Emigrationsutredningen - Bilaga XV - Arbetsmetoder i Amerika

EMIGRATIONSUTREDNINGEN

*

BILAGA XV

ARBETSMETODER

I AMERIKA

EMIGRATIONSUTREDNINGEN

———

BILAGA XV

ARBETSMETODER

I AMERIKA

STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYCKERIET. P A. NORSTEDT & SÖNER 1908

ARBETSMETODER

I AMERIKA

ARBETSINTENSITET OCH VERKSTADSORGANISATION

ARBETSMETODER INOM VERKSTADS- OCH MASKININDUSTRIEN

UTGIFVET AF

EMIGRATIONSUTREDNINGEN

STOCKHOLM KUNGL. BOKTRYKKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER 1908

I underdånig skrifvelse den 13 maj 1901 anhöll Riksdagen att

Knngl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande i hvad mån

emigrationsstatistiken kunde och borde utvecklas i socialstatistisk riktning samt

i hvad mån undersökningar och studier af amerikanska förhållanden,

särskildt ur synpunkten att främja det inhemska näringslifvet, kunde

verkställas i större omfattning än för det dåvarande.

Beträffande sistnämnda punkt infordrades underdånigt utlåtande

från Kungl. Kommerskollegium, som, den 14 november 1906, anförde

bland annat följande:

»För åstadkommande af något verkligt effektivt härutinnan [näml. med afseende

å förbättrandet af det allmänna ekonomiska tillståndet inom landet och därmed också

emigrationens bekämpande] lärer man först oeh främst böra söka att inom de för landet

naturliga industrigrenarna åstadkomma en massproduktion oeh därmed följande låga

tillverkningskostnader samt en i möjligaste mån stor och lönande afsättning i

främmande länder af vårt produktionsöfverskott.

Att man för nående af dessa mål måste i utlandet med all uppmärksamhet

studera hithörande frågor på såväl teknikens som handelns områden, är alldeles visst,

och medvetandet härom torde väl också få anses hafva legat till grund för beviljandet

af de anslagsbelopp, som årligen utdelas såsom reseunderstöd åt såväl tekniska

stipendiater som handelsstipendiater.

Hvad särskildt beträffar den förstnämnda kategorien af stipendiater, tillåter sig

Kollegium erinra därom, ntt genom understöd af statsmedel ett beaktansvärdt antal

teoretiskt och praktiskt bildade tekniker blifver hvarje år i tillfälle att genom studier

och praktisk verksamhet i utlandet inhämta ytterligare insikter och erfarenhet i sina

respektive yrkesgrenar samt att, enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, en

väsentlig del af dessa stipendiater vänder sin kosa till Amerikas Förenta stater. Så hafva

till exempel under de senaste fem åren, från och med år 1901 till och med år 1905,

af tillsammans 193 stipendiater icke mindre än 105, eller i medeltal 21 personer

årligen, representerande olika grenar af teknik och industri, utvalt Amerika till sitt

studiefält, hvarvid dock är att märka, att under denna period en världsutställning

afhölls i S:t Louis, för hvars studerande särskilda reseunderstöd utdelades utöfver de

annars årligen utgående.

Det torde vara obestridligt, att en ganska grundlig kännedom om de uti Amerikas

Förenta stater i förevarande hänseende rådande förhållanden vinnes genom de studier,

som sålunda därstädes idkas af svenska fackmän, äfvensom att hvad därifrån kan vara

att hämta, värdt att iakttagas inom vår egen industri, också alltmer skall få sin

tillämpning — utan utsändande af någon särskildt utsedd undersökningskommission.

Äfven i utlandet har man på flera ställen haft sin uppmärksamhet riktad på

frågan om den amerikanska industriens utveckling och orsakerna därtill; och har detta,

enligt hvad Kollegium har sig bekant, särskildt varit fallet i Tyskland och England.

Från båda hållen synes man hafva kommit till det resultat, ntt den öfvervägande

orsaken till den amerikanska industriens framgångar är att söka i den infödda

arbetarens personliga, på uppfostran grundade egenskaper.

Från England utsändes till exempel — på enskildt initiativ oeh på bekostnad af

en enskild man, Mr. A. Mosely — år 1902 en särskild kommission till Amerikas

Förenta stater med uppgift att studera landets industri oeh därmed sammanhängande

förhållanden.

Denna kommission bestod af 23 medlemmar, representanter för 21 olika industri-

och handtverksgrenar, nämligen hyttarbetare, gjutare, järn- oeh stålarbetare, maskinister,

ångpanne- och varfsarbetare, skeppstimmermän, knifsmeder, tubdragare,

bomullsspinnare, väfvare, skräddare, skomakare, garfvare, murare, stuckarbetare, snickare,

möbelarbetare, arbetare vid pappersbruk, sättare, bokbindare oeh litografer; och hvar och

en af medlemmarne hade i uppdrag att studera förhållandena inom sin särskilda

yrkesgren samt att efter hemkomsten afgifva rapport öfver sina iakttagelser orh besvara

ett visst antal, på förhand uppställda och för alla gemensamma frågor.

Af rapporterna och svaren framgår, att nästan alla kommissionens medlemmar

kommit till den uppfattning, att den infödde amerikanske arbetaren, jämförd med sina

engelska yrkesbröder, går ut i världen bättre rustad för sitt värf till följd såväl af

den obligatoriska och afgiftsfria folkskoleundervisningen som af den flitigt använda

undervisningen i fortsättningsskolan och i yrkesskolan, att denna undervisning gör

honom mera mogen och reflekterande samt att han därföre som regel besitter större

förmåga att kritiskt bedöma och esomoftast förbättra de använda arbetsmetoderna och

dymedelst bidraga till ett gynnsamt resultat af den rörelse, där han användes. Den

framstående plats, som den amerikanska industrien numera intager, är orkså

hnfvudsakligen att tillskrifva detta sakförhållande äfvensom den infödde amerikanske

arbetarens allmänt erkända nykterhet.

Häraf torde man, för Sveriges vidkommande, endast kunna få en förnyad

påminnelse om önskvärdheten af en utsträckt och mera praktiskt anlagd

folkskolebildning samt ett allmännare inrättande af praktiska yrkesskolor, på hvilka frågor

uppmärksamheten dock af andra orsaker redan är här i landet fästad.

På grund af hvad Kollegium sålunda anfört, håller Kollegium före, att en

särskild undersökning i Amerika af någon till Kollegii verksamhetsområde hörande

näringsgren icke är ur förevarande synpunkt af omständigheterna påkallad.»

T statsrådsprotokollet den 30 januari 1907 uttalade sig

Statsrådet och Chefen för Kungl. Civildepartementet, efter att hafva

återgifvit, i sammandrag, Kungl. Kommerskollegi i ofvan anförda

utlåtande, sålunda:

»Denna kollegii uppfattning kan icke af mig delas. De af enskilda bedrifna

studier kunna utan tvifvel vara af stort värde i och för sig, men jag befarar, att de

icke äro af den betydelse för hela landet, som en på offentligt uppdrag af för

ändamålet särskildt utvalda personer företagen, noggrant planerad undersökning skulle äga.

Ej heller torde de på andra länders föranstaltande åstadkomna undersökningarna kunna

omedelbart göras fruktbringande för svenska förhållanden. Emellertid synes ej

lämpligt att redan nu gå i författning om en dylik på ort och ställe företagen

undersökning. Därest nämligen Kungl. Maj:t skulle bifalla mitt förslag om anordnande af en

särskild utredning angående emigrationsfrågan, synes mig lämpligt, att i sammanhang

därmed uppgöres plan för de af Riksdagen ifrågaställda studierna af amerikanska

förhållanden, hvarför jag i sådant fall torde framdeles få återkomma till denna del

af ämnet.»

Emigrationsutredningen har icke erhållit uppdrag att anställa

några särskilda undersökningar i Amerika eller andra länder

angående därstädes rådande näringsförhållanden. Men då saken af

Chefen för Civildepartementet betecknats såsom af vikt med

afseende å frågor, som ligga utvandringen nära och då

Emigrationsutredningen lyckats förvärfva efterföljande korta afhandlingar

om Arbetsmetoder i Amerika, hvilka afhandlingar synas fästa

uppmärksamheten å betydelsefulla omständigheter, som hittills ej

tillräckligt beaktats inom vårt näringslif, har Emigrationsutredningen

ansett det falla inom ramen för sin uppgift att här gifva de båda

artiklarna en plats i sitt utlåtande.

Stockholm i juli 1908.

GUSTAV SUNDBÄRG.

Nils Wohlin.

*

Vårt lands relativt hastiga industriella uppsving under det sista

årtiondet med dess allt större behof af arbetskraft har drifvit upp

arbetslönerna. Den genom emigrationen rådande bristen på

arbetsdugligt folk har ytterligare drifvit arbetslönerna i höjden, i de flesta

fall utan nytta för vare sig arbetare eller arbetsgifvare.

Denna arbetslönernas stegring har ej i så hög grad, som den

kunnat, kommit arbetarna till godo, därför att den kommit endast

som en följd af en lika skickligt som hänsynslöst ledd lönerörelse

från arbetarehåll. Arbetsgifvarne hafva, förblindade af uppgående

konjunkturer, ej i tid förstått att organisera sig och möta arbetarnas

fordringar med en motfordran på ökad arbetsintensitet samt

framförallt med en systematisk omorganisation af resp. industrier på

fullt modern basis.

Det är på detta sistnämnda område, vi blifvit mest efter. Medan

i utlandet, i all synnerhet i Amerika, där man i fråga om fåtalig

mänsklig arbetskraft varit till och med sämre ställd än hvad vi

för närvarande äro, har man genom en in i minsta detaljer utarbetad,

väl genomtänkt organisation lyckats utnyttja den mänskliga

arbetskraften bättre än på något annat ställe och som en följd däraf

uppdrifvit arbetsproduktionen per individ på ett rent af

häpnadsväckande sätt.

Det är visserligen sant att i jämnbredd med detta

organisationsarbete — i sitt slag ej mindre märkvärdig än Moltkes och den tyska

generalstabens före de stora segrarna — har gått ett klokt och

framsynt användande af den oerhörda mängd nya och

arbetsbesparande maskiner och verktyg, som uppfunnits under det senaste

decenniet, men dessa hafva i stort sedt varit på sin höjd en

medverkande orsak. Ty just genom den i detalj planerade användningen

af dessa maskiner har det lyckats amerikanaren att afvinna dem en

större arbetsproduktion än andra, hvilka endast så att säga på måfå

skaffat sig dem och sedan låtit allt gå i de gamla hjulspåren.

Vi hafva sändt våra ingeniörer ut att studera och de hafva

kommit tillhaka laddade med idéer till allehanda tekniska

förbättringar, men själfva den drifvande kraften, själen så att säga —

organisationen — i de massproducerande industri jättarna därute, hafva

de ej förstått eller kanske ej haft de nödiga förutsättningarna för

att studera.

Huruvida våra utsända handelsstipendiater egnat utländska

kon-torsför hål landen några studier är obekant, ty det framgår ej af deras

reseberättelser. De hafva kanske ej heller ägt de nödiga

förutsättningarna för sådana studier. Unga och jämförelsevis oerfarna hafva

de sändts ut att i främsta rummet verka för afsättning af svenska

produkter i ett för dem vildt främmande land och i de allra flesta

fall med en högst bristfällig kännedom om sitt eget lands produkter.

Ty hur kan man öfverhufvud förutsätta någon grundligare sådan

hos dessa unge män, hvilka nyss lämnat skolbänken.

Nog vore det klokare att först sända ut lofvande unge män att

utbildas vid större industriella företag eller handelshus och sedan de

därefter genom nagra års hemmapraktik hunnit förvärfva sig nödig

kännedom om sitt eget lands industri samt nödig mognad sända ut

som handelsstipendiater.

Det vore alls ej nödvändigt att de under sin studietid iinge

några viktiga befattningar utomlands. Den vakne iakttagaren kan

se och taga reda på hvad han behöfver, äfven om hans plats är

aldrig så blygsam.

Men för att återkomma till vårt ämne, fa vi erkänna, att trots

de försök som på senare åren gjorts att modernisera vara verkstäder,

hafva dessa moderniseringsförsök helt och hållet afsett tekniska

reformer. Däremot hafva vi först på senaste tiden fått ögonen öppna

för det ingripande nydaningsarbete, som sedan en längre tid pågatt

i utlandet i och för modernisering af kontorsförhållandena. Man

arbetar här hemma med samma oklara — i vissa fall rent af

pa-triarkaliska — auktoritetsfördelning som för HO år tillbaka. Har

man gjort ett eller annat moderniseringsförsök, t. ex. genom

införande af arbetsbesparande skrif-, räkne-, eller kopieringsmaskiner,

eller genom ett tidsenligare tidskrifnings- eller kostnads

beräkningssystem, hafva resultaten i de flesta fall blifvit obetydliga, därför att

det nya, kanske i och för sig förträffligt, blifvit inpassadt i en

gammalmodig ram.

Man synes också rädd för de ökade kostnader en reform på

detta område skulle föranleda genom en ökning af arbetskraften på

kontoret. Man köper kanhända arbetsmaskiner för tiotusentals

kronors värde utan att blinka, men ryggar tillbaka för en extra

utgift af ett par tusen kronor, för hvilken summa en effektiv kontroll

af arbetsresultatet af dessa maskiner skulle kunna anordnas. Kundesiffror och fakta uppvisas för den tid, som bortslarfvas på en svensk

verkstad genom frånvaron af ett ordentligt tidskrifningssystem, eller

oiver det material, som genom frånvaron af ett ordnadt förråd

förslösas, skulle utan tvifvel vidtgående reformer snart nog komma att

genomföras.

Gammaldags bokföring tillfredsställer ej längre det moderna

behofvet, ty de bokförda resultaten visa endast fakta utan tillfälle

till jämförelser. Ett modernt bokföringssystem skall vara i stånd

att visa icke blott hvad som utförts, utan hvad som göres och hvad

som borde kunnat göras, både med afseende på tillverkningens storlek

och kostnaden af densamma. •

Hvad en modern verkstad behöfver är ett system så beskaffadt,

att ledningen kan Öfvervaka det hela och utan svårighet följa dess

olika afdelningar dag från dag. Därmed menas icke, att alla detaljer

skola samlas hos ledningen, men att hvarje afdelning skall bringas

* ett sådant förhållande till denna, att den alltid är i stånd att

öfvervaka och. skulle så behöfvas, med sakkunskap ingripa. Råder

detta förhallande, kunna svårligen någon eller några af de

underlydande hlifva i stånd att samla så mycket vetande under sin hatt,

att man blir beroende af honom.

Det är meningslöst att införa någon slags modernisering af

tid-skrifnings- eller kostnadsberäkningen, för så vidt auktoritetsfördel-

ningen mellan de olika »befallningshafvandena» ej är fullt klar. Vill

man åstadkomma mera kontroll, får man finna sig i införandet af

mera byråkratiska former, huru osmakligt än namnet låter.

Naturligtvis skall man ej systematisera mera, än hvad som är

oundgängligen nödvändigt för att na det föresatta målet. Är det mer, är

det ej längre system.

Ledningens systematiska ordnande utgör grundvalen, hvarpå en

Ökad arbetsproduktion kan byggas. Vi veta att arbetaren i Tyskland

och Amerika åstadkommer betydligt mera, än hvad han gör här i

landet, men hvarpå detta beror tyckes man ej nog allsidigt

öfver-väga. Åtminstone tyckes det som om de flesta toge for gifvet, att

orsaken är helt enkelt lojhet och likgiltighet hos våra arbetare, för

så vidt den icke ligger i en afsiktlig begränsning tillföljd af

socialistisk propaganda och fackföreningstyranni.

Att det i de ofvan nämnda landen tillverkas så ofantligt mycket

mera per arbetare än här, beror framför allt därpå, att man måst

inrätta sig för en mångdubbelt större produktion. Till följd däraf

bar det i Amerika blifvit möjligt att använda maskiner med oerhördt

»tor produktionsförmåga, och i samband därmed sådana

arbetsbespa-rande anordningar, att arbetaren ej behöfver inlära mer än ett fåtal

olika grepp, eller kanske rent af ej behöfver göra något annat änatt mata maskinen och tillse, att den ej kommer i olag. Därtill

fordras mera vakenhet och påpasslighet än fysisk styrka.

Hvad tillverkningens storlek beträffar, så är det ju tydligt, att

vi här i Sverige med våra jämförelsevis små behof ej kunna komma

till en sådan massproduktion och följaktligen ej heller till lika

ar-betsbesparande anordningar som fabrikanten i Amerika. Vi skulle

dock kunna komma ett godt stycke på väg i samma riktning, om

vi blott kunde uppnå en bättre fördelning af det i landet erforderliga

arbetet, så att icke alla verkstäder tillverkade allt. utan snarare hvar

och en sitt, och af detta helst allt, som behöfdes i landet. Det finnes

t. ex. knappt någon mekanisk verkstad här i Sverige, hvilken ej

sysslar med tillverkning af ångmaskiner och ångpannor. Följden

däraf är den, att ingen tjänar något väsentligt på denna gren af sin

tillverkning, men hindrar kanske andra från att specialisera

tillverkningen och dymedels vinna marknad långt utanför landets

gränser. Alt en specialisering af tillverkningen ftfven här lönar sig,

därpå lämna våra stora special fabriker Separator och L. M.

Ericsson & T:o lysande exempel. Genom en sådan specialisering — nyttig

såväl för verkstäder som järnbruk skulle man så småningom kunna

framarbeta eller framtvinga en masstillverkning å vissa tillbehör och

maskindelar, som hafva en mera mångsidig användning och därför

lämpa sig för standardisering. Den produktion som på detta sätt så

småningom skulle komma att uppväxa inom landet, blefve helt visst

icke obetydlig. I många fall skulle den kunna upptaga täflan med

den utländska massproduktionen och i hvarje fall möjliggöra en

långt bättre ekonomisering än den nuvarande splittringen, särskildt

i fråga om behofvet af mänsklig arbetskraft.

En dylik anordning fordrar doek en annan arbetsledning än den

nuvarande. På sätt och vis blefve ju ledningen af en viss

tillverkning högst väsentligt förenklad, därigenom att man ej behöfde

befatta sig med allt möjligt utan kunde koncentrera sig på vissa saker,

men liksom skötseln af en automatiskt arbetande maskin visserligen

sparar arbetarens muskler, men kräfver mera af hans ögon och

hjärna, i det att hvarje onödigt af brott i maskinens gång betyder

ett afsevärdt kvantum förloradt arbetsvärde, så gäller det i än högre

grad om special fabrikationen i sin helhet.

Hvarje brist på förutseende, hvarje litet missgrepp, hvarje

försummelse betyder ofantligt mycket mera i en massproducerande

specialfabrik än i en stillalu n k an de verkstad af genomsnittstyp.

Man kan icke begära att en verkmästare, och ingen annan heller,

skall kunna följa med allt och hålla reda på allt i det virrvarr som

vanligtvis råder på våra verkstäder. Ingen kan sätta sig in i alla

de olika saker, som tillverkas, så att han vet hvad hvar sak fordrar

• •

i utförande och hvad arbetaren skall utföra från fall till fall. Arledaren duglig, så gör han så godt han kan, men det kan ej bli något

annat än på en höft, och huru långt detta ligger från gränsen af det

möjliga, därom har man i de flesta fall ingen aning.

Ar det däremot endast en eller få saker som tillverkas, så kan

man däremot fordra att det som göres blir rätt utfördt med hänsyn

"•ll ändamålet, så som det kräfver och ingenting vidare: arbete pa

kontroll på arbetet och arbetaren, och hvarje framsteg kan beaktas,

tillvaratagas och belönas sa, som det förtjänar. Detta är icke möjligt

vid en blandad tillverkning, men desto lättare ju mera tillverkningen

specialiseras, och det är på detta arbetsledningen särskild t måste

inriktas.

Som det nu är vid vara verkstäder i allmänhet, kan man nästan

sftga att ledningen hindrar arbetaren från att arbeta fort. Detta

gäller icke endast arbetsledningen utan rent af affärsledningen i dess

helhet. Vi halva sett, huru den olämpliga arbetsfördelningen i stort

sed t, hvilken väl måste anses bero på affiärsledningen, hindrar

arbetets specialisering och användningen af sådana hjälpanordningar,

som sätta arbetaren i stånd att utan större kraftutveckling, endast

med större uppmärksamhet, uppnå en mångdubbelt större

produktionsmängd, än han äfven med bästa vilja och med användande af

sina yttersta krafter skulle kunna åstadkomma under nuvarande

förhållanden, med nuvarande hjälpmedel.

\ i förstå äfven, huru mångsyssleriet i verkstäderna gör det

omöjligt for verkmästare och förmän att i detalj följa arbetet, att i

detalj lära känna detsammas egenheter och följa arbetarens

verksamhet därvidlag, så att den blir nöjaktigt kontrollerad, rätt bedömd

och värderad efter förtjänst. Vi få nog också medgifva, att detta

måste verka förslöande i synnerhet på arbetarens håg och goda vilja,

på samma gång som han har möjlighet att skolka och förresten

aldrig kan förvärfva sig den högsta grad af så att säga automatisk

skicklighet, om han skall syssla med allt möjligt.

Men icke nog med allt detta som följer af brist på specialisering.

Det är rätt ofta bedröfligt med våra metoder i öfrigt. Vi vilja ej

tala om, huru illa många af våra verkstäder äro inrättade (dåliga

lokaler, usel belysning, bristande transportanordningar m. m.), utan

blott hålla oss till hvad som uraktlätes och borde göras, redan som

det nu är och i de verkstäder som finnas.

Först och främst borde det läggas mera an pa specialisering

inom själfva verkstäderna; d. v. s., om det ej låter sig göra att i

en hast ändra arbetsfördelningen verkstäderna emellan, så kunde de

livar för sig mera lägga an på att specialisera sina arbeten än hvad

*om nu sker.Mycket kunde vinnas genom större konsekvens i allehanda

kon-struktionsdetaljer, genom användande af fasta standardtyper, så

långt förhållandena det medgifva.

Gjordes en beräkning öfver, huru många likartade delar det gar

åt år efter år, skulle det i många fall ej vara svårt att någorlunda

förutse, huru många delar det kommer att gå åt under nästa år,

och det visar sig i regel vara flere än man tänkt. Man lägger icke

märke till, huru stort antalet blir, när det göres litet då och litet dä.

Samlade man så ihop grupper af liknande delar som skulle tillverkas,

vore det redan lättare att tå en viss plan i arbetet och en viss

fördelning, så att masstillverkningens fördelar i någon mån kunde vinnas.

• •

Afven om det ej kan antagas, att mera än t. ex. 10 delar af ptt

visst slag gä åt på ett år, så är det redan en vinst om dessa göras

på en gång. Tänker man efter, finnes det säkert flera delar, som

kanske gå åt i 100-eller 1,000-tal, och för hvilkas tillverkning det

kanske kunde löna sig att anskaffa specialverktyg.

En specialisering i arbetsordningen förutsätter naturligtvis att

delar göras på lager. Det skall göras sä mycket som möjligt på en

gang, och utan lager kan det aldrig blifva den ro i arbetsledningen,

som fordras för att masstillverkningen skall i någon mån kunna

förverkligas. Det fordras alltsa icke allenast beräkning och

förutseende utan också kapital att hålla färdiga maskiner och massor af

delar på lager, men det lönar sig bättre än man i förstone tror,

icke minst därigenom, att en eventuell kund ej behöfver vänta i

veckor eller manadcr på sin beställning utan erhåller den omgående.

Vid export spelar detta en oerhörd t stor roll.

Genom en förbättrad arbetsfördelning och arbetsro inom

verkstaden vinner man också möjligheten af förbättrad kontroll både i

fråga om tillverkningskostnad och leveranstider samt särskildt i

fraga om arbetarnas prestationer. I detta sammanhang vilja vi fästa

uppmärksamheten på, huru stor vikt man i Amerika fäster vid

ar-betskontrollen. Man för en noggrann statistik öfver tillverkningen

i alla dess detaljer, och därefter utarbetas tabeller, sa att man kan

se hur ett arbete gestaltar sig in i minsta detal j och iakttaga hvarje

förändring i arbetsresultatet på snart sagt, hvarje plats inom

verkstadens olika afdelningar. Men icke nog därmed. Man sparar icke

på verkmästare såsom här i landet. En verkmästare för cirka 50

man har i Amerika <> å * un der ver k mästare under sig som ledare

o

för hvar sitt dag». Åtminstone är detta fallet vid verkstäder, som

ej drifvit specificeringen synnerligen långt. Dessa underverkmästare

arbeta vanligtvis som lagets främste man och undervisa de öfriga om

arbetets utförande samt kontrollera och öfvervaka dem, så att det cj kan

fuskas vare sig med tiden eller arbetet. Det är ej tänkbart, att en

verkmästare skall kunna sköta en så stor arbetsstyrka som 40 ä 50 man i enverkstad med olikartade arheten, och ej heller om arbetena äro

likartade, ty man kan ej begära, att 40 å 50 man skola arbeta

själf-ständigt, flitigt och ordentligt hvar och en for sig utan kontroll,

och det måste ständigt ses till att arbetet ut föres på rätt sätt, med

rätta handgrepp och i rätt ordning, i annat fall blir det slöseri

med tid, verktyg och material, och om arbetaren är flitig, kunna

många dyrbara svettpärlor rinna förgäfves.

Är verkmästaren dessutom skyldig att utföra en hel del

skrifvargöromål, såsom kostnadsberäkningar på inkommande arbeten,

bestämmande af accordspriser och på sina hall rent af tjänstgöra som

tidskrifvare — allt saker som vanligtvis tillhöra honom på en svensk

verkstad, — må ingen förundra sig öfver att arbetskontrollen ej blir

hvad den bör vara.

1 Amerika iinnes alltid vid verkmästarens pulpet en 17 å 18

års pojke, som sköter om hans papper, lämnar ut ritningar, för

tidjournalen samt för en noggrann statistik öfver allt som kommer in

till eller sändes ut från afdelningen, vare sig det är oarbetadt,

halffärdigt eller färdigarbetadt material.

Härigenom blir arbetsfördelningen fullt riktig. Verkmästaren

får odeladt sysselsätta sig med det, som han är anställd för att göra,

nämligen leda och öfvervaka arbetet, och behöfver ej splittra sin tid

med en massa bokförarearbete, som en person med väsentligt mindre

aflöning kan utföra under hans öfverinseende. Finnes det därtill

en ordnad postgång, och snålas det ej allt för mycket mad

springpojkar, finnes det ej något skäl för verkmästaren att under

arbetstiden lämna sin afdelning.

Det är sorgligt att se, huru det på många håll och vid många

tillfällen slösas med den mänskliga arbetskraften på ett sätt, som

ej behöfde förekomma, om arbetet leddes med vederbörlig kontroll.

Näst arbetets specialisering och omläggning till masstillverkning

torde intet kunna främja arbetsintensiteten så mycket som en effektiv

kontroll, detta utan att kontrollen skall vara den ordentlige

arbetaren till en plåga. Kontrollen skall vara honom till hjälp.

Skall ledningen fullt kunna motsvara de stora anspråk som

numera ställes på densamma, måste äfven dess arbete vara i detal j

organiseradt, så att ingen tid onödigtvis förspilles vid bedömandet

af ett arbete eller vid afgörandet af de många och olikartade

uppgifter som dagligen möta. Härvid utgör en väl ordnad, öfverskådlig

och lätt åtkomlig statistik ett af hufvudhjälpmedlen.

Tiden är numera mycket för dyrbar för en chef, för att denne

skall hafva tid att sätta sig in i en invecklad bokförings alla

detaljer. Han måste vara i stand att snabbt fatta sina beslut och

måste därför hafva till hands öfverskadliga uppgifter. De vanliga

sifterfyllda utdragen ur böckerna motsvara ej mera behofven,

Diagram I. öfversikt af arbetareantalets växling.

emedan de äro så tidsödande att förbereda och därför ganska tunnsådda.

Lämpligt anordnade kortsystem fylla anspråken bättre, och

skematiska framställningar ännu bättre. Som exempel härpå meddela vi

ett par, hvilka säga lika mycket som långa sifterkolummer.

Diagram I visar dels arbetareantalet för hvarje vecka, dels antalet

nyantagna, dels antalet af dem som sluta. Punkt A, den gröfre

liniens utgångspunkt, säger oss att arbetarantalet den 3 januari var

<>25 man. Punkt B gifver oss arbetarantalet den 10 januari, då det

stigit till (\32. Punkt C, som sammanhindes med A och B genom

Diagram II. Öfversikt af maskinstyrknns utnyttjande.

under tiden mellan den 3—10 januari. Linien A—C utgör

skillnaden mellan 018 och 625 och linien C—B mellan (»18 och 642. Alltsn

hafva 7 arbetare slutat och 24 börjat under denna tidsperiod. Den

gröfre och de Hnare linierna utvisa alltså ieke blott arbetsstyrkans

växlingar under året utan äfven nyantagna och afgångna.

Denna framställning blir än värdefullare för en chef, om den

Uppställes afdelningsvis och förbindes med en liknande framställning

af arbetsproduktens storlek inom hvarje afdelning. En sådan

anordning visar snart, i hvilken afdelning arbetet bedrifves med

största intensitet och verkar ovillkorligen eggande på de

underordnade.

Diagram II visar kraftåtgången under olika tider på dagen. I

detta fall utgör högsta kraftåtgången 700 hästkrafter. Den fulldragna

linien visar oss, huru kraftåtgången, som kl. 7 f. m. vid

arbetsperiodens början är .‘JOO hästkrafter, eller hvad som åtgår attdrifva

maskineriet obelastad t, först kl 8 f. m., eller en timma efter arbetets

början, kommer upp till sin normala höjd, för att sedan återigen

börja hastigt falla en timme före arbetsperiodens slut. Samma

historia upprepas under eftermiddagen. Den punkterade linien visar,

hurudan kraftkurvan borde vara, om alla arbetare i rätt tid börjat

arbetet och fortsatt därmed till arbetsperiodens slut.

En dylik mätning af kraftåtgången, hvilken utan stort besvär

kan företagas i en någorlunda modernt ordnad verkstad, gifver

ar-betsledaren en god öfverblick öfver arbetsintensiteten och skulle nog

omedelbart följas af en omorganisation af kontrollen på arbetarens

tid. En blick på detta diagram sätter arbetsledaren i stånd att

riktigare värdesätta sina förmän och besparar honom tidsödande

vandringar i verkstaden. Pa förmännen verkar medvetandet af en dylik

statistik som en sporre till punktlighet och bättre eftersyn af sina

arbetare. Kostnaden för dess införande är en bråkdel mot kostnaden

af de kol som brännas för drifvande af ett sysslolöst maskineri.

Ytterligare en viktig omständighet som hindrar

arbetsintensitetens ökning vid våra verkstäder, är frånvaron af ett ordnadt

lör-råd. Huru mycken tid förspilles ej i våra verkstäder blott i väntan

på eller under sökande efter den behöfliga materialen. Äro ej

förrådet och materialinköpen ordentligt ordnade och planerade, går ofta

en dvrbar tid förlorad. Här torde i de allra flesta fall en af huf-

v

vudorsakerna vara att söka till de svenska verkstädernas och brukens

oförmåga att hålla sina åtagna leveranstider, hvilken oförmåga

utgör det allra största hindret mot upparbetandet af en export.

Vore saken ej så ytterligt viktig, skulle man nästan frestas att

le, när man fått en närmare inblick i förhållandena här hemma inom

detta område, jämfördt med hur man har det ordnadt i utlandet. I

stället för en ansvarig inköpare, köper här ofta den förste bäste af

tjänstemannapersonalen. Håller man sig verkligen med en

förråds-förvaltare, erhaller denne ofta ej underrättelser om inköpen, förrän

efter det varan är levererad. Kanske det rent af ej finnes plats att

lägga materialen under las, utan den allra största delen vräkes ute»

hvar det bäst passar sig, utan att det väges eller på något vis

kontrolleras om man verkligen erhållit det begärda; sedan får en

hvar som behöfver något, själf söka leta sig till det.

Huru manga af våra chefer känna ens på 10,000 kronor när

värdet af sitt förråd? Och hvilka »låt-gå-metoder> användas ej vidförvaltningen. En förman kan taga ut för 100-tals kronors värde

utan att ens behöfva lämna en rekvisition för detsamma, och det

anses vara i sin ordning. Men låt samma förman komma till kassan

med en begäran om den allra minsta summa i kontanter, skulle

kassören troligen anse honom mindre vetande, om ej hans begäran

åtföljdes af en rekvisition eller åtminstone af ett kvitto. Dock

uppgår värdet af det i lager förda materialet ofta till en lika stor

summa som det kontanta rörelsekapitalet. Orsaken till denna stora

skillnad är svår att förklara, om icke som en bortglömd kvarlefva

från den »gamla goda» tiden, då konkurrensen ej var så skarp och

den mänskliga arbetskraften så billig, att man ej behöfde vara så

noga.

Det anförda må vara nog för att visa att bristerna i ledningen

och organisationen hos oss ej äro små, och däraf följer som en

själfklar sak, att arbetsintensiteten måste blifva därefter. Ty hvad som

ej är i detalj planlagdt och väl förarbetadt möter alltid oförutsedda

svårigheter. Med skäl kan man klaga på våra arbetare för

liknöjdhet, lättja och trilskhet, men hade ledningen ej varit så loj

och ej så litet förstått att gifva akt på den snabba utvecklingen, så

hade det kunnat vara bättre.

Nu måste vi taga förhållandena sådana de äro, och i stället för

att med beklagande beskärma sig gäller det för de ledande att med

ett intensivt, målmedvetet reformarbete återvinna det förlorade, ty

ännu är det icke för sent.

*

Det vore mer än dristigt att med endast blotta minnet till hjälp

söka gifva en ingående skildring af förhållandena och

arbetsmetoderna inom järn- och maskinbranschen i Amerika. Utvecklingen där

å detta område har ju hunnit till en afsevärd höjd, och en fullt

fackmässigt hállen redogörelse skulle ha att omfatta de mest skilda grenar

inom yrket. Men ur minnet enbart kan man dock få fram en

totalbild, som, ehuru den gifvetvis får betraktas såsom mer eller mindre

subjektiv, dock grundar sig på egna, personliga upplefvelser, gjorda

i egenskap af lönearbetare å ett antal stora maskinverkstäder i

Amerika.

Vidare må det beaktas, att förhållandena inom ett yrke, en

näringsgren, i stor grad icke allenast inbördes påverka hvarandra, utan

de röna äfven ett starkt inflytande från det omgifvande samhällets lif

och karaktär. Detta måste tydligen vara en förklaring, åtminstone

delvis, öfver det faktum, att hemvändande svensk-amerikaner, som

erhållit arbete å verkstäder här i landet, och då enligt egen utsago

fått arbeta fullt ut lika hårdt som i Amerika, dock icke hos oss

kunnat nå den lefnadsstandard de njutit af i Förenta staterna.

Vid ankomsten till Amerika mötes främlingen af en fläkt af

landets oerhörda och rastlösa arbetsifver. Han ryckes med i den

allmänna hvirfveln, kan ej gå långsamt där andra springa, ej söla

där andra hasta. Det vare långt ifrån min mening att söka prisa

Amerikas vanvettiga jäktande, men det kan ej nekas till att det

ändå ligger en viss tjusning uti att se tiden ila under ifrigt arbete,

i all synnerhet då man märker ett fördelaktigt resultat däraf i form af

ett rikligare arbetsutbyte och en större förtjänst. Amerikas

intensiva kommersiella lif, dess snabba samfärdsmedel och förenklade

metoder på alla områden måste tagas med i beräkningen då det gäller

att betrakta den amerikanska maskinindustriens förhållanden och

villkor.

Arbetsmetoderna, d. v. s. det tekniska system, hvarunder

produktionen framdrifves, äro ju det väsentligaste, och de borde därför

nämnas först. Den amerikanska maskinindustriens

förbättringssträf-vanden kunna i stort sedt sägas bestå uti att i största möjliga mån

söka bringa arbetet att utföras af maskiner, genom specialiseringar,

uppdelandet af råmaterialets bearbetning i många enkla, billiga

operationer, som dels kunna utföras af specialmaskiner enligt ett långt

hastigare tempo än hvad med äldre system kunde åstadkommas och

»om dels äfven till sitt utförande förutsätta mindre mångsidigt

utbildad och därigenom mera koncentrerad arbetskraft. A stora

amerikanska verkstäder, där de mest noggrant utförda verktyg och

maskiner tillverkas, är i allmänhet en relativt ringa

arbetsskicklighet behöflig. Man iinner icke annat än å reparationsverkstäder och

arbetsplatser där den största arbetsskicklighet är af nöden att en

arbetare erhåller en ritning och råmaterial, för att själf på egen

hand fullfölja det önskade arbetet, utan får han i stället ritningen

till en viss operation. Därpå skall han inlära sig greppen för

uteslutande denna arbetsoperation, för att sedan genom ackordsarbete

eller premieförtjänst gå upp till en viss procent utöfver

timpenningen. S. k. »all around-machinists», d. v. s. inom det mekaniska yrkets

nIla grenar skickliga arbetare röna ej så stor efterfrågan annat än

vid reparationsverkstäder, vid hopsättningsafdelningcn

»assembling-departernents* o. s. v. Ar en person däremot t. ex. svarfvare och

har arbetat vid svarf i många år, så har han större utsikt att få

anställning än om han säger sig äfven vara fräsare och hy flare etc.,

ty han kan då bringas till att göra specialoperationer vid svarf på

♦‘tt snabbare och bättre sätt än hvad annars vore fallet. Att äfven

hos oss ett system i ofvan antydda riktning tillämpas vid

antagandet af nya arbetare är själfklart, men vikten ligger uti den grad,

den konsekvens hvarmed det hela drifves fram. Den amerikanske

arbetaren får finna sig uti att se, huru hans individuella

yrkesskicklighet reduceras till snart sagdt ett minimum. Vid sådana

verkstäder som Singers, Elizabeth Port, N. »I., Amerikas största

symaskins-fabrik, Brown and Sharpe, Providence, \l. I., en af de största och

modernaste maskinfabriker landet äger, m. fl. andra dylika platser,

frågas litet efter den arbetssökandes yrkesskicklighet. IIos Singers

Äro säkert åttio procent af arbetarne så Jitet hemmastadda i yrket

att de ens i ringa mån skulle kunna reda sig själfva 0111 det gällde

något utom deras special-operationers område. Detsamma kan, fast

* mindre grad, sägas om Brown and Sharpe’s och andra

specialverkstäders arbetare.

Några fakta från Brown and Sharpe, en af de mest typiska

special verkstäderna i Amerika, kunde möjligen gifva en idé om andan

°ch metoderna inom den amerikanska verkstadsindustrien. Vid fa-briken råder den fullkomligaste och mest systematiserade ordning,

ungefär att likna vid den disciplinerade rogelmässigheten ombord på

ett pansarfartyg. Man finner den största renlighet rådande, rena

golf, god luft, ventilation och fina, förstklassiga vattenklosetter. Vid

denna såväl som vid många andra dylika anläggningar lämnas under

arbetstiden ieke tillträde till garderoben utan en särskild

vaktmästares närvaro, likaså måste vaktmästaren uppsökas vid för sen

ankomst, hvilka omständigheter ha ett stort inflytande på arbetarnas

snygghet och punktlighet. Fönsterna hållas rena och spottning på

golfvet är icke tilläten. Hvissling och onödiga samtal under

arbetstiden äro totalt uteslutna, och därigenom vin nes tid och

uppmärksamhet.

Dessa of van hos Brown and Sharpe likasom ftfven på andra

större och tidsenliga amerikanska verkstäder rådande arbetsregler

öka i hög grad arbetsresultatet och ha nog äfven sin stora del i

arbetarens lif och uppträdande för öfrigt, utom arbetsplatsen. Man

lägger an pa att se snygga, sig väl vårdande arbetare, och en

arbetssökande i Amerika skall finna, att han har större utsikt till att erhålla

arbete om han har ett väl vårdadt yttre. 1 Amerika fäster man stor

vikt härvid, ty det ger en vink om personens i fråga skötsamhet

och stadighet i sitt arbete. Vid stora, moderna verkstäder har

man kommit till insikt om, att ju drägligare den arbetande har vid

platsen för sitt arbete, desto bättre och stadigare arbetar han och

desto mer trifs lian. En amerikansk värmeledningsfirrna annonserade

en gång i en industriidkartidskrift följande: »Hall ed ra arbetare

varma om vintern och svala om sommaren, och ni skall märka ett

resultat af Ökad arbetsprodukt.* Att man i Amerika följer en sådan

princip har väl knappast sin grund uti någon extra människokärlek

utan fastmer i en önskan att nå ett högre arbetsresultat; för

arbetarna kan det ju vara likgiltigt, hvilka motiven äro, men

arbets-gifvaren bör dock söka införa förbättringar, som ge det ökade

arbetsresultatet, vare sig dessa förbättringar bestå uti

intensifierings-metoder eller i ökad trefnad på arbetsplatsen, med däraf följande

konsekvenser. Ju bättre en människa blir behandlad, desto mer

skall hon ock fordra af sig själf.

I samband med arbetsreglerna förtjänar nämnas icke allenast

att arbetet vid de amerikanska verkstäderna skall börja när tiden

är inne, så att man utan vidare ceremonier kommer i gäng, utan

äfven att måltidsrasterna äro betydligt kortare än hvad i Sverige

är fallet. På många ställen är middagsrasten endast en half timme,

ofta är den tre kvarts timme, och i en stor del fall är den en hel

timme, men aldrig är den längre. Frukostrast med en half timme

eller en kvart torde vara svårt om icke omöjligt att notera. Grenom

de korta måltidsrasterna vinnes dels att arbetsdagen kännes kortaredela Älven att man icke hinner bli dåsig och olustig, och därför med

friska tag går en tidigare kvällssignal till mötes. Dessa här ofvan

relaterade förhållanden borde vill beaktas, ty de ha säkert ett stort

inflytande både på arbetshumör och arbetsintensitet.

Vi komma nu till de egentliga arbetsmetoderna, som utgöra den

viktigaste och mest betydelsefulla delen af det amerikanska industri-

systemet. På många ställen i Sverige liar det försäkrats, att vi

använda fullt ut lika modärna arbetsmetoder som man har i Amerika,

begagna oss af amerikanska verktygsmaskiner, själfhärdande stål, o. s. v.

Mycket möjligt, men ändå klagar man, dels öfver den svenska

verkstadsindustriens betryckta läge, dels öfver den ringa

arbetsintensiteten, och icke minst klagas öfver arbetarne, som denna fråga till stor

del berör. Den svenska arbetaren liar dock, tvärt emot hvad man

skulle kunna förmoda att döma af de uttalanden, som göras

angående honom här i landet, ett mycket godt namn om sig i Amerika,

där han är omtyckt och i en del fall eftersökt. Felet ligger nog

därför uti det system, eller hellre den brist på system, som" är

rådande inom verkstadsindustrien i vårt land. Det fordras något mer

o

än amerikanska verktygsmaskiner, själfhärdande stål och klagomål

på dem som arbeta därmed, det fordras ett konsekvent, genomtänkt

och omutligt genomfördt system. För oss fordras det icke så mycket

moderna maskiner och verktygsstål, som stå inför snart sagdt hvilken

hastighet som helst, sådant ha vi kanske nog af tillsvidare: det

fordras en verklig vilja, en kraftig sträfvan efter att förenkla och

ekonomisera och till det yttersta taga vara på minuterna och

sekunderna. Betrakta Brown and Sharpe’s verkstäder, hur man där

tillvaratager hvarje minut, från det hvisslan gär på morgonen tills den

ger signal på kvällen. En förlorad tid skulle ögonblickligen märkas

uti firmans tidsjournaler. Hvarje arbetsoperation, från den minsta

och enklaste till den största och mest komplicerade, har sin vissa,

kända tidsgräns, inom hvilken arbetarne äro tvungna att röra sig.

Maskinfirman (irould and Eberhardt i Newark, N. J., hade hvarje

liten del af äfven de mest invecklade automatiska fräsmaskiner

antecknad. Vid ett arbete, för svarfning och polering af en axel,

erhölls ett tidkort, på hvilket arbetsnumret och operationens slag stodo

angifna genom förmannen. När arbetet tog sin början, ringdes kortet

¡n, d. v. s. man förde ned det i en tidregistreringsapparat, tryckte

på ett handtag, och på kortet fanns därefter på minuten afstämplad

den tid, vid hvilken arbetet tog sin början. Sedan nu detta arbete

var färd igg jord t måste man på ett liknande sätt ringa ut kortet,

där det således fanns noga angifvet hur lång tid arbetet hade tagit.

Kn viss tidsgräns var gifven, inom hvilken man fick röra sig; kunde

man gå under denna betalades en premie, som dock sällan var

möj-lig att nå på grund af den nedpressade tiden; kunde man däremoticke utföra arbetet under maximum gränsen, märktes detta på

kontoret, och da fick förmannen anmärkning. Emellertid, så snart ett

arbets- eller tidskort var utringdt, måste omedelbart ett annat arbete

vara i beredskap, hvars kort utan tidsförlust måste afstämplas i det

omutliga kontroll uret. På detta sätt ö fvervaka.de man från kontoret

att icke en minut af arbetstiden gick förlorad.

Ett något liknande system användes vid Brou n and Sharpe. l)är

fanns små tidtaflor uppsatta pä väggen vid arbetsplatsen. Afven

här hade arbetet sitt nummer och sin vissa, gifua tid, som blef

upp-skrifven så, att for ett arbete, bestående af ett angifvet antal

stycken och operationer, hade åtgått t. ex. I timmar, för ett annat Í) och

för ännu ett 1 timme, utgörande tillsammans arbetsdagen. 10 timmar.

Pä kontoret visste man fullkomligt hur lång tid hvarje operation

behöfde, hvarför det ej heller där gick att slarfva bort någon tid.

Vidare brukades ackordsarbete, dock ej med garanterad timpenning,

hvarför man vid mycket knappt tilltagen tid kunde få afdrag på

denna, hvilket ansags vara arbetarens oafvisliga skyldighet att

söka förekomma.

Man kan genom följande exempel få en ungefärlig föreställning

om den fart med hvilken arbetet drefs fram. Undertecknad hade vid

Brown and Sharpe två universalfräsmaskiner att sköta, och dessa

skulle ständigt vara i gång. En dag erhåll jag ett arbete, bestående

uti att i den ena fräsmaskinen plana af gjutgodsytor om c:a fem tum*

bredd och sju tums längd, med ett skär omkring tre sextondelar

djupt. Till detta arbete, som skulle utföras på ackord, hörde en

solid och praktisk fräsjigg. Remmen var ganska spänd, men

slirade för den matning, som var nödvändigt att bruka för att ej bli efter

i tid. Förmannen skickade efter en »rem-karl», som tog af remmen

en half tum, hvarpå maskinen sattes i gång. Men ändå slirade

remmen, och maskinen stannades för att den skulle göras ännu kortare.

Den var 1111 så stvf som ett bräde, men detta till trots orkade den

icke dra, utan gled af, hvarför maskinen måste stanna för tredje

gången. Nu förmådde förmannen ej ensam lägga pä remmen, som

då den ändtligen kom på igen nästan l yfte maskinen upp från gol

t-vet. Farten ökades till nästa hastighetsgrad, och golfvet riste under

den starka påkänningen. Vid min farhåga att något kunde gä sönder

under slika omständigheter ryckte förmannen på axlarna och svarade

att maskinen var »supposed* att hälla inför denna hastighet, hvilket

ju tydligen också ackordspriset angaf. Allt under det detta arbete

fortgick skulle äfven den andra fräsmaskinen vara i gäng och

tarf-vade sin tillsyn.

Man läser ständigt uti maskinfirmornas annonser i

facktidskrifterna, t. ex. »American Machi nist», om de nya resultat i hastighet

och effektivitet, som blifvit uppnadda med den annonserande firman*maskiner. »Cincinnati Milling Machine Co.» meddelade, att uti en

ai firmans maskiner hade man fräst af en gjutgodsvta om fem tums

hredd och åtta tums längd med ett skär. en åttondels tum djupt, på

mindre än en minut, och detta resultat är sannerligen ieke dåligt.

l*å sina ställen kommer chefen själf med en hastighetsindikator för

att se, om det är möjligt att kunna öka farten. Mången gång få

goda arbetare gå, emedan de ej mäkta eller vilja hålla uppe en

hastighet, som förut hade ansetts otänkbar.

Systemet går ut på att i största möjliga mån taga vara på tiden

och att i högsta möjliga grad söka utnyttja arbetskraften. En arbetare

sättes att sköta flere maskiner på en gång, i den händelse

arbets-operationerna i de särskilda maskinerna taga så lång tid att detta

ftr möjligt. Vid svarfning af axlar, vid fräsning etc. är det vanligt

att en man sköter två, tre maskiner. Detta gäller i all

synnerhet i fråga om de automatiska maskinerna. Vid Singers skötte en

man och hans medhjälpare tolf stora, automatiska maskiner, som

ständigt maste vara i gång, och dock fordrades det af honom att

han skulle slipa stålen och noga efterse, att allt arbete passade till

mallarne, ibland med endast en tusendels glappvidd. Det var icke

ovanligt att där se en man sköta ända till åtta automatiska

fräs-maskiner. visserligen med enklare arbete, men ack ordspriset — vid

Singers användes nästan uteslutande ackordssystem — tvingade till

ett oafbrutet arbete, ett ständigt gående frän den ena maskinen till

den andra utan ett ögonblicks uppehåll. Undertecknad hade arbete

hos Singers som svarfvare enligt ackordsbetalning och utan garanterad

timpenning. Utom min svarf måste jag äfven sköta en liten fräsmaskin

som placerats intill svarfven; den fordrade en oafbruten tillsyn veckan

igenom. De flesta större maskinverkstäder i Amerika ha nedlagt

stora kostnader och mycken omsorg på att lära känna hur lång tid

äfven den minsta detalj af arbetet behöfver, för att sedan konsekvent

fordra att arbetet också utföres i öfvercnsstämmelse med denna tid.

^ id en stor elektrisk fabrik i New Jersey hade man från kontoret

följt icke allenast arbetstiderna ute i verkstaden, utan äfven inne i

Verk ty gsafdeln ingen, så att arbetarne där, trots sin stora

yrkesskicklighet och äfven trots det noggranna arbetet måste rätta sig efter den

tid firman hade antecknat i sina journaler och utföra arbetet på

ftekord.

Man finner, huru på detta sätt amerikanerna i hög grad tagit

vara på den mänskliga arbetskraften, som ju är den största

utgiftsposten. Det verkar rent af småaktigt, sä som det snålas in på

minuterna och summeras ihop, men då det gäller flere tusen man och

många minuter om dagen, blir det vid årets slut fråga om en

tidsbesparing som slår med häpnad. A de flesta verkstäder är det

strängt förbjudet att tvätta sig före afblåsningen, och detta är äfvenpä inånga, ställen omöjliggjordt genom låsta dörrar till tvättrummen.

Vidare fordras och upprätthålles att hvar man är på sin plats; att

»taga sig fem minuter» vore på de flesta still len otänkbart. Att på

bekvämlighetsinrättningar öda bort tid förekommas på en del ställen

genom särskilda tillsyningsrnän och dels äfven genom automatiska

anordningar med locken eller dörrarna, som omöjliggöra en längre

tids vistelse dftr än t. ex. sex minuter. Sådant hör ju till

ytterligheterna, men förekommer dock.

Man borde väl tro, att ett system, som lägger så stor vikt på

att hålla arbetarno strängt sysselsatta, äfven kräfde en mängd basar,

förmän och tillsyningsmän, men detta synes icke vara fallet. Tvärt

om får man det intrvcket, att förmännens antal är relativt ganska

4/ O

litet. Ofver den amerikanske arbetaren ligger ett visst drag af

själf-medvetenhet, en själfaktning, som öfverflödiggör ett strängare

öfver-vakande. Naturligtvis är tillsynen mycket ihärdig och ibland t. o.m.

rätt närgången, men då är det i de flesta fall å specialverkstäder,

där, som ofvan är antydt, tiden för arbetets utförande är noggrant

känd, icke så mycket fråga om de yrkesskickliga arbetarne, utan o®

folk i allmänhet af olika kaliber, och de personer, som icke ville

rätta sig efter firmans stipulerade tid, skulle snart bli ersatta med

andra. Den amerikanske arbetaren är uppfödd och uppfostrad i en

omgifning, som från barndomen gifvit honom något af den febrila

karaktär, som vidlåder hans land i dess helhet. Amerikanen ger si#

icke ens tid att äta i ro, äfven om han har tid, det amerikanska

lifvets anda är sådan, och de svenskar, som komma till Amerika,

förlora snart sin säflighet för att under årens lopp i viss mån antaga

amerikanens ifver. Men är det behöliigt med förmän i någon extra

grad, kan man vara förvissad om att sådana finnas i tillräckligt

antal, och då slappas verksamheten och tillsynen icke en minut.

Det nämndes nyss om icke-yrkesskickliga å verkstäderna. Den

amerikanska maskintekniken har genom de mest fulländade metoder

kunnat göra verkstadsindustrien, exempelvis tillverkandet af

verktygs- och symaskiner, i hög grad oberoende af arbetsskicklighet i

egentlig bemärkelse.

Brown and Sharpe tillverkar de finaste mikrometrar och de mest

ackurata fräs- och slipmaskiner, och firmans fabrikat äro väl kända

öfver hela världen, men icke förty äro en stor del af firmans

arbetare fullkomligt omöjliga på det mekaniska yrkets område, då det

går utom deras speciella bransch, hvilket är resultatet af en

systematisk specialisering af arbetet. För alla återkommande arbeten 1

maskinerna, fräsning, borrning, svarfning etc., finnas jiggar,

>fixtu-res», uti hvilka arbetsstycket fastskrufvas i ett bestämdt läge,

bvarefter operationerna utföras med fullkomligt samma resultat för hvart

och ett särskildt fall. Att gifva en närmare beskrifning öfver ji£"garna är obehöfligt, alldenstund deras princip väl kan anses vara fullt

’änd och praktiserad i vårt land, och föröfrigt vore det svårt att gifva

en totalbild af de mångfaldiga och växlande typer af jiggar och

verk-t.>£, som höra hemma på en modern amerikansk maskin verkstad. I

törbigående kan emellertid nämnas, att en fräsmaskin i våra dagar

gör underverk, fräser de gängor, som förut svariVen varit oumbärlig

tor, förutom det att en fräsmaskin kan arbeta långt hårdare än en

Syarf. \ idare använder man i Amerika de starka och effektiva ka-

jusellsvarfvarna, »boring-milis», som till cn del svarfningsarbeten äro

&ngt bättre och fördelaktigare än vanliga svarfvar. Emellertid, det

icke specialfallen, som det tarfvas skildra, utan metoden i dess

holhet. Att tänka sig fina och noggrant gjorda maskiner, delikata

verktyg

och känsliga instrument förfärdigade af till stor del inom

(let mekaniska yrket för öfrigt hjälplöst och oöfvadt folk, att se

ra-aiaterialet gå ur hand i hand, från den ena specialmaskinen till den

‘•ndra, att se, hur det får sin karaktär i noggranna mått, och att

Neta, att såsom maskineriet är ordnadt kan det endast bli tal om

"issa, gifna operationer och inga andra, och vidare att under allt

detta tänka sig. ieke allenast den fart, hvarmed arbetet går framåt,

utan äfven veta, att de tiesta af arbetarne ha en relativt liten kän-

uedom om annat än sina egna specialgrepp, — det vore att ha fått

ungefärlig idé om Amerikas moderna maskinindustri.

Vid Singers symaskinsverkstäder användes till så godt som

atla arbetsoperationer välgjorda, omutliga jiggar, som möjliggöra, icke

allenast en fullkomlig likformighet, utan äfven att hvem som helst

pa en kort tid kan lära sig specialoperationen i den ifrågavarande

•luffen. Icke nog härmed, ty äfven andra anordningar uttänkas och

sättas i verkställighet dä det gäller att göra firman-arbetsgifvaren

oberoende af den mänskliga arbetskraften. Många verkstäder för

Massfabrikation ha vid hvarje maskin anbringat en »remskiftare», sa

att äfven den i yrket mest ovane person kan flytta drifremmen pä

ko-nans olika hastighetsgrader. Till detta fordras annars i manga fäll en

eJ sä liten färdighet, förutom det, att om axelledningen sitter högt

nppe, förorsakas en afsevärd tidsförlust genom alt lämna arbetet för

att gå omkring och leta efter en remstake — för att nu inte tala

°m den risk att ryckas in i remledningcn, som genom remskiftarens

ail\ändande undvikes.

Tidsbesparande anordningar iakttagas öfver allt. Arbetarne

be-l0tva ej befatta sig med godsets flyttning, springgossar få hämta

nt Verktyg och gå ärenden, hvarigenom arbetaren slipper gå ifrån

s,tt arbete. Särskilda staffli-vagnar stå vid maskinerna för att, då

*e hlifyit ful lastade med hvad de äro afsedda för, utan tidsförlust

Unna rullas bort. Hjälparbetare användas i stor utsträckning, hvari-

det undvikes att den arbetande behöfver störa sina kamratermed en begäran om hjälp vid t. ex. lyftning. Transportabla

hiss-kranar eller på skenor i taket rullande kranar finnas å alla stora

och moderna verkstäder, och därigenom vin nes ju äfven mycket

tid. Stora cisterner med kokande sodalut för oljans hastiga

bortsköljande från arbetsprodukterna finnas uppsatta a lämpliga ställen

i de olika afdelningarna; i en del full får man äfven uti

soda-tankarne se mekaniskt upp- och nedgående sköljsåll, pä hvilka

smörj-iga maskindelar etc., som fordra längre tid för att bli rena,

placeras, och därigenom inbesparas en annars förlorad väntetid. A en

del verkstäder utlämnas en viss kvantum benzin, t. ex. vid de oljig11

HVB . HHR.

dare finnas luftblästrar, exem pel vis vid en fräsmaskin. Medelst

biäs-tern kan man på snart sagd t en sekund göra bordet och jiggen ren,

absolut ren och fri frän spån och klar till nästa styckes placerande,

och i sådana fall för den gamla sopborsten en förglömd och tynande

tillvaro. Af ven användes mycket pneumatiska verktyg, såsom

mejslar, nithammare o. s. v. Vid större verkstäder har man speciell*1

slipare, som slipa svarf- och hyfvelstålen i en särskild

slipma-skin, och därmed vin nes en god tid. A många ställen är det

arbetarne förbjudet att slipa skrufmejslar o. d., för att nu inte nämna

det omöjliga uti att, som det ofta sker hos oss, i manga fall, kunna

»fuska» sig hammare oeh andra verktyg. Vid en verkstad i Sverige

minns undertecknad en arbetare, som så småningom fick ihop så go^t

som en hel separator genom att »fuska», och det duger inte alls. E.I

heller tillätes det att slipa borrar själf, dels emedan det för den

ovane tager för lång tid och borren slipas också snart ut, dels äfven

emedan den då sällan blir så väl slipad, att den åstadkommer sin

bestämda hålvidd, utan måste alltid slöa borrar utbytas mot

nysl1-pade i verktygsskåpet.

För en inom detta område intresserad person är det en sann

fröjd att se verktygsskåpet i en tidsenlig amerikansk

verkstadsan-läggning. Fritt beläget, med åtminstone två, ibland tre och äfven

fyra fönster, så att arbetarne slippa stå i kö som framför endast en

glugg och förlora tid i väntan på att bli expedierade. Inne i skåpet

är allt prydligt, fint och putsadt samt ytterligt väl arrangerad^

med hyllor, fack och rader utaf de utsöktaste och mest förstklassigt

verktyg. Hvad man än dristar sig begära i verktygs väg finnes»

alla former och konturer utaf fräsar, mikrometrar, mallar och spe"

cialstal för svarf och hyfvel i langa banor. Allt är numreradt och

försedt med tydliga etiketter och i ögonblicket åtkomligt, samt l)il

det mest systematiska sätt ordnadt. Man erhåller »doner» af hvilk*

diametrar som helst och parallellstycken i många olika dimensioner*

Kontrollen är effektiv och grundlig, trots den snabba expedieringe11’

och i systemet ingår äfven principen den största sparsamhet mematerial och verktyg. I Amerika brukas en till ytterlighot gående

°konomisering inom alla områden, men därmed är icke sagdt, att

det sniilas in på vare sig materialet, verktyg eller maskiner. Tvärt

°m finner man att i Amerika användas verktyg och maskiner i en

långt större utsträckning än hos oss, men enligt metoden vill

öfver-yågd kapitalplacering. Amerikanerna hjälpa sig fram med enkla

0°h sinnrika metoder, där vi endast med tillhjälp af en stor

arbetsskicklighet kunna reda oss. Man får en god föreställning härom

genom relaterandet af ett fall vid Singers, då superintendenten mr

Miller och en svensk verktygsarbetare experimenterade i tvenne års

tid för att söka konstruera en automatisk nålinläggningsmaskin.

Förut hade bolaget en mängd flickor anställda för sy maskinsnålars

inläggande i små kuvert, tre nålar i hvart kuvert 0111 fem cents pr

styck. Försöken kröntes med framgång, en liten maskin

konstruerats, 80In jckp aj|enast gjorde flickornas arbete själfständigt, utan

ål ven behöfde nålarne aldrig komma i beröring med fuktiga fingrar

0i*h pa detta sätt rosta, hvarigenom bolaget förut förlorat hundratals

dollars årligen. Singers har äfven en automatisk fräs-borr och

tappmaskin, som utför samma arbete som förut erfordrade 21) man, och

detta endast med en skötsel af två man. Alla andra verkstäder och

ftnnor förfara på samma sätt som Singers, riskera kapital på

maskin-förbättringar och uppfinningar, väl vetande att denna kapitalplacering

måste bära frukt om den göres konsekvent och förståndigt. Att se

inom gjuteriet, som annars är så fredadt från maskintekniken, hur

Maskineri utför en massproduktion af gjutformar, för fram formarna

under ugnsrännan, sa att de bli fyllda af den rinnande metallen,

hvarefter formarna slås isar, och både ramar och gjutsand återföras

till begynnelsepunkten i ett evigt kretslopp, detta kunde gifva ett

l)*grcpp om den amerikanska företagsamheten. Ha vi i Sverige

>Inoulding-machines», apparater med hvilka det är möjligt att inom

,,agra få sekunder få i stånd gjutformar för någon massfabrikations-

a,’tikel? Det vore väl värdt att studera t. ex. Eaton Cole and Burn-

ham C:os i Chicago metoder inom massgjuteriet. Yi sakna kapital,

men vi sakna äfven amerikanarens djärfva företagsamhet, och inom

maskinindustriens område äro vi tvungna att införa alla de moderna

•arbetsmetoder vi kunna för att stå oss i konkurrensen. Vi sakna

den arbetsanda, som besjälar Amerika, och när vi fått den, skola

ya värden växa upp ur jorden i vårt land.

En svensk ingenjör i Amerika skildrade en gång hur det gick

kontoret vid ett af de större järnverken i mellersta

Sve-ri8e, där han varit anställd. När chefen var borta, kunde ritare

“el1 kontorister gå omkring i timtal utan att göra någonting. Han

lättade äfven hur personer på kontoret under chefens frånvaro

"* °- m. smeto hem för att dricka ett glas punsch på förmiddagen!Allting där gick trögt och dåsigt till väga. Den, som inte ville

vara med i laget, blef ansedd som ett tjurhufvnd och fick gå sin

egen väg. Kontorister och ritare ansågo sig som en särskild kast,

hvilka af någon högre anledning beklädde de ansvarsfulla posterna

vid pulpeten och ritbordet. Men i Amerika kunna inga ritare eller

kontorister smita hem och draga en stilla spader om

förmiddagarna, det är då sant och visst! I stället skall här anföras en

för det amerikanska industrilifvet rätt betecknande episod. En i

orman vid en större verkstad stod en dag och lutade sig ut genom ett

fönster och säg ned på gatan. Af en händelse kommer verkställande

direktören förbi, märker den för ett ögonblick sysslolöse mannen och

frågar därpå: >Are you working here?» »Yes Sir!», hvarpå

direktören svarade med ett långdraget: »All right.> Men dagen därpå var

förmannen afskedad.

Det ligger emellertid en viss demokrati öfver den amerikanska

industrien och dess ledning, och denna yttrar sig däruti, att af hvarje

man begäres att han skall arbeta, i hvilkcn ställning han än står.

Kontorspersonalen intager en helt annan ställning till arbetet än

livad som är fallet i Sverige, detsamma gäller äfven för ingeniörer

ritare, förmän etc.; äfven hos det högre befälet råder en annan ton.

Direktören har i många fall arbetat sig upp till sin ställning från

springpojke, har därför enkla vanor, arbetar själf och ligger i, men

fordrar också att andra skola göra det. Ingen går säker om sin

plats, ingen kan lita på att få behålla sitt arbete, ty är det möjligt

att genom en enklare metod eller på annat sätt undvara en man,

får han ovillkorligen gå. Det ta ges ej mera hänsyn till dem som

arbeta inne pä kontoret än till arbetarne ute pä verkstaden, och

de som ha sitt lefvebröd genom kontorsarbete stå icke i nägon sorts

undantagsställning, som berättigar dem till att arbeta mindre. Vid

många stora firmor forsöktes med kvinnlig kontorspersonal, emedan

denna är billigare än manlig, men nu har man återigen börjat med

den manliga, ty män kunna arbeta intensivare än kvinnor. Äfven

finner man, att ingenjörers ställning är väsentligt olika i Amerika

mot i Sverige, ritares i all synnerhet. Den yngre generationen i

Amerika har helt andra vanor än dem, som känneteckna en god del

af våra unga män. Det ligger en större skötsamhet öfver hela

linjen, och vårt utelif och suddande, väl mest ute på bruken och i

småstäderna där inga andra nöjen finnas att tillgå, skulle inte bära sig

i Amerika, där man i allmänhet fordrar långt mer skötsamhet än

hos oss. Samme ingenjör, som berättade hur det gick till på ett

järnverk här i landet, skildrade äfven den anda som rådde på de

platser (stålverk) i Amerika, där han varit anställd. Visserligen

skyndade ingen på arbetet, som var mycket själfständigt, men ändå gick

det undan. Man liksom kände det på sig, det låg i luften, och densom var senfärdig eller ej fullt lämplig kunde bereda sig att fa gå

när som helst. Öfver det hela låg en ton af intensivt allvar, livar

och en skötte sitt, och pratstunder förekommo inte alls.

Verkmästaren å en af de största verkstäderna i Sverige nämnde

vid ett tillfälle som sin uppfattning att ingenjörerna i Sverige ha

en alldeles för stor teoretisk belastning, under det att de däremot

sakna den viktiga egenskapen att kunna sköta och praktiskt leda ett

arbete och arbetsfolk. »De gä omkring som höga herrar», sade han,

»men de sakna praktiskt sinne för ett arbetes ledning.» 1 Amerika

äro ingenjörerna specialister, de, såväl som de öfriga arbetande. Det

vore för dem icke möjligt att kunna med kraft ägna sig åt sin

befattning 0111 de förut nedlagt stor tid och möda pä ämnen, som sedan

alls inte kommo till användning. Praktik är nödvändig i ett sä

i hög grad praktiskt land som Amerika.

I stort sed t gör sig den uppfattningen gällande, att man i

Amerika äfven söker att i största möjliga mån förenkla och förbilliga

administrationen, ingenjörs- och kontorsarbetet, träffa hvem det träffa

månde. Man söker där införa icke allenast intensivare och raskare

arbete, utan äfven metoder som i högsta grad taga till vara på

tiden. 1 det demokratiska Amerika saknas de kastväsende-artade

sinekurer, som så mycket fördyra en administration hos oss.

Amerikanarne gifta sig i allmänhet vid en långt tidigare ålder än

hvad man i Sverige är van »att se. Detta har nog sin grund uti

ekonomiskt gynnsammare villkor, billigare bostäder o. s. v.

Framför allt må det framhållas, att en ung man i Amerika inom långt

kortare tid kan nå upp till de löneförhållanden, som äro oundgängliga

för ett giftermål, än livad i Sverige är förhållandet. Resultatet af

detta blir en större skötsamhet, en ökad plikt- och ansvarskänsla, ett

ökadt allvar. I Amerika roar man sig med tanke på arbetet, men

här arbetar man med tanke på nöjet.

Äfven arbetarne, icke minst de svenska, bli långt skötsammare

och nyktra. Om detta har sin grund uti någon sorts pånyttfödelse

eller om det är därför att de känna på sig att det där råder en aunan

anda, kan ju få vara osagd t, men resultatet är i alla fall slående.

Man finner högst sällan s. k. »måndagsfirande», för sen ankomst,

onykterhet under arbetet o. s. v., af den grunden att sådant gar

icke an, det tolereras helt enkelt icke. Personer, som ha svårt för

att sköta sig, afskedas blindt; äfven verkligt skickliga arbetare fa gå.

om de ertappas med olater i detta hänseende. Mig synes, som om

de svenska arbetarna trifdes bättre på de amerikanska verkstäderna,

där allt är anlagdt enligt en större skala, där det är rent, snyggt

och tidsenligt, och där det aldrig saknas verktyg. Arbetarens familj,

hem och yrke är hans lif och intresse. Kan han få arbete på en

plats, där det visserligen fordras mycket af honom, men i gengäldgifves honom en större lön för arbetet, så må (let icke förvåna, om

han skulle trifvas bättre där än någon annanstans, och för en god

yrkesarbetare är det lika så angeniimt att arbeta med goda verktyg

och fina maskiner i en lokal där snygghet och ordning råda som

det för vetenskapsmannen är tillfredsställande att uti ett ljust och

fint laboratorium röra sig med goda och förstklassigt utförda

preparat, och med den känslan kommer äfven intresse, längtan och kärlek

till arbetet.

Det klagas så mycket på våra arbetare här hemma, att det vore

synd att ytterligare lägga sten på börda, men det kan icke nekas

till att s ven skarn e i Amerika verka bra mycket skötsammare än

svenskarne hemma i Sverige, och det vore ju tråkigt, om denna min

uppfattning hade någon grund för sig. Folk vill nog sköta sig,

men förmågan är det klent beställdt med. Och icke förty frågar

man aldrig efter verkstadsbetvg i Amerika. Alltså, utan betvg, på

hvilket står en hel del saker, sköter sig svensken bättre i Amerika

än hemma, »firar» mindre, o. s. v. Detta måste tydligen ha sin grund

i ledningen, i den allmänna andan och i den uppfostran, som blir en

bibringad i Amerika. En person söker arbete, uppgifver att han är

det eller det till sitt yrke och att han har arbetat på vissa,

namn-gifna ställen, hvarpå han erhåller arbete och får betaldt efter

förmåga. Visar det sig att han icke är i öfverensstänunelse med

rimliga fordringar lar han gå, utan några som helst ceremonier, och

därmed är den saken slut. Att kunna antaga arbetare, som inte ha

betyg och pappersmeriter att förete, och ändå få dem att arbeta

skötsamt och ordentligt är enligt min logik ett tecken på en större

ledande förmåga iln att ha i sin hand ett medel att märka folk för

tid och evighet, men ändå e j komma till några öfver sig stora resultat.

Dock vore det oriktigt att lägga skulden på enbart en af parterna,

ty ledningen och arbetarne äro uttryck för och produkt af systemet

i dess helhet, och systemet är det, som måste reformeras. I alla

fall bör det dock framhållas, att det är från ledningen initiativet

bör utgå, och de ledande inom verkstadsindustrien ha nog en mängd

ogjorda förbättringar och moderniseringar på sitt samvete. Af

arbetarne här hemma kan man ju inte begära det tydligen ledningen

saknar, men det kan man ändå begära, först och främst att de inte

stjäla tid, och vidare att de äro punktliga och nyktra i sitt arbete.

Xog borde den tiden vara forbi, då man kunde glödga brännvin om

måndagsmorgnarna och köpa öl och pilsner under arbetstiden.

Sär-skildt hvad beträffar att stjäla tid, att taga sig fem och tio

minuter, och därtill tycka det är kvickt och duktigt, så är detta

oförsvarligt och går ekonomiskt igen på arbetarne själfva. Man skulle

aldrig kunna tänka sig en amerikansk verkstad, där det ropet hetts!»

motsvarande ordet pa engelska gick från man till man längs bänkarneeller maskinernas rader vid förmannens eller verkmästarens

antågande. Ej heller borde förmännen ingå något broderskap med

arbetarne, ty detta försvårar deras ställning som arbetsgifvarens

representant.

Hvems nu felet är, kan vara svart att säga, men inte lär man

kunna fordra mer af arbetarne än af ledningen själf, hvilken sats

äfven torde få gälla ifråga om ledningens och arbetarnes inbördes

förhållande.

Emellertid, så mycket kan dock sägas, att vi ligga långt efter

amerikanarne i arbetsanda, maskinteknik och arbetssparande

metoder, trots både våra själfhärdande stål och våra arbetsmaskiner från

Amerika. När vi hunnit dit, där amerikanarne nu stå, få vi större

resultat af vårt arbete med ty åtföljande bättre löner, och då skola

de svenska arbetarne en gång få det som smakar tillräckligt af

Amerika, och följaktligen stanna hemma.

Bilaga I. Utvandringslagstiftning. Öfversikt af dess utveckling och nuvarande

beskaffenhet i Europas olika stater.

Bilaga VII. Utvandrarnes egna uppgifter. Upplysningar inhemtade genom

Emigratiousutredningens agenter äfvensom Bref från svenskar i Amerika.

Af Bilaga VIII. Bygdeundersökningar: 2. Jösse härad i Värmland. — 3.

Vedbo och Nordmarks härader.

Bilaga XV. Arbetsmetoder i Amerika. Arbetsintensitet och

verkstadsorganisation. Arbetsmetoder inom verkstads- och maskinindustrien.

*

Under uppsättning äro:

Bilaga II. Utvandringsväsendet i Sverige. — Bilaga VI. Bygdestatistik. —

Bilaga X. Jordfördelningen och utvandringen. — Bilaga XI. Torpare-,

backstugu- och inhysesklasserna. — Bilaga XVI. Folklynnet och utvandringen.

*

S