Svenskt nautiskt lexikon

Gustaf Stenfelt

Full Text

Svenskt nautiskt lexikon

GUSTAF STENFELT

SVENSKT

NAUTISKT

LEXIKON

Praktisk uppslagsbok

för sjömän & maskinfolk,

skeppsredare,

konsulatpersonal,

sjöassuradörer, skeppsmäklare,

jurister m.fl.

Wahlström & Widstrand

Stockholm

GUSTAF STENFELT

SVENSKT NAUTISKT LEXIKON

SVENSKT

NAUTISKT LEXIKON

PRAKTISK UPPSLAGSBOK FÖR

SJÖMÄN OCH MASKINFOLK, SKEPPSREDARE,

KONSULATPERSONAL, SJÖASSURADÖRER,

SKEPPSMÄKLARE, JURISTER M. FL.

AV

GUSTAF STENFELT

WAHLSTRÖM & WIDSTRAND

STOCKHOLM

Stockholm 1920, Ivar Hæggströms Boktryckeri A. B.

191061

På uppdrag av hrr Wahlström & Widstrand, bokförläggare,

Stockholm, åtog sig undertecknad för några år sedan att

biträda dem vid kompilerandet av en svensk nautisk

ordbok.

Det hastiga tempo, i vilket vår sjöfart utvecklat sig på de

senare åren särskilt inom det tekniska området, torde kunna

anföras som försvar för djärvheten att söka upptaga manteln

efter våra kända och värderade läromästare i ämnet Ekbohrn

och Ekelöf. Någon måste ju fortsätta, såvida ej allt för stora

luckor skola uppstå, och om det skulle visa sig, att uppgiften

har överskridit förmågan, hoppas jag med stöd av den gamla

sentensen: ”Ut desint vires tamen est laudanda voluntas”, på

benäget överseende.

De källor som anlitats vid arbetets utförande äro:

Lärobok i navigationsvetenskapen av E. G. af Klint,

Lärobok i navigationsvetenskapen av Carl Anton Pettersson,

Lärobok i teoretisk och praktisk navigation av H. Wrangel,

Lärobok i enklare navigation av Alex. Thore,

Nautisk Meteorologi av A. G. Carell & E. O. Edelstam,

Sjömanskap av Axel S. Blomgren,

Maskinlära av C. Abr. Bergström,

Undervisning för manskapet vid flottan, K. Marinförvaltningen,

Ångmaskinlära av J. L. Frykholm,

Skeppsbyggeri av C. G. Witt,

Skeppsbyggeri av Ivar A. Engström,

Elektricitetslära av P. af Bjerkén,

Elektricitetslära av Karl Wallin,

Trådlös telegrafi av Thor Thörnblad,

Telegrafering utan tråd av Max Grenander,

Sjölagen av J. Afzelius,

Sjöfartssäkerheten av Carl Malmén,

Handbok i internationell sjörätt, Marinstaben,

The Sailor’s Word-Book by Admiral Smythe,

Condensed Dictionary by N. Webster,

From Keel to Truck by H. Paasch,

Wrinkles in Practical Navigation by S. T. S. Lecky,

Marine Engines and Steam Vessels by R. Murray,

Reed’s Marine Boilers and Reed"s Engineer"s Handbook,

Practical Shipbuilding by A. Campbell Holmes,

Steamships and their Machinery by J. W. C. Haldan,

Masting and Rigging by Kobert Kipping,

Sails and Sailmaking by Robert Kipping,

The Practical Engineer, Electrical Pocketbook 1918,

Radiotelegraphist"s Guide and Log-book by W. H. Marchant,

Elementary on Electricity and Magnetism by Dugold C. Jackson and John Price Jackson m. fl.

Till sist beder jag att få rikta ett varmt tack till alla dem,

som bistått mig med råd och upplysningar, anvisning på

litteratur m. m, och särskilt gäller detta tack kommendörkaptenerna

greve Carl Posse och Carl Leche, civilingenjören A. W.

Andersson, Malmö, telegrafingenjören Einar Johansson samt

hamnmästaren i Malmö, kapten John Johansson.

Malmö i april 1920.

Gustaf Stenfelt.

A.

Aak, flatbottnad pråm med raka

sidor. Förekommer på Rhenfloden.

Abacus, kinesisk räkneapparat

bestående av kulor uppträdda på ståltråd

och innefattade i en ram.

Abaka, namn på en fiber, varav man

gör manillatåg.

Abandonnera, 1) avstå sjöskadade

varor till assuradörerna mot ersättning av

assuranssumman, 2) övergiva ett

fartyg, som ej kan anses vara sjovärdigt

eller vars läge medför fara för de

ombordvarandes liv.

A. B. C.-kod, telegraf kod för

sjöfarande, utgivare Edén and Fischer,

Fenchurch street, London, E. C.

A. B. C.-tabeller, tabeller för asimutens

finnande av kapten S. T. S. Lecky och

intagna i hans berömda verk över

navigationen "Wrinkles in Practical

Navigation."

Aberration, en stjärnas skenbara

rörelse från jorden sett. Den är beroende

på den senares förflyttning i sin bana.

Abraham Rydbergs Stiftelse har sitt

säte i Stockholm och tillkom på

initiativ av skeppsredaren i Stockholm

Abraham Rydberg (f. 1780, d. 1845), som

skänkte 150,000 riksdaler banko till en

fond för att undervisa ynglingar i det

praktiska av sjömansyrket. Kapitalet

har under årens lopp genom

försäljning av en stiftelsens tomt vid

Strandvägen ökats med c:a 100,000 kr. I

stiftelsens kapital ingår dess egendom å

K. Djurgården samt övningsfartyget

Abraham Rydberg. Enligt Kungl. Maj:ts

Nådiga Reglemente av den 4 maj 1850

kallas Direktionen: Direktionen över

Abraham Rydbergs Stiftelse till

danande av skickliga sjömän i det praktiska

av sjömansyrket. Den består av 5

ledamöter, varav en civil ämbetsman, två

skeppsredare, handlande samt två

sjökaptener. Direktionen väljer inom sig

ordförande och kompletterar sig vid

avgång själv. Den utser kapten, som

samtidigt är överlärare samt antager på

dennes förslag styrmän och matroser för

varje övningsresa. Undervisning vid

praktiska sjömansskolan lämnas åt

väl-frejdade ynglingar vid omkr. 14 högst 20

års ålder. Ansökan för antagning till

elev skall skrivas av målsman och vara

ställd till Direktionen samt insändas

till överläraren före mediet av april.

Ansökan skall åtföljas av frejdebetyg

för elev, utfärdat av vederbörande

pastorsämbete samt läkarbetyg, även

innehållande intyg om normalt färgsinne.

Övningarna börja den 1 maj med

fartygets påriggning, stängers och rårs

upptagning, löpande godsets iskärning,

seglens underslagning och lossgörning,

revning, beslagning, båtrodd och

båtsegling. Övningarna börja varje dag kl.

7,30 f. m. med 2 1/2 timmars uppehåll för

middag samt fortgå till kl. 6 e. m. På

en mast i land med segel företagas

förberedande övningar. En halv timme

1. — Nautisk ordbok.

3

Absidier—Ackumulator

4

varje morgon är anslagen till

gymnastik, senare knopning och splitsning

samt annan sjömaning, ävenså

instruktioner i disciplinärt hänseende.

Riggens lappsalvning, fartygets målning

m. m. ombesörjes av eleverna själva.

Omkring den 10 juni efter av

direktionen skedd inmönstring avgår

fartyget till skärgården, där fördelningarna

för till segelsgående, segelssättande och

bärgande ytterligare genomgås och

eleverna något vänjas vid livet ombord.

Efter 8 à 10 dagar, under vilken tid

man hunnit segla till Sandhamn eller

åt Landsortshållet, går fartyget till

sjöss. Omkring 8 à 10 dagar i sjön gör

en hamnvistelse på 3 till 6 dagar sedan

behövlig, då ovana vid sjön verkar

nedsättande på pojkarnas krafter,

åtminstone den första tiden. I sjön är

segels bärgande och sättande, rorgång,

kompassläsning, sjömaning och

segelsömnad för de äldsta eleverna

föremål för den huvudsakliga

undervisningen. I hamn övas eleverna i in- och

utsättning av båtarna, rodd och

båtsegling etc. I mediet av augusti

återkommer fartyget till Stockholms skärgård,

där upp- och nedtagning av rår och

stänger övas samt avslutning av de

under resan för varje elev bestämda

proverna i sjömaning och splitsning av

stållina sker. Omkring den 28 augusti

förankras fartyget vid stiftelsens

egendom Ahlberget vid Kungl. Djurgården,

där uppvisning sker inför direktionen.

Sedan seglen slagits ifrån och löpande

godset urskurits, avgår en del av

eleverna för att återinträda i sina

respektive skolor. De för sjölivet mest

lämpade kvarstanna och fortsätta med

fartygets avriggning, godsets överseende

och uppläggning i tackelbodarna m. fi.

avrustningsarbeten. Den sista

september avslutas skolan och fartyget

inlägges å Kungl, skeppsvarvet, där enligt

Kungl. Brev plats för vintern beretts

för detsamma.

Absidier, gemensamt namn för

aphe-lium och perihelium.

Abskissa, den linje, som bestämmer en

en punkts läge i förhållande till en

emot samma linje vinkelrät linje, som

benämnes ordinata.

Absolut krigskontraband, se

krigskontraband.

Absorberingsförmåga, förmåga att

upptaga eller uppsuga en vätska.

Acacia, träslag som användes i

skeppsbyggeriet.

Acceleration, tilltagande hastighet.

Accelerera, draga sig före (om ur).

Acceptant, den som godkänner en

växel till betalning.

Accidentellt krigskontraband, se

krigskontraband.

Acetylen, gasformig, starkt lysande

kolväteförening, som lättast erhålles ren

genom vatten på kalciumkarbid.

Achernar a Eridani, stjärna i

stjärnbilden Floden Eridan, ligger i närheten

av sydpolen.

Ackreditera, skaffa anseende,

befullmäktiga ett ombud.

Ackumulator eller sekundärelement,

ett galvaniskt element, som uppsamlar

elektrisk energi för att sedan vid behov

avlämna densamma.

Ackumulatorbatterier kräva särskilt noggrann skötsel och

vård för att ej taga skada. Syran skall

alltid stå över plattornas överkanter.

Vid behov påfylles vatten eller utspädd

syra av bestämd specifik vikt

(fabrikantens föreskrift). Syran skall vara

kemiskt ren, utspädd svavelsyra, som

provas med de därtill avsedda

reagensmedlen i synnerhet med avseende på klor.

Vattnet som användes för påspädning

skall vara destillerat och fritt från klor.

Laddning och urladdning får ej ske

med högre strömstyrkor än de i

föreskrifterna som maximum angivna.

Urladdning får ej ske längre, än tills den

i föreskrifterna angivna lägsta spänning

pr element och syrevikt ernåtts. Efter

urladdningens slut påbörjas genast

laddning. Batterier, som en längre tid

5

Adhesionskraft—Akterförtöjning

6

skola stå oanvända, skola dessförinnan

fulladdas. Största försiktighet

iakttages till förekommande av kortslutning

mellan plattorna, emedan batterierna

ständigt stå under spänning.

Adhesionskraft, vidhängningskraft

mellan olika kroppar.

Adiabatisk komprimering,

luftkomprimering utan tillförsel eller avledning av

värme. Adiabatisk kurva framställer

volymen och trycket av en gas eller ånga

under liknande förhållanden.

Adopter, gängat siktrör i kikare.

Adresskommission, arvode som enligt

certeparti tillfaller den köpman, till

vilken ett fartyg är adresserat.

Aducera, uppmjuka järn eller stål för

bearbetning.

Aerodynamik, läran om gasformiga

kroppars strömning.

Aftonstjärna, den planet, som i

skymningen är i närheten av meridianen,

alltså i rättvisande syd.

Agafyr, en blänkfyr som fått sitt

namn efter fabrikanterna, Aktiebolaget

Gas Ackumulator. Uppfinnaren är

Nobelpristagaren, överingenjören Gustaf

Dalén. Som bränsle användes

dissousgas, som automatiskt tillsläppes och

avstänges, varigenom en betydande

besparing vinnes i gaskonsumtion. Som

fyren kan brinna ända till ett helt år utan

vidare tillsyn, har den helt naturligt

fått en välförtjänt spridning.

Agasolventil, Daléns-, anbringas

numera i regel på alla Agafyrar.

Uppfinningen grundar sig på det förhållandet,

att absorberade ljusstrålar hava samma

inverkan på kroppar som värmestrålar,

d. v. s. de utvidga sig. De delar av

solventilen, som påverkas av ljuset,

utgöras av 4 metallstavar. En av dessa är

svart och således ljusabsorberande, de

andra äro ljusreflekterande eller blanka.

När apparaten vid ljusets inbrott

påverkas av ljusstrålarna, utvidgar sig den

svarta staven mera än de blanka

visserligen en obetydlighet, men som är

tillräcklig att påverka en gastilloppet

avstängande ventil, varigenom fyren

släckes, och endast en liten evighetslåga

förblir brinnande. I skymning

krymper den svarta staven till samma längd

som de övriga, ventilen öppnas, gasen

strömmar till och tändes av

evighetslågan. Systemet lämpar sig synnerligen

för lysbojar eller i allmänhet på fyrar

utan bevakning, och som bevis för dess

förträfflighet kan nämnas, att dylika

fyrar finnas installerade på så långt

från oss liggande platser som

Alaskakusten, m. m.

Agat, ett slags kvarts, känd för sin

hårdhet. Användes till hylsa för

upphängning av kompasskiva.

Aggregat, sammansättning av

mekaniska enheter för utförande av något

gemensamt arbete.

Aggregationstillstånd, de fysikaliskt

olika tillstånd, vari kroppar kunna

förekomma, fasta flytande och

gasformiga.

Agio, skillnad i priset på olika

myntsorter.

Agulhasströmmen, ström som löper i

västlig riktning omkring Sydafrika.

Dess styrka varierar mellan 1 till 5

knop och man vet exempel, då den satt

fartyg runt Goda Hoppsudden även emot

en hård nordvästvind.

Aj, aj, användes av sjömän som svar,

att man uppfattat en order eller ett

meddelande.

Akter, bakre delen av ett fartyg. ~

-band, knä som förbinder akterstävföljaren

med skeppssidorna. ~ -blysa,

en lanterna, som fördes på hyttaket

eller kommandodäcket på flaggskeppet

i en flotta. ~ -brassar, brassarna på

akterrårna, (stor- och kryss). ~ -däck,

däcket akterom stormasten. Lovarts

sida härav är chefens priviligierade

plats och etiketten förbjuder, att man

i onödan eller utan hans uppmaning

beträder detsamma, då han är på däck.

~ -förtimringen, den samling timmer,

varav aktern på ett träfartyg består.

~ -förtöjning, tross eller kätting,

7

Aktergardet—Aktion

8

med ett fartygs akter är förtöjd. ~

-gardet på handelsfartyg kallas de, som

logera akterut, alltså kaptenen,

styrmännen, stewarten samt stundom

segel-makaren och timmermannen. — -gastar,

de av besättningen, som hava sina

stationer akterut vid manövrering. — -hal,

kommandoord vid vändning, när

storrårna skola halas runt. Det går

vanligtvis av sig självt, blott man halar

igenom det lösa. ~ -hand, i, (bakom). ~

-hjulare, ångbåt med ett stort hjul i

aktern. ~ -kanon placerad akterut för

att pigga upp förföljande fartyg. ~

-klys, runt järnfodral hål i brädgången

akterut för utstickning av

akterförtöjningarna. ~ -lanterna, lanterna med

vitt sken, som är fastsatt på hack b

radan eller akterut på relingen. Den skall

lysa över en båge av sex kompasstreck

på vardera sidan om fartygets

mittellinje, då man är under gång. ~

-lejdare, repstege, som hänges över aktern

för båtgastarna. ~ -lig vind eller sjö

kallas den, vars riktning är akterifrån

~ -ligare än tvärs är ett föremål, då

riktningslinjen till densamma bildar en

vinkel av mera än 90 grader mot

fartygets långskeppslinje förifrån räknat.

~ -lik, se lik. ~ -lucka, den aktersta

lucköppningen i däck. ~ -mast, den

mast, som står akterst på ett fartyg

med mera än en mast. ~ -pik, den

skarpa delen av ett fartyg inombords

akterut. ~ -pikskott, järn vägg, som skiljer

akterpiken från lastrummet. ~

-piktank, vattencistern längst akterut i

fartyget. ~ -port, lastport för lastning och

lossning av timmer. ~ -rummet,

lastrummets aktra del. ~ -rår, kryss- och

jiggerrår, eventuellt storrår. -segel,

de segel, som befinna sig akterom

fartygets tyngdpunkt. ~ -skarp, se

akterpik. ~ -skepp, den del av ett fartyg, som

befinner sig akterom dess bredaste del.

~ -spegel, den flata eller avrundade

plank- eller plåtbeklädnad akterut, där

fartygets båda övre sidor förenas. Den

plägar vara utsirad med träsniderier

samt bär fartygets och dess

hemorts namn. ~ -spel, gångspel för

förhalning akterut. ~ -spring, tvärända

som håller ett fartyg till kaj akterut

och hindrar det från att köra

akteröver. ~ -stagad, mast som lutar

akteröver. ~ -sta män, de som ro

akterårorna i en örlogsbåt. Då fartyget ligger

till ankars och båt "blåses" (signal till

båtmanning), skola dessa så skyndsamt

som möjligt äntra ned i båten och

sacka den ned till fallrepet, där den

övriga besättningen går i båten. ~ -sta

perpendikeln, se perpendikel. ~ -sta

årån i en båt är den, varmed takten

angives. Den kallas ofta efter dess

engelska benämning "ströke". ~ -stäv, det

från kölens aktersta del uppstående

timmer- eller järnstycke, som

sammanbinder fartygets sidor akterut och vid

vilket rodret är fästat. ~ -stävens fall,

dess lutning akteröver. ~ -stävens

skönsning, dess sneddning å ömse sidor

för rodrets vridning. Förekommer blott

på träfartyg. ~ -stävföljare, ett timmer

som på träfartyg är fastbultat på

insidan av akterstäven (inåt rummet) och

jämte denna fastbultat till kölen. ~

-stävspunning, se spunning. ~

-stäv-tapp, den del av akterstäven, som är

infälld i kölen. ~ -tofter, sittbräder i

aktern på en båt. ~ -trappa, nedgång

till kajutan. ~ -ut, akterom fartyget

utombords. I aktern eller i riktning

mot aktern inombords. ~ -valv, den

välvda delen av fartyget akter ovanför

rodret. ~ -våg, våg som bildas i

kölvattnet vid mycket hård fart. ~ -ända,

1) bakända, 2) tross varmed ett fartyg

är förtöjt akterut. ~ -över, i riktning

mot aktern.

Akt för slag, varningsrop, innan man

släpper något föremål från någon

upphöjd plats.

Aktiebolag, som äger fartyg, skall, för

att detta skall anses som svenskt, hava

sitt säte i Sverige och bestå av

aktieägare, som äro svenska undersåtar.

Aktion, sjöslag, batalj.9

Aktionsradie—Amiral

10

Aktionsradie, den vägsträcka, som ett

örlogsfartyg med ekonomisk

kolförbrukning kan avlägsna sig från sin station

utan att fylla kolförrådet.

Aktiva massan i ett Plantés eller

Faures element består på den positiva

plåten av blysuperoxid och på den

negativa av blysvamp.

Akustisk resonator, se resonator.

Al, träslag lämpligt för utskärning av

fartygsmodeller.

Alabasterkupa, en matt kupa för

elektriskt ljus.

Alarmfördelning, å passagerarefartyg

i Nordsjö- och vidsträcktare fart skall

alarminstruktioner meddelas varje

besättningsman.

Alarmgivning, skall givas å fartyg

var 14 dag i land eller till sjöss till

båt-eller brandmönstring.

Alarmlista skall anslås på flera ställen

ombord i synnerhet i besättningens

rum. Närmare härom återfinnes i

kommerserådet Carl Malméns

Sjöfartssäkerheten, del II.

Aldebaran a Tauri, en strålande

rödaktig stjärna av första ordningen på

iforra hemisfären, som bildar rät vinkel

med Capella och Beteigeuze (översta

stjärnan i Orion).

Algol, variabel stjärna i Perseus, den

bildar en nästan rätvinklig triangel med

Aldebaran och Capella.

Alioth, £ Ursae Majoris, 5:e stjärnan i

Stora Björn räknat från Dubhe (den som

ligger närmast i riktning mot

Polstjärnan).

Alidad, den rörliga radien på ett

reflexionsinstrument. Dess övra ända är

försedd med en spegel, alidadspegeln,

och den undra med en skala, "nonie"

eller "vernier", som jämte den större

skalan på limben (bågen) giver

avläsningen av den uppmätta vinkeln.

Ali-daden är försedd med en klämskruv, som

fasthåller den vid bågen och en

mikrometerskruv eller tangentskruv, varmed

tangeringen verkställes.

Alla på en gång, när man skall lyfta

en tyngd, är detta nödvändigt.

Alla segel i topp, alla segel tillsatta.

Alle man på däck, ett vanligt

alarm-rop i synnerhet nattetid, när man vill

sova. ~ mans kojer, order att taga ned

hängmattorna rulla ihop dem och stuva

undan dem. ~ mans lappning och

lagning, frihet för manskapet att syssla

med sina egna paltor.

Alm, träslag, lämpligt till båtspant.

Alltid flott, klausul i certeparti,

varigenom fartyg tillförsäkras sådan

lastnings- eller lossningsplats, där det kan

utföra sitt arbete utan att komma på

grund eller behöva läktra.

Allt väl, rapport, som bör avgivas vid

varje vaktombyte, då ingenting

förekommit på vakten.

Almach y Andromedae, stjärna av 2:a

storleken på norra stjärnhimmeln.

Almanack, en förteckning över

månader, dagar och astronomiska fenomen

under året. Den nautiska almanackan

innehåller därjämte många andra

upplysningar. Se efemerider.

Alnilam, e Orionis, den mellersta av

Orions tre stjärnor.

Alphccca, eller Gemma, a Coronae,

stjärna av 2:a storleken i Norra Kronan.

Alphard, a Hydrae, stjärna av 2:a

storleken på södra stjärnhimmeln.

Alpheratz, a Andromedae, stjärna av

l:a storleken i rak linje med Polaris

och d i Ursa Major men åt motsatta

sidan.

Amalfiska sjölagen, tabula

amalphito-na, den äldsta av våra kända sjölagar,

utarbetad under de första korstågen av

innevånarne i Amalfi, en liten sjöstad i

den italienska provinsen Salerno. Denna

lag stod i högt anseende hos

Medelhavsfolken.

Amalgamering, kemisk

sammansättning av metaller.

Ambulans, anordning för sjukvård.

Amerikansk valnöt, träslag, som

användes i skeppsbyggeri.

Amiral, flaggman, högsta graden inom11

Amiralitetskort—Aneroidbarometer

12

örlogsflotta. I allmänhet finnas därav

tre olika grader, konteramiral, vice

amiral och amiral. En amirals hnstrn

benämnes i Sverige amiralinna. ~

itets-kort, en special eller ett sjökort över

kuster, floder och hamnar, utgivet av

engelska amiralitetet. De äro både goda

och billiga samt absolut nödvändiga för

dem, som segla bortom våra farvatten.

~ -sflagg, befälstecken, som amiraler

av alla grader föra på det fartyg, där

de befinna sig som chefer. På

tremastat fartyg hissar en amiral sin flagg

på stortoppen, en vice amiral hissar sin

på förtoppen och en konteramiral hissar

sin på krysstoppen. Amiralsflaggan

utgöres i Sverige av svenska

örlogsflaggan med tre stjärnor i övra blåa fältet,

vice amiralen för två stjärnor på samma

ställe och konteramiralen en.

Ammunition, ordet innefattar

egentligen allt, som hör till artilleriutrustning

såväl kanoner som projektiler. Hos oss

gör man skillnad på vapen och

ammunition. Det heter i Handbok för

Internationell Rätt: "att handel med vapen och

ammunition till vissa ociviliserade folk

har förbjudits av vissa civiliserade

makter". De behöva vapnen för att fortsätta

med sin civilisation. ~ -shiss, en

mekanisk anordning på örlogsfartyg för

upp-hissning av ammunition från durkarna

till kanonerna. Den är försedd med lås

för att förhindra dess obehöriga

igångsättning, klackar och bromsar för att

hindra korgen eller lådan att falla ut.

Ampère, (efter en fransman Ampère)

det mått, varmed man mäter

strömstyrkan i en elektrisk ledning. Man kan

även säga, den strömstyrka, som ledd

genom en lösning av silvernitrat i vatten

förmår utfälla 0,001118 gram silver pr

sekund. ~ -mätare, instrument för

mätning av styrkan hos den elektriska

ström, som genomgår en ledning. ~

-varv, är produkten av strömstyrkan

och antalet varv i en trådspole.

Styrkan av det magnetiska fältet

bestämmes härav.

Amplitud, den båge av horisonten, som

ligger emellan en himmelskropps

medelpunkt vid dess upp- och nedgång och

rättvisande ost eller väst.

Analysera, metoden att lösa problem

genom att reducera dem till ekvationer.

För övrigt menar man härmed att

undersöka beståndsdelarna av något.

Anciennitet, tjänsteålder.

Andre maskinisten, eller som han

kallas andre mäster, har att närmast

under övermaskinistens ansvar sköta

pannor och maskiner. Se för övrigt Sjölagen

§ 80. ~ styrmannen, sköter styrbords

vakt till sjöss och är för övrigt förste

styrmannens närmaste man. Vid

manövrer har han sin plats akterut, där han

skall se till, att inga trossar fastna i

propellern och att inga båtar komma i

dess närhet. Han bör kunna allt, från

syende av segel till uppriggning av en

mast, från drivande av en vinsch till

uträknande av en longitud. Och så bör

han hålla sig ombord, då förste

styrmannen är i land.

Andromeda, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln, mitt emot Polstjärnan men på

andra sidan om Vintergatan.

Anemometer, vindmätare. Den

vanligast förekommande är Eobinsons

anemometer, som består av en i lager lätt

löpande vertikal axel, på vars övre ända

finnas två vinkelrätt korslagda armar,

försedda med halvsfäriska skålar, som

vända sina buktiga ytor åt samma håll.

Då vinden fyller skålarna, kringvrides

axeln och vindhastigheten kan avläsas

på en i förbindelse med axeln stående

graderad skala. En anordning, som satts

i scen av doktor G. Fineman, har visat

sig mycket tillfredsställande. Genom en

elektrisk ledning, som sättes i kontakt

med Bobinsonaxeln, påverkas en

galvanometer, som ger utslag. En skala

finnes upprättad, varå så många utslag

motsvara så många meter i sekunden.

Aneroidbarometern vätskefri

barometer, består av en så gott som lufttom

metalldosa med koncentriskt refflat lock13

Anfallsvinkel—Ankardävert

14

och botten. Vid förändring av

lufttrycket uppstår en ut- eller inböjning av

locket till dosan och denna förändring

överföres genom hävstänger till en

visare, som är anordnad på en i cirkelform

uppställd skala. Till denna art av

barometrar hör också den

själfregistrerande, där hävstängerna påverka en

spänstig fjäderarm med bläckstift i ena

ändan, som markerar tryckkurvan på ett

pappersblad, uppsatt på en metallrulle,

driven av ett inre urverk.

Anfallsvinkel, den vinkel, som en

ljusstråle, då den träffar en punkt på en

yta, bildar med perpendikeln genom

samma punkt.

Angarier, jus angariae, krigförande

makts rätt att för eget bruk använda

neutralt fartyg. För svenska fartyg är

det dock förbjudet att föra trupper

eller depescher för någon krigförande

makt, som befinner sig inom dess

territorialvatten.

Angivning på tullen, anmälning av

varor.

Angöra land, eller göra an land, söka

sig in mot land för att få landkänning

i och för bestämmande av fartygets

geografiska läge.

Angöringsboj, boj som utvisar

inloppet till en flod eller inseglingsränna.

Anhållning, droit de saisie eller droit

de capture, uppbringning av neutralt

handelsfartyg under krig, om

visitationen därtill giver anledning.

Animaliskt, fett, talg och klövolja,

smält ur avfall från slakterier.

Användes som smörjmedel.

Ankar-e, en järnpjäs närmast liknande

en dubbelhake, som är avsedd att

fasthålla ett fartyg på en plats, där andra

fastgöringsmedel saknas. Ankare äro

antingen stockankare (försedda med en

tvärstock att vila på) eller stocklösa. ~

induktor, se efter ankra. ~ -armar, de

hakformade grenar, som utgå från

ankarläggens undra del. ~ -häckning, ett

mindre ankare, fast gjort för om ett

större för att förstärka detsamma. ~

-boj, boj eller ett stycke trä som méd

tåg (bojrep) fastgöres vid ankaret,

innan man låter detta falla, för att

utmärka dess plats. ~ -don, gemensamt

namn på ankare och kätting. ~ -dyna

eller ankarfodring, dubbel

plankbeklädnad på skeppssidan förom fockröstet

för att skydda den för ankaret, då

detta tages in eller bogas ut. ~ -dävert,

lyftkran på backen i stället för

kranbalkar. ~ föra ut ett — då man

behöver föra ut ett ankare för att taga sig

av grund eller förhala, hänger man det

akterut i en båt och håller fast det med

en bändsel i ringen eller kroken

akterut. Varptrossen göres fast i ankarringen

medelst ett ankarstek och bukterna

skjutas upp klara över tofterna och

vändas sedan, så att den bukt, som

är fast i ankaret, kommer att ligga

överst. Varpankare skall vara försett

med boj för att utvisa, var det ligger.

~ -t draggar, då det ej griper fast i

botten. Det kan bero på, att man har

för litet kätting ute, och är det lätt

avhjälpt genom att sticka ut mera. ~ -t,

fira-, för krän, släppa ned ankaret från

relingen, tills det hänger lodrätt under

kranbjälken färdigt att låta gå.~ fiska-,

fånga ankarflyet med fiskhaken, då det

hänger under kranbjälken för att med

fiskginan hala upp det på relingen, då

man skall segla. ~ fälla eller låta gå-,

lägga av penterlinan eller tättingen,

vari ankaret hänger under kranbjälken,

eller, om det hänger för klyset, släcka

upp kättingen från spelet, så att det

faller. ~ griper, då det hugger fast i

botten. ~ göra klart — kasta loss

surrningarna, hugga an taljorna, varmed det

förflyttas till sin plats under

kranbjälken och på relingen. De stocklösa

ankarna äro alltid klara, emedan de hivas

med läggen rätt in i klyset. ~ hiva

upp-, vinda upp det till klyset. ~

hoppar, då det råkar på hård botten, där

det ej kan gripa. ~ katta-, med

katt-ginan hala upp ankaret från klyset till

kranbjälken eller ankardäverten. ~15

Ankarfly—Ankarlägg

16

kipa-, att hala upp ankaret på relingen,

vilket på segelfartyg brukade ske

medelst en gina, som höggs i den om

fly-et gripande fiskhaken, vars skinkel

lades i kipen på ändan av en lös bom för

att hålla ankaret ut från skeppssidan.

~ sticka-, i botten brukar man göra

med stockankaren, då man ligger vid

kaj för att ej skadas av passerande

närgångna fartyg. ~ "— syns", varskor

styrmannen förifrån, då man lättar

ankar, och stocken kryper upp mot

vattenbrynet. ~ "— är för klyset", rapport

från styrmannen, då röringen nått

klyset under upphivningen. ~ "— är lätt",

rapport från styrmannen, då han kan se,

att kättingen hänger lodrätt ned och

svänger, och ankaret sålunda har rest

sig från bottnen. ~ är stockskjutet, se

stockskjutet. ~ "— upp och ned" rapport

från styrmannen, då han ser, att ankaret

har rest sig från botten färdigt att

lättas. ~ -fly, den spadformiga delen av en

ankararm, varmed ankaret griper. ~

-grund, ställe där det är lämpligt att

ankra. Betecknas ofta i sjökort med ett

ankare. ~ -krän, mindre lyftkran på

backen för ankaret. ~ -krona eller

ankarkryss, den tjockaste delen av ett

ankare, varifrån armarna utgrena sig.

~ kätting, kätting, varmed ankaret och

fartyget äro förenade. Den är fästad

vid ankaret medelst en schackel eller

klam samt tagen runt ankarspelet tre

gånger, om det är handspel. På

ång-spel, som numera allmänt brukas

(såvida man ej rent av har elektriskt)

ligger kättingarna en på var sida om

pall-stötten i stora rörliga skivor, som

kunna ansättas med friktion och bli

stillastående. Nedre ändan av kättingen är

fastgjord i botten av kättingboxen, där

kättingen förvaras och stuvas klar till

utlöpning. Ovanpå densamma får

ingenting läggas, som kan vara i vägen.

Kättingen är antingen stolpkätting

(varje länk försedd med en stolpe i mitten)

eller kortlänkad (utan stolpe). För

varje 15: de famn finnes på stolpkätting ett

lås eller schackel, som bör vara märkt

med ett s. k. körnarmärke, 1 för 15, 2

för 30, 3 för 45 o. s. v. så att man lätt

skall kunna förvissa sig om, huru

mycken kätting, som är utstucken. Låsen

äro eller skola vara försedda med

pinnar av segt trä, som fästa dem vid de

mellansittande bultarna för att dessa ej

må äta sig loss och ankare med kätting

bliva liggande kvar på sjöbotten, då

man hivar upp. Kortlänkad kätting

användes endast på mindre fartyg.

Längden på ankarkättingar varierar efter

fartygens storlek från 60 famnar till 360

på mycket stora fartyg. Vikt och

dimensioner för ankare och kätting

finner man i tabeller, upprättade av vissa

klassificeringssällskap mot så kallade

equipment numerals eller i tabellbilaga

VI, Byggnadsreglemente, sid. 276, mot

utrustningsnummer i Carl Malméns

Sjöfartssäkerheten, del II. ~ -kättingens

visning kallar man dess riktning från

klyset räknat, då ankaret är ute. ~

-lanterna, denna föres, när fartyget

ligger till ankars, frän solens nedgång

till dess uppgång. Den skall visa ett

vitt, klart likformigt och oavbrutet

sken, som är synligt runt hela

horisonten på minst en distansminuts avstånd.

På fartyg av mindre än 45 meters längd

skall den vara upphängd ej mindre än

6 meter över relingen på lämpligt ställe

förut t. ex. på fockstaget. Fartyg av

45 meter eller därutöver skall föra en

liknande lanterna förut icke lägre än 6

meter och icke högre än 12 över

relingen samt därtill i närheten av eller vid

fartygets akter på en höjd, som icke är

lägre än 4,5 m. än det förliga ljuset, en

liknande lanterna. ~ -liggare, fartyg

som ligger förankrat, skall föra

ankarlanternor, som sagts och dessutom i

tjocka ringa hastigt på skeppsklockan

vid pass 5 sekunder varje minut. ~ -lås,

sprint eller hasp, som fasthåller

penter-linan på överkant av kranbjälken och

som slås undan, då ankaret skall läggas

av. ~ -lägg, den längsta delen av ett an-17

Ankarmuljör— Anomali

18

kare eller kroppen. ~ -muljör, en

fallarm, varmed ett ankare bringas ut från

fartygssidan, då det skall fällas. ~ -nöt,

en fals eller avsats på ankarläggen i

närheten av röringen. Falsen är avsedd

som stöd för ankarstocken, då denna är

av trä. ~ -pynt, den yttersta spetsen på

ankarflyet. ~ -ring eller röring, ring,

som genomgår ankarläggens övra ända,

och varuti kättingen eller kabeln är

fastgjord. ~ -schackel, en lyrformig

järnbygel, som medels en grov bult fasthåller

kättingen vid ankaret, motsvarande

alltså en röring. ~ -sko, ett urhålkat

trästycke, som lägges under ankarflyet, för

att sidan ej skall taga skada av flyet,

då ankaret bogas av. ~ -spel, den

anordning förut på ett fartyg, varmed ankaret

vindas upp. Härav finnas många slag

såsom gångspel med vertikal axel,

brottspel eller bråspel med horisontal axel

samt ångspel, som numera vanligtvis

finnes på ångfartyg. ~ -stek,

fastgö-ringssätt av en kabel i ett ankare. Tåget

klädes först med segelduksremsor, där

det är utsatt för friktion mot ankaret.

Man tager därefter en rundtörn med

tampen genom röringen, varefter man

slår ett halvslag med samma tamp om

fasta parten av tåget och sejsar upp den

med en bändsel till samma part. Man

kan även sej sa tampen till det gjorda

halvslaget, så att tampen beknipes, då

man samsar till steket. ~ -stock, 1) den

del av ankaret, som är vinkelrät mot

läggen, och som tjänar att balansera

ankaret och alltid låta ett av flyna gripa.

Den kan vara av trä och består då av

tvenne eller flera stycken, som ligga

utom läggen, vilande mot ankarnöten,

fasthållna sinsemellan av järnband. Eller

den kan vara av järn och går då igenom

läggen; 2) ett avlångt mjukt rågbröd. ~

-tåget eller tåget, som det kallades förr

i världen, användes i stället för

ankar-kätting ~ -sättning, se ankargrund. ~

-vakt, vaktman, som skall se efter

fartyget, då det ligger till ankars. Särskilt

skall han se till, att ankarlanternorna

brinna klart, samt att fartyget icke

driver. Om så skulle inträffa, skall han

genast varsko förste styrmannen. Vid

kantring av tid i tidvatten, skall han

passa rodret, så att fartyget icke

snurrar runt ett helt varv och oklarar

kättingen, utan svingar tillbaka och håller

kättingen klar. När fartyget anropas,

skall han svara ett tydligt "hallå", och

om han har anledning tro, att det är

någon, som tillhör fartyget, skall han

antingen ro efter den, som ropar, eller

föranstalta om, att han blir avhämtad.

Vakten har sin plats på däck och ej i

skansen, som kan sköta sig själv. ~ öga,

hål i ankarläggen för röringen eller

an-karschackeln.

Ankra eller gå till ankars, låta

ankaret falla i botten och sticka ut kätting,

~ — för spring, sätta fast ett tåg med

ena ändan i ankaret samt taga andra

tampen akteröver, innan man låter

ankaret falla för att sedermera genom att

hala in på tåget ändra fartygets

riktning och skaffa sig lä för båtar och

dylikt på ena sidan. ~ — i hanfot, är att

ankra med två ankare, som äro så

spridda, att kättingarna bilda hanfot.

Brukas, då man har litet svajrum.

Ankar-e, induktor, den del av en

elektrisk maskin, i vilken

induktionsströmmen alstras. Av dylika ankaren finnas

åtskilliga typer, bland annat det av

belgiern Gramme uppfunna ringankaret,

von Hefner Altenecks trumankare, samt

notankare, hålankare m. fi. ~ -kärnor,

järnkärnor (på ett ankare) å vilka

tråd-lindningarna äro anbragta. ~ -lindning,

trådlindningen på en ankarkärna. ~

-reaktion, en förskjutning av nollinjen i

järnkärnan på en induktor beroende på

den strömstyrka, som genomgår

induktorn. ~ -spole, den samling trådar, som

omgiver ett ankare.

Anod, positiv elektrod.

Anoljning, en vapendels bestrykning

med vaselin med därefter verkställd lätt

avtorkning.

Anomali, en avvikning från en vanlig19

Aiilöpa—Antikohärer

20

regel. En oregelbundenhet i en planets

rörelser, genom vilken den avviker från

aphelium och perihelium.

Anlöpa en hamn, besöka en hamn

under resa för intagande av kol, post e. d.

Annulera, återkalla, upphäva.

Anprejning, droit d"arrët, den kontroll,

som åligger örlogsfartyg, då det

påträffar främmande fartyg i krigstid, utövas

först genom anprejning, som i allmänhet

sker genom avlossande av ett löst skott,

prejskott, då det prejade fartyget måste

lägga bi eller stoppa maskin och visa

nationalflaggan. Underlåter det prejade

fartyget att stoppa, kan örlogsfartyget

skjuta skarpt.

Anropsapparat, en apparat i nya

Telef unkensystemet, så inrättad, att den

ringer som en vanlig telefon, då

stationen anropas av någon annan station,

som vill kommunicera. ~ -läge, det läge,

vari mottagaren på en radiostation står,

då den ej är i bruk för telegrafering,

utan när som helst kan vara klar för

anrop.

Ansatsfil, se bestötfil.

Anslag, artilleri, ett ögonblickligt slag

av en i rörelse varande kropp mot

något föremål. ~ — på ventil, se

ventilsäte. ~ -sklack, utsprång emot

akterstäven på rodret för att förekomma att

detta vrides för mycket.

Anslutningsklämma, anordning

varigenom ledningarna anslutas till en

elektrisk maskin.

Ansvarighet, redares, befraktares,

befälhavares m. m., se Sjölagen.

Ansvarsmaskinist, maskinist som

antages på ett fartyg, där nytt maskineri

blivit insatt, och ägaren av verkstaden

iklätt sig garanti för detsamma under

en viss tid (minst sex månader).

Maskinisten kan förordnas, även om han ej

avlagt maskinistexamen.

Ansätt-a, se sätta an. ~ -ningsskruv,

användas numera mycket i stället för

taljerep för att styva upp vant och stag

och utgöres av en skruv, som dre jas i

en hylsa. ~ -ningsstek, fastsättningsme-

tod av ett stjärtblock runt om ett vant

eller rundhult. Fastgöringen sker

sålunda: stjärten lägges runt om vantet två

eller flera gånger, så att den ena

rundtörnen bekniper den andra, varefter

tam-pen fastsättes med ett halvslag ovanför

det hela och fastnajas.

Antares, a Scorpionis, stjärna av l:a

ordningen på södra hemisfären. Den

bildar en triangel med Spica och Södra

Korset.

Antarktisk, hörande till Sydpolen.

Antedatera, skriva äldre datum på en

handling, än den rätteligen bör bära.

Antenna eller antenn (radio), den del

av en gnistanläggning, som utgör

föreningslänken med etern. I samband med

jordledningen har den att överföra

avsändarens energi till etern eller att samla

den därifrån. Antennan består av en

metalltråd, varav ena ändan är isolerad

till en viss grad över marken, och den

andra är förenad med jordledningen

eller den nedre delen av antennsystemet.

Antenner äro av många olika slag och

benämnas efter den form de

huvudsakligen antaga, t. ex. Paraplyantenna,

skärmantenna, harpantenna, T-antenna

o. s. v.

Antenn-förläggningsspole, en spole,

vars uppgift är att i antennan införa

större självinduktion vid de tillfällen,

då man skall använda en mer^, utsträckt

våglängd, än den, för vilken antennan

egentligen är avstämd ~

-kopplings-transformator, en anordning vid trådlös

telegrafi, som avser att överföra de

högfrekventa och högspända svängningarna

från oscillatorkretsen till antennan. ~

-krets på en gniststation börjar med

antennans fria ända och slutar med

jordledningen, innefattande spolar och

kondensatorer, som ligga i dess väg, såvida

de bilda en direkt genomfart för

svängningarna från luft ledningen till jorden.

Antikohärer, en detektor (vid gnist)

av elektriska svängningar, där

ledningsmotståndet ökas, då det träffas av dessa.21

Antipassadvindar—Aritmetiskt

22

Antikohärern är alltså av motsatt

verkan mot kohärern.

Antipassadvindar, kallas de vindar

mellan väst och sydväst, som ofta

under hårda stormar blåsa på

Nordatlanten norr om Kräftans vändkrets. Deras

verkningsarea är något mindre än

hälften av passadvindarnas.

Antipoder, folk eller länder, som ligga

mitt emot varandra på var sin sida om

jordklotet.

Antracitkol, stenkol som brinna trögt,

lämna stor värme och utveckla liten

rök. Värme värdet hos dem är c:a 8,700

kalorier.

Antändningsrör, anordning för

avfyrande av kanon. Antändningen sker

genom friktion, som uppstår, då en

metallstav ryckes undan från fängkrutet.

Anvisningsbricka, på svenska och

engelska språken, angiver huru man skall

förfara vid fast sättandet av

stjärtblocket. Den medföljer linan från en

raketstation.

Apa, förkortning av gaffelapa,

gaffelsegel som på tremastade fartyg föres på

stormasten.

Aperiodisk krets mottagningsapparat

vid gnist, som svarar till alla vågor. ~

— urladdning, uppkommer då

motståndet hos den större ledaren i

kondensatorn av en svängningskrets är

tillräckligt stort i förhållande till

självinduktionen.

Aphelium, den punkt på en planets

bana, som ligger längst bort från solen.

Apogeum, den punkt på månen, som

ligger längst bort från jorden.

Apparent glidning, hos en propeller

m, m. är skillnaden mellan dess

hastighet (stigningen X slagantalet) och

fartygets hastighet räknat från en viss

punkt. Den indelas i positiv och

negativ glidning. ~ — halvdiameter (solens

eller månens), den vinkel, som bildas

mellan observatorns öga och

halvdiameterns ändpunkter. ~ -a horisonten, den

synbara cirkel, som begränsar vår utsikt

på havet. ~ — tid, den tid, som erhålles

genom en observation av solen.

Aquarius, Vattumannen, elfte tecknet i

Zodiaken, där solen inträffar omkring

den 21 januari.

Aquila, Örnen, stjärnbild i

Vintergatan.

Ara, Altaret, stjärnbild i närheten av

Sydpolen.

Arbet-a för resan, utan annan

ersättning än maten, bruka sjömän stundom

göra, då det är ont om hyror. ~ — hårt

i sjö, säges ett fartyg göra, då det

slingrar, sätter och tager mycket vatten över.

~ — sig upp till lovart, stjäla sig upp

till vinden genom påpasslighet med ror

och segel. ~ -släge å motor, det läge,

vari en motor befinner sig, då den är

tillkopplad för arbete. ~ -speriod, den

tid, under vilken ett visst arbete utföres

i en maskin, såsom ångans i en cylinder

eller fulltrycket, expansionsperioden,

kompressionen och utströmningen. ~

-stalja, ett mindre tackel eller talja,

bestående av två dubbelblock och en löpare

samt ett enkelt block med en hake i

bukten av den löpande parten. ~ -stryck,

det tryck, som ej får överskridas i en

ångpanna. Angives på manometern med

ett rött streck.

Arcturus, på arabiska Aramech, a

Boö-tes, nautisk stjärna av första ordningen

på norra stjärnhimmeln i närheten av

Stora Björn på motsatt sida mot Castor

och Pollux.

Area, av stormportar, ingår som

faktor vid beräkning av ett fartygs fribord.

Areometer, instrument för mätande av

vätskors specifika vikt.

Argo Navis, Skeppet Argo, stjärnbild

på södra hemisfären, har tre

dubbelstjärnor och 540 enkla stjärnor och

nebulosor.

Argument, den kvantitet varmed man

"går in" i en tabell för att taga ut en

motsvarande, som är "funktion" därav.

Aries, se Väduren.

Aritmetik, räknekonst.

Aritmetiskt medium, summan av två23

Arkimediska—Askejektor

24

eller flera tal, dividerad med deras

antal.

Arkimediska skruven, uppkallad efter

forntidens mest berömde matematiker

Arkimedes, ett skruvformigt rör för

uppfordring av vatten.

Arkipelag, ögrupp, vattendrag

bestrött med öar.

Arkli, rustkammare, förvaringsrum för

blanka vapen m. m. på örlogsfartyg. ~

-mästare (föråldr.), underofficer, som

hade hand om vapen och ammunition och

instruerade manskapet i kanonexercis.

Arktisk, hörande till nordpolen. ~ -a

strömmen, se Labradorströmmen.

Armada (spanska), kunglig flotta.

Armatur till en ångpanna, kallas de

delar i eller på densamma, som

erfordras för dess drift, såsom manometrar,

vakuummetrar, pannglas, provkranar,

säkerhetsventiler o. s. v.

Armbindel, igenkänningsmärke för

vissa befattningar, såsom

ambulansservis, polis, m. m.

Armerad, bepansrad, beväpnad. ~ —

betong, betong, förstärkt med

järnstänger. Användes numera även till

fartygsbyggnad.

Armstrongskanon, refflad

bakladd-ningskanon, uppfunnen av Sir William

Armstrong.

Armströmbrytare, se

huvudströmbrytare.

Arrack, indiannamn på alkohol.

Arrest, rumsarrest, brukas någon gång

även på handelsfartyg för förseelse i

tjänsten.

Arrët de prince, (i certepartier

vanligen benämnd arrest or restraint of

prin-ces and Rulers), betyder kvarhållande av

neutralt fartyg i främmande hamn

under krig, eller då krig står för dörren

för att hindra nyheters spridande.

Arrièrgarde, den aktersta av de tre

avdelningar, i vilka en flotta vid aktion

indelas.

Arsenal, förvaringsplats för

krigsartiklar. I somliga arsenaler ingå dockor,

skeppsvarv samt magasin för trängen.

Artificiell hamn, kallas en byggd

hamn, alltså en som ej har tillkommit

av naturen. ~ — horisont, användes på

land för att mäta en himmelskropps

höjd, då sjöhorisonten ej är tillgänglig.

Den består vanligtvis av en skål fylld

med kvicksilver (sirap eller bruntj ära

kan användas i nödfall), vari man låter

himmelskroppen reflekteras. Med ett

reflektionsinstrument siktar man sedan

på den direkt sedda bilden och för fram

alidaden, till denna bild helt täcker den

i kvicksilvret reflekterade. Man

erhåller på så sätt himmelskroppens dubbla

höjd.

Artilleri, kanoner och kanonmanskap.

~ -konstapel, underbefäl, som

huvudsakligast tjänstgör vid artilleri. ~ -officer

på örlogsfartyg leder elden från dess

artilleri närmast under chefen.

Asbest, ett vitt mjukt mineral, som är

eldfast och mycket dålig värmeledare.

Det lämpar sig därför som

isolerings-och packningsmaterial i maskinen och

på ångpannorna. Förekommer i form av

snören, papp, mattor, madrasser med

inlagd järntråd för sammanhållningen.

Ascencio recta, se rektascension.

Asfalt, ett slags mineraltj ära.

Asimut, vinkeln vid zenit mellan en

stjärnas vertikalcirkel och meridianen.

Asimutkompass eller pejlkompass,

kompass av normaltyp, försedd med

ali-dad och tvenne diametralt motsatta

di-optrar. Den, som ligger närmast ögat

(okulardioptern), är försedd med en

sikt-skåra och den andra (objektivdioptern)

försedd med en vertikal tråd spänd i en

ram. Vid pejling inriktas denna jämte

siktskåran på det pejlade föremålet och

bäringen avläses.

Asimuttabeller, tabeller, som

innehålla uppgifter om solens sanna asimut.

De hos oss mest använda äro

Burd-wood"s, Davis" och Lecky"s.

Ask, böjligt, segt träslag. Användes

till båtbyggnad, åror och block.

Ask-a, förbränningsrester. ~ -ejektor,

anordning för utblåsning av aska från25

Askhiss—Atmosfärisk

26

eldstad genom en kraftig vattenstråle. ~

-hiss eller askvinsch, hissanordning för

askan, som störtas överhord. Den är

vanligtvis insatt i eldrumsventilatorerna. ~

-krän eller fireman"s cock, se

asksläckning. ~ -port, lucka, genom vilken aska

störtas i sjön. ~ -pyts, kärl, i vilket

askan hivas upp från eldrummet. ~ -raka,

verktyg, för uträkning av aska. ~

-ränna, plåtränna, genom vilken askan

störtas i sjön. ~ -släckning, krän, genom

vilket vatten släppes in för avkylning

av askan. ~ -ugn, rummet under rosten

i eldstaden på en ångare. ~ -ugnslucka,

dämpare, lucka för öppningen till

askugnen. Den är löstagbar och hakas på,

då draget skall minskas.

Asp, träslag, som användes någon gång

i skeppsbyggeriet.

Assuradör, person eller bolag, som

tager risken att mot en viss premiesats

försäkra fartyg, last och frakt m. m.

Se Sjölagen.

Assurans-police, försäkringsbrev. ~

-premie, det procenttal, som

försäkringsgivare tillförsäkras för åtagen risk.

Betalning får ej försummas på given tid

och försäkringstagaren skall hålla

assu-radörerna väl underrättade om allt, som

kan vara av intresse rörande deras risk.

~ -spruta, pytsspruta, skall finnas å l:a,

2:a och 3:e klassens

passagerarångfar-tyg vid varje nedgång till salong och

hytter. Även å andra fartyg med en

bruttodräktighet av 30 registerton

anbringas en eller flera dylika.

Asteroider eller planetoider, de 400 små

planeterna, som äro belägna emellan

Mars och Jupiter.

Astraea, en asteroid.

Astral, som har avseende på

stjärnorna. ~ iskt år, st järnår. ~ -lampa, lampa

med cirkelformig, ihålig veke. ~ -ljus3

det sken, som under stjärnklara nätter

synes mellan Vintergatans stjärnor. ~

-olja, destillationsprodukt av petroleum,

har högre flampunkt än denna.

Astrolab, en graderad mässingsring

med alidad, använd förr i världen vid

mätning av himmelskroppars höjd.

Astronomi, st järnkunskap, kännedom

om himmelskropparnas läge till

varandra och lagarna för deras rörelser. Den

kallas praktisk, då den rör sig om

storleken, perioderna och avstånden, och

fysisk, då den behandlar orsakerna. ~ -sk

dag börjar kl. 12 middag, alltså 12

timmar före den borgerliga. ~ -sk

navigation, den del av navigationen, som

grundar sig på iakttagelser av

himmelskropparnas rörelser ^ -sk observation (för

navigeringsändamål), mätning av en

himlakropps höjd över horisonten, dess

avstånd från en annan, dess timvinkel

eller dess asimut.

Asylrätt, en stats rättighet att inom

sina gränser skydda flyktingar från en

annan stat.

Asynkronmotor (asynkron-, icke

överensstämmande i tid), en

induktionsmotor, eller motor, där anordningen är

grundad på den inducerande verkan,

som ett roterande magnetfält utövar på

ett ankare med kortslutna lindningar.

Atlanten eller atlantiska oceanen,

havet som skiljer Europa och Afrika från

Nord- och Sydamerika. Den har fått

sitt namn efter Atlasbergen.

Atlantiderna, sjustjärnorna.

Atlas, kartbok, även ett träslag,

ljus-gult med skimrande fläckar.

Atmosfär 1) det gashölje, som

omgiver jorden och som huvudsakligen

består av kvävgas, syrgas, en mindre del

andra gaser och vattenånga. 2) enheten

för gasers tryck 1 kilo pr cm2 vid 760

mm. barometerstånd. ~ -iska störningar

uppstå stundom i mottagningskretsen på

en gniststation och likna mer eller

mindre verkliga signaler. De hava sin

orsak i elektriska oregelbundenheter i

luften eller på jordytan. ~ -isk linje, på

ett indikatordiagram är den horisontala

linje, som pennan ritar, då valsen till

en vid en ångcylinder fastsatt

indikator kringvrides utan att ånga

påsläp-pes. ~ -isk ångmaskin, den av engelske27

Attestera—Avdelning

28

smeden Newcomen 7111 uppfunna

ångmaskinen, där ångans huvudsakliga

arbete var att åstadkomma ett vakuum,

sedan den tryckt upp kolven.

Attestera, intyga, erkänna. Innan man

attesterar en räkning, skall man se efter

både, att den är riktig och rätt daterad.

Attraktionskraft, den synliga kraft

hos en kropp, varmed den drager andra

kroppar till sig.

Audion, glödlampsdetektor, en av

amerikanaren d:r Lee De Forest uppfunnen

mottagningsapparat vid trådlös

telegrafi och i synnerhet vid trådlös telefoni.

Den består av en tantallampa med två

platinatrådar insatta på var sin sida

om glödtråden. Dess verksamhet

grundar sig på ett fenomen, som

sammanhänger med, att en glödande kropp, som

inneslutes i ett lufttomt rum, utsänder

negativa elektroner, som förmedla

övergången av elektricitet mellan

lampfi-bern och den ena platinaplattan. Dessas

variationer ledas vidare i en strömbana

med inkopplad telefon. En något

liknande anordning är professor Flemings

svängningsventil. S. d.

Auers ljus, en glödkropp eller

glödstrumpa, uppfunnen av österrikaren

Auer von Weisbach. Den är

sammansatt av zirkonjord, magnesia m. m. och

utstrålar ett intensivt ljus, då den

in-sättes i en Bunsenbrännare.

Auriga, Kusken, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln med den lysande

stjärnan Capella.

Aurora Borealis och Australis, det

lysande och märkliga meteorfenomenet,

som med sina flammande strålar

upplyser den dystra polarnatten. Den torde

bero på elektricitet och förekommer mest

i frostnätter. Sydljuset omnämnes först

av kapten Cook, den store

världsomseg-laren.

Austral, hörande till södra halvklotet.

Autogensvetsning, påsmältning av järn

i en stickflamma från en gasbrännare.

Den gas, som användes, är acetylengas

eller vätgas. En synnerligen viktig upp-

finning för den, som behöver reparera

en ångpanna utan att taga den i land.

Automatisk, självverkande,

självarbe-tande. ~ eldning, se kedjerost eldare. ~

gasboj, se Agafyr. ~ -t skjutvapen,

vapen, som matas mekaniskt.

Auxiliärmaskin, se hjälpmaskin.

Auxiliärkryssare, se hjälpkryssare.

Avans, penningförskott, förtjänst på

försäljning, ~ -nota, en anvisning på

hyresförskott, som utfärdas av sjöman

att efter överenskommelse av rederiet

betalas till viss person en viss tid efter

fartygets avsegling från den ort, där

på-mönstring ägt rum. Förekommer

mycket i utlandet och har den fördelen, att

fartygets befäl befrias från ansvaret att

vaka över de nymönstrade, så att de ej

rymma. Det blir avansnotinnehavarens

intresse.

Avantgarde, den framskjutna delen av

en armé eller en flotta.

Avarie grosse, se haveri.

Avbalk-a, avskilja ett lastrum eller

annat rum genom en vägg. ~ -ning, för lös

spannmål. Om ett lastrum är avsett att

lastas fullt med lös spannmål, skall det

genom avbalkning eller på annat sätt

vara så anordnat, att lasten verkligen

fyller rummet.

Avbetalning, betyder på sjön även

utbetalning av innestående hyra före

av-mönstring.

Avbitartång, skarp tång för

avklipp-ning av spik m. m.

Avboga, se boga ut.

Avbrott, förekommer vid

gnisttelegra-fering genom obehöriga signaler

antingen från andra stationer eller från

atmosfäriska störningar i den apparat,

som är sysselsatt med mottagning.

Avbröstad, är en kanon, som är

losstagen från föreställaren.

Avdelning av örlogsfartyg, ett

obestämt antal fartyg (mindre än nio) som,

om så befinnes lämpligt, indelas i

divisioner. Befälet föres av en kommendör

eller kommendörkapten med titel avdel-29

Avdelningschefens —Avlösa

30

ningschef. Han lyder direkt under

konungen.

Avdelningschefens tecken, spetsig

standert, avdelad på längden i gult och

blått fält.

Avdrag för besättningens rum och för

drivkraften, se K. förordningen 18 maj

1894 ang. skeppsmätning 4 § sjölagen, II

del.

Avdrag i dimensioner kunna göras av

klassificeringssällskapen i vissa fall vid

nybyggnader, som utföras under deras

uppsikt, om fartygen äro avsedda för

uteslutande inrikes fart, kustfart eller

om djupgåendet är ringa.

Avdrift, 1) den vinkel

(avdriftsvin-keln), som fartygets väg (kölvattnet)

bildar med kölen vid bidevindsegling i

följd av vindens tryck på skrov,

tack-ling och segel, stundom även av hög sjö;

2) avvikningen åt sidan, som spetskulan

ur ett ref flat skjutvapen gör på grund

av luftmotståndet.

Avdunstning, ångbildning, som

försiggår från den fria ytan av en vätska.

Den kan äga rum vid vilken temperatur

som helst. ~ -sapparat, se evaporator.

Avenbok, hårt träslag, som användes

vid skeppsbyggeri.

Aventure, bodmeri.

Avfall, en seglares avvikning från

kursen åt lä.

Avfasning, avtunning av förstäv,

akterstäv eller rorståndare.

Avgiftspliktig dräktighet,

nettotonnage, se tonnage.

Avgreningsmuff användes såväl för

kablar som för andra elektriska

ledningar, då det gäller att ansluta en

servis-eller förbrukningsledning till en

genomgående huvud- eller matarledning och

består vanligtvis av en metallhylsa med

klämskruvar eller lödning.

Avgångsort och destinationsort för ett

fartyg styrkes genom dagboken,

tullpasset, sundhetspass, försäkringsbrev,

märkrulla, certeparti och konnossement.

Avhåll, taga-, är att lägga ett tåg e. d.

under eller omkring en koffernagel, be-

ting eller krysshult för att genom den

uppstående friktionen kvarhålla det

inhalade av tåget eller moderera dess

firande.

Avisoångare, ett snabbgående, lätt

bestyckat mindre krigsfartyg, som är

avsett för spanartjänst och befordran av

depescher.

Avistaväxel, växel, som är betalbar

vid uppvisandet.

Avkoppla, lossgöra en maskindel från

en annan.

Avkylningsapparat, kylmaskin,

refrigerator, maskin för framställning av is

på artificiell väg. Den första, som

användes på fartyg, lär hava varit en

Bell-Colemans maskin på ångaren

Strathle-ven på dess första resa med last av

fruset kött från Australien till England år

1881.

Avlastare, kallas den person, som

levererar last till ett fartyg.

Avlopp, cirkulationsvattnets

utpump-ning ur en maskin genom en

slussöppning i fartygssidan. Ang. anordnandet

se K. F. ang. fartygs byggnad och

utrustning. Sjöfartssäkerheten av Carl

Malmén. ~ -skanal på en ångcylinder,

är den kanal, varigenom den förbrukade

ångan utgår. ~ -skrån, krän till

avloppsvattnet. ~ -sport, slussöppning i

fartygssidan för avloppsvattnet. I

samband härmed har man avloppsrör,

avloppssida, avloppsventil m. m. ~

-sven-tilator, sugventil, som drager ut dålig

luft. ~ -sånga, ånga, som blåses ut ur

pannan eller avgår från maskinen.

Avläsa, konstatera gradtalet på en

termometer eller sextant eller ståndet på

en barometer.

Avlöpning, se stapelavlöpning.

-sbädd, den plankbädd, på vilken ett

fartyg står, då det går av stapeln. ~

-ssläde, en efter fartygets form byggd

bottenställning, på vilken det glider i

vattnet vid avlöpning.

Avlösa eller förfånga, ersätta en

annan man vid ror, utkik o. s. v. Den, som31

Avmagnetisera—Avståndsberäkning

32

avlöser eller avlösaren, kallas en dålig

sådan, då han ej är prompt.

Avmagnetisera, beröva en magnet dess

kraft genom att slå några skarpa slag

på densamma eller rispa den med en fil.

Det kan även ske genom att utsätta den

för glödhetta. Om man avkyler en

stål-magnet, ökar man dess magnetiska

egenskap.

Avmallat säges ett timmer vara, som

är skuret efter en viss mall.

Avmastat är ett fartyg, som har

mistat masterna.

Avmejsla, borthugga med mejsel.

Avmönstra, skilja en sjöman från hans

befattning ombord genom att utbetala

hans innestående fordran och avföra

hans namn från sjömansrullan.

Avpolletera, avbetala sjöman ombord

och frigöra honom från tjänsten

därstädes på grund av sjukdom eller annan

särskild orsak.

Avrigga, eller rigga av, nedtaga ett

fartygs segel, rår, stänger och spiror

m. m.

Avrusta, föra i land ett fartygs

tack-ling, rundhult, inventarier, vapen.

Avsegla, begiva sig i väg, gå till sjöss.

Avseglingsförbud, utfärdas stundom

för privatfartyg vid vistelse i

främmande hamn, och däri måste de finna sig.

Avskeppa, inlasta i fartyg.

Avskrivning bör göras årligen å

fartyg och inventarier efter vissa år. På

stål- och järnfartyg brukar man

avskriva i värde: segelfartyg av järn 4 à 5 %,

segelfartyg av stål eller ångfartyg av

järn 5 à 6 % pr år. Om avskrivningen

tillämpas sålunda, skulle under normala

förhållanden återstoden av värdet på ett

fartyg vid 25 års ålder vara: efter 4 %

avskrivning pr år 36,04 %, efter 5 %

avskrivning pr år 27,74 %, efter 6 %

avskrivning pr år 21,29 % och efter 7 %

avskrivning pr år 16,27 %. Om ett

ångfartyg inom de närmaste 10 åren före

besiktning fått nya ångpannor eller nytt

maskineri, så ökas värdet på fartyget så,

att anskaffningskostnaden för maskin

och pannor ökas med 1/io pr år och

lägges till ovananförda värde.

Avskära ånga, låta ångan expandera.

Avslikta, jämna ut en skrovlig yta t.

ex. en skeppssida med skarvyxa.

Avslipa, polera en mässingsyta med

smärgelskiva.

Avstånds-beräkning. För en sjöman är

det mycket viktigt, att känna de olika

metoderna härför. Det vanligaste sättet

att bestämma sitt läge i sjökortet, då

man är i sikte av ett känt föremål, är

att pejla detsamma på kompassen samt

gissa distansen till land. Härtill fordras

emellertid en god omdömesförmåga. Ett

mera säkert sätt att bestämma sin

position sker medelst krysspejling (se

kryss-pejling), genom pejling av samma

föremål på olika tider under gång, och

uppmätning av distansen mellan

pejlingarna (av dessa är fyrastreckspejlingen den

vanligaste). Man kan även mäta höjden

av ett känt föremål med sextanten och

trigonometriskt beräkna avståndet, eller

mäta solens höjd över strandkanten

samtidigt från däck och från märsen

på ett fartyg och proportionera sig till

avståndet, eller man kan mäta med

sextanten vinkelavstånden mellan två

eller tre föremål, som äro utsatta i

kortet och synliga från fartyget. Ännu ett

par enkla metoder kunna nämnas.

Avståndet till den synliga horisonten är

beroende dels av jordytans buktighet,

som, vi kunna antaga, är tämligen lika

och höjden av observatorns öga över

vattnet, och detta avstånd har den

egenheten att approximativt

överensstämma med kvadratroten ur ögats

höjd, "en tillfällighet, som torde vara

lätt att komma ihåg", säger kapten

Lecky (känd nautisk författare) i sin

"Wrinkles". Tager man refraktionen

med i räkningen, får man multiplicera

kvadratroten med 1,15 för att få

avståndet ändå säkrare. Ett annat mycket

enkelt sätt att beräkna avståndet till en

fyr, då den först visar sig i horisonten,

är att draga kvadratroten ur det tal,33

Avståndsmätare—Avtappningshål

84

som angiver fyrens höjd över vattnet

(hämtat från någon fyrlista) och

kvadratroten ur ögats höjd över vattnet

samt addera dessa värden. Summan

utgör det approximativa avståndet till

fyren i nautiska mil. I disigt väder kan

man, då man befinner sig i närheten

av en knallsignalstation, beräkna

avståndet till denna genom att observera

tidsskillnaden mellan blixten och

knallen sålunda: Man räknar på

kronometern, huru många sekunder, som åtgå

från det ögonblick raketen synes

explodera, tills detonationen höres.

Tidsförloppet divideras med 5 och kvoten blir

den ungefärliga distansen. ~ -mätare,

stationpointer och goniograf,

instrument, varmed man i sjökortet avsätter

uppmätta vinklar för utrönande av

fartygets position. ~ -signaler, dessa äro

nödvändiga, när i följd av långa avstånd

eller mindre klar väderlek det är

omöjligt att urskilja färgen på

signalflaggorna. Avståndssignaler framställas

medelst: koner, kulor och cylindrar, kulor,

fyrkantiga flaggor, standertar och

revade flaggor samt genom fasta

kustsemaforer. Se internationella signalboken.

Följande viktiga signaler framhållas:

kula över trekantig flagg betyder: "Ni

går mot en fara. Lägg bi"; kula över

fyrkantig flagga: "elden lös, sprungit läck

e. d., hjälp"; trekantig flagga över kula:

"kort på proviant, svälta"; fyrkantig

flagga över kula: "grundstött, hjälp

genast." ~ vinkel, vinkel vid ögat mellan

en linje dragen till höjden av ett

föremål och en annan dragen till basen.

Vid segling i kölvatten bör man

observera vinkeln mellan det

framförliggande fartygets masttopp och vattnet

(avståndsberäkning).

Avstämd radiotelegrafi eller

syntoni-serad gnisttelegrafering kallas sådan, då

avsändare och mottagare äro avstämda

efter varandra, så att tidsperioderna bli

lika för dem båda, och vågor, vilkas

tidsperiod är en annan, icke komma att

utöva något inflytande på systemet.

Av-2

stämningen benämnes skarp, då den

endast kan mottaga vågor av företrädesvis

bestämd längd och oskarp, då den kan

mottaga vågor av olika längd. Den

sistnämnda lämpar sig bäst för fartyg.

Avstämningsförmåga, egenskapen hos

en gnistmottagningsapparat att kunna

leta ut de vågor, som den vill emottaga

och stöta bort dem, som komma från

likgiltigt håll.

Avstämningslampa, en glödlampa,

genom vilken man kan se, om antennan

och oscillatorkretsen äro avstämda efter

varandra.

Avstämningsläge, det läge, vari

gnist-mottagaren står, då detektorn är

inkopplad i sin krets.

Avstöttning i torrdocka. Innan ett

fartyg "tagit blocken", böra stöttor finnas

i ordning på båda sidor om dockan för

att stötta fartyget sidovägen. När

vattnet är utpumpat, bör man även stötta

det underifrån och särskilt under

akterstäven, om denna skjuter mycket över

blocken.

Avsändare, den apparat, varmed

elektriska vågor utsändas från en

gniststa-tion.

Avtacka, en chef brukar, då han

lämnar ett fartyg, avtacka de officerare och

det manskap, som stått under hans

befäl.

Avtackla, se avrigga.

Avtagande är månen efter fullmåne.

Avtappning av vatten från rör får ej

glömmas, när temperaturen närmar sig

fryspunkten. Däcks- och

färskvattenspumpar böra under liknande

förhållanden lindas med halm eller trasor.

Frysning kan även hindras genom %

dena-turerad sprit och 2A färskvatten.

Avtappningshål finnas i botten på

järnfartyg för att bottenvattnet skall

kunna rinna ut i docka. De böra noga

tätas med packade skruvbultar, då de

varit öppnade. Styrmannen och

maskinisten få ej försumma att göra en rund

i botten, innan vattnet pumpas in i

dockan.35

Avtappningskran—Azur

36

Avtappningskran, användes för atl

tappa vatten nr rör etc.

Avvisare, en stark balk, som omgiver

vissa fartyg för att skydda den mot

stötar från andra fartyg eller kajer.

Axel, mittlinje. ~ -brott, bräcka i axel

till maskin. Dylika måste

uppmärksamt observeras, så att man ej väntar

för länge, eller tills axeln springer,

innan man utbyter den. Långssprickor

äro mindre farliga än tvärsprickor, men

vid båda fallen bör man sätta

körnar-märken vid sprickans båda ändar för att

kunna se, i vad mån den vidgar sig. ~

-bärare, utbyggnader akterut i bottnen

på dubbelpropellerångare till stöd för

propeller axlarna. ~ -gång, gång för

axelledningen på en ångare. ~ -kona,

den koniska delen av propelleraxeln,

som är inpassad i propellern. ~

-koppling, flänsar i ändarna på axlar,

varmed dessa sammankopplas. ~ -lager, la-

ger, i vilket en axel har stöd. ~

-ledningen, hela sammansättningen av

axlarna i en maskin från vevaxeln till

propelleraxeln. Innan man går till sjöss,

bör axelledningen noga undersökas och

speciellt efter grundstötning. ~ -tunnel,

det av plåt byggda valv, som går i

bottnen av ett ångfartyg från

maskinskottet till propellerhylsan, och som

innesluter mellersta och aktra

axelledningen.

Axiellt spelrum, spelrum i

längdriktningen på en axel, t. ex. på en kollektor

för att hindra borsten att slita på

samma ställe.

Axiom, en sats, vars sanning inses

utan bevis.

Axiometer, visare, som angiver rodrets

läge.

Azur, den djupblå färgen på en

molnfri himmel.B.

Babbits metall, en blandning,

bestående av 10 delar tenn, 1 del koppar och 1

del antimon, användes att gjuta in i

slitna lager till maskiner.

Babian, enmansvakt på däck under

måltider o. s. v.

Babord, fartygets vänstra sida, då man

vänder ansiktet mot fören. Föremål, som

befinna sig på denna sida, sägas

befinna sig om babord. ~ — hän, i riktning

åt babord. ~ — med rodret,

kommandoord till rorgängaren (eller den, som

sköter ratten eller rorpinnen) att förändra

rodrets riktning så, att fartyget svänger

babord hän. ~ -s halsar, ett fartyg

ligger eller seglar för babords halsar, då

vinden är in från babords sida;

underseglens babords halsar äro således mer

eller mindre halade. Detta gäller såväl,

då fartyget ligger bidevind, som då

vinden är mera in från sidan. Ett fartyg,

som ligger för babords halsar, skall vika

(väja, gå ur vägen) för ett, som ligger

för styrbords. ~ -s lanterna, en röd

lanterna, som föres om babord för att

utmärka denna sida. Enligt K.

Förordningen av 26 okt. 1916 skall den visa ett

oavbrutet sken synligt minst två

distansminuter över en båge av

horisonten av 10 kompasstreck och vara så

fästad, att skenet kastas från rätt förut

till två streck akter om tvärs.

Lanterna skall vara undersökt av K. Nautisk

Meteorologiska byrån och åtföljas av

certifikat. ~ -s maskin, den maskin, som

har sin plats om babord å fartyg med

två propellrar. ~ -s sidan anses mindre

förnäm än styrbords. Manskapet går

ombord på denna sida och proviantbåtar

m. m. lägga till vid trappan om babord.

~ -s vakt, manskapet på ett fartyg är,

till sjöss åtminstone, delat i två vakter,

babords och styrbords. Babords vakt

skötes på handelsfartyg av l:e

styrmannen.

Babölingar, manskapet på babords vakt.

Back, 1) ett mindre halvdäck längst

för ut på ett fartyg över huvuddäcket.

Ankarna hava här sin plats, då de äro

intagna. På ångare har även ångspelet,

varmed ankaret hivas upp, sin plats här.

Under backen pläga ofta manskapets

lokaler vara inrymda; 2) ett laggkärl i

form av en bunke, vari manskapets mat

serveras; 3) kommandoord att ställa

maskinen, så att den går back för att

minska farten eller tvinga fartyget akter

över.

Backa, att med tillhjälp av maskin

eller segel driva ett fartyg akteröver. ~

— upp, portionera ut maten till

besättningen vid måltiderna. "Månaden

drä-jar och kocken backar upp", är ett

gammalt bekant uttryck bland sjömän, när

någon klagar över en resas längd. ~ —

ut, draga sig ifrån någon svårighet,

alltså motsatsen till ordstävet: "när man

fått en viss potentat i båten, skall man39

Back—Balansroder

40

också ro honom i land." ~ årorna, stryka

med årorna i en båt för att minska

framfarten.

Back från lä, se skjuta björn. ~ -gejd,

gejd i en ångmaskin för upptagning av

trycket vid backrörelse. ~ i seglen

har man, då vinden kommer förifrån

och seglen börja leva (skaka). Slarvig

styrning kan vara orsak till, att man

får helt back och vänder genom vinden.

Manöver: lägg upp rodret, hala

försko-terna till lovart och fira av mesanskot,

om det är tid. ~ -lag, matlag eller visst

antal av manskapet, som får sin mat ur

samma back. ~ -ning, det underlag av

trä, varmed ett pansarfartygs plåtar

förbindas. ~ -sbjälke, bjälke, som uppbär

backen på ett fartyg. ~ -sgastar, kallas

de av manskapet, som hava sin station

på backen vid vändning. ~ -skorporal,

underbefäl för backsgastarna. ~

-soffi-cer, den officer, som för kommandot på

backen. På handelsfartyg är det förste

styrmannen. ~ -slag i motor, uppstår då

maskinen på grund av feltändning går

orätt väg. ~ -slejdare, trappa, som leder

från backen till däcket. ~ -snät,

stängselnät, som omgiver backen. ~ -sskott,

vägg på akterkant av backen, som

skyddar skansen. ~ -ssolsegel, solsegel, som

sträckes över backen i hamn, när det är

varmt. ~ -visare, visare på

maskintelegrafen, som markerar, när maskinen går

back. För den, som sköter manövern på

bryggan, är det av stor vikt att veta,

att den begärda manövern verkligen är

utförd.

Baffelplåt eller brännplåt, plåt, som

täcker insidan av eldstadsluckan och

skyddar den mot hettan.

Baggala, arab. tvåmastat fartyg med

hög akter.

Bagnio, en fruktansvärt hård vind på

Filippinerna.

Bahamaträ, ett slags färgträ från

Ba-hamaöarna.

Bakfallsventil, se kontraventil.

Bakladdare kallas med gemensamt

namn alla skjutvapen, som laddas från

kolvändan. Då det gäller moderna

kanoner, uppstå i följd härav benämningar

som bakladdningsstängning,

bakladd-ningstätanordning, vilka icke torde

behöva någon särskild förklaring.

Bakstam, akterstäv på mindre fartyg.

Bakslag, back i seglen.

Bakström, en del av vattnet i en flod,

som avviker från huvudströmmen och

rinner i motsatt riktning på grund av

strandlinjen. Det finnes även en

bakström, som bildas under lä låring, då ett

fartyg gör fart genom vattnet. Den

kvarhåller föremål, som komma i dess

närhet, och om man skulle råka falla över

bord, bör man akta sig för densamma.

Balans, jämnvikt. Fastän en sjöman

måste kunna hålla denna, bör han akta

sig för att komma på balans. Affärer

skola skötas som navigationen, alltså

med matematisk noggrannhet. ~ -axel,

se balansmaskin. ~ -bord, bord, i salong

eller hytt försett med balansanordning

för att under slingring kunna bibehålla

sitt horisontala läge. ~ -era en slid, att

minska trycket på dess rygg medelst en

mantel, som omgiver såväl denna som

sidorna och pressas mot slidplanet av

ångtryck och stålfjäder, eventuellt

fjädertryck. ~ -lacka, lucka försedd med

motvikter för att lättare kunna stängas.

Dylika användas t. ex. framför

eldstäder. ~ -maskin eller sjöbalansmaskin

användes å de äldsta ångfartygen. Den

hade en stående cylinder med

tvärstycke, fäst vid pistonstången. Från

ändarna av tvärstycket nedgingo två stänger,

som verkade på de å ömse sidor om

cylindern anbragta balanserna, och från

dessas motsatta ändar, vilka ävenledes

voro förenade med ett tvärstycke,

utgick vevstaken, som verkade på veven

och kringvred maskinaxeln. ~ -ringar,

se kardansk upphängning. ~ -roder

kallas ett sådant, där hj ärt stocken

(roderaxeln) icke ligger i rodrets förkant utan

på cirka % av dess yta akter om denna.

Genom denna anordning underlättas rod-41

Balansstång—Bardunklyka

42

rets vridande givetvis, vilket har sin

stora betydelse på stora, snabbgående

fartyg. ~ -stång, tvärstycket på

balansmaskin. ~ -tapp, den tapp, omkring

vilken balansstången rör sig.

Balk-ar, grova timmer eller järnpjäser,

som sträcka sig från sida till sida tvärs

över ett fartyg för att hålla sidorna på

deras bestämda avstånd från varandra.

De äro förenade med dessa medelst knän

eller knäplåtar. De tjäna även som

underlag för däck, där sådant finnes. ~

-avstånd, avståndet mellan balkarna i ett

fartyg. ~ -bredd, det horisontala

avståndet mellan långskanterna på en

balk. ~ -bricka, plåtbricka, som

sammanbinder tvärskeppsbalk med spanten

på järnfartyg. ~ -fyllnad, kallar man

de trävaror, som stuvas mellan

tvärbalkarna i trälaster. ~ -fyllning, timmer,

som ligga emellan däcksbalkarna på

träfartyg och giva styrka åt däcket. ~

-klo, ett lossningsredskap, som liknar en

sax. Användes vid hissning av balkar

och räls. ~ -knä, knä eller

krumtim-mer, som uppbär en balkända. ~ -stötta,

stöd under balk, vanligtvis fastsatt på

mitten av balken. ~ -vagare, tjocka

plankor i garneringen på träfartyg och

tjocka plåtar i järnfartyg, som bära upp

balkändarna.

Ballistik, vetenskapen om projektilers

rörelse.

Ballistisk pendel, apparat för

bestämmande av begynnelsehastigheten hos en

projektil.

Ballongfartyg, fartyg, som har

ballong ombord för spanarändamål.

Ballongklyvare, stort, rymligt segel av

lätt duk, som hissas på kappseglare och

även användes som spinnacker.

Balsa, peruviansk sälskinnskanot.

Baltconcerteparti, ett överenskommet

formulär till kontrakt för befraktning

på Östersjön och Vita havet.

Baltiska havet, Östersjön.

Bambuser, dåligt sjöfolk, som endast

användas till hantlangare.

Bank, varje betydligare höjning av

sjöbottnen; tjock molnvägg vid

horisonten kallas även bank. När solen går ner

i bank, brukar man vänta ruskväder

eller hård vind.

Banka fyrarna, skjuta kolen i en

eldstad bakåt mot eldstadsbron och täcka

dem med stybb för att dämpa elden, då

man vill hålla ångtrycket nere. ~ rost,

knacka rosten från järndelarna i

fartyget, en mycket viktig sak å järn- eller

stålfartyg, om man vill bevara dem så

länge som möjligt.

Bar, sandbank, som bildas utanför en

flodmynning eller en hamn. En bar kan

vara permanent eller skiftande och i

senare fallet är den mycket farlig för

navigationen. Läget av en flodbar kan

man vanligtvis sluta sig till genom att

iakttaga formen på stränderna i

flodmynningen. Den sidan, som drager till

sig uppslamning, är flat och den

motsatta sidan brant. Det är långs denna

sida, som man finner det djupare

vattnet och i linje med denna kanal, men

utanför de punkter av landet, som

bilda flodmynningen, ligger baren. Om

båda stränderna äro av samma natur,

vilket sällan förekommer, ligger baren

mitt emot kanalens medellinje. På en

öppen kust tjänar baren som en

vågbrytare och bereder jämförelsevis lugnt

vatten på sin läsida. ~ -djup, det

djupgående, varmed ett fartyg kan passera

en dylik bar. ~ -bareskstaterna,

Marocko, Algeriet, Tunis och Tripolis i forna

dagar. ~ -dun, de tåg av stående riggen

på ett fartyg, som tjäna att stötta en

stångtopp akteröver på styrbords och

babords sidor. De taga sitt namn efter

den stång (fortsättning på mast), till

vilken de höra, såsom förstängbardun

på förmärsstången, förbrambardun på

förbramstången, storbrambardun på

storbramstången o. s. v. Bardunerna

krängas med sin övra ända (i form av

en ögla) över stångtoppen och halas

styva i däck medelst taljrep och

jungfrur, de senare fastgjorda till röst

järnen i fartygssidan. ~ -dunklyka, ett gaf-43

Bardunöga—Beauforts

44

felformigt järn på utriggaren till

bram-salning, varuti brambardunen vilar. ~

-danöga, är den ögla i bardunens övra

ända, som kränges över toppen.

Barium, metalliska grundämnet i

tungspat. Härmed framställes grön låga

i fyrverkeri.

Bark eller barkskepp, är ett

tremastat fartyg med fockmasten och

stormasten försedda med rår och aktermasten

(mesanmasten) utgörande en undermast

och gaffeltoppsegelsstång, försedd med

snedsegel och gaffeltoppsegel. ~ -ass,

största båten på ett fartyg. Namnet

förekommer nu knappast annorstädes än på

örlogsfartyg. ~ -riggad, tacklad som

barkskepp.

Barlast, en viss mängd vatten, sten,

sand, grus eller tackjärn, som lägges i

botten på ett fartyg för att öka dess

stabilitet. Man går i barlast, då man

seglar utan annan last. ~ en förskjuter

sig, då den under segling förflyttar sig

åt ena sidan. För att så mycket som

möjligt förekomma detta, sätter man

upp slingerskott midskepps.

Vattenbar-lasttankar skola vara väl fyllda. ~ korg,

korg, varmed barlast intages eller

ut-lossas. ~ -länsrör, länsrör för

vattenbarlast. ~ -märke, fartygets djupgående

för- och akterut på barlast. ~ -port,

öppningar i skeppssidan, varigenom

barlast inskyfflas eller lämpas in i

lastrummet. ~ -pump, pump för

vattenbarlasten. ~ -segel, segel eller

presenning, som upphänges under en

barlastport och bredes ut över relingen på den

pråm, som mottager eller avlevererar

barlast för att förhindra spillning i

hamnen. ~ -skopa, skyffel för lämpning

av barlast. ~ -tacka, tackjärnsgalt.

Användes på lustfartyg som fast barlast.

Barograf, se barometer.

Barometer, instrument, varmed

lufttrycket uppmätes. Härav finnas två

slag, kvicksilverbarometern, som

uppfanns på 1600-talet av Toricelli och

består av ett glasrör, ursprungligen fyllt

ined kvicksilver, vars pelare sjunker i

jämnhöjd med den yttre luftens, då

röret ställes vertikalt, samt

aneroidbarometern. En särskild art av denna är

den självregistrerande eller barograf en.

Se aneroidbarometer. ~ -maximnm äger

rum där, varest lufttrycket för tillfället

är störst. ~ minimum säges råda där,

varest lufttrycket är mindre, alltså där

barometern står lägre än i

omgivningen. ~ -stånd, kvicksilverpelarens höjd

på en barometer. Det normala är 760

m. m.

Barriär, räck, skrank. ~ -rev,

korallrev.

Bas, arbetsförman, grundval, varje

kropp, som i förening med syra ger ett

salt. ~ -a plankor, medelst vattenånga

uppmjuka plankor för att forma dem i

bordläggning o. d. ~ -tingering, den

plankrad, som är rest ovanpå relingen

och avslutar skeppssidan. Den ränna,

som går runt om fartygets översta del

och tjänar att förvara kojerna

(hängmattorna) uti. Till skydd hava de

vattentäta segeldukskapell. ~ -trnmma,

trätub, där man uppmjukar (basar)

plankor.

Batteri, antalet av alla kanoner, som

finnas på de olika däcken av ett

örlogs-fartyg, såsom övre- eller undre däcks

batteri och kasemattbatteri. ~

-regulator, en vevarm, varmed man verkställer

in- och urkoppling på ett

ackumulator-batteri. ~ -tändning, tändning å motor

medelst elektriskt batteri.

Batymeter, instrument, varmed man

mäter havsdjupet.

Baxa, medelst spak, koben eller annan

hävstång förflytta tunga saker.

Baxa maskinen, med spak eller

kabel-laranordning vrida axeln på en

ångmaskin, då man ej har ånga på stora

pannan.

Baxningsmaskin, en särskild liten

ångmaskin, varmed ovannämnda vridning

utföres.

Beauforts skala, skala för

uppskattning av vindstyrka, se d. o.45

Beck—Belägga

46

Beck, kokt tjära med tillsats av harts,

användes för att stryka i nåten (mellan

plankgångarna och skarvarna) på ett

träfartyg, sedan man slagit in drev i

dem. ~ -byxa, benämning på skansgast.

~ -gryta, gryta för beckkokning. ~

-mopp, en kort käpp med en drevsudd

fastsatt i ena ändan. Användes att

smörja rinnande beck i nåten. ~ -ning

i motor, oljans stelning i oljemotorer,

varigenom pistonen vill fastna i

cylindern, och hela maskineriet stannar.

Rengöring hjälper. ~ -skopa, en trehörnig

skopa, varur man häller beck i

däcks-nåt.

Bedarra, en storm bedarrar, då den

avtager i styrka.

Befrakta, förhyra eller uthyra ett

fartyg. ~ pr rus, befrakta ett fartyg att

lasta så mycket, som det kan rymma

eller bekvämt bära utan avseende på

viss kvantitet. ~ -re, den som förhyr

ett fartyg.

Befraktningsagent, person, som

bemedlar befraktning.

Befälhavar-e, chefen på ett fartyg. ~

-brev, utfärdas av kungl,

kommerskollegium. För att erhålla dylikt, fordras:

att hava fyllt 21 år och vara svensk

undersåte, samt att hava erhållit

styrmansbrev och därefter farit till sjöss

minst 15 månader, varav minst 6

månader i utrikes sjöfart såsom l:e eller

ende styrman eller befälhavare och

återstoden av tiden i liknande fart och

tjänst eller i inrikes fart i liknande

tjänst eller såsom andre styrman, samt

att hava vid navigationsskola i riket

eller någon av flottans underbefälsskolor

avlagt sjökaptensexamen. Se för övrigt

sjölagen.

Befälstecken, det tecken (flagg,

stan-dert, vimpel), som föres på örlogsfartyg

för att angiva dess befälhavares grad

eller befälsrang. Det föres å större

fartyg på en masttopp. Amiral för flagg,

övriga officerare vimpel. Officer, som

är avdelningschef, för standert. Nattetid

utmärkes chefens rang genom olika

lanternor.

Befästningsring brukar man för att

förstärka kuggarna på ett kugghjul.

Beginerå, understa rån på

kryssmasten (den aktersta) på en tremastad

råseglare.

Beginesegel, råseglet, som är fast najat

vid beginerån.

Begynnelsehastighet, en projektils

hastighet, då den lämnar skjutvapnet.

Begynnelsekurs, första kursen

(kordan), då man går i storcirkeln mellan

två orter.

Begynnelsetryck, trycket vid ångans

insläppning i cylindern i slagets

början.

Behållen kurs, kurs, som blivit rättad

för missvisning och avdrift.

Bekajare, smäcker lina, som går från

nedra hörnet av ett överledsegel upp till

dess motsatta hörn på rånocken, oeh

som tjänar dels att giga seglet, då det

skall bärgas, dels som nedhalare. Vid

seglets sättande är även bekajaren

klås-halad och stoppad med en najning av

segelgarn, som lossryckes, då skotet

halas ut.

Beknipa sig eller vara i beknip säges

om ett tåg, som blivit fastklämt emellan

ett par föremål, så att det ej utan

svårighet kan halas. ~ taljelöparen, lägga

bukten av den halande parten på en

talja under en annan tätt upptill det

ena blocket och sålunda hindra taljan

att överhala sig själv.

Belamra, ligga i vägen för eller

ovanpå annat (om gods).

Belastad säkerhetsventil, se

säkerhetsventil.

Bellatrix, y Orionis, stjärna av 2:a

ordningen emellan bältet i Orion och

Aldebaran.

Belysningsnät; utsträckningen av den

elektriska belysningen i en anläggning.

Belägga ett tåg, fastsätta detsamma

genom att lägga det korsvis över och

under en koffernagel eller knap. ~ med

kvarstad, genom vederbörande myndig-47

Bemanna—Beting

48

het (överexekutor) förhindra ett fartyg

att lämna hamn, då det häftar i skuld.

Bemanna, förse ett fartyg etc. med

manskap.

Benetnasch, yj Ursae Majoris, sista

stjärnan i Stora Björn.

Bensin eller bensol, ett kolväte, som

bildar färglös olja. Förekommer i den

flyktigaste delen av stenkolstjäran.

Berdangevär, bakladdningsvapen,

konstruerat av amerikanaren Berdan.

Berenices hår, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln.

Beriberi, en endemisk sjukdom, som

förekommer i Indien.

Bermudasbåt, sluptacklad båt, mast

och segel som på Marconirigg.

Beröringselektricitet, den elektricitet,

som uppstår, då två metaller beröra

varandra.

Besan, se mesan.

Besiktning, enligt 41 § sjölagen skall

befälhavare, då hans fartyg genom

olyckshändelse lidit skada, som

föranleder betydligare reparation, anordna

besiktning.

Besiktning, mot-, är ett villkor, som

varje köpare av fartyg bör stipulera,

innan han bestämmer sig. Fartyget bör

ses i docka eller på land. Nekar

säljaren härtill, kan man vara viss, att saken

är sjuk. ~ -sman, sakkunnig, som utför

besiktningar och värdering av fartyg

efter lidna haverier. Han förordnas av

magistrat på förslag av handels- och

sjöfartsnämnd. ~ -sprotokoll eller

besiktningsinstrument skall utfärdas, sedan

besiktningen är gjord.

Beskaffenhet och mängd okända

(qua-lity & quantity unknown): term i

kon-nossement, varigenom befälhavaren

tecknar sig fri från ansvar för inlastad

varas myckenhet och beskaffenhet.

Beslag eller embargo, innebär

beslagtagande förnämligast av främmande

fartyg eller gods i egna

territorialvatten och användes dels som form för

repressalier, dels som självständigt

maktmedel. ~ -ssejsing eller beslagsband,

lång, smäcker lina eller plattingsstycke,

varmed ett segel göres fast. Ute till

sjöss brukar man taga sejsingen runt

seglet med långa slag, men i hamn

lägger man slagen (varven) tätt till

varandra, för att det skall se prydligt ut.

Beslå, är att rulla ihop och ombinda

segel med sejsingar. ~ för det lösa, är

att göra fast ett segel hastigt utan att

fästa sig vid utseendet.

Besparingsventil, ekonomisk

pådrag-ningsventil.

Bestick, ett fartygs bestick är dess

läge i sjökortet efter döda räkningen,

d. v. s. rättvisande kurs och behållen

distans. I forna tider, då man ej hade

så brått, som i våra dagar, brukade man

göra upp besticket vid middagen. Nu

sker det vanligtvis något oftare,

åtminstone på bättre fartyg. ~ -tabeller,

trigonometriskt uträknade tabeller,

avsedda att underlätta uppgöringen av

besticket. Klints tabeller äro de, som

mest användas i Sverige.

Bestyck-a^ att intaga och uppställa

artilleripjäser med tillbehör på ett fartyg

eller en fästning. ~ -ning, ett fartygs

eller en fästnings artilleri och

krigsattiralj.

Bestötfil, en större fil, som stödes mot

armen.

Besättning, ett fartygs eller en

fästnings hela bemanning (befäl och

manskap.)

Besök i tjänsten på örlogsfartyg, se

hedersbevisning.

Beta (tonvikten på e) kättingen,

lägga bukten av ankarkättingen akterom

spelet runt spelnocken och därefter om

betingen.

Beteigeuze, a Orionis stjärna av l:a

ordningen. Översta i Orion.

Betelskepp, skepp, vars befälhavare

det åligger att hålla offentlig

gudstjänst för sjöfolk under vistelse i

utländska hamnar.

Beting, därmed menas numera den

upprättstående (vanligen) ekstötta, en

på var sida, genom vilken axeln till an-49

Betingsdyna—Blandningskamare

50

karspelet går, och på vars ntsida

spel-nocken sitter. På ångspel eller järnspel

i allmänhet äro hetingarna av gjutjärn.

~ -sdyna, trästycke, fastsatt på beting

för att hindra skamfilning. ~ -shuvud,

övre delen av en beting, som är

avrundad för att trossar, som fastsättas om

detsamma, ej skola skamfilas. ~-sknä,

(kallas även björn), ett starkt ekstycke,

som är fastsatt i däcket emot betingen,

som stöd för densamma. ~ -slager, det

lager för betingen av ett ångspel, vari

dess axel vilar. ~ -sslag,

ankarkättin-gens törnar eller fastgöringsslag om

betingen.

Betong, blandning av grus, krossad

sten och cement. Användes till byggnad

även av fartyg, men är då armerad.

Betsman, våg bestående av en

järnstång med balans i ena ändan.

Bevara båtarna, förse dem med vapen,

utredningspersedlar o. s. v. för att göra

landstigning.

Bidevind, ligger ett fartyg, som

seglar så nära vidén som möjligt med fulla

segel, samtidigt som dessa äro ställda i

den härför lämpligaste riktningen, det

är, då halsar och skot äro dikt an eller

rårna äro brassade hårt mot lä rigg. Se

ligga bi. ~ och jämt fullt,

kommandoord till rorgängaren att styra så tätt

till vinden som möjligt, utan att komma

seglen att leva. ~ -sben, säges den ha,

som kan gå och stå på däck med

bibehållen balans i sjögång. ~ -smärke,

märke på lovarts brassar vid kryssning,

som utvisar, var de skola hållas an, då

man halar runt rårna vid vändning.

Bi-devindsmärket göres så: då man tagit

törn med brassen under koffernageln,

slår man ett halvslag över densamma och

om den stående parten av brassen. ~

-seglare eller bidevindare, fartyg som

"ligger" bidevind i motsats till sådant,

som går för "öppen vind" (god). Även

en mollusk, som finnes i tropikerna och

i vackert väder spänner sin slemmiga,

rosafärgade simblåsa som ett segel och

drives fram över vattenytan. Den

kallas även portugisisk örlogsman.

Bifilär lindning, tvåtrådig lindning.

Bilao (Guilala), en tvåmastad båt, som

förekommer på Philippinerna.

Bil-ander, ett numera utrangerat

hol-länskt fartyg, briggriggat men med

log-gertsegel i stället för gaffelsegel på

storn. ~ -attest eller bilbrev, intyg om

ett fartygs byggare, byggnadsort,

byggnadsår, tonnage m. m. Det skall

uppvisas i k. kommerskollegium för

erhållande av registreringscertifikat.

Bil och bolfärdigt, är ett fartyg, då

det är färdigt att lämna stapeln och

endast saknar rigg och utrustning. ~ -röst,

mytologiskt namn på Vintergatan.

Binom, algebraisk storhet, bestående

av två delar sammanbundna medelst

tecknet + eller —, t. ex. (a+b).

Biplaneter, drabanter, månar.

Bipolär, tvåpolig.

Bisittare, sakkunnig, som biträder

rådhusrätt eller annan rådsförsamling.

Bisturi, kirurgisk kniv.

Bitumastik, ett slags elastiskt cement,

som brukar användas i maskintankar

m. m.

Bituminösa kol, kol, som innehålla

bitumen eller ett slags beck, som ensamt

brinner med klar låga och icke

efterlämnar några förbränningsrester.

Bivack, läger under bar himmel.

Bjälklask, skarv på en bjälke.

Björn, betingsstötta, även en stor

fyrkantig sten med handtag, varmed man

skrubbar däcket. Rortrumman på en

del fartyg i forna tider kallades även

björn. ~ -hål eller soldatgatt, öppningar

i märsen å ömse sidor om masten,

varigenom mindre armstarka akrobater

brukade krypa vid äntring. skjuta-,

att under länsning gira så mycket, att

vinden kommer in från andra sidan och

slår back. En farlig manöver i hård

vind.

Blandningskammare i motor, det rum

utanför cylindern, där blandningen av

gas och luft försiggår.51

Blekstillt—Bloss

52

Blekstillt eller dödstillt, då havet

ligger som en spegel, och ej en krusning

förnimmes.

Blind-lucka, stormport, järnlucka, som

sitter innanför fönsterventilerna i en

hytt, och som skruvas till i storm. ~

-man, assistent vid rodret, som hjälper

att dräja ratten men ej är ansvarig för

styrningen. ~ -rå, rå eller spira, som

låg tvärs över bogsprötet, och på vilken

man på äldre tiders fartyg förde ett

fyrkantigt segel, som kallades "blinda".

Blindrån har sedan dess blivit använd

att sprida gajarna till klyvarbommen,

men är numera sällsynt. ~ -skär,

un-dervattensklippor, vilkas läge ofta

angives av, att vattnet över dem har en

ljusare färg än omgivningen, och att

bränningar bildas över dem, då vattnet

är i rörelse.

Blixtfyr, blänkfyr med kortare blänk

än två sekunder.

Block, en mekanisk inrättning, som är

avsedd att underlätta förflyttande av

tyngder och i detta syfte i förening med

tåg anordnas till hissverk (taljor, ginor,

tackel m. m.). Block äro av flera slag,

enkla, dubbla, tredubbla, kastblock,

fiolblock, fotblock, stjärtblock, syskonblock

m. m. Ett enkelt block består av

blockhuset, ett ovalt skal, emellan vars

väggar en skiva är vridbar om en genonl

väggarna gående bult. Skivorna kunna

vara liksom huset av trä eller metall. I

förra fallet äro de försedda med en

metallisk bussning (infällning) omkring

hålet, vari bulten sitter, och för att

minska friktionen har man redan länge

försett bussningen med metallcylindrar.

Sannolikt har denna anordning sedermera

givit uppslaget till våra berömda

kullager. Se även stapelblock. ~ -borste,

kol-borste till kollektor. ~ -bändsel, den

surrning av smäcker lina, som fasthåller

blockstroppen ~ -eringsanordning (gnisti),

kopplingsanordning så anordnad, att de

känsliga mottagningsapparaterna

automatiskt urkopplas, då

sändningsanordningarna tagas i bruk. ~ -gatt, den ur-

skölpta del av ett block, där tåget stickes

in (skares i). ~ -hns, se block. ~ -kedja,

kedja bestående av tapplänkar. ~

-koefficient, se

deplacementsfyllighetskoeffici-ent. ~ -mekanism, mekanism i ett

maskinblock. ~ om block, eller "två block" säges

en talja vara, när blocken under halning

kommit tätt till varandra. Taljans ena

block måste då "förfaras", sedan man

"skakat" taljan genom att överhala

löparen (tåget, som går genom blocken),

~ -skiva, se block. ~ -stropp, kan

antingen vara av tågvirke eller av järn.

I förra fallet är det en ring, som

antingen är ihopsatt genom en splits eller

lagd som ringen till ett segelhål av en

enda kardel. I blockhusets sidor finnes

en skåra för att hålla stroppen i sitt

läge, och en bändsel stramar den till

blocket. Blockstroppen är i sin ena

ända försedd med en hake eller två

(syskonhakar), och i den andra sitter en

liten stropp (hundsvott), vari t al j ans

fasta part fastgöres. ~ -ad,

utestängande eller avspärrning av fientlig hamn.

~-adbrytare, kallas den, som försöker

bryta sig igenom bevakningslinjerna

under en blockad. ~ -adeskader, avdelning

örlogsfartyg, som söker hindra fartyg

att ingå i eller avgå från blockerad

hamn. För att en dylik bevakning skall

respekteras, måste den givetvis vara

effektiv. ~ -ad, freds-, denna är icke, då

detta skrives, folkrättsligen närmare

reglerad, men man har föreslagit, att

fartyg, som tillhöra andra stater än de

blockerade, skulle äga rätt att inlöpa i

krigförande nations hamn. Huru det

går med utlöpningen blir en annan sak,

Kirkwall och Halifax kunna härom

lämna en del intressanta prejudikat. ~

-ad, permanent-, kallas blockad, som

bevisligen upprätthålles utan avbrott. ~

örlogs-, blockad som företrädesvis

gäller örlogsfartygs handlingsfrihet.

Bloss, användes ombord på fartyg för

att signalera efter lots eller såsom

nödsignal, om ej annat medel finnes.

Blosset på segelfartyg utgöres vanligtvis av53

Blosslampa—Boga

54

en drevsudd, som är fastgjord vid en

pinne, och som doppas i fotogen eller

tjära samt antändes. ~ -lampa, är en

bleckkanna med pip, varuti sitter en

veke. Lampan fylles med någon

brännbar vätska och användes såsom lyse i

kolboxar o. s. v.

Bly, en av de allmännaste metallerna,

som förekommer i form av kol, fosfor

eller svavelsyrat bly. Rent bly är mjukt,

grått, glänsande och klanglöst. ~ -glans,

den viktigaste blymalmen består av bly

och svavel. Ibland innehåller den

något järn och zink samt alltid silver. ~

-glansdetektor, upptäckare av elektriska

vågor framställd av blyglans. ~

-hammare, hammare av bly. ~ -sa, lanterna.

~ -skarv, blyplatta, varmed man tätar

en skarv. ~ -vitt, vit målarfärg av

basiskt blykarbonat.

Blåhetta, en av de första

färgförändringarna vid upphettning av järn och

stål. ~ -kopia, en på blått preparerat

papper framställd ljuskopia av en

tuschritning på genomskinligt papper eller

väv. ~ -ljus, fyrverkeripjäs (romerskt

ljus), tändes som nödsignal.

Blås-a (giva signal med visselpipa). På

örlogsfartyg användes uttrycket: "Blås"

som kommandoord, då order skola

givas genom att upprepa en föregående

lystringssignal medelst skepparpipa. ~

bort manskapet, genom signal entlediga

manskapet efter en uppställning. ~ ut

pannan, släppa ut ångan ur en

ångpanna. ~ fast, kommandoord till signal

för att göra fast det tåg, som halas. ~

-lampa, lampa, varmed tändkulan på en

ekplosionsmotor eller metaller i

allmänhet upphettas. ~ ner,

kommandoord till signal att entlediga

manskapet efter arbete på däck eller till

väders. ~ stuva kojer, kommandoord till

signal att rulla ihop och beslå

hängmattorna. ~ -stål, bessemerstål. ~ till

skaffning, kommandoord till signal, att

låta manskapet intaga sin måltid. ~

över, kommandoord till signal, då fall-

repsfolket, som varit uppställt, skall

lämna fallrepet.

Blåtröjor eller blåskjortor, gammal

benämning på örlogsgastar.

Blända, delvis eller helt avstänga ett

sken, som kan förväxlas.

Blänkfyr, fyr, som visar regelbundet

återkommande blänkar med till- och

avtagande ljusstyrka och intervaller av

mörker. Man kallar även de bloss eller

bengaliska eldar, varmed man påkallar

lots för blänkfyrar.

Bläster, den komprimerade luft som,

alstrad av en blåsmaskin, insläppes i

ugnar och eldstäder för att framkalla

större värme och livligare förbränning.

~ -krän, krän, som påsläpper ånga till

bläster. ~ -rör, ångrör till bläster.

Blötbalja, 1) balja, vari man blöter

och (om möjligt) mjukar upp stockfisk;

2) dåligt sjöfartyg.

Bock-a spant, böja spant järn i den för

detsamma avsedda formen. ~

-nings-block, svåra järnplattor med hål, i vilka

sättas stoppare för bockning av spant.

Brukar ligga på marken i varvssmedjor.

Bodmeri, ett lån, som mot viss

överenskommen ränta (premie) upptages av

befälhavare på utrikes ort för resans

fortsättande mot säkerhet av fartyg och

last. Ordet härleder sig från det

engelska bottomry (av bottom, som betyder

botten), därför att man pantsatte kölen

eller fartygets botten. ~ -brev, kallas

lånehandlingen vid bodmeri. ~ -ist,

kallas den, som är långivare vid bodmeri.

Bog, den främre avrundade delen av

ett fartyg å ömse sidor om stäven. Man

brukar säga lovarts och läbog, alltefter

som det är fråga om att bestämma ett

föremåls riktning. Då man seglar

bidevind och skall vända, kallas det att byta

om bog. ~ -a av ett ankare, göra loss

detsamma från dess surrningar och med

spak bringa ut det från svinryggen eller

den upphöjda jlel av relingen, där det

plägar sitta, då man befinner sig i

närheten av land. ~ -a in ett ankare, hissa

upp ett ankare och lägga det på svin-

#55

ryggen. ~ -ankare, de stora ankarna

ombord, som hava sin plats ett på var bog.

~ band, starka knäformade trästycken,

som äro fastbultade innanför bogen

tvärs för förstäven för att förstärka

fartyget förut. ~ -fender, en dyna, gjord av

gammalt drev och omflätad av tåg. Den

hänges över bogen på ett fartyg eller en

båt för att skydda denna vid

sammanstötning. ~ -förtimring, de timmer, som

utgöra ett fartygs bog. ~ förtöjning,

tåg eller kätting, som fasthåller

fartygets för, då det ligger förtöjt. ~ in,

kommandoord vid tilläggning med båt

åt främsta roddaren (plikthuggaren) att

lyfta sin åra ur klykan med en knyck

och slänga den in i båten med årbladet

för över för att ej väta ned sina

kamrater. ~ -kanon, den kanon, som har

sin plats i bogen på ett fartyg. ~

-knä, knä i bogen på ett fartyg. ~

-plåt, plåt i bogen på ett järnfartyg

~port, lastningsport för timmer i

bogen på ett fartyg. ~ -sera, medelst ett

fartyg eller båt framsläpa ett föremål

genom vattnet. ~ -serbåt, vanlig

benämning på ångbåt, som huvudsakligast är

avsedd att bogsera fartyg. ~ serkabel,

grov kabel, vanligtvis av gräs, som

användes vid bogsering. Den skall vara

från 50 till 90 famnar lång och från 6

till 14 tum i omkrets, beroende på ett

fartygs storlek. Dimensionerna finnas i

klassificeringssällskapens tabeller för

utrustning (equipment numerals). ~

ser-krok, krok fastgjord vid aktermasten

eller i pollare akterom skorstenen och

vari bogserkabelns ögla lägges. Kroken

är inrättad fällbar, så att man ej

behöver sakta farten för att kasta loss

kabeln. ~ -skärm, skärm av plåt förut

över bogen att avleda vatten. ~ -spant,

spanten, till vilka bogplankorna eller

bogplåtarna äro fastsatta. ~ -spröt, en

kraftig från ett fartygs förstäv

utspringande trästam eller stålcylinder,

som tjänar att jämte sin rigg såväl föra

förseglen på, som stötta den övriga

riggen och masterna föröver. Bogspröt är

56

även i många fall det gemensamma

namnet för dess förlängningar,

klyvar-och jagarbom, som även numera ofta

göras i en enda längd. ~ -sprötets

resning, är dess vinkel emot horisonten,

när fartyget ligger på jämn köl (lika

djupt för- som akterut). ~ -sprötsdyna,

den stötta eller grova planka, mot

vilken den inre delen av bogsprötet vilar.

~-sprötseselhuvud, ett starkt

järnbeslaget trästycke eller järnbygel, fastsatt

runtom bogsprötets yttre ända och

varigenom klyvarbommen stickes, då den

halas (riggas) ut. Det tjänar till att

hålla mittelpartiet av klyvarbommen till

bogsprötet. Den inre delen fasthålles

medelst en järnbygel. ~ -sprötsklots,

klamp emot vilken bogsprötssurrningen

vilar. ~ sprötsknektar, starka

upprättstående timmer förut, som äro

fastbultade till däcksbjälkarna. De äro

sammanfogade med ett tvärstycke och

bogsprötets inre del vilar emellan dem och

hålles sålunda på sin plats. ~ sprötsnät,

ett nät, som är fastsatt ovanför

bogsprötet, och vari förstängsstagsegel

lägges, då det är nerhalat. ~

-sprötssurr-ning, sju à åtta slag (varv) av kätting

eller tåg, hårt lagt om bogsprötets inre

ända och stäven. ~ -stag, kättingar eller

tåg, som stötta bogsprötet sidovägen. ~

-våg, svallvåg, som uppstår vid bogen

på ett fartyg, då det gör fart genom

vattnet. Ju hårdare fart och fylligare

bog desto större bogvåg. ~ -åra eller

pliktåra, främsta årån i en båt.

Boj, en flytbar anordning av trä eller

järnplåt, som användes för att utmärka

läget, dår något föremål ligger sjunket,

ett grund, ett ankare, eller varuti man

förtöjer fartyg. Bojar få sitt namn dels

efter sin form, dels efter ändamålet,

vartill de användas, såsom konboj,

tunnboj, klockboj, lysboj, vrakboj, grundboj,

förtöjningsboj o. s. v.

Bol, understa delen av ett segel.

Bolin (eller med äldre benämning

boglina), ett tåg, varmed lovartsdelen

av ett råsegel (vanligast undersegel) un-

Bogankare—Bolin57

Bolinlödder—Bordläggningsstråk

58

der bidevindssegling sträckes i riktning

för över och hålles spänt. Den är ej

fästad direkt vid stående liket på

seglet (den lodräta tågkanten), utan har i

sin andra ända en kaus (ring), genom

vilken är inträdd bukten av en

tågstump (bolinspruta), vars tampar

(ändar) äro fastnajade vid liket genom

tvenne däri insplitsade ringar

bolin-löddror). När man på handelsfartyg

efter en vändning halade bolmen, skedde

detta så, att en av besättningen sjöng

ett litet trevligt solo, varefter alla

under ett gemensamt "Hal" halade, så att

det knakade i bolinsprutorna. ~ -lödder,

se bolin. ~ -spruta, se bolin.

Bom, träspira, som tjänar att sträcka

undre liket (tågkanten) av ett segel,

såsom fockbom, storbom, mesanbom,

led-segelsbom m. m. Bommar kallas även

de delar av loppgodset i en refflad

kanon, som åtskiljer refflorna. ~

-barder-no n, som åtskilja refflorna. ~

-barder--brass, tåg om yttre ändan av en

led-segelsspira, som stöttar denna akteröver.

~ -dirk, tåg, varmed yttre ändan av en

bom uppbäres. En bpm har vanligtvis

två dirkar. De leda genom block under

salningen och ned till däck. Under

segling kastas lä dirk loss och överhalas,

så att den hänger i bukt för att ej

skamfila seglet. ~ -fock, ett fyrkantigt

undersegel på fockmasten, och som är

försett med bom. ~ -gaj, tåg i övra ändan

av en lastbom för att styra densamma.

~ -klyka, gaf felformigt järn, vari en

nedfälld bom vilar. ~ -olja, ett slags

sämre olivolja. ~ -pert, tåg, som

hänger i bukt och är fast gjort under

kly-varbommen för manskapet att stå uti.

~ -räck, tågstropp med runda träkulor

påträdda, som fasthåller gaffeländan

(klon) på en bom till masten. ~ -skot,

taljor, som giva en bom dess bestämda

läge sido vägen. ~ -stoppartal ja, talja,

som hugges i en stropp, fastgjord om

nocken på en bom med ena ändan och

med den andra i ett tåg (bomskinkel),

som är fastgjort föröver på lä sida. ~

-tapp, en järnten i inre ä.ndan av en

bom, varmed den hålles till masten.

Bomb, sfärisk eller oval projektil med

sprängladdning, som användes till

slätborrade kanoner och mörsare. Man

skilde på perkussionsbomber, tidrörsbomber

och brandbomber. Bomberna voro

försedda med öron eller handtag för att

lättare kunna transporteras. Bruket av

bomber tyckes åter ha kommit till

"heders!" ~ -ar derå, genombeskjut ning

företrädesvis med sprängprojektiler,

förstöra en orts byggnader. ~ skepp,

fartyg, som förde mörsare (varmed

bomberna avskötos). Bombkits eller

bombar-der-galiots voro mindre fartyg, avsedda

för samma ändamål. ~ -fast, kallas en

plats, som är så bepansrad, att ej

bomberna på den ha någon större verkan.

Bomulls-duk, segelduk, vävd av

bomullsgarn. ~ -krut, ett mycket kraftigt

krut, framställt av våt bomull,

skedvatten och svavelsyra.

Bomupphalare, linan, varmed en

lastbom reses, då den skall begagnas.

Bona, ingnida med vax.

Bondknop, vanlig skräddarknut.

Bonett, ett mindre segel, som snöres

(litsas) genom hål till undre delen av

ett annat för att öka dess segelarea.

Boningsmästare, person, som håller

logi för sjöfolk och hjälper dem att få

hyra (plats), sedan han hjälpt dem av

med kassan.

Boötes, Oxdrivåren, stjärnbild på

norra stjärnhimmeln i närheten av Stora

björn.

Bora, en häftig vintervind emellan

nord och ost i Adriatiska havet.

Bord, kallas de bräder eller plankor,

som utgöra sidorna (bordläggningen) på

en båt. ~ -a, lägga ombord med, är att

av våda sammanstöta med ett annat

fartyg. Betyder även detsamma som

äntra eller bestorma ett fartyg med

vapen i hand. ~ -ascirkel,

reflektionsin-strument (för höjdmätning). ~

-läggning, fartygets yttre plank eller

plåtbeklädnad. ~ -läggningsstråk, plåtraden59

Bordstrall—Bottenstock

60

från stäv till stäv på ett järn- (stål)

fartyg. Den nedersta raden, närmast

kölen kallas A-stråket, den därnäst

B-stråket o. s. v. upp till huvuddäck eller

skarndäckslisten. Numereringen av

plåtarna börjar vid förstäven. ~ om bord,

sägas två fartyg vara, som segla sida

vid sida. ~ -strall, en två à tre tums

hög ram av trälister, som lägges på

matbordet i sjögång för att hindra

servisen från att falla i däck. ~ -varts,

riktningen inombords emot ett fartygs

sida eller läget i närheten av

densamma. ~ -vartspivot, pivot utåt sidan av

ett fartyg för kanon.

Borealljuset, norrskenet.

Borg, kätting, vari ett större fartygs

underrår äro upphängda, även tåg, som

fastgöras vid andra för att förstärka

dem. I hårt väder brukar man förse

rårna med borgbrassar, stängerna med

borgbarduner o. s. v. ~ -band, järnband,

som fasthåller kättingen, vari en rå

hänger vid masten. ~ -stropp, se borg.

Borr-a sänka ett fartyg genom

borrning. ~ -foder, handtaget, vari man

inpassar ett borr.

Borst-e eller kontaktborste, en av

metallbleck, koppar eller kol bestående

anordning, som upptager strömmen från

kollektorn på en dynamo och meddelar

den till den yttre ledningen. Den

benämnes positiv eller negativ alltefter

den pol, med vilken den står i

förbindelse. ~ -brygga, järnring, i vilken

borstarna till en kollektor fästas. ~

-hållare, den anordning, i vilken borsten

sitter, -pinne, bult, som fasthåller

borst-hållaren. ~ -läge, borstens rätta läge på

en kollektor för undvikande av

gnistbildning.

Boschtändning, magnetisk tändning på

förbränningsmotor.

Botten, kallas inom skeppsbyggeriet

den del av ett fartyg, som befinner sig

under vattnet, då det är lastat. Botten

är också bädden, varpå ett hav, en sjö

eller en flod vilar. ~ -bordläggning,

bottenbordplankorna eller bottenplåtarna

på ett fartyg. ~ -bräda, kallas den lösa

brädan inuti en båt, som ligger ovanpå

kölen. ~ -färg, kan vara av olika slag.

På järn- (stål) fartyg användes allmänt

närmast plåten en rostskyddande

(anti-corrosive) sammansättning och ovanpå

den strykes en färgsammansättning,

som skyddar mot orenlighet av

vegetabilisk eller animalisk beskaffenhet

(an-tifouling). ~ -förhydning,

träbordlägg-ningsbeklädnad med filt och metallplåt.

~ -förstärkning på kanon, den konvexa

delen av en kanon vid tjockändan

inbegripet druvan. ~ -garnering, den del

av inre plankbeklädnaden, som täcker

bottenstockarna. ~ -krän, krän, varmed

vattentilloppet avstänges i rör, som

utmynna i botten på ett fartyg. På

träfartyg hade man fordom en bottenkran,

varigenom sjövattnet släpptes in för att

friska upp det illaluktande

"slagvattnet" (mellan bottenstockarna), som

pumpen ej kunde suga till sig. Det har

berättats om en företagsam skeppare av

den gamla sorten, som brukade

manövrera den kranen bara för att motionera

fartygets besättning vid pumparna. ~

-lag, bottnens beskaffenhet brukar stå

utsatt i sjökorten förkortat sålunda:

grus - gr., gyttja - ga., lera - la.,

mud-der - mr., sand - sd., singels - sgs.,

sjögräs - gs., skal (snäckskal) - sk., slick

-si,, småsten, kisselsten - s. st., sten - st.

~ -mall, mall (modell), varefter

upp-längorna formas i midskeppspartiet på

ett träfartyg. ~ -plåt, stark plåt i

bottnen på ett fartyg. ~ -rev, se rev. ~

-revad märssegelskultje, kallar man

vinden, då den är så hård, att man med

en råseglare måste gå för undra

märs-seglen. Efter nutidens vindmätning

motsvarar det c:a 22 mtr pr sekund. ~

-satssamlare, anordning för

uppsamlande av orenlighet i botten på kärl, där

vätskor förvaras. ~ -stock, ett starkt

böjt timmer, som ligger tvärs över

kölen, är fastbultat till denna och ger

form åt fartygets botten. Den utgör

understa delen av en spantring. I järnfar-61

Bottenstockarnas—Brass

62

tyg motsvaras bottenstocken av en plåt,

ställd på högkant tvärs över botten och

nitad till denna. Den sträcker sig ut till

"slaget" och fortsättes uppåt sidan av

spantet. ~ -stockarnas resning,

vinkelräta avståndet från en bottenstocks

yttre ända, mätt från underkant av slaget

till en linje, dragen horisontalt genom

bottenstockens inre ända. Benämnes

ofta med dess engelska namn "rise of

floors". ~ -stocksvägare, å träfartyg en

eller flera grövre plankgångar i

garneringen, som betäcka

bottenstocksändar-na utefter hela fartygets längd

inombords. ~ -tankar, cisterner för

vattenbarlast i botten på järn- (stål) fartyg.

Numera byggas de merendels i form av

en dubbel botten, utgörande ett

cellsystem med manhål mellan cellerna, så

att man kan komma till att rengöra och

bestryka dem med cement. ~ -ventiler

och kranar, eller som de även

benämnas, sjöförbindelser, äro anbringade i

botten på en ångare för insläppning av

vatten.

Boven, ett holländskt ord, som betyder

över. Det användes i vissa

sammansättningar såsom bovenbramstång,

boven-brambrass, bovenbramfall, bovenbramrå,

bovenbramsegel o. s. v. På

handelsfartyg har man utbytt benämningen boven

mot röjel (av engelska royal).

Boven-bramtoppen ligger närmast över

bram-stången och är den fjärde avdelningen

av en mast nedifrån räknat.

Boxas, slåss konstfärdigt med

händerna. Nyttig konst för alla.

Bram, stamordet i en massa

sammansättningar, som ingå i en rigg (uttalas

bramm), och som hava sin plats inom

tredje avdelningen (bramriggen) på en

mast, såsom: brambardun (se bardun),

brambrass (se brass), bramdrejrep (se

drejrep), brameselhuvud (se eselhuvud),

bramfall (se fall), bramgigtåg (se

gig-tåg), bramgårding, bramgöling,

bram-ledsegel, bramputtingar, bramrack,

bramskot. ~ -rigg, den stående rigg,

vant m. m., som stöttar bramstången.

~ -rå, den spira, som ligger tvärs över

bramstången och som uppbär

bramseglet. ~ -segel, det tredje råseglet

nedifrån räknat på fartyg med enkla

märssegel, det fjärde på fartyg med

dubbla. Numera ser man även dubbla

bramsegel på större seglare. ~

-segels-kultje, kallas det, då vindstyrkan

medgiver förandet av bramseglen

bidevind. ~ -stag, det tåg (stållina), som

förenar eller stagar bramstångens övre

del med klyvarbomsnocken förut eller

med för- eller stormärsstångens fot på

de övriga masterna. ~ -stagssegel, se

stagsegel. ~ -stång, tredje avdelningen

på en mast nedifrån räknat. ~

-topp-länta, se topplänta. ~ -vant, se vant.

Brand-rör, ett rör, vanligen av metall,

som skruvas in i sprängprojektiler för

antändning av dess sprängladdning. ~

-skepp eller brännare, ett fartyg, fyllt

med brännbara ämnen, som sattes i

brand, varefter fartyget manövrerades

att sammanstöta med fientligt fartyg.

Brandleys rör, se kohärer.

Brass, tåg, ett på var sida, som leder

från nocken (yttersta ändan) av en rå

genom block till en annan mast och ned

till däcket, stundom även direkt och har

till ändamål att horisontalt ställa rån i

större eller mindre vinkel mot fartygets

medellinje, beroende på vindens

riktning. Brassarna benämnas med

avseende på vinden: lovarts brassar och lä

brassar. Med avseende på deras

huvudplacering benämnas de: förbrassar,

stor-brassar och kryssbrassar, samt då ett

fartyg har fyra master med rår härtill

jiggerbrassar och då det har fem,

kommer härtill mellanbrassar, alltefter den

mast de betjäna. För övrigt taga de

namn efter den rå, de tillhöra, alltså:

på fören: fockbrass, undre märsbrass,

övre märsbrass, brambrass, röjelbrass,

på stören (stormasten) storbrass (mera

sällan storebrass), undre märsbrass m.

m., på kryssen (kryssmasten)

begine-brass, undre märsbrass o. s. v.

Kontra-brass var en brass, som ledde föröver på63

Brassa—Brobänk

64

en rå, som även hade brass akteröver.

~ -a, är att genom brassarnas halande

förändra rårnas ställning i förhållande

till vinden. ~ -a av, är att brassa

förrårna så, att seglen börja leva vid

stag-vändning för att fartyget lättare siall

lova. ~ -a back, brassa rårna så, att

vinden verkar på framsidan av seglen,

då man vill minska farten. Man

brassar t. ex. back, då man skall hämta

lots. ~ -a bidevind eller skarpt, brassa

rårna så, att de göra minsta möjliga

vinkel åt lä med fartygets medellinje,

och seglen därigenom komma i lämpligt

läge för bidevindssegling, m. a. o.

medgiva, att fartyget kommer så högt (nära

vinden) som möjligt. ~ -a fullt, brassa

rårna så, att seglen fyllas, sedan man

legat back. ~ -a fyrkant eller

fördevind, ställa rårna vinkelrätt mot

fartygets långskeppsplan. ~ -a in, hala lä

brassar, då vinden skralnar (drager sig

förligare). ~ -a levande, är att brassa

rårna, så att vinden blåser parallellt med

dem och kommer seglen att leva eller

fladdra. Kallas även att brassa på rand.

~ -a på stång, är detsamma som att

brassa back. ~ -a runt eller brassa om,

att vid manöver genom brassning så

förändra rårnas ställning, att den ända,

som före brassningen var vänd föröver,

kommer akteröver eller tvärtom. ~ -a

upp eller hala upp i brassarna, är att

hala i lovarts brassar och släcka

(släppa efter) i lä, då vinden rymmer. ~

-block, block, varigenom en brass leder.

~ -buteljon, en järnarm eller kort bom,

som sticker ut från fartygssidan vid

relingen, och vari blocken till

underbras-sarna äro fastsatta. ~ -skinkel eller

skänkling, tåg, kätting eller stållina,

varmed ett brassblock är fast vid en

rå-nocIE ~ -mattor, mattor av tågvirke,

som fastnajas på rår, vant, barduner och

andra ställen, som äro utsatta för

skam-filning i följd av brassning. ~ -märke,

ett märke av segelgarn, som sättes på

en brass för att angiva

fastsättnings-punkten på densamma, då rån skall va-

ra brassad i ett bestämt läge, t. ex.

fyrkant eller bidevind.

Bredd, ett fartygs största bredd

mätes på insidan av bordläggningen vid

noll-spantet (fartygets bredaste del).

Bred-fock, ett råsegel, som hissas

under fockrån på mindre fartyg. ~ -sida,

kallas ett fartygs sida, när den är

bestyckad med kanoner. "Giva en

bredsida" eller "ett glatt lag", kallades det

förr i världen, då man samtidigt gav

eld med en bredsidas alla kanoner.

Brigantin, ett tvåmastat

handelsfartyg, med ett slags lättare briggrigg. Det

brukade även kallas skonertbrigg och

hade salningar i stället för märsar

samt saknade segel under storrån.

Numera sällsynt. Det fanns även på sin

tid en örlogsbrigg, som förde 10 till 20

kanoner, och som hade denna

benämning. Den förekom hos en del

medelhavsfolk.

Brigg, ett fartyg med två master, som

båda hava rår och märsar som på de

främsta masterna på en fullriggare.

Stormasten på en brigg har dock därtill

ett gaffelsegel, som kallas briggsegel.

Många modifikationer av briggtypen

förekomma såsom "biländer",

"snau-brigg", "hermafroditbrigg",

"kutter-brigg". ~ -riggad, tacklad som brigg. ~

-segel, se brigg.

Briketter (Mariebriketter,

industribriketter), brunkol pressade till

parallelle-pipeder.

Bringa ett föremål tvärs, styra så, att

ett föremål är i rät vinkel mot fartygets

långskeppsplan.

Bris, vind i allmänhet. Man skiljer

på laber bris, frisk bris och hård bris.

~ -a i, säges vinden göra, då den

tilltager i styrka.

Brisantgranat, projektil, som krossar

och sönderbryter det, som den träffar.

Britanniametall, en legering av tenn,

koppar, zink och antimon. Liknar

silver.

Bro-bänk, träbrygga vid skeppsvarv

eller i hamn, där fartyg förtöja. ~ -hu-65

Brok—Brädgång

66

vud, yttersta ändan av brygga eller ett

bålverk.

Brok, 1) ett grövre tåg, vars bukt

lägges om ett föremål för att fasthålla

detsamma. Brokens ändar kunna vara

anordnade för ansättning (halning) eller

fastsättning. Man har dylika brokar till

kanoner, kanonbrokar, båtar, båtbrokar,

att läggas runt aktern på ett fartyg för

bogsering, bogseringsbrokar o. s. v. 2)

revbrok, s. d. 3) gaffelsegelsbrokar,

in-halare av stående liket på gaffelsegel.

~ -a ett gaffelsegel, hala ihop seglet

för fastgöring. ~ -bygel, bygel i bröstet

på en lavett eller i kanonens bakre

ända, varigenom bukten av kanonbroken

lägges för att motsvara rekylen. ~

-klämmer, schackel i fartygssidan för

kanonbrok.

Broklaff till färjeläge, en klaff, som

fälles ned i jämnhöjd med däcket på en

ångfärja för att sätta dess spår i

förbindelse med spåren i land.

Broms, friktionsanordning för att

minska farten på en maskindel eller ett

hjul. ~ -ad hästkraft, B. H. K., den

nyttiga effekt, som en maskin utvecklar,

och som uppmätes direkt genom en

dy-namometer. ~ -dynamometer, apparat

för uppskattning av det mekaniska

arbete, som medelst en axel överföres på

en maskin. ~ -band, stålband, som

omsluter ett hjul, och varmed det bromsas.

~ -spak, spak, varmed bromsbandet

manövreras.

Brons, legering av koppar och tenn.

Brotsch, stålverktyg för upprymning

av hål.

Brott på en maskindel, spricka. ~ -sjö,

hög våg, som bryter sig i skum. ~ -spel,

se bråspel.

Brnnkol, en yngre kolsort än stenkol,

förekommer i stora massor i Tyskland

och Österrike. Yärmevärdet är mindre

än hos stenkol.

Brutto, varan med omslaget

inberäknat. ~ -frakt, frakten utan avdrag för

kostnader, som betingas av resan. ~

-tonnage, se skeppsmätning.

3

Bryggan, härmed menas i allmänhet

överbyggnaden midskepps på en

ångare, vid vars främre del

kommandobryggan är anordnad, men det kan även

vara endast kommandobryggan och äen

är då vanligtvis självständig, såsom

på större fartyg med maskinen akterut.

Bryta, sjön (vågen) bryter, då dess

toppar splittras genom anslag mot

föremål. ~ en trumpet, lägga en trumpet.

S. d.

Bråspel eller brottspel, en mekanisk

anordning för uppvindande medelst

handkraft av ankare m. m. Det består

av en åttkantig, grov trävals, järnskodd

i kanterna och försedd med en axel,

som vilar i lager på betingarna å ömse

sidor. I mitten finnes en pallring, mot

vilken vid rundgående med spelet falla

flera pallar av tackjärn, fastsatta vid

en upprättstående pallstötta. Spelen

kunna vara av många slag, såsom det

verkliga brottspelet, som hivades runt

medelst spakar eller bommar, som

stuckos i hål i stocken, eller pumpspelet

("Harfields pumpspel"), som numera är

brukligt på segelfartyg. Även gångspel

kunna genom utväxling användas att

hiva in kätting och ankare.

Bräcka upp ett segel till lovart, hala

skotet till lovart, tills seglet ligger

flått.

Bräckage, gods, som är sönderslaget

genom vårdslös behandling eller svår

sjögång.

Brädgång, den tunnare delen av

skeppssidan mellan däck och reling.

På träfartyg är brädgången spikad

utanpå brädgångsstöttorna, som utgöra

en avslutning ovan däck av topptimren.

På järnfartyg består brädgången av

tunnare plåt än skeppssidan. Den

stöttas eller stagas vid däck av fastnitade

rund järn, vinkel järn eller bulbjärn, som

kallas brädgångsstöttor. ~ -sport eller

stormport, en fyrkantig öppning,

försedd med lucka i brädgången, som

öppnas för att släppa ut vattnet vid myc-67

Brädgångstötta—Bureau

68

ken överspolning. Öppningen bör, om

den är stor, vara försedd med en eller

två horisontalt anbringade

säkerhetsstänger. ~ -stötta, se brädgång.

Brännare, se brandfartyg.

Bränning, våldsamt brytande sjö.

Brännplåt, se baffelplåt.

Bränsle-besparare, kallas även

economiser, apparat för bränslebesparing

genom utnyttjande av de avgående

förbränningsprodukterna i en eldstad. ~

-fördelare, anordning, varmed bränsle

fördelas från en gemensam reservoar

till flera eldstäder. ~ -pump, på motor

är den pump, varmed oljan pumpas in i

karburatorn. ~ -rör, det rör, varigenom

oljan pumpas på en motor. ~ -tank,

cistern, vari brännoljan förvaras på en

motorbåt. ~ -ventil, ventil, som

avstänger eller förmedlar tillförseln av

flytande bränsle.

Brödback, träbunke, som användes till

brödkorg av manskapet.

Brödbinge, brödlår.

Bröddurk, rum (klätt med bleckplåt),

där man förvarar bröd.

Bröstduk, en foderduk på märsseglet

för att skydda det mot märsen.

Buffertar, man plägar på större

ångare uppsätta dylika å ömse sidor om

rodersegmentet för att hindra rodret att

gå för långt över. Även å styrledningen

har man numera buffert fjädrar för att

ledningen skall töja sig, då rodret

knycker hårt.

Buk, mitten av ett råsegel. Då seglet

göres fast, drager man så mycket därav

från nockarna till mitten av rån, som

man kan, för att få "buken" så snygg

som möjligt. ~ i lagg, fat stuvas

sålunda, eller så att laggen på övre tir

ligger mot buken på undre. ~ -gårding, se

gårding. ~ -länga eller stropp, som

lägges om buken på ett råsegel, då den

skall rullas upp på rån. ~ -sejsing eller

hanfot, kallas en trekantig

segeldukslapp eller ett slags bukgjord av platting

(flätade kabelgarn), varmed buken fast-

göres till rån. ~ -talja, talja, som

hugges i buklängan, då buken rullas upp.

Bukt, 1) större havsvik; 2) böjd del av

ett tåg.

Bulbjärn, plattjärn med ena kanten

utvidgad och rundad (bulb). ~ -spant,

spant av bulbjärn. ~ -vinkel,

vinkeljärn med ena flänsen, som är bredare,

försedd med bulb.

Bult, rund järn- eller metallstång, som

i synnerhet användes att förbinda de

olika delar, varav ett träfartyg är

sammansatt. Bultar äro av olika slag och

dimensioner allt efter deras olika

ändamål, t. ex.: hackbultar, hakbultar,

jag-bultar, klinkbultar, ringbultar o. s. v.

~ -ar i segel, kallades förr dubblering av

segelduk, som syddes på för att stärka

ett segel, t. ex. nockbult, bolinbult,

skot-bult o. s. v. ~ -bricka, flat plåtring, som

ligger mellan bulthuvudet och träet. —

-huvud, den utvidgade och tillplattade

delen av en bult.

Bunkerkol eller maskinkol, kol,

varmed maskineriet ombord drives;

fartygets eget kolförråd.

Bunkåra, en lång, tung åra, varmed

mindre fartyg framroddes i stiltje.

Bunsenbrännare, gasbrännare med

svagt lysande men stark värme

utvecklande låga.

Bunt, uppstående ring på en axel, som

därför kallas buntaxel. ~ -lager, lager,

vari buntaxeln vilar. Det är avsett att

upptaga axelledningens långskeppstryck

i en maskin, och det är därför noga

inpassat efter buntarna på axeln. ~

-lagernisch, nisch för buntlagret. ~

-lagerstol, lagerstol för buntlagret.

Bureau Veritas, sällskap för

klassificering och registrering av alla slags

fartyg, såväl ångare som seglare. Sällskapet,,

som bildades 1828, och som har sitt

huvudsäte i Paris, publicerar årligen regler

för fartygs konstruktion och

klassificering med tillämpning av de nyaste

uppfinningar och metoder. Reglerna äro

uppställda av framstående tekniker.

Jämte denna publikation utgives årligen69

Bussa—Buys-Ballot

70

Bureau Veritas Register, som upptager

namnen på sällskapets styrelse och

experter i alla världens länder, lista på

abonnenter, förteckning på underwriters och

Lloyds agenter, L"loyds signalstationer,

assuradörer samt namn på alla fartyg,

som äro klassificeradë i Bureau Veritas,

deras signalbokstäver, cert, namn,

befälhavarens namn, division, klass,

dimensioner, djupgående, fribord, dödvikt,

tonnage, material, antal vattentäta rum,

barlasttankar och deras kapacitet,

reparationer och dockningar utförda,

byggmästare, byggnadsår och byggnadsort,

rederi, maskineri, typ och datum för

cer-tifikatets utfärdande, diametrar av

cylindrarna, slaglängd, slagantal,

hästkrafter, maskinbyggaren, ångpannornas

typ, dimensioner, tillverkare,

byggnadsår m. m. jämte alfabetisk lista över alla

rederier i världen införda i Bureau

Veritas. Tilldelandet och förlängandet av

klass bestämmes av administrationen på

basis av experternas rapporter. Klassen

uttryckes genom följande tal: 3/3, 5/e,

V2, och äro dessa beteckningar

skyddade enligt lag. Talet åtföljes av en

seglingsbokstav (se d. o.) samt siffrorna

1.1. _ 2.1. — 3.2. Det brutna talet

betecknar den grad av förtroende, som

fartyget förtjänar, 3/3 högst och V2 lägst.

Siffran till vänster betecknar skrovets

tillstånd samt siffran till höger

tacklingens, seglens och inventariernas.

Järn- och stålfartyg äro därtill

indelade i divisioner 12 3. För fartyg i l:a

div. gäller certifikatet 4 år, för de

övriga 3, varefter nytt certifikat utfärdas

efter verkställd grundlig och godkänd

undersökning i docka. Fartyg, byggt

under särskild uppsikt av Bureau

Veritas expert, erhåller därjämte en stjärna

(egentligen ett malteserkors) framför

klassningssymbolen. För erhållande av

klass måste skriftlig anhållan därom

insändas till någon av sällskapets

experter, som vad Sverige angår, finnas i alla

våra större sjöstäder. Bureau Veritas

utfärdar även fribordscertifikat, som

godkännas av svenska staten. Förutom

ovannämnda register publicerar

sällskapet årligen en katalog eller som den

kallas Képertoire Général över alla

fartyg på jorden av en viss dräktighet. I

denna finner man de viktigaste

kännetecknen på fartygen, deras hemort,

rederi, befälhavarens namn,

byggnadsmaterial, byggnadsort och årtal,

förteckning över fartyg, som ändrat namn,

nybyggnader, kabelfartyg, motorfartyg,

fartyg försedda med frysanordningar,

signalbokstäver för åtskilliga länders

fartyg, signalbokstäver för trådlös

telegrafi, alfabetisk lista över rederierna på

jorden samt deras telegrafadresser,

jordens torrdockor och slipanordningar

m. m.

Bussa, tilltäppa ankarklysen med

kilar och segelduk. Lägga in plåtfyllning

i en uppsliten rormalja.

Bussaron eller bussarong, blus av

segelduk eller kypert, även ett par vida

byxor. För att ej smutsa sina kläder

brukar man numera ombord s. k.

overalls. De kunde gärna få heta

bussaronger, då de innehålla, vad vi fordom

betecknat med bussaron och

bussaronger.

Bussning, ring eller ihålig cylinder av

plåt, som stoppas i en rormalja för att

lämna mindre spelrum för tappen. Se

även block. ~ -sring i kondensor, ring,

som tätar ändan av en kondensortub.

Buteljon, kort arm av järn eller trä,

som sticker ut från fartygssidan och

uppbär ett brassblock, halsblock e. d.

Den stöttas av stag, som kallas

butel-jonsstag.

Buys-Ballot, professor i Utrecht, en av

initiativtagarna till det meteorologiska

system, varigenom från hundratals

europeiska stationer material dagligen

samlas till uppställande av

väderleksutsikter. Hans egna observationer hade till

resultat bestämmandet av en allmän

atmosfärisk lag, känd under namn av

Buys-Ballot-lagen. Något omskriven

lyder den: Om man på en nordlig latitud71

By—Båt

72

vänder ryggen åt vinden, har man

alltid ett lägre lufttryck till vänster om

sig än till höger. På sydlig latitud blir

förhållandet omvänt. Vi kunna taga ett

exempel: Om barometern står lågt i

Skottland och högt i södra England, blir

vinden med säkerhet västlig, och dess

styrka beror på skillnaden i de båda

barometerstånden. Stormarna äro i

allmänhet roterande och förflytta sig i en

viss riktning, rörelseriktningen. När

man erfar ett barometerfall med regn

och vind, som tilltager i styrka med

hårda byar, bör man söka reda på, var

man befinner sig i förhållande till

stormens centrum. Detta är beläget 90° till

vänster, då man vänder sig ifrån

vinden. Man undersöker därefter, i vilken

halft av cykloncirkeln man står om i

den farliga eller den ofarliga. Cirkeln

delas nämligen mitt itu äv

rörelseriktningslinjen (kallas även

progressionslinjen). Man befinner sig i den högra

hälften, om vinden drager sig medsols

och i den vänstra, härvid den farliga,

om vinden drager sig motsols. Man har

av detta faktum dragit följande

lärdomar: ligg bi för styrbords halsar, då

man befinner sig i den högra hälften

av cirkeln och för babords halsar i den

vänstra. Länsa med vinden väl på

styrbords låring, då man befinner sig på

progressionslinjen, vilket man gör, då

vinden står från samma håll, och

barometern fortfar att falla (annars kommer

man sannolikt in i stormcentrum).

Samma manöver kan göras, då man

befinner sig i vänstra hälften. Söderom

ekvatorn blir förfarandet omvänt. Centrum

iskall man sky som pesten. Den, som

vill läsa om en riktig cyklon och en

riktig skeppare, hänvisas till Joseph

Conradi "Typhon".

By, en häftig vindstöt, som

uppkommer, då närliggande delar av atmosfären

hastigt och ojämnt förtunnas eller

förtätas. Man kan se en by kommande på

vattnet på långt håll därav, att detta,

där byn träffar, får en svart krusning,

mången gång drivande framför sig ett

vitt skum. Då gäller det att passa

roder, skot och fall.

Byigt eller byväder, blåsväder, som

åtföljes av regn och snö. Luften är vid

dylika tillfällen täckt av ett mörkt

moln. Ju mörkare detta är, och ju

närmare det håller sig till horisonten, desto

hårdare kan man vänta sig, att byn blir.

Byggd mast, mast, som består av flera

trästycken sammanhållna medelst

järnband. De olika styckena benämnas:

sidostycken, förstycket, backstycket,

ått-kantstyckena och toppstyckena. ~

propeller, propeller, som har bladen

fastsatta vid propellercentrum medelst

svåra skruvbultar. ~ vevaxel, benämnes

den, som ej är helgjuten utan

sammansatt.

Byggnadssätt, kallar man ett fartygs

form och konstruktion.

Byta, att portionera ut maten till

manskapet. På örlogsfartyg kallas den, som

verkställer utdelningen, bytesskaffare.

Båglampa, elektrisk hänglampa, som

har kol till ljusförmedlare.

Bågtändning, en mekanisk anordning

för alstrande av ljusbågen (mellan

kolen) på en båglampa.

Båk, ett större på fast mark uppfört

sjömärke.

Bålverk, man brukar benämna en

träkaj sålunda.

Båt, en mindre farkost, vanligtvis

odäckad, gjord att framdrivas med åror,

segel eller maskinkraft. Ett fartygs

båtar benämnas efter deras storlek och det

ändamål, för vilket de äro avsedda:

bar-kass, slup, låringsbåt, gigg och jöll.

Större örlogsfartyg äro även försedda

med en eller flera ångslupar. På senare

tider har man även infört motorbåtar

ombord å handelsfartyg. Man skiljer

numera på båtar av A-, B-, C-, och D-klass.

(Se livbåt.) ~ -brokar, tåg eller långa,

smala tågmattor (vävda), som gå från

ändan av båtdävertarna runt omkring

under dessa upphissade båtar för att

stötta dem mot slingring. ~ -dävertar,73

Båtfender—Bädd

74

armar av trä eller böjda, svåra

rund-järn, under vilka båtarna hissas, och

från vilka de firas i sjön. För att stötta

dävertarna äro de försedda med gajar.

På senare tider ha likväl alltmera

kommit i bruk s. k. kvadrantdävertar,

som möjliggöra intagande och

utsättande av en båt utan att behöva svänga

dävertarna. Bland dessa äro Welins och

Smitts de förnämsta, åtminstone i

Sverige (hittills). För övrigt finnas

båtfir-ningsapparater, båtfällningsapparater

mer eller mindre invecklade, och vilka

i allmänhet dela den egenskapen att

fungera utmärkt, utom då de verkligen

behövas. -fender, en grov tross

fastnajad runt om en båt ovanför

vattenlinjen för att skydda sidan. ~ -galgar,

balkar, som vila på stöttor, fastsatta i

relingen på en höjd av 7 à 8 fot över

däck, och som gå tvärs över fartyget. De

tjäna att stjälpa båtarna över på

segelfartyg, då man är till sjöss. På

ångbåtar gå galgarna vanligtvis på sidan

av maskinkappen på överbyggnaden

midskepps. ~ -gastar, gemensamt namn

på det manskap, som utgör en båts

besättning. ~ -kapell, segelduksskynke,

som spännes över en båt, då den står

på sin plats ombord, för att utestänga

vatten och smuts. Man brukar även

anbringa lösa träluckor över båtarna, men

de äro ej att rekommendera. Kapellet

bör vara så fastsatt, att det kan ryckas

loss med ett tag, ty då man behöver

sätta ut en båt till sjöss, behöver man

det vanligtvis så fort som möjligt.

Ordning och vana med båtarnas hantering

är alltså av stor vikt. ~ -klampar,

träklotsar, anbragta på ett fartygs däck

eller på båtgalgar till att ställa båtarna

på. De fastsurras jämte båtarna till

däck medelst så kallade båtskrå (tåg

eller kättinglänga med hakar i båda

ändarna för fastsättning). Beträffande

båtskrå, hör man ofta denna benämning

även på båtklamparna själva,

förmodligen därför, att de äro avsneddade på

inre kanten ("på skrå") för att sam-

manfalla med båtens linjer.

-kompass, en mindre kompass, innesluten i en

låda med skjutlock. Den skall finnas i

livbåt av A-klass och B-klass. ~ -mast,

en eller flera båtmaster och segel skola

finnas i livbåt av A-klass och B-klass.

~ -roder, bör finnas på varje båt men

kan få ersättas med en åra. Kodret skall

vara försett med bändsel för att kunna

fästas vid båten. ~ -shake, skall finnas i

varje båt. Den består av en hake av

järn eller metall, fastsatt på ett

smäckert skaft. ~ -släpare, ett grövre tåg,

vid vars utombordsdel båtar bruka

fastgöras akterom fartyget. ~ -sman, i K.

Flottan, en karl tillhörande det numera

upphörande båtsmanshållet, varigenom

flottan förr erhöll en stor del av sin

bemanning. På handelsfartyg är

båtsmannen ett slags underbefäl, som i [-syi}-nerhet-] {+syi}-

nerhet+} har hand om rigg och segel, oeh

tjänstgör på förste styrmans vakt. ~

-smansstol, kort sittbräda, hängande i en

stropp. I stroppen fastgöres en göling

(hisslina). Den användes då man skall

skrapa eller måla masterna. ~ -solsegel,

ett solsegel, som spännes över en båt i

tropikerna. I kanterna är det försett

med stjärtar, som fästas på båda

sidorna av båten i relingen för att hålla

solseglet horisontalt. När man skall

em-barkera eller debarkera, kastas

stjärtarna loss på den sida, man "lägger till"

med och seglet vippar åt andra sidan. ~

-styrare, den som styr en båt. ~

-surr-ningar, tåg eller kättingar, varmed en

båt är surrad, då den står på

båtklamparna. ~ -taljor, varav i allmänhet

finnes två till var båt, bestå av två

dubbelblock med löpare. Det övre blocket

är fastsatt i båtdäverten och det undre

är nedtill försett med en mal ja eller

ring, som hugges i en i båtens för, resp.

akter, fastsatt krok. ~ -taljelöpare, linan

i en båttalja. ~ -trall, gallerverk av trä,

som lägges i botten av en båt för att

skydda fötterna mot eventuellt

inträngande vatten.

Bädd, se stapelbädd. ~ -a under ett

75

Bäddning—Bärga

76

fat, lägga kontis (vedträn) under ett fat

för att stötta det. ~ -ning under last,

sten och plank, som lägges på

garneringen, innan man intager ömtålig last

för att skydda den mot slagvatten. ~

-stockar, den konstruktion, på vilken en

ångmaskin vilar.

Bältet eller mönjebältet, den del av

bordläggningen på ett järnfartyg, som

ligger emellan vind och vatten, alltså

under, då det är lastat, och över, då det

är barlastat. Då denna del är mycket

utsatt för rost, brukar man söka hålla

plåten skyddad genom påstrykning av

mönja, ett av de bästa medel man

känner mot rost.

Bända, att fastgöra ett tåg till ett

annat eller att medelst bändslar om

tam-pen på ett vant, en bardun eller ett stag

fästa jungfrur eller kauser vid dessa för

inskärning av taljerepen. Att bända in

ett vant på nytt, kallas att förbända

det.

Bändsel, bänsel eller bäntsel, en

medelst slag (varv) om tvenne tåg eller

olika delar av samma tåg hårt åtdragen,

smäcker lina. Man bändslar eller lägger

på en bändsel. De olika bändslarna

benämnas: enkel bändsel, dubbel bändsel,

kryssbändsel, vantbändsel,

tusenbens-bändsel, nockbändsél, knivbändsel. Den

enkla bändseln består av 7 à 8 slag och

pålägges sålunda: först splitsar man ett

öga i ena ändan av bändseln, varvid

man sticker in kardelerna ett par gånger

utan att taga ut några garn. Man

lägger därefter bändseln så, att tampen

trädes genom ögat från vänster till

höger och sedan tillbaka till vänster samt

dre jas till med märlspik. Slagen läggas

därefter tätt till varandra och halas till

ined märlspiken, varefter tampen trädes

tillbaka under alla parterna och

be-knipes. Skall bändseln läggas dubbel,

träder man tampen av den enkla

bändseln under alla parterna och genom

ögat, varefter de dubbla slagen läggas i

tirarna mellan parterna, på den enkla

dock ej så hårt, att de tränga in emel-

lan dem. Tampen kan antingen stickas

in under parterna och beläggas med en

knop eller kan man kryssa bändseln

med ett par slag och beknipa tampen

mellan dessa, så att fastsättningen

bildar formen av en revknop. När

bändseln består av stållina, lindas denna

upp på en koffernagel och överföres

sedan på platsen, där den skall sitta.

Härvid kan man naturligtvis icke använda

märlspik, emedan stållinan skulle

fördärvas. Kryssbändseln brukade man

lägga på vant, då dessa lades i kryss

över en jungfru. Den bestod av en ny

smäcker kardel ur tjärat tågvirke och

den lades, ej för hårt, runt den omkring

jungfrun bända tampen, ungefär som

en tagling men dubbel med tamparna

instuckna en åt vart häll. Då man

böjde upp tampen av vantet, stramades

kryssbändseln åt och blev fast. Om

tampen ovanför lades därefter en à två

dubbelbändslar och eventuellt en

enkel-bändsel högst upp. Om vanttampen var

klädd med mössa av mässing, så såg det

så mycket prydligare ut. Vantbändslar

kallades med gemensamt namn dylika

bändslar. Tusenbensbändsel,

nockbändsél, knivbändsel s. d. ~ -lina, lina, som

användes till bändslar.

Bänkbestick, gissning av ett fartygs

position till sjöss utan stöd av nautiska

observationer. Gastarna i skansen

bruka vara styva på bänkbestick.

Bära av, medelst båtshake eller

bär-ling hindra en båt eller ett fartyg att

törnå mot något föremål.

Bärbjälke, varje balk eller bjälke, som

uppbär någon konstruktion, såsom

hjulhuset på en ångare, rökskåpet i en

eldstad o. s. v.

Bärga, i allmänhet rädda något. Man

bärgar segel genom att göra fast dem,

då det blåser så hårt, att de kunna

befaras blåsa sönder eller fresta för hårt

på master och rigg. Att bärga fartyg

är att hjälpa fartyg, som genom

olyckshändelse eller av annan anledning

kommit i sådant nödläge, att det icke kan77

Bärgarlön—Böter

78

reda sig utan hjälp. När sådant

inträffar, bör dock befälhavaren se till, att

bärgningen icke göres svårare eller

mera långvarig än omständigheterna

kräva i avsikt att minska kostnaderna för

dem, som skola bära dem. Framför allt

bör han, innan han begär eller

mottager hjälp, noga överväga, om han icke

kan reda sig själv. Det är en sak, som så

ofta förbises, och det är kastning av

last. Om ej lasten är för dyrbar, kan

det bli en god affär att på sådant sätt

komma av ett grund hellre än att

riskera en dyrbar tid. Se vidare

grundstöt-ning. ~ -lön, arvode för verkställd

bärgning, göres bäst upp inför domstol,

såvida man ej kan enas om summan.

Bärgnings-båt, bärgningsångare,

ångare, som är utrustad för yrkesmässigt

bedrivande av bärgningsarbete, alltså som

har dykare ombord, starka pumpar och

slangar, plan och tätningsanordningar

m. m. ~ -fall, tillfälle då bärgning (icke

endast bogsering) föreligger.

Bärhult eller bärghult, en tjock

bordläggningsgång, som på träfartyg

anbringas i last vattenlinjen och på

järnfartyg mitt för huvuddäck.

Bäring, den riktning på kompassen,

vari ett föremål synes från iakttagaren.

Man säger, att ett föremål bär så och

så, t. ex. NO (nordost), då verkställd

pejling utvisar detta.

Bär-järn, järn, som bära upp rosterna

i en eldstad. ~ -lager, stödlager, lager,

som på en ställning eller fot uppbär en

axel.

Bärling, en lång stör av trä, varmed

man bär av ett fartyg från land eller

stakar sig av grund eller hjälper till vid

vändning och lödning på grundare

vatten.

Böjlig axel, axel, som under

svängning eller ändtryck böjes. ~ slang,

slang av metallringar. ~ stållina, en

mjuk lina, sammansatt av fina

ståltrådar. Lämpar sig särskilt till

upphiv-ning av last, förhalningsgods m. m.

Dylika linor skola vara provade och

försedda med provningscertifikat, däri

längden angives. Provningsanordningen

skall i Sverige vara godkänd av

kommerskollegium. Se Malmén

Sjöfartssäkerheten, avd. II.

Böj tång, tång för böjning av

metalltråd.

Börja lossning, innan man börjar

lossning, skall befälhavaren se till, att

en-dosserat konnossement företes eller

garanti för last och frakt ställes.

Böter, som ådömas sjöman för

förseelse i tjänsten, tillfalla kronan. Hyra,

som på grund av ålagd bestraffning

frångår sjöman, tillfaller sjömanshus i

fartygets hemort; dock med avdrag av

vad till ersättande av kostnad och skada,

som den felande under resan må hava

tillskyndat redaren, erfordras utöver den

felandes innestående fordran.c.

Cabotage, kustfart, se seglingsbokstav.

Cacao, ehokoladträdet. Växer i

Sydamerika och Västindien. Cacao kallas

även den närande och välsmakande

dryck, som beredes av frukten.

Caclum, Mejseln, stjärnbild på södra

stjärnhimmeln.

Cachalot, se kaskelot.

Cache, gömställe för proviant i de

arktiska länderna.

Cadran, urtavla, solvisare.

Callandstapel, en modifikation av

Daniells galvaniska stapel.

Cameleopardus, Giraffen, stjärnbild i

närheten av Polstjärnan.

Campan, översta akterdelen av ett

fartyg ovanpå kajutan (å äldre fartyg).

Campagnelanternor, akterlanternor på

äldre örlogsfartyg.

Campècheträ, färgträ, eng. logwood.

Förekommer mycket i Västindien.

Cancer, Kräftan, fjärde tecknet i

Zodiaken, där solen inträffar den 21 juni.

Canis Major, Stora hunden, stjärnbild

ej långt från ekvatorn med himlens

praktfullaste stjärna Sirius. ~ Minor,

Lilla hunden, stjärnbild i närheten av

ekvatorn ej långt från den förra. ~

Venatoris, Jakthunden, stjärnbild i

närheten av Karlavagnen.

Cannelkol, en stenkolssort, som

brinner med klart lysande låga.

Canopus, a i Skeppet Argo, nautisk

stjärna av l:a ordningen, belägen

emellan Sirius och sydpolen.

Capella, « Aurigæ, nautisk stjärna av

l:a ordningen, liggande nästan i linje

emellan Aldebaran och Polstjärnan, och

ungefär mitt emellan dem.

Capricornus, Stenbocken, 10:e tecknet

i Zodiaken, där solen inträffar 21 dec.

Caracor, en i ostindiska arkipelagen

förekommande flotte med utriggare och

ställning för roddare.

Cargo, skeppslast härav superkargör,

eller superkarg.

Carrac, stort fartyg, avsett för

ostin-diefart och även för brasiliefart,

användes av spanjorer och portugiser i forma

dagar.

Carlsundsgänga, efter svenske

ingenjören Carlsund, anordning för

slidomkast-ning medelst på axeln flyttbar

excen-terskiva.

Cassiopeia, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln i närheten av Polstjärnan på

motsatt sida om Stora björn. Den

innehåller 5 stjärnor av 2:a och 3:e

ordningen och liknar till formen ett W.

Casko, assuransterm, som betecknar

fartyg med maskin och tillbehör till

skillnad från cargo, lasten.

Castanljus, signalljus på örlogsfartyg.

Castor, a Geminorum, nautisk stjärna

av l:a ordningen på norra

stjärnhimmeln. Den har befunnits vara en

dubbelstjärna. Jämte sin tvillingbroder81

Cat amarran—Centrifugalsmörj ning

82

Pollux finnes den lätt, om man drager

en linje på längden genom Orion,

alltså från Rigel till Beteigeuze och

förlänger densamma.

Catamarran, en på Ostindiens och

Perus kuster förekommande farkost av

hopsurrade stockar.

Catraia, lotsbåt på floden Duoro i

Portugal.

Cederwalls patent, anordning emellan

akterstäven och propellern på en

ångbåt för automatisk smörjning av

propelleraxeln i hylsan.

C. g. s. (centimeter-gram-sekund)

systemet, absoluta måttsystemet, grundat

vid elektricitetskongressen i Paris 1881.

Celesta meridianen, den storcirkel som

bildas, då himmelssfären skäres av ett

plan, som går igenom världsaxeln och

lodlinjen.

Cellbottnen, se dubbelbotten.

Celsiustermometer, se termometer.

Cement, ett slags murbruk, som

framställes genom stark glödning av

kalksten, lera, järnkis och kiselsyra, vilken

massa därefter söndermales till mjöl.

Utrört med vatten blir det, då det får

torka, hårt som sten. ~ -eringen kallar

man de cenmentbestrukna delarna i ett

fartygs botten. ~ -låda, som

provisorisk tätningsanordning över en läcka

brukar man på insidan av ett fartyg

bygga en trälåda och fylla den med

cement. ~ -slamning, i stället för att

måla vattentankar, brukar man stryka

dem med en tunn blandning av cement

och vatten. ~ -strö, tanktaken under

garneringen smörjas med tjära, och i denna

strör man cement för att förekomma

röstning.

Centaurus, Centauren, stjärnbild på

södra stjärnhimmeln i närheten av

Södra korset.

Centerbord, anordning av plankor, som

gå vertikalt genom köl och kölsvin, och

har till ändamål att minska avdriften,

då man seglar bidevind. Centerbordet

kan höjas och sänkas, vilket har sina

fördelar, då man befar vatten av olika

djup.

Centerborr, borr med stift i mitten,

som märker medelpunkten av det hål,

som borras.

Centerköl, den sedvanliga plåtkölen,

som går genom ett järnfartygs

medellinje. ~ -svin, inombordsdelen av

samma kölanordning.

Centralsmörjning, smörjningsanordning

i en ångmaskin, då den sker från en

gemensam cistern med rör, som utgå

till ett antal smörj koppar, placerade vid

de olika maskindelarna.

Centreringsfel, det fel, som uppstår på

en sextant, då alidadens axel icke

sammanfaller med limbens medelpunkt.

Centrifugalkraft, den kraft, varmed en

kropp, som rör sig i en kroklinig

bana, strävar att slunga sig ut från

centrum.

Centrifugalpump, pump, där vattnet

utslungas enligt centrifugalprincipen.

Centrifugalregulator, anordning å

maskin för reglering av dess gång.

Härav två slag, pendel- och axelregulator.

Den förra består av två eller flera med

kulor försedda armar, som äro

upphängda i var sin ända av en kort sträva. Då

axeln jämte armarna bringas i rotation,

svänga kulorna på grund av

centrifugalkraften utåt och verka på

regleringsanordningen. Axelregulatorn fästes på

axeln i närheten av excentern och

användes för att driva sliden på maskiner,

som ha excenter. Den består av en på

axeln fastkilad med kanter och lock

försedd skiva, inom vilken befinna sig

två vridbara eller förskjutbara

sväng-massor, som tryckas mot skivans nav av

fjädrar men vid skivans rotation av

centrifugalkraften slungas utåt. Denna

svängmassornas rörelse användes att

vrida den yttre excenterskivan. Den

ursprungliga centrifugalregulatorn

uppfanns av skotten James Watt.

Centrifugalsmörjning, ett

smörjnings-sätt, som användes t. ex. vid krökta axlar

för att komma åt att smörja tappen.83

Centripetalkraft—Cirkummeridianhöjder

84

Oljan föres in i en med axeln

koncentrisk ring, som är fästad vid veven, och

som är öppen på inre sidan.

Centripetalkraft, den kraft, varmed en

kropp, som rör sig i en kroklinig bana,

strävar att slunga sig mot centrum.

Centrum gravitatis, tyngdpunkt, den

punkt i en kropp om vilken alla dess

delar balansera. Tyngdpunkten i ett

fartyg är den punkt, i vilken vattnets

bärkraft beträffande fartyget är

samlad. ~ för laterala (sido-) motståndet,

är tyngdpunkten i en

undervattens-kropps långskeppsplan. ~ -instrument,

passare, varmed man söker centrum till

en axel. ~ -linje, mittlinje. ~

volumi-nis, är centrum gravitatis med fartyg

och last eller tyngdpunkten i fartyg med

allt, vad däri befinnes.

Cepheus, stjärnbild emellan

Polstjärnan och Cassiopeia i närheten av den

förstnämnda.

Ceremoniel, befälhavare å örlogsfartyg

pläga, då de sammanträffa i hamn,

avlägga visit hos varandra eller sända en

officer att framföra sina

hövlighetsbe-tygelser. Bruket härstammar från

England. Se gunrumsvisit.

Cert, ett fartygs sort, byggnadssätt

och tackling.

Certeparti, kontrakt emellan

befrak-tare och skeppsredare, varigenom den

senare mot viss ersättning (frakt) och

på vissa villkor uthyr sitt fartyg, och

den förre för detta ändamål förbinder

sig att anskaffa last.

Certifikat, skriftligt intyg, såsom

be-siktningscertifikat, klassificeringscerti-fikat, lanternscertifikat,

maskincertifi-kat o. s. v.

Cesserklausul, punkt i certeparti, som

angiver, att lastavsändarens ansvar

upphör, då lasten inskeppats.

Cetus, Valfisken, stjärnbild på norra

hemisfären med dess underbara variabla

stjärna "Mira".

Champignonformad oscillator,

avsändare vid gnisttelegrafering, där

elektroderna äro formade som champignoner.

Chamotte, bränd porslinslera eller

kaolin.

Chamäl, Kameleonten, stjärnbild i

närheten av sydpolen.

Chasse marée, franskt kustfartyg,

vanligen däckat och försett med två à tre

master med loggertsegel.

Chatty, namn på lerkärl i Ostindien.

Chebeck, mindre segelfartyg på

Medelhavet med polacker- eller loggertrigg.

Chef, befälhavare. På örlogsfartyg

tilltalas han av underordnade med

benämningen "chefen". ~ -skajuta, den del av

kajutan, som är avsedd för

befälhavaren.

Choklad, beredes av kakaobönan.

Cif eller rättare C. I. F. cost, insurance,

freight säges om en vara, som är såld

att levereras fraktfritt m. m. på

destinationsorten. Se för övrigt Sveriges lag,

om köp och byte av lös egendom.

Chilisalpeter, natriumnitrat, användes

såväl för beredning av svavelsyra,

salpetersyra m. m., som till gödningsämne.

Cinnober, svavelkvicksilver.

Cirkel, 1) en plan figur innesluten av

en kroklinje (pereferi) så beskaffad, att

alla punkter på densamma ligga på lika

stort avstånd från dess medelpunkt;

2) passare, instrument, varmed man

ritar cirklar; B) instrument, varmed man

mäter höjdvinklar. ~ -såg, rundsåg. ~

-bestick, fodral innehållande passare,

ritstift, vinklar, transportör m. m. ~

-segment, figur, som utgöres av en

cirkelbåge och dess körda. ~ -sektor, figur,

som utgöres av en cirkelbåge och dess

båda radier.

Cirkulation, omlopp, kretslopp. ~

-spump, den pump i en ångmaskin, som

pressar vattnet genom kondensorn. Den

är vanligtvis byggd på

centrifugalprin-cipen. ~ -svatten, det vatten, som från

sjön tryckes genom kondensorn för att

avkyla ångan från cylindrarna och

kondensera den till färskvatten, varmed

pannan ånyo matas.

Cirkummeridianhöjder, höjder tagna85

Cirkumpolarstj ärna—Cy kloid

86

av en himlakropp på ömse sidor om

meridianen.

Cirkumpolarst järna, fixst järna, som

städse är synlig över horisonten.

Cirro cumulus, betecknas Ci-Cu, små

avrundade flockmoln.

Cirru stratus, betecknas Ci-Str, fin vit

långsträckt slöja. ~ -s moln, betecknas

Ci, enstaka fjäderliknande, i allmänhet

vita moln.

Cistern, behållare för förvaring av

vatten och olja.

Citronsaft, det bekànta engelska

lime-juice, ett utmärkt preservativ mot

skörbjugg. På engelska fartyg var det

åtminstone förr i världen påbjudet, att

limejuice skulle utspisas dagligen till

besättningen, då fartyget gjorde längre

resor.

Civilmilitär, inom flottan räknas

härtill mariningenjörer, marinintendenter,

marinläkare, poliskårer,

ecklesiastikstaten, lärare m. m.

Clearinghoase, likvidationskontor, där

ömsesidiga fordringar uppgöras.

Coir, kokosnötfibrer, varav göras

kvastar och tågvirke.

Columba, Duvan, stjärnbild på södra

himmelsfären, bildar något över 90° med

Sirius och Canopus.

Coma Berenices, se Berenices hår.

Composite fartyg, fartyg, byggt av trä

på stål- eller järnspånt. Håller

vanligtvis i cirka trettio år, men kan lura folk

på både mera och mindre.

Copernicus, tysk astronom, som på

1600-talet återupplivade Pythagoras teori

om världssystemet.

Coracle, lätt båt av videkvistar och

skinn, som användes i Wales och på de

irländska sjöarna.

Cordit, ett röksvagt krut, sammansatt

av bomullskrut, nitroglycerin, vaselin

och ättikseter.

Corlissmaskin, ett slags ångmaskin,

där ångfördelningsorganen äro vridbara

slider eller kranar, två för tillopp och

två för avlopp.

Corona Australis, Södra kronan, stjärn-

bild på södra hemisfären. ~ Borealis,

Norra kronan, stjärnbild på norra

hemisfären.

Corvus, Korpen, stjärnbild på södra

hemisfären.

Cosecant, se kosekant.

Cosinus, se kosinus.

Costi, hos eder eller på eder ort.

Cosy corner, bekväm hörnsmyg i

pas-sagerarsalong.

Cotangent, se kotangent.

Coulomb (efter fransmannen Coulomb),

den internationella enheten för

elektricitetsmängd eller produkten av 1

am-père och 1 sekund. En ampèretimma blir

alltså 60X60 eller 3,600 coulombs.

Courtage, mäklararvode.

Cowrie, snäcka (Cypræa moneta), som

användes på ostkusten av Afrika och på

andra ställen i Orienten som skiljemynt

och till prydnader.

Crater, Bägaren, stjärnbild på södra

hemisfären.

Crookes rör, ett nästan lufttomt

glasrör, som begagnas för undersökning av

elektriska urladdningar.

Crux, Södra korset, stjärnbild i

närheten av Sydpolen, eller bredvid de två

lysande stjärnorna a och ß i Centauren.

Som kors betraktat är Crux något

oregelbundet, men de tre största stjärnorna

i konstellationen äro tillräckligt

praktfulla och lämna efter sig ett oförgätligt

minne för dem, som en gång sett dem.

Cumulo Nimbus moln (Cu-Ni), stora

molnmassor i form av berg eller torn.

Cumulus moln, stackmoln, tjocka moln

med vågrät bas.

Cunardlinjen, den första

transatlantiska ångbåtslinjen, inrättad 1840.

Fartygen igenkännas på det breda, röda

skorstensbandet.

Curry, ett slags välsmakande indisk

krydda, som användes till raguer och

kokt ris.

Cygnus, Svanen, stjärnbild på norra

hemisfären.

Cykloid, en geometrisk kurva, som

uppstår genom flyttning av en punkt iett cirkelplan, då pereferin rullas

framåt i en rät linje, utan att planets

ställning förändras.

Cykloidiska skovlar, skovelhjul på

ångbåt, där skovelytan är på längden

uppdelad i trappformigt ställda blad.

Cyklon, ursprungligen benämning på

virvelstormar, som förekomma i indiska

oceanen. Benämningen användes

numera om alla roterande stormar. På sjön

anser man cyklon liktydig med orkan.

Cylinder, 1) den figur, som uppstår,

då man låter en rektangel vrida sig ett

helt varv omkring en av sina sidor,

varvid horisontalsektionen blir cirkelformig

och längdsektionen rektangulär; 2) en

invändigt noggrannt cylindriskt

uppborrad tub, vari en piston eller kolv rör

sig på grund av ång- eller gastryck.

Cylindrarna på större ångmaskiner

bruka vara dubbla och mellanrummet

fylles med ånga för att värma upp

cylindrarna. Dylik anordning kallas ångtröja

eller cylindertröja. ~ -botten,

underdelen av en cylinder, genom vilken

kolvstången går. ~ -fläns, den fläns, varmed

locket medelst skruvar och muttrar

fästes till cylindern. ~ -foder, pålägg

innanför cylindern, när denna börjar bli

sliten. Cylinderfoder anbringas även i

nya cylindrar, särskilt i större sådana,

t. ex. för att minska risken av

felgjutning. ~ -fyllning, den kvantitet ånga,

som för varje slag av kolven tillföres en

cylinder. ~ -kanna, piston eller kolv, den

kropp, på vilken ångan verkar i en

ångcylinder. ~ -klädsel, omhölje av trä m.

m. omkring en ångcylinder för att

isolera den. ~ -kolonn, stålkolonn, på

vilken en ångcylinder är uppställd.

-kropp, den kropp, som bildar cylindern.

~ -lock, den stålskiva, som täcker en

ångcylinder och genom skruvar och

muttrar är fastsatt till dess överkant. ~

-locksbult, bult, som fasthåller locket till

ångcylinder. ~ -olja, olja, varmed man

smörjer insidan av en ångcylinder. Den

kan bestå av ren mineralolja eller av

någon annan olja med ringa fetthalt. ~

-tappar på oscillerande cylinder, de

ståltappar på ömse sidor om en dylik

cylinder, varuti den är upphängd, och

varigenom ångan strömmar in till pistonen.

Cylindrisk kuggväxel, utväxling

mellan tvenne i samma plan ställda

cylindriska hjul, t. ex. som på en vinsch.

Cynometer, instrument, varmed man

mäter längden av elektriska vågor för

gnisttelegrafering.

Cynoskop, instrument, varmed man

upptäcker elektriska vågor.

D.

Dag, man skiljer på astronomisk dag

och borgerlig dag. Den förra börjar vid

middag, den senare vid midnatt. ~ -bok,

se skeppsdagbok och maskindagbok. ~

-båge, den del av en cirkel, parallell med

ekvatorn, som en himmelskropp

beskriver mellan upp- och nedgång.

Dagg, 1) en kondensation, som uppstår

genom jordytans avkylning; 2) straff

redskap på fartyg förr i världen. Den

bestod antingen av en för ändamålet

anordnad knutpiska, även kallad "katt"

eller sladden av en brass eller ett skot.

En lådbräda, helst med spikarna kvar,

användes stundom för att friska upp

minnet hos negrer, då sådana funnos

bland besättningen.

Dagjämningskolur, den

deklinationscir-kel, som går igenom vårdags

jämnings-punkten.

Dagjämningspunkterna, de punkter,

där världsekvatorn och ekliptikan skära

varandra. De benämnas, vårdags

jäm-ningspunkten och

höstdagsjämnings-punkten. När solen inträffar i någon av

dessa punkter, äro dag och natt lika

långa över allt på jorden.

Dagjämningsstormar inträffa gärna

vid ovannämnda tider.

Daglig gäng, kronometerns dagliga

gång är kronometerståndets (se d. o.)

förändring på 24 timmar. Den får

tecknet +, när uret drager sig efter och

tecknet —, då det dragèr sig före

medeltiden. ~ parallax, se parallax. ~ tank,

cistern för maskinolja, uppmätt att

räcka under vissa timmar. ~ -t ankare, det

bogankare, som har sin plats under

babords kranbjälke, då man skall ankra.

Dagskott, löst skott, som avfyras från

flaggskeppet i en avdelning vid

utpurr-ning.

Dagvakt, vakten till sjöss från kl. 4—8

f. m.

Dahabijeh, segelfartyg, avsett för

passagerare på Nilen.

Dala, man säger, att solen dalar, då

den har passerat meridianen

(kulminerat) och höjden börjar avtaga.

Dalning, se horisontens dalning.

Damejeanne, en större glasflaska,

vanligtvis med flätat fodral.

Dämning, sammanfogande av två eller

flera trästycken på längden medelst

tandlaskar.

Daniells element, galvaniskt element,

bestående av en glasburk, delvis fylld

med en lösning av kopparvitriol. I

burken är nedsatt ett cylindriskt böjt

kopparbleck, och inom detta finnes anbragt

ett cylinderformigt kärl av oglaserat

lergods, delvis fyllt med vatten, tillsatt

med svavelsyra. I lerkärlet är nedsänkt

en zinkstav med polklämma. Detta är

elementets minus-pol. Från

kopparcylindern utgår en böjd kopparremsa, som91

Datum—Debaklera

92

slutar med en klämskruv, och som utgör

den positiva polen.

Datum (år, månad och dag), skall

utsättas å alla skriftliga meddelanden. ~

-gräns, alla orter på jorden, vilka ligga

på samma meridian, hava middag vid

samma tidpunkt på dagen, det vill säga,

solen kulminerar samtidigt för dem alla

och följaktligen hava de samma urtider.

De, som ligga öster om en viss meridan,

hava, alldenstund solen för dem går upp

tidigare, tiden mera framskriden än de,

som ligga väster om samma meridian.

Vid en longitudsskillnad mellan tvenne

orter av en grad blir tidsskillnaden 4

minuter. Om man alltså reser ifrån

Europa österöver till närheten av

Be-ringssund eller 180° ost, så får man en

tidsskillnad av 12 timmar. Om tiden i

Europa, låtom oss säga Greenwich, är

den 1 jan. 1919 kl. 8 på morgonen, så är

det samma dato kl. 8 på aftonen något

väster om Beringssund för den, som

gjort resan över Sibirien. För den, som

gjort den över Kanada och Alaska, är

tiden den 31 dec. kl. 8 på kvällen.

Frågan blir alltså, vilken datum, som bör

tillämpas på de respektive meridianerna

180° ost och 180° väst, som i

verkligheten är detsamma. Man har då

huvudsakligast fästat sig vid tidräkningens

utgångspunkt. Tillfölje Greenwich"s stora

betydelse i praktiskt sjöfartshänseende

har man antagit dess meridian som

utgångs- eller nollmeridian och sedan har

man låtit den mitt emot Greenwich

liggande halvmeridianen gälla som nautisk

datumgräns. När ett fartyg passerar

denna linje från väster, räknar man

samma dag två gånger, och då man

passerar den från öster, låter man en dag

bortfalla eller hoppar över den. På

grund av de historiska upptäckterna och

besegrandet av de länder, som ligga i

närheten av 180 meridianen, bildade sig

i dessa trakter en egendomligt böjd

historisk datumgräns. Holländarna kommo

västerifrån, spanjorerna kommo

öster-ifrån och båda parterna följde givetvis

sina skeppsdagböcker och de i dem

antecknade tiderna. Man kan lätt förstå,

att på varje ögröpp eller ö i Stilla

oceanen datum under sådana förhållanden

skulle fortfara att räknas, så som de

första erövrarna meddelat. Den

historiska datumgränsen gör i

överensstämmelse härmed en vid kurva västeröver

från Filippinerna av den anledning, att

dessa underkuvades av spanjorerna, som

kommo österifrån, och så länge

Filippinerna nästan uteslutande voro

hänvisade till det spanska Amerika, hade dess

invånare ingen anledning att avvika

från sin ursprungliga från öster

bestämda datumgräns. Efter det spanska

väldets i Amerika sammanstörtande i

början av förra århundradet och sedan

Filippinernas samfärdsel med det

närbelägna fastlandet började gestalta sig

livligare, medförde datumskillnaden mellan

öarna och fastlandet många obehagliga

rubbningar, vilket föranledde en ändring

i datumräkningen. Den ordnades då

sålunda: den 31 december 1844 fick helt

bortfalla och man räknade genast den 1

januari 1845 efter den 30 dec.

Datumändringen försiggick samtidigt på

Ma-rianerna och snart efter på en rad av

ögrupper, och så uppstod den nu

gällande faktiska datumgränsen. Den går

numera ungefär mitt igenom

Beringssund i en kurva, korsar något norr om

50° nordlig latitud 180 meridianen, tills

kurvan passerat Aleuterna, varefter den

drager sig ostvart och sammanfaller med

180 meridianen ända ned till mitt för

Marshallöarna. Därifrån böjer den sig

till Samoa- och Tongaöarna och sedan

den passerat Stenbockens vändkrets, går

den åter ned till 180 meridianen ungefär

mitt för sydspetsen av New Zealand.

Davy"s säkerhetslampa, en i gruvor

mycket använd lampa, uppfunnen av

engelsmannen Davy. Lågan är där

omgiven av ett metalltrådsnät med mycket

täta maskor för att hindra antändning

av gruvgaser.

Debaklera, utrymma en hamn.93

Debarkera—Deplacementsfyllighetskoefficient

94

Debarkera, landsätta, landstiga från

ett fartyg.

Debet, egentligen är skyldig. Står på

vänstra sidan i kassaboken. Debet skall

i kassan vara större än kredit, om det

går rätt till, och det bör det alltid göra

i räkenskaper, om det skall vara någon

mening i det.

Debitera, anteckna på någons

skuldregister.

Decauvilleskenor, portativa

smalspåriga järnvägsspår i korta längder

sammanfogade med tvärslåar. Lämpliga för

lättare transporter.

Decigram, Vio gram.

Deciliter, Vio liter.

Decimalsystem, räkning med tiondelar.

Decimeter, Vio meter.

Deflektor, ett instrument för justering

av kompasser. Den består av två

mag-netstänger, som bilda vinkel. Denna

vinkel kan medelst en skruvanordning ökas

eller minskas för att öka eller minska

magneternas verkan, varigenom

devia-tionskoefficienterna kunna kompenseras.

Degradera, nedflytta en person till

lägre grad, då han icke är kompetent att

sköta sina åligganden.

Dejsa, att under segling tvingas

akteröver genom back i seglen.

Deklination, 1) en himmelskropps

avstånd åt norr eller syd från ekvatorn,

uppmätt på deklinationscirkeln; 2)

magnetnålens horisontala avvikning från

meridianen. ~ -scirkel, halv storcirkel

på himlavalvet, som går mellan polerna

vinkelrätt mot ekvatorn. Den motsvarar

meridianen på jorden.

Dekrement eller logaritmiskt

dekrement, ett tal, som angiver hastigheten,

varmed en elektrisk svängning avtager

under inflytande av dämpning.

Dekremeter, dämpningsmätare.

Delphinus, Delfinen, stjärnbild på

norra stjärnhimmeln. Föga användbar.

Deltakoppling, triangelkoppling på

elektrisk ledning.

Deltametall, metallegering av koppar

och bly.

Denaturerad sprit, odrickbart gift.

Duger att tända lamporna på oljemotorer.

Deneb eller Aridel, a Cygni, nautisk

stjärna av 2:a ordningen på norra

hemisfären.

Densitet, täthet.

Departur, det antal nautiska mil (60

på en grad), som ett fartyg, följande

kurslinjen mellan två orter, kommit

ost-eller västvart.

Deneb Kaitos, ß Ceti, stjärna av 2:a

ordningen på södra hemisfären.

Denebola, ß Leonis, stjärna av 2:a

ordningen på norra hemisfären.

Depescher, eller meddelanden mellan

krigförande makts myndigheter eller

mellan allierade krigförande få icke

föras emellan icke neutrala orter av

neutrala länders fartyg.

Deplacera, undantränga.

Deplacement, den av en kropp, då den

nedsänkes i vatten, undanträngda

vattenmassan (eller annan vätska). Enligt

Archimedes förlorar en i en vätska

nedsänkt kropp lika mycket av sin vikt,

som den undanträngda vätskevolymens

vikt. Deplacementet av ett fartyg

angives antingen i rymdmått eller i vikt, i

senare fallet i tons. ~ -scentrum,

tyngdpunkten av den del av fartyget, som är

under vattnet. ~ -sfyllighetskoefficient,

kallas förhållandet mellan ett fartygs

volym under vattenlinjen och volymen

av en omkring denna fartygsdel

omskriven parallellipiped. Om fartygets längd

och bredd i vattenlinjen samt dess

medeldjupgående från kölens överkant

räknat, multipliceras med varandra, så

erhålles volymen av en parallellipiped.

Förhållandet mellan volymerna angives

av fyllighetskoefficienten, vars storlek

beror på fartygets form. Vanliga värden

på fyllighetskoefficienter äro: för

lustjakter 0,27 à 0,42, för smäckert byggda

ångare, avsedda för hög fart, 0,43 till

0,45, vanliga moderna seglare 0,55 till

0,60, lastångare, med låg fart, 0,70 till

0,80. Produkten av fartygets längd och

bredd i vattenlinjen samt medeldjupgå-95

Deplaeementsskala—Deviationsdiagram

96

endet multiplicerat med

fyllighetskoeffi-cienten giver volymen av deplacementet

eller fartygets verkliga vikt. Om man

räknar efter metersystemet, blir denna

uttryckt i kilo, varav det går 1,000 på en

ton. Om man icke känner

fyllighetsko-efficienten, beräknas denna enligt

Simp-sons regel. ~ -sskala å skeppsritning,

en kroklinje, varå man finner ett

fartygs lastningsförmåga på olika

djupgå-enden.

Deponera, överlämna åt någons vård.

Depotfartyg, förrådsfartyg.

Déprez d"Arsonvals galvanometer, i

denna är den fasta spolen ersatt med

en stålmagnet och den rörliga magneten

med en spole, vilken mottager ström,

som skall mätas.

Desertera, rymma, betraktas som ett

brott.

Destilleringsapparat, apparat, varmed

av ett odrickbart saltvatten frambringas

ett drickbart färskvatten. Detta sker

genom uppkokning, kondensering,

avkylning och slutligen filtrering.

Destinera, bestämma.

Destination, bestämmelse.

Detektor (gnist), den anordning av

mottagningsapparaten på en

gnistanlägg-ning, som omformar de mottagna

elektromagnetiska vågorna till energi,

vilken kan uppfattas syn- eller

hörbarli-gen.

Detektorkrets, är den sammansättning

av instrument och ledningar, som de

elektriska svängningarna genomgå i den

del av en gnistmottagare, där detektorn

är inrymd.

Detonation, knall efter en urladdning

eller avlossning av ett skjutvapen.

"Det är väl", erkännande från befälets

sida, om anledning därtill finnes.

Deviaskop, en av engelsmannen

kapten G. Beall uppfunnen modell för

illustrerande av faserna av ett fartygs

magnetism och utvisande, huru de skola

behandlas i samband med

kompassjustering (fabrikater Hughes & Son,

Fen-chureh street, London, E. C.).

Deviation eller kompassens lokala fel,

beroende på densamma omgivande

stål-eller järndelar, är den horisontala

vinkeln emellan den magnetiska meridianen

och kompassens nordstreck. Den är

ostlig eller västlig allt efter som

kompassens nord faller ost eller väst om

magnetiska nord. ~ -sbestämning för en

styrd kurs kan göras så, att man

antingen på kompassen pejlar ett föremål,

vars magnetiska bäring till den plats,

där man befinner sig, är känd eller så,

att fartyget lägges på en viss

magnetisk kurs, samtidigt som man efterser,

vad denna motsvarar på kompassen.

Deviationen är skillnaden emellan den

magnetiska pejlingen och pejlingen på

kompassen eller skillnaden emellan den

kända magnetiska kursen och den

styrda. Fullständig deviationsundersökning

måste göras varje år på järn- eller

stålfartyg, innan det anträder sin första

resa. Även efter utförande av någon

större reparation, som antages kunna

hava inverkat på deviationen, bör man

fullständigt undersöka densamma.

Undersökningen göres på någon plats, där

fartyget kan svaja runt under pejling

av något avlägset märke (ensmärke),

vars magnetiska bäring är känd. Ute

på havet brukar man pejla en

himmelskropp t. ex. solen eller taga ut dess

asi-mut på kompassen samt dess sanna

asi-mut i någon asimuttabell (Burdwood"s,

Da vis, o. s. v.) och sedan man förvandlat

denna till missvisande (enligt kortet) och

när skillnaden på de båda tagits, är

deviationen lätt funnen. ~ -sdiagram, eller

en geometrisk framställning av

deviationen erhålles genom att på ett rutat

papper uppdraga två räta linjer, som

föreställa var sin hälft av kompassens

pereferi. Linjerna uppdelas i streck och

grader, och deviationen avsättes efter en

lämplig skala, t. ex. 1 grad lika med 2%

mm. vinkelrätt ut från de motsvarande

kurserna ostlig åt höger, västlig åt

vänster. Den kroklinje, som sedan drages

symmetriskt genom de erhålla punkter-97

Deviationsinstrument—Diagonalsöm

98

na, bildar deviationskurvan.

Deviatio-nen för en kurs erhålles genom att

uppsöka kursen i fråga på mittlinjen av

diagrammet och mäta det vinkelräta

avståndet ut till kurvan. ~ -sinstrument,

instrument, varmed man uttager

devia-tionen på en kompass. Bland dessa har

man de kända namnen Palinuris,

Pelo-rus, Navis asimut, asimutkompassen,

pejlskivan och den enkla och billiga

skuggpinnen, som man sticker upprätt i

kompassens medelpunkt och låter solen

skina på. ~ -skoefficienter användas för

att utmärka de magnetiska krafterna i

ett järnfartyg. De viktigaste av dem

betecknas med bokstäverna A, B, C, D, och

E. Koefficient A. kan betraktas som ett

slags indexfel och beror dels på mindre

noggrann observation, dels på bristande

symmetri i de omgivande järnmassornas

fördelning, ofullständig parallellism

emellan nålarna och nord- och sydlinjen,

felaktigt uppskattad missvisning eller

slutligen på styrstreckets avvikning från

fartygets medellinje. Den kallas även

konstant. Koefficient B. förorsakar den

halvcirkulära deviationen och når sitt

maximum, då fartyget stävar ost eller

väst på kompassen. Koefficient C.

förorsakar även halvcirkulär deviation och

når sitt maximum, då fartyget stävar

nord eller syd på kompassen.

Koefficient D. förorsakar kvadrantell deviation

och har sitt maximum, då fartyget är

inriktat på något av

interkardinalstrec-ken. Koefficient E. förorsakar även

kvadrantell deviation och har sitt maximum,

då fartyget är inriktat på något av

kardinalstrecken. Sättet att finna dessa

koefficienter omnämnes i Wrinkles in

Practical Navigation by Captain Lecky,

till vilken intresserade hänvisas.

Deviering med två kompasser

användes för att utröna deviationen, när man

icke har något tillräckligt långt

avlägset föremål att pejla eller om himlen är

mulen. Under det man svänger fartyget,

pejlar man på styrkompassen en i land

på ett järnfritt ställe uppställd

kom-4

pass, och samtidigt pejlar man på denna

vid given signal styrkompassen ombord.

Skillnaden emellan varje pejling på den

förra och kontrastrecket till

motsvarande pejling på den senare blir

deviationen för den kurs, som fartyget låg an

vid pejlingarna.

Dhow, arabiskt fartyg om 150 till 250

tons vanligtvis riggat med en mast och

latinsegel.

Diafragma, benämning på en med

cirkelformig öppning försedd skiva. I

tuber och mikroskop anbringas den för att

utestänga de icke centrala strålarna.

Diagonal, den linje, som

sammanbinder två icke närliggande vinklar i en

rätlinjig figur. I skeppsbyggeriet är det

varje linje, som uppkommer därigenom,

att ett plan snett emot fartygets

lång-skeppsmedelplan skär förtimringens

yttersida. ~ -band, järnband eller balkar,

som diagonalvis förbinda däcksbalkar

med däckstringerplåtar eller waterbord.

~ -bordläggning, användes stundom på

skeppsbåtar. I stället för horisontal

bordläggning hava dessa först ett skal,

där plankorna gå diagonalt över

skeppssidan och utanpå denna beklädnad en

annan, som går vinkelrätt emot

riktningen av de undre plankorna.

Härigenom blir bordläggningen både stark och

tät. ~ -förbindning, en metod, som

användes förr i världen vid byggandet av

träfartyg för att förstärka detsamma.

Det bestod i anbringandet av järn- eller

träband i diagonal riktning på insidan

av förtimringen. På större krigsfartyg,

där metoden tillämpades så, att övre

ändarna av diagonalerna lutade akteröver

i förskeppet och föröver i akterskeppet,

kallades de diagonalstinnare. ~

-stinnare, se ovan. ~ -förhydning, trähud

utanpå bordläggning diagonalt pålagd.

-knä, skevt träknä. ~ -plåt, plåt, som

sträcker sig diagonalt från sida till sida

under sträckbanden i ett järnfartyg. ~

-skala, den vanliga dubbla skalan, som

användes vid ritningar med bråkdelar99

Digram—Direkt

100

enligt proportionsläran. ~ -söm,

mittel-söm mellan slätsömmarna i ett segel.

Diagram, en illustrerande kontur eller

ritning, som förtydligar ett påstående

eller utvisar gången av en maskin.

Diamantknop, en knop, som man

lägger på perter etc. Den lägges sålunda:

man skiljer kardelerna i en ända av ett

tåg och böjer dem nedåt mot tåget, som

hålles med tampen upp i vänstra

handen. Därefter tager man en av

kardelerna och lägger den över den närmaste

och under den därpå följande och

förfar sålunda, tills alla kardelerna äro

instuckna, varefter knopen samsas till.

Denna knop kallas enkel. Om man

dubb-lar den eller låter varje kardel följa sin

egen part en gång genom att bereda rum

för den medelst märlspik, så uppkommer

en så kallad dubbel diamantknop.

Diameter, den linje, som skär en

cirkel mitt i tu och begränsas av

periferin.

Diana, dagvakten.

Diarré, bör först behandlas med

ricinolja eller annat milt laxativ. Undvik fet

och salt mat, rå frukt och kalla drycker.

Drick kokt risvatten och röd- eller

portvin uppblandat med uppkokt vatten.

Dielectricum, ett medium som glas,

ebonit eller luft, genom vilket elektrisk

energi kan översändas medelst elektrisk

påtryckning i mediet. Överföringen

sker således icke genom ledning, såsom

vid metaller, ej heller genom elektrolys.

Dieselmotor, en efter uppfinnaren,

tysken doktor Diesel, vilken som bekant

försvann under en resa till England, då

han skulle börja skörda frukterna av

sin epokgörande uppfinning, uppkallad

förbränningsmotor, som kommit till stor

användning på senare tider. Den drives

antingen med fotogen eller råolja.

Differens i latitud, det antal grader

etc., som mätes på meridianen mellan

tvenne orters latitudsparalleller. ~ i

longitud, det antal grader m. m., som

mätes på ekvatorn mellan tvenne orters

meridianer.

Differential-block, se differentialtal ja.

~ -lampa, elektrisk båglampa med

ljus-bågsregulator, uppfunnen av elektrikern

von Hefner Alteneck. ~ -talja,

hissinrättning, som användes för att lyfta

maskindelar. Den utgöres av ett tvåskivigt

block med upphängningskrok och ett

en-skivigt block. I stället för tåg användes

en ändlös kätting, varför blockskivorna

äro försedda med spår i periferien,

var-uti kättingslänkarna äro inpassade.

Diffraktion (ljus), är en våglinjes

av-vikning från dess normala raka riktning

vid passerandet av något mörkt hinder,

som avskär en del av linjen.

Dikta, täta en skarv eller stöt mellan

järnplåtar medelst mejsel.

Dikt an, tätt intill. ~ bidevind, så

nära vinden, som man kan komma, med

en seglare utan att seglen leva (fladdra).

Dikt-kant, den kant av en plåt, som

ligger mot en annan. ~ -mejsel,

stålmejsel, varmed diktning verkställes.

Diktning, tätning av växlar, d. v. s.

mot varandra ställda eller liggande

kanter av plåtar, vinkel järn o. s. v.

Diktning verkställes med hammare och

mejsel eller medelst en maskin driven med

komprimerad luft. Vid provning av

tanktak, rännstenar och skottvinklar, brukar

man strö sågspån för att torka upp

vattnet från otäta ställen, innan man diktar

dem. Då man sedan sopar bort

sågspånen, kan man lätt se, om stället är tätt.

Dimensioner, ett fartygs dimensioner

äro längd, bredd och djup.

Dimma, se tjocka.

Diopter, se asimutkompass.

Direkt belastning, se säkerhetsventil.

Direktiv antenna, i Marconis system

av gnisttelegrafering utgöres av en

samling parallella trådar, liggande i

samma horisontalplan och i ena ändan

löpande snett ned till apparathuset, där

de förenas i en punkt.

Direkt verkande ångmaskiner kallades

i motsats till balansmaskinerna sådana

av de tidigare modellerna, där vevstaken101

Dirk—Djurkretsen

102

verkade direkt på den över ångcylindern

anbragta maskinaxeln.

Dirk, se bomdirk. ~ -block, block

under salning, varigenom bomdirk leder.

Dis, lättare dimma.

Disagio, förlust i % vid växling av en

myntsort mot en annan mindre

gångbar.

Disciplin, krigstukt, men även bevis på

pliktkänsla och intelligens. Den är

oumbärlig vid utförandet av något

allvarligare värv i livet. ~ -brott, ohörsamhet

mot förman.

Diskonto, avdrag i pris på vara eller

för ränta, då man lämnar penningar på

en växel, som ej är förfallen till

betalning.

Dispasch, beräkning och bestämmande

av skadeersättning och fördelning därav

samt av utgifterna på respektive

ersättningsskyldige i gemensamt haveri.

Dispaschör, juridiskt bildad person,

som förordnas av Kungl. Maj:t att

utreda haverier.

Dissousgas, acetylengas, löst i aceton.

Distans, den väglängd, som ett fartyg

tillryggalagt eller har att tillryggalägga

under en resa. ~ -frakt, frakt, som vid

avbruten resa tillkommer ett fartyg för

den tillryggalagda vägsträckan. ~

-kappsegling, kappsegling, som är

anordnad mellan tvenne avlägsna platser. ~

-penningar, utbetalas till kronolots för

lotsning genom led eller del därav, som

ej finnes upptagen i lotsförteckning,

enligt taxa i förteckningen angiven för

närmaste lotsplats under rubrik

distans-lotsning.

Distinktionsnummer, nummer, som

högste befälhavaren i flotta tilldelar varje

under hans befäl stående fartyg, och som

vid signalering betecknar sådant fartyg.

Diversion, manöver för att avleda

fiendens uppmärksamhet från någon del av

operationsområdet.

Dividivi, tillsats till garvämne.

Erhålles genom fruktbaljorna av ett

sydamerikanskt träd (Caesalpinia coriaria).

Division, viss del av en flotta eller

eskader. Består vanligtvis av tre fartyg.

Division är även en del av ett fartygs

besättning. ~ -er eller göra divisioner,,

verkställa mönstring av besättning.

-schef, befälhavare över en division av

fartyg. ~ -schefs tecken, trekantig bl&

flagga med gult kors. -sofficer,

officer, som har befäl över en division

av-besättningen.

Djupgående, ett fartygs djupgående är

det lodräta avståndet från vattenytan

till underkant av kölen förut och

akterut. Det är angivet antingen i fot eller

metermått ibland i bådadera på för- oeh

akterstäven. Vid anträdande av resa

skall djupgåendet antecknas i

skeppsdagboken. Uppmätningen kallas åmning*

se d. o.

Djup i rummet, lodräta avståndet

midskepps, mätt från överkant av

däcksbal-ken till kölens överkant. ~ i segel,

lodräta avståndet emellan rålik och

underlik eller längden av längsta duken i ett

segel. ~ i tvärsektion, mätes från en

punkt belägen på ett avstånd av V* av

däcksbalkens bukt under

mätningsdäcket. -lod, se lod. ~ -sjöfiske, allt fiske,

som bedrives på havet numera med

ång-trawlare. ~ -spant, ramspant eller

web-spant, betydligt grövre och djupare

spant än de vanliga. De användas som

en kompensering för skrymmande

tvärskeppsbalkar. Avståndet skall enligt

Bureau Veritas regler icke vara mera

än 6 vanliga spantdistanser i lastrum

och i maskinrum 5. De måste vara

genomgående och sidostringern fastsättes så

som vid interkostaler. ~ -tank, cistern i

lådform, inbyggd i något av lastrummen

för förande av vattenbarlast vid behov.

Den är försedd med lock, som borttages,

då man för last i tanken.

Djurkretsen eller Zodiaken, ett brett

bälte, som sträcker sig 9 grader på ömse

sidor om ekliptikan, och inom vilket

solen och planeterna synas röra sig.

Bältet omfattar de tolv stjärnbilderna:

Ari-es (Väduren), Taurus (Oxen), Gemini

(Tvillingarna), Cancer (Kräftan), Leom

Docka—Dorna

104

(Lejonet), Virgo (Jungfrun), Libra

(Vågen), Scorpio (Skorpionen), Sagittarius

(Skytten), Capricornus (Stenbocken),

Äquarius (Vattumannen), och Pisces

(Fiskarna).

Bocka, bassäng, som kan tillslutas, och

där fartyg kunna intaga sina laster

oberoende av tidvatten. Se även torrdocka.

~ docka in och docka ut, inhala eller

uthala ett fartyg i eller ur torrdocka. ~

på ankarspel, skiva med spår, vari

kät-tingen är inpassad på ett ångspel.

Dock-avgift, avgift för in- och

utdock-ning samt för stående i torrdocka.

Brukar beräknas efter bruttotonnaget för

maskindrivna fartyg och efter netto för

segelfartyg. Dockavgift kallas även de

umgälder, man erlägger i lastnings- och

lossningsdockor. ~ -mästare, tjänsteman,

som har uppsikt över docka och leder

in- och uthalning av fartyg. ~ -port,

port, varmed docka stänges. ~ -sätt eller

kasun (caisson) en flytande port för

torrdocka. Den är byggd av plåt och

försedd med slussventiler för

vattenfyllning, då den skall sänkas ned på sin

plats samt för genomsläppning av

vatten, då dockan skall fyllas. En dylik

av mycket användbar konstruktion

finnes i Malmö stora docka och är byggd

hos Kockums mekaniska verkstad

därstädes. ~ -telegraf, signalanordning från

kommandobryggan till backen och

akterskeppet för att meddela order till

därstädes stationerat befäl. ~ -tröskel, den

kant i docköppningens botten, mot

vilken porten ligger an.

Dodkopp eller dotkopp, ett runt eller

hjärtformigt trästycke med hål i mitten

för taljerep och en runt om stycket

ur-skälpt ränna, vari det tåg ligger, som

skall "sättas an".

Döggerbåt, ett slags holländsk

fiskarbåt, vanligtvis riggad med två master.

Doktor, skämtsam benämning på

kocken på handelsfartyg.

Dokumentlåda, flat blecklåda, vari

fartygets dpkument förvaras för att vara

lätt åtkomliga i händelse av skeppsbrott.

Ombord på ett fartyg skall om

någonstädes var sak hava sin plats, så att man

när som helst, utan ljus eller lykta, kan

lägga sin hand på densamma, ty när

man behöver en sak på sjön, så är det

vanligtvis som med revolvern i det fria

dollarlandet, man behöver den

ögonblickligen — eller inte alis.

Domkraft, en mekanisk inrättning, som

grundar sig på skruven, och varmed man

lyfter svårare tyngder.

Don eller doningar, se gräjor.

Donauregeln, mätningsregel för fartyg

som trafikera Donaufloden eller

Suezkanalen.

Donkey-man, ett slags underbefäl i

maskinrummet på handelsfartyg. Han har

i främsta rummet att övervaka

donkey-pannan och dess maskineri. ~ -panna,

mindre ångpanna, som lämnar ånga till

hjälpmaskinerna ombord, såsom ångspel,

styrmaskin, vinschar m. m. ~ -pump, en

kraftig, dubbelverkande pump, som

särskilt är avsedd att fylla och länsa

ångpannorna och att cirkulera vattnet i

dessa under uppeldning. Vid läckage kan

den genom förbindelse med ventillådan

användas som länspump. Den är

vanligtvis stående och fästad vid skottet till

pannrummet. ~ -skorsten, leder från

donkeypannan ut i fria luften. För

utseendets skull bör man låta den ha sin

plats inom stora skorstenen.

Dop, vid passerandet av ekvatorn och

även förr i världen Gibraltar, brukar

man döpa sjömän, som för första

gången passera dessa ställen. Namngivning

åt ett fartyg, då det löper av stapeln,

kallas även dop, därför att det är

brukligt att slå sönder en vinflaska mot

bogen, just då det börjar glida utför

bädden.

Doppande i horisonten är en fyr, då

den nätt och jämnt synes.

Dorado, stjärnbild i närheten av

Sydpolen.

Dorn, en stålpryl.

Dorna, rymma upp, utvidga ett hål i

järnplåt medelst dorn.105

Dosströmbrytare—Drejvända

106

Dosström-brytare, anordning för

in-eller frånkoppling av elektrisk ström i

en ledning till lampor. Den består av

ett med en liten dosa omgivet vridbart

handtag, som alltid vrides åt höger,

antingen man skall tända eller släcka

ljuset. ~ -vattenpass, vattenpass infattat i

en dosa.

Dountonpump (skrives även Downton-),

handpump, kombinerad för

länspump-ning, spolning, eldsläckning.

Dowers pulver, sammansättning av

kräkrot, opium och svavelsyrat kali.

Medel mot diarré.

Drabant, satellit eller måne,

himmelskropp, som löper omkring en

huvudplanet.

Draco, Draken, stjärnbild ej långt från

nordpolen.

Draga, ett segel säges draga, när

vinden fyller detsamma. ~ ett fartyg, släpa

det genom en kanal med draglinor. ~

propelleraxeln, detta skall ske minst en

gång vartannat år. Propellern losstages

och upphänges, medan axeln drages in

i tunneln och undersökes. Speciell

uppmärksamhet ägnas åt den del, som

ligger i hylsan. ~ roten ur ett tal,

undersöka vilket tal som multiplicerat med

sig självt giver det förstnämnda.

Lättast sker detta genom att taga ut

nummerlogaritmen för talet ifråga, dividera

den med två samt slå upp motsvarande

tal. ~ sig runt, säger man om vinden,

då den kommer in från andra sidan. ~

upp kronometern skall man göra varje

morgon kl. 9. ~ ut eldarna eller raka

ut dem, måste man göra, om vattnet av

en eller annan orsak skulle sjunka så

lågt, att det ej synes i pannglaset. På

inga villkor får man pumpa in kallt

vatten genast. Det kan misslyckas.

Dragbult, bult med skruvmutter,

användes att draga ihop plåtar.

Draget i en eldstad är det, varav

förbränningshastigheten i främsta rummet

beror. Det kan vara naturligt eller

konstgjort. Det naturliga draget åstad-

kommes därigenom, att de heta tör1

bränningsgaserna ledas i skorstenen och

genom att de äro lättare än den yttre

luften, stiga de uppåt. Det konstgjorda

draget erhålles med tillhjälp av

avloppsångan från maskinen med skild fläkt

eller ångstråleventilator. Det senare

användes mycket på fartyg, därför att det

giver gott drag med liten kolåtgång.

Dragga, ett ankare draggar, då det ej

gripit fast. Dragga är även att med

dragg söka fånga något förlorat föremål

under vattnet.

Dragg, ett slags ankare med flera flyn

men ingen stock.

Draglina, bogserlinan i kanal.

Dragstång, stång, som på vissa ställen

ersätter styrkättingen långs däck, Det

är även en stång, varmed en ventil

öppnas eller slutes.

Drake, se livräddning.

Drakskepp, de nordiska vikingarnas

skepp. "

Dreja, 1) vrida, t. ex. ratten; 2) dre ja

bi, lägga fartyget upp mot vind och sjö;

3) man säger, att månaden drejar, m. a. o.

tiden går. ~ -re, V* meter lång träspak,

tjockare på mitten och spetsig i

ändarna, använd till utförande av diverse

sjömansarbeten, såsom att lägga på

nock-bändslar (göra fast övre hörnen av ett

råsegel till rån med ett tåg). Drejare är

även en större handspak, som användes

(i skeppsbyggeriet) att tillsamman med

en ringbult tvinga in en

bordläggnings-planka på dess plats.

Drejrep, det tåg, kätting, i vilket en

rörlig rå hänger eller den del av fallet^

som sitter på förkant av rån. ~ -sblock,

blocket akterom skivgattet till ett

märs-eller bramfall m. m.

Drejvända, ett slags stagvändning, söm

användes i nödfall, då man med

råseglare kommit på läland och ej har

utrymme att vända på vanligt sätt. Del

tillgår sålunda: man gör klart för

vändning genom vinden, rodret lägges ned?

(för lovning), och när fartyget ej vill107

Drev—Dr oppkranssmör j ning

108

lova mera, brassar man helt runt på

förtoppen, storbrassarna lättas något

och halas sedan runt. Med back i alla

seglen går fartyget snart akteröver

(däj-sar), varvid aktern givetvis söker sig

upp mot vinden. Då vinden är akterom

tvärs, brassar man fyrkant på fören, och

akterseglen hållas levande. När fartyget

fått fart föröver igen, lägges rodret om,

akterseglen fyllas inom kort, och

fartyget kommer till vinden för motsatta

halsar. Manövern är farlig med hård vind

och hög sjö och torde numera höra till

de "historiska" sätten att vända.

Drev, 1) ett mindre kugghjul, som

driver ett större; 2) repat tågvirke, varmed

man tätar nåt. ~ -koppling, anordning

för tillkoppling av ett drev till

kugghjul. ~ -mat, gammalt tågvirke, som

användes till att repa drev av. Amiral

Smythe, en bekant engelsk

ordbokskom-pilatör, säger, att man brukade "roa"

konvalescenter på engelska örlogsfartyg

med att låta dem repa drev. ~ -sträng,

se verk.

Drifta, komma ut på äventyr i land

och försumma att gå ombord.

Drill, ratt, styrhjul. ~ -tåg, styrrep,

tåg eller kätting, som är lagd om

rattaxel och tjänar till att vrida rodret med.

Driva, 1) göra avdrift, se d. o.; 2)

förflytta sig från ankarplats genom att

ankaret ej fått gott tag; B) medelst

kal-fatringsverktyg täta ett nåt.

Drivankare, ett segel med rå, tyngder

och i hanfot fästad kabel, eller ett slags

påse, som stickes ut på lovarts sida i hög

sjö för att minska fartygets avdrift och

hålla förskeppet upp emot vinden.

Drivare, ett slags ledsegel i forna

dagar. Det hissades under gaffelnocken

akterom mesan.

Driv-garn, fisknät. ~ -sfiske, vid detta

slags fiske är ena ändan av nätet

fast-gjort vid båten och den andra

hängande i vattnet, medan den driver för vind

och sjö. Fartyg, som äro sysselsatta

härmed, skola, så länge garnen äro helt

eller delvis ute, föra två vita ljus an-

bragta, där de bäst kunna synas och

med det lodräta avståndet mellan dem

minst två meter, högst fyra och en halv,

och det vågräta uppmätt i riktning av

midskeppslinjen minst en och en halv

meter, högst tre, det lägre ljuset

sittande i riktning mot garnen. Båda ljusen

skola vara synliga runt hela horisonten

och lysa på tre distansminuter. Under

tjocka skall fartyget, om det är en

ångare, avgiva ljud med ångvissla med

högst en minuts mellanrum, om det är

segelfartyg med mistlur, varje ljud skall

vara åtföljt av ringning med

skeppsklockan. ~ -hjul, det större hjulet i en

utväxling. ~ -is, vid islossning

förekommer mycken drivis, och man skall så

vitt möjligt undvika att komma fast i

dylik, emedan man lätt kan driva på

grund och bli överisad. ~ -järn, verktyg,

till utseendet likt en bred mejsel,

varmed drevet inslås i nåt. ~ -kyla eller

kila, trähammare med cylindriskt

huvud, förstärkt med järnringar i båda

ändarna. Användes att slå på driv järnet,

när man driver drev i nåt. ~ -kätting,

ändlös kätting, vars länkar passa över

taggar i pereferin på ett hjul. ~ -ved,

ved, som ligger och är till besvär för

trafiken på floder.

Drogman, tolk i Turkiet och Egypten.

Droit d"arrët, se anprejning. ~ de

cap-ture eller droit de saisie, se anhållning.

~ d"enquète de pavillon, ett

örlogsfartygs rätt att fordra upplysning om ett

mötande fartygs nationalitet, då detta

underlåtit att visa sin flagga. ~ de

pour-suite, se förföljelse. ~ de recherche, se

skeppsvisitation. ~ de visite, droit de

faire raisonner, se pappersvisitation.

Droppkran, krän för droppsmörj ning i

ångmaskin. ~ -smörjning,

maskinsmörj-ning, som verkställes med

oljedroppapparat. Denna består av en glasbehållare

med lock och andra tillbehör av

rödme-tall. En ihålig axel genomgår

behållaren och är försedd med en

regleringsspindel, som tryckes nedåt av en fjäder.

I översta ändan av apparaten sitter en109

Drosselspole—Dubbeländad

110

knapp, som vid behov håller spindeln

upplyftad, så att oljan genom ett hål

rimmer in i det centrala röret. Detta är

i nedra ändan försett med ett glasrör,

genom vilket man kan iakttaga oljans

droppande.

Drosselspole, en trådspole i en

gnist-avsändare, lindad så, att den har stor

självinduktion. Den är till för att

hindra de i oscillatorkretsen vid urladdning

högfrekventa svängningarna att utbreda

sig i sekundärlindningen.

Druva, den kulformiga delen i

tjockändan på en kanon.

Dryp-brickor eller dryppannor,

anordningar i en ångmaskin för uppsamling av

olja, som dryper från maskindelarna. ~

-sked, sked som användes, då man steker

kött på spett, att samla upp saften och

hälla den över steken.

Dräktighet eller lastdryghet, den

största varumängd, som ett fartyg kan bära,

uttryckt i tons eller om det gäller trä,

i Petersburgerstandar.

Dränera, leda ut vatten. Rör,

varigenom detta sker, kallas dräneringsrör.

Drängar, smäckra tåg, som tjäna att

uppbära bukterna av andra, som ej äro

dörhalade.

D-slid, den vanliga ångsliden, som i

genomskärning liknar ett D. Den

uppfanns 1799 av verkmästaren Murdock,

anställd hos ångmaskinens egentliga

uppställare för praktiskt bruk, skotten

James Watt.

Dubb på kompassskiva, en med agat

fodrad hylsa i mitten av en

kompassskiva, i vilken det i skålen

upprättstående stiftet vilar.

Dubbel botten eller dubbel cellbotten

brukar man numera förse de flesta

stålfartyg med (järnfartyg byggas knappast

mera). Mellanrummet mellan bottnarna

är avsett att bära vattenbarlasten uti.

Vanligtvis är det indelat i flera så

kallade tankar, förtanken, maskintanken,

aktertanken och akterpiktanken, som

fyllas och länsas från maskinrummet.

Tankarna äro invärtes strukna med ce-

mentlösning. Innan man cementerar en

ny tank, skall den provtryckas, så att

man ser, att den är tät.

Dubbel fregatt, ett slags 60 kanoners

fregatt i forna tider. ~ -huggare, ett

slags fil. ~ -plåtat roder, roder med

stålplåtar på ömse sidor om den gjutna

roderramen och sammannitade med

denna. ~ -polig strömbrytare, strömställare,

som samtidigt bryter eller ställer en

elektrisk ström i både den positiva och

den negativa ledningen. ~ -propellrar

användas numera både på mindre och

på större ångare. Fördelarna av dessa

äro dels, att propellerdiametern kan

reduceras till 0,7 av det som fordras för

en enkel propeller, dels underlättas

fartygets manövrering i trånga farvatten.

Därjämte har man alltid någon utsikt

att kunna hjälpa sig själv till hamn,

om den ena maskinen skulle bliva

skadad. ~ -reva ett segel, taga in två rev

i detsamma. ~ -revad märssegelskultje,

kallas vinden, då den är så hård, att man

nätt och jämnt kan föra

undermärsseg-len. ~ stjärna, två stjärnor, som äro

varandra så nära, att de för blotta ögat

synas som en. Castor i Tvillingarna är

en dylik. ~ -sätesventil, ventil med två

säten. Användes som

ångfördelnings-apparat på ventilmaskiner. ~ -t block,

block med två skivor. ~ telefon, telefon

med två hörlurar. ~ -t gångspel,

gångspel, där axeln är så ordnad, att spelet

kan hivas både på huvuddäck och på

mellandäck. ~ -t horisontalknä, järnknä,

med övre armen bultad till underdelen

av en däeksbalk, undre armen bultad till

övre delen av näst under liggande balk

och mittelpartiet bultat till skeppssidan.

~ tubpanna eller Lancashirepanna,

ångpanna med dubbla eldrör. ~ -t verkande

maskin, maskin, där ångan verkar

växelvis på kolvens över- och underkant. ~

-t verkande pump medtager vatten vid

kolvarnas båda rörelseriktningar. ~ vev,

maskinaxel med två vevar. ~ -ventil,

ventil med dubbla säten, ~ -ändad

panna, skottsk panna, ångpanna med eld-111

Dubbla— Dymamometer

112

städer i båda ändarna. ~ ångvissla,

två-tonig.

Dubbla förtöjningar, bukter av ett tåg,

vars ena ända är fast i land eller i boj,

som förtöjning för fartyg. ~ höjder,

observationer tagna med visst mellanrum

i tid av himmelskroppar för uträkning

av ortlinjer. <» klyvare, brukas på

amerikanska fartyg i stället för en stor

klyvare.

Dubblera en udde, passera en udde

under kursförändring.

Dubblingsplåt, plåt, som nitas utanpå

en annan i och för förstärkning.

Dubhe, a Ursæ Majoris, den översta av

de två stjärnor i Karlavagnen, som peka

mot Polstjärnan. Tillsammans med

denna användes den för latitudens finnande.

Dukar (i flagg eller segel), kallas de

stycken, som sys tillsammans för att

bilda flaggan eller seglet. Storleken av ett

segel angives ofta av det antal dukar,

som utgör dess bredd.

Duka upp ett segel, lägga upp det på

rån eller bommen i långa veck för att

göras fast. Sista vecket, som skall

läggas stramt över de övriga, kallas

slätduken.

Dukt, en av de 3 eller 4 delar, varav

ett tåg är lagt. Kofferdisjömän äro mera

vana att kalla dem kardeler.

Dungaree eller dongeri, ett slags

indiskt bomullstyg, som användes till

arbetsblusar och byxor (bussaronger),

närmast liknande kypert.

Dunk, cylindriskt eller fyrkantigt kärl

till förvaring av olja etc.

Duplexpump, består av två

fullständiga pumpar med var sin ångcylinder,

placerade i bredd med varandra på samma

bädd.

Durk, golv i allmänhet ombord å

fartyg, t. ex. i skans eller kajuta. På

örlogsfartyg menas härmed även vissa

förvaringsrum, såsom krutdurk,

proviantdurk o. s. v.

Duva, säges om fartyg, som sätter

backen under i motsjö.

Dy, se slick.

Dyka, vistas under vattenytan.

Dykarattiralj, utrustning för dykare,

bestående av vattentät dräkt av gummi

med kopparhjälm, försedd med tjock

glasventil framtill. Luften pumpas in i

hjälmen medelst luftpump och en lång

gummislang. Dräkten, till formen lik ett

par "overalls", avslutas nedtill med ett

par blysulade skor. Dykaren har en

smäcker lina om livet eller om armen

och med denna ger han tecken till den,

som sköter slangen. Sålunda utrustade

kunna dykare undersöka ett fartygs

botten, verkställa tätningar av läckor

m. m.

Dykare, person, som utför dykningar.

Dykar-klocka, en apparat, varmed man

i forna tider utförde dykeriarbeten. ~

-rapport, avgives efter verkställd

undersökning av dykare. Som den mången

gång lägges till grund för

sjövärdighetsbevis, är det av vikt, att den är fullt

sanningsenlig.

Dykdalb, duc d"albe eller diktal,

sammansättning av flera i sjöbotten

nedslagna pålar för förtöjning av fartyg.

Dyn, enhet för mätande av

elektromotorisk kraft eller den kraft, som

medüe-lar massenheten ett gram en

hastighetsförändring av en centimeter i sekunden.

Dyna till bogsprötet, förstärkning i

däck, där bogsprötet ligger. ~ v, att

hänga i ett tåg med hela sin

kroppstyngd i stället för att hala med

knyckar.

Dynamisk, självverkande, verkande

genom egen kraft.

Dynamo eller dynamoelektrisk maskin

(tonvikten på första a), en maskin, som

förvandlar mekaniskt arbete till

elektrisk energi och elektrisk energi till

mekaniskt arbete. I förra fallet kallas den

generator, i senare fallet motor.

Dyna-mon består av ett ankare eller induktor

och två eller flera fältmagneter med

lämpliga anordningar för uppsamling

och reglering av strömmen, t. ex. genom

en kollektor. ~ -meter, ett instrument for

mätning av mekanisk kraft eller arbete.113

Dyner—Däcklinje

114

Dyner eller klitter, upphöjning av

sjöbotten vid sandstränder på grund av

vind och sjö.

Dyning eller dödsjö, havsytans

vågrörelse efter en storm. Kan även komma

som förebud till hård vind.

Dy vicka, propp till länshål i båt. Den

skall vara försedd med kedja eller

bänd-8el, fastsatt i botten av båten, varjämte

där skall finnas en i reserv på samma

sätt fastgjord. Innan man firar en båt

i sjön, skall man tillse, att dyvickan

sitter i länshålet.

Däck, ett eller flera plank- eller

plåtgolv i ett fartyg. Det vilar på balkar,

som gå tvärs över fartyget. Trädäck,

som utgöra översta däck, måste drivas

vart 4 à 5 år. Sedan drevet är väl

inslaget, hälles kokande beck över nåtet

eller packar man kitt så tätt man kan,

ovanpå drevet. Ett trädäck skall hållas

väl rent och insmort med olja och tjära.

I varma klimat bör man natta det,

bestänka det med vatten, morgon och

afton och gärna taga ett tag med kvasten

därtill. Det håller trevnad och hälsa

ombord och skyddar däcket från att gistna.

Järn- och ståldäck skola hållas fria från

rost. På örlogsfartyg av fregattyp skilde

man på trossdäck, det understa

batteridäcket och övra däcket, som ävenledes

kunde vara bestyckat. Det kallades

manöverdäcket, då det ej var bestyckat.

Däckel, anordning för fasthållande av

pistonringen till pistonen.

Däck med brunn, welldäck, kallas

anordningen på ett fartyg, som har

överbyggnad från akterdäck till

kommandobryggan och lägre fördäck. ~ "Däck

ohoj",, utrop, då man till väders eller i

båt långs sidan vill väcka

uppmärksamheten ombord. ~ -sbalk, tvärbalk, varpå

däcket vilar. Förbindningsplåtar till

däcksbalkar kallar man smala plåtar,

som ligga på ömse sidor om masterna

långs hela däcket. ~ -sbalksstötta, stötta

av järn eller trä under däcksbalk. ~

-sbalksvägare, grövre plankgång eller

järnbalk, varpå däcksbalken vilar i sidan

av fartyget. ~ -sband, krumtimmer, som

bröstas över stävföljaren och bultas till

denna och fartygssidorna under däck. ~

-sbnkt eller däcksbalksbukt, är kurvan

av däcksbalken och följaktligen även av

plankbeklädnaden tvärskeppsvägen. Den

skall vara högst på mitten och sänka

sig något utåt sidorna för att vattnet

lättare skall komma till spygatten. När

däcket saknar denna kurva eller den går

förkärda vägen, är det stora skäl efterse,

huru det står till med den

underliggande däcksbalken. Den kan ha fått en

knäck. ~ -sbyggnader, kallas alla över

däck befintliga byggnader på ett fartyg.

~ -gastar, de av manskapet på en

ångare, som hava sin tjänst på däck till

skillnad från maskinpersonalen. ~ -sklys,

järnrör på akterkant av ankarspelet,

varigenom kättingen leder ned i

kätting-boxen. ~ -sknä, knä, som förbinder

däcksbalk till skeppssidan. ~ -skraveller,

smäckra bjälkar, som ligga långskepps

mellan däcksbalkarna. ~ -skrnbbare,

grov kvast för rengöring av däck. ~

-slast, last, som är placerad ovanpå

däcket. Den får icke vara anbringad så,

att den stör utsikten från rormannens

plats eller försvårar manövreringen av

fartyget eller hindrar tillträde till

besättningens bostäder. Den skall vara väl

surrad och avvägd så, att fartyget kan

bära den, utan att få slagsida vid

hastig kursförändring eller känna

slingorna, då man hivar upp last med alla

vinscharna på samma sida samtidigt. Å

fartyg, som har större bruttodräktighet

än 200 reg.-ton, och som ej har högsta

klass i något av de mera kända

klassificeringssällskapen eller är försett med

lastmärke för trälast, får däckslasten ej

överstiga 1,7 mtr, om den huvudsakligen

består av tyngre träslag än fur eller av

lättare 2,2 mtr efter gjord undersökning

och medgivande från kungl,

kommers-kollegium. ~ -slinje, författningsenlig, en

horisontal linje om 300 mm. längd och

25 mm. bredd på fartygets bordläggning

midskepps i jämnhöjd med överkant av115

Däcksnåt—Dödpunktslägen

116

det däck, vartill fribordet mätes. Detta

sker på så sätt, att linjens överkant

sammanfaller med skärningslinjen mellan

bordläggningens yttersida och

däcksbeklädnadens översida, vare sig denna är

av järn eller trä. ~ -snåt, de med drev

och beck eller kitt fyllda springorna

emellan däcksplankorna. ~

-spassagera-re, passagerare, som av en eller annan

orsak föredrager att vistas på däck

under resa. ~ -sproppar, runda träproppar,

som fällas in i däck för att täcka

spikhuvuden. ~ -spump, pump, varmed man

pumpar vatten från sjön för spolning. ~

-spyts, på stiligare fartyg ett kärl av

trä med handtag eller stropp, lagd av

rund platting eller tirade tåg med

prydliga knopar i båda ändarna. Kärlet är

av blankskrapad ek eller tek och

sammanhållet av polerade mässingsband.

Däckspytsarna stå i en ställning, som

kallas pytstrall, och som har sin plats

på förkant av halvdäcket. ~

-sskra-pa, en trekantig skrapa av järn med

trähandtag. ~ -sspolledning,

vattenledningsrör, som hava sin plats under

relingen och lämna vatten vid vissa

för-skruvningsställen, där man fäster

slangar för däcksspolning. ~ -sstoppare eller

kättingsstoppare, en stark stopparända

med järnklo att hålla fast kättingen om

betingen, då parterna omkring spelet vid

upphivning av ankaret skola förfaras. ~

-sstringer, den yttersta plåten i

huvuddäck, back eller halvdäck på järnfartyg.

Den går i en fortlöpande sträcka runt

fartyget och sammanbinder

däcksbalks-ändarna med brädgången medelst

vinkeljärn. ~ -sstötta, se däcksbalksstötta. ~

-sventil, fönsterventil i däck. ~

-svink-lar, vinkel järn, som sammanbinda

däcksplåtarna på ett järnfartyg med

däcksbyggnaderna, luckkarmarna o. s. v.

Dägga apan, dricka sprit ur

kokosnötter, som man fyllt på och smugglat

ombord.

Dämpa ett segel, taga buken

(vindfyllningen) ur detsamma genom att hala det

tillsammans med brokar, gigtåg eller

dämpgårdingar. ~ fyrarna, minska

förbränningshastigheten genom att minska

draget.

Dämpgårding, tåg, som användes för

att dämpa ett råsegel. ~ -sstjärtar, korta

tågbitar med kauser insplitsade i en

ända, varigenom budgårdingarna löpa

vid rån.

Dämpning av elektriska svängningar

(gnist), härmed menas den procedur,

varigenom energin från ett

svängningssystem, som rör sig rytmiskt, avlägsnas,

så att dess rörelseförmåga så

småningom avtager. Det förhåller sig härvidlag

som med en pendel, som då den får röra

sig fritt i luften, bibehåller sin rörelse

länge, men vars svängningar, då den

rör sig i tjock olja, avtaga på grund av

friktionen. Dämpningen av de elektriska

svängningarna beror på den

energiförlust, som uppkommer företrädesvis

därigenom, att en stor del av den elektriska

energin i gnistan omformas till värme,

en annan del förvandlas till värme på

grund av motståndet i själva ledningen.

~ -smätare eller dekremeter, instrument,

varmed man mäter det logaritmiska

dekrementet av en elektrisk svängning.

Dävert, ett slags lyftkran med talja

för upphissning av båt m. m. ~ -gajar,

de tåg, varmed man brassar (svänger) en

dävert. ~ -sko, hylsa i däck, vari en

dävert vilar, så att den kan vridas.

Död, se trög. ~ -a räkningen kallas

sammanräkningen av ett fartygs styrda

rättvisande kurser och loggade

distanser till en bestämd punkt i sjökortet.

Punktens läge uttryckes i räknad

latitud och longitud till skillnad från

observerad, som erhålles genom att mäta

höjden och beräkna timvinkeln av en

himmelskropp. ~ -gång i en maskin

uppstår genom glapprum mellan förbundna

maskindelar. ~ -plåt, en närmast

eldstadsluckan anbringad plåt, som hindrar

lågan att nå och skada denna. ~

-punktslägen eller övre och nedre centra på en

vev inträffa vid kolvens ändställningar,

eller då vevstaken och veven ligga i117

Dödsjö—Dörhala

118

samma räta linje. För att förekomma

maskinens stannande på centrum

brukar den förses med ett svänghjul. ~ -sjö,

se dykning. ~ -stillt, säger man, att det

är, då havet är spegelblankt och ej

krusas av minsta vindfläkt. ~ -vatten, virv-

lar i ett fartygs kölvatten eller

strömfåran akterom detsamma under gång. ~

-vikt, ett fartygs lastkapacitet av tungt

gods.

Dörhala eller hala dör, hala ett tåg,

tills det blir styvt.E.

Ebb, se tidvatten. ~ -ankare, det

ankare, som huvudsakligast håller ett

fartyg mot ebben, då det ligger för båda

ankarna.

Ebenholts, hårt, svart träslag.

Ebonit, vulkaniserad kautschuk eller

kautschuk blandad med svavel och

upphettad under tryck. Den är svart som

ebenholts och användes bl. a. till

telefonlurar.

Ecbiquier, segelordning, som förekom

i segelflottornas taktik. Den bestod däri,

att, då de legat en tid bidevind i

varandras kölvatten, de på en gång vände

genom vinden och lade sig bidevind på

andra bogen, bildande en frontlinje.

Edda, bakström långs stränderna av

flod, där det går ström eller tidvatten.

Edisonlampa, den första praktiska

elektriska glödlampan, där tråden bestod

av förkolad bambufiber. Den uppfanns

av amerikanaren Thomas Alva Edison,

känd och erkänd som en av samtidens

märkligaste män.

Efemerider, tabeller över

himmelskropparnas ställning på firmamentet vid

vissa fixa tidpunkter. Kallas även

nauti-kal almanack. Den första som man

känner av dylika, var kalendarium

nauti-cum, uppställd 1675 av en engelsk

sjöman, Henry Seaman. År 1767 utkom i

England en förbättrad uppställning av

planeternas geocentriska läge och med

vissa förändringar var denna i bruk till

1830, då en kommitté av Royal Society

och astronomer utarbetade den

nuvarande formen av den engelska nautikal

almanackan. Bland övriga arbeten i

samma syfte märkas American Ephemeris,

Washington, Berliner Astronomisches

Jahrbuch, Berlin, och La Connaissance

des Temps, Paris. Den hos oss mest

använda eller den engelska, utgives i

Greenwich.

Effektiv hästkraft, se hästkraft.

Eftermiddagsvakt, sjövakt mellan 12—i

eftermiddagen.

Eftersläpning å motor uppstår genom

överbelastning.

Efterseglad, säger man, att en person

är, som ej hunnit gå ombord, innan

fartygets avgång.

Ejektor, en länsanordning, bestående

exempelvis av en flaskformig behållare,

där med tillhjälp av en sugledning,

genom vilken en ångstråle sprutas från

botten, vattnet suges upp ur slaget eller

rännstenen.

Ek, hårt träslag, som mycket användes

i skeppsbyggeriet. Det betingar

särskilda förmåner i avseende på tiden vid

klassificering.

Eka, ekstock, farkost, som användes i

stor utsträckning på svenska

inlandsvatten. Den är flatbottnad och framdrives

medelst ett eller flera par åror. En

känd typ, som användes i våra

skärgårdar, är den s. k. blekingsekan. Den nor-121 Eklips—Eldrumskapp 122

ska ekan eller pråmen eller skäktan är Elddurk, golvplåtarna framför eldstad,

mycket använd på fartyg även hos oss Eldfarliga oljor, härtill räknas alla

fly-att ro ut trossar vid förhalning, emedan tände kolväten genom destillation

beden är lätthanterlig. redda av skiffer, stenkol, brunkol etc.

Eklips, förmörkelse. såvida de vid provning å Abels

ap-Ekliptikan, den storcirkel på himmels- parat för undersökning av eldfarliga

sfären, som solen tyckes beskriva under oljor vid en värmegrad av + 40° Celsius

loppet av ett år. ~ -s lutning är vinkeln eller därunder avgiva antändbar ånga.

emellan ekliptikan och världsekvatorns (Se för övrigt Sveriges Rikes Lag.)

planer. Den är f. n. c:a 23°—28". Eldfast lera består av hälften rå kao-

Ekonomisk effekt, på en ångpanna är lin och hälften bränd,

dess avkokningsförmåga eller den pr ki- Eldfast tegel tillverkas av rå och

logram bränsle avkokade ångmängden i bränd kaolin.

kilogram reducerad till 100° ånga och Eldgivning, akten att avlossa skott

100° matarvatten. med skjutvapen.

Ekvation, uttryck för likhetstillstånd Eldkula, ett praktfullt meteorologiskt

mellan två algebraiska värden. fenomen.

Ekvatoreal, astronomiskt instrument Eldledning, det sätt, på vilket eldgiv-

för mätande av timvinklar m. m. ning med kanoner utföres.

Ekvatorn, varmed man i dagligt tal Eldlinje, område, där eldgivning med

menar jordekvatorn, är en storcirkel, skjutvapen avgives,

som man tänker sig dragen runtom jör- Eldmätare eller pyrometer, instrument,

den mitt emellan båda polerna och de- varmed man mäter värmegrader, som

lande den i två lika stora delar. Från överstiga kvicksilvertermometerns,

ekvatorn räknas latituden nord och syd Eldning, inkastning av kol till för-

90° åt vardera hållet. Jordekvatorns bränning i eldstad. Då man eldar med

plan, utsträckt till himmelssfären, bildar Newcastlekol, brukar man hålla fyren

världsekvatorn. 10 à 15 centimeter tjock, då draget är na-

Ekvatorialströmmen uppkommer ge- turligt. Med hög eldstad och lämpligt

nom passadvinden och går mot Ameri- lufttillträde kan man hålla till 20 cm.

kas ostkust. Vid Brasiliens nordöstra Tunna fyrar medföra täta påeldningar

hörn delar den sig i tvenne armar, av och foöra därför undvikas. Waleska kol

vilka den ena tager en sydvästlig rikt- förbränna långsammare och med kort

ning långs brasilianska kusten. Dess an- flamma, utveckla stark hetta men ingen

dra arm intränger i Karaibiska havet rök. Förbränningshastigheten bör där-

och Mexikanska viken och uppgår, sedan för hållas lägre än för Newcastlekolen.

den funnit sitt utlopp mellan Florida Eldrond skall göras ombord på fartyg,

och Kuba, i Golvströmmen. när vid ljus pågående lastning eller loss-

Ekvinoktialen, världsekvatorn. ning avslutats.

Ekvinoktialstormar, se dagjämnings- Eldrum, den avdelning i en ångare,

stormar. där eldstäderna äro placerade.

Ekvinoktier, se dagjämningspunkter. Eldrumskapp, nedgång från däck till

Elda på, öka på elden under en ång- eldrummet, skild från skorstenskappen

panna för att få upp trycket. medelst ett luftdelningsskott. Kappen är

Eldare, person tillhörande maskinav- vanligtvis försedd med vridbara

ventiladelningen på ett ångfartyg, och vars torer, vars nedersta ändar vidga sig till

viktigaste uppgift är att sköta fyrningen trattar ovanför fyrplatsen. De äro

för-(eldningen under panna). sedda med en hissinrättning för

upphiv-Elda upp, sticka fyr. ning av aska.123

Eldrumsraka—Elektrisk

124

Eldrumsraka, verktyg, varmed man

rakar ut eller drager ut fyrarna.

Eldrumstrall, järngaller, som täcker

eldrumsöppningen på en ångare.

Eldrumsöppningen är övre delen av

eldrumskappen, genom vilken luft och

ljus ledes till eldrummet.

Eldrörspanna, ångpanna, i vilken

förbränningsgaserna passera genom tuber i

pannans vattenrum.

Eldsläckningsapparat, å maskindrivet

passagerarfartyg i Nordsjö- eller

vidsträcktare fart skola anbringas

brandpumpar, drivna med ånga eller annan

mekanisk kraft. Deras antal skall vara

två, om fartyget är mindre än 4,000

brutto registerton, i annat fall tre.

Eldsläckningsfördelning, tabell, som

anvisar varje besättningskarls station i

fall av eldsvåda ombord eller vid

brandmönstring. Brandmönstring skall äga

rum minst en gång var fjortonde dag i

hamn eller till sjöss, och anteckning

härom skall göras i skeppsdagboken på

maskindrivet fartyg i Nordsjö- eller

vidsträcktare fart.

Eldstad, den del av en ångpanna där

förbränningen äger rum.

Eldstadsbro eller eldstadsbrygga, en

gjuten järnplåt i eldstaden på en

ångpanna, på vilken en mur av eldfast

tegel vilar. Den går tvärs över eldstadens

inre och uppbär inre ändan av rosterna.

Eldstadslucka, lucka, varmed eldstaden

öppnas eller stänges.

Eldstadstaket, den övre delen av

eldstaden, vanligtvis gjord av XA tums plåt.

Eldyta, kallas den yta i en ångpanna,

som på ena sidan beröres av elden och

på den andra av vattnet. Den kallas

direkt, då den påverkas direkt av elden

och indirekt, då den endast beröres av

förbränningsgaserna.

Elektricitet, antages vara en rörelse,

söm fortplantas medelst vågor och med

samma hastighet som ljuset eller 300,000

kilometer i sekunden (Hertz). En

amerikansk elektriker (D. C. Jackson) säger

om elektriciteten: "Vad elektricitet är,

vet man ej. Många teorier hava blivit

framställda, men ingen har ännu visat

sig kunna bestå vid en ingående

undersökning. Fastän man talar om elektrisk

ström (för jämförelsens skull) måste man

ihågkomma, att elektricitet icke är

någon vätska, utan ett slags spänning eller

verkan av en vibration i etern. Den kan

också endast förnimmas genom dess

olika verkningar. Ordet kommer från det

latinska ordet electrum, som betyder

bernsten, därför att bernsten, som

bekant, drager till sig t. ex.

papperslappar, om man utsätter det för friktion

först. Denna dess egenskap lär hava

blivit upptäckt av en av Greklands sju

vise, Thales, omkring 500 år f. Kr."

James Clerk-Maxwell, lärjunge till den

berömde engelske fysikern Faraday,

resonerade sig till slutsatsen att "ljus är

elektricitet" och denna slutsats lade

grundstenen till den trådlösa telegrafin.

Elektriska potentialen är ett uttryck

för en kropps elektriska laddning på

samma sätt som temperaturen är ett

mått på värmet eller trycket ett mått

för tillståndet hos en gasmassa. En

ledare får potentialen 0 genom att sättas

i förbindelse med jorden med tillhjälp

av en metall, ett vått snöre,

människokroppen o. s. v.

Elektrisk fläkt, maskin för luftväxling

i form av ett roterande hjul, där

ekrarna utgöras av vingar. Den drives av en

elektrisk motor. ~ hästkraft 736 watt.

~ installation, ombord på fartyg får ej

hava högre effektiv spänning mellan

tvenne ledningar än 250 voit vid

likström eller 125 voit vid växelström. Detta

dock icke avseende

radiotelegrafinstalla-tion. I vissa fall kan kungl,

kommerskollegium medgiva avvikelse från

förstnämnda. ~ kondensator (uppsamlare),

bildas av två ledare, en elektrisk och en

neutral i dess närhet. Den kan bestå av

två metallskivor (stanniol) och

däremellan glas, glimmer, paraffinerat papper

eller luft. Leydenflaskan är en form av

kondensator. ~ ledning, härtill användes125

Elektriska—Elektromagnet

126

så gott som uteslutande koppar, emedan

dess specifika motstånd är ringa. Till

telegrafledningar är koppar dock ej

nödvändigt. Telefonledningar göras, då

de skola upphängas i luften nästan

alltid av brons, som är fastare än koppar.

Man använder även aluminium som

ledningsmaterial, i vissa fall användas

ledningar med stort motstånd såsom

nickelin, reotan, konstatan, manganin o. s. v.

Ledningen kan även vara en kabel och

består då av isolerade metalltrådar

hoplagda till en kabel. ~ ljusanordning,

finnes numera på alla bättre ångare. Den

drives av en dynamomaskin, helst av

likströmstyp, som är placerad i

maskinrummet eller något närliggande väl

ventilerat rum. Om växelström användes,

måste isoleringen vara dubbel mot den,

som erfordras för likström med samma

spänning. Med avseende på

kompasserna och kronometern bör iakttagas, att i

synnerhet normalkompassen bör vara

minst 10 meter avlägsen från en

lik-strömsdynamo och 15,3 mtr från en

växelströmsdynamo. Ingen enkelledning

får ligga närmare kompassen än 4,3 mtr.

Den elektriska strömmens inverkan på

kompassen måste undersökas, när

kompassjustering äger rum, med fartygets

förstäv i vilken som helst riktning och

med alla tänkbara kombinationer av

elektrisk ström i ledningarna, som man

kan misstänka, skola hava inflytande på

kompasserna. ~ ringledning, en av de

enklaste användningarna av

elektriciteten, som numera torde finnas på alla

ångare. Som strömkälla använder man

ett eller två Leclanché-element eller

också torra element. ~ spänning eller

elektromotorisk kraft är skillnaden i

potentialen på olika ställen i en elektfisk

ledning, varigenom elektriciteten sättes i

rörelse och blir dynamisk. ~

strålkastare, se strålkastare. ~ ström,

elektricitetens rörelse i en ledare. ~ strömstyrka,

den mängd elektricitet, som på en

sekund strömmar genom en ledning. Den

mätes med ampère. ~ svetsning, använ-

des numera då en spricka i någon

järndel skall fyllas. Järnet påsmältes i detta

fall med hjälp av en elektrisk ljusbåge.

~ -a svängningar, växelströmmar av hög

frekvens eller sådana, som uppstå

genom urladdning av en kondensator

genom en svängningskrets, vars motstånd

icke överstiger ett visst belopp i

jämförelse med induktans och kapacitet. De

upptäcktes först av tysken Heinrich

Rudolf Hertz och hava därför fått namnet

Hertz-vågor. Inom den trådlösa

telegrafin hava de givit upphov till den så

kallade vågmetoden. ~ batteri, en

sammankoppling av flera galvaniska element.

~ -t ljus uppkommer, då en elektrisk

ström går igenom en ledare och är så

stark, att ledaren bringas i glödande

tillstånd. Vid de vanliga glödlamporna är

det numera en metalltråd, som upphettas

till glödning i ett lufttomt rum.

Elektroder, de plåtar, stavar eller

trådar m. m. av koppar, zink etc., som äro

nedsänkta i vätskan av ett element, en

ackumulatorcell e. d. Avslutningen eller

de fria ändarna av elektroderna kallas

elementets poler.

Elektrolys, sönderdelningen av

kemiska föreningar i deras beståndsdelar

eller av molekylerna i en vätska eller

en smält kropp till positiva och

negativa ioner under påverkan av elektrisk

ström.

Elektrolyt vätskan t. ex. i en

ackumulator, syrelösningar, metallsalter o. s. v.,

där den kemiska upplösningen äger rum,

då en ström genomgår densamma.

Elektrolytisk detektor, en

vågupptäckare vid gnisttelegrafering. Den

grundar sig på iakttagelser gjorda av

Schlömlich och Fessenden, att en

elektrolytisk cell, bestående av två

platinaelektroder i en elektrolyt av utspädd

svavelsyra under vissa betingelser röner

inflytande av de magnetiska vågor, som

råka densamma.

Elektromagnet bildas, om man lindar

en isolerad koppartråd (solenoid) om en

mjuk järnkärna och låter en elektrisk127

Elektrometer—Emmerymedaljen

128

ström genomgå trådlindningen. ~ -isk

koppling, anordning för

sammankoppling av maskindelar på

elektromagnetisk väg. ~ -isk tändning på motor,

tändning medelst tillhjälp av

elektromagnet eller s. k. Boschtändning.

Elektrometer, instrument för

bestämmande av den mängd elektricitet,

varmed en kropp är laddad, genom att mäta

dess attraktionskraft till en annan

laddad kropp, vars elektricitetsmängd är

känd.

Elektromotor, maskin, som drives

medelst elektrisk ström och som utför

mekaniskt arbete. ~ -isk kraft, den kraft

eller spänning inom en ledare, som

sätter elektriciteten i rörelse.

Elektroskop, instrument, varmed man

prövar om en kropp är elektriskt laddad.

Elektrostatik, läran om

friktionselektricitet.

Elektrostatisk induktion består däri,

att en neutral ledare, alltså en icke

elektrisk, när den kommer i ett elektriskt

fält, själv blir elektrisk sålunda, att

motsatt elektricitet uppstår på den sidan,

som ligger åt den elektriska kroppen

och likartad på den motsatta.

Elektrotekniker eller elektriker,

person, som ägnar sig åt den praktiska

till-lämpningen av elektriciteten.

Elektrum, ett gult mineral, som består

av guld och silver.

Element, urämne, ämne, som ej kan

delas, naturkraft, livsvillkor, oändligt

små storheter, de storheter, som

erfordras för att bestämma en planets bana

och läge i ett visst givet ögonblick,

beståndsdel i ett elektriskt batteri, de

enkla grundämnen, varav den materiella

världen består, och som enligt de gamla

naturfilosoferna voro blott fyra till

antalet, nämligen jord, luft, eld och

vatten men enligt våra dagars forskningar

uppgå till över 70, däribland väte, syre,

klor, brom, kväve, fosfor, arsenik, bly,

litium, natrium, koppar, silver, guld,

m. m. m. m.

Elevations vinkel, höjdvinkel. I

artilleri den vinkel, som kärnlinjen i en kanon

bildar med horisontens plan.

Elevator, hissanordning.

Elfenbenssvärta, fin svärta, som

erhålles genom förbränning av elfenben.

Eliminera, uttaga, avlägsna.

Elliotöga, efter uppfinnaren den

engelske amiralen Elliot, öga på en kabel

med kaus. Den är icke splitsad utan

framställd genom att garnen uppdelas

och läggas tillsammans som vid en

tafs-ning.

Ellips, figur, som uppkommer, då ett

plan avskär en kon snett emot axeln.

Ellipsoid yta, som uppkommer, då ett

lips svänger omkring sin axel.

Elliptisk, som har form av en ellips.

Förekommer ibland på fartygs akter

samt på en ångpannas gavlar.

Elmorerör, ett slags kopparrör,

elektriskt utfällda. De godkännas ej av

fartygsinspektionen i Sverige såsom

ångrör.

Elongation, avståndsvinkeln emellan

en planet och solen i ostlig eller västlig

riktning.

Emaljfärg, lättflytande ogenomskinlig

och glasartad färg, som giver en hård

yta.

Emballage, omslag vid inpackning.

Embargo, innebär beslagtagände

vanligast av främmande fartyg eller gods

i egna territorialvatten och användes

dels som form för repressalier, dels som

självständigt makt- eller rättsmedel.

Enligt borgerligt rättsliga regler torde

man härifrån skilja kvarstad och

sek-vester.

Embarkera, gå ombord, inskeppa sig.

Emersion, en himmelskropps

framträdande efter förmörkelse.

Emetisk, som åstadkommer kräkning,

t. ex. ipecacuanha (kräkroten), vilket

kan vara hälsosamt vid förgiftningar,

biliösa febrar m. m.

Emigrant, utvandrare.

Emigrera, utvandra.

Emmerymedaljen, medalj, som Patrio-129

En—Eselöron

130

tiska sällskapet på redares ansökan

utdelar till sjömän för långvarig och

trogen tjänst.

En, segt träslag, som användes i

skeppsbyggeriet till naglar m. m.

Endossent, den som endosserar i, e.

tecknar sitt namn på baksidan av en

växel eller ett konnossement i akt och

mening att överlåta den på någon

annan.

Endossera in blanco, endossera utan

att veta, huru mycket man mottagit.

Det skall man i allmänhet akta sig noga

för.

Endäckare, enkeldäckat fartyg hör till

de äldsta typerna av ångbåtar och

liknar i det närmaste ett segelfartyg, vad

skrovet beträffar.

Energi, förmågan att uträtta arbete.

Den betecknas med följande fyra former:

rörelseenergi, värme, elektrisk energi

och kemisk energi. Energin är

oförstörbar. Det kan vara litet att tänka på för

den, som är rädd om besväret.

Enfasankare, induktor för alstrande av

enfasström.

Enfasväxelström, växelström med

endast en fas eller sinuskurva.

Engelsk skruvnyckel, en ställbar

skruvnyckel, som sålunda kan användas

för muttrar av olika genomskärning.

Engelskt salt eller Epsom salt, ett

utmärkt laxativ.

Engelsman, se nackstek.

Enhetsammunition, ammunition, där

tändsats, krutsats och projektil utgöra

ett sammanhängande helt.

Enif, £ Pegasi, stjärna, lämplig för

observationer. År belägen i förlängningen

av ena sidan i Pegasus.

Enkelnitning, en rad nitar.

Enkel vertikal antenn, gnist, består av

en enda lufttråd fästad vid en mast och

nedhängande, isolerad från denna.

Enkeländad panna, med återgående

tuber, den vanliga ångpannan, där

eldstäderna äro förlagda vid pannans ena

gavel.

Enkelt verkande maskin, ångmaskin,

5

där ångan inkommer i cylindern,

expanderar en gång och utgår i fria luften

eller till kondensorn.

Enkla förtöjningarna brukar man

göra en stund, innan man avgår från en

kaj, för att det skall gå så mycket

fortare att komma i väg sedan.

Enledarsystem, användes ofta på

fartyg för elektrisk strömfördelning vid

belysning. Det bestod däri, att den ene

ledaren i ett tvåledarsystem ersattes

med en jordledning, i detta fall

fartygsskrovet, då det var av järn.

Enos fruktsalt, ett lindrigt avförande

medel, särskilt lämpligt vid febrar.

Enpolig strömbrytare, strömställare,

som bryter strömmen i den ena av

ledningarna.

Ens eller överens säger man om två

fyrar eller andra föremål, som ligga

i rät linje för att markera ett inlopp

eller någon kurslinje.

Enslinje, den linje, efter vilken man

styr, då man har två föremål överens.

Eon, världsålder, obestämd lång tid.

Epakt, skillnaden mellan sol- och

månårets längd eller 10 dagar, 21

timmar, 11 minuter och 22 sekunder.

Epicycloid, en geometrisk kurva, som

uppstår, då man låter en cirkel rulla

efter pereferin på en annan.

Erg, 1) (utt. ärj), det gröna överdrag,

som bildas på koppar, och som består av

kolsyrad kopparvitriol. Den är mycket

giftig och får ej finnas i matkärl; 2) (utt.

ärg), en arbetsenhet.

Eridanus, floden Eridan, stjärnbild

belägen på södra stjärnhimmeln. Den

sträcker sig från Orion upp mot

Sydpolen på motsatt sida om Vintergatan.

Eselhuvud, ett starkt järnbeslaget

stycke trä med ett runt och ett

fyrkantigt hål, och som tjänar att hålla

tillsammans en masttopp med den över

denna stående stången eller

bogspröts-ändan med klyvarbommen. Det

fyrkan-tigà hålet är för masttoppen och det

runda för stången.

Eselöron, svåra ögbultar på ömse sidor131

Eskader—Expedition

132

om eselhuvudet för anhuggning av

taljor eller fastgöring av stängvindare.

Eskader i en flotta, består av minst

tre divisioner fartyg under befäl av en

flaggman eller kommendör, som bär

titeln eskaderchef. En eskaders olika sätt

att ordna sig kallas eskaderformation.

Eskortera, ledsaga för att skydda eller

för att hedra.

Espartogräs, blad av esparto eller

syl-gräset, varav göres tågvirke.

Esping, ett numera icke förekommande

lastfartyg, som användes för

krigsändamål.

Essing, relingen på en båt.

Eter, det ovägbara, allt

genomträngande ämne, som utgör mediet för

fortskaffande av ljus och värme.

Etikett, iakttagande av vissa

hövlighetsformer och sådant skick, som rang

plägar betinga. Den kan tyckas vara

överflödig, men den finnes överallt bland

människor, även bland Afrikas vildaste

vildar.

Etthundraelva, se slättoppad skonare.

Evaporator, avdunstningsapparat,

apparat för framställning av färskvatten

utav saltvatten.

Evert, ett flatbottnat holsteinskt

fartyg.

Evighetsgänga, snäcka, skruv

kombinerad med ett kugghjul och en axel.

Skruvgängorna gripa in i kuggarna på

hjulets pereferi, varigenom axeln sättes

i rörelse, då hjulet kringvrides.

Evolution, rörelse, som verkställes av

en flotta eller eskader vid övergång från

en förmering till en annan.

Excenterbalans, fanns på den gamla

balansmaskinen med endast en

excenter-skiva. Den måste handgripligen flyttas

vid förändring av maskinens

rörelseriktning.

Excenter för back eller backexcenter,

den av excenterskivorna, som medelst

stången verkar på sliden, så att

maskinen från att gå framåt, får motsatt

rörelse. ~ för framåt, har motsatt

funktion till den föregående. ~ -ring, en

ring, som i två hälfter är inpassad i ett

spår runtom excenterskivan. ~ -rörelsen,

den anordning på en ångmaskin, varmed

sliden ställes för insläppning av ånga i

cylindern. Rörelsen förorsakas av

tvenne skivor, som äro fästade excentriskt på

maskinaxeln, det vill säga, så att deras

medellinje icke sammanfaller med

axelns och med excenterstängerna, som i

sin ordning verka på sliden. ~ -skivor,

se ovan. ~ -stropp, ett band av stål, som

omfattar excenterskivan. ~ -stången är

fästad vid exeenterringens överkant.

Dess översta ända är gaffelformig och

förenad direkt med slidbågen respektive

slidstången. ~ -vandring, excenterslagets

längd lika med dubbla excenterradien.

Exotisk, utländsk, främmande, i

synnerhet från den heta zonen.

Expansion, utvidgning. Ångans

förmåga att svälla ut i en cylinder, då den

avstänges under en del av slaget.

Driften kan härigenom göras mera

ekonomisk, än om ingen expansion

tillgodogjordes. ~ -sbox, en packningsbox, som

förenar tvenne förskjutbara rör. ~

-sex-center, excenteranordning, som driver

expansionsslid. ~ -sförhållande,

förhållandet mellan ångans volym efter och

före expansionen. ~ -sgrad, förhållandet

mellan ångans volym före och efter

expansionen. ~ -skam, en knast eller ett

utsprång, varmed expansionen i en

ång-cylinder regleras. ~ -skrök, böjning på

ett rör, som är utsatt för avsevärd

längdförändring tillfölje

temperaturförändring. Härigenom förekommas sprickor i

röret. Ersätter expansionsbox. ~

-spe-rioden inträffar, då ångan avstänges och

trycket börjar avtaga. ~ -srum i

tankfartyg, se tankångare. ~ -sslid, en

expansionsanordning antingen i skilt

slid-skåp eller i samma som

fördelningssli-den.

Expansiv kula, kula, som utvidgar sig,

då den träffar sitt mål.

Expedition, sjöresa med örlogsfartyg

eller i vetenskapligt syfte. Tjänstelokal,

där allmänheten betjänas.133

Expert—Eystra

134

Expert, sakkunnig.

Explosion, sprängning med knall,

förorsakad av gasutvidgning. Explosioner

av ångpannor kunna åstadkomma

mycken förstörelse. Anledningen till dylik

explosion är nog alltid, att pannan är

för svag att motstå det använda trycket,

men andra orsaker finnas även, såsom

avrostning eller nötning, felaktig

konstruktion, pannstensbildning,

torrkokning eller för hastig ångbildning. ~

-skammare, det rum, där explosionen

försiggår i en motor. ~ -smotor, maskin,

som drives medelst en blandning av gas

och komprimerad luft. De i Sverige

mera kända äro: Skandia, Bolinders,

Avance, Diesel, Penta o. s. v.

Explosiva varor, förordningen härom

återfinnes i Sveriges Rikes Lag K. f. av

den 19 nov. 1897.

Explosiy kula, med explosiva eller med

antändbara ämnen fyllda kulor under

400 grams vikt få ej användas i krig

mellan de makter, som biträdde S:t

Petersburgskonventionen 1868. Sedan dess

har civilisationen gått framåt, som man

kan se, om man gör ett besök i Norra

Frankrike eller Belgien.

Export, utförsel. ~ -era, utföra, ut-

skeppa till utrikes ort, ~ -ör, person,

som utskeppar varor till utrikes ort.

Express, direkt, omedelbart.

Exterritorialitet innebär dels att å

uppehållsorten myndigheter icke äga

taga befattning med vad, som tilldrager

sig ombord å främmande lands fartyg,

dels att fartyget självt med dess båtar

ävensom personalen i denna egenskap

förblir i fråga om sin verksamhet

underkastad endast hemstatens rätt.

Under pågående färd genom främmande

territorialvatten tillkommer

exterritorialitet vanligen varje fartyg, men däremot

i hamn eller på ankarplats åtnjutes

fullständig exterritorialitet i regeln endast

av örlogsfartyg.

Extra kontant, likvid, som erlägges

med penningar vid en varas

utlämnande.

Extraktor, mekanism vid låset av ett

bakladdningsvapen för ntdragning av

patronhylsa.

Extra strömmar kallas de elektriska

strömmar, som alstras genom

självinduktion.

Extra-territorialvatten benämnes

vattnet utanför en stats territorialmaktsfär.

Eystra salt, den fornnordiska

benämningen på Östersjön.F.

Fackverksbalk består vanligtvis av

fyra vinkeljärn så ställda, att de bilda

en balk. Inbördes sammanhållas de av

diagonalsträvor.

Fahrenheit, se termometer.

Faktura, lista eller förteckning på

gods och handelsvaror, som sändas till

köparen.

Falklandsströmmen, denna skjuter sig

emellan Brasilieströmmen och

sydamerikanska kontinenten.

Falkonet, en liten kanon, fästad i en

järngaffel, vars tapp sättes i ett hål i

relingen på ett fartyg.

Fall, 1) på mast eller stäv är dess

av-vikning från lodlinjen; 2) det tåg eller

den talja, varmed ett segel hissas. ~ -a

av, genom drejning av rodret tvinga ett

fartyg att avvika från den styrda

kursen åt den sida, som ligger ifrån vinden,

alltså åt lä. ~ -a i, hala ett tåg medelst

hela kroppens svängande bakåt, sedan

man lagt det om ett fäste, se avhåll. ~

-ande rör, rör, som lutar nedåt. ~ -a ut,

säges om en skeppsbog, som är byggd

så, att den kastar ifrån sig vattnet vid

gång. ~ -balja, balja, vari man skjuter

upp (ringlar upp) fall, såsom

båttalje-löpare, märsfall o. s. v. ~ -block, block,

varigenom ett fall löper. ~ -by, en

plötsligt uppkommande vindstöt från berg

och höga stränder. ~ -girigt säges om

segelfartyg, som har svårt att hålla sig

till vinden, då det seglar bidevind. Följ-

den härav blir den, att rodret ständigt

måste ligga i vinkel mot medellinjen och

verka hindrande på farten genom

vattnet. Det kan avhjälpas genom att öka

akterseglens area och minska förseglens

samt genom att lämpa lasten så, att

fartyget kommer på näsan. ~ -horn, den

översta spetsiga delen av ett stagsegel,

där fallet är hugget eller fastnajat. ~

-korg, se fallbalja. ~ -nät, ett nät av

lingods, horisontalt utsträckt över däck

mellan stöttor, och som tjänar till att

under strid skydda manskapet för

eventuellt nedfallande delar av tacklingen.

~-prov för byggnadsmaterial,

stålgjutgods skall utan att brista eller visa

tecken till sprickor kunna från en höjd av

2—3 meter eller i fråga om stävar av

stora dimensioner i en riktning från ett

i 45° lutning upprest läge nedsläppas på

hårt underlag t. ex. makadamiserad

grund. ~ "Fall på" eller fall på rygg,

uppmaning till besättning, som ror eller

halar, att sätta kraft på arbetet. ~ -rep,

två tåg, varav man betjänar sig, då man

går upp- eller nedför en

utombordstrap-pa. Även stället där trappan är uthängd.

Fallrep kallas även en hedersbetygelse

på örlogsfartyg, som består däruti, att

vissa av manskapet under befäl paradera

vid fallrepet, då någon person skall

hedras vid ankomst eller debarkering. ~

-repsknop, knop i den ändan av ett

fallrep, som går genom ett öga på fallreps-137

Fallrepsplan—Fart

138

stöttan. Den lägges som en enkel

talje-repsknop till en början och ovanpå den

en krona, varefter parterna dubb las.

Vanligtvis brukar man kläda kardelerna

först med linneduk, som sys på ej allt

för stramt. Under knopen sätter man en

stjärna skuren ur läder och med hål

för fallrepet. ~ -repsplan, eller

plattformar kallas de trall, som sitta i var sin

ända av en stattrappa. ~ -repspojke,

sjöman, vars plikt är att passa på båtar,

när de lägga till vid fallrepet. På en del

örlogsfartyg skulle han, då en officer

gick ombord ur en båt, räcka honom

fallrepen. ~ -repsställe, se fallrep. ~

-repsstöttor, stöttor av trä eller metall,

vari fallrepen äro fästade.

Famn, gammalt längdmått, 6 fot lika

med 1,7814 mtr. Användes ännu på sjön

som mått for ankarkättingar och kablar

samt vid lödning.

Farad efter engelsmannen Faraday,

mått, som användes att mäta den

elektriska uppladdningsförmågan hos två

parallella och från varandra väl isolerade

ledare, då en spänning inkopplas mellan

dem. Man räknar endast i mikrofarader,

varav gå en million på en farad.

Fara, säges om ett tåg med avseende

till dess plats och den riktning, som det

har.

Farbar, en farled är farbar, då den

tillåter fartyg med visst djup att

passera.

Farled, segelbar ränna eller utprickad

väg, som leder genom en skärgård eller

till en hamn.

Farliga halvcirkeln i en cyklon är den,

som ligger till höger om

progressionslinjen på norra halvklotet och till

vänster om densamma på det södra. ~

vinkeln. Om man vill passera ett icke

utprickat grund beläget utanför en kust

utan att göra för lång omväg, bör man

uttaga grundets så kallade farliga

vinkel. Den farliga vinkeln kan vara

horisontal eller vertikal. För mätning av den

horisontala farlighetsvinkeln behövas

tvenne i sjökortet utsatta föremål, som

äro belägna i närheten av och på var

sin sida om grundet. Om man med en

transportör avsätter en vinkel vid

grundet med vinkelbenen dragna till de båda

föremålen på land, så är detta den

farliga vinkeln. Den vinkel, som är något

mindre än denna, bär klar grundet och

kan därför kallas säkerhets vinkeln. Den

vertikala, farliga vinkeln är en

höjd-vinkel vid grundets yttre ända med ena

vinkelbenet draget till toppen av något

till sin höjd känt föremål, t. ex. ett

fyrtorn i närheten av det utanför liggande

grundet, och det andra vinkelbenet

draget vinkelrätt mot fyrens höjdlinje.

Vinklarna kunna kontrolleras med

sextanten och måste alltid vara mindre än

de "farliga" vinklarna.

Farologi, läran om fyrar. Se fyr.

Fart, 1) ett fartygs större eller mindre

hastighet genom vattnet. Vid

strävandet att uppnå en god fart, spelar

fartygets form en stor roll. Ju större längd

i vattenlinjen, desto mera kan man få

upp farten. En fin skarp akter

bidrager även. När ett 7 meters fartyg gjort

6 knop, har man bevis för, att ett 43

meters gjort 15 knop. Men även andra

faktorer spela in. Fartyget skall vara

rent i botten, ty att draga på

ostronbankar och småskogar av sjögräs blir

för kostbart i längden. Vidare skall

lasten eller barlasten vara väl placerad,

så att man varken ligger på näsan eller

på aktern. Seglen skola passas, så att

man alltid för den segelarea, som

omständigheterna medgiva, och som

fartyget tål, ej en klut mindre, men ej heller

en klut mera, om det ser aldrig så

duktigt ut. För övrigt, ett fartyg med

kölen ur vattnet är ingen vacker syn och

vittnar ej alltid om djärvhet. Det kan

ha sin grund i slöhet eller bristande

kunskap. En god och jämn styrning

inverkar även betydligt på farten. For

ångfartyg gäller även en hel del av

ovanstående och därtill måste man hava

goda kol och elda med förstånd utan

lättja; 2) trade eller reseområde. ~ å139

Fartprov—Fartygsstation

140

trängre farvatten, härmed menas

farvatten, vilkas bredd i allmänhet icke

överstiger en distansminut. ~ -prov, ett

prov, som anställes, innan ett ångfartyg

avlevereras från en verkstad. Det kallas

vanligen att "gå på milen", därför att

avståndet emellan de på land placerade

ensmärken, som man under tagande av

tidén passerar, plägar vara en

distansminut.

Fartyg, en allmän benämning på

byggnad, vilken användes som

transportmedel sjöledes. ~ -savgift (radio), det porto,

som erlägges ombord vid avsändande av

radiotelegram. ~ bredd, mätes på

ytterkant av timren på fartygets bredaste

dels. ~ djup, mätes från kölens överkant

till överkant av däcksbalken midskepps.

~ -singenjör på örlogsfartyg, är vad på

honom ankommer under sekonden

ansvarig för den under den förre ställda

personalens utbildning och

undervisning. För drift och skötsel av materiel

tillhörande maskin- och elektriska

uppbörderna, ansvarar han direkt under

fartygschefen. Utom tillsynen över den

till hans detalj tillhörande materielen

utövar han tillsyn jämväl över

durkarnas länsande och fyllande, fartygsskrov

och bepansring, vattentäta dörrar,

skott-ventiler och luckor samt bränsle och

oljeförråd, och tillser att givna

föreskrifter iakttagas rörande vädring och

belysning av kolboxar m. m. Han har i

allt att övervaka maskinernas

handhavande och underhåll. ~

-sinspektio-nen, den under K. kommerskollegium

sorterande personal av sakkunnige, som

har att närmast övervaka fartygs

byggnad, utrustning och underhåll. Se

Sjöfartssäkerheten av Carl Malmén (P. A.

Norstedt & Söner). ~ -sinspektör, förste

^illsättes av K. Maj:t. Andre

fartygsinspektör tillsättes av K.

kommerskollegi-um. Se Sjöfartssäkerheten, av Malmén.

~ -sintendent i flottan är fartygets

ekonomidirektörsassistent, i det han

biträder chefen i allt, som angår

hushållningen, och redovisar fartygets kassa,

övervakar bokföring, proviant och andra

förråd. ~ -sskrov, se skrov. ~ -sstation,

härmed menas anläggning för trådlös

telegrafi eller telefoni på ett fartyg.

Med författarens, elektroingenjör J. C.

A. Poulsen i Köpenhamn, benägna

tillgift må här anföras några goda råd

angående moderna skeppsstationer,

tagna ur hans avhandling i Sjöfartsteknisk

Förenings Aarsskrift 1916: Radiohytten

bör vara inredd på översta däck,

tillräckligt stor (minst 2 m. X 2 m.), försedd

med elektriskt ljus, värme och

luftväxling och på ett ställe, där större buller

icke är vanligt. Antennan skall lätt

kunna bärgas och sättas och får ej röra

sig för mycket i dåligt väder. Därtill

skall den vara väl isolerad från stående

och löpande rigg. Beröring med

antennan, då den är i bruk, måste undvikas,

enär spänningen är mycket hög (50,000

till 80,000 voit). Järn- och stålstag,

bar-duner m. m., som finnas i antennans

närhet, bliva vid de spänningar, som

uppstå i denna, inducerade, vilket

förorsakar energiförlust m. m. De böra

därför avdelas av isolatorer i t. ex. tre

delar eller ställas i direkt kontakt med

skeppets järndelar. Motorgeneratorn bör

uppställas utanför radiohytten för att ej

med sitt buller störa "mottagningen".

För att åstadkomma en god verkan bör

antennan vara uppsatt så högt till

väders som möjligt och med största

möjliga mastavstånd. I likhet med vad

fallet är för de så kallade kuststationerna,

finnes en officiell förteckning över alla

de fartyg i världen, som äro försedda

med trådlös telegrafi eller telefoni.

Denna förteckning innehåller: 1) fartygets

namn; 2) dess igenkänningssignal enligt

den internationella teckenkoden; 3)

fartygets hemort; 4) dess anropssignal; 5)

dess normala räckvidd i kilomter; 6)

det system, som användes (Marconi,

Poulsen, Telefunken etc.); 7)

mottagarens beskaffenhet; 8) våglängd i meter

(avsändarens ordinarie våglängd

understruken) 9) arten av stationens telegraf-141

Farvatten—Faxis

142

tjänst; 10) vilken tid exepeditionen

pågår; 11) fartygsavgiftens storlek i francs;

12) rubrik för anmärkningar. Svenska

fartyg, som äro utrustade med

radioanläggning, finnas upptagna i Svenska

Skeppslistan.

Farvatten, 1) segelled eller

vattenränna, där fartyg kunna gå fram; 2)

vattensträckor i allmänhet, som befaras av

fartyg.

Fas, skede, ett föremåls utseende i ett

visst givet ögonblick, om det är

underkastat oupphörliga växlingar, t. ex.

månens olika faser mellan ny och nedan.

Den elektriska fasen eller

växelströmmens utseende i ett visst ögonblick har

Marccni definierat sålunda: när en

växelström eller en oscillerande ström

utför sin rörelse, genomgår den två

fullständiga förändrigsserier, båda av

samma natur men i motsatt riktning. En

dylik ströms fas vid vilket tidsmoment

som helst betecknar vilken del av de två

förändringsserierna, som strömmen vid

tillfället uppnått. Man har enfas eller

flerfasströmmar, men för detta hänvisas

den intresserade till någon lärobok i

elektricitet. ~ -a, hopkoppla två

växelströmmar, så att de komma "i fas" med

varandra. ~ -ankare, se släpringsrotor.

~ -förskjutning, förskjutningen i tid

emellan spänning och strömstyrka i en

växelström.

Faskin, större risknippa. Användes till

fyllnad vid bro- eller vattenbyggnader

eller till fyllning av löpgravar. ~ -kniv,

en större kniv eller huggare, varmed

faskinerna rensas. Användes ock som

sidovapen för underbefäl och manskap.

Fasspäning, spänningen emellan

vardera polklämman och den gemensamma

föreningspunkten av de tre faserna i en

stjärnkopplad generator.

Fast, eller gör fast, kommandoord, att

belägga en ända eller upphöra med

hal-ning. "Fast hiven" kommenderas, då man

skall upphöra att hiva på ett spel eller

en vinsch. Fast betyder även fastgjord.

~ -a dammar, sammanfogning av två

timmer bredvid varandra, genom att det

ena är försett med upphöjningar och

det andra med motsvarande

uthugg-ningar. ~ -a kölen, den inre delen av

kölen till skillnad från löskölen. ~ -a

kölsvinet, den undre delen av ett

kölsvin, då det består av två timmer i höjd.

~ barlast, på segelfartyg brukar man

för att slippa intaga barlast eller, då

man för trälaster, behålla permanent en

viss mängd sten ombord, som täckes

med bräder. Under inga omständigheter

bör denna kvarligga mera än 3 à 4 år

å rad, utan att man lämpar undan den

och undersöker garneringen. Ej heller

bör man lägga barlast mellan

bordläggning och garnering, som man ibland kan

få se. Det är oklokt för att ej säga

brottsligt, fast det kanske ej står i

någon förordning. På lustjakter brukar

man hava blytackor till fast barlast. ~

bogspröt kallas det, då bogspröt och

kly-varbom äro i en längd. Det har den

fördelen, att man slipper rigga in eller ut

den senare i trånga hamnar. ~ fyr, är

en fyr, som visar stadigt vitt eller

färgat sken. Den betecknas i sjökort

med ett F. ~ fyr med blänk visar ett

stadigt sken, regelbundet avbrutet av

blänk eller blänkar med korta

mörkperioder. Betecknas i sjökortet med F. m.

b. ~ -makare, kallas de grövsta

förtöjningarna vid ett skeppsvarv. ~ part på

en talja är den del av taljelöparen, som

är fastgjord till ett av blocken. ~

-sätt-ningsknap, se knap.

Fatalier, en i lag föreskriven tid,

inom vilken något måste fullgöras.

Fata morgana, se hägring.

Fatlänga, en lång stropp av tåg eller

en kätting med en flat hake i vardera

ändan, som användes vid lastning eller

lossning av fatgods. De senare kallas

även löshakar eller kanthakar.

Fautefrakt, skadeersättning, som

be-fraktare måste utgiva till redare för

befraktat men ej utlämnat gods.

Faxis, tvenne hårt tvinnande kabel-143

Felucka—Fingerplåtar

144

garn. Användes vid najningar i stället

för märling.

Felucka, ett mindre Medelhavsfartyg.

Det liknar en galér och har två master

med latinsegel. Användes mycket på de

gamla sjörövarnas tid, då dessa

hängdes, när man fick tag i dem*

Femled ar sy st em et vid elektrisk

belysning är en utsträckning av

treledarsy-stemet (s. d.), i det att fyra grupper av

strömbrukarc äro seriekopplade, men

strömbrukarna i varje grupp

parallellkopplade.

Femmastare, segelfartyg med fem

master äro ingen ovanlig syn på de

stora världshaven. De äro antingen

full-riggade eller barkriggade. I förra fallet

hava de rår på alla fem masterna och

dessa benämnas förifrån räknat:

fock-mast, stormast, mellanmast, kryssmast,

giggermast. I senare fallet hava de rår

på de fyra främre masterna och

snedsegel på den aktersta. Masterna kallas:

fockmast, stormast, mellanmast,

kryss-mast, mesanmast.

Fender, i allmänhet något föremål av

trä eller tåg, som hänges utombords på

ett fartyg för att skydda dess sida från

skamfilning.

Fendra av, hänga ut fendrar, att

skydda fartygssidan mot skamfilning.

Fenköl, djup plåtköl, fastsatt vid

träkölen på en lustjakt för att giva den

större stabilitet. Fenkölen är ofta i

underkanten försedd med en tjockare

halvrund kant, som kallas hos oss, liksom i

England, bulb.

Fenomen, luft- eller himmelsteeken,

sällsynt naturföreteelse.

Ferman, förordning utfärdad av någon

muhammedansk suverän.

Fernissa, lösning av gummi, harts m.

m. i olja eller sprit. Strykes på trä och

ger åt detsamma en hård, glänsande yta.

Fett, organiska syror förenade med

glycerin. Det senare kan frigöras och

användas till sprängämnen. ~

-avskiljare, bestå i allmänhet av ett yttre skal

av plåt eller gjutjärn, i vilket äro in-

lagda galler av metall. Häröver är

placerat filtrermaterialet av trassel,

späckade handdukar, kokosfibermattor, filt,

svamp, sågspån eller stenkolsaska.

Fett-avskiljare anbringas i matarrörledningar

för att rena matarvattnet, innan det

in-pumpas i matarvattencisternen. ~ -pott,

gammal färgpyts, vari man samlar fett

för att användas till smörjning av

master och stänger. ~ -sko, segeldukstoffel

eller avskuren sko, vari man stoppar

köttfett för riggningsarbeten. Även

öknamn på ett trögseglande fartyg.

Fiber, tråd, tåga, ett trådigt element i

organiska vävnader.

Fil, ett stål verktyg med plana eller

buktiga ytor försedda med skarpa

upphöjningar, och som användes för att

jämna ut metallytor. ~ -hammare,

hammare, varmed man hugger filar. ~ -klove,

minde handskruvstäd, varmed man

håller en pjäs, som skall filas. ~ -m, en tunn

hinna. ~ -mejsel, mejsel for filhuggning.

»* -spån, avfall, som erhålles vid filning.

~ -stoft, det allra finaste avfallet vid

filning. Användes till kitt.

Filt, ylletyg, som användes till täcken,

isolering m. m., se förhydningsfilt. ~

-a sig, säger man om olje vekar, då de

bliva hårda och icke besitta tillräcklig

kapillaritet. Beror vanligtvis på tjock,

dålig olja. ~ -er, allt varigenom man

silar en vätska för att rena den. Den

kan bestå av papper, sandsten, grus

eller någon annan porös massa. ~ -rera,

rena genom filter. ~ -rerduk, duk,

varigenom man filtrerar.

Fina linjer har ett fartyg, då

långskeppslinjen går i en jämn kurva från

för till akter, och bogar och låringar äro

proportionerligt avtagande mot

stävarna.

Fingerlingar, rorhakar eller rortappar

äro bultar, som hakas i rormaljorna och

tillsammans med dessa tjäna som ett

slags gångjärn för rodret.

Fingerplåtar, plåtar av metall eller

glas på dörrar i närheten av låset för att

skydda färgen for smutsiga fingrar.145

Finknät—Flagg

146

Finknät, en anordning i början av

förra århundradet på ett örlogsfartygs

reling, där man förvarade besättningens

kojer. Den bestod av finknätsskepterna

eller järngafflar med trälister, varöver

man spikade segelduk. Under aktion

tjänade finknätet som skydd mot skrå

och muskötkulor.

Finregleringsreostat, anordning för

finreglering på ett elektriskt motstånd.

Fint skrå, små järnkulor, som

packades i en cylinder av järn, passande till

den kanon, varmed man sköt.

Fiolblock, har formen av en fiol och

har två blockskivor, den ena placerad

över den andra.

Fira, gradvis släppa efter på ett tåg,

i vars andra ända en kraft verkar. Man

firar ned men hissar upp. Olika grader

av firning beroende på tempot, varmed

det skall ske, benämnas: "fira så smått",

vackert (långsamt), villigt (hastigt), för

rund (låta löpa, utan att hålla i tåget).

Fira betyder även gå i land och slå

dank på krogar och andra

förlustelseställen. ~ för hand, släppa ett tåg hand

för hand utan avhåll. ~ på rand, låta

en rå glida ned, tills den hänger i sina

topplän tor.

Firmamentet, himlavalvet.

Firman, se ferman.

Fisk, 1) hål i däck för mast eller pump.

Även den tjockare delen ovanpå däcket

omkring dessa; 2) fisk kallas även den

krok i ändan av ett svårt tåg, varmed

man fiskar ankarflyct, då man skall

hiva upp detta på relingen. ~ -a

ankaret, se kipa. ~ -a en boj, fånga en boj

med båtshake och hala den långs sidan.

~ en rå eller spira, se skåla. ~ -arbåtar

skola, då de om natten äro sysselsatta

med fiske, föra ett vitt ljus, synligt runt

hela horisonten och dessutom, om deras

redskap är utsträckt mera än 45 meter

horisontellt från båten, vid närmandet

av eller till andra fartyg visa ett vitt

sken lägre än det förra och åt det håll,

varåt redskapen ar fästad. ~ -arna,

Pisces, stjärnbild i Djurkretsen, där solen

inträffar 21 jan. (12-tecknet). ~ -egräns

sammanfaller i Sverige med den

allmänna politigränsen. Jämlikt konventionen

med Danmark den 14 juli 1899 och

deklarationen 5 okt. 1907 är den exklusiva

fiskegränsen i de vatten, som beröra

Sterige och Danmark, bestämd på

samma sätt, dock så att i Öresund fiske i

allmänhet och på vissa andra ställen

sillfiske är med vissa undantag tillåtet

för båda ländernas undersåtar utan

åtskillnad utanför ett djup av 7 meter och

att 3 distansminuter utgör gränsen vid

ön Anholt och en rät linje dragen från

Hallands Väderö fyr till Tylö fyr. ~

-gina, sexskuren talja, två tredubbla

block, som huggas i fiskhaken, då man

kipar ett ankare. ~ -plankor, se fisk. ~

-eriinspektionsstandert, trekantig flagg

med blåa och gula fält korsvis. ~ -plåt,

förstärkningsplåt i järndäck vid mast. ~

-kvass, båt, vari man förvarar levande

fisk och som drives med motor eller

segel. ~ -smack, kutter- eller yawlriggad

Nordsjöbåt, som användes till sillfiske.

Fixstjärnor, de lysande

himmelskroppar, som ständigt synas i samma läge i

förhållande till varandra.

Fjord, en smal och långt in i land

gående havsvik.

Fjäder, den del av kölen på ett fartyg,

som ligger ovanom och innanför

spun-ningen eller med andra ord falsen. ~

-belastad säkerhetsventil, se

säkerhetsventil. ~ -buffert, anordning på

rörledning för att den skall töja sig, då rodret

slår och knycker. ~ -hus, omhölje till

fjäderbuffert.

Fjädra sig, säger man om ett fartyg

eller någon del därav, då

sammanfog-ningarna på grund av dålig nitning eller

otillräckliga förbindningar ej äro stumt

fasta.

Flack, ut i sjön långs en kust

utlöpande grund. ~ -ringsankare, grammankare,

ett skivankare på dynamo. ~ -tång,

tång med flata käkar.

Flaga, bristfällighet i gjutgods.

Flagg eller flagga, duk tillverkad av147

Flaggan—Flamlampa

148

bomull eller ylle, någon gång siden,

ursprungligen avsedd att angiva

nationalitet. Den har sedermera även fått

annan uppgift såsom att beteckna vissa

företag, politiska och enskilda meningar,

rang, samt till tankeutbyte. Nation

al-flagga är till formen fyrkantig. Hos en

del nationer är örlogsflaggan något olik

deras handelsflagg. Rätt att föra viss

nationalflagga kan tillkomma även

främmande fartyg och prövas efter

lagstiftningen i den stat det gäller. Vad svensk

rätt gäller, se sjölagen. Ett lands flagga

skall respekteras av andra makter men

främst av sin egen nation, ty den är

landets symbol som självständig stat.

Den, som ej håller sin flagga i helgd,

förtjänar ej att ha någon egen. Alltså,

honnör för flaggan! Den skall vara

hissad i topp — utom vid begravningar. En

slarvigt hissad flagg är en styggelse —

åtminstone för sjömän. Den svenska

na-tionalflaggan skall enligt lag av 22 juni

1906 hava följande utseende: blå med

gult kors (ljust mellanblå och guldgul).

Korset skall dela flaggan i fyra

rätvinkliga, lika höga fält. Flaggan skall

vara tvärskuren och dess längd skall

förhålla sig till höjden likasom 16 till

10. Å fälten skall längden förhålla sig

till höjden, för de inre som 5 till 4 och

för de yttre som 9 till 4. Korsets bredd

skall vara hälften så stor som fältets

höjd. Nation alf laggan får ej förses med

bokstäver eller andra tecken. Brott emot

flaggförordningen straffas med böter

från 10 till 100 kronor. Att flagga på

halv stång är, som sagt, tecken till sorg,

men då man säger halv stång, menar

man % nedifrån räknat. Det är vanligt,

att man på handelsfartyg flaggar på

halv stång Långfredagen. ~ -an i schau,

då flaggan hissas ihopbunden eller med

"rev" uti för att påkalla hjälp. ~ -a

över topparna, hissa signaler och

vimplar över topparna förifrån och

akteröver. Brukas på stora högtidsdagar

samt för att hylla konungen. ~

»adjutant, adjutant i en högste befälhavares

eller eskaderchefs stab, biträder

flaggkaptenen i hans tjänstgöring, övervakar

signalering, främmande fartygs rörelser,

anmäler besökande hos chefen. ~

-dragare, äldre benämning på manskap, som

hade skötseln av flaggor och signaler.

De kallas nu signalmän. ~ -gaffel, en

mindre gaffel på stor-, kryss- eller

mesanmasten tätt under bramsalningen, på

vilken nationalflaggan hissas.

"Flaggen", högste befälhavarens, eskaderchefs

och avdelningschefs expedition. ~

-kapten, stabschefen hos högste

befälhavaren ~ -kista, kista, varuti signalflaggor

förvaras. ~ -knapp, ett plattrunt

trästycke med ett fyrkantigt hål i mitten,

avpassat för den översta stångtoppen

och försett med ett eller två skivgatt

för flagglinorna. ~ -kontroll, sjöpoliti i

territorialvatten utövas av kuststaten

ensam genom anprejning, undersökning

av skeppshandlingar och

skeppsvisita-tion. Om örlogsfartyg sammanträffar

på öppna havet med annat fartyg, äger

örlogsfartyget under alla

omständigheter rätt att genom anprejning fordra

upplysning om det andra fartygets

nationalitet (droit d"enquète du pavillon).

~ -lina eller sejnfall, en för ändamålet

tillverkad smäcker lina, varmed flaggor

hissas. I regnväder eller fuktig och kall

väderlek få flagglinorna ej stå för

styva, ty då får styrmannen vanligtvis

obehag, då skepparen kommer på däck.

Flagglina till flaggstång bör tagas

några törnar om stången i blåsväder, så

att man slipper störas av dess slag, om

man bor i närheten. ~ -man,

amiralsperson. ~ -påse, påse, vari man

förvarar flaggorna ombord. ~ -skepp, det

fartyg i en sjöstyrka, varå befälhavare

över densamma har sitt befälstecken

blåsande. ~ -skeppare, kallas på

koffer-difartyg förste styrman, som står

skriven som befälhavare, därför att

kaptenen saknar vederbörlig examen. ~ -spel,

flaggstång akterut på hacket.

Flam-lampa, elektrisk lampa, där kolet

är impregnerat med något salt (flanfr-149

Flampunkt—Flott

150

kol), som ökar ljusstyrkan. ~ -punkt,

den lägsta temperaturen hos en vätska,

vid vilken den från dess fria yta

avdunstande gasen är antändbar. ~ -skt

öga, påminner om Elliotögat. Det

utföres sålunda: man skrapar av

kardeler-na av den ända, på vilken ögat skall

läggas och böjer dem emot varandra,

tills de bilda en ögla, varefter det hela

tränsas hårt med märling eller

segelgarn. ~ -ugn i en ångpanna är

förbränningskammaren.

Flanell, ett mjukt, behagligt ylletyg,

synnerligen lämpligt för en sjöman.

Flanellkläder få ej tvättas i varmt

vatten och såpan skall sköljas väl ut, i

annat fall kännas de klibbiga och

irriterande.

Flappa eller leva säges om segel, som

ej stå fulla.

Flare up light kallas även i Sverige

utan särskild anledning ett bloss,

varmed man signalerar efter lots, assistans

e. d.

Flaskpost, meddelanden i skrift, som

stoppas i flaska, och sedan denna

tilltäppts, anförtros åt vågorna. Det är

ingenting ovanligt, att dylika, sedan de

efter mycket besvär och tidspillan

uppfångats, befinnas innehålla ingenting

eller uppenbara lögner. Det finns

tuktbara lymlar även på sjön.

Flibustier, sjörövare, som på 1700-talet

uppehöllo sig huvudsakligen i de

västindiska farvattnen.

Flemings svängningsventil, en av

professorn vid London University J. A.

Fleming uppfunnen detektoranordning for

mottagaren å en Marconistation

(trådlös telegrafi). Den är grundad på den

av honom gjorda iakttagelsen, att när

en metallplatta är som tredje elektrod

insmält i en vanlig luftförtunnad

kol-trådsglödlampa, och koltråden vitglöder

på grund av en genomflytande likström,

sker en överföring av elektricitet från

koltråden till metallplattan. ~

trefin-gersregel, för utrönande av riktningen

av en induktionsström har ovannämnde

professor Fleming uppställt följande

regel: om man håller de tre första

fingrarna av högra handen så, att alla tre

äro vinkelräta mot varandra och så, att

tummen pekar i rörelsens riktning och

pekfingret i kraftlinjernas riktning hos

det elektromagnetiska fältet, så

uppkommer induktionsströmmen i riktning

av långfingret.

Flerpoliga maskiner,

likströmsmaskiner med flerpoliga fält. Strömmens

riktning i en härva växlar i dessa lika

många gånger under en omvridning av

induktorn, som det finnes magnetpoler

i maskinen.

Flinders bar (stång), en mjuk

järnstång vertikalt anbringad på ett

nakter-hus för kompensering av kompassen.

Se d.

Flod, se tidvatten. ~ -ankare, det

ankare, som håller fartyget mot floden, då

man ligger i tidvatten för två ankaren.

~-ens fördröjning, tidsförloppet emellan

månens kulmination och närmast

påföljande högvatten. ~ -spruta, ångbåt eller

motorbåt, som är försedd med kraftiga

sprutanordningar för eldsläckning. ~

-våg (det franska mascarée), en plötslig

och snabb förflyttning av tidvatten i

vissa floder, som rinna ut i havet.

Inträffar från februari till november vid

ny- och fullmåne. Den uppkommer

sannolikt från strömmarna under springtid,

som verka på någon egendomlig

formation av bankar och stränder i en flod.

Den träffar vanligtvis på samma ställe

av en bank, rullar majestätiskt till ena

sidan av floden och passerar därefter

diagonalt över till den andra stranden,

utvecklande en våldsam kraft.

Förekommer i synnerhet nära Bristol och å

Sei-nen emellan Le Havre och Rouen. I

floden Petticodiac vid Fundyviken,

Kanada, reser den till 76 fot.

Flott, vilande på vattnet. I

certepar-tier skall man alltid hava stipulerat att

fartyget skall ligga flott (always afloat).

Att komma flott är att komma loss från

ett grund.151

Flotta—Flöjtskepp

152

Flott-a, större samling av fartyg.

En nations samtliga örlogs- eller

handelsfartyg. ~ -ns metall, eller som den

ofta kallas med dess engelska namn

na-val brass, är en blandning av koppar,

zink samt något tenn. Den motstår

saltvattnets inflytande väl och användes

därför i stor utsträckning till

metalldelar, som hava sin plats utombords eller

på däck, särskilt på örlogsfartyg. ~ -e,

en av spiror, bräder eller kork

sammansatt ställning, som är avsedd att flyta

på vattnet. De användas till utförande

av diverse utombordsarbeten på fartyg

samt till komplettering av båtutrymme.

~ -ilj, liten flotta. Inom marinen

består den av 2 eller 3 divisioner

torpedfartyg. Den tillhör antingen flotta,

eskader eller avdelning och dess befälhavare

kallas flottiljchef.

Flush däck eller hurrikandäck, däck

utan avsatser och brädgångar.

Flussmedel, lödningsmedel.

Flygande holländaren, en vidskeplig

framställning om en holländsk seglare

på 1700-talet, vars skeppare hade på ed

förklarat, att han skulle kryssa runt

Goda Hoppsudden i storm och till straff

härför kryssar där än i dag. En

fängslande berättelse härom har kapten

Fredric Marryat skrivit, och Viktor Rydberg

har skrivit ett skaldestycke med samma

namn. kallas rår, som sakna brassar

och toppläntor. ~ segel äro sådana, som

ej äro fastnajade till någon lejdare.

Flygel, sidodel av en i slagordning

uppställd flotta.

Flygsand, fin, mycket rörlig sand på

kuster och i floder. Den tål ingen vikt

och ett fartyg, som grundstöter på en

bank därav, bäddas snart ned och går

förlorat. Det gäller i dylika fall, att

komma loss fortare än vanligt.

Flytande batteri, kanoner uppställda

på en flotte bakom något slags

bröstvärn. bränsle, oljor av varjehanda

slag, varmed ångpannor uppeldas i

stället för med kol eller annat fast bränsle.

~ last, last, som ligger inlastad i far-

tyg och säljes odelad. ~ packning, är

icke någon vätska utan en

metallpackning, som består av rörliga, koniska

me-tallringar, som "ligga an".

Flytanordningar, i båt av A-klass med

uteslutande invändiga flytanordningar

skola dessa bestå av vattentäta luftlådor

av trä, koppar eller annat hållfast och

varaktigt material. Luftlådornas rymd

skall i träbåt utgöra minst 10 % av

båtens rymd och i metallbåt så stor del av

dess rymd, att dess flytförmåga icke

understiger den som kräves hos träbåt av

samma rymd. Se vidare

Sjöfartssäkerheten, del II, Malmén.

Flytdocka, ett slags torrdocka för

reparation av fartyg. Den består av

plåt-pontoner, som fyllas med vatten och

sänkas under fartyget, varefter de

länspumpas och fartyget höjes ur vattnet.

Flyttbar ledning, sladd, elektrisk

ledning, som är avsedd att flyttas från en

kontakt till en annan för belysning.

Fläckplanka på träfartyg, kallas

bordläggningsplankan närmast bärghultet.

Fläkt, anordning för åstadkommande

av luftväxling.

Fläns, uppstående kant eller rand på

metallföremål, varigenom man kan fästa

det vid något annat. ~ -a last, säges om

last, då man flyttar den från fartyg till

land eller från en del av lastrum till en

annan för att komma åt något

underliggande lastparti.

Fläskbodal, gammal benämning på

proviantkällaren på kofferdifartyg.

Flöjel eller flög, en lång, smal, spetsig

påse av flaggduk, som placeras på en

kaltopp för att utvisa vinden. ~ -stång,

en lång käpp, i vars övre anda flöjeln

fästas. Den hissas i topp medelst

flagglinan.

Flöjstock, spets, på vilken flöjtenen

vandrar.

Flöjten, ett järnbleck, varvid flöjeln

är fastgjord.

Flöjtskepp, kallades ett lätt bestyckat,

flatbottnat fartyg på 1700-talet, som

förekom mest i Holland.153

F O B —Fotofon

154

F. O. B., se fritt ombord.

Fock, understa seglet på fockmasten.

Innersta förseglet i båt kallas även fock.

I nedanstående sammansättningar kan

man i stället för fock skriva focke eller

för-. ~ -bom, varmed nedre delen av en

fock sträckes och styres. ~ -bolin, se

bo-lin. När man stagvänder med råseglare

brukar man låta gå fockhalsen, innan

kommandoordet "rund för" gives, men

behålla fockbolinen fast, tills denna

order skall utföras, då den kastas loss,

innan man rört brassarna på förn. ~

-brass, se brass. Fockgigtåg, se gigtåg.

Fock gårding, se gårding. Förfar

liknande med fockhals, fockhalsbuteljon.

~ -mast, den förligaste masten på ett

fartyg med flera än en mast. ~ -rigg,

de tåg eller stållinor, varmed

fockmas-ten är stöttad (stag, barduner och vant).

~ -rå, den understa rån på fockmasten.

~-röst, röst (s. d.), vari fockriggen är

fästad. ~ -skot, tåg eller talja, varmed

focken skotas. ~ -stag, tåg eller stållina,

som går från fockmasten vid märsen

föröver ned till bogen på fartyget och

tjänar att stötta masten föröver. ~

-vant, se vant.

Foderduk, dubblering av duken på ett

tsegel vid liken för att stärka kanterna

samt för att skydda seglet mot

revtal-jor, gårdingar o. s. v.

Fogsvans, en kort såg med handtag.

Folkpass, eller förteckning över

manskapet skall finnas på fartyg eller

båtar, som tillhöra lantmän eller

invånare i köpingar, fiskelägen och

lastage-platser, vid resor inrikes orter emellan,

i alla de fall, då enligt gällande

för-passningsstadga förpassning för

fartyget bör uttagas. Se vidare Kungl,

förordn. 26 okt. 1833. Sjölagen, 2 avd.

Fomalhaut, « Piscis Australis, Södra

fisken, nautisk stjärna av första

ordningen på södra stjärnhimmeln. Den

ligger i rät linje (nära på) med

Ache-nar och Canopus båda av första

ordningen till höger om Stora och Lilla

molnet.

Fond, kapital, vars årliga räntor äro

anslagna till något visst ändamål, men

som ej självt får röras. Fonder kallas

även statspapper.

Force majeure, naturhinder eller i

allmänhet omständigheter, över vilka man

ej har något kontroll.

Forcera, pådriva över det vanliga.

Forcering, för att uppnå högsta

möjliga fart stänger man de till fria luften i

en ångpanna öppna eldrummen och

sätter i gång fläktarna, varigenom ett

högre lufttryck (blästertryck) erhålles.

Forcera med segel eller gå med forsa

segel, är att föra så mycket segel, som

fartyg och rigg kunna tåla.

Formel, en regel uttryckt med

algebraiska tecken.

Formförändring å en ångpanna vid

tryckprov utvisar, att pannan ej är

användbar.

Formstyvhetsmoment, se

styvhetsmoment.

Forsar, ställen, där strömmen i en flod

är starkare än annorstädes, beroende på

bottnens och strändernas formation eller

på något i närheten beläget vattenfall.

Fosfor (ljusbringare), ett allmänt,

giftigt och eldfarligt grundämne. ~ -brons

består av koppar och tenn med en liten

tillsats av fosfor. ~ -escens, en hos

vissa icke självlysande kroppar

förekommande egenskap att även, sedan de

icke längre äro belysta, lysa med

starkare eller svagare sken, utan att avgiva

värme.

Fot, gammalt längmått. Nedre delen

av en mast eller stång. ~ -block, block,

som är fast nära däcket, och varigenom

man skär ett fall, t. ex. märsfall, för att

kunna sträcka det långs däck, så att

flera personer kunna komma åt att

hala. ~ -broms, broms på vinsch e. d.,

som skötes genom trampning. ~ -cirkel,

se stångcirkel, ~ -duk, nedre duk på ett

segel. ~ -hål i träskott i stället för

trappsteg.

Fotofon, apparat för trådlös

telefonering medelst ljus vibrationer.155

Fotogen—Frekvens

156

Fotogen, lys- eller bränsleolja, som

nppstår vid 2:a destilleringen av råolja

(lysolja, keroseen, petroleum).

Flampunkten på fotogen är 35—40°.

Fotografiskt skrivinstrument ingår i

system Poulsen (trådlös telegrafi) i

mottagaren och möjliggör inregistrerandet

på en ljuskänslig remsa av de tecken,

som avsändas medelst

snabbteckengiva-ren. Användes vid snabbtelegrafering.

Fot-spjärn i båt, tvärslå i botten på en

båt att spjärna med fötterna emot vid

rodd. ~ -surrning, tåg eller kätting,

varmed inre delen av en klyvarbom är

surrad till bogsprötet. ~ -talja, talja till

stångfot för att styra densamma, medan

stången hyvas upp på sin plats. ~ -tapp,

nedersta tappen på ett roder. ~ -trall,

trall i båt, t. ex. att hålla fötterna på. ~

-ventil, den nedre av två ventiler

hörande till samma ledning, såsom sugventilen

på en luftpump.

Frakt, betalning för transporterat gods

eller sådant, som skall transporteras. ~

-a, föra, forsla. ~ -fart, ett fartyg säges

gå i fraktfart, då det uppsöker de bästa

frakter i marknaden och icke

inskränker sig till reguljär fart på vissa

platser. ^ -förskott brukar man uttaga till

betäckande av utgifter i hamn, om man

ej lossat last därstädes. Om

fraktförskott är taget på gods, som ej finnes i

behåll vid resans slut, och godset icke

gått förlorat på grund av sin egen

beskaffenhet, skall förskottet återgäldas.

~ -lista, notering av fraktsatser, som

finnas i marknaden, bruka de större

mäklarefirmorna sända till sina kunder

inom sjöfarten. ~ -räkning, redovisning

av mäklare eller lastemottagare för

uppburen eller till betalning förfallen frakt.

Då man på många orter får vänta flera

månader, innan man kan erhålla

uppgörelse för den last, som man lossat, gör

en befälhavare klokt uti att, så fort han

kan, lyfta så mycket som möjligt av

frakten och personligen sända beloppet

till sin redare. ~ -sedel, se konnossement.

Fram-fart, ett fartygs fart över grund

med tillämpning alltså av avdrift och

ström, där sådan finnes. ~ -åt

kommandoord till maskin, se maskintelegraf,

~ -åtgejd eller framgejd, den bakre

eller babords gejd, där det finnes två.

Den upptager trycket från tvärstycket

vid vevstakens upp- och nedgående och

är numera så ordnad, att den även

upptager sidotrycket vid backgång.

Franska bukter, en tross säges vara

uppskjuten i franska bukter, då var

bukt ligger vid sidan av de föregående

klar att hastigt löpa ut utan att fånga

någon av dem.

Fransk platting, ett slags fläta av

kabelgarn e. d., som lägges av udda

antal. Man tager det yttersta garnet över

det näst liggande och under det därpå

följande, tills man kommer till mitten,

då man gör lika med det yttersta garnet

å motsatta sidan och fortfar växelevis

på samma sätt från båda sidor. Denna

platting användes till packningar i

maskiner och till beslagssejsingar. ~

vantknop, se vantknop.

Fredsblockad, innebär ett avbrytande

med vapenmakt men utan krigsavsikt

av främmande stats sjöförbindelser med

andra stater genom avspärrande medelst

örlogsfartyg av inloppen till viss

kuststräcka eller hamn.

Fregatt, ursprungligen av det

italienska ordet fregatta, ett lätt

snabbgående fartyg med endast ett segel.

Sedan 1600-talet är det benämning på ett

fullriggat, tremastat skepp.

Bestyck-ningen utgöres av ända till 60 kanoner

i täckt batteri långs hela fartygssidan

samt på övre däck. Allt efter storlek

och artilleristyrka brukade man kalla

dem lätta eller svåra fregatter. I nyare

tider har det funnits ångfregatter,

hjulfregatter, skruvfregatter och senast

pansarfregatter. Fregatten har numera

upphört att ingå i örlogsflottan och

användes uteslutande som skol- eller

kasernfartyg. ~ -riggad, se fullriggad.

Frekvens, antalet hela perioder av en

växelström vanligen pr sekund räknat.157

Frekvensmätare—Friktionsskiva

158

Den är antingen hög eller låg. Den

senare användes ursprungligen i samband

med växelströmmar med från 1,000

perioder pr sek., medan högfrekvensen 1,000

—1,000,000 pr sek. avsåg de mycket

hastiga strömmar, som alstrades vid

urladdningen av en kondensator. Det var

dessa, som av Marconi användes vid

gnisttelegrafering» ~ -mätare, elektriskt

instrument för mätning av frekvens, se

ovan.

Fresta på, anstränga.

Fri rostyta, se rostyta.

Fribord, härmed menas det vertikala

avståndet, mätt utefter fartygets

utom-bordssidor på halva längden av

lastvattenlinjen från denna till skärningen

mellan bordläggningens yttersida och

däcksbeklädnadens översida. Finnes

bord varts rännsten, som på järndäck,

mätes fribordet till skärningen emellan

bordläggningens yttersida och

däcksbeklädnadens översida, utdragen parallellt

med däcksbalkarna. Fribordsmärket

eller som det i forna tider kallades

Plim-sollmärket till minne av engelsmannen

Plimsoll, som genomdrev detta skydd

för sjömän, består av en 25 mm. bred

ring, svart på ljusmålade fartyg och vit

på mörkmåtade, med ett vågrätt

ävenledes 25 mm. brett band, som å ömse

sidor något överskjuter ringens yttre

pereferi och vars överkant går genom

medelpunkten på ringen. Denna punkt

anbringas på halva längden av

lastvat-tenlinjen och dess vertikala avstånd till

överkanten av den författningsenliga

däckslinjen, angiven av en 25 mm.

vågrät linje, är sommar fribordet i

saltvatten. Ringens medelpunkt och

överkanten av den horisontala linje, som skär

densamma, bilda utgångspunkterna för

bestämmandet av de olika

fribordsmär-kena såsom vinterfribord i saltvatten,

vinterfribord i Nordatlanten,

sommarfri-bord i tropiska hav och sommarfribord

i sötvatten. Alla dessa märken utgå

parallellt med varandra på sidan om

ringen från en lodrät 25 mm linje. De

båda bokstäverna på ömse sidor om

ringen betyda: S. F. svenskt

fribords-märke, B. V. Bureau Veritas, L. R. Lloyds

Register, B. T. Board of Trade m. m.,

beroende på vilken stat eller vilket

klassificeringssällskap, som utfört

mätningen. ~ -scertifikat utfärdas dels av vissa

klassificeringssällskap, dels numera hos

oss av fartygsinspektionen. Lloyds och

Bureau Veritas certifikat grunda sig på

British Merchant Shipping Act 1894 och

Reglément d"Administration Publique 21

Septembre 1908. Formulär för anhållan

om fribord tillhandahålles av de

respektive sällskapens experter. För

erhållande av svenskt fribordscertifikat

hänvänder man sig till K. kommerskollegium.

Fribrev, handling, som innehåller ett

fartygs bil- och mätbrev, utfärdat av K.

kommerskollegium.

Fribytare, sjörövare.

Fridag, bar fläck vid slarvig målning.

Friförklaring, prisdomstols utslag,

varigenom beslag upphäves, och fartyg och

gods återställes till sina ägare.

Frihamn, hamn med avstängda

gränser, som betraktas såsom liggande

utanför ett lands tullgräns och i vilken alla

varor få fritt införas. Varor, som

intagas i landet från frihamnen, betala tull

i vanlig ordning.

Frihandel, fritt utbyte av

handelsvaror utan restriktioner genom tulltariffer.

Frihult, stycke av en trästock med tåg

i ena ändan för att hänga utombords

och skydda fartygssidan mot

skamfil-ning.

Frihultslist, vanligen en järnskodd

utanför relingen runtom en båt

liggande list för att skydda själva sidan.

Friktion, det motstånd en i rörelse

varande kropp möter från den yta, på

vilken den rör sig. ~ -sdrift,

kraftöverföring från en maskindel till en annan

medelst friktion. ~ -srulle, en cylinder av

hårt trä eller metall, som insättes i en

blockskiva för att minska friktionen.

En rulle i ett halgatt. ~ -srör,

anordning för avfyrande av kanon. ~ -sskiva159

Frimärke—Fullfartsprov

160

på ankarspel, skiva på axel av ett

ång-spel, som bromsar till dockan, då man

vill hålla an kättingen.

Frimärke eller enslinje markeras av

två båkar, stänger, ett par träd eller

kullar, som hållas överens.

Fripassagerare, person, som smugglat

sig ombord för att få resa gratis.

Frisk vind, vind, som bildar vitvågor

på vattnet. ~ -a i, öka (om vindstyrka).

~ -a upp fyrarna (i en eldstad), sätta

sammankakade kol, tillsläppning av

luft m. m. ~ ånga, den ånga, som först

strömmar in i cylindern.

Fritt från läckage bör man se till,

att det står på konnossementet, då

man har lastat in flytande varor i

kärl. ~ liggande grund, se

utprick-ning. — långsidan angiver, att en vara

skall kostnadsfritt av transport

levereras vid sidan af fartyget. —

ombord F. O. B. När gods är sålt F. O. B.

med angivande av viss ort, skall det

ankomma på köparen att befrakta fartyg

eller betinga lastrum, som erfordras för

godsets fortskaffande från sagda ort

(Sveriges Rikes Lag). ~ skepp, fritt

gods är en sats i allmänna folkrätten,

som givit anledning till stridigheter.

Meningen därmed är, att en nations

flagga skall av alla, även de

krigförande, respekteras, så att alla

varor, som sändas ombord, äro under

flaggans skydd. Den har i synnerhet blivit

försvarad av de neutrala makterna,

men England har under sina krig aldrig

velat erkänna denna princip.

Frivakt, det manskap ombord på ett

fartyg, som icke har vakten på däck.

"Till kojs frivakt" är ett förlösande ord

för dem, det gäller en kall stormig natt.

~ -are, personer på örlogsfartyg, som

på grund av sin befattning ombord äro

befriade från egentlig vakttjänstgöring.

Frivillig strandning, se strandning.

Fri vind, vind, som medgiver

styrandet av en viss kurs utan skärpta brassar.

Front, stridsordning, förmering, var-

vid fartygen avancera i bredd. ~ -plåt,

främre plåt.

Fryspunkten på en termometer

erhålles, då man nedsätter instrumentet i

smältande snö eller sönderstött is.

"Från" säges om en avstängd

elektrisk ström.

Frånlandsvind, vind, som blåser från

närmast liggande land.

Frånseglad latitud och longitud, den

latitud och longitud, varifrån man

utgått vid sitt senaste bestick.

Frälsarboj eller frälsarkrans, se

livboj.

Främmande segel, utkikens rapport,

då den får se ett segel dyka upp i

horisonten.

Främre balansspant på ett fartyg

ligger närmast förom nollspantet.

Främsta perpendikeln är den lodräta

linje, som tänkes dragen vid förkant av

förstäven på ett fartyg genom

lastvattenlinjen från skarndäckslinjen ned till

den utdragna underkanten av kölen.

Fräs-a, borra med fräsmaskin. ~

-maskin, mekaniskt verktyg, varmed man

borrar uti järn och metaller.

Frätning i ångpanna uppkommer ofta

genom att olja och fett obehindrat få

skräpa därinne och förorsaka jäsning.

Man bör därför tillse, att matarvattnet

i möjligaste mån befrias från dylikt.

Enahanda är förhållandet vid frätning

genom rost. Frätskador skola noga

rengöras och fyllas med cement. Inga

rostkakor böra tålas på järndelar. De skola

i stället omsorgsfullt bortknackas, och

när plåten är riktigt ren, skall den

strykas med väl omrörd mönja eller, då det

gäller vattentankar, cementslamnmg.

Fulla segel, betyder dels, att segbn ej

äro revade, dels att man vid

bidevind-segling icke ligger så nära vinden, att

seglen leva.

Full besättning, fartygets vanliga och

lämpliga bemanning. Har alltså intet

samband med nykterhetstillståndet

ombord. ~ fart, se maskintelegraf. ~

-fartsprov, fartprov för nybyggd ångare. ~161

Fullkraftig—Fyr

162

flod, toppen av högvatten. ~ frakt,

frakt utan avdrag (mycket sällsynt). ~

-kraftig säges om ångare med stark

maskin. ~ last har ett fartyg, då det

ligger på sitt lastmärke. ~ -måne, då

månen är i opposition till solen, och

denna belyser hela den mot vår jord

vända månskivan. ~ pop, överbyggnad,

som sträcker sig akterifrån på ett

fartyg fram till mesanmasten. ~

-rig-gare eller fullriggat fartyg, fartyg med

minst tre master och rår på alla

masterna. ~ -t tryck, högsta tillåtna tryck på

en ångpanna. ~ -trycksmaskin eller

högtrycksmaskin, maskin, som går utan

expansion. ~ -trycksperiod, den period, då

ånga inrusar i en cylinder. På ett

indikatordiagram uttryckes den av den

högst över atmosfäriska linjen belägna

linjen, som stiftet ritar. ~ -tryckshörnet

i ett indikatordiagram är det hörn, där

den från den atmosfäriska linjen

uppgående kurvan slutar.

Fundament, bas eller grund, på

vilken något vilar. Bädden till en

ångmaskin. ~ -alavstånd, avståndet mellan

frys- och kokpunkten på en

termometer. ~ -alstjärnor, stjärnor på himmeln,

vilka med avseende på lyskraft och

läge blivit så noggrant bestämda, att

de få tjänstgöra som utgångspunkter

vid bestämmandet av andra

himmelskroppars läge. ~ -sbultar, bultar, som

fasthålla maskinstativen. ~ -splåtar,

som utgöra maskinstativet i en ångare.

Funktion, förrättning, tjänst. En av

en annan beroende föränderlig storhet.

Furu, träslag, som mycket användes i

skeppsbyggeriet.

Fust, fartyg i gamla tider med ända

till 26 roddbänkar och två master.

Fylla seglen, falla av eller brassa, så

att seglen stå fulla.

Fyllig bog, mycket rundad sådan. ~

-hetskoefficient, se

Deplacementsfyllig-hetskoefficient.

Fyllning, kallas den volym i en

ång-cylinder, som för varje slag fylles med

fulltrycksånga. I en ångcylinder med

6

vanlig slid erhålles i allmänhet minst

halv fyllning. Om man ytterligare vill

reducera denna, måste man använda

ex-pansionsslid, som avstänger ångtilloppet

tidigare. ~ -sslag, den del av slaget i en

ångmaskin, under vilken frisk ånga

tillföres en cylinder. ~ -sspant, enkla

spantringar i ett träfartyg, som inpassas

emellan de fasta.

Fyr, 1) i allmänhet eld, elden under en

ångpanna; 2) en anordning för

sjöfarandes ledning. Angives i sjökort

medelst ett klöverblad med en punkt samt

med en liten röd och en något större gul

fläck. En fyr består vanligtvis av ett

mer eller mindre högt torn, vari finnes

anbragt ett ljus, som reflekteras

medelst paraboliska speglar. Den första fyr,

historien vet att omtala, var den, som

byggdes av Sostrates av Cnidus under

Ptolemeus Sosters regering år 285 f. Kr.

på en liten klippa nordost om ön Pharos

utanför Alexandria i Egypten. Den var

byggd av marmor, och från dess torn

brunno facklor och stockeldar för att

vägleda seglaren mellan de farliga

bankar, som än i dag belamra kusten. Om

dagen vägleddes man av röken från

stockeldarna. Nu för tiden ser man inte

ens röken av våra fyrar, när de som

bäst behövas. Men kanske även den

dagen kan komma för ofödda och

lyckligare släkten. Enligt Geographica

Nuben-sis var Pharos 100 cubites hög

(manslängder) och dess sken var synbart 300

stadier (c:a 55 kilometer). Nutidens

fyrar äro åtskilligt annorlunda beskaffade,

och ljuskällan erhålles genom gas eller

elektricitet. Till sin karaktär är en fyr:

fast, fast fyr med blänk, blänkfyr,

växelfyr, skiftande fyr, blixtfyr, klippfyr.

Fyrar, som utvisa en segelled, kallas

ledfyrar. De äro stundom "utan

bevakning", se Agafyr. Om den särskilt

avser inseglingen till en hamn, kallas den

hamnfyr. Finner man, att en

inseglings-fyr klipper, så vet man, att det ligger

ett grund i den riktningen. Man bör då

ändra sin kurs något, tills fyren visar163

Fyrabend—Fyrtorn

164

fast sken, och sedan kan man lugnt

styra rätt på densamma, tills man

kommer på ankarplats. ~ -abend, avslutning

av dagens arbete. ~ -arna överens, se

ens. ~ -arullad låda, gammal sjölavett,

som gick på fyra trärullar. ~

-astrecks-pejling, det enklaste sättet att

bestämma sitt avstånd från ett föremål på

land eller sjömärke för övrigt, och som

i strömfritt vatten är rätt tillförlitlig.

Den utföres sålunda: Man pejlar

föremålet under förbisegling, då det är 4

streck (45°) på bogen eller från

fartygets styrda kurs och läser av loggen

eller observerar klockan, om ej

patentlogg användes. Då föremålet är tvärs,

alltså 90° från kursen, läser man åter av

loggen eller ser man på klockan, och den

seglade distansen är lika med avståndet

till det pejlade föremålet. (Se

åsnebryggan i Euklides.) ~ -bladig propeller är

den numera mest förekommande. ~

-båk, se fyr. ~ -faldig expansionsmaskin,

ångmaskin med fyra cylindrar. ~ -kant,

är en rå, då den är toppad så, att båda

nockarna hänga lika högt och

brassar-na äro ställda så, att rån ligger

vinkelrätt mot fartygets medellinje. Att hala

brassarna, så att rårna komma i denna

riktning, kallas att brassa fyrkant. Med

segel satta göres det, då vinden är

ak-terlig, i hamn göres det, för att det

skall se vårdat ut. ~ -kantig platting,

ett slags flätning av kabelgarn eller

märling för prydnadsarbeten. Den

lägges av åtta parter, varav man tager

fyra i var hand, lägger det yttersta

garnet på ena sidan under de andra

parterna över till andra sidan och upp

emellan dessa, lämnande de två yttersta

utanför, och därefter över till sin egen

sida. Sedan förfares från motsatt håll

likadant med dess yttersta part och så

med den näst yttersta o. s. v. När

läggningen pågått en stund, visar det sig,

att plattingen är fyrkantig och likadan

på alla sidorna. ~ -lista, förteckning

över fyrar samt beskrivning över deras

karaktär. Utgives i Sverige av K. lots-

verket och skall finnas å varje svenskt

fartyg, som idkar yttre kustfart eller

vidsträcktare fart. En mycket känd bok

bland sjömän är Findlay"s Lighthouses

of the World. ~ -mastad bark,

segelfartyg med fyra master, rår på de tre

första och gaffelsegel på den aktersta.

Masterna heta: fockmast, stormast,

kryssmast och mesanmast. ~ -mastad

fullriggare, segelfartyg med fyra master

och rår på alla masterna. Masterna

heta: fockmast, stormast, kryssmast och

giggermast. ~ -mästare, förste man

bland fyrpersonalen. Han biträdes av

fyrvaktare och fyrbiträde i fyrens

skötsel. och båkavgift erlägges av

fartyg, som gå i utrikes sjöfart, till staten.

Till vinnande av sådan kännedom om

fartygs dräktighet, som är behövlig för

beräknande av fyr- och båkavgift, är

det som skeppsmätningen i synnerhet

finnes till. Avgiften erlägges för varje

fartyg, som ankommer från eller avgår

till utrikes ort med 25 öre för varje ton

av den avgiftspliktiga dräktigheten,

dock med iakttagande, att därest under

ett kalenderår fyr- och båkavgift

er-lagts för ångfartyg 8 ggr och för

segelfartyg 4 ggr vidare avgift under året

icke utkräves. ~ -sikt, god sådan säges

det vara, då natten är mörk men vädret

klart. ~ -skepp, fartyg, som är försett

med en eller två mindre fyrtorn, och

som förankrats utanför något grund för

att vägleda sjöfarande. En nyare tiders

anordning är "fyrskepp utan

bevakning" eller mindre fyrfartyg, som äro

försedda med självmatande

lysappara-ter och endast tarva periodisk tillsyn. ~

-skuren talja, denna består av två

dubbelblock, varigenom är skuren en

löpare. ~ -slagen tross är spunnen av fyra

kardeler. Stundom hava de en "kalv"

i mitten eller femte kardel, omkring

vilken de andra äro spunna. ~

-stickning, tändning av elden under pannan.

~ -sträng, lina, varmed man fäller

bakstycket på kanon och avfyrar

skottet. ~ -taktsmotor, se motor. ~ -torn,165

Fyrverkeripjäser—Föra

166

se fyr. ~ -verkeripjäser, raketer och

blåljus böra alltid finnas ombord, "ej blott

til lyst". ~ -vägskran, en vattenkran så

anordnad, att fyra rör vanligen under

räta vinklar äro förenade med

kranhuset. Kiken kan ställas så, att antingen

två bredvidliggande eller två motsatta

rör förbindas med varandra.

Fånga, fånga ihop, samla och

hopbinda. Segel fångas, då man rullar ihop

dem och ombinder dem med garn. En

talja fångas genom att man binder garn

hårt om ett par parter. Garnen, varmed

detta göres, kallas fångningar. ~ en

krabba, under rodd ramla baklänges på

ryggen, därför att man ej doppar årån

djupt nog i vattnet. Verkar icke

sjÖ-mansmässigt men ganska uppfriskande

för åskådarna, när det inträffar med

alla roddarna på en gång.

Fånglina, den lina i fören på en båt,

varmed denna förtöjes. Fånglina skall

finnas på båt eller pontonflotte och

hava en längd av minst 2% gång relingens

höjd över vattnet, då fartyget, till

vilket båten hörer, är barlastat.

Fångstfartyg, se fiskfartyg.

Fällning, sammanfogning av två

timmer vinkelrätt mot varandra. Då den

nedfällda ändan är något vidgad, kallas

den fällning med laxstjärt.

Fältlindning, trådlindningen om

fält-magneterna på en elektromotor eller

dynamo.

Fältmagnet, järnkärna med en eller

flera lindningar av isolerad koppartråd

omkring. Fältmagneten alstrar det

magnetiska fältet, i vilket ankaret roterar.

Fältmagneter äro fästade på en

dynamo-elektromotor såsom enkla, dubbla,

fyr-eller mångpoliga.

Fältriktning, den riktning, vari ett

magnetiskt fält ligger.

Fältässja, flyttbar smidesässja.

Färgblindhet, oförmåga att skilja rött

och grönt.

Färgpyts eller färgpott, kärl, vari man

har målarfärg.

Färgsinne, normalt-, är behörighets-

villkor för befälhavare av alla slag och

för erhållande av styrmansbrev,

ävensom för alla sjömän, vilka göra

däckstjänst.

Färja, flatbottnat fartyg, som

användes för att frakta människor och djur

över floder.

Färjbåt, båt, som är avsedd för

persontrafik över flod eller i en hamn.

Färjkarl, roddare i färja eller färjbåt.

Färjläge, avsmalnande inbyggnad av

trä med bålverk å ömse sidor i en hamn

för att mtotaga ångfärja med

järnvägsspår ombord. Läget är försett med en

fällbrygga, som kan ställas i jämnhöjd

med fartygets däck för ilandföring och

ombordtagning av järnvägsvagnar.

Färskvatten, viktig vara, som kan

betyda sjömannens vara eller icke vara^

Det skall därför behandlas med

varlighet och ej slösas bort. ~ -spumpen i en

ångmaskin, en av evaporatorpumpen

driven kolv, som trycker färskvattnet

från evaporatorn till de olika

cisternerna. ~ -stank, cistern för förvaring av

dricksvatten.

Följare (se akterstäv- och

förstävföl-jare), i allmänhet ett

förstärkningstimmer, som fastbultas innanför ett annat.

~ till bogsprötet, skivklotsar, stycken

av hårt trä fastbultade till ytterändan

av bogsprötet och varigenom först

ängstaget leder.

Fönsterventiler, runda glas infattade i

järn- eller metallringar för insläppande

av ljus i hytter och salonger. Böra

hållas tillskruvade i sjögång.

Föra befäl, kommendera. ~ en flagg,

hava en flagg hissad ~ fartyg, hava

befälet på ett fartyg. ~ en lanterna, hava

vederbörlig lanterna utsatt och

brinnande. ~ last, befordra last från en ort till

en annan. ~ rodret åt lovart eller lä,

säges ett fartyg göra med hänsyn till

den vinkel, som rodret behöver bilda

med fartygets medellinje för att hålla

en given kurs. ~ segel, hava segel

tillsatta. Man har således uttrycken föra

mycket segel och föra litet segel. ~ ut167

För—Förfånga

168

ett varp, låta ro nt ett varpankare med

vidfästat täg för att hålla aktern eller

fören på ett fartyg i en viss riktning

eller för förhalning.

För, 1) framdelen av ett fartyg i

motsats till aktern. I samband härmed

förekomma en del uttryck, som återfinnas

på sina respektive platser såsom

för-bramstång, förbrassar, förmärsen,

förseglen, förskoterna, ävensom kasta loss

för (förut), fira av för, förifrån, förom,

förut, föröver m. m.; 2) tätt intill,

säges om ett tåg, som är halat så långt

man kan, t. ex. ett gigtåg är "för", då

skothornet är upphalat till rån; ett fall

är "för", då fallhornet har nått

skiv-gattet eller blocket. ~ -ankrad,

liggande till ankars. ~ -bandsartiklar, i

enlighet med de föreskrifter, som må vara

särskilt meddelade, skall fartyg vara

försett med läkemedel, förbandsartiklar

och läkarbok. Kungl, medicinalstyrelsen

har utfärdat kungörelse med råd och

upplysningar angående de läkemedel

och förbandsartiklar, som böra

medföras ombord å svenska handelsfartyg. Se

Sjöfartssäkerheten av Carl Malmén, del

II. ~ -beredelse till drabbning, när

denna order gives på ett örlogsfartyg, skall

allt, som är i vägen för artilleriets

användning, flyttas och undanstuvas.

Belysning, hissar, signaler,

eldsläckningsanordningar klargöras samt

förberedelser till torpedskjutning vidtagas. ~

-bindningar, de delar, som sammanhålla

huvudpartierna i ett fartyg såsom

balkar, knän, bogband o. s. v. ~

-bisläpp-ning å ventil, kringgångsledning å

densamma. ~ -brassar, brassar till rårna på

förtoppen. ~ -brukningsartiklar,

förrådsartiklar, sådana som erfordras för

driften och underhållet av ett fartyg. ~

-bränning, en kemisk process, som

består däruti, att ett ämne förenar sig

med syre, varvid värme och vanligen

även ljus utvecklas. Förbränningen hos

kol kallas fullständig, då

förbränningsprodukten är kolsyra och ofullständig,

då den är koloxid. ~ -bränningshastig-

het, är den bränslemängd i kilogram pr

timma, som förbrinner på en

kvadratmeter rostyta. ~ -bränningsrummet,

eldstäderna och rökgångarna i en ångpanna. ~

-bulta, sammanbinda medelst bultar.

För-bultningen i ett fartyg är själva

sammanbindningen medelst bultar av

bordläggningen till spanten och

bottenstockarna. Bultarna äro antingen av metall eller

järn. Det förra är att föredraga.

Järn-bultar böra alltid vara galvaniserade. ~

-bygga ett fartyg, på dess gamla

underkropp bygga en ny överkropp. ~ -dela,

beordra ett visst antal av besättningen att

utföra ett visst arbete. ~ -delning är den

befattning, som en karl har att bestrida

ombord vid olika tillfällen.

Fördelningarna finnas anslagna på

fördelningstavlor, som äro upphängda å lätt

tillgängliga ställen ~ -delningslåda, en

ånglåda, som leder ånga till olika

hjälpmaskiner, sedan den från samtliga

pannor upptagit sådan. ~ -delningstavla, se

fördelning. ~ det lösa, tillfälligt, mindre

varaktigt. ~ -devind, seglar ett

fartyg, då vinden blåser i någon riktning

emellan rätt akter till fyra streck (45°)

akter om tvärs på någondera sidan. ~

-devindare, fartyg, som seglar fördevind.

~ -devindsvändning, kovändning eller

rumpling är att falla undan vinden och

sedan lova på andra bogen, tills man

ligger bidevind. Användes, då man ej

kan få fartyget att vända genom

vinden, och då man ännu har långt till

land. ~ -däck, huvuddäcket förut. ~

-fara betyder på sjön förflytta. Att

förfara en talja är, att sedan man genom

halande dragit blocken tillsammans

("two blocks"), hala dem isär (överhala

parterna) och förflytta ett av blocken

längre bort. ~ -fara kätting, att då

an-karkättingen på bråspel under

upphiv-ning närmar sig pallarna på spelet,

släcka upp kättingslagen och förflytta dem

utåt mot betingen, sedan man huggit

an stopparen. ~ -fattningsenlig

däckslinje, se däckslinje. ~ -fil, grov fil,

varmed man utför förarbeten. ~ -fånga, se169

Förföljning—Förmiddagsvakten

170

avlösa. ~ -följning i kölvatten, jakt av

ett fartyg rätt akterifrån är en lång

jakt, om fartygen äro något så när lika

goda. ~ förtöjning, tross eller kätting,

som fasthåller ett fartygs för till

något annat föremål. ~ -gaj på en

båtdävert, det tåg, varmed däverten hålles

stöttad föröver. ~ -gasare eller

carbu-rator, det rum i en explosionsmotor, där

bränslet förgasas eller finfördelas. ~

-gir, sammanfogning av timmer med

ändarna sneddade, såsom man sätter ihop

en tavelram. ~ gott, se göra fast. ~

-hala medelst varpning eller bogsering,

förflytta ett fartyg från en plats till en

annan. ~ hal, kommandoord att hala

runt förrårna, då fartyget vid vändning

har gått genom vinden och fällningen

är säkerställd. ~ -halning, fartygs

förflyttning medelst trossar. ~

-halnings-nockar, stora, gjutna järn trummor på

vinschaxel för förhalning. ~

-halnings-tross, tross, som användes vid förhalning.

~ -halningsspel eller förhalningsvinsch,

vinsch eller spel, som speciellt är avsett

för förhalningsarbete. ~ -hand, vara i

förhand, vara främst i arbete. ~

-handsbukter kallas de bukter av

ankarkättingar, som skjutas upp (läggas sida vid

sida) på däcket för- eller akter om spelet

för att löpa klart, då ankaret lägges av.

~ -hyda, bekläda ett fartygs botten med

filt och plåt av koppar, gul metall,

zink, järnplåt för att skydda det mot

mask o. s. v. Då man spekulerar på att

köpa ett fartyg, som har träförhydning,

bör man låta undersöka, vad som ligger

under. Mer än en hund kan ligga

begraven under dylika överrockar. ~

-hyd-ningsfilt, tjärad papp, som lägges under

förhydning. ~ -hydningsspik,

kopparspik, varmed förhydningsmetallen

fastspikas. ~ -hyra besättning, anställa

manskap för tjänst å fartyg. ~

-hålls-hammare, hammare, varmed man håller

emot vid nitning. ~ -inströmning eller

ångans inströmning bakom pistonen vid

slidens öppnande bör anordnas så, att

den äger rum, innan pistonen vänder.

Härigenom hinner ångtrycket nå sin

fulla höjd, då kolven vänder, och en

onödig kondensering, innan ångan får

verka, förekommes. ~ -kajuta på

segelfartyg, en mindre avdelning av kajutan

förom kaptenens, där befälet intager

sina måltider. ~ -kant, på-, på främre

sidan och i omedelbar närhet av. ~

-kopplingsmotstånd, ett motstånd, som

kopplas i serie med en strömförbrukande

apparat eller ett mätinstrument för att

upptaga en del av spänningen i ledningen.

~ kort på, i saknad av. ~ -kärt eller

för-kert, bakvänt, orätta vägen. ~ -kärda

halvslag, två halvslag där det yttre

lägges först och det inre så, att tampen

be-knipes mitt emellan båda. Brukas på

leka-ren till en flagga. ~ -laddning, en propp

eller ring, som passade tätt i loppet på

en kanon (mynningsladdare), och som

stöttes in för att hålla kvar patronen

eller kardusen. ~ -lig, åt fören till på

ett fartyg. Egendomligt nog säger man

att vinden är förlig, då den blåser

akterifrån, men man säger förligare än

tvärs, då man menar, att en sak

befinner sig närmare fören än aktern. ~

-lisa eller förlora, lida skeppsbrott. ~

-lucka, lucköppningen förom

fockmas-ten. ~ -länga fartyg, brukas någon

gång. Med ett järnfartyg går det

ganska lätt för sig. Man hugger upp

fartyget i midskeppsplanet, förlänger köl

och kölsvin (icke under mast, hellre må

sådan flyttas), insätter de felande

bottenstockarna, spanten, balkarna,

stöttorna, stringers och sträckband samt

däröver däck med tillbehör. ~ -löpare

(tonvikten på första stavelsen) det första

stycket av en logglina på handlogg

emellan skäddan och flaggduksmärket

(törnmärket). Dess uppgift är att föra

skäddan fri från sugvattnet närmast

akterskeppet, innan man börjar mäta

farten. Förlöparen bör vara minst lika

lång som fartyget. ~ -masta, insätta

masterna på ett fartyg. ~ -middag,

tiden före solens övre kulmination.

Betecknas på svenska f. m. ~ -middags-171

Förmiddagsmärs—Förste

172

vakten, 8—12 f. m. ~ -mars, märsen på

fockmasten, se för övrigt märs. ~

-märs-korpral, se märskorpral. ~ -mörkelse,

undanskymmande av en himmelskropp

genom en annan eller under dess

passage genom skuggan av en större. ~

-nagla kanonerna, detta brukades förr i

världen, då man befarade att förlora

dem till fienden. Det tillgick så, att

man jagade en svår spik in i

fänghålet. ~ -nagling kallas förbindningen av

vissa fartygsdelar medelst tränaglar. ~

-ning, en av statsmedel utgående

gratifikation, som fordom utbetalades till

manskapet på de fartyg, som återvände

till hemlandet med last. ~ om, beläget

framför. ~ om masten är ett uttryck,

som härstammar från det engelska

"be-fore the mast" eller "before the stick",

och vilket betyder, att man seglar som

menig man. ~ om tvärs är ett föremål,

då vinkeln mellan detsamma och

fartygets medellinje förifrån räknat är

mindre än 90° men större än 45°. ~ order,

anlöper man ibland en hamn, i

synnerhet om lasten blivit såld, sedan man

lämnade avlastningsorten. ~ -pik, den

förligaste delen av ett fartyg inombords

och under vattnet. ~ -piktank, cistern,

inbyggd i förpiken. ~ -propeller finnes

ibland på isbrytare samt på färjor. ~

-resningen, består av fockmasten,

för-märsstången, förbram- och

förboven-bramstängerna med dithörande tacklage

och rår. ~ -rådskonstapel är biträde till

fartygsintendent. ~ -rådsman i flottan

ansvarar under vederbörande

uppbördsman för att ordning och snygghet äro

rådande i förrådsrummen. ~ -rådsrum

får ej inrättas i hytter eller skansar, ej

heller får genomgång till förrådsrum

beredas genom skans. ~ -rår, rårna på

förtoppen. ~ -se, undersöka, och om

behov finnes, reparera. ~ -segel, i

allmänhet de segel, som hava sin plats förut

på ett fartyg för att motverka, att det

kör upp i vinden; i mera inskränkt

mening de segel, som hava sin plats

emellan fockmasten och bogsprötet eller kly-

varbommen. ~ -seglade order, hemliga

order, som ej få öppnas, förrän

omständigheterna medgiva dess brytande. De

utfärdas t. ex. för att ej

destinationsorten av en expedition skall komma till

offentlig kännedom i förtid och

eventuellt lägga diplomatiska hinder i vägen.

~ -skepp, den del av ett fartyg, som är

belägen förom dess bredaste del. ~

-skjuta sig, säger man, att en last gör,

då den genom slingring eller hårt

väder flyttar sig frän den ena till den

andra sidan av fartyget. För förande av

spannmålslaster e. d. se

Sjöfartssäkerheten Malmén, del II. ~ -skjutning,

avståndet emellan två laskar i

närliggande bordläggningsplankor. ~ -skoter,

skoter till försegel. ~ -skott, en

månadsavlöning i förskott pläga sjömän få, då de

mönstra på, såvida resan beräknas

räcka mer än denna tid, och sedan de fört

sina tillhörigheter ombord.

Vakthavan-de styrmannen bör tillse, när sakerna

komma ombord, att de innehålla kläder

och inte halm och tegelstenar, som det

hänt en och annan gång. ~ -skruvning,

sammansättning av tvenne rörändar

medelst skruvgängor och en rörlig

mutter. ~ -slå, se förfara. ~ -språng på

normalslid, är vad sliden öppnar sig, då

pistonen står på centrum. Försprånget

är av två slag, yttre och inre. Det förra

är, vad sliden öppnar på ångsidan, och

det senare vad den öppnar på

avloppssidan. ~ -språngslinje, den linje på ett

indikatordiagram, som angiver

försprånget. ~ -språngsvinkel, är den

vinkel, som excenterskivan står mera än

90° före veven på en ångmaskin. ~

-stagad, säges om en mast, som lutar

för mycket föröver. ~ -sta kvarteret,

halvmåne. ~ -sta meridianen, se

meridian. ~ -sta ordningen, de största och

klaraste fixstjärnorna höra till denna

ordning. Avtagande höra de till andra,

tredje och fjärde. ~ -sta vakten,

sjövakten från kl. 8—12 e. m. ~ -sta öppet

vatten betecknas ofta med f. o. w. ~

-ste maskinist eller förste mäster, den173

Förstklassigt—Förtöj ningsshackel

174

som på handelsfartyg har högsta befälet

i maskinen. Han sorterar icke desto

mindre under kaptenen i disciplinära

och ekonomiska frågor. ~ -stklassigt, det

som ej kan vara bättre. ~ -stycka segel,

sprätta upp gamla, slitna eller trasiga

dukar ur segel och sätta dit nya. ~

-stäng eller förstängsstagsegel,

trekantigt segel på förstängstaget (innanför

klyvaren). ~ -stängstag, tåg eller

stållina, som stöttar förmärsstång eller

förstång till bogsprötet. ~

-stärkningsband, band i segel i närheten av buken

där påfrestningen är stor. ~ -stäv,

fartygsskrovets främsta del. Den är

fogad till främre delen av kölen och

utgör en fortsättning av denna förut

och uppåt. På träfartyg består den av

två eller flera stycken timmer, antingen

sammanlöpande i jämn tur med kölen,

mot vilken den bildar en trubbig

vinkel och är i så fall förenad med denna

genom en långlask, eller är den

hop-tappad ävenledes under trubbig vinkel

med kölen, förstärkt med s. k. svälj ärn

och genomgående bultar. Förstäven

tjänar till fäste förut för bordläggningen

och bidrager att förstärka fartyget. På

järnfartyg är förstäven av järn (stål),

smidd i en eller två längder och något

tjockare nedåt än över vattenlinjen. Den

är fästad med kölen genom en lask, som

skall vara 3 gånger så lång som kölens

djup. ~ -stävsföljare, förekommer

endast på träfartyg och är ett på

förstävens akterkant (inombords alltså)

fastbultat förstärkningstimmer, vars nedre

ända laskas till översta resningsknäet

förut. ~ -stävsknä, krumtimmer, som

sammanbinder kölen med stäven. ~

-stävsspunning, se spunning. ~ -stävens

fall, dess lutning. ~ -sumlighetsklausul

(negligence clause), bestämmelse i

certe-parti. Den engelske författaren d:r T. E.

Scrutton, Barrister at law, skriver

härom: Domstolarna hava en benägenhet

att tolka detta och liknande undantag

starkt emot redarna. De vilja ej skydda

dem för följderna av deras personliga

försumlighet att tanklöst tillsätta en

försupen och oduglig befälhavare eller

genom att giva order om, att fartyget

ej får använda lots m. m. ~ -sänka,

nithål försänkas genom att kanterna till

hålet uppborras, så att nitskallen faller

in i plåten och lämnar en jämn yta. ~

-sänkningsborr, verktyg, varmed nithål

försänkes. ~ -timring, alla timmer, som

utgöra skelettet till ett fartyg, innan

bordläggningen tager sin början. —

-toft, främsta roddbrädan i en båt. ~

-toning, avbildning av en kust, såsom

den synes från sjön på långt avstånd.

Den är till stor vägledning vid

angörande av land. ~ -topp, fockmasten med

dess tillbehör. ~ topp och tackel, eller

för tackel och tåg, brukar man länsa,

då segel ej kunna föras. Gamla sjömän,

som varit med om riktiga stormar, hålla

dock före, att man hellre skall ligga bi

i en storm än länsa, då sjön går mycket

hög. Och det ligger någonting käckt

bara i tanken att inte vända ryggen åt

en fara. I övrigt måste man medgiva,

att här som i allt annat "circumstances

alter cases". ~ -töja, göra fast ett

fartyg till land eller till bojar eller medelst

ankaren. ~ -töjning, tross, kabel eller

kätting, varmed ett fartyg är förtöjt. ~

-töjningsankare, ankare, som alltid

ligger på sin plats för förtöjning av

fartyg. ~ -töjningsboj, en boj fästad vid

förtöjningsankaret och varuti man

fast-gör förtöjningsända. Brukas mest för

lustjakter. ~ -töjningsklys, järnfodrat

hål i sidan av ett fartyg ovan däck,

varigenom man leder ut förtöjningar. ~

-töjningslekare, en lekare, som utanför

klyset på ett för två ankaren liggande

fartyg förenar kättingar för att hindra

dem från att sno sig om varandra och få

törnar, vilket eljest är lätt gjort, i

synnerhet i tidvatten. ~ -töjningsplats, plats,

där man förtöjer fartyg. ~

töjnings-pollare, se pollare. ~ -töjningsring, svår

ring i kaj, varuti man fastgör ett

fartygs förtöjningar. Se moring. ~

-töj-ningsschackel, stor järnbygel med bult175

Förut—Föröver

176

tvärs över. Användes för att göra fast

förtöjningskätting i land. ~ -ut (tonvikt

på för), i främre delen av ett fartyg

eller i riktning föröver, även utombords,

t. ex. "seglare förut om styrbord". ~

-utströmning, ångans utströmning, innan

pistonen hunnit slagets slut, varigenom

man vinner ett lägre mottryck, än om

avloppet ej skulle öppnas, förrän

pistonen vänder. ~ -vandling av streck till

grader är enkelt nog, om man bara

kommer ihåg att 8 streck är en rät

vinkel eller 90° , alltså ett streck 11°—15".

~ -varmare, apparat, varuti

matarvatt-net uppvärmes, innan det inpumpas i en

ångpanna. Den är anordnad som en

vanlig ytkondensor, där matarvattnet ledes

in uti och ångan utanför tuberna. ~

-ända, tåg, som stickes ut från fartygets

förända. ~ -över, i riktning mot fören

på ett fartyg.Gaffel, ett rundhult, som med sin

tjockare, kloformade del griper om aktra

delen av en mast, och till vilken övra

delen av ett trapesformigt segel

(gaffelsegel) är fastgjort eller litsat.

Gaffeln tjänar även som bom för

gaffeltoppseglet. Den är antingen fast och

uppbäres då vanligen av ett topprep

bestående av kätting eller den är

nedtag-bar och uppbäres då av en talja invid

masten, "klofall", och en hissanordning

för att resa yttre ändan, "piken", och

som kallas pikfall. ~ -apa, gaffelseglet

på stormasten (å tremastat fartyg). ~

-fock, gaffelseglet på fockmasten. ~

-gigtåg, tåg, varmed gaffelsegel halas

ihop vid gaffeln, då det skall bärgas. ~

-gärd eller gärd, tåg på ömse sidor om

gaffelpiken, i nedra ändan försedda med

en enkel talja. De tjäna till att stötta

gaffelns yttre ända mot slingring och

hålla övre delen av seglet bidevind. ~

-nock eller vanligare pik, yttre ändan

av en gaffel vanligen försedd med ett

mindre block eller skivgatt för

flagglina, om det gäller gaffel, på vilken

flagg hissas. ~ -rack, ett kort tåg med

uppträdda träkulor, som är fastgjort i

klon på en gaffel och går runt om

masten för att hålla gaffeln stöttad. ~

-segel, trapesformigt segel, vars främsta

lik medelst litsor eller litslina är rörligt

fästad vid en mast. Övre liket är fast

vid en gaffel och den nedre styres van-

ligen av en bom, men även av endast

skot. ~ -toppsegel, ett trekantigt eller

trapesformigt segel, som sättes över

gaffelseglet. Det är litsat till

gaffel-toppsegelstången med en lina.

Gaffel-toppsegelsfallet, varmed seglet hissas,

är antingen fastgjort i fallhornet eller

till mitten av en kort rå.

Gaffeltoppse-gelshalsen består av ett tåg, som är

fastgjort i seglets nedersta hörn, och

gaffeltoppsegelskotet halar ut seglet på

gaffeln genom ett skivgatt eller block

och går därefter under gaffeln intill

masten och därifrån genom ett block till

däck. Seglet bärgas genom en

nedha-lare, som sitter fast i skothornet, går

sedan till ett block i fallhornet och

därifrån ned i däck. Då seglet skall

bärgas, kastas först fallet loss, och man

halar i nedhalarn, tills seglet är nere

vid rotten, då skotet kastas loss och

halas upp till fallhornet. Halsen kastas

sist loss och halas upp för hand, då

seglet skall göras prydligt fast. Ett

gaffeltoppsegel skotas först, varefter det

hissas och sist halas halsen.

Gajar, tåg eller kättingar, som äro

avsedda att stötta en bom eller en

dävert sidovägen såsom klyvarbomsgajar,

waterbomsgajar, lastbomsgajar, b åt

dävert gajar o. s. v.

Galeas, 1) mindre krigsfartyg på

15-och 16-hundratalen. Det hade

vanligtvis tre master med latinsegel och 20 à179

Galej a—Garneringslattor

180

30 par åror; 2) tvåmastat handelsfartyg

i våra dagar med två gaffelsegel, det

största på fockmasten, som kallas

stormast, emedan den är störst. Den aktra

masten kallas mesanmast.

Galeja, gammal benämning på galér.

Galeon, krigsskepp på 15- och

1600-ta-len i Frankrike och Spanien.

Galér, en på 1300-talet förekommande

allmän benämning på roddkrigsfartyg.

Forntidens galérer benämndes efter

antalet horisontella årrader, uniremer (1),

biremer (2), triremer (3). Under tidernas

lopp undergick denna fartygstyp många

förändringar och fann användning i

nästan alla Europas sjöstater. Höder

infördes i stället för styråran, seglen

ändrade form och blevo trekantiga i stället

för fyrkantiga. Med det gemensamma

namnet galérer kallades många, vars

namn till och med fallit ur minnet,

såsom dromon, selander, pamfil, galeot,

sagitta o. s. v. I Sverige började man

bygga galérer på 1500-talet och på

1700-talet funnos en massa galérer i arméns

flotta. I Frankrike har man bibehållit

galérerna för straffångar att motionera

sig i, alldeles som England har

bibehållit trampkvarnarna. De torde göra

ungefär lika stor nytta. ~ -kagge, en

mindre vattenkagge. ~ -segel, kallas även

latinsegel, ett till ett långt spri fästat

trekantigt segel.

Galiot, ett slags lätt fartyg i

medeltiden.

Galjadet, mindre vimpel eller flöjel.

Galjon, en på träfartyg anbringad

utbyggnad på ömse sidor om förstäven. ~

-sbild, en träbyst eller helfigur, som var

anbringad utanför förstäven och

numera sällan förekommer.

Sammansättningarna galjonsbräda, gal jonspump,

gal-jonsreglar, galjonstrall, galjonstimmer

förekomma lika sällan. ~ -sornament

förekomma någon gång i form av

träsniderier såsom gumshorn m. m.

Galleri på örlogsfartyg. På

låringar-na och omkring akterspegeln brukar

man anbringa ornament för att giva åt

akterskeppet en prydlig avslutning. I

samband härmed stå benämningarna

galleribotten, galleribåge, gallerilister

o. s. v.

Gallerventil, bottenventil på

ångfartyg. Den är försedd med galler för att

förhindra oklarande genom gräs o. d..

Gallium, ett metalliskt grundämne,

hårt och silvervitt.

Gallon, engelskt rymdmått, 4,54 liter.

Galon, band av guld- eller silvertråd,

använd såsom gradbeteckning.

Galvanisering, grundar sig på den

elektriska strömmens förmåga att ur

metallsaltlösningar utfälla metaller. Till

överdrag användes koppar eller andra

metaller, även nickel, silver, guld.

Galvanisering skyddar järn mot rost.

Galvaniska strömmar äro elektriska

strömmar, som bildas i vatten mellan

däri sänkta metaller av olika slag, om

dessa äro metalliskt förbundna med

varandra och bilda ett galvaniskt element

med sluten strömkrets. Vid användande

av propellrar av brons e. d. brukar man

kläda propellerramen med zinkplattor

för att förekomma frätning av järnet.

Galvaniskt batteri, apparat för

alstrande av elektrisk ström på kemisk väg.

Galvanometer, apparat för

bestämmande av styrkan och riktningen av

svaga elektriska strömmar.

Garn, 1) de enkla delar varav ett tåg

eller en lina består, se kabelgarn; 2) ett

slags fisknät; 3) garn kan även vara ett

självständigt, smäckert snöre såsom

sjömansgarn, segelgarn, likgarn.

Garnering, den inre plankbeklädnaden

av ett fartyg under däck. Den ligger på

ömse sidor om kölsvinet och täcker

bottenstockarna och spanten helt upp till

däck på träfartyg. På järnfartyg går

garneringen sällan högre än just över slaget.

~ -slattor eller last ribb or, tunna

trälat-tor, som uppsättas mellan spanten på

järnfartyg, där garneringen stannar vid

slaget. Deras ändamål är att

förekomma att ömtålig last kommer i beröring

med skeppssidan och tager skada genom181

Garneringslatthakar—Geometri

182

fuktighet. När mail för

spannmålslaster, oljekakor, kaffe e. d., är det mycket

viktigt, att lastribborna äro på sin plats,

och att därjämte sidan är klädd med

bastmattor. Svettning i följd av

temperaturväxling uppstår alltid under

längre resor och kan förorsaka mycken

skada å ömtåliga laster, för vilken

fartyget kan göras ansvarigt. ~ -slatthakar,

flyttbara hakar, som fästas i spanten

att lägga lastribborna i. De pläga

borttagas jämte lattorna, då man för

trälaster, men böra då räknas och förvaras

för kommande behov.

Gas, en kropp, som varken har

bestämd volym eller form. Ett av

aggregationstillståndet Gas strävar ständigt

att utvidga sig. En del laster såsom

petroleum, bensin och andra flyktiga

oljor utveckla gaser, vadan det är

nödvändigt att ofta ventilera lastrummen

under den svalare delen av dygnet. Det

ar även nödvändigt att iakttaga ali

möjlig försiktighet med elden. Rökning får

ej tillåtas. ~ -olin eller petroleumeter,

den flyktigaste och mest lättantändliga

av petroleumdestillat.

Gast, benämning på sjöman i

allmänhet, se sjögast. Även en i tjänsten

använd benämning på manskap med en

viss tjänstebefattning eller station

ombord, såsom backgast, båtgast, märsgast,

däcksgast m. m.

Gatlopp, bestraffningsmedel i forna

dagar.

Gatt, 1) hål eller öppning, t. ex.

hal-gatt, hamngatt, skivgatt; 2)

förvaringsrum, t. ex. kabelgatt. ~ -ad, man säger

flatgattad akter, då den är flat, och

rundgattad, då den är fyllig.

Ge en hand, hjälpa till med.

Gejder, slipade plan, som tjäna att

låta vissa maskindelar glida emellan sig.

Geling, den sneda skärningen i ett

segels kant, då det lik (tåg), som skall

sys på, skall gå i bukt. Om bukten är

konkav, kallas gelingen uppskärning

(underliket på ett råsegel), är den kon-

vex, som på undra liket på gaffelsegel

och stagsegel, kallas den rund.

Gemensamt haveri, avarie grosse, se

haveri.

Gemini, se Tvillingarna.

Gemma, a Coronæ, stjärna av andra

ordningen i närheten av Arcturus på

norra stjärnhimmeln.

General kurs och distans, härmed be^

tecknar man kursen och det direkta

avståndet från det frånseglade till det

inseglade stället. ~ notifikation, en på

diplomatisk väg notificerad

blockaddeklaration till neutrala staters regeringar,

som innehåller bestämmandet av dagen

för blockadens början och det blockerade

områdets geografiska gränser.

Generator, maskin, som alstrar ånga,

gas eller elektrisk kraft.

Genomblåsningskranar äro anbragta i

en ångcylinders båda ändar för att

släppa ut det vatten, som bildats genom

kondensation, innan full ånga påsläppes,

samt för att förekomma för högt tryck

vid direkt påsläppning av ånga till

andra cylindrar än högtryckscylindern.

Genomgående bult, bult av metall eller

järn, som sammanbinder de olika

förbindningarna i ett träfartyg. ~

kolvstång, piston- eller kolvstång, som

genomgår övre lockets packningsdosa på en

ångcylinder i och för styrning. ~

kölsvin, kantsatt plåt, som vilar ovanpå

kölen inuti ett järnfartyg i hela dess

längd, och till vilken bottenstockarna å

ömse sidor äro fastnitade.

Genomslag kallas det, då strömmen

slår över mellan elektriska ledningar

eller apparater, som normalt skola vara

isolerade från varandra.

Geocentrisk, från jordens medelpunkt

räknat.

Geografi, läran om eller beskrivning

av jorden. ~ -sk mil, baserar sig på

jordens storlek. Den är Vis av

ekvatorsgraden eller 7,420.44 meter.

Geometri, den del av matematiken, som183

Germanischer—Glycerin

184

undersöker förhållanden, egenskaper och

mått av linjer, ytor och vinklar.

Germanischer Lloyd, aktiesällskap för

klassificering av fartyg, Berlin.

Giga, hala upp skothornen på ett

segel, sedan man kastat loss skoten.

Råsegel gigades förr och delvis ännu till

råns mitt, och då seglet var fastgjort,

hängde skothornen som ett par vingar

på ömse sidor om "buken". Nu är det

mera vanligt, att de gigas rätt upp till

rånockarna, vilket underlättar

fastgö-ringen av seglet.

Gigg, en lång, smal, lättbyggd

roddbåt för befälhavaren på större fartyg. ~

-ermast, se fyrmastare och femmastare.

Gigtåg, tåg eller talja, varmed

skothornen på ett råsegel halas upp till rån,

eller stående liket på ett gaffelsegel

halas in till masten. ~ -sblock, de block,

varigenom gigtågen leda.

Gina, en större talja, som bildas av

minst ett treskivigt block och ett

två-skivigt.

Gipa, att vid segling rätt undan vind

skifta över ett gaffelsegel, så att vinden

fyller från andra sidan. I hård vind och

då man har en svår bom att göra med,

måste detta ske med försiktighet, så att

man halar igenom skotet dikt an, innan

man låter seglet komma och sedan firar

av.

Gipskänkling eller bomstoppare, .ett

tåg, vanligtvis tjärat, den ena ändan är

fästad runtom nocken på bommen och

den andra är försedd med en kaus, i

vilken man hugger an stoppartaljan i lä

för att stötta bommen vid slingring.

Gira, avvika från kursen än åt ena

sidan än åt den andra. Det beror

vanligtvis på dålig påpassning vid rodret,

men olämplig segëlföring och illa

avvägd styrlastighet kunna även göra sitt

till. Som en allmän regel kan sägas,

att ju mindre ror man ger ett fartyg,

desto mindre behöver det.

Gita, gittra, en lång, smal och något

böjd träränna med handtag. Den

användes för att spola vatten över skepps-

sidan från båt i varmt väder eller för

att göra rent.

Gjutjärn, tackjärn, järn, vars kolhalt

är över 2 à 3 %.

Glacis, sluttande pansar vid foten av

kanontorn. Även stensatt sluttning av

en vågbrytare eller strand.

Gland, lock till packningsdosa.

Glas, detsamma som en halv timma.

Var sjövak t om 4 timmar innehåller

således 8 glas. Detta angives genom, att

man slår två lätta slag fyra gånger

efter varandra på skeppsklockan. Man

brukar slå glas varje hel timma på sjön

för att varsko avlösning av ror och

utkik, samt halvtimmen vid vissa

tillfällen såsom utpurrning o. s. v.

Benämningen glas härleder sig från den tid,

då man använde timglas. ~ -trall, bricka

för glas, som hänger i taket och

balanserar. ~ -vakt, den av manskapet, som

"slår glas".

Glattankare, armatur på

dynamomaskin, där trådlindningen är förlagd

utanpå järnkärnans yta.

Glatt lag, avskjutande av ena

skeppssidans alla kanoner samtidigt.

Glidning eller slip. Då ett fartyg

framdrives av maskin genom vattnet,

förflyttar sig detta på grund av sin egen

rörlighet och vägen, som fartyget

till-ryggalägger, blir givetvis mindre, än

om vattnet ej gåve efter. Denna

fartygets efterblivenhet kallas glidning och

brukar beräknas för väl konstruerade

propellrar till 8 à 10 %. Se apparent

glidning.

Glidplan för tvärstycket på en

ångmaskin har till uppgift att styra

pistonstången utmed gejderna och upptaga

sidotrycket, som förorsakas av

vevstakens ställning i vinkel mot kolvstången.

Glimmer, en mineral, lätt att klyva i

tunna, genomskinliga plåtar. Användes

i stället för glas till lanternor etc.

Glob, sfär eller kula. ~ -lanterna, vars

glas är globformigt och som är avsedd

att lysa över hela horisonten.

Glycerin, ett i stället för vatten använt185

Glänthake—Golfströmmen

186

medel som drivkraft till hydrauliska

maskiner, då man måste skydda sig mot

frysning.

Glänthake, hake, varmed man håller

en dörr eller ett fönster "på glänt".

Glödhettat skall ett järn vara, då man

skall smida det. "Ferro calente

cuden-dum est", sade de gamle.

Glödlampa, elektrisk lampa, där

ledaren av den elektriska strömmen är en

motståndsspiral av så liten kaliber, att

den vid strömmens genomfart råkar i

glödning.

Glödrörständning, tändning å motor

medelst rör av porslin eller annat

lämpligt material, som glödhettas.

Glödskal, skal på plåt, som brukar

bortfalla efter någon tid.

Gnist, trådlös telegrafi, se även

radiotelegrafi. ~ -a, telegrafera utan tråd. ~

-avbrytare, vid vissa konstruktioner för

trådlös telegrafi, t. ex. Marconis,

användes roterande gnistapparat, då ett

gnist-komplex bildas för varje tand, som

passerar en spänningsförande pol. ~

-bil-dare, anordning vid gnisttelegrafering

med dämpade vågor om ljusbåge

användes. Spetsarna måste då till en början

närma sig varandra för att ljusbåge

skall uppstå. ~ -dämpning, se

dämpning. ~ -fel, oregelmässig gnistbildning,

vilket observeras genom att en oren ton

eller en ton med akustiskt oriktig

tonhöjd erhålles. ~ -frekvens, antal gnistor

pr sekund. ~ -fri gång säges en dynamo

hava, då inga gnistor förekomma vid

den främre borstkanten ~ -gap, den del

av en gnistavsändare, mellan vars

elektroder gnistan alstras. I vanliga system

för trådlös telegrafi sändes gnistan

mellan ett par kulor eller trubbiga stavar,

i andra användas ringar och plattor men

aldrig skarpa spetsar, emedan dessa

förorsaka för tidig urladdning. ~ -hytt,

det rum ombord där skeppsstationen för

radiotelegrafi är inredd. ~ -kompass,

Marconi, Bellini, Tosi riktningsfinnare

eller telefunkenkompass, instrument,

varmed bäringen till en signalstation kan

bestämmas, då man uppfångat signalen

från densamma. ~ -krets,

svängningskrets. ~ -kretskondensator, kondensator,

som ingår i svängningskretsen i en

gnistavsändare. ~ -mikrometer, apparat

eller instrument, varmed man bestämmer

längden på ett gnistgap. ~ -man,

tjänsteman, som sköter gnistapparaten. ~

-officer, officer på örlogsfartyg, som har

uppsikt över gnistmaterielen och dess

vidmakthållande i gott skick. ~ -platta,

i allmänhet kopparplatta med en

silverplatta i mitten. De isoleras med

glimmer från varandra. Ju flera plattor som

inkopplas, desto högre spänning erfordras

och desto högre blir spänningsenergin. ~

-spänning, den spänning, som erfordras

för erhållande av god gnistbildning vid

visst antal gnistplattor. ~ -station,

radiotelegrafstation, station för

avsändning och emottagning av

radiomeddelanden. De indelas i kuststationer och

fartygsstationer. ~ -sträcka, en serie

gnistkap i systemet Tönende Funken

eller Nya Telefunken, systemet för

trådlös telegrafi, där elektroderna

utgöras av ringformiga metallytor,

mellan vilka urladdningarna äga rum.

Kallas även multipel-gnistgap. ~

-uppbördsman, biträder å örlogsfartyg

gnist-officeren, under vilken han närmast

lyder vid skötseln och passningen av

gnistuppbörden. ~ -överslag uppstår i

en gniststräcka, då spänningen i

växelströmmen, som uppladdar kondensatorn

på en gnistavsändare, blir tillräckligt

hög att sätta den elektriska energin i

gnistkretsen i svängning.

Gods, 1) handelsvaror; 2) material,

såsom metaller e. d.; 3) den del av

tacklingen, som är lagd över en masttopp.

— -kalv, en av tåg hopsplitsad ring, som

kränges över masttoppen till underlag

åt ögonen på vant, barduner och stag.

Golf, stor havsvik. ~ -strömmen är

huvudsakligen en fortsättning av

Floridaströmmen, som mellan Florida och

Bahamaöarna uppnår sin största styrka

eller hastighet, 4 knop och däröver.187

Gondol—Greenwich

188

Dess temperatur är 25 à 26 grader.

Utanför Floridasundet vidgar sig strömmen

huvudsakligast i ostlig riktning, medan

dess västra del följer i det närmaste 200

metersdjupet. Färgen på vattnet är

djupblå och i följd härav samt den

höga temperaturen skiljer den sig starkt

från kustvattnet "(the cold wall"). På

höjden av kap Hatteras utbreder

strömmen sig i starkare och svagare grenar,

det s. k. Golfströmsdeltat, och förenar

sig med den utanför Antillerna gående

grenen av norra Ekvatorialströmmen.

Denna är enligt gjorda undersökningar

vida mäktigare än Floridaströmmen. I

den över Atlanten gående

Nordatlantiska ostströmmen, som även ofta får

heta Golfströmmen, utgör

Antillström-mens vatten % och Floridaströmmen

blott K av hela massan. Nordatlantiska

strömmen sänder en gren mot nordost,

som bestryker Englands och Norges

västkuster. En annan gren vänder mot

sydost vid Azorerna och förenar sig

slutligen med Kanarieströmmen.

Gondol, ett flatbottnat roddfartyg med

uppspringande stävar och ett tält för

passagerare midskepps. Förekommer

huvudsakligast på kanalerna i Venedig.

— -ier, gondolroddare.

Gongong, ett slaginstrument av

metall, liknande ett fat med uppvikta

kanter, varpå man slår med en läderbeklädd

trumpinne för att kalla till måltid.

Goniometer, ett instrument, varmed

man mäter vinklar eller lutning av

planer.

Gottlandssnipa, rodd- och segelbåt,

som bygges på Gottland och som är

bekant för sina goda sjöegenskaper.

Grad, 1) tjänsteklass; 2) V360 av

cirkelns omkrets, betecknas med 3) mått

för temperaturen m. m.; 4) rät plan; 5)

ojämn kant i ett hål, uthugget ur en

plåt, t. ex. ett manhål. ~ -a, infälla. Se

nara. ~ -ering, uppmätning. ~ -skiva,

instrument för mätning av plana

vinklar på papper. ~ -stock, ett

instrument, som fordom användes för att

taga höjden av himmelskroppar. Den

bestod av en rak, fyrkantig stav,

graderad som en linje av tangenter och

med fyra olika långa kors eller sikten,

som voro flyttbara och gjorde tjänst vid

avläsningen av vinkeln. Gradstockar i

skämtsam mening voro ett par

träspadar, förenade med en bändsel, och som

buros om halsen av någon nybörjare på

sjön ej blott som prydnad utan fastmer

för att vara tillhands, då man behövde

slänga någonting överbord, som man ej

ville ta i med händerna.

Grafit, kristalliserat kol, krossat till

fint pulver. Blandat med olja eller fett,

utgör det ett förträffligt smörjämne för

lagerytor. Förekommer i handeln under

namn av manito grafitol, kollog etc.

Gramme, en belgare, som uppfann

ringankaret (till dynamon).

Gran, det av våra inhemska träslag,

som mest användes till däck, åror m. m.

Granat, sprängprojektil för refflad

kanon. Den är avsedd att explodera, då

den träffar ett föremål.

Granatkar-teschen är avsedd att sprängas på ett

visst avstånd framför målet för att

sprängstyckena skola slungas mot detta.

Gratifikation, gåva.

Greenheart, ett mycket hårt träslag.

Greenwich, stad i England, känd för

sitt observatorium och sitt sjukhus för

sjömän, sin sjömansskola, nautiska

museum m. m. Från observatoriet gives

klockan precis 1, då en tidkula faller,

telegrafiskt meddelande till alla mera

betydande städer. Longituden räknas

hos oss från Greenwich. Den forna

sjömansskolan är nu inredd till hem för

gamla engelska sjömän. ~ medeltid, G.

M. T., den tid efter vilken vi ställa våra

kronometrar. Skillnaden emellan G. M.

T. och ett ställes medeltid förvandlad

till grader är longituden från Greenwich

räknad. ~ stjärnor kallas de, som finnas

upptagna i den engelska

nautikalalma-nackan, och som användas vid

longi-tudsberäkning genom lunar.189

Gregorianska—Grandvändning

190

Gregorianska kalendern, nya stilen,

efter påven Gregorius den XIII, som

förordnade, att dagen efter den 4 okt.

skulle kallas den 15 samma månad för

att återföra vårdagjämningen till den

21 mars eller den dag, på vilken

Nice-iska mötets tid inträffade, sedan vilken

tid (325 e. Kr.) till år 1582 ett överskott

inträffat av 10 dagar enligt julianska

kalendern eller gamla stilen.

Grekiska alfabetet bör en navigatör

känna till, då det mycket förekommer i

matematiken och astronomien, särskilt

vid benämningen på stjärnor. Det

återgives därför här:

a (Alpha)

ß (Beta)

Y (Gamma)

# (Delta)

s (Epsilon)

C (Zeta)

V (Eta)

tf (Theta)

t (Iota)

* (Kappa)

Å (Lambda)

ß (My)

v (Ny)

£(Xi)

o (Omikron)

*CPi)

P (Ro)

tt (Sigma)

r (Tau)

o (Ypsilon)

7 (Chi)

oj (Omega)

Den mest lysande stjärnan i en

konstellation heter vanligtvis a.

Grenledningar, avvikningar i annan

riktning av rör eller elektriska

ledningar.

Grogg, whisky, rom eller konjak

blandad med vatten, en uppfriskande och i

vissa fall stärkande dryck, måttligt

njuten. Den bestod av K alkohol och %

vatten. Sitt namn har den fått efter

engelske amiralen Vernon, som för att

befordra nykterheten på 1740-talet lät

späda ut manskapets romranson med

vatten. Han gick alltid (ombord) klädd

i en röck av kamelott (på engelska

gro-grarn) och kallades därför av sitt folk

"Old Grog".

Grov sand, se bottenlag.

Grund, upphöjning av sjöbotten, som

är till hinder för sjöfarten. ~ -a upp

minska i vattendjup. ~ -brott, sjöns

brytning, när vågrörelsen träffar

botten. ~ -gående kallas ett fartyg, som

drager litet vatten. ~ -penningar, av-

gift för fartyg, som ankra på vissa

platser i Sverige. ~ -sjö, våg, som reser sig

utan synbar orsak. ~ -skott, skott, som

träffar ett fartyg i vattenlinjen eller

emellan "vind och vatten". ~ -stöta, gå

på grund eller törnå på grund. Om man

grundstöter, så att fartyget blir stående,

skall man genast stoppa maskinen eller,

om det är ett segelfartyg, bärga seglen.

Innan man sedan företager något, skall

man efterse, om fartyget blivit läck, i

vilket fall man ej bör backa av, förrän

man lodat runt fartyget o.ch övertygat

sig om djupet samt hunnit göra sig ett

begrepp om, huru mycket fartyget

läcker. Man bör även snarast föra ut ett

varpankare akterut för att hindra

fartyget att driva mera upp på grundet.

Innan man börjar kasta last, skall man

hålla skeppsråd och sedan kasta den

minst dyrbara lasten först, om man har

olika sorter, samt, så vitt möjligt, hålla

räkning på vad som kastas. ~ -taljor,

taljor, som fästas mellan rorpinnen och

skeppssidorna inombords för rodrets

vridning, då ratt eller drilltåg blivit

otjänstbara. ~ -tåg, svåra kablar, som

före kölhalning anbringas under

fartygsskrovet för att stötta detsamma

under omkullhyvningen. ~ -vändning, ett

slags vändning med segelfartyg, som

ligger bidevind i storm, och som

kommit så nära läland, att det ej finnes

sjörum för fördevindsvändning. Det

tillgår sålunda: Lä ankare hänges under

kranbjälken. En stark tross föres ut

genom ett klys akterut och långs lä sida

till det hängande ankaret och fastgöres

i dess röring. Tillräcklig mängd

ankar-kätting halas upp på däck och

schack-las ifrån den övriga. Rodret lägges (åt

lovart) och lä brassar släckas upp. Så

snart fartyget kommit nära vinden,

fälles ankaret. När vinden är rätt för

ifrån, stickes kättingen över bord, och

akterspringet sättes fast. Så snart detta

styvnar upp, och fartyget börjar falla av,

halas storrårna runt, och då

akterseglen börja fylla, brassar man runt på191

Grus—Gå

192

fören. Springet kapas, då alla seglen

åter stå fulla. Manövern är, som man

finner, rätt kostbar.

Grus, Tranan, stjärnbild i närheten av

Sydpolen.

Gruvstöttor, se pitprops.

Gråsalva, användes förutom mot

ohyra, att lägga ned körtelsvullnader.

Gräjor, saker i allmänhet, t. ex.

ba-gag — resgräjor, båtinventarier —

båt-gräjor, taljelöpare och block —

hissgrä-jor o. s. v.

Gränsvatten, ett så beläget vatten, att

det helt och hållet utgör terriorialvatten

till två eller flera stater.

Gräsning, rikoschettering eller en

kulas snuddning vid ett föremål och

åter-studsning.

Grästross, göres av espartogräs eller

av kokosfibrer (coir) och är mycket

lämplig till förhalningstross på grund

av sin töjbarhet.

Gräva (i sjön), säges om ett fartyg,

som har benägenhet att köra bogen

under vattnet i motsjö.

Grönlandsstek, ett slags fastsättning

mellan tvenne kablar.

Guano, exkrementer efter sjöfågel, ett

dyrbart gödningsämne. Påträffas i

Sydamerika, Afrika etc.

Gubben, vanlig benämning på

befälhavaren ombord man och man emellan.

Gudstjänst får enligt svensk lag icke

försummas ombord.

Guineaströmmen eller den ekvatoreala

motströmmen, skjuter sig in emellan

norra ach södra ekvatorealströmmarna.

Den understödes av den under

sommaren blåsande sydvästmonsunen och

uppnår längs kusten en ganska stor

hastighet.

Gula febern, denna sjömännens fasa,

är på retur både i Rio Janerio, Santos

och Pernambuco tack vare goda sanitära

anordningar, neutralisering av

sump-trakter m. m.

Gul metall, mässing, koppar och zink.

Gummi, se kautschuk. ~ -lacka,

smältes ur en kådig massa, frambringad av

insekter. Förekommer på pagodträdet.

~ -packningar användas på

ångmaskiner i många former

Gumshorn, ett slags prydnad i gal jon

på en del träfartyg.

Gunrum, officerarnas mässrum på ett

svenskt örlogsfartyg. ~ -sbord, det bord,

vid vilket en var ombordkommenderad,

flottan tillhörande officer eller officers

vederlike intager sina måltider. ~

-svisit, ett särskilt bevis på artighet och

vänskapligt förhållande emellan

fartygsofficerarna av olika nationalitet.

Officerare i eget land bruka göra första

visiten.

Gunter-segel, ett latinsegel med lös

toppstång, vartill övre delen av seglet

är najat. Det är alltså storsegel och

toppsegel i ett. ~ -skala, en

"räknestic-ka" av buxbom, som användes förr i

världen till sjöss, och å vilken funnos

utmärkta åtskilliga skalor, såsom

decimalskala, kordaskala, sinus- och

tangentskala samt logaritmskala.

Gussetplåt, triangelformig plåt, som

sammanbinder djupspant med

dubbelbotten.

Guttapercha, en mjölksaftprodukt av

vissa tropiska träd.

Gyllental, ett tal, som angiver det

löpande årets ordningsnummer i

måncykeln.

Gyroskop, en anordning för att minska

rullningen av ett fartyg i sjö.

Gyroskopet utgöres ar ett balanshjul om fyra

fots diameter och dess arbetshastighet

är omkring 1,800 slag i minuten. Det

placeras längst ned i botten av fartyget

och sättes i gång av en 10 hästars

motor. ~ -kompass, en praktisk kompass

uppfunnen av amerikanaren Elmer

Sperry.

Gyttja, se bottenlag.

Gå för fulla segel, hava alla segel

tillsatta. ~ i drift, slita sig loss. ~ i

lovart eller i lä om, passera på ena

eller andra sidan om ett föremål i

förhållande till vinden. ~ ombord,

infinna sig på ett fartyg. ~ rund med193

Gångb ord—Göra

194

maskin, att släppa på ånga och låta

maskinen gå några slag framåt och

back för att sé, att allting fungerar,

innan manöver begäres. Innan

maskinisten går runt med maskin, bör han

förfråga sig hos däcksbefälet, om

propellern är klar, eller om det finnes

hinder för rundgåendet. ~ till ankars,

ankra. ~ till kojs, gå till vila. ~ till segels,

avsegla, inbegripet de därför

erforderliga förberedelserna. ~ till sjöss, segla

på sjön som sjöman. Även avsegla. ~

till väders, äntra upp i tacklingen. ~

varmt i maskinen, se varmgång. ~

överbord, falla i vattnet från ett fartyg. ~

överstag, att lova upp, då man seglar

bidevind, så att seglen backa, och man

får vinden in från andra sidan.

Gång-bord på örlogsman, övra däck

bordvarts mellan halvdäck och back

eller för om halvdäck. ~ -bro över brunn

å welldäckat fartyg, se

Sjöfartssäkerheten, Malmén. ~ -plankor, däckslast

av trä, vars övre yta är ojämn eller

hålig, skall vara försedd med väl

fastsatta gångplankor. Större hål vid

vinschar m. m. skola vara inhägnade med

stadigt räckverk. ~ -spel eller

kapstån-dare, en hyvningsanordning med

spakar eller elektrisk drivkraft för

förhal-ningar o. s. v. På örlogsfartyg, där

gångspelet även användes för lättning

av ankaret, bestod det av en genom

övra däcket lodrätt uppstående cylinder,

med axel, som vilade i en järnpanna på

mellandäcket. Huvudet eller den

översta delen av valsen ovan däck var

försett med hål för instickning av spakar.

Det skadar aldrig att hava dylika

resurser även på elektriska spel, ty den

elektriska strömmen kan strejka, och det är

försmädligt att behöva vänta på den,

medan man gör haveri. ^ -spelsdockor,

påläggning av trä- eller järnlister på

ett gångspel för att valsen skall få större

periferi och göra bättre verkan. ~

-spelsdyna, plankbädd på däck under

gångspel. ~ -spelshuvud, gångspelets översta

del. ~ -spelskapell, fodral av segelduk

7

att draga över gångspel, då det ej

användes. ~ -spelspall, stoppanordning på

gångspel.

Gård, en ljus ring omkring en

himmelskropp. När månen omgives av en

dylik, anses det vara förebud till

ruskväder.

Gårding, tåg, varmed stående lik och

underlik av ett råsegel halas upp till

rån, då det skall bärgas. ~ -stek,

fastsättning av gårding i liket på ett segel.

Det består av en öggla med tampen

fastbändslad till öglan.

Gäckmast brukar man kalla en liten

mast längst akterut på en kutter.

Gäng, arbetslag. ~ -a en skruv, förse

ett skruvämne med gängor. ~ -back,

stålverktyg för gängning av skruvar. ~

-kloppa, vertyg, vari man sätter

gängbackar och gängtappar för

skruvgäng-ning. Den är försedd med två armar för

kringvridning. ~ -tapp, verktyg för

skärning av invändiga skruvgängor, t.

ex. på muttrar.

Gärd, se gaffelgärd. ~ -löpare, det tåg,

som förenar blocken på en gärd. ~

-skinkel, det tåg, vari övre blocket

hänger på en gaffelgärd.

Göling, hissanordning med en lina och

ett enkelblock.

Göra avdrift, se avdrift. ~ an land,

sikta land efter en resa. ~ ett slag,

under kryssning segla en sträcka på

samma bog eller för samma halsar. Man

gör ett gott slag, då man icke driver

för mycket och kan stjäla sig upp till

lovart. ~ fart, skjuta fram genom

vattnet. ~ fast för det lösa, sätta fast en

ända för tillfället. ~ fast för gott, sätta fast

en tross e. d. med tanke på, att den skall

stå fast någon tid. ~ fast segel, giga,

gårda, broka eller hala ned segel, rulla

ihop dem och beslå (göra fast) dem med

beslagssejsningar. ~ haveri, erhålla

skada å fartyg eller last. ~ klar, göra i

ordning. ~ loss, frigöra. ~ protest, se

protest. ~ sjöförklaring, se

sjöförklaring ~ upp middagsbesticket, se bestick.

~vakt, tjänstgöra på däck och vara till195

Göra—Gös

196

hands att biträda vid fartygets

manövrering, utföra nödiga skeppsarbeten,

hålla utkik, stå till rors eller endast

hålla vakt.

Gös, en mindre flagga, som i hamn

föres på en kort flaggstång (gösstake)

för ut i stäven eller på bogsprötet.II.

Hacka i vinden, under

bidevindsseg-ling hålla för nära vinden och låta

seglen skaka (leva).

Hackbräda, den del av skarndäcket,

som täcker spegeltimren i akterskeppet.

Hackbult, bult, som icke drives helt

igenom träet, och som är försedd med

hak eller skåror för att ej kunna

utdragas så lätt.

Hackmatack, svart lärkträ. Användes

i skeppsbyggeri.

Hagelby, hård vindstöt med hagel.

Haj, namn på många fisksorter, vars

grymhet och glupskhet blivit till ett

ordspråk. Benämning på runnare,

bedragare och sämre advokater. ~ -fena,

ryggfenan på en haj är trekantig och

brukar synas över vattnet, då fisken

ligger tätt under vattenytan. Den är en

god varningssignal. ~ -krok, svår

fiskkrok med lekare, särskilt avsedd för

hajfiske. Till bete använder man ett

stycke fläsk. Linan (vevlingslina) bör

ej vara för kort, utan medgiva

utfir-ning för den händelse fisken behöver

mattas, innan man halar upp honom.

När han tagit ordentligt fast, lägger

man en snara av ett pålstek och låter

den glida ned över huvudet och

fisklinan ned mot stjärten och drar till

hårt för att vid upphivningen behärska

denna muskelstarka del. Så fort man

kan, bör man amputera den senare.

Hakblock, block med hake för

upphängning.

Hakbult, bult, som i ena ändan är

försedd med hake och den andra avsedd

att drivas in i däck e. d.

Haklask, sammanfogning av snett

avskurna timmer med hak i fogen.

Hakstek, se nackstek.

Hala, förflytta ett föremål med

tillhjälp av tåg eller talja. ~ an ett skot,

hala skotet så hårt man kan. ~ dör, hala

ett tåg, tills det blir styvt. ~ hem, hala

tills föremålet är på sin plats. ~ in det

lösa, hala igenom ett tåg, tills bukten

är inne. ~ mesanskot, ett uttryck, som

förutom halandet i sagda skot är

synonymt med att få en sup. ~ -nde part,

den ändan av en taljelöpare, vari man

halar, i motsats till den fasta parten,

som är fastgjord i ett av blocken. ~

upp i brassarna, att hala i lovarts

brassar, då vinden rymmer (blir

förmånligare).

Halgatt, öppning i brädgång eller

reling för halning av tåg.

Hal i lä, utrop från den som lagt på

stickbulten i lovart vid revning av

råsegel att hala ut revet i lä. ~ -kip, läpp

av trä eller gjutjärn på reling för

ledning av tåg. ~ ut, båtkommando, då

man skall börja rodd eller ro kraftigare.,

Hallå, svar på ohoj.

Hals, 1) tåg eller kätting, som

fasthåller främre hörnet på ett segel under seg-199

Halsa—Hammarband

200

ling; 2) den tjockaste delen av ett

bog-band; 3) hals på axel; 4) på ett knä,

vinkel på detsamma. ~ -a eller halsa under,

hala halsen på ett segel. ~ -ar och skot,

kommandoord vid vändning, då

underskot och halsar skola kastas loss, innan

man brassar runt rårna. ~ -a runt,

stag-vända, vända genom vinden. ~ -block,

block, varigenom halsen på ett segel

halas. ~ -bult, bult genom halsen på ett

knä. ~ -dävert, en från fartygsbogen

utskjutande balk, till vilken fockhalsen

halas. ~ -glgtåg, tåg, varmed ett

gaffelsegel halas in till klon. ~ -horn, det hörn

(nedre) av ett segel, där halsen är

huggen eller fastsplitsad. ~ -klamp, knap

eller krysshult, till vilken fock- eller

storsegelshalsen fastgöres. ~ -lager,

lager, som uppbär halsen på en axel. ~

-spant, spant för ut eller akter ut, där

fartygets rundning vidtager. ~

-stop-pare, kort tåg, som tjänar att förstärka

halsen och ersätta den, om den skulle

springa. ~ -talja, talja, att sträcka

halsen på ett segel. ~ -upphalare, smäcker

lina, varmed man halar upp halsen på

ett gaffelsegel eller snedsegel i övrigt.

Halvback, en mindre "hylla" för ut i

stäven på en del mindre fartyg att lägga

ankarna på.

Halvbalk, balk, som ej når tvärs över

fartyget.

Halvblinda hål, nithål, som ej passa

för varandra.

Halvcirkulär deviation, summan av

den deviation, som uppkommer genom

den fasta magnetismen, och den, som

uppstår av den flyktiga magnetismen i

vertikal järn.

Halvdäck, den upphöjda delen av ett

däck akter om stormasten. ~ -ad båt,

är däckad endast för ut och akter ut.

Halvmodell, långssektionen av en

fartygsmodell.

Halvmånadsinekvalitet, skillnaden

emellan den korrekta hamntiden och

flodens fördröjning en given dag efter

periodens längd.

Halvmåne, då månen är i första

kvarteret.

Halv pop, ett kortare halvdäck, rundat

över akterspegeln. Förmånligt vid

länsning i sjö. ~ ranson, bör man taga till

i god tid, när det börjar bli ont om

proviant eller vatten. ~ -slag, en vanlig

enkel knop med en tågända runt sin

egen part och tampen instucken i

öglan. Två halvslag äro tillräckligt att

göra fast en ända med, enligt det

engelska uttrycket: "three halfhitches are

möre than a king"s yacht wants." ~

-spant, spant för och akter ut så långt

resningen räcker, sträcker sig ett på

varje sida mellan denna och relingen. ~

-skott, vägg, som ej räcker ned till däck

eller botten. ~ -skuggans kon, denna

har sin spets emellan solen och månen,

och uppkommer av de tangenter, som

korsvis dragas från den ena

himmels-kroppens pereferi till den andras. ~

stridsberedskap, intages å örlogsfartyg

i allmänhet endast efter verkställt

"klart skepp". Det innebär klargöring

och delvis bemanning av medelsvårt och

lätt artilleri och langning, klargöring

av strålkastare, fördelning av vakten

på däck till dessa arbeten. ~ stång, se

flagga. ~ tids besiktning, besiktning av

klassat fartyg, då halva klassningstiden

är tilländalupen. Undersökningen

omfattar fartygets botten utom- och

inombords, upptagning av spuns i

bordläggningen å båda sidor akter ut samt

inombords för och akter ut å garneringen i

slaget för besiktning av timren m. m.

~ -t slag framåt eller back är bara ett

talesätt att röra maskinen ett litet ryck

i den antydda riktningen. ~ -törn i

an-karkättingen, eller kryss uppkommer,

då man ligger för två ankaren och

fartyget svajat en halvcirkel. ~ vind,

vinden tvärs. ~ -ö, utskjutande landtunga.

Hamel, a Arietis, stjärna i Väduren,

belägen bortom Sjustjärnorna och

liggande i rät linje mellan dessa och

Aldebaran.

Hammarband, den översta avvisarbjäl-201

Hammare—Hampa

202

ken på ett bålverk eller den, som

sammanhåller pålarnas övre ändar.

Hammare, verktyg, att slå i spikar

och dylikt med. Man har många slags

hammare även för andra ändamål,

såsom klinkhammare, kolhammare,

kopparhammare, blyhammare,

pickhamma-re o. s. v. De olika delarna av en

hammare benämnas: bana eller hammarban

(anslagsytan), hammarhals (mellersta

delen), hammarpen (den avsmalnande

delen) eller hammarklo, om den är

tudelad, och hammarögat den del, där

hammarskaftet är instucket.

Hamn, en i en kust ingående vik,

havsarm eller annat av naturen eller

på artificiell väg åstadkommen

skyddsplats eller bassäng, där fartyg

kunna ligga förtöjda eller ankrade. ~

-fogde, tjänsteman, vars huvudsakliga

uppgift är att under hamnkapten eller

hamnmästare vaka över ordningen i en

hamn, tillse att gällande förordningar

efterföljas samt inrapportera ankomst

och avgång av trafikerande fartyg för

införande i hamnkontorets journaler. ~

-kapten eller hamnmästare. Den förra

tjänstebefattningen förekommer i större

hamnar, där det även finnes

hamnmästare, som är hamnkaptenens närmaste

man och ställföreträdare. I mindre

hamnar har man mången gång endast en

hamnmästare. I de flesta fall sorterar

hamnkaptenen under en direktion, som

tillsättes av stadsfullmäktige. Den

kände ordboksförfattaren C. M. Ekbohrn

citerar följande ur Encyclopädie der

Wiessenschaft und Künste rörande

hamnkapten i allmänhet: " — — — —

der aber auch praktische Kenntnisse

eines Seemannes haben muss, worauf

leider in einigen Ländern nicht viele

Rücksicht zu nehmen pflegt, sondern

dieses Amt nicht selten als eine

Beloh-nung für geheime geleistete Dienste zu

verschenken gewohnt ist. Sein Ansehn,

wenn er sein Amt versteht, ist sehr

gross und eben darum, weil er zu

be-fehlen hat, nimmt man zu diesem Amte

gern einen Mann, der zu befehlen

versteht. ~ -lots, lots, som biträder vid

för-halningar inom vissa hamnområden. ~

-mästare, se hamnkapten. ~ -ordning,

föreskrifter och regler för ordningens

upprätthållande i hamn. Den upprättas

av hamnstyrelse och stadsfästes av

Kungl. Maj:ts befallningshavande.

Hamnordningen är rättesnöret för

hamnbefälets pliktutövning. ~ -pen»

ningar, avgifter som fartyg, vilka

besöka hamn under vissa förhållanden,

skola erlägga. I Sverige proportioneras

dessa efter fartygens avgiftspliktiga

dräktighet och i Kina efter "avståndet

emellan fock- och stormasten". ~ -taxa

eller taxa å hamnavgifter fastställes av

Kungl. Maj:t vanligtvis på fem år och

utfärdas av Kungl. Maj:ts

befallningshavande. I de allmänna

bestämmelserna däri äro avgifternas storlek

upptagna, 12 öre pr netto ton för fartyg om 10

registerton och därutöver vid ankomst

från eller avgång till utrikes hamn

samt 9 öre pr ton vid ankomst från eller

avgång till inrikes hamn. I de särskilda

bestämmelserna avhandlas nedsättning i

hamnavgifter för vissa kategorier

fartyg och befrielse från erläggande därav

för andra. En taxa för hamnavgifter

för olika varuslag finnes även intagen

däri. ~ -tid är antingen vanlig

hamntid eller ock förbättrad hamntid. Med

den förra menar man det antal timmar,

som vid ny- eller fullmåne förflyter

från månens kulmination

(meridianpassage) till högvatten (på orter som stå

under tidvattens inflytande). Den

senare utgör ett medelvärde av tiden för

flod vid olika faser av månen. Dessa

faktorer hava sin betydelse, då man på

förhand vill angiva de vid ett visst

tillfälle rådande tidvattensförhållandena

och speciellt tiden, då flod inträffar

samt dess höjd övèr en viss nivå,

räknad som nollplan. Se tidvattenskartor.

Hampa, ett örtsläkte, av vars

stjälkfibrer man bereder tågvirke och grövre

vävnader.203

Handelsblockad—Harmattan

204

Handelsblockad, blockad, som avser

förhindrandet av tillförsel och sjöhandel.

Handelsfartyg eller kofferdifartyg,

fartyg, som är avsett att befordra gods

och passagerare mot viss frakt eller

avgift.

Handelsflottans pensionsanstalt.

Reglemente för denna anstalt, i vilken äro

delaktige befälhavare, styrmän och

annat sjöfolk å svenska till utrikes fart

använda segel- och ångfartyg samt

maskinister och eldare, utfärdades 29

januari 1864. Dess tillgångar basera sig på

från generaltullstyrelsen utbetalda

belopp, sedan den s. k. "föringen" av 1748

(se d.) upphörde att direkt utbetalas till

kofferdiskeppare och skeppsfolk; från

vissa anslag från handels- och

sjöfartsfonden och av Kungl. Maj:t beviljat

anslag ur allmänna medel. Pensionerna

indelas i fyra klasser: 100 pensioner å 160

kr., 100 å 120 kr., 100 å 100 kr. samt 600

å 60 kr. Villkoren för pensions

erhållande äro: att hava uppnått femtiofem års

ålder, att hava varit inskriven å svenskt

sjömanshus 25 år utan att hava gjort

sig skyldig till rymningsbrott samt att

hava farit huvudsakligen med svenskt

handels- eller svenskt örlogsfartyg och

äga behörigen vitsordad god frejd.

Sökande anmäle sig, såvida han ännu är

inskriven vid svenskt sjömanshus, hos

dess direktion. Om han icke är

inskriven vid sjömanshus, skall ansökan

inlämnas jämte ålders- och frejdebevis

hos direktionen vid det sjömanshus,

under vilket han sist lytt.

Handgranat, projektil, som kastas för

hand.

Handlod, se lod.

Handlogg, se logg.

Handnitning, nitning medelst

hammarslag för hand.

Handpumpar skola finnas även å

maskindrivna fartyg för uppfordring av

vatten och fyllning av ångpanna.

Handspak, hävstång av trä för

basning av tunga föremål, ävensom för

om-drejning av spel.

Handräckningsförman på örlogsfartyg

har uppsikt över

handräckningsmanskapet och tillser, att deras rätt

tillgodoses vid proviantering och skaffning.

Handstyrning skall alltid finnas i

reserv på ångare, som hava ångstyrning.

Men det är ej nog med att den finnes.

Den skall också vara i fullt brukbart

skick, ty när den behöves, behöves den

genast.

Handvinsch, ett enkelt vindspel, som

vevas för hand.

Handåror, lätta åror för en mans rodd.

Handässja, lätt flyttbar smidesässja.

Hanfot, tåg eller kätting, som grenar

sig i två delar. Hanfot är även ett

trekantigt nät av platting eller ett stycke

segelduk, fastsatt vid järnstaget i

mitten av en rå, och som, då seglet skall

göras fast, tages om den upprullade

buken och kvarhåller denna ovanpå rån.

Bolinsprutor och stundom bukgårdingar

äro även fast i seglet medelst hanfot.

Hanfot på gaffel är vanligen en kätting

med båda ändarna fastgjorda i var sin

ända av gaffeln och en annan kätting

fastschacklad i bukten av den förra och

ledande till masten som topprep. &e

även ankra i hanfot.

Hangarband på en underrå, järnband

om mitten på en rå, i vilken borgen är

fastgjord.

Hangare, stropp, groft tåg eller

stål-lina, anbragt på toppen av en stång

eller mast och i nedre ändan försedd

med en kaus för huggning av talja eller

tackel i och för lyftning av tyngder.

Hangarknä, hängknä, knä eller vinkel

av trä eller järn, som sammanbinder

tvärskeppsbalkar i ett fartyg med

fartygssidorna. Sitter knäet i sned

riktning, kallas det snedknä.

Harmattan, ett namn på

Fantisprå-ket (Guldkusten), som betecknar en

egendomlig periodisk vind på Afrikas

västkust. Den förekommer vanligtvis i

december, januari och februari, är torr

och åtföljes av dimma, beroende på ett

fint, rött stoft, som hänger i luften och205

Harmonisk—Hedersbevisning

206

fördunklar solen. Harmattan blåser i

motsatt riktning mot sjöbrisen.

Harmonisk kurva eller sinusvåg, en

elektrisk våg så beskaffad, att de

rytmiska förändringarna, varav den

består, kunna framställas genom en

särskild form av jämn kurva, kallad

sinus-kurvan. Ordinaterna till denna stå i

proportion till sinus för en vinkel, som

själv är proportionerlig med den

motsvarande abskissan (Marconi).

Harpade kol, kol, från vilka stybben

siktats bort.

Harpantenna, luftledning för trådlös

telegrafi bestående av 2 à 3 lufttrådar,

som äro fästade i toppen av en mast

och sammanfalla i en punkt vid

marken.

Harpojs, kokt och skummad samt med

något svavel tillsatt fur- och grankåda,

varmed man smörjer rundhult för att

skydda dem mot röta.

Harpun, ett slags kastspjut, som

användes vid valfångst. Vid fångst av

springare, som brukar förekomma på

segelfartyg, har man en mindre harpun.

Fartyget får icke göra för hård fart,

då man harpunerar en springare, ty då

kan det inträffa, att skinnet på

harpu-nerarens hand följer med, om han

träffar och skall hålla an i linan.

Hastighetsmätare, baliistisk pendel, ett

instrument för bestämmande av

hastigheten hos en projektil.

Haveri, sjöskada, som drabbar fartyg

eller last. Det kallas gemensamt haveri

eller enskilt haveri. Det förra

innefattar ali skada, som till räddning ur en

fartyg och last gemensamt hotande fara

med avsikt tillfogas fartyg och last,

ävensom ali annan uppoffring, som

göres för sådant ändamål, så ock skada

eller kostnad, som vållas eller

uppkommer till följe dylik åtgärd. Till enskilt

haveri, avarie particulière, räknas enligt

York-Antwerp Rules kastning av

däckslast, bortkapning av nedfallen rigg,

frivillig strandning, besättningens hyror

och underhåll, när fartyget kondemneras

eller icke fortsätter sin ursprungligen

bestämda resa. Se för övrigt Sjölagen

218 ~ -besiktning, enligt 41 § Sjölagen

åligger det befälhavaren att, då fartyg

under resa genom inträffad

olyckshändelse lidit skada, som föranleder

betydligare reparation eller längre uppehåll,

anordna besiktning å fartyget. ~

-förbindelse, en skriftlig förbindelse av

lastemottagare att betala viss proportion av

gemensamt haveri.

Havsvatten, innehåller stora

kvantiteter pannstensbildande koksalter, varför

man så mycket som möjligt bör undvika

att mata ångpannorna därmed. Som

dryck är det ännu sämre. Det är döden,

när man i brist på färskt vatten söker

släcka törsten med havsvatten. Den, som

råkar i detta beklagansvärda läge, kan

hellre försöka att blöta sina

underkläder i saltvatten, vrida ur dem samt sätta

dem på sig igen. Det lär lindra törsten.

H-balk, järnbalk, vars genomskärning

har formen av ett H.

Hedersbevisning, honnör för kungliga

personer. Då konungen kommer ombord

å K. flottans fartyg eller i båt i

närheten därav färdas förbi eller skiljes

därifrån, ävensom då flottans fartyg

ankommer till eller avgår från plats, där

konungen befinner sig ombord å fartyg

eller i båt, skall, såvida fartyget eller

båten, varå konungen befinner sig, förer

kunglig flagga med vimpel eller

konungens ankomst eller närvaro blivit

officiellt tillkännagiven, mannas reling och

givas salut enligt salutreglementet,

varjämte muskötteriet på väl synlig plats

"går i gevär". På varje fartyg, som

kommer i närheten av konungen,

skyl-drar muskötteriet gevär, paradmarsch

blåses, varjämte fartygschefen eller

sekonden fyra gånger utropar: "leve

konungen!" vilket besättningen för varje

gång beledsagar med ett utdraget

"hurra". Konungen mottages ombord å

flottans fartyg vid fallrepsstället av

fartygschefen. övriga tjänstgörande of fi-207

Hefnerlampa—Heliakisk

208

cerare ombord och vederlikar skola vara

uppställda därstädes och lämnas fallrep

av två bland de förra. Äldste

befälhavaren Över tillstädesvarande fartyg samt

dennes flaggkapten, där sådan finnes

kommenderad, skola även vara tillstädes

vid fallrepsstället. Samtidigt "med

konungens ankomst nedhalas befälstecknet

och hissas kunglig flagga med stora

riksvapnet och kunglig vimpel över,

muskötteriet skyldrar gevär,

paradmarsch blåses, och leve konungen

utbringas, som ovan blivit sagt. Vid

konungens avgång göres enahanda honnör,

som vid hans ankomst, kungliga flaggan

nedhalas och den kungliga vimpeln.

Befälstecknet hissas åter och salut gives

med 21 skott. Samma honnör, som gives

konungen, tillkommer även annan

medlem av det kungliga huset med

iakttagande av, att kunglig flagga med eller

utan vimpel över hissas enligt angivna

grunder under rubriken kunglig flagga.

Å fartyg, där medlem av det kungliga

huset är ombord, gives utom för annan

medlem av det kungliga huset, vilken

är förnämligare, honnör för därtill

berättigad endast med fallrep och å fartyg

i närheten endast med gevärsgång och

fallrep. Samma honnör, som tillkommer

det svenska kungliga husets medlemmar,

gives för utländskt statsöverhuvud och

medlem av utländskt regerande hus,

dock begagnas härvid den utländska

nationens örlogsflagga. Angående besök i

tjänsten på örlogsfartyg innehålla

instruktionerna följande: Befälhavare över

ett eller flera flottans fartyg gör vid sin

ankomst till ävensom fore sin avgång

från någon flottans station härom hos

stationsbefälhavaren anmälan,

personligen, om denne innehar högre eller

samma grad, men eljest genom flaggkapten,

flaggadjutant eller annan officer. I

fråga om besöks växlande emellan

befälhavare och myndigheter iakttages att

första besöket avlägges av varje

befälhavare hos ambassadör, minister och

ministerresident av befälhavare av lägre

grad än kommendör, jämväl hos ehargé

(Taffaires och generalkonsul samt av

befälhavare av lägre grad än

kommendörkaptens jämväl hos konsul och vice

konsul. Flaggman (amiral) och kommendör

äga att förvänta första besöket av chargé

d"affaires, generalkonsul och vice

konsul, kommendörkapten av konsul och

vice konsul. För officiellt besök ombord

av nämnda myndigheter tillhandahålles

båt genom befälhavarens försorg. Dessa

officiella besök äga endast rum vid

första ankomsten till stället och göras icke,

då äldre svensk befälhavare befinner sig

på ankarplatsen, börande denne angiva

meddelande om ankomsten till

vederbörande beskickning och konsulat. Varje

officiellt besök skall besvaras inom 24

timmar. Besök bör i allmänhet, då intet

av vikt påkallar besök å annan tid, ske

hos myndighet i land under

exepedi-tionstid och å tjänsterum, samt hos

befälhavare ombord under den tid, flaggan

är hissad.

Hefnerlampa, lampa för mätning av

ljusstyrka.

Hef ner ljus (Hlj) = normalljus = 1

ljusenhet = ljusstyrkan, mätt i

horisontalled hos en lampa med amylacetat som

brännämne och med rund fullveke av

8 mm. diam., inställd så, att lågans höjd

är 40 mm. l,n hefnerljus = 1

internationellt normalljus.

Hejare, en spira eller planka med

järnring om ändan, användes för att driva

ut kölblocken under ett fartyg, då det

står i docka eller att driva in plankor,

då man "kistar" en trälast.

Hela rostytan, se rostytan.

Helbefaren matros, matros, som kan

utföra de väsentligaste sjömansarbetena.

Helgjuten propeller, propeller, där

bladen äro gjutna i ett med propellerns

centrum.

Heliocentrisk, sedd från solens

medelpunkt.

Heliakisk upp- och nedgång,

morgon-och aftonstjärnans framträdande och

försvinnande med solen.209

Heliomet er—H j ulaxeln

210

Heliometer, instrument för mätande av

solens och planeternas diametrar.

Heliotrop eller heliograf, en apparat,

genom vilken solstrålarna återkastas i

en bestämd riktning. Användes till

signalering mellan avlägsna ställen, men

fordrar starkt solljus.

Helling, ett stek, varmed tvenne

kablar sammanfästas. Den består däruti, att

tamparna böjas var mot sin part och

bänslas till densamma, varefter en stark

bändsel förenar båda öglorna.

Helskuggans kon har sin spets utom

solen och månen åt månens sida och

uppkommer av de tangenter, som

korsvis dragas från den ena

himmelskroppens periferi till den andras.

Helspant, de spant eller timmer, som

sträcka sig från ena sidan av däcket

ned över kölen och under kölsvinet på

ett fartyg upp till däcket på den andra

sidan.

Hemfrakt, frakt till hemort.

Hemort, det åligger ett fartygs redare

att bestämma, vilken ort som skall vara

fartygets hemort.

Henry, koefficienten för en strömkrets,

induktion mätes i henry. Den inducerar

den elektromotoriska kraften en voit vid

en likformig strömförändring av en

am-père pr sekund.

Hercules, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln emellan Arcturus och Vega.

Hermafroditbrigg, ett numera sällan

förekommande tvåmastat fartyg med

briggriggad fockmast, skonertriggad

stormast och salning även på fören i

stället för märs.

Hertz oscillator, instrument för

upptäckande av elektriska vibrationer. Den

består av en induktionsrulle med

se-kundärlindningarnas poler förbundna

med två metallstavar, mellan vilka

gnistan slår över. I allmänhet menar man

med oscillator, ett gnistgap mellan två

ledare, genom vilka elektriciteten från

ett induktorium eller en laddad

kondensator får urladda sig. ~ -resonnator, in-

strument för upptäckande av de vågor,

som utgå från oscillatorns gnista.

Heta zonen, se zon.

Hexaeder, kub eller tärning.

Hexagon, rätlinig figur med sex lika

stora sidor.

Hissa, att lyfta ett föremål i höjden

medelst tåg eller talja. Man bör komma

ihåg, att man hissar upp en sak, men

firar eller halar ned den.

Hissbock, en i mer eller mindre

lutande ställning fastsatt och i övra ändan

med hisstyg försedd bom för lyftning

av gods.

Hissdon eller hisstyg, anordningar I

allmänhet för lyftning av gods.

Hisshjul, block av järn i form av ett

hjul. Användes till upphissning av last.

Hitzdraht voltmeter, elektriskt

mätinstrument, som grundar sig på den

elektriska energins övergång till värme.

Hiva eller hyva, 1) medelst spakar

kringvrida ett gångspel eller ankarspel;

2) kasta något, t. ex. lodet. Vid hivning

av ankarspelet finnas åtskilliga uttryck,

som beteckna de olika lägen, vari

ankaret befinner sig, såsom: "hiva, ankaret

syns", då ankaret är lätt och närmar sig

vattenytan, "hiva, ankaret är upp och

ned", vilket betyder, att ankaret står

lodrätt på sjöbottnen och icke, att det

är upp- och nedvänt, "hiva en pall till",

när ankaret är i det närmaste uppe,

"hiva kort", hiva in kättingen, så att den ej

ligger i bukt, utan sträcker sig stramt

till ankaret, "hiva lätt", lätta ankaret

från sjöbottnen, "hiva och sätt kraft på",

då man skall bryta loss ankaret från

bottnen, "hiva stocken ur vattnet", "hiva

vackert" (långsamt), "hiva villigt"

(hurtigt) o. s. v. Hiva kölen ur vattnet är

ett uttryck, som användes, då man

köl-halar ett fartyg eller kränger det, så

att ena sidan ända ned till kölen ligger

torr.

Hjul för framdrivning av ångare äro

antingen anbringade ett på var sida

midskepps eller ett enda stort akterut.

~ -axeln, den axel, som driver hjulen. ~211

Hjulhus—Horisontalparallax

212

-hus, överbyggnaden i halvcirkelform,

som täcker övre delen av hjulen på en

hjulångare. ~ -hus balk, den däcksbalk,

som uppbär ett hjulhus. ~ -husbrygga,

brygga över hjulhusen. ~ -husbågar, de

stycken, som giva hjulhusen dess form.

~ -ångare, ångare, som framdrives

medelst hjul.

Hjälpborg, en borg på underrå, något

smäckrare än den vanliga.

Hjälpkondensor, en vanlig

ytkonden-sor med underliggande cistern. Den är

avsedd att mottaga avloppsångan från

hjälpmaskinerna för att kondensera den

och med matarpumpen överföra det

färska vattnet till pannorna eller

matar-vattencisternerna.

Hjälpkryssare, handelsfartyg, som i

krigstid armeras för att göra tjänst som

kryssare.

Hjälpmaskiner kallas de mindre

ångmaskinerna ombord, såsom ångspel,

ång-styrinrättning, frysmaskiner m. m.

Hjälpmaskin kallas även

framdrivningsmaskineriet på ett segelfartyg, där

sådant användes.

Hjälppropeller, lyftbar propeller på

segelfartyg med hjälpmaskin. För övrigt

finnas åtskilliga hjälputtryck, såsom

hjälpskot, hjälpstag, hjälpventil,

hjälp-ånga o. s. v.

Hjärta, kalven eller kärnan i en tross.

Hjärtbändsel, nedersta bändseln på ett

vant eller stag.

Hjärtgarn, innersta garnen i en kardel

eller dukt.

Hjärtskrapa, skrapa av hj ärtform.

Hjärtstock, rodrets huvudtimmer eller

det, som ligger närmast akterstäven. Då

rodret är av järn, utgöres hjärtstocken

av en järnståndare.

H. 1. j., se Hefnerljus.

H. M. S., förkortning av Hans Maj:ts

skepp.

Hock, 1) det genom en ryggbräda

avstängda rummet akter ut i en båt; 2)

hönsbur.

Hoj, ett enmastat c:a 20 meter långt,

flatbottnat fartyg, som förr användes till

persontrafik på Englands och Hollands

kuster.

Holk, gammalt, till sjötjänst odugligt

fartyg, som användes som

logementsfartyg, sjukhus eller kolupplag.

Holländare, stek att hugga en talja uti

på ett tåg. Man lägger en bukt på tåget

ifråga och rullar bukten ett par tre varv

över sina egna parter varvid en ögla

uppstår på var sida. Öglorna läggas

tillsammans och taljan hugges i båda.

Holländarlask, se lask.

Holme, liten ö.

Homogen, av samma slag.

Honnör och salut. Vid avgivandet av

salut råder internationell jämlikhet d.

v. s. hänsyn tages endast till

tjänsteställningen hos den, för vilken honnör

eller salut givas. Se vidare salut.

Ävenså Handbok i Internationell Eätt för

Marinen.

Hopdamma, sammanfoga plankor på

längden medelst tandlaskar.

Hopfällbar båt eller Berthon båt, båt

på träspant överdragen med vattentät

duk istället för bordläggning, och som

kan hopfällas, varigenom den tar

obetydlig plats, då den ej användes.

Horisont, synkrets, den synbara

gränslinjen mellan himmel och jord. ~

-artificiell-, en fullkomligt horisontal

spegel-blank yta. Den bästa anordning i detta

fall är en vilande vätska t. ex.

kvicksilver i en grund skål täckt med slipat

glas. Man använder artificiell horisont

för att mäta himmelskroppars höjd, då

man ej har tillgång till sjöhorisonten.

Vid mätning i artificiell horisont

erhåller man himmelskroppens dubbla höjd.

~ -apparent, ett plan som tänkes draget

parallellt med sanna horisonten genom

observatorns öga. ~ -sann, det plan som

tänkes draget genom jordens

medelpunkt vinkelrätt mot lodlinjen. ~ -ala

farliga vinkeln, se farliga vinkeln. ~

-alknä, knä som fasthåller en balk till

skeppssidan inombords i horisontal

riktning. Vanligtvis finnas två i var

balkända. ~ -alparallax, se parallax. ~ -al-Horisontalroder—Huvudseltelefonen

214

roder, anordning på U-båtar för att

kunna ändra höjdriktningen vid gång i [-undervattens]-] {+un-

dervattens]+} äge. ~ -ens dalning, den

vinkel som bildas emellan den apparenta

horisonten och synlinjerna, vilka utgå

från ögat och tangera havsytan. Vid

korrigerande av en observerad

himmelskropps höjd över horisonten, måste

vinkeln minskas med dalningen, som

erhålles i Klints eller andra nautiska tabeller

med ögats höjd över vattnet som

argument. ~ -spegel, den till hälften

foliera-de spegeln på ett reflexionsinstrument,

genom vilken man ser horisonten och

den återspeglade solen, när man för

fram alidaden.

Horn, se fallhorn och halshorn.

Horologicum, Uret, stjärnbild i

närheten av Sydpolen.

Hotchkiss, revolverande kulspruta.

Houraix, tremastat portugisiskt

fartyg med guntersegel.

Hovmästare, den person på ett

örlogsfartyg som har hand om befälets

proviant, och som ombesörjer serveringen.

Han sorterar under messföreståndaren

och ansvarar till honom.

Hugga, 1) att efter strandning stöta

våldsamt mot bottnen tillfölje

sjöhäv-ning; 2) haka fast en krok i en ring eller

stropp. ~ -re, kort svärd med bred

klinga. ~ upp ett fartyg, slopa

detsamma, sedan det blivit kondemnerat. ~

ur, lossa en hake från en ring eller en

stropp.

Huggjärn, ett stålvertyg, varmed man

hugger i trä.

Huk, benämning på en i havet

utskjutande udde, såsom Smyge Huk

o. s. v. ~ ert, ett flatbottnat rundgattat

fartyg av holländskt ursprung, tacklat

som jakt eller galeas. ~ -planka,

bordläggningsplanka vid stävarna på ett

fartyg, där gångarna börja avtaga.

Huk-plankan är försedd med ett hak och

mottager däri instickaren (en

avsmalnande planka).

Hults logg, en loggapparat, som med

en visare direkt angiver fartygets fart

i knop. Den är baserad på

vattentrycket i vissa rör i botten på fartyget.

Hult, förekommer i vissa

sammanställningar ombord och betecknar i

allmänhet trä (troligen av tyska ordet Holz)

eller föremål av trä såsom rundhult,

bärghult, krysshult.

Hummer, den del av en mast eller

stång, som är belägen närmast under

salningen. Den har alltså intet

gemensamt med det läckra skaldjuret.

Hunddagarna, rötmånaden. Den

började hos grekerna, då Sirius i

stjärnbilden Canis Major eller Stora Hunden

hade sin upp- och nedgång samtidigt med

solen.

Hundredweight, engelsk vikt

motsvarande 50,8 kilogram.

Hundsvott, en liten stropp fästad om

en blockstropp för fastgöring av

taljelöparen fasta part. Även ögat på

tampen av ett pyntat tåg.

Hundvakten på svenska fartyg,

sjövakten mellan 12—4 på natten. På

engelska fartyg kallas de båda

"plattfötterna" 4—6 och 6—8 e. m. hundvakter.

Hurrikan, orkan, cyklon. ~ -däckare,

eller awningdäckat fartyg, fartyg utan

brädgångar vid huvuddäck. I stället

har man räckverk.

Hurt, en häftig stöt eller knyck.

Huvuddimensioner på ett fartyg äro

längd, bredd och djup.

Huvuddäck, det däck som närmast

täcker lastrummet.

Huvudinstrumenttavla, i elektrisk

anläggning en tavla på vilken äro

anbringade de nödvändiga instrumenten

såsom voltmätare, ampèremätare,

ström-ställare, omkastare och

säkerhetsanordning.

Huvudledning, matarledningen i en

elektrisk anläggning.

Huvudredare, se redare.

Huvudritningarna till ett fartyg

bestå av konstruktionsritningen,

mid-skeppssektionen, segelritning och

inredningsritning.

Huvudseltelefonen, telefon som fast-215

Huvudspänning—Hålla

216

sättes med en fjäderanordning om

huvudet och har en mikrofon för vardera

örat.

Huvudspänning är spänningen mellan

två polklämmor på elektrisk ledning.

Huvudstrecken eller kardinalstrecken

på en kompass äro nord, syd, ost, väst.

Huvudströmbrytare, den strömbrytare

varmed en elektrisk maskin startas eller

stoppas.

Huvudångmaskinen på ett fartyg är

den, av vilken det framdrives.

Hydraulisk maskin, maskin som drives

genom vätsketryck.

Hydrodynamik, läran om vätskors

rörelselagar.

Hydrokineter, en apparat bestående av

ett i nedre delen av en ångpanna

fastsatt rör, genom vilket ånga insprutas i

ångpannan för att uppvärma

bottenvattnet och bereda cirkulation.

Hydrometer, instrument varmed man

uppmäter vattnets salthalt.

Hydroelektrisk ström, en ström som

utvecklas ur en av koppar och zink i

någon syrlig vätska doppad galvanisk

kedja eller stapel.

Hydroplan, brukar man benämna en

motorbåt av mycket ny typ, där kölen är

försedd med utskärningar i

underkanten som en såg. Idén är att

bakströmmen från propellern skall verka på den

lodräta delen av "sågtänderna" och

sålunda driva på båten.

Hylsan, se propellerhylsan.

Hylsbussning, foder av pockenholts i

propellerhylsan.

Hylsmutter, mutter som är täckt i ena

ändan.

Hylsnyckel, skruvnyckel med

rätliniga kanter i hålet.

Hylsplåt, den utvidgade plåten

akterut på en ångare, genom vilken

propelleraxeln går ut till propellern.

Hylsskott, skottet (väggen) som

uppbär packningsdosan för propelleraxeln.

Hypothenusan, den sidan i en

rätvinklig triangel, som ligger mitt emot den

räta vinkeln.

Hyra, månadsavlöning på fartyg. Man

säger även taga hyra i stället för taga

anställning på fartyg.

Hyrbas, person som skaffar hyra till

lediga sjömän.

Hysing, en av tre garn sammanslagen

lina som användes till bändsling,

klädning e. d.

Hysteresis, en magnetisk

tröghetsföreteelse, orsakad av järnets upprepade

om-magnetisering, varigenom förlust alltid

uppstår i järnkärnan på en induktor.

Hytt, avskilt mindre rum på fartyg,

avsett som bostad till de ombordvarande

eller för annat ändamål, såsom till

lamp-hytt, gnisthytt, navigationshytt,

styrhytt, rökhytt m. m. ~ -a, eller

som vi även säga med den engelska

benämningen poop (försvenskat pop),

är en överbyggnad på akterdäck å

ett fartyg. I samband härmed har man

hyttbalk, hyttdäck, hyttreling,

hyttsolsegel, hyttak o. s. v. Fartyg med pop

hava vanligen kajutan inredd därstädes.

Hyva, se hiva.

Hyvel, timmermansverktyg för

till-slätning eller fasonering av träytor och

trälister. ~ -maskin, maskin varmed

man släthyvlar ytor.

Hålankare, (på dynamo) kallas ett

sådant, där trådlindningen är anbragt i

runda, ovala eller fyrkantiga hål.

Hålklamp, ett bågformigt trästycke

fastspikat med båda ändarna över en

surrning för att hindra denna från att

förskjuta sig, om den skulle töja sig.

Hål-krabb, den inåtböjda delen av ett

fartygs spant eller i allmänhet en

insvängning eller en rundad övergång

mellan två planer.

Hålkäl, är den utvidgade delen av

maskinaxeln och vevtappen vid vevslängen,

där den runda delen sammanfaller med

den fyrkantiga.

Hålla an 1) upphöra, 2) hålla fast. ~

av, falla undan för vinden, ändra

kursen, så att vindens tillfallsvinkel blir

större. ~ en kurs, styra samma kurs så

noggrant som möjligt. ~ fullt, styra,217

Hållbotten—Hästkraft

218

så att seglen ej stå och skaka i vinden.

lovén, under bidevindsegling,

bibehålla fartygets läge i lovart om något

föremål. ~ ned på, styra emot något till lä

befintligt föremål. ~ sjön, att under

storm fortsätta seglingen eller ligga ut

från land. ~ undan för, gå akter om ett

annat fartyg. ~ ut från land, styra till

havs. ~ utkik, iakttaga och rapportera

allt, vad man ser på havet i synnerhet

lanternor, fartyg, land. ~ vakt, gå på

vakt. ~ ånga, tillse att tillräckligt tryck

finnes på en ångpanna för det arbete,

som erfordras. ~ årtag, ro i takt.

Hållbotten, god och dålig-, sjöbottens

beskaffenhet som ankarplats.

Hålskeppet, nedre delen av ett fartygs

inre.

Hårt lastad, djupt lastad. ~ ned med

rodret, lägg rodret, så långt det går åt

lovarts sida. ~ styrbord eller babord,

rodret hårt över åt ena eller andra

sidan. ~ upp med rodret, lägg rodret åt

lä, så långt det går. ~ vatten, hit

räknas brunnsvatten och källvatten, som

innehålla en mängd lösta kalksalter,

vilka bilda pannsten. De böra därför

icke användas att mata ångpannor

annat än i nödfall, ändock de äro att

föredraga framför saltvatten.

Häck, översta delen av akterspegeln.

~ -balk eller häktbalk, en tvärs över

akterstäven fastbultad bjälke (på

träfartyg), som utgör det undra fästet för

akterspegeln med tillhörande timmer. ~

-jolle, en liten jolle, som hissas under

haeket.

Hägring, Fata Morgana, avspegling i

skyn av landdelar, som visa sig dubbla

och upp- och nedvända. Den beror på

den refraktion, som ljuset undergår, då

luftlager av olika täthet sträcka sig

över varandra.

Häktknä, diagonalknä, som binder

häktbalken till aktertimren.

Häl på ett fartyg, aktersta ändan av

kölen. ~ på rodret, hjärtstockens

underkant. ~ -stötta, en stötta, som i docka

eller på stapelbädd uppbär fartygets

häl. ~ -sa med flaggan. Man hälsar

alltid på örlogsfartyg, då man passerar

dem eller vice versa. Hälsningen sker

så, att man halar ned flaggan en gång

och håller den nere, tills örlogsfartyget

passerat eller passerats. På vänner

hälsar man inom handelsflottan genom att

hala ned flaggan och hissa den tre

gånger.

Hämmema, fartyg i Finland på

1700-talet.

Händig, lätt hanterlig.

Hängande proppkontakt,

sammankoppling av två sladdar till elektrisk

ljusledning.

Hänga släck, se släck.

Hängknä, vertikalknä ovanför

mellan-däcksbalk på träfartyg.

Hängkoj, segeldukskoj, bestående av

ett ramverk överklätt med segelduk. I

båda ändarna är den försedd med hål

för upphängning i krokar.

Hängkompass, kompass så

konstruerad, att den hänger med skivan nedåt.

Kompasstiftet, som uppbär skivan

underifrån, sitter mitt i glaset, och

balansen är fästad vid en takbjälke över

kaptenens koj eller över bordet i kajutan,

för att han även där skall kunna

kontrollera, vilken kurs man styr. Den

kallas därför vanligtvis skvallerkompass.

Hängköl, järnköl av större eller

mindre djup till skillnad från flat köl eller

plåtköl, som numera användes på

moderna ångare.

Hängmatta, ett segelduksskynke, som

i båda ändar är försett med linor

(koj-skärlinor) i solfjäderställning, varmëd

det upphänges för att tjänstgöra som

viloplats.

Hängslen, små krampor av metall,

varmed man fäster elektriska ledningar

till vägg e. d.

Hästkraft, hkr, ett kraftmått, som

motsvarar 75 meterkilogram i sekunden.

Hästkraften kallas indikerad, då den

angiver största bruttoarbetsmängden,

som en maskin förmår utveckla, den

kallas effektiv, då den angiver den nyt-219

Hästskomagnet—Högtrycksmaskin

220

tiga effekt, maskinen verkligen utövar

på maskinaxeln, sedan alla

friktionsmotstånd blivit frånräknade. Nominell

hästkraft är ett uttryck för maskinens

storlek och ej för dess arbetsförmåga

och saknar numera sin betydelse.

Hästskomagnet, ett stycke stål, böjt

så, att polerna ligga nära varandra. En

god magnet bör kunna lyfta 20 ggr sin

egen tyngd.

Hävarm, oböjlig spak av trä eller järn,

varmed vikter lyftas.

Hävert, sughävert, ett rör med en

större utvidgning på mitten och

avsmalnande i nedre ändan, varmed man

suger vin m. m. ur fat för att tappa på

buteljer.

Högergängad är en propeller, där

gängan går från vänster uppöver åt höger,

sett akterifrån.

Högerslaget eller slaget medsols är

allt kabelslaget tågvirke. Det skjutes

därför upp (lägges i bukter) motsols för

att ej slå sig i kinkar.

Högfrekvens, se frekvens. ~ -maskin,

är en växelströmsmaskin för alstring av

högfrekvensström vid trådlös telegrafi.

Professor Reginald A. Fessenden, den

bekante amerikanske elektrikern, var

den förste, som framställde en dylik med

någon större framgång. Han har

sedermera konstruerat en med en frekvens av

100,000 sek. Bland de många, som

försökt sig på en dylik konstruktion

tidigare, nämna fackmän Nikola Tesla,

välbekant genom teslaströmmarna.

Höga latituder, härmed menas de, som

närma sig polerna.

Högljudande telefon, användes för att

göra telegram eller tecken avläsbara i

ett större rum.

Högre hand, force majeure,

naturhinder.

Högspänningsanläggning, en elektrisk

anläggning, vid vilken den största

effektiva spänningen mellan två

ledningar eller mellan en ledning och jorden

uppgår till 1,000 voit och däröver.

Högste befälhavare över flotta utövar

under konungen sitt befäl med ansvar i

vad på honom ankommer för att under

honom ställda stridskrafter, vad

beträffar såväl personal som materiel må

in-nehava den högsta grad av

krigsduglighet, som genom planmässiga övningar

samt omtanke och klok hushållning kan

vinnas, börande han ägna särskild

uppmärksamhet åt, att personalen fullgör

sina skyldigheter och åtnjuter sina

rättigheter. Beträffande högste

befälhavarens förhållande till svenskt

handelsfartyg återgivas här ett par punkter, som

äro av intresse. Sammanträffar högste

befälhavaren med svenskt

handelsfartyg, som behöver undsättning av

personal, proviant eller andra

förnödenheter, må han, då det utan stor olägenhet

kan ske, lämna sådan undsättning. Om

undsättning av personal lämnas, bör

dessförinnan, så vitt möjligt är, dels

träffas uppgörelse om den avlöning,

densamma bör åtnjuta under sin

tjänstgöring å det undsatta fartyget, dels

bestämmas orten, varest den bör inställa

sig efter berörda tjänstgörings slut, dels

ock befälhavaren å det undsatta

fartyget avfordras förbindelse att bekosta

befälets, underofficerarnas och

underofficerskorpralernas resa samt

fortskaffa den övriga personalen till den

sålunda bestämda orten. När sjöstyrka,

som står under högste befälhavaren,

beordrats på expedition till främmande

farvatten, åligger det honom att

ofördröj ligen därom underrätta

postkontoret i Malmö med uppgift om sjöstyrkans

postadresser samt tiderna för ankomst

till och avgång från respektive hamnar.

Högt nog, kommandoord till rorman

att ej komma närmare vinden.

Högtryckscylinder, den första

cylindern, i vilken ångan verkar i en maskin.

Den är till storleken vanligtvis minst,

då maskinen har flera cylindrar.

Högtrycks-maskin, maskin, som ej har

någon kondensor, fast "gubben

Ahlbom", lärare vid Stockholms

navigationsskola, väl känd av en äldre genera-221

Högvatten—Höstdag j amningen

222

tion, i Stockholm påstod, att den hade

"hela världen till kondensor". I

samband med högtrycksmaskin hava vi

orden högtryckspanna. ~ piston. ~ slid.

~ vevstake o. s. v.

Högvatten, se tidvatten.

Höjd, en himmelskropps höjd över

horisonten. Att vara på höjden av en ort,

är att befinna sig på samma latitud som

denna. ~ -parallax, se parallax. ~

-vinkel, vinkeln vid ögat emellan

riktlinjerna till toppen och basen av ett

föremål.

Hönsa, traktera sina skeppskamrater,

då man första gången passerar någon

mera bemärkt plats på jorden, såsom

Öresund, Kanalen, Gibraltar, ekvatorn

m. m.

Hörmottagare, mottagaren i ett system

för trådlös telegrafi med elektrolytisk

detektor, där denna är inkopplad med

mottagarens luftledningssystem och

uppfattar de inkommande impulserna, som

motsvara punkter och streck, i en

telefonlur. Ordinarie hörmottagare i

Mar-conisystemet består dels av en

avstäm-ningsapparat eller så kallad multiple

tuner, vars huvudsakliga uppgift är att

avstämma mottagaren efter de

infallande vågorna, så att den blir okänslig för

andra impulser än sådana, som äro av

den givna våglängden, varmed

avsändaren arbetar, dels av Marconis

magnetiska detektor.

Hörntimmer, de yttersta timren på

ömse sidor om akterspegeln.

Hörsel, en sjöman skall hava god

hörsel.

Höstdagjämningen inträffar, då solen

ifrån norra hemisfären inträder i den

södra, vilket sker omkr. 23 sept.Idegran, ett hårt, varaktigt träslag.

Identifieringsmärke för ankare utan

stock av minst 80 kg. vikt eller med

stock av 100 kg bestämmes av K.

kommerskollegium, om fabriksstämpeln å

ankaret genom nötning utplånats.

I drift, vind för våg, om föremål som

slitit sig loss.

Idvatten, ström, som i trånga

farvatten löper långs stränderna i motsatt

riktning mot huvudfårans.

Igenkänningsmått, se

huvuddimensioner.

Igångsättning, de maskindelar, varmed

maskinen på en ångare sättes i gång.

De bestå av igångsättningsexcentern,

igångsättningsratten eller

igångsättningsspaken och igångsättningsventilen.

~ -sreostat, motstånd för igångsättning

av en elektrisk maskin.

I lovart, åt vindsidan, i lä åt läsidan.

Import, införsel.

In blanco, endossement-, endossentens

namnteckning på baksidan av en växel

med plats ovanför för anteckning av

summan. Man bör undvika att teckna

konnossement på liknande sätt, ty man

kan bli lurad.

Indemnifikation, gottgörelse,

skadeersättning.

Indexfel, det stycke på limben av ett

reflexionsinstrument, som upptages

emellan bågens nollpunkt och

nollpunkten på nonien, då man riktat tuben mot

horisonten, och denna visar sig i

horisontspegeln som en rät

sammanhängande linje. Dess storlek är föränderlig och

bör undersökas vid varje

observations-tillfälle. Indexfelet beror på, att

speglarnas ställning är felaktig.

Indikator, en mindre ångcylinder med

innesluten piston, som, då ånga

insläppes, verkar på ett system av hävarmar

och med ritstift ger utslag på en

pappersrulle av ångans verkan. Den

fastskruvas på cylindern i en ångmaskin.

Indikator i allmänhet, visare. ~

-diagram, utslaget som ångan ger på det

ovannämnda papperet.

Indikerad hästkraft, se hästkraft.

Indirekt belastad, kallas en

säkerhetsventil, där vikten verkar på

ventilkäglan medelst en hävstång, vars ena ända

är med en bult fästad vid ett stöd och

nära därintill trycker på käglan, medan

vikten är upphängd i andra ändan av

hävstången.

Indockning, inhalning i torrdocka.

Inducerad magnetism, uppkommer

dels genom jordens magnetiska verkan,

dels då mjukt järn sättes under

inverkan av någon magnetisk kropp. Det

senare slaget försvinner, då den

inverkande kroppen avlägsnas.

Induktion, egenskapen hos en elektrisk

eller magnetisk kropp att väcka dessa

egenskaper hos en annan kropp, utan

att stå i ledande förbindelse med den-relsevis låg spänning till intermittent

Induktor eller ankare, del av en dy-

efter en längre följd av år har någon

avtagande över vattenytan.

Infruset är ett fartyg, som ej med

is-bry tarhjälp, där sådan kan erhållas, kan

taga sig till sjöss.

från utlandet införes till ett land.

Ingenjörsdepartementet i K. flottan

ner, ankare, rundhult, inventarier och

utredning, tillhörande maskins- och

timmermansuppbörden, dykerimateriel o.

s. v.

Ingenjörsjour skall till ankars

liggande sjöstyrka hava i tur och ordning en-

segel, då de skola bärgas.

Injektor, en av fransmannen Giffard

Inklarera, anmäla ett fartygs ankomst

märkrulla, mätbrev m. m.

en fritt, rörlig och i sin tyngdpunkt

ett gemensamt mått.

Inkortning på slid? se korta in.

Inlikning består däri, att vid likning

av ett segel med en knyck av garnet i

motsatt riktning mot den, åt vilken man

likar, tvinga in en del slackduk mellan

vatten.

då man kvitterar emballerat gods.

kare, och magnetpolerna äro placerade

med ett stort antal lameller, och

gnist-bildningen är obetydlig.

Innerstråk, den plåtgång i en

skeppssida, vars kanter äro nitade innanför de

med vaselin utan påföljande avtorkning.

tyg. ~ -trappa, kort, flyttbar trappa

från relingen till däcket.

Inre klyvare, den inre, då man har

dubbla klyvare på den del av klyvar-

menas fart inom riket å sjöar, floder

och kanaler samt inomskärs i Saltsjön

bygel, se ledsegelsbygel. - redd, den

del av en redd, som ligger närmast ve-

skott.

In-riggare, kapproddbåt med årtullen

på relingen eller nedskuren i

stänkbordet. ~ -riktning av maskin och

axlar är dess uppställning så, att

ingen brytning må uppstå, då maski-227

Inseglad—Irmingerströmmen

228

den verkligt uppnådda distansen under

segling. ~ -seglad latitud eller longitud,

den uppnådda latituden eller longituden.

~ -seglingsmärken, märken, som utvisa

inseglingsrännan till en hamn. När de

inrättas av städer, korporationer eller

enskilde, skola de också av dem

vidmakthållas och ordentligt betjänas. ~

-skeppa sig, flytta ombord. ~ -spektion,

se fartygsinspektionen. ~ -spektör för

flottans övningar till sjöss, förer efter

skedd mobilisering befälet över

kustflottan. ~ -stallera, lägga in, uppsätta.

~ -stickare i bordläggning, den

avsmalnande planka som infaller i hukplankan.

~ -stickning i splits, de upplösta

karde-lernas placering under de kvarliggande.

~ -strnmenttavla, tavla på vilken de

e-lektriska instrumenten äro uppsatta. ~

~ -strömning, ångans ingång i

cylindern. ~ -strömningshastighet, ångans- i

en cylinder. ~ -strömningshörn, hörn på

indikatordiagram som angiver den del av

slaget, då frisk ånga inströmmar i

cylindern alltså under fyllningsslaget. ~

-ställningsförmåga, hos en kompass är

skivans snabba återtagande av sitt

ursprungliga läge, då den rubbats därur.

~ -sugning, av explosiva blandningen i

en motor motsvarar inströmning i en

ångmaskin. ~ -sugningsperiod, den tid,

som insugningen i en explosionsmotor

pågår. ~ -sngningsslag, det slag av

explosionsmotor under vilket blandningen

insuges i cylindern. ~ -sugingstryck, det

tryck, som råder under ovanstående

insugning. ~ -sugningsvolym, den

explosiva blandningens volym. ~ -tag, den

lastkvantitet som ett fartyg fått ombord

enligt konnossement.

Inte högre, kommando till rormannen

att ej komma närmare vinden. ~ lägre,

kommando till rormannen att icke falla

mera eller gå i lä om kursen.

Intensitet, styrkan av den

jordmagnetiska kraften; inneboende kraft, styrka.

Interferens (gnist), ett fenomen, som

uppstår genom samverkan av två eller

flera vågsystem. Det kan förorsaka

avbrott vid mottagningen i gnist.

Interkardinalstreck, nordost, sydost,

sydväst, nordväst.

Interkostaler, plåtar, inpassade på

högkant emellan bottenstockarna på ett

järnfartyg, parallellt med kölsvinet.

Härav komma även benämningarna

in-terkostalt kölsvin (till skillnad från

genomgående) och interkostalt

sidoköl-svin, som ligger vid sidan av det förra.

Intermittent fyr visar ett stadigt sken,

som plötsligt förmörkas under kortare

tid, än skenet varar. Betecknas i

sjökortet med Int.

Intermitterande, ojämn, avbruten.

Internationella signalsystemet, ett

system för signalering mellan fartyg eller

mellan fartyg och land medelst flaggor.

Ursprungligen uppfunnet av den kände

engelske författaren Fredric Marryat,

omarbetades det och utvidgades i

England i slutet av förra århundradet och

fick därvid åtskilliga nya flaggor,

representerande vokaler. Dessförinnan

hade man nöjt sig med konsonanter.

Internationellt farvatten, ett

vattenområde, som har betydelse för två eller

flera stater eller över huvud utgör en

naturlig trafikled för den möjliga

sjöförbindelsen mellan olika stater, vare

sig det ligger under en eller flera

staters makthöghet.

Interoceanisk, belägen mellan två

världshav.

Interpolation, en räkneprocedur,

medelst vilken mot ett visst

argumentvärde man söker finna ett motsvarande

funktionsvärde.

Inventarieförteckning, förteckning över

ett fartygs alla tillhörigheter, bör göras

upp, då man tager emot fartyget. Vad

som andra året uppköpes, föres upp på

förteckningen, och vad som kasseras

avföres.

Ioner, beståndsdelarna i en elektrolyt.

Iridium, en silvervit, spröd metall.

Irmingerströmmen, en del av

nordatlantiska strömmen som på höjden av Ir-229

Irradiation—Isotermer

230

land böjer åt nordväst lämnar Island

till höger och går väster och sydväst,

förenande sig med ostgrönländska

strömmen.

Irradiation, den skenbara förstoringen

av ett föremål med betydlig ljusstyrka

genom bildens livliga intryck i ögat.

Särskilt märker man den vid

betraktande av nymånen.

Irrationellt, som varken med hela tal

eller bråk kan noga uträknas eller

uttryckas.

Is, fruset vatten. ~ -berg, betydlig

ismassa, som danats i de kalla zonerna av

jöklar och driver ut i havet, där den

kan bliva farlig för trafiken. Man har

uppmätt isberg till 150 fots höjd över

vattnet, men man har konstaterat, att

de gått på grund på 120 famnars vatten.

Särskilt är Nordatlanten sommartiden

känd för sin myckenhet av isberg. Då

man i oklart väder nalkas de trakter,

där de bruka förekomma, bör man

o-upphörligt taga det omgivande vattnets

temperatur, blåsa i visselpipan och

uppmärksamt vänta på eko. ~ -blink, ett

stratum av bländande vithet i skyn över

horisonten på ställen, där det finnes is. ~

-brytare, ångare särskilt byggd för

isbrytning. Den bör hava en stark

maskin och vara försedd med stora

barlasttankar, från vilka pannan vid behov

kan matas. När man går i is, får man

icke låta fartyget stanna, om det är

frost, ty då fastnar man snart. ~

flak, isfält, stora sträckor av

sammanhängande is. Tallriksis är nyfrusen och

av sjöhävning söndertrasad is. ~

-för-hydning, kallar man en del tunna

bräder, som spikas på bogarna i

vattenlinjen på ett träfartyg för att skydda

bordläggningen under gång i is. ~

-förstärkning, P. R. (proue renforcé), består däri,

att avståndet mellan spanten å ömse

sidor om förstäven är mindre, och spanten

således flere, samt att

bordläggningsplåten är tjockare än vid vanligt bygg-

nadssätt. Härigenom blir också

fartyget lämpligare för isbrytning. ~ -gång»

is som sättes i rörelse av ström eller

vind. ~ -klausul, klausul i certeparti

som medgiver rätt för ett fartyg att

lossa last i närmast tillgängliga plats vid

ishinder. ~ -ländare, tjock sticktröja.

Isobarer, linjer som förena ställen på

jorden, där barometerståndet, reducerat

till havsytan under en viss given tid, är

lika.

Isobater, linjer som sammanbinda

punkter på havskartan, där djupet är

lika.

Isogoner, linjer som förena ställen

på jorden, där missvisningen är lika

stor. Den märkligaste av dessa är den»

som förenar de punkter, där

missvisningen är noll. Den går från magnetiska

nordpolen genom västra delen av

Hudson Bay, östra delen av Förenta

staterna, Karaibiska öarna, nordöstra delen

av Syd-Amerika, södra Atlantiska

oceanen och förlorar sig i södra Polarhavet,

Isohybser, linjer som förena ställen på

jorden med lika höjd över vattnet.

Isokliner, linjer som förena ställen på

jorden, drä magnetnålens inklination är

lika stor.

Isolationsmotstånd, det motstånd, som

bjudes av isoleringen i en elektrisk

ledning. Det uppmätes i ohm.

Isolatorer äro oledare, varmed man

omgiver en elektrisk ledare, såsom glas,

harts, torrt trä, siden, ylle, gummi,

guttapercha, vulkanit, ebonit, bomull, luft,

destillerat vatten.

Isolera, avstänga »omgiva en ledare på

alla sidor med isolatorer, varigenom

elektricitetens bortgång hindras.

Isoleringstank, cistern i

petroleumfartyg, som skiljer oljecisternerna från

maskinrummet.

Isorachier, se kotidallinjer.

Isotermer, linjer som förena ställen

på jorden med samma temperatur.J.

Jaga 1) förfölja ett fartyg. Det

förföljda fartyget "tager jakt", om det

försöker undkomma; 2) att med tillhjälp av

en annan bult (jagbult) driva in eller ut

en bult t. ex. från spant och

bordläggning. ~ -rbom, den yttre förlängningen

av en klyvarbom, där jagaren göres

fast. ~ -re, 1 )ett stagsegel som sitter

utanför klyvaren på den så kallade

ja-garlejdare eller den stållina, på vilken

den är fastlitsad. Flygande jagare är

ett löst segel, som icke följer någon

lejdare eller något stag; 2) ett

snabbgående örlogsfartyg bestyckat med lätt

artilleri och torpeder samt försett med

stark stäv. Det är avsett dels för

spa-nartjänst dels för förföljning av

torpedbåtar och för att självt göra

torpedanfall mot större fientliga fartyg. ~

-rgaj-ar, jargarbomsgajar, de yttre gajarna

eller tågen som, ett på var sida,

stötta jagarbommen sidovägen. ~ -rkanon,

bogkanon, kanon placerad i bogen på

ett fartyg att användas vid förföljning.

~ -rlejdare, det tåg eller den stållina

varpå jagaren far. Den leder från

jagar-bomsnocken till bramtoppen.

Jagbult eller drivbult, bult varmed

man jagar ut gamla bultar eller jagar

in nya.

Jaglina, kabelslaget tåg, något

smäckrare än en pertlina. Begagnas till

varpning och bogsering.

Jagning, skillnaden i diametern på en

bult och det hål, vari den skall sitta.

Man säger, att en bult har jagning, då

den är något grövre än hålet.

Jagport, kanonport i fören och aktern

på vissa örlogsfartyg.

Jagpuns, verktyg för ut jagning av

nitar.

Jagrabb, ett platt verktyg av järn,

fastsatt till ett handtag och som brukas

att packa in det gamla drevet i nåten

på ett träfartyg.

Jakaranda, ett hårt synnerligen

vackert träslag, som användes till möbler.

Förekommer i tropiska länder.

Jakobs stege, lejdare med trästeg på

akterkant av mast eller stång.

Jakt, fartyg med en mast. Till

skillnad från slup saknar jakten stång, dock

är masten hög nog att föra toppsegel

på. I övrigt har den storsegel med

gaffel och bom, två à tre försegel samt

i-bland bredfock vid fördevindsegling.

Med rätta anmärker Ekelöf i sitt

intressanta arbete "Sjöliv", att

försvenskningen av det engelska ordet yacht

knappast är berättigad, då därmed endast

menas ett fartyg, som är avsett till

lustsegling, men det svenska jakt är ett

uttryck för en viss fartygstyp.

Jangada, flotte i Brasilien och Peru,

försedd med däck, däckshus och en

mastsax i stället för mast. Användes

till transport sjöledes.233

Janger—Jungfrur

234

Janger, ett slags ponton i Ostindien,

bestående av två båtar.

Japanska strömmen, är en

fortsättning av norra Ekvatorialströmmen i

Stilla havet. Den kallas även

Kurosiva-strömmen (blåa strömmen) och

påminner mycket om Floridaströmmen.

Ja väl, kapten (eller styrman) skall

man svara, då man får en order av

befälet. Det bevisar, att man är vaken.

Jiggermast, aktersta masten på

fem-och fyrmastad fullriggare.

Job, tillfälligt arbete.

Joggelstråk, plåtgång i bordläggning

där ena kanten av plåtarna är böjd över

(jogglad) och nitad till den

underliggande. Den övre plåten kallas joggelplåi

Joll eller julle, en mindre skeppsbåt

avsedd för en à två personer. ~

-bom-mar, dävertar för upphissning av joll.

Jorden, Tellus, den planet i vårt

solsystem, som vi bebo. Den har formen av

en sfäroid eller rotationsellipsoid, är

alltså tillplattad åt ändarna av den

mindre axeln, eller den som går genom

polerna. Jorden vrider sig på en tid av

23 t. 56 m. 4,1 s. m. t. ett varv omkring

sin axel från väster till öster. Den är

^ } av solen och 149 miljoner

kilome-324439

ter avlägsen från denna. Dess

omloppstid omkring solen är 365 d. 6 t. 9 m. 9 s.

siderisk tid eller 365 d. 5 t. 48 m. 46 s.

tropisk tid.

Jordlampa, lampa på elektrisk

instrumenttavla för angivande av fel på

ledningen.

Jordledning, för att urladda en

elektrisk ledare eller bringa dess potential

till noll, sätter man den i förbindelse

med jorden. Vid gniststationer, där

jordledningen i de flesta system bildar den

nedre gränsen för luftled ningen,

utgöres jordledningen vanligtvis av ett

system av metallplåtar eller trådar eller

en sammansättning av båda mer eller

mindre djupt nedgrävda i närheten av

stationen. ^ -savbrott hos ordinarie

avsändaren vid en gniststation, är ett me-

talliskt avbrott, som är infört i

anten-nan mellan jorden och transformatorn*

Jordmagnetism, den magnetiska

kraften i jorden, vilken verkar som en enda

stor magnetnål, vars poler visserligen

icke sammanfalla med jordaxelns, men

dock inträffa i polcirklarnas närhet. Det

är till följe jordmagnetismen, som

magnetnålen någotsånär angiver riktningen

nord och syd.

Jordplatta, se jordledning.

Jordslaget säges om segel, som är fullt

av svarta mögelfläckar. Dessa

uppkomma därigenom, att seglet ej torkats

eller luftats tillräckligt. Förutom att det

ser illa ut, inverkar det på seglets

hållfasthet.

Jordslutning, anordning varmed

elektrisk ledning kopplas till jorden.

Joule, den internationella enheten för

energi eller arbete. Den utgör arbetet

pr sekund, om spänningen är en voit

och strömstyrkan en ampère.

Journal, se skeppsdagbok.

Joy*s slidomkastning, en anordning på

en ångmaskin, där sliderna äro

anbringade vid sidan av ångcylindrarna,

och omkastningen sker antingen genom

Stephensons metod eller medelst

länkrörelse, som t. ex. föres av vevstaken.

Judasöron, stävpollarna mellan vilka

bogsprötet på ett träfartyg ligger.

Julianska kalendern eller gamla

stilen, stadfästad av och uppkallad efter

den romerske fältherren Cajus Julius

Cæsar. Enligt denna räkning hade av

fyra år de tre allmänna 365 dagar och

det fjärde, skottåret, hade 366. Årets

medellängd blev härigenom 365,25

dagar och överskottet hade sedan

kyrkomötet i Nicea år 325 till 1582 uppnått

nära 10 dagar (se Gregorianska kalendern).

Den Julianska kalendern avskaffades i

Sverige 1753 och användes numera

endast i Ryssland och Grekland.

Jungfrur, plattrunda träblock med tre

hål för iskärning av taljerep. Jungfrur

äro insplitsade eller bänslade i nedre

ändan av vant, barduner och stag samt235

J ungfrun—Jöklar

236

fastsatta i röst järnens övre ändar.

Medelst de igenom jungfrurna gående

talje-repen styvas vanten, m. m. upp. Se

sätta an.

Jungfrun, Virgo, stjärnbild, 6:e

tecknet i Zodiaken, där solen inträffar

omkring den 21 augusti.

Jungmau, obefaren sjöman, lägsta

graden i skansen på ett fartyg.

Jungner eller Nife-ackumulatorn,

element där man ersatt bly och glas med

järn, vadan den förmår uthärda en rätt

hård behandling.

Junk, två- eller tremastat flatbottnat

kinesiskt fartyg med högt

uppspringande för och akter. Seglen utgöras av

mattor, som utspännas av horisontala

bamburör. ~ -ring, däckel.

Jupiter, den tidigast kända av de

förnämsta planeterna och den största i

vårt solsystem. Dess ekvator är 11,07 ggr

större än jordens, eller 141300 kilometer.

Justera, rätta.

Jäckmast, en liten mast längst akterut

på hacket på mindre fartyg.

Jäckstag, eller rålejdare, jämten eller

träribba fastsatt ovanpå en rå, och till

vilken seglet är najat.

Jämn köl, ett fartyg ligger på jämn

köl, då det har samma djupgående

för-som akter ut.

Jämviktsventil, en ventil på Watts

enkelt verkande maskin varigenom ång-

an insläpptes från ångmanteln till

andra sidan av pistonen.

Järn, ett metalliskt mycket allmänt

grundämne. Det indelas i tre

huvudgrupper, tackjärn, smidesjärn och stål.

Då i detta lexikon talas om järn i

samband med fartyg, innefattas även allt

som är av stål. Alltså järnfartyg

inbegriper även stålfartyg, järnmast,

stålmast, järnplåt, stålplåt etc. ~ -ek,

mycket hårt träslag. ~ -fast, säges ett

fartyg vara, som är förbultat medelst

järn-bult. ~ i- ett fartyg ligger i järn, då

det ligger back i vinden utan att vilja

gira åt någondera sidan. ~ -kitt, kitt

bestående av en del svavelblomma

(pulver) en à två delar salmiak och c:a 50

delar järnfilspån i vatten eller ättika. ~

-knä, böjd järnskena som sammanbinder

tvenne i vinkel mot varandra stående

skeppsdelar.

Jäsning i ångpanna består däruti, att

det kokande vattnet svallar upp i

ångrummet och fyller det med skum. Fara

föreligger då, att vattnet drages in i

cylindern och spränger dess lock eller

bottnar. Jäsning beror mången gång

på oskicklig skötsel men även på orent

vatten, eller på felaktig konstruktion av

pannan.

Jöklar eller gletschrar, isstycken som

glida ned i havet från havsisen och

bilda isberg.K.

Kaag, ett holländskt mindre

fiskarfartyg med rund akter, "svärd", en mast

och vanligen röda segel.

Kabel, grovt tåg, slaget av tre

karde-ler, var och en bestående av tre kardeler

även kallade dukter. Kablar användas

vid förtöjning och bogsering av fartyg.

Klassade fartyg äro skyldiga medföra

en bogserkabel, som skall vara godkänd

av någon klassificeringsexpert. ~ -garn,

grovt garn av hampa, manilla, gräs, e.

d. varav kardelerna tvinnas, som bilda

tåget. Kabelgarn användes dessutom, då

tåget blivit kasserat, till platting, faxis,

sjömansgarn m. m. ~ -garnsknop, innan

man spinner sjömansgärn, knopar man

tillsammans kabelgarn och rullar upp

dem i nystan. Knopen lägges på så sätt,

att man delar ändarna av två garn mitt

itu och sticker den ena grenen i den

andra, tager den ena tampen ena vägen

samt den andra tampen andra vägen och

knopar en revknop, som omsluter de

återstående parterna. ~ -gatt, rum där

tågvirke, block, fendrar och dylikt

förvaras. ~ -larium, en för

ankarkätting-ens hemvindande på fartyg avsedd

anordning, som bestod av ett grovt tåg

eller kätting med ändarna förenade, så att

de bildade en stropp. Då ankaret skulle

hivas upp, anbringades kabellarium till

spelet och samtidigt fastgjordes det till

ankartåget medelst sejsingar eller

knipa-re, Kabellarium användes även på ång-

båtar åtminstone på äldre upplagor att

driva ankarspelet. Det för ett fasligt

väsen. I samband med stamordet har

man kabellarhjul, kabellarskiva,

kabel-larkätting. ~ -längd, egentligen 4/io

nautisk mil, räknas i Sverige 185,5 meter,

i Frankrike 200 met., i Holland 225 o. s. v.

~ -sko, förbindningsanordning mellan

två elektriska kablar, eller mellan kabel

och kontakt, består av en fastlödd

metallhylsa. ~ -slaget kallar man allt

tågvirke, som är slaget medsols som en

kabel. S. d. Hit höra kablar, pertlinor,

jaglinor och lodlinor. ~ -splits,

sammanfogning av två kablar eller reparation

av en sprungen kabel göres sålunda:

man slår upp kardelerna 11/2 à 2 meter

på båda ändarna och sticker grenarna i

varandra som till en långsplits. Var

kardel öppnas därefter var för sig och

den motsvarande lägges in i den

öppnade tirén, tills man fått lika långa

tampar på ömse sidor om mittelpartiet.

Duk-terna behandlas sedan var för sig som

en långsplits, men man måste draga ut

var och en och med hjälp av märlspik

eller träpryl bana väg för instickaren.

~ -stek, förening av två kablar medelst

ett par pålstek eller på annat sätt.

Kabyss, köket på ett fartyg.

Kadettfartyg, örlogsfartyg på

expedition med sjökadetter.

Kadmium, ett metalliskt grundämne

vitt till färgen och hårdare än tenn.239

Kaik—Kalkera

240

Kaik, ett i Levanten förekommande

mindre fartyg.

Kaj, en hamn- eller strandmur vid

vilken fartyg kunna lossa och lasta. Den

är antingen byggd på pålar, på

stenkistor (stora av bjälkar hoptimrade lådor,

som fyllas med sten) eller av granit

eller betong.

Kaja en rå, hala dess ena toppända,

tills rån hänger så snett, som den kan

komma.

Kajak, båt av skinn. Användes i

polartrakterna.

Kajpenningar, avgift för fartyg för

begagnande av kajplats.

Kajut-a, boning akter ut på fartyg för

befälet. ~ -bord, det bord vid vilket

officer av regementsofficers eller högre

rang mässar (intager sina måltider). ~

•durk, kajutgolvet. ~ -fönster, hoppat in

igenom-, säges om befäl, som vunnit sin

befordran genom inflytelserika

förbindelser och ej genom egen förtjänst. ~

-kapp, en liten med dörrar och

skjutlucka försedd överbyggnad till

kajut-nedgång. ~ -kompass, kompass, som

hänger i skylightet i kajutan eller

ovanför kaptenens koj. Kallas även

skvallerkompass. ~ -skylight,

fönsteranordning ovanpå kajuttaket för insläppande

av ljus och luft. ~ -vakt, uppassare i

kajutan på segelfartyg. Torde numera

sällan förekomma.

Kalabass, torkat skal av kurbits.

Användes mycket i tropikerna till

dryckes-och mat kärl.

Kalciumkarbid, en gråaktig

kristallinisk massa, varav man tillverkar

acetylen.

Kalemma, eller caléma, ett slags

dyning eller en samling svallvågor, som

förekommer på västkusten av Afrika

särskilt vid springtid under den så

kallade rökiga säsongen och försvårar

landningen på de öppna kusterna i hög grad.

Findlay skriver härom: En eller två

dagar efter nymåne från maj till

december månad sätter en svår dyning, som

kallas caléma, in längs efter den väst-

afrikanska kusten från 3° syd till 15°

syd. Det är då förenat med stor fara

att ligga ankrad i öppna havsvikar,

där vattendjupet är ringa. Då caléman

uppträder, är vanligtvis stiltje och

aldrig mera än en lätt bris. Man kan

därför lätt varpa sig ut med ett

varpankare på djupare vatten, där ej vågrörelsen

gör sig gällande, men man bör ej

använda kätting härtill utan istället tågvirke,

enär kättingen lätt kan springa av

under de knyckar, som förorsakas av det

hastiga tillflödet av en massa vatten i

viken. Caléman förkunnar sin ankomst

genom oroliga bränningar. Vågen

bryter emot stränderna i vikarna långt,

innan man märker någon dyning. Om

man äntrar upp till väders, kan man se

väldiga böljor ute till sjöss komma

tumlande utan någon synbar orsak, toppa

sig och brista under yrande skum, som

om de stött på något blindskär. Som ali

transport emellan utanför kusten

ankrade fartyg och land måste ske medelst

roddbåtar, är det givet, att caléman kan

ställa till mycket ofog och till och med

föra med sig fara för livet för dem, som

under dess härjningstid måste syssla

med landning i båt.

Kalendertecken, tecken i almanackan

för planeterna och månens olika faser.

De förra äro o Uranus, j> Saturnus, %

Jupiter, cf Mars, $ Venus, $ Merkurius.

Månens olika faser betecknas sålunda #

nymåne, © första kvarteret, O fullmåne,

3 sista kvarteret.

Kalfatra, dikta eller täta nåten

(springorna) på träfartyg med drev och hälla

beck över.

Kaliber, måttet på diametern till

loppet (urborrningen) på ett skjutvapen.

Kalibrering, undersökning av

diametern på loppet av ett skjutvapen.

Kaliforniaströmmen, den sydliga

armen av japanska strömmen i Stilla

oceanen.

Kalkera, överföra en ritning till ett

annat papper genom att lägga ett

preparerat färgat papper emellan båda och241

Kalkyl—Kanontorn

242

följa linjerna på det Övra med ett

spetsigt föremål. Det färgade papperet

kallas kalkerpapper.

Kalkyl, beräkning, överslag.

Kalla, man brukar säga "kaptenen

(styrmannen) kallar", då någon av

befälet önskar tala med någon av de

underordnade. ~ zonen, se zon.

Kallbit eller kallmejsel, en hård

mejsel, varmed man hugger upp

metalldelar.

Kallsmida, hamra utan att upphetta

den metall, som skall bearbetas.

Kallvatten, taga-, säges en ångmaskin

göra, då kondensation försiggår normalt

och vakuummetern ger utslag. När

kondensorn blir för varm, händer det, att

den ej vill "taga vatten". ~ skrån, den

krän genom vilken kallvatten insläppes

i kondensorn. ~-sprov plägar man göra

med ångpanna för att undersöka dess

hållfasthet. Klassificeringssällskapet

Bureau Veritas fordrar härvid för sin

del, att vattentrycket med 6V2 gånger

skall överstiga arbetstrycket. Provet

tillgår sålunda: alla ventiler och kranar

på pannan tillstängas, sedan pannan

blivit fylld, varefter ytterligare vatten

pressas in med handpump, tills det

föreskrivna trycket uppnåtts. Pannan

undersökes noga, medan trycket står på,

om något läckage uppstått i fogarna.

Kallvattensprov plägar utföras vart

fjärde år.

Kaltopp, den kala delen av en mast

eller stång ovanför tacklingen. På

kaltoppen sitter flaggknappen.

Kalori, den värmemängd som ett

kilogram vatten behöver för att höja sin

temperatur 1° Celsius.

Kalv, 1) kärnan i ett fyrslaget tåg;

2) ett stycke trä som insatts i ett spant

för att fylla ut mallen; 3) ett rundat

trästycke, täckt med tjärad segelduk, och

som lägges ovanpå salningarna för

godset (riggen) att vila på; 4) ojämnhet å

illa hoplagt segel.

Kam, den ändan av en

bordläggnings-planka, som är fästad i stävspunningen;

även en träribba försedd med flere hål,

genom vilka smäckra linor löpa. Se

signalkam, solsegelskam. I mekaniken

ett utsprång på en axel. ~ -axel eller

regleringsaxel, är en axel försedd med

kammar och knastrar, som under axelns

kringvridning ingripa i och reglera

andra maskindelar.

Kameler, pontoner för lyftning av

fartyg.

Kam-flänsrör eller ribbrör, tjocka

järnrör med tätt till varandra fastgjutna

tunna flänsar på utsidan. Användes till

värmeelement. ~ -lager, se buntlager.

Kammar-laddare, bakladdningsvapen.

~ -stycke, ammunitionsrummet på ett

bakladdningsvapen.

Kampanjeflagga, i äldre tider bruklig

benämning på den gamla svenska

örlogsflaggan. Den hissades på ett

flaggspel akter ut, som kallades

kampanje-flaggstocken.

Kamsin (av det arabiska Khamsin,

som betyder 50), en het sydväst vind i

Egypten, så kallad därför, att den

blåser 50 dagar om året (mars—april).

Kanadagran, (spruce) ett sämre virke.

Användes till fartygsbyggnad.

Kanalen, den vanliga benämningen

på engelska kanalen.

Kanarieströmmen,

kompensationsström utanför Nordafrikas kust. Den

sammansluter den stora nordatlantiska

vattencirkulationen.

Kancellera, upphäva ett avtal.

Kancelleringsdato, den dag ett

fraktavtal upphäves enligt certeparti, om ej

fartyget är färdigt att intaga sin last.

Kanon, ett skjutvapen. ~ -båt, mindre

krigsfartyg av obestämd typ och

be-styckning. ~ -kommendör, den man

bland besättningen som det åligger att

verkställa vapnets riktande och

avfyr-ning. ~ -låda, den ursprungliga gamla

skeppslavetten, som uppbars av fyra

rullar, varför den även kallades

fyra-rullalåda. ~ -länga, stropp för lyftning

av kanon. ~ -port, öppning i

fartygssidan genom vilken man ger eld. ~ -torn,243

Kanonservis—Kappsegling

244

dubbeltorn varuti de svåra kanonerna

21 -25 cm. samt de medelsvåra 15 cm.

kanonerna äro uppställda.~ -servis,

befäl och manskap som av avsett att

betjäna en kanon. ~ -viskare, borste för

rengöring av kanon.

Kanot, bland vilda folkslag en farkost

urholkad ur en enda trädstam. Den

padd-las (spadas) fram av två eller flera

roddare fördelade i lika antal på var sida

eller av en enda man, som sitter längst

i aktern; även en heldäckad farkost med

cockpit för en roddare, som använder

tvåbladig åra.

Kantbila, en bred yxa," varmed

timmer kanthuggas.

Kanterhake, en grov hake med ring,

vari sättes en spak för kantring av

bjälkar vid lastning.

Kanthakar, hakar med stropp att

hugga i laggen på fat vid lyftning av dylika.

Kanthugga, hugga slät yta på timmer.

Kant i kant, äro fat, då de ligga

stuvade med bottnarna mot varandra.

Kantkrum, sidobukten på en

bordläggningsplanka.

Kantra, kastas omkull. Man säger

ä-ven tidvattnet kantrar, då ebben är slut,

och floden sätter in eller vice versa.

Kantringsspant, de spant i fören och

aktern på ett fartyg, som ej äro

vinkelräta mot medelplanet.

Kantsätta, se sätta kant.

Kaolin, porslinslera.

Kap, en i havet utspringande udde.

Kapa, skära, hugga. Kapa masterna

bör man ej göra i onödan utan endast, då

man ej kan få fartyget att räta på sig på

annat sätt. Det är då vanligtvis

tillräckligt att kapa lovarts vant. Resten

sköter "Sjöberg" om.

Kapacitet hos en ackumulator är det

antal ampèretimmar den kan giva vid

urladdning efter att hava varit fullt

laddad.

Kapa och låta gå, sätta kniven på en

ända, då den beknipit sig. ~ eller skära

till segel, att efter segelritningen skära

ut de erforderliga dukarna.

Kaparbrev, lettre de marque, var en

av någon regering utfärdad skriftlig

tillåtelse för privatpersoner att under

krigstid utrusta skepp för

tillfångatagande av fientlig egendom. Kaperiet är

genom Parisdeklarationen avskaffat

mellan stater, som undertecknat eller

eljest godkänt överenskommelsen.

Kapare, fartyg, som erhållit

kaparbrev. Även befälhavaren å kaparfartyg.

Kapell, segelduksöverdrag över master,

båtar, segel, nakterhus o. s. v. Även ett

täckbly till fänghålet på en

gammaldags kanon.

Kap Hornströmmen, den gren av

södra ekvatorialströmmen, som följer

Patagoniens västkust och söder om

Eldslandet uppnår Atlanten.

Kapillariet, åtskilliga kroppars

egenskap att uppsuga vätskor över deras fria

yta. Oljan i ett rör t. ex. lyftes genom

en ullgarnsveke, vilket är av vikt för

smörjningen av vissa maskinlager o. s. v.

Kapp, en ofta med dörrar försedd

överbyggnad över luckor,

trappnedgångar, maskinrum och eldrum. ~ -lake,

vissa procent av frakten, som tillkomma

en befälhavare förutom den fastställda

lönen.

Kappsegling, tävling mellan lustfartyg

av ungefär samma segelarea och

konstruktion. Man brukar utgå från en

mållinje (startlinje) mellan ett fartyg

(domarfartyg), på vilket domare för

seglingen befinna sig, och en utlagd båt eller

en remmare med flagg på samt segla t.

ex. i triangel omkring vissa prickar eller

bojar. Starten (början) är gemensam för

hela fartygsklassen, som skall tävla.

Man brukar avlossa ett skott fem

minuter före starten för att förbereda de

deltagande. Samtidigt firas startsignalen

ned på den för detta ändamål använda

masten. För varje minut, som sedan går

hissas signalen något, så att den vid

början av femte minuten befinner sig i

toppen. När de fem minuterna äro

förgångna, avlossas ett andra skott och

signalen går ner. Detta skott är även start-m

signal för den följande avdelningen. Vid

återkomsten tages tiden för varje fartyg,

då det går över mållinjen, vanligtvis

densamma som startlinjen.

Kappsejsa, vicka omkull.

Kapten, vanliga benämningen på

befälhavare. I svenska flottan är kapten

chef på andra klassens fartyg. Om

kaptenen på handelsfartyg skriver den

engelske ordboksförfattaren amiral

Smyth: "— — en examinerad officer i

handelsflottan, åt vilken är anförtrodd

vården av ett fartyg såväl beträffande

liv som egendom. Han har intet särskilt

befullmäktigande att möta olika

omständigheter, och han måste

huvudsakligen lita på sitt moraliska inflytande

för att upprätthålla ordningen bland

passagerare och manskap under de

många veckor eller månader, som han är

avskuren från kommunikation med sitt

lands domstolar, och han får endast i

yttersta nödfall bruka våld" (om han kan,

annars är det aldrig värt att börja).

"Takt och gott omdöme erfordras för

fullgörandet av dessa plikter".

Karaba, ett litet österländskt fartyg.

Karabo, moriskt fartyg på 1300-talet.

Karakteristika, det hela talet av en

logaritm, då logaritmen är uttryckt i

decimalbråk.

Karantän, ursprungligen en

avstängning under fyrtio dagar från

förbindelse med innevånarna i ett land i avsikt

att förekomma spridande av pest,

kolera, smittkoppor och andra smittosamma

sjukdomar. De första

karantänsbestämmelserna funnos i Venedig under 14-de

eller 15-de århundradet. Angående de

svenska bestämmelserna för

förekommande av införande av smittosamma

sjukdomar i riket (se Sjölagen). Man

har endast hört talas om en stat i

världen (republiken Liberia), där man på sin

tid lade fartyg i karantän, därför att de

voro destinerade till pest- eler

kolera-smittad ord, eller därför att man på

avgångsorten hade råkat ut för en

smittkoppsepidemi. Men det kan hända att

246

"fallet" tillhör skepparhistorierna. ^

-sflagg, den vanliga karantänsflaggan

är en fyrkantig helgul flagga (signalen

Q i internationella signalboken). Om

man under resan haft eller vid

ankomsten till svensk hamn eller redd har

ko-lerasjuk ombord, skall man hava en

svart eller i brist därav en vit flagga

hissad på stortoppen. I England,

Skottland, Wales och Irland föres i fall av

kolera, gula febern eller pest en flagg med

gula och svarta kvadrater diagonalt

fördelade (signalen L, nya koden).

Karavell, en fartygstyp på

fjortonhundratalet av spanskt eller

portugisiskt ursprung. Det var med den sortens

fartyg Columbus gjorde sin bekanta

upptäcksfärd 1492 med Santa Maria som

chefsfartyg. Santa Maria har

beskrivits som ett fartyg om 287 tons

dräktighet, 19 meters längd och 4,5 meters

djup i rummet. Tackligen bestod av en

fast, grov stormast med åtta vant på

vardera sidan, en fällbar fockmast och

en fällbar mesanmast. Den sista var

försedd med latinsegel. Fartygen voro

försedda med kastell både förut och

akterut.

Karbin, kort, lätt skjutvapen för

ryttare.

Karbornndnm, en kristallisk massa,

som kan framställas artificiellt, och som

är mycket hård. Dess kemiska namn ar

siliciumkarbid.

Karburator, förgasare i en oljemotor.

Kardansk upphängning, 2 concentriska

ringar, vilkas horisontala axlar äro

vinkelräta mot varandra och ligga i samma

plan. Anordningen användes ombord

för upphängning av kompasser. Det

bör märkas, att kompasstiftet, varpå

skivan vilar, skall vara noga inpassad

i ringens mitt. Den yttre ringens

tväraxel är genom tappar fästad i

nakter-hus. På detta sätt balanserar

kompassen, under vilka rörelser än fartyget gör.

Kardel, 1) var och en av de delar

varav ett tåg är sammansatt. Benämningen

vanlig ombord å handelsfartyg. Man

Kappsej sa—Kardel247

Kardinalstreck—Katod

248

kallar även delarna av vanligt tågvirke

dukter och först då dessa, som vid

kabelslaget gods sammansnos, kallar man

dem kardeler; 2) ett grovt tåg varmed

man nedtog en underrå. Kardelen

"inskars" därvid mellan ett under märsen

och två å rån sittande block. Det förra

kallades råhangarblock, det senare

kar-delblock.

Kardinalstreck, de fyra huvudstrecken

på kompassen eller nord, syd, ost, väst.

Karlavagnen, se Stora Björn.

Karlskrivning, skeppsgosses

utskrivning från kåren, då han nått 18 års

åldern, varigenom han överflyttas till 2:a

eller 3:e klass sjöman.

Karm, timren eller plåten som

omgiver en lucköppning eller nedre delen av

ett däckshus. ~ -plåt, refflad plåt på

tröskel.

Karrek, ett större fartyg på 1300—

1500-talet med 3 däck och två à fyra

master samt höga kasteli för- och

akterut.

Kärring, kåre, krusning på ^attnet av

svaga vindar mellan stiltje.

Kartellfartyg, fartyg som för

parla-mentärflagg.

Karthytt eller navigationshytt, det

rum på kommandobryggan, där

sjökortet ligger utlagt på kartbordet för

befälet, märk väl, ej endast för skepparen,

att se på. Den skeppare, som ej törs

låta sin styrman se, huru han seglar, han

bör inte hålla på för länge, utan söka

sig någon enklare befattning.

Kartlåda, en glastäckt låda för

specialkort att sätta på bryggan, då man

navigerar under land.

Kartograf, kartritare.

Kärve, ett fornnordiskt stridsfartyg

mindre än draken.

Karvlar, timmer som äro infällda i

långskeppsriktningen mellan

däcksbal-karna för att stärka däcket.

Kasematt, pansarskyddat batteri,

inom vilket man uppställer svåra,

medelsvåra eller lätta artilleri pjäser antingen

ensamma eller flera. I senare fallet fin-

nas vanligen från kasemattpansaret

ingående plåtväggar till skydd mot splint.

Kaskadomformare, en kombination av

asynkronmotor och shuntlindad

likströmsmotor.

Kaskelot, en sorts val som även kallas

spermacetivalen, och som lämnar en

dyrbar olja.

Kassationsmönstring, anställes av

vederbörande stationsbefälhavare så ofta

och med så många av manskapet vid

sjömans- och skeppsgossekåren som han

efter anmälan av förste läkaren å

stationen finner lämpligt.

Kasta loss, lägga av, låta gå en ända

eller lossa ett segel. ~ om maskinen,

ändra dess rörelseriktning. ~ säges

vinden göra, då den oupphörligt ändrar

riktning.

Kastblock, block som genom en hake

kan öppnas på ena sidan för inläggning

av ett tåg.

Kastbyar, häftiga vindstötar av

växlande riktning.

Kasteli, hög uppbyggnad för- eller

akterut på medeltidens fartyg.

Kastlina, en smäcker lina med en

sandpåse eller en klump i ena ändan,

och som man kastar i land för att lättare

få ut förtöjningen, då man skall "lägga

till".

Kastvåle, självankrande-, användes för

att utmärka ett ställe, där man tappat

något på sjön t. ex. en torped. Vålen är

en trärulle med handtag i ena ändan;

över handtaget ligger en lös järnring

och i den är fästad en om rullen lindad

lina om c:a 50 meter. När man slänger

ut kastvålen, håller man handtaget upp-.

rätt, och då den når vattnet, kantrar

den runt tillfölje övervikten, ringen

faller av handtaget och går till botten med

ena ändan av linan, som rullas av vålen,

och den senare flyter upp och tjänstgör

som boj.

Kasun, caisson, en vattentät

anordning som nedsänkes i vattnet vid

reparation av kajer e. d.

Katod, negativ elektrod. Platinablec-249

Katoptrisk—Kilförband

250

ket i ett galvaniskt element, till vilket

strömmen ingår i vätskan.

Katoptrisk, hörande till läran om

ljusets reflexion.

Katt, kattgina, en gina iskuren mellan

kattblocket och kranbjälken. Även ett

straffredskap i forna dagar, bestående

av en kort tågända med nio svansar,

vardera försedd med tre knopar. ~ -a, 1)

straffa med katt; 2) katta ankaret, att

hiva eller hala det medelst katten från

klyset, tills det hänger under

kranbjälken; 3) katta tampen på ett tåg, att

tillspetsa dess tamp genom flätning för att

lättare kunna sticka in det i en kaus

eller ett block. ~ -block, det understa

blocket i kattginan eller det, vars krok

fångar upp ankaret. ~ -drejare eller

kattrejare, en seglande handlande, som

säljer våtvaror och tobak till sjöfolk,

antingen för pengar eller för gamla

kläder och från fartyget vanligtvis

annekterat tågvirke. ~ -dävert, dävert på

backen för ankarets kattning. Förekommer

på ångare av äldre dato. ~ -hake, haken

i nedre ändan av kattblocket. ~ -löpare

tåget till kattginan. ~ -rigg, riggen till

ett slags enmastat, flatbottnat

center-bordsfartyg. Masten står längst fram i

bogen och uppbär ett stort gaffelsegel,

men inga försegel. ~ -rygg, har ett

fartyg, som hänger med fören och aktern.

Dess köl har sålunda bukten konkav,

vilket måste beaktas, då fartyget skall

docka och kölblocken arrangeras. ~

-spår, timmer eller järnknä, som till

förstärkning är lagt utanpå garneringen,

nedfalsat tvärs över kölen. ^ -stjärt, en

smäcker lina, fastflätad vid katthaken

för att lättare kunna hugga denna i

röringen, då ankaret hänger för klyset

och skall kattas.

Kauri, "ormskalle", porslinssnäckan,

Cypraea Moneta, användes som

prydnader på seltyg m. m. i Orienten, men

även som skiljemynt på ostkusten av

Afrika.

Kaus, ring av trä eller metall varom

man splitsar tåg.

Kaution, borgen.

Kautschuk, erhålles ur mjölksaften av

vissa tropiska växter bl. a. från

åtskilliga Ficusarter. Renad och torkad

(gummi elasticum) användes den till

isolering av elektrisk ledningstråd.

Kavaj, kort röck, rakskuren och med

dubbla knapprader.

Kedjehjul, hjul med kuggar i

periferin, vari länkarna av en evighetskedja

äro avsedda att ingripa.

Kedjerosteldare, eldstad med

mekanisk matning, där rosten är anordnad i

form av en ändlös kedja, som långsamt

roterar över tvenne valsar.

Keplers lagar, tysken Johan Kepler (f.

i Würtenberg 1571 f 1631) fann tre lagar

för planternas rörelse kring solen

nämligen: 1) att planeterna röra sig i

ellipser omkring solen, som är belägen uti

ellipsens ena brännpunkt; 2) att areorna,

vilka radius vector överfar, äro

proportionella mot de därtill använda tiderna;

3) att kvadraterna på särskilda

planeters omloppstider förhålla sig till

varandra som kuberna av deras

medelavstånd från solen. ~ problem, ett av

Kepler framställt problem, varigenom

man kan bestämma läget av en planet

vid en viss tidpunkt.

Kerosene, lysämne ur amerikansk

bergolja.

Khaki uniform , uniform av något

groft bomullstyg, till färgen gulaktigt,

som ursprungligen användes av

engelska trupper i Indien och Sydafrika, men

nu torde vara mycket allmänt.

Khatira, ett slags arabisk båt.

Ketch, ett tvåmastat fartyg, använt

för längre lustsegling. Den främste

masten är högst.

Kiffa Australis och Kiffa Borealis

stjärnor av 2 ordn. på södra

stjärnhimmeln.

Kikkran, vanlig konisk krän, som

användes som stängningsmedel på

ångpanna eller rör, då det gäller lågt tryck.

Kilförband, fästandet av en maskindel

till en annan medelst kil.251

Kilogram—Klara

252

Kilogram, viktmått, 1000 gram, 2,35252

skålpund.

Kilometer, längdmått, 1000 met., 3368,1

fot.

Kilowatt (K. W.) 1000 watt. Se watt.

~ -tal, den effekt uttryckt i kilowatt,

som en växelströmsgenerator alstrar. ~

-timme, 300,000 watt sekunder. Priset på

elektrisk energi bestämmes pr

kilowatttimme.

Kilspår, den uthuggning på en axel,

där kilen passas in, som håller fast ett

hjul eller en propeller.

Kinasalt, quinine, nödvändigt

läkemedel vid febrar.

Kindbackar, timmer på var sin sida

om förstäven bultade till denna och

för-stävsföljaren. Kindbacken stöder sig

mot främsta kantringsspantets zittra

med nedra ändan och bildar

manshuvudet ovan däck med övre ändan.

Kind-backar kallas även två grova klotsar,

som äro fastbultade ett på var sida om

övre delen av mast, och som uppbära

salningen.

Kingstoneventil, en bottenventil på

ångfartyg, så konstruerad, att den

öppnas utåt mot vattentrycket.

Insläpp-ningsventilerna skyddas mot belamring

av tång och sjögräs medelst en sil,

anbringad på fartygets utsida.

Kink, en ögla som bildas på tåg och

isynnerhet på stållinor genom slarvig

utstickning eller i följd av dålig

uppskjutning. Kinkar skola alltid vridas

ut. innan man sätter kraft på en

stållina.

Kip, en urtagning eller inskärning i

reling för att lägga tåg uti. ~ -a ett

ankare, man kipar ett ankare, då man

skall fastgöra flyet på relingen. Flyet

fångas, då det hänger under kranbalken,

med fisken eller fiskkroken, som

sedermera lägges i kipen på en bom,

kipdä-verten, vilken tjänar att hålla ankaret

ifrån skeppssidan, och hugges i

kipgi-nan, varmed ankaret halas upp på

relingen. ~ -dävert, en lös bom, som stickes

ut från sidan för ankarets kipning.

Kirskänkling, se stampdävertgajar.

Kiselgur, skalrester efter

mikroskopiska organismer. Den har god

isoleringsförmåga och användes med

tillhjälp av asbest till isolering av

ångpannor, rör, cylindrar m. m.

Kista i trälast, när man vid

intagande av trälast börjar komma så högt upp

i lastrummet, att man ej kan gå rak

under bjälkar eller däck, lägger man

lasten i hög ut vid sidan eller "kistar" den,

arbetande samtidigt åt båda hållen, tills

man får endast en ränna kvar i mitten,

som fylles sist.

Kistförnöjelse kallas det, då en

sjöman genomgår innehållet i sin kista.

Kits, ett slags mörsarfartyg i äldre

tider.

Kittskarv, se skarv.

Kittspruta, en spruta för insprutning

av kitt, där man ej kan komma åt att

täta för hand.

Kiva, kuggarna på en utväxling

"kiva", då de ej passa in i varandra.

Kivik, ett litet ryskt fartyg.

Klaff, lock av läder eller gummi till

ventil.

Klam, schackel. ~ -ma i, schackla i.

Klamej, se jagrabb.

Klamp, ett grovt trästycke, som

spikas på andra trästycken för att

fasthålla något vid dem, såsom på

rå-nockar för att hålla kvar

nockbänd-seln o. s. v. ~ -nisse, förtrolig

benämning på skeppstimmermannen, då

han är vid gott humör.

Klamstoppare, en anordning, varmed

ankarkättingen tryckes ned för om

spelet och hindras från att löpa ut.

Klapplöpare, tåg, som går genom ett

enkelt block, fästat i ändan av ett

annat tåg, som lyfter något t. ex. ett

pikfall, klyvarfall etc.

Klara, en ljusning i en mörk sky. ~

efter, passa på bukterna av en

utlöpande tross, så att de ej fånga varandra. ~

en talja, hindra blocken att stjälpa i en

talja, då den överhalas. ~ land, undgå253

Klarera—Klitter

254

att segla eller driva i land. ~ upp,

ställa i ordning

Klarera, angiva fartyg och last på

"tullen" för erläggande av stadgade

avgifter.

Klarglaskupa, kupa i form av en sfär

eller ett ägg och av mer eller mindre

genomskinligt glas, som anbringas för

att skydda ett elektriskt ljus.

Klar lanterna, lanterna med ofärgat

glas. ~ -t, lystringsrop före utförande

av någon manöver, observation eller

annat arbete, som fordrar två eller flera

personer, såsom loggning för hand,

innan man kastar skäddan,

kronometerav-läsning, innan tangering verkställes o.

s. v. ~ att vända, ett "giv akt" till

manskapet att intaga sina platser för

vändning, då man kryssar. ~ för aktion eller

klart skepp till drabbning, vid denna

order skall fartyget vara fullt klart till

strid. Alle man skola hastigast möjligt

infinna sig på sina poster enligt

drabbningsfördelningen samt tyst och

skyndsamt klargöra artilleri, langning,

torpeder, handvapen, strålkastare,

eldsläck-ningsmateriel, stridsförbandsplats m. m.

~ i maskin, lystringsord till maskin

genom talrör från kommandobryggan,

innan man kommenderar manöver. — -a

kättingar, har man, då dessa sträcka

sig rätt ut från var sitt klys utan att

korsa varandra.

Klass, se klassificeringssällskap. ~ -a

eller klassificera, genomgå besiktning

hos någon expert för

klassificeringssällskap i och för undfående eller

bibehållande av klass. ~

-ificeringscertifi-kat, attest, som utvisar, att ett fartyg

innehar en viss klass under en viss tid

inom något av de erkända

klassificeringssällskap för fartyg. ~

-ificerings-sällskap, äro privata sällskap, som efter

vissa fastställda av framstående

fackmän uppställda regler kontrollera

byggandet och underhållet av

ångfartyg, deras maskiner och pannor samt

segelfartyg, pråmar och motorfartyg.

Ångfartyg klassas för 3 à 4 år. Segel-

fartyg klassas för 12—16 år första

gången beroende av träslaget, förbultning,

saltning, förhydning m. m. De

förnämsta klassificeringssällskapen i Europa

äro: 1/loyd"s Register of British and

Foreign Shipping, London, Bureau

Veritas, Paris, Germanischer Lloyd,

Berlin, British Corporation, Glasgow, samt

det Norske Veritas, Kristiania.

Klausul, bestämmelse i kontrakt,

förbehåll, tilläggsparagraf.

Klinga, se spant järn.

Klingers vattenståndsglas, är ett

pannglas, där vattenytan är synlig genom en

glasplatta så slipad, att vattnet synes

svart och ångrummet silvervitt,

varigenom vattennivån tydligt framträder

även på avstånd.

Klink, ett fartyg är byggt på klink,

då bordläggningsplankornas

underkanter äro fastnitade utanpå de närmast

underliggande plankornas överkanter.

Själva dubbleringen kallas lann, ~ -bricka,

plåtring, som sättes över den ändan av

en klinkbult, som skall , klinkas. ~

-byggt fartyg, byggt "på klink". ~ -ers,

små hårda sotpartiklar, som följa med

röken ur skorstenen och gärna söka

ögonvrårna på den icke påpasslige och

pröva hans tålamod

Klinometer, instrument, varmed man

utröner styrlastigheten hos ett fartyg.

Klippare, klipper, ett skarpt byggt,

minst fem gånger så långt som brett,

välseglande fartyg.

Klippfyr, betecknas i sjökortet med

K., visar stadigt sken, som periodvis

hastigt förmörkas under lika lång eller

längre tid, än skenet varar. Det kan

antingen vara en-klipp med

efterföljande mörkperiod av fyra sekunder eller

2-, 3- och 4-klipp.

Klipphake, hake, som tillslutes med en

fjäder.

Klipprev, sammanhängande stengrund,

som ibland täckes av vatten och ibland

ligger obetäckt.

Klitter, av havet mot låga stränder

uppkastade sandvallar.255

Klo—Kläda

256

Klo, 1) den inre gaffelformiga ändan

av en born eller gaffel, som löper på

akterkanten av en mast; 2) den

ingripande delen av en maskinkoppling; 3)

den del av ett gaffelsegel, som är

fastgjord vid gaffelns inre ända. ~ -fall,

taljan, varmed inre ändan av en gaffel

hissas. ~ -nedhalare, en smäcker göling,

varmed man halar ner gaffeln till ett

segel. Den begagnas även som

uppha-lare av halsen genom att flytta fasta

parten från dess plats under en

koffer-nagel till halshornet.

Klock-a, metallklocka måste finnas på

varje fartyg att ringa i, då man har

tjocka och ligger till ankars. ~ -boj,

boj av järn eller stålplåt, försedd med

flera kläppar, som hänga utanpå

densamma och slå varningsslag, när en

smula dyning sätter bojen i rörelse. År

av stor nytta i tjocka. ~ -galge,

ställning för ut, vari skeppsklockan hänger.

~ -kapell, fodral till skeppsklockan. ~

-kläppstjärt, en kort stump av platting

och knopar, som är fästad vid

klock-kläppen, och varuti man håller, då man

slår glas.

Klosett, se W. C.

Klot, ett rundsvarvat, genomborrat

trästycke, som fastbändslas vid vant

och barduner, att leda löpande gods.

Även kula till bom- eller gaffelrack.

Klut, segel.

Klyka, 1) gaf feif ormigt järn eller ett

kryss av trä, vari yttre ändan av en bom

vilar, då den är nedfirad; 2) se

rodd-klyka.

Klys, runda järn- eller blyfodrade hål

i ett fartygs bog, akterspegel eller

bräd-gångar, genom vilka tåg eller kätting

föras ut till ankring eller förtöjning.

~ -band, krumtimmer, som äro

fastbul-tade tvärs över klystimren över däck

och ankarklysen. ~ -bricka, träpropp,

som passar in i klys med bricka över

för att hindra vattnet att spruta in på

däck i sjögång. ~ -bädd, upphöjning

runt omkring ett klys. ~ -dyna,

plankorna över och under ett klys. ~ -propp,

propp till klys. ~ -tavla, plåt på däck

omkring ankarklysen. ~ -timmer, de

timmer, som forma fartygets bog, även

de timmer, genom vilka klysen äro

huggna.

Klyvare, trekantigt segel, som hissas

mellan klyvarbommen och

förmärsstån-gen. I stället för en stor klyvare har

man ofta två mindre, som äro lättare

att hantera.

Klyvarbom, en spira, som förlänger

bogsprötet och antingen är av samma

spira eller utgör en särskild längd, som

ligger ovanpå bogsprötet ett stycke och

sedan går genom ett eselhuvud på

ändan av detsamma. ~ -sgajar eller

klyvarga j ar, tåg eller stållinor, som stötta

klyvarbommen sidovägen och medelst

taljerep eller skruvar äro fastsatta i

bogen på ömse sidor. ~ -snät, ett nät,

spänt under klyvarbommen att fånga

upp dem, som till äventyrs trilla ur

per-ten på klyvarbommen. Användes aldrig

på fartyg, där man har ont om folk,

id est handelsfartyg. ~ spert, se pert.

Klyvarfall eller klyverfall, det tåg

eller den talja, varmed klyvaren hissas.

Klyvarhals, den tågstump, som

fasthåller nedre hörnet (halshornet) av

klyvaren vid bommen.

Klyvarlejdare, stållina, till vilken

klyvaren är litsad, och på vilken den far.

Den leder från yttre delen av

klyvarbommen till bramsalningen och har

kly-varstaget närmast över sig.

Klyvarnedhalare, se nedhalare.

Klyvarskot, se skot.

Klå på kryss, komma till lovart om en

medtävlare.

Klås (eng. close), nära, tätt intill.

Kläda ett tåg, omvira det med

smär-ting och sjömansgarn för att skydda det

mot skamfilning. Det tillgår sålunda:

man tirar tåget först för att få

underlaget jämnt, lägger därefter tjärade

smärtingsremsor hårt och slätt om

detsamma i samma led som tirén går.

Därefter sätter man klädkilan (se nedan)

på tåget, virar sjömansgarnet, som hål-257

Klädkila—Knyckar

258

les av en medhjälpare tre à fyra varv

om kilan och tåget, låter garnet löpa

efter skaftet på kilan och dräjar denna

runt ifrån sig, så att varven av garnet

komma att ligga hårt och tätt till

varandra. Under tidén vilar tåget hårt mot

den klädandes vänstra höft, och den som

tager runt sjömansgarnsnystanet,

stöttar på andra sidan.

Klädkila eller klädkyla, en cylindrisk

trä k lubba med kort skaft och en på

längden gående urskölpning för tåget

att passa i, då man kläder ett dylikt.

Klädlina, klädstreck.

Klädning, sjömansgarnet, varmed ett

tåg är klätt.

Klädspån, en mindre klädkila med

skaftet vid sidan av skåran i stället för

mitt emot. Användes till väders, då man

lappar klädning.

Klämskruv, skruv, varmed någon

rörlig instrumentdel fastsättes.

Klämspänning, den erforderliga

spänningen i ett nät för gott arbete.

Knacka rost, ett mycket, nyttigt

tidsfördriv på järn- och stålfartyg, och som

de aldrig tyckas få nog av.

Knalle, hård rågskorpa. Se även

konstapel.

Knap, ett avlångt, mot ändarna något

avsmalnande trästycke, som fastspikas

på relingen eller masten eller najas till

någon riggdei för fastgöring av löpande

gods.

Knapp, se flaggknapp.

Knekt, en å däck upprättstående, kort

plåtbeslagen trästock med skivgatt och

blockskivor för ledning av visst

löpande gods eller järnståndare för

fastsättning av inärsskoten.

Knipa, att arbeta sig upp till lovart

vid segling bidevind. ~ -re, en stropp

lagd dubbel om två tåg, t. ex.

parterna av en talja och omdräjad medelst en

kort träspak eller märlspik.

Kniptång, avbitartång.

Kniv, måste alltid en sjöman hava till

hands. En sjöman utan kniv är en

besvärlig syn. ~ -bändsel, stycke lina eller

9

platting för fällkniv. ~ -kontakt, en

en-polig strömbrytare, bestående av en

hävstång (kniv), och som rör sig om en

skruv genom den undre av två

kontaktklämmor, och varmed man kan förena

eller avbryta förbindelsen med den övre

klämman. ~ -strömbrytare,

strömbrytare med knivkontakt.

Knop, 1) knut i ändan av ett tåg eller

en sammanfogning av två ändar. Till

det förra slaget höra diamantknopen,

fallrepsknopen, rosknopen,

stopparknopen, taljerepsknopen, valknopen eller

turkhuvudet och till det senare

kärringknopen, revknopen eller rå bandsknopen,

kabelgarnsknopen, vantknopen m. fi.

Hit kan man även räkna en del

fastsättningar av två trossar genom

pål-stek, två halvslag o. s. v., och som gå

under det gemensamma namnet stek;

2) måttenhet för den fart ett fartyg gör

genom vattnet. 1 knop är lika med 1,853

meter i timmen, vilket representerar en

distansminut. Knopen har sitt namn

därav, att man på logglinan sticker in

små stycken av märling, försedda med

knopar, vilka representera den fart

fartyget gör; ~ på flagg eller rev i

flagg (flaggan delvis omknuten av ett

garn) brukade man använda förr i

världen, och kanske man gör det ännu för

att meddela i närheten varande fartyg

eller båtar vissa nyheter. Revad flagga

akter på flaggspelet betydde, att en man

fallit överbord, likaså revad flagg hissad

halvvägs under mesangaffeln. Samma

flagg i topp under mesangaffeln

betydde, att man önskade kommunikcra.

Hissad på masttoppen betydde den

återkall-ning av båtar. ~ -a, lägga knopar,

tillverka dem.

Knorre, namn på ett forntida

handelsfartyg.

Knutning, två timmer förenade i

vinkel, halvt i halvt med en laxstjärtformig

infällning.

Knyckar skall man akta sig för att

göra, när man firar en ända, i vilken det

hänger tungt gods.259

Knyttels—Kohärer

260

Knyttels, korta av två eller tre

kabel-garn hopslagna tågstumpar, som

användas till upphängning av tågbukter,

in-fångning av parterna i en stående talja

m. m.

Knä, ett krumtimmer eller järn av

vinkelform, som förenar vissa

byggnadsdelar i ett fartyg t. ex. balkar med

väga-re, stävar med bordläggning o. s. v. Ett

järnknäs olika delar benämnas:

armarna, vinkeln och tån.

Knäck, 1) i ankarkättingarna har man

knäck, när den ena ligger en törn om

den andra, då båda ankarna äro ute;

2) brytningen i spanten akter ut på

låringen. ~ -list, list av trä eller

halvrundjärn under akterspegeln. Den

sträcker sig vanligtvis fram ett stycke på

vardera låringen.

Knärör, böjt rör.

Knävelstek, två halvslag med en

extra törn emellan dem som bekniper

den stående parten. Rolling hitch, på

engelska.

Knävring, en kort tågstump med öga

i ena ändan och en träpinne eller knop

i den andra. Användes som stropp att

hänga upp bukter av tåg, brassar

m. m.

Koben, en kort järnstång, vars ena

ända är bred och kluven och den andra

spetsig. Användes vid baxning,

losstagning av spik o. d.

Kobrygga, den emellan gångborden

samt stor- och fockmasten varande delen

av ett däck, där fartygets större båtar,

diverse rundhult etc. förvaras. Den

täckes ibland av ett "kobryggssegel". De

knektar, som uppbära galgarna, varpå

kobryggan på vissa fartyg vilar, kallas

kobryggsknektar.

Kock, den av besättningen, som har sig

anförtrodd matlagningen. Förr i världen

åtminstone var han ansvarig för att

maten lagades ordentligt, och att köttet och

fläsket icke koktes för mycket i akt och

mening att få ut så mycket fett som

möjligt för kockens privatförråd. På

örlogsfartyg fordrades stor renlighet av koc-

ken, men på handelsfartyg tog man ofta

förr i världen den smutsigaste och minst

lämplige av pojkarna härtill. Kocken

var alltid hjälten vid fockskotet,

likasom stewarden hade storskotet på sin

lott vid vändningar. ~ -smat, är ej det

mer eller mindre ätbara prov på sin

matlagningsförmåga, som en skeppskoek

presterar, utan ett biträde till den

ordinarie "kastrullkommendanten".

Benämningen härleder sig från det engelska

mate, kamrat.

Kod, se signalkod och telegraf kod. ^

-ringare, se undervattenssignalering.

Koefficient, det tal i algebran, som

angiver antalet av lika stora termer eller

den siffra, som står före bokstaven.

Koercitiv kraft, motståndet hos järn

och stål mot den magnetiska

induktionen, och den kraft, varmed det

sedermera bibehåller sina magnetiska

egenskaper.

Koff, flatbottnat holländskt eller tyskt

fartyg med fyllig bog och akter samt

lågt fribord. Har svärd på sidorna för

att minska avdriften vid

bidevindseg-ling.

Kofferdifartyg, av holländska ordet

koopvaardij, köpenskap. Härav har man

benämningen kofferdikapten,

kofferdi-flagg, "till kofferdis" o. s. v.

Koffernagel, tjock trä- eller järnpinne,

som sitter i hålen på nagelbänkarna vid

relingen eller runt om masterna för

fastsättning av det löpande godset.

Disciplinen på amerikanska fartyg

uppehölls huvudsakligast förr i världen med

järnkoffernaglar.

Kogger, ett hanseatiskt krigsfartyg.

Kohärer eller Branleys rör, ett

instrument för upptäckande av elektriska

vågor. Den grundar sig på de

elektromagnetiska vågornas verkan på det

elektriska ledningsområdet hos pulver

eller filspån av metall. Kohärern

består av ett glasrör fyllt med filspån

inlagt emellan två metallelektroder. Röret

inkopplades i en strömkrets med ett

galvaniskt batteri och en känslig galvano-261

Koj—Kollision

262

meter. Sir Oliver Lodge, den store

engelske elektrikern och fjärrskådaren

förbättrade Branleys rör med sin kohärer.

I den trådlösa telegrafien har den gjort

skäl för sitt namn "det elektriska

ögat".

Koj, väggfast säng ombord på fartyg.

Den är av trä eller segelduk. ~

-besla-gare, manskap som har sig uppdraget

att tvätta manskapets kojer samt att

nedtaga dem och beslå dem. Se stuva

kojer. ~ -göling, klädlina för

upphängning av skrubbade hängmattor till

torkning. -x/ -kapell, överdrag till kojer. ~

-krok, krok vari koj eller hängmatta är

upphängd. ~ -ribba, träribbor i

fartygssidan, till vilka man gör fast

hängmattorna. ~ -skärlinor, de i solfjäderform

anordnade linorna, i vilka hängmattan

hänger. ~ -stege, trappa som leder till

överkoj.

Kokhus, förr i världen fick man i

vissa hamnar icke koka ombord utan måste

knoga i land med ärtkitteln till ett

kokhus.

Kokosfiber, piasava, användes till

kvastar och tågvirke.

Kokpunkt, den temperatur, till vilken

en vätska drivits, då ångbildningen

börjar i dess inre.

Koks, uppstår vid torrdestillering av

stenkol. Den har ett värmevärde av c:a

7,000 kalorier.

Kol, se stenkol. ~ -a, intaga kol för

fartygets behov. Kallas även bunkra (av

engelska ordet bunker). ~ -borste, se

borste. ~ -boxar, de avdelningar å ömse

sidor om pann- och maskinrummen, som

äro avsedda att förvara kol till fartygets

drift. Härav uppstå åtskilliga

benämningar, som ej torde behöva någon

förklaring: kolboxlucka, kolboxplåt,

kol-boxtrumma, kolbox ventilator m. m. ~

-fiberlampa, vanlig elektrisk glödlampa.

~ -förbrukning, en post som en

befälhavare själv bör hålla reda på, om han

vill vara befälhavare och förbli det. I

detta avseende skriver den för

navigatörer välkände engelska författaren kap-

ten Lecky: Om fartyget är nytt, bör

befälhavaren från byggmästaren skaffa sig

följande uppgifter: 1) fart vid

provresan; 2) motsvarande indikerade

hästkrafter; B) motsvarande slag av maskinen i

minuten; 4) motsvarande djupgående av

fartyget; 5) propellerns glidning och

stigning. Han bör även skaffa sig

samma uppgifter för fartyget på last.

Väl konstruerade trippelmaskiner borde

bränna ej mera än 1,7 à 1,8 engelskt

skålpund goda South Wales kol pr

indikerad hästkraft. Kompoundmaskiner av

vanlig form kunna antagas bränna 2,2

lb. (cirka ett kilogram) av samma kol,

så att, om jag känner maskinens

indikerade hästkrafter, är det lätt uträknat,

vad den bränner med full fart. Det är

inte maskinistens fel, om kolen taga

slut under resan. Där, som i allt annat,

får skepparen bära hundhuvudet för

andras synder — om han är en skeppare.

~ -jare, fartyg som går i koltrade,

särskilt på engelska kusten. ~ -korg, korg

för lossning av kol.

Kollektor, strömsamlare, den del av en

generator som överför strömmen från

ankaret till ledningen.

Kolli, varupacke, styckegods.

Kollidera, sammanstöta.

Kollimationslinje, en linje, som

tankes dragen mitt igenom längdriktningen

av ett teleskåp.

Kollision eller ombordläggning,

sammanstötning av två -fartyg. (Även

påstötning av något föremål, då man är

under gång.) I korthet kan man för att

undvika ombordläggning säga, att ångbåt

skall vika för seglare, när den förra är

manöverfärdig, utom då den bogserar

eller upphinnes av seglaren. Två

ångare, som mötas stäv mot stäv skola båda

hålla åt styrbord, alltså om natten visa

varandra röd lanterna. Ångare, som har

en annan ångare på sin styrbords sida,

skall, då deras kurser skära varandra,

och man genom pejlingar av ångaren

förvissat sig om, att fara föreligger för

ombordläggning, hålla undan. Seglare,263

Kollisionsskott—Kommerskollegium

264

som ligger för babords halsar, skall vika

för seglare, som ligger för styrbords.

Seglare, som ligger i lovart om en

annan, skall vika för densamma, om det

är behövligt. Seglare, som kommer för

god vind, skall vika för bidevindare.

Ankarliggare, som hotas av påsegling,

skall göra allt vad i dess makt står

för att undvika kollision genom att

sticka kätting, hissa för- eller aktersegel

för att få fartyget att svänga o. s. v.

~ -sskott, skott (vägg), som skiljer

förpiken på ett järnfartyg från

lastrummet. Det måste hava ett avstånd från

förstäven icke understigande 5 proc. av

fartygets längd i vattenlinjen.

Ändamålet med detsamma är att hålla fartyget

flytande, om det skulle få en läcka i

fören.

Kol-lämpare, de av

maskinpersonalen, som huvudsakligen hava att

skyffla fram kolen ur boxarna till eldstaden.

~ -ning, ombordtagning av maskinkol.

~ -ningsstation, plats där kol intagas

under en resa. ~ -onn, flera fartyg som

hålla tätt efter varandra på smal front.

~ -oxid, en giftig gas, bestående av kol

och syre, som bildas vid dålig

förbränning. ^ -skyffel, se lämpskyffel. ~

-spruta, en broanordning med

järnvägsspår, där kolvagnarna köras ned långs

sidan av fartyget och stjälpas, varvid

kolen störta genom en lyftbar ränna ned

i lastrummet. ~ -stav till elektrisk

båglampa, göres av pressat grafitpulver. ~

-stybb, söndersmulade kol.

Mindervärdigt som bränsle. ~ -tjära eller

stenkolstjära, ett flytande ämne destillerat av

bituminösa kol. Användes till

smörjning av bottnen å trä- såväl som

järnfartyg. Även järndäck brukar man

smörja över med koltjära. ~ -trall,

gallerlucka till kolboxöppning i däck. ~

•trådslampa, glödlampa, elektrisk lampa,

där ljuset alstras genom att strömmen

glödgar en lystråd av rent kol eller

ni-trocellulosa.

Kolur, storcirkel, som går igenom dag-

jämnings- och solståndspunkterna samt

jordens poler.

Kolv, piston, plunsch. Se piston.

Kolvmaskin, cylindermaskin.

Kombinerad signallanterna, lanterna

med rött, grönt och vitt glas. Användes

på mindre fartyg.

Komet, en himmelskropp, som

vanligtvis utgöres av en klarare rund kärna,

inbäddad i ett töckenartat, icke

ljusbrytande omhölje, och som stundom

utsträcker sig till en längd av miljoner mil åt

den ena sidan. Kometerna röra sig

enligt Keplers lagar även omkring solen

men i mycket långsträckta ellipser,

närmande sig till parabler ja t. o. m. till

mycket excentriska hyperbler. De

märkligaste kometerna äro den Halleyska, som

på 76 år i retrograd led fullbordar sitt

lopp samt den Enckeska, vars

omloppstid är 3,3 år.

Kommandobrygga, en upphöjd brygga

tvärs över ett ångfartyg, ungefär

midskepps, varifrån det manövreras.

Kommandoexpedition, det militära råd,

som biträder chefen för

försvarsdepartementet.

Kommandopall, en upphöjd plats,

varifrån befälhavaren förr i världen

kommenderade sitt fartyg.

Komma upp, släcka på en talja eller

ända, som är lagd till spels.

Kommendör, officer i svenska flottan,

i rang närmast under kontreamiral och

jämställd med överste. ~ -kapten av

lista och 2:dra grad, officer i svenska

flottan med rang i nu nämnd ordning

under kommendör. Motsvara

överstelöjtnant och major. Första klassens

fartyg hava till chef en

kommendörkapten.

Kommensurabla, mätbara med samma

mått.

Kommerskollegium, eller som dess

officiella namn är kungl, kommerskollegium,

ämbetsverk, som handlägger ärenden,

vilka angå handel och sjöfart samt

industri. Om k. kollegii bemyndigande i för-265

Kommisspersedlar—Kompass

266

hållande till sjöfartsnäringen se Malmén

Sjöfartssäkerheten II del.

Kommisspersedlar, färdiggjorda

kläder, som tillhandahållas sjömän.

Kommunikationscentrum, ett instängt

rum på större örlogsfartyg under däck

midskepps, dit order sändas från

manövertornet för distribuering till fartygets

olika delar.

Kommunikationskartor, i samband med

den trådlösa telegrafin funnos för de

olika världshaven, innan det stora

världskrigets utbrott. De upprättades i förväg

för var månad och upptogo alla

reguliera linjer jämte de tider, då de

respektive fartygen skulle befinna sig på

en viss punkt, destinerade till en viss

hamn. Härav kunde man alltid se, med

vilket fartyg man skulle söka komma i

korrespondens.

Kommunikationstrumma, förbindelse

emellan ett kanontorn och dess

ammunitionsdurk.

Kommutationsvinkel, vinkeln mellan

en linje, dragen från jorden till solen

och en annan, dragen från solen till en

planet.

Kommutator, strömvändare, anordning

för omkastning av strömmen i en

lik-strömsdynamo, för vilken den samtidigt

är kol lektor. Kommutatorn består av

ett antal på dynamons axel fastsatta

isolerade lameller, som äro förenade med

induktor! indningen. Borstarna, genom

vilka strömmen överföres, stå i beröring

ömsom med den ena och ömsom med den

andra av lamellerna, och genom att

strömmens riktning i trådlindningen

omkastas samtidigt som borstarna byta om

lameller, riktas strömmen i den yttre

strömkretsen alltid åt samma håll.

Denna ström vändning kallas kommutering.

Jämför kol lektor.

Kompaniflagga, rederiflagga.

Kompass, ett instrument,, som på basis

av magnetnålens egenskap att dragas

mot norr utvisar väderstrecken. Den

består av kompassskålen, som är av

mässing eller koppar, har cylindrisk eller

halvsfärisk form och är kardanskt

upphängd. I mitten av skålen står

kompassstiftet, på vilket kompasskivan med

magneterna vilar i en agathylsa. På

skålens vitmålade insida finnes ett

vertikalt svart streck inriktat i fartygets

medellinje, och med vilket det kompasstreck,

som styres, skall hållas överens.

Kompasskivan är indelad i 32 streck. Dessa

äro kardinalstrecken nord, ost, syd, väst.

Mitt emellan dessa ligga

interkardinal-streeken nordost, sydost, sydväst,

nordväst. Mellan interkardinalstrecken

ligga 8 steck, som få namn av båda, alltså

emellan nord och nordost—nordnordost,

mellan nordost och ost-ostnordost,

emellan ost och sydost-ostsydost, emellan

sydost och syd-sydsydost, emellan

syd-och sydväst-sydsydväst, emellan

sydväst och väst-västsydväst, mellan väst

och nordväst-västnordväst och emellan

nordväst och nord-nordnordväst. De

övriga 16 strecken få namn av närmaste

kardinalstreck eller interkardinalstreck

med efternamnet, beroende på vilken

sida om detta strecket i fråga ligger, alltså

närmaste strecket till nord, räknat

ostvart, heter nord till ost, närmaste

strecket till nordost heter till vänster (då man

tänker sig stå i kompassens mitt)

nordost till nord och till höger nordost till

ost. Strecken närmast ost heta ost till

nord och ost till syd. Närmaste strecken

till sydost heta sydost till ost och

sydost till syd. Närmaste strecken till syd

heta syd till ost och syd till väst. Och

sålunda fortsattes runt kompassen.

Dessa streck betecknas sålunda åt höger

räknat från norr: N, N t. O, N N O,

N O t. N, N O, N. O t. O, O N O, O t. N,

O, O t. S, O S O, S O T O, s O, s O t. s,

s s o, s t. o, s, s t. v, s s v, s v t. s,

S V, S V t. V, V S V, V t. S, V, V t. N,

V N V, N V t. V, N V, N V t. N, N N V,

N t. V. Varje av dessa streck är indelat

i 1/2 och 1/4 streck, som få namn efter de

streck som de falla emellan t. ex. N l/4 O,

N V2 O, N 3/4 O. När man kommer till

N O t. N, kallas de därpå följande del-261

Kompassjustering—Kondemnering

268

ningarna N O 3/4 N, N O */t N, N O */« N.

o. s. v. Uttrycken O t. N N, O t. N

N användes ej i svenskan, utan man

omskriver dem till O N O 1/2 O, o. s. v.,

vilket är precis detsamma. Detta gäller

naturligtvis även de andra

kvadranter-na. Kompasskivan uppdelas även i 360°

eller med 90° på var kvadrant.

Kursbenämningarna utgå härvid från nord och

syd alltså nord 89° ost eller väst, syd 89°

ost eller väst. Kompasser äro av två slag,

luftkompasser och vätskekompaser eller

spritkompasser. I avseende på det

ändamål, för vilket de äro avsedda, och den

plats, de hava ombord, kallas de:

normal-eller standardkompass, styrkompass,

pål-kompass, båtkompass, asimutkompass,

skvallerkompass. ~ -justering, se

devia-tionsbestämning. ~ -kurs, styrd kurs,

icke rättad för missvisning och deviation

eller eventuellt avdrift. ~ -nål,

magnetnålen i en kompass. ~ -ros,

kompasski-vans indelning i streck och grader. ~

-Streck, se ovan kompass.

Kompensationsmagnet, en magnetisk

kraft, som införes i närheten av en

kompass för att motverka den i fartyget

redan befintliga och därigenom upphäva

eller betydligt förminska deviationen.

Kompensationsströmmar, dessa ingå i

oceanens cirkulationssystem, men äro

icke direkt orsakade av vindarna. De

bildas genom tillströmning av vatten,

som ersättes för det av vindströmmarna

bortförda. Som exempel på dylika må

nämnas Kanariestrommen och

Benguela-ßtrömmen.

Kompensera, verkställa kompensering

av en kompass.

Kompenseringskulor, kallas de

järnkulor, som sitta en på var sida om

styrkompassen för att kompensera den s. k.

kvadrantella deviationen.

Komplement till en vinkel är det

gradtal, som den understiger 90°.

Komplementlogaritm, är logaritmen

för en båges komplement.

Komplettera, fullborda, avsluta.

Komplimentering, utbyte av besök e-

mellan befälhavare på örlogsfartyg. Se

även gunrumsvisit.

Komposant, varje särskild kraft, som

ingår i ett system av krafter.

Kompositfartyg, fartyg, vars spant äro

av järn eller stål, och vars bordläggning

är av trä.

Kompoundlindad motor, en motor där

fältmagneterna äro försedda med dubbla

lindningar, en grövre i ett mindre antal

varv, och en finare i större antal,

utgående från kontaktborstarna eller från

polklämmorna.

Kompoundmaskin, ångmaskin där

ångan expanderar två gånger.

Kompression, sammantryckning. Då

avloppsångan med en slid avstänges,

förrän pistonen uppnått vändpunkten,

sammanpressas den i cylindern och

kanalen kvarblivna delen av ångan mellan

pistonen och cylinderlocket, och då frisk

ånga vid pistonens nedgång åter införes,

finnes ovanpå densamma redan ett visst

tryck, varigenom besparing av ånga

vinnes, en häftig ångstöt avvärjes, och

maskinen får en tystare och jämnare gång.

I samband med kompression finnas

följande benämningar: kompressionsarbete,

kompressionsförlust, kompressionsgräns,

kompressionskurva o. s. v.

Kompressionsperioden i en

ångcylin-der inträffar, då sliden stänges för

avlopp. På indikatordiagrammet

utmärkes den av den uppåtgående

fortsättningen av avloppslinjen, tills den åter

träffar inströmningen.

Komprimerad luft, sammantryckt luft.

Kompromiss, jämkning av åsikter. Se

skiljenämnd.

Kon, en figur som uppstår, när en

rätvinklig triangel vrider sig ett varv

omkring en av de sidor, som omfatta den

räta vinkeln. på propelleraxel är

den konformade delen av axelns ända. ~

-boj, flytboj i form av en kon.

Koncentriska kallas cirklar, som hava

samma medelpunkt.

Kondemnering, akt, varigenom ett

fartyg förklaras odugligt till sjötjänst på269

Kondensationslubrikator—Konsul

270

grund av dålig beskaffenhet, eller då

reparation av lidna skador skulle

betinga större kostnader, än fartyget kan

anses vara värt. Man ser dock ofta

exempel på, att fartyg, som blivit

kon-demnerade på en ort, gått till en annan

och reparerat, sedan det blivit inköpt av

någon riktig förståsigpåare.

Kondensationslubrikator, en

självver-kande apparat för smörjning av slider

och ångcylindrar.

Kondensator, se elektrisk kondensator.

Kondensera, genom avkylning

förvandla ånga till vatten.

Kondenserings vatten, det vatten,

varmed ångan kondenseras.

Kondensor, ett större slutet kärl, där

ångan förvandlas till vatten. Den är

antingen en strålkondensor eller en

ytkon-densor. I den förra kommer

avloppsångan i direkt beröring med en

kallvatten-stråle, i den senare kommer ångan i

beröring med kalla ytor, vanligtvis tunna

tuber, kondensortuber, genom vilka en

kall ström, cirkulationsvattnet,

oavbrutet löper.

Konfiskering, beslag på en införd

vara, som icke deklarerats på tullen.

Kongruent, sammanfallande med till

alla delar.

Konjunktion, två himmelskroppar äro

i konjunktion, när de hava samma

longitud. Alltså är månen i konjunktion

med solen vid nymåne eller, då den

vänder sin mörka yta mot jorden.

Konnossement, fraktsedel eller det

skriftliga erkännande en befälhavare på

grund av styrmans kvitto på mottagen

last avlämnar till avlastaren, och i

vilket han förbinder sig att i enlighet med

visst (rätt daterat) certeparti avlämna

lasten i samma skick å

destinationsorten, som han mottagit den.

Konserver, inkokta och i hermetiskt

slutna kärl förvarade matvaror, måste,

då de åldras, behandlas med

försiktighet, om man vill undvika

matförgiftning.

Konsignation, översändande av

handelsvaror till omsättning.

Konsistensfett, deg- eller salvformigt

fett, som användes till maskinsmörjning.

Det består av såparter (fettsyra, kali

eller kalk), blandade med vatten och

mineral- eller fettolja.

Konstantan, en metallegering av stort

motstånd inom elektrotekniken (60 %

koppar + 40 % nickel).

Konstapel eller mera familjärt

"knalle" är benämningen på en av befälet på

handelsfartyg. Vanligtvis saknar han

examen, men ändå sköter han andre

styrmans tjänst. Samtidigt har han

uppsikt över provianten, väger ut kött

och fläsk m. m. åt folket.

Konstellation, stjärnbild, samling av

stjärnor, tillsammans utgörande en bild,

som de gamla liknat vid något djur och

namngivit.

Konstgjort drag, drag, framställt

genom mekaniska medel.

Konstruktionsnummer, nummer enligt

vilket erforderliga siffervärden för

fartygsförbindningars dimensioner erhållas

ur tabeller över de senare. Se

byggnadsreglementet i Sjöfartssäkerheten av

Malmén.

Konstruktionsritning, se

skeppsritningar.

Konstruktionslinjer i skeppsbyggeriet

äro 1) vattenlinjen eller skärningarna

mellan fartygskroppen och plan,

parallella med vattenytan; 2) spanten eller

skärningar mellan fartygskroppen och

vertikalplan, vinkelräta mot

medelplanet; 3) vertikaler eller långskeppslinjer,

skärningar mellan fartygskroppen och

vertikala plan, parallella med

medelpa-net; 4) diagonaler, skärningar mellan

fartygskroppen och plan, som äro

vinkelräta mot spantplanet och valda så, att

de så vitt möjligt skära spanten

vinkelrätt; 5) dubbla linjer såsom

relingslinjer, skarndäcks- och berghultslinjer.

Konsul, ämbetsman, som i utlandet

representerar ett lands näringar och är

ett slags fredsdomare för fartyg av den271

Konsulatavgifter—Koppeltavla

272

nation, han företräder. Han har att

lämna biträde åt sjöfarande från det land, i

vars tjänst han står, och tillse, att

fartyg, som under detta lands flagga

an-löpa hans distrikt, komma i åtnjutande

av sin rätt och fullgöra sina

skyldigheter. Konsuler äro antingen

generalkonsuler, konsuler eller vice konsuler.

Ministern för utrikes ärenden är deras

chef.

Konsulatavgifter, se konsulstadgan,

Sjölagen.

Konsultation, rådfrågning.

Konsulterande fartygsingenjör,

ingenjör, som biträder redare vid uppgörande

av byggnadskontrakt för fartyg etc.

Konsumtionsartiklar, varor, som

erfordras för ett fartygs drift och

underhåll.

Kontakt, anslutning, beröring av två

elektriska ledare. ~ -arm,

gångsätt-ningsspaken på en reostat. ~ -borste,

upptager strömmen från kollektorn på

en dynamo och meddelar den till den

yttre ledningen. Den består av

metallbleck, koppar, kol etc. ~ -båge, den båge

på en reostat, över vilken kontaktarmen

rör sig. ~ -dosa, en grendosa för

elektriska ledningar. ~ -elektricitet,

beröringselektricitet, uppstår då två

metaller beröra varandra. ~ -fjäder, fjäder,

anordnad för stärkande av en kontakt.

~ -propp, propp för tillslutning av en

belysningsström. ~ -rulle, axeln på en

kontroller, på vilka kontakterna äro

fästade. ~ -skena, skena på

kontakt-rulle. ~ -vev, veven på en reostat för

ökning eller minskning av motståndet ~

-yta, ytan på en reostat, över vilken

kontaktarmen rör sig.

Konteramiral, lägsta amiralsgraden,

samma rang som generalmajor.

Kontis, korta vedträn, som läggas

under fat för stöttning och stuvning.

Kontraband, varor, som äro

förbjudna till införsel.

Kontrabnkter, bukterna av en kabel,

uppskjutna sida vid sida för att vara

klara till utlöpning.

Kontraspant, på järnfartyg vinkel järn

(hörnjärn) med lika breda flänsar, som

nitat följer bottenstocksplåtens överkant

och går långs med spantet, bildande en

rät vinkel mot klingan från slag till

slag eller från reling till reling.

Kontraspännare, se

diagonalförbindning.

Kontrastreck, kompassstreck, som

ligger i alldeles motsatt riktning till ett

annat.

Kontraventil, se matarventil.

Kontrollaxelledning, se

regleringsaxelledning.

Kontroller, apparat för reglering av

hastigheten å större motorer.

Kontrollmanometer, instrument för

justering av en ångpannas manometer.

Konvoj, vissa örlogsfartyg,

utkommenderade att skydda en avdelning

handelsfartyg, som har att passera fientliga

farvatten. De skyddade fartygen kallas

även konvoj.

Koordinater, i den analytiska

geometrin vissa storheter, som äro

bestämmande för en punkts läge i ett plan eller

i rymden.

Kopalfernissa, en lösning av

gummilacka etc. i sprit. Användes att stryka

på träytor för att få dem hårda och giva

dem ett prydligt utseende.

Koppar, en av de tidigast kända

metalliska grundämnena, förekommer

oftast i förening med svavel och syre, är

hållfast och smidig och i vissa delar så

gott som oumbärlig på sjön. ~ -fast, är

ett fartyg, vars förbultning är av koppar.

~ -förhydning, ett fartygs beklädnad i

botten utombords för att skydda det mot

mask. ~ -spik, spik varmed

kopparför-hydningen fasthålles. ~ -tråd, användes

som elektrisk ledare på grund av sin

stora ledningsförmåga. ~ -vitriol, användes

att bränna orena sår.

Koppeltavla, formulär där man

antecknar styrda kurser och distanser för att

reduceras till en kurs och en distans. Att

sålunda förfara kallas att koppla

kurser.273

Koppla—Kortsplits

274

Koppla kurser, se ovan. ~ till och

ifrån, sammansätta maskindelar eller

åtskilja dem. ~ -t ror huvud, rorhuvud,

försett med flänsar, medelst vilka rodret

sammankopplas med den del av

hjärt-stocken, som går genom rortrumman.

Koppling fast och lös (gnist) om

tvänne spolar läggas nära intill och parallellt

med varandra, alstrar en svängning i den

ena spolen, en motsvarande svängning i

den andra. Ju mera de avlägsnas från

varandra eller det parallella läget, desto

lösare blir kopplingen. ~ -sbultar, bultar

som sammanhålla flänsarna till två

maskindelar. ~ -sfasthet, se koppling, fast

och lös. ~ -sgrad, det matematiska

uttrycket för kopplingens fasthet. (Se ovan)

~ -smuff, förbindning mellan två rör,

skruvad över båda ändarna. ~ -splint,

tavla å vilken finnas elektriska

kopplingsanordningar. ~ -schema, en

schematisk uppställning av ledningarna vid en

elektrisk anläggning.

Korallrev, rev som bygges av ett slags

blötdjur företrädesvis i tropiska hav. De

kunna antaga väldiga dimensioner och

vara till stor fara för navigationen.

Korallö, atoll, lagunö, korallformation

i form av en långsträckt ö med lagun,

vari fartyg kunna ingå och ankra.

Förekommer på mångfaldiga ställen i Stilla

oceanen.

Körda, den räta linje, som

sammanbinder ändpunkterna av en cirkelbåge.

Korgdemijeanne, glasflaska omflätad

med vide.

Kork, lämpligt isoleringsämne och

mycket använt till fyllning av livbojar

och livbälten m. m. ~ -fender,

segelduksballong, fylld med kork och omtränsad

med smäckra kardeler. Användes att

hänga emellan fartygssidan och något

föremål, mot vilken den är på väg att

törnå. ~ -målning, smulad kork blandad

i färg, som strykes på järnplåt i hytter

för att absorbera fuktighet.

Kornvivel, insekt, som går i

skeppsbröd.

Korrektion, rättelse.

Korrespondentredare, se redare.

Korresponderande höjder, en stjärnas

lika stora höjder över horisonten på

båda sidor om meridianen, tagna för

undersökning av kronometerns stånd.

Korrugerad plåt, vågig bleckplåt,

användes ibland till eldstäder.

Korsar, sjörövare.

Kort, se sjökort. ~ -a in, v. på en länk,

slidinkortning, sker genom att flytta

kulissbågen så, att slidstångens tärning

icke står mitt för den ledande

excenter-stången utan ett stycke in på bågen.

In-kortningen göres för att minska

fyllningen och öka expansionen. ~ -länkad

kätting, kätting där länkarna sakna stolpe i

mitten. ~ på manskap, a. är ett fartyg, då

det är underbemannat eller då

besättningens antal blivit förminskat. ~ på

proviant, a., lidande brist på proviant. ~

-ribbor brukar man ha uppspikade i taket

mellan balkarna att lägga de hoprullade

sjökorten på. Hoprullningen är emellertid

i högsta grad opraktisk, ty då korten

sedan skola användas, äro de fullständigt

formlösa. Sjökort böra ligga utbredda

och nedlagda i en så stor låda, att de

varken behöva rullas eller vikas. ~-slid

eller normalslid, slid vars längd är sådan,

att dess ändar eller täckplan jämt täcka

ångkanalerna, då sliden står på mitten

av slaget. Den förlängda sliden eller

långsliden är numera den vanligaste. ~

-slutning, en direkt förbindelse emellan

positiv och negativ ledning, som

vanligtvis uppstår genom skada å isoleringen.

~ -slutningsklämma, säkerhetsanordning

för högspänning. ~ -slutningspropp,

anordning på en asynkronmotor,

bestående av en cylindrisk järnkärna

sammansatt av plana järnplåtar. Invid

omkretsen är den försedd med hål, vari finnas

anbragta kopparstavar, som vid motorns

båda ändar äro kortslutna genom en

meta! lring. Den startar direkt utan

motstånd. ~ -splits, sammansättning av två

tågändar. Den göres på följnade sätt:

man slår upp kardelerna i ändarna på

tågen och sticker grenarna tillsamman,275

Korum—Krevera

276

varefter man knopar två och två, så att

knopen kommer att ligga i tirén. Om man

kapar några garn ur var kardel, så blir

splitsen nättare, men detta göres först,

sedan splitsen är sträckt. Före

knopnin-gen avskiljer man endast de garn, som

man sedan tänker kapa. Varje kardel

stickes därefter två gånger under nästa

kardel med utelämnande, om man så vill

av några garn. När splitsen är färdig

sträckes den. ~ -stagsvis visar

ankarkät-tingen, när den är parallell med

fock-staget.

Korum, gudstjänst.

Korvett, ett fullriggat örlogsfartyg med

kanoner antingen i ett batteri eller på

däck.

Kosekant, sekanten för en viss båges

komplement.

Kosinus versus, sinus versus för en

båges komplement.

Kosmos, världsalltet.

Kosmiskt stoft, stoftsamlingar i

rymden med en myckenhet magnetiska

beståndsdelar.

Kosterbåt, en bärig, bred och mycket

sjöduglig båt, byggd på klink,

förekommande särskilt på Sveriges västkust.

Kostnadsanbud, erbjudande från

verkstad att utföra reparation till ett visst

pris och på viss tid.

Kotangent, tangenten för en båges

komplement.

Kotidallinjer eller isorachier, de linjer,

som sammanbindna orter, där högvatten

samtidigt inträffar.

Kovända, vända fördevind.

Kovändning, fördevindsvändning,

rum-pling.

Krabb, kort, ojämn, toppig, om sjö

(våg). ~ -a, se fånga en krabba.

Kraft, varje orsak till kroppars

rörelse eller rörelseförändring. ~ -linjer,

linjer, som utgå strålformigt omkring en

magnetpol. De utvisa förekomsten,

riktningen och delvis storleken av ett

magnetiskt fält. ~ på, stor belastning.

Krage, se mastkrage, pumpkrage,

ror-krage.

Krampa, ett stycke rundjärn i U-form

med spetsiga ändar för inslagning i

trä.

Krän, 1) hissanordning; 2) tapp för

ut-släppning av flytande ämnen. ~ -balk

eller kranbjälke, en på var sida om

förstäven av ett träfartyg i 45° vinkel från

bogen utstående bjälke, fastbultad vid

backsdäcket. I den utombords

befintliga delen av kranbalken finnas skivgatt

med blockskivor för inskärning av

"katten" då ankaret skall "kattas". ~

-balks-tryckare, knä på underkant av

kranbalken, som får sitt stöd därav. ~ -balksvis,

i kranbalkens förlängning, alltså i

riktning av omkring 45° på endera sidan om

förstäven. ~ -jib, den utskjutande delen

av en krän, varuti lasten är upphängd.

~ -kik, den koniska, med öppningar

försedda delen av en krän, som med sin

yta ligger an mot kranhusets inre.

-post, den uppstående vertikala delen av

en krän.

Krans, en sammansplitsad tågring, som

lägges under godset på masttoppar, se

kalv. Se även mastkrans. ~ -a upp

be-slagssejsingar, man hänger fotslånga

bukter över handen, börjande från

tam-pen, och lindar sedan några varv av

fasta parten om bukterna. Därefter

sticker man bukten av fasta parten genom

bukterna och kränger den tillbaka över

ena hälften. På långa resor i vackert

väder bör man naja det hela med ett

segelgarn till jäckstaget för att

förekomma skamfilning.

Krats, verktyg för uttagning av skott

eller packningar.

Kravell, på — säges ett fartyg vara

byggt, då bordläggningsplankornas

kanter ligga tätt intill varandra och ej

överskjutande som vid klink eller

överlappning.

Kreditupplag, ett upplag av

importvaror, för vilka tullavgifter sedermera

erläggas av ägaren, i den händelse han

icke åter skeppar ut dem.

Krejare, lastfartyg i forna tider.

Krevera, explodera.277

Kri—Krut

278

Kri, understa delen av förstäven på

träfartyg. Det är fästat så, att det vid

eventuell grundstötning kan lossna, utan

att fartyget därför blir läck.

Krigs-fartyg, fartyg, som äro avsedda

för landets försvar och för skyddandet av

dess handel och sjöfart. De indelas i

stridsfartyg, trängfartyg samt

övnings-och skolfartyg. ~ -hamn, hamn för

örlogsfartyg, till vilka främmande fartyg

ej äga tillträde utan särskilt tillstånd.

~ -kontraband, hit räknar man sådana

artiklar och varor, vilka såsom till

krigsbruk användbara föras till fienden.

Krigskontraband är antingen absolut

eller villkorligt. Det förra omfattar

sådana tillverkningar, som äro

omedelbarligen till krigsbruk användbara, det

senare sådana varor, vilka hava dubbel

användning, fredlig likaväl som krigisk

t. ex. kol, myntat och omyntat guld och

andra metaller och råämnen av diverse

slag, järnvägs- och annan

transport-materiel.

Krik, ett smalt inlopp, som grundar

upp. Även en arm i ett delta.

Kristalldetektor, (gnist),ett slags

sväng-ningsdetektor byggd därpå, att vissa

kristaller t. ex. karborundum medgiva den

elektriska strömmens passerande lättare

i en riktning än i en annan. Härigenom

utöva de en rättande verkan på en följd

av svängningar omformande dem till en

följd av ojämna pulseringar, som kunna

uppladdas i en kondensator eller sätta

membranen i en telefon i vibrering.

Kritisk temperatur, den temperatur,

över vilken ett ämne endast kan

förekomma i gasform.

Krollsplint, crin d" Afrique, de

torkade bladen av ett nordafrikanskt gräs,

som användes till stoppning av

madrasser o. d.

Krona på en knop lägges sålunda:

man skiljer kardelerna på en tamp,

lägger en kardel i bukt över den närmaste,

tager denna över den tredje och

insticker den tredje under bukten av den

första, varefter alla parterna samsas

eller tilldragas.

Kronmutter, mutter med krenelering.

Kronometer, ett med största

noggrannhet konstruerat flyttbart ur, som

utvisar medeltiden på en viss plats,

vilken räknas som utgångspunkt för

longi-tuden (hos oss Greenwich).

Kronometern bibehåller tack vare en

kompensationsinrättning en likformig gång och

motstår olika temperaturers inverkan.

Den hänger i en låda, som återigen är

insatt i ett vadderat fodral, fastskruvat

vid ett bord i kajutan eller i

navigationshytten. Kronometern skall dragas

upp varje morgon kl. 9. Man vänder

upp och ned på uret i balansen,

hållande det med vänstra handen. I botten

sitter nyckelhålet, där man sätter in

nyckeln och vrider om den motsols

lugnt och försiktigt, tills fjädern är

helt uppdragen. ~ -ns gång (dragning)

är kronometerståndets (se nedan)

förändring under ett givet tidsförlopp.

Den dagliga gången är förändringen på

24 timmar. Den får tecknet +, då uret

drager sig efter och tecknet —, då det

drager sig före medeltiden, -ns stånd,

det antal timmar, minuter och

sekunder som ett ur i ett givet ögonblick

angiver mer eller mindre än medeltiden.

Ståndet får tecknet +, när det är efter,

men tecknet —, när det är före

medeltiden.

Krooboy, kruboy, inföding på

Kroo-kusten (Västafrika). Användes mycket

på fartyg, som trafikera Afrikas

västkust.

Krumhult, mörka, dolda vrår i ett

fartyg. ~ -sgast, sjöman, som söker upp

krumhulten för att vila.

Krumpassare, passare med

halvcirkelformiga ben för mätande av omkretsar.

Krumtimmer, rundvuxna

timmerstyo-ken, som användas i skeppsbyggeriet.

Krusmutter, mutter med fina

inskärningar i kanten för att giva bättre

grepp, då den vrides.

Krut, sprängämne, bestående av e»279

Krutdurk—Kugghjul

280

blandning av svavel, salpeter och

träkol. Skall hållas torrt, om det skall

göra någon nytta. ~ -durk, rum i

krigsfartyg, varest dess utredning av krut

och krutladdning förvaras. ~ -flagg, en

röd flagg, som föres på förtoppen.

Krympa på en maskindel, genom

upphettning utvidga densamma, så att den,

då den kallnar, passar tätt omkring den

del, man krympt den på.

Kryppelspel, ett flyttbart gångspel,

som belastas för att stå på sin plats.

Kryss, kors. Ingår även som

begynnelseord i en mängd sammansättningar,

som finnas på den aktersta masten av

en tremastad fullriggare eller

kryssmasten såsom: kryssmärs, kryssmärsrå,

kryssmärsstång, kryssmärsbrass,

kryss-bramrå, kryssbramsegel, kryssrigg,

kryssvant, krysstång o. s. v. Understa

rån på kryssmasten, se beginerå. Ligga

på kryssen, ligga bidevind. ~ -a, ligga

bidevind än för styrbords halsar än för

babords, alltefter som den ena eller

andra bogen är fördelaktig eller

nödvändig. Att utan bestämd kurs segla

fram och åter bidevind inom ett visst

område kallas även kryssa. ~ -arfartyg,

örlogsfartyg med hög fart och stort

kolförråd, vars förnämsta uppgift är

att upprätthålla spanings- och

bevakningstjänst till sjöss och att skydda

egen kust mot brandskattning samt

försvara egen handel och skada

fiendens. ~ -bändsel, understa bändseln på

ett vant, då detta är bändslat i kryss

om jungfrun. ~ -hult, en större knap av

ek eller järn i skeppssidan inombords

för fastsättning av förtöjningstrossar.

~ -mejsel, en hård mejsel med

facettsli-pad spets. ~ -märskopral har tillsyn till

krysstoppen på örlogsfartyg. ~ -ning,

korsning av tåg. Även resa utan

speciell destination. ~ -pall, pall på

ankarspel. ~ -pejling, pejling av två föremål

så samtidigt som möjligt. Ju närmare

vinkeln mellan de båda föremålen än

90°, desto säkrare blir pejlingen.

Bäringarna avsättas i sjökortet, och där de skä-

ra varandra, står fartyget. ~ -pinne,

sprint till bult. ~ -plåt, se knäplåt. ~

-prick, se utprickning. ~ -törn, slag eller

varv av bändsel, som korsar de andra

slagen och rider dem tillsammans.

Kråknedan, det nedan, som följer

första nyet i april eller efter den 14 april.

Kräftans vändkrets, se vändkretsar.

Kränga, luta åt sidan (om fartyg). ~

på, träda ett öga eller en bukt över en

mast eller spira.

Krängningsdeviation uppstår på en

kompass, då fartyget kränger åt ena

eller andra sidan, beroende

huvudsakligen därav, att tvärskepps järn,

däcksbalkar av järn e. d. genom krängningen

komma att intaga en ställning,

varigenom de induceras starkare av

jordmagnetismen. Vertikal kraft och induktion

i vertikalt järn under kompassen

åstadkommer samma fel. Det kompenseras

medelst en vertikal magnet, placerad

mitt under centrum på kompasskivan,

då fartyget ligger rätt.

Krängningsförsök, genom flyttning av

vikter på däck, gör man för att

bestämma metacenterhöjden och övertyga sig

om, huru fartyget ter sig i fråga om

stabiliteten.

Krängningsmagnet, se krängningsfel.

Krängningsvinkel, vinkeln emellan

lodlinjen och en linje, dragen vinkelrätt

mot kölen genom fartygets mittlinje.

Kub, upphöja ett tal till kub eller

kubera, att multiplicera det tre gånger med

sig självt. Om det är ett långt tal, går

det fortare att slå upp talets

nummerlogaritm, multiplicera denna med 3 och

slå upp motsvarande tal.

Kubikroten ur ett tal drager man

lättast, om man slår upp nummer

logaritmen för talet, dividerar den med 3 och

slår upp motsvarande tal.

Kugg, tand på hjul. ~ -delning,

avståndet mellan kuggarna på ett hjul. ~

-hjul, hjul, försett med kuggar i kanten

för ett annat kugghjul att gripa in uti

och fortplanta rörelsen till sin egen

axel.Kula—Kuststation

282

Kula, kastkropp av stål, järn eller bly

för skjutvapen.

Kulhammare, hammare med kullrig

bana.

Kult, indisk arbetare.

Kuling, hård vind.

Kulissinrättning (Stephensons), en

anordning för åstadkommande av

slidrö-relsen på en ångmaskin. Den

igenkännes därpå, att stängerna till båda

ex-centerskivorna äro förenade med en

båge (kulissbåge), som har form av en

cirkelbåge med excenterstängernas

längd till radie. I kulissbågen finnes

en med denna koncentrisk skåra, i

vilken en klots eller tärning är rörlig.

Ån-dan av slidstången är gaffelformig och

omfattar kulissbågen. Kulissen på en

fartygsmaskin har tappen på

exeenterstån-gen i samma centrum som slidstången.

Kullager, en storartad uppfinning för

reducering av friktionen i ett axellager.

Det består av stål kulor, som ligga i en

cirkelrund st ål ränna och omgiva

an-liggningspunkterna för en axel.

Kullsegla, segla omkull. I vanliga fall

ganska onödigt.

Kullvinda, se kölhala.

Kulmination, en himmelskropps

passerande av meridianen för en viss ort,

vid vilken tidpunkt den uppnår sin

högsta höjd över horisonten.

Kulminera, se kulmination.

Kulosystem, ett elektriskt

ledningssystem.

Kulplan, ställning ombord för

uppläggning av kanonkulor förr i världen.

Kulring, se kulplan.

Kulskarv, kula i kulformigt omhölje

med hål i botten, där kulans arm eller

led utgår.

Kulskydd, omhölje av tackjärn till

skydd för tändkuia på explosionsmotor.

Kulspruta, maskingevär med 37

parallella pipor, som kunna avfyras

samtidigt eller i hastig följd.

Kultje, ett till sjöss vanligt uttryck

för vind med avseende på dess styrka.

Uttrycken: bramsegelskultje, märsse-

gelskultje o. s. v. angiver, att de segel,

som förekomma i benämningarna, nätt

och jämnt kunna föras. För att angiva

vindstyrkan, den ungefärliga, använder

man beteckningarna: frisk, styv, laber

eller lätt kultje.

Kummel, sjömärke, upprest av stenar.

Kunglig flagga, se örlogsflagga.

Kuntöga, ett kortare tåg, som med

båda ändarna splitsas in ett längre,

bildande ett öga.

Kurs, vinkeln mellan meridianen och

det kompassstreck, som tankes draget

från ett ställe på jorden till ett annat,

eller den riktning, i vilken man skall

styra för att komma till en ort. Man

indelar kurser i styrd kurs eller det

kompasstreck efter vilket man styr,

magnetisk kurs, kursen endast

rättad för avdrift (om sådan finns), d

e-vierande kurs, kursen rättad för

missvisning, men ej för deviation, sann

kurs, rättvisande kurs genom vattnet,

kursen rättad för missvisning, deviation

och avdrift (om vattnet är strömfritt,

blir detta även kursen över grund), g

e-neral kurs, kursen direkt mellan det

avseglade och inseglade stället, funnet

genom sammankoppling av de under

vägen styrda kurserna. ~ -linje, det på

jordens yta utdragna kompasstrecket.

Kursörlavett, lavett med svängbar

kanon.

Kust, den del av ett land, som ligger

utmed havet. ~ -avgift, den avgift, som

kräves för befordran av ett

radiomeddelande från en kuststation. ~ -fart,

indelas i inre kustfart och yttre kustfart.

Se d. ~ -fartyg, fartyg, som idkar

kustfart. "w -station, station vid kust för

radiotelegrafi. Det Nya

Telefunkensyste-mets (Tönende Funken) stationer äga

genomsnittligt en räckvidd av 1,000, 2,000

och 3,000 kilometer och besitta en

antennenergi av resp. 2, 5, 10 och 25

kilowatt. De tillhöra stationstyperna "2, 5

T K", "10 T K" och "25 T K", då de

förfoga över en masthöjd av minst 35 meter

och den för motorn erforderliga energin,283

Kutter—Kvartslampan

284

8 hästkrafter. Som landstation är

samma typ lämplig att träda i förbindelse

med fartyg, som befinna sig på 1,500

km. från kusten. Typ "10 T K" lämpar

sig blott för landstation för telefonering

över land på 1,500 km. eller som

kuststation för telegrafering över vattnet på

2,500 km. Typ "25 T K", den största

normala, kan om dagen korrespondera över

land, som är fritt fråu höga berg och

skogar 1,700 km. och om natten 3,400 km.,

över vattnet om dagen 2,400 km. och om

natten 5,000 km. Förteckning över alla

världens kuststationer finnes i

"Nomen-clature officielle des stations

radiotélé-graphiques", utgiven av le Bureau

International de rUnion Télégraphique à

Bern. Den innehåller kuststationernas

namn, geografiska position,

anropssignal, normala räckvidden i kilometer,

systemet för trådlös telegrafi,

beskaffenheten av mottagare (om hörmottagare

eller skrivmottagare eller båda

delarna), våglängden i meter (avsändarens

ordinarie våglängd understruken),

arten av stationens telegraftjänst, den tid

stationen hålles öppen för allmänheten,

kustavgiften uttryckt i francs och

anmärkningskolumn. Den intresserade

läsaren hänvisas för övrigt till professor

Thor Thörnblads "Trådlös Telegrafi", ur

vilken ovanstående är hämtat.

Angående Marconisystemet, som även är

utförligt beskrivet från dess första

framträdande i samma verk, hänvisas dessutom

till The Year Book of Wireless

Tele-graphy and Telephony, London,

Pu-blished for the Marconi Press Agency

Ltd, Oswaldestre House, Norfolk Street,

Strand, W. C.

Kutter, ett mindre fartyg med skarp

botten och vanligtvis rak stäv.

Tacklingen utgöres av en mast med

bomsegel, som benämnes storsegel, av ett

gaffeltoppsegel, stagfock och klyvare.

Fiskekuttern plägar därtill hava en liten

papegojmast eller jäckmast längst

akterut, att föra ett mindre segel på, då

man ligger bi. ~ -brigg, en förr i värl-

den bruklig briggtyp med mycket höga

master.

Kvadrant, en fjärdedel av cirkeln. Se

roderkvadrant. ~ -ell deviation, den de^

viation, som återstår för

interkardinal-strecken på en kompass, sedan

kardinalstrecken blivit kompenserade. ~

-stop-pare, stoppare akter ut vid rodret

fastsatta i däck för att tjäna som buffertar

för vardera ändan av roderkvadranten,

då rodret lägges hårt över.

Kvadrat, rätlinjig och rätvinklig plan

fyrsidig figur med alla sidorna lika

stora. Kvadraten på ett tal är talet

multiplicerat med sig självt. Det tal, som

utmärker kvadraten, kallas exponent

och skrives i högra övre hörnet på

grundtalet, t. ex. (a + b)2. Att upphöja

ett tal till kvadrat med tillhjälp av

logaritmer tillgår så, att man slår upp

nummerlogaritmen för talet och

multiplicerar den med 2, och sedan slår upp

motsvarande talet. ~ -rot, betecknas med

V framför talet. Att draga roten ur ett

tal, är att finna det tal, som

multiplicerat med sig självt ger talet i fråga.

Detta sker fortast genom att slå upp

logaritmen för talet och dividera den med

två samt slå upp motsvarande talet.

Kvadruppelmaskin, ångmaskin med

fyra ångcylindrar.

Kvark, den gaffelformiga delen av

en-klo eller gaffel, som omsluter masten.

Kvarstad, se sekvester.

Kvarter eller vaktkvarter,

vaktfördel-ning på örlogsfartyg, då vissa delar av

befäl och manskap utgöra flera än två

vakter, styrbords- och babords-. ~

-sblock, två på underkant av underrå

och nära dess mitt anbringade block,

som leda märsskoten utmed masten ned

till däck. ~ -schef, den äldste officeren

inom ett av två eller flera officerare

sammansatt officerskvarter. ~ -sman,

förman för timmermän vid ett varv. ~

-smästare, lägsta grad av underofficer,

numera avskaffad.

Kvartslampan, en kvicksilverlampa,

där i stället för glas, som mjuknar re-285

Kvass—Kättingstoppare

280

dan vid jämförelsevis låg temperatur,

användes ett fullständigt lufttomt

kvartsrör. Kvartsen förändrar nämligen

ej volym vid temperaturförändring. Den

kan upphettas till ljus rödglödgning och

doppas i vatten utan att spricka.

Kvass, se fiskkvass.

Kvicksilver, en glänsande vit och

giftig metall. Den flyter vid vanlig

temperatur, stelnar vid —39,4° och kokar

vid 357,25° Celsius. ~ -barometer, se

barometer. ~ -lampa, består av ett vid

ändarna tillsmält lufttomt glasrör, som

innehåller en kvicksilverelektrod

(katoden) och en järn- eller kolelektrod

(anoden).

K vintant, reflexionsinstrument, vars

båge utgör en femtedel av cirkeln.

Kvot, det tal som uppstår, då man

dividerar ett tal i ett annat. ~ -ient, det

tal, som uttrycker förhållandet mellan

två storheter av samma slag.

Kvästlave, rum, beläget under

vattenlinjen i äldre tiders örlogsfartyg, dit

de sårade fördes under drabbning för

att erhålla vård.

Kylanordning, refrigerator, maskineri

för avkylning av rum, där färska

matvaror skola förvaras.

Kypert, ett flerskaftat tyg.

Kår, corps, sluten enhet av individer,

truppstyrka. ~ -e, kare, vindens gud, på

isländska Kari. Genom förväxling av

detta och det svenska Karin har

uppstått uttrycket: "blås Kajsa".

Käk, den kluvna delen av en stång,

som omfattar en annan maskindel.

Känna rodret, hava styrfart.

Känslighet, se inställningsförmåga.

Kära land, hälla tätt intill land under

segling.

Käring, ett på ömse sidor av

akterspegeln fastbultat tvärstycke, som

tjänar dels att giva aktern ett prydligare

utseende, dels att skydda låringen. ~

-knop, sammanknopning av två ändar

så som man brukar göra i land eller, så

att sladdarna komma på var sin sida om

bukterna. En dålig knop, utom då man

använder den på trossar och sejsar fast

tamparna till trossarna på var sin sida

om knopen.

Kärnlinje, mittellinjen av en kanon.

Kärnpackning, maskinpackning,

bestående av en kärna med omflätad

vävnad.

Kärnskott, skott utan elevation.

Kärntransformator, anordning för

transformering av växelström. Kärnan

har här formen av en fyrkantig ram.

Kätting, kedja med grova länkar för

skeppsbruk. Den är antingen försedd med

stolpar, stolpkätting, eller saknar den

dylika och kallas då kortlänkad. De

viktigaste kättingarna ombord å fartyg äro

ankarkättingar, rorkättingar,

förtöjnings-kättingar. Man använder även kättingar

till vaterstag, klyvargajar, skot, halsar,

märsfall, vinschar m. m. ~ -sdelning,

avståndet från mitten av en mal ja till

mitten av den nästa. ~ -sklam, längd av

kätting på 15 famnar. ~ -sklys, se k lys.

~ -skrok, smäcker, spetsig järnkrok med

långt skaft för halning av kätting långs

däck. ~ -slekare, stark svirvel, som

sättes på ankarkätting för att ej få törnar

i den. ~ -slår, ett avplankat rum för ut

under däck vanligtvis, där

ankarkättin-gen "skjutes ned", då den ej är i bruk.

~ -slänga, stropp av kätting. ~ -slank,

kättingsmalja. ~ -ssplits, man slår upp

kardelerna av en tågända och sticker

två av dem genom ändlänken på en

kätting. Den tredje kardelen öppnas några

slag och man låter en av de övriga

kardelerna följa efter ett stycke, varefter

man knopar dessa två med uttagande

av några garn och instickning som vid

varje annan splits. Slutligen stickes den

kvarvarande kardelen under sin egen

part en gång samt ett par gånger

under de andra. ~ -stolpe, mellanstolpe-,

den järnbult, som spänner ut en

kät-tingslänk på mitten. ~ -stoppare, 1) en

svår järnklo med ring, vari är

insplit-sad en svår stropp, som lägges om

betingen till ankarspelet, varefter klon

hugges om kättingen, då denna skall287

Kökenfett—Köra

288

förfaras (flyttas) under inhivningen;

2) tågändar, varmed kättingen surras

till ringbultar i däck.

Kökenfett, ett smörj ämne av talg,

odugligt smör och köttfett.

Köl, den understa delen av ett fartyg

eller ryggraden, till vilken sidorna äro

förbundna. På träfartyg består kölen

av ett eller flera på längden

samman-laskade, fyrkantiga timmer. Vid

lask-ningen iakttages, att ingen lask får

anbringas mitt under det ställe, där mast

kommer att stå. Kölen sträcker sig

efter fartygets hela längd och är

fasttim-rad till för- och akterstäven. På

järn-fartyg har man antingen hängköl, även

kallad plattjärnköl, som består av

långa, valsade på kant ställda plattjärn,

förenade medelst laskar.

Bottenbordläggningens kölstråk vikas utanpå

plattjärnen å båda sidor, och det hela nitas

tillsammans. Eller har man ingen köl,

utan en plåt, som sträcker sig hela

fartygets längd, och som uppbär det

innanför stående kölsvinet. Sträcka en köl är

att lägga ut den på stapelbädden. ~

-block, block, som stå i botten på en

torrdocka och uppbära ett fartyg. ^

-bukt, kölens böjning uppåt eller nedåt,

som benämnes kattrygg eller svinrygg,

en åkomma, som ofta vidlåter gamla

träfartyg. ~ -bultar, bultar som gå igenom

köl och kölsvin. ~ -hala 1) kränga ett

fartyg med kryppelspel och ginor mot

«n flotte eller brobänk, sedan man

stöttat masterna underifrån med spiror och

lagt grundtågen om fartygets botten;

2) ett numera avskaffat straff, som

bestod däri, att man om livet på

delinkven-ten fastgjorde en göling, skuren genom

ett block på storrånocken samt en annan

göling, som var manad under fartygets

botten och skuren genom ett block på

den motsatta nocken. Offret tvangs att

hoppa överbord, och så halades det

under fartygets köl upp till vattenytan

fram och tillbaka några gånger. Ibland

avsköt man ett kanonskott, då huvudet

dök upp ur vattnet, för att härda ner-

verna på dykaren. ~ -nåt, fogen emellan

kölen och bordläggningen. ** -planka, se

sambordsplanka. ~ -rensning, sopning

och renspolning av lastrummet i botten,

våghål och rännstenar, där sådana

finnas, skall göras varje resa. ~ -skena,

skena av järn eller metall (på trä) för

att skydda kölen. ~ -sko, böjd järnplåt

över svagare del av hängköl särskilt i

underloppet. ~ -spunning, se spunning. ~

-stråk, den plåtgång av bordläggningen,

som ligger närmast kölen på ömse sidor.

~ -svin, på träfartyg den av timmer

bestående förbindningen, som inombords

är bultad till kölen ovanpå bottenstock

och zittror. På järnfartyg består

kölsvinet av kantställda plåtar, nitade till

botten och tanktak medelst vinkeljärn.

Det är då antingen genomgående eller

interkostalt. Järnskölsvin av U-sektion

förekomma även. ~ -vatten, ström eller

virvelström, som uppkommer akter om

ett fartyg under gång, beroende därpå,

att vattnet, som fartyget deplacerat,

rusar upp för att återtaga sin nivå.

Kölvattnet utvisar fartygets verkliga väg

genom vattnet, varför man på

segelfartyg måste pejla detsamma för att utröna

avdriften, då man ligger bidevind. Ju

bättre man styr, desto rakare blir

kölvattnet, desto bättre fart gör fartyget

och desto mindre grälar "gubben". Man

skall akta sig för att komma i

kölvattnet på ett fartyg, som gör fart, om man

befinner sig i båt eller är ute och tar

sig en simtur. ~ -vattensordning, är att

segla i "gåsmarsch". ~ -visitation,

undersökning, som göres av tulltjänstemän

å ett fartyg, som kommer från utrikes

ort.

Köpmans mäklare, den mäklare, som

lastemottagaren eller lastavsändaren i

enlighet med certepartiets bestämmelser

anvisar för ett fartygs klarering.

Köra, då man ligger till ankars,

svänga fram och åter över ankaret. ~

under klysen är att med fartygets för

dyka under vågen. ~ upp i vinden, lova,

tills man får back i seglen.289

Körnare—Köttub

290

Körnare, ett mindre stålverktyg med

konisk spets för att slå märken i metall.

Körnarmärke eller körnslag, märke,

hugget i metall med körnare.

Köttback, träbunke varuti manskapets

köttranson upplägges.

Köttbur, ett skåp med spjälsidor för

förvaring av färskt kött.

Köttfett brukar kocken uppsamla vid

kokning och slå i en tunna. Det

tillfaller på större fartyg honom själv, sedan

styrmännen tagit sitt behov för

smörjning av master och stänger, och folket

lagt undan åt sig till brödpudding.

Köttub, en stark tunna av ek med

mässingband och lås. Den användes till

förvaring av salt kött och fläsk, samt

brukar stå på däck väl surrad.

10L.

Laber, svag (om vind).

Labradorströmmen, sydvästgående

ström från Davis sund.

Labyrinttätning, ett antal smala

ur-svarvningar runt omkring en

pumpkanna.

Lacerta, Ödlan, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln.

Laddklaff, locket på sidan av

kammar-stycket på en revolver, som öppnas, då

den skall laddas.

Laddning, införande av elektrisk

ström. ~ -skapacitet, egenskapen hos en

kondensator att upptaga elektrisk

energi. Den mätes med det antal coulomb,

som kondensatorn kan hålla, när

tryckskillnaden mellan båda plåtarna är en

voit. ~ -sströmbrytare, strömbrytare för

laddning av ackumulator.

Laddram, den ram varut.i

patronknippena sitta på en karbin.

Laddtyg, redskap för laddning av

eldvapen.

Lag, 1) äldre benämning på ett fartygs

batteri; 2) rad av fat i lastrum.

Lager, den metallhylsa (i två halvor) i

vilken en axel har stöd. Den undre

halvan kallas lagerskål, den övre överfall

eller lagerlock. ~ -bultar, skruvbultar

som sammanhålla lagerhalvorna i ett

lager. ~ -gång, den del av en axel, vevtapp

e. d. som omslutes av lagerhalvorna. ~

-lock, se lager. ~ -metall,

antifrik-tionsmetall, en känd sådan är Parsons

vitmetall, som består av 68 delar tenn,

30,5 zink, 1 del koppar, K del bly. ~

-ram, byggnad i maskinrummet, som

uppbär vevlagren. Den är av stål eller

gjutjärn och är fästad till

maskinbädden. ~ -skål, är av metall med igjuten

lagermetall. Den måste "ligga väl an"

mot lagerstolen och överfallet. ~ -sköld

eller sköldbygel, en anordning av järn,

som är fastsatt så, att den täcker lager

och kommutator på en elektrisk motor.

~ -skärm, skärm till skydd över lager.

~ -stol, städet, varpå ett lager vilar. ~

-yta, produkten av längd och diameter

på ett lager.

Lagg på fat, kanten av stäverna, som

överskjuter bottnarna på ett fat.

Lagun, grunt vatten innanför en

kustremsa eller bassi nen i en atoll.

Lamell, tunn skiva.

Lampa, ett kärl vari med tillhjälp av

brännämnen alstras artificiellt ljus. ~

sko eller hylsa till stöd för krän e. d.

Lamphytt, rum där fartygets

lanternor förvaras. Den får ej vara belägen

invid bostad ombord, om den ej är

avskild därifrån medelst järnskott eller

plåtbeklädd trävägg. Dörren skall

mynna ut till öppet däck.

Lampputsare, den av besättningen som

håller lamporna i ordning och tänder

dem.

Lancashirepanna, ångpanna med två

inre eldstadsrör, varigenom man kan er-293

Landa—Lappskaus

294

hålla större rost- och eldyta, än vad man

får på t. ex. Cornwallpannan.

Landa, lägga till vid land med båt

eller fartyg.

Landankare, det ankare, som är

placerat åt landsidan, då man är förtöjd

med två ankaren.

Landbris eller landvind, i allmänhet

vind som blåser från land. I vissa

tropiska länder förekomma periodiska

land- och sjövindar, beroende på

temperaturväxlingar. Landbrisen blåser i

allmänhet efter midnatt och sjöbrisen

efter middag.

Landförbud, utfärdas stundom för

besättningen, då den burit sig dumt åt,

eller då man beräknar, att hälsan far

bäst av, att man stannar ombord.

Landgrundning, det fullprickade

området i ett sjökort omkring land, inom

vilket område vattendjupet är 3 meter.

Landgång, 3) besök i land; 2) ställning

av plankor som lägges emellan fartyget

och land. Den skall hava nödig styrka,

längd och bredd, vara försedd med

pålitliga stöttor och mantåg samt i

mörkret hållas belyst. ~ -skläder,

promenadkläder.

Landis, is som hänger fast vid land.

Landkrabba, icke sjöman.

Landkänning får man, då man

kommer i sikte av någon känd ort vid

närmandet till land.

Landmärken, bekanta föremål på land

dels naturliga, dels uppsatta.

Landstigning, av främmande trupper

eller beväpnat manskap anses

folkrättsligt rättsstridigt, såvida ej särskilt

tillstånd därtill erhållits.

Landsätta, överföra personer från ett

fartyg till land.

Landtunga, en i sjön utskjutande udde.

Landvind, se landbris.

Lann, se klinkbyggd.

Lanscha, (sannolikt av engelska

launch) en större båt som användes till

transporter till och från fartyg,

arbets-båt e. d.

Lanterna, lykta. Lanternor benämnas

ombord i allmänhet efter den plats, på

vilken de uppsättas eller, som det heter,

föras, såsom signallanternor,

sidolanternor, topplanterna, ankarlanterna o. s. v.

Fartygslanterna skall vara godkänd av

Kungl. Nautisk-meteorologiska byrån

och dess kontrollanstalter, som härom

utfärda certifikat och förse lanternan

med stämpel och certifikatets nummer.

Se kungl, förordningen om

fartygslanternor 27 nov. 1908.

Lanternin, lanterna i fyr.

Lanternscertifikat, se lanterna.

Lanternsarm, järnbåge för

lanterns-ställning.

Lanternsmast, mast för förande av

lanterna.

Lanternsskärm, skärmar för

sidolanternorna, anbringas bordvarts och så

långt förut i fartyget, som befinnes

ändamålsenligt med iakttagande av, att

ljuset lyser över den föreskrivna bågen

av horisonten, samt att det icke i någon

riktning skymmes av tackling, segel,

båtar, andra föremål eller av personer

ombord. De skola fästas så stadigt, att

skenets riktning ej väsentligt förändras

vid krängning eller rullning, vadan de

icke få fästas i riggen annat än å

sådana fiske- och andra segelfartyg av

mindre än 80 tons dräktighet, vilka ej kunna

föra dem å annat lämpligt ställe.

Skärmarna skola vara parallella med

fartygets medellinje och hava sådan

ställning, att en linje, dragen från vekens

innersida till ytterkant av den i

skärmens förliga del anbringade klotsen,

likaledes är parallell med

långskeppslinjen.

Lappsalva, smörja riggen med tjära.

Förr i världen användes härtill en

blandning av talg, svavel, tjära, harts

och kimrök, som kallades lappsalva.

Härav verbet.

Lappskaus eller lobscouse, en rätt

vanlig rätt på sjön, bestående av skurna

tärningar av kokt kött, fläsk eller fisk,

hopstampat till en mos. Med lök och

peppar till är den mycket användbar.295

Larmsignal—Latitudsskillnad

296

Larmsignal, hornsignal som

tillkännager, att varje man ombord skyndsamt

skall utföra sina skyldigheter och

intaga sin plats för "klart skepp".

Larmklocka, bör finnas uppsatt på

större ångare i hytter och skansar. Den

sättes i verksamhet från

kommandobryggan, när fara föreligger.

Lasarettsfartyg, se sjukvårdsfartyg.

Lask, sammanfogning av timmer och

plank på längden. Se lång-, kort- och

plattlask. "w -a, sammanfoga timmer på

längden.

Laskar, indisk sjöman.

Laskläpp, den del av ett timmer, som

ingår i läsken.

Last, börda. ~ -a, intaga last. ~ på

rus, taga in så mycket last, som

fartyget rymmer utan att på förhand

bestämma en exakt mängd. ~ -ageplats, plats

där fartyg kunna lasta och lossa. ~

-avsändare, eller avlastare, den person som

förser fartyget med last. ~ -bok, skall

föras av l:ste styrmannen. Vid

intagning av styckegodslaster bör han även

uppgöra en plan över lastens placering,

så att han alltid kan uppvisa för

befälhavaren, huru ställningen är. ~ -bom,

bom för upphissning av last ur lastrum.

~ -bord, sammanspikade bräder, som

uthängas över skeppssidan till skydd

för denna under lastning och lossning.

~ -dragare eller "tramp", ångfartyg

avsett endast för förande av gods i icke

regulier fart. ~ -dryghet, ett fartygs

förmåga att rymma eller bära last. ~

-emottagare, kan man anse den vara,

som kan förete endosserat konnossement.

~ -linje, vattennivån runtom fartyget,

då det är fullt lastat. Kallas även

lastvattenlinjen. ~ -lucka, se lucka. ~

-märke, se fri bord. ~ -penningar, avgift till

Kungl. Maj:t och kronan, som erlägges

vid resor mellan Sverige och utrikes ort,

utgörande 10 öre pr ton av fartygets

avgiftspliktiga dräktighet enligt gällande

mätbrev. Den är lika för svenska och

utländska fartyg. Se sjölagen avd 2.

Tulltaxebestämmelser 14 ~ -port, port

i bogen, aktern eller på sidorna av

träfartyg för intagning eller lossning av

last. Lastport skall, innan resa anträdes,

surras kraftigt medelst tvärbom på

insidan, samt noga drivas och beckas på

utsidan i nåten. ~ -ribbor, se

garne-ringslattor. ~ -rum, den del av ett

fartygs inre där lasten stuvas. ~ -skala, se

deplacementskala. ~ -vattenlinje, se

lastlinje. ~ -ångare, se lastdragare.

Latent eller bundet värme, det värme

i en kropp som icke kan iakttagas

genom känseln eller med termometer,

men som kan bli fritt genom vissa

förändringar i kroppen.

Lateral, som hör till sidan. ~ -hjul,

sidohjul (på ångare).

Latinsegel, trekantigt eller

trapesfor-migt segel som är fastnajat vid en lång

rå med toppen akteröver. Användes

mycket på Medelhavet.

Latitud, betecknas med grekiska

bokstaven (p (phi), är bågavståndet syd-

eller nordvart på en orts meridian från

ekvatorn räknat. Kallas även

geografisk bredd. Dess utsträckning är 90° på

ömse sidor om ekvatorn. På de hos oss

använda sjökorten av Mercators

projektion måste man ihågkomma, att

minuterna bli större i den mån, som man

avlägsnar sig från ekvatorn. Utseglad

distans uppmätes på latitudsskalan och

passaren måste därför sättas mitt för

den plats, där jag antages befinna mig.

Man brukar även definiera latitud

såsom algebraiska summan av deklination

och zenitavstånd. Den astronomiska

latituden är en himmelskropps

vinkelavstånd från ekliptikan. Latitudcirklarna

kallas även paralleller. ~ -sobservation,

är mätningen av en himmelskropps höjd

över horisonten i och för beräkning av

latituden. Vanligtvis sker den vid

middag eller midnatt, om det passar, men

genom att observera himmelskroppen

två gånger med mellanrum av tid kan

man göra sig oberoende av eventuella

skymmande moln vid kulminationen. ~

-sskillnad, eller som det mera allmänt sä-297

Latta—Ledvang

298

ges differens i latitud, är avståndet

mellan två latituder, hänförda till samma

meridian. Den har tecknet +, då man

seglar nord vart nord om ekvatorn, och

tecknet —, då man går syd vart i samma

hemisfär. Söder om ekvatorn blir

förhållandet omvänt.

Latta, tunn ribba av trä, vanligtvis

något urskölpt på längden för att passa

om ett vant eller en bardun, på vilken

den fastsättes (najas) för att förekomma

skamfil ning.

Lavett, kanonställning. ~ -age,

underlaget för ett tungt skjutvapen.

Laxstjärt, ett slags lask, där styckena,

som sammanfogats, hava form av en

fiskstjärt.

Leclanchés element, galvaniskt

element, där den ena elektroden utgöres av

en kolplatta, som omgives av en eller

två plattor, sammansatta av brun sten

och koks samt den andra elektroden av

en amalgamerad (med kvicksilver

överdragen) zinkstav. Vätskan utgöres av

en nästan mättad salmiaklösning.

Elementet användes särskilt till telefoner

och ringledningar.

Leda, föra, angiva riktning. ~-r block,

block som leder kätting eller tåg för att

ändra dess riktning. ~ -re, elektrisk-,

den kropp som har förmåga att förmedla

elektrisk rörelse. Ledare indelas i goda

och dåliga. ~ -re i eskader, första

fartyget. ~ -re i kabel, kärnan i en

telegrafkabel. ~ -rvurst, ett slags latta.

Ledfyr, fyr som visar vägen in till en

hamn eller genom någon segelled.

Ledmärken, sjömärken som leda till

en hamn m. m.

Ledning, elektrisk-, strömförmedlare.

~ -sförmåga, är det relativa värdet av

en elektrisk ledare av vilket slag som

helst jämfört med silver, då detta

räknas som 100. Koppar är då 99, brons 98,

guld 78, aluminium 54, zink 30, järn 16,

tenn 15,5, platina 10,6, bly 8,9, nickel 7,9,

nysilver 7,5, antimon 3,9, kvicksilver 1,6.

~ -smotstånd, det motstånd som den

elektriska strömmen möter mer eller

mindre i alla kroppar. Hos metaller är

det mycket litet, jämfört med

motståndet hos vätskor. ~ -snät, belysningsnätet

plägar man måla gult, kraftnätet blått

och strålkastarnätet rött. ~ -sschema» se

kopplingsschema.

Ledsegel, trapesformade segel som

mera förr än nu användes på råseglare att

öka segelarean vid god vind. På

underrårna och märsrårna (övre om dubbla)

samt på stora fartyg även å bramrårna

fördes s. k. ledsegelsspiror, som vilade i

byglar (yttre- och inre ledsegelsbygeln).

Spirorna tjänade att i sina yttre ändar

mottaga yttre fallet för det under

hängande seglet och skotet för det segel, som

satt närmast över. De benämndes

fock-råspira, storråspira, förmärsråspira,

stor-märsråspira, förbramråspira,

storbram-råspira, o. s. v. Seglen kallades

underled-segel, överledsegel, bramledsegel och

bovenbramledsegel med toppens namn

framför. Tågen, med vilka seglen

behandlades, kallades: ledsegelsfall,

ledse-gelsskot, ledsegelshals och

ledsegelsbe-kajare. Den senare bestod av en

smäcker lina, som var fästad i skothornet pÅ

ett överledsegel och därifrån ledde till

motsatta hörnet av seglet vid rån.

Sålunda gjorde den tjänst som gigtåg och

nedhalare, då seglet skulle bärgas. Vid

sättning av seglet halade man upp det

i samma skick, som då det var uppgigat,

med bekajaren najad med ett segelgarn

till sin egen part just under

gigtågs-blocket. När seglet var hissat till rån,

ryckte man till på skotet, så att

naj-ningen brast, och rån vred sig ett halvt

slag runt, medan skotet halades. Vid

brassning var det viktigt att ej glömma

att släcka på ledsegelsskoten och

spir-brassarna.

Ledskovel i turbin, den skovel som

leder ångan in på den egentliga

turbin-skoveln.

Ledstång, övre delen av ett räcls om

kring däck eller brygga. Även stång att

stöda sig på i trappa.

Ledvang, båge eller i ändarna böjt299

Legering—Lik

300

randjärn, gående tvärs över däck som

gejd eller ledning för skot eller block.

Legering, sommansmältning av

metaller.

Lejdare, 1) stege i allmänhet. Se

stormlejdare; 2) stål lina vid vilken ett

stag-segel är fastslitsat t. ex. jagarlejdare

och klyvarlejdare; 3) rålejdare, S. d.

Lekare, svirvel, malja eller krok som

är rörlig kring sig själv genom förening

med någon annan malja eller något

block, t. ex. ett lekarblock.

Leo, Lejonet, stjärnbild, 5:te tecknet i

Djurkretsen, där solen inträffar den 22

juli. ~ Minor, Lilla Lejonet, stjärnbild

på norra stjärnhimmeln i närheten av

Stora Björn.

Lera, är en god ankarbotten. Den

betecknas i sjökortet med La. När man

hivar upp ankaret från dylik botten,

skall man spola kättingen, innan den

stickes ned i kättingslåren.

Leva eller levra säges ett segel göra,

som fladdrar i vinden och ej står fullt.

Levang, skrubbare, en styv borste

fastsatt vid ett skaft. Användes att

skrubba rent med.

Levanten, österlandet, Medelhavets

asiatiska kust samt Turkiet, Grekland

och Egypten.

Levanter, ostvind på Medelhavet.

Leverera, avlämna.

Leydnerflaska, en flaskformig

kondensator för elektricitet. Själva flaskan är

av glas, överdragen inom och utom med

stanniol.

L-formig antenna, (gnist) anbringas

mellan masterna på ett fartyg. Den har

de vertikala trådarna angjorda vid

ändan av de horisontala.

Libra, Vågen, stjärnbild och 7-de

tecknet i Zodiaken, där solen inträffar

omkring den 21 september eller vid

höstdag-jämningen. ~ -tion, månens-, en

företeelse som förorsakas av den

oregelbundna hastighet, varmed månen rör sig

I sin bana, och i följd av vilken man än

ser litet mera av den östra, än litet me-

ra av den västra sidan och än av den

norra och södra. Det förra läget kallas

månens libration i longitud, det senare

dess libration i latitud.

Licens, fribrev, tillstånd att in- eller

utföra vissa eljest förbjudna varor.

Lieue, fransk mil = 10 kilometer.

Ligga, ingår i en mängd

sjömansuttryck såsom: ~ an, 1) ligga tätt intill;

2) stäva på kompassen. ~ ankrad eller

ligga till ankars. ~ bi, ligga till vinden

för små segel eller för sakta maskin. ~

bidevind, styra bidevind. ~ för

styrbords halsar eller babords halsar segla

bidevind med vinden in från

styrbords eller babords sida. ~ hårt på

rodret, säges om ett fartyg, som är svårt

att styra, och som fordrar mycket roder.

~ i buken, vara placerad mitt på en rå,

då man bärgar seglet. ~ makligt till

ankars, icke anstränga ankarkättingen.

~ på aktern, vara nedlastad akter. ~

på fören eller på näsan, vara nedlastad

för ut. ~ på svaj, ligga fast endast för

ankare. ~ på årorna, vila vid rodd.

~ upp, uppnå och passera en plats till

lovart. ~ under land, synas tätt under

land från sjösidan sett. ~ ut till sjöss,

styra mot havet från land. ~ vinBrätt,

med förstäven mot vinden. ~ -nde

maskin, ångmaskin där cylindrarna äro

anordnade i horisontalt läge å fartygets

ena sida och kondensorn och pumparna

uppställda å den andra. ~ -re, stora

vattenfat, vanligtvis fastsurrade på däck.

Liggdagar, liggedagar, visst antal

dagar för lossning och lastning av gods.

Där ej särskilt finnes stipulerat,

tillämpas Sjölagen 119

Lik, tåg varmed ett segel är kantat,

och som tjänar att förstärka detsamma.

Ett lik får namn efter den plats, där det

sitter på ett segel. På ett råsegel heter

sålunda det övre horisontala liket

rå-lik. Det är smäckrare än de andra och

fastnajat till rån. Sidoliken kallas

stående lik, och det som sitter nederst, kallas

undra lik. På stagsegel heta de: litslik,

det som är närmast staget, akterlik och301

Lika—Litsa

302

underlik, på gaffelsegel heta de

gaffel-lik, mastlik, stående lik och undra lik.

~ -a ett segel, sy fast liket på detsamma.

~ -garn, tjockt segelgarn varmed man

syr fast lik. ~-handske, en stark

segelhandske som användes vid likning. ~

-nål, större segelnål som användes vid

likning av segel. ~ -rikta en

växelström, förvandla den till likström

medelst en kommutator. ~ -riktare,

inrättning för omformning ax växelström

till likström. ~ -splits, se

segelma-karsplits. ^ -ström, elektrisk ström

som går kontinuerligt i samma

riktning. ~ -strömsavbrytare, kontaktarm

för till- och frånkoppling. ~

-strömsmaskin, elektrisk maskin, där den

alstrade strömmen genomgår den yttre

ledningen alltid i samma riktning och

vid konstant yttre motstånd med

samma styrka. ~

-strömsväxelströmsomfor-mare, en bl. a. vid gnisttelegrafering

använd maskin, varmed man omformar

likström till växelström. ~ -tare, se

läktare. ~ -tross, lätt spunnet tågvirke

varmed segel likas. Man använder även

stållina. ~ -trycksmotor, Dieselmotor,

uppfunnen av professor Diesel från

München. Efter att hava undergått en

del förbättringar torde dessa motorer nu

anses fullt pålitliga. Deras förnämsta

dygd är den jämförelsevis ringa plats de

taga, och den stora renlighet och

följaktligen trevnad de medföra ombord.

Lilla Björn, Ursa Minor, stjärnbild

nära norra polen med Polstjärnan i

svansen. ~ ledningen i en ångmaskin,

rörledningen som leder ångan från

pannan till hjälpmaskinerna ombord.

Limb på ett reflexionsinstrument, den

graderade bågen. På sextanten, som är

den mest brukliga formen ombord å

fartyg, utgör limben Ve av cirkelperiferin.

Den är uppmätt i 120 grader, alltså

dubbelt dess verkliga längd.

Linje, se ångbåtslinje. ~ -n, se

ekvatorn. ^ -n för säkerhetsgränsen, en ovan

lastlinjen belägen imaginär linje paral-

lell med det översta utefter fartygets

längd sig sträckande vattentäta däck,

till vilket samtliga vattentäta skott nå

upp, och på ett lodrätt avstånd av 76

mm. under detta däcks övre ytas

skärning med bordläggningen. ~ -skepp, ett

stort örlogsfartyg som förde från 64—

120 kanoner fördelade på två täckta

batterier förutom skans- och backskanoner.

Besättningen varierade mellan 700 och

1,000 man.

Linjärt försprång, den del av

ång-kanalen som en slid tillåtes öppna,

förrän kolven börjar sin rörelse.

Linneduk, användes till finare segel.

Linoleum, en av pulvriserat korkträ

och kokt oxiderad linolja bestående

massa, som fastpressas på grov juteväv och

användes till golvmattor. Vid köp av

dylika bör man se till att få genomvävt

mönster.

Linolja, förekommer ombord rå eller

kokt. Den råa oljan användes till

smörjning av blanka träytor och den kokta

till färgblandningar.

Lins, ett stycke glas eller annat

genomskinligt ämne, slipat med två

motsatta reguljära ytor. Den förekommer i

optiska instrument för att ändra

ljusstrålarnas riktning och för att förstora

föremål, ljuslågor o. s. v. ~ -fyrapparat,

en s. k. trumma, vars många fack

innehålla var sin sektor av en ringformig

eller en plan lins eller av

sammansättningar av båda slagen, anbragt omkring

lågan på en fyr.

Liquid barretter, en vid

gnisttelegrafering använd elektrolytisk detektor,

uppfunnen av amerikanaren Reginald

A. Fessenden.

List järn, halvrunt järn som användes

till ornamentering av skeppssidan vid

däck på brädgångens över- och

underkant.

Litsa, fästa ett segel med en smäcker

lina (litslina) genom litshålen runt en

mast eller ett stag, eller naja dess

listlik till de litsor, som äro lagda om den

ena eller det andra. ~ (pl. or) ringar303

Litshål—Livräddning

304

eller hankar av segt trä eller järn, som

gripa om en mast eller stag för att hålla

seglet fästat. ~ ifrån, snöra upp en

lits-lina.

Litshål, hål i seglet för litsning. ~ -lik,

det lik med vilket seglet är fastlitsat

till ett stag eller en mast. ~ -lina, se

litöa.

Livboj, flytanordning, avsedd att hålla

en person över vattnet, då han fallit i

sjön. På örlogsfartyg brukar man

använda en apparat, bestående av en arm

med en luftfylld kula i vardera ändan

och försedd med livlinor samt tvenne

kalkljus, som antändas vid beröring

med vattnet. Mitt igenom armen går en

balansstång med platta ändar, som, då

bojen fälles, åker ned och balanserar

densamma, samt tjänar till fotfäste. På

handelsfartyg består livbojen av en av

massiv kork eller annat likvärdigt

material sammansatt ring, beklädd med

segelduk och försedd med en livstropp,

som följer periferin av bojen. Enligt

Kungl, förordn, skall den vara i stånd

att i sötvatten under tjugufyra timmar

uppbära en belastning av minst 14 kg.

utan att sjunka. Livboj, som är fylld

med säv, korkspån, annat avfall eller

luft, får ej användas. På varje sida av

fartyget skall finnas minst en livboj,

försedd med lina av minst 27,5 meters

längd. Se förövrigt Sjöfartssäkerheten

Malmén, del II. Livboj av den

sistnämnda arten kallas även frälsarkrans.

Livbåt, eller bärgningsbåt. Angående

de fordringar, som hädanefter komma

att ställas på dylik, se Kungl, förordn,

ang. fartygs byggnad och utrustning,

intagen i Malméns Sjöfartssäkerheten,

del II.

Livbälte, skall vara av sådant

material och sådan konstruktion, som

godkänts av Kungl, kommerskollegium,

samt istånd att i sötvatten under 24

timmar uppbära en järnbelastning om

minst 6,8 kg. utan att sjunka.

Livbälten, uppblåsta med luft eller fyllda med

hår, godkännas ej. De skola förvaras på

lätt åtkomliga ställen och platsen tydligt

angivas, (helst i lådor på halvdäck eller

brygga med ordet "Livbälten", målat på

lock och sidor).

Livhult, plankgång av garneringen (på

träfartyg) som ligger emellan däcket

och vaterbordet.. ~ -splåt, kallas

motsvarande del på järnfartyg.

Livlina, mantåg, tåg på rå eller

kly-varbom, som man har bakom ryggen, då

man står i perten.

Livnåt, däcksnåt vid vaterbordet.

Livräddning. När ett fartyg strandat,

och ingen utsikt finnes att bärga

detsamma, skall kaptenen genom

nödsignaler påkalla hjälp, om sådan är möjlig

att erhålla. Se nödsignal. Finnes

raketapparat i land, så kastas därifrån en

raket med vidfästad lina, uppskjuten i

förfarande bukter i linkorgen så, att den

löper klar utan att fånga sig själv. Om

kastet lyckas, upptages linan ombord,

och en man skiljer sig från det övriga

manskapet ombord, viftande om dagen

med en mössa, flagg eller annat

lämpligt föremål och om natten med en

lanterna eller ett bloss, till tecken att allt

är klart. Så snart denna signal

iakttages i land, klargöres därstädes

"gö-lingen", som utgöres av en smäcker, men

stark lina, skuren genom ett

stjärt-block med minst fyra meter lång stjärt.

Trossen bör vara dubbelt så lång som

avståndet emellan stranden och vraket.

Dess ändar äro hopslitsade, så att den

löper i form av en "ändlös" löpare

genom stjärtblocket. Vid stjärtblocket

hänger en bricka med bruksanvisning

på svenska och engelska språken (I

Sverige). Stjärtblocket och löparen

göras fast till landändan av raketlinan,

varpå man signalerar från land på

samma sätt, som skett från vraket med en

röd flagga om dagen och en röd lanterna

om natten att hala ut. Folket ombord

halar till sig linan och blocket och gör

fast stjärten till blocket något under

den högsta lämpliga punkten på fartyget,

varefter man åter signalerar, då en ka-305

Livräddningsraket—Ljudsignaler

306

bel pàstickes i land och uthalas till

fartyget. Så snart tampen av kabeln

kommit ombord, fastgöres den något över

stjärtblocket, och då allt är klart, gives

åter den vanliga signalen med flagg

eller lanterna. Sedan man från land

halat ut korgen eller frälsarkransen,

börjar bärgningen. Först föras barn och

kvinnor i land samt sjuka, därefter

passagerare och besättning samt sist

befälhavaren, som medför skeppsdokument

och dagböcker. ~-sraket, raket som

utsändes medelst raketapparat

medförande en smäcker lina, vars längd brukar

vara omkring 450 meter. ~ -sstationer,

kuststationer där det antingen finnes

raketapparat eller livräddningsbåt. De

betecknas i sjökortet med R. S.

Livstropp, 1) tåg som fasthåller en

lodhyvare vid lödning; 2) liten tågstropp

på rå eller bom att träda armen genom,

då man gör fast segel.

Ljud, en förnimmelse medelst

hörselorganen av vibrationer i luften eller

annat medium. Alla ljud böra noga

iakttagas på sjön. Särskilt i tjocka i

närheten av land, eller då man befarar möte

med isberg, skall man ägna stor

uppmärksamhet åt alla ljudfenomen. Ett

eko kan ofta bliva min räddning.

Ljudets hastighet är 333 meter i sekunden

genom luft och 1,433 meter i sek. genom

vatten. ~ -ande gnistor, Tönende

Fun-ken, det ljud som alstras, då en

elektrisk . ström löper över mellanrummet

mellan två ledare. ~ -boj, visselboj, boj

försedd med visselpipa, vari vinden

spelar. ~ -dämpare, en nödvändig

inrättning på råoljemotorer, där det

onationerna äro mycket störande. Dämparen

utgöres av ett kärl, i vilket avgasen

inkommer, innan den släppes ut i det fria.

På större maskiner är den ofta försedd

med en vattenmantel. ~ -förstärkare, en

elektromagnetisk anordning varmed

man förstärker de inkommande

impulserna i en mottagare (gnist), då de äro

för svaga att uppfattas med en vanlig

hörtelefon. I samband härmed brukar

finnas anordnad en skrivmottagare, som

antecknar gnistmeddelandet. ~

-mottagare, hörluren på en telefon. ~

-signaler. Enligt Sjölagen skall ångfartyg, som

gör fart genom vattnet, minst varannan

minut, giva signal (ett utdraget ljud)

med ångvissla. Ångfartyg på väg men

med stoppad maskin och utan fart

genom vattnet skall med högst två minuters

mellantid giva två utdragna ljud med en

tid av omkring 1 sekund mellan ljuden.

Den som råkat på grund, blåser i pipan

och ringer på klockan. Segelfartyg på

väg skall minst varje minut giva: när

det ligger för styrbords halsar, ett ljud,

när det ligger för babords halsar, två

ljud i följd efter varandra, och när det

har vinden akter om tvärs tre ljud i

följd etfer varandra. Fartyg, som ligger

till ankars, skall minst varje minut

hastigt ringa med skeppsklockan under vid

pass 5 sekunder. Fartyg, som bogserar

fartyg, som utlägger eller upptager

telegrafkabel, fartyg på väg, vilket icke är

i stånd att hålla ur vägen för ett

annalkande fartyg, därigenom att det icke är

manöverfärdigt eller är ur stånd att

manövrera så, som dessa regler

föreskriva, skall i stället för ovan föreskrivna

signaler minst varannan minut giva tre

ljud efter varandra nämligen ett

utdraget, efterföljt av två korta ljud. Fartyg,

som bogseras, må upprepa denna signal,

men får ej giva någon annan.

Segelfartyg och båtar av mindre än 20 tons

bruttodräktighet skola ej vara

förpliktade att giva ovannämnda signaler,

men skola, om de ej giva sådana, minst

varje minut giva någon annan kraftig

ljudsignal. När fartyg äro i sikte av

varandra, skall ångfartyg på väg vid

utförandet av någon i sjöfartsreglerna

tilllåten eller föreskriven åtgärd angiva

densamma genom följande signaler med

sin visselpipa eller sirén, näml.: ett kort

ljud: jag ändrar min kurs styrbord hän;

två korta ljud: jag ändrar min kurs

babord hän; tre korta ljud: min maskin

går med full kraft back.307

Ljusbåge — Lloyd"s

308

Ljusbåge, en företeelse som uppstår

mellan två kolstavar, t. ex. då dessa

efter att hava varit i kontakt och slutit

strömmen, åter åtskiljas. ~ -generatorn

eller Poulsengeneratorn efter dansken,

ingenjör Poulsen, är en anordning i

system Poulsen för trådlös telegrafi,

där ljusbågen, de elektromagneter, som

framkalla magnetfältet, och

gaskammaren, som omgiver bågen, äro

sammanförda i en gemensam apparat.

Ljusets hastighet upptäcktes 1675 av

den berömde danske astronomen Ole

Körner. Den är 7 1/2 ggr jordens omkrets

eller c:a 400,000 kilometer pr sekund.

Ljusgränsen, den storcirkel som utgör

gränslinjen mellan den upplysta och den

förmörkade delen av jordklotet.

Ljussignalering med morselampa eller

vanlig elektrisk lampa, med vilken

avgivas korta eller långa blänk

(morsealfabetet), användes numera ganska

allmänt även på handelsfartyg.

Ljuster, en harpun med flera

hullingar.

Lloyd, firmanamn på i London, Triest,

Bremen, Göteborg m. fl. upprättade

klassificeringssällskap, assuransbolag eller

rederier. Ursprungligen var det namnet på

ett kaffehus i London. Det var beläget i

City i närheten av tullhuset och var en

bekant samlingsplats för personer, som

drevo affärer i sjöfart. Isynnerhet

sjökaptener hade sitt stamhåll här. Ägaren,

en irländare, Edward Lloyd, var mycket

populär för sin redbarhet och sin stora

affärsskicklighet. Han erhöll på grund

av dessa egenskaper åtskilliga

förtroendeuppdrag från engelska amiralitetet.

År 1696 började han utgivandet av en

tidning "Lloyd"s News", som innehöll

nyheter om sjöfarten för dagen.

Tidningen upphörde efter någon tid på grund

av politiska förhållanden och

upplevde först trettio år därefter ånyo under

namn av Lloyd"s List. Den innehöll

uppgifter på de senaste noteringarna

på de förnämsta börser, pris på många

olika varor, lottsedlar m. m. samt rapporter om sjöfartsförhållanden,

skeppsbrott, sjöolyckor, krigsförklaringar.

Såväl kaffehuset som tidningen gingo,

även sedan Lloyd lämnat dem, under

hans namn. Den var nu en institution,

som sände ut agenter till nästan alla

större hamnar på jorden för

uppsamlande av nyheter. Hos Lloyd bedrevos

liksom annorstädes försäkringsaffärer, men

ej blott i fartyg och varor utan även i

politiska krigsmöjligheter. Detta

hazardspel föranledde några av de bättre

elementen hos Lloyd att skilja sig från

de övriga och bilda ett nytt Lloyd,

som dock inom kort återtog det gamla

namnet, men flyttade sina

sammanträden till the Royal Exchange (kungl,

börsen). Numera äro Lloyd"s

assuradörer välkända över hela världen. ~ -*s

agenter, personer, anställda över hela

den kommersiella världen, för att avgiva

rapporter över fartygs ankomst och

avgång samt meddelanden, som kunna

vara av intresse för Lloyd"s assuradörer.

~ -"s gazette, tidning, vari ovannämnda

uppgifter meddelas. ~ -"s Register,

klassificeringssällskap för klassning av och

förteckning över brittiska och utländska

fartyg. Sällskapet grundades 1834 och

har sitt huvudsäte i London. Dess

förnämsta publikation utkommer årligen i

London i juli och innehåller fartygens

namn, klass, samt alla detaljerade

upplysningar rörande de fartyg, som

äro klassade i sällskapet, förteckning

över alla sjögående fartyg i världen

och över järn- och stålfartyg på de

nordamerikanska sjöarna, fartyg

försedda med kylanordningar,

petroleumfartyg, fartyg som drivas med flytande

bränsle, telgrafkabelfartyg, fartyg

försedda med radiotelegrafi och

undervat-tenssignalering, lista över redare, vars

fartyg äro klassade hos Lloyd,

förteckning över prenumeranter, förteckning

över torrdockor, pontoner, slipar,

telegrafadresser m. m. Klassindelningen i

Lloyd"s börjar med högsta klass, som är

100. A. I. för järn- och stålfartyg. Den

309

Lod—Lodboj

310

sista ettan betyder, att fartygets

utrustning även är förstklassig.

Distinktionsmärket »i* i samband med klassen

betyder, att fartyget är byggt under

Lloyd"s särskilda uppsikt. Om ett fartyg

ej tillfullo tillfredsställer Lloyd"s

fordringar, för klassen 100. A., kan det med

kommitterades medgivande erhålla 90. A.

Klassen skall förnyas efter 4, 8, 12 år.

För trä- och kompositfartyg äro

klassmärkena A. I (svart) A. I (rött) samt

Æ. I (svart).

Lod, en bly kropp eller annan tung

kropp av cylindrisk eller långt utdragen

pyramidform, som med en vidfästad

"lodlina" sänkes eller hyvas i vattnet

för att utröna dess djup och bottnens

beskaffenhet. Man skiljer på djuplod

och handlod. Djuplodet, som användes

för större djup, väger från 8 till 12 kg.

I övre ändan är det något tillplattat och

försett med ett hål med en isplitsad

stropp, genom vilken en ögla på

djuplodlinan stickes och därefter kränges

över lodet, innan man kastar det. Det

senare är mycket viktigt. Lodets nedre

ända är något urholkad för "armering"

(påsmetning) av talg till erhållande av

prov på bottenlaget. Djuplod skall

finnas ombord å fartyg i yttre kustfart

eller vidsträcktare fart och flitigt

användas. Djuplodlinan skall vara minst 200

meter lång och är numera uppstucken

(uppmätt) sålunda: vid 50—100—150

meter är ett lädermärke instucket mellan

kardelerna, vid 10—60 meter en knop, vid

20—70 meter två knopar. Linan är

kabel-slagen och uppskjutes därför motsols.

Handlodet är även vanligen av bly och

har en vikt av c:a 3 kg. Det skall finnas

ombord å fartyg i kust- eller

vidsträcktare fart. Linan om 100 meter (minst

50) är uppstucken sålunda: vid 2 och 12

meter ett vitt, 4 och 14 meter ett blått,

6 och 16 meter ett rött flaggduksmärke,

8 och 18 meter ett lädermärke. Vid udda

famnar upp till 20 finnes en

märlings-stump, "slätknop" instucken. ~ -a,

undersöka vattnets djup med lod. På se-

gelfartyg brassar man back, då man

skall loda med djuplod, och på ångare

stoppar man maskinen för att minska

farten. Lodlinan "manas" på lovarts

sida från akterdäck till längs förut, där

lodhyvaren har sin plats. Med vissa

mellanrum ställas karlar vid relingen

med en del av linan uppkransad i

händerna, klara att kasta, då lodhyvaren

sjunger ut: "lodet går, akter passopp."

Den som passar linan akter ut, halar

in den överflödiga delen, då fartyget

närmar sig det ställe, där lodet

ligger, så att linan är sträckt, då man

kommer mitt över detsamma. Man

drager åt sig linan ett par gånger och låter

lodet stöta riktigt i botten, innan man

noterar djupet. Avdrag måste

naturligtvis göras, om fartyget har avdrift. Med

handlod sker lödning enligt en gammal

välkänd metod, som dock fordrar en viss

övning sålunda: Lodhyvaren står i

fock-riggen med en livstropp till vanten om

livet. Sedan han firat ned lodet ett

stycke ovan vattnet, lägger han linan i

bukt över högra tummen och fattar om

båda parterna med handen. Lodet

svänges därefte i cirkel långs skeppssidan 2 à

3 ggr akterifrån och föröver, varefter

linan får löpa ut, då lodet under en

kretsgång ligger i höjd med relingen. Lodet

får härigenom en kraftig impuls

föröver, och lodhyvaren hinner samla in

eventuellt överflödiga bukter av linan,

innan han tager det vinkelräta

avståndet till botten. En fördel med detta

kastsätt är, att fartyget kan få göra

ganska bård fart, utan att det generar

en van lodhyvare, som varje matros bör

sätta en dygd i att vara. Lödning

måste upprepas och avsättas i sjökortet för

jämförelse. Ett ensamt lodkast, säger

Lecky, är värre än obrukbart, ty det kan

bekräfta en position, som i själva

verket är felaktig. ~ -balja, träbalja varuti

man skjuter upp lodlinan. ~ -bart

vattendjup som kan uppmätas med vanlig

djuplodlina. ~ -boj, en inrättning som

efter införandet av lodningsapparater311

Lodhyvare—Logaritmtabeller

312

torde vara föga använd, men som

förtjänar att räddas från glömskan. Den

bestod av en segeldukspåse, som, då den

skulle användas, uppblåstes genom ett

rör, anbragt i dess ena hörn. Linan

löpte vid lödningen över en skiva, som satt

i en vid bojen fästad träklots. Denna

var försedd med en spärrfjäder, och då

lodet tog botten, flöt bojen upp, medan

fjädern fasthöll linan på det rätta

djupet. ~ -hyvare, mannen som hyvar lodet.

~ -kast, byvning av lodet. ~ -lina, se

lod. ~ -linje, förlàn^ningslinjen på ett

fritt hängande lod. ^ -ningsapparat,

apparat för mätning av djup även vid

tämligen stark fart. Den första

praktiska lodningsapparaten konstruerades

av den bekante engelske

vetenskapsmannen Sir William Thompson

sedermera Lörd Kelvin. Den består av en

rulle, på vilken är upprullad en 300

famnars lång enkel pianosträng eller en

stållina, sammansatt av tunna strängar.

Den har en kortare förlöpare av

logglina, fästad vid ett sänke eller lod

ungefär två ggr så långt som ett vanligt

djuplod men något mindre i omkrets.

På förlöparen emellan strängen och

lodet är fastsatt en koppartub, vars nedre

ända är perforerad, och vars övre ända

kan öppnas medelst ett lock. När

lödning skall ske, sticker man i

koppartuben en något smalare glastub även

öppen i botten och hermetiskt sluten i

övre ändan. Glasrörets inre yta är

be-struken med ett kemiskt preparat av

ljus laxfärg (silver chrom). Då lodet

släppes över sidan, tryckes vattnet upp

i tuben, och när saltet kommer i

beröring med laxfärgen blir denna mjölkvit.

Gränslinjen mellan de två färgerna, när

glastuben appliceras till en skala,

angiver djupet. Rullen är försedd med en

broms, varmed linans hastighet vid

utlöpandet kan kontrolleras och stoppas,

då lodet når botten. Apparaten kan

användas, då fartyget gör ända till 16

knop, och botten kan erhållas på 100

famnar, utan att farten behöver min-

skas, eller avvikning från kursen göras.

För oceanångare är den härigenom

ovärderlig. Andra lodningsapparater hava

sedan kommit i marknaden t. ex.

Mas-sey"s, Walker"s Basnetfs, Cooper

Wig-zelTs o. s. v. i huvudsak byggda på

samma principer som lörd Kelvin"s.

Beskrivningar över dessa medfölja

instrumenten. Släplodet är en annan form av

lodapparat. Den kallas även submarin

skilt vakt, emedan den varnar för

vattnets uppgrundning. Den består av en

omvänd drake, som släpas akterut och

sjunker till följe vattnets tryck på

vingarna, som är snett. När apparaten

träffar botten, verkar en

framspringande arm på så sätt, att den kastas om och

omedelbart flyter upp på vattenytan,

medan en klocksignal ljuder, och farten

regleras för mera ingående lödningar.

Sjöstrands signal lod är en svensk

till-lämpning av denna metod, som mycket

användes vid sjömätningsarbeten. Enl.

Kungl, förordningen ang. fartygs

byggnad och utrustning skall varje

maskindrivet fartyg av 500 tons och därutöver

medföra en lodningsapparat, som

medgiver lödning å minst 90 meters djup

med en fart av minst 5 knop. ~

-nings-kvadrant, ett instrument, konstruerat

efter samma princip som sextanten men

mindre till storleken och graderat för

avläsning endast på närmaste

kvartgrad. Användes till vinkelmätning. ^

-skott, prov på bottnens beskaffenhet. ~

-talg, talg och riven krita, som smetas i

håligheten på ett lod för att upptaga

prov på bottenlaget.

Loff, kommando till rormannen att

lova.

Logaritm, det siffertal, som

betecknar potensen, till vilket ett visst

antaget tal (basen) skall upphöjas för att

bliva lika med det givna talet. -iskt

dekrement, ett gradmått på utdöendet

eler avtagandet av en elektrisk

svängning under dämpningsinflytande. ~

-tabeller, förteckning över logaritmer för

hela tal och för trigonometriska funk-313

Logementsfartyg—Loggning

314

tioner för underlättande av

multiplikationer, divisioner, upphöjning till

dig-niteter och rotutdragningar. På

svenska fartyg användas mest Klints

tabeller och Alex. Thores.

Løgementsfartyg, utrangerat

örlogs-fartyg, som apteras till kasern.

Logg, apparat eller instrument,

varmed man mäter ett fartygs fart eller

dess tillryggalagda distans genom

vattnet. Den enklaste form av logg är

"dutchmans loggen". Den består av ett

spån eller annan träbit, som kastas

över bord i lä. På relingen har man

dessförinnan mätt upp 52 fot eller Vi2o av

den nautiska milen (6,237,8 fot) och satt

märken i båda ändarna. Sedan

observerar man på klockan den tid, som

spå-net behöver för att flyta mellan

märkena. Om det tager 30 sekunder eller l/i2o

av timmen, så gör fartyget 1 knop.

Regeln är alltså: dividera 30 med antalet

sekunder, som spånet behöver, och

kvoten blir farten. Skäddloggen eller

handloggen är en annan gammal bekant för

dem, som plöjt havet med tillhjälp av

"de vita vingarna". Den består av

skäd-dan, en kvartcirkelformad sektor av ek

med blykant i periferin, för att den

skall ställa sig på kant, med det hörn

uppåt, som utgör sektorns medelpunkt,

då den kommer i vattnet. Till detta

övre hörn är logglinan fästad, I vart och

ett av skäddans undre horn sitta

sladdarna av en smäcker hanfot av samma

sorts lina med en propp i hanfotens mitt,

som stickes i en å linan fastbändslad

trähylsa, då skäddan skall kastas.

Logg-linan, som är impregnerad i kokt fett

och fästad med andra ändan vid en

rulle, loggrullen, har en längd av 50 à

100 meter. Den del, som är fast i

skäddan, kallas förlöparen och bör vara lika

lång som fartyget. Dess ändamål är att

föra skäddan ett stycke akter om

dödvattnet vid rodret, innan man börjar

mäta farten. Vid slutet av förlöparen

sitter ett flaggduksmärke, "törnmärket",

varifrån linan uppstickes i knop om

13,95 meters längd vardera. Vid

delningspunkterna instickas märlingsändar med

1, 2, 3, 4, 5 knopar och slätknopar

emellan, som beteckna en halvknop. För att

taga tiden användes ett s. k. logglas, till

formen liknande ett timglas "en

miniature", men med sanden avpassad att rinna

ut på 30 sekunder. Förr i världen

använde man till samma glas 47 fots knop.

Man kan även använda 7 meters knop

och 14 sekunders glas. Patentlogg, som

numera allmänt användes, är en

uppfin-nin, som, sedan Klintins och Masseys

första försök i detta avseende, undergått

många förändringar och förbättringar.

Taffrailloggen eller, som vi kalla den,

häck loggen, har härvidlag fått den

största spridningen. Den består av ett

klock-verk med indikator, som fästes på

relingen och som med en lång lilja är förenad

med en propeller eller rotator, vars

rotationer angivas på en tavla på

indikatorn. Manometerloggen är konstruerad

efter manometerprincipen, i det att en

visare på en graderad tavla ständigt

angiver den fart, varmed fartyget går

genom vattnet, varvid det antingen är den

med fartygets fart varierande

spänningen i en lina, släpande ett föremål efter

fartyget, som inställer visaren till en

dynamometer, eller ock vattentrycket av

farten, som överföres genom ett rör till

en manometer. Hults logg hör till de

senare. Den användes å svenska

örlogsfartyg men uteslutande som

manöverlogg. Navigatorloggen hör till de allra

nyaste. Enligt Kungl, förordningen skall

å fartyg med eget framdrivningsmedel,

om det nyttjas i yttre kustfart eller

därutöver, minst en handlogg och därjämte,

om det nyttjas i Nordsjöfart, minst en

patentlogg finnas ombord. På fartyg i

oceanfart skall det finnas minst två pa:

tentloggar. ~ -a, med handlogg utröna

farten på ett fartyg. ~ -äst, den

besättningsman, som håller upp loggrullen, då

man loggar. Den skall hållas högt upp.

~ -bok, se skeppsdagbok. ~ -las, se logg.

~ -ning, undersökning av farten som315

Logglampa—-Lotssedel

316

ett fartyg gör. Bör ske minst en gång

i timmen, då man ej har patentlogg..

Beträffande den senare, bör man alltid

komma ihåg att notera tiden, då den

observeras. ~ -lampa, bör alltid finnas

till hands, då man skall läsa av loggen.

~ -lina, se logg, likaså loggrulle,

logg-skädda. ~ -tavla, griffeltavla, å vilken

man antecknar kurser och distanser.

Loggert, ett tremastat mindre fartyg

med trapesformigt segel på var mast

samt klyvare på bom. ~ -segel,

trapesformigt segel med högt, fristående

mastlik.

Lokalattraktion, se deviation.

Lokalnotifikation, blockaddeklaration,

notifierad genom blockadbefälhavare till

den blockerade ortens piyndigheter och

de neutrala makternas representanter

därstädes.

Longitud, geografisk längd,

bågavstån-det åt ost eller väst på ekvatorn eller på

en orts latitudsparallell från

nollmeri-dianen räknat till ställets meridian. ~

-sobservation, mätandet av en

himmelkropps höjd över horisonten för

beräkning av dess timvinkel och sålunda

medeltiden på stället. Observationen bör

tagas, då himmelskroppen är så nära

första vertikalen som möjligt för att

förminska inverkan av oundvikliga

observationsfel. Sedan medeltiden på

stället blivit funnen, jämföres den med

Greenwich medeltid samtidigt antecknad

efter kronometern, och tidsskillnaden

förvandlad till grader etc. blir

longituden. Den är ostlig eller västlig allt efter

som tiden på stället är större eller

mindre än tiden i Greenwich. ~ -sskillnad

eller differens, i longitud är avståndet

mellan två meridianer hänförda till

samma latitud. ~ -sstjärnor kallas de

större stjärnor, som ligga nära

ekliptikan och således företrädesvis äro

lämpliga för tagandet av lunardistanser,

alltså: a Arietis, Aldebaran, Pollux,

Regn lus, Spica, Antares, Altair,

Fomal-haut, Markab.

Lopp på ett skjutvapen, den

utborra-de delen av pipan.

Lossa, 1) göra loss ett tåg, ett segel,

en skruv; 2) borttaga lasten ur ett

fartyg.

Lossning, borttagning av last ur ett

fartyg. ~ -sdagar, antal dagar

bestämda för lossning av ett fartyg. ~ -sgö*

ling, tåg, varmed last hivas upp ur

lastrummet. ~ -shjul, lossningshöna,

stag--nathjul, hänges under en gaffel, bom

eller i topprep för lossningsarbete

Lots, för fartygs vägledning i vissa

bestämda farvatten och hamninlopp

anställd person. I Sverige äro lotsarna

statens tjänstemän och kallas därför

kronolotsar. Under tjänstgöring bär lots

på bröstet utanpå kläderna en

mässingsbricka, varå under en kunglig krona

finnes anbragt ordet kronolots. ~ -avgift,

se lotspenningar. ~ -båt, igenkännes

därpå, att den om dagen för lotsflagg

(fyrkantig med upprättstående vitt och

blått fält) på masttoppen eller

sprinoc-ken, eller ock på stång som medgiver,

att flaggan är väl synlig. Större

seglande lotskutter har därjämte en röd duk

i storseglet eller ordet lots anbragt å

detsamma. I mörker visar lotsbåt en

lanterna försedd med rött och vitt glas,

varmed omväxlande röda och vita

signaler givas för ankommande fartyg,

därjämte skall den föra ett runt hela

horisonten synligt vitt ljus och minst var

15:e minut visa ett bloss. ~ -gös,

svenska flaggan omgiven av en vit rand. ~

-löjtnant, sekond till lotskapten. ~

-kapten, chef för ett lotsdistrikt. ~ -mans

farvatten, de farvatten, där lots brukar

leda fartyg. ~ -penningar skola

erläggas av befälhavare vid närmaste

lots-plats mot kvitto. De erläggas vid

inkommande, sedan lotsning blivit

verkställd och vid utgående, då lots

beställes. ~ -plats, plats, där man beställer

lots. Beställningen skall ske på

närmaste lotsplats, då man på förhand vill

tillkalla lots för fartygs utlotsning. ~

-sedel skall av lots avlämnas till far-317

Lotssignal—Luckjärn

318

tygsbefälhavare och skall denne å

lots-sedeln anteckna och med sin underskrift

bestyrka, att lotsningen blivit verkställd

ävensom beloppet av de till lotsen

er-lagda avgifterna. ~ -signal, om dagen

utgöres den av svenska flaggan hissad

på förtoppen, lotsgös eller

internationella signalen S (vit med blå kvadrat)

eller signalflaggorna P T. Man kan

även använda avståndssignalen kon med

spetsen uppåt och två kulor eller något

liknande över. Om natten bränner man

blåljus var femtonde minut eller ett

klart, vitt sken eller ett bloss, som

visas över relingen med korta

mellantider omkring en minut var gång. Även

kan man använda ovannämnda ljus

jämte en lanterna med klart, vitt sken

i bogen eller så nära denna som möjligt

och lägre än sidolanternorna. I tjocka

tillkallas lots medelst ångvissla eller

mistlur, varmed givas omväxlande tätt

pä varandra följande korta eller långa

ljud eller serier av ett långt och tre

korta ljud. ~ -standert eller lotsverkets

standert föres å lotsverkets fartyg, då

befäl därå utövas av person med

officers rang. Den är skuren i

triangelform med två vertikala fält: vitt

närmast mastliket och blått utanför. På

det vita fältet sitter ett förgyllt ankare

med krona över. ~ -tvång, fartyg, som

ankommer till Sverige från främmande

ort eller vice versa är skyldigt anlita

kronolots. ~ -verket eller Kungl,

lotsverket är högsta myndighet över

lotsarna i Sverige. Dess chef kallas

gene-rallotsdirektör.

Lova, låta ett fartyg under segling

närma sig vinden genom att lägga

rodret åt det håll, som vinden blåser ifrån

eller lägga kulten åt lä.

Loyart, det håll, varifrån vinden

blåser. På denna sida befintliga föremål

utmärkas sålunda: lovarts ankare,

lovarts brassar, lovarts sida, lovarts

lå-ring m. m. ~ -s öarna, den östliga

gruppen av de västindiska öarna.

Lovbardun, brambardun, som ansättes

med talja i däck, och som vilar i en

klyka på bramsalningshornet. Den är

flyttbar och har sin plats på lovarts

sida för att stärka bramtoppen vid

bi-devindsegling.

Lovén, lovning. Taga 1. av, komma i

lovart av någon.

Lovera, se kryssa.

Lovgirigt, är ett fartyg, som vill köra

upp i vinden, då denna blåser från

sidan. Det kan bero på, att man för för

litet försegel i förhållande till

akterseglen, eller på för liten styrlastighet eller

dålig barlastning i övrigt.

Lovhållare, ett fartyg, som håller sig

nära vinden.

Loxodrom eller kurslinje, en linje på

jordytan, som skär alla meridianer

under samma vinkel.

Lubrikator, smörj anordning i en

maskin.

Lucida, i en stjärnbild, den största och

klaraste stjärnan däruti.

Lucka kallar man vanligtvis

lucköpp-ningen till ett lastrum, t. ex. förlucka,

storlucka och akterlucka. Även de

hopfogade plankstycken, varmed en

luck-öppning täckes.

Luckbesiktning, en förrättning, som

verkställes av två besiktningsmän,

utsedda av Magistraten, vid ett fartygs

ankomst till hamn, om man haft svår

resa. Besiktningsmännen skola

konstatera, om luckorna varit väl skalkade

och försedda med tillräckligt antal goda

presenningar, och att intet vatten

inträngt i lastrummet genom luckorna,

samt om den synbara delen av lasten

befinner sig i oskadat skick. Häröver

upprättas protokoll, som även bör

upptaga dem, som varit närvarande vid

förrättningen.

Luckbom, bom, som surras över

luckorna långskepps till skydd mot

vågorna.

Luckfals, den avsats i lucköppningen,

på vilken luckorna vila.

Luckjärn, plattjärnsstänger, som läg-Luckarm—Lunardistans

820

gas över luckorna, då de skola

förseglas av tullmyndigheterna.

Luckkarm, upphöjningen över däck av

plåt eller trä, som omgiver en

lucköpp-ning.

Luckkarvlar, timmer, infällda mellan

däcksbalkarna på ömse sidor om

luck-öppning för att stärka däcket.

Lucklejdare, stege till lucka.

Luckringar, ringar att lyfta de lösa

luckorna med.

Lucktrall, trall över en lucka.

Lucrum cessans, utebliven vinst.

Luftavskiljare, anordning varmed man

befriar matarvattnet från den luft, som

matarpumpen suger.

Luftblåsa i spritkompass borttages

genom påfyllning av sprit genom

tapphålet i botten på kompassen. Glaslocket

får ej röras.

Luftdyna, bromsanordning medelst

luft.

Luftklocka, en tackjärnskammare eller

€tt groft rör, stundom med ett inre

rör av koppar, och som appliceras på

matarrör, avloppsrör och för övrigt på

rörledningar, där vatten skall rinna

oavbrutet med undvikande av våldsamma

skakningar.

Luftkompass, se kompass.

Luftkompressor, maskin för

komprimering av luft.

Luftkondensator, kondensator, där

isoleringen består av luft.

Luftledning, se antenna.

Luftledningsvariometer, instrument i

luftledningen på en gniststation, som

har till uppgift att förändra våglängden

genom inkoppling av självinduktion.

Den är konstruerad efter samma

princip som gnistkretsvariometern och

består av ett system fasta och ett system

rörliga spolar, inlagda i skivor av

mar-mit.

Luftluckor, luftöppningar, se

väderluckor.

Luftlådor, flytanordningar i livbåtar.

De anbringas bordvarts eller i båtens

ändar och tillverkas av trä, koppar,

kopparlegering eller annat b å lif äst och

varaktigt ämne. Luftlådornas

sammanlagda rymd skall utgöra i träbåt minst 10

% av båtens rymd och i metallbåt så

stor del av dess rymd, att dess

flytförmåga icke understiger den, som fordras

hos en träbåt av samma volym.

Luftpump, den största av pumparna i

en ångmaskin, som har till ändamål att

bortföra kondenseringsvattnet och

möjligen förekommande luft i kondensorn

samt sålunda åstadkomma ett vakuum.

Den drives vanligtvis genom en balans

från pistonstångstvärstycket. En

fördelaktig modell härav är Edwards

luftpump, som endast har toppventiler.

Luftrör och pejlrör, kallas rör, som

leda från botten på järnfartyg tilJ däck.

De hava till ändamål att utsläppa

luften, då man låter en tank rinna full,

samt att medgiva pejling för att

bedöma vattenmängden. På däck äro de

försedda med skruvlock.

Luftsegel, se vädersegel.

Lufttrycksmätare, en apparat, varmed

man mäter luftövertryck. Den består av

ett U-formigt glasrör med grenarna

vända uppåt. Den ena grenen står i

förbindelse med eldrummet (till en ångpanna)

eller lufttryckskanalen, den andra

genom rör med luften. Glasröret är

delvis fyllt med vatten, som visar lika i

båda grenarna, då intet luftövertryck

finnes.

Luftventil, ventil för insläppning av

frisk luft.

Luftväxling, är nödvändig särskilt vid

förandet av vissa laster, som hava

benägenhet att mögla eller bränna

samman. Anteckningar härom böra göras

i skeppsdagboken.

Luftöverskott, det överskott, som

tillföres vid en förbränning i eldstad eller

i explosionsmotor.

Lug, ett kort vinkel järn.

Luna, månen. ~ -rdistans, lu nar

observation eller lunar, observation,

samtidigt av månens och någon annan him-321

Lunch—Långhalsar

322

melskropps höjd över horisonten samt

distansen mellan bådas medelpunkter i

och för finnande av longituden. Metoden

har numera fallit ur bruk. Men den bör

ej släppas av den, som intresserar sig

för navigationen mera än till dagligt

bruk. En enstaka lunar är av föga

annat än kuriositetsvärde, därför att

observationsfelet vanligtvis är ganska

stort, 30 bågminuter är ingenting

ovanligt. Om man på en långresa vill

syssla med lunarer, bör man därför börja

sina observationer redan i början av

resan, medan man ännu kan lita på sin

kronometer. Genom ständiga

jämförelser mellan lunar- och

kronometerlongi-tud kan man få ett tämligen gott grepp

på sitt observationsfel och då eventuellt

kronometern blir opålitlig, få verklig

nytta av månobservationerna.

Lunch, måltid emellan frukost och sen

middag.

Luns, järnbult på kanonlavett.

Lupp, förstoringsglas för avläsning av

graderingar.

Lupus, Vargen, stjärnbild i närheten

av Södra Korset.

Lurendrejare, se smugglare.

Lustjakt, segelfartyg som användes för

nöjes skull.

Lustsegling, segling för nöjes skull,

men på yrkesmässigt sätt. Den får ej

förväxlas med söndagssegling, som är

verklig amatörsegling och mycket

riskabel.

Luta, ett redskap för rengöring av ett

fartygs botten. Den består av ett trall

med därå fästade kvastar. Att draga

denna fram och tillbaka under ett

fartygs botten kallas även att luta.

Lux, enhet för belysning. Den vanliga

gatubelysningen brukar mäta 1 à 2 lux,

men för läsningsändamål behöver

människan 15 à 20. Gott dagsljus motsvarar

ungefär 50 lux. ~ -lampa, glödljuslampa

eller lampa med glödstrumpa, som matas

med förgasad fotogen.

Lyckvarp, en lina, vars ena ända är

fastgjord i ett varpankare och andra

11 4

ändan förd ombord, så snart ankaret

blivit fällt.

Lyda rodret, ett fartyg säges lyda

rodret, då det svänger omedelbart efter det

att rodret vridits.

Lyft, kommandoord vid rodd. ~ -höjd

på ventil, ventilvandring.

Lynx, Lodjuret, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln i närheten av Stora

Björn.

Lyran, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln på andra sidan om Polstjärnan

från Stora Björn räknat.

Lys-boj, boj med lyse till vägledning

genom farled. Se Agafyr. ~ -kulor,

kastades förr i världen från mörsare för att

upptäcka en fiendes rörelser nattetid. ~

~ -tid eller apparition, en planets eller

stjärnas framträdande efter förmörkelse.

~ -vidd på en fyr, angives i sjökortet i

distansminuter och markeras med en

cirkelperiferi, som är sammanhängande,

då fyren är fast, men bruten eller

streckad, om den är av annan beskaffenhet.

Lådbalk, se U-balk.

Lådhake, krok med handtag, som

användes vid kantring av lådgods under

lcssning eller lastning.

Låg flampunkt, se eldfarliga oljor. ~

-frekvens, se frekvens. ~

-spänningsanläggning, en elektrisk anläggning, vid

vilken den största effektiva spänningen

emellan två ledningar eller en ledning

och jorden icke överstiger 250 voit. ~

-tryckscylinder. Den större cylindern i

en tvåcylindrig ångmaskin, varifrån

ångan går till kondensorn. I en

trippelmaskin är det den tredje. I samband

härmed har man en mängd

sammansättningar såsom lågtrycksmaskin,

lågtryckspist ön, lågtrycksslid,

lågtryeks-vevstake o. s. v. ~ -vatten, se tidvatten.

Långa fältet, den yttre delen av en

kanon från lavetten räknat.

Långhalsar, ett slags skaldjur, som

fästa sig vid ett fartygs botten särskilt,

då det ej är kopparförhytt. De sägas

vara ätbara, men äro därtill hinderliga

för farten.323

Långkikare—Läck

324

Långkikare, teleskop, optiskt

instrument för upptäckande av avlägsna

föremål.

Långkilar, järnkilar som äro indrivna

i fyrkantiga spår, utmejslade ur

propelleraxeln, och som hava till uppgift att

fasthålla propellern och tvinga den med

vid axelns rotation.

Långlask kallas en lask, vars längd är

minst 3 ggr timrens höjd. Den är ofta

försedd med hak och kallas då långlask

med hak. Om den är försedd med ett

fyrkantigt hål och ett däri passande

fyrkantigt format trästycke, kallas den

långlask med lås.

Långlöts, lots för längre kustresa.

Långresa, minst över Atlanten.

Långsalning, på ömse sidor om en

masttopp fastbultade trästycken, på

vilka märsen eller tvärsalningen vilar.

Långskepps, riktningen långs ett

fartygs medellinje. I samband härmed

finnas följande sammansättningar:

lång-skeppsbalk, långskeppsbeskjutning,

lång-skeppsinterkostal, långskeppssektion,

långskeppsmagnet, långskeppsnåt,

lång-skeppsskott (vägg som går långs

fartyget) o. s. v. ~ -spantsystem, eller

Isher-woodsystemet, ett byggnadssätt av

stålfartyg med spantförbindningar

långskeppsvägen.

Långslid eller förlängd slid, slid som,

då den står på mitten av slaget, skjuter

över yttre kanten av ångkanalen på

vardera sidan.

Långsplits, sammanfogning av två tåg,

så att de likna ett helt. Den göres

sålunda: kardelerna i ändarna av två tåg

slås upp ett stycke och stickas in

emellan varandra. Man öppnar så en kardel

något längre och låter den passande

kardelen läggas in i tirén efter densamma.

På samma sätt förfares med kardelerna

åt andra hållet. Kardelerna läggas nu

två och två emot varandra på ett

avstånd av 25 à 30 cm. mellan varje par.

Några garn uttagas ur varje kardel,

varefter två och två knopas samman med

en enkel knop som faller i tirén. Där-

efter sticker man in parterna två gånger

under nästliggande kardel. När alla

in-stickningar äro gjorda, sträckes splitsen

väl, och de uttagna garnen kapas.

Långssidan, utmed utsidan av ett

fartyg.

Långstagsvis, pekar ankarkättingen,

då den visar i en riktning, som är

parallell med storstaget.

Långtidslampa, elektrisk lampa känd

för sin ringa kolförbrukning, som i

gynnsamma fall är Vio mindre än hos

andra lampor.

Lårding, fyrslaget sjömansgarn.

Låring, höften på ett fartyg eller

av-rundningen mellan sidan och

akterspegeln. ~ -sbuteljon, järn- eller träarm på

låring för fastsättning av brassblock. ~

-sbåt, båt som är upphängd i dävertar

på låringen. ~ -svind, vind som blåser

mellan tvärs och rätt akterlig. ~ -svis,

i riktning emellan tvärs och rätt

akterut.

Låsklots, ett slags karvel invid

skeppssidan. Den utgör stöd för rebba, där

vinkelknä saknas.

Låskran, krän (till kärl) som kan

låsas.

Låsmutter, mutter som skruvas över

en annan för att säkra densamma.

Lås på ankarkätting, se schackel eller

klam.

Låta gå, kasta loss. ~ gå för runt, fira

utan att hålla fast med händerna.

Lä, det håll åt vilket vinden blåser.

Härav komma uttrycken lä brassar, lä

nocke, lä ror, lä sida o. s. v. Vid

stag-vändning kommenderas på

handelsfartyg "lä", då förskoten firas av. Det

motsvarar kommandot "fir av för" på

örlogsfartyg. Att hålla i lä om är att falla

av med fartyget, så att det föremål,

saken gäller, kommer att ligga till lovart.

Läck, ett fartyg är läck, då det tager

in vatten, även om läckan är "normal".

Läckan kan vara förorsakad genom

grundstötning, dålig drivning, svår

sjösättning, kollision, mask eller andra

yttre orsaker. En läcka kan upptäckas»325

Läckage—Längd

326

om man, sedan torrsättning ägt rum,

anordnar eld, som ryker mycket i

lastrummet och sedan tillsluter detta

hermetiskt. Tillfällig tätning kan ske genom

s. k. myrning. Svåra läckor tätas

provisoriskt genom att draga segel eller

madrasserade plan under desamma och

fastsurra dem medelst kättingar och

sträckskruvar över däck. Järnfartyg,

som läcka i nitar och växlar, brukar man

provisoriskt täta med talg och träkilar.

~ -age, eller läck och bräck skall man

teckna sig fri från, då man för

styckegods.

Läder-koppling, koppling av läder

mellan två maskindelar. ~ -manschett,

se manschett.

Lädicka, liten låda inuti sjömanskista.

Lägervall, komma i-, vara så nära

land, att man har svårt att taga sig

klar.

Lägg, se ankarlägg. ~ -ankare, ett

större ankare, som brukade ha sin plats

i babords fockröst, och som endast

användes i nödfall.

Lägga av, låta falla, kasta loss. ~ bi

eller dre ja bi, lägga ett fartyg till

vinden för små segel, när vind o. sjö fresta

det för hårt. Man brukar även lägga bi

för att avvakta dagsljuset, då man skall

göra an land på en främmande kust. ~

ihop en flagg, man viker flaggan mitt

på längden, dubblar den igen, viker den

sedan dubbel på tvären ett par gånger

och rullar den hårt mot den del, där

liket är, tager bändseln några varv runt

om det hela och sticker tampen under

slagen. ~ ihop ett segel, seglet sträckes

ut på däcket efter litsliket, rullas upp

mot detta, så hårt man kan, och

omkno-pas här och där med kabelgarn. ~ katt

på ankaret, förse det med ett annat

ankare i förhand för att stärka bottentaget.

~ ned rodret, dre ja ratten så att

fartyget lovar. ~ ombord med, kollidera. ~

platting, se platting. ~ på en bändsel,

se bändsel. ~ på en stickbult, se

stick-bult. ~ till spels, föra ett tåg till

gångspel eller ankarspel och linda det några

varv om detsamma för hivning. ~ till

vid kaj, låta ett fartyg löpa upp långs

sidan av en kaj och förtöja det. Med

ångbåt måste man vid dylika tillfällen

veta vilken väg, propellern slår, då man

ger back i maskin, och därefter rätta sin

"anfallsvinkel". ~ upp ett fartyg,

förtöja det för en längre tid. På

segelfartyg bör man, i den mån sådant går för

sig, använda kättingar för att slippa

fresta okynniga personer att kapa

förtöjningarna. Seglen böra omsorgsfullt

torkas, slås ifrån och läggas ihop samt

förvaras på en torr plats. Löpande gods

skall rappas ut, skjutas upp och

omkno-pas samt förses med namnbrickor, innan

det stuvas undan. Lösa inventarier

skola läggas under lås och bom.

Skeppsklockan ej att förglömma. En vaktman

bör dagligen tillse, att pumpen pejlas,

och att fartyget hålles läns. Det ser

slarvigt ut att låta ett fartyg sjunka i

hamn. ~ upp rodret, lägga rodret åt lä

för fällning. ~ ut årorna, eller "falla",

kommando, se ro

Läkar-bok skall finnas på fartyg. Se

förbandsartiklar. ~ -jour, besök av

läkare i tur och ordning å till ankars

liggande sjöstyrka.

Läkt, träribba.

Läktare eller liktare, pråm varuti

gods föres till och ifrån fartyg.

Läktra, lossa upp last i läktare.

Lämpa, placera lasten i fartyg på

lämpligt sätt.

Lämp-bloss, blosslampa som användes

vid kollämpning. ~ -hål, hål, varigenom

maskinkolen lämpas. ~ -plåt, plåt som

lägges bland kol för att lättare kunna

skyffla dem. ~ -skopa, spetsig kolskyffel.

Länga, lång stropp, vars ena bukt är

tagen genom den andra för att smyga

de därigenom bildade öglorna kring ett

fat för upphissning.

Längd i vattenlinjen, mätes i

lastvattenlinjen på ett fartyg från innerkant

av akterstävens spunning till innerkant

av förstävens. ~ över stäv, mätes på

ett fartyg från akterkant av akterstäven327

Länka—Löpande

328

till förkant av förstäven på lika

djupgående.

Länka in, se korta in på.

Länk-kulor, två kulor förenade med en

kätting eller en stång, avsedda att

slungas ut och fördärva riggen på ett

fientligt fartyg. ~ -rörelse, se

excenterrö-relse.

Läns, 1) fri från vatten i fartyget;

2) segling fördevind. ~ -a, pumpa läns

eller slå läns, arbeta med pumparna, tills

smällarna avtaga och vattnet fradgar

sig. L. S. läns skepp bör inskrivas var

vakt i skeppsdagboken. ~ undan, styra

så att vinden hålles rätt akterifrån. ~

för topp och tackel, styra för akterlig

storm med alla segel fastgjorda. ~

-ejek-tor, apparat för länsning av mindre

fartyg. ~ -ledning, rörledning från

lastrummen eller vattentankarna till

maskin för länspumpning. ~ -port,

stormport. ~ -pumpar, särskilt inrättade

hand- och ångpumpar, ejektorer,

maskinpumpar m. m., som finnas dels på

däck dels i maskinrummet.

Läpp, en träklots av hakform,

fast-spikad på reling eller på vissa rundhult

för att tjäna som avhåll vid halning.

~ i lask, se lask.

Lärkträ, segt träslag av Pinussläktet.

Användes i skeppsbyggeriet.

Läska en kanon, rengöra dess lopp. ~

Läskbalja, en balja för

rengöringsändamål. Tillhör ett krigsfartygs

batteriutredning.

Läst, gammal viktenhet för fartyg. En

svår läst utgjorde 18 skeppund

stapel-stadsvikt och 14 skeppund, 8 lispund

vik-tualievikt. En nyläst var 100 centner

och en centner 100 skålpund.

Lätta ankar, hiva upp ankaret från

botten. ~ på ett tåg, giva efter, så att

det ej står styft. ~ på, (om tjocka)

klarna. ~ på rodret, att då man hållit rodret

över åt ena sidan en stund, låta det gå

tillbaka.

Lätt-vattenlinjen, linjen som bildas av

vattnet runt fartygsskrovet, när det

lämnat stapelbädden utan rigg och inventa-

rier. ~ -matros, tjänstegraden närmast

under matros på handelsfartyg. En

lättmatros skall kunna nästan detsamma

som en matros med undantag av

segelsömnad och svårare riggningsarbeten,

alltså styrning och kompassen,

segel-fastgöring, segelunderslagning,

nedrigg-ning av stång och rå, upptagning av

samma, splitsning, knopning, klädning,

revning, med ett ord alla enklare

arbeten, som förekomma på ett segelfartyg.

Löda, sammanfoga metallytor medelst

någon mera smältbar metall eller

metalliskt cement. Härtill användes lödkolv

eller lödbult, som upphettas på slaglod

eller snällod. Slaglod innehåller till

största delen koppar och zink eller bly

och användes till starka fogar. Snällod

är en legering av tenn och bly och

användes, där ingen särskild styrka är av

nöden. Lödsalva är ett ämne, som

består av pulvriserat snällod, blandat med

lödvatten, som anbringas i ett tunt

lager på fogen och medelst kolv eller

löd-lampa uppvärmes, tills lödmetallen

smälter.

Lödder eller löddra, tågring som

anbringas på visst ställe i lik på segel i

avsikt att däri fästa tåg, som hör till

seglets utrustning, såsom skotlödder,

fallödder, halslödder, bolinlödder,

rev-taljelödder, nocklödder etc. I löddern är

vanligtvis en kaus inbänd eller intersad.

Löjtnant, officer i rang närmast

kapten. Han kan föra befäl å tredje

klassens fartyg. På större fartyg äro många

löjtnanter kommenderade, och

officersfullmaktens datum är avgörande för

deras inbördes rang.

Lön, se hyra.

Lönn, ett mycket vackert träslag för

inredningar av salonger.

Löpa, gå med god fart. ~ av stapeln,

se stapellöpning. ~ (om segel) fara

utefter det stag eller den lejdare, till

vilken seglet är litsat. ~ ut, fara ut. ~ -nde

dagar, lastnings- och lossningsdagar,

där genom överenskommelse sön- och

helgdagar äro inbegripna. Överliggeda-329

Löpknop—Lösända

330

gar beräknas som löpande. ~ fot, parti

trävaror vars längd sammanräknas. ~

gods, allt tågvirke av ett fartygs

tacklage, som är avsett för halning och

hissning. Spritvaror kallades även på skämt

"löpande gods" förr i världen. ~ -re, den

part av en talja varuti man halar. Även

däcksgosse.

Löpknop, snara.

Löpkontakt, förskjutbar kontakt å

elektrisk ledning.

Löpkran, hisskran som löper på spår.

Löpvagn, anordning med hjul som

löper på en järnbalk för flyttning av

lastkrok.

LÖpända, bukt av en ända tagen

genom en ring på en boj e. d. med båda

sladdarna ombord.

Lösa, göra något för det utföra en

sak provisoriskt. Det lösa på ett tåg är

det, som hänger i bukt. "För lösa

boliner", utan beräkning. ~ av, se avlösa.

Löshakar, tågstump eller kätting med

en platt hake i vardera ändan för att

hugga i laggen, då man hissar fat.

Löshästar, eller lösspant, en enkel ring

av timmer, ställda ända mot ända

nedifrån och uppåt utan någon förening

sinsemellan.

Lösköl, en extra köl spikad under den

fasta kölen, för att denna ej skall taga

skada vid eventuella grundstötningar.

Löstagbar, som kan tagas loss och åter

sättas på sin plats.

Lösända, tåg eller lina som ej är i

ständigt bruk, utan är tillgänglig för

tillfälligt behov. Tågändar få ej släpa

utombords. Det ser illa ut.M.

Mackintosh, röck av vattentätt tyg.

Magasinsgevär, gevär med

förvaringsrum för patroner, som automatiskt

inmatas i pipan.

Magerman, benämning på den numera

bortlagda förmärsbolinen.

Magnet, ett slags järnmalm, som har

egenskapen att draga till sig och

fasthålla järn och stål. Namnet härstammar

antagligen från provinsen Magnesia i

det gamla Grekland, där man funnit

järnmalm med magnetiska egenskaper.

Den konstgjorda magneten göres av hårt

järn eller stål av naturliga magneter

och under inverkan av elektrisk ström.

Sedan århundraden tillbaka har man

vetat, att en i sin tyngdpunkt upphängd

magnetnål inställer sig i en viss

bestämd riktning, som avviker något från

nord och syd och från horisontalplanet.

Den förra avvikningen kallas

missvisning eller variation, den senare

inklination. Magnetnålen lär ha varit känd

sedan urminnes tider av kineserna. De

gamla grekerna och romarna ägde även

någon kunskap om magnetnålen, men

först i 13-de århundradet upptäckte

Medelhavsfolken, att man kunde bestämma

ett fartygs kurs med tillhjälp av

densamma. ~ -chuck, magnetisk anordning

för fasthållande av arbetsstycket på en

svarv. ~ -isera, stryka med magnet. ~

-iseringsmaskin, en likströmsgenerator

som matar fältmagneterna eller elektro-

magneterna med likriktad ström. ~ -iska

ekvatorn, den kroklinje som genomgår

alla punkter på jorden, där

inklinationen är lika med noll. ~ -iska meridian

för ett ställe på jorden är den riktning,

i vilken en ostörd kompassnål inställer

sig. ~ -iska poler, se poler. ~ -isk

amplitud, vinkeln emellan ost- eller

västpunk-ten på en kompass och en himmelskropp

vid dess upp- eller nedgång. ~ -isk

asi-mut, den båge av horisonten, som

avskäres av en himmelskropps asimutcirkel

och magnetiska meridianen. ~ -isk kurs,

missvisande kurs, alltså icke rättad för

missvisning. ~ -isk spridning,

utstrålning, läckage av magnetiska kraftlinjer,

en förlust på maskiner, som ej äro

inbyggda, eller där järnmassorna ej äro

placerade så, att de hindra läckage. ~

-isk storm, en egendomlig magnetisk

verkan,som angives av finkänsliga

mag-netinstrument på vissa observatorier,

och som icke är märkbar på vanliga

magneter. ~ -iskt fält, den rymd i vilken

magnetiska kraften verkar eller det

område runt om polerna av en magnet,

inom vilket dess inflytande är märkbart,

~ -iskt kort, se missvisande kort. ~

-iskt moment, är produkten av en

mag-nets polavstånd och dess polstyrka.

Magnetiska momentet hos en

kompassskiva med flera magneter är lika med

summan av nålarnas moment. ~ -ism, i

järnfartyg skiljer man på tre slags mag-333

Magnetkärna—Manhål

334

netism: fast, (permanent), halvfäst och

flyktig eller inducerad. Den fasta

uppkommer vid byggandet med allt dess

hamrande, den halvfasta, då ett fartyg

länge legat med förstäven i samma

riktning, och den flyktiga beror på

jordmagnetismens inducerande inverkan för

tillfället. ~ -kärna, ett mjukt massivt

järnstycke, varom magnetlindningen går. ~

-nål, en upphängd nål av högt

magneti-serat stål, som pekar mot den magnetiska

polen, då den ej influeras av

lokalattraktionen av närliggande järn. ~ -pol,

den punkt av vardera hälften av

magneten, där hela den fria magnetismen

kan anses vara koncentrerad ungefär

som tyngdpunkten i en kropp ~ -stomme

äller kärna kallas på en dynamo

magne-terna, genom vilkas induktionsverkan

på ankarspolarna vid deras rörelse

framför magnetpolerna eller omvänt framför

den stillastående induktorn den

elektriska strömmen alstras. ~ -tändning på

motor, se boschtändning

Mahogny, ett mycket hårt och

varaktigt träslag lämpligt för båtbyggnad.

Makligt är ett fartyg, som i sjögång

gör sina rörelser utan våldsamhet. Det

beror mycket på fartygets form men

även på lastens placering. Tunga laster

bör man bygga upp från botten genom

underlag av trä.

Makrokosm, hela världsalltet.

Malaria, en blodförgiftning som

förekommer i träskmarker och inympas av

moskiter, som därför böra utrotas. Mot

malaria användas starka avföringsmedel

och kina.

Mal ja, järnring eller gångjärn.

Mallar, tunna brädstycken, som

sammanfogas till modeller, efter vilka ett

fartygs timmer tillyxas eller

maskindelar gjutas.

Mallad bredd eller mallbredd (av ett

fartyg) mätes på dess bredaste ställe

(vid nollspantet) från yttersida till

yttersida av spantet. Fartygets största

bredd mätes på samma ställe mellan

ytterkanterna av bordläggningen.

Mallat djup, avståndet från kölens

överkant till huvuddäckets

bordvarts-linje.

Mallkant, på ett spant räknas så, att

den på förskeppets spant är förkanten

av aktra ringen och på akterskeppets

spant akterkant av främsta ringen.

Mallvind, ett stort skjul på större

skeppsvarv, där konstruktionsritningen

slås ut på golvet med kritlinjer och i

naturlig storlek.

Malström, vattenvirvel förorsakad av

olika strömmar, som mötas och sätta

vattnet i en roterande rörelse. Den kan

vara farlig för mindre fartyg.

Malströmmen och Saltströmmen på norska

kusten hava ej det bästa ryktet, och

forntidens Scylla anföres än i dag som ett

dåligt alternativ. "Incidet in Scyllam

qui vult vitare Charybdim".

Mamma, messföreståndaren på svenskt

örlogsfartyg.

Mammeral, en större segeldukspyts

avsedd för upphalning av sjövatten. När

man sätter en pojke att hala upp

sjövatten, då skutan gör fart, bör pytsen vara

försäkrad med en gaj föröver och pysen

likaså.

Mana, förflytta ett tåg delvis eller i

hela dess längd från ett ställe till ett

annat. Mana lina, se loda.

Manco, brist i vikt, förminskning i

varubelopp.

Manet, geléartad polypmedusa.

Mangan, metalliskt grundämne av

gråvit färg. Användes i legeringar

företrädesvis med järn.

Manganin, en legering med nästan

oföränderligt ledningsmotstånd vid olika

temperaturer. Består av 84 % koppar,

12 % mangan och 4 % nickel. Användes i

reostater.

Manhål, finnas i ångpannor,

vatten-barlasttankar och färskvattentankar som

medgiva en ej alltför korpulent person

att krypa ned för inspektion eller

rengöring. De tillslutas med luckor, som

äro packade och försäkrade med muttrar

och skruvar, eller med en bygel över335

Manifest—Marconidetector

336

locket, förenad med detta genom en

skrnv.

Manifest, skeppsdokument

innehållande namn på lastavsändare och

lastemottagare, last, varumärken samt

fraktbelopp.

Manilla, fibrerna av en bananväxt som

förekommer på Filippinerna och

Moluck-erna, och varav göres ett förträffligt

tågvirke, ljusgult till färgen.

Manna reling, vant eller rå,

hedersbevisning bestående däri, att manskapet

ställer upp sig på någon av dessa

platser och lyfter mössorna samt hurrar.

Manometer, instrument fastsatt på en

ångpanna, varpå man när som helst

skall kunna avläsa ångtrycket, som

verkar på ett platt rör, böjt i cirkelform och

inneslutet i en metalldosa. Den

utvidgning, som röret får av trycket, överföres

på en visare. Varje ångpanna skall

vara försedd med en à två dylika.

Manschett, tätningsanordning för kolv

eller plunger.

Manshuvud, övre ändarna av de

tvenne timmer å ömse sidor om stäven,

mellan vilka bogsprötet vilar. Även övre

ändarna av betingarna på ett bråspel.

Mantel 1) blocktyg som utgöres av ett

genom ett block löpande tåg eller

kätting, vars ena ända är fast t. ex. i däcket

och den andra försedd med en talja; 2)

i maskin, ett omhölje om viss

maskindel t. ex. ångmantel.

Mantissa, decimalsiffrorna i en

logaritm.

Mantåg, tåg som äro sträckta mellan

toppläntorna på en rå eller långs en

kly-varbom till att skydda manskapet.

Manöver, varje rörelse som man ger

ett fartygs maskin, segel, roder, eller

åtgärd som vidtages för att ändra dess

fart, läge och segelföring. ~ -axel, axel

varmed manövrering av en maskin

utföres. ~ -block, stöd för manöveraxel. ~

-däck, övra däck på korvetter och

fregatter. ~ -fart, den fart som behöves för

att manövrera ett fartyg. ~ -färdigt,

icke ~ fartyg skall om natten i främre

delen av fartyget på en höjd av minst

6 meter över relingen, och om fartygets

bredd överstiger 6 meter, på en höjd över

relingen ej mindre än fartygets bredd,

dock ej högre än 12 meter, och om det

är en ångare i stället för topplanternan

fftra två ljus med rött sken, det ena rätt

över det andra med minst 2 meters

avstånd mellan dem och av sådan

beskaffenhet, att skenen äro synliga runt

omkring hela horisonten på ett avstånd av

minst två minuter. Om dagen utbytas

de röda lanternorna mot ett par svarta

vävkulor eller annat föremål av minst

60 centimeters diameter, den ena rätt

över den andra med minst 2 meters

avstånd emellan dem. ~ -maskin, den

maskin varmed man vrider

omkastningsaxeln en viss vinkel fram och åter

för att reglera slidomkastningen. Om

maskinen behöver göra flera varv för

att kasta om maskinen, kallas den

roterande. ~ -plats, plattform, den plats

varifrån maskinisten manövrerar

ångmaskinen. På krigsfartyg även plats

varifrån fartygets manövrer ledas. På

större fartyg äro dessa tre näml.:

kommandobryggan, styrtornet och

kommunikationscentrum.

Manövrera, utföra en manöver. Man

lär det ej på papperet. Det måste ske

ombord.

Marconisystemet för trådlös telegrafi,

uppfanns av Nobelpristagaren

ingenjören Guglielmo Marconi, född i Bologna

1874. Uppfinningen daterar sig från

1895, då han som student vid

universitetet i Bologna följde professor Righis

föreläsningar om Faraday, Maxwell och

Hertz. Det är väl bekant, hur den

första uppfinningen utvecklat sig på

den jämförelsevis korta tid, som

förflutit sedan dess. Den, som önskar taga del

av denna underbara naturseger,

hänvisas till professor Thor Thörnblads

stan-darverk "Trådlös Telegrafi".

Marconidetector, en apparat för

upptäckande av elektriska vågor. Den337

Marconis—Mask

338

grundar sig på svängningarnas

inflytande på hysteresisfenomenet.

Marconis kohärer, består av en smal 4

cm. lång glastub, varuti äro införda två

poler av silver, åtskilda av ett

millimeter brett mellanrum, fyllt med en

blandning av nickel och silver. Se f. ö.

kohärer.

Mareld, havets fosforescens.

Gnistrande silverflammor i vissa trakter på

havet, förorsakade av friktion med

vattnet och dess fosforingredienser eller

med polyper.

Mareograf, självregistrerande

instrument för mätande av vattenstånd.

Mareogram, diagram som uppstår på

en pappersskala, driven av ett urverk

inuti mareografen, och som angiver

vattenståndet.

Margarin, växtsmör, då den är riktig.

Marginalplåt, sidoplåten av en

bottentank närmast rännstenen.

Marienglas, gipsspat, ett halft

genomskinligt ämne, som i vissa fall användes

i stället för glas.

Marin, flotta. ~ -förvaltning. Kungl.

Marinförvaltningen i Sverige har

överinseende över personalen i flottan, dess

avlöning, proviantering, beklädnad,

fartygens och den övriga materielens vård

och underhåll, ombesörjer anskaffning av

nybyggnader, vapen och ammunition. ~

-lim, ett slags kitt av kautschuk,

gummilacka och asfalt i stenkolstjära med

tillsats av kalk av ostronskal. Användes för

tätning av nåt e. d. ~ -polarmotor,

lik-trycksmotor som har fyra

tvåtaktscylin-drar och därtill två dubbelverkande

manövercylindrar. ~ -såpa eller marintvål, en

kokossåpa som lämpar sig för tvätt även

i havsvatten. ~ -överdirektör, chef för

mariningenjörskåren, har kommendörs

rang. Honom underlydande äro:

marindirektörer av l:sta och 2: dra graden,

mariningenjör av l:sta och 2:dra graden,

extra mariningenjör,

mariningenjörs-stipendiat, mariningenjörsaspirant och

mariningen jörselev. ~ -överintendent,

chef för marinintendenturkåren, har

kommendörs rang. Honom

underlydande äro: l:sta marinintendent,

marinintendent av l:sta och 2: dra graden,

ma-rinunderintendent, väbel,

marininten-dentsaspirant och marinintendentselev.

~ -överläkare, chef för marinläkarkåren

och för marinförvaltningens

sanitets-avdelning. Har kommendörs rang.

Honom underlydande äro: l:ste

marinläkare, marinläkare av l:sta och 2: dra

graden och marinläkarestipendiat. ~

-soldat, infanterist på vissa nationers

fartyg. ~ -staben, den officerskår som

biträder det högre befälet i flottan att

upgöra förslag till reglementen och

instruktioner samt planer i allmänhet av

taktisk eller strategisk betydelse.

Mariotteska lagen, egentligen den

Boyle-Mariotteska, lag samtidigt

upptäckt av engelsmannen Boyle och

fransmannen Mariotte, som lyder: de volymer,

en gasmängd intager vid olika tryck, äro

omvänt proportionella mot trycken,

förutsatt att temperaturen är oförändrad.

Markab a Pegasi, en longitudstjärna i

närheten av ekvatorn.

Marketentare, marketenterska, person

som tillhandahåller näringsmedel åt

trupper i fält.

Marmering, en gammal benämning på

segelduksslang för vattenspolning.

Mars, "den röde Mars", en av de större

planeterna. År 1877 observerades Mars

i opposition med solen av David Gill på

ön Ascension i och för bestämmandet av

solens avstånd från jorden, en kalkyl

som lär vara svår att slutföra inom en

kvarts miljon bågminuter mer eller

mindre.

Marsvin, tumlare.

Martini Henry gevär, ett

bakladdningsgevär för en kula i sänder. Ett

präktigt jaktgevär på långa avstånd. På

nära håll är det mindre lämpligt, då man

har bråttom.

Marvatten, ett fartyg ligger i

marvatten, då det är sjunket jäms med däcket.

Mask, går gärna i träfartyg i

tropikerna. Den kan helt och hållet genomborra339

Maskin—Maskintelegraf

340

dess plankbeklädnad.. Därför plägar

man förhyda bordläggningen med

kopparplåt. Ett gott medel mot mask lär

vara spermolja.

Maskin, ett mekaniskt redskap,

varmed arbete utföres. Se ångmaskin. ~

-avdrag, avdrag för maskin- och

pannrum vid skeppsmätning. ~ -axel, den

del av axelledningen, som jämte vevar

är belägen i maskinrummet. ~ -bädd,

vertikal plåtbyggnad eller trästomme,

varpå en maskin vilar. ~

-certifi-kat, intyg av klassificeringssällskap att

ett fartygs maskineri och pannor äro

i gott skick. För att certifikatet skall

vara gällande, måste maskineri och

pannor undergå årliga och periodiska

besiktningar. Pannorna skola provas

hydrauliskt vart fjärde år. Propelleraxeln

skall besiktigas vartannat år samt

alltid efter grundstötning ~ -dagbok skall

föras som komplettering av

skeppsdagboken å ångfartyg, när de avgå till

andra orter utom riket, än de, som äro

belägna vid Östersjön samt orter i

Danmark och Norge på denna sidan om

Skagens fyr och Lindesnäs. Den föres av

maskinisten men under befälhavarens

tillsyn och ansvar. ~ -drivet fartyg,

fartyg som har eget maskineri, varmed

det framdrives. Då man på sjön talar

om ångare, äro i denna kategori

inbegripna alla maskindrivna fartyg. ~

durk, golvet i maskinrummet som består

av plåtar, vanligtvis refflade. ~

-inspektör, av rederiet utsedd person, som

övervakar maskinarbeten och dylikt i hamn.

~ -ist, kallas på handelsfartyg

"mäster", skall finnas å ångfartyg i

europeisk fart nämligen: a) å

passagerarefartyg en maskinist av första och en av

andra klass; b) å andra ångfartyg, då

deras maskinstyrka icke uppgår till 150

indikerade eler 100 effektiva hästkrafter,

två maskinister av andra klass, samt då

maskinkraften uppgår till dessa tal eller

därutöver en maskinist av första klass

(övermaskinist) och en av andra klass;

c) å ångfartyg i oceanfart, skall finnas

följande maskinbefäl: en maskinist av

första klass (övermaskinist) och två

maskinister av andra klass. Se förövrigt

Kungl, förordn, ang. befäl å Svenska

handelsfartyg 29 mars 1912. ~ -istbrev,

fordringar för erhållande av, se

ovannämnda förordning. ~ -istexamen, se

Reglemente för Navigationsskolorna i

Eiket, K. förordn, av den 29 mars 1912.

Svensk Författningssamling N:r 54—56.

1912. ~ -kapp, den lådformiga

byggnad av plåt eller trä, som omsluter

öppningen till maskinrummet, och

varpå maskinskylightet vilar. ~ -lejdare,

järnstege till maskinrummet. ~ - och

pannrum, avdrag härför göres vid

mätning se 14 § mom h) i Kungl,

förordningen om skeppsmätning, sjölagen del

II. ~ -oljor, inklusive s. k. marinoljor

till smörjning av fartygsmaskiners

lager m. m. tillverkas av mineraloljor med

tillsats av fet olja. Fartyg, som

trafikerar tropiska farvatten, bör använda

tjocka oljor. För maskiner med stor

hastighet rekommenderas tunna och

lättflytande. ~ -regulator, se

centrifugal-regulator. ~ -rum, den del av ett

ångfartyg, där dess driftmaskin är uppsatt.

Se ångfartyg. ~ -skada, skada (å någon

maskindel), som hindrar resan. ~ -skott,

plåtvägg mellan maskinrum och

lastrum. ~ -skylight, öppning för

insläppande av ljus och luft i

maskinrummet, består av starka med glas

försedda luckor, som kunna öppnas ~

-skötare, skall finnas anställd å

segelfartyg, som framdrives med hjälpmaskin, i

inre- och Östersjöfart. ~ -stativ, det

gjutna eller av smidda stålkolonner

bestående stativ, på vilket cylindrar och

slidskåp vila. Upptill äro de fastbultade

till cylindrarna och nedtill till

lagerramen. ~ -telegraf, anordning varmed

order från manöverplats på däck

överföres till manöverplatsen i

maskinrummet. På däck består den av ett stativ,

vanligtvis av mässing med en tavla och

visare. Tavlan är uppdelad i fält, på

vilka orderna "klart", "framåt", "sakta",341

Maskintrall—Matarbinge

342

"72 fart", "74 fart" "full fart" å ena

halvan och å den andra "back", "sakta",

"72 fart", "74 fart", "full fart" äro

märkta med "stopp" mitt emellan framåt och

back eller då handtaget står vertikalt.

Vid fullt framåt vilar handtaget på

moderna telegrafapparater i riktning mot

fartygets för och vid back akteröver. I

maskinrummet finnes en motsvarande

tavla med visare och handtag. Rörelsen

överföres medelst kedjor, lagda över

kedjehjul och ståltråd. En klocka finnes

bakom varje tavla, på vilken med

fjädrar spända hammare slå ned, då

vi-saraxeln vrides. När man givit order

"full fart", och denna skall bibehållas,

brukar man föra handtaget fram och

åter ett par gånger och sedan låta det

stanna på "fullt". "Väl i maskinen"

efter slutad resa signaleras på samma

sätt med handtaget på "stopp". Se

omloppstelegraf. På en del telegrafer

finnes en särskild anordning med en visare,

som utmärker, vilken väg maskinen i

verkligheten går. ~ -trall, järngaller,

som omgiver övre delen av en maskin

och tjänar som golv för

maskinpersonalen vid sysslandet med cylinderlock o.

s. v. ~ -uppsättare, maskinbyggare.

Mast, lång, rund trädstam eller

stålcylinder, som står upprest på ett fartygs

kölsvin (ibland på dess däck), går

igenom däcket och uppbär tacklingen,

lastbommarna, ävensom i vissa fall

signaleringsanordningar, stridsmärsar och

be-styckning m. m. Å segelfartyg består

den av ett, två eller tre stycken. Det

stycke, som går igenom däcket, kallas

undermast, det nästa märsstång, det

översta bramstång, som på många

fartyg är avdelad att omfatta även röj

elstång, skejselstång och någon gång, fast

mycket sällsynt, månsegelsstång.

Rörande masternas namn, se femmastare,

fyr-mastare , fullriggare, bark o. s. v. ~

-fisk, det hål i däcket genom vilket

masten nedsättes i fartyget. ~ -fot,

nedersta delen av en mast. ~ -färg, ett

slags skär eller gulaktig färg varmed

man stryker järnmast er. ~ -göling, lina,

skuren igenom ett block, som är

fast-gjort vid övre ändan av en mast för

upp-hissning av vant, barduner och stag, då

man riggar på. ~ -ix, harts som erhålles

i Medelhavsländerna. ~ -karvlar, korta

balkändar under däck omkring

mastfisken. ~ -kilar, kilar som stötta masten

i mastfisken. ~ -koger, ställning på däck

vari nedre delen av en fällbar mast

vilar, då den är upprest. ~ -korg, en å

äldre tiders fartyg på eller strax under

masttoppen anbragt korglik plattform,

vilken var avsedd att lämna plats för

bågskyttar. ~ -krage, en krage av

segelduk, sydd att passa omkring masten

över mastkilarna för tätning. Den är

fastsurrad runt om masten med en

mär-lings- eller sjömansgarnsbändsel och

fastspikad till däcket. ~ -krän, krän för

insättning eller uttagning av mast.

Ombord tillriggas en dylik av tvenne långa

starka spiror, som resas i vinkel mot

varandra och surras i toppen samt

stagas med taljor för- och akteröver. I

toppen fästes ginan, som skall huggas i

en stropp om masten för att lyfta

denna. ~ -lik, det lik på ett segel, som är

fastgjort till en mast eller stång. ~

-spår, det spår å kölsvinet, vari

mastfoten vilar. ~ -tabernakel, utbyggnad av

plåt omkring den del av en mast som

ligger närmast över däcket. Tjänar till

stöd för lastbommarna. ~ -topp, högsta

toppen av en mast.

Masut, en svartbrun restolja som

uppstår, då man utdragit bensin eller

fotogén ur råolja. Den ingår som

huvudingrediens i åtskilliga smörj ämnen,

såsom solarolja, vaselin, paraffin o. s. v.

Mat (av engelska mate) underordnad

medhjälpare. ~ -arapparat, en apparat i

en ångpanna, avsedd att ersätta det

vatten, som förbrukats vid ångbildningen. I

samband härmed förekomma:

matarav-loppsrör, mataravloppsventil o. s. v. ~

-arbinge för spannmål, en trattformig

uppbyggnad i en mellandäckslucka,

varigenom spannmålslast självmant ma-343

Matarcistern—Matros

344

tas ned i underrummet i den mån, som

den därvarande lasten sjunker undan

vid fartygets rörelser i sjön.

Matar-bingar skola anbringas å fartyg, vars

lastrum icke får fullastas. De skola

rymma minst två proc. av hela

lastmängden i rummet. ~ -arcistern,

behållare för matarvattnet. ~ -arkran, krän

för matarvattnet. ~ -arpump,

pumpan-ordning för fyllande av vatten i

ångpanna. Med avseende på det sätt, på vilket

de drivas, äro de av tre slag:

maskinpumpar, handpumpar och

donkeypum-par eller ångpumpar. De förstnämnda

drivas från maskinen genom

exeenter-skiva, balans eller från tvärstycket;

handpumpen är fästad vid ångpannan

eller i omedelbar närhet av densamma;

med maskinpumpen kan pannan endast

matas, då maskinen är i gång.

Worth-ington pump är en mycket använd

ångpump med parvis anordnade pump- och

ångcylindrar. Den ena pumpen driver

den andras slid medelst en dubbel

hävstång, så att axel med svänghjul är

överflödig. ~ -arrör, rör genom vilket

matarvattnet införes i ångpannan. ~

-arvat-ten, det vatten varmed en ångpanna

matas för framställning av ånga. Det bör

vara fritt från pannstensbildande

ämnen. Saltvatten borde aldrig användas.

Bäst är att i hamn fylla pannorna med

färskt vatten och sedan efter hand späda

på med distillerat vatten, tillverkat

ombord medelst evaporator. ~

-arvattens-filter, filtrerapparat för matarvattnet.

~ -arventiler, äro anbringade två

stycken direkt på varje ångpanna för

insläpp-ning av matarvattnet. ~ -back, bunk av

trä eller bleck vari manskapets mat

"backas upp", (serveras).

Matematik, storhetslära, vetenskapen

om storheter, deras egenskaper och de

lagar, av vilka deras inbördes

förhållande beror.

Materialdimensioner, fartyg, som äro

avsedda för Nordsjö- eller vidsträcktare

fart, och som icke byggas under

uppsikt för erhållande av klass i något av

klassificeringssällskapen Bureau Veritas,

Lloyd, British Corporation eller det

Norske Veritas, skola likväl (ännu så

länge) ställa sig dessas bestämmelser i

fråga om dimensioner å

konstruktionsdetaljer till efterrättelse.

Materialprovning, undersökning av ett

materials (järn eller stål) hållfasthet,

seghet o. s. v., grundas på en bestämd

sammansättning. Denna undersökes dels

på kemisk väg för utrönande av de

olika delar, varav metallen i fråga är

sammansatt, dels genom åtskilliga prov

såsom sträckprov, böjningsprov. Proven

fordras för att materialet skall kunna

godtagas av vissa klassificeringssällskap

såsom Bureau Veritas, Lloyd m. fi. både

vid nybyggnader och reparationer av

fartyg intagna i deras Register. Proven

skola attesteras av någon av de

respektive sällskapens representanter, och

materialet skall vara försett med resp.

Sällskaps stämpel. En vitmålad ring omkring

märket underlättar upptäckandet av

detsamma. Sträckprovet för utrönande av

järnets hållfasthet består däri, att ett 8

tumsXl1/* tums stycke skuret på

längden eller tvären av en plåt eller stång

utsättes för en sträckning av 27—32 tons

pr kvadrattum. Detta kan ske i en

provningsmaskin. Brottgränsen och

tänjbarheten bestämmes på samma sätt.

Böjningsprovet tillgår så, att ett provstycke

av bestämd sektion upphettas till

dunkel-rött och därefter doppas i vatten med en

värmegrad av 28° Celsius, varefter

stycket måste kunna tåla vid en böjning

i en vinkel, som är tre ggr. större än

materialets tjocklek utan att några spickor

uppstå därvid. En del andra prov

finnas även såsom hårdhetsprov, slagprov,

stukningsprov och fallprov.

Matros, fullärd, praktisk sjöman, för

så vida en sjöman kan bliva fullärd.

Man skall aldrig glömma, att av

matrosen göres skepparen, om han är

någonting värd. Därför skall en matros

sätta en ära i att kunna sitt yrke i vad

det rör själva hantverket, så som en345

Mattor—Mejsel

346

mästare bör kunna sitt. Sålunda skall

han kunna ej blott rigga upp ett fartyg,

om det behövs, utan även utföra alla

förberedande arbeten därtill, såsom

in-bändsling av jungfrur, bändsling i

allmänhet, splitsning av kablar och

ståT-linor, ansättning av rigg och upptagning

av stänger och rår, segelsömnad och

likning, styrning, lödning, hantering av

ankaren och segel m. m. Och om han

kan sitt yrke, så är han respekterad

som kanske få ombord. Detta på

segelfartyg. På ångbåtar skall han kunna

styra, driva vinchen och bära

mjölsäckar e. d.

Mattor, härav förekomma många slag

ombord, på segelfartyg åtminstone. De

äro huvudsakligen till för att förebygga

skamfilning mellan rår och vant,

bardu-ner och stag, på segel mot gårdingar

och dirkar m. m. Mattorna göras

vanligtvis ombord av platting eller av

segelduk med påsydda kabelgarnsändar

eller vävas de. De kallas lagda mattor,

späckade mattor och svärdmattor. Vid

vissa ömtåliga laster brukar man spika

bastmattor utanpå lastribborna för att

icke fuktighet skall komma till lasten.

Mausergevär, bakladdningsgevär, tysk

uppfinning.

Maximgevär eller maximspruta,

amerikansk uppfinning.

Maximitermometer, termometer som

angiver den högsta värmegrad, som

uppnåtts under en viss tidrymd.

Maximitryck, högsta ångtrycket i ett

slutet rum vid för tillfället rådande

temperatur.

Mayer Jouleska lagen (tysken Mayer

och engelsmannen Joule) lyder: energi

kan förvandlas till olika former men

varken skapas eller förstöras.

Medellatitud, den latitud som ligger

mitt emellan från- och inseglad latitud,

eller i vars parallell meridiandistansen

är lika med departuren. Den erhålles,

om man tager halva summan av

latituderna, då de äro av samma namn och

halva skillnaden, då de äro av olika. ~

-ssegling, en metod att förvandla

departuren till differens i longitud och vice

versa genom användande av

medellatituden i stället för meridionalparter som

i växande kort.

Medelsoltid eller medeltid är den tid,

som utvisas av jämngående ur och

kronometrar, vilkas timvisare göra ett helt

Omlopp över urtavlans tolv timmar på

halva den tid, under vilken jorden

vrider sig ett varv omkring sin axel.

Medelspänningsanläggning, elektrisk

anläggning vid vilken den största

effektiva spänningen mellan två ledningar

eller mellan en ledning och jorden

överstiger 250 men icke uppgår till 1,000 voit.

Medeltryckscylindern, den andra i

ordningen i en trippelmaskin.

Medicinkista. Fartyg skall vara

försett med läkemedel, förbandsartiklar och

läkarbok. Det är också en gammal

regel, att befälhavaren skall söka förstå

dess innehåll åtminstone i vad de

enklaste greppen beträffar och åtminstone

undersöka den sjuke och ordna dieten

för honom. Sådant kan rädda livet på

karlen, och försumlighet kan kosta

honom det.

Medianer, räta linjer som dragas från

spetsarna av en triangel till de

motstående sidornas mittpunkter.

Medredare, delägare i fartyg, skall

tillkallas av huvudredare, då viktigare

beslut skola fattas angående fartygets

användning, betydliga reparationer m. m.

Medsols, samma väg som solen synes

gå, alltså från öster, söderöver åt väster.

Sjömansarbeten utföras i de flesta fall

medsols. ~ -slagen säges om en tross,

där tirarna gå från högra sidan av

trossen uppöver åt vänster.

Megafon, en ropare med vanligt

munstycke men vidgande sig till en väldig

tratt. Användes för att göra sig hörd på

längre avstånd.

Megohm, en miljon ohm.

Mejsel, verktyg för huggning i

metallvaror.347

Mekanik—Metallsåg

348

Mekanik, vetenskapen om lagarna för

kroppars jämnvikt och rörelse.

Melinit, sprängämne vari ingår

pikrinsyra.

Mellanaxel, den axel som överför

vev-axelns rörelse till propelleraxeln.

Mellanbrokar, de mellersta gigtågen

till ett gaffelsegel.

Mellandäck, däcket närmast under

huvuddäck. ~ -sbjälkar, de bjälkar, som

uppbära mellandäcket eller, där detta

saknas, äro till för att stärka fartyget

tvärskepps mellan däck och slag.

Mellanklädsel, förhydningspapp, tjärat

papp som lägges emellan förhydning

och bordläggning.

Mellanlägg, i allmänhet järn- eller

plåtstycke som lägges emellan ett par

ytor, t. ex. ett spant och en plåt.

Mellanmast, se femmastat fartyg.

Mellanstagsegel, mellanstäng,

stagse-gel som far emellan understa stagseglet

emellan masterna och bramstagseglet.

Membran, tunn hinna (cellvävnad)

eller skiljevägg med ett hål uti.

Menkalinan, ß Aurigae, stjärna strax

öster om Capella åt det håll, där Castor

och Pollux äro belägna.

Menkar, a Ceti, stjärna i närheten av

himmelsekvatorn, bildar en nära

rätvinklig triangel med Aldebaran och

Plejaderna, de senare belägna i den räta

vinkeln.

Megres, d Ursae Majoris, den fjärde

stjärnan i Karlavagnen från Dubhe

räknat.

Merak, ß Ursae Majoris, den undre av

de två stjärnor i Karlavagnen, som peka

mot Polstjärnan.

Mercators kort, efter nederländaren

Gerard Mercator, som levde ifrån mitten

till slutet av 1500-talet, är en projektion

av jordens yta med alla meridianer sins

emellan parallella, alltså alla

longituds-grader lika stora, medan

latitudsgraderna växa proportionellt mot polerna. Man

kallar därför dessa kort även växande.

~ -segling, segling efter växande kort

eller efter loxodromen.

Meridian, middagslinje, den storcirkel

(halva), som går från pol till pol

vinkelrätt mot ekvatorn. Meridianerna

räknas hos oss så, att Greenwich meridian

är noll, och därifrån utgår man med 180

grader åt vardera hållet. 180 :e graden

går i närheten av Beringssund. I äldre

tider räknade geograferna longituden

från Ferro, den västligaste av

Kanarieöarna. Fransmännen räkna sin longitud

från Paris, spanjorerna från S:t

Fer-nandos i närheten av Cadiz o. s. v. ~

-en, celesta-, är den meridan på

himlavalvet, som går genom zenit och polen.

~ -höjd, en stjärnas höjd över

horisonten, då den passerar meridianen på

stället. Dess höjd är då störst och lämpar

sig för latitudsobservation.

Meridionalparter, för en latitud,

kallas det antal ekvatorsminuter, som

innehållas i samma latitudslängd på ett

mercatorskort.

Meridianpassage, en himmelskropps-,

är dess passerande av meridianen, när

den är rättvisande nord eller syd om

observatören.

Mesan, stamordet för tacklingen på

aktermasten på ett barkskepp, ävenså

gaffelseglet på samma mast. Härav

komma benämningarna mesanmast,

mesanrigg, mesanstång, mesanvant,

mesanröst, mesanstag, mesanbom,

mesangaffel, mesandirk, mesanbrokar, mesanskot

m. m. Förklaringar återfinnas under

specialnamnen.

Metacentrum eller styvhetspunkt, den

punkt i ett fartyg, där en vertikal linje,

dragen från deplacementscentrum, skär

den mot kölen vinkelräta linje, som

drages genom tyngdpunkten. Den måste

alltid ligga över centrum voluminis, om

ej fartyget skall kantra. Man har

långskepps- och tvärskeppsmetacentra, men

det förra behöver man knappast räkna

med i det allmänna livet.

Metallisk packning, ett antal tudelade

metallringar med trekantig

genomskärning. Användes i packningsdosor.

Metallsåg, såg för metallarbeten.349

Metalltrådslampa—Minsvepning

350

Metalltrådslampa, elektrisk glödlampa

med glödkropp av metall. Hit höra den

bekanta Osmiumlampan,

Wolframlam-pan, samt Nitrallampan, avsedd för stor

ljusstyrka (600—3,000 hj.).

Meteor, varje fenomen eller

framträdande i naturen såsom moln, regn,

hagel, snö och särskilt en övergående

eld-liknande kropp, som skjuter genom

atmosfären under namn av stjärnfall. ~ -it

eller aerolit, en meteorsten, sammansatt

av jord och metaller, i vilka järn och

nickel till stor del ingå. ~ -ologi, läran

om företeelserna i jordens atmosfär.

Meter, längdmått. En meter är lika

med en tiomiljondel av

meridiankva-dranten, som är 90° eller 5,400

distansminuter och som sålunda representerar

10,000 kilometer. Metern blir omkring

3,37 svenska fot.

Miasma, smittämne, utdunstningar

från träsk som alstra malaria.

Micafett, smörj ämne vari ingår mica

(glimmer).

Middag, 24 timmar eller 0 tim., 0 min.,

0 sek. astronomisk tid. Solens övre

kul-mination. ~ -sarbete eller

middagsräkning är den räkning, som varje middag,

innan man intager sin måltid,

verkställes ombord, och varuti alla sedan

föregående middag seglade kurser och

distanser ingå för att därav finna

inseglad latitud och longitud. ~

-sobser-vation av solen har man sedan gammalt

kär, om man hör till en äldre årgång.

Den var ett avbrott i den stora

enformigheten. Man började observationen

en god halv timma före solens

kulmi-nation och avvaktade denna med

sextanten för ögat, sedan man rättat eller

åtminstone observerat indexfelet. När

solen icke steg mera, utan i stället

började dala, skrek man "åtta glas", och så

började räkningen, som vi här skola

utesluta.

Midnatt, 12 astronomisk tid vid solens

nedre kulmination. (Kan få ses om

sommaren, om man går tillräckligt långt

norrut.)

Midskepps, i eller i riktning av

mitten på ett fartyg. ~ -sektion, ritning

över tvärsektionen av ett fartyg i

konstruktionshänseende. Se skeppsritningar.

Midvaters, mitt i farled.

Mikrofarad, en miljondels farad.

Mikrofon, ljudförstärkare.

Mikrohm, se ohm.

Mikrokosm, människan i förhållande

till världsaltet.

Mikrometer, instrument för tagande

av mycket fina mått. ~ -skruv, en liten,

mycket fin skruv på instrument, t. ex.

på en sextant för att möjliggöra en fin

tangering.

Mil, en nautisk mil räknar man vara

1,852 meter. Den är ej fullt K geografisk

mil (1,855 mtr), ty medan den

geografiska milen är 4 bågminuter av

ekvatorn, är sjömilen 1 bågminut av

meridianen, tagen vid 45 graders latitud.

Mina, sjömina, plåtboj fylld med

explosiva ämnen, som sprängas på kemisk

eller elektrisk väg. Man skiljer på

bottenminor, flytminor, stångminor,

släpminor och torpeder.

Minera, lägga ut minor.

Minfartyg, fartyg, som lägger ut

minor.

Minfält, i vissa fall samling av

minor, utlagda för att fördärva sjöfarten

för neutrala, då man ej kan komma åt

att skada sina officiella fiender.

Mineralolja, hit höra bergolja och

rånafta, som påträffas i stora mängder på

Borneo, i Mexiko, Texas, Kalifornien,

Rumänien, Baku m. m.

Minimitermometer, angiver den

lägsta temperaturen under en viss tid.

Minska fart skall man alltid göra i

tjocka. ~ segel skall man göra, då man

väntar mycket svårt väder eller vid

tjocka.

Minsvepning, oskadliggörande av

minor. Det tillgår vanligtvis så, att två

båtar bogsera en kätting eller stållina

mellan sig för att därmed fånga

antingen minorna eller deras ankartåg för

desarmering eller för sprängning.351

Minuspol—Monelmetall

352

Minuspol, se katod.

Minut Ve o av en grad eller en timme.

Mira, den mest underbara av alla

variabla stjärnor, belägen i stjärnbilden

Cetus. För navigermgsändamål har den

ingen betydelse.

Mirfack, « Persei, stjärna på norra

stjärnhimmeln. En diagonallinje från

Phecda, 3:e stjärnan i Karlavagnen

genom Dubhe, pekar rätt på Mirfack.

Misshandel är ej tillåten ombord på

fartyg. Måttlig aga ej heller, fast den

borde vara det. Det finns nämligen folk,

som ingenting annat biter på. Men då

hjälper nog icke måttligheten heller, så

kanske det är bäst, som det är.

Missvisande kurs, magnetisk kurs, den

kurs, som styres efter en kompass. ~

kort, sjökort, där kompassrosorna äro

utlagda så, att de motsvara den

magnetiska kursen. Som missvisningen är

olika på olika ställen, måste man

begagna sig av närmast liggande

kompassros, då man "sätter av" i kortet.

Missvisningen förändrar sig årligen,

därför skall man tillse, att man har

rättade sjökort både för detta och för

andra förändringar, som eventuellt

kunna förekomma.

Mist, töcken, dimma.

Mistral, en hård nordvästvind i

Medelhavet.

Mistsignalering, varningssignal

medelst mekanisk mistlur, ångvissla eller

skott.

Mistsirén, en med komprimerad luft

driven mistsignaleringsapparat.

Mittband på segel, ett brett band, som

sys mitt över ett segel för att stärka

detsamma.

Mittelbeting, stödet i mitten av ett

ångspel emellan pallringarna. Det är

försett med ett lager,

mittelbetingsla-ger, vari spelaxeln vilar.

Mittelköl, mittersta delen av en

häng-köl.

Mittelvägare eller mittelstringer, balk

midskepps i långskeppsriktningen under

däcksbalkarna för att stärka dessa och

tjäna till fastsättning av

däcksstöttorna.

Mizar, £ Ursae Majoris, näst sista

stjärnan i Stora Björn.

Modell av ett fartyg göres i trä,

innan det bygges, för att utvisa linjerna

på detsamma.

Moderfartyg, fartyg som tjänar som

ett slags depå åt andra fartyg.

Modul, en kvantitet som uttrycker

måttet av någon viss kraft, egenhet eller

beskaffenhet av elasticitet.

Mohur, ett guldmynt i Ostindien.

Moidor, ett guldmynt i Portugal förr

i världen.

Moj, laber. ~ -na, avtaga (om vind).

Molekyl, den minsta i fritt tillstånd

existerande del av en sammansatt kropp.

Mollerups lubrikator, en mekanisk

smörjinrättning, bestående av en

cylinder, genom vilken en skruv mycket

långsamt trycker ned och därvid droppvis

pressar ut den i pumpcylindern

inneslutna oljan genom ett rör antingen i

cylindern eller i ångröret, som leder till

slidskåpet.

Moln, vattenånga, bildad genom

avdunstning från vattensamlingar på

jorden. De kunna förekomma intill en höjd

av 10,000 meter och därutöver. Man

klassificerar molnen uti Cirrusmoln,

Cir-ro-Stratus, Cirro-Cumulus,

Alto-Cumu-lus, Alto-Stratus, Strato Cumulus,

Nimbus, Cumulus, Cumulo-Nimbus och

Stra-tus moln. ~ -et, stora och lilla, tvenne

nebiculae eller stora molnliknande

fläckar på södra stjärnhimmeln. De hava

befunnits innehålla ett otroligt antal

nebulosor och st järnklasar.

Molybden, en silvervit, skör metall. ~

-glas, grafitliknande förening av

molybden och svavel.

Moment, rörelsemängden i en kropp

eller produktion av en kropps vikt och

den hastighet, med vilken den

förflyttas. ~ -strömbrytare, anordning varmed

en elektrisk ström ögonblickligen slås

från.

Monelmetall, 40 % koppar och resten353

Monitor—Motor

354

nickel. Användes att gjuta propellrar

av till ångare, som äro avsedda att

utveckla en stor hastighet.

Monitor, bepansrat tornfartyg, vars

uppfinnare var den berömde svensken

John Ericsson. Striden mellan Monitor

och Merrimac på Hampton roads 1862

blev en historisk seger för den förra.

Monoceros, Enhörningen, stjärnbild på

himmelsekvatorn emellan Sirius och

Procyon.

Möns Mensae, Taffelberget, stjärnbild

i närheten av sydpolen.

Monsun, årstidsvind, vind, som i vissa

trakter på jorden, t. ex. Indien, Stilla

havet, Sydatlanten ersätter

passadvin-den på ett relativt kort avstånd från

land. I Indiska oceanen beror dess

uppkomst på den olika temperatur, som

alstras av Asiens stepper och öknar, då

sommarsolståndet nalkas, och den som

kommer från det jämförelsevis avkylda

vattnet längre söder ut. Monsunerna äro

karakteristiska, och passadvinden så

gott som utplånas av dem.

Huvudriktningen är SV, då sommarmonsunen

kommer med svalka och nederbörd.

Vin-termonsunen blåser från NO eller NV

och är kall och torr.

Montör, uppsättare av ledningar, t. ex.

elektriska.

Monöka, plåga besättningen med

onödigt arbete av hämnd eller kitslighet.

Mopp, en bollformig knippa sladdar av

bomullsgarn, fastsatta vid ett

kvastskaft. Användes för att torka upp

vatten m. m.

Morganhjul, sidohjul med rörliga

skövlar (för ångare).

Morgonvakten, kl, 4—8 f. m.

Moring, järnring fastsatt i förankrad

flotte, i berg eller kaj för förtöjning av

fartyg.

Morsetecknen, som användas vid

internationell telegrafering:

a , b----, c----, ch----, d

— • e é-----, f----, g ----, h

i • •> i----> k---> 1----> m —>

12

V----^ W X----^ y----^ z

----, å-----(à), ä----, ö--> —

punkt • • • • • frågetecken------,

tankstreck — -----, komma------.

Siffertecken: 1-----, 2-----,

3 4-----^ 5.....? 6-----? \

-----? 8-----j9-----o------

Morselampa, se signallampa.

Moses, en flat pråm för manskapet vid

skrubbning av fartygets utsida.

Benämningen torde härstamma från

Västindien.

Moskit, en giftig mygga, som

förekommer i träsktrakter, särskilt i varma

länder. ~ -dörr, dörr med mässingsduk

i stället för dörrspegel. Sättes för

dörröppningen i tropikerna för att släppa

in frisk luft minus moskiter. ~ -nät,

tält av musslin eller tyll, som spännes

över och omkring en säng för att

utestänga mygg, då man vill sova.

Motbok, har på sjön intet med

spritransonering att göra, utan är en

avräk-ningsbok, som varje sjöman har rätt att

fordra, då han mönstrar.

Mothåll, furst, ett grovt järnstycke

eller en tung hammare, som vid

nitning hålles mot den andra sidan av

ni-ten, än den man hamrar på.

Motliggare, fartyg som ligger på

annan bog eller styr motsatt kurs till det,

på vilket man befinner sig.

Motor, kraftmaskin genom vilken en

naturkraft utför ett mekaniskt arbete.

Kraften kan vara elektrisk eller alstras

genom förbränning av oljor eller gaser.

Explosionsmotorer äro sådana, där

förbränningen sker ögonblickligt. De

indelas i två-takts och fyr-taktsmotorer.

Hos de förra äger explosionen rum för

varje varv och hos de senare för

vartannat. En oljemotor eller motor, som

drives med fotogen, bensin o. d„ arbetar

på följande sätt: oljan inpumpas direkt

i en förut glödande tändkula, där den

förgasas. Sedan luften insugits, genom355

Motorbåt—Muffkoppling

356

att man vridit svänghjulet kraftigt i

motsatt riktning mot den, i vilken

maskinen skall gå, och sedan den blivit

komprimerad och blandad med

oljegasen till en explosiv skiktning, som

antändes, uppstår i motorn en explosion,

varvid den sättes i gång. När motorn

gått en stund, behöver kulan vanligtvis

icke uppvärmas med yttre medel, utan

den håller sig varm av explosionerna.

Skulle motorn gå trögt, kan det bero

på, att kulorna ej äro varma

tillräckligt, och det är då lämpligast att

stanna av motorn, tända blåslampan, om

man använder dylik, samt avvakta det

ögonblick, då kulan är rödglödgad,

innan man sätter maskinen i gång igen.

Motorn kan även klicka genom beckning

av oljan eller ojämn tillförsel av olja

och luft eller för mycket av det förra

slaget. Motorer med magnetisk

tänd-ning och som drivas med bensin, äro

betydligt bättre och bekvämare för

hastigt bruk än de gamla

blåslampsmaski-nerna, men dessa hava även sina

förtjänster, då det gäller ett hårt, praktiskt

arbete. ~ -båt, som samtidigt använder

segel i svenskt inre farvatten skall vid

dager föra en svart cylinder minst 60

cm. hög och 30 cm. i genomskärning på

plats för ut, där den är bäst synlig. ~

-fartyg, fartyg, som drives med motorer,

betraktas som ångfartyg.

Motsjö, vågor, som möta ett fartyg

och förorsaka sättning.

Motsols, motsatt väg mot den solen

synes gå, alltså från väster söderöver åt

öster. När vinden drager sig motsols,

kan man vänta ruskväder.

Motström, ström som går i motsatt

riktning till fartyget

Mottagare kallar man den anordning

vid trådlös telegrafi, varigenom

elektriska vågor mottagas på en kust- eller

fartygsstation. En mottagare, vars

uppfinnare Marconi är, och som kallas

Marconis automatiska mottagare, är

anordnad så, att man kan nedskriva åtskilliga

hundra ord i minuten. ~ -variometer,

ett instrument vid en gnistanläggning,

som har till uppgift att vid avstämning

av mottagaren ändra luftledningens

självinduktion. Korgvariometern, som

numera är den, som användes, utgöres

av en cylindrisk stomme av fiskben, på

vilken en spole av emaljlacktråd är

upplindad. Stommen är anordnad så, att

den kan ändra form, varigenom

självinduktionen kan ökas eller minskas.

Mottagningsapparat vid

undervattens-signalering, se det senare. Likaså

mottagningstank.

Mot tirén, motsatt väg till den, som

en tross är slagen (spunnen). ~ -tryck,

det tryck som finnes på den

inströmningen motsatta sidan av en kolv. ~

-vikt på hjul, användes för att få en

jämnare gång. ~ -vind, vind, som blåser

från det håll, dit ett fartyg skall styra.

Muddbox, sillåda, anordning för

avskiljande av orenlighet från matarvatten.

Mudder, består förutom av fin lera till

större delen av organiska, mest

växtor-ganiska lämningar, varigenom färgen

blivit mörk ända till svartaktig.

Mudder som bottenlag betecknas i sjökortet

med Mr. Lös jord, som uppmuddras från

sjöbotten, kallas även mudder. ~ -pråm,

pråm, vari mudder tömmes. ~ -skopa,

ett kärl, som tillsammans med en mängd

liknande, ordnade i paternosterverk,

utföra grävningen i ett mudderverk. ~

-verk, pontonanordning med maskineri

och skopor för muddring.

Muddhål, mindre öppningar på

gavlarna av en ångpanna nära botten och

under eldstäderna för eftersyn och

rengöring. ~ -sluckan täcker muddhålet

(eldstad).

Muddra, gräva upp sjöbotten, rensa

upp en farled. ~ med kölen, skrapa i

botten med kölen.

Muddraka, rengöringsverktyg för

muddhål.

Muff, förbindning mellan rör skruvad

över båda rörändarna. ~ -koppling,

hyls-koppling, axelkoppling, som utgöres av

tvenne muffar.357

Mulj ör—Månförmörkelse

358

Muljör, ett slags fällarm för ankare,

varmed ankaret bäres ut från sidan.

Mulstek, ett enkelt halvslag om en

spira och sladden fastsatt med ett

timmerstek åt den ända, som skall vara

nedåt, då spiran hissas upp.

Munstycke till brännare eller

brännar-munstycke kallas den yttre delen av

pipen på en blåslampa.

Muntz metall, ett slags mässing av

hög zinkhalt (40 %), som bl. a. användes

till kondensortuber.

Mus på ett tåg, ett slags dyna lagd om

tåget för att förekomma slirning. ~ -a,

en hake, genom hålet i yttersta spetsen

av en hake sticka en bändsel eller ett

garn och surra det om hakhalsen för att

hindra haken att "hugga ur". Om hål

saknas, lägger man "musningen"

omkring hakens yttre ända och halsen,

tager ett par krysstörnar runt alla

parterna och knopar sladdarna.

Mnskyla eller muskila, träklubba med

kort skaft, användes vid utförandet av

diverse sjömansarbeten.

Musköt, skjutvapen.

Muskötteri, den del av besättningen

på ett större örlogsfartyg, som är

avsedd till honnörsvakt eller gevärspost.

Mntter, rättlinig metallkropp försedd

med en inre gänga för fasthållande av

en skruvbult.

Mynningsbleck, fästes över mynningen

på skjutvapen för att skydda loppet för

damm och väta.

Myra ett fartyg, är att föra sågspån

under vattnet efter nåten, då fartyget

synes vara dåligt drivet. Genom

vattnets sugning dragas sågspånen in i

eventuella öppningar.

Myteri, bör strängt bestraffas och så

hastigt som möjligt, men allra helst

förekommas. Huru, beror helt och

hållet på befälhavarens klokhet.

Måkare, stor tung hammare med långt

skaft.

Mållinje, den linje som skall passeras

som slutmål vid en kappsegling, då tiden

samtidigt tages.

Målning, hör till de finare arbetena

ombord och skall utföras ordentligt.

Innan man målar en yta, skall man se

till, att fläckar isynnerhet sådana, som

förorsakats av tjära, bliva ordentligt

bortskrapade likaså rostfläckar. Om det

är järn eller stål, som skall målas,

måste ali rost noga knackas, skrapas

och borstas bort, innan man stryker

mönjan som grundfärg därpå. Färgen

skall röras väl om i pytsen och strykas

jämt och med raka penseldrag i långa

fält. Inga fridagar få förekomma.

Torksaker kunna vara bra, när man fruktar

dåligt väder, men man bör undvika

ter-petin, emedan den försvagar färgen.

Månads befraktning, förhyrning av

fartyg pr månad. ~ -mönstring,

förrättas å flottans stationer första

arbetsdagen i varje månad.

Månblindhet, en tillfällig blindhet som

uppkommer, om man sover i månsken i

tropikerna.

Måncykel, en tid av 19 år, under vilken

235 månskiften inträffa, och efter vars

förlopp nytändningar återkomma på i

det närmaste samma månadsdagar som

nitton år förut.

Måndistans, se lunar.

Månen, jordens satellit, en mörk av

solen upplyst kropp, som fullbordar sitt

omlopp kring jorden på 27 dagar, 7

timmar, 43 minuter, 4,7 sek. samtidigt som

den roterar en gång omkring sin mot

ekliptikan nästan vinkelräta axel.

För navigatören är månen vid vissa

tillfällen mycket lämplig som

observationsobjekt och bör därför användas. ~ -s

faser, eller skiften, dess förändring i

utseende förorsakas av dess ständigt

växlande läge mot solen och jorden. ~ -s

kvadraturer, första och sista kvarteren.

~ -s synodiska omloppstid, tidsförloppet

i medeltal från en konjunktion eller

opposition med solen till en nästföljande,

eller tidsförloppet mellan två på

varandra följande ny- eller fullmåne. ~ -s

syzygier, ny- och fullmåne.

Månförmörkelse inträffar, när månen359

Mångård—Märsrevtalj a

360

i opposition med solen (fullmåne) är så

nära endera noden, att jordens

helskugga faller på den. Månförmörkelsen är

total, när hela skivan ligger i skuggan,

partiell, då endast en del är förmörkad,

och ringformig, när månen centralt eller

i det närmaste betäcker solen.

Mångård, en vidsträckt ljus ring

omkring månen. Regnbågsfärgad gård

utvisar, att månen är omgiven av

vattenångor och tyder på kommande regn

någonstädes. En vit mångård utvisar,

att månen är omgiven av frusen imma.

Månskifte, övergång från en av

månens faser till en annan.

Månår, en period av 12 synodiska

månader eller 354 dag. 8 tim. 48 min.

Mäklararvode, courtage, det arvode en

mäklare betingar sig för ombesörjande

av ett fartygs affärer.

Mäklare, se skeppsmäklare.

Märkboj, boj som lägges ut för att

märka ett ställe, där någonting ligger

sjunket.

Märkgarn, ett blått bomullsgarn som

är inslaget i flottans tågvirke.

Märkrulla, förteckning över ett

fartygs namn, slag, avgiftspliktiga

dräktighet, hemort, besättningens antal, den

eller de platser, varifrån fartyget kommer,

och vart det skall gå, uppgift på

fartygets last, dess skeppsförnödenheter,

proviant, sådana de befinna sig vid

märkrullans avlämnande, lönnrum, där

sådant finnes.

Märla, tränsa, att med märling eller

annat garn slå enkla halvslag på ett par

tums avstånd från varandra för att

fasthålla duken i ett skothorn eller smärting

runt en klädd tross.

Märling, tjärad smäcker tvågarnslina,

användes till najningar såsom vevlingar,

mindre blockbändslar e. d. ~ -shål,

starka med märling sydda hål i ett

skot-horn. ~ -sslag, halvslaget då man

mär-lar.

Märlprim, pryl för instickning av

kardelerna vid dubbling av knopar, m. m.

Märlspik, en fotslång järn- eller st ål-

hult, spetsig i ena ändan och i den andra

försedd med ett hål, vari instickes en

bändsel. Märlspiken användes för att

öppna tirarna på tåg vid splitsning, för

påläggning av bändslar o. s. v.

Märlspikstek, ett slags ögla som

lägges på en bändsel att sticka in

märlspiken uti, då man skall dre ja till bändseln.

Märs, ett halvcirkelformigt plan av

plank och ribbor, som vilar på lång- och

tvärsalningen i toppen av en undermast,

där den tjänar dels att giva större

spridning åt stängvanten och därigenom

bereda bättre stöd åt den närmast över

belägna stången, dels användes till

för-varingsställe åt vissa ledsegel samt som

utkiksplats. Märs är stamordet för de

delar, som tillhöra märsstången. Se

nedan. ~ -blysa, lanterna som fördes på

akt erkänt av märsen på fartyg då

amiral eller avdelningschef var ombord.

~ -bolin, bolin till märsseglet.

Förekommer ej numera. ~ -brassar, brassar

varmed märsrårna svängas. Vid dubbla

märsrår kallas de övre- och undre

märs-brassar. ~ -gårding, tåg varmed

märsseglet halas upp till rån, då det skall

göras fast. ~ -drejrep, den del av

mars-fallet som går igenom övre ändan av

stången och är fastgjord vid mitten av

rån. Den är vanligtvis av kätting. ~

-fall, den talja och mantel varmed

märs-rån hissas. ~ -gast, sjöman som är

fördelad på stångtoppen. ~ -gigtåg, enkel

talja varmed skothornet av seglet halas

upp till rån. Förr i världen halade man

upp dem till buken (mitten av rån), nu

sker det vanligtvis till nockarna. ~

-korpral, underbefäl som har tillsyn över

den del av en mast med dess tillbehör,

som är belägen över märsen. Man har

förmärs-, stormars- och

kryssmärskor-pral. ~ -nockgårdingar förekommo

fordom på enkla märssegel, men äro nu ur

leken. ~ -nät, nät som omgiver en märs.

~ -rand, den halvcirkel av trä som giver

märsen dess form. ~ -revtalja, talja

huggen i stående liket på ett märssegel

såväl å styrbords som babords sida, och861

Märsruta—Mönja

362

varmed detta halas upp till rån, då det

revas. ~ -ruta, se björnhål eller

sol-datgatt. ~ -rå, andra rån nedifrån

räknat. Med dubbla märsrår blir det andra

och tredje rån, som kallas undre och

övre märsrån. ~ -räck, ledstång runt

omkring märs. ~ -seglet, på äldre fartyg

hade man endast ett enkelt märssegel

med flere rev uti, numera, då man för

dubbla märssegel, bära de samma namn

som rårna. ~ -segelskultje kallade man

den vind fordom, som var så pass hård,

att den nätt och jämt medgav förandet

av fulla märssegel (d. v. s. utan rev). ~

-segelsskonare, skonare, som är riggad

med märsrår. ~ -segelsspira, spira till

patentrev på märssegel. ~ -skot, skot,

vanligtvis av kätting, till märsseglet. De

leda genom skivgatt på underrån och

intill kvartersbloeken på ömse sidor om

dennas mitt och därifrån till knektarna

ned i däck. ~ -stång, den del av en mast

på råseglare, som ligger närmast över

undermasten. Den kallas även stundom

"svåra stången". ~ -toppläntor, de tåg

som, då märsrån är nedfirad, tjäna till

att hålla rån horisontal. De äro

anhuggna i ringbultar på rånockarna och leda

därifrån till bramgodset, där de äro

fastsydda i stroppar.

Mäss, samlingsrum och matrum för

vissa tjänstegrader ombord. På

örlogsfartyg kallas den officersmässen, då den

är avsedd för officerarna, kadettmäss för

kadetterna, eldarmäss för eldarna o. s. v.

~ -a, intaga sina måltider. ~ -back,

matskål. ~ -föreståndare eller "mamma",

den som utses av mässkamraterna att

omhänderhava mässens ekonomi, och

som har att se till, att dess tillhörigheter

icke förfaras.

Mässingen kallas med ett gemensamt

namn alla mässingsbeslag inom ett

fartyg. Den skall hållas polerad och blank

som solen, annars är det bättre att

svärta över den helt och hållet.

Mässpojke, uppassare i mäss å

handelsfartyg.

Mäster, se maskinist.

Mätbord, apparat för mätning av

kapacitet, prövning av känsligheten hos

detektorer och mätning av elektriska

våglängder vid gnisttelegrafering.

Mätbrev, utfärdas av Tullkammare.

Det skall angiva fartygets nationalitet,

cert, hemort, namn på redare och

befälhavare, fartygets igenkännings- eller

kontrollmått, totala och avgiftspliktiga

dräktigheten m. m. Se kungl,

förordningen om skeppsmätning, Sjölagen

avd. II.

Mätbräde, ett ritbräde som användes

vid sjömätningar. Det består dels av

inskärningsbrädan, på vilken kartan

fastsättes, och där medelst en sikt linjal

olika huvudpunkter vinklas in, samt av

lodbrädan, på vilken de vid lödning

erhållna djupen avsättas.

Mätkondensator, kondensator ingår

som del i en vågmätare (gnist). Den är

reglerbar, varigenom dess kapacitet kan

ökas eller minskas efter behovet.

Mätningsbevis, utfärdas av

skeppsmätare, sedan han utrönt fartygets såväl

totala som avgiftspliktiga dräktighet. I

beviset upptagas alla mått jämte

beskrivning av fartyget, och

dräktighets-beräkningen verkställes så, att på grund

därav mätbrev må kunna utfärdas.

Mätningsdäck, det översta fasta däcket

i fartyg, som icke hava fler än två däck,

och det andra däcket nedifrån räknat i

fartyg, som hava flere än två.

Mättad ånga, ånga vid

kondensations-punkten.

Mölje, fördämning eller vågbrytare,

bakom vilken fartyg kunna ligga

skyddade.

Mönja, bly super oxid; blandad med

kokt linolja är den ett ypperligt

preservativ mot rost. Mönjan skall flitigt

omröras, under det att den påstrykes för att

ej sjunka till botten av färgpytsen.

Penslarna få icke sättas i vatten efter

begagnande utan rengöras med fotogén.

När man skrapar bort gammal mönja,

bör man först fukta den för att ej

behöva inandas dammet, som är giftigt.363

Mönjebandet—Möta

364

Mönjebandet på skeppssidan (på

engelska boottopping), den del som är

bestrliken med mönja och stundom är över,

stundom under vattnet, alltså partiet

mellan lätt- och lastvattenlinjen.

Mönjekitt, mönja och blyvitt knådat

tillsamman i linolja.

Mönsterralla, se sjömansrulla.

Mönstra av, på handelsfartyg är det

detsamma som att avföras från

sjömansrullan, sedan man erhållit sin

avräkning. ~ på, eller påmönstra, kallas även

"att sälja skinnet", skriva sitt namn eller

"rita sitt bomärke" på sjömansrullan till

erkännande av, att man bundit sig vid

fartyget en viss tid eller för resa. ~

vakten, uppropa vakten för att se, att

alla, som höra till den, finnas på däck

och äro vakna.

Mörsarfartyg, fartyg som voro

bestyckade med mörsare i gamla tider.

Mösskapell, fodral till mössa.

Möta med rodret, att förekomma en gir

genom att lägga rodret i motsatt

riktning till den, fartyget har tendenser att

svänga.N.

Nacka, att avskära en del av fibrerna

i de garn, varmed man ombinder något

föremål för att lätt kunna spränga dem

vid behov.

Nackslag eller nacksteg lägges med en

taljelöpare om nacken på en hake med

löparen i kryss och tampen under, så att

den vid tillhalning beknipes. Kallas även

"engelsman". Om man lägger två slag

om hakhalsen, kallas steket "dubbelt".

Naddarna, luddenätter, sju kalla

nätter omkring den 1 maj.

Nadir, den punkt på himmelsgloben

som skäres av den utdragna lodlinjen

genom våra antipoder.

Nafta, gammal benämning på flyktiga

oljor i allmänhet. Eå petroleum.

Naglar, åttkantiga något

avsmalnande ek- eller furustycken, som indrivas i

hål, borrade genom bordläggning och

spant på träfartyg.

Nagelbänk, en inombords vid relingen

eller på annat lämpligt ställe ombord

vågrätt anbringad grov trälist med hål

för koffernaglar till fastsättande av

löpande gods. Ring omkring mast för

samma bruk.

Naja, att med garn eller märling

(naj-tåg) fastbinda ett block, en vevling eller

något annat föremål.

Najning, fastsättning medelst najtåg.

Naken mast, mast utan rigg.

Nakterhus, en framför ratten

anbringad pelare eller ett skåp för styr-

kompassen med lampor anordnade å

båda sidor för belysning av

kompasski-van. ~ -kapell, segelduksfodral till

nak-terhuset.

Namn och hemort, skola finnas utsatta

på ett synligt ställe på skrovet av ett

fartyg, som är inregistrerat såsom

svenskt. Bokstäverna skola vara minst

8 cm. höga, målade i ljus färg på mörk

grund eller vice versa. ~ -bräda, en

utom-bords å akterspegel, bog eller låringar

anbringad bräda med fartygets namn på

och i det första fallet även dess hemort.

Napiers logaritm eller "Nepers

logaritm (kallas även naturlig logaritm),

sådan som har till bas talet 2,7i828i828

(i matematiska formler vanligen

betecknat med bokstaven e). ~ -regel, efter

lörd John Napier, skottsk baron f. 1550,

d. 1617, lyder: om man i en rätvinklig

sfärisk triangel istället för de sidor, som

omfatta den räta vinkeln, tager deras

komplementer, så är produkten av

radien (1) och kosinus för mellandelen lika

med de närliggande delarnes

kotangen-ter eller de skilda delarnes sinus.

Nara, en ribba som spikas tvärs över

timmer, bräder eller plankor för att

sammanhålla dem. Om naran är infälld i

timren, säges den vara "gradad".

Nath, ß Tauri, stjärna av 2:dra ordn.

vid södra kanten av Vintergatan

emellan Aldebaran och Capella, bildande med

dessa en trubbig vinkel.367

Xationalflagga—Navigationslära

368

Nationalflagga, den svenska

national-flaggan skall enligt Lag av den 22 juni

1916 vara blå med gult kors. Korset skall

dela flaggan i fyrkantiga, rätvinkliga

lika höga fält. Den skall vara

tvärskuren utom å vissa rikets byggnader samt

örlogsfartyg, där den är tretungad.

Färgen å flaggans sidofält skall vara ljust

mellanblå och å korset guldgul. Å den

tvärskurna flaggan skall flaggans hela

längd förhålla sig till dess höjd som 16:

10, å fältet skall längden förhålla sig till

höjden för de inre fälten som 5:4 och å

de yttre som 9:4. Böter för brott mot

flagglagen från 10—100 kronor.

Nationalitetshandlingar, dokument

genom vilka ett fartyg bevisar sin

nationalitet.

Nationalitetsmärke, bokstäverna S. E.

(svensk egendom) skola efter verkställd

och godkänd mätning av svenskt fartyg

inhuggas å storlucksbalken, luckkarmen

eller annat lämpligt ställe. När fartyget

upphör att vara svenskt, skola dessa

bokstäver utplånas, likaså om fartyget

övergives.

Nationalitets- och

inregistreringscerti-fikat, utfärdas av Kungl,

kommerskollegium. Det innehåller uppgift om

fartygets cert, byggnadsår, material,

byggnadssätt, dräktighet, redare och hemort.

Natta, fukta, bestänka med vatten. Bör

göras under varma dagar ett par gånger

dagligen för att hindra däcket att gistna.

Nauropometer, ett instrument för

mätande av ett fartygs slagsida.

Nanskopi, konsten att av vissa tecken

i horisonten upptäcka fartyg på mycket

långa avstånd.

Nantik, sjöväsende, sjövetenskap. ~ -al,

almanacka, efemerider, en sedan 1767 i

England utgiven almanack eller

tabellsamling, som angiver planeternas

geocen-triska läge ävensom andra för

astronomiska beräkningar erforderliga element.

Argumentet är tiden på den meridian,

för vilken efemeriderna äro uprättade.

I Nautical Almanac (utgiven i

Greenwich), som hos oss mest användes, är

argumentet på de flesta ställen

medeltiden i Greenwich. Bland annat äro här

upptagna solens deklination och

tidsekvation varje dag både vid sann

middag och medeltidsmiddag. Solens

halvdiameter och st järntiden vid

medelstids-middag, eller medeltidens rektascension

(sidereal time), månens rektascension

för varje timme och dess halvdiameter

och horisontalparallax för varje middag

och midnatt. Planeternas ställen finnas

angivna för varje medeltidsmiddag och

de större stjärnornas ställen anförda för

var tionde dag.

Nautisk, tillhörande sjöfarten. ~mil,

se mil. ~ -a stjärnor eller

Greenwichstjärnor, omkring 72 av de klaraste

stjärnorna, som man utvalt för bestämmande

av longituden medelst lunardistanserna,

och som finnas upptagna i den engelska

nautikalalmanackan.

Naval brass, se flottans metall.

Navigabel, segelbar.

Navigations- eller styrmanskonst,

vetenskapen att föra ett fartyg från hamn

till hamn på kortast möjliga tid och att

med tillhjälp av matematiken finna

sin position på havet. ~ -hytt, hytt på

kommandobryggan, där sjökortet ligger

utlagt på ett bord, och där besticket

uträknas. Där har även befälhavaren sin

sovplats, då han är till sjöss, om han är

en försiktig man. ~ -lära eller lärobok i

navigation innefattar allt vad, som hör

till terrester- och astronomiska

navigationen och deras grunder, alltså

himmelskropparna och deras skenbara rörelser,

cirklar på himmelsfären och jordklotet,

orientering på stjärnhimmeln, tidens

mätande, månen och dess rörelse,

himmelskropparnas verkliga rörelser,

solsystemet, planeterna och satelliter,

månens librationer och skiften, stjärnor och

nebulosor, jorden, dess form och rörelse,

världshavet, ebb- och flod-fenomenen,

oceanströmmarna, atmosfären, och

instrument, som beröra densamma,

vindarna och jordmagnetismen, instrumenten369

Navigationsskola—Nedhalare

370

som användas vid navigering,

kompassen, dess deviation, pejlskivan, loggen,

lodet, sjökortet och därmed

sammanhängande detaljer, pejlingar,

bestick-föring m. m., sextanten,

reflexionscirkeln, kronometern och den senares

korrigering, beräkning av tider,

bestämmandet av latitud och longitud,

missvisning, asimutberäkningar, ortlinjers

uträkning m. m. De hos oss mest använda

böcker i detta avseende äro Klints

Navigation, Petterssons d:o, Wrangels, samt

Thores. En för de fleste praktiserande

befälhavare känd och erkänd bok och

rådgivare i nautiska frågor är Lecky"s

Wrinkles in Practical Navigation. ~

-skola, under statens uppsikt stående

skola, där undervisning lämnas i de för

förande och navigerande av fartyg samt

handhavande av maskiner av Kungl.

Maj:t fastställda ämnen. Dylika skolor

finnas i Stockholm, Göteborg, Malmö,

Hernösand och Kalmar med

navigationsavdelning omfattande sjökaptens-,

styrmans- och skepparklass samt

maskinistklass omfattande l:a

maskinist-(övermaskinist), 2:a maskinist, 3:e

maskinistklass i de 4 första städerna samt endast

navigationsavdelning i den sistnämnda.

För att vinna inträde som elev vid

navigationsavdelningen i navigationsskola

fordras, att vara svensk undersåte samt

att äga god hörsel, normalt färgsinne

utan närsynthet och god frejd. Anmälan

om inträde göres hos skolans

föreståndare före den dag, då lärokursen tager sin

början. (Se härom § 24 kap. 3 Svensk

Författningssamling N:r 54—56 utgiven

från trycket den 7 maj 1912). Vid

anmälan skall sökande förete prästbetyg

ang. ålder, födelseort och frejd, intyg att

han fullgjort den tjänstgöring, som

avses samt maskinistbrev av 2:a klass, där

så erfordras eller endast styrmansbrev,

då anmälan gäller inträde i

kaptensklass; läkarintyg om hörsel och syn, som

ovan är sagt, och inskrivningsbok, som

styrker värnepliktsförhållandena. Om

elev efter anmälningstidens utgång ön-

skar inträde i skolan, må han, såvida

han styrker, att han av sjöresa, sjukdom

eller annat laga förfall varit hindrad att

i föreskriven tid anmäla sig, kunna av

föreståndaren antagas till elev, om han

inställer sig vid skolan inom 30 dagar

från lärokursens början, när det gäller

sjökaptens-, styrmans-, l:a

maskinist-oeh 2:a maskinistklassen samt inom 15

dagar från lärokursens början, när

inträde sökes i skeppar- eller 3:e

maskinistklassen.

Navigatör, utövare av

navigationsvetenskapen, även elev vid

navigationsskola.

Navigera, vetenskapligt beräkna och

praktiskt leda ett fartygs resa.

Navigeringsofficer, officer på

örlogsfartyg, som är chefens närmaste man vid

fartygets navigering i detta ords

inskränktare bemärkelse samt vid förande

av besticket. Han tjänstgör samtidigt

som signalofficer.

Navis asimut, instrument för finnande

av asimuten, konstruerat av svenske

sjökaptenen F. W. Gleerup.

Nebulosor, töckenstjärnor som

förefinnas snart sagt över allt på himlavalvet.

De äro kalla himmelskroppar, som utan

att själva uppvärmas insuga solarnas

strålning. (Arrhenius).

Ned med rodret, kommandoord till

rorsmannen att lägga rodret åt lovart

för att få fartyget att lova.

Nedan, månen i sista kvartalet.

Nederlag, gods upplagt under

varuägarens och tullverkets lås, och för

vilket tull erlägges, då förbrukning sker

inom landet. ~ -smagasin, avsett för

nederlagsvaror. ~ -ssystemet, att låta varor

ligga tullfria under tullmyndigheternas

uppsikt, tills de uttagas för konsumtion,

-svaror, gods upplagt i

nederlagsmagasin.

Nedhalare, tåg varmed stagsegel o. s.

v. nedhalas. Blocket, genom vilket

ned-halaren ledes, kallas nedhalarblock. På

stagsegel är det fastnajat invid nedre

delen av det stag eller den lejdare, på871

Nedslag—Nithål

372

vilken det far. Nedhalarens övre ända

är fastgjord vid fallhornet. På

gaffelsegel, som kunna nedfiras, är

nedhala-ren skuren genom ett block, som är

fast-bändslat eller hugget med hake i en

ringbult på klon. Den ena ändan är

fastgjord under en koffernagel vid

masten, och den andra är halande part.

Tjänar även som halsupphalare vid god

vind eller i stiltje.

Nedslag, kallar man en projektils fall.

Nedstigande nod, se nod.

Negativ borste, se borste. ~ elektrod,

minuspol i ett galvaniskt element. ~

glidning, denna uppstår, då en ångare i

verklighet går fortare, än vad

propellern, som framdriver den, skulle göra,

om den ginge fram i ett fast ämne. Den

beror på skrovets konstruktion akter,

som hindrar, att kölvattnet tillslutes,

sålunda bildande ett dödvatten, som

fartyget blir tvunget att "bogsera". ~

ledning, elektrisk ledning till minuspol.

Negociera, driva handel, underhandla,

sälja växlar.

Neptunigördel, våtvärmande omslag

skall läggas på så, att ingen luft

kommer in till huden.

Neptuniorden, ett på 1700-talet i

Stockholm stiftat ordenssällskap, som har till

syfte att hjälpa behövande sjömän.

Ordenssällskapet åtnjuter ännu i dag

stort anseende och innesluter i sig de

förnämsta och bästa elementen av vår

örlogs- och handelsflottas officerare.

Neptunus, en av de större planeterna,

upptäcktes 23 sept. 1846 av Gallé i Berlin,

sedan Leverrier teoretiskt bevisat

planetens tillvaro och beräknat stället, där

den borde sökas. Den är den längst bort

belägna planeten i vårt solsystem.

Neptunus var hos romarna havets och

sjöfartens gud, och hos oss brukar man

personifiera honom vid passerandet av

ekvatorn för att bereda nöje åt äldre

sjömän på de yngres bekostnad.

Nernstlampa, glödlampa, i vilken ljuset

alstras av en glödkropp bestående av

zirkon (mineral från Ceylon) i förening

med oxider ur yttriumgruppen.

Netto, varan efter avdrag av allt, som

bör avdragas, eller sedan emballaget

borttagits. Den förtjänst, som återstår,

sedan alla omkostnader frånräknats. ~

-dräktighet, se tonnage.

Neutral hamn, krigförande makts

fartyg får ej kvarligga i svensk hamn

längre tid än 24 timmar, därest icke hårt

väder, brist på livsmedel eller lidna

skador nödvändiggöra ett längre uppehåll.

~ -itet, en icke krigförande nations

upprätthållande av vänskapliga

förbindelser med de krigförande utan att i

handling understödja någondera parten. ~

-itetstecken, för sjukvårdsfartyg utgöres

nattetid av tre vertikala ljus, det översta

och understa vita, det mellersta rött;

föres under krigstid å flaggspelet

akterut eller å mesangaffeln. För att om

dagen utmärka, att de äro

sjukvårdsfartyg, skola de vara vitmålade och

försedda med en vågrät ungefär lVa meter

bred rand av grön färg å militära, och

röd färg å privata sjukvårdsfartyg. ~-t

gods under fientlig flagga med

undantag av kontraband får icke uppbringas

("neutralt gods fritt, fast ofritt skepp").

Newton, Sir Isaac, engelsk

vetenskapsman f. 1642, d. 1727, uppdagaren av

gravitationsteorien eller naturens stora

allmänna tyngdlag.

Nickhake, gammaldags kanon.

Nimbus, (Ni) regnmoln, tjockt skikt

av mörka moln av växlande form, ofta

täckande hela himmeln.

Niptid, se tidvatten.

Nippel, ett i båda ändar gängat kort

rörstycke, som förenar två andra rör.

Nit, nagel, kort bult med huvud i ena

ändan och som, sedan den stuckits genom

hål i vardera av två järndelar,

tillplattas eller stukas i andra ändan för att

sammanhålla dessa. ~ -a, stuka den

smalare ändan av en nit, sedan den blivit

satt på sin plats. ~ -delning, avståndet

mellan nitarna i en nitrad. ~ -hammare,

hammare varmed man nitar. ~ -hål, hå-373

Nitmaskin—Norra

374

let vari niten sättes. Hål som icke

passa emot varandra, då två plåtar skola

nitas tillsammans, kallas halvblinda hål.

~ -maskin, drives med komprimerad luft

och användes vid nitning. ~ -ning, härav

finnas olika slag såsom enkel, dubbel,

tredubbel, och parallellnitning. ~ -stans,

verktyg att forma skallen på en nit. ~

-tång, tång varmed man hanterar heta

nitar.

Nivå, vågrät, jämnhöjd, vattenpass.

Nock, yttersta ändan av en rå, bom eller

gaffel. ~ -bändsel, den bändsel varmed

ett segels övra hörn är fast gjort till en rå

eller gaffelnock. ~ -gast, den av

besättningen som lägger på nockbändseln,. då

seglet slås under. Sitter grensle över

nocken, och då han arbetar, använder

han drejare, icke märlspik ~ -gårdingar,

tåg som äro fastgjorda i stående liken

på ett råsegel, och varmed denna del av

seglet halas upp, då det skall bärgas. ~

-klamp, träklots på en rå- eller

gaffelnock för att hindra nockbändseln att

glida. ~ -lödder eller nocklöddra, den

ögla av tåg som sitter i liket vid övra

hörnet av ett rå- eller gaffelsegel ~

-pert, tågbukt under en rånock att stöda

fötterna mot. ~ -sejsing, beslagssejsing

för fastgöring av nocken på ett segel. ~

-talja, talja som hänges på en rånock

som hisstyg.

Noder, de punkter i en planets bana,

där den skär ekliptikan. Punkten, där

den passerar från syd- till nordsidan av

ekliptikan, kallas uppstigande nod och

den motsatta nedstigande nod.

Nollkrysspant eller nollspant, det

spant (revben) i ett fartyg som är

beläget vid fartygets största

tvärskeppssektion. Det betecknas med

Nominell hästkraft, se hästkraft.

Nonie eller vernior (efter Peter Nonius,

som på mitten av 1500-talet framlade

principen för nonien. Sedermera

förenklades den av Pierre Vernier 1631).

Den är en graderad båge vid ena ändan

av alidaden på ett reflexionsinstrument.

Den är koncentrisk med limben, och dess

nollpunkt sammanfaller med

nollpunkten av limbens gradering.

Nord, det väderstreck som är motsatt

till solen, då den är i meridian eller kl.

12 Om natten finner man norr i

närheten av Polstjärnan. ~ -atlanten, Norra

Atlantiska oceanen, skiljer Europa och

Nordamerika och räcker ned till

ekvatorn. ~ -atlantiska ostströmmen, se

Golvströmmen. ~ -ost- och

nordvästmon-sun, se monsun. ~ -ostpassaden, se

pas-saderna. ~ -ostpassagen till Stilla havet

eller runt om norra Europa

fullbordades i följd för första gången 1878—1879

av professorn friherre A. E.

Nordenskiöld ombord å "Vega", som fördes av

dåvarande kaptenen i Kungl, flottan

sedermera amiralen Louis Palander av

Vega. Passagen brukar man dela i tre

delar näml.: från Archangeisk till

floden Lena, därifrån till Ostkap, sedan

runt Tschukotskoi till Kamtschatka och

Japan. ~ -polen, den punkt på jordens

axel som ligger 90° norr om ekvatorn.

Torde ännu vara oupptäckt ~ -sjöfart,

härmed menas fart ej bortom 61° nordl.

latitud (Bergen i Norge) 11° västlig

longitud (Irlands västkust) och 48°

nordl. Latitud (Brest).

Normalkompass, standardkompass, den

kompass efter vilken man navigerar på

större fartyg. Den bör därför vara

placerad på en plats ombord, där den

endast kan bliva utsatt för fartygets

allmänna magnetiska karaktär och icke

påverkas av några speciella järnmassor i

dess omedelbara närhet, alltså helst på

övre bryggan. Härmed har man även

den största utsikten att pejla föremål

utan att i nämnvärd grad störas av

mellanliggande fartygsdelar.

Normalslid, slid utan överskott och

som lämnar tillopp av ånga på pistonens

ena sida och avlopp på den andra under

pistonens hela slag. Den användes mest

för igångsättning av hjälpmaskiner

såsom styrmaskin, ångspel, o. s. v.

Norra ekvatorialströmmen, denna

märker man först långt in på passadområ-375

Norrman—Nottal jeskänkling

376

det sydväst om Kap Verdesöarna. Vid

Braziliens nordkust viker den åt V N V

berörande Trinidad oeh fortsätter in i

Karaibiska havet under västlig riktning

oeh går sedan med ökad hastighet genom

Yucatansundet. ~ polcirkeln, se

polcirklarna.

Norrman på bråspel, en kort järnstav

eller bygel som sättes i överkanten av

spelet för att skilja ankarkättingens

parter, då ankaret lägges av och kättingen

ramlar ut.

Norrsken, se Aurora Borealis.

Korska Veritas, eller som det heter Det

Norske Veritas, sällskap för

klassificering av fartyg med huvudsäte i

Kristiania. Grundlades därstädes 1863 på basis

av vissa skeppsbyggnadsregler, som det

så kallade Norske Lloyds i Porsgrund

hade antagit åt 1859. Det

konstituerande sammanträdet hölls emellertid först i

maj 1864 och sällskapets verksamhet tog

sin början 15 september 1864.

Ursprungligen voro träfartygen indelade i 6

klasser näml. A. 1, A. 2, B. 1, B. 2, C. I, C. 2,

av vilka A. 1 var den högsta och C. 2

den lägsta klassen. Järnfartygen hade

till en början endast en klass men

indelas sedan 1881 i tre: A.l, A. 2 och B. 1,

Härtill komma s. k. plåtmärken 1, 2, 3,

vilka beteckna fartygets

materialdimensioner. En klass har tillkommit sedan

de första bestämdes nämligen A. 2 med

stjärna, i det att klass A. 2 blev delad

r två för att motsvara klassdelning i

franska Bureau Veritas och engelska

Lloyd"s Register. Jämförelsen mellan

dessa ställer sig därför så: A. 1 i Det

Norske Veritas motsvarar 3/s 1. 1 i

Bureau Veritas, A. 1 i Lloyd; A. 2 i Det

Norske Veritas motsvarar 5/e 1. 1 i

Bureau Veritas, A. 1 rött i Lloyd; A. 2

stjärna i Det Norske Veritas motsvarar

6/e 2. 1 i Bureau Veritas, A. E. i Lloyd;

B. 1 i Det Norske Veritas motsvarar 5/e 2.

1 i Bureau Veritas, A. E. i Lloyd. I

likhet med Bureau Veritas och Lloyds

Register har Det Norske Veritas ett

mal-teserkors, som utvisar, att ett fartyg

blivit byggt under särskild uppsikt av

sällskapets experter.

Farvattensbegränsningen betecknas sålunda: I betyder

insjöfart, K — norska kusten, Sveriges

västkust och Bältena; N = Nordsjön,

Östersjön, Engelska kanalen och S:t

Georges-kanalen; M — andra europeiska

farvatten, Medelhavet, Svarta havet; L

— alla farvatten.

Not, se sponta. Även ett fiskredskap.

~ -ankare, ankare till dynamo med

trådlindningen anbragt i öppna rännor eller

spår på cylindern.

Notarius Publicus, ämbetsman,

förordnad av Magistrat på förslag av

Handels-oeh Sjöfartsnämnd, såvida ej Kungl.

Maj:t särskilt därom föreskrivit.

Notarius Publicus är skyldig, då han därom

anlitas, verkställa sådana inom hans

tjänstgöringsområde förekommande

protester, vilka enligt allmän lag eller

serskilda författningar kunna eller böra av

honom utföras, bevittna underskrifter,

bestyrka riktigheten av översättningar

samt övervara utlottningar av

obligationer och besiktningar enligt Sjölagen.

Varje förrättning, som notarius publicus

i Sverige är behörig utföra, skall ock

kunna med laga verkan i förhållande till

svenska undersåtar av konsul företagas,

i den mån svensk lag eller det

främmande landets lag icke lägger hinder ivägen

därför.

Notifikation, officiell underrättelse

från myndighet. Se generalnotifikation

och lokalnotifikation.

Nottalja, talja till rodret, utombords.

Nottaljebuteljon, en järnståndare på

akterkant av rodret för huggande av

nottaljorna.

Not tal jeskänkling, en strax .ovan

vattnet på varje sida om rodrets akterkant

fästad kätting eller stållina, som har till

uppgift dels att underlätta rodrets

bärgning och bogsering, om det av någon

händelse skulle lyftas av i sjögång, dels

medgiva fartygets styrande, om

rorpin-nen skulle springa eller den inombords

befintliga styrinrättningen skulle bliva377

Nummersignal—Nödsignal

378

obrukbar. Nottaljorna huggas i

nottal j eskänklingarna.

Nummersignal, på

undervattenssignal-station, är ett visst nummer, varpå

stationen igenkännes genom signal på dess

undervattensklocka. Så har t. ex.

Trelleborgs fyrskepp 3 slag på sin klocka.

•Nutation, en vibrerande rörelse av

jordens axel huvudsakligen beroende på

månens inflytande på jordens form.

Nya tidräkningen, se Gregorianska

kalendern.

Nymåne, är det, då månen är i

konjunktion med solen eller belägen

emellan solen och jorden. Nymåne vänder

sina horn mot öster, då den befinner sig

emellan ost och syd, och åt söder, då den

befinner sig emellan syd och väst. Ett

gammalt sjömansordspråk säger:

"stående ny, liggande matroser" och

tvärtom. Alltså i förra fallet fritid för

sjöfolket och i senare fallet tjänstgöring,

beroende på vackert och dåligt väder.

Nyttig värmeeffekt, den värmemängd

pr kg. bränsle som t. ex. i ångpanna

verkligen kommer ångutvecklingen till

godo.

Nyttjande förordningen N. F. Kungl.

Maj:ts nådiga förordning angående

vissa säkerhetsåtgärder vid nyttjande av

fartyg. Se Sjöfartssäkerheten av Carl

Malmén, del II.

Nålinduktion uppstår, om man närmar

ett stycke omagnetiserat järn till

nordpolen av en kompassnål.

Nålkoppar för smörjning av axellager,

bestå av oljefyllda glaskoppar med

rörformiga halsar, som placeras över lager.

I koppens hals är inpassad en träpropp

med ett fint hål, genom vilket går en

metalltråd, som vid maskinens gång

sättes i dallring, varvid oljan ned suges i

lagret.

Nålventil, ventil bestående av ett

nål-formigt stift.

Nåt, den öppning som finnes emellan

tvenne bordläggnings eller

däcksplankor, motsvarande en golvspringa. ~ -ha-

ke_, hake varmed man rensar upp ett nåt

från gammalt drev.

Nära vinden, tätt bidevind. ~ -ögat.

nära att inträffa.

Näs, utskjutande udde.

Näsan, på-, liggande på fören (om

fartyg).

Nässjö, vågor, som bryta sig mot

bogen, och som äro förorsakade av kort

förut härskande vind.

Nödhamn, hamn som under en resa

måste anlöpas i ändamål att reparera

eller på grund av lång resa för kolning.

Nödmast, av reservspiror förfärdigad

mast, sedan någon av fartygets master

brutits av eller gått överbord. Boltons

nödmast omtalas hos äldre författare

som något särdeles gott. Den bestod av

två spiror fastsurrade till den

kvarstående delen av masten (om det fanns

någon) och medelst eselhuvuden förenad

med denne och sinsemellan, alltså i båda

ändar av spirorna.

Nödrigg uppsättes, då man mistat

riggen. Det kan ske på många sätt, men

principen är att stötta masten föröver

först med stag och sedan sidoväggen och

något akter över med vant eller

bar-duner.

Nödroder, tillfällig inrättning att

styra ett fartyg med, då man förlorat

rodret. Det så kallade holländska

nöd-rodret består av spiror, som

sammansättas. Ett annat av tåg torde numera

hava råkat i glömska. Det bestod av två

svåra tåg, som najades tillsamman i

fram-oeh återgående bukter, över vilka en

sparre najades diagonalt från övre inre

hörnet till det övre yttre, en annan

längs överkanten och en vertikalt på

akterkanten. Rodrets mitt fasthålles

genom att tamparne av den i bukter

lagda svåra trossen tagas in på däck,

en på var sida och fastgöras. Rodrets

vridning sker genom en hanfot fastsatt

på dess akterkant.

Nödsignal, signal som gives av i nöd

statt fartyg för påkallande av hjälp,

sker dels genom gnisttelegrafering, då379

Nödsignal—Nöt

380

dylik installation finnes (härvid avgives

signalen • •-------S. O. S. (säve our

souls), dels genom avfyrande av

kanonskott eller andra knallsignaler med 1

minuts mellanrum. Om dagen hissar

man internationella signalsystemets

nödsignal N. C. ("i nöd behöver hjälp")

lar på sitt bestick, komma väl till pass

flagga med en vävkula eller korkfender

över eller under densamma samt utför

ett oavbrutet signalerande med

ångviss-la eller mistlur. Om natten visar man

eldslågor, brinnande oljefat e. d., sänder

upp raketer, bomber som explodera och

kasta stjärnor, avskjutna en och en med

korta mellantider, under oavbrutet

signalerande med mistsignaleringsapparat.

Nöt, en i timmer gjord inhuggning för

att passa tvärs över ett annat.o.

Obefaren, nybörjare på sjön.

Objektivglas, det glas på en kikare,

som är längst bort från observatören,

och som riktas mot det observerade

föremålet.

Observation, i nautiska astronomin

betecknar mätande av solens, månens

eller en stjärnas höjd över horisonten i

och för beräkning av latitud eller

longitud, kronometerns fel eller av pejling

av himmelskroppar för beräkning av

asimuten och kompassens missvisning.

~ -sjournal, anteckningar som föras av

chefen på ett örlogsfartyg rörande detta.

~ -sur, ett fickur varmed man tager

tiden samtidigt, som höjder mätas. Uret

jämföres såväl före som efter

observationen med kronometern.

Observerad höjd, det uppmätta

bågav-ståndet av en himmelskropp över

horisonten, sedan indexfelet blivit tillämpat.

~ latitud, latituden funnen genom

observation av en himmelskropps höjd

över horisonten. Härtill användes mest

solen, men även månen, och vissa

stjärnor kunna mången natt, då man

tvivlar på sitt bestick, komma väl till pass

och böra under inga omständigheter

försummas. Den, som är rädd om

besväret, bör inte gå till sjöss. ~ longitud,

longituden funnen medelst mätning av

solens (stjärnas) höjd i och för

finnandet av timvinkeln och samtidigt

antecknande av kronometertiden, som med be-

hörig rättelse är lika med Greenwich

medeltid.

Ocean, världshav, i dess utsträckta

bemärkelse hela den massa saltvatten, som

omgiver vår jord med undantag av

skärgårdar, floder o. s. v. I inskränkt

mening Atlantiska oceanen, Stilla eller

Pacifik oceanen, Indiska oceanen och

Södra oceanen. ~ -strömmarna, dessa

uppkomma av åtskilliga orsaker, som stå

i samband med varandra, men

huvudsakligast av passadvindarna,

havstemperaturens olikhet i särskilda trakter och

vattnets olika sälta.

Odäckad båt, båt som är öppen från

fören till aktern.

Odämpade svängningar, svängningar

med lika stora intensitetsamplituder

eller elektromagnetiska svängningar, som

bibehållas vid samma styrka.

Offerera, erbjuda.

Offert, erbjudande, anbud.

Ofritt fartyg, fartyg som tillhör någon

krigförande nation.

Oharpade kol, kol från vilka de

mindre delarna, "stybben", icke blivit

frånskilda.

Ohm, måttenhet för motståndet i en

elektrisk ledning. Den har fått sitt

namn efter tysken d:r Ohm. ~ -ska

lagen: den av strömkällan alstrade

ström-styrkan är direkt proportionell med den

elektromotoriska kraften och omvänt

med summan av ledningsmotstånden.383

Ohoj—Ommätning

384

Ohoj, tillropsord, då man vill

kommunicera.

Ok, järnbåge med kättingar, som

huggas i nedre ändarna av en

fallrepstrappa. Taljan hugges i själva oket och

tjänar att hissa upp trappan med.

Oklar, i oordning, i otjänstbart skick.

Ett tåg är oklart, när det fastnat i något

föremål och ej kan halas, som det är. Ett

ankare är oklart, när det kommer upp

med flyna först ur vattnet, och en

propeller är oklar, när man får en kätting

eller en stållina i den. Vanligtvis får

andre styrmannen skulden för det sista,

men det kan lika väl vara skepparns

fel, om han ej hör sig för, innan han rör

maskinen.

Oktangulär, åttkantig.

Oktant, en enkel form av

reflexionsinstrument, vars båge utgör Vs av

cirkelpe-referin. Den påminner för övrigt om

sextanten, fast limbens gradering ej är så fin.

Oktogon, åttahörning.

Oktroj, särskild handelsrätt,

privilegium.

Okularglas på kikare, det glas, som är

närmast observatörens öga.

Oledare, en kropp som icke har

förmåga att förmedla elektrisk ström

Olja, en klibbig vätska, som erhålles

från, djur-, växt- och mineralriket.

Användes till beredande av målarfärg eller

till smörjning för att minska friktionen

i maskindelar, samt både till lyse och

bränsle.

Oljeavskiljare, eller oljesil, anordning

varigenom man avskiljer olja och annan

orenlighet från matarvattnet. En

bekant uppfinning i detta hänseende är

ingenjör Jean Drakenbergs i Stockholm

s. k. "feedcleaner". Den är icke grundad

på silning utan på att giva vattnet en

roterande rörelse, verkande snarlikt de

Lavals separator.

Oljeback, skål som ställes under plats,

där smörjning försiggår för att

uppsamla drypolja.

Oljebroms, bromsanordning med olja

som motstånd

Oljecistern, förvaringskärl för

flytande bränsle.

Oljekläder, oljedränkta bomulls- eller

linnekläder, som man använder i

regnväder utanpå den vanliga klädseln. De

bestå av tröja eller röck, byxor och

sydväst. Det sistnämnda en huva med skärm

både fram och bak.

Oljepåse, segeldukspåse vari förvaras

någon fet olja, som kan sippra ut genom

en öppning. Den hänges utombords i

lovart vid hög sjö för att dämpa vågorna,

ty oljan sprider sig och bildar liksom

en tunn hinna över vattnet.

Oljeskärm, skärm för att skydda mot

oljestänk i en maskin.

Oljeströmbrytare, för höga

strömstyrkor vid högspänning, en i olja nedsänkt

strömbrytare.

Ombord, inom ett fartygs relingar. ~

-läggning, kollision, sammanstötning

mellan två fartyg. ~

-läggningsförordningen, Kungl. Maj:ts n. f. angående

åtgärder till undvikande av

ombordlägg-ning, se sjölagen avd II.

Omkastningsanordning,

hjälpmaskineri för omkastning av en ångmaskins

rörelseriktning. Den kan antingen vara

anordnad för handkraft medelst en spak,

som kastas om, eller en ratt, som vevas,

eller den kan bestå av en särskild liten

ångmaskin eller motor. De förstnämnda

benämnas omkastningsspak och

omkastningsratt.

Omkopplare, i en gniststation, tjänar

till att vid givning inkoppla avsändaren

samt frånkoppla mottagaren och bryta

dess strömkretsar. Vid mottagning äro

dess funktioner motsatta. Den består av

en dubbel knivströmbrytare, som är

rörlig omkring tappar

Omlastning, överförande av last från

ett fartyg till ett annat.

Omloppstelegraf, telegrafinrättning

som användes på örlogsfartyg för att

närmare precisera den fart, man vill

hava, vilket är av stor vikt, då flera

fartyg företaga gemensamma evolutioner.

Ommätning, skall, innan ett fartyg ut-385

Opalglaskupa—Ortlinje

386

klareras från svensk hamn, senast

fjorton dag-ar efter det nytt mätbrev

erhållits, anmälas till Registret (Kungl,

kommerskollegium). Det nya mätbrevet

skall medfölja anmälan för anteckning

å fartygets certifikat, om dräktigheten

förändrats.

Opalglaskupa, en mindre

genomskinlig glaskupa överdragen med opalglas

på insidan. Användes över elektriska

lampor.

Ophiuchus, Serpentarius eller

Ormkarlen, stjärnbild i närheten av

himmelsekvatorn. Dess förnämsta stjärna är

Ras-el Ague, en av d. s. k.

longitudsstjär-norna.

Opposition, månen är i opposition med

solen vid fullmåne, eller då

longituds-skillnaden är 180°.

Order, en tillsägelse som skall åtlydas.

Ordinataxel, ordinata, en punkts

vinkelräta avstånd från en axel, som

bestämmer punktens läge i förhållande till

en annan känd punkt. Den sistnämnda

axeln kallas abskissaxel.

Ordning (förmering), en flottas

uppställningsform för något visst ändamål,

såsom segelordning för segling,

slagordning för strid, jakt- och reträtt

ordning o. s. v.

Orent i botten blir alltid ett fartyg på

långa resor eller under långvarigt

stilla-liggande i hamn. Det blir då svårare att

driva fram genom vattnet, och förlust

åsamkas rederiet genom tidsspillan. Ett

järnfartyg bör dockas minst en gång om

året för rengöring och målning (även

för att förekomma röstning) och ett

träfartyg minst vartannat år.

Orienten, Österlandet.

Orienterad, väl orienterad är man, då

man vet, var man befinner sig i en

skärgård bland holmar, kobbar och skär.

Orion, en av de praktfullaste

stjärnbilderna i närheten av himmelsekvatorn,

synlig både på norra- och södra

stjärnhimmeln. Den är lätt att känna igen på

sina tre tätt till varandra belägna

mit-telstjärnor ("de tre vise männen"),

om-13

givna av i det närmaste en rektangel av

fyra stjärnor, varav Beteigeuse pekar

mot Castor och Pollux, Bellatrix ligger

närmast Aldebaran, Rigel mitt emot

Beteigeuse på andra sidan om "de tre

vise männen" och den fjärde mindre

stjärnan K ligger närmast den

strålande Sirius.

Orkan, cyklon eller typhon, en

utomordentligt våldsam storm, som far fram

med en hastighet av ända till 50 met.

pr sekund eller 12 Beaufortskalan. Den

förekommer företrädesvis i de delar av

världen, där monsunerna blåsa, och

särskilt vid deras skiften, men äro icke

heller sällsynta i andra trakter. De

tyckas vara virvlar, som uppkomma, då

olika luftströmmar mötas t. ex. de

västliga vindarna nära ekvatorn och de

ostliga på högre latituder.

Orma ett tåg, omvira ett krigsfartygs

barduner och stag sicksack med

smäckert tågvirke för att hindra dem att

falla i däck, om de skulle bliva

avskjutna.

Ornamentslist, list som omgiver t. ex.

ett fartygs akterspegel.

Ortlinje, en rät linje i sjökortet, vars

riktning är vinkelrät mot en observerad

himmelskropps asimut. Den kallas även

Sumnerlinje efter sin uppfinnare,

kaptenen Thomas H. Sumner, som av en

händelse upptäckte metoden den 18 dec.

1837 och sedan i Boston utgav en

avhandling om "A new and accurate

method of finding a ship"s position at sea".

Ortlinjen är den linje, på vilken ett

fartyg befinner sig. Den bestämmes, sedan

man observerat höjden av en

himmelskropp och i samband härmed

Greenwich medeltid på kronometern sålunda:

om asimut en är större än 45°, antager

man tvenne värden på latituden, ett på

vardera sidan om den räknade latituden

och nära intill densamma, och beräknar

mot dessa värden tvenne

longitudsvär-den. Därefter avsättas i sjökortet de två

punkter, som bestämmas genom dessa

positionsvärden och den räta linje, som387

Ortodromisk—Oyasivoströmmen

388

förenar de bägge punkterna, är den

sökta ortlinjen. Om asimuten är mindre

än 45°, antager man två värden på

longi-tuden, det ena litet större och det andra

litet mindre än den räknade, och söker

därefter motsvarande latitudsvärden,

avsätter punkterna i sjökortet och

sammanbinder dem.

Ortodromisk kurs, den kurs som följer

meridanen eller en parallell.

Oscillation, svängning, härmed menas

inom elektriciteten spänningens

förändring frän ett

potentialdifferensmaxi-mum till- icke nästföljande, vilket är av

motsatt tecken, utan det andra därpå

följande, som har samma tecken. Man

kan även säga förändringen av

strömstyrkan från ett maximum till därpå

följande likriktade.

Oscillator (gnist), härmed menas i

allmänhet anordningen av ett gnistgap

mellan tvänne ledare, genom vilka

elektriciteten från ett induktorium eller en

laddad kondensator får urladda sig.

Oscillerande cylinder, ångcylinder som

svänger i tvenne ihåliga tappar, genom

vilka ångan tillföres cylindern.

Kolvstången verkar direkt på veven.

Osegelbart är ett farvatten, som ej kan

trafikeras med fartyg.

Ost, det väderstreck, där solen går upp

(vid vår- och höstdagjämningen).

Osmium, ett med platina och irridium

förbundet metalliskt grundämne.

Ostaustraliska strömmen, den gren av

Södra ekvatorialströmmen, som går

sydvart öster om Salomon öarna.

Ostindiefarare, benämning på såväl

fartyg som sjöman, som seglat på Indien.

Ostindiska girar, betydliga

awikning-ar från kursen under fördevindssegling,

beroende på mindre god styrning.

Ostvart, i ostlig riktning.

Ost- västlinjen, avskärningslinjen

mellan sanna horisonten och ekvatorn. Den

är vinkelrät mot middagslinjen.

Ostolpad kätting, se kortlänkad.

Osänkbarhet, förmågan hos en båt att

hålla sig flytande, även då den fylles

med vatten.

Outrigger, se utriggare.

Overalls, bussaron och byxor i ett att

taga utanpå de andra kläderna, då man

kryper i tankar och dylikt.

Oxen, Taurus, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln emellan Orion och

Sjustjärnan. Den har formen av en

triangel, i vars ena spets den rödaktiga

Aldebaran ådrager sig uppmärksamhet.

Oxhyvel, rybank, en grov hyvel.

Oxöga, ett litet moln som brukar visa

sig söder om ekvatorn, där det

framträder som en mörk fläck vid horisonten

och är förebudet till orkan.

Oyasivoströmmen, från nordost

kommande ström, som löper längs

Kam-schatka och Kurilerna i Asien.Packhus, förvaringsmagasin för gods.

~ -karlar, biträden i packhus, som

transportera gods, öppna emballage m. m.

Packis, isstycken som skjuta över

varandra och belamra ett farvatten. -

Packning, tätningsmedel, bestående av

tåg eller gummi för ventiler, lock,

dörrar m. m. ~ -sdosa eller stuffingbox,

tätningsanordning vid öppningar, som

genomgås av axel, pistonstång e. d. ~

-skniv, packningsskärare, packningsträ,

packningskrats äro verktyg för

tillskärning, inläggning eller uttagning av

packning.

Pacotillehandel, handel som drives av

skeppare eller besättning för egen

räkning.

Paddelåra, pagaj, ett slags spade eller

åra med brett blad för framdrivning av

kanot. Den är av olika form på olika

platser, än ovalformad men med spets,

än formad som foten på en simfågel

o. s. v.

Paddla, ro med paddel. ßoddaren eller

paddlaren, om han är ensam, sitter

längst akterut i kanoten och vänder sig

föröver, medan han med paddelåran

gräver i vattnet än på ena sidan än på den

andra.

Paduca, ett malajiskt fartyg som

förekommer på Sundaöarna. Det har två

master och låga men breda loggertsegel.

Pagaj, se paddelåra.

Paketbåt, ursprungligen av vissa

regeringar förhyrda snabbseglare,

stundom bestyckade och avsedda att föra

post och passagerare.

Palaver, av spanska palabras —

överläggning —, ord, som av negrerna

användes i många betydelser, såsom rådslag,

dispyt, bråk, händelse, köpslående m. nu

Chop palaver betyder helt enkelt måltid

och ej slagsmål om matbitarna, death

palaver betyder dödsfall o. s. v.

Palissad, staket bestående av starka,

pålar spetsade i båda ändar, nedre

ändan neddriven i jorden.

Pall, järnklaff anbringad å spel för

att hindra det att "komma upp" och gå

baklänges. På ankarspel äro de

anbringade på pallbetingen och falla vid

rundhivningen i avsatser på pallringen,

"pallådorna".

Palladium, ett i rå platina

förekommande grundämne, till färgen silvervitt.

Användes till skalor på instrument.

Palla under, understötta ett upplyftat

föremål genom anbringande under

detsamma av lämpliga trästycken.

Palma, att växelvis flytta händerna

över varandra och hala i ett tåg med en

hand i taget; även hala till sig duken,

då man gör fast ett segel.

Palmolja, olja av palmnötter, även olja

för flata handen (efter engelska ordet

palm), m. a. o. mutor.

Palmvin, en syrlig, skummande dryck,391

Pamfil—Paraddagar

392

som tappas ur bladvipporna på vissa

palmarter.

Pamfil, ett slags medeltids galér.

Pampas, vidsträckta hedar i södra

Amerika.

Pampeiro, svår storm som plägar rasa

vid Braziliens kuster under maj, juni,

juli och augusti. Den blåser sällan

längre än 24 à 30 timmar i sträck och

förebådas av disiga moln kring solen

vid dess nedgång, eller av att landet

synes ovanligt tydligt och tyckes liksom

närma sig den betraktande.

Panacé, universalmedel, även

benämning på en stimulerande dryck,

bestående av te och rom.

Panel, inre beklädnad av polerat trä

i salonger och hytter.

Panna, se ångpanna.

Pann-beklädnad, träbeklädnaden

utanpå en ångpanna. ~ -besiktning, klassade

fartygs ångpannor äro underkastade

årlig inspektion samt dessutom

undersökning vart tredje eller fjärde år.

Pannor, som äro över tolv år gamla, måste

undersökas och godkännas av

vederbörande expert vartannat år. Se även

kallvattensprov. ~ -borste, borste för

rengöring av ångpanna. ~ -bädd, bädd

av järn eller trä, på vilken ångpanna

vilar. ~ -glas, vattenståndsmätare, starka

vertikalt ställda glasrör i hylsor, som

genom glasrörskranar stå i förbindelse,

den övre med pannans ångrum, den

nedre med vattenrummet. Enligt lag skall

vattenhöjden vara minst 75 mm. ovanför

den översta delen av eldytan, och

vattenhöjden skall ständigt kunna

kontrolleras medelst två provkranar. ~

-isolering, se ångpanneisolering. ~ -kapp,

plåtkanten över bryggdäck, eller på

mindre fartyg över huvuddäcket, som

omgiver pannrummet. ~ -rum, det rum i ett

fartyg, där ångpannan är placerad. ~

-skott, vägg, som skiljer pannrum från

lastrum. ~ -stag, stänger mellan

gavlarna i en ångpanna, som tjäna till att

stärka den. ~ -sten. består av gips, krita,

koksalt, magnesia, som avsätta sig i

ångpannor. Den är mycket skadlig för

materialet och måste avlägsnas. ~

-stens-medel, eller rättare medel mot pannsten,

har man i soda, tillsatt i små mängder

med osläckt kalk. ~ -tuber, rör av järn

eller stål i vattenrummet i en ångpanna,

genom vilka förbränningsgaserna ledas.

Pansar, svåra stålplåtar som

anbringas till skydd å krigsfartyg, numera i

allmänhet som ett bälte i vattengången

(vattenlinjepansar) antingen runt hela

skrovet eller blott delvis för att skydda

de viktigaste delarna, pannor och

maskiner, I båda fallen går pansardäcket

tätt under vattenlinjepansaret från stäv

till stäv. ~ -häckning, plankor fastsatta

på bordläggningen och vartill

pansarplåten fastsättes. ~ -däckskryssare, äro

försedda endast med pansardäck. ~

hylla, på denna vilar pansarplåten. Den

bildas i allmänhet av dubbla bottnarnas

överkant. ~ -kryssare, har förutom

däcket även vattenlinjen bepansrad. Det är

den största av pansarklassen. ~ -torn,

fasta eller rörliga torn, som äro avsedda

för svåra och medelsvåra kanoner. De

äro antingen täckta eller öppna

barbet-torn och skyddas i så fall vanligen av

skyddsskärmar fästade till lavetterna.

Pantingbjälkar, eller, som man i

ingenjörskretsar i Danmark har

föreslagit att kalla dem, bogbalkar, anbringas

för ut i stålfartyg för att förhindra

fjädring.

Papegojmast, jäckmast, en liten mast

längst akter ut på kuttrar. Seglet

kallas papegoja.

Pappervisitation, eller droit de visite i

inskränkt mening, omfattar i fred

endast undersökning av ett fartygs

nationalitetshandlingar, men i krig samtliga

skeppshandlingar.

Paraband, band av kautschuk.

Parabel, geometrisk figur, sam

uppstår, då man skär en kon med ett plan

parallellt med dess sida.

Parad, truppmönstring. Avböjande av

ett hugg eller en stot vid fäktning. ~

-dagar, bestämda dagar då allmän flagg-393

Parallax—Passageinstrument

394

ning skall äga rum. ~ -dräkt,

högtidsdräkt för tjänsteman.

Parallax, är av två slag, årlig och

daglig. En himmelskropps årliga

parallax är den vinkel, under vilken

jordbanans radie skulle synas från samma

himmelskropp. Den dagliga parallaxen

är en förändring i himmelskropparnas

höjder förorsakad därav, att åskådaren

icke befinner sig vid jordens

medelpunkt, till vilken alla observationer

böra hänföras, utan på jordens yta. Den

utgör skillnaden mellan de riktningar, i

vilka en himmelskropp synes och skall

synas från jordens yta och i samma

ögonblick från jordens medelpunkt. Det

är alltså den vinkel, varunder den till

observationspunkten dragna jordradien

måste synas från himmelskroppen. Man

skiljer vidare på horisontalparallax

och höjdparallax. Den förra

uppkommer, då himmelskroppen befinner sig i

närheten av horisonten. Den senare

vinkeln av samma slag blir mindre och

mindre ju mera himmelskroppen höjer sig,

tills den vid zenit blir lika med noll.

Paralleller, de cirklar på jordklotet

som man tänker sig dragna parallellt

med ekvatorn åt vardera polen, och som

representera latituden.

Parallell-linjal, en något föråldrad

anordning för transportering av linjer i

sjökortet. Den består av två linjaler,

som ligga tätt an till varandra och äro

sammanhållna av tvenne snett parallella

mässingsskenor. En förbättring är

kapten Field"s parallellinjal, som i ena

kanten är indelad i grader och i den andra i

kompasstreck, så att man genast kan

läsa av kursen, när man inriktar den

efter en meridian. "Den graderade

linjalen på rullar", säger Lecky, "är likväl

den allra bästa." ~ -koppling,

sammankoppling av flera galvaniska element på

så sätt, att alla elementens positiva

poler förbindas med varandra och de

negativa med varandra. ~ -segling,

segling långs en latitudsparallell, alltså

rättvisande ost eller väst.

Paraply-ankare, ett slags skålankare,

som liknar en paraply. ~ -antenna,

luft-ledning för trådlös telegrafi, bestående

av en samling koniskt ordnade

lufttrådar, liknande spröten i en paraply med

spetsen upp.

Pari, al pari, av lika värde. Det

verkliga ursprungliga värdet av statspapper,

aktier e. d.

Parlamentär, ombud som sändes att

underhandla med en fiende. Hans

person är oantastlig bland folk av ära. ~

-flagg, vit flagg som föres av

parlamentär.

Paroll, fältrop.

Part, del av tåget i en talja, fasta

parten, är den som är fastsatt i blocket,

halande parten, den vari man halar.

Partiell hurikandäckare, fartyg med

överbyggnaden midskepps förlängd helt

för över eller från aktern till ett stycke

för om midskepps.

Partikuljärt haveri, se enskilt haveri.

Passaderna, passadvindarna, blåsa på

ungefär 30° nordlig och 30° sydlig

latitud från ett högt lufttryck mot

ekvatorn. Den förra kallas nordostpassaden,

den senare sydostpassaden. De äro

beständiga vindar, men deras utsträckning

varierar med årstiden. Nordostpassaden

kan man ibland få redan norr om Madeira

och behålla den till i närheten av

ekvatorn. Mellan passaderna finnes ett bälte

med växlande vindar. Engelsmännen

kalla det the Calms eller Doldrums. Vi

kalla det stiltjebältet. Med

sydostpassaden löper man ned mot Brasilianska

kusten för att söka västliga vindar, om man

skall runda Godahoppsudden.

Passagerar-e, resande, är på fartyg

skyldig att ställa sig till noggrann

efterrättelse allt, vad med avseende å ordning

och skick ombord är föreskrivet. ~

-ångfartyg, ångfartyg, som har rättighet att

föra passagerare. Se härom Kungl,

förordn. av den 12 febr. 1864 och 1 juli 1898.

Passageinstrument, transitiiistrument*

bestämmer gången av ett ur. Det består395

Pass—Pelorus

396

huvudsakligast av en tub, som är fästad

på en vinkelrät mot densamma stadigt

fastgjord horisontal axel. Denna rör sig i

meridianens plan, sedan den blivit

medelst tillhörande anordningar behörigen

inriktad. Tuben är så inrättad, att

ögonblicket, då en himmelskropp under sin

dagliga rörelse genomgår tubens

medellinje, kan med noggrannhet iakttagas.

Pass och nationalitetshandlingar,

nationalitets- och registreringscertifikat

utfärdas av Kungl, kommerskollegium

och skall finnas på varje svenskt fartyg,

som trafikerar utlandet.

Passera linjen eller ekvatorn var förr

i världen ett evenement för en sjöman,

som gjorde det första gången. Kanske på

ett och annat fartyg även nu för tiden

Neptunus med sin barberare kommer

om bord och rakar nybörjarna, eller

skrapar av dem den i ansiktet påsmorda

tjäran m. m. med en träkniv och sedan

låter dem bada med kläderna på.

Patent-ankare, av dylika finnas många

olika sorter, men i allmänhet menar man

numera därmed stocklöst ankare, som

kan hyvas in med hela läggen i klyset,

så att endast flyna bliva utanför. Bland

dessa ankare märkas Tysack"s, Smith"s

Trotman"s, Dunn"s och Bold"s.

Ingelfield-Lenox-ankaret har armarna i två

stycken sins emellan förenade med en grov

bult, som går igenom ett hål i läggen.

Kronan är trekantig och har flyformiga

utsprång vinkelrätt mot armarna. ~

-glas, tjocka glas insatta i däcket eller

på andra ställen för att släppa in

dagsljus. ~ -kol, pressade kol i briketter. ~

-logg, se logg. ~ -märssegel eller

märs-segel med patentrev, en anordning för

revning, där seglet rullas upp som en

gardin.

Paternosterverk, en ändlös kedja med

skopor för uppfordring av vatten eller

andra lösa varor.

Patron, skarp-, består av krut oeh kula

med kärna av bly och mantel av hårdare

metall, omgivna av en mässingshylsa

med slaghatt. Lösa patroner hava i stäl-

let för kulor och bly rödmålade, ihåliga

träkulor. Blindpatron, kula av mässing

men utan laddning. ~ -knippe, består

av fem patroner, infattade i en laddram,

som sättes in i vissa bakladdningsgevär.

~ -läge, den orefflade delen av ett

skjutvapen närmast kammaren. ~ -utdragare,

anordning på bakladdningsvapen med

vilken den tomma hylsan kastas ut, då

skottet är avlossat, och ny patron skall

införas i pipan.

Patrullbåt, båt som användes vid

bevakningstjänst.

Pavo, Påfågeln, stjärnbild nära

Sydpolen.

Pegasus, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln i form av ett trapets på andra

sidan om Vintergatan från Polstjärnan

räknat.

Pegel, skala, anbragt å hamnpir för

mätande av vattenstånd.

Pejla, 1) bestämma ett föremåls

riktning med tillhjälp av kompassen eller

en pejlskiva. Detta sker genom att

draga en imaginär linje från kompassens

mittpunkt till föremålet ifråga; 2)

undersöka ett vattendjup. ~ pumpen, ined

pejlstock (måttstock) efterse huru

mycket vatten, som finnes i pumpen.

Pejling, bäring, riktningen (på

kompassen) varuti ett föremål befinner sig.

När föremålet är en himmelskropp,

kallas bäringen asimut. De vanligaste

pejlingarna äro fyrastrecks^- och

krysspej-lingar. S. d.

Pejl-kompass, se asimutkompass. ~

-rör, se luft- och pejlrör. Locken till

pejl-rören bör man i hamn avskruva och låsa

undan, då man är osäker på de

besökandes hedersbegrepp. I stället slår man i

träpluggar för att hålla borta smuts o. d.

~ -rörsnyckel, skruvnyckel för lock till

pejlrör. ~ -skiva, kompasskiva av stål

med två dioptrar rörliga runt ett

centrum. Användes för pejlingar. ~ -stock,

se pejla pumpen. ~ -stol, stativ till

pejlskiva.

Pelerin, kort kappa med kapuschong.

Pelorus, ett instrument för mätning av397

Pemmikan—Perseus

398

en himmelskropps asimut. Om man

jämför den pejlade med den sanna asimuten,

som erhålles i härför uträknade

tabeller, Burdwood"s, Davis", som användas

hos oss, erhåller man kompassens fel.

När missvisningen är känd, fråndrager

man denna, och återstoden, om det är

någon, blir deviationen för den vid

observationen stävade kursen.

Pemmikan, kött av buffel, bison eller

älg, skuret i långa remsor och torkat.

Pen, 1) den förligaste delen av ett

träfartyg till vilken galjonen, där sådan

finnes, är fastgjord; 2) den spetsigare

delen av en hammare.

Pendelregulator, se regulator.

Penhammare, hammare med spets

(pen) i ena ändan av skallen.

Peninsula, halvö.

Pension, sjömanspension brukar man

kalla reumatism.

Pentagon, regelbunden femhörning.

Penteri (av engelska pantry),

serveringsrum samt förvaringsrum för glas,

porslin och vad som helst, som hör till

matbordet.

Penterlina, en kort kätting fastsatt i

ändan av kranbalken, och som stickes

genom röringen på ett ankare för att

fasthålla det klart för fällning.

Penumbra, halvskugga.

Periferi, omkrets av en cirkel, ellips

o. s. v.

Perigeum, den punkt på månbanan,

där månen är närmast jorden eller den

punkt på jordbanan, där vi äro närmast

solen.

Perihelium, den punkt på en planets

bana, som är närmast solen.

Perimeter, summan av alla sidorna i

geometrisk figur.

Period (elektrisk), hela

ändringsförloppet i en växelström eller ett

elektriskt strömsystem, som är underkastat

rytmiska förändringar. När perioden

är tilländalupen, är systemet redo att

börja ett nytt förlopp liknande till

natur och riktning. Med andra ord hela

sinuskurvan.

Periodisk besiktning göres å klassade

stålfartyg vanligtvis vart fjärde år,

eventuellt vart tredje, beroende på

fartygets beskaffenhet. På träfartyg beror

den periodiska besiktningen av den

klass, fartyget innehar och tiden för

klassens utgång eller, som man kallar

det, term. ~ -t omväxlande sken, hava en

del stjärnor. Algol och Mira Ceti äro

bland dessa "lysande exempel".

Periskop, instrument varmed man kan

skåda omkring sig. Den inrättning,

varmed man på en undervattensbåt i

un-dervattensläge kan se, vad som

tilldrager sig på ytan.

Perkussion, stöt, slag.

Permanent magnetism, förmågan av

attraktion och repulsion hos en hård,

magnetiserad järnmassa, hurudan dess

ställning än må vara.

Permeabilitet, genomtränglighet,

magnetisk ledningsförmåga.

Permission, lov, tjänstledighet skall

man begära av vederbörande befäl,

innan man tager sig fritt.

Perpendikel, lodrät linje. Främsta

per-pendikeln på ett fartyg är den linje,

som drages lodrätt mot last vattenlinjen,

där denna skär akterkanten av

förstäven. När man vill utröna ett fartygs

språng, drager man förutom dessa

per-pendiklar en på Vs av fartygets längd

mellan båda stävperpendiklarna från

för och från akter räknat samt en

midskepps. På perpendiklarna mätes

avståndet från underkant av kölen till

däcket eller skarndäckslisten utombords

och punkterna sammanbindas, då

språnget erhålles.

Perpendikulär, lodrät.

Perseus, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln, emellan Sjustjärnan och

Vintergatan. Från denna konstellation

komma de s. k. Perseiderna eller

Perseus-svärmen eller den meteorsvärm, varmed

jorden årligen sammanstöter omkring

den 10 augusti, och som förorsakar ett

vackert stjärnfall. Meteors värmen utgör

resterna av en utsliten komet.399

Pert—Pistonstång

400

Pert, tåg som hänger i bukt under

en rå eller born, att tjäna som fotstöd

åt manskapet vid arbete med seglet. ~

-kunta, se pertridare. ~ -lina,

kabelslaget tåg, som användes till varpning och

förhalning. ~ -ridare, kort tåg som

uppbär bukten av en pert. Den är najad till

jäckstaget och splitsad om perten med

en ögsplits. På ömse sidor om ridaren

äro knopar, pertkuntor, anbringade, för

att den ej skall slira. ~ -urbationer,

verkan av himmelskroppars

attraktionskraft på varandra, varigenom stundom

händer, att de dragas ur sin elliptiska

bana omkring centralkroppen, vilket

inträffade vid den underbara upptäckten

av Neptunus.

Peruströmmen, Humboltströmmen, en

norrgående fortsättning av

Ostaustraliska strömmen, som övergår i Södra

ekvatorialströmmen.

Petroleum, bergolja, mineralolja. ~

-ångare, tankfartyg, fartyg speciellt

byggt för förande av olja, löst förvarad.

De äro indelade i ett antal oljetäta rum,

med isoleringsrum här och var.

Phaet, a Columbae, longitudsstjärna.

Phecda, y Ursae Majoris, 3:dje

stjärnan i Stora Björn räknat från den, som

pekar på Polstjärnan.

Phoenix, stjärnbild på södra

himmelsfären.

Pickhammare, rosthammare.

Pik, 1) bergstopp; 2) den förligaste och

aktersta skarpa delen av ett fartygs

inre; 3) yttersta spetsen på en gaffel. ~

-a, lyfta piken eller sträcka pikfallet på

en gaffel.

Piketbåt, spanarbåt.

Pik-fall, det hisstyg, varmed piken

lyftas på en gaffel. Den består vanligen

av en enkel löpare, skuren genom ett

par enkla block på gaffeln och ett par

liknande på undermastens övra del.

Båda tamparna leda ned i däcket på var

sin sida, och den ena är försedd med en

klapplöpare. ~-gårdingar, linor varmed

övre delen av ett gaffelsegel halas upp

till gaffeln. ~ -skott, vägg som skiljer

pik från lastrum. ~ -tank, vattencistern

i pik på järnfartyg.

Pilaster, halvpelare (på kajutinredning).

Pinass, en båt framdriven med segel

och åror.

Pinkskepp, fartyg på 1700-talet med

hopknipta former och hög akter.

Pinnkompass, en tavla som användes

på handelsfartyg (seglare), och varå med

pinnar, som stickas i hål på

kompassstrecken, de styrda bidevindskurserna

markeras.

Pinschben, järnstång, tillplattad i ena

ändan och tillspetsad i den andra,

användes vid baxning av tunga föremål.

Pir, hamnarm eller vågbrytare. ~

-huvud, yttersta ändan av en pir.

Pirat, forntida sjörövare.

Pirog, ur trästam urholkad kanot.

Pisces, Fiskarna, tolfte stjärnbilden i

Djurkretsen, där solen befinner sig den

21 februari.

Piscis Australis, Södra fisken,

stjärnbild på södra himmelsfären med den

bekanta longitudsstjärnan Fomalhaut.

Pistol, mindre skjutvapen med en pipa,

(ibland kunde man på gamla modeller få

se flera pipor). Numera användas

magasinspistoler, där flera patroner ligga

ovanpå varandra i kolven och

automatiskt matas in i pipan genom

avtryckar-stångens rörelser.

Piston eller kolv, den kanna av stål

eller gjutjärn, som rör sig fram och åter

eller upp och ned i cylindern i följd av

ångans tryck på ena eller andra sidan.

~ -ringar, ringar av gjutjärn eller

brons, som omgiva pistonen och av egen

spännkraft eller medelst särskilda

pist onfjädrar eller dylikt pressas mot

cylinderväggen för att ernå ångtäthet. ~

-stång, kolvstång, den stång av smitt

stål, som är fäst vid kolvens nedre ände.

Den går igenom cylinderlocket och

överför kolvens fram- och återgående

rörelse till de yttre maskindelarna

och närmast till tvärstycket, till vilket

den är fäst med pistontappen. ~ -van-401

Pitchpine—Pluspol

402

dring, kolvväg, slaglängd, är = med

dubbla vevradien.

Pitchpine, pinusart som finnes i

Amerika. Den är kådig och tung och

användes mycket i skeppsbyggeri.

Pitpan, västindisk kanot.

Pitprops, runda spirstycken som

användas i kolgruvorna för att stötta upp

blocken.

Pivot, cylinder av järn eller annan

metall, som lätt kan röra sig i ett fotlager.

Plan, 1) utkast; 2) rät yta. Å

ångfartyg skall finnas plan av elektriska

ljuset, av rörsystem och spolledningar samt

av lastens placering, då man har olika

partier av last. Se även skepps- och

maskinritningar.

Planeter, ogenomskinliga kroppar, som

rotera omkring solen i nästan

cirkelrunda banor.

Planimetri, läran om mätning av plana

ytor.

Plankgång, sammanställning av de

plankor, som utgöra en längd från

fartygets för till dess akter, vare sig det

gäller den yttre beklädnaden,

(bordläggningen) eller den inre (garneringen).

Plan-ritning, se skeppsritning. ~

-skiva, skiva varefter man jämnar en yta

för att få den "grad". ~ -slid, en

fyrkantig låda av gjutjärn, vars ytterkanter,

täckplan, täcka de båda ångkanalerna

till en cylinder, då sliden står i

medelläge.

Plantés sekundära element eller

ackumulator, består av två blyplåtar

nedsatta på helt kort avstånd från varandra

i ett kärl med utspädd svavelsyra.

Användes förr vid belysnings- och

kraftanläggningar.

Plan trigonometri, se trigonometri.

Platina, ett vitt glänsande smidigt

men ytterst hårdsmält grundämne, som

användes till kemiska apparater m. m.

Platskutym, vanliga bruket i en hamn

med avseende på lastning och lossning.

Platt akter, bred akterspegel utanpå

vilken rodret hänger. ~ -fot, vakt till

sjöss mellan 4—8 e. m., indelas på örlogs-

fartyg i två. l:sta och 2:dra plattfoten.

~ -huvud, liten spik med stort platt

huvud. ~ i aktern är vinden, då den blåser

rätt akterifrån.

Platting, flätade kabelgarn som

användas dels till sejsningar, dels till

klädning mot skamfilning, packningar o. s. v.

Man har åtskilliga slag av platting. De

flata kallas 3 garns, 5 garns eller 7 garns,

beroende på antalet garn, som användas.

Fransk platting är även flat. Därtill har

man fyrkanting, rund, halvrund

platting. Att göra platting kallas att "lägga

platting".

Platt-kondensator, kondensatorn i

avsändaren i system Poulsen (trådlös

telegrafi). ~ -lask, lask, vars längd är

mindre än tre ggr timrens höjd.

Pleasure yacht, lustfartyg.

Plejaderna, Sjustjärnorna, den kända

st järngruppen i Oxen på norra

stjärnhimmeln. Endast sju eller åtta

stjärnor äro synliga för blotta ögat, men med

tub har man kunnat iakttaga över 200.

Plikt, ett i öppna farkoster för- eller

akter ut avstängt rum, vartill en lucka

lämnar tillträde. Första årån i båt. ~

-a, loda. ~ -ankare, det största ankaret

ombord som man förr brukade surra i

styrbords fockröst; ~ -huggare, den

båtgast som ror första årån i en båt. ~

-tåget, till pliktankaret.

Plimsollare, flytande likkista, fartyg

som är så dåligt, att det nätt och jämt

kan hållas flytande genom pumpning.

Plint, en fyrkantig platta som tjänar

till underlag för vissa apparater såsom

elektriska instrument o. s. v.

Plug, cigarr.

Plunderstock, sprinten som fasthåller

kammarstycket på en revolver, och som

utdrages, då vapnet skall rengöras och

smörjas.

Plundra, öppna mekanismen till

magasinet på en karbin, så att patronerna

falla ut.

Pluspol eller anod, positiv pol i ett

galvaniskt element.403

P uteum—Polspänning

404

Puteum, Stafletten, stjärnbild i

närheten av sydpolen.

Plåt-hake. järngaffel varmed man

vänder stora plåtar. ~ -köl, flatköl. ~ -sax,

sax varmed man klipper plåt. ~ -stråk,

en rad plåtar från för till akter i en

bordläggning. Man benämner dem

nedifrån räknat: kölstråk, A-stråk, B-stråk,

C-stråk, D-stråk, E-stråk o. s. v. ~ -vals,

maskin för riktning av plåtar.

Pneumatisk nithammare, ett verktyg

för nitning, som drives med

komprimerad luft.

Pockenholts, lignum vitae, ett

synnerligen hårt träslag från tropiska

Amerika. Användes till blockskivor,

bussningar o. s. v.

Pojena, finskt skärgårdsfartyg på

1700-talet.

Polackerfartyg, fartyg vars master

och stänger gå i en längd utan märsar. I

stället för vevlade stängvant har man

en jakobsstege på akterkant av stången.

Polaris eller Stella Polaris,

Polstjärnan, a Ursae Minoris, den mest lysande

i denna konstellation. Den är den punkt,

omkring vilken den övriga delen av

himmelsfären synes rotera. Den är lätt att

finna. Om man drager en linje i

riktning mot polen från Stora Björns båda

första stjärnor Dubhe och Merak,

träffar den Polstjärnan, som är belägen i

Lilla Björnens svans. Se Stora Björn.

Polstjärnan har stor användning i

navigationen, därför att man med dess

hjälp kan bestämma latituden vilken

tid som helst på natten. Den ligger

ungefär IV40 från himmelspolen, och som

diametern av dess dagbåge är 2V20, blir

dess rörelse omkring polen mycket

långsam, ungefär en bågminut på tre

tidsminuter. För närvarande närmar sig

polen Polstjärnan, och om ett

århundrade eller så skall den hava nått omkring

V20 från densamma, då den börjar draga

sig bort igen och så småningom närma

sig den klara Vega, som om ungefär

12,000 år blir Polstjärna, om det kan vara

någon tröst.

Polarisation, motströmsverkning. I ett

element är det den elektromotoriska

kraft som uppstår, då vätgasen, som

bildas genom zinkens upplösning i

svavelsyran, avsätter sig på kopparpolen. Det

är även en metalls eller en kropps

böjelse att vända ena änden åt nordpolen och

den andra åt sydpolen.

Polarländerna, länderna i närheten av

polerna.

Pol-avstånd, komplementet till en

himmelskropps deklination. ~ -cirklar som

uppdragas på jordklotet 23° 28" från

endera polen parallellt med ekvatorn.

Poler, slutpunkterna av såväl

himmelssfärens som jordens axel. Den, som ligger

norr om Europa, kallas nordpolen och

den motsatta sydpolen. Jordens

magnetiska poler äro belägna ej långt ifrån de

geografiska och äro de två .varandra

motsatta punkter på jorden, där den

kraft, som kallas jordmagnetismen, kan

anses samlad, likasom magnetpolen är

den punkt av vardera hälften av en

magnet, där hela magnetismen kan anses

vara koncentrerad. Likartade poler stöta

varandra ifrån sig (repellera) och

olikartade dragas till varandra (attrahera).

Pol-höjd, världsaxelns lutningsvinkel

mot horisontens plan eller den

motsvarande bågen av meridianen mellan

polen och horisonten. Polhöjden är lika

med latituden. ~ -klämma, ändklämma

på en kabel varmed denna förenas med

en kontakt.

Pollare, timmer eller järnkropp ovan

däck för fastgöring av tågvirke. På

kajer brukar man göra dem av granit eller

ännu bättre, av järn.

Pollux, ß Geminorum, tvillingstjärnan

till Castor på norra stjärnhimmeln. Den

ligger i rät linje med Rigel, "de tre vise

männen" i Orion och Beteigeuse.

Pol-par, ett, utgöra en positiv och en

negativ pol. ~ -sko, den yttre delen av

en magnet närmast ankaret (dynamo). ~

-spänning, spänningsskillnaden emellan

polerna i ett element eller potentialskill-405

Polstjärnan—Pre j skott

406

nåden mellan en strömkällas poler. ~

-stjärnan, se Polaris.

Ponton, flatbottnad, däekad, vattentät

pråm, på vilken anordnas kranar eller

andra hisstyg.

Pop, se hyttdäck.

Porslinshatt, isoleringskupa för

elektrisk ledning.

Port, öppning i ett fartygs bog, akter

eller sidor. ~ -bom, bom som lägges

innanför en port, vartill den surras.

Pörte épée, guld- eller silverträns med

kulor om fästet på ett svärd,

Port-segel, segel eller presenning, som

sträckes under en port och lägges över

relingen på pråm eller fartyg, från

vilket man intager, eller till vilken man

lossar barlast för att ej spilla i hamnen.

~ -surrning, ett stycke vevlingslina,

varmed en port surras på insidan av

fartyget. ~ -syll, porttröskel.

Portugisisk örlogsman eller

bidevinda-re, Physalia, ett genomskinligt,

gelear-tat, rosafärgat blöt djur, som i tropiska

hav brukar "kryssa" på vattenytan.

Positiv, aktuell, verklig, bestämd. ~

borste, se borste. ~ elektrod, anord. i ett

elektriskt batteri är den, varifrån

strömmen anses flyta genom ledaren till den

negativa. ~ glidning, se glidning. ~

ledning, ledning till den positiva polen.

Post-båt, fartyg som för med sig post.

~ -datera, datera en skrivelse äldre än

den är. Man bör se till, att ej dylikt

äger rum med certepartier eller

konnos-sement.

Potens, produkten av ett antal

faktorer, vilkas antal utvisas av exponenten.

~ -block, fast block förenat med flere

rörliga, i rad upphängda block.

Potential, se elektriska potentialen. ~

-skillnad, elektromotorisk kraft, som

alstras just av det förhållandet, att olika

potential råder i en kropp.

Potentiometer, benämning på en

apparat, som användes för finreglering av

potentialen mellan två punkter. Den består

huvudsakligen av ett motstånd, shunt-

kopplat över en strömkälla med en

flyttbar kontakt.

Pottlod, blyerts, användes vid

smörjning av vissa bultar.

Poulsen systemet eller system Poulsen

för trådlös telegrafi, efter dansken

professor Waldemar Poulsen, grundar sig

på ljusbågemetoden. I stället för

oscillatorn i Marconisystemet begagnar

Poulsen sig av ljusbågen som alstrare av

de elektriska svängningarna. Poulsens

generator är en anordning vid

alstringen av elektriska svängningar.

Ljusbågen och de elektromagneter, som

framkalla magnetfältet och gaskammaren,

som omgiver bågen, äro här

sammanförda till en gemensam apparat.

Poulsens tikker, är en

elektromagnetisk hammaravbrytare å "mottagaren",

som urladdar den i kondensatorn

ackumulerade energin i en telefonanordning.

Den ersätter detektorn vid mottagning

av kontinuerligt dämpade svängningar^

Pratika, en av en karantänschef given

tillåtelse för ett fartyg att hava fri

kommunikation med land.

Pram, en norsk eka, mycket

lätthanterlig och därför använd på fartyg,

särskilt att ro ut trossar vid förhalningar.

Praxis, gängse bruk.

Precession, förändring av läget av

ek-vinoktialens plan och följaktligen av

jordaxelns riktning.

Precisionsinstrument, mätinstrument

för utförande av mycket noggranna

mätningar.

Preja, anropa eller muntligen meddela

sig med ett annat fartyg. Prejning eller

anprejning, avser vanligen endast att få

veta det prejade fartygets namn, hemort,

avgångs- och destinationsort, resans

längd, longitud vid prejningstillfälllet

eller dylikt.

Prej-håll, inom hörhåll med ropare. ~

-skott, kan efter omständigheterna vara

löst eller skarpt. Skjutes under

krigs-förhållanden av örlogsfartyg för att

tvinga fartyg, som i trots av varning407

Prejudikat—Propeller

408

icke minskar farten, att lägga bi för att

låta sig undersöka.

Prejudikat, utslag, fällt av högsta

instans och lämpligt att tjäna som

rättesnöre i liknande fall.

Presenning, av segelduk sammansatt

skynke, som tjäras eller på annat sätt

göres vattentätt och användes att täcka

över last luckor eller andra öppningar. ~

-sduk, segelduk lämplig att sy

presenningar av.

Pressa, att under krigstid med våld

tvinga sjöfolk till tjänst på örlogsfartyg.

~ med segel, är att föra mera segel, än

vindstyrkan kan anses försvara. Det kan

behövas för att klara lä land, hinna fram

till en hamn till högvatten o. s. v.

Press-pan, hårt pressat, impregnerat

papp, som användes för

isoleringsändamål. ~ -gång, presskompani, beväpnat

manskap, som tvingade sjömän till

tjänst å örlogsfartyg förr i tiden.

Prick, ett mindre sjömärke, avsett att

utmärka grund eller utvisa riktningen

av en farled. Prickar bestå av en stång,

med eller utan topptecken, och äro

antingen fasta eller flytande. Flytande

prick är antingen slätprick, då pricken

utgöres av en kal, upprättstående,

närmast över och under vattenytan

svartmålad trästång, kvastprick eller

ruskprick, då pricken, vars stång är

rödmålad, är försedd med en eller flere kvastar

som topptecken, eller kryssprick, som är

svartmålad med rött bälte och försedd

med en kort tvärslå. Se vidare

utprick-ning. ~ -a ut en farled är att förankra

de bojar och prickar, som skola utmärka

densamma. Jämför utprickning.

Premiär-element, ett element där den

elektriska strömmen erhålles på

bekostnad av kemisk energi eller genom direkt

utfällning av en metall, vanligtvis zink,

«lltså ett element, som icke först behöver

utsättas för en elektrisk ström, för att

kunna avlämna en dylik. ~ -krets, den

ledning i en elektrisk anläggning, som

alstrar induktionsströmmen i

sekundärkretsen.

Pris, krigsbyte, lagligt sjöröveri. ~ -a

vinden, att vid bidevindsegling, eller då

vinden är knapp, hålla allt för fullt. ~

-domstol, enligt gällande svensk rätt, är

högsta domstolen sista och

krigshovrätten första instans i prisrättsmål.

Prismakompass, en asimutkompass,

där okulardioptern är försedd med ett

trekantigt rätvinkligt glasprisma, mot

vars hypotenusplan ljusstrålarna från de

under prisman varande delningarna av

kompasskivan reflekteras till ögat.

Prismats undre sida är något konvex, varför

den även gör tjänst som lupp.

Prispenningar, den del av krigsbyte,

som kommer på befälets och

besättningens lott.

Proa, en i Indiska och Stilla haven

bruklig kanot.

Procyon a Canis Minoris, stjärna av

första ordningen, lätt att finna. Om man

drager en linje från Polstjärnan genom

Castor och Pollux, träffar den Procyon.

Profilritning, se skeppsritningar.

Projektil, kropp, som drives från en

plats mot ett visst mål. I allmänhet är

det vilken som helst kastkropp, men

särskilt menar man därmed kulor, som

framslungas genom skjutvapen.

Prolongera, förlänga.

Promenaddäck, övertäckt däck å

passa-gerarångfartyg.

Prompt, genast.

Propeller, metallkropp bestående av

ett centrum, "nav", samt därå fastsatta

eller med detsamma sammangjutna blad,

ställda i skruvlinje. Den uppfanns 1836

av John Ericsson och tillverkas av järn,

stål, brons eller andra hållbara ämnen.

Propellern är fastkilad på yttersta

ändan av propelleraxeln och åstadkommer

under axelns rotation genom

skruvytornas tryck i axelns längdriktning, rörelse

i vattnet, varigenom fartyget drives

fram. Bladen på en propeller äro

antingen fasta eller löstagbara, tjocka och

breda på mitten, något avsmalnande och

betydligt tunnare åt ändarna.

Propellern fasthålles vid axeln medelst lång-409

Propelleraxel—Pryl

410

kilar, sora passa i spår i

propellercent-rum och motsvarande spår på axeln. På

en, del axlar är propellern försäkrad med

en tvärkil. Propellern kallas höger- eller

vänstergängad, allt efter som

skruvgän-gan går från vänster uppöver åt höger

eller som i senare fallet från höger

uppöver åt vänster. ~ -axel, den axel, som

utgör avslutningen på axelledningen i ett

fatryg, och på vars yttre ände propellern

är fästad. Vid främre änden är den

försedd med en kopplingsfläns, varmed den

medelst skruvbultar kopplas till en

liknande fläns på mellanaxeln. Den aktre

delen av propelleraxeln är konisk och

kallas gemenligen "konan". Den är

utanför propellern försedd med en gänga

med mutter, som cementeras för att ej

arbeta sig av. ~ -brunn, en trumma på

fartyg med hjälpmaskin akter om

akterstäven, där propellern hissas upp, då

man endast vill använda seglen till

fartygets framdrivande. ~ -hylsan, den tub

av järn, stål eller metall, som fästes till

akterstäven eller till särskilda

axelbärare (på dubbelpropellrade båtar) och

varigenom propelleraxlarna leda. ~

-hylsgland, tätningsbox till

propellerhylsan. ~ -nav, centrum eller den

runda kropp, varifrån propellerbladen

utgå. ~ diameter är diametern till den

cirkel, som bladens yttre ändar

beskriva under rotationen. ~ glidning är

skillnaden mellan den väglängd, som

fartyget skulle tillryggalägga för varje

varv av propellern, om vattnet icke

gåve efter, och den verkliga. Vid väl

konstruerade propellrar är den 8—12 %.

-stigning är den väglängd propellern

skulle förflytta sig under en

omvrid-ning, om den rörde sig i en fast massa

i stället för i vatten. ~ -ram, den del

av akterstäven, som utgöres av

propellerstäven, skäddan och roderstäven. ~

-öppningen, det öppna rummet inom

propellerramen.

Proportionallogaritmer. Till lättnad

vid proportioneringarna eller i och för

uträknandet av sådana analogier, genom

vilka himmelskropparnas elementer

finnas för andra tider än de i efemeriderna

utsatta, användas

proportionallogaritmer.

Propphylsa, proppkontakt, proppström-,

ställare, benämningar på

kontaktanordningar å elektriska ledningar.

Protest, anmäles hos notarius publicus.

Prov å järnmaterial etc., se

Sjöfartssäkerheten Malmén, del II. ~ -arrör,

manometerrör. ~ -belastning och

prov-förrättare, se prov.

Proviant, livsförnödenheter.

Befälhavaren skall tillse, att sådan finnes i

tillräcklig mängd för resan. Själv är

alltid bäste drängen. Uttrycken

proviantförråd, proviantfartyg, proviantrum

torde ej fordra någon förklaring.

Provisorisk, tillfällig.

Provkranar, förutom pannglas finnas

för ytterligare kontroll av vattenståndet

i en ångpanna s. k. provkranar. De äro

fästade så, att den nedersta sitter i höjd

med lägsta vattenståndet i pannan, den

mellersta mitt för normalvattenståndet,

och den översta i höjd med högsta

vattenståndet.

Provningscertifikat å järnmaterial till

fartygsbyggnader utfärdas av

fartygsinspektör (Statens), som erhållit

kommers-kollegii bemyndigande, se Malmén,

Sjöfartssäkerheten, del II.

Provningsreglemente, se

provningscertifikat.

Provtur, den resa som ett fartyg gör,

innan det godkännes och övertages av

köparen eller beställaren. Man brukar

kalla det "att gå på milen", emedan

distansen fÖr provet är uppmätt till en

nautisk mil. Märkena, emellan vilka

fartyget går, utgöras av ensmärken och

medelvärdet av tiderna under några

turer fram och åter tages. Kolförbrukning

och fullf artsprov företagas vanligtvis

samtidigt.

Prydnadsknopar, knopar som

användas på fallrepståg, styrrep, pytsstroppar

m. m.

Pryl, ett spetsigt verktyg av stål eller411

Pråm—Puttingar

412

hårt trä, som användes vid splitsning,

knopläggning o. s. v.

Pråm, ett fartyg som användes att

föra laster till och från andra större

fartyg eller under bogsering mellan

hamnar.

Prånga, föråldrat ord, betyder att

pressa med segel för att komma undan

en fiende eller för att klara land.

Puddeljärn, järn som undergått

puddling, vilket tillgår på följande sätt: i

en puddelugn inläggas vitt tackjärn och

syrerik slagg, som utsättas för flamman

från en eldstad. Järnet och slaggen

smälta samman och röras om med spett.

Kolet i järnet avgår som koloxid, sedan

det förenat sig med syret ur slaggen.

Härvid bildas degformiga klumpar, som

måste arbetas bort omedelbart vid

uttagandet med pressar, valsar eller

hammare.

Pulsator, modern pumpanordning för

pumpning av saltvatten till evaporator.

Den baserar sig på pulsometern.

Pulsometer, ett slags ångsugpump,

bestående av två enkelverkande pumpar i

bredd, båda försedda med sug- och

tryckventiler men utan kolvar.

Pulserande ström, elektrisk ström som

går i samma riktning och i likhet med

vattnet från en kolvpump, med korta

avbrott.

Pump, anordning för upphämtning av

vatten eller annan vätska. ~ -a läns,

befria ett fartyg från vatten, som

kommit in i detsamma genom läckning eller

överspolning. ~ -balans, den arm som

driver en pump. ~ -cylinder, röret i

vilket plunschen eller kolven arbetar. ~

-fisk, det hål i däcket genom vilket

pumpstocken leder ned till fartygets

botten. ~ -foder, klädseln inuti en pump.

~ -gejd, styrstång till pumpstången. ~

-hake, hake på en långstång varmed

man tager upp hjärtat i en pump för att

pejla den, då andra utvägar härtill icke

finnas. ~ -hjärta, den nedre ventilen på

en pump. ~ -kanna, pistonen på en

pump eller den del, som är fästad vid

nedre ändan av pumpstången, och

varmed vattnet uppforslas. ~ -kolv,

detsamma som pumpkanna, fast man med

den förra brukar avse pistonen på en

maskindriven pump och med den senare

en vanlig handpump. ~ -krage, en av

segelduk sydd krage, som spikas omkring

pumpstocken vid däcket för att täcka

springan mellan fiskhålet och pumpen.

~ -läder läder till klaffarna på en pump.

~ -sko, pumpkanna. ~ -släng, pump sia g

eller tag med pumpen. Även veven på

maskinpump. ~ -sot, brädbyggnaden

omkring en pumpstock. ~ -spak, stång

av järn eller trä varmed man pumpar.

~ -spel, ankarspel, hivas runt medelst

balanstänger eller spakar, som växelvis

tagas upp och ned. ~ -spik, kopparspik

varmed man spikar på pumpläder. ~

-stång, den stång i vars nedre ända

pumpkannan sitter, och vars övre står

i förbindelse med drivkraften. ~ -stock,

ihålig trädstam eller järnrör, vari

pumpkannan arbetar som pistonen i en

cylinder. ~ -stövel, se pumpcylinder. ~

-tvärstycke, den del av ett

pumpmaskineri, som förbinder kolvstången med

vevstaken. ~ -vev, den böjda eller i

vinkel gående delen av pumpaxeln, om

vilken pumpstången eller pumpvevstaken

griper. ~ -vipp, handtaget till en

handpump.

Puns, spetsigt stålverktyg som

användes för att slå hål på plåtar t. ex.

nithål.

Purra, 1) väcka någon, som sover; 2)

putsa veken på en sömnig lampa. ~ ut,

väcka manskapet.

Purrning, väckning.

Puta, kudde.

Putsa, göra fin, skura. Putsa

mässingen bidrager till trevnaden ombord.

Puts-duk, gles bomullsduk som

användes till putsning av mässing. ~ -pomada,

en pasta, som gnides över mässingdelar

för att få dem blanka.

Puttingar, puttingsvant, smäckra

järnstänger som dels avse att stötta en märs

underifrån, dels ovanför märsen tjäna.413

Puttingsring—Pålstek

414

till fastsättning av stängvanten. Den

nedre ändan av ett puttingsvant är

fästad till puttingsringen. Pnttingarna

brnka vara vevlade.

Puttingsring, en under märsen

omkring masten fastskruvad ring, vari

put-tingsvanten äro fastgjorda.

Pynt, 1) spets; 2) udde; 3) se

ankarpynt; 4) ett slags vävnad av segelgarn

över en tillspetsad tamp av ett tåg. ~

-a, att tafsa till en tamp (skrapa garnen

och lägga ihop dem till en spets) samt

väva pynt på densamma för att

underlätta iskärandet i block e. d. ~ -navare,

ett slags försänkningsborr.

Pyrometer, instrument för utrönande

av mycket höga temperaturer. Bland

dessa märkas differentialpyrometern,

som grundar sig på olika metallers olika

utvidgningsförmåga vid samma

temperaturförhöjning samt den elektriska

pyrometern.

Pyskran, krän på cylinderlocket på en

explosionsmotor.

Pyts, kärl till förvaring av färg eller

till vattenhämtning. Den senare kallas

i allmänhet däckspyts. Den är av trä

till formen påminnande om en stympad

kon med den större basen uppåt. Övre

ändan är försedd med ett handtag eller

en stropp med prydnadsknoppar på

utsidan av pytsen. ~ -spruta,

assurans-spruta, en spruta, bestående av ett

cylindriskt kärl, vari slås vatten, som

genom en slang kan tryckas ut i händelse

av eldsvåda i kaj ut eller hytt. ~ -trall,

ställning med uttagna hål vari

däckspytsarna ställas, då de ej användas.

Pådragnings-motstånd, det motstånd

varmed en elektrisk maskin sättes i

gång. ~ -ventil, den ventil varigenom

ångan föres till eller avstänges från

hu-vudångledningen i en ångmaskin. Den

är anbringad direkt på ångpannan.

På-dragningsventil med förbisläppning är

en mindre ventil, som finnes på pannan,

förutom den större. Den står öppen,

medan den större avlastas.

På-eldning eller fyrstickning i en ång-

panna, sker så, att man på de i

eldstaden utlagda kolen anbringar någon ved

samt gamla oljedränkta trasselsuddar

eller andra lättantändliga ämnen.

Eldstadsluckorna hållas öppna och

askugnsluckorna stängda, så att lågorna få

driva in mot de bakom liggande kolen och

utbreda elden. ~ -krängning, påläggning

av ett öga eller en snäv stropp om

något föremål. ~ -känning, frestning av

hållbarheten hos en kropp.

Pål-kompass, användes på järnfartyg.

Den är upphängd på en flere meter hög

påle, upprest midskepps på

kommandobryggan, för att så mycket som möjligt

avlägsna kompassen ifråga från

inflytande av de underliggande

järnkonstruktionerna. Avläsningen sker underifrån.

~ -mast, kort mast utan lös stång på

ångfartyg. ~ -stek, är av två slag,

enkelt och dubbelt. Det enkla är bukten

av en ända med tampen fastgjord till

den längre parten så, att det ej kan

slira, bildande en fast ögla. Den göres på

så sätt, att man viker en liten ögla eller

kink på tåget, med den kortare delen

liggande överst. Man sticker sedan

tampen i öglan underifrån samt

runtomkring den längre parten ned i öglan igen

samt halar till. När man skall öppna

ett hårt tilldraget pålstek, börjar man

med att lätta på kinken bakåt med en

märlspik eller en hammare, tills det blir

utrymme i öglan. Ett dubbelt pålstek

lägges med en dubbelviken ända till en

början som det enkla, med det undantag

att, då man stuckit in dubblingen genom

den lilla öglan, kränges bukten bakåt,

över de nedhängande bukterna och

knopen halas till. Dubbla pålstek användas

på gölingar att sitta i, då man

labbsal-var eller smörjer till väders och är i

saknad av båtmansstol. Det är ej någon

bekväm sittplats, men det är ej heller

meningen, att det skall så vara.

Löpande pålstek eller pålstek om egen part är

en snara bestående av ett pålstek, i vars

bukt den stående parten löper. Två

pålstek användas gärna för att förena tven-415

Påmasta—Pödel

416

ne förhalningstrossar, då en är

otillräcklig att nå det föremål, där man vill

göra fast.

På-masta, sätta in master i fartyg. ~

-mönstra, besättning å fartyg

påmönstras eller förbinder sig skriftligen att

tjänstgöra å ett fartyg, antingen för

resa till viss ort och vidare, eller ock för

viss tid eller för seglationstiden under

ett kalenderår. Sjöman, som är svensk,

skall vid mönstring vara inskriven vid

sjömanshus och uti viss

kyrkoförsamling, dessutom skall han, om han är

anställd vid flottan eller tillhör

sjöbeväringen, och denna är inkallad till

krigstjänst, hava skriftligen meddelat betyg

från sitt befäl om tillåtelse" att

tjänstgöra å handelsfartyg. Vid avgång från

lanthamn, där besättning antagits, skall

befälhavaren till sjömanshuset, eller om

sådant icke finnes, till Magistraten i

närmaste stad insända med besättningen

upprättat skriftligt kontrakt, vilket, av

vittnen till riktigheten bestyrkt, bör

innehålla alla de uppgifter, som i

påmönst-ringsrullan skola inflyta. ~ -riggning,

uppsättning av tacklaget och allt vad

som hör därtill, såsom vant barduner

stag, segelunderslagning, iskärning av

löpande gods o. s. v. ~ -slagning, se slå

på en talja. ~ -stickning, fastsättning

av ett tåg till ett annat, som icke räcker

till för ett givet ändamål.

Pödel, en cylinderformad kudde till

soffa.R.

Rabatt, avdrag å pris.

Rabbkrok, ett kalfatringsverktyg.

Back, en stropp eller järnbygel,

varmed en rå, born, gaffel eller spri hålles

till sin mast eller stång. Rack till

un-derrå består på handelsfartyg av en med

armar till råns underkant fästad

järnby-.gel, som är vridbar (för råns brassning)

omkring en bult på förkant av

masten. På örlogsfartyg består samma rack

av järnkättingar, vilka ansättas medelst

i ändarna anbringade räckt al jör. Till rå,

som skall hissas, är räcken läderskodd

och anordnad så, att den kan öppnas och

slutas. Häcken på en gaffel eller bom

består av en stropp med därå uppträdda

träkulor. På klyvarbommen till mindre

fartyg, där klyvaren eller focken halas

ut och in, brukar halshornet vara fästat

till en löpande ring (rack) omkring

bommen. ~ -a en rå, lägga räcken om

stången och tillsluta den på akterkanten om

densamma. ~ ur en rå, öppna räcken,

då rån skall sändas ned. ~ -klampar,

träklampar, som äro fastspikade till en

rå på ömse sidor om räcken. ~ -klot,

kulorna på en rackstropp till gaffel eller

bom. ~ -släda, läderskodd klots på rack,

som upptager friktionen vid hissande

eller firande långs en mast. ~ -stropp,

tåg-rack. ~ -talja, en talja på var sida om

mast till rackkättingarna å underrå.

Radiationspunkt, den punkt på

himlavalvet, från vilken meteorer eller

stjärnfall utstråla i grupper.

14

Radiator, apparat för frambringande

av värme eller köld.

Radie, rät linje som går från

medelpunkten av en cirkel till dess periferi.

Alla radier i en cirkel äro lika stora. ~

-11, utstrålande som en radie. ~ -borste,

radiellt riktad borste på kollektor. ~ -lit

spelrum, avståndet mellan en roterande

del och omhöljet i en roterande maskin.

Radikal, matematisk storhet

framställd under formen av en rot till en

annan storhet, som 2 till 4 t. ex.

Radiotelegrafi, den internationella

benämningen på trådlös telegrafi, i

dagligt tal på svenska "gnist". Den

internationella radiotelegrafkonventionen

avslutades i London den 5 juli 1912 och

ratificerades för Sveriges del den 30 maj

1913.

Radiotelegrafinstallation, skall

numera finnas å fartyg, som nyttjas i fart

mellan olika länder eller mellan ett

land och någon dess koloni, besittning

eller protektorat; dock är ej sådan

installation erforderlig, om fartyget har

färre personer ombord än 50 eller om de

ombordvarandes antal uppgår till eller

överskrider detta tal, beroende på att

personer, som icke annars höra ombord,

upptagits såsom skeppsbrutna,

hemför-skaffade sjömän etc. Fartyg, som icke

avlägsnar sig mer än 150 mil från

närmaste kust, äro icke skyldiga hava

radiotelegrafi ombord. Befriade äro även

fartyg, som endast undantagsvis föra 50419

Radiotelegrafera—Rama

420

personer ombord såsom stuvare och

stu-veriarbetare, och som dels icke föras

från en kontinent till en annan, dels

ock under nämnda del av resan befinner

sig mellan 30° nordlig och 30° sydlig

latitud, samt segelfartyg av mera primitiv

konstruktion. K. kommerskollegium kan

på ansökan, meddela befrielse från

skyldigheten att hava ifrågavarande

installation. Beträffande de särskilda

fordringarna på radiotelegrafinstallationen se

Sjöfartssäkerheten af Carl Malmén, del.

II.

Radiotelegrafera, avsända

radiomeddelande.

Radiotelegrafhytt eller gnisthytt, hytt

ombord, där mottagnings- och

givnings-apparaterna äro monterade, och där

telegraferingen äger rum.

Radiotelegrafist eller gnistman,

operatören på en gniststation. ~ -journal,

anteckningsbok för väglängd (avsändare

och mottagare), korrespondent, distans,

signalstyrka och atmosfäriska

störningar. ~ -kompass, Marconi-Bellini-Tosis

riktningssökare, instrument varmed

man kan finna bäringen till en station,

vars signaler man uppfångat. ~ -station

eller gniststation, station för

mottagande och avsändning av

radiotelegrafmed-delande. Stationerna äro, vad sjöfarten

angår, antingen kuststationer eller

fartygsstationer. S. d. Se även Tönende

Funken.

Radiotidsignal, signal, varefter

fartygen kunna ställa sina kronometrar,

avsändes för fartyg på Atlanten från

Eiffeltornet i Paris, från Norddeich, vid

tyska Nordsjökusten, för fartyg på

Nordsjön och från Bülk, vid tyska

Östersjökusten, för fartyg på Östersjön. Från

Norddeich avsändas signaler för tiden

två gånger om dygnet, kl. 12 midnatt, kl.

12 middag. Signalerna angiva

nollmeri-dianens tid (Greenwich). Signalerna

avgivas på följande sätt. Kl. 11 t. 53 m. 00 s.

f. m. börjar Norddeich att utsända

tecknet ... — (v), vilket upprepas några

gån-åer för att fartygsstationerna noggrant

skola kunna avstämma efter Norddeichs

signalernas våglängd. Kl. 11 t. 57 m. 47

s. samt kl. 11 t. 58 m. 38 s. följa därpå

vissa lystringstecken. Härefter försiggår

följande teckengivning: 1) från kl. 11 t.

58 m. 46 s. till kl. 11 t. 58 m. 50 s. gives

varje sekund ett morsestreck (-); 2 från

kl. 11 t. 58 m. 56 s. till kl. 11 t. 59 m. 00 s.

gives varje sekund ett morsestreck; 3)

från kl. 11 t. 59 m. 06 s. till kl. 11 t. 59 m.

10 s. gives varje sekund ett morsestreck;

4) från kl. 11 t. 59 m. 36 s. till kl. 11 t.

59 m. 40 s. gives ett morsestreck; 5) från

kl. 11 t. 59 m. 46 s. till kl. 11 t. 59 m. 50 s.

gives ett morsestreck; 6) från kl. 11 t. 59

m. 56 s. till kl. 12 t. 00 m. 00 s. gives ett

morsestreck. Det sista tecknet angiver

precis Greenwich-tiden kl. 12 middag

eller midnatt. Även andra upplysningar

kunna vid förefallande behov lämnas

från dessa stationer, såsom

stormvarningar, förändring av sjömärken,

nyupptäckta grund m. m. (Se Trådlös

telegrafi av Thor Thörnblad.)

Radius vector, en linje, som man

tänker sig dragen från solens medelpunkt

till medelpunkten av en planet eller

komet i vilken som helst riktning av dess

bana.

Raka, se ugnsraka. ~ ut fyrarna,

skrapa ut kolen eller veden i en eldstad.

Raket, fyrverkeripjäs bestående av en

med drivsats fylld hylsa av papper eller

bleck, fästad vid ett spö. ~ -apparat,

stativ för utskjutande av

livräddningsraket. ~ -lina, lina som fästes vid

livräddningsraket för att slungas över ett vrak

och sedan tjäna till uthalning av en

grövre lina och stjärtbloek. Se

livräddning. Raketlinan skall vara uppskjuten

i linkorgen, klar att löpa ut. ~ -spö

eller raketkäpp fastgöres till raketen för

att styra densamma.

Ram, bottenram, anordning för

lödning. ~ -a, loda medelst ram, undersöka

vattendjupet vid sjömätning eller före

och efter muddring. Ramningen

verk-ställes antingen med bottenram eller med

släpram. Den förra består av en botten-421

Ramlager—Reassurans

422

stoek (järnvägsskena e. d.) upphängd

under lodningsfartygets botten i tvenne

taljor eller kättingar och gående

vinkelrätt mot kölen. Taljorna eller

kättingar-na äro med sin övre ända anhuggna i

stroppar eller lagda några varv omkring

en bom, som vilar tvärs över fartygets

relingar. Tvenne kvistfria granstänger

uppstuckna i kvartsmeter (udda meter

vitmålade och jämna svartmålade) och

försedda med måttsiffror, leda från var

sin sida av bottenstocken, vid vars

ändar de äro fastgjorda upp till relingen

och bommen, där de styras i vinkelrät

ställning av stroppar. Bottenstocken är

försedd med gajar av tåg (ej stållina).

Ramen sänkes ned på ett visst djup, och

om den vidrör botten, visar sig detta på

mätstängerna. Släpramen är av en

annan mera invecklad konstruktion och

bogseras akter ut. Den användes för

lödning av farleder och större

grundflak, därför att bottenramning endast

kan utföras i smult vatten. ~ -lager,

lager, i vilka en maskinaxel vilar. Som

maskinaxlar synas hava en benägenhet

att springa i ramlagergångarna, böra

lagren öppnas och noga hoppassas minst

en gång vartannat år. ~ -lagerbultar,

skola finnas två i reserv ombord.

Hamm, en under vattnet på vissa

krigsfartyg framspringande stäv, som slutar

i en skarp vinkel. Avsikten härmed är

att anfalla (ramma) fientligt fartyg i

akt och mening att sänka detsamma.

Ramsbottomringar, självspännande

tät-ningsringar, för mindre pistoner (i

mindre ångmaskiner och i

högtryckscylindrar på större).

Ramspant, djupspant (engelska

web-frame), grova spant av u-form i

järnfartyg.

Rand, fira på- nedfira en rå ända tills

den hänger i sina toppläntor. ~ -a, med

diktmejsel täta en plåtskarv, sedan

kanten blivit stukad med stukmejsel.

Rang, behörig plats av börd, ämbete

eller tjänst. ~ -ordning, bestämmer

rangförhållandena mellan vissa ämbeten i

statens tjänst. Även till kofferdis

iakttages en viss rangordning. Så har

kocken högre rang än kajutpojken t. ex. ~

-rulla, förteckning över krigsmaktens

officers- och civilpersonal. ~ -skepp, äldre

benämning på linjeskepp.

Rankt, vekt, säges om fartyg, som har

lätt för att kränga över åt ena eller

andra sidan vid ökning av vindstyrkan

eller placering av något ringa lastpartö

bordvarts. Motsatsen till rank är styv.

Rankhet, egenskapen att vara rank.

Ranson, förknappning i den vanliga^

provianttilldelningen. Även matportion,*

viss kvantitet föda. Sättas på ranson, er-^

hålla viss begränsning i matportionerna.

Ransonstimmer, det aktersta

kantringsspantet i ett träfartyg eller det

spant, som på vardera sidan är

fastbultat till häktbalken (s. d.)

Rapider, strömvirvlar i floder

nedanför vattenfall.

Rappa ut, draga ut ett tåg från ett

block, i vilket det är iskuret.

Rapport, anmälan efter ett verkställt

uppdrag, någon timad händelse, sjuk-"

domsfall m. m.

Rationellt tal, är ett tal, som kan

noggrant uträknas genom helt tal eller bråk.

Ratt, hjul varmed man vrider en axel,

t. ex. stången till en ventil. Med ratt

eller drill, menar man även det hjul,

varmed rattstocken, om vilken drilltåget

eller styrrepet är virat, vrides för a,tt

förändra rodrets riktning. Ratten skall

vridas åt samma håll, som man vill, att

fartyget skall svänga. Hjulekrarna gå

ett stycke utanför den yttre periferin på

ratten och äro formade som handtag. De

kallas rattspakar. ~ -stativ, stötta,

varpå rattaxeln eller drillstocken vilar.

-surrningar, tågstumpar varmed ratten

fasthålles i stiltje.

Reaktionsmaskin, maskin som drives

genom in- och utpumpning av vatten. ,

Reassurans, återförsäkring för att

täcka en risk, för vilken man ansvarar.

Återförsäkringsgivaren benämnes reas-423

Reaumur—Reflexionsinstrument

424

suradör, och transaktionen kallas att

re-assurera.

Reaumur termometer, se termometer.

Rebbor, mindre balkar mellan

däcks-balkarna. De hjälpa till att bära upp

däcket.

Receiver, ett på cylindern i en

flercy-lindrisk maskin tillgjutet rum, som

mottager ångan från avloppskanalen, och

som står i förbindelse med slidskåpet till

nästföljande cylinder.

Recess, inbyggning. I vattentätt skott

kan dylik få anbringas i fråga om

maskindrivet passagerarfartyg i

Nordsjö-eller vidsträcktare fart, dock endast

under vilkor, att anbringandet sker på

tillräckligt avstånd från fartygssidan. I

recess är t. ex. en donkeypanna

vanligtvis placerad.

Redare, person som äger fartyg, eller

som handhaver dess ekonomi för egen

och medintressenters räkning. Han

svarar, där ej sjölagen annat stadgar,

personligen, det är med allt sitt gods, för

de förpliktelser han själv eller genom

andra ikläder sig med avseende å

fartyget. Äro flere redare i ett fartyg,

sva-re envar allenast i förhållande till sin

lott i fartyget för sådana rederiets

förbindelser, för vilka redare svarar

personligen. Se sjölagen, 2 kap.

Redd, en utanför en hamn vid öppen

kust belägen ankarsättning. Man

brukar räkna dess omfång omkring tre

distansminuter från hamnen ifråga. Där

inseglingsränna finnes, och denna tillhör

hamnen, torde vara riktigast att räkna

redden från rännans angöringsmärke.

Rederilån, ansökning om låns

erhållande göres skriftligen hos Kungl. Maj:t

och skall innehålla uppgift om beloppet

av det lån, sökanden önskar erhålla. Se

vidare villkoren Sjölagen, del II.

Redlöst är ett fartyg, då det ej kan

drivas fram eller manövreras med egna

medel.

Redogörare, person, som redovisar för

en uppbörd.

Refflad plåt, durk- eller däcksplåt, för-

sedd med refflor, för att förekomma

halkande.

Refflor i loppet av ett skjutvapen

kunna antingen vara raka, spiralformiga,

paraboliska, konstanta eller progressiva.

Reflektera, återstudsa, om ljus.

Relexionsinstrument, instrument

varmed man mäter vinklar från

observatörens öga till tvenne punkter, t. ex. en

stjärnas höjd över horisonten, ett

föremåls avstånd från ett annat o. s. v.

Instrumentet grundar sig på lagen för

ljusets reflexion, som består däruti, att då

en ljustråle från ett föremål träffar en

plan spegel, återkastas eller reflekteras

den i en sådan riktning, att

infallsvinkeln, som strålen gör med spegelns

normal, blir lika med den vinkel, som den

återkastade strålen gör med normalen.

Dessa båda vinklar ligga uti ett och

samma plan. Den enklaste av dessa

instrument är oktanten. Av dessa är

Hed-ley^s oktant den första, som vi känna till.

Sextanten, som numera undanträngt

ok-tanten, består av en cirkelsektor, vars

graderade båge är obetydligt mera än

Ve av cirkeln. På en omkring

cirkelbågens medelpunkt rörlig alidad är en

spegel fästad vinkelrätt mot instrumentets

plan. En annan spegel är fästad på själva

sektorn och även vinkelrät mot dess plan.

Dess ena hälft är folierad men den andra

genomskinlig. Den i alidadspegeln

infallande ljusstrålen återstudsar till

horisontspegeln och därifrån går den in uti

tuben eller siktskåran. Genom att föra

fram alidaden får man det observerade

föremålet närmare den punkt, som skall

bestämma dess avstånd från denna eller,

om det rör sig om horisonten, dess höjd.

Avläsningen sker på den graderade

limben. Några färgade glas äro anordnade

att fällas framför speglarna för att ej

blända blicken, då man observerar

solen. Kvintanten, som överträffar den

bästa sextant, har en cirkelsektor om

72° och är för övrigt utrustad med

samma detaljer, som sextanten.

Reflektions-cirkeln upptager hela cirkelperiferin425

Refraktion—Regnsegel

426

men användes nnmera sällan ombord.

Den uppfanns på sin tid av danske

astronomen Ole Römer och förbättrades

sedermera av fransmannen Börda 1775. Den

i senare tider uppfunna Pistors cirkel

skiljer sig från de vanliga

reflexionsinstrumenten huvudsakligast därigenom,

att den i stället för horisontspegel har

ett trekantigt rätvinkligt glasprisma,

ställt framför den undra hälften av

tubens objektiv. Dess fördelar äro, att den

giver ljusstarkare och skarpare

begränsade bilder samt möjlighet att mäta

vinklar ända till 180°.

Refraktion, strålbrytning, fenomen,

varigenom en himmelskropps höjd synes

större, än den i verkligheten är. Den

fråndrages därför den observerade

höjden, när denna reduceras till sann.

Refraktionen är störst, då himmelskroppen

befinner sig i närheten av horisonten.

Regatta, tävling mellan segel-,

rodd-eller motorbåtar.

Register, kallas de uppgifter om

fartyg och redare, som utgivas årligen av

vissa klassificeringssällskap, såsom

Lloyd, Bureau Veritas o. s. v. ~ -skepp,

ett spanskt handelsskepp, som hade

tillstånd att idka handel på Amerika. ~

-ton, 100 engelska kubikfot, 2,83

kubikmeter.

Registrerings-certifikat, se

nationalitets- och registreringscertifikat. ~

-märke, på ångpanna, består av en grevlig

krona och därunder det årtal, då

ångpannan undergick den första

sjövärdighetsbesiktningen samt därunder det av

vederbörande myndighet tilldelade

registreringsnumret på ångpannan.

Anbringandet skall ske på ett lätt i ögonen

fallande ställe å panngavelns högra sida

i närheten av eldstaden och genom

till-syningsmyndighetens försorg. ~

-nummer, se ovan.

Reglerings-anordning för tänding och

matning av explosionsmotor, innefattar

regleringsarmen, regleringsbalansen,

regleringshandtaget, regleringsknappen,

regleringssegmentet, regleringsstyret

och regleringsventilen. ~ -knappar,

kallar man knapparna på kontaktbanan i

ett motstånd, mot vilka kontaktveven

eller armen vilar. ~ -motstånd, motstånd

för ökning eller minskning av

hastigheten på en elektrisk motor. Genom den

så kallade finregleringsreostaten kan

denna hastighet ytterligare regleras.

Regn, antingen det är natt eller dag

skall under hårt regn samma signaler

från fartyg givas som i tjocka. ~ -by,

häftig vindstöt med regn. Då man

befinner sig i ekvatorialtrakterna, bör man

komma ihåg den gamla engelska regeln:

lf the rain comes before the wind,

your topsailhalyards you must mind.

But if the wind comes before the rain

you can hoist your topsails up again.

~ -period, i tropikerna, inträffar på

vissa ställen två gånger om året eller då

solen är i zenit. Ju mera man avlägsnar

sig från ekvatorn, desto mera närma sig

de två regnperioderna varandra, för att

till slut sammanfalla till en. Man

påträffar nämligen utanför det

ekvatore-ala bältet (å ömse sidor om ekvatorn)

tropiska zoner, med endast en

regnperiod om året. De så kallade

monsunregnen göra sig särskilt gällande i

Indiska oceanen och därtill gränsande

länder. Regnperioden inträffar i Indien

något olika, beroende på de vindar, som

äro förhärskande på de olika kusterna.

Malabarkusten har exempelvis sin

regnperiod under sydvästmonsunen och

Coro-mandelskusten under nordvästmonsunen.

Den förra blåser under april, maj och

juni och den senare under januari,

februari och mars. ~ -segel i båt, användes

även som solsegel; ett tak av segelduk,

som sträckes mellan tvenne stöttor, en

för ut och en akter ut i båten. Några

tunna trälattor äro insydda tvärs över

seglet och i ändarna försedda med

bänds-lar, som fästas till relingen för att hålla

seglet i ett vågrätt plan. När man skall

stiga i eller ur båten, lossas bändslarna

på ena sidan, och seglet stjälpes åt an-427

Regnvatten—Renblåsningsmaskin

428

dra sidan. ~ -vatten bör man icke

försumma att samla in på långa resor.

Regula de tri, räknesätt, medelst

vilket man ur tre givna storheter kan

bestämma en fjärde.

Regulator, se centrifugalregulator. I

samband med denna har man

benämningarna regulatoraxel, regulatorhus,

regulatorkulor, regulatormanschett,

regulatorstång och regulatorventil. ~ -plåt,

regleringsanordning å vissa

förbränningsmotorer. ~ -stål, en mindre

stålstång, varmed man reglerar

bränslepumpen på en explosionsmotor.

Reguljär linje, fart emellan vissa

hamnar, enligt bestämd plan.

Regulus, a Leonis, stjärna av första

ordn. på norra stjärnhimmeln. Bildar,

med Pollux och Procyon, en rätvinklig

triangel, med Pollux i den räta vinkeln.

En rät linje dragen från Regulus mot

norr till Stora Björn, träffar denna i y

och 8.

Rekapitulation, förnyad värvning.

Rekognoscera, undersöka en fientlig

ställning.

Rekrytera, värva manskap.

Rektangel, en fyrsidig, rätvinklig

figur, där endast de motstående sidorna

äro lika stora.

Rektascension eller ascensio recta,

båg-savståndet eller vinkeln på firmamentet

åt ost, räknat i timmar, minuter och

sekunder på ekvatorn, från

vårdagjämningspunkten till deklinationscirkeln

genom den punkt, vars läge man vill

bestämma.

Rekyl, tillbakastudsning vid

avloss-ning av skott.

Relator, en apparat med vars hjälp

man på kommandobryggan eller i

styrhytten kan se, dels i vilken riktning

propellern går, dels med vilken hastighet

den roterar.

Reling, en avrundad plankgång runt

om fartyget inombords, som vilar på

brädgångsstöttorna, och till vilken

nagelbänken är fastbultad. ~ -slinje, den

linje, som går igenom alla de punkter,

där underkanten av ledstången eller av

översta skarndäcket träffar spanten. ~

-manning, se manna reling. ~ -pistol,

apparat för uppsändning av raketer. ~

-plåt, plåten utanför relingen på ett

järnfartyg. ~ -stötta, förekommer på s.

k. hurrikandäckare, som hava relingen

vilande på stöttor, fastsatta i

däcksstrin-gerplåten.

Relä, en apparat varmed man kan få

en svag elektrisk ström att utföra ett

visst arbete, att släppa på eller avstänga

en starkare ström, som sålunda utför

arbetet under kontroll av den svagare

strömmen. I samband härmed har man

reläcylinder och reläspole.

Remanent magnetism, den magnetism,

som finnes kvar i en elektromagnet,

sedan den elektriska strömmen avbrutits.

Rembours, återbetalning, ersättning

för erlagda kostnader eller förskott.

Rem-drift, drivning av en

arbetsmaskin genom remutväxling från en

annan maskin. ~ -gaffel, anordning i

gaffelform, varmed en rem

avkopplas. I samband härmed finnas följande

benämningar: remhålsslag (hålpipa för

hålslagning i rem), remskiftare

(anordning för remflyttning), remskiva eller

remtrissa, varom remmen lägges, då den

skall driva, remspännare, varmed man

spänner remmen, remstyrning,

remsy-ning och remsyl.

Remissa, penningeförsändelse. En

skeppare bör, så snart han kan, sända

hem till redaren allt, vad han kan

inkassera av frakten.

Remmare, större prickar försedda med

topptecken av vide, spjälor etc. De, som

stå för i öppet vatten befintligt grund,

äro placerade sålunda: helsvarta norr

om, röda med en eller flera uppåtvända

kvastar syd om och röda med en eller

flera nedåtvända kvastar väster om

grund.

Remtyg, läderpersedlar till uniform,

patronkök, bälten e. d.

Renblåsningsmaskin, pump för

renblåsning av motor.429

Rengöring—Restanratör

430

Rengöring, alle mans-, kommandoord

att manskapet skall nt till rengöring av

fartyget. Enligt

Nyttjande-förordningen skall rum för befäl eller besättning

på svenskt fartyg rengöras och sopas

varje dag, likaså mäss- och tvättrum.

Rennelströmmen, en havsström, som

uppkommer i Biskayaviken av det,

under sydvästvind, därstädes hopade

vattnet, oeh går uti nordvästlig riktning

förbi Engelska kanalens mynning.

Renskrok, rund järnstång med en

upphöjd krok, i ena ändan något förtunnad,

så att den underifrån kan stickas

mellan rosten, för att rensa bort aska.

Reoskop, instrument för uppspårande

av svaga elektriska strömmar.

Reostat, reglerbart motstånd för

elektriska maskiner.

Reparationer av fartyg. Innan man

överenskommer om dylika, bör man

skaffa sig kostnadsanbud från en eller

ett par verkstäder.

Repeterfartyg eller repetitör, fartyg

som har till uppgift, att repetera signaler.

Repellera, bortstöta.

Repeter-apparat å maskintelegraf,

anordning varmed den från däck eller

maskin givna signalen, repeteras på

vederbörande tavla. ~ -gevär, magasinsgevär.

Repeterinrättningen är den anordning,

varmed vapnet matas. Den utgöres av

patronföraren i underbeslaget, vars

bakre del bildar varbygeln,

magasinsfjädern, magasinsbotten och

magasinsbot-tenspärret. ~ -injektor, matarinrättning,

bestående av två injektorer, insatta

efter varandra i ett gemensamt hus, den

ena suger vattnet till apparaten, den

andra trycker det in i pannan.

Repliera, falla tillbaka på.

Rekvisition, begäran, utskrivning.

Repressalier, tvångsmedel som en stat

använder mot en annan, för att få

upprättelse för en skymf eller ersättning för

någon, densamma tillfogad skada.

Resa en mast, sätta den på dess plats i

fartyget.

Reserv-ankare, bör finnas å alla

fartyg. ~ -belysning, skall finnas å

maskindrivet fartyg i Nordsjö eller vidare fart,

jämte den elektriska eller annan

tryggande belysning. ~ -delar, angående de

reservdelar, som skola finnas å svenska

fartyg, 106 Kungl, förordningen ang.

fartygs byggnad och utrustning,

Sjöfartssäkerheten, del II, Carl Malmén. ~

-handstyrning, skall finnas å fartyg

försedda med ångstyrning. ~ -utgång, skall

finnas i varje vattentätt rum å

maskindrivet passagerarfartyg i Nordsjö- och

vidsträcktare fart i delar av fartyget,

som äro bestämda för personal eller

passagerare. ~ -utrustning, för avsändning

och mottagning av meddelanden bör

alltid finnas å fartyg med radioinstallation.

Den utgöres av en induktor-avsändare

och en kohär-mottagare med

skrivappa-rat.

Resning, ett fartygs resning är dess

master och rigg. Resning, se även

resningstimmer. ~ -sknä, knä i vinkeln

emellan stäv och köl. ~ -slinjen, utmäi>

ker för- och akter ut höjden av resningen

och midskepps höjden av spanten eller

överkanten av bottenstockar och zittror

i fartygets medelplan. ~ -stimmer, en

samling timmer som i för- och

akterskeppet läggas ovanpå kölen för att

fylla upp vinkeln mellan denna och

stäven. I fartygets skarpaste delar bildar

resningen ett stöd emellan båda

skeppssidorna.

Resonans, genljud. Det är även

alstrandet av elektriska vibrationer i en kropp

eller strömkrets, genom en periodisk

kraft, med samma periodtal, som

kroppens eller kretsens. ~ -induktor, en

apparat i Telefunkensystemet (trådlös

telegrafi) bestående av en avstämd

transformator, som tillsammans med

oscillatorn, utgör avsändaren. ~ -relä, en

ljudförstärkare på en mottagare (gnist).

Respit, uppskov, avdrag i tid vid

kappsegling på grund av mindre

mätningstal.

Restauratör, restauratris, person som431

Restitution—Revlödder

432

åtager sig tillhandahållandet av maten

ombord å fartyg.

Restitution, gottgörelse, t. ex.

återbetalning av erlagda tullavgifter.

Resultant, kraft vari två eller flera

krafter upplösas. Den framställes av

diagonalen i en parallellogram, där de

omgivande sidorna äro komposanter.

Res årorna, se ro.

Retardation, dröjsmål, dragning hos

ett ur.

Retar der, spiral vridna, tunna plattjärn

som inläggas i panntuberna för att

fördröja passerandet genom dessa av

rökgaserna i avsikt att tillföra mera värme

till vattnet i ångpannan.

Retorsion, ett icke krigiskt rättsmedel,

varigenom en stat i anledning av

något för samfärdseln obilligt

förfaringssätt från annan stats sida vidtager

liknande åtgärder på lagstiftningens,

rättskipningens eller förvaltningens område,

t. ex. vid obilliga tullförhöjningar o. s. v.

Retrogradation, en himmelskropps

skenbara rörelse i motsatt riktning till

dess verkliga.

Reträtt, återtåg.

Returfrakt, återfrakt.

Returnera, återsända.

Rev, 1) sammanhängande grupper av

klippor eller annan hård botten,

utskjutande från land över eller under

vattnet; 2) anordning på ett segel,

varigenom dess area vid behov kan minskas.

Anordningarna för revning bestå

antingen av små sydda hål tvärs över

seglet, varigenom man träder en

smäcker lina och surrar om underliket och

"revet", eller kan fastgöringen utföras

medelst korta tågstumpar, revsejsingar,

som äro instuckna genom hålen och

fastsydda vid seglet. Dessa knopas

omkring den del av seglet, som skall revas.

Vid revning av råsegel halar man upp

taljor (revtaljor), som gå från

stående liken upp till rån för att lättare

kunna hantera seglet. Gäller det en

märsrå, så firas rån samtidigt. Revet

sträckes därefter längs rån medelst stick-

bulten, ett smäckert tåg, som är

fast-gjort om rånocken, och som skäres i

rev-löddern. Då man halat upp revet på rån,

lindas tåget hårt om denna, slag vid slag,

genom löddern. När det är klart i lovart,

sjunger stickbultsgasten ut: "hal i lä",

och seglet halas ut på lä nocke, vars

stickbult även pålägges. Därefter

knopas revsejsingarna med riktiga knopar.

På en bom sträckes liket medelst

revbrokar. Reven benämnas enkelt rev,

dubbelt rev, bottenrev, beroende på huru

stor del, som skall förminskas av seglet.

Sviktrev i gaffelsegel är ett diagonalt

rev, varigenom detta får formen av en

triangel. Sviktrev i märssegel är lä

skot gigat, och seglet fastgjort på

nocken fram till buken, där en kraftig

sej-sing är pålagd runtom rån och seglet

med duktigt med smärting under för att

förekomma skamfilning. Cunninghams

patentrev är en anordning, där seglet

rullas upp på en bom ovanpå rån som

en gardin. ~ -a, att minska segelarean

genom revning. ~ en stång, lyfta den,

sedan man skakat loss dess tackling, taga

ut sluthultet, fira ned stången till dess

halva längd samt surra den till den

närmast under belägna masten eller

stången. ~ -band, remsa av segelduk, sydd

tvärs över ett segel, för att stärka

detsamma och giva fasthet åt revhålen. ~

-brok, en grov trosstump, som är trädd

genom revknapen på en bom och

fasthållen i denna med en knop. Vid

revning skäres broken genom revlöddern,

och en mindre talja slås på tampen,

varefter revet sträckes. Stickbulten lägges

på, sedan man virat smärting om den

del av seglet, där den skall ligga. ~ -hål,

sydda hål i segel, vari revsejsingarna

trädas och fästas. ~ -knop, användes att

fästa två ändar vid varandra, särskilt

revsejsingar. Man lägger tamparna i

kors. Tager den ena runt om den andra

ett slag, så att den bildar en halv knop,

varefter man lägger ännu en halv knop

med tamparna och fasta parterna

liggande tillsammans i var sin bukt. ~ -lödder,433

Revsejsingar—Riktningsindikator

434

tågring å stående lik för stiekbult. ~

-sejsingar, korta tågstumpar, fastsydda

i segel för revning. ~ -talja, se rev. ~

-taljeblock, block till re vt al ja. ~

-talje-lödder, tågring i stående lik för

huggning av revtal ja.

Revir, (rivière) den segelbara delen av

en flod eller där det finnes ankargrund.

Revolver, skjutvapen med vridbart

kammarstycke, där patronerna stickas

in i var sitt hål och genom spänning av

hanen i tur och ordning föras mitt för

pipan. Ett råd till ovana; behandla

alltid ett skjutvapen, som om det vore

laddat. ~ -hölster, läderfodral till revolver.

Rhodiska sjölagen, den fordom på ön

Rhodos i Ägeiska havet gällande

sjörätten, som även antogs i flere andra

länder.

Ri, en smal böjlig ribba för

uppdragning av ritkurvor.

Rida för ankaret, ligga ankrad för ett

ankare på svaj. ~ för strukna stänger,

ligga ankrad med bram- eller

röjelstän-ger strukna. ~ hårt, sätta backen under

i motsjö, då man ligger till ankars. ~ in

en ända, att medelst en lina hala in och

fastgöra ett tåg om ett annat eller om

en mast, stång e. d. En dylik surrning

kallas ridning. Man kallar det även att

rida tillsammans. ~ -re, ett slags tåggejd

av vevlingslina med en kaus insplitsad i

den fria ändan för ledning av löpande

gods. I allmänhet ett tåg, som uppbär

bukt av ett annat. ~ under en hals,

hala halsen på ett segel dikt an. ~ under

till ankars, se rida hårt.

Rigel ß Orionis, nedersta stjärnan i

Orion eller den, som ligger närmast

Sirius och i rät linje med den översta och

mittelstjärnan.

Rigg, tackling, tacklage, allt vad som

hör till resningen på ett fartyg eller står

i förbindelse med uppbärandet av

seglen. I mera inskränkt mening

sammansättningen av alla tåg, som äro avsedda

att stötta master, stänger och rår.

Stående riggen, som består av hamptross

eller stållina, kallas den, som stöttar

master, stänger och bogspröt, alltså vant

barduner, stag och gajar; löpande

riggen kallar man de tåg och taljor,

varmed segel skotas, hissas, nedhalas, gigas,

gårdas, revas och brassas. Ett fartyg

säges rigga bra, då dess master resa sig

symmetriskt utan att böja sig för

mycket akteröver och utan att stå i båge

för över. Den nedre delen av riggen eller

den, som stöttar undermasterna, kallas

underrigg, den därnäst stängrigg,

därnäst bramrigg och röjelrigg. I avseende

på riggningssättet, kallas fartygen

full-riggade, barkriggade, briggriggade,

sko-nertriggade, galeasriggade, slättoppade,

slupriggade, jaktriggade o. s. v. ~ -a av,

taga ned stående och löpande riggen

på ett fartyg. Vanligtvis få

undermasterna stå jämte dess rigg. ~ in

klyvar-bommen, lossa barduner, stag och

lejdare samt låta klyvarbommen komma in

på backen, där den pallas under och

fast-göres. Brukas, då man skall gå i hamn,

docka o. s. v. ~ på ett fafrtyg, insätta

dess master, ansätta vant och stag till

undermasterna, taga upp stänger och

rigga ut klyvarbommen, ansätta

stäng-vant, barduner och stag, taga upp rår

och slå under segel. ~ till, göra i

ordning. ~ ut en bom eller en

ledsegelsspi-ra, hala ut den på dess plats för

segel-föring. ~ -arbas, förman för sjömän

som arbeta med påriggning av fartyg. ~

-are, kunniga sjömän som arbeta med

påriggning. ~ -argöling, tåg varmed

man hissar upp riggdelarna vid

påriggning. ~ -arlöft, skjul eller rum på land,

där rigg tillkapas ochT göres i ordning

för påriggning.

Rikocbettera, studsa, hoppa upp från

marken eller vattenytan bruka

projektiler göra, som avfyrats med för liten

elevationsvinkel.

Rikta, rätta in, ställa i samma

medelriktning. ~ på stället, brukar man göra

med bordläggningsplåtar, som fått

någon mindre buckla, medelst upphettning.

Riktnings-indikator, visar varifrån

ljudet kommer, då det träffar en undervat-435

Riktningskuggar—Eoder

436

tenstelefon. ~ -kuggar, riktningskil

eller riktkil, riktningsskruv eller

riktskruv, riktningstal ja o. s. v., äro delar

av de anordningar, varmed man riktar

en kanon. ~ -vinkeln i en cyklon,

vinkeln emellan det kompasstreck, varifrån

vinden blåser, och bäringen till

orkancentrum.

Ring-ankare, en av belgiern Gramme

uppfunnen induktor till dynamo,

bestående av en i det magnetiska fältet

mellan magnetpolerna insatt ring av mjukt

järn, omlindad med en trådhärva. ~

-bult, bultskruv med öga eller klinkbult

med öga, vari man hugger block. ~

-kontakt, tillkopplingsanordnin g för elektrisk

ström till ringklocka. ~ -smörjning, på

fasta lager i vissa maskiner. I lagret

finnas uthuggna spår, som upptaga en

eller två i olja gående ringar. Vid

axelns rotation upplyftas oljan på axeln.

Rips, ett slags möbeltyg, använt i

hytter och salonger.

Risk, den fara en assurerad vara är

utsatt för.

Ristorno, återbetalning av hela eller

en del av assuranspremie i de fall, då

risken uppsäges på grund av fartygets

uppläggning.

Rits, rispa med ett spetsigt verktyg. ~

-a, rispa, göra märke i en plåt med en

ritspik eller spetsig stålbit»

Ritspik, se ritsa.

Riva i, taga till att blåsa.

Rivare, hård vind.

Rivieran, kuststräckan mellan Nizza

och Spezia vid Medelhavet, en bland de

härligaste platser på jorden.

Ro, att framdriva en farkost medelst

åror. Vanligtvis sitter man och vänder

ryggen mot båtens för. Sedan man böjt

kroppen för över, sänkes årans blad

något snett i vattnet, varefter man tager

ett ej för djupt tag och rätar upp

kroppen, låter årbladet komma upp och

skevrar årån (bladets yta nästan parallell

med vattenytan). Takten till rodden,

flermansrodd, angives av akteråran eller

"strokeåran". Att vända ansiktet mot

fören, medan man står och ror, kallas

att skåta. Att backa med årorna för att

minska farten, kallas att stryka. Att

framdriva en båt medelst en åra,

antingen i aktern eller på låringen,

därigenom att man växelvis skär årån genom

vattnet åt ena eller andra hållet, kallas

att vricka. Följande kommandoord

användes å örlogsfartyg vid rodd: "Res

årorna", roddarna resa årorna lodrätt

med bladen uppåt. "Falla", årorna

läggas samtidigt i roddluckorna eller

klykorna tvärs ut. "Hal ut", rodden börjar,

alla på en gång. "Sack rodd", farten

minskas. "Årorna i vattnet", årbladen

nedsänkas på kant i vattnet för att bromsa

farten. "Ligg", rodden upphör och

årorna hållas parallellt med vattnet. "Lyft",

eller "väl rott", årorna lyftas samtidigt

ur klykorna, resas och läggas med

bladen för över på tofterna mellan roddarna

i hastig tur och ordning, för ifrån

räknat.

Rodd, enkel eller dubbel, kallas det

allteftersom en eller två man sitta på

samma tofter och ro. ~ -båt, vare sig

under rodd eller till segels, skall hava till

hands en lanterna med vitt sken, som tid

efter annan i mörker skall förevisas

tillräckligt tidigt att förekomma omb

ordläggning. ~ -klyka, ett slags

gaffelfor-migt stöd för årån, då man ror. Den är

av metall eller galvaniserat järn, och

sättes i hål på båtrelingen. Den skall

vara försedd med en bändsel, så att den

kan fastgöras till båten. När man

upphört att ro, rycker man ut klykan och

låter den hänga i sin bändsel inombords.

~ -lucka, uttagning i relingen på en

bar-kass att lägga årån i vid rodd i stället

för klyka. ~ -tullar, träpinnar, som göra

samma tjänst som roddklyka.

Roder, eller, som man vanligen säger,

ror, kallas den vid akterstäven på en

båt eller fartyg fastgjorda anordning av

bräder, timmer eller plåt, varmed man

styr. Ett större roder består av hj

ärt-stocken, vid vilken fingerlingarna eller437

Roderkvadrant—Rorlås

438

rortapparna äro fästade, för att haka

fast i de på akterstäven i ror järnen

anbringade rormaljorna. Övre delen av

hj ärtstocken leder genom rortrumman

upp till däcket eller halvdäcket. Den

översta delen av rodret eller, som det

heter, rorhuvudet, är fastsatt till

rorpin-nen. Rodret består vidare (då det är av

trä) av uppklotsningen, som är

fastbul-tad till hj ärtstocken och bildar rodrets

bredaste del. Järnroder äro antingen

enkelplåtade eller dulSbelplåtade.

Plåtarna äro då nitade till den smidda

roderramen. Ångfärjor, som gå direkta

turer på korta distanser, bruka hava

roder i båda ändar för att slippa vända.

De äro vanligtvis balansroder. ~

-kvadrant eller rodersegment, en

järnkonstruktion i form av en cirkelsektor,

fastsatt vid hj ärt stocken och i periferin

försedd med tvenne spår, vari

rorkättingar-na ligga. ~ -stäv, den delen av

akterstäven, vid vilken rodret hänger på en

ångare. ~ -telegraf, en till styrledningen

kopplad axel med visare framför

reservratt, angivande styrrattens läge på

kommandobryggan.

Rollers, rullare, engelsk benämning på

en svår dyning, som förekommer på

öppna havskuster och särskilt vid

Ascen-sion, St. Helena och Fernando Noronha,

där de äro mycket våldsamma,

isynnerhet under februari månad. Orsaken till

deras uppkomst har varit mycket

omtvistad, men nu tycks man ha blivit

ense om, att de bero på avlägsna cykloner,

som sätta havet i dallring. Denna

fort-sättes i allt större cirklar och visar sig

först på vattenytan, sedan den mött

något hinder eller en uppgående

bottenformation. Det egendomliga är, att

rollers förekomma på ställen, dit ingen

vind når, t. ex. i fullt skyddade vikar.

De komma utan föregående varning.

Havet kan ligga lugnt eller blott krusat

av en lätt bris, då plötsligt en svallvåg

visar sig rullande mot land. Till en

början rör den sig med svårighet, tills den

slås sönder mot de yttersta skären eller

de uppgående grunden, då den växer i

omfång och styrka. Våg pressar på våg,

rullar mot stranden och bryter sig under

ett bedövande dån mot densamma,

slungande framför sig formliga vattenfall.

Romb, snedvinklig parallellogram med

alla fyra sidorna lika stora. ~ -oid,

snedvinklig parallellogram, där endast de

motstående sidorna äro lika stora.

Rond, inspektion.

Ror-gång, tjänstgöring vid ratten. ~

-gängare, den av besättningen, som har

sin tjänstgöring vid rodret. Uttrycket

har en mera inskränkt betydelse även,

nämligen långlöts på reguljär

kustångare. ~ -hakar, se rortappar. ~ -huvud,

översta delen av rodret. Hj ärt st ocken

på ett fartyg är numera ofta kopplad

tillsammans med rodret medelst flänsar. ~

-häl, understa delen av rodret. ~ "Ror i

lä", eller endast "lä" kommenderas, då

man skall stagvända. Försegelsskoterna

firas då av för att underlätta fartygets

lovning. ~ -järn, beslagen på ett roder.

~ -krage, (på träfartyg) en

segeldukskrage, som är fastspikad runtom lij ärt st

ocken ovanför rortrumman, för att hindra

vatten att tränga in på akterdäck. ~

-kult, rorpinne, den hävarm varmed

rodret vrides. Den är krängd över hj

ärtstocken med en ögla eller, som på

småbåtar, stucken igenom rodret. ~ -kätting,

den kätting varmed rodret, rorpinnen

el-lre rorsegmentet vrides. Den består

antingen av en enkel kätting, skuren

genom block, huggna bordvarts och med

tamparna fästade i rorpinnen, en på

vardera sidan, sedan den lagts några varv

om rattstocken eller, som på de flesta

ångare, av en svårare kätting liggande

i spår på rorsegmentet och ledande till

kommadobryggan på rullar och genom

block. ~ -lampa, ett järnstycke, fästat

vid akterstäven, för en av rortapparna,

att vila på för att förekomma för stark

f rest ning på rormaljorna. ~ ledning, se

styrledning. ~ -lås, klots, fastsatt i

rodrets för- och sidokant under den rortapp,

som är närmast över vattnet, då fartyget439

Rormal j or—Kullring

440

har sitt djupaste läge. Dess ändamål är

att hindra rodret från att lyftas av

under sjösättning eller av brottsjöar. ~

-mal jör, gångjärnen på akterstäven,

vari rortapparna huggas (hakas på). ~

-pinne, se rorkult. ~ -ram eller

roderram, ramen till ett järnroder. ~

segment, se roderkvadrant. ~ -skvallra,

axiometer, rorvisare. ~ -skädda, 1) en

halvmånformig trä- eller metallskiva,

som fästes på rodret till en roddbåt. I

hörnen är den försedd med hål, vari

äro instuckna tvenne styrrep, lagda av

finare rundplatting eller tirade

smäckra otjärade linor, försedda med prydliga

knopar, (rosknopar eller

fallrepsknopar). 2) aktre delen av kölen under

propelleröppningen. ~ -ståndare,

propellerstäven på en ångare. ~ -sula, tvärträ,

spikat under timmerändarna på ett

roder. ~ -tapp, se fingerling. Löstagbara

rortappar förekomma på järnfartyg för

att lättare kunna ersättas. ~

-tappsbuss-ning, plåtring, varmed tomrummet

mellan tappen och mal jan på ett roder

fylles för att förekomma glappning. ~

-trumma, hålet i aktervalvet, genom

vilket hj ärtstocken går upp till däcket. ~

-törn, den tid som en rorsman står till

rors. ~ -visare, se rorskvallra.

Rosknop, prydnadsknop som lägges av

en "krona" och en diamantknop.

Roslagsskuta eller rospigg, ett mindre

fartyg, tacklat som jakt, men saknande

klyvarbom. Förekommer mycket i

Stockholms skärgård.

Rost, 1) järnoxidhydrat som på järn

eller stål avsätter ett rödaktigt skrovligt

skal. Om den får vara ostörd, äter den sig

mer och mer in i järnet. Den bör därför

avlägsnas antingen genom skrapning,

knackning eller borstning. 2) eller

rostjärn, kort järnbalk, som jämte ett visst

antal liknande placeras ett stycke från

botten i en eldstad, bildande ett galler,

varpå kolen läggas vid eldning. ~

-bärare, järnstycken som uppbära rosterna i

en eldstad. ~ -hacka, eller rosthammare,

kort hammare med pen å båda sidor. ~

-kitt, kitt, med rost ingående som en av

beståndsdelarna. ~ -skrapa, verktyg

varmed man skrapar bort rost. ~

-skyddande färg, strykes på bottnen av ett

järnfartyg upp till mönjebandet. ~ -yta. Man

skiljer på fria och hela rostytan i en

eldstad. Med den fria rostytan menas

öppningarna mellan rosterna, som

åtminstone skall utgöra 1/z av hela rostytan.

Den senare är arean av rosterna från

dödplåten till eldstadsbryggan.

Rotations-pump, pump med roterande

kolv, ej att förväxla med

centrifugalpump. ~ -oscillator, förekommer i

Mar-conisystemet för trådlös telegrafi ofta i

stället för den s. k. champignonformade

oscillatorn och företrädesvis på

fartygsstationer. Den har den fördelen, att de

svängningar, som alstras med

densamma, kunna uppfattas som en ren

musikalisk ton i en mottagares hörlur.

Rotera, röra sig om ett centrum. ~

-nde massa, den rörliga massan i en

maskin. ~ -re, den anordning, som

vrider kammarstycket på en revolver,

samtidigt som hanen spännes.

Rotor, den roterande delen av en

asynkronmotor.

Rott, översta delen av en mast

närmast märsen eller salningen jämte den

bredvidliggande stångfoten från

tvär-salningen upp till eselhuvudet.

Rubank, se oxhyvel.

Rudolfinska tabellerna, tabeller för

beräkning av himmelskropparnas rörelser.

De påbörjades av den danske

astronomen Tyge Brahe och fullbordades av

Kepler.

Ruff, ett mindre hus på däck å fartyg

eller segelbåt.

Ruhmkorffspole, den ursprungliga

induktionsspolen för alstrandet av

svagare elektriska strömmar av hög spänning

från starkare av låg.

Rulla, ett fartyg säges rulla, då det

har djupa sidorörelser under segling för

rum vind eller sjö.

Rull-fock, försegel som rullas upp likt >

en gardin efter litsliket. ~ -ring, ring441

Bulltåg—Kundsöm

442

på däck för stöttning av ett kanontorn

sidovägen. ~ -tåg, tåg, med bukten

fastgjord ombord och tamparna lagda om

ett fat, som skall rullas nedför eller

halas uppför en landgång.

Rum, 1) lastrum på fartyg; 2) rum

sjö, öppen sjö; 3) rum vind, god vind,

vind som blåser något akterligare än

vad som erfordras, för att seglen skola

stå fulla bidevind.

Rumpla runt, se vända.

Rumsbjälke, bjälke i lastrum såsom

däcksbjälke, mellandäcksbjälke.

Rumskots, skoten halade för rum vind,

något mera än 6 streck på råseglare

och 4 K på snedseglare med fulla segel.

Rums-last, den last som är placerad

i lastrummet till åtskillnad från

däckslasten. ~ -lejdare, stege till lastrum

skall vara av tillräcklig bredd och

styrka.

Runda, dubblera en udde eller en prick

o. s. v. ~ -r, göra- (kommer sannolikt av

att göra rond) undersöka ett fartygs

riggdelar på vissa tider för att försäkra

sig om deras skick. Alltså även för att

pröva säkerhetsanordningarna för

manskapet, såsom perter, pertridare, mantåg,

livstroppar, blockstroppar, najningar,

skydd mot skamfilning, masternas

friskhet, rigg och segel. Såväl å örlogs- som

handelsfartyg skall eldrond numera

göras rörande belysningen, och särskilt

efter intagning av kol eller lämpning av

dylika skall vakthavande maskinisten

tillse, att inga ljus blivit kvarglömda i

boxar eller rum.

Rund-båt, båt för visitering av poster

i en eskader. ~ -dam, inborrad tränagel

i en långlask. ~ "Rund för",

kommandoord vid vändning, då förrårna skola

brassas runt, d. v. s. när fartyget fallit

av på den blivande bogen, så att seglen

på stortoppen börja fylla. ~ -gattad,

rundad i aktern. ~ -gång i maskin,

denna verkställes, innan en resa anträdes,

och sedan man av däcksbefälet erhållit

besked, att intet hinder härför möter,

att propellern är klar och så vidare. ~

-hackad bult, bult med inhuggna

fördjupningar här och var. Användes vid

tjockare träförbindningar. ~ -hult,

master, stänger, rår, bommar, gafflar och

spiror på ett fartyg. ~ -hus, egentligen

ett mindre hus på däck, avsett för

vakthavande officeren. På handelsfartyg ett

hus längst akter ut, där W. C. och

färghytt äro inredda. ~ -hyvel, kupig hyvel.

~ -järns trall, galler, sammansatt av

runda järnstänger. Brukas över

pannrum för att släppa in ljus och luft. ~

-ningen, den avrundade delen av ett

fartygs akter. ~ platting, sammanflätning

av garn till en rund stjärt. Man tager

ett antal garn i vänstra handen

sinsemellan hopsurrade och låter dem falla

ut som en plym över handen. Därefter

lägges ett garn över det närmaste, som

i sin ordning lägges över det därpå

följande och så vidare, tills man gått

rund med hela samlingen, då maskorna

förnyas. Man kan även, om man så vill,

lägga vartannat varv medsols och

vartannat motsols. ~ -pumpning, för att

höja temperaturen i bottnen av en

ångpanna och förebygga läckage i dess

växlar, brukar man sätta vattnet i

cirkulation genom rundpumpning

antingen med handpump, då det rör sig om

en mindre panna, eller med

donkey-pumpen, då det gäller en större. ~ -slid,

slid med cylinderformigt plan. Den

liknar till sitt verkningssätt plansliden. ~

-smörjning, regelbundet företagen

smörjning av alla lager i en ångmaskin efter

en viss plan, så att ingen smörjkopp

blir bortglömd. ~ -söm, hopsyning av

kanterna av tvenne segeldukar. Dessa

fästas i segelkroken till höger om

segel-sömmaren, och sömmen börjar från

vänster samt går åt höger. Nålen stickes

inifrån med pressning mot plåten på

segelhandsken och mottages av tummen,

pekfingret och långfingret, då den trängt

igenom båda dukarna. Stygnen göras

så nätta, som möjligt och läggas på lika

avstånd från varandra. De rubbas eller

tillslätas med ett stycke hårt trä. ~ -tag-443

Rundtagning—Rå

444

ning, omvridning av maskinen för att

efterse, att allt är på sin plats, då man

ej har ånga på stora pannan.

Anordningen för rundtagningen eller

baxnin-gen kan bestå av ett på maskinaxeln

fastkilat skruvhjul, i vilket en

evighets-gänga ingriper. Den kan antingen

drivas för hand eller med kabellarium och

manövermaskinen eller med en särskilt

inpassad maskin. I enklare fall består

den av ett hjul på axeln med hål runt

om periferin, vari man insätter en

bax-ningsspak. ~ -tagningsspak,

baxnings-spak för ovannämnda ändamål. ~ -tång,

tång med inåtböjda käkar. ~ -törn, ett

helt varv av ett tåg taget om något

föremål, en koffernagel, pollare eller dylikt.

Rundtörn i kättingen har ett fartyg, som

ligger för två ankaren och svingar

samma väg IV2 varv.

Runnare eller runslare, ett slags agent

för sjömanslogis, värdshus e. d. Hans

uppgift är att skaffa gäster till huset,

men samtidigt att locka sjöfolk från en

skuta för att mot kontant ersättning

skaffa dem hyra på ett annat.

Rusa in en ända, under språngmarsch

hala in en ända långs däck.

Rus-frakt, frakt för fullastat fartyg,

oberoende av lastmängden. ~ -last, last,

som icke räknas utan intages, tills

fartyget är fullt eller fullt lastat.

Rusning, propellerns snurrande i

luften, när den vid fartygets sättning

släpper vattnet.

Ruskprick, prick med ruska som

topptecken.

Rusta, utrusta ett fartyg för resa. ~

åt en surrning, draga åt den hårdare. ~

Rust-lina, kätting varmed ankarflyet

fasthållles på relingen, då ankaret är

ki-pat. ~ -mästare, biträde till

artilleriupp-bÖrdskonstapel vid vården av fartygets

artillerimateriel och vapen.

Rutin, den bestämda ordningen för den

dagliga tjänstgöringen på örlogsfartyg.

~ -tavla, tavla, där rutinen är angiven.

Den upphänges å något för manskapet

lätt tillgängligt ställe.

Ruttet timmer skall man avlägsna

snarast möjligt ur ett fartyg. Noggrann

uppsikt bör i detta avseende ägnas

master och stänger vid salningarna eller vid

järnband å rår och bommar. Fartyget

inombords bör man även hålla ögonen

på särskilt vid vaterborden omkring

brädgångsstöttor, stävband,

däcksbalks-ändar, knäbultar, spant och

bottenstockar o. s. v.

Rydbergska stiftelsen, se Abraham

Rydbergs stiftelse.

Rycka ut en flagg, sedan man lagt

ihop flaggan, virar man några slag av

sejnfallets undra del omkring densamma

och bekniper bukten av fallet under

slagen. Vid hissning av flaggan undviker

man att stöta emot något, och när den

kommit i topp, rycker man loss öglan,

varvid flaggan vecklas ut.

Rygg-bruten, är en skuta, som blivit

för hårt lastad för och akter, så att

däcket liknar en båge. ~-lik, mellersta

liket på ett solsegel eller det, vari

solsegelskammen är fastgjord. ~ -pert,

mantåg på rå för besättningen att stöda

ryggen emot vid segelbärgning e. d.

Rymma, 1) avvika ur tjänsten, en sak

som man icke bör göra. 2) rensa upp ett

hål med något verktyg; 3) draga sig i

akterlig (om vinden). ~ -re, 1) en som

avviker ur tjänsten. Får straff, om han

infångas; 2) verktyg varmed man

rymmer upp hål.

Rymnål, nål för upprensning av

fäng-hålet på en gammaldags kanon.

Rå, rundhult som hänges tvärs över

en mast för att sprida ett råsegel. Rår

benämnas i främsta rummet efter den

topp de tillhöra, fock- (för), stor-,

mellan-, kryss- och giggermast, samt i

andra efter den plats de intaga på sina

respektive toppar; alltså på fören,

nedifrån räknat: fockrå, för undermäsrå,

för övermärsrå, för underbramrå, för

överbramrå (då man har dubbla

märs-eller bramrår), för röjelrå, för skejselrå.

På stortoppen: storrå, storundermärsrå,

storövermarsrå, storunderbramrå» stör-445

Råband—Rät

446

överbramrå,storröjelrå och storskejselrå.

Skyskrapan, som sitter ovanför skejseln,

förekommer numera ytterst sällan. På

krysstoppen heter underrån beginerå.

Därefter som vanligt, kryssundermärsrå,

kryssövermärsrå, kryssunderbramrå,

kryssöverbramrå, kryssröjelrå,

krysskej-selrå etc. Fasta rår såsom underrår,

undra märs- och undra bramrår äro

fästade midskepps till masten med en bygel

med rörlig arm, som medgiver råns

toppning och brassning (inriktning i

horisontal eller lateral riktning). Rår, som

hissas, äro fästade runt masten med en

rack, s. d. De styras av toppläntor och

brassar samt hissas medelst fall. ~

-band, kabelgarn, varmed litsliket på ett

segel fastna jas till sitt jäckstag. ~

-bandshål, hål invid råliket på råsegel

för råb anden. ~ -bandsknop, är

detsamma som revknop och motsatsen till

käringknop. ~ -hangare, se kardel. ~ -hult,

i plankgången av bordläggningen mitt

för övra däcks vaterbord, eller översta

plankgången närmast under skarndäck.

~ -hultsplåt, (järnfartyg)

bordläggningsplåten närmast under däck. ~ -latta,

träskena på akterkant av en rå, där den

ligger an mot riggen, då man brassar

bidevind. ~ -lejdare, se jäckstag. ~ -lik,

det tåg, som är fastsytt till råsegel, för

dess fastsättning till rå. ~ -manning,

pa-radering på rårna av besättningen för

att hylla någon hög person. ~ -nock, den

yttersta delen av rå strax innanför

vilken brassen är huggen. ~ -oljemotor, se

motor. ~ -riggat, försett med rår.~

-segel, fyrkantiga segel som spridas av rår.

~ -seglare, segelfartyg som framdrives

huvudsakligast medelst råsegel. ~

-tacklad, riggad med rår. ~ -toppsegel, ett

mindre råsegel på galeas, motsvarande

undra märssegel.

Rått-fällor skola finnas på fartyg, där

det finnes anledning misstänka

närvaron av råttor. Om man för last, som kan

taga skada av råttorna, bör man ej

underlåta att även hava kattor ombord,

därmed kan man fria sig mot ersättnings-

anspråk. ~ -skyddare, bleckskivor som

sättas på förtöjningarna för att hindra

råttor att komma ombord eller gå i land

på förtöjningarna, om man ligger på

eller kommer från pestsmittad ort. ~

Räck, räcke, handreling, skall finnas

på fartyg, som för däckslast av trä. Dess

höjd skall vara minst 1,2 m. över

däckslastens överkant.

Räddnings-båt, se livräddningsbåt. ~

-stationer, betecknas i sjökortet med R.S.

Dylika finnas upprättade längs kusterna

för skeppsbrutnas räddning och äro

försedda antingen med livräddningsbåt

eller raketapparat. S. d. o.

Räknad latitud och longitud kallar man

dessa värden, då de beräknas efter den

s. k. döda räkningen.

Räknesticka, ett slags linjal med

skalor, använd som hjälpmedel vid lösande

av mekaniska sifferuppgifter. Den

grundar sig på läran om logaritmer av

produkter och bråk och består av en stav

(linjal) med en indelning i övre kanten

och en annan i underkant samt en med

motsvarande indelning i båda kanterna

försedd slid, som är förskjutbar

emellan stavens graderingar. Räknestickan

är försedd med en löpare, som kan flyttas

utefter staven, och med dess tillhjälp

kunna alla inställningar och

avläsningar verkställas med större skärpa. Dess

rätsida användes vid utförande av

multiplikation och division, kvadrering och

kvadratrotutdragning. På stickans

baksida finnas indelningar för uppsökning

av logaritmer samt för utförande av

trigonometriska räkneoperationer. Om dess

bruk, se Handbok för maskinister,

utgiven av svenska maskinbefälsförbundet.

Rännsten, den cementerade delen av

slaget i ett järnfartyg utanför

marginalplåten, dit i lastrummet eventuellt

inkommande vatten ledes och utpumpas.

Man brukar även denna benämning på

den cementerade delen av ett järndäck

närmast spygatten.

Rät köl, ett fartyg ligger på rät köl,

då det icke lutar, har slagsida, åt något447

Rätskiva—Röstbult

448

håll. Säges även om fartyg, som ligger

lika djupt för ut som akter ut.

Rätskiva, skiva varmed man

undersöker, om en yta är plan.

Rätt så, komandoord till rorsmannen

att styra den kurs, som han ligger an på

kompassen vid det ögonblick, som

ordern gives. ~ upp och ned, fullständigt

lodrätt.

Rättvisande kurs, kurs som blivit

rättad för avdrift, missvisning och

devia-tion.

Röda globlanternor hissas till ett antal

av två nattetid på fartyg, som ej äro

manöverfärdiga.

Röjel, seglet på röjelrån, se nedan. ~

-rå, bovenbramrå, på örlogsfartyg

fordom även överbramrå, vilken senare

benämning dock numera torde hava blivit

bortlagd, sedan man infört dubbla

bram-rår på seglare, är den rå, som har sin

plats närmast över bramgodset. Till

röjelrån är röjeln (seglet) najat med dess

tillbehör såsom röjelgigtåg och röjelskot.

Rån hissas med röjelfallet och ställes

efter vinden med röjelbrassarna. Då den

är nedfirad hänger den i

röjeltopplän-torna, o. s. v.

Rök, ett synligt bevis på mindre god

förbränning eller på sämre kol. ~ -a, ett

fartyg, att med rök (av svavel) fördriva

råttor och annan ohyra. ~ -fång,

rökupptag, den del av en ångpanna, som tager

emot röken från sotskåpet och för den

vidare till skorstenen. ~ -hatt, vridbar

skorsten till kabyss eller annan

eldstad. ~ -hjälm, skall finnas jämte

säkerhetslampa på minst två ställen

ombord å maskindrivet passagerarfartyg i

Nordsjö- och vidsträcktare fart. ~ -hytt,

hytt för rökare. ~ -kanal, tubkanal, rör

varigenom röken utgår från en eldstad.

~ -kapell, segeldukskapell eller fodral

som spännes över master och segel, för

att de ej skola nedsvärtas av rök. ~

-låda, en plåtlåda fastnitad i inre ändan av

en eldstad.

Rör, härav finnas en betydlig mängd i

en maskin. För att skilja dem åt brukar

man måla dem i olika färger, ångtillopp

målas röda, ångavlopp gula, vattenrör

blåa, vattentrycksrör bruna, rör för

komprimerad luft gråa och språkrör vita. ~

-brottsventil, en självstängande ventil

på pådragningsventilhuset. Den stänges

automatiskt vid ett plötsligt tryckfall i

röret. ~ -fläns, fläns i ändan av ett rör

för sammankoppling. ~ -förbindningar,

sammansättning av rör. ~ -förskruvning,

skruvanordningen varmed rör

sammansättas. ~ -gängdon, verktyg varmed

rörändar gängas för sammanskruvning. ~

-hållare, bygel som fasthålller rör vid

en vägg.

Röring, ringen i ett ankare, vari

kättingen är fastschacklad.

Röringsstek, sättet att fastgöra en

kabel i röringen på ett ankare. Man

sticker tampen av kabeln, väl smärtad, två

gånger genom röringen och slår ett

halvslag om fasta parten, varefter man

lägger en kryssbändsel om tampen och

kabeln.

Rörledning, ångrör med en diameter av

10 cm. eller mera bör, när produkten av

diametern i cm. och högsta tillåtna

arbetstrycket i kilogram pr cm2 uppgår till

100 eller därutöver, helst utföras av

Sie-mens-Martin göt järn. Se vidare

Sjöfartssäkerheten, del II, Carl Malmen.

Rörlig expansion, föränderlig

expansion.

Rör-muff, muff, som förenar två rör.

~ -nyckel, skruvnyckel för

sammanskruvning av rör. ~ -panna, ångpanna

med röktuber. ~ -slang, böjlig slang. ~

-spiral, spiralvridet rör. ~ -spygatt,

spygatt i form av rör. ~ -stol, pall som

uppbär rör på däck eller i botten av fartyg.

~ -tång, tång, varmed man lyfter rör.

Röst, breda och tjocka plankor, som

skjuta ut horisontalt längs skeppssidan

mitt för masterna för att bära ut

röstjärnen med deras jungfrur eller

sträckskruvar till riggen samt giva denna en

större spridning och därigenom

åstadkomma bättre stöttning åt masterna. ~

-bult, bult som går igenom röst järnen449

Röstbänk—-Röstskena

450

och bordläggningen. ~ -bänk, kallas

även röstplankan. ~ -järn, ett platt eller

runt järn, vari jungfrurna till vanten

och bardunerna äro fastgjorda. Man bör

ej försumma att då och då undersöka

dessa för den händelse, de skulle vara

anfrätta av rost. I så fall böra de

förnyas. De kunna se bra ut på utsidan,

men vara dåliga ändå. ~ -kättingar kan

man någon gång få se på äldre fartyg i

stället för röst järn. ~ -skena, järnskena

som stärker röstbänkens ytterkant.

15

Sabel, handvapen med mer eller

mindre krokig klinga. Sabelklingan består

àv eggen, spetsen, flata sidorna med

dropprännorna, ryggen, fästet med

handtaget, knappen, bygeln, parerstången och

pörte épéen eller stroppen omkring

fästet. ~ -balja, fodral av stål eller läder

för sabel. I nedra ändan är den försedd

med en s. k. släpsko, och spännes om

livet medelst kopplet.

Sabicn, ett slags trä som användes i

skeppsbyggeri.

Sacka, bliva efter, driva akter över.

Sackning, dejsning, drivning akter

över.

Sack rodd, se ro.

Sadel för kolintaget, en vinkelformad

plåtbyggnad över kolboxarna midskepps,

för att kolen vid intagning skola störta

åt båda sidorna. ~ för ångpanna,

ställning varpå en ångpanna vilar.

Sagitta, Pilen, stjärnbild på norra

stjärnhimmeln, belägen emellan Vega

och Altair.

Sagittarius, Skytten, nionde tecknet i

zodiaken där solen inträffar omkring

den 21 november.

Saik, ett österländskt fartyg.

Sakkunnig, se bisittare.

Sakta, kommandoord till maskinisten

att minska farten. Man*bör aldrig

underlåta att sakta av i tjocka, även om

man har bråttom.

Salin, salt.

Salinometer, saltmätare, instrument

varmed man mäter vattnets salthalt.

Salmiak, användes vid lödning eller

förtenning för rengöring av de partier,

som skola behandlas.

Salning, 1) träkonstruktion som är

anbringad ett stycke nedanför toppen

av en avdelad mast, och som

tjänar, dels till stöttning av den

närmast över befintliga stången, dels

till spridning av de till

densamma hörande vanten. Salningen

består av en långsalning och en

tvärsal-ning, som äro fastbultade vid varandra

och krängda över den fyrkantiga toppen

av sin stång. Under en märs är

långsal-ningen fastbultad till masten. 2)

repar-tisering, sammanskott. ~ -shorn, armar

på tvärsalning, genom vilka vanten till

över befintlig stång, äro skurna.

Salong, kallas vanligen kaptenens

matrum på en ångare. ~ -spassagerare,

första klass passagerare.

Salpeter, kaliumnitrat, användes till

beredning av krut samt att giva salt

kött en vacker färg, då man bereder

dylikt.

Salt-lake, för bevarande av kött och

fläsk, skall vara mättad. Om man

lägger en rå potatis i laken, skall den flyta.

~ -lappar mellan spanten på ett

träfartyg äro avsedda att mottaga salt, som

strös mellan spanten för att skydda träet

mot röta. ~ -vatten, man bör akta sig att453

Saltvattensledning—Sambordsplanka

454

förtära dylikt för att släcka törsten.

Skulle denna bliva olidlig, och man

saknar dricksvatten, kan man få

någon lindring genom att kläda

av sig helt och hållet samt

doppa underkläderna i saltvatten,

vrida ur dem och sedan låta dem torka

på kroppen. ~ -vattensledning eller

spol-ledning, är den ledning av rör, som är

fästad vid brädgången inombords å en

ångare. Den är försedd med öppningar

här och var med förskruvningar för

på-sättning av spol- eller brandslang.

Salva, samtidigt avfyrande av flera

skjutvapen.

Salut, de viktigaste förordningarna

inom flottan i detta avseende äro: När

konungen är tillstädes, inhämtas

föreskrift beträffande andra

ifrågakommande saluter än dem, som röra honom

själv. Salutpliktige äro blott l:sta

fartygsklassen tillhörande fartyg, vilka

föra minst fyra kanoner av det slag, som

må användas till salut, alltså icke

myn-ningsladdningskanon ej heller sådan

bak-laddningskanon, som är mera än 12 cm.

eller mindre än 38 mm. kaliber. Utom för

statsöverhuvud och medlem av

regerande furstehus gives salut: från fartyg

till ankars endast från den för flaggans

i rutinen bestämda tiden till klockan 9

e. m. eller solnedgången, när den

inträffar tidigare, dock ej under det att

gudstjänst pågår ombord eller i land, för

fartyg på väg endast från soluppgång till

solnedgång. I allmänhet gives salut med

en hastighet av 10 skott i minuten.

Sor-gesalut gives med en halv minuts

uppehåll mellan varje skott. För konungen

och annan medlem av det kungliga huset

saluteras med 21 skott. Vid födelse inom

den kungliga familjen skall, då ej annat

blivit befallt, nästföljande middag givas

salut med 42 skott från varje inom riket

i hamn eller på redd liggande flottans

fartyg. Vid konungens död, då ej annat

blivit befallt, skall nästföljande middag,

efter det att officiellt meddelande om

dödsfallet erhållits, givas sorgesalut med

42 skott från varje i hamn eller på redcl

liggande flottans fartyg så avpassad, att»

sista skottet avlossas klockan 12 middag.

På sön- och helgdag börjas saluten först

klockan 1 e. m. Sedan sorgesaluten

blivit verkställd, gives från samtliga

fartygen salut för efterträdaren med

42-skott. Vid hissning eller nedhalningav

högste befälhavares* eskader-,

avdelnings- eller divisionschefs befälstecken»,

gives salut med: för amiral 17 skott,

vice amiral 15, konteramiral 13,

kommendör 11. För rikets diplomatiska

ämbetsmän och konsuler skola vid avgången

från flottans fartyg, varå de avlagt

officiellt besök, saluteras för ambassadör 19

skott, envoyé extraordinaire et ministre

plénipotentiaire 17, ministerresident 15,

chargé d"affaires 13, generalkonsul inom

hans distrikt 11, konsul i den hamn, där

han är anställd 7, v. konsul 5 skott.

Saluten gives endast en gång från samma

fartyg under dess vistelse i samma hamn.

Inom främmande lands sjöterritorium,

då svenska flottans fartyg passerar

fästning, från vilken salut kan förväntas

bliva besvarad, eller då det ankrar å ort,

varest salut kan förväntas bliva

besvarad från land eller från örlogsfartyg,

saluteras med 21 skott för den främmande

nationen (flaggan), såvida dess regering

blivit erkänd av konungen. Vid

sammanträffande med främmande

vänskaps-ligt sinnad nations örlogsfartyg, som för

högre, till salut berättigat, befälstecken»

skall från det svenska fartyget givas

salut med det antal skott, som tillkommer

svenskt befälstecken av motsvarande

rang. Amiral med fältmarskalks rang

saluteras med 19 skott, fransk vice

amiral, som för sitt befälstecken på

stortoppen, saluteras med samma antal skott

som en amiral. I övrigt erhålla utländ^

ska officerare, då de efter officiellt

besök avgå från flottans fartyg, salut

enligt motsvarande grad i svenska flottan.

Sambordsplanka, den plankgång av

bordläggningen, som ligger närmast kö*

len. Den får ej, som så ofta sker, för-455

Samlingsplåt—Satellit

456

Växlas med väghålsplankan, som ligger

inuti fartyget Över våghålen.

Samlings-plåt, plåt där flere andra

plåtar sàmmanstöta. ~ -rör, rör där flera

rör samlas. ~ -skena, kopparskena (på

ins trumentt a via) från vilken

ledningarna grena ut sig till de olika

förbrukningsställena på en elektrisk

anläggning. Där flerfasström förekommer, äro

skenorna målàde i olika färger.

Sammanstötning, kollision,

ömbord-laggning.

Sampan, en flatbottnad båttyp i

Ostindien och Kina, som användes för

transport av passagerare*

Samsa, jämka, ordna varven av en

surrning eller bändsel. ~ en talja, liala

igenom parterna, så att alla bliva lika

styva. ~ kätting, överhala en del av

kättingen, som ligger runtom ankarspelet

och skjuta upp den i bukter på däck

klar att löpa ut, då ankaret skall fällas.

Samum, en het, kvävande ökenvind i

norra Afrika och västra delen av Asien.

Sand, betecknas som bottenlag i

sjökortet med s. Användes som barlast och

bör för övrigt finnas ombord för

rengöringsändamål. ~ -glas, timglas. ~

-papper användes för rengöring av

blanka träytor. ~ -sten, användes att skura

trädäck. Heter på engelska holystone,

(skura med heligsten). ~ -sugare,

ångare, som är utrustad med sugpump för

upptagning av havssand.

Sänk, seglas, skjutas, borras, i sänk,

säges om fartyg, som sjunker i följd av

någon av dessa orsaker.

Sankt Elms eld, väderljus, elektrisk

ljusbåge, synlig på masttoppar, rånockar

o. s. v. under regn- och åskbyar.

Sanna horisonten, se horisont.

Sann höjd, en himmelskropps sanna

höjd är dess höjd över horisonten, pius

eller minus instrumentets indexfel, minus

horisontens dalning, minus refraktion,

pius höjdparallax och pius eller minus

himmelskroppens halvdiameter (då den

har någon sådan av vikt. ~ middag är

det, då solen är i meridianen (rätt i syd)

och har upphört att stiga. Sann tid

kallar man solens västliga timvinkel.

Sargassosjön, kallas en del av

nordatlantiska oceanen, där sargassogräset

förekommer. De olika årstiderna, som

inverka på passadvindarna och de

mellanliggande stiltjebältena, hava även stort

inflytande på sargassogräsets

utsträckning. Dess norra och södra gränser

finnas mera sydligt under norra halvklotets

vinter och vice versa. Dess södra gräns

kan antagas vara Kräftans vändkrets

eller omkring 23° nord på Azorernas

longitud, varifrån det sträcker sig västvart

till Jungfruöarna och BahamaÖarna. Den

norra gränsen stryker från Azorerna till

yttre kanten av Golvströmmen utanför

Kap Hatteras, en bredd alltså av 1,000

nautiska mil och en längd av 3,000 från

ost till väst. Dr. O. Krümmel i

Peter-manns Mitteilungen beskriver

Sargassosjön som en ellips, sträckande sig mellan

latitud 25°—35° nord och longitud 40°—

73° väst. Gräset har fått sitt namn av

portugisiska sjöfarande, därför att

frukten liknar druvan (på portugisiska

sarga) till formen. Den gamla historien om

Kolumbus, som hade mycket besvär med

sin besättning därför, att den vid åsynen

av Sargassogräset höll före, att till och

med havet ändrade sin natur för att

hindra deras resa, är väl bekant. Det händer

ibland, att man mitt upp ibland de

vidsträckta gula klungorna av gräs får se

rätt försigkomna buskar, så att havet

liknar en översvämmad äng. Förutom

det besvärliga att segla fram under

dylika omständigheter, kan man nog

tänka, att "landskapet" är ägnat att sätta

myror i huvudet på den oinvigde, som

först får sikte på detsamma.

Sarving, ett slags grov platting att

vira om kablar, som äro utsatta för

skamfil ning.

Sarsaparilla, läkemedel, som erhålles

ur vissa Smilaxarter. Användes mot

reumatiska plågor, vissa blodsjukdomar,

febrar m. m.

Satellit, måne, drabant.457

Saturnus—Segelduk

458

Saturnus, den näst största planeten i

vårt solsystem. Den är omgiven av en

lysande ring och åtföljes av åtta månar.

Sax, mastsax, se mastkran. ~ -ade rår,

rårnas nockar toppade på olika sidor. ~

-ade segel, snedseglen skotade på olika

sidor vid fördevindsegling, så att

vinden kan fylla dem. ~ -bult, bult som är

kluven i instickningsändan. ~ -länga,

stropp med sax i ena ändan för lyftning

av järnbalkar. ~ -sprint, kluven sprint

för bult.

Schablon, modell av plåt eller papp för

efterbildning av bokstäver, dekorationer

m. m.

Schackel, klam, båge av järn med

öglor varigenom trädes en bult.

Användes för att sammanhålla kättingsändar,

fasthålla block, förena ankare med

kätting o. s. v. Se även skotschackel. ~

-bult, bult till ovannämnda. ~ -hammare,

hammare vars huvud liknar en stympad

kon, och som användes, då man, skall slå

bulten ur en kättingsschackel.

Schackla, sammansätta medelst

schaek-el. ~ ur eller ifrån, lossgöra en schackel.

Schamplun, se schablon.

Schau, flagg i, flaggan sammanbunden

eller revad till tecken, att man är i

sjönöd.

Schedar, a Cassiopeiae, en

Greenwichstjärna på norra himmeln, belägen på

andra sidan om Polstjärnan från Stora

Björn räknat.

Schåar-e lossnings- och

lastningsarbetare. Benämningen är intet öknamn. Det

kommer från tyska ordet Schauer

(åskådare), en sak som dessa arbetare ofta få

vara, då de vänta på fartyg. ~ -knop,

ett slags taljerepsknop.

Scorpius, Skorpionen, åttonde tecknet

i Zodiaken, där solen inträffar den 22

okt. Den mest lysande stjärnan i denna

konstellation, är Antares.

Scotfs code, ehiffertelegram, mycket

använd bland affärsmän.

Scutum, Skölden, stjärnbild i närheten

av himmelsekvatorn.

Second hand, i andra hand eller, som

varit använd.

Segel, en av någon vävnad gjord duk

att fånga vinden och tillgodogöra sig

densama som drivkraft. Segel, som

användas i civiliserade länder för

framdrivande av fartyg, bestå av

samman-sydda dukar av bomulls- eller linneväv,

kantade (likade) med tågvirke för att

förstärka dem. De olika seglen

benämnas råsegel, snedsegel, yaruti

inbegripas gaffelsegel, stagsegel, sprisegel,

toppsegel, latin- och loggertsegel, sliding-f

gunter, papegojsegel och spinnaker*

Ledseglen kunna hänföras till råsegel.

Det s. k. marconiseglet är en ny

uppfinning med storsegel och toppsegel i en

längd. I Kina och hos många andra av

Österns folkslag använder man segel av

bambumattor. ~ -area, den sammanlag?

da arean av ett fartygs huvudsegel, ~

-bar är den farled, som kan trafikeras

av segelfartyg. ~ -båt, båt som: är

avsedd att framdrivas huvudsakligen med

segel. Den vanligaste typen, är riggad

med sprisegel på en eller två master

samt klyvare eller, som den

företrädesvis kallas, fock. Loggertsegel äro även

ganska vanliga på mindre båtar. En

viktig sak, då man seglar i båt, är att

aldrig göra fast skoten för gott utan

endast beknipa dem med en ögla, som lätt

kan ryckas upp, om båten skulle kränga

över för mycket, och man ej hinner lova

upp. Vid hårda byar, som man kan se

på avstånd, genom att vattnet mörknar i

lovart, skall man vara beredd att fira på

skoterna eller lova. Vid länsning får

man vara mycket försiktig att ej "skjuta

björn" eller gipa så, att bommen går

över av sig själv. Skoterna måste Ealas

igenom först, innan man firar av bom^

men åt andra sidan. Då man seglar för

nöjse skull, bör man ej onödigtvis lägga

sig i vägen för fartyg, som göra nytta#

Det ser enfaldigt ut. ~ -duk, vävnad av

hampa eller linne (siden ser man även

någon gån g), varav man syr segel.

Grovleken angives medelst nummer sålunda,459

Segelexercis—Segelsättning

460

att n:o 1 betecknar den grövsta och n:o 6

den finaste, som brukas på

handelsfartyg. N:o O, som förr i världen användes

till undra märssegel och stormsegel,

föres ej mera. ~ -exercis, sättande

(skot-ning och upphissning), bärgning

(ned-halning), beslagning (fastgöring),

rev-ning av segel och brassning. ~ -fartyg,

fartyg, som framdrivas med segel. De

äro antingen råseglare eller

snedseglare och benämnas fullriggade fartyg med

tre, fyra eller fem master, bark eller

barkskepp, slättoppare med två, tre eller

flere master, tremastad skonare eller

skonOrtskepp, brigg, brigantin, skonert,

galeas, slätskonert, yawl, slup,

Roslagsskuta, kutter, jakt, samt åtskilliga slag

av snipor och ekor, såsom

Gottlandssni-pan, Blekingsekan, makrill- och

storsjöbåten o. s. v. ~ -färdigt, segelklart,

färdigt att avsegla. ~ -garn, garn som

användes till segelsömnad. Garnet är

upplagt i härvor, som man brukar gnida in

med tjära, då de användas i

ovannämnda syfte. ~ -göling, lina varmed man

hissar ett segel till väders, då det skall

"slås under" (fästas vid rå eller stag). ~

-handske, en läderhandske utan fingrar,

men med en järnplåt mitt för flata

handen, mot vilken nålen tryckes, då man

syr segel. ~ -kapell, se kapell. ~ -koj,

rum ombord där segel stuvas ned, då de

ej användas. Man brukar lägga rikligt

med papper mellan seglen för den

händelse, att det finnes råttor ombord.

Seglen hava då någon utsikt att få vara i

fred. ~ -krok, en liten krok med lekare

och bändsel, som hakas i segelduken för

att sträcka den, då man syr. ~ -led,

farled. ~ -loft, segelmakarverkstad. ~

-ma-karbänk, bänk på vilken en segelmakare

sitter, då han arbetar. Den utgöres ofta

av endast ett par pytsar och en bräda,

lagd över dem. ~ -makare,

segelsömma-re yrkesmässigt utbildad person, som

förfärdigar segel. Kallas på skämt

luftskräddare. ~ -makarsplits,

sammansättning av en grövre och en smäckrare

liktross medelst en långt utdragen och väl

avtafsad kortsplits, lagd med tirarna. ~

-makarverkstad, verkstad där man

förfärdigar eller reparerar segel, syr

hängmattor och presenningar, gör livbojar

och tränsar korkfendrar m. m. ~ -massa,

hela samlingen av tillsatta segel. ~

-moment, produkten av segelarean och

segelpunktens vinkelräta avstånd från en

viss linje, t. ex. vattenlinjen. ~ -nål, en

trekantig, i spetsen mycket skarp nål,

som användes vid segelsömnad. ~

-pressning, se pressa med segel. ~ -punkt,

de i segelareans på ett fartyg

ingående seglens gemensamma tyngdpunkt.

~ -riktning, konstruktionsritning som

visar konturen av skeppssidan över

vattnet, master, stänger, rår, salningar,

eselhuvad, alla seglen samt vant,

bardu-ner och stag. ~ -sport, lustsegling

bedriven fackmässigt. ~ -stopp,

sammansy-ning av hål i segel, medelst en söm, som

damerna bruka benämna "kråkspark". ~

-ställ, en hel uppsättning eller omgång

segel ombord på ett fartyg. ~ -sällskap,

sammanslutning för idkande och för

främjande av segelsporten. Det första

segelsällskap man känner med visshet,

var det i Cork (Irland) 1720 bildade Cork

Harbour Water Club. Sedan dess har

England fått bortåt 300 sällskap och

klubbar, som syssla med denna härliga

rekreation. För övrigt finnas de i alla

europeiska länder. I Sverige hava vi ett

fyrtiotal och främst bland dessa räkna

vi K. S. S. S. (Kungliga Svenska

Segelsällskapet), som bildades 1830 och vid

slutet av 1917 räknade 2,384 medlemmar

och 491 fartyg, häri icke inbegripna K.

S. S. S. Malmöavdelning, som räknade

250 medlemmar och 32 fartyg. Därnäst

kommer Göteborgs Segelsällskap, som

bildades 1860 och i september 1897 erhöll

nådigt tillstånd att kalla sig Göteborgs

Kungl. Segelsällskap. I de närliggande

länderna äro Kongelig Dansk Yacht

Klub, Kgl. Norsk Seilforening och

Ny-ländska Jaktklubben i Finland, de

förnämsta. ~ -sättning, skotning och

hissning av segel. I laber vind kan man461

Segla—Segment

hissa dem först och endast hala igenom

skotet. När det är väl sträckt, skotar

man fullständigt.

Segla, framdriva ett fartyg medelst

segel. ~ bidevind, styra så nära vinden

som möjligt, sedan seglen blivit skotade

i sin skarpaste vinkel mot fartygets

medelplan. ~ fördevind, segla med

vinden akterifrån och skoten avfirade. ~

in en latitud eller longitud, söka uppnå

en viss latitud eller longitud för att

sedan följa densamma antingen till

destinationsorten eller för att uppnå en viss

punkt på havet. ~ på lodet, att ofta

känna sig för med lodet, då man ej är

säker på sitt bestick. ~ rumskots, segla

med vinden lätt. ~ till kofferdis, fara

med handelsfartyg. ~ till sjöss, fara

till sjöss, bedriva sjömansyrket. ~ -re,

fartyg under segel. ~ -tion, härmed

menas i allmänhet tiden från

vårutrustningen, tills fartyget går i vinterlag. ~

-ts, färd under segel.

Segling i strömvatten. Ett fartyg

förflyttar sig vid segling i strömvatten

tillsammans med hela vattenmassan, i

följd av den rörelse i vattnet, som

benämnes ström, åt ett visst håll

oberoende av den styrda kursen. Om

strömmens riktning och fart äro kända, kan

man finna fartygets behållna kurs och

distans genom att sammankoppla de

förra med den styrda kursen och

utseg-lade distansen. Konstruktionsvis finner

man det uppnådda stället genom att

från avseglingspunkten avsätta

strömmens kurs och hastighet samt fartygets

kurs och upprita en parallellogram,

var-uti två motstående sidor äro lika stora

med strömmens fart och de två andra

äro lika stora med fartygets

tillryggalagda distans. I verkligheten har

man förflyttat sig efter den i

parallellogrammens längdriktning gående

diagonalen, som tänkes dragen från

avseglingspunkten. ~ -sbeskrivning, för

sjöfarandes ledning avsedd beskrivning

över kuster, farvatten, fyrar, bojar,

vindar, strömmar samt geografiska po-

sitioner. De hos oss mest använda äro:

Svenska Lotsen, Den Danske Lods,

Sail-ingdirections, som åtfölja i England

inköpta sjökort samt A. G. Findlay"s North

Atlantic Ocean, South Atlantic

Direc-tory, North and South Pacific, Indian

Ocean Pilot samt Indian Archipelago

and China. Se även "Underrättelser för

sjöfarande". ~ -bokstav. Fartyg, som

äro klassade i något

klassificeringssällskap, hava alltefter den trade, för

vilken de äro avsedda, i de respektive

årsböckerna och på sina certifikat vissa

bokstäver. Hos engelska Lloyd är

bokstaven A den utmärkande. För särskilda

farvatten sättas vissa tecken framför

A t. ex.: — A betyder, att fartyget

endast får gå i flodfart; A betyder, att

det är bogserfartyg. Ifall fartyget är

avsett endast för engelsk kustfart,

angives området sålunda: för

Bristolkanalen, för Irländska kanalen, för

Engelska kanalen, Newhaven-Dieppe o. s. v.

Bureau Veritas i Paris har följande: L

(long cours) alla farvatten, där större

fartyg kunna gå, A (Atlantique)

Atlanten och Stilla havet utan rätt att

passera kap Horn och Godahoppsudden, G

(grand cabotage) större kustfart mellan

europeiska hamnar eller långs kusterna

av andra kontinenter, M (Méditerranée

ou Manche) Medelhavet och Kanalen,

P (petit cabotage) inskränkt kustfart,

D (dragues) muddringsfartyg, I

(in-térieur) flod och kanalfart, Y (yachts)

m. m. Germanischer Loyd har

bokstäverna L- länge Fahrt, Atl.-atlantischer

Fahrt, K- grosse Küstenfahrt, k- kleine

Küstenfahrt. Det Norske Veritas

beteckningar, se norska Veritas. ~ -sorder,

order att avsegla. ~ -sordning, den

anbefallda ordningen med avseende på

inbördes lägen och avstånd, i vilken

en flottas eller konvojs fartyg framgå.

~-steori, den vetenskapliga grundvalen

för konstruktion och manövrering av

segelfartyg.

Segment, den del av en cirkel, som

inneslutes av en båge och dess körda.463

Sejnfall—Seriegniststräcka

464

Sej nfali, flagglina för hissande av

örlogsflagg på toppen eller under gaffel.

~ -sknapp, flaggknapp, den runda

träskivan i toppen på en stång, där

sejn-fallet iskäres.

Sejsa, att med sejsing eller bändsel

sammanbinda två intill varandra

liggande tåg. ~ "Sejsa förslå", kommando

vid ansättning av rigg att sejsa

talje-repen, medan taljorna, varmed

ansättningen utföres, överhalas och flyttas.

Sejsing, i allmänhet ett stycke lina,

som användes att göra fast tåg med. Se

för övrigt beslagssejsing, knipare,

rev-sejsing.

Sekant, den räta linje som, dragen

från medelpunkten av en cirkelbåge,

bestämmer längden av en tangent,

dragen genom bågens andra ända.

Sekond, närmaste man till chefen på

ett örlogsfartyg. Han har dock icke

åliggande eller befogenhet beträffande

navigeringsofficeren i vad, som rör

na-vigeringstjänsten, fartygschefens

adjutant i vad, som rör adjutanttjänsten,

fartygsingenjören i vad, som rör

maskinernas skötsel eller fartygsintendenten i

vad som rör dennes räkenskaper. För

övrigt åligger det honom, att vara

fartygschefen behjälplig vid hans

tjänstutövning och göra honom uppmärksam

på allt, som kan gagna tjänsten ombord

samt övervaka, att gällande föreskrifter

noga iakttagas, i synnerhet med

avseende på disciplin, ordning och hushållning,

börande sekonden först inhämta

fartygschefens befallningar angående den inre

tjänsten ombord och meddela dem till

vederbörande. Han skall även, då

fartygschefen begär hans omdöme, avgiva

sådant under ansvarsskyldighet, samt

under den tid besättningen är

ernbarkerad, hava sin bostad ombord, såvida han

ej befriats därifrån av fartygschefen.

Han får ej heller utan tillstånd av

fartygschefen, samtidigt som denne, vara

borta från fartyget, så framt ej tjänsten

fordrar det, och chefens medgivande

icke kan avvaktas. Detta är, vad man

har rätt att fordra även av en god liste

styrman.

Sektor, del av en cirkel, som

inneslutes av två radier och den emellan dem

belägna delen av periferin.

Sekund, Ve o av en minut.

Sekundär-krets, den ledning i en

transformator eller induktionsapparat i

vilken ström induceras från primärkretsen.

~ -spole, se sekundärkrets. ~ -ström,

den i sekundärkretsen inducerade

strömmen. ~ -t element, ackumulator,

elektriskt batteri, i vilket energi kan

uppsamlas genom uppladdning, och från vilket

denna energi kan dragas genom

elementets naturliga verksamhet.

Sekvester, kvarstad, beslag på

egendom för skuld. Får ej läggas å

befälhavares eller besättnings

tjänsteförnödenheter, när fartyget är segelfärdigt ej

heller å understöd från sjömanshus eller

pension från handelsflottans

pensionsanstalt.

Sekvestrera, belägga med kvarstad.

Selander, ett slags galér.

Selektivitet, egenskapen hos en

gnist-mottagningsapparat att kunna utvälja

vågor från den station, man önskar

mottaga och utesluta alla andra vågor från

andra stationer eller från atmosfären.

Sellerskoppling, axelkoppling,

uppfunnen av amerikanaren Seller.

Semafor, inrättning för avsändande av

avståndssignaler, består vanligtvis av

en påle eller mast med tre eller flere

fällbara armar som för att framställa

bokstäver placeras i olika inbördes

ställning. Se internationella signalboken.

Semester, tjänstledighet under viss tid

för fast anställda tjänstemän.

Serie-gniststräcka, apparat som ingår i

gnistkretsen av avsändaren på en

gnist-station. Den består av ett visst antal

gnistplattor av koppar åtskilda av tunna

glimmerringar. Mellan varje par insättes

en mellanläggsskiva. Skivorna hava

stora kylytor för att bortleda värmen från

gnistplattorna. Det får ej finnas någon

skevning mellan gnistplattorna, ty i så-465

Seriekoppling—Signal

466

fall biter sig gnistan fast på en

enda punkt och bränner ur den. Gnistan

skall "vandra". ~ -koppling,

hopkoppling av t. ex. flera elektriska ledare i

följd efter varandra så att det l:sta

elementets negativa pol förbindes med det

2: dras positiva, det andras negativa med

det 3:djes positiva o. s. v. ~ -lindad,

kallas en dynamo, då trådlindningen är

lagd på så sätt, att en del av strömmen

kan gå från ankaret genom den yttre

ledningen runt om fältmagneterna och

tillbaka till ankaret.

Serpens, Ormen, stjärnbild i närheten

av himmelsekvatorn.

Serviginstropp, en stark och smidig

stropp av kabelgarn, märlade

tillsammans. Användes att smyga om vant

eller dylikt för ihuggning av taljeblock.

Sessa, roddbänk på vikingaskepp.

Se upp, säges ett fartyg göra, då

ankaret griper och hindrar fartyget från att

driva.

Sexagon, sexhörning.

Sextans, Sektanten, stjärnbild på

himmelsekvatorn.

Sextant, reflektionsinstrument s. d.

Seydenskepp, holländskt mindre

fartyg på 1500-talet.

Sfär, solid figur, begränsad av en

buktig yta, vars alla punkter befinna sig

lika långt från medelpunkten. ~ -isk,

som har formen av eller gemenskap med

en sfär. ~ triangel, en figur, som bildas

av tre storcirkelbågar på ytan av en

sfär. ~ trigonometri, den del av

matematiken som lär, huru man, när av sidor

och vinklar i en sfärisk triangel tre

delar äro kända, genom beräkning skall

kunna bestämma de övriga.

Shunt-koppling, hopkoppling av

elektriska ledare parallellt. ~ -lindning,

trådlindning på en dynamo lagd så, att

en del av strömmen från ankaret kan

avgrenas eller sändas runt om

fältmagneterna. ~ -maskin, dynamo, där

elektromagneten är försedd med en fin

shuntlindning, lagd i ett stort antal varv,

genom vilka en mindre del av strömmen

får gå. Användes då man behöver en

konstant ström för belysning enligt

parallellsystemet.

Sickativ, torksaker för oljefärg.

Sicksacknitning, dubbelnitning av

plåtar, där nitarna stå sicksack mot

varandra i horisontal riktning men parallellt

i vertikal.

Sida, yttre långskeppsytan av ett

fartyg. Man har styrbords- och babords

sida samt lovarts- och lä sida. ~ vid sida,

tätt bredvid varandra. (Om seglare.)

Sideral, som rör stjärnorna.

Siderisk månad, månens verkliga

omloppstid runt jorden eller 27 dagar, 7

tim., 43 min. och 4,7 sek. ~ -t år, st

järnår, den tid på vilken solen fullbordar ett

helt varv i anseende till en fix punkt på

himmelen, och vars oföränderliga längd

är 365 dagar, 6 tim., 9 min., 9,4 sek.

Sido-avvikning, se avdrift. ~ -box, rum

för maskinkol vid sidan av pannrummet.

~ -duk, gardin under solsegel. ~ -köl

svin, förstärkning vid sidan av kölsvin.

~ -lanterna, se signallanterna.

-plan-ka, planka på lavett. ~ -port, lastport i

bordläggning midskepps. ~ -rikta, rikta

in en kanon sidovägen. ~ -ritning, se

skeppsritning. ~ -talja, talja varmeden

kanon stöttas sidovägen. ~ -tub,

torpedtub som sticker ut från sidan på ett

torpedfartyg.

Sidvind, vind från sidan.

Siemens enhet, enhet för det motstånd

som göres mot den galvaniska strömmen

av en kvicksilverpelare, som är 1 m. lång

och 1 mm.2 i genomskärning. ~

Martinmetoden, en metallförädlingsmetod,

uppfunnen av fransmännen bröderna

Martin.

Sierra, bergskedja.

Sifon, hävert, sugrör. ~ -barometer,

barometer med nedre ändan uppåtböjd.

Sigill, som påsättes luckor och dylikt

av tullmyndigheter, skola omsorgsfullt

skyddas. Ett brutet sigill blir

vanligtvis dyrt för den, det vederbör.

Signal, visst tecken med flaggor, ljus,

ljud eller semafor för utbyte av medde-467

Signalbok—Simpsons

468

landen mellan fartyg samt mellan

fartyg och land. ~ -bok, den

Internationella signalboken skall finnas å fartyg med

en bruttodräktighet av 300 registerton

eller därutöver i fart på Nordsjön och

bortom densamma. ~ -bokstäver,

flaggor som utgöra ett fartygs

igenkänningsnummer. Tilldelas i Sverige av

Kungl, kommerskollegium. ~ -brev,

gällande föreskrifter inom ett sjövapen

rörande där till användande fastställda

signalsystem och signalers

användning m. m. ~ -flagg, flagg som

användes för signalering. ~ -horn,

blåsinstrument för avgivande av vissa signaler. ~

Även horn på motorbåt i stället för

ång-vissla. ~ -kam, anordning för

signalering, bestående av en bräda med en

massa hål i rad, vari inskäras flagglinor att

fästa signalflaggorna iiti. Kammen

fästes vid en grövre flagglina medelst

hanfot och upphissas. ~ -kista, kista varuti

signalflaggorna förvaras, då de ej

användas. ~ -kod, sammanfattningen av

de flaggsignaler som förekomma i

internationella signalboken. ~ -lampa,

Morselampa, lampa varmed signaler

enligt Morsesystemet avgivas. ~

-lanternor, härmed menas sido-, topp- och

ankarlanternor samt lanternor, som föras

av icke manöverfärdigt fartyg.

Sidolanternorna äro: den gröna, vars plats är

om styrbord och den röda, vars plats är

om babord. De skola vara placerade på

fartygets bredaste ställe och så

inrättade, att ett oavbrutet sken visas över en

båge av horisonten av 10 kompasstreck

av varje och så fästade, att skenet

kastas från rätt förut till två streck akter

om tvärs på ömse sidor samt av sådan

styrka, att skenet är synligt på minst

två minuters avstånd en mörk natt med

klar luft. Se topplanterna,

ankarlanterna och manöverfärdigt icke-. ~ -lod, se

lod. ~ -man, har på örlogsfartyg särskilt

att sköta signaleringen. Han mottager

och utlämnar signalböcker och materiel

för optisk dag- och nattsignalering samt

har vården om dessa effekter. ~ med

svängflagga, utföres på det sätt, att en

person viftar med två handflaggor, som

antingen ensamma eller tillsammans i

olika ställningar bilda bokstäverna i

alfabetet. ~ -officer, officer som

övervakar signalering. ~ -ställ, alla de flaggor,

som föreställa bokstäver i alfabetet.

Sikt, luftens större eller mindre

klarhet. Siktbart väder är, då föremål kunna

synas på långt håll med blotta ögat.

Mycket siktbart väder plägar vara

förebud till regn. ~ -a ett föremål, få sikte

på detsamma. Härav uttrycken få land i

sikte, hålla i sikte, förlora ur sikte, m.

m. ~ -e, anordning på pipan av ett

skjutvapen för dess inriktning i skottlinjen.

~ -fot, den del av siktet på ett

skjutvapen, varmed det är fastsatt vid pipan. ~

-löpare, siktskåra, siktram,

siktlöpar-spärr, siktskåra, siktskruv, äro alla

delar av ett sikte på skjutvapen. ~ -växel,

avistaväxel, betalas vid uppvisning.

Sil, gles duk av hår, mässing o. s< v.

varigenom man befriar en vätska från

fasta partiklar. ~ låda, anordning i

ventil till förekommande av orenlighets

insläppande i maskindelar. ~ rör, rör,

försett med sil. ~

Simkonst, en konst som tyvärr hör till

de mera sällsynta bland sjömän.

Simoom, arabiskt namn på siroccon,

en het, torr ökenvind i norra Afrika.

Simpsons regel, eller parabelmetoden

för beräkning av ytan av en figur

omsluten av en bas och en kurva lyder

sålunda: dela basen i ett jämnt antal lika

stora delar och uppdrag ordinatorna,

tills de träffa kurvan. Till summan av

ändordinatorna (om sådana finnas)

addera 4 ggr jämna och 2 ggr udda tal av

de mellanliggande ordinatorna och

multiplicera denna summa med Vs av en av

basens delar, så erhålles figurens

ytinnehåll. Denna regel kallas även

Simpsons första. Den användes, då det rör sig

om parabler av 2:dra ordningen.

Simpsons andra regel avser parabler av 3:dje

ordningen men uteslutes här som

varande väl vidlyftig. En annan metod för469

Simshyvel—Sjunga

470

finnande av det approximativa

ytinnehållet av en liknande figur är den så

kallade trapetsmetoden. Man delar där

basen i ett antal lika delar. På dessa

delar uppritar man rektanglar, som

hava ordinatorna till höjd, varvid uppstå

tvenne serier rektanglar, en av större

stående och en av mindre liggande, de

senare skurna av kroklinjen, som här

tjänstgör som en diagonal. Metoden är

baserad därpå, att kurvan mellan två

närliggande ordinator, betraktas som en

rät linje. Ytinnehållet är därefter lätt

att finna.

Simshyvel, hyvel varmed man

framställer en rundad yta.

Singels (bottenlag), stenblandat grus.

Sinka, sammanfoga ändarna av två

trästycken, t. ex. sidorna av en låda

genom att forma tappar, som likna

duv-stjärtar i ena kanten och motsvarande

inskärningar i den andra.

Sintra, krympa, genom

temperaturförändring ihopkaka sig (om kolen i en

eldstad).

Sinus, en trigonometrisk funktion. Den

betecknas bäst med den räta linje, som

drages genom yttersta ändan av en

cirkelbåge vinkelrätt mot diametern, som

går genom bågens andra ända. ~ -bussol,

ett äldre instrument för mätning av

elektrisk strömstyrka. ~ -linje,

sinuskurva, harmonisk kurva, vars ordinator

äro proportionella med sinus för en

vinkel, som själv är proportionell med de

motsvarande abskissorna. ~ -versus, den

del av diametern i en cirkel, som ligger

mellan en båge och dess sinus. ~ -våg,

en elektrisk våg så beskaffad, att de

rytmiska förändringar, varav den består,

kunna framställas av sinuskurvan.

Växelströmmen i vissa maskiner närmar sig

den fullkomliga sinus vågen.

Sirén, mekaniskt instrument för

avgivande av signaler i tjocka. Drives

vanligtvis med komprimerad luft och en

motor.

Sirocco, en het, torr sydostvind i

Italien. Den blåser vår och höst.

Sirius, a Canis Majoris, den

praktfulla skimrande stjärnan mitt för Rigel

i Orion.

Sisal, henequen, bladfibrerna av

Aga-ve- och Fourcroyaarter, varav man gör

ett tågvirke, som liknar manilla.

Sjukhytt skall finnas på segelfartyg

om 1,000 ton och därutöver samt å

maskindrivet fartyg om 3,000 och däröver,

då det nyttjas i oceanfart. ~ -kost,

havresoppa, sagosoppa, arrowroot,

risvatten, kokt mjölk, ägg, rostat

vetebröd, svagt te, buljong, höns samt, då

så erfordras, vin och konjak. ~ -lista,

förteckning på de sjuka ombord. ~

-vårdare, har att tillse, att det hålles rent

och snyggt under patienter och i

sjukrummet. ~ -vårdsfartyg kallar man

fartyg, som äro avsedda för vård och

transport av sjuka, sårade och skeppsbrutna

i sjökrig. De äro av tre slag, nämligen:

1) militära sjukvårdsfartyg, som staten

byggt eller anordnat särskilt och

uteslutande för sjukvård i krig; 2) privata

sjukvårdsfartyg, som helt eller delvis

utrustats på bekostnad av enskilda eller

av officiellt erkända

understödsföreningar; 3) neutrala fartyg, som självmant

eller efter anmodan från krigförande

makt vid tillfälle upptaga och

transportera sårade och skeppsbrutna.

Sjukvårdsfartyg, med undantag av den

sistnämnda kategorien, skola vara

vitmålade och utmärkas genom en vågrät IV2

meter bred grön rand å militära och röd

rand å privata fartyg. Se för övrigt

Handbok i Internationell rätt för

Marinen.

Sjunga ut, medelst sång markera

takten, då man halar en ända, hissar ett

segel och hivar upp ett ankare o. s. v. Det

kan antingen vara "Lieder ohne Worte",

vilket tillgår så, att en av besättningen,

som "står i förhand", och som måste vara

begåvad med en kraftig, hänsynslös

stämma (på musikaliskt öra göres

mindre avseende) ger upp några indiantjut,

rikligt utsirade med drillar och tuppar,

varefter samtliga medhalande på given471

Sjustjärnorna—Sjöförbindelse

472

signal, men under tystnad, hugga i och

praktiskt framhålla, att enighet ger

styrka. Utsjungaren sjunger även, om

han kan, någon strof ur en

sjömansvisa eller negervisa (shanty eller

chan-ty på U. S. språk) med omkväde, vari

alla sångare och icke sångare instämma

under taktfast halning. Ju mera man

"ger hals" desto lättare går arbetet.

Sjustjärnorna, se Plejaderna.

Själv-antändning, då det gäller den

vanligast ombord förekommande

nämligen kol, äger den företrädesvis rum hos

kolsorter, som innehålla svavelkis, om

de hava inlastats i rått tillstånd, äro

stybbiga, och om de befunnit sig

ombord någon längre tid. Man bör hålla

kolboxluckorna öppna så mycket som

möjligt för att undvika explosionen.

Bart ljus får icke användas i kolbox, där

explosion befaras, åtminstone ej förrän

rummet blivit grundligt ventilerat. Om

eld har brutit ut, måste man hindra

luften att komma åt eldhärden. Denna kan

upptäckas genom att"sticka ned en lång

jämten här och var i lasten. Den blir

snart varm, då den kommer i beröring

med de upphettade kolen. För att

bringa vatten in i rummet måste man taga

upp hål på skott eller lastluckor, sticka

ned en brandslang och sedan täta väl

omkring densamma. Lättast avvärjer

man faran för kolens självantändning,

om man söker att få kolen ombord så

torra som möjligt. ~ -induktion, den

egenskap hos en elektrisk ledare, som

gör, att den motsätter sig varje

förändring av styrkan hos den ström, som

genomgår den. ~ -lysande färg,

Bal-main"s och Lemoines, användes till

målning av sjömärken, jaktbojar e. d., för

att man skall lättare kunna upptäcka

dem i mörkret, ~ -lämpande luckor,

last-lucköppningar, vars karmar äro så

konstruerade, att lasten (då den består av

kol, malm e. d.) vid störtningen föres ut

till sidorna av lastrummet. ~

-registrerande barometer, barograf, en barometer

som står i förbindelse med ett urverk,

placerat inuti en av detsamma

kringvriden vals, på vars utsida sitter en

pappersremsa med i millimeter uppmätt

skala. En hävstång, som påverkas av

barometern, och scm är försedd med ett

ritstift, antecknar under valsens

rotation barometerståndskurvan. ~

-sänkande kanon, kanon som automatiskt

sänker sig ur sikte, sedan skottet blivit

av-losssat.

Sjö, hav, även benämning på enstaka

hög våg. Hög sjö, upprört hav. ~

-assu-rans, försäkring av fartyg och last. ~

-beslå, fastgöra ett hoprullat segel

genom att lägga en sejsing med långa,

hårda slag om detsamma för att hindra

dess losslitande av vinden. ~ -beväring,

värnepliktig vid flottan. ~ -björn, en

gammal erfaren sjöman. ~ -bris, vind

som periodiskt blåser ifrån sjön i

tropikerna. Den sätter vanligen in på

eftermiddagen och varar tills framåt

midnatt. ~ -buss, se sjöbjörn. ~ -båt, god

eller dålig, beroende på dess egenskaper

att vaka sjön. ~ -bädd, stapelbädd, där

fartyg bygges. ~ -drabbning, sjöstrid. ~

-dugligt, sjövärdigt, säges ett fartyg

vara, som i avseende på skrov, tackling,

segel, maskin, last och manskap är av

sådan beskaffenhet, att det kan med

vanlig sjörisk anträda en resa. ~

-farande, som har sitt levebröd till sjöss. ~

-fart, kommunikationer sjöledes mellan

ett lands olika delar och mellan olika

länder. Den förra kallas inrikes sjöfart,

den senare utrikes. ~ -fartsbok,

utfärdas å sjömanshus mot lösen till var och

en, som vid sjömanshus inskrives. Vid

förhyrning överlämnas boken till

befälhavaren och vid avmönstring skall

denna däri hava gjort anteckningar om

tiden, under vilken sjöman tjänstgjort

ombord, samt storleken av den erlagda

sjömanshusavgiften. ~ -folk, sjömän,

kollektivt taget. ~ -förbindelse, maritim

samfärdsel eller trafik sjöledes mellan

länder. Man hör ibland bottenkranar

och ventiler på en ångbåt benämnas

sjöförbindelser. Ordet är då en ordagrann473

S j öf y nd—S j ökort

474

översättning • av det engelska

sea-con-neetions. ~ -fynd, i svensk skärgård, vid

svensk kust eller i rikets segelbara

insjöar och kanaler, skall av bärgaren

anmälas till närmaste krono- eller

tullbetjänt, som har att underrätta distriktets

tullkammare. Underlätelse i detta fall

medför förlust av bärgarlön och

bestraffas efter allmän lag. ~ -förhör, se

sjölagen, 817 §. ~ -förklaring, skall göras

inför rådhusrätt i stapelstad. Det åligger

befälhavaren, att, om olyckan

inträffade eller skadan upptäcktes, medan

fartyget låg i hamn, där sjöförklaring

kunde äga rum, inom tredje dagen

därefter, den dag oräknad, då olyckan

inträffade eller skadan upptäcktes, men

eljest så snart ske kan, hos rättens

ordförande anmäla sig till förklarings

avgivande. Anmälan skall vara skriftlig

och åtföljd av en fullständig avskrift,

(alltså ej ett sammandrag) av vad, som

antecknats i dagboken rörande olyckan,

ävensom dels uppgift å hela

besättningen, dels särskilt de personer, som

antagas kunna lämna upplysning i saken

samt, så vitt ske kan, å de personer,

vilka saken kan angå eller deras ombud. ~

-försvarsdepartement, det departement i

svenska statsförvaltningen, som

handlägger ärenden rörande sjöförsvaret. ~

-försäkring, försäkring av fartyg och

last mot viss premie. Se Allmän svensk

sjöförsäkringsplan, intagen i Sjölagens

II avdelning. ~ -gast, sjöman. ~ -gräs,

som växer fast vid fartygsbottnen bör

så snart som möjligt avlägsnas, emedan

det i hög grad inverkar på farten och

förlänger resorna. Om man ej har

tillfälle att torrsätta eller kölhala fartyget

för rengöring, kan man rengöra bottnen

något så när med luta. S. d. ~ -gående

egenskaper, säges ett fartyg hava, som

vakar väl i hög sjö. ~ -gång, vattnets

oroliga rörelser, som förorsaka rullning

eller sättning. ~ -hävning, dyning. ~

kadett, sjöofficerselev. Elev vid Kungl.

Sjökrigsskolan. ~ -kapten kallas i

allmänhet den, som avlagt sjökaptensexa-

men, fast titeln egentligen innebär, att

man utövar yrket under sagda

befattning. ~ -kaptensbrev. För erhållande

härav fordras att vara svensk undersåte

och hava fyllt 21 år, äga normalt

färgsinne och god synförmåga utan

närsynthet samt god hörsel; att efter erhållet

styrmansbrev hava tjänstgjort till sjöss

sammanlagt 24 månader antingen som

befälhavare eller styrman å ångfartyg i

ÖstersjÖ- eller vidsträcktare fart eller

å segelfartyg i europeisk eller

vidsträcktare fart eller såsom befälhavare

å segelfartyg med en dräktighet av 100

ton eller därutöver i Östersjöfart; härav

minst 12 månader antingen såsom

befälhavare eller förste eller ende styrman

å ångfartyg i östersjö- eller

vidsträcktare fart eller å segelfartyg i europeisk

eller vidsträcktare fart eller som

befälhavare å segelfartyg med en dräktighet

av 100 ton eller därutöver i östersjöfart

samt att vid navigationsskola i riket

hava avlagt sjökaptensexamen. ~

-kaptensexamen, se Svensk

Författningssamling N:r 54—56, 7 maj 1912. Kungl.

Majrts Nådiga Förordning angående

befäl å svenska handelsfartyg, given å

Stockholms slott d. 29 mars 1912. ~

-karteverket, tillgodoser att såväl den

allmänna sjöfartens som flottans behov av

förbindelse äro tryggade långs landets

kuster inom dess skärgårdar och större

insjöar. ~ -klar, fullt rustad att gå till

sjöss, last luckor skalkade, alla vattenfat

och reservspiror surrade övensom

däckslasten, om sådan föres, jämte

vandringsspiror mellan vanten å ömse sidor eller

mellan back och brygga samt brygga

och pop. Alla segel underslagna och

löpande gods iskuret, proviant, vatten,

sjökort, instrumenter, kol, oljor och

övriga driftartiklar i* tillräcklig mängd

för resan intagna och stuvade på sina

respektive platser. ~ -kort, karta över

hav, kuster, hamnar, sjöar och floder

med vattnets djup, bottnens

beskaffenhet, hamnar och inseglingar med deras

fyrbelysning (lysvidd och karaktär), bå-475

S j ökrigsskolan—S j ömätning

476

kar, bojar, prickar, grund, klippor,

ankarplatser, kompassrosor med

missvisningen på stället, lots- och

räddningsstationer, med ett ord allt, som är av

vikt för navigatören att känna. De hos

oss använda sjökorten, Mercators eller

växande kort, äro sådana, där alla

meridianerna äro parallella likasom

latituds-parallellerna. Latitudsgraderna växa

mot polen, varför, då man sätter av en

distans, vilket skall ske på

latitudsskalan, passaren bör sättas mitt för det

ställe, där män antages befinna sig.

Latituden räknas från ekvatorn 90° nord och

syd. Longituden räknas från Greenwich

180° ost och 180° väst. Korten skola vara

rättade till nästföregående års slut. à

passagerarfartyg skall på resor å norra

Atlanten finnas det internationellt

fastställda positionskortet över nämnda hav.

~ -krigsskolan, skola i Stockholm för

utbildning av sjöofficerare. Eleverna

kallas kadetter och övas under

sommarmånaderna ombord på fartyg. ~

-krigshögskolan, ävenledes i Stockholm, är

avsedd för såväl sjöofficerare som för

kustartilleriets officerare. Den skall

genomgås, innan utnämning till kapten kan

förekomma. ~ -lagen, den svenska

sjölagen skall finnas ombord å fartyg, som

går under svensk flagga. ~ -ledes,

sjövägen till en ort. ~ -man, utövare av

sjömansyrket. Även sträcktåg mellan

vanten för att bära klart halsar och skot

vid rundbrassning. ~ -mana, utföra

arbeten (sjömaning), som hör till fartygets

tackling. ~ -mansgarn, 2- eller 3-trådigt

gods, spunnet av kabelgarn. Användes

till bändslar och till klädning av

tågvirke, som är utsatt för skamfilning. ~

-manshem, pensionat för sjömän,

vanligtvis tillkommet genom privat eller

offentlig välgörenhet. Sjömän själva

bruka sällan i större mån bidraga härtill ej

heller redare. ~ -manshus, kontor i

Sverige, där sjömän skola på- och

avmönstras. Sjömanshus äro inrättade ett i varje

stapelstad och hava till ändamål att

samla och meddela upplysningar om allt

inhemskt sjöfolk (och alla för handel

avsedda fartyg av 20 tons dräktighet och"

därutöver, som hava sin hemort inom

riket) att hålla förteckningar över det

sjöfolk, som under varje år i

handels-sjöfarten användes (samt

ovannämnda fartyg) och att i övrigt ägna

eftersyn åt sjömännen och bereda understöd

åt behövande bland dem ävensom åt

deras efterlämnade änkor och barn.

Sjömanshusen äro ställda under Kungl,

kommerskollegium. ~ -manshusavgift,

se tonavgift. ~ -manshusdirektion, val

härav förrättas inför magistrat. ~

-manshusombudsman, föreståndare för

sjömanshus, tillsättes av

sjömanshusdirektion, sedan till sjömanshusdistriktet

hörande befälhavare inför direktionen

yttrat sig över de inkomna

ansökningarna och på förslag uppsatt tre av de

sökande. Ombudsmannens skyldigheter

finnas angivna i Reglemente för

sjömanshusen i riket. Sjölagen, avd. II. ~

-manskista, kista vari sjöman förvarar

sina kläder, såvida han ej åtnöjer sig

med en så kallad klädsäck. ~ mansrulla,

utfärdas av sjömanshus, magistrat eller

konsulat. Den innehåller uppgifter över

fartygets nationalitet, slag och namn,

hemort, dräktighet, total- och netto-,

befälhavarens namn och behörighetsbevis,

redarens namn, hemort och den

tillämnade resan, överenskommelse som

genom namnunderskrift bekräftas av de

påmönstrande att mot viss hyra med de

i sjölagen angivna förbehållen vara

fartyget följaktigt under den resa eller tid,

för vilken var och en blivit förhyrd till

dess avmönstring sker m. m. ~

»manskap, praktisk och teoretisk kunskap om

ett fartygs manövrerande och vad tül

dess tackling och utrustning hör. ~ -mil,

se mil. ~ -märke, varje föremål, som

genom sitt läge lämpar sig till vägledning

för fartyg, såsom bergstoppar, kyrktorn,

träd, byggnader samt för övrigt alla,

speciellt för dylika ändamål avsedda

konstgjorda föremål, fyrtorn, båkar, prickar

o. s. v. ~ -mätning, har till ändamål,477

S j önöd—S j övart

478

dels att med stöd av en eller flere baser

i ett triangelnät fixera läget av

strandkonturer och sjömärken, dels att

förskaffa uttryck för djupförhållanden. I

tidskriften "Vår Flotta" för oktober 1918

förekommer en artikel av

kommendören Erik Hägg om sjömätning och

sjökort, varav framgår, att man i stort

sett kan indela detta i:

triangelmätningen, sjömätningen, mätningsresultatens

bearbetning och sjökortets

framställning. Sjömätningen indelas i tre

huvudmoment, signaleringen, inskärningen

och lödningen. Med signaleringen

förstås uppbyggandet eller anbringandet av

tillfälliga märken eller signaler på

höjder, uddar, skär m. m., som skola

inläggas på den blivande kartan. Dessa, till

flere hundratal uppgående, bestå

antingen av luftsignaler (lodräta stänger med

väl synliga topptecken) eller av kummel,

stenar vitmålade med kalk eller tjärade.

Inskärning eller insyftning är

bestämmande av belägenheten av samtliga

signaler vid triangelmätning, så att de i

förhållande till den skala, som användes,

erhålla samma lägen på mätningskartan

som i verkligheten. Man begagnar sig

härvid av ett inskärningsbräde, uppsatt

på ett stativ och insatt vid ena basen så,

att baslinjen å det papper, som är spänt

på detsamma, noga sammanfaller med

baslinjen i verkligheten. Genom

inskärningen bestämmer man läget av alla

sådana landföremål som kyrkor, hus, fasta

sjömärken m. m., som skola tjäna till

ledning vid uppritande av

strandkonturerna. När detta är gjort, utföres

lödning. y -nöd, vara i, hålla på att

drunkna. ~ -officer, officer som tillhör

örlogsflotta. ~ -protest, inför notarius

publi-cus gjord anmälan av befälhavare om

olycka, som drabbat hans förande

fartyg. ~ -reda, göra klart ett segel med

alla dess tillbehör för användning. ~

-risk, sjöfara, assuransterm, varmed

brukar förstås den fara, för vilken ett

fartyg kan bliva utsatt under

försäkringstiden, med undantag av krigsfara. ~

-rum, ett fartyg har sjörum, då det

befinner sig så långt från närmaste land,

att det ej behöver till följe vind eller

kursförändringar komma i farlig närhet

av land eller grund. ~ -räkning,

anteckning av ett fartygs kurser och

inseglade distanser. > -rövare, icke godkända

tjuvar och mördare. ~ -sjuka,

illamående som lär vara beroende antingen av

blodbrist i hjärnan eller på någon

retning i ryggmärgen. Den yppar sig

emellertid sällan i vackert väder eller i

medvind, såvida man ej är ombord på en

ångare, där oset från maskinen kan vara

tillräckligt att framtvinga äckel hos

innehavare av ömtåliga luktnerver. Den

yttrar sig i matleda och kräkningar, och

kan, om den fortfar under en längre tid,

t. o. m. bliva livsfarlig. Kroppsarbete

eller kroppsmotion i allmänhet eller, om

man ej tål vid sådan, fullständig vila i

fartygets långskeppsriktning och om

möjligt midskepps samt med tillgång till

frisk luft brukar snart taga bukt med

sjösjukan. Något specifikt medel mot

den finnes nog ej, men en sup och en

biffstek (utan lök) har ibland en

underbar verkan. ~ -skada, den skada, som

under en sjöresa drabbar fartyg och last.

~ -slag, en avgörande drabbning mellan

två eller flera mot varandra stående

fientliga flottor. ~-stad, stad som är

belägen vid hav, och som äger en hamn.

-stillt, lugnt hav utan dyning. ~

»stövlar, höga stövlar av läder eller gummi.

Läderstövlar böra hållas mjuka med talg

och tjära. ~ -sätta, låta ett fartyg löpa

av stapelbädden. ~ -sättning, se ovan. ~

-term, benämning på föremål, handling

eller begrepp, som har gemenskap med

ett fartyg, och vad däri och i dess

verksamhet ingår. ~ -vakt, se vakt. ~ -van,

frihet från sjösjuka och förmåga att

hålla bidevindsbenen. ~ -vatten,

härmed menar man i allmänhet saltvatten.

Detta har mycket olika salthalt på de

olika världshaven. Östersjön har

omkring 1 %, Atlantiska Oceanen 3,4 %,

Medelhavet 3,9 % o. s. v. ~ -vart, i rikt-479

S j ö vind—Skarp

480

ning mot havet. ~ -vind, se sjöbris. ~

-vägen, sjöledes, över vattnet till en

plats. ~ -värdigt, se sj odugligt. ~

-vär-dighetsbevis för fartyg, utfärdas av

magistratsbesiktningsmän efter reparation

av lidna skador eller om undersökning

ger vid handen, att fartyg efter en

grundstötning eller kollision kan

fortsätta resan utan att reparera. I senare

fallet är det praxis, att

besiktningsmännen förordna torrsättning och vidare

undersökning efter fullbordad resa, eller

innan ny last intages. Se vidare Malmén,

Sjöfartssäkerheten, avd. II. ~

-ångpanna, ångpanna på fartyg, till skillnad

från landpanna.

Skada å fartyg, om efter liden skada

ett fartyg skall anses icke vara

istånd-sättligt, se Sjölagen 6 Angående

försäkringsgivares förbindelser i händelse

av skada å fartyg och last, se Allmän

svensk sjöförsäkringsplan §§ 44—56.

Sjölagen, avd. II. ~ -t gods, kan vid

tullbehandling, såvida ägaren sådan begär,

under tullbevakning på ägarens

bekostnad förstöras, varvid tull endast

erlägges i vanlig ordning för den del, som

är användbar.

Skadestånd är en befraktare

berättigad till, om fartyget ej är färdigt på

bestämd tid, om hans gods flyttas å annat

fartyg, eller om det lastas på däck utan

hans samtycke.

Skadliga rummet, ångspillningen,

kallar man spelrummet emellan pistonen

och cylinderlocket samt ångkanalen.

Skaffa, äta, spisa.

Skaffning, spisning.

Skaka en talja, överhala halande

parten på en talja. Skaka loss ett vant, att

öppna taljerepen för att släcka upp

vantet.

Skal, snäckskal, betecknas i sjökortet

med Sk.

Skalka luckorna, att medelst sträckta

presenningar göra lastluckorna

vattentäta. På långa resor brukar man, innan

man lägger på presenningarna, täta

luckorna med drev och däröver spika smär-

tingsremsor. Man lägger därefter ett

par goda presenningar och sedan en

eller två slitpresenningar stramt över

luckorna, viker ned dem och fäster dem

med skalkningsjärnen eller skalkningar

och kilar eller skruvar (spik) mellan

kramporna och luckkarmen. Då

luck-öppningarna äro mycket stora, brukar

man ovanpå presenningarna lägga svåra

bommar, som surras stadigt till

luckkar-marna för att hindra störtsjöar att riva

av presenningarna.

Skalkning, en smäcker trälatta, som

spikas över den nedvikta delen av en

pålagd luckpresenning eller stång av

plattjärn, som användes för samma ändamål.

~ -skrampa eller knap, i luckkarmen

fastnitad krampa, vari luckjärnet

lägges, då man skalkar.

Skamfila, nöta eller slita genom

friktion.

Skamfilnings-dukar i segel, dubblering

av segelduk i segel för att hindra seglets

slitning mot vissa tåg. ~ -latta, urskölpt

trälatta (skål), som fästes på (najas till)

stag, vant eller barduner för att hindra

skamfilning. ~ -matta, matta, som najas

på rå eller stag för att förekomma

skamfilning.

Skans, det rum där besättningen är

inhyst på handelsfartyg. På örlogsfartyg

kallades i forna tider den upphöjda

delen av akterdäck, som motsvarar

hyttdäcket, skans. ~ -gast, sjöman som är

inkvarterad i skansen. ~ -kapp, nedgång

med skjutlucka till skansen. ~ -korpral,

på örlogsfartyg har tillsyn över

stormasten med tacklingen under märsen. ~

-utrymme, i hytt eller skans skall för varje

person finnas en rymd av åtminstone 3,4

kbm. och en golvyta av 1,4 m2. Höjden

skall vara minst två meter över däck.

Skarndäck, den plankgång som går

runt om ett träfartyg och täcker

topptimren, där brädgången börjar. Den

ligger således på utsidan av waterbordet. ~

-slist, den list som skjuter över

fartygssidan närmast under brädgången.

Skarp, den spetsiga vinkeln mellan far-481

Skarpbult—Skepparbrev

482

tygssidorna längst for ut och längst

akter ut i undervattenskroppen. ~ -bult,

bult som är spetsig i ena ändan och

försedd med utstående hullingar. Den

användes på ställen i en fartygsbyggnad,

där klinkbultar skulle bli alltför långa.

~ -kant, rätlinig avsättning av en färg

mot en annan. ~ -t skott, skott jämte

projektil. ~ -t byggt, kallas ett fartyg,

som har kilformig botten.

Skarv, växel eller stöt, det ställe där

två bordläggningsplankor eller plåtar

mötas. ~ -arnas förskjutning, avståndet

mellan tvenne plåtskarvar i två

närliggande stråk eller mellan skarvarna i en

träbordläggning. Det bör vara mellan

3 à 4 fot. ~ -järn, järn som

sammanhåller ändarna av två plattjärn. ~ med

mellanlägg. Om två ytor skola ångtätt

sammanfogas, lägger man mellan dem

skarvar av något mjukt ämne (joints),

som då skarven åtdrages, utbreder sig

och fyller håligheten mellan ytorna, så

att tätning uppstår. Kittskarvar

användes en tid. Tätningsmedlet

utgjordes då av en deg av mönja eller bly vitt

och kokt linolja. I skarven inlades en

eller flera omgångar buldan eller i vissa

fall mässingduk, exempelvis då skarven

var utsatt för stark hetta. Numera

användas asbestskarvar, som äro mera

eldhärdiga. Blytrådsskarvar brukas på

locken till små cylindrar, slidskåp,

luftpumpar o. s. v. ~ -ribba, strimla,

plattjärnstycke som förenar kanterna av två

plåtar t. ex. bordläggningsplåtar. ~ -rör,

rör som är skarvat till ett annat. ~

-vinkeljärn, vinkeljärn som sammanbinder

tvenne plåtar, ställda i vinkel mot

varandra. ~ -yxa ett huggverktyg som

liknar en hacka. Den användes till

räthuggning av ojämna ytor eller till

avslitning.

Skavstål eller skavmejsel,

skarpkan-tigt stålverktyg som användes för att

skava bort ojämnheterna från

metallytor.

Sked på torpedtub, består av en

halv-cylindrisk utskjutbar metallhylsa, bak-

16

om vilken en torped skyddas, då den

ut-skjutes från sidan av sitt fartyg.

Skejsel, råsegel som föres ovanför

rö-jeln. Förekommer sällan.

Skenblockad, blockad som icke är

effektiv, eller som icke upprätthålles med

tillräckligt stor styrka.

Skepp, i allmän bemärkelse större

fartyg och särskilt, om det är avsett för

vissa ändamål, såsom fyrskepp,

slagskepp, slavskepp, flygskepp m. m. I

avseende på tacklingen kallar man skepp

endast sådana, som hava minst tre

master, t. ex. fregattskepp eller

fullrig-gat skepp, barkskepp, skonertskepp. ~

-a, in- och utskeppa, införa och utföra

varor. ~ -are, 1) allmän benämning på

befälhavare på handelsfartyg, även om

man därvid i synnerhet avser mindre

sådana. 2) underofficer på svenskt

örlogsfartyg tillhörande den kategori,

som har tillsynen av rigg, segel,

tågvirke m. m. ~ -arbrev, för att erhålla

skepparbrev av l:sta klass fordras: att

vara svensk undersåte och hava fyllt 19

år samt äga normalt färgsinne och god

synförmåga utan närsynthet, ävensom

god hörsel, att hava efter uppnådd ålder

av 14 år tjänstgjort till sjöss 36 månader

i tjänst på däck, därav minst 12

månader å segelfartyg i Östersjö- eller

vidsträcktare fart och minst 6 månader å

ångfartyg samt att hava vid

navigationsskola i riket avlagt skepparexamen

av l:sta klass. För att erhålla

skepparbrev av 2:dra klass fordras samma

egenskaper i fråga om syn och hörsel som

för erhållande av skepparbrev av l:sta

klass samt att hava efter uppnådd

ålder av 14 år tjänstgjort 24 månader till

sjöss i tjänst på däck, därav minst 12

månader å segelfartyg samt att inför

navigationsskoleföreståndare och

sakkunnigt opartiskt vittne hava visat sig

äga kännedom om sjökortet, kompassen

och kursers avsättande, om gällande

stadgande angående åtgärder till

undvikande av ombordläggning samt om

vad, som bör iakttagas i händelse av483

Skepparpipa—Skeppslista

484

strandning. Som tjänst på däck räknas

även deltagande i upp- och

avriggnings-arbeten på Abraham Rydbergs

stiftelses skolskepp, då enligt intyg av

överläraren vid stiftelsens praktiska

sjömansskola, ifrågavarande tjänstgöring

föregått eller efterföljt under samma

år företagen övningsresa med

stiftelsens skolskepp. Denna tjänstgöring

gäller även för erhållande av skepparbrev

av l:sta klass och styrmansbrev. Vid

anmälan till förhöret skall

examinanden medhava frejdebetyg, sjöfartsbok

och intyg om syn och hörsel, utfärdat

av legitimerad läkare. ~ -arpipa,

visselpipa för avgivande av vissa signaler till

utförande av arbeten ombord, till

måltids intagande eller till frihet. ~ "Skepp

ohoj" är prejningsropet, då man vill

kommunicera med ett fartyg. Om

namnet är känt, brukar man ropa detta först

och sedan ohoj. Svaret, att man hört

anropet, är "hallå". ~ -besättning,

samtliga till ett fartyg hörande personer. ~

-sbord om, ombord på ett fartyg. ~

-sbrott, förlust av fartyg genom

strand-ning, kollision, sönderslagning av vågor

till följe överlastning, eldsvåda,

explosion, e. d. ~ -sbruten kallas den, som

undkommit med livet vid en förlisning.

~ -sbröd, hårda skorpor av råg eller

majs. ~ -sbyggeri, skeppsvarv,

arbetsplats där fartyg byggas eller repareras.

Även konsten att bygga fartyg. ~

-s-byggmästare, konstruktör och

övervakande vid fartygsbyggnad. ~ -sbåtar

eller de båtar, som för vissa ändamål

föras ombord å fartyg benämnas efter

deras storlek och byggnadssätt barkass,

(storbåt), slup, gigg, joll, pråm, travalja,

Berthon (hopfällbar). ~ -sdagbok,

skeppsjournal, loggbok, bok varuti antecknas

allt som i avseende på fartygets

angelägenheter är av vikt att komma ihåg.

Hit höra först styrda kurser under resa,

missvisning, deviation och avdrift, fart

eller utseglad distans* pr vakt,, vindens

riktning och styrka, väderlek, sjö- och

skyförhållanden, barometerstånd, termo-

meterstånd i luft och vatten,

magnetiska pejlingar, ledningar jämte bottnens

beskaffenhet, anmärkningar över

på-mönstring och avmönstring och alla

arbeten, som utföras och för övrigt

folkets disciplin, astronomiska

observationer, inlastat eller utlossat gods pr dag,

företagna säkerhetsåtgärder, exercis

med båtar och brandredskap,

ventileringar m. m. Även händelser, som.

inträffat, och som kunna hava intresse för

vetenskapen eller samfärdseln, böra

antecknas, samt segelföring, djupgående

vid avgång från och ankomst till land,

lanternors utsättande och klarhet minst

vid varje vaktombyte, pumpning och

länsning (om sådant förekommer) o. s. v.

Dagbok skall föras å alla segelfartyg,

som äga en dräktighet av 50 ton och

däröver samt å alla ångfartyg, då de avgå

till andra orter utom riket, än de vid

Östersjön belägna samt orter i

Danmark och Norge på denna sidan Skagen

och Lindesnäs. Å ångfartyg skall

dessutom som bihang föras maskindagbok.

~ -sklarerare, ombud vars

huvudsakliga göromål bestå uti att ombesörja

fartygs klarering, förmedla avtal om

be-fraktningar och försäljning av fartyg

och sjöförsäkringar samt att biträda vid

haveriuppgörelser. Skeppsklarerare

antages av handels- och sjöfartsnämnd,

varefter magistraten utfärdar

förordnande för den antagne. Se vidare Kungl.

Maj:ts förnyade skeppsklarerarordning

9 juni 1893, Sjölagen, avd, II. ~ -sklocka,

metallklocka varpå man "slår glas" och

ringer (till ankars) i tjocka. ~ -skorpral,

befattning på örlogsfartyg. Den omfattar

trossbottenskorpraler, mässkorpraler,

batterikorpraler och tornkorpraler. ~ -slista,

Sveriges, utgives av Kungl.

Kommers-kollegii fartygsregistreringsavdelning*

och innehåller: Signalregiste r

över svenska fartyg,

innefattande örlogsflottan, handelsflottan,

fartyg med radiotelegrafstationer och

namnförändringar. Särskilda

förteckningar över handel s-485

Skeppsmask—Skeppsritningar

486

flottan innefattande: ångfartyg,

motorfartyg och segelfartyg med

hjälpmaskin, segelfartyg, pråmfartyg, redare

och hemortsregister. Vidare innehåller

den ett tillägg om signalsystemet,

signalstationer, brådskande och viktiga

signaler, stormvarningstationer och

signaler, livräddningsstationer och

iakttagelser vid räddning av skeppsbrutna. Den

särskilda förteckningen över

handelsflottan innehåller fartygets officiella

nummer eller registreringsnummer,

dess signalbokstäver, dess namn och

befälhavarens, maskinstyrka eller

tack-ling, dräktigjiet i registerton, brutto,,

under däck, och netto, längd, bredd och

djup, byggnadsår och ort, material,

förbyggnad och reparationer,

klassificeringssällskap, djupgående, hemort och

rederi. ~ -sinask, en liten mask som

äter sig in i botten på fartyg och

anställer stor förödelse. Ett osvikligt medel mot

mask är metallförhydning. ~ -smäklare,

har ungefär samma uppgift som

skeppsklarerare men är icke tillsatt av någon

myndighet. ~ -smätare, skall av

generaltullstyrelsen i den ordning, som för

anställandet av tjänstemän vid

tullverket är föreskriven, antagas att

tjänstgöra i den stad med därunder lydande

distrikt, som i sådant avseende anvisas.

Se Kungl, förordningen om

skeppsmätning, 12 nov. 1880, Sjölagen. ~ -smätning,

Kungl, förordningar härom hava

utfärdats d. 12 nov. 1880 med rågra ändringar

den 8 maj 1894 samt med vidare

föreskrifter den 31 dec. 1902 och 3 juli 1908

(se Sjölagen, del. II). Som grund för

mätningen har man tagit den inre

rymden av ett fartyg, uppmätt i

registerton om 100 engelska kubikfot eller 2,83

met3. Ett tomt fartyg mätes sålunda:

längden av mätningsdäcket (det 2: dra i

ordningen nedifrån, om flera däck

finnas) delas i ett antal lika stora delar.

Vid delningspunkterna tagas

tvärskeppssektioner och dessas areor

beräknas efter Simpsons regel, sedan man

delat djupen uti 4 eller 6 lika stora delar,

beroende på, om det i mellersta

sektionen understiger eller är större än 5

meter. Djupet mätes till inre botten på

dubbelbottnade fartyg, där

barlastrummet icke användes att föra last uti ef

heller bränsle eller förråd. Areorna

behandlas enligt Simpsons regel för

erhållande av en volym, varifrån drages

volymen av vattenbarlastrummen i

för-och akterpikar och skillnaden blir

volymen av rummet under mätningsdäcket.

Mellandäcksrummens volymer ovanför

mätningsdäcket mätas därefter samt alla

upphöjningar och byggnader och fast

anbragta och inneslutna rum ovanför

fasta däcket. Sedan man erhållit hela

kubikinnehållet divideras detta med 2,80,

varigenom man erhåller totala eller

bruttodräktigheten i ton. Härifrån

avdragas rum, som äro inredda

uteslutande för befälhavaren, hytter och

messrum för underbefälet, folkets skansar,

gångar till vissa avgiftsfria rum,

kabyss, klosetter, kabelgatt,

navigations-och styrhytter,

ångstyrningsapparat-rum, maskin- och pannrum,

donkeyre-cess, fasta kolboxar samt å segelfartyg

segelkoj. Återstoden blir fartygets

avgiftpliktiga- eller nettodräktighet. För

Suezkanalen och Donau måste särskild

uppmätning ske. På örlogsfartyg

angives storleken i deplacementston, alltså

efter den vattenmängd fartyget

undantränger, varav 1 ton utgör 1,000 kilogr.

Kungliga Svenska Segel Sällskapet

använder följande mätningsregel:

segelarean i met2 multipliceras med fartygets

längd i vattenlinjen i meter och

produkten dividerad med 131 blir

mätningstalet. ~ -sorder, chefens på ett

örlogsfartyg dagorder. ~ -spojke eller

skeppsgosse, lärling inom flottan. ~ -spräst.

Inom örlogsflottans ecklesiastikstat

kallas religionslärarna numera

regementspastorer och bataljonspredikanter. ~

-s-redare, se redare. ~ -sritningar.

Huvud-ritningarna till ett fartyg äro: 1)

konstruktionsritningen, som framställer

fartygskroppens form i tre mot varandra487

Skeppsråd—Skiftbardun

488

vinkelräta plan, nämligen:

sidoritningen eller det plan, som delar fartyget i

4vå lika stora delar, kallas även

profilritning, planritningen, det horisontala

plan, som delar fartyget parallellt med

dess vattenlinje, samt spantritning

eller spantrutan, det vertikalplan, som går

parallellt med spantplanet; 2)

mid-skeppssektionen, som framställer en

vertikal genomskärning av fartyget

midskepps oeh visar dimensionerna på de

hithörande delarna ävensom

materialdimensioner. Uppgift finnes även å

fartygets huvuddimensioner, klass (om så

fordras), dess utrustning med ankaren

och kättingar, förtöjnings- och

bogser-kablar m. m.; 3) segelritning (om

segelfartyg), konturerna av skeppsidan över

vattenytan, master och övriga rundhult,

segel, vant, stag, barduner. Alla segel

äro utsträckta i fartygets medelplan för

uppmätning; 4) inredningsritning, som

framställer överst en sidovy och

därunder en plan av varje däck för sig

ovanifrån med hålskeppet under. ~

-sråd, rådplägning mellan befälhavaren

och de mest kunnige och erfarne av

besättningen angående åtgärd, varav

gemensamt haveri kan följa. Berättelse

häröver skall av befälhavaren införas i

dagboken eller, om sådan icke föres, på

annat sätt antecknas och av de

närvarande undertecknas för framläggande

vid sjöförklaring. För beslutet är

befälhavaren ensam ansvarig. ~ -sida, se

sida. ~ -sskelett, fartyget, innan

bordläggning och garnering pålagts. ~

-s-skrapa, beckskrapa, en trehörnig, i

kanterna slipad skrapa, varmed man

skrapar botten på ett fartyg. ~ -stimmerman,

timmerman, som tillhugger de för

fartygsbyggnad erforderliga timren och

rundhulten, kalfatrar fartyg, utför

reparationer m. m. Ombord å fartyg, där

timmerman finnes anställd, brukar han

dessutom hava uppsikten över ankardon

och pumpar, verkställa pejling av

lastrummen, övervaka rundhult och

luckornas behöriga skalkning m. m. Vid ut-

gången från hamn brukade

timmermannen taga första rortörn. ~ -sumgälder,

de avgifter ett fartyg har att betala i

hamnar till vissa myndigheter. ~

-sran-sakan, droit de visite i utsträckt mening,

kan omfatta besiktning av fartyg med

tillbehör samt namnupprop av

besättningen. För övrigt är den en prövning

av maritima myndigheter, att de

verkliga förhållandena, särskilt beträffande

lasten, äro i överensstämmelse med

skeppshandlingarnas innehåll. ~ -s-varv,

se skeppsbyggeri. ~ -svisitation, göres

under vissa omständigheter av

befälhavare på örlogsfartyg för att undersöka

misstänkta fartygs skeppshandlingar. ~

-svrak, se vrak.

Ske ut, upphöra för dagen eller

vakten med det arbete, man haft för händer.

Skevning, avsneddning.

Skevra en åra, att efter ett årtag låta

bladet flyta upp och ligga nära på

parallellt med vattenytan (något högre på

förkant än på akt erkänt av årån), ända

tills man tager nästa årtag. Härigenom

minskas vindfånget, risken att gräva i

vågen blir mindre, och utseendet vinner

väsentligt. ~ ett segel, ställa ett segel

så, att vinden blåser långs med dess plan

och tvingar seglet att "leva".

Skifferolja, erhålles genom

torrdestillation av bituminösa skifferarter.

Användes, sedan den blivit renad, som

bränsle såväl för ångpannor som

motorer. I Sverige finnas så gott som

outtömliga lager av skiffer, och här hava

vi att hoppas på en mycket värdefull

tillökning i vår bränsletillgång. I

Västergötland ensamt lär det finnas

miljarder ton.

Skifta, byta om, förändra sig. Skifta

rodret, lägga rodret från ena sidan till

den andra, skifta segel, slå ifrån ett

segel och ersätta det med ett annat.

Skift, arbetsskift, avdelning arbetare,

som avlösa en annan avdelning,

-bardun, bardun som skiftas till lovart vid

bidevindsegling för att stärka mast el-489

Skiftnyekel—Skonare

490

ler stång. ~ -nyckel, ställbar

skruvnyckel.

Skiktning, lagring av luftlager av

olika täthet.

Skiljedom, se lagen om skiljemän av

den 28 okt. 1887, Sjölagen, 331

Skinkel, skänkling, tåg, stållina eller

kätting i vars ena ända ett block är

in-splitsat eller fastschacklat, jämte

isku-ren göling och den andra ändan fast i

någon tacklingsdetalj, vars läge eller

riktning skall förändras, (t. ex.

brass-skinkel, skotskinkel).

Skiss, croquis, ett utkast till en ritning

eller antydning av en position.

Skiva, se skivgatt.

Skiv-variometer,

Tuftledningsvariome-ter, i en gnistavsändare, variometer där

trådvarven äro fullständigt inneslutna i

en marmitskiva. ~ -gatt, ett

rektangulärt hål med rörlig skiva för

vinkelledning av tåg. Dylika finnas i

brädgån-gar eller relingar för underskoten, i inre

ändan av lös klyvarbom, i stångfoten

till märs-, bram- och

gaffeltoppsegels-stänger för iskärning av stängvindaren

samt på rånockar och bomnockar för

halning av skoten m. m. ~

»strömbrytare, se knivströmbrytare. ~ -task, en

klots med skivgatt på rundhult.

Skjnta blint, avlossa lösa skott. ~

björn, genom försumlighet vid rodret,

eller då vinden ändras, få back i seglen

vid fördevidsegling. ~ fart, gå genom

vattnet med god fart. ~ i sänk, sänka

ett fartyg medelst grundskott. ~ skarpt,

föga gentilt mot en obeväpnad

motståndare. ~ upp en ända, lägga den i

ringlar på däck, klar att löpa ut. En vanlig

ända skjuter man upp så, att man står

till höger om den och lägger ringlarna

till vänster om sig, samma väg som

visarna gå på en klocka eller, som det

kallas, medsols. (Om kabelslaget gods s. d.)

Sitter den ena tampen fast, så vänder

man på tåget, då det är uppskjutet.

Brassar och löpande gods brukar man

hänga upp på koffernaglarna genom att

träda bukten av ändan närmast nagel-

bänken genom alla bukterna och hänga

den över nageln. Detta är lämpligt vid

överspolning för att slippa, att ändarna

ligga och svabla i vattnet. ~ upp i

vändningen, att lova långsamt, då man

stag-vänder för att låta fartyget skjuta fram

så långt som möjligt, innan seglen slå

back. Vad man vinner i höjd vid

dylika manövrer, förlorar man vanligtvis i

fart, vilket kanske kan komma på ett

ut. Erfarenhet får således vara där som

i så många fall på sjön, den vägledande.

~ över bank, (skarpskjutning).

Sk ju va, skuffa, stöta, skjuta åt sidan.

Skojt, pråm som användes på de

holländska kanalerna.

Skol-skepp, fartyg som användes för

att dana sjöfolk såväl för örlogs- som

handelsflottan. ~ -skjutning, omfattar

precisionsövningar och

tillämpningsövningar. De förra hava till ändamål att

lära skytten att skjuta rätt och

grundlägga en fast elddisciplin, de senare

avse att bibringa vana vid beskjutning och1

utveckla elddisciplinen, att bereda

tillfälle till övning i eldledning, ävensom

bibringa kännedom om de påräknade

träffresultaten.

Skonare, skonert, den vanliga

skonerttypen är ett tvåmastat fartyg med höga

undermaster, som benämnas fock- och

stormast. Märssegelskonare är en dylik

med ett större antal råsegel på

foekmas-ten samt snedsegel på stormasten;

toppsegelskonare, tvåmastat fartyg med

råsegel på fockmasten samt snedsegel på

stormasten, snedsegelskonare eller

slät-toppad med två eller flera master och

inga rår. I forna tider hade man

sko-nertbriggar och brigantiner samt

hermafroditer, som voro ett mellanting

mellan brigg och skonert. De senare hade

vanligtvis märs på fören. Mellan

masterna föras snedsegel, antingen som

gaffelsegel eller stagsegel. Seglen på fören

kallas fock eller, om det är ett

gaffelsegel, gaffelfock, märssegel (enkelt, eller

om två, undre och övre), bramsegel och

röjel, samt på en del" fartyg lös bredfock,491

Skonertskepp—Skottvidd

492

som hissas vid god vind. På stören

kallas seglen storsegel och. gaffeltoppsegel.

Skonertskepp, tremastat fartyg med

rår på fockmasten samt gaffelsegel på

stor- och mesantoppen.

Skorpionen, se Scorpius.

Skorsten, plåtcylinder varigenom

röken från en eldstad ledes upp över

däcket. ~ -sband, järnband som omsluta en

skorsten för förstärkning. ~ -sfodral, ett

yttre skal om skorsten för att

målningen ej skall brännas upp. ~ -sförlust,

uppstår därigenom, att man tillfört för

mycket överskottsluft för att öka

förbränningen, och denna luft tager med

sig en stor del av det ur eldstaden

kommande värmet vid avgången genom

skorstenen. ~ -sgajar eller skorstensstag,

stållinor eller kättingar, varmed en

skorsten hålles stagad eller stöttad. ~

-skapp, den lådformiga upphöjning över

däcket eller bryggdäcket, som omgiver

en ångbåtsskorsten, och som har till

ändamål, dels att skydda och stärka den,

dels att lämna avlopp för den varma

luft, som kommer ifrån pannrummet.

För detta ändamål är kappen ovantill

försedd med galler. ~ -skrage,

utbyggnad av plåt i form av en krage runt om

skorstenen strax ovanför

skorstenskappen. ~ -smärke, ett av rederiet antaget

märke, som anbringas å skorstenen av

detsamma tillhörigt fartyg som

igenkänningsmärke. ~ -sstag, se

skorstensga-jar. ~ -sställning, en av plankor

sammansatt tre- eller fyrkantig ställning,

som hissas upp omkring en skorsten att

stå på vid reparation, målning m. m.

Skot, tåg, kätting eller talja, som

fästes i skothornet på ett segel för att

sträcka det sidovägen och giva det

lämplig ställning i förhållande till vinden

vid segling. ~ -a, skota an, skota hem,

hala ett skot, tills seglet är sträckt i

sidoriktningen. ~ -block, block,

varigenom ett skot skäres (ledes). ~ -gatt, se

skivgatt. ~ -horn, det hörn av ett segel,

som drages akteröver, eller ut till en

rå-nock vid segling. ~ -hornslapp, förstärk-

ning av ett segel i sköthornet. ~

-hornslik, tåget, som är fastsytt omkring ett

skothorn, och som är insplitsat i

skot-hornsschackeln. ~ -hornsschackel eller

skotschackel, en järnbåge i form av ett

par brillor, vari skotliken splitsas och

skottaljan eller skotkättingen hugges. ~

-knap, en knap av trä eller metall, vari

ett skot fastgöres. ~ -knektar, pollare i

däck för märsskoten. ~ -ningsvinkel,

skall vara ungefär hälften av den

vinkel, som vindriktningen bildar med

fartygets medelplan. ~ -stek, fastsättning

av två trossar eller av en taljelöpare till

hundsvott, göres på det sätt, att man

böjer tampen av den ena trossen, sticker

den andra tampen genom öglan eller

stroppen, lägger den runt om båda

parterna av den förra och sticker den under

sin egen part en eller två gånger. I

senare fallet kallas det ett dubbelt

skot-stek.

Skott, vägg inuti ett fartyg.

Vattentäta skott, plåtväggar, som avskilja

lastrum från varandra eller från

maskin-och pannrum. De äro oftast lodräta och

anbringas i vissa fall även

långskeppsvägen. Ändamålet är dels att stärka

skrovet, dels att indela fartyget i

vattentäta rum för att försvåra

sjunkning. ~ -krän, skottventil, brukades förr

för att släppa slagvatten genom

vattentäta skott, men ersättas på

handelsfartyg numera med rör, som leda direkt till

maskinrummet och pumpen. På en del

fartyg användas dörrar, som öppnas och

stängas hydrauliskt. ~ -lampa,

vägglampa. ~ -linje, riktningslinjen på ett

skjutvapen.

Skottsk ångpanna, panna med

eldstäder i båda ändarna.

Skott-stag, vinkel järn fastnitade

vertikalt eller horisontalt på ett skott för

att stärka detsamma. ~ -stängning,

stängning av dörrar till vattentäta rum,

sker hydrauliskt vanligtvis.

Kommandoordet är: "stäng vattentäta skott". ~

-ventil, se skottkran. ~ -vidd, räckvidden493

Skottvinkel—Skursten

494

av en projektil. ~ -vinkel, vinkeln

emellan kärnlinjen oeh horisonten.

Skovelhjul, hjul till ångare, varmed

den framdrives. De äro antingen

placerade ett på var sida, eller ett akterut.

I avseende på konstruktionen äro de

antingen försedda med fasta skövlar eller

rörliga. Till den senare kategorien hör

Morgans hjul.

Skral, säges vinden vara, då den ej

helt och hållet medgiver styrandet av

en viss önskad kurs. ~ -nar gör vinden,

då den drager sig förligare.

Skrapa, se skeppsskrapa, däcksskrapa,

beckskrapa, vilket är ungefär detsamma.

Skrivmottagare, en apparat som står i

samhand med ljudförstärkaren på en

gnistmottagare. Den är konstruerad

själv verkande och utgöres av en

skrivmaskin med morserulle och en

ebonitplatta, på vilken äro monterade ett relä,

en dubbelpolig omkopplare, detektor,

diverse klämmor och propphylsor.

Skrot, kasserade metalldelar. ~ -a,

vrida, vända. Man säger om vinden, att

den skrotar sig, då den ändrar sig. ~

-a ned, hugga sönder ett järnfartyg,

som genom ålder eller olyckshändelse

blivit totalt obrukbart. ~ -mejsel,

mejsel, varmed man skrotar ned något.

Skrov, fartygskroppen utom master,

rigg oeh tillbehör.

Skrubba, rengöra med kvast eller

borste. ~ -re, grova kvastar som brukas

för att med vatten och sand rengöra

däcket och sidorna på ett fartyg.

Skrubbhyvel, grov hyvel med rundat

järn.

Skruv-ankare, ankare format som en

skruvgänga. Användes till förankring

av bojar. ~ back, se gängback. ~

-bric-ka, en plåtring som lägges innanför

huvudet på en skruvbult. ~ -bult, bult

med huvud i ena ändan och skruv i den

andra. ~ -bänk, ett arbetsbord försett

med skruvstäd. ~ -fläkt, elektrisk fläkt

med skruvformiga vingar. ~ -kloppa, se

gängkloppa. ~ -lock, lock med gängor

för inskruvning över hål t. ex. pejlrör i

däck. ~ -mejsel, verktyg varmed man

driver in eller drej ar in skruvar. ~

-mutter, ett metallstycke försett med

invändig skruvgänga. Användes för att

kvarhålla en skruv eller för att hårdare

åtdraga de delar, som skruven förenar.

~ -nyckel, verktyg försett med gap

eller käk, passande till skruvmutter och

avsett att åtdraga eller lossa densamma.

~ -plugg, en mindre skruvbult. ~

schac-kel, schackeJ som låses med skruvbult.

~ -stag, stag som medelst skruv är

fästat vid rundhult eller vid däck. ~

»stycke eller skruvstäd, verktyg bestående av

två käkar, som stängas med en skruv. ~

-tackel, ansättningsskruv till

tacklings-delar i stället för taljerep. ~ -tving, en

med skruv försedd press, varmed man

sammanhåller hoplimmade trädelar, tills

limmet hunnit torka. ~ -ventil, ett slags

sätesventil som består av ett ventilhus

med utsvarvat koniskt säte och en

ventil, som kan skruvas upp och ned av en

med ratt försedd gängad ventilstång.

Skrå, 1) se båtskrå; 2) små kulor

inlagda i en järncylinder eller påse av

segelduk (skråsäck) och använda som

projektil inom sjöartilleriet; 3) på skrå,

snett. ~ -stöttor, spiror som uppsättas

från waterborden till masthummern för

att stötta masten vid kölhalning.

Skräcka, fira varligt på en ända, på

vilken det är kraft.

Skräddartalja, en mindre talja som

användes att slå på vissa ändar (halsar

eller skot m. ni.), då man ej orkar

styv-hala dem för hand.

Skränsa, släcka efter på en ända som

är lagd om ett gångspel e. d.

Skuggpinne, pinne eller stift som

sättes i kompassens medelpunkt, då man

vill söka solens asimut.

Skumkran, krän för utblåsning av

ytvattnet i en ångpanna för att därmed

avlägsna orenlighet av olja m. m.

Skumma, blåsa bort fett och annan

orenlighet, som samlats på vattenytan i

en ångpanna.

Skursten, ett slags sten i form av en495

Skuta—Skänkling

496

tegelsten, gjord av kalkartad jord.

Användes att skura mässing med.

Skuta, egentligen mindre fartyg för

flod- eller kustfart, men även fartyg i

allmänhet.

Skutskeppare, skeppare på mindre

fartyg.

Skuvningsspänning, uttalas

sjuvnings-spänning, spänningen i en kropp som

avklippes.

Skvaller-kompass, se hängkompass. ~

-lampor, elektriska lampor, vanligtvis

placerade i karthytten och som tändas

automatiskt, när ljuset i någon av

signallanternorna slocknar.

Skvallra, en visare som är anbringad

ovanpå stativet till en styrhytt,

stundom över en uppgraderad skiva, och

som angiver det håll (styrbord eller

babord), åt vilket man vridit ratten och

samtidigt det läge rodret kommer att

intaga, sedan styrmaskinen verkat på

detsamma. ~ på injektor är en öppning

i bottnen på densamma för spillvattnet.

Skvätt-bord, bräda på relingen av båt,

avsedd att utestänga vågstänk. ~ -duk,

segelduk uppsatt mellan stöttorna på

kommandobryggan som skydd mot vind

och överspolning.

Sky, se moln.

Skydds- eller shelterdäck,

överbyggnad som vilar på däckshusen och på

stöttor i relingen på en ångare och

sträcker sig över hela fartygets längd.

Å detta däck få endast uppföras lätta

byggnader såsom styrhytt och

navigationshytt. Båtar brukar man även

placera därstädes. ~ -nät, nät under

kly-varbommen för att skydda manskapet

från att falla i sjön. ~ -plåt, plåt, som

ligger böjd över ett kugghjul eller

sträckt över vinschrör. ~ -räck,

handreling, anbragt omkring vissa

maskindelar.

Skydrag, ett meteorologiskt fenomen

av samma art som tornado eller

virvelvind, och som drager upp vattnet i

spiralform. Man bör helst styra undan

skydraget, om man kan.

Skylight, eller som det brukar kallas

på svenska "skaläjt", glasbetäckt

öppning i tak eller däck för insläppande av

ljus i hytter och maskinrum. ~

-lyf-tare, en mekanisk anordning för

upplyftande inifrån av luckorna till

maskin-skylightet.

Skymglas, färgade glas på ett

reflexionsinstrument att fälla ned

framför speglarna vid starkt solljus.

Skyskrapa, ett litet trekantigt segel,

som på stora segelfartyg brukade hissas

över skejseln.

Skytten, se Sagittarius.

Skål, se skamfilningslatta. ~ -a,

medelst urholkade trästycken och

surrnin-gar, som stramas åt med kilar, förstärka

en svag eller avsprungen spira, rå e. d.

Förstärkningen kallas skålning. ~

-ankare, användes att förtöja fyrskepp, till

formen liknar det en paraply, där

skaftet representerar ankarläggen. ~ -tomt,

fullständigt tomt. ~ -ventilator, en liten

ventilator, som till formen liknar en

champignon, och som öppnas och

stänges medelst en skruvgänga på

"stjälken".

Skåta, att med ansiktet vänt för över

ro en båt. Vanligtvis sker det stående.

Gondoljärerna i Venedig skåta sig fram.

Skädda, 1) se loggskädda och

ror-skädda; 2) en till kölen under propellern

nitad plåt.

Skägget, den del som är utbyggd

framför förstäven och tjänar dels till fäste

åt bogsprötssurrningen och waterstaget,

dels att uppbära galjonen, där sådan

finnes. Delar härav äro skäggknäet

eller på järnfartyg skäggplåten.

Skäkta, 1) pråm, norsk eka; 2)

vägglus, en vidrig insekt, som man för att

bli kvitt bör bestå stora uppoffringar.

Rökning med svavel duger försöka.

Skämd luft kan vara mycket farlig.

Man bör aldrig sända en person i något

oventilerat rum under däck utan att

pröva luften med ett brinnande ljus.

Om ljuset slocknar, är luften farlig.

Skänkling, se skinkel.497

Skär—Sköt

498

Skär, klippa i vattnet. ~ -a en kurs

passera över ett annat fartygs

kurslinje. När kurslinjerna av tvenne fartyg

skära varandra för ut, uppstår fara för

ombordläggning. Denna äger rum, om

båda fartygen samtidigt inträffa i

skärningspunkten. Man bör därför pejla sin

motliggare oavbrutet för att se, huru

man avancerar och därefter rätta sin

manöver, om man har skyldighet att vika.

Fartyg, som ligger bidevind för babords

halsar, skall sålunda vika för det, som

ligger för styrbords; fartyg, som seglar

för god vind, vika för bidevindare;

ångare skall vika för segelfartyg, såvida

ej det senare är upphinnare, ångare

skall vika för annan ångare, som

befinner sig på dess styrbordssida o. s. v. Se

ombordläggning. ~ -a i ett tåg, insticka

tampen av ett tåg i ett block eller hål

och hala igenom det ett stycke. ~ -a

igenom sjön, gå genom vågorna utan att

vaka eller lyftas av dem. ~ -a i, säges

en axel göra, som ej löper jämnt utan

ligger an mera mot en del av lagret. ~

-a oklart, icke leda klart (om löpande

gods). ~ -a på kättingen, svaja fram och

åter på kättingen, då man ligger till

ankars. ~ -a på rodret, att, då ett fartyg

går akter över, lägga om rodret, så att

svängningen går åt motsatt håll till det,

som fartyget skulle gå, om det ginge

för över med samma roderläge. Det

förekommer, då man vid stagvändning

ligger med back i seglen och fartyget

nekar i vändningen. Så snart man

märker, att fartyget börjar gå akter över,

lägger man om rodret åt motsatt håll

till det, som man vill, att fartyget skall

svänga, alldeles som när man backar

med en automobil. ~ -a eller kapa till

ett segel, giva dukarna, varav man skall

sy ett segel, deras behöriga längd och,

där så fordras, sneddning. ~ -gård,

samling av öar, holmar, klippor, kobbar och

skär utanför en kust eller innanför ett

kustområde. ~ -järn, ett slags kam,

varmed man rensar upp gängorna på en

skruv. ~ -m-antenna, (gnist) en samling

radiellt ordnade luftledningstrådar, som

från en toppunkt stråla ut mot marken

och bilda formen av ett tält eller en till

hälften uppspänd paraply. ~ -linor,

linorna i solfjädersform, varmed man

hänger upp en hängmatta eller ryggen

på ett solsegel. ~ -nagel, tränagel eller

kort rundhyvlad trästav, som för

tät-ningsändamål inslås i lasknåtet tvärs

igenom kölen på ett träfartyg, så att

hälften av nageln kommer på ena sidan

av nåtet och hälften på den andra.

Skärpa an, hala en brass, så att rån

kommer att ligga i sin skarpaste

vinkel eller hala ett skot dikt bidevind.

"Skärp för", kommandoord att hala

förstagsseglen dikt bidevind.

Skär-stock, trästock eller

järnkonstruktion, som lägges över

lucköppnin-gar för att tjäna som stöd till

träluckorna. ~ -trä, en tvärs över vanten ett

stycke ovanför de övre jungfrurna

fastnajad träläkt, försedd med lodrätt

borrade hål, varigenom det löpande godset

i tacklingen ledes ned till

koffernaglar-na. Kan även vara ett klot fastsatt till

en bardun eller ridare för en enstaka

tågändas ledning.

Sköldpadds-block, består av en på

något rundhult anbringad kapsel av trä

eller järn med blockskiva. ~ -däck,

hyttdäck med sidorna bockade ned och

sammanhängande med relingen, bildande en

huv över aktern.

Skölp, ett stämjärn som giver en

halvrund skåra. ~ -a ur, hugga ut med

skölp.

Sköns, i send riktning. ~ -a, snedda

av.

Sköra ett segel, pressa det under hård

vind, tills det rämnar.

Skörbjugg, en blodsjukdom som

alstras av enformig föda, skämd luft och

för litet motion. Det bästa medlet

häremot är hårt kroppsarbete, frisk luft,

färska grönsaker eller rotfrukter samt

saften av citron eller lemon utspädd med

vatten.

Sköt, ett slags fisknät varmed man499

Skötbåt—Slagsida

500

fångar strömming. ~ -båt, båt, som

användes vid strömmingfiske.

Slabb, hängande löst (om tross eller

tåg). ~ -a, vira gammal segelduk eller

kasserat tågvirke (uppslagsgods) om

vissa delar av riggen för att förekomma

skamfilning. ~ gårding, tåg som

hjälper till att fånga och taga vinden ur ett

segel, sedan det blivit gigat. Vanligtvis

utgöres den av ett tåg, som är fastgjort

med ena ändan om en rå, bukten

ledande under buken på seglet och genom ett

block på rån ned i däck. ~ -kista, ett

komissförråd på handelsfartyg under

långresor, varur folket på kredit kan

erhålla klädespersedlar, tobak o. d.

Slaby-Arco systemet, det första tyska

systemet för trådlös telegrafi, uppkallat

efter professorn vid högskolan i

Charlottenburg, A. Slaby och hans

medhjälpare greve Arco.

Släck, motsatsen till styv. ~ -duk, den

duk vid likning av ett segel, som skall

likas in i tirarna. ~ tid, se tidvatten.

Sladd, slutet på ett tåg. Härav

komma på sladden, komma sist. Sladd

betyder även en flyttbar elektrisk ledning,

som stickes i en väggkontakt för

belysning t. ex.

Slag, 1) den vägsträcka ett fartyg vid

bidevindsegling tillryggalägger på en

bog mellan två vändningar; 2) den

avrundade delen av ett fartygs botten vid

övergången mellan denna och

fartygssidan; 3) omvridningen av en

maskinaxel ett varv eller pistonens upp- o.

nedgång; 4) varv på en bändsel; 5) seglens

dunkande i stiltje med dyning, eller då

man får back ~ -block, block, stöd

varpå slaget av ett fartyg vilar, då det

står på slip eller i torrdocka. ~ -bog,

den bog på vilken man gör ett slag vid

bidevindsegling. Om vinden rymmer på

densamma, säges man hava gjort en god

slagbog eller sträckbog. ~

-bordläggning, fartygets yttre beklädnad mellan

botten och sidorna. ~ -bult, bult, som

är driven igenom slagbordläggningen

och timren. ~ -ejektor, pumpanordning

varmed ett fartyg befrias från

slagvat-ten. ~ -et medsols eller motsols, säges

om tågvirke beroende på, om dess tirar

(skruvlinjer) gå från höger till vänster

eller vice versa. ~ -ets längd, se

piston-vandring. ~ -fartyg, antingen slagskepp

eller kustpansarfartyg. ~ -fjäder,

stålfjädern i kolven på ett skjutvapen eller

den fjäder, varmed hanen spännes. ~

-gång, smal passage inombords på vissa

örlogsfartyg anbringad i höjd med

slaget (se ovan).

Slagg, obrännbara rester av stenkol,

järn m. m. ~ -ning, måste utföras i en

eldstad, då man ej kan hålla fyren i gott

stånd genom att röra om. Man låter

fyren brinna ned något, skjuter den friska

fyren åt sidan och uppbryter samt

rakar ut den kvarliggande slaggen,

försiktigtvis bestänkande den med vatten.

Slaggning bör ske var 4:de—12:te timme

med ett visst antal ugnar vid slutet av

varje vakt. ~ -spett, verktyg varmed

slaggkakorna brytas loss från rosterna.

Det har formen av ett spett med ena

ändan tillformad som en tunn bred mejsel.

Slag-injektor, pumpinrättning för

slaget. ~ -lina, kritlina varmed en

timmerman märker den linje, efter vilken

han skall yxa till något. ~ -lod,

legering bestående av hårdsmälta metaller

för lödning av järn, stål och koppar. ~

-länsning, länsledning från slaget av ett

fartyg till maskinrummet. ~ -länspump,

pump till slaglänsningen. ~ -mekanism,

på en karbin är det den anordning,

varmed skotten avfyras. Den består av ett

tändstift med slagfjäder och

tändstifts-mutter, vars klackar benämnas den övre

grepp, den nedre spänntand, samt

styrhylsa och säkerhetsspärr. ~ -pyts, pyts

varmed man halar upp sjövatten för

spolningsändamål. Jmfr. mammeral. ~

-räknare, en mekanisk anordning

varmed man kan räkna och registrera en

maskins varvantal eller slag. ~ -rör, 1)

på artilleripjäs; 2) länsrör som leder

från slaget till maskinrummet. ~ -sida,

ett fartygs lutning åt ena eller andra si-501

Slagskepp—Slikta

502

dan. Den kan bero på ojämn

lastfördelning eller, om man har däckslast, på för

hög sådan. Det senare bör undvikas. ~

-skepp, de största, starkaste och bäst

utrustade stridsfartygen. Deras förnämsta

vapen utgöras av ett talrikt och

kraftigt artilleri samt av torpeder och ramm.

Motståndskraften ligger i ett starkt

pansar, som skyddar fartygets viktigaste

delar. Slagskeppens huvudsakliga

uppgift är att på öppna havet, även långt

från eget land, upptaga strid med en

fiende och förhindra honom att närma sig

fosterlandet. ~ -stråk, den gång av

bordläggningen, som bildar slaget. ~ -trä,

träställning med urholkning, som lägges

under fat för att stötta detsamma. ~

-vatten, vatten, som samlas i botten på

ett fartyg och förpestar luften, om det

ej avlägsnas. ~ -ventil, skottventil i

slaget på ett järnfartyg. ~ -vagare,

timmer eller järnbalkar på insidan i slaget

av ett fartyg, för att förstärka skrovet.

Siam, gyttja. ~ -ma upp, med lösa

bottenpartiklar fylla inloppet till en hamn

eller segelled.

Slang, rör av läder, segelduk eller stål

(böjligt) för ledning av vatten eller

ånga. ~ -koppling, förskruvning varmed

två slangar sammansättas. ~ -rulle,

rulle för vattenslang.

Slaskpyts, pyts vari man lägger

avskräde. I de flesta hamnar är det

förbjudet att kasta avskräde över bord. ~

-rör, rör från diskbord till utsidan av

fartyget. ~

Slavskepp, i forna dagar fartyg som

voro avsedda att överföra vanligtvis

stulna negrer från Afrika till det fria

Amerika.

Slick, (bottenlag) gyttja, betecknas i

sjökortet med SL

Slid, ett slags skjutventil varigenom

ångan växelvis insläppes på ena eller

andra sidan av pistonen och reglerar

maskinens gång. Den är innesluten i

slidskåpet, i vars botten finnes ett hål

med packningsdosa för slidstångens

rörelse. ~ -båge, den båge som förenar

excenterstängerna för skivorna för

framåt och back. Bågen kan röras fram

och åter i härför avsedda spår å

slid-stångshuvudet. När maskinen sättes i

gång den ena eller den andra vägen,

skiftas bågen så, att en av

excenterstängerna kommer i linje med

slidstän-gerna, då motsvarande excenterskiva

påverkar sliden att röras åt det håll, för

vilket skivan är inställd. Kallas även

slidlänk eller kulissbåge. ~ -diagram,

diagram, varigenom man kan se slidens

och slidkvantiteternas inverkan på

ångfördelningen. ~ -ens inströmningskanal,

ångtilloppet till en slid. ~ -excenter

eller slidlänk, anordning för rörelse av

slid. ~ -fodral, se slidskåp. ~

-inkokning, se korta in. ~ -kota, bygel i vilken

slidbågen rör sig. ~ -kursör, anordning

å äldre lavetage för lavetten att glida

med kursören. ~ -kvantiteter, härmed

menas slidslag, försprångsvinkel,

överskott och försprång. ~ -lock, lock till

slidskåp. ~ -omkastning, den anordning

varmed sliden omställes, så att den kan

insläppa ångan på endera sidan av

pistonen och sålunda sätta maskinen i den

önskade rörelseriktningen. Detta sker

antingen som förr i världen med

Carl-sundsgängan eller t. ex. med två fasta

ex-centerskivor, Stephensons omkastning. ~

-plan, den plana yta igenom vilken

ångkanalerna utmynna, och mot vilken

sliden ligger tätt an. ~ -skåp, en på

cylindern anbragt låda av gjutjärn, i vilken

sliden arbetar. ~ -slaget, är två ggr

summan av yttre förskottet och största

öppningen mellan slidkanten och

äng-kanalens kant. ~ -spindel, se slidstång.

~ -stång, den del som förmedlar

rörelsen mellan slidbågen och sliden. ~

-stångshuvud, den del av slidstången

som är förenad med slidbågen. ~

-tärning, klots eller tärning som är anbragt

i ett lager i slidstångens andre" ända och

vari kuliss- eller excenterbågen rör sig.

-vandring, slidslag, slidens rörelsebana.

Slikta, hugga en träyta jämn med

skarvyxa.503

Slik tningslin j e—Slut try ck

504

Sliktningslinje, den linje i

akterskar-pen på ett fartyg där halvtimmer och

kantringsspant stanna med sin nedre

ända.

Slinga, gods, inlagt i en lång stropp,

för upphivning ur eller nedfirning i

lastrum.

Slinger-bardun, hardun som sättes

upp för att stötta en mast vid svår

slingring. ~ -bräda, bräda insatt

långskepps i koj för att göra den smalare

vid häftig slingring. ~ -kölar,

sidokölar anbringade i slaget på flatbottnade

fartyg för att minska slingringen. ~

-läns får man, då man pumpar luft i

stället för vatten under ett fartygs

slingringar. ~ -skott, plankor ställda

på kant ovanpå varandra och gående

genom lastrummens mittellinje, för att

hindra spannmålslaster e. d. att

förskjuta sig. Även en träram, som lägges på

matbord för att ej fat och tallrikar

skola falla i durken under slingring.

Slingra, rulla, plägar ett fartyg göra,

då sjön är akterlig eller från sidan.

Slip, upphalningsbädd för fartyg i och

för reparation. Består av ett slags på

spår löpande vagnar, som bringas under

fartygets botten, varpå det hela hivas

upp på land.

Slipphake, hake som kan öppnas för

att losskasta en däruti huggen

bogser-tross eller dylikt.

Slira, glida, halka.

Slirstek, knop som öppnar sig eller

slirar med, då den utsättes för

påfrestning.

Sliskar, två plankstumpar med

längs-kanterna ställda mot varandra och

sammanhållna med tågändar. De hängas

över sidan som underlag åt frihult, för

att dessa ej må skamfila skeppssidan.

Slitage, den förminskning i värde ett

fartyg och dess inventarier undergå

med tiden.

Slitdäck, bräder eller plankor som

läggas på däck för att ej behöva slita

ut detta. I synnerhet på

kommandobryggor är det klokt att hava ett löst

slitdäck, för att slippa vederstyggliga

"gropar" i däcket.

Slocknande gnista, elektrisk gnista,

som genom vissa egenskaper hos

batteriet hastigt släckes, sedan den tillåtit

några få svängningar att passera.

Slopa ett fartyg, hugga sönder det.

Slup, 1) ett slags mindre kustfartyg

med en mast; 2) skeppsbåt, storbåt som

framdrives med ånga, gas, segel eller

åror. Man säger även örlogsslup,

officersslup och chefens slup. ~ -kläde,

kläde som bredes ut över aktertofterna i

en båt att sitta på. ~ -styrare,

rorsmannen i en slup.

Sluring, soppa kokad på salt kött och

helgryn samt grönsaker, om man har.

Sluss, bassäng emellan olika

vattennivåer avstängd med portar, som kunna

genomsläppa fartyg. ~ -a, förhala ett

fartyg genom sluss från en vattennivå

till en annan. ~ avgift, den avgift som

erlägges för slussning. ~ -mästare,

befälhavaren över en eller flere slussar. ~

-port, port varmed sluss stänges. ~

-tröskel, nedre delen av ingången till en

sluss, mot vilken slussportarna ligga an.

~ -ventil, användes förr i vattentäta

skott för ledning av vatten vid

eventuellt läckage.

Sluta frakt, uppgöra fraktavtal om

förande av last.

Slutare, det akterligaste fartyget i en

eskader, då den är formerad i

kölvattensordning eller i "gåsmarsch".

Sluten svängkrets, se svängkrets.

Slut-hult (till mast), ett rektangulärt

stycke trä eller järn, som instickes i ett

därför i foten av en stång (stångfoten)

anbringat fyrkantigt hål

(sluthultsgat-tet), där det tjänar som stöd för stången

mot långsalningen. ~ -sedel, en av en

mäklare till köpare och säljare avgiven

skriftlig uppsats om köp, som han

avslutat emellan dem. ~ -stycke, den del

av mekanismen på ett skjutvapen, som

medtager patronhylsan, då man för den

bakåt. ~ -tryck, trycket vid ångans

utlopp ur en cylinder vid slutet av slaget.Slå—Smälta

506

Slå an pumpen, hälla vatten i pumpen

och pumpa några slag, tills den "tar". ~

hack i maskinen, ställa om

excenterski-vorna, så att veven går motsatt väg mot

den vanliga. ~ glas, ringa i

skeppsklockan antalet halvtimmar, som förflutit,

sedan vaktens början. Man slår i

van-ilga fall de jämna glasen 2, 4, 6, 8 samt

1, 3, 5, 7, när man skall varsko till

måltid, ombyte till rors eller på utkik,

purra ut e. d. ~ ifrån segel, lossgöra

seglen från deras rundhult eller litsor och

sända dem i däck. ~ i järn, förse med

handklovar. ~ på en stropp, lägga en

stropp om ett föremål för att hugga an

ett block eller en hake. ~ på en talja,

fästa en talja vid ett tåg, kätting eller

stropp. ~ tillsamman ett tåg, lägga ihop

dess kardeler (dukter). ~ under segel,

bändsla och naja det till den rå, det stag

eller den gaffel, som det hör till. ~ upp

en ritning, göra upp ritning av ett

fartyg. ~ upp en ända, skilja kardelerna i

ett tåg.

Släcka, släppa efter på ett styvhalat

tåg.

Släckta skoter, något avfirade skoter

för god vind.

Släde, avlöpningssläde, träbyggnad för

ett fartyg att glida på, då det går av

stapeln. Se även racksläde.

Släpa, hava på släp, bogsera. ~ -re,

bogserkabel.

Släp-bord, ett plan av plank eller

bräder, som hänges utombords mitt för

lastluckorna för att skydda skeppssidan vid

lossning eller lastning. ~ -kontakt,

anordning å släpring i en

växelströmsmaskin, varigenom den förändras från

asynkronmotor till synkronmotor. ~ lod,

se lod.

Släppa på ånga, öppna ångkranen för

att låta ånga strömma in i cylindern.

Släpring eller kontaktring, ring av

metall som förenar trådlindningens

båda ändar på en induktor. ~ -srotor,

eller fasankare, en rotoranordning för

större motorer, där det erfordras stort

motstånd vid igångsättningen och litet

vid normal gång.

Slät-borrad är pipan i ett skjutvapen,

då projektilen icke ändrar form under

gången genom loppet. ~ -duk, den del

av ett segel, som täcker alla vecken

då det är fastgjort. Ju stramare

slätduken är, desto större heder för den, som

gjort fast seglet. ~ -fil, finare fil för

plana ytor. ~ -hyvel, finhyvel för plana

ytor. ~ -prick, sjömärke som begränsar

en farleds södra eller västra sida. Dess

övre del är vitmålad. ~ -söm, den

vanliga segelsömmen, då man lägger den ena

dukens sida ovanpå den andras och

sticker nålen igenom den undra duken först"

och sedan genom den övra från höger

till vänster. ~ -toppare eller slättoppad

skonare, skonare utan rår på masterna.

Slör, man säges gå för en slör, då man

seglar med vinden akterligare än tvärs.

~ -a, segla för gynnsam vind.

Smack, benämning på olika slag av

fiskefartyg i England och Holland. Den

är vanligtvis riggad som kutter eller

galeas.

Smidbart järn, järn av låg kolhalt.

Det är segt och kan vid glödhetta lätt

smidas eller svetsas.

Smideskol, träkol.

Smuggla, lurendreja, bedraga tullen

genom att icke deklarera tullbart gods.

~ -re, egentligen yrkesmässig

bedragare av tullen, men även den tillfällige

utsätter sig för att bliva inrangerad i

den allmänna kategorien.

Smult vatten, vatten utan större

vågbildning.

Smyga en stropp, att sedan man lagt

stroppen dubbel om ett föremål, sticka

den ena bukten genom den andra för

huggning av kroken.

Små segel, revade och delvis beslagna

segel, till följe storm eller, då man ej

vill forcera. Småsegel betyda de högt

placerade lätta seglen, som föras i gott

väder.

Smäcker, smärt, smal.

Smälta, upplösas till flytande tilstånd.507

Smältbarhet—Sobieskis

508

Smält-barhet, förmåga hos en metall

att vid upphettning* övergå i flytande

form. ~ -punkt, den temperatur vid

vilken en metall smälter. ~ -skopa, skopa,

varuti man smälter tenn eller bly. ~

-skydd, anordning, varigenom en

elektrisk ström tvingas att genomgå en s. k.

säkerhetsmetall så beskaffad, att den

smälter, och strömmen brytes vid en viss

given strömstyrka. ~ -stycke, smälttråd,

en kort elektrisk ledare, vanligen i form

av metalltråd eller ett metallstycke med

låg smältpunkt, seriekopplad i en

strömkrets. Se smältskydd.

Smärgelduk, duk, överdr r gen med

pulvriserad smärgel (består av korund,

lerjord, järn och glimmer). Begagnas

för att polera metall och glas.

Smärgel-papper och smärgelskiva ha samma

uppgift.

Smärta, kläda med smärting.

Sittäriiiiff, gammal segelduk ur

sönder-sprättade segel.

Smörja en stång, överdraga den med

olja eller köttfett, dels för att bevara

träet, dels för att underlätta hissande

av segel. ~ -re, den av

maskinpersonalen, som har hand om rundsmörj ningen.

Utväljes bland eldarna. ~ rund, se

rundsmörj ning.

Smörj-fångare, kärl, varuti uppsamlas

den från maskinen drypande oljan. ~

-gång, se smörjrand. ~ -hål, hål vari

olja hälles till en maskindel. ~ -kanna,

kanna med lång pip varigenom oljan

tryckes ned i smörjhål e. d. ~ -koppar,

finnas dels på locken till cylindrar och

slidskåp, dels på huvudångröret i

närheten av högtrycksslidskåpet, varigenom

smörj ämnet under gång kan införas i

ångan och blandad med denna inkomma

i slidskåpen och cylindrarnas inre. De

finnas även till gej der och lager, dit

oljan ledes genom kanaler eller rör till

glidytorna. ~ -lock, lock till smörjkopp.

~ -ränder, s-formade eller korsformade

ränder i lager e. d. De fördela oljan

över hela den åsyftade ytan.

-randsmejsel, mejsel varmed man hugger ut

smörj ränder i ett lager. ~ -rör, rör

varigenom smörjoljan ledes till vissa

maskindelar. ~ -tank, cistern, där

maskinsmörja förvaras. ~ -vekar, vekar som

placeras i oljekoppar för att reglera

oljedistributionen. De äro vanligtvis

gjorda av ullgarn. Se kapillaritet.

Smörland, molnbildningar vid

horisonten som kunna misstagas för land.

Snabb-förhalningsnocke, vinschnocke

med stor diameter för att så mycket

fortare kunna hiva in det tåg, som "ligger

till". ~ -seglare, fartyg som gör

anmärkningsvärt god fart. ~ -stängande

skottventiler, slussportar till vattentäta

skott, som genom någon särskild

anordning kunna stängas mycket hastigt. ~

-teckengivare, en uppfinning av den

danske professor P. O. Pedersen för

nedskrivning av trådlösa telegram.

Användes i samband med system Poulsen.

Snaumast, en smäcker mast som står

akter om någon av masterna på ett

fartyg, och till vilken ett gaffelsegel är

litsat.

Sned-knä, se hangarknä. ~ -segel,

gaffel- och stagsegel eller sådana som

ej äro råsegel.

Snipa, en lätt roddbåt spetsig i båda

ändar.

Snyftkran, krän på pumpcylinder

varigenom luften utsläppes, då pumpen

sättes i gång.

Snäcka, se evighetsgänga.

Snäck-hjul, skruvhjul, kugghjulet vari

"snäckan" ingriper. ~ -skal, bottenlag,

utmärkt i sjökortet med Sk. ~ -skärm,

skydd över snäcka. ~ -växel, utväxling

mellan snäcka och hjul.

Snäll-koppling, kopplingsanordning för

vattenslangar varigenom dessa förenas

ögonblickligen. ~ -lod, legering av

lättsmälta metaller, tenn och bly för

lödning av mässing. ~ -seglare, se

snabbseglare. ~ -tryeke, tryeke på

skjutvapen som avfyrar skottet vid minsta

beröring.

Sobieskis sköld, stjärnbild i

Vintergatan.509

Soda—Somaliströmmen

510

Soda, natriumkarbonat, kolsyrat

natron, användes till tvättning av kläder

och rengöring i allmänhet så på däck

som i maskinen. ~ -lut, starkt

rengöringsmedel. Bör behandlas försiktigt.

Solar, som hör till eller har gemenskap

med solen. ~ -ljuset, solljuset. ~

-maskin, en maskin uppfunnen av John

Ericsson. Den avsåg att uppsamla

solljuset och använda det som drivkraft.

En tillämpning av ljusets kraft har vår

berömde landsman ingenjör Gustaf

Dalen gjort i sin uppfinning "Aga

solventilen", s. d. ~ -olja, en tjock olja som

innehåller mera kol än fotogen.

Solaväxel, en i endast ett exemplar

utfärdad växel.

Solcykeln, omfattar en tid av 24 år,

efter vars förlopp veckodagarna

återkomma på samma datum.

Soldatgatt, se björnhål.

Solen, centralkroppen i vårt

planetsystem och källan till ljus och värme.

Solens massa är 738 ggr större än alla

planeternas tillsammans. Den roterar ett

varv från öster till väster på 25 dagar 8

tim. omkring en fix axel, som lutar 83

grader mot ekliptikans plan.

Solenoid, trådspole, isolerad

koppartrådsspiral, elektrisk ledare, som då den

genomlöpes av en elektrisk ström,

förhåller sig som en magnet.

Solens halvdiameter, vid mätning av

solens höjd måste man lägga till eller

draga ifrån solens halvdiameter,

allteftersom undra eller övra brädden förts

ned till tangering med horisonten. Den

finnes i Nautikalalmanackan.

Sol-fjäder, på ett fartyg, förtimringen

ransontimmer och häktbalk. På

järnfartyg brukar man benämna

spantbyggnaden till valvet solfjäder. ~

-fjäderan-tenn, en luftledning för trådlös telegrafi.

Den utgöres av en samling trådar, som

utstråla i vertikalplanet från en

gemensam samlingspunkt i marken. ~

-förmörkelse uppstår, då månen passerar mellan

solen och jorden. När månens diameter

överstiger solens, och deras

medelpunkter i det närmaste ligga överens, blir

förmörkelsen total. ~ -gård, en

vidsträckt ljusring omkring solen,

beroende på, att dess ljus genomgår

något mellanliggande lager av imma.

~ -kask, hos oss säkert bättre känd

under benämningen "Stanleyhatt",

hjälm av kork, fläder eller gummi,

som användes i tropikerna för att

skydda huvud och nacke mot solen. Man

brukar vira ett flor om nedre delen av

kasken för att vid behov täcka halsen.

~ -ring, se solgård. ~ -rök, torr dimma,

damm och stoft som drages upp mot

skyn. ~ -segel, sunsegel, ett tälttak som

sträckes över fartyget eller vissa delar

därav för att skydda manskapet för

solens direkta strålar, som i tropikerna äro

farliga. Solseglet brukar vara lagt över

en solsegelsbom och sträckt på båda

sidor till en stållina eller kätting, som går

genom till relingen fastgjorda stöttor.

Ryggen av solseglet brukar vara försedd

med skärlinor i hanfot och lyftas, tills

det blir sträckt medelst solsegelsfallet.

~ -segelskam, ett trästycke försett med

flere hål, varuti skärlinorna äro

inskurna, och fallet fastgjort. ~ segelstöttor,

stöttor av trä eller järn i sidan av

fartyget ovan däck, för sträckning av

sidoliken av solseglet. ~ -stygn, en av solen

förorsakad sjukdom, som kan vara

dödande eller medföra förståndets förlust.

I tropikerna bör man så mycket som

möjligt undvika att utsätta huvudet

direkt för solens verkan under den

varmaste tiden på dagen. ~ -stitierna,

sommar- och vintersolståndet (23 juni och 21

december. ~ -ståndskolur, den storcirkel,

som genomgår dagjämningspunkterna

och jordens poler. ~ -ståndspunkter, de

två punkter på ekliptikan som var för

sig ligga på 90° avstånd från

vårdag-j ämningspunkterna.

Somaliströmmen, ström som uppstår i

Bengaliska viken under den tid på året,

då nordostmonsunen härskar. Den är

sydlig med dragning till sydost och ost.511

Sommarsolståndet—Specifikation

512

Sommarsolståndet inträffar den 21

juni, då solen ingår i Kräftans vändkrets.

Sopa, en skans skall sopas efter varje

måltid och ett däck varje afton, innan

man "sker ut".

Sortlina, lina fastgjord på akterkant

av rodret för att bärga det, för den

händelse att det skulle hugga ur.

Sota, befria från sot.

Sot-lucka, lucka till sotskåpet. ~ -skåp,

ett skåp av tunn plåt fästat till

framgaveln av en ångpanna och omslutande

tubändarna. Förbränningsprodukterna

ledas hit från eldstäderna och röklådan

genom tuberna.

Spackel, kitt, även den spade varmed

man spacklar.

Spackla, stryka med kitt för att

utjämna en yta, innan man målar den.

Spak, se handspak, gångspelsspak. ~

-spel, bråspel som hivas runt med

trä-spakar inpassade i hål på spelstocken.

Spalt (i turbin), avståndet mellan två

skövlar.

Spannmålslast, förandet av dylik å

fartyg är underkastat vissa

föreskrifter, som återfinnas i Sjöfartssäkerheten

av Malmén.

Spanskt spel, anordning för

tilldrej-ning av surrningar. Det består av en

rulle, handspak eller dylikt och tvenne

drej are eller märlspikar, varmed

"spelet" kringvrides. ~ tackel, hisstyg

bestående av ett enkelt hakblock hugget

i en hangare eller stagnat. Genom

blocket är skuren en löpare, vars ena tamp

är splitsad om ett enkelt block, och vars

andra ända (halande part) är skuren

genom samma block med bukten något

överhalad, stucken igenom och krängd

över en med ögla försedd hake, i vilken

lasten upphänges.

Spant, 1) revbenen på ett fartyg. På

segelfartyg är det samlingen av de

timmer, som i upprätt ställning gå från

kölen upp till skarndäcket å ömse

sidor. Ett träspant, som består av en

enkel ring av timmer, ställda på

varandra ända mot ända, kallas lösspant

eller löshäst; men om det utgöres av en

bottenstock, två zittror, upplängor m. m.,

kallas det fast spant. De indelas vidare

i helspant och halvspant. Nollspantet är

ett fast spant beläget vid fartygets

bredaste del. På järnfartyg består spantet

antingen av ett vinkeljärn, som går från

bottenstocken upp till huvuddäcket eller

av bulbjärn. Man säger att man "reser"

spanten, sedan man "sträckt" kölen på

ett nybygge; 2) ett enkelt vant (ena

delen av ett vantpar). ~ -area, arean av

det plan som ett spant omfattar

nedanför vattenlinjen. ~ -distans, avståndet

mellan mallkanterna på tvenne fasta

spant. ~ -järn, bestå av två flänsar, en

smalare (fjädern), som ligger an mot

och är nitad till bordläggningen och en

bredare (klingan), som står vinkelrätt

mot den förra och i vissa fall tjänar till

fäste för kontraspantet. ~ -lappar,

furu-klotsar som sättas emellan

spantringarna vid alla ställen, där bultar, som

sammanhålla ringarna, äro anbragta. ~

-plan, golvyta i smedja, där järnspånt

utritas och bockas. ~ -ritning eller

spantruta, se skeppsritningar. ~ -stöttor,

stöttor som resas på stapelbädden mot

ett uppsatt spant för att stötta

detsamma. ~ -öppning, tomrummet mellan ett

fast spant och närmaste lösspant eller

emellan tvenne bredvid varandra

liggande lösspant.

Spar-däckat fartyg eller spardäckare,

ett lättare byggt ångfartyg med två

däck. Det undre eller huvuddäcket är

avsett att föra lätt styckegods. Emellan

detta och det över befintliga spardäcket

är plats för hytter och salonger.

Fartyget lämpar sig för att föra

passagerare. ~ -lampa, en elektrisk lampa, som

är en kombination av långtidslampan

och den vanliga båglampan. ~

-transformator, transformator i vilken endast

en del av den primärt förbrukade

effekten transformeras och återstoden

upptages otransformerad i sekundärkretsen.

Specificera, i detalj uppteckna.

Specifikation, på alla detaljer i ett513

Specifikt—Splint

514

fartyg bör man infordra, då man ämnar

beställa och noga genomgå den, innan

man "hoppar på". Om man ej själv

förstår saken, bör man anlita någon

opartisk fackman som rådgivare.

Specifikt värme, egentligt värme.

Specifik vikt, det tal, som angiver

huru många gånger en kropp är tyngre än

en lika stor volym vatten vid 4°

Celsius. 1 dm3 vatten väger 1 kg, och

därför kan man även säga, att en kropps

specifika vikt är lika med vikten av en

dm3 av kroppen.

Spegel-klädsel, bordläggningen på

akterspegeln. ~ -list, listen nedanför

akterspegeln. ~ -timmer, de timmer, som

stå fästade på häktbalken och bilda

solfjädern.

Spektralanalys, undersökning av

spektra för bestämmande av naturen hos de

kroppar, från vilka ljus utgår.

Spektrum, färgbandet som uppstår, då

ljuset bryter sig vid genomgången av en

prisma.

Spel, allmän benämning på vindspel,

som användes för att vinda hem en

kätting eller ett tåg. Därav har man

brå-spel, pumpspel, gångspel eller, om de

drivas mekaniskt, kapståndare, ångspel

etc. ~ -axel, den axel varom en

spelstock vrider sig. ~ -beting,

sidostyckena som uppbära axeln av ett ankarspel.

~ -bom, se gångspelsspak. ~ -dyna,

underlag av trä på vilket ett gångspel är

fastsatt. ~ -huvud, översta delen av ett

gångspel. ~ -klampar, upphöjningarna

omkring spelstocken på ett gångspel. ~

-krans, se gångspelsdockor. ~ -nocke,

den del av ett ankarspel, som ligger

längst åt sidan och är avsedd att taga

mot de trossar, på vilka man skall hiva.

~ pivå eller spelaxel, se ovan. ~ -rum i

cylinder, måste finnas emellan pistonen

samt lock och botten för att ej den

förra skall tillfölje fjädring i

mekanismen eller olika utvidgning vid

uppvärmning, slå emot endera. Något

vatten följer även alltid med ångan, då

den släppes in i cylindern och ju

min-17

dre spelrummet är, desto större är faran

för söndersprängning i följd av

jäs-vatten. ~ -s, lägga till-, taga en ända

till spelet och lägga den omkring

spelstocken för att hiva in på den. "Stå i

spelet", säger man, då man upphör att

hiva. Uppgå eller komma upp i spelet

betyder, att man låter det inhivade av

ett tåg eller en kätting släckas upp. ~

-spak, bom eller spak, varmed man

hivar runt ett spel. ~ Stock, den del av

ett spel om vilket kättingen eller tåget,

som hivas in på, är lagt.

Spermaeetiolja, tages ur huvudet av

spermaceti- eller kaskelottvalen.

Spetssöm, avsmalnande slätsöm i ett

segel.

Spica, a Virginis, stjärna av l:a

ordningen och en av Greenwichstjärnorna,

belägen i närheten av världsekvatorn.

Spill-back, se oljesamlare. ~

»oljepump, pump varmed spillolja upptages.

~ -vatten, avloppsvatten. ~ -ånga, ånga

som läcker ut.

Spindel, axel till ventil.

Spinna sjömansgarn, snurra

tillsammans kabelgarn.

Spinnaker, stort trekantigt segel som

vid god vind användes på lustseglare

som ledsegel.

Spinnkärra, ett trähjul med ett par

krokar som användes att spinna

sjömansgarn med.

Spira, rundhult i allmänhet. Se även

ledsegelsspira.

Spir-brass, tåg varmed man stöttar en

ledsegelsspira, då den är utriggad. ~

-bygel, se ledsegel. ~ -stjärt, tåg

varmed inre ändan av en ledsegelsspira

fastsurras till rån.

Spisordning, den av Kungl. Maj:t

fastställda spisordningen för svenska fartyg

återfinnes i sjölagen, avd. II. Den skall

finnas anslagen i rum, där besättningen

intager sina måltider.

Spjäll, anordning för reglering av

draget till en eldstad bör finnas i

rökupptaget till varje sotskåp.

Splint, lösskjutna delar av master,515

Splintnät—Sprundduk

516

stänger och rår. ~ -nät, nät som

spännas över öppningarna mellan masterna

från sida till sida för att under strid

hindra nedfallande riggdelar att skada

manskapet på däck. Torde tillhöra en

förgången tid.

Splitsa, sammanskarva tvenne

tågändar eller förena deras kardeler på ett

sjömansmässigt sätt. Sammansättningen

kallas en splits och indelas i kortsplits,

långsplits, ögonsplits, kabelsplits,

kät-tingsplits, segelmakarsplits eller

liksplits, ståltrådssplits eller, som vi

sjömän bättre förstå den, wiresplits,

stoppsplits.

Splitshorn, yttre delen av ett oxhorn

med träskaft. Användes vid splitsning

i stället för märlspik.

Splitved, små plank- eller

brädstumpar.

Spola, skölja ren. Spola däck

förutsätter även, att man använder kvasten på

däcket, och att man sopar ut vattnet,

när man slutat.

Spol-ledningsrör, se saltvattensledning,

~ -pump, pump, varmed sjövatten

upp-pumpas för spolningsändamål. ~ -pyts,

pyts till spolning.

Sponta, förse kanterna av en bräda

med en upphöjning (fjäder) eller ränna

(not) för samanfogning på bredden med

en annan.

Sponthyvel, hyvel varmed man

spon-tar.

Spottback, spottlåda.

Spri, en smäcker stång varmed övre

aktra hörnet av ett segel sträckes ut

från masten. Den nedre delen av spriet

vilar i en stropp om masten,

spristrop-pen. Segel, försett med dylik stång,

kallas sprisegel.

Sprid-hult, ett litet trästycke, anbragt

tvärs över ett stagsegel, strax nedan om

fallhornet. ~ -latta, med sjömansgarn

överklädd järnstång, som är fastnajad

tvärs över vanten ovanför taljerepen för

att sprida dem och förekomma törnar.

Spring, tvärända varmed man

förtöjer ett fartyg för ifrån och akter över

eller vice versa, för att hindra det att

ligga och köra endera vägen. Ankra

med spring, se ankra i hanfot. Föra ut

ett spring, ombestyra att ett spring

fästes på sin plats. ~ -a, brista, bräckas av.

~ -a, läck, bliva läck genom hårt väder,

grundstötning eller kollision. ~ -are, ett

slags mindre val, Phocoena Communis,

som brukar följa fartygen i stora stim

och korsa deras bogar "på tummen". En

rätt vanlig sport är att försöka

harpu-nera springare. Det stannar oftast vid

försöket. ~ -tid, se tidvatten.

Sprint, järnpinne, stundom kluven,

som sättes i hålet på en bult för att

hindra den att falla ur.

Sprit, vattenhaltig alkohol, som har

låg kokpunkt 78° för ren alkohol och

mycket låg fryspunkt — 118°. Den

användes därför till termometrar i

stället för kvicksilver i trakter, där

kölden är starkare än 38,5°. Denaturerad

sprit är vanlig sprit, tilsatt med

träsprit, för att göra den odrickbar. Den

användes till tändning av lågan å en

del motorer. Sulfitsprit eller träspriten

användes till bränsle för driften av

motorer. Som njutningsmedel är den

livsfarlig och i lindrigaste fall medför den

blindhet. ~ -kompass eller

vätskekompass, kallas en kompass, där skivan

flyter på utspädd sprit. Dosan är

hermetiskt tillsluten. Ändamålet med spriten,

som bärare av skivan, är dels att befria

den från den friktion, som vidlåder

upphängningen på stift och sålunda öka

dess känslighet, dels att hålla den

stadig i stormigt väder, eller då den eljest

är utsatt för skakningar. Dosan skall

vara så full, att inga luftblåsor uppstå

och synas under glaset. Skulle sådana

till följe avdunstning med tiden visa

sig, öppnar man den i botten på

kompassdosan befintliga skruven, sedan

man vänt kompassen med botten upp

och fyller på mera sprit. Under inga

omständigheter får glaset tagas av.

Sprund, proppen i mitten på ett fat. ~

-duk, ett stycke smärting som lägges517

Sprimdhål—Stabsingenjör

518

under sprundet för tätning. ~ -hål,

hålet på ett fat där sprundet sättes. ~

-rätt, med sprundet upp skall man stuva

fat, som innehålla flytande gods.

Språkrör, rör varigenom

befälhavaren ger order till maskinrummet eller

kommandobryggan.

Språng, däckslinjens jämna kurva,

som höjer sig för- och akter över, så att

den är minst ungefär midskepps, eller

däckslinjens avstånd från kölen (se

per-pendikel).

Spränga en tross, hiva på den, tills

den brister.

Sprängstyv, säger man om ett tåg,

som står så styvt, att det kan befaras

springa när som helst.

Spunning, en trekantig ränna eller

fördjupning, som sträcker sig utefter

innerkanterna på stävarna och

överkanterna på kölen på ett träfartyg, och

var-uti bordläggningsgångarnas ändar i de

förra och samb ordsplankornas

innerkant i den senare äro inpassade.

Spun-ningen kallas förstävspunning,

kölspun-ning och akterstävspunning.

Spuns, ett stycke trä, sam infälles i

däck, bordläggning, garnering o. s. v.,

där träet är skadat. Så kallas även

de öppningar, som göras i bordläggning,

garnering eller däcksplankor för

undersökning av underliggande timmer.

Dessa klassningsspuns upptagas vid

om-klassningar till en längd, som utgör

halva fartygets längd på båda sidor,

såvida ej hela plankor uttagas, och en bredd

av 3—4 tum i bordläggningen under

röstplankan, dock på inga villkor mitt

för väderluckor, i stäven, under rösten

och under valvet, så att häktbalken

blottas. Spuns i garneringen upptagas

till en längd av V» av fartygets på båda

sidor, förut midskepps och akterut

under slagvägaren. Däcksspunsen

upptagas i plankan närmast waterbordet.

Väderluckorna skola vara fria men räknas

icke som klassningsöppningar.

Spy back, kärl för sjösjuka

passagerare.

Spygatt, hål eller rör i fartygssidan

varigenom vatten avledes från däcket,

~ -s klaff, läderklaff på skeppssidan

nedanför spygatt. ~ -marmering,

segelduksslang till spygatt.

Spår, uthuggning i kölsvin för tappen

till en mast, eller på en axel för

inslag-ning av kil. ~ -lager för nedre ändan

av en vertikal axel. ~ -mejsel, se

smörj-randsmejsel.

Späckad matta, en vanligt lagd eller

vävd tågmatta med instuckna

kabel-garnsändar. Användes till skydd mot

skamfilning.

Späck-platting, ett slags platting lagd

av korta kabelgarn, som vridas

tillsammans, bildande en fläta, vars ena kant

utgöres av tumslånga kabelgarnsändar.

Användes att sy prydnadsmattor av. ~

-sten, steatit, mineral, som

huvudsakligast består av kiselsyrad talkjord.

Spänning, i en elektrisk ledare, är

detsamma som potentialskillnad. ~

-samp-litud, maximalvärdet av

potentialskillnaden i en elektrisk ledare i det

ögonblick, då urladdningströmmen

försvinner. ~ -sförlust, eller spänningsskillnad,

är skillnaden i potential, som uppstår i

en elektrisk ledning därigenom, att

potentialen är olika på olika ställen.

Spärr, ett slags pall (stoppare) som

hindrar en kringgående maskindel att

gå tilbaka. ~ -hjul, ett hjul med

spetsiga kuggar i vilka en spärr ingriper, då

man för ett i förbindelse med denna

stående handtag fram och tilbaka. ~ -sock,

borrningsverktyg, byggt på

ovannämnda princip.

Stab, en samling officerare som utses

av konungen att biträda högste

befälhavaren. Även hos avdelnings-,

flottilj-och divisionschef finnes stundom stab.

~ -singenjör, utövar tillsyn över den till

fartygens maskin, elektriska- och

tina-mermansuppbörden hörande materielen,

anordningar för durkarnas fyllande och

länsande, fartygsskroven med

bepansring, vatentäta dörrar, bränsle och

oljeförråd samt övervakar, att allt detta519

Stabsintendent—Stampdävert

520

väl handhaves och vårdas. ~ -sintendent,

biträder befälhavaren i allt vad, som

angår hushållningen och rekvirerar

erforderliga penningmedel. ~ -s-kanslist,

lyder närmast under stabsintendent. ~

-s-pastor, har inseende över

religionsvården å den sjöstyrka, hos vilkens

befälhavare han är anställd. ~ -s-läkare, har

inseende över allt, som hör till

hälso-och sjukvården inom den styrka, där han

är anställd, samt därtill i land hörande

sjukhus, ävensom till sjöstyrkan

hörande lasaretts- och sjuktransportfartyg.

Stabil, stadig, varaktig. ~ -itet,

statisk, ett fartygs förmåga att uthärda

havets rörelser eller dess förmåga att

återtaga sitt jämviktsläge, om det av en

eller annan orsak bringas därur. ~

-itetsgräns, den krängning för vilken

stabilitetsmomentet är lika med 0. ~

-itetskurvor, konstrueras på basis av ett

antal beräknade krängningsvinklar. ~

-itetsmoment, är det moment, som

strävar att bringa ett krängande fartyg på

rät köl. ~

Stada, den ungefär tumsbreda bården

på segelduk.

Stag, 1) tåg, stållinor eller kätting,

som stötta en mast eller stång för över

eller ett bogspröt under ifrån. De

benämnas efter sin plats, fockstag,

stäng-stag, bramstag, röjelstag, bogstag,

wa-terstag o. s. v.; 2) järnstänger som

sammanhålla gavlarna inuti en ångpanna.;

3) vinkel järn som förstärka skott i

fartyget (plåtväggar). ~ -ad är en mast

med väl ansatt stag. Betyder även

lindrigt nykter. ~ -bricka, bricka under

muttern på ett ångpannestag. ~

-bultar, bultar varmed sidoplåtarne stagas

till mantelplåten eller angränsande

flammugn och bakplåten till bakgaveln

på en ångpanna. ~ -byglar, korta

stålbalkar avsedda att styva upp

flamm-ugnstaket i en ångpanna, ./v -fock, det

segel som far efter fockstaget. På större

fartyg är det ett stormsegel, som sättes

då bredfocken är fastgjord." ~ -knot,

stagnat se stagtackel. ~ -nathjul, ett

hisshjul som hänges i stagtackel för

uppliivande av last. ~ -mutter, mutter

till stag i ångpanna. ~ -ning i

ångpanna måste finnas för att pannan skall

bibehålla sin form och ej fjädra sig eller

"flåsa" under trycket. ~ -ningsspant, i

förening med vägare brukar man

använda på moderna lastångare i stället

för starka däcksbalkar, som taga

mycket utrymme, för att staga skeppssidan

i kölrummet. ~ -segel, triangel- eller

trapesformigt segel som medelst litsor

är fästat vid stag eller lejdare. ~

-tackel, hisstyg upphängt i tåg mellan

två master. ~ -tuber, 7 à 8 mm. tjocka

tuber varmed man stagar gavlarna på

en ångpanna. ~ -vis, se kortstagsvis och

långstagsvis. ~ -vända, vända genom

vinden; då man ligger bidevind, lova

upp, tills seglen börja leva och låta

vinden fylla dem från andra sidan.

Kommandoorden vid stagvändning på en

råseglare äro: "Klart att vända".

(Manskapet intager sina vid resans början

anvisade platser eller som man säger

stationer). "Lä". (Eodret lägges ned,

åt lovart, mesanskot halas, förskoterna

firas av). "Halsar". (Halsar och skot

till underseglen och storbolin kastas

loss.) "Akterhal". (Storbrassarna ev.

kryssbrassarna halas rund, "Kund för".

(Förbrassarna halas rund, fockbolin

behöver kanske en särskild påminnelse.)

Innan brassarna kastas loss, bör man

hava märkt av bidevindsmärken på

märs-och brambrassar för att slippa hala fram

och tillbaka, då rårna skola trimmas.

Man kan gärna sy en tagling på dem,

mitt för spridlattan, så har man ett gott

märke. Sedan stagseglen halats över

och halsar, boliner och lovarts

under-brassar styvhalats, klaras ändarna upp

för nästa vändning. ~ -öga, öglan på

ett stag, som lägges över masttoppen.

Stampa, säges ett fartyg göra, då det

i motsjö slår bogen hårt i vattnet.

Stamp-dävert, ett i riktning nedåt mot

bogsprötet nästan vinkelrätt stående

kort rundhult, som har till ändamål att521

Stamdävertga j ar—Stek

522

giva behörig spridning åt klyvar- och

jagarbommens stag (stampstagen). ~

-gajar, de kättingar eller stållinor som

stötta stampdäverten sidovägen. ~

-maskin, maskin varmed man punsar hål. ~

-stag, de stag som stötta klyvar- och

jagarbommen nedåt.

Standard, normal, rymdmått för

trävaror: I Petersbnrgsstandar, bräder

eller plank 165 eng. fot3 = 4,672 mtr3,

fyrkantiga balkar 150 eng. fot3 = 4,247 mtr3,

runt timmer 120 eng. fot3 = 3,398 mtr3.

Standert, trekantig flagga, föres som

distinktionstecken å örlogsfartyg. Den

flagga, som bär fartygets namn på

handelsfartyg, kallas namnstandert.

Stanningsplanka, däcksplankan

närmast waterb ordet.

Stanniol, tenn, utvalsat i tunna blad.

Stans, verktyg för inprägling av

upphöjda figurer.

Stapel, på en strand uppförd sluttande

bädd, varpå fartyg bygges. ~

-avlöp-ning, sjösättning av nybyggt fartyg. ~

-block och stapelbädd, delar av stapel. ~

-gång, en räcka i jorden nedslagna pålar

varpå man hänger ut fisknät till

torkning.

Starkströmsteknik, den del av

elektrotekniken, som omfattar

kraftanläggningar och belysning.

Starta, börja, begynna.

Startningsmotstånd, användes för att

vid igångsättande av en

likströmsväxel-strömsomformare skydda

motorinduk-torns lindningar mot för hög spänning.

Stationpointer, ett instrument varmed

man pejlar föremål och avsätter de

funna vinklarna i sjökortet direkt från

instrumentet. Den består av en

uppgraderad cirkel, som har en fast och två

rörliga armar, vilka samtliga utgå från

cirkelns medelpunkt. De rörliga

armarna kunna fästas till cirkelbågen medelst

klämskruvar. Instrumentet är mycket

lämpligt vid segling i sikte av land.

Stations-befälhavare, kallas den

officer, som utövar befäl å någon av

flottans stationer. Under honom sortera

närmast chefen för underofficers- och

sjömanskårerna, chefen för

sjömanskarens skolor, chefen för skeppsgossekåren

och förvaltningsdirektionen. Chefen för

underofficers- och sjömanskårerna, som

tillika är b e vär in gsb e f älli a var e, har

tillsynen, dels över krigslydnaden såväl

inom dessa kårer, som bland de

värnpliktiga, dels över att denna personal

hålles i övning och tjänstduglighet.

Chefen för sjömanskårens skolor har tillsyn

över undervisningen i dessa. Chefen för

skeppsgossekåren har tillsyn över

krigslydnaden och utbildningen inom kåren.

~ -korpral, har närmaste befälet över

sitt underlydande manskap och ansvarar

för den del av däck och fartygssida,

inom- eller utombords, som är honom

tilldelad och har därtill tillsyn över denna

samt inventarier, taljor, solsegel,

vädersegel, o. s. v. Stationskorpral är

antingen backskorpral, skanskorpral,

muskö-terikorpral eller signalman. Å

segelfartyg komma härtill förmärskorpral,

stormärskorpral, kryssmärskorpral. I

likhet med skeppskorpral har

stationskorpral under expedition befälsrätt

både över dem ,som enligt fartygets

fördelningar äro ställda under hans

omedelbara tillsyn samt, i vad som rör

området för hans tjänsteverksamhet, över

andra korpraler och menige.

Statisk elektricitet, elektricitet i vila.

För att sådan skall kunna finnas

fordras, att potentialen i en god ledare är

densamma. ~ -t moment, produkten av

en krafts storlek och dess vinkelräta

avstånd från en vridningspunkt.

Stator, den stillastående delen av en

asynkronomotor.

Stattrappa, den stora fallrepstrappa

som har sin plats utombords viel

styrbords fallrep.

Stav eller tunnstav, bräder tillhuggna

att göra fat av.

Stek, fastgöring av en tågända till

något föremål. De vanligaste steken äro:

ankarstek, gårdingsstek, grönlandsstek,

fiskarstek, mulstek, nackstek, pålstek,523

Stella—Stiltjebälten

524

enkelt- och dubbelt-, holländare,

märl-spiksstek, skotstek, timmermansstek.

Stella Polaris, se Polstjärnan.

Stenbockens vändkrets, se vändkretsar.

Stenkol, ett i allmänhet svart

huvudsakligen av kol, syre, väte och svavel

bestående ämne, som förekommer under

jordytan i stora lager. Dess uppkomst

beror på forntida växter, som

förmultnat och kolats under starkt tryck.

Stenkol förekomma i större och mindre

horisontala eller lutande lager, i så kallade

flotsar. De äro av omväxlande tjocklek

från några centimeter till 10 meter. Den

största kolproduktionen förekommer i

Förenta Staterna, England och

Tyskland. För övrigt finnas kol i Belgien,

Kina, Kanada, Byssland, Frankrike,

Spanien, Spetsbergen, Sverige,

Australien m. m. Med avseende på sin

beskaffenhet indelas de i bituminösa,

halvbitumi-nösa och antracit. Newcastlekol

innehålla mycken bitumen och förbrinna

under bildande av mycket sot och tjock,

svart rök. De halvbituminösa kolen

kallas även magra kol, emedan de

innehålla mindre gasbildande ämnen än de

bituminösa. Värmevärdet beräknas till

7,500 kalorier. Antraciten brinner trögt

och fordrar starkt drag. Dess

värmevärde är c:a 8,700 kalorier. Användes ej

i någon större utsträckning till sjöss.

Goda stenkol äro i allmänhet svarta och

glänsande, medan dåliga äro bruna eller

grå med skifferaktigt brott och

innehållande jordartad stybb. De waleska

kolen avgiva obetydlig rök och utveckla

mycken värme. Man beräknar, att en

ton kol upptager ett utrymme av 1,25

kbm.

Stephensons slidomkastning, sker

medelst två fasta excenterskivor, som äro

fästade på maskinaxeln och medelst

ex-centerstängerna förenade med

kulissbågen.

Stereomteri, den del av geometrin, som

avhandlar fasta kroppar och mätningen

av deras ytor och kubikinnehåll.

Steward, hovmästare på

handelsfartyg.

Sticka ut, släppa ut, fira på kätting

eller tross. ~ av, lossgöra ett stek eller

en kriop från någon tross. ~ djupt i

vattnet, hava ansenligt djupgående. ~

ifrån sig ankaret, låta ankaret bliva

kvar på botten genom att kapa

ankartåget eller schackla ifrån kättingen, då

man ej hinner med att hiva upp. ~ ihop

två tåg, sammanknopa dem. ~ på tamp,

släppa ut så mycket kätting eller tåg,

att endast tampen finnes kvar ombord.

~ till sjöss, styra ut till sjöss. ~ upp

halsar och skot, giga underseglen för

någon manöver. Sticka upp en lodlina

eller logglina, förse den med behöriga

märken för djup eller fart. ~ ut ett rev,

öppna revsejsingarna och stickbultarna

samt hissa seglet.

Stickbult, ett smäckert tåg varmed ett

rev halas ut på nocken av en rå eller en

bom, och varmed den i stående liket

befintliga revlöddern surras till

rundhul-tet. Se reva.

Stickert, en liten dolk.

Stick i stäv är vinden, då den är rätt

för ifrån.

Stick-kontakt, kontakt till elektrisk

ledning medelst "sladd". ~ -lina,

hamp-lina ,bestående av 6 garn. ~ -såg, såg

med tunt blad och förstärkt rygg. ~

-tröja eller isländare, tjock stickad

ylletröja som användes av våra fiskare.

Stigning, se propellerns stigning.

Stilla oceanen eller Stilla havet, den

del av världshavet som ligger emellan

Amerika och Asien.

Stillna ut eller av, dö bort (om

vinden).

Stillvatten, strömfritt vatten.

Stiltje, vindstilla. ~ -bälten.

Emellan nordostpassaden och de västliga

vindar, som blåsa mer eller mindre

norr om densamma, finnes ett bälte av

växlande svaga vindar, som, kanske

något dunkelt uttryckt, kallas

stiltjebältet i Kräftans vändkrets eller

också "rosslatituderna" (Horse-latitudes),525

Stipulera—Stoeksk jutet

526

det senare därför, att de segelfartyg i

gamla tider, som transporterade levande

hästar till Västindien, i dessa trakter av

ostadiga vindar och växlande

segelmanövrer, ofta voro tvungna att låta den

levande däckslasten gå över bord, för att

den ej skulle vara i vägen. (A. G.

Find-lay North Atlantic Ocean). Detta bälte

förorsakades av föreningen eller utbytet

av de övre men i motsatt riktning

gående luftströmmar, som passera norr om

nordostpassaden, och som äro en följd

av, att den från de tropiska trakterna

uppsamlade hettan, har nått den

nordliga gränsen för sitt värmeinflytande.

Här möta de strömmar på väg söderut

för att "mata" passadvinden från

nordliga trakter och genom att pressa emot

dessa förorsaka de det höga

barometerstånd, som kännetecknar detta bälte, och

som är högre (30,21, Maury) än

medelståndet vid ekvatorn (29,93) eller på

höjden av England (29,95). Under normala

förhållanden kan navigatören därför

sluta sig till, när han befinner sig i bältet

emellan passadvindarna och de så

kallade antipassadvindarna. Söder om

syd-ostpassaden, säger kapten Maury, är

stiltjebältet den föreningslinje av de

övre men motsatta strömmar, som passera

över passad- och antipassadvindarna och

här nedstiga till ytan och mata dessa

vindar genom att fortsätta sin kurs som

lägre luftlager. Till sin natur kan man

knappast kalla det en stiltjeregion och

är detta så mycket mera fallet på den

afrikanska sidan. Bältets bredd är

mycket större på den brasilianska, ty

syd-ostpassaden förlorar i styrka och

regelbundenhet på den sydvästra delen av

sin area, särskilt, på kusten av Brasilien

norr om Rio Plata.

Stipulera, bestämma, ålägga.

Stjälkar med syögon, hanfot med två

ögon som sys fast till ett stag e. d.

Stjälpfat, tvättfat, som är upphängt,

så att det utan att lyftas kan stjälpas,

då vattnet skall tömmas.

Stjälpning i talja uppstår, då ett av

blocken kommer under en av parterna,

så att taljan blir oklar.

Stjärna, en av de otaliga kroppar, som

nattetid upplysa himlavalvet.

Stjärn-baneret, Förenta Staternas

flagga. ~ -bilder, samanslagning i

grupper av stjärnor under ett gemensamt

namn. I varje bild betecknas

stjärnorna med bokstäver ur grekiska alfabetet,

varjämte de större hava egennamn. ~

-dag, Intervallen mellan en stjärnas

tvenne på varandra följande

meridianpassager. ~ -fall, meteorer, som hava

utseende av fallande stjärnor. ~ koppling,

koppling av spolar, lampor eller

apparater, varvid dessa dels förbindas med

var sin av ledarna i ett trefassystem och

dels med en gemensam punkt

(stjärn-punkten). ~ -tid, siderisk tid,

vårdags-jämningspunktens timvinkel. Den är

lika med summan av en himmelskropps

rektascension och timvinkel och

angives av ett ur, som visar 0 tim., 0 min.,

0 sek. varje gång

vårdagsjämningspunk-ten passerar meridianen över polen. ~

-ur, ett pendelur. ~ -år, den tid på

vilken solen fullbordar ett helt varv i

anseende till en verklig fix punkt på

himmelen. Dess längd är 365 dagar, 6

timmar, 9 minuter, 9,4 sekunder.

Stjärt, en kort tågända fästad vid ett

annat tåg, block eller kaus. ~ -block,

block med stjärt i stället för hake att

hänga det uti. ~ -talja, liten talja med

en stjärt splitsad rund det övra blocket.

Stockankare, gammalmodigt ankare,

varav likväl på segelfartyg bör finnas

åtminstone ett, som man kan ligga till

ankars för i hårt väder. Det är

försett med en fast stock av trä eller en

järnstock, som kan fällas ned långs

läggen.

Stocka av ett ankare, taga av stocken

eller lägga den vid sidan om läggen. ~

ett ankare, sätta stocken på dess plats,

innan ankret fälles.

Stock-löst ankare, se ankare. ~

-skju-tet, är ett ankare, som vid upphivning

över vattnet visar sig hava fått k ätt in-527

Stolpe—Stora

528

gen oklar om stoeken. Klaras fortast

genom att hugga an katten.

Stolpe, mittelbulten i en kättingslänk.

Stolpkätting, kätting bestående av

länkar försedda med stolpe.

Stone Lloyd systemet, en hydraulisk

anordning för hermetisk tillslutning av

skottventiler. ~ -s brons, en stark

metallegering, varav man gjuter

propellrar. De äro trots sin ringa vikt 2 à 3

ggr. starkare än stålpropellrar.

Stoppa, upphöra med en rörelse.

Stopp, kommandoord, då man vill att

en maskin skall stanna. Vid loggning

är stopp uppmaning att hålla an linan,

då sanden runnit ned i glaset. ~ -a en

läcka, täta hålet eller läckan, varigenom

vattnet intränger i ett fartyg, då det

sprungit läck. Det kan ske med segel,

som drages under fartygets skadade del

eller med madrasserade träplaner,

fastgjorda kättingar och

ansättningsskru-var över däck; genom kilar och talg, då

det rör sig om sprickor i järnfartyg eller

öppna växlar; samt på träfartyg, då

nå-ten äro läck, genom myrning. Se även

cementlåda. ~ -a strömmen, att göra

fart över grund, då man har motström.

~ -a upp, gripa fast, sedan man drivit

för ankaret. ~ -are, ett smäckert tåg

varmed man fasthåller ett grövre, som

ej lämpar sig att bocka omkring en

pollare. Stopparens ena ända är försedd

med ett öga, så att den hastigt kan

läggas om en krok, nagel eller dylikt. Den

lediga tampen lägges med en rundtörn

över sin egen part, om vilken den

sedan viras med tirén och fastbändslas.

Se även kättingstoppare. ~ -arknop,

enkel taljerepsknop, parterna

dubbla-de och ändarna uppstuckna i mitten.

~ -artalja, talja på bom i lä för att

stötta den för över vid akterlig vind

eller slingring. ~ -kil, som håller slädan

för ett fartyg på stapeln och slås undan,

då det skall gå i sjön. ~ -klackar

anbringas på ömse sidor om roderstäven

för att hindra rodret att överskrida en

viss vinkel. ~ -mutter, mutter som åt-

drages utanför en annan mutter. ~

-ring, ring på axel för att förhindra dess

förskjutning i längdriktningen. ~

-skruv, skruv, varmed man fasthåller en

maskindel på dess plats. ~ -splits, ett

slags wiresplits. ~ -stift, stift varmed

en pjäs fasthålles vid en annan. ~ -

ventil, ventil för avstängning av vatten

eller ånga.

Stor, användes i samband med allt som

hör till stormasten. ~ -a

avloppsventilen, ventil för avloppsvattnet i en

maskin. ~ -a Björn, Ursa Major,

Karlavagnen, en av de praktfullaste

stjärnbilderna på norra stjärnhimmeln med sju

praktfulla stjärnor, som heta: Dubhe a

Mer ak ß, Phecda y, Me graz Alioth

s, Mizar Benetnasch p. De två

förstnämnda peka rätt på Polstjärnan i Lilla

Björn eller Ursa Minor. Stora och Lilla

Björns latinska namn sägas hava

uppkommit sålunda: Jupiter, romarnas

högste gud, var mycket vittfamnande

och gav ofta sin gemål Juno anledning

till svartsjuka. En hans förbindelse med

nymfen Callisto hade sonen Areas till

följd, och då Juno fick lära känna

förhållandet, förvandlade hon Callisto och

Areas till björnar. För att soulagera

de sörjande björnarna upphöjde Jupiter

dem till stjärnor. Areas fastnaglades

med svansen vid norra polen och

Callisto placerades något under samt fick

namnet Ursa Major, medan hennes son

benämndes Ursa Minor. Man skulle vara

hågad fråga, vadan detta senare

femininum? ~ -a drivhjulet på ett ångspel, det

kugghjul i mitten av spelet vari

pallar-na gripa. ~ -a gångspelet står på

akterdäck. ~ -a ledningen, den rörledning som

leder ångan från stora pannan till

huvudångmaskinen. ~ -a pådragningsventilen,

den på stora ångpannan direkt anbragta

ventil, vars uppgift är att påsläppa eller

avstänga ångan till stora ångröret. ~ -a

skorstenen, den varigenom röken från

eldstaden i stora pannan avgår. ~ -a

skumkranen, den krän som användes

vid skumning av stora pannan. ~ -a529

Stora—Stormvarningar

530

vevstaken, vevstaken som hör till

maskinaxeln. ~ -a ångpannan, den panna,

varifrån huviidångmaskinen drives. ~ -a

ångröret, se stora ledningen. ~ -bolin,

bolin till storseglet, då det är ett

råsegel. ~ -bom, bom till storseglet, då det

är ett bomsegel. ~ -båt, största båten

ombord på ett segelfartyg. ~ -cirkel,

periferin att ett cirkelplan, som tänkes

draget genom jordens medelpunkt,

delande jorden i två lika stora delar.

Ekvatorn är en storcirkel t. ex. ~

-cirkelbågen, är det kortaste avståndet mellan

två pnnkter på jordklotet. ~ -cirkelkort,

ett knrskort, uppfunnet av en engelsk

kapten W. E. Bergen ocli konstruerat på

så sätt, att en rät linje, som drages däri,

motsvarar storcirkeln i ett

Mercators-kort. När man vill slå ut en

storcirkelbåge i Mercatorskortet, sammanbinder

inan först i Bergenskortet

avseglings-punkten med den punkt, man vill

komma till med en rät linje, antecknar

därefter meridianer och paralleller, som

skäras av denna kurslinje,

transporterar de geografiska positionerna av

varje punkt på Mercatorskortet och

sammanbinder dessa nya punkter med räta

linjer, som bliva kordor i den sökta

storcirkeln. Genom att följa storcirkeln

förkortas vägen på havet betydligt. Man

vinner emellan t. ex. Gibraltar och New

York 80 distansminuter. ~

-cirkelsegling, en räknemetod för bestämmande av

en serie punkter på en storcirkelbåge

för att rikta fartygets kurs så nära som

möjligt efter densamma. Se

storcirkel-kort. ~ -däck, huvuddäcket midskepps.

~ -gaffel, gaffeln till storseglet. ~ -hals

eller storehals, det tåg, kätting eller

talja, varmed främre hörnet (halsliornet)

på storseglet är fastsatt. ~ lucka,

luck-öppningen emellan fock- och stormasten.

~ -mast, den andra masten i ordningen

förifrån räknat, utom på galeas, där

stormasten är främst. ~ -märs, märsen

på stormasten. ~-rummet, det mittersta

och största av lastrummen. ~ -segel, det

nedersta råseglet på stormasten, då det

gäller råseglare, annars gaffelseglet på

stormasten. ~ -skot, den talja, kätting

eller det tåg, varmed aktra hörnet

(skot-liornet) är fastsatt. ~ -staget, stöttar

stormasten och leder från stormärsen

fram till foten av fockmasten. ~ -tank,

djuptank, barlasttank i ett ångfartygs

lastrum. Har vanligtvis lock, som kan

avskruvas, då man vill föra last i

tanken. ~ -topplanterna, se topplanterna. ~

-tröja, tjock sjömanskavaj.

Storm, en våldsam störning av

atmosfären med hård vind, regn, snö, hagel

och åska. Brukar vanligtvis föregås av

större eller mindre barometerfall. ~ -by,

hård och hastig vindstöt. ~ -centrum,

den punkt om vilken en cyklon roterar.

Bör undvikas. Se Buys-Ballot. ~

-kly-vare, stark klyvare, med något mindre

area än den, som användes dagligen. ~

-lejdare, en repstege som hänges ut

om-bords för båtbesättning. ~ -läns, ett

extra sugrör på sugledningen till

cirkulationspumpen, varigenom denna kan

användas till länspumpning i händelse

av behov. Sugröret står i anslutning

till maskinrummets botten och är vid

mynningen försett med sil och

kontra-ventil, som endast genomsläpper vatten

i riktning till kondensorn, detta som en

säkerhetsåtgärd för att icke vatten skall

rinna in i fartyget, om stormlänsens

avstängningsventil ej blivit stängd, då

man öppnat sugröret från sjön. ~

-por-tar, öppningar i brädgången å ömse

sidor på ett fartyg för att släppa ut

överspolande vatten i storm. Stormportarnas

area ingår som en av faktorerna vid

korrektion av fribord för vissa fartyg. Se

Sjöfartssäkerheten, Malinén, del II. ~

-rem, hakrem till mössa. ~ -segel, ett

gemensamt namn för de segel, som föras

i hård storm, såsom undra niärssegel,

stagfock och revad eller sviktad mesan

och stormapa. ~ -varningar, så ofta som

vindstyrkan på havet utanför en

stormvarningsstation väntas skola inom en

cirkel med en radie av 50

distansminuter (93 kilom ter) under eftermiddagen,531

Stotgarn—Stroppa

532

natten eller påföljande morgon före kl.

8 uppgå till minst 7 Beauforts-skalan,

avsändes från Meteorologiska

Centralstationen i Stockholm

stormvarningstelegram. (Kungl. Lantbruksstyrelsen, 11

nov. 1913). Signalerna hissas vid

stormvarningstationerna efter mottaget

telegram sålunda: 1 kon betyder kuling

mellan nord och väst (N & V); 1 tratt

betyder kuling mellan S & V; 2 koner

betyder kuling mellan N & O; 2 trattar

betyder kuling mellan S & O; 1 klot

betyder kuling utan att angiva riktning;

klot över kon, hård storm mellan N & V;

klot över tratt, hård storm mellan S &

V; kon över klot, hård storm mellan N

& O; tratt över klot, hård storm mellan

S & O; kon över tratt, hård storm

utan angiven riktning. Anm. Kon

betyder kägla med spetsen uppåt. Tj*att

betyder kägla med spetsen nedåt.

Stot-garn, sköra kabelgarn varmed

man fastgör segel i stället för med

sej-singar, då man vill vara beredd att

hastigt kasta loss för segelsättning. ~ -lapp,

lapp på aktra sidan av ett märssegel för

att hindra duken från att skamfilas emot

märsen. ~ -mattor, skamfilningsmattor

som fastna jas på rårna, där dessa bruka

ligga an mot riggen, då de äro brassade

bidevind.

Strand, land som gränsar till

vattendrag. ~ -a, säges ett fartyg göra, som

fastnar vid grundstötning. ~ -kontur,

den skarpt markerade linje, som skiljer

landet (den skuggade ytan) från havet

på ett sjökort. ~ -ning, grundstötning

och kvarstående. Frivillig strandning

kan försvaras, då man ändå riskerar att

driva i land. Fördelen är den, att man

i förra fallet själv utser den plats, där

man tänker stranda, varigenom

bergnin-gen av människoliv kan underlättas. ~

-ningsfall, assuransterm. Policen brukar

vid lastförsäkring innehålla, att

assura-dörerna fritaga sig från enskild skada,

utom i strandningsfall.

Strategi, den del av krigsvetenskapen,

som avhandlar strävandet att framtvin-

ga eller förhindra operationer och

drabbningar.

Strato-Cumulus (Str-Cu), avrundade

eller valsformiga moln, som ofta täcka

himmeln.

Stratus moln, moln av obestämd form.

Streck, se väderstreck och

kompassstreck.

Strejk, allmän arbetsnedläggning

inom ett fack för tilltvingande av vissa

förmåner.

Strids-fartyg, utgöras numera av

ångfartyg eller motorfartyg. De äro alltid

bestyckade eller m. a. o. försedda med

vapen, såsom kulsprutor, kanoner,

torpeder eller ramm. Med kanon upptager

man strid med fartyg på intill 8,000—

10,000 meter och sannolikt mycket

längre numera. ~ -mast, mast på

krigsfartyg med anordning för lättare artilleri.

~ -mässig skjutning, omfattar enskild

stridsskjutning och stridsskjutning i

trupp. Den enskilda skjutningen avser

individens övning att tillämpa sin redan

uppnådda skjutfärdighet, så att han

under stridsmässiga förhållanden må

kunna ernå största möjliga eldverkan. Med

stridsskjutning i trupp menar man

stridsövning med skarp ammunition.

Den avser att öva befälet att under så

vitt möjligt krigsliknande förhållanden

leda eldgivningen. -torn på

krigsfartyg, pansartorn, varifrån strid ledes.

Strimla, se skarvribba.

Stringer, balkvägare av järn,

vinkeljärn eller bulbjärn, som uppbär

däcksbalkar i långskeppsriktningen eller är

fastnitad i slaget som

långskeppsförstärkning. ~ -plåt, waterbordsplåt,

yttersta delen av däcket ovanpå

däcks-balksändarna går från för till akter och

tjänar dels som långskeppsförstärkning,

dels att förena däcket med

fartygssidorna.

Stropp, ett kort tåg med ändarna

ihop-splitsade eller sammanknopade. Se

blockstropp, pytsstropp. ~ -a, lägga

stropp om ett block t. ex. Man splitsar

stroppen vanligtvis med kortsplits och533

Stryka—Ström

534

gör den så lång-, att en kaus med hake

får rnm mellan stroppen och blocket i

övre ändan. För att fasthålla denna

lägger man strax nedanför kausen på en

kraftig bändsel. I nedre ändan av

stroppen har man dessförinnan insplitsat en

smäcker stropp, som benämnes

hundsvott, och som tjänar att göra fast

taljelöparen uti. Blockstropp brukar man

även lägga av en enda kardel, som

tages c:a 3V2 ggr så lång, som stroppen

skall bliva. Man lägger kardelen om

sig själv tre ggr ,och då ändarna mötas,

tager man ur några garn samt knopar

återstoden och sticker in som vid en

långsplits.

Stryka, 1) fira en stång eller ett

segel; 2) med årorna, se ro; 3) flagg, hala

ned flaggan, kapitulationstecken.

Strykkoppar; för smörjning av

vevstakar och andra rörliga maskindelar kan

man använda öppna oljekoppar där för

varje slag av maskinen en droppe olja

avstrykes medelst en nedhängande veke.

Strypa av ånga, avstänga ånga.

Strypventil, ventil varmed ånga

avstänges. I samband härmed har man

benämningarna strypventilspindel och

strypventilstång.

Stråk, plåtgång, plåtrad utombords på

ett järnfartyg från för till akter.

Strål-kastare, projektor, en anordning

bestående av en båglampa med linser

och ställmekanism, varmed frambringas

ett ljus av stor styrka. Apparaten är

rörlig och kan kasta sitt ljus, i vilken

riktning man behagar. Enligt

instruktionen i Kungl, flottan skall strålkastare

efter användning snarast rengöras,

luckor o. dörrar få likväl icke öppnas,

förrän strålkastaren svalnat. Innan dörren

öppnas, skall den vridas för att hindra

vinden att blåsa in i lampan. Endast

undantagsvis och vid verkligt behov få

dörrar och luckor öppnas, under det att

belysningen pågår. Kolpartiklar e. d.,

som samlats på lampans överkant i

cylindern eller annorstädes, skola

avlägsnas med en borstpensel, varvid kolstof-

tet sakta föres, icke blåses bort. Lager

för strålkastares manöveranordningar

skola hållas väl smorda. Lamporna få

ej släckas med strömbrytare eller

reostat, utan skall detta ske genom kolens

skiljande från varandra. Bland andra

föreskrifter märkas, att alla glas skola

vara väl polerade samt aktas för stötar,

överhettning eller beröring med ämnen,

som kunna förorsaka repor. Kolen

skola förvaras väl skyddade mot fukt och

ombytas i god tid, där ej automatisk

urkoppling är anordnad, o. s. v. ~

kondensor, en typ av kondensor, där

avloppsångan kommer i direkt beröring

med en kall vattenstråle (kylvattnet),

som kondenserar densamma.

Förekommer sällan på sjögående ångare.

Sträcka kölen, lägga ut kölen på

stapelbädden, då man skall börja bygga ett

fartyg. ~ segel, hissa dem, tills de

stående liken bliva styva.

Sträck-band, förstärkning av

däcks-eller mellandäcksbalkar, som läggas

under eller ovanpå dessa långs fartygets

båda sidor eller i midskeppslinjen. På

järnfartyg utgöras de av järnplåtar. ~

-prov, se materialprov.

Sträva, spira eller latta, snett

anbringad till stöttning av något föremål.

Ström, vattnets förflyttning

horisontalt i en eller annan riktning. I Sverige

får strömmen sitt namn efter det håll,

från vilket den kommer, i England efter

det håll, åt vilket den sätter. Alltså

nordlig ström i Sverige kallas av

engelsmännen sydlig, en sak, som man bör

ihågkomma, då man har engelsk lots

ombord eller själv lotsar ett engelskt

fartyg. Strömmens kurs är den vinkel,

som dess riktningslinje gör med syd-

eller nordstrecket och strömmens fart det

vägstycke, som den sätter på en timma.

Se, segling i strömvatten. Strömmens

kurs och fart kunna lätt finnas till

ankars genom loggning och pejling av

logglinans riktning. Under segling

utröner man strömmens riktning och fart

genom att naja ett flöte på lodlinan i535

Strömankare—Styra

536

vattenytan (sedan man lodat, pejla

detta) och därefter räkna ut antalet

meter, som löper ut på ett visst antal

sekunder (se logglina). Om

havsströmmarna, deras uppkomst och strömsystem

finner man en överskådlig och

lättfattlig hild i Lärobok i Nautisk Meteorologi

av A. G. Carell och E. O. Edelstam.

Almqvist & Wicksells Boktryckeri A.-B.

Upsala 1916. ~ -ankare, mindre ankare

varmed man håller akterskeppet förtöjt i

strömvatten. ~ -brytare, anordning på

elektrisk ledning för påsläppning och

avstängning av ström. ~ -brytarfjäder,

fjäder på strömbrytare för förstärkning

av kontakten. ~ -brytarehuv, skyddshuv

för strömbrytare för att skydda de

ström-förande delarna. ~ -drag, partiell

förflyttning av vattnet i en farled. ~ -fåra,

den djupaste delen i en flod, där

huvudströmmen går fram. ~ förgrening,

grenanordning av elektriska ledningar i en

s. k. dosa. ~ -kantring, omkastning av

ström från ett håll till ett annat. ~

-krets, den väg som det elektriska

ledningsnätet går. ~ -ma en boj, vid

ankring kasta ut en boj, som med ett tåg är

fastgjord vid ankaret för att utvisa

platsen, där detta ligger. ~ -riktning,

riktningen i en elektrisk ledning från en högre

potential till en lägre eller från en

positiv till en negativ pol. ~

-riktningsvisa-re, instrument som tillkännagiver

direkt, om ett elektriskt batteri laddas

eller urladdas. ~ -samlare, består i sin

enklaste form av två s. k. släpringar,

fästade på induktionsspolen axel ,men

isolerade såväl från denna som från

varandra. Ledningens båda ändar äro

förenade med var sin av dessa och på

ringarna släpa ett par kontaktringar eller

borstar, från vilka strömmen ledes

genom den yttre ledningen. Strömsamlaren

kan även bestå av två halvcylindrar av

metallbleck, vardera förenad med en

ända av induktionsspolen. Strömmen

genomgår de mot cylindern anliggande

borstarna till den yttre ledningen. Se

även kollektor. ~ -stallare, eller ställare,

användes för inkoppling av elektriska

ledningar. Användes numera som

benämning på strömbrytare till

strömkällan samt för in- och utkoppling av

ledningssystemets olika delar. ~ -sättning,

strömmens riktningslinje i ett

vattendrag. ~ -vändare, se kommutator.

Stubin, lunta, tändrör, tändtråd.

Stuffingbox eller tätningsbox,

tätningsanordning för axel eller

piston-stång, som skall genomgå ett vattentätt

skott eller ångtätt cylinderlock.

Stuka kanten av en plåt, utvidga den

medelst mejsling. Brukas för

tätnings-ändamål.

Stukmejsel, mejsel som har samma

bredd som tjockleken av den plåt, vars

kant skall stukas eller diktas.

Stumt ansatt är ett lager, då

lager-skålarnas kanter ligga dikt an mot

varandra. Motsatsen är glappt ansatt.

Stuva en last, placera den på lämpligt

sätt i rummet eller på däck. Härvid

iakttages som en generell regel, att man

aldrig placerar ömtåligt gods under

sådana varor, som genom eventuellt

läckage eller svettning kunna förorsaka

skada. Fartygets styrlastighet bör noga

vaktas, och lasten fördelas så, att

slagsida i någon större mån undvikes. Olika

partier av samma slags vara böra noga

skiljas medelst mattor eller gamla

segel, och styrmannen bör åläggas att

hava noga reda på de oilka sändningarna

samt upprätta skizz över deras läge i

lastrummen. ~ kojer, rulla ihop

hängmattorna och förvara dem på därför

bestämt ställe. ~ -ge, kortare träplankor

m. m. varmed man fyller tomrum i last.

~ re, stevedor, person som utför

stuvningsarbeten, lossar och lastar fartyg.

Stuv-lask, fog mellan två timmer eller

plankor utan överskjutning. ~ -bult,

kort bult i bordläggning.

Stybb, söndersmulade kol.

Stycke-gods, varor av olika slag

inlastade i ett fartyg. ~ -port, kanonport.

Styr, segla över — segla med förlust

i ekonomiskt hänseende. ~ -a, medelst537

Styra—Styvhetsmoment

538

roder eller åra tvinga ett fartyg att gå

i en viss riktning. Hemligheten i

styr-uingskonsten ligger i ett uppmärksamt

iakttagande av förskeppets

svängningstendenser, så att man genast kan

motverka varje försök att avvika från

kursen genom att låta rodret verka så

snabbt som möjligt. Giver man för

mycket ror, så blir fartyget oroligt och får

svårt att komma "på strecket" igen. ~

-a på strecket, styra utan att gira åt

någondera sidan. ~ -block, block som är

avsett att leda ett tåg eller en kätting i

en viss riktning. ~ -bord, fartygets

högra sida, då man vänder sig föröver,

-bords lanterna, grön. Se signallanterna.

~ -borsvakt, se vakt. ~ -bölingar,

manskapet på styrbords vakt. ~ -d kurs, den

riktning i vilken ett fartygs medellinje

ligger under gång. ~ -e, båtroder. ~

-fart, tillräcklig framfart för styrning.

- -flöjel, se flöjel. ~ -hytt, hytt för ratt

och eventuellt styrmaskin. ~

-inrättning, apparat varmed ett fartygs roder

vrides. ~ -kompass, kompass placerad

framför ratt eller rorpinne i s. k.

nak-terhus. Den bör ha en sådan plats, att

rorsmannen lätt kan iakttaga kursen.

~ -lastighet, skillnaden mellan

djupgåendet för ut och akter ut på ett fartyg.

~ -lastighetsinoinent, användes för

beräkning av, huru stor tyngd som skall

flyttas akterifrån och föröver eller vice

versa på ett fartyg för att öka eller

minska styrlastigheten. ~ -ledning,

sammansättningen av stänger och kättingar

varmed ett roder påverkas från

kommandobryggan, då ratten därstädes

dre-jas. ~ -ledningsblock, block till

styrledningen. ~ -man, I) på örlogsfartyg

innehavare av underofficers grad, och

vars huvudsakliga befattning omfattar

det, som rör fartygets styrning och

navigering. 2) på handelsfartyg, befäl som

särskilt har att gå befälhavaren

tillhanda med fartygets skötsel och

navigering, att föra skeppsdagboken under

befälhavarens tillsyn, övervaka

fartygets förråd och proviant (se sjölagen

79 §) mottaga och till befälhavaren

ansvara för lasten och dess stuvning. Vid

befälhavarens frånvaro eller förfall

övertager han kommandot över fartyget,

tills närmare instruktioner från rederiet

ingått. Där flere styrmän finnas är l:e

styrmanen den främste. ~ -mansbrev,

för erhållande härav fordras: att vara

svensk undersåte och hava fyllt 19 år,

att äga normalt färgsinne och god

synförmåga utan närsyntiiet samt god

hörsel; att hava efter uppnådd ålder av 14

år tjänstgjort till sjöss i 42 månader i

tjänst på däck i östersjö- eller

vidsträcktare fart, därav minst 12 månader å

segelfartyg med en dräktighet av 100 ton

eller därutöver samt minst 12 månader i

europeisk eller vidsträcktare fart samt

att hava vid navigationsskola i riket

avlagt styrmansexamen. ~ -mansexamen,

se ßeglemente för Navigationsskolorna i

Riket, K. förord, av 29 mars 1912. Svensk

Författningssamling N:r 54—56 1912. ~

-ningsregler till sjöss, se kollision. ~

-plan, slätslipad stålyta för ledning av

en i rörelse varande maskindel. ~ -rep,

linor eller kättingar, varmed ett roder

vrides. ~ repsblock, block, varigenom

styrrepen leda, äro anbringade, dels på

rorpinnen, dels i fartygets sidor. ~

-skena, skena som tjänar till stöd åt någon

maskindel. ~ -skädda, se rorskädda. ~

-streck, ett vertikalt streck innuti

skålen på en kompass, som skall

sammanfalla med fartygets medellinje. ~ -stång

har samma uppgift som styrskena. ~

-telemotor, se vätskeroder. ~ -torn,

långbladig åra, varmed man styr

brännings- eller valbåtar.

Styv, 1) sträckt; 2) hård, kraftig,

duktig, såsom styv bris, styv seglare; 3)

bottentung. ~ -het, ett fartygs förmåga,

att motstå krängningsförsök. Ju

styvare ett fartyg är, desto mera segel tål det,

men desto värre rullar det i sjö. En

proportionerlig avpassning i detta

hänseende hör till de delar av

sjömansyrket, som ej inhämtas genom böcker. ~

-hetsmoment, det kraftpar, som strävar539

Stå—Stämjärn

540

att återföra ett fartyg i dess

ursprungliga läge efter en krängning. Det

består av formstyvhetsmomentet, som

beror på formen av undervattenskroppen

och viktstyvhetsmomentet, som är

beroende av vikternas fördelning ombord.

Stå, 1) upphöra, avstanna, stå hiven, t.

ex. då man skall upphöra att hiva i ett

spel; 2) intaga en viss ställning t. ex.

stå klar, gå ur vägen, masten står illa,

seglet står bra (utan skrynklor), seglet

står fullt (vinden fyller det); 3) stå in

emot land, styra mot land, o. s. v. ~

-ende bardun, en bardun, som ej flyttas

efter vinden. ~ -ende gods, vant,

bardu-ner och stag. ~ ende lik, de lik på ett

segel, som ligga ungefärligen parallellt

med masterna. ~ -ende part eller fast

part, den del av en taljelöpare, som är

fastgjord vid hundsvotten på ett av

bioeken.

Stål, smältbart, härdat järn, vars

kolhalt är över 25 %. Stål användes

numera vida mera än järn i skeppsbyggeriet

på den grund, att dimensionerna av

materialet kunna inskränkas. ~ -linor, i

stället för tågvirke använder man

numera i stor utsträckning stållinor, ej

blott till stående rigg och visst löpande

gods, hisstyg m. ni., utan även som lik

på segel, gårdingar och gigtåg får man

numera se s. k. böjliga stållinor eller

"flexibel wire". Stållinor splitsas något

annorlunda än vanligt tågvirke, i det

att man låter kardelerna följa sina

parter som på en segelmakarsplits. Man

tillser noga, att inga kinkar förekomma

utan att garnen läggas så jämnt som

möjligt och åtdragas lika styvt. Man

brukar kläda splitsen med tunn oljeduk

och sedan kläda den med sjömansgarn.

Ögonsplitsen göres vanligen sålunda: av

de sex kardelerna tager man tre åt

höger och sticker in dem på samma ställe,

men så att de komma in under olika

kardeler, alltså den understa mitt

igenom linan, den andra kardelen under

två och den tredje under en kardel. Av

de andra tre åt vänster instickes den

närmast mitten liggande under kardelen

vid sidan av den sist instuckna och de

andra i följd under var sin kardel från

vänster till höger samma väg som

tirar-na. Tamparna halas igenom och var

ända splitsas rund sin egen kardel 5 à 6

gånger med uttagande av några trådar

varje gång. Då man splitsar ett öga på

stållina, brukar man taga ögat så pass

stort, att man får plats med en bändsel

mellan ögat och splitsen. Då man

lägger en långsplits, öppnar man

kardelerna två och två till en längd av omkring

två meter och låter dem följas åt, som

då man lägger en vanlig långsplits.

Sedan man lagt dem tillsammans, skiljer

man de båda kardelerna och låter den

ena gå in i den andras tir ett stycke,

tills alla tamparna ligga emot varandra

två och två, då man sticker dem under

varandra med tirén på vanligt vis med

uttagning av lämpligt antal garn.

Stång, förlängningen av en mast. I

nedre ändan är den fösedd med ett

skiv-gatt för iskärning av stängvindaren.

Under detta finnes ett rektangulärt hål för

sluthultet. ~ -köl, se hängköl. ~

-passare, varmed man slår upp större

cirklar genom en radieanordning, som kan

förskjutas.

Städkontakt, kontakt för

telegrafnyckel exempelvis. Den är anbringad på en

kontaktplatta, som i sin ordning sitter

på den träplint, å vilken nyckeln är

monterad. ~ -tangent, den del av en

telegrafnyckel varå handtaget sitter.

Ställ, omgång, uppsättning, t. ex. ett

ställ segel, ett ställ åror o. s. v. ~ -a en

sextant, flytta dess alidad på ett visst

gradtal. ~ -bar, maskindel som kan

flyttas eller ändra ställning, t. ex.

ställbar excenterskiva, ställbar borste till

dynamo, ställbart lager. ~ -hult, kil

varmed man lyfter bakre delen av en

kanon för att ändra dess höjdriktning. ~

-mutter, se stoppmutter. ~ -skruv, skruv

som gör samma tjänst som ställhult.

Stämjärn, verktyg varmed man

hugger hål i trä.541

Stämma—Sublimat

542

Stämma ut, hugga med stämjärn.

Stämpla av, medelst plankändar stötta

last eller skott.

Stämpling kallar man den planka,

varmed man stöttar last eller skott.

Stänga av, hindra ånga eller elektrisk

ström att genomgå en ledning.

Stäng-bardun, tåg eller stållina, som

stöttar en märs-, bram- eller

gaffeltopp-segelstång akter över. Ligger

vanligtvis ut i salningshornet på båda sidor för

att få större spridning. ~ -rigg,

tacklingen på märsstången, stor- och

mesanstången. ~ -stag, stag som stöttar

ovanstående för över. ~ -tackel, hisstyg

uppsatt mellan stängerna. ~ -vanten,

vanten till märsstången, stor- eller

mesanstången. ~ -vindare, tåg, varmed en

stång hissas upp på sin plats. Med ena

ändan är den fastgjord i eselhuvudet,

går därefter genom skivgattet i

stångfoten upp genom stängvindarblocket,

som är fast i en stropp på andra sidan

av stången, ned i däck. Då en stång

skall sändas ned i däck, vilket givetvis

göres först, sedan man tagit ned

dithörande rår, skär man i stångvindaren på

sätt, som ovan blivit sagt, varefter man

skakar loss barduner, stag och vant.

Gasten, som leder arbetet, ropar så: "hiva",

och man hivar något på stängvindaren

för att kunna taga ut sluthultet. Sedan

ropar han "fira", och stången firas ett

stycke, tills toppen kommer i närheten

av eselhuvudet, då han lägger en stark

surrning om stången och stängvindarens

båda parter (nedanför eselhuvudet

väl-förståendes), kastar loss den i eselörat

fastgjorda tampen av stängvindaren och

lägger den med ett par halvslag över den

ovannämnda surrningen. Därefter firas

stången på enkel part ned i däck, medan

man bär av för underliggande rår, märs

o. s. v. Då stången kommer i närheten

av däcket, ledes stångfoten akter över,

så att stången omsider blir liggande med

toppen för över.

Stänkbord, flyttbara bräder, som

anbringas å båtrelingar mot vattenstänk.

Stäv, se förstäv och akterstäv. ~ -a,

rikta kursen efter ett visst kompasstreck

eller mot ett visst föremål. ~ -band,

krumma timmer, som sättas i ett fartygs

skarpaste delar för ut och akter ut för

att sammanbinda fartygssidorna med

varandra. ~ -skena, stävsko,

järnsko-ning över undra delen av förstäven

(underloppet). ~ -skinkor, svåra plankor på

ömse sidor om förstäven emellan vilka

bogsprötet ligger. ~ -tub, torpedtub,

placerad i stäven på ett örlogsfartyg.

Stödlager, vanliga lager för

mellanax-larna i en ångmaskin.

Störningsfrihet, inom trådlösa

telegrafin kallar man störningsfrihet frånvaron

av störande inflytande från andra

stationer med annan avstämning än den,

man själv använder.

Största breddlinjen på ett fartyg, den

linje som man tänker sig dragen genom

alla de punkter på spanten, där dessa

äro bredast.

Störtsjö eller sjö, våg som bryter sig

våldsamt över fartyget.

Stöt eller växel, två plank- eller

plåtändar som ligga emot varandra i en

bordläggning. I senare fallet skiljer

man på långskeppsväxlar och

tvärskeppsväxlar. ~ -botten i kanon,

innersta delen av röret.

Stötta, 1) giva stöd; 2) trä- eller

järnbalk som har att giva stöd åt någonting

t. ex. däcksstötta. ~ rodret, att sedan

rodret blivit lagt åt ena sidan i avsikt

att ändra kurs, taga tillbaka något för

att ej överskrida den nya kursen.

Stöttnings-klots, urholkat trästycke för

nedfirad bom att vila uti. ~ -linor, linor

med vilka man stöttar en bom e. d.

Stött så, kommandoord till

rorsmannen att hålla den kurs, som fartyget vid

orderns givande stävar.

Stöttalja, talja varmed man stöttar

en bom e. d.

Subaltern, löjtnant eller underlöjtnant.

Sublimat, kvicksilverklorid, ett

mycket giftigt men verksamt antiseptiskt

medel.543

Submarin—Svarssignal

544

Submarin, se undervattensbåt.

Subordinera, vara underordnad.

Subsidier, penningunderstöd från en

stat till en annan för krigsändamål.

Subtrahend, det tal som drages från

ett annat.

Subtraktion, ett av de fyra enkla

räknesätten, som består i att draga ett tal

från ett annat.

Subtropisk, belägen nära den tropiska

zonen.

Sufflett, ett slags huva av segelduk

över akterdelen av en barkass eller båt

för att skydda mot regn och sjö.

Sug-band, se avvisare. ~ -fläkt, fläkt

för luftväxling i ventilator. ~

-gasmo-tor, motor som drives genom

gasinsug-ning. ~ -pump pump som drager upp

vatten genom att tömma luften ur

pumpröret, varuti vattnet pressas in genom

det yttre lufttrycket. ~ -slag, det slag i

en plungerpump som drager in vätskan

genom sugventilen. ~ -vatten,

bakströmmen i kanten av ett fartygs kölvatten.

~ -ventil, den ventil, i en plungerpump

(kolvpump), varigenom vattnet av

lufttrycket pressas in i pumphuset. ~

-ventilator, ventilator varigenom osund luft

utföres ur ett lastrum m. m.

Sula på roder, se rorsula.

Summer, en liten apparat för

framkallande av svaga elektriska svängningar,

för prövningsändamål. Till

konstruktionen liknar den en elektrisk

ringklocka med uteslutande av gongongen

och kläppen.

Sumner, Thomas H., se ortlinje.

Sumpgas, kolväte som uppkommit

genom förmultning. Den bildas i

kolgruvor och andra anhopningar av stenkol,

såsom i lastrum, kolboxar o. s. v.

Blandad med luft är den explosiv.

Sundhetspass, dokument som

attesterar, att det ställe, varifrån ett fartyg

kommer, icke är behäftad med någon

smittosam sjukdom.

Superkarg eller superkargör, en

person, som för redarens räkning medföljde

fartyg för att ombesörja lastens förmån-

liga avyttrande och förskaffande av

returlast den tiden, då man seglade med

egna laster.

Surra, sammanbinda ett föremål vid

ett annat medelst hårt åtdragna slag

eller törnar av tåg eller kätting. En

dylik fastgöring kallas surrning.

Surrning, se ovan.

Svabel, en knippa kabelgarn

liopfästa-de i ena ändan medelst en

svabelbänd-sel. Användes att torka upp vatten från

däck. ~ -bändsel, bändsel, som

sammanhåller ena ändan av en svabel. Den

lägges som en vanlig enkel bändsel med

kvarlämnande av så lång tamp, att den

räcker att slå ett halvslag växelvis om

de båda yttersta slagen med

sammanbindningar i form av V runt om

sva-beln. ~ -gast, den som använder

sva-beln.

Svabla, torka med svabel.

Svagströmsteknik, innefattar en stor

mängd tekniska användningar av

elektrotekniken såsom ali slags

signalgiv-ning, ringklockor, järnvägssignaler,

eld-och kontrollsignaler, telefoni och

telegrafi.

Svaja, svänga för vind eller ström.

Svajning, den svängning i vilken ett

till ankars liggande fartyg försättes av

ström eller vind. Ligga på svaj, ligga

till ankars utan förtöjning akter ut.

Svajningsrum, utrymme att svaja för

ankarna utan att komma i kontakt med

något föremål.

Sval-järn, järnskenor som gå tvärs över

över stäv och sammanhålla denna med

kölen. Sinsemellan åro de

sammanbnitade och därjämte spikade. ~ -rumpa,

lask i trä, där tappen är bredast i ändan.

Svallvåg, svällande våg, som uppstår

vid sidan av kölvattnet på ett fartyg, då

det gör fart.

Svanhals, böjt järn, som användes att

fästa en lastbom vid dess stödjepunkt.

Svara, passa till.

Svars-signal, "abborren", den signal

(röd och vit standert), som hissas till

tecken, att man upfattat en flaggsignal.545

Svarstelegraf—Syd

546

~ -telegraf, maskintelegraf på

kommandobryggan med särskild visare, varmed

den givna signalen upprepas från

maskinen.

Svarta tavlan, sätta någon på,

rekommendera honom till bestraffning. ~

väv-kulor, hissas om dagen på fartyg, som

icke är manöverfärdigt. S. d.

Svarvmaskin, maskin för svarvning av

metalldelar.

Svavla, röka med svavel för utrotning

av ohyra.

Svendborg-pump, en från Svendborg

stammande länspump, mycket effektiv

och lätthanterlig.

Svenske Lotsen, seglingsbeskrivning

över farvattnen vid Sveriges kuster, en

bok som bör finnas på varje svenskt

fartyg.

Sveriges Skeppslista, se skeppslista.

Svetsa, förena metaller sedan de blivit

försatta i vitglödhetta. Svetsningen

göres medelst elektricitet eller med

tillhjälp av dissousgas.

Svettning förekommer ofta i

järnfartyg och kan bliva till skada för den

inneliggande lasten. Man bör därför på

långresor ventilera lastrummen, så ofta

väderleken det tillåter och göra

anteckning härom i skeppsdagboken för att

kunna referera till densamma i händelse

av sjöförklaring. Man bör även såvitt

som möjligt söka förebygga, att lasten

kommer i direkt beröring med

skeppssidan eller järnskotten och i detta syfte

kläda sidorna med mattor eller gamla

segel e. d. Om man har anledning

befara befintligheten av svettning i

rummen, bör man vid ankomsten till

lossningsorten ordna om luckbesiktning.

Svettragg, svettduk, ett slags

bomullsduk med grova maskor, som användes

av maskinarbetare i stället för

handduk.

Svikta, 1) ett segel, se art. reva; 2)

vant, att medelst sviktningslinor

sammandraga vanten på ömse sidor om en

mast för att få riggen styvare och

därmed giva masten bättre stöttning.

18

Svinrygg, 1) pålägg av relingen à

ömse sidor om bogen för ankaret att vila

på; 2) har fartyg, som är ryggbrutet med

bukten nedåt. Man brukar vid

nybyggnad giva fartyget denna form för att

förekomma s. k. kattrygg, då det kommer

i vattnet.

Svår, grov, kraftig.

Svåra stången, gammal benämning på

märsstången. Uttrycket torde ej

förekomma på handelsfartyg.

Svänghjul, hjul med stor massa för

utjämning av gången vid den maskin, på

vars axel detsamma är anbragt. ~

-spump, en kolvpump, där ångcylindern

är ordnad som en vanlig mindre

ångmaskin för pumpens drivande men

samtidigt verkar på en vevaxel, försedd med

svänghjul. Den användes numera i

mindre utsträckning än förr.

Svängning, i allmänhet den rörelse en

mer eller mindre elastisk kropp utför,

innan den återkommer i vila efter att

hava varit bragt ur sitt jämviktsläge.

~ -sförsök, undersökning av ett fartygs

styrningsförmåga. Det utföres genom

att med olika maskinkraft gå åt det ena

eller det andra hållet. ~ -skrets (radio),

är antingen sluten eller öppen. Den

förra har helt obetydlig strålning och

lämpar sig bättre än den öppna för

uppväckande av kraftiga elektromagnetiska

svängningar, men då stor utstrålning av

den svängande energin är nödvändig, sä

användas båda i gniststationernas

avsändare. -stid, avser tiden för en

elektrisk svängning eller tiden emellan två

på varandra likriktade maxima för

spänningen.

Sväng-rum, se svajrum. ~ -tappar, de

tappar, vari en oscillerande cylinder är

upphängd.

Svärd på fartyg, avlånga

järnbeslagna träplan, som hänga utombords ett på

vardera sidan, midskepps på

flatbottnade fartyg och som nedfiras i lä för att

hindra avdriften. Man ser dem ofta på

holländare och tyskar.

Syd, det väderstreck i vilket solen547

Sydlig—Säkerhetsventiler

548-

står vid sann middag. ~ -lig differens i

latitud, minskning av latituden norr om

ekvatorn och ökning av latituden söder

om densamma. ~ -ostpassaden, se

passa-derna. ~ -polen, jordaxelns sydligaste

del. ~ -väst eller regnhatt, en hatt av

oljeduk med nedhängande brätt baktill

och öronlappar på sidorna. Den knytes

under hakan. ~ -västmonsun, se monsun.

Synkronistisk, samtidig,

överensstämmande i tid.

Synlig. I Kungl, förordn, angående

åtgärder till undvikande av omb

ordläggning och förandet av lanternor menas

med ordet synlig denna egenskap under

en mörk natt med klar luft.

Synodisk omloppstid, tidsförloppet

från en konjunktion eller opposition

med solen till en nästföljande eller

tidsförloppet mellan två på varandra

följande ny- eller fullmånar eller 29 dagar,

12 timmar, 44 minuter.

Synoptisk karta, geografisk karta där

väderleksförhållandena, som härskat

under en viss tid över ett visst område,

äro angivna medelst linjer och andra

tecken.

Syntonisering, avstämning av

avsändaren och mottagaren efter varandra i

ett gnistsystem. Avsändarens och

mottagarens svängningskretsar sägas vara

syntoniserade, då produkten av

självinduktion och kapacitet är lika stor i båda

kretsarna.

Sy segel, ett viktigt yrke på

segelfartyg, som varje matros bör kunna.

Syskon-block, block med två skivor,

den ena ställd över den andra. ~ -hakar,

två hakar vända mot varandra och

hängande i en gemensam ring. Då man

huggit ett par syskonhakar, musar man dem

(binder ett garn om båda nedanför

öglorna).

Syster-kölsvin, se sidokölsvin. ~

-skepp, fartyg byggt efter samma

ritning som ett annat.

Sytåg, surrning varmed ett par kauser

eller ögon förenas.

Syzygier, se månens.

Sågspån, bör man ha ombord. På

träfartyg kan man behöva myra därmed,

och på järnfartyg använder man den

för att upptorka vatten från läckande

skarvar.

Säkerhets-koefficient, en faktor vid

olika slags beräkningar, t. ex. hållfasthet,

för erhållande av en viss säkerhet.

Säkerhets-köl, uppfinning av

engelsmannen Lang, och som på sin tid

ansågs som en förbättring i

dåvarande skeppsbyggnadskonst. Fördelen var,

dels en besparing i krumvirke, genom

att hela kölen höjdes och

bottenstockarna därigenom fingo en mera horisontal

och rätlinig underkant, dels och

förnämligast, att fartyget genom denna

anordning i händelse av grundstötning

kunde slita bort en del av köl och

bordläggning utan att bli läck. Den

nuvarande löskölen har, fast i en

anspråkslösare form, samma syfte, i vad kölen

beträffar. ~ -lampa, se Davy"s. ~

-metall, se smältskydd. ~ -propp, en

säkerhetsanordning för elektrisk strömstyrka,

uppfunnen av Edison. ~ -spärr,

anordning på skjutvapen, avsedd att hindra

slutstyckets kringvridande. ~

»strömbrytare, anordnas för maximal- eller

minimal självbrytning av elektrisk ström.

~ -ventil, ventil varigenom ångan

utsläppes från en ångpanna, då trycket

överstiger det, för vilket pannan är

provad. Den består av två ventiler, insatta

i ett gemensamt ventilhus, som är fästat

direkt på pannan, så att de stå i

förbindelse med ångrummets övre del. Den är

antingen direkt eller indirekt belastad.

I förra fallet genom å ventilen anbragta

vikter och i senare fallet genom att

vikten verkar på ventilkäglan medelst en

hävstång, vars ena ända med en bult är

fästad vid ett stöd och nära därtill

trycker på käglan, medan vikten är

upphängd i andra ändan av stången. ~

-ven-tiler, på cylinder fjäderbelastade

ventiler, anbragta på en cylinders lock och

botten i ändamål att bereda avlopp för549

Sämskskinn—Sötvattenss j öman

550

vatten, som möjligen jäser över med

ångan. De appliceras även å ångtröjor.

Sämskskinn, användes att torka glas

på kikare och sextant.

Sändning, se avsändning.

Sätta, 1) se stampa; 2) förflytta sig

(om ström). ~ an ett lager, draga till

muttrarna, som hålla lagerbultarna. ~

an riggen, styva upp riggen med

tillhjälp av taljor eller genom att vrida om

ansättningsskruvarna. I föra fallet

lägger man tampen av taljerepet "väl

smärtat" ett par varv om en ters och lindar

en serviginstropp om det hela ovanför

tersen. I stroppen hugges en talja med

taljelöparen visande uppåt och det

andra blocket fast i vantet för att huggas i

en fyrskuren talja, vari man halar. Vid

halningen få inga knyckar förekomma,

utan man hänger i med hela sin tyngd

och "dynar" hem det slacka. När de

nedre taljeblocken komma tillsammans,

sejsar man två parter av taljerepet med

kabelgarn eller med en kabelgarnsstropp,

kringvriden med en märlspik och

taljorna överhalas. ~ av en båt, skjuta ut en

båt från fartygssida eller från land. ~

av i kortet, märka ut en kurs i

sjökortet efter linjal eller transportör. ~ bukt

på en mast, kröka den genom för hård

stagning. ~ kurs, rikta fartygets för

efter ett visst kompasstreck. ~ ett segel,

skota och hissa detsamma. Att detta är

rätta ordningen ser man bäst, om man

skall hissa ett stagsegel i storm, ty om

man halar an skotet bidevind, rusar

seglet upp av sig själv och man behöver

knappast mera än hala igenom det lösa

på fallet. ~ kant på seglen, ställa

seglen så, att de stå fördelaktigast i

förhållande till vinden. Man kallar det även

trimma (av engelska ordet trim). ~

mössa på en tamp, bekläda ändan av ett

vant o. s. v. med en med botten försedd

cylinder av mässing eller segelduk. ~

(om ström), röras i riktning mot. ~ på

land, segla ett fartyg i land för att

bärga besättningen. ~ -re, laddstock. ~ till

bords en kanon, hala ut den för

eldgivning. ~ under vatten, sänka. ~ ut

båtarna, detta måste numera göras minst en

gång i månaden, då det gäller

passagerarfartyg och i annat fall minst en gång

var tredje månad, varvid manskapet

skall övas i båtarnas och flottarnas

användande. Anteckning härom skall

göras i skeppsdagboken, där sådan föres,

även som anledning till uraktlåtenhet att

följa förordningen. Å maskindrivet

fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare fart

skall båt- och brandmönstring äga rum

minst en gång var fjortonde dag.

Anteckning skall göras i skeppsdagboken

härom. ~ vakt, uppdela besättningen i

vakter.

Sätt-hammare, hammare, som tjänar

till underlag åt slaghammare. ~ -järn,

rabb, drivjärn med skåra. Användes att

packa till drevet i ett nåt. ~ -pinne, se

dorn.

Södra ekvatorialströmmen, ger sig

tillkänna långt in i Guineaviken, varifrån

den går tvärs över Atlanten och träffar

det brasilianska fastlandet utanför Kap

St. Roque, där den grenar sig åt norr

och förenar sig med norra

ekvatorialströmmen och åt söder och ingår i

ström-systemet i södra delen av Atlanten. ~

Korset, Crux, en praktfull konstellation

i närheten av södra himmelspolen. Som

kors betraktat är det något

oregelbundet. ~ polcirkeln, går parallell med

ekvatorn 23°—30" från Sydpolen.

Söksignal, signal från radiostation i

avsikt att komma i korrespondens med

en annan kust- eller fartygsstation.

Sök spelet, kommandoord att bemanna

ett ankar- eller gångspel.

Sötvattenssjöman, sjöman, som är

befaren på farvatten, där båtshaken

kommer mera til användning än sextant och

kronometer.T.

Tabeller, nautiska, äro till för att

underlätta bestickföringen ombord. De

hos oss mest använda äro utgivna av E.

G. af Klint och sedermera av V. af Klint

och innehålla bland annat

besticktabeller, meridionalparter, korrektioner för

observerad höjd av solen, horisontens

dalning, höjdparallax, refraktion,

månens centralkorrektion, medelsolens

rek-tascension, solens deklination,

tidsekvation, st järntid och dess förvandling, de

större fixstjärnornas medelställen,

himmelskroppars timvinklar, asimut,

beräkning av middagskorrektion m. m.,

vanliga logaritmer, logaritmer till sinus,

tangent, sekant och sin2 halva bågen

korrektion vid beräkning av tiden för högt

vatten, hamntider och geografiska

positioner. En nyare bok i samma syfte är

Nautiska Tabeller af Alex Thore,

föreståndare för Navigationsskolan i

Göteborg .

Tachometer, en mekanisk inrättning

som direkt med en visare på en skala

angiver det antal varv, som en maskin gör

på en minut.

Tackel, ett slags grövre taljor som

hänga til väders för att vid tilfälle

användas. Dylika äro sidotacklen, som på

fartyg med mera fullständig tackling

bruka hänga i tackelhangarna. ~

-han-gare, tåg, krängda över masttopparna,

för huggning av sidotacklen. ~ -kam-

inare, se riggarloft. ~ och tåg, se topp

och tackel.

Tackla, se rigga på.

Tackling, se rigg.

Tafsa, avskrapa de uppsnodda

ändgar-nen på ett tåg och sno ihop dem till en

spets i och för pyntning, splitsning eller

läggning av någon prydnadsknop.

Taga ett föremål tvärs, styra så, att

föremålet i fråga kommer i rät vinkel

mot fartygets medellinje. ~ höjden,

mäta en himmelskropps höjd över

horisonten med ett reflexionsinstrument.

Vanligtvis menar man i detta fall solens

meridianhöj d. ~ in en mast, se mastkran. ~

in ett rev, se reva. ~ eller sända ned en

rå: underår sänder man ned i en talja

med bibehållande av den horisontala

ställningen. Mindre rår toppas och

ned-sändas med ena nocken före. Man

loss-gör fallet i rån och fäster det med en

bändsel, så att det ej rappar ut. Gör

därpå fast stängvindaren om råns mitt

och hivar upp ett stycke, varefter man

rackar ur rån, äntrar kvickt upp till

godset och lösgör toppläntorna samt

halar något på den ena, så att rån toppar

sig. Taljerepen till toppläntorna gör

man fast till stängvindaren. För att

toppa rån fullt lägger man några törnar av

taljerepet om stängvindaren och rån

ovanför fastsättningen av den förra och

halar till, varefter man låter fira rån,

hugger ut brassar, gigtåg och skot och553

Tagelgarn—Tal jer epsknop

554

fäster dem i riggen. Därefter firar man

rån och bär den klar för ntskjntande

riggdelar. Nedersta nocken föres akter

över, då rån närmar sig däck. ~ lovén

av ett fartyg, arbeta sig upp till lovart

om detsamma. ~ törn, 1) bära av med

båtshaken, då man lägger till med en

båt; 2) lägga en ända, som man håller

på att hala uti, runtom något föremål

för att hindra den att slira.

Tagelgarn, tjärat segelgarn, varmed

man taglar tåg.

Tagla eller lägga tagling på en ända

för att hindra kardelsladdarna att slå

upp sig. Man lägger först tillhopa

tampen noga, tager segelgarnet och lägger

därav med ena ändan instucken några

slag runt om tåget. Då man lagt dessa,

lägger man den andra ändan av

segelgarnet i bukt över och fortfar att av

bukten lägga slag vid slag, beknipande

tampen av segelgarnet under dessa slag,

varefter man halar till det sista slaget.

En tagling blir starkare, om man syr på

den med segelnål. Man tager garnet

dubbelt med beknipning av tampen och

lägger slag vid slag. Då taglingen är

lång nog, sticker man nålen under en

kardel och drager igenom garnet samt

kryssar taglingen fram och åter efter

alla tirarna.

Tagling, den surrning, som håller

tillsammans kardelerna på ett tåg.

Takantenna, en luftledning för gnist,

där trådarna äro anordnade i två mot

varandra ställda topplån. Användes å

kuststationer och är anordnad så, att

ett av planen vetter åt havet.

Taka händer, i förvar hos pålitlig

person eller i kvarstad.

Takt, se motor. Takt skall iakttagas

vid rodd och för övrigt i varje

förhållande till andra människor.

Taktik, konsten att uppställa, leda och

använda folk och krigsmateriel i strid.

Talg, användes i maskiner för

smörjning och att smeta i nedre ändan av lod

för att taga prov på bottenlaget vid

lödning.

Talja, ett hisstyg, bestående av block

och taljelöpare. Man har olika taljor,

enkel talja, som består av en ända,

skuren genom två enkla block och den ena

sladden fastgjord i hundsvotten på det

ena blocket; dubbel talja eller treskuren,

som består av ett dubbelt block och ett

enkelt med löpare, vars ena sladd är

fastgjord i det enkla blocket; fyrskuren

talja, som består av två dubbla block

och taljelöparen, fastgjord i stroppen av

det block, varifrån man halar. Vid

iskär-ning av en talja börjar man att sticka

in löparen i övra blocket från vänster

till höger (i understa skivan, om det är

dubbelblock) därefter i nedre blocket

från höger till vänster, så upp genom

övre blocket och ned genom det nedre

och upp igen, om det gäller en

fyrskuren talja. Taljor med flere än två

skivor i varje block kallas ginor. Talja

betyder även tio stycken, då man räknar

last. Man ritar ett streck för varje

kol-ly eller laststycke, det femte ritas i kors

över de fyra och denna avdelning kallas

fana. Två fanor äro en talja. ~ på talja, en

talja påstucken på löparen av en annan.

Talje-hangare, hangare eller tåg, vari

man hugger en talja. ~ -löpare, tåget,

som jämte blocken utgör taljan. Den del

av taljelöparen, som är fastsatt i block,

kallas fasta parten; den del, i vilken man

halar, kallas halande parten. ~ -man,

den person, som räknar och markerar

in-eller utgående last på fartyg. ~ -rep,

tåg, varmed man sätter an riggdelar,

såsom vant, barduner o. s. v. De löpa

vanligtvis emellan tvenne s. k. jungfrur,

varav den ena är fastsplitsad eller

fast-bändslad vid vantets o. s. v. nedre ända

ocli den andra fastgjord vid ett röstjärn

i fartygssidan. Taljerepet, då det

an-sättes, gör alltså samma tjänst, som en

taljelöpare. På moderna fartyg

användas ofta ansättningsskruvar i stället

för jungfrur och taljerep. ~ -repsknop,

en ändknop, lagd på ett taljerep för att

hindra det att rappa igenom. Knopen

skall sitta i aktra kipen på jungfrun om555

Tallriksventil—Tapp

556

babord och i främre om styrbord.

Talje-repsknopen är enkel eller dubbel. Den

enkla lägges sålunda: man slår upp

kar-delerna ett stycke, lägger en kardel med

bukten nedåt och ändan upp mellan de

båda andra, nästa bukt lägges på samma

sätt mellan den tredje och den första och

slutligen stickes den tredje in i bukten

av den första. Därefter samsas parterna,

ändarna taglas och kapas nätt.

Dubbel-taljerepsknop göres så, att man tager

första parten rätt rund de andra och

upp genom sin egen bukt och de andra i

följd.

Tallriksventil, ventil med flat

anläggning.

Talrör, se språkrör.

Tamburer, utbyggnader i fartygssidan

(på ett örlogsfartyg), som användas till

uppställning av lätta artilleripjäser för

erhållande av fördelaktiga

skjutvinklar.

Tamp, yttersta ändan av ett tåg eller

kätting. Att få tamp förr i världen var

synonymt med att få prygel. ~ -bändsel,

den översta bändseln på ett vant, stag

eller en bardun, ovanför jungfrun eller

kausen.

Tandeminaskin, maskin där

cylindrarna ligga efter varandra och pistonerna

verka pä samma vev.

Tandkrans på spel, ring på ömse sidor

om pallringen, där taskorna gripa in och

förorsaka spelets kringvridning.

Tangent, rät linje som råkar en

kroklinje i en punkt utan att skära den. ~

-skruv, den skruv på alidaden av ett

reflexionsinstrument, varmed en noggrann

tangering av himmelskroppen med

horisonten åstadkommes.

Tank, cistern. ~ -prov, göres för att

undersöka om bottentankar vid

nybyggnad eller efter verkställd reparation

eller rengöring äro täta. Man fyller dem

med vatten, sedan manhålen blivit

packade och tillskruvade, och utsätter dem

för trycket av en vattenpelare med

luft-eller påfyllningsrörets diameter, och vars

höjd icke går under last vattenlinjen.

Härvid skola alla växlar, skott, vinklar

i rännstenarna, fastsättningar av stöttor,

manhålsluckor o. s. v. vara täta. Ser

man tillstymmelse till läckage, strör man

sågspån över vattnet för att torka upp

det och stukar kanten vid läckan med

en diktmejsel. ~ -tak, plåtdäcket ovanpå

bottenstockarna i fartyg med dubbel

botten. Tanktaket skall hållas fritt från

rost och undersökes för detta ändamål

minst en gång vart fjärde år. Man

brukar stryka tjära ovanpå detsamma och

strö cement i tjäran som skyddsmedel

mot rost. Ovanpå tanktaket lägger man

trägarnering. ~ -ångare, ångare, som äro

byggda för att föra olja löst i särskilda

lastrum. De föra vanligtvis sin last helt

ut till bordläggningen och sakna

innerväggar eller dubbel botten i de rum, där

last föres. Oljerummen och

isoleringstankarna äro delade långskepps med minst

ett genomgående skott, som sträcker sig

upp till expansionsrummet eller

trun-ken och är oljetätt. Även tvärskepps

delas fartyget medelst oljetäta väggar

eller skott av tillräckligt stort antal. I

ångare böra de ej vara längre från

varandra än 28 fot. I varje avdelning

finnes en expansionstank ovanför tanken

med en total kapacitet av ej mindre än

6 % av tanken ifråga. Trunken är

genomgående över hela längden av

oljerummen, och dess bredd skall vara

hälften av fartygets bredd. I båda ändarna av

den del av fartyget, som är avsedd att

föra olja, skall finnas dubbla skott med

två spantdistansers mellanrum vardera,

gående från kölen till toppen av

expan-sionstrunken. Maskinrummet bör helst

ligga akter ut och vara avskilt från

lastrummen med dubbelskott, som bilda en

isoleringstank som ovan. ~ -pump, i

maskin, där man eldar med olja, har till

uppgift att pumpa oljan från

behållaren till högt placerade sättnings- och

separeringscisterner, där den renas och

uppvärmes till 70°.

Tapp, ändan av ett stycke trä eller

metall, formad att passa in i ett hål.557

Tapto—Termisk

558

Tapto, signal avgiven på trumma eller

signalhorn.

Tara, omslaget, emballaget på en vara,

omslagets vikt.

Tartan, ett litet Medelhavsfartyg med

två master och stora sprisegel.

Task, 1) en på sidan av ett rundhult

anbringad kapsel med blockskiva. Där

den är öppen på underkant, kallas den

läpp; 2) kraftutväxlingen på ett

pumpspel, som griper i kuggarna på

tandkransen och sätter spelet i rörelse.

Tatuera, sticka figurer i huden på en

människa och gnida in krut, tusch eller

cinnober. En ganska smärtsam

operation, som fordrar en viss skicklighet hos

"artisten" och framför allt rena nålar.

Taurus, se Oxen.

T-bulbjärn, järnbalk i form av ett T i

genomskärning med bulb i nedre ändan.

Teckna konnossement, se

konnosse-ment.

Tekträ (teak), ett varaktigt ostindiskt

träslag, som är mycket använt i

skeppsbyggeriet.

Telefon, fjärrtalare, apparat som med

elektricitetens tillhjälp kan överföra

artikulerade ljud från en plats till en

annan. ~ -era, samtala pr telefon. ~ -ist,

tjänsteperson som förmedlar

telefonsamtal -mussla, tratten på en hörlur

till telefon.

Telefunken-systemet, system för

trådlös telegrafi, baserat på Slabo-Arco och

Braun-Siemens system.

Telegraf, fjärrskrivare, anordning att

med tillhjälp av elektricitet giva och

mottaga meddelanden på längre avstånd

genom framställande av vissa

överenskomna tecken (streck och punkter,

Morsealfabetet). ~ -eringsrelä, relä. som har

till uppgift att vid telegrafering bryta

och sluta den primära växelströmmen,

-ist, person som avsänder eller mottager

telegrafmeddelanden för vidare

befordran. ~ -kabel, undervattenskabel för

ledning av elektrisk ström, avsedd för

telegrafering. ~ -kabelfartyg, skall, då

det håller på att utlägga eller intaga te-

legrafkabel om natten, föra tre

lanternor rätt över varandra, som synas runt

hela horisonten, den översta och

nedersta röda och den mellersta vit, samt om

det gör fart genom vattnet, därtill

sidolanternorna. Om dagen skall det föra ett

vitt fyrkantigt föremål emellan två

inbördes lodrätt ställda ballonger. Fartyg,

som är syseisatt med dylikt arbete och

som visar de föreskrivna signalerna, får

ej av andra fartyg passeras närmare än

en distansminut. ~ -nyckel, apparat

varmed man sluter eller bryter den primära

likströmmen för avgivande av

telegrafsignaler enligt morsealfabetet. Medelst

telegrafnyckeln äger även stationens

inställning för givning, respektive

mottagning, rum, det förra, då nyckeln

befinner sig i nedtryckt läge och det senare,

då den är i villäge.

Tele-motor, maskin, driven genom

hydraulisk kraft. På moderna fartyg

användes den som styrinrättning att

ersätta kättingar och styrstänger. Medelst

en vätska (glycerin e. d.), som tryckes

genom fina rör av koppar eller liknande

från styrmaskinen antingen den står på

komandobrygga eller, bättre, i

maskinrummet, påverkas två cylindrar, som stå

i förbindelse med rorpinnen och

förorsaka rodrets vridning. ~ -skop,

astronomisk kikare. ~ -skopmast, mast med

stång, som kan nedfiras inuti

underdelen. ~ -skopskorsten, hopskjutbar

skorsten.

Tellus, se jorden.

Tempererade zonen, denna är belägen

emellan latitudsparallellerna 23V2 0 och

66V2 0 på ömse sidor om ekvatorn.

Tender, ett mindre fartyg, som är

avsett att passa upp ett större vid

transport av passagerare och gods.

Tenn, ett vitt glänsande metalliskt

grundämne, som användes i legeringar

med koppar till framställning av

åtskilliga sorters brons m. m.

Teodolit, ett fint

vinkelmätningsinstru-ment.

Termisk detektor (gnist), en detektor559

Termometer—Tid

560

som grundar sig på värmeeffekten hos

de magnetiska svängningarna i

mottagarens luftledning.

Termometer, värmemätare, instrument

varmed man mäter temperaturen hos

kroppar. Den består vanligtvis av ett

slutet glasrör, som i ena ändan är

uppblåst till en kula och delvis fyllt med

kvicksilver eller sprit. Det senare

brukas vid mätning av temperatur, som är

lägre än 39,4 Celsius. När temperaturen

stiger, utvidgar vätskan sig och stiger i

röret, då den faller, drager sig vätskan

tillbaka. En graderad skala är fästad

under röret för avläsning eller märkt på

själva röret. Skalans nollpunkt erhålles,

då termometern nedsättes i smältande,

sönderstött is. Denna punkt kallas även

fryspunkten. En annan punkt erhålles,

då termometern vid

medelbarometer-stånd utsättes för ångan av kokande

vatten i ett särskilt inrättat kärl. Denna

punkt kallas kokpunkten och betecknas

med 100 på Celsiustermometern efter

svensken Anders Celsius, 80 på Eéaumur

efter fransmannen Réaumur och 212 på

Fahrenheit (tysk). De båda förstnämnda

hava fryspunkt nämligen 0 (smältande,

sönderstött is) men hos Fahrenheit är

skalans nollpunkt 32° under fryspunkten.

För att reducera endera skalan till den

andra, har man, om man antager att C

betyder Celsiigrader, R Réaumur och F

Fahrenheit, följande analogier:

_C_ _ JE^ _ F — 32

100 ~~ 80 ~ 180 *

Se även maximitermometer och

mi-nimitermometer. Febertermometern är

avsedd att undersöka

kroppstemperatur. Innan man placerar den, bör man

genom ett slag i luften med termometern

driva ned kvicksilvret under

feberstrecket (37°).

Termotank, behållare för varm luft. ~

-fläkt, fläkt för luftväxling.

Terpentin, en balsam, som erhålles

från Pinus Pinaster (växer i Frankrike,

Spanien o. s. v.). Användes till bered-

ning av fernissor, lack, kitt samt vid

vissa bröståkommor.

Terrester, hörande till Jorden. ~

navigation, den del av styrmanskonsten, som

grundar sig på iakttagelser av terrestra

föremål (fyrar, sjömärken, vattendjup

och bottenlag).

Territorialvatten, hit räknas vatten,

som är beläget inom en viss stats

territoriella maktspråk och är såsom sådant

inre farvatten eller sjöar, floder,

skärgårdar eller yttre såsom gränsvatten och

kusthav.

Ters, ett runt stycke trä som stickes i

bukten eller ögat av ett genom ett gatt

eller klys infört tåg för att fasthålla

detsamma. Ters i form av en långsträckt

kon användes för att tänja ut en lagd

lödder i och för krängning omkring

kaus. Ters användes även vid

ansätt-ning av rigg.

T-formig antenna, för

gnisttelegrafe-ring finnes ombord på fartyg. Den

består av ett system parallella och

horisontala och lika många vertikala, från

mitten av de förra nedhängande trådar, som

förenas nedtill i en gemensam i

gnist-hytten inledd kabel.

Tesla strömmar, elektriska strömmar

av höga svängningstal och höga

spänningar, upptäckta av montenegrinen

Nikolaus Tesla.

Tetraeder, solid figur, innesluten av

fyra liksidiga och lika stora trianglar.

Tetragon, fyrsidig figur.

Tid, tidvatten eller det fenomen, som

benämnes ebb och flod, är en på vissa

trakter regelbundet återkommande

vertikal höjning och sänkning av havets och

däri utmynnande floders nivå, ävensom

en mer eller mindre hastig förflyttning

av vattenmassa, längs de kuster och

stränder, som stå under fenomenets

inflytande. Det är närmast beroende av

månens och solens ställning till

varandra och till jorden. Attraktionen är

större på de delar, som äro belägna mitt

under månen än på jordens centralare

delar och på dessa åter större än på jordens561

Tidkantring—Tidvattenstabeller

562

motsatta sida. Vattenmassan stiger

därför på två mot varandra diametralt

liggande orter och bildar två flodvågor

eller tidvågor, som förflytta sig väster ut

efter månen. Då toppen av en av dessa

vågor träffar en kust, uppstår högvatten

på detta ställe. Solens inflytande är

betydligt mindre (4/e- av månens) i följd av

dess större avstånd från jorden. Men

när sol och måne äro i konjunktion eller

opposition (full- och nymåne) med

varandra, förena sig deras verkningar, och

tre dygn därefter höjer sig den

kommande flöden utöver det vanliga. Den

benämnes då springtid. Tre dygn efter

månens kvadraturer inträffar niptiden,

då vattnets stigande och fallande är

minst. Tidvattnets höjning kallas flod

och inträffar två gånger under loppet av

ett måndygn (24 tim., 50 min.). När

floden upphör, är det högvatten. I öppna

havet är dess höjning obetydlig, men vid

kusterna kunna vissa lokala

förhållanden bidraga till dess stigande ända till

75 "fot. Tidevattnets utfallande kallar

man ebb. Den börjar, så snart floden

upphört att komma. När ebben slutar,

säger man, att det är lågvatten, och detta

inträffar 6 tim. och 12 min. efter

högvatten^ ~ -kantring, övergången från ebb

till flod eller vice versa. ~ -kula, kula,

som fälles från vanligtvis någon

navigationsskola eller annan fritt liggande

och från olika hamndelar och redd

synlig byggnad, då det är medeltidsmiddag

i Greenwich (eller å annan ort, varifrån

man räknar första meridianen). ~

-befraktning, befraktning på viss tid, under

vilken fartygets affärer dirigeras av

be-fraktaren. ~ -ekvation, skillnaden

mellan sann tid och medeltid eller den

kvantitet, som ömsom tillagd eller

fråndra-gen den ena av dessa tider, bildar den

andra. Största värdet av tidsekvationen

är åt ena hållet, nära 16 —20 s, i början

av november och åt andra hållet, nära

14—30 s, i mitten av februari.

Särskilda tabeller hava uträknats av

astronomer Över tidsekvationen och återfinnas

i nautikal almanackor. ~ -sskillnad är

longitudsskillnaden mellan två platser

förvandlad i timmar och minuter. I

timme är lika med 15°, 1 minut lika med 15

bågminuter eller distansminuter och 1

sekund lika med 15 bågsekunder. Å

andra sidan är 1° lika med 4 tidsminuter, 1

bågminut lika med 4 tidssekunder och 1

bågsekund lika med 0,066 tidssekund. ~

-vatten, se tid. ~ -vattensbassäng,

bassäng, där vattenståndet är beroende av

tidvattnet. ~ -vattenskartor, kartor på

vilka man direkt kan avgöra, huru

tidvattnet sätter efter engelska kusten.

Dylika finnas utarbetade av engelske

kaptenen W. B. Whall (Handy Book of the

Tides) och framställa konturerna av

kusterna omkring Nordsjön och Engelska

kanalen med angivande av högvatten

vid Dover t. o. m. sex timmar efter

lågvatten samt fem timmar före högvatten

vid samma plats med tidvattnets

riktning och fart för varje mellanliggande

timme. Man har alltså endast att slå

upp högvattnet vid Dover (Greenwich

medeltid) och lägga till eller draga från

sin egen kronometertid samt slå upp

motsvarande karta för att få reda på,

huru tidvattnet sätter i den trakt, där

fartyget befinner sig. Om man saknar

nautikal almanacka eller

tidvattenstabell, kan man addera 49 minuter till var

24: de timme, som förflutit, sedan

närmaste full- eller nymåne och sålunda

erhålles den approximativa tiden för

högvatten på eftermiddagen. En liknande

samling kartor har i Sverige utgivits av

kommendörkapten H. O. F. Gylldén. ~

-vattenstabeller, tabeller för bestämmande

av tiden för vattenståndet vid

högvatten för- och eftermiddag hela året om.

I England finnes i detta syfte the

Ad-miralty List, som utgives årligen. Man

finner där den approximativa tiden och

vattenståndet varje dag för 231

engelska och andra europeiska hamnar från

Helgoland till Gibraltar, samt tiden för

högt vatten vid full- och nymåne samt

vattenståndet vid springtid och niptid563

Tidvågen—Tjocka

564

för ej mindre än 3,300 hamnplatser på

jorden. I den vanliga nautikal

almanackan, som utgives i England, och som

även användes hos oss, är införd tiden

för högvatten vid London Bridge för

varje dag ävensom hamntiderna vid

full- och nymåne för 198 hamnar i

Storbritannien och närliggande länder.

Även i Klints nautiska tabeller finnes

en förteckning över hamntiderna i de

flesta hamnar på jorden, som beröras

av tidvatten jämte korrektionstabeller

för beräkning av tiden, då högvatten

inträffar. ~ -vågen eller flodvågen, är den

våg som alstras av solens och månens

gemensamma verkan. Den uppstår i

sydligaste delen av Stora oceanen och

sätter i nordl. och västl. riktning.

Därefter går den in i Indiska oceanen

förbi Van Diemens land och uppnår efter

ett halvt dygn Hindostans sydligaste

udde och en timme senare Afrikas kust.

Den ingår därefter i Atlantiska oceanen

och åstadkommer högt vatten samtidigt

på Afrikas västkust och Amerikas

ostkust. Efter ett halvt dygn uppnår den

kap Blanco på Afrikas västkust 21°

norr om ekvatorn och Newfoundland.

Den går därefter i ostlig riktning och

bringar högt vatten till de brittiska

öarnas västra hamnar och går förbi

Skottlands nordligaste udde. Efter

ytterligare ett halvt dygn når den

Aberdeen och medför högt vatten till norska

kusten. Slutligen vänder flodvågen mot

söder och vid ingången av tredje dygnet

efter dess uppkomst framkommer den

till London. En ny flodvåg uppstår

omkring 12 timmar 25 minuter efter denna,

och allt upprepas i samma ordning.

Till, är en strömbrytare, då den är

öppen och släpper igenom strömmen. ~

bords, se sätta-. ~ -fallsvinkel, vinkeln

emellan en brassad rå och vindens

riktning på det vidhängande seglet. ~ -lopp,

se ångtillopp. ~ -loppsventil,

bottenventil å ångare för insläppning av

sjövatten. Den är försedd med ett galler för

att hindra inträngandet av sjögräs m.m.

~ -plattning, jordens- vid polerna är,

säger kapten Lecky, den kände nautiske

författaren, av föga betydelse för

navigationen, "då denna icke är någon

exakt vetenskap och aldrig kommer att

bli det". I avseende på sjökortet torde

man likväl icke kunna frånkänna den

ett visst inflytande, åtminstone då det

rör sig om sjökort av Mercators

projektion. Detta märkes bäst, då man mäter

distansminuterna med en passare på

olika delar av latitudsskalan. ~

-satsmaskin eller booster, en maskin som

användes att höja spänningen till den

för laddningen av ett batteri

erforderliga, då detta är för litet i förhållande

till dynamon. ~ -synslagen, se

Sjöfarts-säkerheten av Carl Malmén, del I. ~

väders, upp i riggen eller på

masttopparna.

Timmer-mannen ombord på ett fartyg

hör till underbefälet och har närmast

uppsikten över fartygsskrovet, rundhult,

pumpar, luckskalkningar samt för

övrigt alla ombord förekommande

timmermansarbeten. ~ -stek, fastgöring av

ett tåg om en spira. Göres så: man slår

ett halvslag om spiran och virar sedan

tampen några varv under bukten, så

att den beknipes, då man halar till

steket.

Timvinkel, bågavståndet på ekvatorn

åt ost eller väst om detta uttryckligen

säges mellan meridianen och

deklinationscirkeln eller motsvarande vinkel

vid världspolen, uttryckt i tid. Den

västliga timvinkeln är lika med sanna

tiden.

Tir, 1) den spiralformiga skåran

mellan kardelerna i ett tåg; 2) lag eller rad

av fat i last. ~ -a en ända, fylla dess

tirar med garn eller märling för att få

en jämn yta, om den skall klädas eller

för att förhöja utseendet. En sådan

fyllning kallas tirning.

Tjalk, flatbottnat fartyg av tyskt eller

holländskt ursprung avsett för flod- och

kustfart.

Tjocka, dimma bestående av täta ån-

565

Tjuvmatning-

:—Topplanterna

566

gor, som fara i luften nära havsytan.

På Newfoundlands hankar alstras

tjoc-kan av den genom Golvströmmen

uppvärmda luften och den kallare, som

kommer från Ishavet. Se för övrigt

ljudsignaler.

Tjuvmatning uppstår då någon

kon-densortub springer läck, och

matarvattnet ökas ofrivilligt.

Tjära, en tjock, klibhig, hartsartad

substans, som erhålles genom bränning

utan låga av kådiga träslag. Användes

att stryka på trä och tågvirke för att

skydda mot röta. Tjärat tågvirke

användes huvudsakligast till stående rigg.

Tjär-borste, borste varmed man

bestryker föremål med tjära. ~ -pyts,

kärl vari man förvarar tjära. ~ -tunna,

vari tjäran förvaras, bör icke slängas,

då den blir tom. Den kan komma bra

till pass att tända till nödsignal.

Toft, bräda att sitta på i båt. ~

-vä-gare, trälist, en på vardera sidan i en

båt, varpå tofterna vila.

Tolag, i stapelstäder förr i världen

tilläggsavgift till tullen för inkommande

och utgående varor. Numera inberäknas

den i tulltaxan och städerna få därför

en gottgörelse från tullen med 5 % av

den summa, som överskrider ett fixerat

belopp av tullinkomsterna. Denna

gottgörelse kallas tolagsersättning.

Tollpinnar, tullar eller årtullar, pinnar

av trä eller järn, som stickas i hål i

relingen på en båt att lägga årorna

emellan vid rodd. På tullbordet finnes ofta

emellan tullarna en roddlapp för årån

att slita på.

Tomgång, en motors gång utan

användning av dess kraft. ~ -förlust, den

kraft, som motsvarar, dels de

mekaniska friktionerna i axellagren,

kollektorn, borstarna samt luftmotståndet

hos en motor, dels den effekt, som

fordras för den genom ankarets rotation

mellan magnetpolerna uppstående

ständiga ommagnetiseringen av

ankarkärnan eller liysteresisarbetet, då ström-

styrkan är lika med noll. (Professor

Karl Wallin, Elektriciteten).

Ton, den enhet, vari dräktigheten

uttryckes. Den utgör 2,83 met3. En

registerton = 100 engelska kbf. Med ett

fartygs bruttotonnage eller totala

dräktighet menar man rymden av alla under

översta fasta däcket befintiga rum med

undantag av sådana, som icke användas

till förande av last. Se skeppsmätning.

~ -avgift, erlägges till sjömanshus för

fartyg, som från svensk hamn avgår till

utrikes ort. Avgår det under en

kalendermånad flere ggr från samma svenska

hamn, erlägges avgiften endast en gång

i månaden. ~ -nageöppningar,

öppningar som äro gjorda på sidorna under

överbyggnaden midskepps, för att

rummet därunder skall betraktas som öppet

däck och sålunda upptagas som

avgiftsfritt. ~ -summer, en självavbrytare med

kontinuerligt avbrytningstal.

Framkallar hastiga elektriska svängningstal vid

avstämning (gnist).

Topp, högsta delen av en mast. Även

hela den mast, som det gäller, t. ex.

stortoppen stormasten, med stänger, rår och

tackling. ~ -a en rå, förändra dess

ställning i horisontal riktning genom att

hala toppläntorna. ~ -lanterna, den sig

nallanterna som föres på masten av en

ångare under gång. Som ångare räknas

varje maskindrivet fartyg. Lanternan

föres på eller för om fockmasten, på en

höjd av minst 6 meter över relingen, och

om fartygets bredd överstiger 6 meter,

på en höjd av ej mindre än fartygets

bredd, dock ej överstigande 12 meter.

Ljuset skall vara klart vitt och så

inrättat, att det visar fast sken över en

båge av 10 kompasstreck på vardera

sidan, förifrån räknat, alltså från

förstäven till två streck akter om tvärs och

synligt på fem distansminuters avstånd.

Ångfartyg under väg kan föra ännu en

topplanterna med vitt ljus på

stormasten, om det har två master, förutsatt att

den sitter minst 4V2 meter högre än

förtopplanternan, och att det horisontala567

Toppläntor—Torpedofficer

568

avståndet är större än det vertikala. ~

-läntor, tåg eller taljor, som leda ut på

nockarna av en rå och tjäna till att

toppa rån åt ena eller andra sidan eller att

hålla den i horisontalt läge. När en rå

är hissad, skall man tillse, att icke

toppläntorna ligga på förkant av rån och

slita på seglet utan kasta bukten av dem på

akterkant av rån. ~ -länta på mössa,

hak-rem. ~ -segel, segel som har sin plats

ovanför ett gaffelsegel, och som är skotat till

gaffelnocken. ~ -stag, järnstänger, som

sitta i taket på en röklåda (i ångpanna).

~ -tank, hög vattenbarlasttank.

Förekommer numera icke på nybyggnader. ~

-timmer, översta delen av ett träspant.

~ -ventil, den översta av tvenne

ventiler.

Torgament, cementblandat, icke

brännbart ämne, varmed övra däck på

örlogsfartyg brukar bestrykas. Det lägges

direkt på det omålade däcket i skikt med

avtagande hårdhetsgrad.

Torkad ånga, ånga varur man

borttagit fuktigheten genom upphettning.

Torksaker, sickativ m. m., brukar man

blanda i målarfärg, för att den skall

torka fortare.

Torn, pansrad däcksbyggnad på vissa

örlogsfartyg. Man har t. ex. stridstorn,

styrtorn, kanontorn.

Tornado, en virvelstorm av orkanlik

styrka, som kommer med regn och åska

i vissa tropiska länder, där svaga

passad- och monsunvindar blåsa. Särskilt

är detta fallet på Afrikas och

Centralamerikas västkuster. Namnet kommer

från portugisiskan och betyder

virvelvind. Till sin karaktär liknar den

cyklonen, men har betydligt mindre area.

Diametern är sällan större än en

engelsk mil. På kusten av Afrika

förekommer den oftast från juni—september

(början och slutet av regntiden) och de

hårdaste påträffas i trakten av Sierra

Leone och Fernando Po, men de

förekomma även så långt syd som Kongo.

Tornadon, som av en vis Försyn tyckes

ha fått till uppgift att skingra de osunda

ämnen, varmed atmosfären ofta är

laddad i de trakter, där den förekommer,

tillkännager sin ankomst genom en

liten silversky, som seglar i zenit, och som

gradvis tilltager i storlek och drager sig

ned mot horisonten, höljande

omgivningarna i mörker. Plötsligt är det, som

om naturens funktioner förlamats. En

djup tystnad råder med knappast en

vindfläkt, och man känner sig, som om

man hölle på att kvävas. Så brakar det

loss. Täta åskskrällar skaka luften,

föregångna av blixtar, som korsa

varandra och utveckla sig till en obeskrivlig

styrka. Luften står stundtals i en enda

oavbruten flamma. Äntligen kommer

vinden med oemotståndlig våldsamhet,

ryckande med sig allt, som kommer i

dess väg, och som ej är tillräckligt fast.

Lyckligtvis är tornadon av kort

varaktighet, en till tre timmar, och den slutar

alltid med ett ursinnigt skyfall.

Ingenting kan dock vara mera behagligt, än

den klara rena luft, som följer på

tornadon, och som verkar pånyttfödande

både för djur och växter. Den stora

faran av tornadon för segelfartyg ligger

i vindens otroliga styrka, som med

lätthet sliter masterna ur fartyget eller

vräker det omkull, om ej seglen blivit

bärgade i tid. Naturens varningar

åsidosätter man icke ostraffat.

Tornbalkar, balkarna i ett kanontorn

som uppbära lavetten. De äro

sammanbyggda med det rörliga tornet.

Tornkon, en konisk trumma som

fortsätter det rörliga kanontornet

sträckande sig genom trossbotten,

tornkammaren och durken ned till fartygets

inner-botten, där den vilar i dubblager.

Torped, ett i vattnet självdrivande

vapen, i spetsen försett med laddning som

exploderar, då den träffar sitt mål. Den

utskjutes genom härför ordnade tuber.

~ -båt, mindre örlogsfartyg, försett med

torpedtuber. ~ -fartyg, hit räknas

jagare, torpedbåtar och U-båtar. ~ -officer,

leder i strid och utför torpedskjutning

närmast under chefen. För övrigt leder569

Torpedkryssare—Transformator

570

han undervisning och övningar med

torped- minspärrnings- och

kontrami-neringsmaterial under sekondens befäl.

~ -kryssare, ett med torpeder bestyckat

kustfartyg. ~ -nät, nät vars maskor

utgöras av tjocka järnringar. De

upphängas på bommar, utriggade från

fartygssidan och hava till uppgift att uppfånga

avskjutna torpeder, ungefär som

pansarskjortorna i medeltiden skulle skydda

mot anfallsvapen.

Torr-docka, anordning varuti fartyg

intagas och torrsättas i och för

undersökning och reparationer. En torrdocka

är antingen fast eller flytande. Den

fasta spränges i berg eller torrgräves

och förses med portar eller docksätt,

varmed den stänges för utpumpning, sedan

fartyget halat in och blivit avstöttat på

sidorna. Den flytande torrdockan utgöres

av pontoner i U-form eller L-form, som

sänkas, varpå fartyget höjes över

vattnet. En flytdocka har många fördelar

bland annat, att fartyget har lättare för

att bli torrt, och målning därför kan

fortare bedrivas, men man bör ej

förglömma, att den tarvar lika mycket eftersyn

och underhåll som ett järnfartyg för att

skyddas mot rost, och därtill fordrar den

på grund av sina barlasttankar större

djup än en fast docka. ~ element,

galvaniskt element, där vätskan

(svavelsy-rehaltigt vatten, kopparvitriollösning

eller salmiaklösning) utbytts mot en

ge-latinartad massa, som innehåller

salmi-ak och den för elementets verksamhet

nödiga fuktigheten.

Toricelliska röret, uppslaget till

kvicksilverbarometern. Uppkallat efter

italienaren Torricelli, som påvisade, att

då luftlagret kring jorden besitter en

viss vikt, så måste det trycka mot sitt

underlag jordytan och på de föremål,

som där befinna sig.

Torrkokning, i ångpanna uppstår, då

vattenståndet i denna är så lågt, att

något parti av eldytan når upp över

vattenytan, alltså då vattenståndet sjunkit

så, att intet vatten synes i pannglaset.

Sådant får icke förekomma, emedan

människoliv därigenom kunna sättas på

spel.

Torrt, förvrängning av det engelska

ordet tant, styv, dörhalad.

Torröta, i timmer, bör man snarast

möjligt avlägsna genom uthuggning av

det, som är angripet och genom

smörjning av det friska med tjära, innan man

fäller in nytt trä.

Torv, ett bränsle som börjar komma

till heders. Den är lätt antändlig och

lönar sig naturligtvis bäst i närheten av

produktionsorten, där

transportkostnaderna ej i nämnvärd mån behöva

fördyra varan. Den utvecklar c:a 4,0000 kal.

Total-förlust uppstår, då ett fartyg helt

förolyckas. ~ -värme, den värmemängd

som åtgår för att av 1 kg. nollgradigt

vatten bilda mättad ånga av ett visst

tryck. ~ rostyta, se rostyta.

Tourniquet eller turnikett,

åderkläm-mare för att hindra förblödning. En

enkel sådan är en ren näsduk löst

sammanknuten ovanför det blödande stället,

om det gäller en arm eller ett ben. Man

sticker därefter en käpp eller dylikt i

den sålunda bildade stroppen och drejar

rund näsduken, tills blödningen upphör.

Trade, handel, fart (sjöförbindelse).

Trafik, rörelse, samfärd.

Trajektfartyg, ångfärja som överför

järnvägståg.

Traktamente, matpengar.

Traktat, fördrag stater emellan. ~

-hamnar, vissa hamnar i Kina, som varit

öppna för den europiska handeln.

Trall, genombrutna lock eller luckor,

antingen gjorda av järn i form av

vanligt galler eller sammansatta av

träribbor med lufthål. I senare fallet

användas de även som slitbottnar i båtar

el-let slitdäck. ~ -a, en mindre dragvagn

utan överrede, som användes att

transportera varor över kaj till och ifrån

fartyg.

Tramp, lastångare som icke går i

reguljär fart.

Transformator, ett slags induktionsap-571

Transitera—Tricks

572

parat, som förvandlar elektrisk energi

av en viss spänning till energi av annan

spänning.

Transitera, transportera gods genom

ett land eller från en plats till en annan.

Transito-gods, gods som transporteras

genom ett mellanliggande land.

~-upplag, utländska varors magasinering i ett

land under en viss tid utan

tullundersökning.

Transmission, kraftöverföring från en

motor till arbetsmaskiner.

Transport, förflyttning, fortskaffning,

överföring. ~ -arbetare, arbetare som

sysslar med lossning och lastning av

fartyg. ~ -vagn, vagn varpå man

förflyttar livräddningsbåt från ett ställe

till ett annat. ~ -ör, instrument för

utläggning av vinklar på papper. Den

består vanligtvis av en halvcirkel av horn

eller mässing med uppgradering till 180.

Trapetsmetoden, se under Simpsons

regel.

Trappklampar, trappsteg fastgjorda

på utsidan av ett fartyg i stället för

lejdare.

Trassel, tilltrasslad bomullstråd som

användes att torka maskindelar och

fingrar med. Oljigt trassel, som hopas

i en vrå, har stor benägenhet för

självantändning. Därtill söker trasselsudden

sig in i de mest omotiverade krokar,

såsom styrblock, soppkittlar m. m., om den

ej blir omhändertagen.

Trassent, person som drager eller

utställer en växel.

Trassera, utställa eller draga en växel

på någon.

Tratta, utställd växel.

Travalja, eller travaljebåt, skeppsbåt,

som användes till grövre arbeten,

transporter av proviant, vatten och dylikt.

Travare, ring av järn eller tåg,

varmed ett annat tåg styres efter en stång

eller efter någon del av stående riggen.

Den förekommer ofta på yachter för att

hala ut underliket på klyvaren långs

bommen. Benämnes även rack.

Travers, flyttbar järnbalk för upp-

hängning av maskindelar på en ångbåt

t. ex. då man vill lyfta cylindrarna.

Trawler, se trålare.

Tredje klassens fartyg,, härmed menas

inom flottan de gamla fartygen av

monitortyp. ~ maskinist och tredje

styrman, befälsgrader på större fartyg.

Tredje styrmannen brukar särskilt vara

hjälpreda till förste styrmannen.

Tre-dubbel nitning, se nitning. ~

dubbelt block, block med tre skivor i bredd.

~ dubbelt rev, tredje revet i ett segel. ~

-däckare, linjeskepp, tillhör historien.

~ glas, klockan 1,30—5,3—9,30. ~

-gångs-kran, krän med tre avlopp. ~

-ledarsy-stem, el., en seriekoppling av två

pa-rallellsyst. Spänningen mellan de båda

ytterpolerna är dubbelt så hög som

mellan en av ytterpolerna och nolledningen.

~ -mastad märssegelsskonare har rår på

främsta masten och snedsegel på de

båda övriga. ~ -mastad slätskonare har

snedsegel på alla tre masterna. Den

kallas etthundraelva, då masterna äro lika

höga. Det är en mycket vanlig

Riga-typ. ~ -skuren talja, se talja. ~ -slagen

ända, tåg bestående av tre kardeler. ~

-tonig ångvissla, ångsignalvissla med

tre toner.

Triangel, en figur innesluten av tre

linjer, som bilda tre vinklar. ~

-koppling, (av glödlampor) lamporna och

apparaterna kopplade var för sig eller i

grupper omedelbart emellan

huvudledningarna. ~ -mätning, triangulering,

vid sjömätning, det arbete, varigenom

man med utgång från det stora i vårt

land uppmätta triangelnätet av första

ordningen vid kusten och inom våra

skärgårdar framställer ett mindre nät.

Det fixeras genom baspunkter belägna

på höga berg samt genom exakt

uppmätta avstånd mellan dessa (baser). ~

-n, Triangulum Australis, stjärnbild ej

långt från sydpolen. ~ -ordning,

anfallsordning till sjöss, varvid fartygen

bildade en liksidig triangel.

Tricks slid, en enkel slid försedd med

en kanal, som går från ena ändan till573.

Trigonometri—Trycktråcl

574

den andra över slidens urholkning.

Ångan inkommer här i ångkanalen och

cylindern genom två öppningar samtidigt.

Trigonoinetri, den del av matematiken,

som lär, huru man, då vissa sidor och

vinklar i en triangel äro kända, skall

kunna beräkna de övriga.

Trim-lampa, lampa, som användes vid

kollämpning. ~ -ljus, talgljus, användes

vid kollämpning.

Trimma en lampa, putsa veken på en

lampa. ~ last, lämpa lasten för att

försätta fartyget i ett lämpligt läge. ~

segel, ställa seglen så att vinden verkar

fördelaktigast på dem.

Trim-plåt, lös plåt som lägges bland

kol för att lättare kunna skyffla dem.

~ -tankar, sidotankar i botten på ett

fartyg, varmed man rätar en slagsida.

~ -öppningar, öppningar i kolboxarna

för eldarna att krypa igenom. Alla

dessa ord äro försvenskade från det

engelska ordet trim.

Trioner, ett gemensamt namn på

stjärnbilderna Stora och Lilla Björn.

Trippelmaskin eller

trippelexpansions-maskin, maskin där samma ångmängd

verkar med expansion i tre cylindrar

efter varandra.

Trissor, kallade man i gamla tider ett

slags brassar på blindrån för ut.

Trochoid, den kroklinje, som beskrives

av en viss punkt i en cirkels plan, då

periferin rullar efter en rät linje.

Trocka (av franska verbet troquer),

byta en vara mot en annan.

Tropikerna, två imaginära med

ekvatorn parallella cirklar belägna en på

vardera sidan om densamma på 2372 gr.

avstånd. De kallas Kräftan och

Stenbocken.

Tropisk tid, tidsförloppet mellan

solens två på varandra följande passager

genom vårdagjämningspunkten.

Tross, kallar man tåg av mera än 2,4

cm. omkrets. Den innehåller minst 18

vanliga eller 12 grövre garn och är

slagen motsols av minst tre dukter (eller

som man kallar dem bland kofferdisjö-

män, kardeler). ~ -botten, trossdäck, det

rum som ligger näst under det understa

batteriet eller under övra däck, där

batteri saknas. ~ -roddare, roddare som

passar upp på fartyg i hamn med att ro

ut trossar.

Trumankare, ett ankare (induktor)

med cylindrisk järnkärna omkring

vilken koppartråden är lindad. Den

uppfanns av tysken von Hefner Alteneck.

Trumf (på kanon), en utsvällning

omkring mynningen på en gammaldags

kanon.

Trumpet, ett stek, som användes att

förkorta ett tåg, då man ej vill kapa

det. Man lägger en bukt av tåget på en

à två meters längd och klämmer ihop

den samt förser vardera buktändan med

ett halvslag av den enkla parten. Om

man så vill, kan man lägga på en

naj-ning i var ända. Detta kallas att bryta

en trumpet.

Trunk, inbyggnad i form av en låda.

~ -kajuta, kajuta som är byggd hälften

över hälften under däck. ~ maskin, har

vevstaken gående i ett cylindriskt fodral

(trunk), som är fastsatt till pistonens

övre del och ångtätt genomgår

cylind-derlocket. Den nedre änden av

vevstaken är förenad med pistonen och den

övre med vevtappen. ~ -ångare, ångare

med mycket höga luckkarmar. Påminner

om turettypen men med den skillnad, att

insvängningen av skeppssidan ovan

vattnet är rätvinklig och rätlinig.

Tryck, se ångtryck. ~ -are, knä eller

stötta till kranbjälke, beting e. d. ~

-axel, se buntaxel ~ -knapp, knapp

varmed man släpper på elektrisk ström.

Detta slags kontakt kallas

tryckknappskontakt. ~ -knappskontakt, se ovan. ~

-punkt, föreningspunkten emellan

matarledningen och fördelningsledningen i

ledningsnät för elektriskt ljus. ~

-smörjning, där smörj ämnet befordras genom

tryck till de olika delarna av en maskin.

~ -tråd, ledningstråd som förbinder

tryckpunkt med wattmätare på en kraft-kraftstation. ~ -ventilator, ventilator,

varigenom frisk luft tillföres ett lastrum m. m.

Tråd-lindning, lindning på en induktor.

~ -lös telefoni, överförandet av

muntliga meddelanden med tillhjälp av

elektriska vågor. Denna underbara

utveckling av den trådlösa telegrafin har till

en stor del den danske professorn

Valdemar Poulsen äran av. Genom sina

ljusbågeexperiment i slutet av förra och

början av detta århundrade upptäckte

han sättet att alstra odämpade

elektriska svängningar genom att låta en

elektrisk ljusbåge brinna i en atmosfär av

vätgas. Denna upptäckt kom först till

användning i hans eget system för

trådlös telefoni 1906. 1907 kunde han

telefonera mellan Lyngby och Esbjerg, ett

avstånd av c:a 270 kilom. Sedermera

upptogs systemet av det tyska

Telefunken-bolaget. 1897 gjorde doktor H. Simon

vid universitetet i Erlangen den

upptäckten, att en elektrisk ljusbåge kan

användas som en telefonisk mottagare

och avsändare. Detta grundade han på

iakttagelsen, att ljusbågen i en

likströmsbåglampa gav ifrån sig ett

intensivt sprakande ljud, när i närheten

av och parallellt med dess ledning löpte

en annan genomfluten av svaga

intermittenta strömmar. Han anordnade på

basis härav sin telefonkrets och kunde

på densamma återgiva en mängd olika

ljud samt även talet någorlunda

begripligt. De akustiska verkningarna voro

dock mycket svaga. Emellertid gav

hans upptäckt uppslag till flera nya

system bland andra Ruhmers i Berlin,

varuti de av en mikrofon alstrade

variationerna verka direkt på ljusbågen och

härmed åstadkomma ett klart återgivande

av talet. Den engelske fysikern W.

Duddel, som 1899 upptäckte den "sjungande

ljusbågen" eller "Duddels fenomen"

uppfann 1901 en ny metod för ljusbågens

inkoppling och Simon och Ruhmer

apterade denna ljusbåge som

mottagningsapparat till Graham Bells fotofon.

Apparaten utgjordes av en båglampa som

avsändare, och strålarna i denna brötos

parallella genom en lins och sände sina

reflexer mot en spegel vid

mottagningsstationen. Amerikanaren professor

Reginald A. Fessenden, som uträttat så

mycket för trådlös telegrafi och

undervattenssignalering, lade an på att

medelst växelströmsmaskiner alstra

svängningar av tillräckligt hög frekvens. 1906

ernådde han fullgod ljudöverföring

mellan Brent Rock vid Boston och Plymouth,

Mass, en sträcka av c:a 18 km. Följande

år hade han uppnått ett avstånd av 300

km. En annan amerikanare De Forest,

som även grundade sitt system på

Poulsens upptäckt, har gjort en kraftig

insats i den trådlösa telefonins utveckling

genom sin "audion." Sedan 1910 har man

till en stor del utbytt de trådlösa

telegrafapparaterna på flygmaskiner mot

telefonapparater, och redan för så länge

sedan kunde man telefonera från

Eiffeltornet till en flygmaskin, som på 500

meters höjd flög i en cirkel med 60 km.

radie. I Italien lyckades professor Vanni

telefonera trådlöst med Tripoli på ett

avstånd av 1,000 km. 1913 och 1915

telefonerade man från den stora

amerikanska stationen i Arlington nära

Washington med stationen å Eiffeltornet. Det

må ock nämnas, att man i Amerika

telefonerar upp till avstånd på 85 km. med

järnvägståg, som gå med en hastighet av

96 km. i timmen. Just innan detta går i

press, meddelas, att det avstånd på

vilket man nu i Amerika kan telefonera

utan tråd uppgår till 8,000 kilometer. ~

-lös telegrafi, radiotelegrafi, gnist, på

engelska wireless telegraphy eller

förkortat wireless, på franska télégraphie

sans fil eller förkortat sans fil, på tyska

drahtlose Telegraphie eller Funken

Spruch, på italienska telegraf o senza

fili, på spanska telegrafia sin hilos,

anordning för telegrafering, varvid man i

stället för att använda trådar eller

kablar över eller under jorden eller vattnet

för att överföra den elektriska

strömmen, med vars tillhjälp vissa

överenskomna tecken framställas för

meddelande från en telegrafstation till en annan,

betjänar sig av elektromagnetiska

vågor, som alstras genom artificiella

urladdningar av elektricitet eller gnistor.

Dessa vågor sändas från en gniststation

till en annan och röra sig genom ett

sfäriskt dielectricum av den luft, som

ligger emellan jordytan och en imaginär

koncentrisk yta omkring 6 1/2 kilometer

över den förra. Den elektriska kraften

överföres till detta dielectricum av

luftledningen eller antennan, en över jorden

högt uppsatt anordning av isolerade

metalltrådar, inkopplade med de

apparater, som tjäna att avsända och mottaga

de elektriska vågorna. När antennan är

jordad, överföres energien även från

avsändningsstationen till

mottagningsstationen i form av elektromagnetiska

vågor, fortplantade genom jordskorpan.

Avsändaren eller den apparat, varmed

de elektriska vågorna avsändas, utgöres

av en dynamo, som alstrar växelström i

ledningen, då man trycker på en

telegrafnyckel. Som emellertid dess

spänning är för låg för att kunna ge upphov

åt för ändamålet tillräckligt starka

gnistor, får den genomgå en transformator,

där en tillräckligt högspänd ström

alstras. Genom åtskilliga förändringar av

strömriktningen i den primära och

sekundära kretsen alstras gnistor, som

springa över ett s. k. gnistgap i

fortsättningen av ledningen. Detta gap bildades

ursprungligen av ett par metallkulor.

Nu förekomma många olika slag. På

gnistans kraft och varaktighet bero även

de elektriska vågornas styrka. För att

öka dess vågbildande förmåga använder

man sig av antennan, som fortplantar

den med luften som medium. De

elektriska svängningarna giva upphov till

vågor, som kunna fortplanta sig med en

hastighet av 300,000 kilometer i sek.

Angående mottagning av dessa vågor, se

kohärer. Den trådlösa telegrafins

historia är i korthet följande:

Svängningsegenskapen av den elektriska gnistan

upptäcktes av amerikanaren Joseph

Henry 1842. Något senare

offentliggjorde tysken Helmholtz liknande rön och

1853 gav den engelske

vetenskapsmannen Sir William Thomson (Lord Kelvin)

en förklaring över dessa fenomen.

Faraday och Maxwell fortsatte forskningarna

men det var först tysken Heinrich

Rudolph Hertz (död 1894), som genom

uppfinningen av sin berömda resonator

fastslog de av Faraday och Maxwell

uppställda teorierna. Amerikanaren D. E.

Hughes upptäckte 1879 händelsevis, att

en elektrisk gnista kan göra sig

förnimbar på mera än 100 meters avstånd och

engelsmannen W. Crookes förklarade

1892, att den praktiska lösningen av

problemet "wireless" hade stor sannolikhet

för att snart bliva uppnådd. Den

berömde engelske vetenskapsmannen och

fjärrskådaren Sir Oliver Lodge bevisade år

1894 möjligheten, att med en av honom

konstruerad kohärer kunna upptäcka

elektriska vågor på 800 meters avstånd

från den gnista, som alstrat dem.

Italienaren Gugliemo Marconi var det

förbehållet att giva så att säga fast form åt

alla dessa spekulationer. Efter

åtskilliga försök vid universitetet i Bologna

avreste han till England 1896 för att

intressera en del framstående vetenskaps-

och finansmän för sina uppfinningar. Att

han lyckades, torde vara allom bekant.

År 1898 telegraferade han medelst

elektromagnetiska vågor på ett avstånd av

63 kilometer, 1899 sände han

meddelanden över Engelska kanalen, och samma

år hade avståndet för kommunikationen

pr gnist ökats till 413 km. År 1901 den

12 dec. telegraferade Marconi från

jättestationen vid Poldhu i Cornwall

(sydvästra England) till Signal Hill, St.

John, Newfoundland och stadfästade

därmed sitt världsrykte. Detta första

transatlantiska trådlösa telegram bestod

av Morsebokstaven S (...). I Tyskland

var det professor Slaby och ingenjören

von Arco samt Braun Siemens som

gingo i têten för den trådlösa telegrafin

(Telefunkensystemet). Svensken Orling

och engelsmannen Armstrong hava

uppfunnit ett system, som bär namnet

Armorlsystemet och dansken professor

Poulsen har skrivit sitt namn i

världshistorien genom sin genialiska tillämpning

av ljusbågmetoden. Ett annat system är

Lepelsystemet, som grundar sig på

professor Wiens experiment. Slutligen kan

nämnas, att Sveriges första trådlösa

telegrafstation inrättades i Karlskrona

1910, och att vi sedermera hava fått

dylika stationer i Vaxholm, Boden,

Göteborg, Trälleborg, Karlsborg. I Stavanger

har på sista tiden fullbordats

Skandinaviens förnämsta station. ~ -lös

tidssignalering, se radiotidsignal. ~ -spiral,

spiralformigt vriden ledningstråd som, då den

genomlöpes av en elektrisk ström, verkar

magnetiskt.

Tråla eller trawla, fiska med släpgarn.

-re, eller trawler, fiskefartyg, som

användes till släpgarnsfiske. Sådant

fartyg skall, om det är maskindrivet, om

natten föra en lanterna med tre olika

sken och så inrättad, att den visar vitt

från rätt för över till 2 streck på

vardera bogen, ett grönt sken över en båge av

horisonten från 2 streck på bogen till

2 streck akter om tvärs om styrbord och

ett rött ljus med motsvarande båge om

babord och därjämte en vit lanterna,

som visar ensartat och oavbrutet klart

ljus, synligt runt hela horisonten.

Segelfartyg i samma utövning skola föra

ett vitt ljus, synligt runt hela

horisonten, samt vid närmande av eller till

andra fartyg i tillräckligt god tid att

förekomma ombordläggning, ett vitt

blossande sken eller fackla.

Träcka, draga ett fartyg med tåg

långs en strand eller genom en kanal.

Båt, som användes till dylik

"träckning", kallas träckbåt och bogserlinan

träcklina.

Träcksedel, fullmakt att månatligen

uppbära ett visst belopp av en sjömans

hyra (avlöning) i hemorten.

Träförhydning, trähud som spikas

över en dålig bordläggning eller

garnering för att skydda den förstnämnda

vid gång i is och den senare för att

hindra lasten att gå igenom densamma

och eventuellt oklara pumparna.

Träkaus, en urholkad träring, som

bändslas till stående riggen e. d. att leda

någon löpande ända.

Trä-kyla eller muskila, fyrkantig

hammare av trä. ~ -nagel, kort stav av ek

eller fur, som slås in i hål i

bordläggningen och timren på ett fartyg för att

sammanhålla dem.

Trängfartyg, kallar man t. ex.

depåtfartyg för U-båtar, gnistfartyg,

verkstadsfartyg, lasarettsfartyg,

transportfartyg, ballongfartyg, logementsfartyg

och kasernfartyg.

Tränsa, att lägga halvslag av garn

med en tums långa mellanrum om ett

med smärting klätt tåg. Att fästa

skothornsliket på samma sätt vid ett segel

medelst märling kallas att märla.

Träskott, trävägg.

Tröghet, inertia, en kropps egenskap

att göra motstånd mot varje påverkan,

som strävar att ändra dess

rörelsetillstånd. ~ -en hos en kompass är dess

oförmåga att snabbt intaga det rätta

viloläget. Det har sin grund i

bristfälligheter hos hylsans sten eller stiftets

spets, otillräcklig magnetisk kraft eller

för tung kompassskiva.

Tub, tunt rör av välljärn i ångpanna,

varigenom förbränningsprodukterna

ledas. ~ -borste, borste varmed tuberna i en

ångpanna rengöras. ~ -dragning,

ansättning av tuberna i en ångpanna. ~

-klämma, verktyg varmed yttre

ändarna av en tub utvidgas i tubplåten. ~

-lucka, lucka varmed man stänger

torpedtub, då torpeden är indragen. ~

-panna, ångpanna med många tuber.

Härav finnas åtskilliga modeller men

endast två slag, som användas på fartyg,

nämligen den så kallade

lokomotivpannan och panna med återgående tuber.

Den förra har användning på lokomotiv,

men den förekommer även på

ångslupar. ~ -plugg, tubpropp, propp varmed

man täpper igen en läckande tub. ~

-plåtar, gavlarna på en ångpanna eller

kondensor, där tubändarna äro fästade.

~ -press, verktyg varmed tätning

mellan tub och tubplåt verkställes. ~

-sektionsarea, utgör i en ångpanna med

naturligt drag vanligtvis 1/5 av rostytan.

~ -skrapa, skrapa för rengöring av

tuber. ~ -stoppare, se tubplugg.

Tuck"s packning, för packningsdosor,

som äro utsatta för medelmåttig eller

låg temperatur, består av en eller flere

kautschukkärnor i gummerad segelduk,

insmord med maskinolja och grafit.

Tugga drev säges ett fartyg göra, då

laskarna i bordläggningen öppna sig, så

att drevet äter sig ut.

Tull, se årtull. ~ -pass, utfärdas av

tullförvaltare för fartyg och gods enligt

Tullstadgan, (36 § Sjölagen, II). ~

-restitution, se Tulltaxebestämmelser 12 §

Sjölagen, II.

Tumlare, ett slags springare.

Tungspat, bariumsulfat, brukas till

målarfärg.

Tungsten, ett mineral, som består av

Volframsyrad kalk.

Tunnboj, boj som har formen av en

tunna.

Tunnel, se axeltunnel, ~ -lucka, dörr

som kan hermetiskt tillslutas, och som

leder från maskinrummet till

axeltunneln.

Tura in, göra utslag med ri på

mallboden.

Turbadium, legering som består

huvudsakligast av koppar samt något järn,

mangan och tenn. Användes till att

gjuta propellrar av.

Turuma, ett slags finskt

skärgårdsfartyg på 1700-talet. Kallades även

turkoma.

Turbin, ett skovelhjul som drives med

vatten, ånga eller vind. ~ -maskiner, en

jämförelsevis ny typ av

propellermaskineri. Maskinaxeln bringas här i

rotation därigenom, att ångan verkar på ett

eller flere turbinhjul, fastsatta direkt

på axeln. Skovlarna äro fästade i en

bestämd riktning, varför axeln endast

kan bringas i rotation åt ett håll.

En särskild backturbin måste

därför finnas, vars skovlar äro

anordnade åt motsatt håll mot

framturbinen. Turbinmaskinerna vinna åtskilligt

i jämförelse med kolvmaskinerna, såsom

större fart, större stabilitet, billigare

drift etc.

Turretångare, fartyg med inåtsvängda

sidor i S-form ovan vattnet, bildande en

bred gång från för till akter på båda

sidor nedanför det egentliga däcket.

Turretfartygen lämpa sig väl för

förandet av tunga laster, men torde ej

numera förekomma som nybyggnader i

någon större utsträckning.

Tusenbensbändsel, bändsel lagd

kryssvis över och emellan de tåg, som den

sammanhåller.

Tvillingarna, Gemini, tredje

stjärnbilden i Zodiaken, i vilken solen ingår

omkring den 20 maj.

Tving, ett slags press för

sammanhållning av nylimmade saker.

Tvådäckat fartyg började byggas

ungefär samtidigt som de endäckade och

liknade dessa till längd och bredd men

voro betydligt djupare.

Däcksbyggnaderna bestodo vanligtvis av backen för

ut, bryggan eller överbyggnaden

midskepps och ett kort halvdäck akter,

stundom med sköldpaddsforn.

Två glas, klockan 1, 5, 9. ~ halvslag,

den vanligaste fastsättningen av en

tamp. Man tager tampen en gång om

sin egen part och sticker den igenom

den uppstående bukten. Detta upprepas

ännu en gång. Två halvslag om en

spira eller ett annat tåg göres på så sätt,

att man lägger sitt tåg ett varv omkring

spiran med tampen över tågets

långända, tager den ännu en gång rund

spiran och sticker in den under krysset.

~ -ledare, en elektrisk parallellkoppling

som framställes genom att från en

maskinstation låta utgå två ledningar,

mellan vilka lampor och motorer så gott

583

Tvåmasta re—Tätring

584

som oberoende av varandra inkopplas.

~ -mastare, fartyg med två master. ~

-polig motor, motor, där induktorn rör

sig i ett magnetiskt fält, alstrat av

endast en nordpol oeh en sydpol. ~

-skuren talja, talja, sammansatt av två

enkla block. ~ -stävad båt, har likadan

akterstäv som förstäv. Förekommer

mycket på båtar, med vilka man trafikerar

öppna kuster för att, då man landar

bland bränningar, icke behöva svänga.

Då man upphinnes av en dyning, bör

man ro igenom den, innan den bryter

sig oeh sedan följa den mot land. ~

-taktsmotor, se motor. ~ -tonig

ångviss-3a, ångvissla med dubbla ljud. ~

-vägskran, krän med två avlopp.

Tvångslotsning, skyldighet att

använda lots. Se Lotsstadgan, Sjölagen, II.

Tvär-beting, balk emellan betingarna

på ett bråspel. ~ -drivare, den mellersta

kardelen i en ögonsplits. ~ -kil på

propeller, den kil som går genom

propelleraxeln akter om propellern. ~ -lask,

nåtet mellan ändarna på tvenne

bordläggningsplankor. ~ -s, i horisontal

riktning vinkelrätt mot fartygets

medellinje. ~ -salning, en vågrätt

anbringad träkonstruktion emellan en mast

och en över densamma stående stång,

som ger spridning åt stäng- eller

b ramvanten. ~ -sektion, det plan som

delar fartyget vinkelrätt mot

längdriktningen. ~ -skepps, i fartygets

breddriktning. ~ -skeppsbox, kolbox som går

tvärs över fartyget. ~ -skeppsnummer,

betecknas i klassificeringsreglementen

T N och betyder bredden+djupet.

Denna summa är bestämmande för

plåttjockleken av bottenstockar och

vattentäta skott. ~ -skott, skott eller vägg

som går tvärs över ett fartyg. ~

stop-pare, smidda stänger som stötta en

ångpanna sidovägen. ~ -stycke eller

tvär-huvud, mellanlänken i

rörelsemekanismen i en ångmaskin, och som leder

nedre ändan av pistonstången rätlinigt.

Vid stående maskiner rör sig

tvärstycket och styres av gejdskor eller glid-

skor emellan två styrplan, som äro

plana och anbragta i maskinramen. ~

-stycksbult, bult som genomgår

tvärstycket. ~ -stycksgejder kallas ytor som

stöda tvärstyckets glidplan, och som

upptaga sidotrycket, förorsakat av

vevstakens ställning i vinkel mot kolvstången.

~ -styckslager, lager som gripa om

härdade tappar av tvärstycket. ~ -ända,

tross som håller ett fartyg tvärs in till

ett föremål. ^

Tyngd-lag, den naturlag, som yttrar

sig däruti, att varje kropp är

underkastad en dragning i vinkelrät riktning

mot jorden. ~ -punkt, se centrum

gravi-tatis.

Typhon, Typhoon, Ty-fong, Tai-phon,

kinesiskt uttryck för en hård vind,

orkan eller cyklon. En virvelvind av

otrolig styrka, som företrädesvis

förekommer i de trakter på jorden, där

monsunerna blåsa och särskilt vid

monsunväx-lingarna. Typhonen rör sig motsols norr

om ekvatorn och medsols söder om

densamma. Sitt namn har den fått efter

Typhoon, vindarnas gudinna i Kina. Det

latinska ordet typhon betyder virvelvind,

men har fått sin benämning efter jätten

Typhon, mot vilken Jupiter slungade sin

åskvigg. Den jätten ligger begraven

under berget Aetna.

Tysack"s ankare, se patentankare.

Tåg, sammanslagning av garn,.

framställda av hampa, bomull, manilla, sisal,

gräs eller kokosfibrer. ~ -fender, grov

tross som är fastgjord runt om en båt,

som en avvisare. ~ -rum, det rum

ombord där man sköt ned plikttåget

(ankartåget), då det ej behövde användas.

~ -virke, gemensamt namn för alla slags

repslagerivaror.

Tända fyr, tända eld.

Tändkula å motor, järnkula som

upphettas för att förgasa brännoljan.

Tätningsvinklar, vinkel järn som

anbringas för att täta vissa vinklar på

järnfartyg.

Tätring, fjäderring av tackjärn för

åstadkommande av tätning av piston.585

Tätringslock—Törnmärke

586

En dylik är d. s. k. Ramsbottomringen,

som användes på mindre maskiner. ~

-s-lack eller däekel, ett ringformigt lock,

som kvarhåller tätringen på en piston.

Töjankare kallades fordom det

ankare, som hade sin plats under styrhords

kranbjälke.

Tönende Funken, ljndande gnistor, ett

system för trådlös telegrafi, som äges

av Telefunken-bolaget i Berlin, och som

numera utträngt det ursprungliga

Tele-funken-systemet.

Törn, 1) stöt; 2) ett varv av ett tåg

eller kätting omkring något föremål; 3)

tur att lösa av ror eller utkik; 4)

kommando att vända logglaset, då man

loggar med handlogg. ~ taga, 1) bära av

med en åra eller båtshake för att ej

stöta emot ett föremål med en båt; 2) lägga

en tross om ett föremål, knap eller

pollare för att hindra den från att slira. ~

-a, stöta emot. ~ -a till, gå i arbete,

uppmana att gå i arbete (styrman törnar

till). ~ -a ut, stiga upp ur kojen. ~

-märke, det märke på en logglina,

varifrån knopen är uppmätt. Se logg.U.

U-balk, järnbalk, vars genomskärning

har formen av ett U.

Udde, utskjutande del av en strand.

Udema, örlogsfartyg i Finland på

1700-talet.

Uggla, fånga en, säges ett fartyg göra,

då det i följd av dålig styrning eller

skralnande vind går över stag av sig

självt.

Umbriel, en av planeten Urani månar.

Umgälder, se hamnpenningar,

lotspenningar, lastpenningar o. s. v.

Una-båt, en från Amerika

härstammande segelbåt, grundgående och

försedd med centerbord. Den kan skötas

av en person, härav namnet.

Undanfallning, avfallning, då man

viker för en annan seglare.

Underbemannat, är ett fartyg, som

icke har tillräckligt stor besättning.

Förekommer numera ej så ofta.

Under gång eller på väg, anses ett

fartyg vara, då dess ankare har släppt

botten, dess förtöjningar äro losskastade,

och då det icke står på grund. ~

-huggare, öknamn på folk som anse sig

vara mer, än de i verkligheten äro. ~

-kant, nedre delen av ett föremål. ~ i

däck, akt för slag, varningsrop åt dem,

som stå på däck, då man ämnar låta

någonting falla från riggen. ~ ledsegel,

det ledsegel som är hissat till

ledsegelsspiran på fock- eller storrån. ~ lopp,

främsta delen av kölen där förstäven

börjar. ~ -mast, den del av en mast, som

är belägen emellan däcket och märsen

eller första salningen. ~ -mastat,

försett med för korta master. ~

-officersgaljadet, se örlogsgaljadet. ~ -riggen,

tacklingen till undermasten. ~ -rum,

nedre delen av ett lastrum under

mellandäcksbjälkarna. ~ -rå, nedersta rån

på en mast, såsom fockrån, storrån,

beginerån o. s. v. ~ -rättelser för

sjöfarande, en publikation, som utgives av

Kungl. lotsverket och som innehåller

tillkännagivanden rörande de för

sjöfarten anbragta säkerhetsanstalterna

både å Sveriges, och så vitt ske kan, å

andra länders kuster. Underrättelserna

utkomma en gång i veckan och erhållas

fritt mot erläggande av

postbefordringsavgiften (35 öre). Prenumeration

sker å närmaste postkontor. ~ -seglen,

härmed menas vanligtvis stormseglen,

(undra märsseglen, revad fock,

storseglet samt storstagsegel och stagfock). ~

segel är ett fartyg, då ankaret är

lätt och seglen äro satta. ~ -ström,

ström, som löper på djupare

vatten och kan gå i annan riktning

än ytströmmen. ~ -vattensbåt,

subma-rin, U-båt, torpedbåt, som kan sänka sig

under vattenytan antingen genom

vattenfyllning eller, om den är under gång,

genom hydroplan, och som härigenom

har möjligheter att oobserverad komma

i närheten av och torpedera fientliga

589

Undervattensklocka—Undervattenssignalering

590

fartyg. För att skydda sig mot dessa

sjöfartens hajar lär minan vara ett gott

medel. Svåra pansarnät hava även

visat sig vara ett gott skydd i vissa lägen.

~ -vattensklocka, se

undervattenssignalering. ~ -vattenskropp, den del av ett

fartyg, som ligger under vattnet. ~

-vattensläge, en U-båts position, då den icke

synes över vattnet. ~

-vattenssignalering, sker genom-en i vattnet nedsänkt

metallklocka, varmed vissa

ljudsignaler åstadkommas, vilka fortplantas

genom vattnet och uppfångas av

passerande fartyg. De första

försök till undervattenssignalering, som

man känner till hos oss, hava kommit

oss tillhanda genom Deutscher

Nauti-scher Yerein och Society of Arts. På

den förras högtidsdag i Berlin 1901

föreläste geheimerådet Körte såväl över

försök, som han själv anställt på

Müggel-see, som över de lyckade resultat i

undervattenssignalering, som blivit

uppnådda i Amerika av professor Elisha

Gray i Chicago, en av telefonens

pioniärer. Undersökningarna av

fortplantning av ljud vågar i vattnet ävensom

tillgodogörandet av . dessa vibrationer för

signalering emellan fartyg och land

eller emellan fartyg gå likväl ännu längre

tillbaka i tiden, och särskilt hava

engelsmän syseisatt sig med problemets

lösning. 1895 i maj anställdes bl. a. av

Baurath Peck jämte kapten Neale

Melville Thompson försök i denna riktning

å Wannsee vid Berlin. Dessa senare i

samband med dem, som blivit gjorda av

professor König i Berlin samt av

ingenjörerna Blake, Mundy och Millet i

Amerika, bekräfta den gamla satsen, att i

vatten alstrade ljudvågor fortplanta sig

på relativt stora avstånd, och när de

genom någon anordning sättas i

förbindelse med luften, bliva de i ton förnimbara

för människoörat. Med andra ord, när

man under vattnet anslår ett

metallföremål, sättes detta i mån av dess

sammansättning och spänning i svängningar,

som meddela sig åt det omgivande vatt-

net, där de fortplanta sig rätlinigt. Om

dessa svängningar träffa sidan av ett

fartyg, så uppfångas som av en väldig

membran samma svängningstal och

överföres till den i fartygets inre befintliga

luften. Om svängningstalet å det

anslagna föremålet är högt nog att i ton

uppfångas av människoörat och

svängningarna tillräckligt intensiva, så höres

tonen i fartygets lastrum. Om de

experiment i undervattenssignalering, som

blivit gjorda i Amerika, föreläste ingenjör

Josiah B. Millet i Society of Arts i

London 1896, då han bl. a. sade: "Jag

minnes huru en gammal lots berättade mig,

att hans farfar, som även var lots på sin

tid, brukade i disigt väder gå ned i

lastrummet och med örat mot

bordläggningen söka uppfånga ljudet av

passerande ångares hjul. I dag lyssna även

befälhavarna på våra största ångare till

de ljud, som tränga genom sidorna av

deras fartyg och det är en seger för den

moderna vetenskapen icke blott att

kunna sätta sjöfararen i stånd att göra sina

observationer inom karthyttens lugna

väggar utan att även kunna bevisa till

full evidens att i instinkten hos den

gamle lotsen låg den fundamentala

principen för säkerheten till sjöss." De

egentliga försöken i undervattenssignalering,

som i Amerika kunna sägas hava lett till

ett praktiskt resultat, datera sig från

1895, då Amerika låg i krig med Spanien.

Ingenjör Mundy gjorde då en resa från

New Orleans upp för Missisippifloden,

och som han delade den allmänna

farhågan av en attack från spanska

torpedbåtar, kom han att tänka på en erfarenhet,

som han gjort i unga dagar ifråga om

ljudalstring, då han kastade en sten mot

en annan, som låg på sjöbottnen. Detta

åter kom honom att tänka på

mikrofonen som mottagare av ljudet, även under

vatten. Vid framkomsten till St. Louis

vände han sig till professor Elisha Gray

i Chicago och fick hans löfte om bistånd

vid konstruerandet av en praktisk

apparat. Genom de outtröttliga experiment,Undervattenssignalering

592

som sedermera gjordes av de förut

nämnda amerikanska ingenjörerna oeh

professor Gray med lösa i vattentäta fodral

inkapslade mikrofoner, som anbringades

på utsidan av ett fartyg, kom man efter

hand till det resultat, att den enda

praktiska utvägen var att placera

mikrofonen i en tank, fastsatt vid

bordläggningens insida, och med ledningar

sätta den i förbindelse med hörlurar,

upphängda i karthytten. Genom att

placera mikrofonen på detta sätt blev man

även i stånd att med noggrannhet

bestämma, i vilken riktning det

uppfångade ljudet låg. Signalapparaterna bestå

av tvenne huvuddelar, avsändnings- och

mottagningsapparaten. Avsändaren eller

ljudalstraren kan antingen hängas ut

från ett fartyg, upphängas i en

ställning, trefot, som står på sjöbottnen eller

appliceras på en boj med automatisk

anordning, varmed ljudet frambringas.

Den består av en metallklocka

vägande c:a 80 kg. och som i sin övre del

sammanhänger med en metallcylinder

eller ett skåp, varuti mekanismen är

innesluten. Denna drives med

komprimerad luft och verkar direkt på kläppen,

som liknar en hammare; en

dubbelled-ningsslang av kautschuk förenar

slagverket med luftbehållaren. Klockan

firas genom en särskild vinsch och dävert

ned i vattnet på ett djup av 25 fot. I

maskinrummet finnes en så kallad

coderinger, som automatiskt angiver

fyrskeppets nummer, så att om t. ex. detta

är 25, så är coderingern avpassad så, att

kläppen först slår 2 slag på klockan och

efter en stunds uppehåll 5 på varandra

följande slag. Detta upprepas reguljärt

med vissa mellantider. Finnes ej

behållare för komprimering av luft men

ångmaskin, är det lätt att inkoppla en

kompressionspump. För övrigt kan man

anbringa en motor eller i nödfall driva

verket för hand. Detta senare är dock

endast lämpligt, då klockan ej behöver

höras längre än två à tre mil.

Klockornas hörvidd varierar från 6 till 12 di-

stansminuter beroende på djupgåendet

hos det fartyg, som observerar.

Apparaten för mottagning består l:mo av två

metalltankar fyllda med sjövatten och

fastsatta vid fartygets insida under

vattenlinjen och på ett bestämt avstånd

från stäven, 2: do en speciellt

konstruerad mikrofon upphängd i tanken och

fullständigt täckt av sjövatten, 3:o

trådar, som förena mikrofonerna med

mottagningsapparaten på

kommandobryggan. Denna utgöres av en låda av

metall och liknar en manometer. Den är

försedd med tvenne lurar. Genom att

kasta om en omkopplare kan man

ögonblickligen ändra kontakten från styrbord

till babord och vice versa. Professor

Be-ginald A. Fessenden har senare

upptäckt en apparat i stånd att sända

budskap från fartyg till fartyg på många

mils avstånd med vattnet som medium

och i likhet med vad, som är fallet med

undervattensklockan, kan ljudriktningen

med visshet bestämmas. De senare

anställda försöken hava givit vid handen,

att apparaten ej blott kan användas till

förekommande av kollisioner med

fartyg utan även möjliggöra upptäckten av

närbelägna isberg. Apparaten, som

kallas Telegraph Oscillator, består av en

växelströmsmotor fästad vid ett

diafragma, som den vibrerar i kontakt med

vattnet med en hastighet av 500 pr sek.

Oscillatorn är ej blott ljudalstrande utan

även en mycket känslig emottagare.

Anbringandet av apparaten är enkelt.

Den kan upphängas i en vattentank i

förpiken eller fastsättas vid ett avstämt

diafragma i fartygssidan. Genom att

anbringa en oscillator på vardera sidan av

fartyget är det möjligt att bestämma

ljudriktningen, ty fartygsskrovet kastar

en ljudskugga, så att intet ljud kan

förnimmas genom den i "skuggan"

befintliga oscillatorn. När ljudet höres lika

starkt på båda sidor, kommer det rätt

förifrån. Från isbergen är det alltså

ekot av det ljud, man själv utsänder,593

Undre—Uppbördsstyrman

594

som åter uppfångas ombord och varnar

till kursförändring.

Undre brädden av solen är den man

vanligtvis använder, då man mäter

solens höjd. Vid korrigering av den

observerade höjden måste man alltså

lägga till solens halvdiameter för att

erhålla sann höjd. ~ bramrå, den nedersta

av bramrårna, då det finnes dubbla

bramrår. ~ märsrå, den andra rån

nedifrån räknat, då det finnes dubbla

märs-rår. Seglen på dessa båda taga namn

efter sin rå.

Undulationsteorin, den teori, enligt

vilken ljuset åstadkommes genom

vibrationer i etern.

Universum, världsalltet.

U O, förkortning av underofficer.

U O K, förkortning av

underofficerskorpral.

Upp-bankning, se b anka fyrarna. ~

-bringning, besittningstagande av

fartyg för undersökning, då man har skäl

misstänka, att det medför fientlig

egendom. ~ -bördskonstapel, i flottan

om-händerhar och ansvarar för fartygets

minammunitionsutredning. ~

bördsmaskinist, har närmast under

fartygsingenjören, där sådan finnes, befäl i

maskinrummet, och såvida ej fartygschefen

bestämmer annorlunda, åligger det

uppbördsmaskinisten att vid handhavande

och vården av sin uppbörd ställa sig

gällande föreskrifter till efterrättelse.

Han skall utöva tillsyn dels över

fartygets vattentäta dörrar och luckor, dels

över dess bränsle och maskin oljeförråd

med härför avsedda förvaringsrum,

skolande, när fartygsingenjör är

kommenderad, nu nämnda tillsyn utövas under

honom. Han skall av

fartygsintendenten mot kvitto mottaga fartygets

utredning av kol, ved och maskinolja samt

ansvara för densamma. Han skall ställa

sig till noggrann efterrättelse dels

föreskrifter rörande vädring och belysning

av kolboxar och försiktighetsmått vid

beträdande av dessa, dels föreskrifter

rörande temperaturundersökning

därstädes samt avgiva rapport därom till

fartygsingenjören eller sekonden. Han

skall ansvara för att maskinen

tillhörande bottenkranar äro försedda med så

tydliga märken, att man kan känna, om

de äro stängda eller öppna även under

mörker, eller då de äro under vatten

samt förvissa sig om, att

maskinpersonalen härom har kännedom. Han skall

ägna noggrann tillsyn åt fartygets

ång-eller elektriska eller annan

styrinrättning samt före ankarlättning eller

avgång förvissa sig om, att rorgången är

fri, att styrmekanismen arbetar säkert

och att rodervisarnas ställningar utvisa

rodrets verkliga läge och

överensstämma med varandra samt rapportera detta

till vederbörande befäl. Då mycket

maskinmanöver kan förväntas, eller då

maskineriets drift fordrar särskild

tillsyn, må han ej utan giltig anledning

avlägsna sig från maskin- eller

pannrum. Då fartygsingenjören ej är

närvarande, skall uppbördsmaskinisten

personligen övertaga befälet i maskinen

vid ankring, lättning, avgång från eller

ankomst till hamn, inträffat

maskinhaveri, påeldning, uppvärmning och

rundgång. I den mån, hans tid medgiver,

skall han utöva tillsyn över

förekommande järn- och metallarbeten, som

tillhöra hans yrke, även om de ej

tillhöra hans verksamhetsområde. Han

skall föra maskinloggboken och söka

rädda den, om olycka inträffar. För

övrigt ansvarar han för undervisningen

av maskin- och eldarpersonalen, vakar

över ombordtagande av färskvatten,

fördelar personalen och rapporterar dess

tjänstbarhet samt avgiver förslag till

sekonden om betyg för underofficer vid

maskinavdelningen vid avgång från

fartyget efter slutad expedition. Han

vakar alltså över allt, som hör till

maskinen och dess ekonomiska drift och

fackmässiga skötsel. ~ -bördsrum, rum där

inventarier med undantag av ömtåliga

instrument förvaras. ~ -bördsstyrman,595

Uppbördstimmerman—Utkik

596

biträder navigationsoffieeren i dennes

tjänst samt utför dennes sysslor å

fartyg, där icke navigeringsofficer är

kommenderad. ~ -bördstimmerman, har

tillsyn över fartygets båtar samt

tätningsanordningar å portar, luckor, sido- och

däcksventiler, klys m. m. samt utför

under fartygsingenjören förekommande

timmermans- och snickeriarbeten m. m.

~ -gå, fira eller släcka efter på ett tåg.

~ -gående grunden kallar man

vattendjupets minskning, då man närmar

sig Engelska kanalen västerifrån. ~

-halare, smäcker lina varmed man

halar upp halsen eller skotet på ett segel.

~ -hinnare kallas ett fartyg, som

nalkas ett annat akterifrån så, att det om

natten endast ser det senares

akterlanterna. Upphinnaren skall alltid vika

för den, som han upphinner, även om

denna är en ångare, och han själv

seglare. Det fartyg, som upphinnes, skall

akterifrån mot upphinnaren visa ett

blossande sken eller föra en vit

lanterna, som visar över en båge av sex

kom-passtreck åt vardera sidan. ~ -länga,

den del av spantet i ett träfartyg som

utgör fortsättningen av bottenstocken

uppåt fartygssidan. Upplängorna

benämnas alltefter fartygets djup l:a, 2:a,

3:e o. s. v. upplängan. ~ -magnetisera,

överföra magnetism på något. ~ och

ned betyder ej alltid, att en sak eller

person står på huvudet, det betyder även

lodrätt. ~ -skjutningsnaglar, pinnar i

en raketlinlåda, om vilka linan är

uppskjuten för att icke oklaras vid

utlöpandet. ~ -slagsgods, gammalt tågvirke

som sönderdelas och användes till

plat-ting, sjömansgarn, mattor m. m. ~

-slamning, en farleds uppgrundning

genom havets inflytande på närliggande

bottenlag. ~ -stigande nod, se nod. ~

-sättning, inriktning av kanon på ett

visst mål. ~ -sättningsskruv, skruv för

förändring av höjdvinkeln på en

kanon ~ -värmning av en maskin, innan

den sättes i gång, skall ske med största

försiktighet under en tid av Vs timma

på mindre och en timma eller mera på

större maskiner.

Uranus, planet, upptäckt av den äldre

Herschel i Bath 1781. Den är belägen på

ett avstånd från solen av bortåt 3,333

miljoner kilometer.

Ur-kopplingsläge, det läge motståndet

på en elektrisk motor har, då den

upphör att arbeta. ~ -laddning, det

fenomen som inträffar, då

potentialskillnaden mellan två kroppar hastigt

utjämnas eller blir = 0. ~ -laddningsgräns,

den spänningsgräns till vilken ett

ackumulatorbatteri får urladda. ~

-laddningsspänning, den spänning under

vilken elektrisk urladdning äger rum.

~ -laddningsström, strömstyrkan som

avgives vid urladdningen i ett

ackumulatorbatteri.

Ursa Major, se Stora Björn. ~ Minor,

se Lilla Björn.

Ut-blåsningskran, en starkt byggd

kikran, placerad under botten på en

ångpanna och antingen fastsatt direkt

på denna eller på en å densamma

anbragt hals. Den står i förbindelse med

en i slaget fästad bottenkran. ~

-hlås-ningsrör, rör genom vilket vattnet i en

ångpanna utblåses. ~ -fall av

skeppssidan, dess avvikning från lodlinjen utåt,

t. ex. i bogen för att fartyget skall

kunna kasta ifrån sig vågorna vid fart

igenom vattnet. ~ -frakt, frakt från

hemorten till utlandet eller till

transocean-ska orter. ~ -försel, taga varor på, är

att köpa varor, som varit magasinerade

på tullen eller legat på nederlag i och

"för bruk under resa till utrikes ort. ~

-glödgning av plåtar, som flänsats eller

bearbetats i värme, måste äga rum för

att ej spänningar skola uppstå och

försvaga plåten. ~ -halare, tåg

varmed man halar ut ett segel på

gaffel eller bom ~ -halarring, se

rack. ~ -kik, 1) spejande till sjöss

efter främmande föremål, fartyg, fyrar,

is m. m. ; 2) den person åt vilken

det är uppdraget att hålla utkik.

Man säger, att man har utkiken,597

Utkiksbrygga—Utslag

598

håller utkik eller går på utkik.

Man löser av utkiken eller förfångar

den, då man ersätter den, som nyss förut

haft utkik. ~ -kiksbrygga, brygga som

går tvärs över fartyget för ut och

varifrån utkik hålles. ~ -kikstunna, kråkbo,

en halvcylindrisk utbyggnad på

fockmasten av större ångare för utkiken.

På polarfartyg eller valfångare utgöres

kråkboet av en vanlig tunna. ~

-prick-ning, enligt Kungl, lotsstyrelsens

kungörelse av den 3 april 1884 skola prickar,

som böra lämnas på norra eller östra

sidan av farled, utmärkas medelst kvast

i övre ändan och de, som skola lämnas

på södra eller västra sidan om farled

vara släta. Alla kvastprickar eller i

deras ställe utsatta större sjömärken äro

rödmålade och alla slätprickar till halva

sin längd och i deras ställe

förekommande större sjömärken till hela sin

längd svartmålade. Vid bestämmande

av en farleds huvudriktning har man

att följa lotsstyrelsens kungörelse av

den 23 mars 1886, se Sjölagen, avd. II. I

öppen sjö stå helsvarta prickar norr om

grund och svarta med vitt bälte öster

om grund. Eöda prickar med

uppåtvända kvastar stå söder om och röda

prickar med nedåtvända kvastar stå

väster om grund. Alla dessa märken kunna

dessutom vara försedda med speciella

topptecken, ballonger eller dylikt.

Grund, som kunna passeras på vilken

sida som helst, utmärkas av en röd och

svart kryssprick. Mindre flagga på en

prick visar, att prickgången skiftar om.

Man bör alltid efterse i sjökortet, huru

en prick skall tagas. ~ -rakning av aska

slagg, som samlas i askungen, skall ske

varje vakt före vaktombyte. När askan

utdragits med rakan, bestänkes den

med vatten, varefter den hivas upp på

däck och störtas över bord (Obs.! i lä!).

~ -redning, kallas inom flottan de

materialier, som förbrukas under olika

avdelningars skötsel och vård, såsom i en

maskin, bränsle, smörjmedel,

packningar, putsmedel, färg m. m. ~ -riggare,

i allmänhet bom eller spira, som sättes

ut i vågrät riktning från någon del av

ett fartyg för att giva spridning åt

segel eller tåg. Utriggare kallar man även

en sorts kapproddningsbåt, där

rodd-klykorna äro fästade vid "utriggare"

eller ställningar, som skjuta ett stycke

utanför relingarna. ~ -rustning, allt

som finnes ombord till fartygets drift

och underhåll ävensom besättning,

kanoner, proviant och amunition. ~

-rustningsnummer, för erhållande av

erforderliga siffervärden ifråga om ett

fartygs utrustning finnes på följande sätt:

på ångfartyg, rymden under huvuddäck,

ökad med halva sammanlagda rymden

av på förhand slutna påbyggnader,

överbyggnader, däckshus samt kappar

av full däckshushöjd. Om rymden

under huvuddäck icke är känd, blir

utrustningsnumret, som sedermera kan

slås upp i t. ex. Sjöfartssäkerheten av

Malmén II, sid. 276, enl. följande formel:

U. (utrusningsnumret) — 0,70 X L X B

V

X D + ——, då V betyder rymden av de

ovannämnda däcksbyggnaderna. I

Bu-reau Veritas* reglemente erhålles dess

utrustningsnummer enligt formeln U =

LXBXD+4- + -r->

2 4

längd, B dess bredd, D djupet, S

kubikinnehållet av byggnader såsom pop,

upphöjt däck och back samt S"

kubikinnehållet av alla andra däckshus.

Motsvarande tabeller för grovleken av

kättingar och tågvirke samt ankarvikt

finnas i Bureau Veritas" reglemente för

klassificering av fartyg, i Loyd"s Kules

and Regulations etc. ~ -sjungning, ett

slags egendomlig solosång för angivning

av takten, då man halar en ända. Man

säger även, att en sak går med en enda

utsjungning, när den går ntan motstånd

eller hinder. ~ -sjölodning,

sjömätnings-arbete, som utföres från ett fartyg till

motsats mot detaljmätning, som utföres

i båtar. ~ -slag, konstruktionsritningens

framställande i naturlig storlek på gol-599

Utströmningsgas—Utväxlingsbar

600

vet å mallvinden för utförande av ett

fartygs byggnad. ~ -strömningsgas

kallas den gas, som utgår från en motor,

sedan den gjort sin tjänst. Om denna

är smutsig eller mörk, måste det vara

något fel i oljetillförseln, som då bör

justeras. ~ -strömningsperiod, den period

under vilken gasutströmningen i en

motor äger rum. ~ -tag, en inkoppling på

elektrisk ledning. ~ -vandrarfartyg,

härmed förstås sådant fartyg, som

användes till utvandrares befordran till

främmande världsdel, och å vilket

passagerarnas antal överstiger trettio. Om

bestämmelserna rörande dylikt fartyg

i övrigt, se Sjöfartssäkerheten av

Mal-mén, avd. II. ~ -våla, lägga ut vålar,

se d. o. ~ -växling, kraftöverföring

medelst kugghjul från en maskindel till en

annan. ~ -växlingsbar säger man om

en maskindel, som vid behov kan

användas även på en annan plats än dess

huvudsakliga.v.

Vad, not, fiskredskap av stora

dimensioner. Nyttjas vid sillfiske.

Vaja, säges om flaggor och vimplar

med avseende på den rörelse, varuti

luftdraget försätter den.

Vaka, flyta lätt över vågorna (om båt

eller boj).

Vakt. Man skiljer på tre slags vakter

ombord å fartyg, sjövakt, ankarvakt

och hamnvakt eller babian. Sjövakten

är indelning av dygnet i 6 vakter à fyra

timmar eller åtta halvtimmar, som

kallas glas. Vakterna benämnas

dagvak-teii (4—8 f. ni.), förmiddags vakt en,

eftermiddagsvakten, som på svenska

fartyg brukar räcka från 1—8 e. m. (på

örlogsfartyg har man även den s. k.

plattfoten), första vakten och hundvakten

(12—4 på natten). Besättningen indelas

i styrbords- och babords vakt. Den förra

kallas på handelsfartyg kaptenens vakt,

men skötes vanligtvis av 2: dre

styrmannen. Babords vakt skötes av l:e

styrmannen. Ankarvakt utgöres vanligtvis av

endast en man i sänder. Likaså

hamnvakten om natten på större fartyg. ~

-fördelning, namnlista å vaktmanskap.

~ -glas, ett numera sällan

förekommande 30 minuters sandglas, från vilket

benämningen "glas", som uttryck för

halvtimmen kommit. ~ -göring, tjänstgöring

på däck. ~ havande officer. På

örlogsfartyg förestås sjövakten av en av de

äldre officerarna, som sköter fartygets

navigering enligt chefens order. Till

ankars liar likaledes en officer vakten

ocli vakar över fartygets säkerhet. När

en officer slutar sin vakt, "avlämnar"

lian den till nästa man. ~ om vakt eller

hela frivakter kallas det ombord, då den

vakt, som haft sin tjänst på däck,

omedelbart efter vaktens slut får vara ledig,

såvida icke manövreringen fordrar alle

mans närvaro. Det anses icke flott av

en skeppare att i onödan hålla folket

uppe på frivakten, och det arbete, som

utföres under dylika förhållanden, blir

vanligtvis av minsta möjliga värde. Vid

uppställandet av fordringar på andra

skadar det aldrig att påminna sig, huru

man själv kände det, då man var

"gemen" man. ~ -skepp, örlogsfartyg

förtöjt på redd eller i hamn för

övervakande av sjöfarten. ~ till kojs eller frivakt,

har den del av besättning, som för

tillfället har ledigt. När styrmannen

ropar: "till kojs frivakt" gör han alltid

några trötta sjömän lyckliga.

Vakuum, luftförtunning eller tryck,

som är lägre än atmosfärens. Det

uppstår vid ångans kondensering i ett slutet

kärl och underhålles av luftpumpen.

Gamla maskinister brukade säga:

"vakuum suger". ~ -säkring på en

gnistemottagare, är en anordning, som

anbringas på apparatens baksida för att

förhindra högspänningsurladdning av

atmosfärisk elektricitet. ~ -meter, in-603

Vakuumventil—Varbygel

604

strument, varmed man mäter tryck, som

är lägre än atmosfärens. ~ -ventil, en

ventil, som har till uppgift att insläppa

luft i en ångpanna, då denna efter

slutat arbete kallnar, och ångan begynner

att kondenseras. Den består av en

ventil, som är självverkande genom en

spiralfjäder eller motvikt. Den är anbragt

på ångpannas övre del och öppnas inåt,

så snart panntrycket blir mindre än det

yttre lufttrycket.

Yal-båt, båt som användes vid

valfångst. Den är spetsig eller försedd med

likadan stäv, akter som för och lämpar

sig därför särdeles väl som livbåt. ~

-fångare, valfångstfartyg. Även

sjöman, som idkar valfångst. ~ -knop eller

turkhuvud, knop, som lägges av en enda

part, och som liknar en turban.

Användes huvudsakligen som prydnadsknop

på fallrep, styrrep, kiststroppar e. d.

Valvet, den avrundade delen av ett

fartygs akter på ömse sidor om

rortrum-man.

Valv-bordläggningen, de plankor som

bekläda valvtimren eller de timmer, som

giva form åt valvet. På järnfartyg

utgöras de av plåtar. ~ -mottagare, se

Flemings svängningsventil.

Vandra, säges om ett segel, block e. d.,

som har sin rörelse långs ett tåg,

lejdare, levang eller spira. När

kompassnålen är för litet magnetiserad, brukar den

även "vandra".

Vandringsspiror, spiror som surras

mellan fock- och storvanten o. s. v. å

ömse sidor av fartyget en halv

manshöjd över däcklast.

Vant, tåg eller stållinor som stötta

en mast sidovägen, och som äro

förenade medelst vevlingar av lina eller trä

och bilda repstegar för manskapet, att

äntra till väders på. Varje särskilt vant

kallas ett spant och två spant bilda ett

vantpar, som medelst vantögat är krängt

över masttoppen. Undervanten leda ett

stycke nedanför toppen av en undermast

till röst järnen i fartygssidan, med vilka

de äro förenade medelst ett slags block,

som kallas jungfrur och taljerep. På

ångfartyg, ja även på moderna

segelfartyg, ser man numera ofta i stället för

taljerep, att vanten äro fästade till

skeppssidan medelst sträckskruvar. På

järnfartyg kunna de försvara sin plats

men på segelfartyg, där man gärna vill

hava allting böjligt och smidigt,

torde ej ombytet vara så lyckligt.

Stängvan-ten eller den del av stående riggen, som

stöttar den närmast Över undermasten

stående stången sidovägen, äro fast i

put-tingsjärnen. Dessa uppbära ytterkanten

av märs eller salning. Bramvanten hava

samma upgift rörande bramstången. ~

-knop, knop varmed man förenar

delarna av ett sprunget vant. Man har

engelsk och fransk vantknop. Den förra

lägges sålunda: man slår upp

kardelerna och sticker dem emellan varandra,

som då man skall lägga en splits. Man

lägger därefter en enkel taljerepsknop

av tre och tre kardeler samt samsar väl

till. Ju mera man sträcker på vantet,

desto hårdare drages knopen åt. Sedan

knopen blivit väl samsad, tafsar man

kardelerna, lindar dem hårt runt vantet,

tjärar och kläder det hela med

sjömans-garn. Den franska vantknopen göres

sålunda: sedan man öppnat kardelerna

som ovan och stuckit dem mellan

varandra, trycker man dem hårt tillsammans

och viker tillbaka tre av parterna, över

vilka och det sammansatta vantet man

av de andra tre parterna lägger en

enkel taljerepsknop, som samsas, varefter

kardelerna tafsas, fastnajas, tjäras och

klädas med sjömansgarn. ~ -skruv,

skruvanordning varmed man skruvar

ihop bukten av ett vant eller dylikt,

som skall bändslas. ~ -stoppare, kort

tåg med knop i varje ända, som surras

över ett sprunget vant. Är stoppare

pålagd för att förstärka vantet på något

ansträngt ställe, kallas den borg. ~

-öga, öglan på ett spantpar, som är

krängd Över en masttopp.

Varbygel, bygel som skyddar trycket

eller tryckaren på ett skjutvapen.605

Variometer—Vattenbarlasttank

606

Variometer, apparat för reglerbar

självinduktion å tonstation.

Varm-gång, av ett lager, d. v. s.

upphettning kan bero på, att det är dåligt

tillpassat eller för hårt ansatt, eller att

det fått för litet olja. Det kan även bero

på föroreningar av sand eller dylikt,

som trängt sig in med oljan emellan

glidytorna. Detta märkes lätt på en

obehaglig osande lukt. Smörjningen måste

då ökas genom att gjuta olja direkt på

de varma ytorna, och om ej detta

hjälper, måste man sätta i gång

vattenspol-ningen, varvid iakttages, att de inre

delarna avkylas och ej de yttre. ~

-luftsy-stern, varmluftsvärmeledning,

anordning för uppvärmning av vissa rum

ombord åstadkommes genom att leda ånga

genom rör eller kaminer i en

varmkammare och sedan genom lufttrummor

pressa den in i det rum, det vederbör,

varvid detta samtidigt blir ventilerat. ~

-vattencistern, behållare varuti vattnet

uppsuges av matarpumpen.

Varp, ett eller flere sammanknopade

tåg, som föras ut för att hala ett fartyg

från en plats till en annan. ~ -a,

förflytta ett fartyg medelst tåg, fast gjort

till ankare eller boj. ~ -ankare, ett

mindre ankare som användes vid

varpning. ~ -klys, järnskott, hål för- eller

akterut på ett fartyg ovan däck för

ut-stickning av varptross. ~ -nocke, nocke

eller ytterända på ett ångspel eller

vinsch, särskilt avsedd att hiva in

förtöjningar på. ~ -tross, tross varmed man

varpar.

Varsko, omtala, rapportera.

Varv, se skeppsvarv. ~ -schefen vid

flottans varv, har tillsyn över detta

under marinförvaltningen i ekonomiskt

hänseende och under

stationsbefälhavaren i militärt. ~ -sdepartementet,

innefattar artilleridepartementet, som tager

befattning med fartygens

artilleribe-styckning, inventarier samt personalens

beväpning; torpeddepartementet, som

handhaver fartygens torpedbestyckning,

inventarier och utredning tillhörande

torpeduppbörden samt gnistmaterielen;

ekipagedepartementet, som har hand om

fartygstackling, förtöjningar,

inventarier och utredning tillhörande

skeppar-uppbörden, sjöinstrumenten,

sjökarte-förrådet, eldsläckning, poliskår,

renhållning" å stationen m. m.

Vask, disklåda i penteri.

Water-bommar, båtbommar, som stå

vinkelrätt ut från fartygssidan för att

förtöja de utsatta skeppsbåtarna vid. ~

-bord, det i vinkeln emellan

däcksbalk-ändarnas överkant och skeppssidan

belägna något urholkade eller avrundade

timmer, som följer däcket på ömse

sidor närmast stannningsplankan. ~

-bordsplåt, se däcksstringerplåt. ~

-segel, ett i forna tider använt trekantigt

segel, som hissades under mesanbommen

vid god vind. ~ -clerk, språkkunnigt

biträde hos skeppshandlare,

skeppsmäklare eller hantverkare, som har med

sjöfolk att göra. Hans huvudsakliga

sysselsättning är att värva kunder för den

firma, som han representerar. ~ -skot, undra

ledsegelskotet, ~ -stag, kättingar som

stötta bogsprötet under ifrån och äro

fastsatta i fartygets förstäv. ~

-stags-skena, järnskena på ömse sidor om

stäven, där waterstagsstroppen är

fastgjord. ~ -stagsstropp, bygel eller stropp

genom förstäven för fastsättning av

wa-terstaget.

Watkins code, telegrafkod, mycket

använd bland sjöfartens män.

Watt, enheten för elektrisk effekt,

arbetsförmåga eller arbete pr sekund. Den

motsvarar produkten av strömstyrkan

gånger spänningen. 736 watt utgöra en

hästkraft.

Vatten-balk, plank- eller

plåtkonstruktion för ut på backen på ett fartyg, för

att avleda överspolande vågor. ~ -bar

last, vatten, som inpumpas i ett fartygs

bottentankar eller djuptankar för att

giva fartyget stadga, då det går tomt. ~

barlasttank, cistern vari

vattenbarlasten inpumpas. Den kan antingen vara

en djuptank eller bestå av dubbel cell-607

Yattenbåt—Wattmätare

608

botten. ~ -båt, båt som tillhandahåller

färskvatten. För att kontrollera den

vattenmängd, som erhålles från en

dylik, är det enklast att räkna ut

kapaciteten av egna cisterner och, om dessa ej

äro tomma, mäta upp (genom pejling),

vad som redan finnes inne. ~ -fälla,

vattenlås, en dubbelböjning på rör för att

kvarhålla vatten i detsamma, såsom i

avlopppsrör på W. C. ~ -gång, den del

av ett fartygs yttersida, där

vattenytans plan skär bordläggningen. ~ -håla,

det vatten som ett fartyg undantränger

genom sin vikt. Kallas även

deplacement. ~ -hämtare, ett cylindriskt

bleck-eller kopparkärl varmed man hämtar

upp dricksvatten ur ett fat. ~ -kylare,

lerkärl varuti man förvarar

dricksvatten i tropikerna och som, om det får

hänga, där vinden spelar på detsamma,

håller vattnet avkylt. ~ -linje, skärning

emellan fartygskroppen och plan, som

som äro parallella med vattenytan. ~

-lås, i W. C., anordning för

påsläppning och avstängning från spoltanken

i en toalett. ~ -mantel, vattentröja,

dubbelvägg för avkylning av motor.

~ -passkott, horisontalt skott ur

kanon. ~ -pyts, kärl för transport av

vatten ur hand i hand. ~ -rum, kallas

det rum i en ångpanna, som omgiver

eldrummet. ~ -rörspanna, ångpanna, där

vattnet genomgår av

förbränningsprodukterna omgivna rör. En välkänd

dylik är Tornycroftpannan, som fått stor

användning på fartyg på grund av, att

den medgiver hastig påeldning och kan

uthärda hård påfrestning. Yarrowpannan

är även välkänd. Den består av två

mindre bottenbehållare och en större

ångsam-lare, som äro förenade medelst ett stort

antal rör för vattnets cirkulation.

Förbränningsprodukterna passera på rörens

yttersida. ~ -skaffare, person som står

under uppbördsstyrmannens befäl på ett

örlogsfartyg och som svarar för att

vat-tenutlämningen ombord endast sker på

bestämd tid och efter vederbörandes

särskilda befallning. Yattenskaffare tillser,

att obehöriga icke ha tillträde till

vattenrummet. ~ -smällar i rör. Dessa

framkallas vid ångans gång genom

ång-rörledningar, om kondenserat vatten

kvarstår i dem. Avtappningsventiler och

kranar till rören skola stå öppna, då

man släpper på ånga, ända tills ren ånga

synes i avloppen, ty i annat fall kunna

rörbrott uppstå. ~ -ståndsmätare eller

vattenståndsglas, starka vertikalt ställda

glasrör i hylsor, som genom s. k.

glas-rörskranar stå i förbindelse, den övre

med pannans ångrum, den nedre med

vattenrummet. Enligt lag skall

vattenytan i en ångpanna vara minst 75 mm.

ovanför översta delen av eldytan, och

vattenhöjden skall ständigt kunna

kontrolleras medelst två provkranar och

minst ett vattenglas på mindre

ångpannor och två på större. ~ -ståndsvisare,

visar© som angiver vattenhöjden i en

ångpanna. ~ -säck, ett slutet

upprättstående cylindriskt kärl av gjutjärn,

metall eller kopparplåt, som användes på

ångrör för att uppsamla och avleda

vatten från maskinerna. ~ -trycksprov på

ångpanna, se kallvattensprov. ~

-tubpanna, se vattenrörspanna. ~ -täta

skott, lodräta plåtväggar som

anbringas såväl tvärskepps- som

långskeppsvägen och tjäna dels att förstärka

skrovet, dels att indela detsamma i

vattentäta rum. Vid nybyggande skola

skotten provas genom spolning. Skotten äro

förstärkta med vertikala vinkel järn,

som skola vara fästade på 760 mm.

avstånd från varandra. De vattentäta

skotten anbringas dels för ut, se

kollisions-skott, dels för- och akter om

maskin-och pannrum och på propellerfartyg

även akter ut vid inre ändan av

propellerhylsan på lämpligt avstånd från

propellerstäven och särskilt förstärkt att

mottaga sagda hylsa. När detta skott

icke räcker upp till övra däcket, skall

ett starkt tak med manhål anordnas, där

tanken slutar.

Watt-mätare, instrument varmed man

uppmäter effekten av en elektrisk ström.609

Wattsekund—Venus

610

~ -sekund, enheten för det arbete, som

uträttas, när en ström av en ampère vid

en volts elektromagnetisk kraft eller

spänning genomgår en ledning under en

sekund. ~ -timme, 3,600 wattsekunder.

1 kilowattimme (kw.-tim.) 3,600,000

wattsekunder. Det är efter kilowattimme,

som priset för elektrisk energi utgår.

Ved, huvudmassan i ved utgöres av

cellulosa (kol och väte). Växtsaften i

trä innehåller en del brännbara ämnen.

Värmegraden hos gran håller sig

beroende av fuktigheten mellan 3,000—4,300,

för tall och björk mindre. Ved tager

ungefär 5 gånger så stort utrymme som

ångkol.

Vedettbåt, mindre örlogsfartyg, som

gör bevakningstjänst.

Vega, a Lyrae, stjärna på norra

stjärnhimmeln mitt emellan Altair och

Be-netnash. ~ -expeditionen, se

nordostpassagen.

Vegetabilisk olja, växt olja, pressas ur

vissa växters frön. Man har bl. a.

bomolja, olivolja, rovolja, rapsolja, o. s. v.

De höra alla till de feta oljorna.

Vek, rank, lättböjlig. ~ -smörjning,

smörjning av vissa maskindelar medelst

i olja doppad veke.

Welins båtdävert, en av ingenjören

Axel Welin i London uppfunnen fällbar

båtdävert, utmärkt för sin enkelhet och

styrka.

Welldäckat fartyg, ångfartyg med

brunn förut eller fördäcket liggande

djupt emellan backen och den

framskjutande kommandobryggan.

Velocimeter, ett instrument för

kontrollering och reglering av en

ångmaskins gång. Den är särskilt avsedd för

örlogsfartyg i eskader.

Ventil, anordning för in- eller

utsläpp-ning av vatten, ånga, luft e. d. I vanliga

fall består den av ett ventilhus av

metall eller gjutjärn, vari mekanismen är

innesluten, ventilsätet som även är av

metall, ventilen, en cirkelrund skiva, vars

underkant är koniskt avrundad i

omkretsen, för att den skall sluta dikt till

20

ventilhuset. Ventilen styres av vingarna,

och dess rörelse regleras medelst

spindeln, som går genom packningsdosan. ~

-ation, luftväxling, en sak som ej får

försummas, då man för laster, som

kunna taga skada genom svettning, och då

vädret tillåter. ~ -ator, rör eller

apparat för åstadkommande av luftväxling

under däck eller i hytt. ~ -atorhuvà, den

övre delen, munnen eller tratten av en

ventilator. ~ -atorhylsa, den nedre

delen eller karmen av en ventilator vid

däck. ~ -atormössa, kapell till

ventilator, varmed man täcker röret, då huvan

är borttagen, t. ex. i hårt väder. ~

-belastning, tyngd- eller fjäderbelastning

för att ventilen ej skall öppna sig annat

än för ett visst tryck. ~ detektor, en

senare tiders uppfinning för

upptäckande av elektriska vågor. Den har

egenskapen att, då den inkopplas i en

ledning, i vilken elektromagnetiska

svängningar äga rum, dessa endast

genomsläppas i den ena riktningen, verkande

alltså som en ventil. Flemings

svängningsventil och karborundumdetektorn

höra till dessa. ~ -hus, omhöljet till en

ventil. ~ -kammare, se ventilhus. ~

-låda, en låda av järn, delad i två rum

av en med hål försedd vägg. I det ena

av dessa rum utmynna länsrören,

vardera försett med sin tydligt märkta

ventil, och i det andra huvudsugröret till

pumparna. ~ -krän,

avstängningsanord-ning försedd med en mot ett säte

tätande ventilkropp. ~ -ratt, ett hjul med

vilket en ventil öppnas eller stänges. ~

-ring, ventilkropp. ~ skarv,

tätningsanordning för ventil. ~ -skiva,

ventilkropp. ~ -spindel, ventilstång å vilken

ventilratten är fästad. ~

-spindelstyrning, anordning för ventilspindelns

bibehållande i dess rätta rörelseriktning.

~ -stång, se ventilspindel. ~ -säte,

an-liggningsytan för en ventil. ~ -vandring,

ventilens slaglängd eller lyfthöjd.

Venus, en av de större planeterna

kallas även morgon- eller aftonstjärnan.

Dess bana ligger emellan solens och611

Verifikation—Vevling

612

jordens, varför den har märkbara faser

liksom månen. Venuspassagen eller

Venus passerande emellan solskivan och

jorden har vid åtskilliga tillfällen

iakttagits i och för bestämmande av jordens

avstånd från solen.

Verifikation, kvitto eller bestyrkande

av en utgift.

Verk eller varp, drev sammanspunnet

för att drivas in i nåten på ett fartyg.

Kallas även drevsträng. ~ -a en bult,

omvira den med tjärat drev i närheten

av bulthuvudet, innan den jagas in i

sitt hål.

Verkfat, låda vari man förvarar

timmermansverktyg.

Verkningsgrad, förhållandet mellan

den av en maskin tillgodogjorda och

den tillförda energin, alltså med avdrag

för friktion, lednings- och

strålningsförluster.

Verkstadsfartyg, fartyg inrett till

reparationsverkstad, och som medföljer

större flottavdelningar.

Verkställighetssignal, signal att en

order uppfattats och utföres.

Vernier, se nonie.

Vertex, högsta latituden på en

storcirkel eller den punkt på densamma,

som ligger närmast polen.

Vertikal, kallar man varje storcirkel

på himmelssfären, som tänkes dragen

genom zenit vinkelrätt mot ekvatorn.

Den av dessa, som samtidigt är

vinkelrät mot meridianen, kallas den första

vertikalen. På horisonten utmärker

den ost- och västpunkten. ~

-kraftsinstrument, ett instrument för utrönande

av krängningsmagnetens läge i

förhållande till kompassen vid kompensering

av krängningsdeviationen å större

fartyg. ~ -maskiner, eller stående maskiner

äro de vanligaste typerna på fartyg. ~

-stag på skott, vinkel järn som äro

fastnitade vertikalt på järnskott som

förstärkning. ~ -t knä, se hangarknä.

Vev, den del av en maskinaxel som

upptager rörelsen från vevstaken, och

som verkar kringdrivande på axeln. ~

-arm, vevsläng, den maskindel som

förbinder vevaxeln med vevtappen. ~ -axel,

den axeldel i en maskin som innefattar

veven. ~ -axellager, det lager vari

vev-axeln ligger. ~ -gång, det utrymme som

veven behöver för att röra sig

obehindrat. ~ -huvud, den del av en maskinaxel,

där vevetappen sitter. ~ -hus på motor,

en sorts kapsel vari veven är innesluten.

~ -lager, de lager varuti maskinaxeln

roterar. De äro placerade i

vevlager-bärarna eller lagerramens tvärsgående

förstärkningar.

Vevla, fastsätta vevlingar mellan

vanten för äntring till väders. Innan man

vevlar, brukar man naja upp trälattor

mellan vanten att stå på, medan man

arbetar. Man börjar nedifrån och

första vevlingen najas parallell med och

ungefär en fot över spridlattan. Om

styrbord har man vevlingslinan

liggande akter om riggen. Sedan man

split-sat ett öga på tampen av linan, tager

man den på utsidan om aktersta spantet,

slår två halvslag det andra över det

första runt andra spantet, manar tampen

till nästa spant och slår två halvslag om

detsamma och så vidare fram till första

spantet, där ögat på vevlingslinan

fastna jas med märling. Vevlingen sträckes

därefter akter över och halvslagen

samsas hårt om de respektive spanten, och

då man kommer till det aktersta, kapas

linan med utrymme för ett öga, som

splitsas och najas till det aktersta

spantet. Man ser noga efter, att alla

vev-lingarna bliva parallella med

fartygets språng. För att få rätta avståndet

emellan dem, medför man en uppmätt

trästicka, hängande i en bändsel om

halsen. På babords sida låter man

vevlingslinan ligga för om riggen, och sedan man

tagit de erforderliga halvslagen om

spanten, najar man ögat först till det

aktersta. Sedan man börjat använda

trästeg i stället för vevlingar, är

proceduren betydligt enklare.

Vevling, tågsteg i riggen på ett fartyg

för äntring.613

Vevnav—Vind

614

Vev-nav, den del av en vev, som

omfattar axeln. ~ -släng, en vevaexl

där veven är gjord i ett stycke med

själva axeln, bildande sålunda en krökt

axel. ~ -stake, den maskindel av smitt

järn eller plåt, som överför rörelsen

från tvärstycket till vevaxeln. Den är

gaffelformig i ena ändan och försedd

med en påkrympt och fastkilad

tvär-styckstapp eller två tvärstyckslager.

Den andra ändan har ett bredare

lager, vevstakslagret, bestående av två

lagerskålar av metall med ig juten

lagermetall, fästade vid vevstaken med

ett överfall och två vevstaksbultar.

Detta lager omfattar vevtappen. ~

-staksfoder, bussning eller lager i

vev-stakshuvud. ~ -stakshuvud, ändan på en

vevstake. Den ända, som omfattar

tvärstycket, kan antingen vara kompakt med

lager eller gaffelformig. ~ -stakslager,

lager i ändan på vevstaken. ~

-staksla-gergång, anliggningsytan i ett

vevstaks-lager. ~ -stakstapp, tapp till vevstake.

~ -stakstvärstycke, den maskindel som

förbinder kolvstången med vevstaken. ~

-staksöga, öppningen på en vevstake

varmed den omfattar vevtappen. ~

-tapp, den del av en vevaxel omkring

vilken vevstaken griper. ~ -tappslager,

lagret i vevstaken omkring vevtappen.

~ -tappshålkäl, vevtappens mot ändarna

utvidgade del.

Wheatstones brygga,

mätningsanordning för ledningsmotståndet i en

elektrisk ledning, då man måste göra sig

oberoende av förändringar i strömkällans

elektromotoriska kraft. Den består av

fyra motstånd, sammankopplade i

parallellogram med en diagonalt

inkopplad ledning, som upptager en

galvanometer. De två övriga punkterna äro

förbundna med en strömkälla.

Whiteheads torped, en torped som fått

sitt namn efter uppfinnaren Whitehead.

Egendomligt nog finnes i Tyskland en

torpedmodell, som efter sin uppfinnare,

tysken Schwarzkopf, benämnes

schwarz-kopftorped.

Vibration, dallring.

Vice amiral, se amiral.

Widely eller wide spaced pillars,

engelsk benämning på ett system för

placering av balkstöttor och däcksstöttor i

lastrummen på större järnfartyg. Någon

svensk benämning härpå torde knappast

finnas, men danska skeppsbyggare hava

kallat systemet "spredte st otter", som på

svenska närmast motsvarar "spridda

stöttor". Konstruktionen baserar sig på

U-balkar eller andra balktyper, som

anbringas långskeppsvägen midskepps

eller på halva avståndet mellan

midskepps och "bore" under däcks- eller

mellandäcksbalkarna och uppbäras av

vanligtvis cylindriska ihåliga stöttor,

nitade upptill och nedtill. Tack vare dén

överliggande långskeppsbalken kunna

dessa stötttor placeras på större avstånd

ifrån varandra, än då man saknar

ovannämnda balk.

Vigia, spanskt ord som betyder utkik.

Brukar stå i sjökort som varning mot

misstänkta undervattensskär. Särskilt

utanför Azorerna har man många

dylika vigias, som sannolikt haft sin grund

i forna vulkaniska rubbningar men som

kanske sedermera försvunnit i

verkligheten.

Viktstyvhetsmoment, se

styvhetsmoment.

Vil, en liten stoppad segelduksdyna,

som hänges utombords å roddbåtar för

att skydda mot skamfilningar.

Villigt, raskt, oavbrutet. Fira villigt

är att överhala en ända utan uppehåll.

Villkorligt kontraband, se

krigskontraband.

Vimpel, ett långt band av flaggduk

kluvet i yttre ändan. Svensk vimpel är

till färgen gul och blå på längden med

blått överst. På örlogsfartyg hissas den

som befälstecken för officer, vilken ej är

berättigad att föra högre kännetecken.

~ -stake, en liten flyttbar stång med

vimpel för båt.

Vind, en luftström eller rörelse i

luften, förorsakad av olika temperaturför-615

Vinda—Vinsch

616

hållanden i luftlagren. Den benämnen

efter det väderstreck ifrån vilket den

blåser.

Vinda hem, hiva in på en ända eller

kätting, som är lagd om ett spel.

Vinddriven, hindrad att fortsätta resa

på grund av storm eller motvind.

Vinden bär på land, vinden sätter

fartyget mot land. ~ går på syd, vinden

drager sig sydlig. ~ friskar, vinden

tilltager i styrka. ~ kastar, vinden är

ostadig. ~ mojnar, vinden avtager i styrka.

~ rymmer, vinden blir fördelaktigare

för fartyget, d. v. s. drager sig akter

över. ~ skralnar, vinden blir

ofördelaktig eller drager sig förligare. ~

skrotar sig, vinden gör en hastig förändring

åt ett annat väderstreck. ~ är akterlig,

vinden blåser akter ifrån. ~ är på

låringen, vinden träffar fartyget emellan

akter och tvärs. ~ är stick i stäv,

vinden är rätt för ifrån. ~ är tvärs,

vinden träffar fartyget i 90 graders vinkel.

Vindfång, ytinnehållet av ett mot

vinden vänt föremål.

Vind i seglen har man, då dessa stå

fulla. ~ -kast, hastig omkastning av

vindens riktning. ~ -mätare, se

anemome-ter. ~ -mölla, pump som drives med

vingar och segel som en väderkvarn.

Den är mycket arbetsbesparande och

borde vara obligatorisk på träfartyg, då

de hinna upp till en framskriden ålder

eller eljest äro svåra att hålla läns. ~

-rätt, säges ett fartyg ligga, då det är

förankrat, och vinden blåser för ifrån.

~ -skifte, vindförändring. ~ -styrka,

denna brukar man till sjöss uppskatta

enligt den tolvdelade Beaufortskalan,

uppställd 1806 av den engelske amiralen

Beaufort. Denna skala förhåller sig till

vindhastigheten i meter enligt av Kungl,

nautisk meteorologiska byrån antagna

jämförelsetal som följer: Beaufort 0

meter pr sekund till 1, stiltje; Beaufort

1 meter pr sekund 1—2, lätta kårar;

Beaufort 2 meter pr sekund 2—i, svag

bris; Beaufort 3, meter pr sekund 4—6,

laber bris; Beaufort 4, meter pr sekund

6—8, måttlig bris; Beaufort 5, meter pr

sekund 8—11, frisk bris; Beaufort 6,

meter pr sekund 11—13, styv bris;

Beaufort 7, meter pr sekund 13—16, hård bris;

Beaufort 8, meter pr sekund 16—19, halv

storm; Beaufort 9 meter pr sekund 19

—23 storm; Beaufort 10 meter pr sekund

23—28, hård storm; Beaufort 11 meter pr

sekund28—33, mycket hård storm;

Beaufort 12 meter pr sekund över 33, orkan,

cyklon, tyfon. Maximihastigheten i en

orkan har konstaterats till mera än 50

met. p. s. ~ -stöt, en hastig snart

övergående ökning av vindstyrkan. ~

-äta-re, fartyg som vid bidevindsegling äter

sig upp i vinden och alltså är en god

kryssare. ~ -öga, den riktning varifrån

vinden kommer. Även ett stycke av blå

himmel i centern av en cyklon, som dock

tyckes vara okänd utom i tropikerna. ~

Ving-fläkt, elektrisk ventilator med

skruvformiga vingar. ~ -mutter, mutter

med utstående vingar, varmed den

tillskruvas för hand.

Vinkel-balk, balk med vinkel järn. ~

-hake, en rätvinklig triangel av trä eller

metall, som användes vid

konstruktionsritning. Vid avsättning av kurser i

sjökort kan man begagna sig av två

vinkelhakar i stället för parallellinjal. De äro

t. o. m. att föredraga. ~ -järn, skenor av

stål eller järn, böjda på längden i en

rät vinkel. De användas vid byggande

av järnfartyg eller stålfartyg till spant,

kontraspant, lättare däcksbalkar samt

till stag å skott. De benämnas

hörn-järn, då flänsarna äro lika, och

spantjärn, då de äro av olika bredd. ~ -kugg,

på ut växlingshjul är en kugg, som har

toppytan formad i rät vinkel. ~ -spant,

kallas de spant i fartyg, som uppställas

midskepps vinkelrätt mot medelplanet.

Vinsch, försvenskat från engelska

ordet winch, ett vindspel som användes för

lossning och lastning, förhalning m. m.

Drives för hand, med ånga, elektricitet

eller gas. ~ avloppsrör till, rör

varigenom den förbrukade ångan utgår, såvida

man icke har det anordnat så, att den617

Vinschaxel—Vrakfyrskepp

618

ledes till en särskild cistern. ~ -axel,

axeln på en vinsch. I dess ändar äro

vinschnockarna fastsatta. ~ -bädd,

underlag av plåt eller trä på däck för

vinsch. ~ -cylinder, ångcylindern till en

vinsch. ~ -kapell, segelduksfodral till

vinsch. ~ -nock, den utvidgade delen i

ändarna av en vinschaxel, om vilken

man lägger det tåg, som skall hivas in.

~ -piston, se piston. ~ -stativ,

sidostyckena med förbindningar till en vinsch.

~ -trumma, den mellersta tjocka delen,

varom vinschkättingen är lindad. En

del vinschtrummor äro försedda med

spiralspår, varuti kättingen ligger. ~ -vev,

vev till handvinsch. ~ -vevstake, den

maskindel, som jämte pistonstången

driver vinschen.

Vinter-gatan, Via Lactea, det allmänt

kända stjärnband, som sträcker sig tvärs

Över himlavalvet, utgörande myriader

stjärnor och världar. Vintergatan går

runt om jorden något på sidan om

polerna. ~ lag, ett fartyg ligger i

vinterlag, då det ligger stilla över vintern i en

hamn. ~ -solståndet, solens inträde i

i Stenbockens tecken den 21 december.

Vipp, göling eller tåg varmed en

tyngd, sedan den hissats till den

erforderliga höjden, halas i någon

sidoriktning. ~ -arm, arm varmed rörelsen från

ångcylindern överföres till slidbågen. ~

-fyr, en äldre konstruktion på fyr, där

två ljus växelvis höjdes och sänktes

medelst en hävarm. ~ -nock, nocken på en

vinsch.

Virgo, Jungfrun, sjätte tecknet i

Zodiaken, där solen befinner sig omkr. den

21 aug.aVirginis är den bekanta lysande

stjärnan Spica, som bildar en liksidig

triangel med Södra Korset och

Anta-res.

Virvel-hake, lekare med hake. ~ -ström,

uppstår genom induktion i ett

magnetiskt fält. ~ -strömsförlust, se hysteresis.

~ vind, vind som roterar med stor

hastighet.

Visa, en kätting visar för över, tvärs,

akter över eller rätt upp och ned.

Visir, sikte. ~ -vinkel, vinkeln mellan

kärnlinjen och siktlinjen.

Visitera ett fartyg, undersöka att dess

skeppshandlingar och last äro i ordning.

Viskert, gajdävert, en rå som på äldre

tiders fartyg hängde under bogsprötet,

och på vilket fördes ett fyrkantigt segel.

Viskositet, klibbighet, seghet hos en

olja.

Vismut, metall som användes vid

legeringar av metall, varigenom dessa bli

lättare att smälta.

Visselpipa, instrument varmed man

åstadkommer vissa ljudsignaler.

Vis viva, rörelseenergi.

Vit-limma, bestryka med limfärg. ~

metall, innehåller tenn och bly.

Vit stormby, en tropisk stormby som

kommer utan föregående varning och

formligen betäcker vatenytan med

skum.

Voit, förhalningståg för båt mellan

tvenne platser.

Volfram, ett sällsynt metalliskt

grundämne av stor hårdhet. Förekommer i

naturen i förening med syre. ~ lampa,

elektrisk glödlampa med metalltråd.

Voit, mått varmed den

elektromotoriska kraften mätes. ~ -ameter, en

apparat varmed en strömstyrka bestämmes

genom uppmätning av den mängd

vatten, den sönderdelar på tidsenheten.

-ampèremätare = wattmätare.

Voltas element (efter italienaren

Volta), en elektrisk strömkälla, sammansatt

av koppar zink och utspädd svavelsyra.

Worthingtonpump, en dubbelt

verkande matarpump, som utmärker sig för en

mjuk och ljudlös gång. Den kallas även

duplexpump.

Vrak, förolyckat fartyg. Enligt

över-enskomelse med Danmark från den 1

maj 1914 skola de sjömärken, som

utläggas för att markera platsen, där vrak

finnas, vara av nedanstående

beskaffenhet: ~ -boj, skall vara grönmålad och

försedd med 1 eller 2 gröna flaggor på

stång. ~ -fyrskepp, bör ej hava

rödmålade sidor. Vid dager skall det föra tre619

Vrakgods—Väglutning

620

grönmålade ballonger under en minst 6

meter över vattenytan hängande rå,

därav en ballong under den rånock, som är

närmast vraket och två ballonger

upphängda vertikalt med 2 meters

mellanrum pä den andra rånocken eller den

sida, på vilken man får passera, samt

under mörker tre på liknande sätt

anbragta lanternor visande grönt sken runtom

hela horisonten, men ingen

ankarlanterna. I England har man enahanda

anordningar med den skillnaden, att

ballongerna äro svärta och lanternorna

visa klart sken. Under disig och tjock luft

(såväl vid dager som mörker) skall

mist-signalering äga rum från vrakfyrskepp

under tio sek. medelst klämtning med

klocka och högst två minuter emellan

varje klämtning. När vrakfyrskeppet

är förankrat i riktning mellan nord och

ost från vraket skall klämtningen bestå

av dubbelslag med korta uppehåll

mellan varje grupp. När vrakfyrskeppet är

förankrat i riktningen mellan syd och

väst från vraket, sker signaleringen

medelst enkla slag. När från

vrakfyrskeppet iakttages, att ett fartyg styr sådan

kurs, att fara finnes för påsegling av

vraket, skall om möjligt från

vrakfyrskeppet avfyras varningsskott med

korta mellanrum. ~ gods, huru härmed skall

förfaras, se Tullstadgan, kap. 8,

Sjölagen, del II. ~ lysboj, är grönmålad och

visar grönt blänk- eller blixtsken, medl

kort blänk, då bojen är förankrad i

riktning mellan syd och väst från vraket,

och 2 korta blänkar, då bojen är

förankrad i riktning mellan nord och ost från

vraket. ~ prick är grönmålad och

försedd med en grön flagg, då pricken är

förankrad i riktning mellan syd och väst

från vraket, och två gröna flaggor, då

bojen är förankrad i riktning emellan

nord och ost från detsamma.

Vresigt säges om trävirke, där

fibrerna gå kors och tvärs.

Vricka, framdriva en båt med en åra

genom att växelvis skära årån snett i

vattnet från sida till sida.

Vrickåra, lång, böjlig åra för

vricß:-ning.

Vula, surra något eller linda det med

tåg för att skydda det mot skamfilning.

Man brukar vula årorna i klykorna, för

att de ej skola gnissla.

Vulningen, den surrning varmed

bogsprötet är surrat till förstäven på ett

fartyg.

Vulningsgatt, avlånga hål i skägget

(förstäven) för vulningen.

Vulkanisera, genom impregnering med

svavel göra kautschuck känslolöst för

temperaturförändringar.

Vulkanit, se ebonit.

Vulningsringar, ringar på byggd mast

uppkilade mellan skålarna.

Vurst, tågdyna som surras framför

bogen på en båt.

Våg-brytare, byggnad av trä, sten o.

s. v. för att bereda lugn åt en hamn. ~

-dal, fördjupningen mellan två vågor. ~

-dämpare, en med olja fylld

segeldukspåse som man hänger över sidan i

lovart för at dämpa hög sjö. Oljan

sipprar ut genom ett hål i påsen och sprider

sig hastigt över vattenytan, bildande en

tunn hinna över densamma och sålunda

dämpande de rörelser, för vilka den

genom vindens inflytande är utsatt. Då

man skall landa med båt; på öppen kust,

där havet bryter, bör man först hälla ut

en del olja åt det håll, man tänker styra.

Vågen, se Libra.

Våg-hastighet, är våglängden

divide-rad med vågperioden. ~ -hål, hål som

äro upptagna i bottenstockarna på ömse

sidor om kölsvinet, för att slagvattnet

eller det vatten, som ett fartyg drager

till sig genom nåten eller på annat sätt,

skall kunna rinna till pumparna. ~

-hålsplanka, den planka som täcker

våghålen emellan garneringen och

kölsvinet. Den kan upptagas i och för

rengöring. ~ -hålsvägare, en tjockare

garneringsplanka belägen bredvid

väghåls-plankan. ~ -höjd, vertikala avståndet

emellan vågdal och vågtopp. ^ -lutning,

i en viss punkt är den vinkel som tan-621

Våglängd—Vä vkula

622

genten i denna punkt bildar med

horisonten. ~ -längd (på havet), avståndet

emellan två närliggande vågdalar eller

vågtoppar. ~ -längd (radio), den längd

vartill en avsändare och en mottagare

äro avstämda för att avgiva och fatta

gnisttecknen. ~ -mätare, ett instrument

för mätning av våglängden hos de

svängningar, som försiggå i en

svängningskrets. Den består av en sluten

svängningskrets, försedd med kapacitet och

självinduktion. ~ -period, den tid som

åtgår för en vågdal eller vågtopp att

förflytta sig en våglängd. Den brukar

betecknas med grekiska bokstaven lambda.

Våle, en boj som utlägges vid

sjömätningar. Den är antingen en gränsvåle

(försedd med svart fyrkantig flagga),

grundvåle (utan flagg) eller marschvåle

(vit fyrkantig flagga). Att lägga ut

vå-lar kallas att utvåla.

Vårdagsjämningspunkt, den punkt

som solen genomgår, då den från södra

hemisfären ingår i den norra, vilket

inträffar den 21 mars.

Väbel, har att jämte

skeppskorpralerna på örlogsfartyg övervaka ordningen

och disciplinen bland manskapet.

Väcka ett nåt, öppna ett nåt för att

lättare kunna slå in drevet. Det sker

medelst hammare och ett s. k. väckjärn.

Väckjärn, se väcka.

Väder-galla, stark ljusning i kanten

av ett regnmoln. Säges bebåda oväder.

~ -luckor, öppningar i garneringen på

ett träfartyg för insläppande av luft

mellan timren. Vid besiktning för

klassificering godtagas dessa öppningar icke

för undersökning av timren, fastän de

böra vara fria, utan måste särskilda

klassifieeringsspuns upptagas.

Väderluckorna skola vara överspikade då last,

som kan oklara pumparna, intages. ~

^segel, en flyttbar rörtrumma av

segelduk med vingar i öppningen för

fångande av vind. Den användes för att

ventilera lastrum och kajut. ~ -streck, de

fyra väderstrecken, som även kallas

huvudstreck, äro nord, syd, ost och väst.

Väduren, Aries, den första

stjärnbilden i Zodiaken, i vilken solen befinner

sig den 21 mars alltså i

vårdagsjäm-ningspunkten. Den omfattar 22

nebulosor, 8 dubbla och 148 enkla stjärnor,

varav endast 50 äro synliga för blotta ögat.

Väduren är den viktigaste

utgångspunkten i astronomien.

Vagare (på engelska

stringer),långskeppsförbindningar som gå utmed

sidorna vid däck eller tvärbalkar från för

till akter.

Väggkontakt, kopplingsanordning för

flyttbara elektriska lampor till fast

ledning.

Vägra i vändningen säges ett

segelfartyg göra, då det ej vill gå över stag,

när man skall vända. Det kan bero på

för liten fart, hög motsjö eller ström på

lovarts bog, eller att fartyget ligger för

mycket på aktern eller för för mycket

försegel.

Väl, nog, tillräckligt. ~ "Väl i

maskinen", meddelande till vakthavande

maskinbefäl som bör lämnas, då maskinen

ej behöves längre för fartygets

förflyttning.

"Väl rott", fart nog vid rodd. ("Stopp").

Vända fördevind, rumpla runt,

kovän-da, se fördevindsvändning. ~ genom

vinden, se stagvända.

Vändkretsar, se tropiker.

Vänstergängad, se propeller.

Värja, sidovapen, ett vapen som förr

hölls högt i ära av riddersmän.

Värme-element, anordning av rör eller

kamrör varigenom varmt vatten eller

ånga ledes för uppvärmning av hytter

etc. ~ -n, ett vanligt uttryck för länder,

som ligga i närheten av ekvatorn. ~

-en-het, kalori, den värmemängd som

fordras för att höja temperaturen hos

viktenheten vatten med en grad.

Väst, det väderstreck i vilket solen

går ned vid dagjämning.

Vätskekompass, se spritkompass.

Vävkula, svart, användes i vissa fall

som nödsignal (icke manöverfärdigt

fartyg) samt på marinen tillhörande fartyg623

Växande—Växelströmsomformare

624

vid fartprov på "mätt distans", även vid

kompass justering eller uttagande av

manöver. Andra fartyg böra då undvika

att lägga sig hindrande i vägen.

Växande kort, se Mercators kort.

Växel-fyr, betecknas i sjökortet med V

och visar omväxlande vitt, rött eller

grönt ljus. ~ -nåt, öppningen mellan en

växelribbas kanter och de underliggan-

de plåtarna. ~ ribba, plåtstrimla som

nitas över kanterna av tvenne plåtar,

vars ändar ligga dikt an mot varandra.

~ -ström, en elektrisk ström, som

genomgår en strömkrets i periodiskt

växlande riktning. ~ -strömsomformare,

kallas även alternator, är en generator

för växelström.Y.

Yacht, lustfartyg av vilket slag sora

helst.

Yarrowpanna, ångpanna bestående av

två bottenrör och en ångsamlare

förenade med ett stort antal raka rör, som vid

ångsamlaren bilda vinkel mot varandra.

Denna panna har hög effekt och är ej

ömtålig. Den användes därför mycket

på snabbgående örlogsfartyg.

Yawl, mindre segelfartyg av engelsk

typ med kutterriggad stormast och en

kortare mast med mesan akterut.

York-Antwerp-reglerna, en

överenskommelse (1890) mellan assuradörer för

bestämmande av sjöskadors hänförande

till gemensamt eller enskilt haveri.

Dessa regler finnas intagna i Sjölagen, avd

II.

Ytkondensor, en kondensortyp, där

avloppsångan från cylindrarna kommer i

beröring med kalla ytor, vanligtvis

tunna tuber (kondensortuber) genom vilka

en kall vattenström oavbrutet cirkulerar

och kondenserar ångan.

Ytläge, läget av en U-båt med däcket

över vattnet.

Ytterstråk, den plåt gång i en

bordläggning, vars kant ligger utanpå en annan.

Yttre kustfart, härmed menas fart

utanför en öppen kust eller utomskärs

på oavbruten sträcka av mer än 5 högst

30 distansminuter.

Yttre överskott, se överskott i slid.

Yxa, livbåt skall vara försedd med en

yxa i vardera ändan av båten, placerad

så, att den är lätt åtkomlig, om man

skulle behöva kapa båttal jör eller

fånglina. Den skall vara fastgjord med

bändsel.Z!.

Zebrakod, nyckeln till chiffertelegram

för trävaror.

Zeisskikare, en prismakikare av stor

styrka.

Zenit, den punkt på himmelsgloben,

sam träffas av den över observatören

utdragna lodlinjen. ~ -avstånd, en

himmelskropps avstånd från zenit räknat på

dess vertikalcirkel. Komplementet eller

fyllnaden i 90° är himmelskroppens

höjd.

Zink, ett blåvitt metalliskt

grundämne, som förekommer ganska allmänt och

i förening med svavel eller syre.

Användes till skydd mot rost, även i

ångpannor på så sätt att gjutna tackor eller

valsade stänger av zink fästas i

metallisk kontakt med järnet på de ställen,

man vill skydda. Zink och järn bilda

ett galvaniskt par, där zinken så

småningom förstöres och lämnar järnet

oskadat. Om järn och koppar sättas i

metallisk kontakt, uppstår även ett

galvaniskt par, men då blir det järnet, som

förstöres. På järnfartyg måste man

därför undvika att låta koppar komma i

beröring med sidan utan att kläda denna

med zinkskydd.

Zinkvitt, zinkoxid, framställes genom

förbränning av zinkångor och användes

till målarfärg.

Zittra, se spant.

Zodiakalljuset, ett på aftonhimmeln i

väster och morgonhimmeln i öster

synligt sken, som är särskilt praktfullt i de

tropiska trakterna. Det är

pyramidfor-migt och dess axel ligger utefter

ekliptikan. I norden synes det bäst i mars

och oktober och i den förra efter

skymningen och i den senare före dagningen.

Zodiaken, djurkretsen, ett brett bälte

på firmamentet vars mitt är ekliptikan,

och som sträcker sig 9° å Ömse sidor av

denna. Den är indelad i tolv tecken

eller stjärnbilder som kallas Zodiakens

tecken och som vardera mäta 30° längs

ekliptikan, nämligen: Oxen, Gumsen,

Fiskarna, Vattumannen, Enhörningen,

Skytten, Skorpionen, Vågen, Jungfrun,

Lejonet, Kräftan och Tvillingarna.

Zon, den del av ytan hos en sfär, som

begränsas av två parallella plan. ~ -lins,

ett slags lins, som användes till

fyrbelysning. ~ -tid, tidräkning som för

vinnande av likformighet fastställts som

gällande för alla orter belägna inom de

zoner, varuti man för detta ändamål

indelat större delen av Europa och Amerika.A.

Ådra, rita med en kam i fuktig färg,

så att den kommer att likna ett träslag.

Åmning, skala anbringad å för- och

akterstäven på fartyg till utmärkande

av dess djupgående. Åmningen börjar

vid lätt vattenlinjen och från underkant

av den understa siffran till nästa siffras

underkant brukar man mäta 12 tum och

siffrornas höjd bruka vara 6 tum. Man

brukar även åtminstone på en sida hava

djupgåendet uppmätt i meter med 1

decimeter som måttenhet.

Ånga, den elastiska

aggregationsfor-men vari vattnet försättes genom

kokning.

Ångare, ångfartyg, härmed menas i

svensk lag ej blott fartyg, som drivas

med ånga utan varje maskindrivet

fartyg. Det första försök, som man känner

att med ångans tillhjälp framdriva

fartyg, gjordes av en viss Blasco de Garay i

Spanien år 1543. Han lyckades få en

hjulbåt om 200 tons att gå fram en hel

knop. År 1793 lär en John Fitch ha

drivit fram en båt på Delawarefloden med

ånga. En annan amerikansk

uppfinnare Stevenson lär tillsammans med Fitch

erhållit patent på sidohjul och skruv

som rörelsemedel för fartyg och 1804

hade Stevenson en båt i sjön, som gick

med sex knops fart. Den näste, som fäste

uppmärksamheten vid sig, var en skotsk

bankir vid namn Miller, som 1802

konstruerade en dubbelbåt med maskin i

ena båten, ångpanna i den andra och

hjulet mitt emellan båda båtarna.

Miller lät sedermera bygga en s. k.

stern-wheeler eller båt med hjul, anbragt tvärs

över akterspegeln, och finnas dylika

båtar än i dag på de stora sjöarna och

floderna i Amerika och Afrika Sedermera

lyckades män som Henry Bell och något

senare Fulton med sin ångare Clermont

(1807) föra frågan om ångan som

drivkraft till dess lösning. I Sverige minnas

vi med beundran Chapman. 1819, alltså

för jämt 100 år sedan passerades

Atlanten för första gången av ångaren

Sa-vannah och 1825 gick den första ångaren

Entreprize från Europa till Ostindien.

Ång-avloppsrör, rör för avledning av

brukad ånga. ~ barkass, ångslup, en

sj oduglig båt som drives med ångmaskin.

Det brukar finnas två därav på våra

större örlogsfartyg. ~ -baxningsmaskin,

en hjälpmaskin, varmed man "tager

runt" en maskin, då man ej har ånga på

stora panan. ~ -bildning, en vätskas

övergång till gasform. ~

-bildningsvär-me, den värmemängd som åtgår för

överförande av 1 kg. vätska till ånga av

samma temperatur. ~ -bläster, s. k.

inducerat drag, en vanlig anordning på

ångslu-par och färjor att leda avloppsångan

från en maskin genom ett rör in i

rökupptaget, varigenom den rycker med sig

rökgaserna, och ett starkare drag

framkallas i eldstaden. ~ -båt, se ångare. ~631

Ångcylinder—Ångspiral

632

~ -cylinder, se cylinder. ~ -dom,

cylindrisk låda av plåt nitad ovanpå en

ångpanna för att öka ångrummet och

erhålla torr ånga til maskinen. ~ -fälla,

vattensamlare varigenom i rörledningar

och ventiler förekommande

vattensamlingar ledas till kondensorn eller till

spillcisternen. ~ -jacka, en yttre

cylinder varmed ångcylindern är försedd. I

mellanrummet insläppes ånga för

uppvärmning av arbetscylindern. ~ -kanal,

ångtilloppskanal. ~ -katarakt,

anordning å sjöångmaskin för att mildra

fallet av expansionssliden. Den består av

en liten metallcylinder, som är fylld med

vatten eller olja och försedd med en

solid piston, som medelst ett tvärstycke

står i förbindelse med

ventilspin-deln. Cylindern har på sidan ett

litet hål, genom vilket vätskan sipprar ut,

då pistonen tryckes ned av ventilens

tyngd. ~ -mantel, se ångjacka. ~

-maskin, som drives med ånga. Det säges,

att redan 100 år före Kristi födelse hade

en man från Alexandria gjort försök med

apparater, där vattenångan verkade som

drivkraft. Under senare hälten av

1600-talet framställde fransmannen Papin

idén, att medelst ånga driva en rörlig

piston fram och åter. Den engelske

smeden Newcomen upptog sedermera idéen

och uppsatte år 1711 en ångmaskin i en

kolgruva i Wolverhampton för

uppfordring av vatten. Professor Black och

in-strumentmakaren James Watt

förbättrade Newcomens maskin, och sedan den

senares verkmästare, skotten William

Murdock, 1785 uppfunnit sliden, var

ångmaskinen i huvudsak bringad till den

form, som bibehållit sig till våra dagar.

~ -panna, ett plåtkärl, som har till

uppgift att med hjälp av värme alstrad

genom förbränning av vissa bränslesorter

överföra vatten till ånga av högre tryck

än atmosfärens. Man skiljer numera på

två huvudgrupper av ångpannetyper

alltefter som förbränningsgaserna

passera genom tuber i pannans inre eller

omkring dem. Dessa olika huvudgrupper

kallas: eldrörpannor eller tubpannor, då

förbränningsgaserna passera genom de i

pannans vattenrum anbringade tuberna

cch vattenrörpannor, då

förbränningsgaserna strömma omkring rör, som

genom-flytas av vatten inuti ångpannan. ~

pannearmatur, kallar man de instrument

och anordningar, som höra til en

ångpanna, såsom pannglas, provkranar,

säkerhetsventiler, manometrar, kranar och

ventiler för pannans matning, skumning

och utblåsning. ~ -panneisolering, en

utvändig beklädnad på en ångpanna av

dåliga värmeledare, såsom filt, asbest och

papp, som fasthålles medelst handjärn.

Den är avsedd att skydda mot

utstrålning av värme. ~ -reeeiver, se receiver.

~ -regulator, se centrifugalregulator. ~

rum, hela rummet i en ångpanna

ovanför vattennivån. ~ -rör, rör varigenom

ånga ledes till en maskin. ~ -samlare,

behållare av cylindrisk form, förbunden

medelst rör med ångpanna. ~ -skorsten,

skorsten för ångavloppet. ~ -slup, en

mindre ångbåt, huvudsakligast avsedd

för passagerartrafik på korta inrikes

farvatten. Den tillhör lägsta klassen av

passagerarångfartyg. För behörighet

att föra befäl å dylik fordras att hava

erhållit skepparbrev av l:a klass.

Ång-slup eller ångbarkass förekommer även

bland skeppsbåtarna på örlogsfartyg. ~

sotningsapparat, apparat för rengöring

av ångpannetuber etc. har man redan

använt med större eller mindre framgång i

stället för sotviskor och tubrensare utan

att de fått någon allmännare spridning.

En nyligen i marknaden utsläppt

modell, som bär namnet Hagedorns

ångsot-ningsapparat, har vid flere prov vunnit

sakkunniges erkännande. ~ -spel,

ankarspel, som drives med ånga direkt. ~

-spiral, retarder, anordning bestående av en

spiralformigt vriden plåt, som sträcker

sig nästan hela längden av en

ångpannetub, för att man bättre skall kunna

tillgodogöra sig de heta gaser, som

genomgå tuben. Ångspiral kan vara insatt

i alla tuberna eller blott i vissa. ~ till-633

Ångtryck—Åtta

634

loppskanaler, en utvändig tillgjutning

på en ångcylinder, varigenom ångan

strömmar in eller ut ur densamma

genom öppningar i slidplanet. ~ -tryck,

det tryck, som ångan utövar på

ytenheten. ~ -tröja, se ångjacka. ~ -turbin, en

hastigt roterande ångmaskin, där ångan

verkar på skövlar av ett hjul, som är

fästat på maskinaxeln. Den hos oss mest

kända är doktor de Lavals. ~ -vissla

eller ångsirén, signalhorn eller hooter,

skall finnas å varje maskindrivet fartyg

för signalering och angivande av

fartygets läge i tjocka. På ångfartyg stå de

i direkt förbindelse med ångpannan

genom rör och hava särskilda

pådrag-ningskranar försedda med avtappning

för bortskaffande av

kondenseringsvat-ten, som annars skulle hindra

frambringandet av ett starkt och klart

ljud. Beträffande vidkommande

signaler, se Kungliga Förordn, av 26

okt. 1906, Sjölagen, avd. II. ~ -vinsch,

ett uphissnings- eller förhalningsspel,

som drives med ånga eller elektricitet.

Den är vanligtvis anordnad, så att den

kan drivas enkel, då man har lättare

gods och sålunda vill vinna i tid.

Dubbelvinschen användes, då det är fråga om

större tyngder. I vanliga fall bruka de

med dubbel utväxling lyfta c:a tre tons.

~ -värmeledning, åstadkommer

uppvärmning av rum genom att leda ånga

genom rör i detsamma.

Åra, lång smal spade av trä, varmed

man framdriver en båt.

År-blad, den del av årån som stickes i

vattnet, då man ror. ~ -grepp, den del av

årån sam man håller uti, då man ror. ~

-lom, den grova delen av årån nedanför

årgreppet. ~ -stropp, en tågring som

trädes om årlomen innanför roddklykan,

för att ej årån skall glida över bord, om

man släpper greppet. ~ -tag, årbladets

rörelse genom vattnet vid rodd. Årtagen

skola vara jämna, och då en båt ros av

två eller flere roddare, bestämmer

akteråran takten, varefter de andra hava att

rätta sig. ~ -tull, se tollpinne. ~ -lig

parallax, se parallax. ~ -mönstring, vid

flottan äger dylik rum vid sjömans- och

skeppsgossekårerna, den förra i april,

den senare i september varje år.

Åska, dunder som åtföljer en elektrisk

urladdning i molnen.

Åsk-by, häftig vindstöt med blixt och

åska. ~ -ledare, en isolerad metallstång

med jordledning, avsedd att skydda

byggnader och fartyg mot åskslag. ~

-moln, ljusa moln som gå i motsatt

riktning mot den härskande vinden. ~

-skyddsanordning skall finnas å

gnist-apparater till skydd mot åskslag. Den

kortslutes, då stationen ej är besatt eller

vid åskväder.

Återkallelsesignal, signal som hissas

på moderfartyg för att återkalla båt,

som tillhör detsamma.

Åtta glas, klockan 12, 4 och 8 eller då

vakten är slut. Åtta glas vid middag

brukar man ej slå, förrän kaptenen

godkänt tiden.A.

Äldste befälhavarens tecken, trekantig

blå flagga med en gul rand i mitten.

Ända, en vanlig benämning på vilket

löst tåg som helst.

Änd-klämma, ändan på en elektrisk

ledning eller där sladden är fastlödd till

kabelskon. ~ -lös kätting hopsatt så, att

den bildar en stropp, t. ex.

kabellarikät-ting, som användes vid upphivning av

ankaret förr i världen och även ännu

på äldre fartyg. ~ -vända, byta om tamp

på en ända eller kätting, så att den

mindre slitna delen kommer i förhand.

Änterbila, vapen som användes i forna

dagar, då man stormade ett fientligt far-

tyg. Den liknade en yxa med pik i

nacken.

Änter-dragg eller anterhake, en

fyrar-mad dragg avsedd att kastas för att

fånga riggen på ett fientligt fartyg för att

kvarhålla det, medan man äntrade

detsamma. ~ -gastar, de av besättningen,

som voro fördelade att äntra ett fientligt

fartyg. ~ -nät, starka nät som spändes

över ett fartygs relingar för att hindra

fientliga äntergastar att intränga på

däck.

Äntra, 1) storma ett fientligt fartyg,

2) klättra upp i riggen.ö.

ö, land på alla sidor omflutet av

vatten.

Öga, en ringformig ögla på ett tåg,

som skall krängas över något föremål

eller tjäna som fäste för hakar o. s. v.

Ett öga är antingen splitsat, händslat

elelr knopat. ~ -ts höjd, eller det avstånd,

som iakttagarens öga befinner sig över

vattenytan, då man är ombord på ett

fartyg, bör varje navigatör veta. Därav

beror horisontens dalning, som i sin

ordning inverkar på reducerandet av en

himmelskropps observerade höjd över

horisonten. Man bör hava ett par dylika

värden antecknade, ett från en upphöjd

plats vid klart väder t. ex.

kommandobryggan och ett från huvuddäcket att

begagna vid disigt väder.

Ögbult, bult med ögla som fastsättes i

reling e. d. för huggning av talja.

Ögla på indikatordiagram, utvisar, att

slidregleringen är oantaglig, dels

emedan kompressionen är för stark, dels

därför att sliden har eftersprång.

Ögon-sejsing, sejsing med ögla. ~

-splits instickning av kardeltamparna på

en tågända, så att de bilda ett starkt

öga. Det tillgår sålunda: man öppnar

kardelerna ett stycke och böjer tåget till

höger, om det är slaget motsols.

Sticker sedan den mellersta av kardelerna

mot tirén under en kardel i tåget, sedan

man med märlspik berett väg för den-

samma och halar till. Därefter sticker

man den närmast til vänster liggande

kardelen över den första tampens kardel

och under den nästliggande och sedan

den tredje kardelen eller den längst till

höger belägna från höger till vänster

under den lediga kardelen av tåget, så

att den bildar en "knäck". Alla parterna

halas till jämnt, och varje part lägges

över närmaste och stickes under sin

därpå följande kardel ett par gånger, innan

splitsen sträckes, och sladdarna kapas.

Om man vill göra splitsen riktigt fin,

uttager man några garn av varje part

efter den första instickningen samt

ytterligare några efter nästa, så att splitsen

avsmalnar så småningom. De

utelämnade garnen kapas ej, förr än splitsen

blivit sträckt. Efter första instickningen

kan man även sticka in kardelerna, så

att de följa var sin tir i stället för att

gå emot dem.

Öka eller eka, en flatbottnad roddbåt

som ros med handåror. Se f. ö.

Blekingseka.

Öppen båt, odäckad båt. ~ krets, se

svängningskrets. ~ -redd, ankarsättning

utan naturligt skydd utanför en hamn

eller kust. ~ sjö, fritt från land. ~ vind,

god vind, vind, som ej fordrar anskärpta

brassar.

Öppet klys, klart visande

ankarkättingar, då man ligger för båda ankarna. ~

vatten, vatten fritt från is eller åtmins-639

Öppna—Örlogsfartyg

640

tone så pass fritt, att ett segelfaryg kan

taga sig fram.

Öppna ut en maskin, avskruva

cylinderlocken och lyfta pistonerna, öppna

slid, ramlager, efterse pumpar, suglådor,

lager, stuffingboxar och propellerhylsa.

Öra (å maskindel), handtag.

Öresundstullen, en beskattning av

fartyg, som passerade Öresund, avskaffades

1857 och genomfartsrätten genom

Öresund och Bältena är nu tryggad, sedan

Danmark i förhållande till

traktatsmakterna förbundit sig att icke utkräva

några umgälder, av vad slag de vara må,

beräknade efter skepp eller last.

Örfil, en stjärt i stående liket på

stag-focken varmed den backas upp till

lovart.

Örlog, krig. ~ blockad, blockad som

huvudsakligast avser att förhindra

örlogsfartyg att löpa ut ur eller in i en

hamn. ~ -sfartyg, örlogsman,

krigsfartyg, fartyg som är avsett att skydda ett

lands handel och sjöfart samt

förekomma fientliga landstigningar, och som för

detta ändamål är beväpnat. ~ -sflagga,

som föres av krigsfartyg. I Sverige är

den tretungad, mellanblå med gult kors

till färgen. Den kungliga fi a

g-gan med stora riksvapnet

och kunglig vimpel föres: a) å fartyg på

vilket Konungen är ombord; b) å fartyg

på vilket Drottningen (Änkedrottningen)

är ombord såvida icke jämlikt punkt a.

kunglig flagga med k. vimpel föres å i

närheten befintligt fartyg eller båt.

Den kungliga flaggan med

lilla riksvapnet föres å

fartyg, på vilket annan medlem av kungl,

huset är ombord, skolande å fartyg, varå

kronprinsen eller kronprinsessan är

ombord, över den kungliga flaggan föras

kunglig vimpel. Vad i mom. a och b

säges beträffande konungen gäller även i

39 § regeringsformen nämnd regent.

Finnes icke kungl, flagga att tillgå, föres den

vanliga örlogsflaggan med eller utan

örlogsvimpel. När flagga, varom här talas,

föres, skall befälstecken vara nedhalat.

Då utländskt statsöverhuvud eller

medlem av utländskt regerande hus är

ombord på flottans fartyg, föres å detsamma

den utländska nationens. F 1 a g g a n

hissas, då man ligger till ankars

klockan 8 f. m. under tiden 1 mars—31

okt. och klockan 9 f. m. under den

återstående delen av året samt nedhalas vid

solens nedgång eller kl. 9, då

solnedgången inträffar senare. Ä utländsk

ankarplats bestämmer äldste befälhavaren

tiden för flaggans hissande med hänsyn

tagen till å platsen gällande bruk. I

övrigt skall flaggan oavsett tiden på

dygnet vara hissad under drabbning, vid

prejning och vid ankomst till eller

avgång från ankarplats. Den bör under den

ljusa delen av dygnet hissas vid

sammanträffande till sjöss med örlogsfartyg

eller annat fartyg," då detta har flaggan

hissad, vid annat örlogsfartygs

avgång från eller ankomst till ankarplats

så ock i närheten av fyrskepp eller land,

särskilt fästning, fyrtorn eller stad samt

vid andra tillfällen, då

omständigheterna därtill föranleda. Svensk

örlogsflagga skall jämväl föras som

gös å flaggspel i förstäven eller å

bog-sprötet, då fartyg ligger till ankars och

under den tid flaggan är hissad.

Amirals, vice amirals eller k o

n-teramirals flagga föres å

flottans fartyg, från vilket officer av nu

nämnd grad utövar sitt befäl, eller å

vilket han i tjänsten färdas dock ej å

fartyg, på vilket han befinner sig i

egenskap av mönsterförrättare eller

strids-domare. Örlogsstandert föres

å flottans fartyg, från vilket

kommendör utövar sitt befäl, eller å vilket han i

tjänsten färdas, dock med samma

inskränkning som för amiral etc. Ö

r-1 o g s v i m p e 1, föres å flottans

fartyg från eller å vilket sjöofficer av lägre

grad än kommendör utövar sitt befäl,

eller å vilket han i tjänsten färdas, dock

icke å 4:e klassens fartyg, varå han

befinner sig i egenskap av mönsterherre.

Örlogsgaljadet eller som den641

Örlogsflotta—Ösgatt

642

förr kallades under of ficersgaljadet,

föres å fartyg, vars chef är underofficer.

Befälstecken eller flagga, som här

omnämnts, skall föras: å fartyg med flere

master på stortoppen, med undantag av

vad här nedan säges, å enmastat fartyg

på toppen, samt å fartyg utan mast på

för ändamålet avsedd plats. Vice

amirals tecken föres å tremastat fartyg på

förtoppen och konteramirals på

krysstoppen. Å tvåmastat fartyg föras dessa

tecken å den topp, som icke är stortopp. Å

fartyg varå högre befälstecken blåser,

föres ej lägre. De särskilda

bestämmelserna för äldste befälhavares tecken,

avdelningschefs, divisionschefs, hava här

uteslutits som havande mindre intresse

för den stora allmänheten.

Flagg-n i n g är stor eller liten. Vid stor

flaggning klädes fartyget på sätt, som

i signalboken för flottan finnes angivet

och skola, när flaggning äger rum på

svensk högtidsdag, örlogsflaggorna

därtill hissas på topparna. Vid liten

flaggning på svensk högtidsdag skola

örlogsflaggorna hissas på topparna. Då

konungen eller annan medlem av det kungliga

huset avlägger officiellt tillkännagivet

besök å fartyget, skall under besöket

samt under lämplig tid före och efter

detsamma stor flaggning äga rum å

samtliga tillstädesvarande fartyg, såvida

ej den högre personen undanbett sig

dylik! honnör. Flaggning äger rum endast,

då fartyget ligger till ankars och under

den tid, flaggan enligt denna förordning

skall vara hissad, dock må flaggning

äga rum jämväl under gång vid ankomst

till eller avgång från ankarplats, om

honnören skall givas efter ankomst eller

ägt rum före avgången. Vid flaggning

på främmande nationers högtidsdag,

hissas den främmande nationens flagga

på stortoppen och svensk örlogsflagga

på de övriga topparna. Gäller

flaggningen flera nationer, hissas deras

flaggor bredvid varandra på

stortoppen. Vid ali flaggning förbliver

befälstecken ävensom flagg för

21

kungliga huset, utländskt

statsöverhuvud etc. blåsande. Vid salut för rikets

sändebud eller konsul hos främmande

makt hissas örlogsflaggan: å tremastat

fartyg på förtoppen; å tvåmastat fartyg

på den topp, som icke är stortopp; å

en-mastat fartyg på toppen. Vid salut för

främmande nation eller dess fästning,

hissas den främmande nationens

örlogsflagga på stortoppen. Vid besvarandet

av salut från främmande nationers

fartyg hissas, där så ske kan, den

främmande nationens örlogsflagga på topp

motsvarande den, på vilken svenska flaggan

å det främmande fartyget varit hissad.

Hälsning medelst flaggans sänkande

gives av flottans fartyg endast såsom svar

å dylik hälsning. Härvid besvaras

hälsning av örlogsfartyg eller fästning, som

den avgivits men annan hälsning genom

att sänka flaggan endast en gång. Vid

dödsfall inom kungliga huset skola

flagga, gös och befälstecken under den tid,

flagga enligt reglemente är hissad,

föras på halv stång t. o. m.

begravningsdagen, dock tillämpas denna föreskrift

utom riket endast, då konung, drottning

eller änkedrottning avlidit. Flagga eller

gös må icke föras på halv stång, under

det honnör med flaggning äger rum. Ej

heller må i krigstid, då fienden befinner

sig i närheten, vare sig flagga eller

befälstecken föras på halv stång. Se vidare

hedersbevisning. ~ -sflotta,

en större samling örlogsfartyg eller ett

lands sjöförsvar. ~ -sgaljadet,

underoffi-cersgaljadet, helblå trekantig flagga. ~

-sgös, örlogsflagga hissad förut på

flagg-spel. ~ -shamn, hamn som huvudsakligen

är avsedd för landets örlogsflotta. ~

-sstandert, kluven flagga med blått och

gult fält på längden, det blåa över. ~

-s-varv, skeppsvarv för reparation,

utrustning och avrustning av

örlogsfartyg. ~ -s-vimpel, lång blå och gul kluven

vimpel, blått fält över.

ösa läns, befria en båt från vatten

medelst skopa eller öskar.

Ös-gatt, aktre delen av en båt inom-643

Öskar—Överspänningsskydd

644

bords närmast kölen, där det går lättast

att Ösa nt vattnet. ~ -kar, ett urholkat

trästycke med handtag, varmed man

öser vattnet ur en båt.

Östersjöfarten räknas till en linje som

tänkes dragen från Skagen till

Lindesnäs (södra delen av Norge) och från

Es-bjerg till Texel.

Över-bord, på utsidan av ett fartyg, i

vattnet. ~ -bemannat säges ett fartyg

vara, som har för stor besättning.

Torde numera vara ett överflödigt uttryck.

~ »bramrå, innan dubbla bramrår

kommo i bruk, var överbramrå detsamma

som bovenbramrå eller röjel. ~

-bramsal-ning, en järnsalning som någon gång

förekommer på stora segelfartyg med lös

röjelstång. ~ -byggnad, byggnaderna

midskepps på en ångare. ~ -ens eller

ens, i linje med varandra t. ex. om fy-,

rar, efter vilka man styr genom en

farled. ~ -ensfyrar, ensfyrar, överensmärke,

ensmärke två märken liggande i linje

för att utmärka riktningen av en farled.

~ -fall, den övre halvan av ett lager.

~-fallsväder, hastigt påkommande

oväder. ~ -fällning, i kanten buktad plåt

nitad över en annan plåtkant. ~ -föring,

se transmission. ~ -gångskon i

krutkammare. ~ -hala, 1) hjälpa efter

parterna i en talja för att få blocken

längre isär; 2) undersöka i akt och mening

att avhjälpa eventuella brister. ~

-hal-ning, 1) våldsam rullning i hög sjö åt

ett håll; 2) undersökning; 3) förebråelse

för något begånget fel. ~ -handsknop, en

vanlig enkel knop. ~ -hettad ånga, ånga,

vars temperatur är högre än

temperaturen å mättad ånga av samma

tryck.~-hett-ningsapparat, apparat i vilken den av

en ångpanna utvecklade mättade och

fuktiga ångan torkas (befrias från

vatten) och överhettas. ~ -hänge akter,

akterspegeln utskjutande långt över

akter-stäven. ~ -kant, på övre sidan av en

sak. ~ -lappning, plåt bockad över

kanten på en annan och nitad till

densamma. ~ -lasta, lägga in mera last i ett

fartyg, än det makligen kan bära. ~

-ledsegel, det ledsegel som är hissat på

på märsrånocken. ~ -liggedagar, de

dagar som ett fartyg får ligga under

lastning eller lossning, sedan de så kallade

liggedagarna gått till ända. De

beräknas som löpande dagar och där ej

annorlunda är avtalat, skall deras antal

utgöra hälften av liggedagarnas. ~

-lopps-rör, rör som anslutes till överkanten av

en vattenbehållare. ~ -loppsström,

elektrisk ström, som ej förbrukas utan

uppsamlas i ackumulator till kommande

behov. ~ -lång, i längdriktningen. ~

-maskinist, skall finnas å ångfartyg, som är

bestämt till farvatten bortom Brest samt

Storbrittannien med Irland samt å

passagerarångare bestämd till farvatten

bortom Skagen och Lindesnäs. För att

antagas till övermaskinist fordras att

vid navigationsskola i riket eller vid

någon av flottans underbefälsskolor enligt

nu gällande eller äldre bestämmelser

hava undergått övermaskinistexamen

eller enligt äldre bestämmelser hava

avlagt maskinistexamen av lista

klassen eller att vara anställd vid

flottan eller hava haft anställning där som

ordinarie maskinist eller

maskinistunderofficer. Se Sjölagen, avd. II ~

-mastat, är ett fartyg, som har för höga och

tunga master. ~ -ornad skall åtlydas i

tjänsten, även om han ej förtjänar det.~

-riggat är ett fartyg, som har för hög

rigg. ~ -seglingskort, kort över oceaner.

Man bör ej segla efter dem, då man

börjar närma sig land. Därtill fordras

specialer. ~ -skott i slid, är vad täckplanet

å en s. k. förlängd slid överskjuter

äng-kanalen, då sliden befinner sig på

medelläget. Yttre överskott kallas det, som

uppstår på ångsidan och inre överskott,

det som uppstår på avloppssidan. Det

yttre överskottet förorsakar expansion

och det inre kompression. ~ -spolning

uppstår, då vågorna slå in över däcket.

~ -spänningsskydd, användes för att

skydda ankarspolar på en generator för

genomslag. ~ -sta bryggan, den

kommandobrygga, varifrån manövern ledes645

överstäv—övningsfartyg

646

på en ångare vid ingång i eller utgång

från hamn. ~ stag, gå, lova tills

fartyget går genom vinden. ~ -stäv, i

riktning för över (då ett fartyg rör sig

framåt genom vattnet). ~ ström,

yt-ström. ~ -tryck, det tryck som ångans

tryck övergår atmosfärens och som ut-

visas av manometern. Det är en

atmosfär mindre än det absoluta trycket.

~ -vattensstenar, och små klabbar

markeras i sjökortet med punkter.

Övningsfartyg i flottan äro vanligtvis

fartyg av äldre typ, fregatter, korvetter,

övningsskepp och övningsbriggar.PRIS

Häftad 18:—

Inbunden 25:—

STOCKHOLM 1920, IVAR HÆGGSTRÖMS BOKTR. A. B.

191061