi-rmimlaul och AViborgs län

5 dervid aflrädfs tilil Ryssland, var det icke mera svärt att förutsäga,

hvemFin-% land i framtiden skulle tillhora. Kortare och mindre blodiga voro 1700talets

i tvenne andra krig på finsk bollen — det första 1741—1743, afgjordt genom

J finska arméns nederlag vid Wiilmanstrand och kapitulation i Helsingfors samt

" slutadt genom fredeu i Åbo, hvarigenom ryska gränsen utsträcktes lill

Kym-j mene — det andra 1780—1700, dä efter det ryktbara Aujala-förbtmdet ®ch

* flera lysande vapenbragder till lands och sjöss, freden i Werälä återställde

| gränserna i samma skick som vid krigets ulbrott. Slutligen är 1808 utbrast

j det sista af de mänga krig, hvari Svensk och Rysse kämpat om Finlands

be-| sittning. Kejsaredöiuets politik, understödd af Napoleon, behöll segern oeh

1 efter ett ärofullt försvar — tillintetgjord! genom Sveaborgs kapitulation,

sla-S get vid Oravais och konventionell i Kalis — utrymde svenska vapnen det

fin-; ska området, som genom freden i Fredrtksbamn 1809 öfvergick under H. M.

, Kejsarens af Ryssland ocb Storfurstens af Finland mäktiga spira.

; Från urminnen (kl var alltså Finland fiir Svensken en ständig vapensko-

2 la; hans besittning af delta land \ar ett ständigt posfande med lyftad sköld

- och draget svärd. Det underhöll hans krigarevana, men det drog honom

tilli-•* . — -------------------

I *) Hvaruni mera uailcr rubriken Öiierbollen,ka tort frän hans eget, och Carl Johan* politik, som fann rfdligast att sjmlna

inom Skandinaviens naturliga gränser, afvisade derföre hvarje tanke på [-Fin-]anda-] {+Fin-

]anda+} 9(erviunande. För Finnen deremot var förbindelsen med Sverige en

förbindelse med hela den vcsjerländska, den gerroaniska kulturen. ett inarbetande

i ursprungligt främmande former, som efterhand antogo karakleren af

inhemska. Detta inarbetande ii ter, gånget till en viss punkt, medförde vadan af den

finska Mkegendomlighetetis undertryckande och upplösning i den gcrmaniska.

Jill denna vådliga punkt Uadc Finlands försvenskande iinnu icke hunnit, men

stod dock nära dertill, om man for döma af vissa tecken, säsom finskans

utträngande ur de bildade klassernas samtalsspråk *), folkpoesins aflynande ooh

dylikt mer, Man kan derföre med skäl säga, att om i cn förfluten tid Svensk

och Finne behöft hvarandrn oeh varit för hvarandra nyttige, de doek i rättan

tid skilts ät och derigenom tvungits att livar for sig ätergfi tid sig sjelf. Sä

ar rättvisa skedd åt biide det förflutna och samtiden, oeh det eviga förnuft,

soto framskymtar genom veridshändelserna, förnekar sig ej heller här.

Den gcrmaniska (svenska) kulluren i Finland uppträdde i början under

religiös form, som katholicism, hierarki, oeh bibehöll länge detta-hufvuddrag,

äfven sedan andra elementer gjort sig gällande. Do förste biskopan**

Henrik, Rudolf, Folqvinus, vanno under eröfringens vilda vapenbuller

endast martyrkronan. Men redan den fjerde, Thumas £1281—1245), uppträdde,

understödd af päfliga bullor, med en andelig furstes kraft, oeh anspråk, som

Finlands målsman i krig oeh fred. Det syntes, som hade dessa anspråk varit

för tidiga, ty Thomas dng i landsflykt pä Gottland, Bero, hans efterträdare,

nfstod 1245 till kronan landets utskylder, som dittills kommit kyrkan till

godo; men Bag vald, den nästföljande, förstod att skaffa sig och kyrkan

er-sättning medelst påbudet om 5,mat,skott, „ eller säfvelvnrors eriäggande till

presferskapet. Under Ca t il lus, den sjunde bispen, organiserades

fullständigare den hierarkiska styrelsen genom inrättandet af ett domkapitel i Älao,

tler Magnus I, tillika den förste litRidde biskop (1290—1308), varaktigt

fastade den andliga maktens medelpunkt, i det han invigde domkyrkan oeh

ditflyttade frän Nousis S:l Henriks hen. (fader Bagvald II bygden 1318 Kuu-

“I Ännu tiil medlet af firra århmiiradrt och sedoare talades allmänt finska i

sta-derna, äfven af de förmögnare, nch få voro de ir. födde ståndspersoner, som då

vnro okunniga i sitt lands modersmål,

sto befästaile biskopssäte, och s.Mimda Ulnnlod med all eu kyrkofurstes lin-*

ponerande ståt, ined eget siott, ined en svit af domherrar, ckorsiingare och

pra-beudarier, med Jellquier, hclgonabilder, kienodier oeh dyrbara skrudar, ät-»

njöt Hemming (1340—1365) — sjelf kanoniseradt helgon 1511 — det

största anseende. Johannes II Petri, som studerat i Faris och der varit

lärare („rcctor„), vågade bannlysa den mäktige Stino Slälarm, höfding i Wiborg.

Fullvasen uppträdde hierarkin under Magnus 01! a i T a v a s t (1412—1450),

den sjuttonde biskopen pii S:t Henriks stol. Magister i Prag, Vigdes hau i

Bom (ill biskop oeh företog några år sednare en kostsam resa till det heliga

landet. Hans domkapitel räknade 10 kaniker, Utom lägre andlige; hans

domkyrka ägde 14 altaren. Ehvart han drog, Ull visilalkmer eller riksdagar,

följde honom en svit af riddare oeh svenner, ieke ringare än en konungs följe.

Högt aktad i nordens trenne riken, togs han af konungarnc till råds, handlade

sjelf med kunglig myndighet och var den, nom under de oupphörliga

utiinns-fejderna Vidmakthöll lugnet inom sitt fädernesland. Så mäktig, som under

Magnus I, höjde livarken förr eller sednare hierarkin sitt hufvud i Finland.

Äfven hans närmaste efterträdare — Olaus Magni, hans systerson, som

likaledes kallas rector i Paris, cn af sin tids lärdaste män (1450—00) —

Conrad Bits, magister 1 I.eipztg, den nitiske reglerarelt af presterskapets

tjelistgöring oeh inkomster (1460—»8) — och Magluis III Stjeräkors,

magister i Parts»), ert mäktig prelat (1489-1500) — voro utmärkte män.

Pöfveväidets siste väldige kämpe i Finland var Arvid Kurk (1511—1522),

sitt fäderneslands redlige försvarare mot Dauskarnes våld. Tragiskt, väir

denne den tjagondetredje oeli siste kalholskc biskopetts slut. Flyende undan

Danskarne, ville han pä cn skuta öfverresa till Sverige frän Nerpes i

Österbotten, men uppslukades af liafvet med alla sina skatter och följeslagare.

Med honom sjönk kalbolska läran 1 Finland och en ny tid bi-öt in.

De 11 oste af dessa 23 biskopar voro med all sin hierarkiska stUt och sin

ömtålighet om hvad de ansägo för kyrkans rättigheter, lärde oeh om landet

högt förtjente män. De subordiucrade väl ytterst under påfven i Rom, som

insatte dem 1 värdigheten oeh af hviiken de fleste personligen utidfingo sin

skrud; dock känner man ej, att de länade sig till verktyg för dessa beryktade

*3 Såsom domprost i Åbo af Kejsar Fredrik III ntnumnd till tyska rikets pfalssgrcf-

ve, hviiken värdighet skulle gå i arf tiil alla domprostur i Åbo.utpressningar, nom i andra länder gjorde pufrenamnet förhatligt. Deras fiir- S

hållande till konungen i Sverige var oftare en rädgifvares äu cn understes, 5

ock adelsväldet fann i dem en niotvigl, som bidrog att rädda bonden frän lif- ;

egenskap. De reglerade oeli uppburo de forsla utskyldei-na; do hode sin baiul i

i alla allmännyttiga inrättningar oeh i sjelfva slatsärciiderna, säeom ledningen J

af krigsoperationer och fredsslut, släders priviligierande o. s. v. Do införde J

en förbättrad arkitektur, en början lill industri. De anlade de första biblio- S

thrker och de företa skolor i landet: Åbo kathedrakkola och det s. k. ©olle- i

5

giuni Raumense voro pä stn tid mycket besökta. Närmast manade dem deras i

kall till kyrkors uppbyggande; dock voro fureamlingarue. med undanlag af de ;

närmast A bo belägna, till omfånget ännn myckel vidsträckta, Kloster funnas 5

i landet ses; det äldsta var dominikaner klostret i Åbo; det rikaste brigitti- 2

ner klostret i Nådentlal. Bokliga studier fiinno inom deraa murar en tillflykt; ;

**

det Bfriga presterskapet var doek föga beläst och dess seder, efter coellbatets J

införande, icke de bästa. Mossan af folket stod naturligtvis än lägre i okun- 5

nighet ocli, oaktadt sin fromhet, förföll Finnen ofta till den råaste videke- £

Den finska kyrkans historia efter reformationen träder mera i bakgrnn- i

den för den verdsliga makten. Hon hade dijgjlls bortskymt staten med den f

romerska stolens ofantliga skugga; stalen ofrtrskyggade nu henne i sin tur ;

med konungamanteln. Men icke allenast folkets religiösa och sedliga uppfo- |

slran, utan äfven all högre bildning utgingo i Finland fortfarande frän kyr- J

kans män. Martin Sky t te, landets förste evangeliske biskop oeh hela dess j

kyrkoväsendes omskapare, anslog redan cn del af kyrkans fränhända inkom- S

sler till understöd för dem, som besökte utländska skolor. Midi ael A gr i- i

co la, dä rektor vid Åbo skola, sedermera biskop i Åbo, lät är 1548 trycka j

den första finska öfversättlling af nya testamentet oeh Paul Juusten, för- J

faftaren af den Önska biskopskröuikau, sedermera vid stiftens delning är 1554

förste biskop i Wiborg, var honom hehjelplig vid öfvcrsällningen af Davids

psalmer. Dem följde en finsk bonebok, en liturgi m. m, allt af Agricolas hand.

Kära ett århundrade hade dock förflutit, innan den heliga skrift fullständig

utkom pä finska språket 1642. öfversättningen utarbetades af flere Finlands

lärdaste män, men den som med mesta ifver dref derpä, var biskop Isak

Ro t ho vi us, en af de värdigaste män, som heklädt S: t Henriks stol och

som. näst Brahe, kan anses som det finska universitetets mest nitiske

gnindläggare. Det var genom denna oförgätligt välgörande stiftelse är MO,

som vetenskapen i Finland omsider lösgjorde sig frän kyrkan, i hvars

moders-armar den sä länge med huldhet vårdats, tills den fullmyndig sträfvade ut pä

forskningens alla områden. Del svalg, som under 18:de seklets rationalistiska

läror i andra länder uppkom mellan kyrka och vetenskap, störde ej här

en-drägten mellan de båda. Kyrkan, som pä IGOOlalet visat sig böjd att stänga

forskningen inom sina symboler» bokstaf, och tillocÉmed är 1604 afsatt en

biskop, Tcrserus, för irrlärighet, bortlade snart sin förmyndareton och

universitetet visade sig derföre tacksamt, genom att ät kyrkan uppfostra mau

(Gezeiius, Mennauder, Tengström m. fl.), hvilka blefvo hennes prydnad.

Reformationen — bvars förste predikare i Finland var Peter

Särki-laks — hade i hufvudsaken hastigt geiiomdrifvits, utan våld, fanatism och

blodsutgjutelse. Segare vidliöllos i folkets sinnen flera katholidsmens

lemnin-gar. Nädendala kloster fortlefde ännu pä noder till slutet af löOOIalet. Ännu

scdnare sjöngos latinska psahncr I kyrkorna *) och gamla munksäiiger mod

tillhörande dansar utfördes ännu för 50 Sr sedan af ungdomen i skolorna,

llcl-gonabilder finnas ännu i skräpgömorua af alla landets äldre kyrkor, och

Jungfru Marias anropande **) m. m. d. vi (nar om katlmlaka iniunen. Hastigt ökte

sig läroverken. Äldst voro skolorna i Åbo, Rauino ocli Wiborg; dernSst 1

Björneborg och Helsingfors. "Äldst bland gymnasier var det I Åbo (1626).

Hundra är scdnare invigdes gymnasium i Borgå, dit biskopssätet flyttats frän

det dämera ryska Wiborg. Nya läroverk uppstodo jemte nya aläder. Redan

i biskop Terseri tid kunde i norra Österbotten alla personer under 20 eller 30

år läsa innantill och vid slutet af IGOOlalet torde denna första insigt varit

aR-inän bland allmogen. Stor vidskepelse rådde, det oaktadt, bland alla

samhällsklasser, Delprocesserna drefro sitt oväsende oeh vid Åbo universitet

dömdos är 1661 en student till diiden för det han inlätit sig i förbund med

djef-vulen. Sjelfva den lärde Sigfrid Arom Forsius ransakade sljenwrna oeh

förkunnade sina profetior med hela öfvertygelsens värma. Vid läsningen al

bibel, katches och psalmbok sladnade menige mans literära framsteg.

Adei-londe seklet lyckades i någon män hyla de förmögnare klasserna; till och

med jfrilänkeriet reste sitt hufvud vid sidan af religionssvärmerierna. Mellan

*) Soin bekant, (jvarstä några sådana i svenska psalmboken af 1619,

”) "Max-! En mar!" ett bedyrande, brukligt i Satakumla.medelklassen och det egentliga folket uppstod då efterhand det svalg-, som

svenska språkets begagnande begynnt och utvidgat. Lärdom oeh bildning

blefvo dock allmännare ocli universitetet slod — genom män, sädane sora

Porthan, Calonlus, Gadolin, Franzcn, Hällström 111. 11. — i jcmnhöjd med de

samtida svenska och ntländska.

Sveaskarne förde till Finland icke blott siua vapen och sin religion;

deras samhällsordning följde dem. Vida lättare rotade sig denna, äu

de förre; det fanns i den vägen säj litet inhemskt alt rödja undan. Sverige

hade redan fullbildade landskapslagar; kolonist erne togo dem med fiir egen

räkning; cröfraren bjöd dem blifva allmänt gällande. Väld undvek man och

skonade gammal sed. Länge aktades ..finska rätten,, — om också blott, ett

namn. Sannolikt gällde i Finland Ilelsingelagen, kompletterad af.

Upplandslagen. Slutligen då landskapslagm-ue samrnaftfnio (ill allmän landslag (1347),

försvunna i denna deu svag-a häfden af finska rättsbruk. Domare voro i

början kyrkans inan; summariskt dömde väl äfven höfdiugarne. Lagläsare

(tolkar) omtalas tidigt. Eu lagman öfver Finland (Bero, Björn) nämnes 1321;

ringare var dock hans anseende än de svenskes, intill dess hanom, jetnte

prc-stor ocli 12 bönder, (illstaddes att deltaga i konungavalet (1362). Ilärader

uppstodo efterhand, pä skandinaviskt vis; måhända nlaf gamla kiblakaniiat.

Socknarna, fordom mycket större, hade sannolikt äfven tradilionela ursprung.

Lagmannen reste kring och häll ärliga ting 5 häraderna. I högsta instansen

dömde ett kongligt ting. Ar 1435 fördelades landet i tvenne lagsagor och

samtidigt inrättades i Abo en .Jandzräth,,, hvars ledamöter voro bispen,

lagmännen oeh fogdarne i landet. Snart förföll denna inrättning: (ingen fortforo,

ocli vädja kunde man blott till konungen i fjerran. Ofog skedde; mutor

logos; adeln ocli fogdarne förtrycklo folket ; illa huserade stundom

krigsknek-tarne. Åndtligen (1.624) inrättades i Åbo en särskild hofrätt för Finland och

omkring 150 är sednare (1776) en annan i Wasa. Nar kyrkans makt var

bruten och IGOOtalets adel hejdlöst arbetade: på ett fcodalväldes införande, var

det domareväsendet med sina nämnder, sina ting och en oväldig hofrätt, som

bevarade folkfriheten.

Lagstiftningen missbyt le icke Finland. Sveuskarne behandlade detta

land mindre som ett oröfradt, än som elf hemland, ocli alla de förmåner af

lag och rätt dc pjeifve ätnjuto skänkte de äfven Finnarne, Odaiuiumia frihet

5 vann den fmske bonden i bredd ined den svenske. Redan 1316 värnade

ko-£ nung Birger qvinnofrld i Karelen. Särdeles välvilja för Finland visade Erik

; af Pommern,, Carl IX, 0"nstaf II Adolf oeh Christinas förmyndare genom Pehr

5 Brahe, Carl XI, Adolf Fredrik och hans efterträdare. Missbruk och förtryck,

j* ständigt ånyo insmygande sig lör landets allägsenhels skull, utrotades al dessa

5 regenter. Kronan, som tilleguat sig förfogningsrält öfver den obyggda jorden,

i nitälskade för landets uppodling oeli sökte hämma fikogsödelseu.

Jordbruka-; ren tryggades vid sina besittningar, frihetsår beviljades nybyggarne, eftergift i

m utskylderna förunnades vid missvextär ocli efter hårda krig. Slralflagarue

l mildrades efterhand; förordningar utgäfvos mot lyx och öfverflöd, vägar

bygg-| des, laaarcttor anlädes, slöjder uppmuntrades; slutligen inrättades, med

rege-5 ringens bifall ocli understöd, Finska Hushållnings Sällskapet 1707, Sä gjorde

i svenska regeringen hvad deu kunde för laudels väl, och om, det oaktad t,

fol-j ket ofta suckade under tunga bördor, om ännu vid medlet af 15;de

årbundra-; det det inro Österbotten, norra Tavastland, norra Savolaks och en stor del af

; Satakuuda beboddes endast af kringstrykande Lappar, samt ännu pä 17C"Jfalet

J ofantliga landsträckor lägo öde, voro krig och härda lider meräudels skuld

J dertill. Det var endast tvenne omständigheter, hvarigenom regeringen

mot-5 verkade iandels välstånd: myntets vacklande och underhaltiga värde, samt

S handelstvånget. Länge var den finska handeln högeligen förfördelad. Släder

; komino med svårighet upp, ocli dock bands deras rörelse ined jernfjeltrar, i

i synnerhet af Gustaf I, Åbo ensamt fick handla med utlänningen, alla öfriga

5 sjöstäder tvungos att föra sina varor till Stockholm, Först IfWgerhölIo

AVa-S sa, Gamla Carleby och Uleaborg fullkomlig stapelfrihet och de flesta öfriga

? tillstånd att segla pä Östersjön. Föga mildare band lades under löOOtalot på

: landtliandelu, i det bonden strängeligen tillholls att jfllra siua varor i

slä-i derna.

Förvaltningen i 1; idet gick snart ur presterskapets händer Ull

vcrldsli-; %e eralietsinän. Bedan 12*30 omtalas en pnefeetus eller höfding i Finland och

" konungasönerne tillegna sig liertigtiteln Öfver detta land. Från början af

\ 1800,a,ct förekomma regelbundet ståthållare, höfdingar och fogdar, dels öfver

5 b8la ,leIs jp«r deraf. Vid denna tid ser man ock landet delas

J i tre län efter dess liufvndslott: Åbo, Tavastehus och Wiborg, Den nyare

jj läitciiidelniugen sammanföll i vissa delar, men icke i alla, med de gan.Ia

länd-- skapen, provinserna. Dessa åter — Egentliga Finland med Åland, Satakunda,Tavasflsnd, Nyland, Karelen, Savolaks och Österbotten — livila tydligen pä

historisk ocii traditionel grund samt h» sta upprinnelse déls i nyanserna mellan

de finsla stammarna, dels i svensks cröfriugens framsteg-, landets läge oeh

kolonisationen.

Finlands yttre öden under svenska väldets tid erbjuda fiir öfrigt den

föga omvexlande, inen pä sitt sä 11 lärorika tallan af ett folk, som med den

yttersta ihärdighet aft vingar naturen ett sparsamt underhäll; af en styrelse,

som efter bästa iitsigt söker uppmuntra denna ihärdighet; af krig, hvilka,

såsom ,,stora ofreden,,, ii ter för länga tider förstöra det börjande välståndet; af

härjande farsoter, såsom digerdöden 1350; af hårda mlssvextår, såsom åren

1095, 96, 07, då mänga tusen inenniskor dogo af svält oeh onaturlig nödföda;

af märkvärdiga naturrevolutioner, såsom en stor mängd sjöars uttorkande och

andras plötsliga ölVersvätnrciande m. m.; af förstörande eldsvådor, säsom i

Åbo, Kunsto m. B. Tidrymden meilam 1157 och 1803 har man än afdelat i

kalholska tiden oeh reformationens tid *), dels efter svenska konungars

regeringar, dels i kulturhistoriska epoker *s), såsom 1) kyrkans öfvermakt eller

katholsska tidehvarfvet (1157—1522); 2) statens Kujtremati, eller

reformations-tidchvnrfret (1522—1600); 3) det borgerliga samhällets utvecklingsperiod

• 1000 1721) samt 4) den materiela förkofringens tidehvarf (1721—1800),

hvartill dä våra dagars historia ansluter sig som en femte period,

I utbyte mot de finska familjer, som tidtals (under Gustaf T, Carl IX

o. a.) flyttat öfver till Sverige och der, under mycken afvoghet från

Sven-»karnes sida, uppodlat Wenalands ödemarker samt ut bred t sig i aflägstmre

trakter af Dalame, Gestriklaml, Helsingland, Medelpad, Härjedalen och

Ångermanland, äfvensom i Norges finnskogar, ha talrika svenska kolonister

befolkat de finska kusterna. Frän Kymmene elfs utlopp i Wiborgs län, längs

hela kusten af Nyland till gränsen af Åbo län, vidare på öarnS vid Åbo läns

kust oeh hela Åland bor än i denna dag ett svenskt folk. Uerpä möter långs

sarama läns Vestra kust finsk befolkning, men vid sydgränsen af Wasa län

vidtar åter i Lappfjerds soekeu svensk allmoge oeh fortfar med ett eiula kort

*) Så Kiilia oeh Anvidson i "Finland och dess Innevånare.”

**) Så brönblad, i Företalet tii! ”Urkunder upplysande Finlands Hdcn oeh tillstånd

I slutet af lG"de och början af 17;de århundradet.”

j afbrott (Lrilkyro) allt upp till Kelviå iscken, der finskan slutligen får iifver-

5 handen. Kedjan af denna svenska befolkning är öfveralit ganska smal, d. ä.

; bunden vid det egentliga kustlandet, hvaiifrån den blott pä få ställen (såsom

; Terijärvi i Österbotten) sträcker sig 1 ii 8 mil inät landet. Om samma sven-

", ska område under tidernas lopp till- eller affagit, är ännu ej tillfyllest under-

- sökt; får nian döina af försvenskade finska och förfuskade svenska namn, sä

j ha de båda nationaliteterna pä flera orter utträngt livavandra. Alltför vid-

5 sträckta förändringar synas dock ej ha ägt rum. Tiden när dessa svenska

S inflyttningar skett, är icke fullt utredd. Vanligen har man antagit aft Ny-

j lands svenska befolkning inflyttat vid Erik den heliges fid under den första

i cröfringen, för att gifva det svenska väldet stadga. Vigliga skäl hafva dock

; nyligen Mifvit anförda*) mot denna förmodan, skäl som göra det sannolikt,

Z att svenske kolonister vida tidigare, måhända redan före Finnames intåg, ia-

S git i besättning landets södra kust. Likaså bar man trott, att en stor mängd

; kolonister åtföljt Birger Jarl pä hans ryktbara finska tåg och dervid nedsatt

; sig pä kusten af Österbotten. Äfven denna tradition haltar och faller pä

sam-*

; ma gong som Jarlons förmodade landstigning vid Korsholm. Frän

Vesterbot-j ten till finska skärgården är blott ett sfeg. Hvar fanns väl, under de blodiga

% striderna mellan heden dom och kristendom, mellan Sverkcrska och Erikska

S konungaätter, cn närmare tillflyktsort för den förföljde, än här bortom hafe-

1 fjärdarna ?

j Den svenske Östertottningen oeh den svenske Nylämiingea likna Iivar-

J andra endast i lynnets större lillighet, afstickande mot den nafionela finska

| flegman. Den förre äger i sin friskhet hvad den sednare mest förlorat: cn

; spänstighet i karaklereii, en frimodighet utan öfvermod i yttre skick, en djerf

5 och rörlig handlingskraft, som, ledd pä goda vägar, uträttar mycket. I häda

; provinserna kan man öfvertyga sig oin vådan, om olyckan af eu förlorad iia-

2 tionalitet. I större delen af det svenska Österbotten lefver svenskheten frisk,

J men förlorar sig mot gränserna af det finska området", och i samma mån faller

; folklynnet i vanmakt. I Nyland äger detta förhållande rum i vid% högre grad

5 oeh denua omständighet har ieke minst bidragit att göra allmogen kring

huf-? vudstaden sä slapp oeh karakterslös, som den beklagligen är,

;

é "■* "" " ........ ......

*»

5 *) Af Prosten Hippitig i mi snart i Finska Vetenskaps Socicteteiu akter inflytande

S afhaudling om kolonisationen i Nyland. Mera härom under rubriken "NylaBil.”

Svenskarnes polUiska miisioli i Kiulnnd är stntad. Den sociala ocli

io-teilektuela fortfar ännu, Äfven den skall upphöra en dag, och den Br

måhända redan i tillbakagående. Missförstädt nit vill öfver bSfvan påskynda desa

»flägsnande, men en atörre olycka kunde ej drabba Finland, Det nuvarande

bildade Finland lefver och andas i svensk kullur; hvad det är bar det blifvit

genom denna. När allteä den dag randas, da den finska fblltegendoraligheten

fatt lif och gestalt 1 alla former af bildningen — och denna dag skall komma

— mä Finland aldrig med oiack förgäta sin länga, sin stora skuld till det

folk, som I århundraden varit dess lärare och som sä broderligt dolat med sig

det bästa det ägde: statsinstitutioner, samhällsordning, religion, konst,

vetenskap, med elt ord, all kultur.

Förutom Svenskarne äterstår att bland de i Finland gästande folken

nämna 1) Ryssar. Till Wiborgs län eller det s, k, Gamla Finland

inflyttade under föreningen med Ryssland talrikare individer af denna nation. I

Mohla socken bor sedan 1710 en rysk koloni. I det öfriga Finland bo jemväl

efter 180S) dels som arbetare 1 de södra ocb ostliga städerna dels ocli

isynnerhet som köpman; nordligast 1 Wasa. Arbetsame och driftige, förvärfva de

ej sällan betydlig förmögenhet, lefva, med bibehållande af sin religion oeh

sina vanor, under skydd af landets lagar oeh befrynda sig stundom med Fin-

i narne genom giftermfil. Endrägi ocli grannsämja rider mi mellan de fordom

\ fiendtliga folken, och låda välsigna fredens välgerningar samt den styrelse

J som häller dessa vid makt. — Rysk militär samt kosacker äro äfven förlagdo

%

* pä några punkter af landet, dock äro de fleste icke stationära. — De

giird-\ farihandlare nian i Finland kallar ,Xaukku-Byssar„ äro Arehangelske Finnar

j af grekiska trosbekännelsen.

J 2) Tyskar. De voro fordom, under hansestädemas vätmaktsdagar,

i ganska talrika i de Finska köpstäderna, och Br man tro geneatogerue, sä le-

; der mången ansedd finsk siiigt frän dem sitt ursprung. Efter Gustaf I» da-

5 gar ser man dem efterhand minskas och nästan försvinna. Endast i Wiborga

i län och Helsingfors bilda de numera egna församlingar.

3

3) SGigenare. De visade sig i landet under Gustaf T:s tid och

haf-i va, oaktadt ständiga och stränga påminnelser frän styrelsens sida ända till

J sednaate tid fortfarit med ett kringstrykande lefnadssätt. „Mnsfa!aisef„

kal-| läde, utgöra de Jiär, som annorstädes, ett föraktadt och misstrodt slägte, be-

J drifva trolldom och misstänkta yrken i de inre landsbygderna, men visa sig

; stundom, ben9.Ua med godhet, trogne och arbetsame. Nyaste stränga förfat t

-jj ningar hota deras sällsama egenheter med fullkbmllg undergång, och det är

; Mott i de mest aflägsna skogstrakter de nnmera väga taga lif och

samhällsord-S ning efter sitt lynne.

Statistiska Uppgifter.

Till den skildring af land och fölfc, som upptagit det föregående, sluta !

Big otvunget några statistiska uppgifter, förutan hvilka den allmänna talan ;

skulle sakna sin nödvändiga detalj. J

Summan af Finlands folkmängd i äldre tider fir, vid dSvaraude bris t ;

pa alla tillförlitliga tabeller, okänd. Om äfven katt antagas, att befolkningen 1 t

några delar af landet (Egentliga Finland) t. ex. i medlet af lOOOtalet var lika 5

talrik eller talrikare iin nu, var densamma dock i landets vida vägnar större ;

del bevisligen mycket glesare. Sannolikt öfversteg den hugsla falknummenl I 5

äldre lider föga en half million. Hungersnöden de sisla åren af IGOOtalet ocli jj

Bil mer den förödande ,,stora »freden,, hade anställt så svära härjningar, att i

totalsumman af Finlands befolkning, det lill Ryssland afträdda distriktet inbe- 5

räknad t, Sr 1121 sannolikt ej utgjorde öfver 200,000, eller 20 Invånare pä en \

geografisk qvadratmil. År 1*751, efter tabellverkets inrättande 1746, hade folk- *

nummer» redan stigit lill ‘129,912 eller nära 63 pii qvadraimilen. Tjugufem är \

derefter, är 1776, var samma nummer til0.145 (100 pä qv. m.) och efter ytter- J

ligare ett fjerdedels sekel, fir 1800: 834,820 (137 pä qv> rn.). Är 1825, sedan S

Wiborgs län 1811 tillkommit med cirka 180,000 personer, hade Finlands invä- \

nan» stigit lill 1,250,151 (184 på qv. m.) "ocb 1815 till 1 million 517,724 eller i

22ö pä qvadraimilen *). Oe(ta forhållande visar en årlig lillvest af nära 2 *

procent, ! följd hvaraf Finlands folkmängd pä 50 år i det närmaste fördubb- J

lats. Emellertid inträffa stundom märkeljjf» pauser i denna folkökning. Så %

öfversteg under krigsåren 1808 och 1809 de dödas onial de föddas, ena året f

ined 2(5,827 och andra äret med 29,476. Det för sin svära epidemiska rödsot S

utmärkta året 1833 gaf ett öfverskoll af 38,246 döda. Att således anlaga, ;

det folkmängden i Finland, — så vida ej långvariga rubbningar Inträffa i lin- ;

gens vanliga gång — pä 53 är fördubblas, synes närmas! öfverensstäinma med J

verkliga förhållandet, ;

Jemför man äldsta och nyaste »iffror, så finnes, att år 1751 föddes i t

Fiuland 18,850 haru eller ett på iéke fullt hvar 23:dje invånare. År 181G föd- "

*) Ar 4846 utgjorde folkmängden, förmedelst ett tillskott af 12,620 flffe födda än J

dödaj 1 million »,344, j

des 51,004 barn eller ett på hvar 30:de, Hvaraf synes att produktiviteten

aä-got minskats.

År 1751 dogo i Fiuland 10,475 personer, eller kvar 41:sfa invånare. År

1846 dogo 38,984 eller hvar 40:de. Att döma lmraf, skulle dödligheten stå pä

ungefår samma punkt. Likväl bör anmärkas, att året 1751 var ett af de

friskaste är tabellverket har alt uppvisa, dii deremot äret 1810 var ett af do

sjukligare. År 1751 t. ex. dog hvar 28;de person i landet; är 1810 deremot

endast hvar 45:le. Koppympningen, förbättrad hälsovård och stigande välstånd

hafva i sin män minskat dödligheten, och dä för 100 år tillhaka livar 35:te

invånare ärligen bortrycktes, dör nu årligen i medeltal hvar 1:5:dje. Det är

isynnerhet den späda barndomen, soin med stora ziffror ärligen fyller

dödskoium-nerna. Hälften bland döda är 1845 utgjordes af barn under 10 Br.

Vid folkräkningen 1845 hade 276 personer, eller en bland 5(508, uppnätt

00 är och dcrulöfver. Får man tro tabellerna, skulle endast i Nylands län

personer fmuas öfver 100 Sr. och äfven der blott 2; men med femllg säkerhet

kan anlagas, alt vida flera finnas i de inre och nordliga länen, helst dc äldre

kyrkoböckerna ej torde vara alt lita på. Dubbelt flera qvinnor än karlar

uppnå 80 är och trcdubbelt flera 90. Sundast äro skärgårdarna och dc inre

skogstrakterna, Saknaden af stora tätthefolkade släder eller större bebodda

sumpmarker liar gjort differenserna mellan högsta och minsla lokala dödlighet i

Finland föga betydliga. I Åbo dog före branden i medeltal hvar 28:de

person årligen; i Helsingfors 1817 nära nog livar 24:de. Öfverhufvud kan man

räkna; alt hvar dag 100, bvar timma 4 personer i Finland alida.

Medel-lifs-längden i landet var 1840 endast 35 är ; 1841 öfversteg den 36 är.

Det Ökade antalet af oäkta barn Ialar cj till förmän för sedlighelem. År

1751 föddes i landet hvart 75:le barn oäkla, 1775 hvart 42:dra, 1800 kvart

22;dra. Denna progression bar allt fortfarande ökats, så alt är 1820 hvart

17:de, år 1846 hvart 13:do barn födts oäkla. 1 Helsingfors ocb Åbo bar man

redan avancerat sä långt att hvart 4:de eller 5:te, i Wasa kvart 3:dje barn

saknar laglig far.

År 1846 välsignades 8 mödrar i landet med trillingar och 065 med

tvillingar, 1,282 bedröfvades med dödfödda barn. Störst var antalet af mödrar

mellan 25 oeh 30 år och endast 34 hugnades pä gamla dagar, #Jler efter

till-ryggnlagda 50 år, med II fca rf vingar. Wiborga län äger de flesta mödrar mel-

lan 15 ocb 20 är, hvaraf kan slnfas, att giftermålen der ske tidigast, hvarfiire

detta lån äfven äger det minsta antalet oäkta barn. I hela landet vigdes 1816

11,130 par. Hågen att inträda i äkta stånd synes vara i starkt aftagande, i

tby att år 1751 hvar 56;le, år 1800 hvar 61:sta, men är 1846 endast hvar 70:de

person i landet famns hugad att knyta en äkta förbindelse/— Ilvart 5:te

äktenskap hugnades under aret med barn.

Finlands stridbara befolkning utgjordes 1845 af 442,752 män från 15 till

60 ärs ålder. Det. täcka könet har af ålder varit i antal betydligt

öfvervä-gandc. Ar 1785 ftuinos i landet 12,684, eller nära 2 procent, flera qvinnor än

män. Tjugu år därefter, är 1805, hade det qvinnliga öfverskottet stigit till

25,668, eller nära 3 procent, och offer andra tjugu ar 1825 till 41,309, eller

omkring 3J procent. Frän denna tid synes likväl det för de skönas

förhoppningar sä ogynnsam» missförhållandet efterhand, ehuru långsamt, aftaga, sä att

efter ytterligare tjugu år, 1845, (te iifverblifnas antal väl stigit till 45,108, men

vid ökad, folkmängd utgjorde ieke fullt 3 procent. Härvid förljcnar anmärkas,

att medan qvinnkönet i de lullierska församlingarna har en sä betydlig

öfver-vigt, mankönet deremot är talrikare I de grekiska, Äfven torde farhågan i

någon mån lugnas deraf, att endast 6,418 ungmör öfver 15 är befinnas wtau

möjlighet att erhälla manlig motsvarighet. Enldingar har man i landet 2

men enkor mellan 2 och 3 gånger sä mänga, eller 64,055. I enslighet lefva

403 hustrur, hvilkas män förlupit dem.

Af Finlands invånare voro är 1845: 97,463, eller hvar 16:de person,

bosatte i städerna och fästningarna. Endast Helsingfors, raed omkring 19,000

och Åbo med 14,278 invånare äro i anseende till folkmängden af någon

betydenhet. Att döma af en jemförelse med 1840 ärs xiflfror, då stiiderna hade

inalles 87,557 invånare, synes den länge nästan stationära folknummem i

Finlands sfäder nu vara i märkbart tilltagande.

Folkräkningen år 1845 visar for de olika länen följande siffror:

Invånare: På qvadratmilen:

Nylands län................... 156,069................ 667.

Åbo oeh Björneborgs............. 277,476. ..... 579.

Tavastehns...................... 147,794..............431.

Wiborgs .......................... 264,499...........310.

Transport 815,838..............

Transport 845,838’. .....

S:t Mlehels................... 140,740...... 327.

Kuopio ....................... 181,332 ............ 227.

Wasa........................ 236,003.......... 312.

Uleaborgs..................... 143,811.............. 47.

Summa 1,547,724 Medeltal 226.

Folknummem fördelad pH stiften utgjorde 1845 i erkestiftet 711,957 och

i Borgå stift 703,415, grekiska lärans bekännare dervid oräknade.

Bland Finlands invånare bekände sig 1830 25,202, eller hrar 55:te, samt

är 1815; 42,505, eller hvarSOitc, till Grekiska kyrkan, hvars bekännare således

Uro i tilltagande. Af dessa bo 8,175 i städerna och fästningarna. Med

undantag af några fä katholiker, hvilka lilott i Wiborg hafva en kyrka, samt än

färre Judar, bekänna sig alla öfriga Finnar till Evangeliskt Lutherska läran.

Af landets invånare voro, båda könen sammanräknade:

1805, 1845.

Ridderskap oeli adel . . . . . 2,597.

täroståndet ......... . 5,879.

Andre ståndspersoner . , , . . 13,251.

Borgare. . .. 14,096.

Bönder . 1,327,437.

Alla Sfrige invånare . , . . . 141,899.

Hvaraf synes, att, i förhållande till folkmängden, endast bönderne ökats,

alla de öfriga stånden deremot minskats. Finska Riddarhuset består för närvarande

af 9 grefliga, 31 fri herrliga och 196 adliga familjer, eller tillsammans 233 ätter.

Allmänna välmågan synes under nuvarande sekel hafva märkbart lill—

§ tagit.

\ År 1805 funnos Hushåll: förmögna 2,115; behållna 27,739; fattiga

S 80,495; utfattiga 19,580,.

j Således voro bland 1000 hushåll 7 förmögna, 215 behållna, 626 fattiga

J oeh 152 ulfatliga. Tabellerna förändrades sedermera, i följd hvaraf

motsva-j rande beräkning ej kan uppgöras för 1845. För välståndets tillvext talar

emcl-; lertid det. faktum, att 1845 Öfverhufvud livar 41:sta person i städerna och hvar

g 60:de i landsförsamlingarna räknades som fattighjon. Förhållandet mellan

stif-; ten var emellertid något, olika, sä att dä erkestiftcts städer räknade ett fat-fighjou pä 45 inrSnnre, hade st t ä derna S BorgS stift ett bland 38. Deremot J

hade i Åbo stift landsförsamlingarna hvar 48:de, men i Borgå stift endast ;

livar Täidra person att försörja som fattighjon, J

Storfurstendöniet Finlands statsförfattning, äfrensom finska folkets ;

fri- och rättigheter, grunda sig på Sveriges rikes lag af ar 17:11,i Regerings- t

formen af är 1772 samt Förenings- och Säkerhetsakten af år 1789, till deras •

fulla kraft stadfaslade genom DD. MM. Kejsar Alexanders manifest af den J

27 Mars 180!) oeh Kejsar Nicolais af den 24 Dee. 182S. De vigtigaste friho- j

ter, en finsk medborgare i följd häraf älnjiler, äro: \

1) till parson: att vara personligen fri, icke få kränkas till lif, ära, j

kropp eller välfärd itan öfverbevisning och laga dom, icke fängslas" utan på ;

starka skäl, flykt eller ertappande på bar gerning samt att, skyndsamt dömas; ;

2) tilkegendom: att icke beröfvas löst eller fast ulan rausakning och dom; j

3} (ill samvetsfrihet: fri religispsöftting för alla kristna bekännelser, J

dock att evangeliskt lutherska läran är statsreligion*}; 4) till petitions- ;

rätt: att till Kejsaren inlemna underdåniga böneskrifter i offentliga och en- %

skilda angelägenheter, doek endast genom Senaten: 5) till s t a ta t je ns t: att ;

befordras (ill embeten efter förtjenst och skicklighet, icke efter börd och stånd ; ;

att som domare eller annan tjensteman under Öfversfelöjtuanfs grad vara lim- \

nmvibel, d. ä, ej kunna afsättas utan laga dom. "

Pä land t dagarna representeras Finlands fyra stånd, hvilka hvart y

och ett hafva sina privilegier. Till adelns företrädesrättigheter hör: befri- {

else från personliga utskylder, rättighet att inuehafva allodialgods, att dömas %

u 5

endast af högre domstol och att representera sina ätterpa lami idagen inedelst ;

caput fainilise. 1’r es t sa t ä n d e t äger skattefri besittningsrätt af sina bo- \

stallen, befrielse frän flera utskylder, lätt att välja pä förslag (ill biskop"samt %

att, en frän hvart prosten, representera slåndet vid Iandtdageu. Borgar e- ;

ståndet är försäkradt om fri konkurrens, med upphäfvande af alla mouopo- 5

ler, sant har rättighet att föreslä sina borgmästare, välja rådmän och lägre S

municipalljenstemän, taxeras af egna ståndsmedlemmar, förvalta sina stads- j

" *

*) Sedan 1741 åtnjuta reformerte lika rättigheter som Intherancrne ; sedan 1S27 få ;

Finska medborgare af grekiska läran bekläda embeten i landet. Lutheran, mm ;

affaller från sin tro, förlorar sina borgerliga rättigheter och land.iförrisea, Barn %

af bkndadt äktenskap döpas till fadreus tro. 5

kassor och skicka deputerade till landtdagen, Bondea ti nie t har rättighet

att fritt kringföra och försälja sina produkter, äfven niom Finlands gränser

och med egna fartyg. Den finska bauden, betalar lagligen bestämda utlagor,

hvilka ej kunna utan ständernas samtycke ökas; sin jord besitter hau med

full ägande rätt, såvida hau ej är krono- eller frälsebonde; men äfven t dessa

fall kau han friköpa siu jord. — Den del af Finlands befolkning, som

:cke‘räk-nas till ii ägo t dera af de fyra stånden, representeras icko heller pä Iandtdageu.

Såvida Storfura teadSmet Finland är en oskiljaktig del of Ryska Riket,

äro de för ihronfoljden. Kejsarens myndighetsålder och förmyndareregeringen

i Ryssland gällande lagar äfven för Finland bindande. Den monark, som

bestiger Rysslands thron, är i samma ögonblick Storfurste af Finland. Med

undantag af dessa Regenten personligen rörande grundlagar, framstår Finlands

statsförfattning säsom eu egen, inom sig sluten organism. Att foögsinte

Monarker så betraktat densamma, skönjes ej allenast af förenämnde Kejserliga

manifester *). utan jemväl af det särskilda; manifest, hvarigenom II. M. Kejsar

Kicolal för Finlands invånare tillkännpgnf sin (hronbesligning, livad an ock

finska folket, genom utvalde deputerade, särskildt framburit till Monarken sin

hyllning. Äfven Finlands förvaltning ur till alla delar skild frän Rysslands

samt bestämd medelst egna af Monarken stadfästade lagar.

Såsom Storfurste af Finland utöfvar Kejsaren högsta verkställande

makten eamtl ekonomiska oeh administrativa mil äfven den högsta lagstiftande ;

Honom underställas alla domar i lifssak; Han utöfvar benädniugsrätt,

utnämner till embeten och värdigheter, sammankallar Sländerna och förelägger dem

de ärender, öfver hvilka lian vill inhämta deras utlåtande. Intet Ständernas

beslut erhåller utan Kejsarens stadfästelse laga kraft. Frågor, som röra

förändring af Grundlagarna, af allmänt s lat sborgerliga eller vissa stånd

tillkommande rättigheter, antagandet af ny: civil- eller krlminnllng, påläggandet af

nya utlagor och förändringar rörande uÉskrifning till krigsijeust öfverlemuas

af Kejsaren till Ständernas bepröfvande, och kunna grundlagar eller

privilegier endast dä förändras, när at|a fyra stånden äro eniga oeh deras beslut af

Kejsaren stadfästas. Tre stånds samstämmighet afgör, med,Kejserlig sanktion,

Finnas citerade i "Statistisk Teckning af Storfurrtendömet Finland" af G:. Rein,

ur b vilket korta, nieu upplysande arbete det mesta af livad här nitnmei om

Finlands statsförfattning är låuadt.mindre vigfiga frhgor. Dock kunna ärende!1, hvilka icke förelagts Ständerna j

af Kejsaren, endast 1 den form och afaigt ufvenrägas, att Ständernas önsk- S

ningar denif innan raä i petitionsväg för Monarken framställas, ;

Finska ärendenia liesörjas närmast limmen af Minister-Sfats-Sekretera- i

ren, hvilken är Chef för II. M. Kejsarens Kansli för Finland ocb har fill sitt S

biträde en Adjoint, I spetsen för landets förvaltning står General-GuvernS- ;

n»

ren, äfven biträdd af en Adjoint. II. M. Kejsarens representant, äfveusom |

den högs la lagskipande och styrande myndighet iiniiii landet, är Senaten för ;

Finland, hvilken utsirarsin myndighet i Kejsarens namn samt behandlar sina ;

mal antingen i allmän sammankomst (plenum) eller i etidera af de bikta de- ?

parternenterua: Justi lie- och Ekoiinmie-departcmenlet. Härvid afgör rösternas j

absoluta pluralitet. Öfver ärendenas lagliga gängr vakar Procuratorn, som J

äger ej blott att kontrollera hofrätternas berättelser öfver lagskipaingen, ulan S

jemväl att göra föreställningar eller inlierätta till Kejsaren, derest Senalen %

eller Gemeral-Guveniöreli finnas liafva öfverskridH lagarna. ;

Omedelbart under Senaten lyda följande eentralauktoriteter i Hel- S

singfors: 1) Censur-Öfvcrstyrelsen, 2) Öfverstyrelsen för Medicinalverket, J

3) Finska Banken *), 4) Postdirektionen, 5 I General-Tulldirektionen, 0) Ge- ?

neral-Laudtinäterikontoret, 7) Inlendenfskoutoret, 8) Lots verket, 9) Bergs- 5

staten, 10) llevisionsrätten, 11) Charlse-gjigillatfekonloict, 12) Direktionen ;

för väg- oeh vatteukomniunikatiouerna, samt 13) MauufaktUr-Direktiouen, »

Högsta domstolar i landet aro Hof-Bätterna i Åbo, Wasa ocli Wiborg; ;

dernäst Lagmansrätterna (för civila ull), dernäst pä landet Häradsrätterna {

samt i städerna Hadstufvu- ocb Kämnersiäiterno. De miltsta städerna liafva »

blolt en Ordningsman. Inalles finnas 7 lagsagor, 49 härader eller domsagor, j

27 rndstufvurätler, 9 kämners- oeh 4 ordningsrätter. Dessutom ägodelniiigs- i

rätt i Wiborgs län oeh bergsrätt.

I administrativt hänseende är Finland delad t 1 0 1 a n. I spetsen för \

hvarje står en Guvernör, biträdd af en Lantissekreterare med eft landskansli, i

en t.andskamrerare med ett landskontor samt cu Landiränttnäetare. Länen \

- , #

*) Den 1 Jan. 1846 utgjorde: Primitiva fonden S:r Kub. 769,401: 74; Jordbruks lå- }

nrfondra 99,720: 8; Manufaktur lånefonden 65,35!): 35: Sniäaedélsfonåen 317,680: i

2 ; JVlilitias ntlån, fonden 1,253 : 49 ; Fattig- och Arbetshiisfoaden 448,363 : B ; $

Krigsmanslms- ocb iidlitiiebostälbifonderne "t(iti,l?4 : 36 ; KJädesfonden 223: 79. J

Si» 1,868,284! 93. Bankena depositiunssedlar s S:r Itub, 4,433,621: Metallisk va- ;

lu a 2,203,604; 4. S

tlélas vidare i härader eller fögderier, hvar med sin Kronofogde, biträdd *f ett

Häradsskfifvare saait, fiir polisuppslglen, af en Länsman i hvarje socken. I

städerna liandhafves polis- oeh ekonomie-förvaltningen af Borgmästaren, biträdd

af Fiskalen. 1 Helsingfors, Åbo oeh Wiborg äro nämnde äreuder fördelade pä

tvenne Borgmästare, bvarförutom ordningen der bevakas af en Polismästare,

I afseende pä hels o värden är landet fördelad t i 24 provin

cial-läkare-distrikter, livarförulom finnas fi stadsläkare, 12 slotts- ocb fängbusläkare, 8

ln/.uretts- och kurhus-, G militär-, i därlius-i 2 spinnhus-, 1

korrektionshus-oeh 3 extraerdinarie läkare, förutom 75 vaceinatörcr. År 1846= vaccinerades

41,524barn. Vidare finnas37 apothek, 1 kliniskt institut, 8 länelazaretter,

förutom 12 vid fängelse- oeh korrektionsansfalterna , äfvensom för dSrvarde» 1

curanstalt och 1 hospital. År 1816 vårdades I dessa inrättningar 9395 sjuka och

omkring 150 sinn essvaga.

83 landtmälare, förutom elever, uppmäta landet; 30 postkontor befordra

kommunikationen. Under General-Tulldirektionen stå 22 tullkamrar, ocb 3

kronans ångfartyg, förutom tullslupar, bevaka kusterna. Tulluppbörden för

1840 steg till 003,841 Kub. 8IJ Bub. S;r, hvaribland 820,248 : 50 för inkomna

oeli 44,899: 90 för utförda varor, oeli tullverkets behållning utgjorde 790,050: 11{,

Hvarje kommun försörjer sina fattiga, Undeistödsniagasiner för spanmäl

finnas 15. Landet äger enke- ocli pupillkassor för civilstaten, militären oeli

ecklesiastikstaten, hvarförutom talrika pensioner årligen uigä af allmänna medel.

Manufaktur. Landet ägde 1845 1 bomullsspinneri (i Tamerfem;

sedermera har 1 tillkommit i Åbo), ti ftiijanee och poreelHns fabriker, 0 glasbruk,

9 klädesfabriker, 4 korlfabriker, 3 ljus-, tväl- oeh siipfabriker, 3 mekaniska

verkstäder, 7 pappersbruk, 2 porter- och ättiksbryggerier, 2 segel- oeh

raven-duks®riker, 1 sockerbruk, 16 tobaksfabriker m. m. 2058 mästare, lärlingar

ocb arbetare voro vid dem sysselsatte och tillverkningarnas värde

uppskattades till 124,506 Rub. 60 kop, Silfver, Till industrins nipniuntran och förkofiau

linnas en liianufaktnr-lflnefoml, 3 teehniska realskolor under

Manufakturdirektionens öfverinseeiide, samt en slöjdskola i Åbo, hvarförutom Kejserliga Finska

Husliällnings-Sällskapet på fflerfaldigt vis dertill medverkar.

Finlands handel drefs 1846 med-153fartyg om45,847läster frän

städerna samt 965 landtmaunafarlyg om 15,847 läster. Dessutom besorjes kust- oeli

sjötrafiken af 0 ångfartyg. Exporten steg samma är till ett värde af Silfver

Bub. 2,138,127: 0 och importen till 2,239,883: 15.Kultur. Finland äger ett universitet, sljftadt i Åbo 1610 ocli 1828

flyt) ad t lill Helsingfors under namn af Alexanders Universitetet. Det slär

under II. K, H. Thronföljareus högsta inseende såsom Canccllcr, hvarvid IL K.

II. bllrfides af II. Exc. Minister-Statssekreteraren oeh eu Viee-Cauceller.

Lärarepersomalen består 22 ordinarie ock 1 extraordinarie professorer. 15

adjunkter, 5 lektorer oeh 7 exerdtieniästare, Ullsammaus 50, utom docenter.

Stu-denlernes antal varierar mellan 387 och 460. Kcctor Magtiificug viljes af

Cnusistorlum på 3 år och stadfästes i embetet af Canceller. —

Elcinentnr-lä-roverkeu sta under Domkapitlens inseende. Landet äger 5 gymnasier, II

högre (eu duplikont i Åbo oberäknad) ocli 25 lägre elementarskolor, 5

fruntimmersskolor, saint åtskilliga liell-lankastcrska, söndags- och sniäbarns-skolor,

förutom ett antal de sednare åren på enskild väg organiserade socken- ocli

byskolor. Elevernas antal 1849 beräknades 1 Åbo stift till 2019 ocli i Borgå

stift lill 1046 ; summa 3001.

Af vetenskapliga föreningar må namnas: Finska Lileratnrsällskapet (i

Helsingfors 1831); Sällskapet för Finsk Zoologi och Botanik, atiftadt 1821;

Finska Vetenskaps-Socletelcn (1838); Finska Litcrafursällskapet i Wiborg

(1815) oeh Finska Läkaresällskapet. Finska Konstföreningen stiftades 1840.

Offentliga bibliolheker finnas vid alla läroverk; det största är Universitetets,

hvilket innehåller inemot 80,000 band. Landet äger 13 boktryckerier, 1

sten-tryckeri samt 14 boklådor. År 1845 ulkommo 1 landet 52 nya skrifter af olika

innehåll; 1817 försändes genom postverket 10 tidningar oeh tidskrifter.

Bland allmännyttiga föreningar må nämnas Allmänna Brandstodsbolaget,

jemte ettdermed förbundet ännu ej i verksamhet träd t bolag till försäkring af

lösegendom. Det förras aiisvarssumuia 1847 utgjorde 6,803,811 Rub. 27 k. Sllfrer.

Finska militären dömes af cn Öfverkrigsdonastol i Helsingfors, biträdd

af krigsrätter vid corpema. Landet äger fiir närvarande 3 sådana: Lifgardefs

Finska SkarpskyltebaSaljon om 4 kompanier (1100 man); Första Finska (27:de)

Sjöecpipaget om 1 kompanier (1100 man) och en nyviirfvad, i Åbo stationerad

r skarpskytteliataljoQ om för närvarande "2 kompanier och 100 inan; således inalles

\ en styrka af vid pass 2600 man. Dock komma, enligt nådigt reskript till

; Kejserliga Senaten, ytterligare 3 bataljoner att efterhand uppsättas. Finska

? kronan underhåller och utrustar för närvarande 3 örlogsfartyg, ett linieskepp

" om 74, en fregatt om 44 ocli en skonert om 8 kanoner. För militärens

iiild-? ning finnes eu Kadet-Corps i Fredriksliamu med 105 på kronans bekostnad

i underhållna elever, förutom några (högst 15) betalande.

" Finlands statsinkomster beräknades 1812 till följande belopp*):

; 1) skatter af jord oeh lägenheter ä landet Silfver Rubel 1,112,247:

; — 2) skatter af f ö r ä d 1 i n g s v e r k (sägråtitor m. m.) 45,808: — 3) pcr-

5 stmcla ut s k y 1 d e r 206,019: — 4) indirekta skatter (tull-, post- och