Döden fadder. Sago-lustspel i 3 akter med melodramer, körer och kupletter
DÖDEN FADDER,
SAGOLUSTSPEL I TRE AKTER
MED MELODRAMER, KÖRER OCH KUPLETTER
AUGUST EJLANCHE.
Uppfördt första gången på Mindre teatern i Stockholm d. 4 mars 1850.
Tredje upplagan.
Stockholm.
Albert Bonniers förlag.
Pris 50 öre.
DÖDEN FADDER,
SAGOLUSTSPEL I TRE AKTER
MED MELODRAMER, KÖRER OCH KUPLETTER
AUGUST BLANCHE.
Uppfördt första gången på Mindre teatern i Stockholm den 4 mars 1850.
TREDJE UPPLAGAN.
STOCKHOLM.
ALBERT BONNIERS FÖRLAG.
| STOCKHOLM. |
PERSONER:
BRUKSPATRONEN.
THEODOR, hans son.
ERNST, > , , ..
,_______ " hans brorsoner.
RUDOLF, /
FRÖKEN SILFVERSVANZ*
AMALIA, hennes niéce.
KNUT, kolare.
ANNA, hans brorsdotter.
MASKEN.
EN GRUFFOGDE.
stråtröfvare.
LARS, bonddräng.
EN TIGGARE.
HAGEL, I
TRÄFF, /
ODÖDLIGHETEN, en fe,
GLÄDJEN,
MÅTTLIGHETEN,
LYXEN,
ÅLDERDOMSSVAGHETEN,
LÄTJAN,
DEN OLYCKLIGA KÄRLEKEN,
KRIGET,
DEN MODERNA DANSEN,
stumma,
allegoriska personer i
Dödens förgård.
LANDTFOLK. GRUF ARBETARE. STADSBOR.
BADGÄSTER. GENIER m. fl.
Första akten i Bergslagen, andra i en stad och tredje vid en
brunns- och badort.Ill. J.N.[=Jenny Nyström]
DÖDEN FADDER
Första akten.
Teatern föreställer en af bergslagerna; till vens ter ett
gmf-schakt med nödiga stigverk; till höger eu bondstuga. Det är
natt, skådeplatsen upplyst af gruffolkets bloss. Småningom börjar
det dagas.
Första scenen.
GRUFARBETARE {med bloss, nedstigande i schaktet).
GRUF-FOGDEN (.sysselsatt med ledningen af deras nedstigande).
Sång N:o i.
Mel. ur Två ord.
kör (af gruffolket, under del de
nedstiga).
Bröder, skyndom oss, ja!
Tändom våra bloss, jai
Djupt ned i jorden skyndom oss!
Vår väg är ej så bister,
Fast den på djupet bär,
Ty när bergets hjerta brister,
Flammar guld i remnan der.
Bröder, skyndom oss!
Tändom våra bloss!
— (Gruffogden, som åsett folkets nedfarande och räknat antalet
af arbetame, står slutligen ensam, antecknande i sin journal,)
Andra scenen.
FOGDEN. KNUT.
knut (gladt spnngande ur stugan). Hej, hoppsan! Sådan
lycklig morgon! Ändtligen är jag far, och det för en duktig
pojke. Jag höll på att dö af glädje, när satungen grinade
åt mig. Herre min Gud, hvad han är vacker! Och hvad
han är lik söta pappa! Så har jag då en arfvinge till mina
mödor och min fattigdom, det är sannt, men gör ingenting
— bara han också ärfver min matlust och mitt goda samvete,
min törst och mitt glada lynne. Visst tycks det lite
underligt, att jag först nu, efter tjuguett års äktenskap, får heta
pappa, men gör ingenting, bara pojken är. min, och det är.
han... ta mig fan, är han icke det! Samma vackra näsa,
samma trefliga haka, samma alltigenom, och så skriker han
så innerligt vackert. (Lägger högra armen med knuten hand
på den venstra och vaggar den som ett barn.) Vyss, vyss,
grinollen min! (Kysser högra handen.) Herre Gud, hvad jag är
lycklig! Men hvad ska han heta? (Funderar.) Låt se:
Alexander, Nikolaus, Ferdinand, Leopold, Karl den tolfte,
Gustaf Adolf den store ... nej, fan, får gå för Nisse ...
Nisse är så fosterländskt, så... Men vänta! Han måste
genast döpas, om det också ska ske utan både prest och
klockare, men fadder är han tvungen att ha. (Ser sig omkringoch blir varse fogden, som sjelf ämnar nedstiga i grufuan.)
Håll! Vänta, herr gruffogde! Innan ni far ner i afgrunden,
så måste jag först föra er in i mitt himmelrike.
fogden (gående mot Knut). Hvad är det om?
knut. Hustru min har fått en liten en, ja, ja, en liten
pojke i natt. Jag är nästan tokig af fadersglädje.
fogden. Är det möjligt!
knut. Hä! Möjligt, sa’ herrn!
fogden. Nå, om du sagt sannt, så beklagar jag dig,
stackars man.
knut. Är jag en stackare då?
fogden. Du kan ju knappt föda dig och din hustru.
knut. Hvem föder dem då? Får jag inte göra rätt
för mig kanhända?
fogden. Visserligen ... men du står och uppehåller
mig. (Vill gå ner i grufvan.)
knut (som qvarhåller fogden). Herrn måste i dag stanna
ofvan jord och stå fadder åt pojken min!
fogden. Omöjligt, kära Knut. Jag har stått fadder
åt så många förut. Jag kan väl inte stå fadder åt alla
backstugubarn heller!... Nej men, kära kolare!
knut. Nå, hvad gör det? Hvad ondt har ni haft af
det? Inte har ni försörjt något gubam för det... det der
lofvar man bara, men håller det aldrig... Man står bara
och ljuger inför Gud och menniskor ... Goda herr gruffogde,
ljug en gång till för min stackars Nisses skull.
fogden. Jag tror du blir oförskämd... packa dig du
genast till kolboden, eller skall du få se på annat. (Gør till
schaktet och nedstiger.)
Tredje scenen.
knut (allena, knyter näfven efter honom). Om jag hade
alla mina kol glödgade och sedan samlade öfver det hufvu!...
Men jag får inte bli ond på en sådan dag, när himlen
varit så nådig... jag får väl någon annan till fadder åt
pojkungen.
Fjerde scenen.
KNUT. LARS. LANDTFOLK af begge könen.
knut (/ det hav får se dem). Ah, se der kommer folket
som ska fram till herrgården. Nu får jag alltid någon till
fadder.alla. God morgon, Knut!
lårs. Hur lefver veriden med dig, din lustigkurre?
knut. Jo, jag är glad och lycklig ända uppåt väggarna.
Jag har fttt mig en liten arfprins i natt.
alla. Sådant prat! Det är inte möjligt!
knut {förargad). Hä! Inte möjligt? Säg om det, era
bondtuppar, och jag skall min själ visa er, jag, att...
lars. Nå, nå, tag icke så hett vid dig!
knut. Åh nej, nu är det bra igen. — Men en af er,
go’ vänner, måste göra mig den tjensten och stå fadder åt
gossen.
lars. Vankas det något till bästa då?
knut. Ja visst, om ni tar det med er.
lars. Tänker du då inte bjuda på det allraringaste?
knut. Jo gubevars, om ni tar något med er.
lars. Hur kan du då begära att folk ska besvära sig?
alla. När det inte blir kalas, så.. . {Dragande sig
tillbaka.)
lars {i det han aflågsnar sig). Gud vare hos dig, kära
Knut!
knut. Tack! . . . Honom behöfva ni inte ta med er.
lars. En son efter tjuguett års äktenskap, ha, ha, ha!
alla. Ha, ha, ha! {Alla aflågsna sig under skratt och
skämt.)
Femte scenen.
knut (iallena, upplyftande armarna). Om jag i hvardera
handen hade en stångjernshammare, jag skulle ... skulle .. .
Nej, jag skulle inte {låter armarna sjunka), ty i dessa fattiga
armar har min förstfödde nyss hvilat. Men hvad i himlens
namn skall jag nu taga mig till? Hvarifrån skall jag i hast
få en fadder åt min stackars Nisse?
Sjette scenen.
KNUT. TIGGAREN.
knut {för sig sjelf). Der kommer en vän i nöden —
den der haltande tiggarn skall jag bjuda. — {Högt.) God
morgon! Hur står till? Hvad tänker du ta dig till i dag,
min gubbe?
tiggarn. Jag tänker, som vanligt, kläda landsvägen och
ge menniskan tillfälle att vara barmhertig för godt pris.Men det är tungt att tigga, i synnerhet när man behöfver
göra det.
knut. Hela verlden tigger ju, stackars Erik ... Flickan
tigger om en man, mannen om pengar och titlar, presten
om pastorat och borgaren om Vasatrissan.
tiggarn. Ja, men alla de der få vara i fred för polisen
och kronobetjeningen, då deremot jag...
knut. Det förstås... Men hvart går du nu?
tiggarn. Jag har hört att brukspatron ligger illa sjuk,
derför vill jag gå till honom, ty när man ligger på sitt
yttersta, är man alltid angelägen om att ställa sig in hos
himlen. I dag skall han bli frikostig och särskildt tacka
mig för det jag kommer.
knut. Men du måste först göra mig en tjenst. Saken
är den, att jag blifvit så lycklig och fått mig en son på
morgonqvisten.
tiggarn. En son?... Kan det vara möjligt, det.
knut. Hä? . . . Jag tror att alla menniskor blifvit
galna i dag! Jo, du, jag har fått en son... hör du det,
en son, som är så lik mej, att man kunde ta miste på oss
begge... Och Nisse skall han heta, och du skall stå fadder
åt Nisse.
tiggarn. Jag fadder?... Stackars Knut!... Det står
aldrig rätt till med dina skrufvar.
knut {häftigt). Här är inte frågan om skrufvar, utan
om min son, som du måste stå fadder åt, och det genast,
ja, på eviga minuten.
tiggarn. Nu genast?-... Det är rakt omöjligt!
knut (fattande tag i Erik). Hvarför är det omöjligt?
Menniska, hvarför är det omöjligt?
tiggarn. Jag sade ju dej, att jag genast måste upp till
brukspatronen ... tänk om han kolade af innan jag kom,
så gick jag ju genast miste om en hacka... morgens derför,
kära Knut. (Går.)
Sjunde scenen.
knut (allena). O, du eviga egennytta! Skall jag då
äfven finna dej under tiggarns paltorl Men är det då
omöjligt för mig att få en fadder åt min son? Försmådd
af såväl den fattige som af den rike, till hvem skall jagvända mig? Hvem? Hvem?... (Strikker ut armarna.) Vill
då ingen förbarma sej öfver min stackars Nisse?
Sång N:o 2.
Kuplett.
Mel. N:o G4 ur Fredmans sånger (»Fjäriln vingad syns*).
I.
När en arfprins föds åt jorden,
Då blir fröjd och jubel af;
Viner flöda öfver borden
Vid salut från land och haf.
Men en arfprins utaf trossen —
Säg, hvem frågar efter den?
Den som fadder står åt gossen,
Han skall bli min bästa vän.
kör (från klipporna).
Jag skall bli din bästa vän.
KNUT.
Recitativ.
Ah, hvad är det? Månn’ klipporna besvara
Min bittra klagan 1 . . . Kan det möjligt varal
Nej, o nej!
Jag misstog mejl
(Under följande kuplett möiknar det.)
2.
Kungens son och tiggarungen
Se vid födseln lika ut;
Tiggaren såväl som kungen
Måste skåda samma slut.
Få den saken ä’ vi visse,
Men hvem frågar efter den?
Den som fadder står åt Nisse,
Han skall bli min bästa vän.
kör (frän klipporna).
Jag skall bli din bästa vän.(Blixt och dunder, hvatvid berget i fonden öppnar sig.
Beigets inre vägg är svart, men upplyst af många lampor.
Masken träder ut ur betget, kvarefier det tillsluter sig och scenen
ljusnar.)
Åttonde scenen.
KNUT. MASKEN (/ hvit domino med hvit hufvudbonad, i
form af ett timglas, hvita läderlappsvingar vid skuldrorna
och vid venstra höften en koit lie).
knut (afsides). Hvad är det der för en passagerare?
(Högt.) Hvem är det jag har den äran att helsa på?
masken. Din bästa vän.
knut. Tackar allra ödmjukast. . . men hur får jag
titulera titulus? Hvad är namnet, om jag får fråga?
masken. Jag heter Döden?
knut. Mjuka tjenare, ers högvördighet 1 ... Men
ursäkta att jag tar till fotterna så fort som möjligt. (Vill
springa bort.)
masken. Stanna 1
knut. Hvarför det då?
masken. Jag hörde din klagan och vill hjelpa dig.
knut. Jag får tacka ers högvördighet... men bara
inte hjelpsamheten sträcker sig för långt, så . . .
masken. Du har för närvarande ingenting att frukta,
min vän... på de sista tiderna ha konjunkturerna varit
särdeles gynnande för mig. .. jag har gjort ypperliga affärer
både på koleran och krigen.
knut. Nå, det var roligt att höra, det. .. Här har det
deremot varit klent. . . inte en enda skeppslast jern och
trävaror är exporterad.
masken. Hå. .. har det stått så illa till!
knut. Visserligen har det varit godt pris på kolen,
men . .. men kol och ved och allt som brinner och värmer
kunna inte gerna intressera ers högvördighet. . . det är väl
egentligen det kylande som . ..
masken. Säg inte det... febrar äro ganska varma och
sköna, och dem sätter jag stort värde på.
knut. Såå... fägnar mig att det är något som
smakar . . . men ers högvördighet lofte att hjelpa mig . . .masken. Ja visst... det är billigt att den som hjelpt
ner så många millioner varelser en gång hjelper en enda
på benen.
knut. Mycket billigt... ja, gubevars ... det är inte
alla högvördige som äro så billiga.
masken. Du söker en fadder åt din son.
knut. Ack, ja, det gör jag visst, det.
masken. Nåväl... jag skall stå fadder, jag.
knut. Mycken ära ... men . .. men [häftigt) bara ni
inte har något bakom örat. .. bara ni inte har något i
sinnet mot min hustru och min son!
masken. Se så, lugna dig du . . . ni skola alla få lefva,
och du, min kära Knut, skall hädanefter förtjena mer pengar
än sockerbrukspatronerna i Stockholm och Göteborg.
knut. Det vore fan! . . . Hvem kunde väl tro att det
skulle bli så hederligt!
masken. Men du måste först bli doktor.
knut. Med mycket nöje... bara det inte är för
krångligt att lära sej, och bara jag slipper ta lifvet af för
många, så . . .
masken. Nej! Du behöfver inte göra annat än kasta
en blick på de sjukes hvilobädd. — Ser du mig stå vid
patientens hufvudgärd, då är det ute med honom och han
måste utan försköning bita i gräset; men står jag vid
fotterna, så blir han frisk; ja, du kan föreskrifva hvad du
behagar, så skall den sjuke till din ära stå upp frisk som
en nötkärna.
knut. Men kan igen annan än jag se er vid sängen?
masken. Nej! Jag är osynlig för alla utom för dig.
knut [gladt). Topp då, ers högvördighetl
masken. Du skall snart få visa din skicklighet.
Brukspatronen, din husbonde, som nu ligger dödssjuk, har
förskjutit sin son, emedan denne mot hans vilja blifvit artist.
Hans begge brorsöner bli derför hans arfvingar. Den äldre
af dem önskar af själ och hjerta, att jag redan farit af med
gubben. Den yngre deremot, som tycker att det är synd
om sin förskjutne kusin, önskar mig så långt som pepparn
växer.
knut. Det är obegripligt, att ers högvördighet har så
noga reda på allting.
masken. Det är klart, att den, som ligger i så stora
affärer som jag, måste ha reda på allt, och ändå är mittbokhålleri det enklaste i veriden, ty för det mesta är det
bara nollor jag har att hopsummera... Men för att nu
återkomma till vår affär, så måste du genast bege dig af till
den sjuke.
knut. Får gå då... jag är redan färdig till praktiken.
masken (blickande mellan kulisserna till höger). Nej, men
se en sådan vacker flicka! Den ungen tycker jag om.
(.Svängande lien,) Jag har god lust att knipa henne.
knut. Nej, för tusan, det är min brorsdotter.
masken. Men flickan behagar mej.
knut. Skall man knipa alla flickor som falla en på
läppen, så fick man ett fanders arbete.
masken. Ja, men det generar mig inte... Tror du
inte att jag har sinne för ungdom och skönhet!
knut. Se så, låt nu flickan vara i fred och följ mig i
stället till barndopet.
masken (iännu blickande inåt kulisserna). Det var en
förtjusande varelse ... jag begriper inte... jag känner mig
så underlig till mods.
knut. Hvad är det för spektakel! ... En gammal och
respektabel man som ers högvördighet springa så der efter
alla unga flickor! Inte passar det, inte, utan var derfor så
hederlig och stig in, och ursäkta att det inte är städadt
ännu.
masken. Ja, men jag kan åtminstone få stå fadder
mot henne.
knut. Åh, hvad ä’ det för slag! ... Inte går det
an, inte.
masken. Visst går det an... du skall veta att jag
ännu är ungkarl.
knut. Ja, men en ungkarl derefter, det. .. Ni skulle
ju skrämma slag på det vackra barnet!
masken. Nå, hvad vore för ondt i det?
knut. Nej, men hör på den då!... Se så, var nu så
hederlig och stig in. (Skjuter Masken in i stugan och går
derefter sjelf in.)
Nionde scenen.
anna {med en korg på armen). Hvad min stackars
farbror skall bli glad när han får veta att jag smugit mig frånherrgården, för att bära till honom de här småsakerna...
Hvad jag längtar att få se farbrors förstfödde och sluta min
lilla kusin i mina armar 1 {Ämnar gå in i stugan.)
Tiondø scenens
ANNA. THEODOR.
theodor {ropande). Anna!
anna {gladt öfverraskad). Ack, min Gud, herr Theodor!
[Skyndar emot honom.) Ack, hvad jag blef glad!
theodor. Du har då inte glömt mig?
anna. Hur skulle jag kunna glömma er! . . . Men ni,
herr Theodor, som lefver i stora verlden, ni har då inte
heller glömt mig!
theodor. Ingen makt på jorden skall bryta mitt ord
till dig. Jag lofvade en dag att helga mig åt konsten,
denna himmelens sköna dotter, och har hitintills hållit mitt
ord (vemodigt), oaktadt jag derför uppoffrat min faders
kärlek.
anna. Men är det säkert att himmelens sköna dotter
trilves i sällskap med kolarens brorsdotter?
theodor. Ja, ty konsten måste vara naturens
trognaste vän.
anna. Likväl har jag mången gång frågat mig sjelf,
huru ni kunnat hålla af en så ringa och fattig landtflicka
som jag.
theodor [småleende). Vore du annorlunda än du är,
så höll jag mindre af dig.
anna. Då skall jag be till Gud att jag aldrig må bli
annorlunda.
theodor. Goda flicka! (Omfamnar henne, hvarefter han
närmar sig fonden.) Der borta står mitt ladernehus, liksom i
min barndoms dagar. . . Dess dörrar stå öppna för mig.
O, att jag kunde säga detsamma om fadershjertat! (Blir
stående försjunken i tankar.)
anna. Stackars Theodor 1 För återvinnandet af din
faders kärlek åt dig gåfve jag gerna mitt lif! [Lutar sig emot
honom.)Elfte scenen.
DE FÖRRE. KNUT. MASKEN.
knut. Heder och tack, bästa gufar 1... Hur ledsamt
att jag inte ska ha så mycket som en frukostsup att bjuda
er pål. .. Men kanske ni inte tycker om bränvin?
masken. Jo, "gubevars! ... Jag har äfven gjort stora
affärer i bränvin . .. den varan har inbringat mej flera tusen
fylda nollor. Åsynen af de stora konstbrännerierna är riktigt
en vällust för mig.
knut. Åh . . . det var trefligt att höra, det.
anna {till Knut). Med hvem talar farbror?
masken {vill närma sig henne). Med mig, lilla sötungc.
knut (gär emellan dem). Inte så närgången, kära gufar.
(7/7/ Anna.) Hvad har du i korgen?
anna {lyfter korgen från marken och ger den åt Knut).
Några par strumpor och några mössor åt den lille.
knut. Tusen tack, min snälla flicka! Jag skall också
ha dig i minnet, när du en gång blir far. . . Hvad säger jag?
anna. Betyder ingenting... jag begriper nog hvad
farbror menar.
knut {räcker korgen åt Masken). Bästa gufar, var hederlig
och bär in korgen i stugan .. . Ursäkta att jag besvärar;
men goda vänner emellan gör det ingenting.
anna. Jag har sjelf sytt alltsammans.
masken {mönstrande det som är i korgen). Rätt näpna
saker. {Går mot stugan, men blir stående framför dcnt med
välbehag tillbakablickande på Anna.)
anna. Hur mår faster?
knut. Ypperligt, mitt barn! (Får se Masken, som ännu
slår utanför stugan.) Nå, hvad skall det der betyda?.. .
Hvarför står ni der som en milstolpe?
masken. Jag har ett så godt öga till den vackra
Anna.
knut. Nej, nu går det för långt... Ni vet ju att
flickan är förlofvad ... det är lycka att ingen annan än jag
ser gufar. . . Nå, hur är det? {Ämnar gå med Masken, som nu
skyndar in i stugan.) De der förnäma gubbarne äro minsann
inte en bit bättre än de unga sprätthökarna. (Får se Theodor.)
Hvad ser jag? Herr Theodor! Ni hedrar oss säkert medert besök, för att (pekande på Anna) njuta af den vackra
utsigten.
theodor {träder fram och räcker honom sin hand). Hur
mår du, min beskedlige Knut? Har du ännu svårt för att
dra dig fram här i verlden?
knut. Nej, Gud vare lofl
anna (till Theodor). Farbror har fått en liten son.
theodor. Är det möjligt?
knut (förtömad). Nu igen! ... Fan regera!
anna. För all del lugna sej, bästa farbror! Hvad
kommer gossen att heta?
knut. Han är redan döpt och heter Nisse.
anna. Redan ?
knut. Jag kunde omöjligt ge mig till tåls . . . Någon
olycka hade kunnat hända. . . derför döpte jag honom
sjelf. . . fattigt folk borde aldrig ha annat än nöddop . . .
Vill pastorn göra om det, så får han ... men ser du, fadder
har jag ändå åt honom, och det en makalös fadder.
anna. Hvem är det då?
knut. Hvem det är?.. . Jo, det är alla grafvars
byggmästare, alla kyrkskrifvares fosterfar.
anna. Usch dål . . . Det är visst dödgräfvaren.
knut. Bättre opp!... Eller rättare sagdt, bättre ner.
Tolfte scenen.
DE FÖRRE. MASKEN (kommer ut ur stugan).
masken. Nu kan det vara tid att gå.
knut. Skönt! (Till Anna.) Är brukspatron lika dålig
i dag?
theodor. Hvad säger du! Är min far sjuk?
anna. Vet ni inte det! Han har redan legat flere
veckor.
theodor. Allsmäktige himmel! Är han farligt sjuk?
knut (sakta till Masken). Hvad skall jag svara?
masken. Visst är han farligt sjuk.
knut. Det visste jag med ... Rent spel, herr gufarl
theodor. Ni tiga! Min far på dödsbädden, och jag
står fjerran från honom, belastad med hans hat, kanhända
med hans förbannelse! Fort, fort, till honom! Må han blottett enda ögonblick välsignande lägga sin hand på min hjessa
och ge mig det enda ordet förlåtelse i arf, och jag ska
känna mig lycklig! (Störlar ut.)
anna. Theodor! Theodor! (Ilar efter honom.)
Trettonde scenen.
MASKEN. KNUT.
knut. Den gamla herrn få vi inte låta dö.
masken. Kanhända.
knut. Det måste hända.. . hör ni, det måste hända l
masken. Jag kan ej yttra något på förhand, ty äfven
jag har en buse öfver mig... det är nog att du kan säga
det, sedan du först sett mig stå antingen vid hufvudet eller
föttcrna... det är vackert nog det, tycker jag.
knut. Men stå åtminstone i dag vid fotterna... gif
mig en brukspatron till faddergåfva... det är väl inte för
mycket begärdt i dessa tider... Se så, var nu inte så bister
i fysionomien ... Ni ser ju ut som om ni ville sluka hela
veriden i en enda munsbit.
masken. Jag skall närmare tänka på saken.
knut. Nå, det låter höra sej. . . Bara man inte är rädd
för er, så är ni den bäste man kan råka ut för . . . Det är
verkligen stor synd att ni skall vara så illa känd af
allmänheten.
masken. Det är just för det, att jag inte tillhör något
visst parti, utan söker vara lika mot alla och göra alla
lika godt.
knut. Godt?... Jo, jag tackar, jag . . . det är
obegripligt att gufar hinner med att göra så mycket godt. . . det
vore nu tid på att hvila på sina lagrar, tycker jag.
masken. Nej, det har jag just ingen lust till. . . Jag är
sjelfva segheten och ihärdigheten, skall du veta.
knut. Apropå seghet och ihärdighet, är gufar
adelsman, eller hur?
masken. Nej, men nog är jag sjelfskrifven.
knut. Det är ändå något. . . Skulle vara roligt att höra
gufar hålla tal på riksdagarne.
masken. Åh, det finnes nog de som döda folk med
sina tal ändå, Gud vare lof! . .. Men låt oss gå nu.knut. Det blåser något svalt på morgonqvisten. . .
Gufar går väl inte och förkyler sej i sin tunna
sommar-paletå?
masken. Tack för din omtanke, men jag har flanell
närmast kroppen.
knut. Alldeles som annat bättre folk... skönt!...
Låt oss klifva på då.. . (Bjuder masken armen.) Får jag lof?
masken {tager emot armen). Du är en riktig kavaljer.. .
det behöfs knappast mer för att bli en ryktbar läkare nu
för tiden.
knut. Mjuka tjenarc! {De gå ut arm i arm.)
Fjortonde scenen.
HAGEL och TRÄFF [nedstiga från berget).
träff. Men är du säker på saken?
hagel. Säker. . . skrinet är af ebenholts och finnes i
väggskåpet i Röda kammaren till höger om dörren. Det
innehåller en större summa, som brukspatronen nyss fått in.
träff. Men hur slippa dit?. . . Det är ljusan dag och
allt folket i rörelse . . . Fördömdt att vi skulle komma fram
så sent.
hagel. Var lugn! . . . Röda kammaren är i venstra
herrgårdsflygeln och brukspatron ligger sjuk i den östra. ..
det är troligt att allt tjenstfolket är hos honom.
träff. Godtl Men vore det inte skäl att dröja till
nästa natt? Jag har en viss förkärlek för nätterna.
hagel. Nejl Om dagen äro menniskorna minst
för-sigtiga, och hvem ansvarar oss för att skatten ligger qvar
nästa natt?.. . Följ derför varsamt efter, speja med falkögon
och ge tecken om fara är å fårde! (Han går till vett ster;
Träff smyger sig efter honom.)Tablå.
Teatern förändras till en trädgård; i bakgrunden ett prydligt
hus med en balkong.
Femtonde scenen.
THEODOR och ERNST (komma ur huset).
theodor (rörd). Min arma far kände mig icke, men
jag fick än en gång se honom, och för denna lycka har jag
dig att tacka.
ernst. Jag har gjort allt för att blidka honom, men
du känner hans envishet. Så länge du är artist och icke
afsäger dig din kärlek till den fattige kolarens brorsdotter,
har du ingenting att hoppas af honom. Så ofta jag lyckats
stämma honom till mildhet, har alltid Rudolf, din onda
ängel, trädt emellan och . . .
theodor. Tala icke vidare härom, utan säg mig, om
läkarne gifvit något hopp om hans tillfrisknande? (Enisl
höjer suckande på axlarna.) Jag förstår 1 O, det är förfärligt!
ernst. Lugna dig, min vänl Han skall icke dö utan
att ge dig sin välsignelse.
Sextonde scenen.
DE FÖRRE. KNUT.
knut (kommer från huset, gladt sjungande, ut i trädgården).
Hurra! Vid fotterna! Den hedersmannen stod vid fotterna!
— Herr Theodor! Var nu vid godt mod; er far blir snart
frisk och kry som ett vinterny . . . Jag botar honom, jag!
ernst. Gyckla inte med en så allvarsam sak.
knut. Nej, visst inte... Men låt se: hvad skall jag
ordinera åt patienten?... Jo, ett skedblad krut i ett glas
bränvin. Skönt! Jag skall sjelf hälla i honom medikamentet.
(Skyndar tillbaka in i huset.)
ernst. Hvem har fört hit den galningen? Jag måste
se till att ingen stör den sjuke. Så snart ögonblicket blir
gynsamt, skall jag låta kalla dig. (Går in i huset.)
kärlek, man egnar dig, eger du ofta ingenting annat än en
törnekrona.
Sjuttonde scenen.
THEODOR. HAGEL. TRÄFF (strax derefter).
(Hagel smyger sig forsigtigt ur huset med ett skrin, som
han söker dölja under kappan.)
Hvem söker du? Stanna! Jag läser ett brott i ditt ansigte.
ni ej vill göra bekantskap med en säker kula! (Aflägsnar
sig långsamt med pistolen riktad mot Theodor.)
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
Theodor {med blicken stadigt fåst på den hotande).
Usling I Jag fruktar hvarken dig eller din kula. {ViU skynda
efter honom,)
träff {framträder bakom Theodor och riktar en pistol mot
honom). Inte ett ljud eller spränger jag hufvudskålen på erl
theodor {vänder sig om). Hal {Träff aflägsnar sig på
samma sätt som Hagel.) De bofvarnel Men jag skall följa
deras spår, och de skola ej undkomma mig. (Skyndar efter
dem.)
Aderionde scenen.
ERNST. KNUT. FLERE AE BETJENINGEN {komma
glada ur huset).
ernst {till beljentema). En mängd af herrgårdens
under-hafvande ha samlat sig utanför trädgårdsgrinden, oroligt
väntande. Kalla dem nu hit och säg dem, att en stor glädjedag
ska firas i dag. {Några af betjenterna skynda bort.) Hvar är
Theodor? {Till en betjent.) Sök reda på herr Theodor och
säg honom, att all fara är förbi och att hans far genom ett
underverk blifvit räddad. {Till Knut.) Och det är du som
återgifvit honom lifvet?
knut. Ja, visst tusan är det jag som gjort det... hveni
skulle det annars vara?
ernst. Men huru?... På hvad sätt*
knut. Ett skedblad krut, vet jagl
ernst. Det låter otroligt.
knut. Hvarför det?. . . Krut användes nu mot alla
sjukdomar i dessa oroliga tider.
Nittonde scenen.
DE FÖRRE. GRUFARBETARE och LANDTFOLK af
båda könen.
ernst. Välkomna, godt folk! Låt edra fröjdesånger
skalla. Öfverlemna er i dag helt och hållet åt glädjen —
er far och patron är i dag återstäld till helsan!
Tjugonde scenen.
DE FÖRRE. BRUKSPATRONEN och RUDOLF (visande
sig på balkongen och helsande på folket).
Sång N:o 3.
kör af folket (hurrar, kastande hattar
och mössor i luften).
Ja lefve, ja lefve vår patroni
KNUT.
1.
Utan recepter och krångel och prent
Har jag nu ryktbarhet njutit.
Det är ett kejserligt medikament,
Detta välsignade krutet.
(Kören repeteras.)
2.
Nyss var jag blott en föraktad person,
Allt dock bekrönes af slutet.
Icke mer vi haft någon patron,
Om vi ej haft det här krutet.
(Ridån faller.)
*
Andra akten.
Teatern föreställer en stadsgata. Nära avantscenen två stora
midt emot hvarandra belägna hus.
Första scenen.
Larmande personer af båda könen ur den lägre folkklassen
stå nyfiket beskådande huset till höger. Flere sticka in
hufvudet genom de sönderslagna rutorna; andra försöka öppna de
stängda dörrarna. I ett fönster i första våningen af huset till
venster, som är prydt med en apotekareskylt, ligger MASKEN
makligt stödd på armbågarna, med en tobakspipa i mun, roande
sig åt folkets oväsen.
Sång N:o 4.
Mel. Bröderna fara väl vilae o. 8. v.
kör (iunder trängseln).
Aj, aj! Var stilla och trängs inte så,
Det var en förfärliger knipa;
Somliga trampa, och somliga slå;
Kan inte stilla ni stå,
Här en och annan ur fickorna stjäl.
Finns ej polis som kan skurkarne knipa!
Svetten den lackar från hjessa till häl.
Aj, ajl Vi trängas ihjäl!
MASKEN.
Här uti fönstret jag trifves väl,
Jag sitter i lugnet och röker min pipa.
Väntar och längtar af hela min själ,
Att någon blir trampad ihjäl!
KÖR.
Aj, aj! Var stilla o. s. v.
masken. Muntert lif hos min vän doktorn midt emot.. .
Alla dar slå hans kunder och gynnare ut fönsterna.. . men
så. förtjenar han också så mycket pengar, att han kan sätta
i nya af guld.
Andra scenen.
DE FÖRRE. ANNA.
anna [elegant klädd, kommer ar doktorns hus). Hör på,
godt folk ... det lönar inte mödan att vänta på doktorn, ty
han kommer inte hem på förmiddagen.
folket. Så ledsamt! Kors så ledsamt! [Ajlågsnar sig.)
anna [ropande efter de bortgående). Alla eftermiddagar
mellan 3 och 4 tar doktorn emot besök.
masken. Det var en gemen tobak min vän apotekaren
bjuder på . . . Gefle vapen har försämrats, märker jng . . .
tacka vet jag Tjäders knaster!
Tredje scenen.
ANNA. MASKEN. THEODOR.
Theodor [häftigt inkommande). Anna! Anna!
anna. Ack, herr Theodor! Hvilken lycka!
masken. Se bara hur sockersöt hon gör sig.
anna. Hvad det var långese’n vi sågo herr Theodor! . . .
Ar det så man bemöter gamla vänner?
Theodor. Ett angeläget arbete håller mig hemma, och
jag tänkte ej gå ut förrän jag fått det färdigt.
anna. En ny vacker tafla förmodligen!... Och nu är
den färdig?
Theodor. Neji... Men i går fick jag bref af okänd
hand och utan underskrift med inneliggande tvänne sedlar,
hvardera på femhundra riksdaler banko. [Fiamtager brefvet
med sedlama och visar henne dem.)
anna. Ah, jag gissar . . . helt säkert från herr
Theo-dors far?
Theodor. Nej . . . han förskjuter mig ännu . . . Sin
helsa fick han åter, men icke sin kärlek till mig.Anna. Då är det visst från herr Ernst, som har ett så
godt hjerta.
Theodor. Nej, min hederlige kusin har ingenting att
ge... Se mig i ögonen, Anna!... Du har ännu ej lärt dig
förställningskonsten.
anna (förlägen). Herr Theodor!
Theodor. Du slår ned ögonen... du rodnar... det
är du som skickat mig brefvet med denna penningesumma.
masken. Hvad skall det nu bli af?
Theodor. Det är din farbrors pengar?
anna (slammande). Ja, farbror är nu så rik, att han ...
Theodor. Och det är på din förbön han sandt mig
dem?
anna (som förut). Ja . . . förlåt, förlåt mig!
Theodor. Du återtar dina sedlar och ger dem till din
farbror ... jag kan ej mottaga några gåfvor.
masken. Kors, en sådan toker!
anna (lager sedlame). Farväl, herr Theodor . . . (Med
bruten röst.) Er stolthet är större än er kärlek. . . (Brister ut
i tårar.) Farväl! Farväl! (Närmar sig stapplande husporten)
theodor (skyndar efter henne). Anna, du måste höra
mig!
masken. Så’na der goda varelser ha ingenting på jorden
att göra . . . också brukar jag helst lägga vantarne på dem.
theodor (till Anna, som han söker lugna). Hvad är
kärlek, om man ej har aktning för sig sjelf?
masken. Men den oförderfvade ungdomen har en så
förtvifladt stark helsa... jag hade god lust att skicka en
skarlakansfeber på dem.
theodor. Du förstår mig då och är ej längre ond
på mig?
anna (torkar bort tårartia). Nej, ack nej!
theodor. Och du älskar mig som förr innerligt och
troget?
anna. Innerligt och troget! (Kastar sig i hans famn.)
I lif och död!
masken. Ah! De arma menniskorna, hvad de bråka
för ingenting. (Drager sig från fönstret. Anna och Theodor
slita sig ur hvarandras famn, skyndande hon in i huset och han
ut ät motsatt sida.)Fjende scenen.
BRUKSPATRONEN. RUDOLF. ERNST.
brukspatron (inkommande från högra sidan). Alla
efterspaningar äro förgäfves. Ännu intet spår af ljufvarne.
rudolf. Denna stöld är oförklarlig, så framt ingen af
husfolket haft reda på det ställe der skrinet förvarades.
brukspatron. Nej, ingen af mina underhafvande har
begått detta brott.
rudolf {försmädligt). Jag vill visst inte misstänka
någon .. . men en olycklig tillfällighet var det i alla fall, att
Theodor skulle vara på herrgården i samma stund stölden
begicks.
ernst. Hvad vågar du säga?
rudolf. Alldeles ingenting.. . men, utan att derför
hänsyfta på Theodor, låter det just icke så otroligt, att en
son, som blifvit förklarad arflös, söker på hvad sätt som
helst åtkomma hvad han orättvist förlorat.
ernst. Blotta skymten af en sådan misstanke stämplar
dig som en gemen och dålig varelse, Rudolfl
brukspatron. Se så, ingen förifring å ömse sidor . . .
Theodor må vara en lättsinnig och olydig son . . . men aldrig
kan han bli en förbrytare.
ernst. Så tänker farbror om sin son, och ändå
forsk jutes han!
brukspatron. Hvarför blef han då mot min vilja målare
eller artist, såsom det kallas? . . . Ges det väl något onyttigare
yrke än att måla taflor? Hvad tjenar det till att måla träd
och blommor, när man har så vackra ute på marken? Och
måla menniskor sedan, liksom de inte vore tillräckligt
full-ritade förut? Och de galningarne se’n, som kunna ge ända
till flera hundra riksdaler för en enda tafla, då man för samma
summa kan tapetsera en hel våning och få de vackraste tak
och tapeter måladel . . . Derför tycker jag att. . .
ernst (blickar åt sidan). Se der kommer vår
undergörande doktor!
rudolf. Jag kan ej fördra den charlatanen.Femte scenen.
DE EÖRRE. KNUT. EN BETJENT (bärande penningpåsar).
Sång N:o 5.
Mel. ur Två ord: »För denna änglaflicka*.
knut (klädd som hareman med
bröstkrås och guldkrycka,
inkommer efter ritumcllen med
mycken liflighel).
Ja, alla jag kurerar
Och friskt ordinerar,
Derfor min praktik båd’ natt och dag florerar.
Jag allt hos mig förenar,
Och menskan, jag menar,
Kurcrad blir precis som hon förtjenar.
Jag nya lungor väfver
Och nya hjertan gör,
Kurerar den som lefver,
Men aldrig den som dör.
Men alla jag kurerar
Och friskt o. s. v.
Uschl Hvad den praktiken går!... Nio och nittio
sjukbesök redan på förmiddagen! (Till beljenten.) Bär in
penningpåsarna och lemna dem åt mamsell. Jag har gjort
mig qvitt alla privatbankssedlar och assignationer. . . det är
min själ rådligast i dessa tider. . . (Blir varse brukspatron.)
Ah, herr brukspatron! Ni hedrar er doktor med en liten
visit. Men kanske ni vill att jag skall ordinera litet mer
krut åt er?
brukspatron. Utom den satans gikten, så går det väl
an, och det är er förtjenst. Men, som jag finner, fortfar
lyckan att vara er bevågen.
knut. Ja, jag kallas den undergörande doktorn .. . det
är dumt att ge mej en sådan titel, men det vore ännu
dummare att inte hålla till godo ... På det viset gör jag mindre
dumheter än alla andra och blir ändå rik, och just deri ligger
underverket.brukspatron. Ni har inom en kort tid tagit lofven af
alla läkare... Ja, man reser från Stockholm enkom för att
rådfråga er.
ernst. Sjelfva de promoverade läkarne nödgas
med-gifva, att maken till er diagnostiska blick finnes icke... vid
sjuksängen är ni fullkomligt allvetande.
knut. Jo, jag menar det.
ernst. Ni kan bestämdt se om den sjuke kommer
sig eller ej.
knut. Ja, det kan jag, det.
rudolf (försmädligt). Nå, höglärde herr doktorn är
väl också en lika stor kirurg och lycklig operatör,
förmodar jag?
knut. j£, min herre, en ganska lycklig operatör...
Jag har satt lång näsa på en och annan förhoppningsfull
arftagare.
brukspatron. Nå, ämnar ni bosätta er här i staden?
knut. Nejl Bara jag väl kurerat det här goda folket,
som de äro sjuka till, så ärnar jag företaga samma operation
med folket i de öfriga landskapen.
brukspatron. Än era anhöriga?
knut. Min hustru och lilla Nisse bo på landet... det
är alltid säkrast att ha sin hustru på landet. .. Men ni,
herr brukspatron, hvad gör ni i staden?
brukspatron. Ack, det är för den olyckliga affärns
skull, som ni vet.
knut. Ja, jag vet. . . Hur stor var hela förlusten?
ernst. Omkring tjugu tusen riksdaler, omyndiges medel,
som farbror nyss fått in.
knut (glad). Inte merl ... Är ni i knipa, herr
brukspatron, så kurerar jag er genast. . . hela min kassa står till
er tjenst.
brukspatron. Nej, nej, min hedersvän!... Det kan
jag omöjligt gå in på.
knut. Ni är en frank herre, jag vet det af gammalt. . .
Ni eger ett litet gods neråt landet, der det finns en
ymnig och frisk källåder. Har ni lust att sälja det stället
åt mig?
brukspatron. Nog ville jag gerna sälja det, men jag
fruktar det skulle se underligt ut.
knut. Inte om ni säljer, men väl om ni köper, ty
när en affärsman nu för tiden börjar köpa mycket landt-egendomar, så kan man nästan ge sig tusan på att han har
konkurslagen i kikarn. Det är bara att lura bönder med,
och lurade bli de också... Jag ger er tjugu tusen riksdaler
för stället.
brukspatron. Det är knappast värdt hälften.
knut. Det angår mej inte. Om några år är den
bröder emellan värd hundra tusen riksdaler.
brukspatron. Nå, jag skall tänka på saken.
knut {hastigt). Topp, då är det afgjordt. Ursäkta, jag
skall på sjukbesök till en fröken Silfversvanz [pekande på
apoteket), som bor der i huset två trappor upp. Vilja ni,
mina herrar, emellertid hålla till godo i mitt ringa hus och
vara mina gäster, så länge ni dröja i staden? [Under det han
ledsagar hukspatron till sitt hus.) Varen så goda, mina herrarl
Jag bor litet hyggligare nu än på den tiden jag var kolare.
("Öppnar porten och skjuter in brukspatron och Rudolf.)
Sjette scenen.
KNUT. ERNST.
ernst. Låt mig för all del följa med till fröken
Silfversvanz.
knut. Hvarför det?
ernst. Jag är kär i fröken Amelie, hennes
systerdotter.
knut. Hå kors, det var roligt 1 Känner ni den äldre
fröken?
ernst. Nej, hon har aldrig sett mig.
knut. Godt! Då skall ni också bli en undergörande
doktor. Följ mig. Medan jag ordinerar något åt gamla
fröken, kan ni kurera den unga. [Dc gå till
apotekarens hus.)
Sjunde scenen.
DE FÖRRE. MASKEN.
knut {stötande på Masken, som kommer ut från
apoteks-huset). Tjenare, herr gufar! Ute och går, ser jag! (Till
Ernst.) Var god gå förut och anmäl mig. (Ernst går in.)masken. Nå, herr doktor, det går ju ypperligt?
knut. Åhja men . . . kan inte skylla.
masken. Sjelfva Sundhetskollegium måste ge med sig
och tillåta dig praktisera... det har du också mig att
tacka för.
masken. Jaså, ni har också ett finger med i
Sundhetskollegium?
masken. Ett finger... jag har väl hela hand der,
skulle jag tro . . . men nu är jag stött på kungl. kollegium.
De der herrarne i Stockholm ha visserligen gifvit mig ett
och annat handtag, det nekar jag inte för, men de der
välsignade karantänsanstalterna. ..
knut. Jaså, gufar tycker inte om karantäner?
masken. Det är småaktigt, skråmässigt. . . importen
bör vara fri. . . Sverige kan deremot exportera sina frossor.
knut. Jo, jo, det der är väl snart det enda som Sverige
har att exportera . . . Jaså, gufar hatar tullförbuden?... Då
tycker gufar visst inte om fabrikörerna i Norrköping?
masken. Jo, gubevars ... de äro så feta och trefliga så.
knut. Nå, det var roligt det då .. . men ursäkta . . .
min tid är upptagen, och jag måste... [Vill gå.)
masken. Hör på, du . . . vänta din munsjörsnusi
knut. Hvafalls?
masken. Jag är missnöjd med dig, och gjorde jag rätt,
så vände jag dig ryggen . . .
knut (infallande). För alltid?... Det är jag genast
med om ... låt oss ta ett evigt farväl af hvarandra.
masken. Nej, tack du . . . jag vill inte göra dig mer
orätt än alla andra.
knut. Åhjo, gör det. . . jag är inte det minsta
snarsticken ... låt oss likväl skiljas som vänner. . . Jag skall
skicka bref och helsningar med mina patienter.
masken. Du är en narr.
knut. Nå, hvarför är gufar så fnurrig mot mej i dag?
masken. Du visar mig inte den aktning, som du är
skyldig min ålder och mitt stånd . . . jag har släppt dig för
mycket på näsan på mig, skall jag säga.
knut. På näsan?. . . Hur då?
masken. Jo, när vi träffas vid sjuksängarna och jag
händelsevis råkar stå vid hufvudgärden, så låtsar du aldrig
se mig, och jag måste bocka mig flera gånger, innan jag
blir bemärkt.knut. Jag är så fasligt närsynt, vet gufar.
masken. Och när jag inte vill göra dig till viljes och
stå vid fotterna, så gör du alla möjliga fula grimaser åt
mej... Ar det anständigt, är det savoir vivre? Du är en
otacksam, gudlös varelse I
knut. Är jag gudlös, jag, som beständigt har döden
för ögonen?
masken. Men du har mig inte i ditt hjerta.
knut. I hjertat?... Det tror jag vi dröjer med så
länge . .. Adjö nu, gufar, helsa hem. (Vill gå.)
masken. Hvart tar du vägen?
knut. Jag skall upp der i huset och kurera en gammal
fröken ... det är minsann inte det lättaste, det.
masken. Vänta, så följer jag med.
knut. Hvad skall det tjena till?
masken. Jag skall bara upp till min vän, apotekaren,
för att ge honom några upplysningar.
knut. Alltid träffas herrarne... det der är bara en
förevändning.. . men inte kan gufar gå in till en fröken så
der a justerad.
masken. Ack, hvad du är bråkig I
knut. Är jag nu bråkig också?. . . Gufar har man nu
riktigt fått för syndens skull.
masken. Se, der har man det igen . .. Samma språk
föra jemt de otacksamma menniskorna.. . Skola de då aldrig
lära sig begripa hvilken stor nytta jag gör dem!
Säng N:o 6.
Kupletter.
Mel. N:o 8 ur Weunerbergs »Glimtar».
I.
MASKEN.
Om den fick lefva, hvar person,
Som föds för jordens zoner,
Kn kaka kostade million,
Kn biffstek tolf millioner.
Och följden blef att ni också
Snart åto upp hvarandra.KNUT.
Den konsten kunna vi ändå,
Ni har ej skäl att klandra.
Tillsammans.
MASKKN.
Hör, sådan tonl
Nej, den person
Omöjligt taga kan reson.
Ja, följden blef att ni också
Snart åto upp hvarandra.
KNUT.
Hör, sådan tonl
Nej, den person
Omöjligt taga kan reson.
Den konsten kunna vi ändå;
Ni har ej skäl att klandra.
2.
KNUT.
Allt skönt, som föds, blef ej så kort,
Om man uppsa" er lydnad.
Ni mången storhet rycker bort,
Som utgör verldens prydnad.
MASKEN.
En storhet, fast hans lif är kort,
Er verld blott smälek visar;
Men när jag rycker honom bort,
Strax hela verlden prisar.
Tillsammans.
Hör, sådan ton o. s. v.
3-
MASKEN.
En ogift flicka skulle stå
På kartan öfverblifna
Mångtusen år och lida så
Bland andra öfvergifna.KNUT.
Nej, gufar, nejl Så tala kan
Blott en förläst magister.
Nar frågan är att få en man,
Hon aldrig hoppet mister.
Tillsammans.
Hör, sådan ton o. s. v
4-
MASKEN.
De girige på jordens ring,
Tänk om de fick regera,
I evig tid i
KNUT.
Gör ingenting!
Af slösare finns flera.
MASKEN.
Det kan uppröra kött och blod,
När menskor mig förklena!
KNUT.
Han talar han om kött och blod,
Som sjelf är bara bena.
Tillsammans.
MASKEN.
Hör, sådan ton!
Nej o. s. v.
Det kan uppröra kött och blod o. s. v.
KNUT.
Hör, sådan ton!
Nej o. s. v.
Han talar han o. s. v.
(De gå in i hisei.)
Teatern förändras Ull ett elegant rum med dörrar i fonden
och få sidorna.Åttonde scenen.
ERNST och AMALIA (utkommande från sidorummet
till höger),
ernst. Jag är som fallen från skyarne! Rudolf skulle
vara min rival, och derlill gynnad af er tant?
Amalia. Tyvärr! Ni känner er kusins talang alt ställa
sig in hos alla. Han har gjort sig bekant med tants alla
svagheter, och i det han har förstått att smickra dessa, har
lian hunnit allt närmare sitt mål.
ernst. Men dit han aldrig skall hinna, så sannt jag
lefver!
amalia. Tyst, tant kommer. (De draga sig tillhaka mot
bakgrunden och samtala sakta under följande scen.)
Nionde scenen.
DE FÖRRE. KNUT. FRÖKEN SILFVERSVANZ (något
gammal, men det oaktad t klädd som ung flicka och med
koketta åIbörder, utträdande tillika med Knut från
rummet till venster).
knut (/ det de komma ut, till fröken). Högst nervsvag,
min nådigaste fröken — det är klart som dagen. Ni tarfvar
en fullständig reparation.
fröken (sätter sig i en soffa). Käraste herr doktor, tro
mig, jag lider af för mycken känslofullhet. lag blir så lätt
upprörd. Så, till exempel, känner jag mig böjd till vrede,
så snart jag ser en annan ung flicka.
knut. Jaså . . . men när ni ser andra gamla flickor då?
fröken. När jag hör talas om kärlek, blir jag så
underlig till mods.
knut. Gör ni det? (Känner henne på pulsen.) Stackars
liten! (Ernst kysser Amalias hand.)
fröken. Hvad var det?
knut. Åh, ingenting 1 Min medbroder och lärjunge
kände endast unga fröken på pulsen.
fröken. Gör man det med lapparne?knut. Ja, efter min nya metod ... man för läppen till
pulsen och smakar på den ... det är ju så naturligt, det.
fröken. Och så enkelt se’n ... Men hvad skall jag
bruka mot mitt hår, som börjar skifta något i grått?
knut. Låt raka bort det.
fröken. Ja, men då följa ju de svarta lockarne med?
knut. Nej, de ska vara qvar... det är bara de gråa
som ska bort, och äfven de som ha anlag för att bli gråa.
fröken. Det blir ett fasligt arbete, det.
knut. Ja, det blir det. ..
fröken. Och så har jag fått åtskilliga rynkor i
ansigtet.
knut. Det hjelps med tiden... de gå bort af sig
sjelfva.
fröken. Tror herr doktorn det?
knut. Och om de också inte skulle gå bort, så få de
snart flera i sällskap, och då märker man inte så noga
hvarje enskild rynka.
fröken. Ja, doktorn har fullkomligt rätt.
knut. Jag råder emellertid fröken att besöka den nya
badanstalt, jag håller på att anlägga. (Ernst kysser Amalia
ånyo på hand.)
fröken. Hvad var det?. . . Det lät nästan som en
riktig kyss.
knut. Nu håller min embetsbror på att undersöka
unga frökens hjerta.
fröken. Gör man också det med läpparne?
knut. Ja visst, efter min nya metod. Förut begagnade
man ett slags lurar af sockerkist eller mahogny, men man
kom inte längre in i hjertat för det... Nu formar man i
stället munnen som en lur.. . så här ungefar (fasonerar
munnen), och det slår aldrig felt, det kan jag försäkra.
fröken. Herre Gudl Så enkelt 1... Men om en karl
får ondt i hjertat, undersöker man det på samma sätt?
knut. Nej, tusan! . .. Vill man veta hur en karls hjerta
är beskafladt, så begär man låna pengar af honom; lånar
han ut, då har han ett bra hjerta.. . lånar han icke ut, då
har han ett dåligt hjerta .. . Ackl Fröken kan inte föreställa
sig hvad det finns för en mängd dåliga hjertan.
fröken. Men när herr doktorn sjelf sonderar ett
frun-timmershjerta; brukar inte doktorn då sjelf att... (Hållerför ögonen med ena handen, i det hon bjuder den andra åt
Knut.)
knut (afsides). Aj, tusan! (Högt, i det han emottager
frökens hand.) Visserligen . . . men det ges vissa naturer som
äro så genomskinliga, att man med blotta ögonen kan skåda
in i dem.
fröken. Och jag är en af dessa genomskinliga
naturer? . . . Nå, hvad ser ni i mej, herr doktor?
knut. Hvad jag ser?. . . Jo, jag ser Eugéne Sue,
Onkel Adam och hela Originalbiblioteket, med personer
och allt.
FRÖKEN. Ack!
knut (uppstigande). Också måste jag föreskrifva något
fördelande. (Sätter sig vid skrifbordet och börjar skrifva.)
fröken (till Emst). En besynnerlig menniska, men så
äro alla stora snillen . . . likväl kanske inte så konseqvent
som jag skulle önska.
ernst. Han är en okonstlad bergsman och med den
bästa karakter.
knut (skrifver). Mandeloleum cum . . . cum prutrot. . .
etiam . . .
(Masken inträder, ser sig omkring, går derefter fram till
Knut och ser öfver hans axel.)
ernst. Och säkert är, mina damer, att han är den
skickligaste läkare vi kanske haft.
Tionde scenen.
DE FÖRRE. MASKEN.
knut (blir varse Masken). Ah, se gufarl Var så god
och sitt!
masken. När jag ser dig skrifva recept, så vore jag
färdig att kyssa dig.
knut. Goda vänner äro vi, men pussas . . . nej, jag
tackar . . . Men hvad har gufar här att göra?
masken. Jag kan omöjligt gå tomhändt ur det här
huset; någon måste jag ha med mej.
knut. Hvad för slag?. . . Akta er för stadsfiskaln,
gufar lilla!masken. Den der vackra fröken är inte så rasande . ..
jag har god lust att. . . (Tager vägra steg emot Amalia.)
knut (fattande i Maskens domino). Stopp! ... Förbarma
er öfver den gamla i stället.
Elfte scenen.
DE FÖRRE. RUDOLF.
rudolf (ikyssande den äldre frökens hand). Jag hörde till
min stora förskräckelse, att min nådiga fröken var opasslig,
och skyndade genast. ..
fröken. Ni är alltför artig, min herre I.. . Jag har
längtat så mycket efter er.
rudolf (iblir varse Ernst). Min kusin här! (Afsides.)
Skulle han vara min rival?
knut (//// Masken). Eller tag den der herrn som sist
kom in.
masken. Tror du jag alltid åtnöjer mig med det
sämsta. . . dessutom vill jag gerna ge de onda tid att bättra
sig . .. Kurera honom först, så få vi väl se.
fröken (utvisande Ernst för Rudolf). Jag får presentera
en ung läkare, den undergörande doktorns lärjunge.
rudolf. Har min kusin blifvit läkare?
ernst (afsides). Fördömdtl
amalia (afsides). O himmel!
fröken. Er kusin ?
rudolf. Ja, min kusin Ernst, som är inspektor på vår
onkels bruk.
fröken. Man har då bedragit mig!
knut (skyndar till Rudolf). Hvad ser jag! . .. Hur vågar
ni gå ut i ett sådant tillstånd?
rudolf. Hvad behagas?
knut. Ni är ju sjuk ... Ni har ju smittkopporna i
faggorna 1
fröken (förskräckt, skriker). Smittkopporna! (Faller pä
en stol.) Hjelp!
rudolf. Hvad vågar ni säga, usle kolare?
knut. Hör ni, han yrar. . . han kallar mig för kolare.
(Fattar en ringklocka och ringer, hvarvid heljenter inkomma.)
Led ut den der karlen! ... Han har kopporna af värsta slag.
med luktvatten.)
stolar, eldgafflar. (Fattar en stol och tränger Rudolf.)
Ut med honom! . . . Ut med honom!
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
honom!
honom! (Rudolf utköres.)
Alteration kunde bekomma illa.
och låt sedan röka i alla rummen. (Ernst och Amalia leda
ut tanten.)
Tolfte scenen.
MASKEN. KNUT.
knut. Den kurn dugde, skulle jag tro!
masken. Ja, men på det sättet gick jag miste både om
den ena och den andra.
knut. Tag den late husdrängen dernere... vi ha
tillräckligt med lathundar q var . i verlden.
masken. Må ske då . . . något är bättre än intet. . .
jag vill genast skynda hem och släcka hans lifsljus.
knut. Hvar bor gufar?
masken. I ett stort och majestätiskt palats.
knut. Det vore hinl Då har ni kanske äfven en
vacker fru och en hel mängd små?
masken. Tror du väl att jag kunnat bli så många
årtusenden gammal, om jag varit gift karl?
knut. Nenej, det kan ni ha rätt i... Men skulle
man icke kunna få se ert palats, gufar lilla?... Ni måtte
ha bra trefligt hemma hos er, efter alla, som rest dit, aldrig
kommit tillbaka... jag hade god lust att göra gufar cn
liten visit.
masken. Skulle du ha mod dertill?
knut. Ja, men med det vilkor, att jag slipper
helskinnad derifrån.
masken. Din tid är ännu ej ute . . . och jag har ju
dessutom lofvat att innan du dör stå vid din hufvudgärd.
knut. Det är godt och väl, men tiderna äro så
osäkra. . . Skulle inte gufar kunna ge mig en skriftlig
försäkran att...
masken. Jag skrifver aldrig. . . jag bara raderar.
knut. Je suis begriper .. . Får gå då . .. Jag hoppas
bli väl emottagen.
masken. Jag är den gästfriaste värd emellan himmelen
och jorden. (Fattar sin lie och svänger den i riktning åt alla
väderstrecken. En allvarlig musik börjar, hvarunder Masken,
som fattat Knut vid handen, nedsjunker med honom genom
golfvet.)
Teatern förändras till ett underjordiskt rum. En mängd
ljus eller lågor af olika färger, glans och storlek upplysa rummet.Tretionde scenen.
GLÄDJEN (en bevingad yngling) ock MÅTTLIGHETEN (en
blomstrande jungfru. Begge, enkelt men idealiskt klädda, är o
sysselsatta med att se efter lågorna och söka hålla dem klara.
osynlig kör (höres fjerran ifrån).
Komp. af Ahlström.
Men’skal Våga ej att sträfva
Mot naturens lagl
Minsta fläkt ditt lif kan qväfva
I ett andedrag 1
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE. KNUT. MASKEN (ifrån sidan).
masken. Nu äro vi hemma hos mej.
knut. Är det gufars namnsdag i dag, efter det är så
vackert ekläreradt?
masken. Det är menniskornas lifsljus du skådar här.
knut. Är det möjligt I
masken. Alla dessa lågor äro menniskosjälar.. . när
någon af dem slocknar här, så dör en menniska på jorden.
knut (visande på Glädjen och Måttligheten). Hvad heter
det der unga paret?
masken. Ynglingen är Glädjen och flickan
Måttligheten . . . begge två har himlen skickat mig på halsen .. .
Deras åliggande är att putsa ljusen och hålla lågorna klara.. .
Utan dem hade alla ljusen slocknat för längese’nl
knut. Nog går det väl an för Glädjen, men
Måttligheten har säkert ett otacksamt arbete . .. Men kors så olika
ljusen brinna 1
masken. Tycker du att alla menniskor lefva lika? Dc
der små lysmaskarna äro späda barn, och den lilla der borta
är din Nisse, min gudson.
knut (gladt). Ack, min Gudl Så präktigt den
bytingen lyser 1
masken. De dunklare lågorna äro hvardagsmenniskor
och de klarare äro stora hjeltar, skalder och konstnärer afförsta ordningen, frejdade vetenskapsmän och utmärkte
statsmän.
knut. Det var fasligt litet af den storartade sorten...
jag tycker att vi bara i Sverige ha en sådan mängd poeter
och artister, och allraminst ha vi väl aderton stora snillen.
masken. Nej, det är något helt annat det.
knut. Jaså... underligt är det också, att det finns så
få hjelteljus härnere, när vi på jorden ha så många generaler.
masken. Ja, det är något helt annat.
knut. Hm! Hm! ... Men hvad är det för tjocka och
feta lågor derborta?
masken. Det är biskopar och domprostar.
knut. Ahal... De sluka en hel hop andra små som
se så bedröfliga ut. .. det måtte visst vara komministrar och
adjunkter.
masken. Ganska riktigt.
knut. Än de der som spraka så lifligt och hålla sådant
oväsen ?
masken. Det är rabulister och publicister.
knut. Det var ett fasligt sprakande ... det har visst
kommit för mycket vatten i talgen ... Än de der andra då,
som dansa på jorden och ibland rulla sig i stoftet?
masken. Det är hoffolk.
knut. Mjuka tjenarel... Men det var märkvärdigt
hvad de ha för ett matt sken!
masken. Ja. .. man bör egentligen se dem genom
kronglas.
knut. Hm, hm! .. . Men hvad är det der för en
stackare ?
masken. Det är du sjelf, kära Knut
knut (ängsligt). Jag?.. . Jag, som är ett sådant ljus på
jorden? (Bedjande). För all del, bästa gufar, laga att jag
brinner klarare; sätt litet mera eld uti mig.
masken. Nå, efter du nu är på visit hos mig, så är
det väl billigt att jag bjuder dig på något. (Putsar ljuset.)
Se så, nu är det klart igen.
knut. Ah, hvad det var skönt! Heder och tack,
älskade gufar! Jag kunde aldrig tro det skulle bli så hederligt.
masken. Men jag måste äfven visa dig min betjening.
(Drar upp en liten klocka ur fickan och ringer.)Femtonde scenen.
Melodram.
Några takter ur en koral, hvatvid ÅLDERDOMSSVAGHETEN,
en krokryggig gummat inträder.
masken. Den der gumman är Ålderdomssvagheten, något
trög, men alltid pålitlig. {Ålderdomssvagheten aflägsnar sig.
Lyxen inträder vid refrängen af: »Kållame öppnas o. s. v.»)
Det är Lyxen, min förste hofmästare; han anlägger
konditorier, brygger punsch och införskrifver
skjubbskinns-pelsar med mera sådant, som bidrager till menniskoslägtets
försvagande. Det är egentligen för bättre gäster jag engagerat
honom. {Lyxen går. Ruset inkommer vid: *Supa efter klockan
12*, raglande med en btänvins/l ska i handen.)
Det är Ruset, min andre hofmästare ... Alla brännerier,
källare och krogar stå under hans beskydd. Han har sjelf
ingen rang, men sätter stort värde på höga grader, för öfrigt
en verksam och nitisk tjenare. {Ruset raglar ut. Den olyckliga
kärleken inkommer vid melodien af: *Mossbelupen hydda*.)
Der ha vi Den olyckliga kärleken.
knut. Jaså, det är hon som skänker gufar alla brustna
hjertan 1
masken. Fordom, ja. .. men nu mera vill intet hjerta
brista. Det är märkvärdigt, att ju mera spensligt och
för-svagadt menniskoslägtet blir, desto gröfre och hårdare blir
hjertat. Jag har henne nu qvar endast af tacksamhet för
det förflutna. {Den olyckliga kärleken går. Kriget marscherar
in vid en tmmhviijvel och en trumpetsignal.)
Den der är Kriget, min generaladjutant och den
verksammaste af mina tjenare. Han dödar folk som flugor. Han
får medaljer och ordnar af jordens mäktige, lofsånger af de
dumma poeterna och lagrar af de ännu dummare folken.
{Kriget marscherar ut. Lätjan inkommer vid melodien: *Nu
jag sofva vilh.)
Der får jag presentera Lätjan, som är flitig på sitt sätt.
Hon gör menniskorna feta och sömniga och följaktligen lätta
att komma åt. Hon ser anspråkslös ut, men har ganska
höga anor. {Lätjan går. Den moderna dansen inkommer vid
en polkamelodi.)
D&den Fadder.
Ill. J. N.[=Jenny Nyström]
»Det är Ruset, min andre hofmästare.»
fört hit så många kavaljerer och damer, att jag kunde ge
de mest lysande baler, notabene när jag väl fått hit herr
Schnötzinger. (Den modema dansen hoppar ut, polkan afbrytes
af orgelmusik ifrån hakgrunden.)
knut. Hvad är det?... Hvarifrån komma dessa toner?
masken. Det är min herskarinnas röst.
knut. Er herskarinna? ... Hvem är hon?
masken. Det är hon som slutligen tager det bästa och
läter mig behålla det sämsta... det är Odödligheten. . .
Tyst 1
(Efter ett långsamt crescendo, hvarunder lågorna försvinna,
så att scenen blir alldeles mörk, anslår musiken ett uthållande
fortissimo, hvarvid teatern förändras till det inre af ett riktuppr
lyst tempel. Kring alla sidor stå alla århundradens beiömdaste
män, hvaribland Gustaf Vasa, Gustaf II Adolf Karl XII, Karl
XIV, Linné, Berzelius, Tegnér, Franzén, Geijer m. fl. I fonden
hufvudöppningen till Odödlighetens tempel. Framför densamma
ett lejon, och på trappstegen den sköna konstens gudinna och
Historien.)
masken (ledande Knut, närmar sig
tempelporten).
Okända makter djupt mitt inre skaka
l;ör hvarje gång jag templet skåda får.
(Musik.)
Sextonde scenen.
DE FÖRRE. ODÖDLIGHETEN.
odödligheten (visande sig i den öppna
portalen med en
diamantspira i handen).
Tillbaka, oförvägne! Ja, tillbaka,
Ty du vid gränsen af ditt välde står.
(Knut och Masken nedsjunka genom golfvet. En genius
nedsväfuar Öfver hvarje staty, med en krans af immorteller.
Grupp. Briljanterad eld. Musik, hvarvid ridån faller.)
Tredje akten.
Teatern föreställer en bad- och brunnsort. En park, i hvars
bakgrund står ett vackert tempel med inskrift; »Helsans Tempel».
Midt för detsamma en springkälla. På ena sidan närmast
avantscenen är en mindre gymnastikställning.
Första scenen.
BRUKSPATRON. RUDOLF. FRÖKEN SILFVERSVANZ.
AMALIA. BAD- och BRUNNSGÄSTER af båda könen.
(Vid ridåns uppgång äro alla i liflig promenad fram
och tillbaka, drickande emellanåt ur källan, allt
under det kören afsjunges.)
Sång N:o 7.
KÖR.
Var forsigtig I Var forsigtig!
Föreskriften är så vigtig.
När vi oss ur badet stuckit
Och derpå vårt vatten druckit,
Skola bums vi promenera,
Utan rast och ro marschera,
Trampa,
Stampa
Och uppfriska lifvets lampa.
Äldrig stå, *
Ständigt gå,
Att vi evigt lefva må!
Föreskriften är så vigtig,
Var forsigtig, var forsigtig!
fröken (till Amalia, som följer henne). Hvarför springer
du alltid undan för kammarjunkarn, som är vår gentilaste
kavaljer?
amalia. Han talar ju aldrig om annat än sin otur på
spel, och att han behöfver vara inbäddad sju timmar innan
han blir varm . . . inte kan det vara roligt, söta tant!
fröken. Men det vore ett ganska godt parti, kära
Amalia.
amalia. Vid spelbordet, ja. .. Men här äro vi ju bara
för att sköta helsan?
fröken. Din toka! Tror du att unga flickor resa till
brunnar och bad endast för att sköta helsan? (De gå ål
fot iden.)
brukspatron (litt en kamtnarjunkare, som han möler).
God morgon, herr kammarjunkare! Tack för i går afse!
kammarjunkaren. Det var en horribel otur jag hade ...
åtta robertar å rad och rena till på köpet. .. Den sista borde
jag likväl ha vunnit.
brukspatron. Men hvarför spela ut kungen i förhand,
när man icke har ässet?. . . Hvarför oupphörligt utsätta
kungen för att bli surkuperad?
kammarjunkaren. Så spelar man i den högre societeten,
herr brukspatron!
brukspatron. Jag har hört det.. . men det är ju ett
stort fel, i synnerhet när man har knekten att känna sig
före med . . . Men gör ingenting, kammarjunkaren har desto
större tur i kärlek.
kammarjunkaren (småleende). Det är klart att man på
något sätt måste ta igen skadan. (Drager sig ät fonden.)
brukspatron (till fröken Silfversvanz). Det är att vara
rigorös . . . först i går afton anländ hit och redan på benen ...
Men för all del, låt oss inte stå stilla!... Det är mycket
farligt. .. Motion framför allt! (Bötjar trampa.)
fröken (börjar äfven trampa). Högst obligerad för
påminnelsen ... Det är mitt första bad, jag känner mig redan
så uppfriskad.
rudolf (framledande Amalia, som synes något motsiräfvig).
Ursäkta, min fröken, men jag måste förklara mig.
fröken. Amalia, hvad är det frågan om?
rudolf. Jag har redan talt om för farbror, hur
ovär-digt jag blef behandlad vid mitt senaste besök hos fröken
Silfversvanz,
brukspatron. Nå, än se’n?rudolf. Och efter nu farbror är närvarande, så ber
jag farbror vara god upplysa, huruvida min kusin Ernst är
doktor eller ej.
fröken. Nå, är inte herr brukspatrons brorson läkare?
brukspatron. Nej, det är han visst inte . . . han är
min inspektor.
fröken {föraktligt). Inspektor 1... Bara inspektor 1
brukspatron. Men mycket bättre än många
brukspatroner ... Sätter ni större värde på min brorson Rudolf,
som är ingenting?
fröken. Ja, det är ändå något.. . men inspektor, det
är fasligt 1 Amelie! Amelie!
amalia. Förlåt mej, goda tant!
fröken. I alla fall har man bedragit mej, och det är
oförlåtligt.
rudolf. Ja, visst... men det är den der charlatanen
som är skulden till allt... Der kommer han ... i
herrskapets närvaro måste han ge mig upprättelse.
Andra scenen.
DE FÖRRE. KNUT.
alla {omringande Knut). God morgon, god morgon,
herr doktor!
knut. God morgon, mitt herrskap! Hur många glas
har herrskapet druckit i dag?
en gäst. Tolf, herr doktor.
knut. Godt!
EN ANNAN GÄST. TjugU.
en tredje. Fem och tjugu.
knut. Godt! Godt!
rudolf {fattande Knut vid handen och framdrager honom).
Se så, min gunstig herre! Det fågnar mig att kunna
demaskera er.
knut. Hvad behagas?
rudolf. Vågar ni ännu påstå, att min kusin är läkare?
fröken. Ja, det var ju som sådan ni presenterade
honom för mig?
knut {afsides). Aj!
rudolf. Och har jag ännu smittkopporna i faggorna?fröken. Ja, det var ju så ni sade? (De öfriga
badgästerna skocka sig omkring de talande.)
brukspatron. Är det väl möjligt att ni kunnat ställa
till ett sådant narrspel?
fröken. Att på det sättet mystifiera ett fruntimmer af
stånd !
knut (skriker till). Olyckliga patienter 1 Vilja ni ta
lifvet af erl
alla (ropande). Hvad är det?
knut. Ska ni stå stilla på badet? Vill ni dö af
nervslag? . . . Marsch, mitt herrskap 1 (Börjar häftigt trampa.)
alla. Ah! (Börja ånyo ifrigt trampa och promenera af
och an.)
KÖR.
Var forsigtig! Var försigtigl o. s. v., o. s. v.
(Vid slutet af kören aflägsna sig alla åt olika sidor.)
Tredje scenen.
THEODOR och ANNA (arm i arm).
anna. Välkommen till Helsans Tempel, minvän! Det
är väl för templets skull som du så oförmodadt kommit hit?
theodor. Mindre för templets än för gudinnans. (Kysser
hetmes hand.)
anna. Det låter höra sig, och för att visa dig min
allmakt, vill jag genast föra dig till din far och försona dig
med honom ... Du skall veta, att han håller rätt mycket
af mig . .. Låt oss skynda!
theodor. Inte ännu, goda Anna. . . Först när det
lyckats mig att försona min far med konsten, vill jag visa
mig för honom . . . Ah, der kommer han . . . Låt oss gå
undan!
Fjerde scenen.
HAGEL och TRÄFF (elegant klädda).
träff. Min själ, ser icke här rätt trefligt ut. . . och
så mycket gentilt folk se’n, som kastar sina pengar, om ejjust i sjön, åtminstone i källan . .. Minsann, lönar det icke
mödan att tömma den.
hagel. Visserligen . . . men det vore ännu bättre, om
vi på något sätt kunde få vexla de här stora sedlarna, som
vi så länge burit på oss . . . Förbannadt hårdt att ha en så
stor summa ständigt på fickan och inte våga plocka fram
den. Genom efterlysningarna i de fördömda tidningarna har
ju allmänheten reda på hvarje sedelnummer.
träff. Ja, det är ett satans tyg de der tidningarna. . •
men vänta till nästa riksdag bara . . . då måtte de väl få på
tummen, förmodar jag.
hagel. Men vi ha inte tid att vänta till dess.
träff. Tyst, det faller mig något in . . . folk far till
brunnar och badorter för att sköta helsan, men lika mycket
för att spela kort och raffel... 1 raffellådan har man annat
att göra än bliga på sedelnumrorna.
hagel. Du sade något... låt oss genast anmäla oss
hos brunnsintendenten. (De gå.)
Femte scenen.
BRUKSPATRON. ERNST.
brukspatron. Nå, det står väl till hemma, vill jag
hoppas ?
ernst. Ypperligt, goda farbror. .. Här är mycket
badgäster, ser jag. . . jag har varit både i Söderköping och
Bie . . . men dessa ställen äro på långt när inte så
freqven-terade som detta.
brukspatron. Är det annars något nytt?
ernst. Ingenting, om ej det, att en okänd artist skickat
till hvarje bad- eller brunnsort tvänne litografier öfver två
beryktade stråtröfvare, och jag har till och med hos mig
tvänne planscher enkom för denna badinrättning. . . Men är
det inte fröken Amalia som promenerar der borta?. . .
Ursäkta, goda farbror, men jag har något högst angeläget att
framföra till henne. (Skyndar ut.)
brukspatron. Högst angeläget?... Jo, jag kan just
tro det.Sjette scenen.
BRUKSPATRON. KNUT.
brukspatron. Nå, här går ju lifligt till?. . . Hvem
kunde väl föreställa sig att så mycken helsa skulle ligga i
den här obetydliga källan?. . . Det ser verkligen ut som om
ni ej betalt mig för mycket för den.
knut. Så länge den här kuren är på modet, går det
förträffligt.
brukspatron. På modet, säger ni?
knut. Ja, modet, det är ju klart, detl
brukspatron. Men hur var den aflfärn med mina
brorsöner?
knut. Herr brukspatron glömmer att ta sin vanliga
bröströrelse.
brukspatron. Ack ja, det var sannt det. (Går till
gym nas tiks fällningen.)
knut (ger honom bröströrelse). Jag håller vad, att när ni
lemnar orten, så är ni minst sex tum vidare om bröstet.
brukspatron (under det han tager bröst rörel sen). Hå, Gud
vare-lof- hå- för det- hål
Sjunde scenen.
DE FÖRRE. FRÖKEN SILFVERSVANZ.
fröken (häftigt inkommande). Ah 1 Der är doktorn 1 . ..
Nu anhåller jag genast att få veta hvarför inspektorn . . .
knut. Det var fasligt hvad frökens ådror äro
uppsvällda i pannan! De äro tjocka som ankartåg.
fröken (förskräckt, tar sig i pannan). Som ankartåg! . . .
Ah!...
knut. Fröken måste genast ta dusch.
fröken. Dusch?
knut. Stora duschen.
fröken. Stora duschen 1 (Rusar ut.)Åttonde scenen.
DE FÖRRE (utom Fröken). MASKEN (strax derefter).
knut (fortfarande med bröströrelsen). Nå, hur känns det?
brukspatron. Åh, det knakar i refbenen, så . . .
knut. Skönt... de maka ut sig så fort de hinna.
masken (inkommande från sidan). Jag tror jag kommit
till ett dårhus! . .. Menniskorna luffa ju omkring som
galningar... jag kan inte ta två steg utan att bli trampad på
fotterna.
knut (blir varse Masken). Gufar, för tusan!
brukspatron. Gufar?
knut. Ja ... jag . . . jag tänkte bara på min gufar,
som ... som lärt mig det här.
masken (afsides). Har jag lärt honom det der? Kors,
en sådan storljugare!
brukspatron. Om jag vore qvitt den rysliga gikten i
mina ben.
masken (närmande sig Knut). Hvad är det der för ett
spektakel?
knut. Det är bara ett oskyldigt nöje.
brukspatron. Hvad för slag?... Är gikt ett oskyldigt
nöje?
knut. På visst sätt. .. den erinrar något om
barndomens första dagar, då man hade svårt för att gå.
brukspatron. Men ni har ju lofvat att kurera mig
för den?
masken (till Knut). Jag vill tala med dig.
knut. Har inte tid.
brukspatron. Har ni inte tid att kurera mig?
masken (med skarp stämma). Jag vill tala med dig!
knut. Hvad är det nu gufar fått i hufvudet igen?
brukspatron. Hvad är det som jag fått i hufvudet?
knut. Ingenting . . . alldeles ingenting . . . men det
kommer kanske ...
brukspatron. Bara det inte blir hjernfebern?
knut. Det är mycket farligt, när en brukspatron får
hjernfebern ... jag ordinerar derför ett fotbad, och det på
ögonblicket.
brukspatron. Herre min Gud! (Lunkar ut.)Nionde scenen.
DE FÖRRE (iitom Brukspatron).
masken. Jo, du har ställt vackert till, du . . . Jag reser
till den ena staden efter den andra, för att drifva in mina
fordringar, men hvart jag kommer har man rest sin väg,
utan att tänka på att betala sina skulder.
knut. Det är ju mycket vanligt, det, att man reser
utan att betala sina skulder!
masken. I stället flackar man ut till landet, till bad
och brunnar, och när jag väl kommit efter dit, så springa
mina gäldenärer öfver fält och backar, så jag omöjligt kan
få tag i dem.
knut. Men medge då, kära gufar, att ni är en faslig
fordringsegare ... ni tillämpar ju bysättningslagen i hela dess
stränghet.
masken. Hvad skall jag väl göra?. . . Jag gör ju den
ena förlusten efter den andra, och om det går länge på det
sättet så .. .
knut. Så slår också ni vantarne i bordet. . . Gör det
då . . . det är alls ingen skam nu för tiden, i synnerhet för
stora affärsmän ... det är bara de små cessionerna som äro
fördö m liga ... Jag skall gerna göra upp ett hederligt ackord
för gufar, med vilkor att gufar sedan drar sig alldeles ur
rörelsen.
masken. Nej, det här går för långt. .. Också mitt
tålamod har en gräns.
knut. Nå, hvad är det nu egentligen gufar vill?. . .
Ar det meningen att genomgå vattenkuren, så får jag
förklara, att alla rum och sängar äro upptagna ... det enda jag
kan bjuda på är en duktig stråldusch.
masken. Jag är högeligen uppretad på dig.
knut. Så är det med mig också . . . derför är det bäst
att vi aldrig träffas.
masken. Hvem har gifvit dig lof att anlägga en
kall-vattenanstalt?
knut. Nå, hvad är det för ondt i det?
masken. Jo, den tar folk ur det vanliga omåttliga
lefnadssättet, och det är derpå jag gjort mina största affärer.(Närtnar sig gymnastiks fällningen och sparkar till den.) Hvad
skall det der tjena till?
knut. Det är ju sjukgymnastik . . . Skall det vara en
benrörelse?
masken. Det der var Lings påhitt... också sade jag
honom sanningen, när vi för några år se’n träffades... och
får jag väl en gång tag i Branting och Sätherberg, så skola
de, min själ, också få på pelsen, det lofvar jag.
knut. Såå.
masken. Det här bär ju alldeles uppåt väggarna... I
ungdomen gör menniskan allt för att gå mig till möte och
tjena mig . . . men bara hon blir äldre, så börjar hon krångla
emot och det på tusende sätt. Det råder bara falskhet här
i verlden.
knut. Kors 1 Det var ledsamt, det... derför om jag
vore i gufars kläder, så droge jag mig genast ur verlden.
masken. Du är en otacksam gök . . . Men så var det
med Kisamor också, och på samma sätt med alla som jag
dragit fram ur den obildade hopen . .. Men hädanefter skall
jag bara hålla mig till dem som grundligt studera
vetenskapen ... det är åtminstone gentilt och resonabelt folk.
knut. Det är rätt, och som jag icke en gång är
mediko-filare, så adjö, gufar. . . helsa hem och tack för sist! (Vill
smyga sig bort.)
masken (hejdar honom). Du måste följa migl
knut. Ska jag? .
MASKEN. Ja, just du.
knut (slår emot honom med händerna). Omöjligt, jag
har så ofantligt brådtom, så. ..
masken. Hjelper inte ... du måste med.
knut En annan gång, men inte nu . .. hela sällskapet
väntar mig i brunnssalongen ... det blir brunnsbal, och jag
måste öppna balen.
masken. Den blir kontramanderad.
knut. Men det är ju mot aftaletl... Ni måste först
stå vid min hufvudgärd, kommer inte gufar ihåg det?
masken. Men du har vant dig att ligga utan
hufvudgärd, din skälm ... Se så, framåt marsch nul
knut (afsides). Skulle det vara allvar? (Högt.) Men det
der är ju alltför ledsamt...
masken. Jo, jo, min gubbe, känn på den tobaken.knut. Ja, men inte kan jag följa med i de här
kläderna... inte kan jag gå på ett bättre ställe utan frack?
masken. Gör ingenting ... hemma hos mig är doktorn
som barn i huset.
knut. Ja, men vi måste väl först säga till om hästar
på gästgifvaregården.
masken. Behöfs inte... Jag åker med egna hästar.
knut. Åka en så lång väg med egna hästar 1
masken. Åh, inte tyngre än du är så... Kom nu, din
tid är ute.
Sång N:o 8.
Duett.
Mel. ur Robort af Normandie, Räds för min barm! o. 8. v.
MASKEN.
Ja, du måste genast följa med mig,
Jag ej längre tänker krusa mer för dig;
Allt med min makt, med min makt jag betvingar,
Derför utan prut du följer med mig.
KNUT.
Nej, jag har ej lust att följa med digl
Jag vill längre dröja qvar på jordens stig;
Aldrig ditt hot ur konceptet mig bringar;
Res, men aldrig skall jag följa med digl
(.Masken går Knut pä lifvet, men denne springer öjvcr åt
andra sidan.)
Tillsammans.
MASKEN.
Ja, du måste genast o. s. v.
KNUT.
Nej, jag har ej lust att o. s. v.
knut (Jill Masken, i det han pekar
ät ena sidan).
Mel. ur Robert, Skalla trumpet! o. s. v.
Se, gufar, der,
Se, hvilken ståtlig skara,Af unga damer, som ses komma der.
Ögonen blå
Och kinderna så klara,
Fotterna små,
Och trippande de gå.
masken (*vändande sig dität itnut
pekar).
Säg mig, ack, säj,
Hvar är den sköna skara?
Jag ser den ej!
knut (framtager och ger honom
en stor kikare).
Lån’ kikarn då af mej.
Mel. En galopp.
masken (tittande i kikarn).
Hvar gå de?
knut (pekande).
Der stå de.
masken.
Hvar stå de?
KNUT.
Der gå de.
MASKEN.
Svårt att jag så närsynt är!
Kan ej skåda i den här.
knut (varsamt hoppande åt
mot-satt sida).
Jo, der ä’ de... der, just der.
(Vid sidokulissen.)
Du lurad ärl
(Galopperar ut.)
masken {vänder sig om och ropat). Kors, en sådan
slyngel! (Galopperar efter Knut.)Tablå.
Musiken till galoppen fortfar, hvorunder förhänget
bortdrages. En brunnssalong. På kulissen närmast avanlsccncn
hänga tvänne litograjierade porträtt.
Tionde scenen.
BRUKSPATRON. KNUT. ERNST. RUDOLF. FRÖKEN
SILFVERSVANZ. AMALIA. ANNA. HERRAR och
DAMER (ialla utförande en galopp). MASKEN
(inkommande vid slutet af galoppen, dock så
tidigt, att paren hinna dansa ett hvarf
kring honom).
masken (till Knut, under det henarne återföra damerna
till sina platser). Doktor!
knut (afsides). Hin anamma! (Högt.) Hur har gufar
sluppit in? Jag sade likväl till vid dörren, att ingen får
komma in utan biljett.
masken. Jag har fribiljett till alla baler.
knut. Det var en lycklig ost, det... Nå, gufar tänker
väl inte ställa till något krångel här?... Jag får underrätta,
att den här balen ges för ett välgörande ändamål, och
att...
masken. Visserligen var det min pligt att klämma åt
dig, din dansmästare... men bara jag får se unga flickor,
så blir jag genast vid godt humör.
knut. Jo jo, gufar är känd i orten.
masken (tittande sig omkring). Men finns det då ingen
glace?. . . Hvad är det för en bal, der det inte finns glace?
knut. Hvarför det då?
masken. Strax efter dansen och när damerna äro som
mest varma och flåsande, är det väl det bästa man kan
gc dem.
knut. Ja, för er, men inte för dem, och så länge jag
är läkare, så . . .masken. Hör du, Knut, presentera mig för någon af
de unga damerna.
knut. Hvad för slag?
masken. Så jag får bjuda upp till nästa polka.
knut. Ni?... En sådan döddansare!
masken {sträcker på ena benet). Det skall du få se, det!
knut. Men om Morgonbladet får tag i gufar och sätter
in honom i »Fashionable News» bland andra notabiliteter
på balen? #
masken. Nej, för tusan! Satt mej inte i någon
tidning!
knut. Ni tycker inte om tidningsskrifvare? Och inte
om andra författare heller?
masken. Åhjo, ganska mycket... de lefva vanligtvis
som om hvar dag vore den sista... Se så, presentera
mej nu!
knut. En så notabel person kan presentera sig sjelf,
tycker jag.
masken. Det är sannt... får gå dål . .. Den som bara
hade lite grön konfekt att bjuda på. {Stryker sig om håret
och drar på sig ett par hvila handskar.)
knut. Handskar också ... gentilt skall det vara.
masken. Jo, lita på det, du! {Går med sprättande steg
tiU den ena damen efter den andra och bugar sig djupt, men
bemärkes af ingen.)
knut. Gubben är inte så stelbent som jag trodde . . .
han är inte stelare han än många andra salongslejon. . .
Men ingen bryr sig om honom, ingen ser honom . . . Men
det är väl också för mycket begärdt, att en dansande flicka
skall se honom. {Efter flere fruktlösa försök aflägsnar sig
Masken sorgsen och med ena handen for ansigtet.)
knut. Nu blef han ledsen och gick sin väg. . .
Stackars gubbe!
fröken {skyndande till Knut). Herr doktor! Hvad är
det för porträtt, som hänga der på väggen?
knut. Jo, af tvänne stråtröfvare, som man allmänt
slår efter.
fröken. Stråtröfvare?... Från Italien förmodligen?
knut. Nej, äkta svenska, som jag tror.
fröken. Fy då!... Jag har aldrig kunnat intressera
mej för någon svensk röfvare.knut. Det bevisar någon svaghet för den utländska
lyxen... Nå, hvad tycker fröken om vattenkuren?
fröken. Charmant!... Vattnet är en härlig sak och
så rationelt... Fiskarne, som beständigt lefva deri, ha ju
ingen af de krämpor som plåga menniskan.
knut. Och likväl hata de brunnsvatten.
fröken. Förmodligen derför att det är för kallt?
knut. Nej, det är egentligen det kokta vattnet som
fiskarne inte kunna tåla.
fröken. Så’na motsägelser i naturen .. . Men är det
inte nu tid på att gå ner till gymnastiken?... Jag skulle ha
mej en halsrörelse vid den här tiden.
knut. Alldeles ja... jag vill sjelf ledsaga fröken.
(Bjuder henne armen och går ut med henne.)
Elfte scenen.
DE FÖRRE (iutom Knut och Fröken). TRÄFF. HAGEL.
MASKEN (arm i arm med dem begge).
hagel (till Träff). Jag begriper ej hvad jag fått i
högra armen... den är alldeles lam.
träff. Sak samma med min venstra ... det är som jag
hade ett skeppund jern på den.
hagel. Hur skall jag förstå det?
träff. Bara inte lamheten sträcker sig till
finger-spetsarne också... det vore det allra värsta.
masken (släpper och går ifrån dem). Nu har jag gifvit
de der skurkarne en försmak af mig... Det var en tråkig
bal och så fasligt varmt... det är just inte i min genre,
det... Men hvar är doktorn?... Ute?... Ha! (Skyndar ut.)
Tolfte scenen.
DE FÖRRE (utom Masken).
hagel (känner på sin högra arm). Nu är det alldeles
bra igen.
träff (känner på sin venstra). Ja, min själ, är det icke
så med mej med! Det är fan hvad vi sympatisera I
brukspatron (till Ernst). Hvad är det der för herrar?
ernst. De ha nyss kommit åkande, men jag känner
dem ej... likväl förefalla mig deras ansigten så bekanta.
DHden Fadder. 5träff. Har du fått vexladt än?
hagel. Nej, tyvärr 1... Jag undrar just om det äi
mycket rikt folk här?... Har du sett några välförsedda
plånböcker?
träff. Nej, men väl har jag hört slammer af börsar.. .
men börsar äro ett sattyg... man kan ej komma åt en
enda, utan att den sqvallrar som en gammal kärng... det
blir stor skada för oss, om pappersmyntet kommer ur
rörelsen.
hagel [tager Träff under armen). Låt oss slå ett slag
kring salen och se hvad som är att göra. (Blir varse
porträtten ock studsar.) Hvad är det?
träff (upptäcker porträtten och studsar äfven). Hvad
tusan ser jag!
ernst (till brukspatron). Nej, men se, farbror, hur de
skifta färg vid åsynen af litografierna!
brukspatron. Det var märkvärdigt... låt oss gå
närmare.
hagel (till Träff). Det är din fysionomi.
träff (till Hagel). Du sjelf, drag för drag. .. det är
riktigt otäckt likt.
ernst (till Hagel ock Träff). Ursäkta, mina herrar I. . .
(Förvånad.) Men det var förunderligt! (Kastar Ögonen emellan
dem och porträtten.)
hagel (till Träff). Man observerar oss!
träff. Låt oss schappa! (Vill gå jemte Hagel.)
ernst (hejdar dem). Ett ord, mina herrar!
Trettonde scenen.
DE FÖRRE. THEODOR.
theodor (inskyndande). Tag fast dem! Jag såg dem
gå in. (Hastar till Hagel och Träff) Ah, der äro de!
hagel. Död och helvete!
träff. Se så, nu är det slut på den lilla roligheten.
alla (samlande sig omkring dem). Hvilka äro de?
theodor. De begge banditerna som begingo stölden
hos min far... jag såg dem när de kommo ur herrgården,
och jag förföljde dem . .. men de voro beväpnade och
und-kommo mig. .. dock behöll jag i minnet deras anletsdrag
och upptecknade dem ... det är jag som sändt dessa
litografier öfverallt kring landet.brukspatron (omfamnande Theodor). Theodor, min son I
Min son!
träff. Fan, så hjertnjupetl
ernst (som jemte några andra af gåstema undersökt
banditernas fickor, får tag i en stor plånbok). Ah, här ha vi
plånboken, som låg i skrinet!
alla. Hvilken lycka!
brukspatron (rycker till sig plånboken). Ge hit! Ge hit!
(Bläddrar uti den och räknar.) Är det väl möjlig!... Fyra
tusen ... Är det inte en dröm!... Åtta tusen ... Jag kan
knappast stå på benen ... tolftusen ... bara jag inte dör af
glädje ... sexton tusen ... Jag tackar dig, himmel!... Nitton
tusen... Min Gud 1 Och trettiotre och sexton I Stöd mig!
(Lutar sig mot Theodor.) Öfverraskningen var för stor ...
det var för mycket 1
träff (hånande). Var det för mycket? Var då god och
ge tillbaka, så blir det ändtligen vexladt.
ernst. För ut dessa skurkar och stäng in dem i någon
källare, till dess kronobetjeningen hinner anlända. (Hagel
och Träff utföras.)
Fjortonde scenen.
DE FÖRRE (utom Hagel och Träff).
brukspatron (omfamnande Theodor). Kan du förlåta
din far, min hederlige gosse?
theodor. Behöfs ingen förlåtelse, min goda far! Men
lofva mig blott att icke fördöma den konst, som jag egnat
mig åt.
brukspatron. Nej, du, hädanefter skall jag sätta den
öfver allt... en konst, som kån ta reda på tjufvar och
skaffa rätt på stulet gods, den kan inte nog uppmuntras och
värderas. .. Gifve Gud att alla både unga och gamla målare
ville ge sig till polisen!
theodor (förande fram Anna). Min far vet att jag
länge älskat denna flicka, som äfven i motgången blef mig
trogen.
brukspatron. Tag henne! Gud välsigna er! Fyratusen!
ernst (ledande fram Amalia). Gif oss äfven er
välsignelse, goda farbror! ,
brukspatron. Tag henne! Tag henne! Åtta tusen!rudolf. Men, bästa farbror, inte går det an ... hennes
tant, den gamla fröken ...
brukspatron. Tag henne! Tag henne! (Börjar ånya
bläddra i plånboken.)
Femtonde scenen.
DE FÖRRE. FRÖKEN SILFVERSVANZ.
fröken (hastigt instörtande, med blekt och förstördt utseende).
Hjelp! Hjelp!
alla. Hvad är det? Hvad är det?
fröken. Doktorn!... Doktorn!... Jag måste vara
fasligt blek i ansigtet!... Mina ben svigta ... håll i mig så
många som möjligt!
alla. Nå, hvad är det då?
fröken. Jag skulle ner för att få min halsrörelse, då
doktorn i en hast började tala så underligt, liksom han
yrade... och rätt som det var, föll han till marken blek,
afsvimmad och ...
anna (häftigt). Min goda, min älskade farbror!
(Rusar ut.)
alla (ropande om hvarandra). Till doktorn! Till doktorn l
(Hastar ut. Melodien till »Gubben är gammal o. s. v.»
upp-spelas, hvarunder Masken inträder från ena sidan och går ut
långsamt genom den andra, hotande med upplyft finger.)
Tablå.
Musiken fortfar till dess förhänget bortdrages. Ett mindre
rum med en bäddad säng, som står nära rampen.
Sextonde scenen.
KNUT (liggande klädd på sängen). BRUKSPATRON. ERNST.
THEODOR. FRÖKEN SILFVERSVANZ. AMALIA.
ANNA. BADGÄSTER (alla stående omkring sängen,
dock så, att den ej undanskymmes for åskådaren).
anna. Se så, goda farbror, nu äro alla fönster och
dörrar tillslutna, såsom farbror önskade.
knut (med matt röst). Tack, mjtt barn! Tack, mina
vänner!Anna (lutande sig öfver Knut). Det är väl inte farligt?
knut. Inte farligt? (Tittande bakom sig.) Det är inte
så utan det. ..
brukspatron. Men man borde tillkalla läkare från
närmaste stad.
knut. Behöfs inte ... blott ett underverk kan rädda
den undergörande doktorn.
theodor. Men om man skulle öppna ådern?
knut. Nej, jag tackar! . . . Jag har inte mer blod än
jag behöfver. . . och jag behöfver ganska mycket, jag.
(Tittande bakom sig.)
anna. Hvad önskar farbror? Kanske farbror vill ta in
något?
knut. Ta in?. .. En läkare aktar sig nog för att ta
in. (Tittar bakom sig.) Gudskelof, han synes inte!
ernst. Han yrar visst.
fröken. Hvad är det som inte synes, herr doktor?
knut. Det är mycket det, min fröken .. . och det är
rätt bra det. {Askan mullrar.)
brukspatron. Jag tror att åskan börjar gå.
fröken. Herre min Gud! ... Och jag som är så rädd
för åskan 1
knut. Aha! Han är på väg . . . han kommer åkande,
och det i rustvagn till och med. {Reser sig upp pä armbågen
och ser sig omkring.)
fröken. Han fantiserar om en rustvagn.
Sjuttonde scenen.
DE FÖRRE. MASKEN {inkommer från sidan och ställer sig
vid hufvudgärden).
knut. God afton, gufar!
fröken. Hvem är hans gufar?
masken. Du ursäktar väl att jag tar dig på sängen?
knut. Ni är mycket påpasslig.
masken. Jo, jo, jag är känd för det.
knut. Ja visst... ni är en riktig hederspascha.
fröken. Ar jag en hederspascha?
knut {till de omkringstående). Mitt herrskap, aflägsnén
er på ett ögonblick. .. jag har något att öfverlägga med
mig sjelf.anna. Låt oss lemna honom i ro. {Alla utom Masken
draga sig ål fonden.)
knut. Nå, gufar, hur står till med våra affarer nu då?
masken. Mycket bra... Som du ser, så har jag sjelf
kommit för att hemta dig.
knut. Det var mycket artigt det. .. men ni kan väl
inte begära att jag, som är så sjuk, skall ge mig ut att åka
och skaka på landsvägen?
masken. Åka är mycket helsosamt för en sjuk... i
synnerhet en sådan skjuts.
knut. Jag förstår nog det... men i ett sådant väder i
masken. Jag har tagit med mig en täckt droska, och
det går inte an att låta den stå och vänta.
knut. Ah, jag betalar gerna väntpengarna, jag ... eller
det är så godt att spänna ifrån och ställa hästen i stallet.. .
jag vet ingenting värre än att brådska och fjeska.
masken. Inte något krångel nu... det bör ju vara en
glädje för dig att dö på höjden af din ära?
knut. Jag är inte alls äregirig... jag lefver hellre med
måttlig ära än dör med för mycken.
masken. Ditt porträtt har i dessa dagar utkommit i
Stockholm, och snart hänger din bild i hvarje stuga.
knut. Skönt... då kan ingen mer säga, att jag är en
obildad läkare.
masken {fiamtager. ett fickur och ser på det). Klockan
fattas två minuter i sex... när sista sexslaget ljuder, måste
vi åka.
knut. Jaså, sjelfva sextiden... det är hårdt... Men
är det då verkligen så nödvändigt?
masken. Ja visst... ty om jag ej tagit dig när sista
slaget ljuder, så måste jag vänta på dej i femtio år.
knut {skriker till). Hal {Sansar sig.) Nå väl, jag har
väntat på er i nästan lika många år... halfva vägen hvar,
söta gufar!
masken. Nej!
knut. Men om jag kastar mej öfver åt andra sidan?
masken. Hjelper inte ... jag står i alla fall vid
hufvud-gärden, sådan den är... se så, inga propsningar mer! {En
väggklocka börjar slå sex.) Klockan slår . . . blott ett
underverk räddar dig I
knut. Ja, ett underverk. {Sticker ena armen under sängen.)
masken. Nu kör jag!knut. Men jag vander. {1 detsamma, och just som sjette
klockslaget klingar, svänger sig sängen om, så att Masken befinner
sig vid Knuts fotter. Knut reser sig upp i sängen.) Morjens,
gufar I {Get honom en slängkyss.)
masken. Ack, din dansmästare I {Nedsjunker genom golfvet,
hotande Knut. En åskknall. Lifligt anslag af orkestern.)
Sång N:o 9.
Mel. ur Friskytten.
knut {hoppande raskt ur sängen).
Victoria I Victoria! Victoria I
(Till de närvarande.)
Med min eder glädje förenen I
alla {framskyndande och omringa
Knut).
Hvad under I Hvad under! Vär doktor på benen I
KNUT.
Nu lefva jag får
I femtio år.
Victoria! Victoria!
KÖR.
Victoria!
Mel. ur Regementets dotter: »Hvem har ej sett» o. s. ▼.
KOR.
Säkert ni stod nära er graf.
Men hur blef döden på sitt rof besviken?
KNUT.
Mitt herrskap! Jo, det kommer deraf
Att döden är bra klen i mekaniken.Mel. ur Zigenerskan.
KÖR.
Men hur skola vi det här förstå!
Ni för oss det strax förklara må!
KNUT.
Hvad då? Hväd då?
Kuplett.
Mel. Dryckesvisa ur Lucretia Borgia~
Kanske döden för ämnet för allvarsam är,
Jag den satsen visst icke vill jäfva;
Men för den, som jemt honom i tankarna bär*,
Han på långt när så farlig ej är.
Blott en brottsling för honom kan bäfva
Och i oro för grafvarna sväfva,
Ty af skuggande moln är hans himmel besatt,
Ingen stjerna bestrålar hans natt,
Och han har skäl
Att frukta väl.
Men den redlige fruktar ej grafvarna, då
Bakom dem han har himlen den blå.
KÖR.
Men den redlige o. s. v.
{Ridån faller.)
Teaterpjeser,
lämpliga för sällskapsteatrar
(h. = Herrar;
N:o öre.
I. Magister Bläckstadius (4
h. 7 d.).................50.
3. En födelsedag på gäldstu-
gan (9 h. 2 d.)..........50.
8. Rika morbror (4h. 3 d.) 50.
10. Hittebarnet (5 h. 4 d.) 50.
II. Positivhataren (6 h. 2 d.) 50.
14. Det otroliga (3 h. 3 d.) 50.
28. Ett resande teatersällskap
(8 h. 1 d.)..............50.
29. Den politiske kocken (4 h.
8 d.).................50.
30. Flickorna på Norr (7 h.
5 d.).................50.
34. Lilla apan (3 b. 2 d.) 25.
37. Hin ondes gåfva (8 b.
4 d.) . ..................50.
38. Min vän löjtnanten (4 b.
4 d.).................50.
46. En midsommarnatt i
Dalarne (6 b. 3 d.) ... . 50.
47. En natt i Falkenberg (2 b.) 50.
48. En god uppfostran (3 h.
4 d.).................50.
49. Aprilnarrit (2 h.). . . . 50.
50. För Sent! (5 h.) . . . . 50.
51. I Bohuslänska skärgården
(4 h. 3 d.)............50.
52. Kusinen eller
studentäf-ventyret (8 b. 2 d.) . . 50.
53. Blekingsflickan (6 h. 3 d.) 50.
54. Tiggarflickan (5 h. 5 d.) 50.
55. Den grå paletån (10 h.
4 d.)......................50.
56. Lefve fåfängan (7 h. 3d.) 50.
60. Hurn tiden förändrar
(5 h. 1 d.)................50.
61. Mitt andra jag (5 h. 2 d.) 50.
63. Hyresgäst ocb Husegare.
(4 h. 3 d.) ....... 50.
64. Min hustru vill så ha det
(6 h. 4 d.) . .............50.
68. En Bengalisk Tiger (2 h.
2 d.) ....................50.
med utsatt antal personer,
d. = Damer.)
N:o. öre.
69. Blixt ocb Dnnder (3 h.
2 d.)..................50.
70. Andra tider, andra seder
(11 h. 6 d.)...........50.
71. Tre för en (4 h. 3 d.) 50
72. Bark, Park och Stark
(4 h. 3 d.)...............50
73. Det höga C (4 h. 2 d.) 50.
75. »På kärlekens vingar»
(6 b. 4 d.)............. 50.
76. Majorskans krinolin (4 b.
3 d.). . ..............50.
77. En kopp thé (6 h. 7 d.) 50.
78. Han reser för att roa
sig (13 h. 7 d.) .... 50.
79. Den sällsynte ynglingen
(2 h. 2 d.)..............25.
80. Allas vår tant (6 h. 6 d.) 50.
82. Den resande studenten
(4-h. 2 d.)..............50.
83. Den tankspridde (1 h.) 25.
84. Sanning8vännen (1 h.) . 25.
85. Calle Glader (1 h.) . . 25.
86. En gammal gosse (7 b.
5 d.)......................50.
87. En svartsjuk tok(3 h.2d.) 50.
88. Ett studentputs (5 b. 3 d.) 25.
89. Mamsell Garibaldi (3 h.
5 d.)......................25.
90. Den svaga sidan (2 h. 2 d.) 50.
91. Ett äfvehtyr i
Humlegården (6 h. 3 d.) ... 50
92. Bror Jonathan (10 h. 4 d. 50.
93. Riksdagsmannen (4 h 2 d.) 25.
95. På Hasselbacken (2 h.ld. 25.
96. Frieri och förställning
(4 h. 2 d.)..............50.
99. Herre! var god tag bort
er dotter (4 h. 3 d.) . 50.
102. När man inte har möbler
(6 b. 2 d.) ...................50.
106. Sällhet på flaskor (4 b.
2 d.)...................25.
107. Karl Sabelträff(6 h 1 d.) 25110. Malins korgar (1 d.) . 25.
112. Aldrig for sent! (10 h.
6 d.)..............75.
113. Två unga löjtnanter (6 h.
3 d.)..............25.
114. »Han är inte svartsjuk!»
(3 h. 1 d.)..........25.
115. Ulla skall på bal (3 h. 1 d.) 25.
118. Jag ber tusen gånger
om förlåtelse (3 h. 3 d.) 50.
119. Vi äro alla lika (13 h.
7 d.). . ....................50.
120. En söndag på A mager
(9 h. 2. d)....................50.
121. De begge Pomadorna
(4 h. 2 d.)....................50.
125. Studenthataren(3h.2d.) 50.
126. Kärleken på
sommarnöje (4 h. 2 d.) ... 25.
127. Ett 8tockholmsgeni (4 h.
2 d.)..........................50.
128. Fattig på mynt (7 h.
2 d.)..........................50.
129. Ett frieri i
Vestergöt-land (7 h. 6 d.) ... 50.
130. Grann&rne (1 h. 1 d.) 25.
132. Den olycklige älskaren
(1 h.).........................25.
134. Studentens majnatt (1 h.) 25.
135. Mammas gosse (1 h.) 25.
136. En komedi (4 h. 2 d.) 75.
139. En öfvente i fordna
dagar (7 k. 1 d.) . . . 50.
140. Den gamle
skådespelaren (1 h.)......25.
141. Den gamla aktrisen (ld.) 25.
142. Rosa och Rosita (4 h.
3 d.) . . .............50
143. Min tants planer (1 h.
3 d.).................50.
144. Min son pä Galejan(l h.) 25.
145. N:o 7 (6 h. 3 d.) . . 50.
149. Friarn kommer (4 h. 2d.) 50.
150. Maskeraden i
vindskammaren (5 h. 3 d.) . . 50.
151. En liten berättelse utan
namn (4 h. 2 d.) . . . 50.
153. Eu aftonunderhållning
(13 h. 5 d.).............25.
N;o.
154. Under aftonsången (8 h.
3 d.)............... 25.
155. Korp-Kersti (10 h. 4 d.) 50.
159. Ett äfventyr (6 h. 2 d.) 25.
160. De nygifta (2 h. 3 d.) 50.
161. Tillät min fru (4 h. 3d.) 50.
162. På narri (3 h. 2 d.) . 50.
163. En communi8t (2 h. 1 d.) 25.
164. Skal och kärna (3 h. 2 d.) 50.
166. Två lustiga Turar (4: h.
2 d.)...................50
171. En spik i nyckelhålet
(2 h. 1 d.)............25.
172. Ett hem (2 h. 2 d.) . 25.
178. Den hvita halsdnken
(2 h. 1 d.)............50.
187. En anonym kyss (3 h. 2 d.) 35.
188. Lilla sångfogeln (3 h.
1 d.) ....", ..... 25.
190. Den sjette (3 h. 2 d.) 25.
191. Familjen Trögelin (6 h.
4 d.).................50.
192. Svensken i Paris (lh. 6 d.) 30.
193. Det skadar inte! (6 h.
4 d.).................50.
195. Salig Ferdinand (2 h.
3 d.)...................36.
196. Il Bacio (6 h. 3 d.) . 35.
197. Majorens döttrar (7 h.
3 d.)...................50.
198. Revolutionen i
Drif-bänken (1 h. 8 d.) . . 50.
199. Öfverstensmåg(5h.3d.) 50.
200. Sparlakanslexor (5 h.
3 d.)...................50.
201. Min ros i skogen (3 h.
2 d.)...................50.
213. Också en förlofning (4 h.
3 d.)...................50.
214. Gnistan (1 h. 2 d.) . . 50.
218. Mellan bjndningarna (2
h. 3 d.).................50.
220. »Förlåt mig!» (2 h. 1 d.) 60.
221. Svärfar (5 h. 7 d.) . . 75.
222. En tvärvigg (3 h. 2 d.) 50.
226. Pater-noster (3 h. 3. d.) 50.
1 228. Småflickor (2 d ) . . . 50.