Stora teatern i Göteborg 1893-1929

Axel Fromell

Full Text

Stora teatern i Göteborg 1893-1929

STORA TEATERN

I GÖTEBORG

1893 — 1929

STORA TEATERN I GÖTEBORG.

STORA TEATERN

I GÖTEBORG

1893 — 1929

Några blad ur dess historia

UTGIVNA AV

AXEL FROMELL

GÖTEBORG

A. LINDGREN & SÖNERS BOKTRYCKERI

1929

FÖRORD.

De anteckningar om stora

teatern i Göteborg, som 1894 utgåvos av Johannes

Svanberg, omfattade perioden 1859—1893,

teaterns 34 första verksamhetsår- Vad är då

naturligare än att, när Stora Teatern nu den

15 september går att fira sitt 70-åriga

jubileum, en resumé av tilldragelserna på denna gamla ärevördiga

scen under de senaste 36 åren kommer till allmänhetens kännedom,

och skulle det glädja mig om denna enkla framställning hos

mången göteborgare kunde väcka till liv minnet av angenäma

stunder, tillbringade på vår kära »Stora».

Som Svanbergs arbete ej var illustrerat, ha fotografier

medtagits även av de i detsamma nämnda ägarna av Stora Teatern

liksom några dokument av särskilt intresse från teaterns hela

tillvaro.

Då August Lindberg på våren 1893 avslutade sin med så

mycken omsorg fullföljda verksamhet, hade teaterns ägare, herr

August Brinkmamj, att se sig om efter en ny hyresgäst. Den nye

mannen blev Albert Ranft. Slår man upp sidan 256 i

biljettjournalen från den tiden, finner man följande stolta inskription,

fint och ståtligt präntad: »Direktör Albert Ranft scenisk

verkställande direktör och chef för Stora Teatern i Göteborg åren

1893—1894, 1894—1895». Denna inskription bär vittne om det

kraftiga grepp som Ranft tog om denna institution, och trots att

man finner teaterledarna: Selander, Lindberg,

Håkansson-Svennberg, Lindroth, Rönnblad, Svanström, Ryding, Caste-

gren, Ljungqvist, von der Osten, Rydberg, Lomberg, Linden,

Deurell, Lavén, Engdahl, Hultman, Fröberg och Sjöström m. fl.,

en del under längre och en del under kortare tid, kan man säga,

att Ranft, som år 1899 även blev ägare till själva byggnaden för

ett pris av kr. 575,000:—, från denna tid var Stora Teaterns

verklige ledare.

Den 15 september 1909, då teatern firade sitt 50-åriga jubileum,

framförde Hjalmar Selander med framgång C. R. A. Fredbergs

4-akts historiska skådespel Lars Gathenhielm med musik av Felix

Körling. Festföreställningen inleddes med Webers

jubelouver-ture samt en prolog av K. G. Ossian-Nilsson, framsagd av

Hjalmar Selander.

Vad Albert Ranft betytt för Göteborgs teaterliv, därom kunna

många ännu vittna och döma. Gustav Vasa, Erik XIV, Bland

bålde riddersmän, Ära, Härmännen på Helgeland, När vi döda

vakna, Solfjädern — en verklig pärla som resonörspjäs,

framförd av bl. a. de Wahl, Eliason, Klintberg och Svennberg —

borga nogsamt för, vad han den gången bjöd göteborgspubliken.

Se vi på hans lyriska repertoar, som varit förhärskande, särskilt

under hans senaste verksamhet, finna vi bl. a. Carmen, Mignon,

Cavalleria rusticana, Pajazzo, Madame Butterfly, Louise m. fl.

Vid teaterns 60-åriga tillvaro den 15 september 1919

framförde han Gounods Faust tillsammans med A.-B. Stora Teatern.

Föreställningen, som började med en prolog av Daniel Fallström,

framsagd av Ranft, blev en stor succés. Vid samma tillfälle

utdelades efter föreställningen av ordföranden och borgmästaren

Bernhard Lindberg Kungl. Sällskapet Pro Patrias utmärkelser

till följande personer:

Stora medaljen i guld: garderobsföreståndarinnan Fransiska

Dahlström, född år 1858, anställningsår 1883, tjänsteår 36.

Stora medaljen i silver: vaktmästaren Gustaf Lund, född år

1836, anställningsår 1859, tjänsteår 60; vaktmästaren Reinhold

Christian Bodin, född år 1861, anställningsår 1876, tjänsteår 43;

städerskan Augusta Abrahamsdotter Strandberg, född år 1854,

anställningsår 1885, tjänsteår 34; snickaren Andreas Börjesson,

född år 1849, anställningsår 1885, tjänsteår 34; vaktmästaren

August Zetterlund, född år 1836, anställningsår 1887, tjänsteår 32. Lilla medaljen i guld: musikern Frans Oskar Hult, född år

1867, anställningsår 1890—99, 1906—19, tjänsteår 24;

rekvisitören Ernst Rich. Lindblad, född år 1879, anställningsår 1900,

tjänsteår 19; kassörskan Anna Ahlman, född år 1867,

anställningsår 1903, tjänsteår 16.

Dessutom skulle lilla medaljen i guld ha tilldelats musikern

Adolf Fredrik Broström, född 1864, som varit anställd åren

1890—1899, 1907—1919 eller 23 år, men vilken strax förut

avlidit. Ovannämnde Lund, som även varit med 1856—1859 un_

der byggnadstiden, hade under sin långa tjänstetid aldrig

försummat en föreställning. Heder åt en sådan man!

Albert Ranfts försök att träffa överenskommelse med staden

om att få bygga ut en veranda för restaurangen ledde ej till något

resultat, då staden satte som villkor viss kontroll av repertoaren.

Det är att märka, att han under sin långa verksamhet vid Stora

Teatern aldrig haft något ekonomiskt understöd. Vi som känna

de stora svårigheter, som äro förknippade med teaterverksamhet,

måste giva honom ett oförbehållsamt erkännande för hans

dåtida kunnande och klara teaterblick. De olyckor, som sedan

träffat Albert Ranft, torde ha haft helt andra orsaker, och främst

bland dem de nu höga omkostnaderna i förhållande till

biljettpriserna, nöjesskatten och utskänkningsförordningen.

Tvänne personer, som under denna period spelat en stor roll

vid teatern äro: maskinmästaren Martin Carlsson och

dekora-tionsmålaren Jens Andresen.

Under våren 1917 sålde Albert Ranft Stora Teatern till

ett finansbolag, A.-B. Göteborgs Intressenter, för kr. 775,OCX):—.

Detta bolag hade i sin tur gjort upp försäljningskontrakt med

A.-B. Cosmorama, som planerade en ombyggnad av den gamla

vackra salongen till en modern biografteater. Ritningarna voro

redan klara och underhandlingar med byggmästare pågingo.

Den 16 mars 1917 på morgonen, när jag passerade Stora

Teatern, som jag redan vid teaterföreningens bildande år 1910

ansåg borde inköpas, då den kunde förvärvas för c :a 650,000: —

kronor, hade jag en stark känsla av, att de kulturella värden,

som denna institution hyste, ej finge gå till spillo, och efter

några timmars undersökningar, fann jag utsikter till attkunna förvärva teatern. Allmänna opinionen var mycket

stark för den tankegång, som jag hade, och då jag

genast satte i gång för att få ett garantikonsortium, visade

sig intresset storartat, och nästa dag klockan 3 var ett

garantikonsortium på 1 million kronor tecknat. Cosmoramas

representanter, som vistades på Hindås, kommo in till staden,

och klockan 7 på aftonen den 17 sammanträdde jag med

Cosmoramas och A-B. Göteborgs Intressenters representanter.

Efter tre timmars underhandlingar voro alla uppgörelser och

handlingar klara, och jag hade lyckats annulera köpeavtalet

mellan Göteborgs Intressenter och Cosmorama mot ett vederlag av

Kr. 100,000:— till Cosmorama och för ett konsortiums och ett

under bildning varande bolags räkning inköpa Stora Teatern för

Kr. 900,000: —. Situationen under underhandlingarna var rätt

så spännande. Ingen jurist i hela Göteborg stod att uppbringa,

ty de sutto alla på middag. Det var juristmöte i staden. Den

som var mig behjälplig vid handlingarnas uppsättande var

mäklaren herr Nils Thenberg. Konsortiet bestod av följande

personer: Adolf Bratt, Axel H. Ågren och undertecknad som

kon-sortialledare samt Gunnar Carlsson, Harald Fiirstenberg, W :m

Gibson, Emil Haglund, Holger Holm, C. O. Kjellberg, Gösta

Lindström, Einar Lundström, Conr. Mark, Awe Melin, H.

Metcalfe, A. W. Månsson, Knut H :son Natt och Dag, Vidar R.

Olburs, F. Edv. Olson, Gustaf Sandström, Geo. Seaton, Ch :s

Sinclair, Fritz Sternhagen, Nils Thenberg, P. O. Wigelius,

Hjalmar Wijk och Th. Willerding. Genom dessa herrars

förtroendefulla medverkan var det som denna affär kom till stånd, vilken

skulle spela en så betydande roll i Stora Teaterns historia och i

Göteborgs teaterliv under senare tid.

Men ännu återstod att försäkra sig om inventarierna och

rekvisitan. Fastighetens säljare fingo förbinda sig, när vi den

17, en lördagsafton, skildes åt, att ingenting yppa om affären,

förrän jag träffat avtal med Albert Ranft, som ägde desamma.

Efter många telefonsamtal och telegram under den 18

avslutades med Ranft inköp för kr. 75,000: — av samtliga inventarier

till scen, restaurant m. m. samt hela rekvisitan, samt för kr.

rS.500:— av ett magasin på Gullbergsvass, och den glädjandenyheten om teaterns förvärvande för sitt ursprungliga ändamål

kunde den 18 på kvällen publiceras.

Visserligen voro ju penningtiderna då mycket goda, men

här är rätta rummet och tiden att framföra ett tack till

alla de göteborgare, som med mycket stora uppoffringar trädde

hjälpande emellan. Jag kan ej nämna dem alla men vill

särskilt framhålla tvenne: generalkonsul Adolf Bratt och

gross-handlande Axel H. Ågren. Inom kort var det nya bolaget

bildat under namn av A.-B. Stora Teatern med ett inbetalt

aktiekapital å Kronor 800,000:—• Den första styrelsen utgjordes av:

Bernhard Lindberg, v. ordförande, Fredrik H. Lamm, Erik

Leman och Gösta Lindström med Awe Melin och Carl Gustaf

Weibull som suppleanter och undertecknad som ordförande.

Teatern hyrdes ut till Ranft under tre spelår för att fr. 0. m.

1920—21 övertagas av A.-B. Göteborgs Lyriska Teater, som

med ett aktiekapital av Kronor 80,000: — och en fond på

120,000:— bildades på våren 1920, sedan undertecknad

förvissat sig om, att krafter stodo till förfogande för planens

genomförande. Innan det nya bolaget bildades, fördes vissa

underhandlingar med A.-B. Göteborgs Teater (Lorensbergsteatern)

dock utan resultat.

Under påsken 1920 träffades på Hindås följande personer:

regissörerna Oskar Textorius och Carl Lejdström, intendenten

Gunnar Cronwin, kapellmästare Fredr. Tobiaeson och

undertecknad. Under tvenne dagars energiskt arbete lades då upp

arbetsplanen för det bolag, som ännu i dag driver teatern. Då

Lorensbergsteatern på ett utmärkt sätt tagit hand om den

dramatiska konsten, bestämdes, att det nya bolaget endast skulle

bedriva lyrisk verksamhet. Man tänkte sig att årligen kunna giva

4—6 operor och för övrigt klassiska och moderna operetter,

under förutsättning att minst cirka 225,000: — kronor lotterimedel

kunde erhållas samt ett hyresanslag av cirka 50,000: — kronor

från staden. Tyvärr blevo under första säsongen dessa båda

anslag ej beviljade, vilket för initiativtagarna var en obehaglig

överraskning. Då sedermera dessa anslag utgått, har budgeten i

stort sett hållit streck. Den första styrelsen bestod av: Bernhard Lindberg, vice

ordförande, Gustaf Blom, Erland Erlandsson, I. Edw. Hartvig,

Torild Lundén och Axel H. Ågren med H. Adelsohn och Folke

C:son Weijdling som suppleanter samt undertecknad som

ordförande. Konsul Erlandsson har hela tiden varit stadens

representant. I direktionen hava under de gångna åren verkat: Gunnar

Cronwin, Oskar Textorius, Carl Lej dström, Fredr. Tobiaeson,

Nils Söderberg, Poul Kanneworff, Arvid Petersen, Lill-Erik

Hafgren, Gustaf Bergman, Tullio Voghera, William Rölling,

Johan Kinde, Carl Barcklind, Olav Kielland, Matti Rubinstein

och Karl Kinch, och bolagets kamrer har under hela tiden varit

Einar Jernås. Den först uppgjorda planen har på det hela taget

kunnat genomföras, om också de ekonomiska resurserna då och

då ha tvungit ledningen till restriktioner vid större verks

framförande. Så upptog första året repertoaren följande operor och

opera-comiques: Stora Mogul, Cornevilles klockor, Hans och

Greta, Carmen, och för första gången i Göteborg en

Wagner-opera: Den flygande holländaren; klassiska operetter: Lilla

Helgonet och Prins Methusalem samt moderna operetter: Röda

Rosor, Dollarsprinsessan, Marie-Helene, Vackra Risette och

Phi-Phi samt Vermländingarne och en balettföreställning.

Bland mera märkliga föreställningar under Lyriska Teaterns

verksamhet må dessutom nämnas av Wagner: Tannhäuser och

Lohengrin; Gounod : Faust; Rossini: Barberaren i Sevilla; Verdi:

Traviata och Aida; Puccini: Tosca, Madame Butterfly, Bohéme

och Manon Lescaut; Tschaikovski: Jolantha; Mozart: Figaros

bröllop och Don Juan; Flotow: Martha; d’Albert: Tiefland;

Beethoven: Fidelio; Weber: Friskytten; Nicolai: Muntra

fruarna i Windsor; Carl Nielsen: Saul och David; Offenbach:

Hoff-manns äventyr, Orpheus i underjorden, Frihetsbröderna och Den

Sköna Helena; Brandt Buys: Micaréme; Johann Strauss:

Läderlappen, Zigenarbaronen och En natt i Venedig; Millöcker:

Tiggarstudenten m. fl.

En särskild jubileumsvecka var anordnad i början av maj år

1923, varvid framfördes en suite Bajadären, Madame

Pompa-dour, Madame Butterfly, Hoffmanns äventyr, Barberaren i Sevilla

och Tannhäuser och slutligen för stadens gäster dagen före ut-ställningens öppnande: en festmarsch av Lill-Erik Hafgren, i :sta

och 2 :dra akterna av HofFmanns äventyr och 2 :dra akten av

Tannhäuser, ett verkligt kraftprov av en icke större ensemble.

Vid dessa föreställningar var orkestern förstärkt av

medlemmar från Göteborgs Orkesterförening, vilket även varit fallet vid

större operaverks framförande i allmänhet.

De smickrande uttalanden, som gjordes av långväga resenärer

från främmande länders metropoler vid detta tillfälle, voro fullt

berättigade, ty på en högre ståndpunkt har väl det konstnärliga

arbetet på denna scen aldrig legat. Därtill medverkade också

främst sådana krafter som: Gustaf Bergman, Poul Kanneworff,

Lill-Erik Hafgren, Martin Öhman, Nils Svanfeldt, Karl Kinch,

Oscar Tjernberg, Eric Åby och John-Erik Strandman, Elin

Lejdström, Inga Peters, Hjördis Wahlgren, Signe

Rydberg-Ek-löf och Greta Ahlberg samt Johannes Fönss och Ivar Andrésen.

Men ännu i dag visar vår lyriska scen, vad den verkligen kan

prestera, när det riktigt gäller. Framförandet av Fidelio, däri

de båda systrarna Greta och Ingalill Söderman gjorde en bemärkt

insats, var en given succés och premiären för Sverige av Carl

Nielsens Saul och David blev den största framgång, som teatern

under sin nuvarande energiske chef Karl Kinch upplevat. Vad

Poul Kanneworff, som varit teatern trogen sedan 1920, betytt för

dess konstnärliga utveckling, fick man då ett lysande exempel på.

Instuderingen av det musikaliska arbetet var anförtrott åt Olav

Kielland, som därmed lade en ny seger till flera föregående och

ställde sig i första planet som en framstående orkesterdirigent. De

förnämsta solisterna Kirsten Flagstad-Hall, Conrad Arnesen, Eric

Äby, Karl Kinch, Eric Laurent och Eric Zetterman samt de mäktiga

körerna och den förstärkta orkestern gjorde all heder åt detta

undersköna opus, som verkar mera oratorium än opera i vanlig mening.

Sedan dessa rader skrivits, har ledningen framfört Verdis

mest kända skapelse Aida, som aldrig förr givits i Göteborg,

och till stor glädje för teaterns vänner blev det en glänsande

succés. Matti Rubinsteins storslagna tolkning av detta

underbara verk, som fordrar orkester och kör av betydande

dimensioner, och hans eminenta förmåga att sammanhålla och

entusiasmera sina skaror både på scenen och i orkesterdiket kommer härtill sin fulla rätt. Poul Kanneworff hade skapat en inramning

till de sju scenbilderna av imponerande och färgrik prakt- Hans

träffsäkerhet för färgeffekter firade fullkomliga triumfer och i

regiväg var det hans hittills största framgång. Solisterna

fruarna Flagstad-Hall och Lej dström samt herrarna Amesen,

Lau-rent, Zetterman och Åby fyllde med glans de högt ställda

förväntningarna, och körerna, som voro de största som framträtt på

denna scen, fängslade och fascinerade genom en röstprakt, över

vilken vår stad kan vara stolt. Men så blev också press- och

publikkritiken ett varmt erkännande till samtliga medverkande

för det gedigna arbete, som alltfort presteras av en

samvetsgrann och omdömesgill ledning och en intresserad och arbetsvillig

ensemble.

Under de svåraste finanstiderna rönte bolaget ett

erkännans-värt och mycket tacknämligt stöd av bl. a. följande personer och

institutioner: disponent Gust. H. Bernström, fabrikör Ingemar

Hedström, direktör Herman Lindquist, direktör Erik

Lund-quist, ingeniör Erik Olson, Edvard Magnus Musikfond,

bankdirektör H. Mannheimer, professor Otto Nordenskjöld m. fl.

Många och långa underhandlingar hava förts med stadens

myndigheter angående förvärvande för staden av denna enastående

väl belägna byggnad, och den 21 april 1919 underskrev A.-B.

Stora Teatern en överenskommelse med drätselkammaren,

varigenom bolaget skulle få utökat sin nuvarande tomt med cirka

hälften av den förutvarande mot att teatern utbyggdes och

ombyggdes i enlighet med ett av arkitekterna Bjerke och Svensson

upprättat förslag till ombyggnad inom viss utsatt tid. Angående

vidare detaljer i denna angelägenhet hänvisar jag till mitt

uttalande i Stadsfullmäktiges handlingar N :o 2 av 1926. På grund

av den svåra finanskrisen kunde denna plan ej då fullföljas, men

förr eller senare torde densamma väl förverkligas, då den

erbjuder så många fördelar, att den som ser nyktert på frågan, måste

finna den i hög grad realiserbar. Då nu stadsteaterfrågan så

småningom väl blir löst på Götaplatsen, får man hoppas, att

personer med känsla för den vackra salongen i Stora Teatern, den

enda verkliga gamla franska salong i landet från 1850-talet bland

scener av större betydelse, en gång skola träda fram och bringade offer som erfordras för att sätta teatern i ett värdigt skick,

eller också att medel beviljas ur Renströmska eller andra fonder

för detta ändamål.

Den gamla, fina teaterkultur, som denna salong har hyst

i så många år, måtte den ännu länge få leva och växa sig

lika stark, som den visade sig vara under de svåra

finansåren ! Ty det var den, som gjorde att så många goda

krafter slogo vakt om Thaliatemplet i Kungsparken under de tryckta

tiderna. Ett tack till alla dessa både bland den stora personalen

och bland teaterns gynnare och vänner samt till de båda

styrelserna för det enastående goda samarbetet under en lång följd

av år. Även vill jag frambära mitt tack till herrar Dag Häthén

och Einar Jernås, som varit mig behjälpliga vid dessa blads

tillkomst samt till dr August Mankell, som välvilligt ställt en

mängd fotografier till förfogande, till stor del hämtade ur Aron

Jonasons samlingar. De senare årens reproduktioner äro efter

fotografier från Olsson & Hammarqvists atelier.

Måtte gamla »Storan» gå en ljus och konstnärlig framtid till

mötes, är den förhoppning som uttalas av

UTGIVAREN.

Göteborg den 17 mars 1929.TEATERNS ÄGARE:

NYA THEATER AKTIE BOLAGET I GÖTEBORG 1856—1871

DESS FÖRSTA STYRELSE

STADSMÄKLARE

H. W. STRÖM KAKELUGNSFABRIKÖR AUOUST RINGNÉR

1871-1885.

(De sista åren var sterbhuset ägare)

ETATSRÅDET AUGUST BRINKMANN, KÖPENHAMN,

* «/• 1828, t •/• 1907.

1885-1899. ALBERT RANFT

18S9—1917 STORA TEATERNS KONSORTIALLEDARE

1917

GROSSHANDLARE AXEL H. ÅOREN BANKDIREKTÖR A. FROMELL

GENERALKONSUL ADOLF BRATTLANDSARK1VARIE

CARL GUSTAF WEIBULL

Suppl.

DESS FÖRSTA STYRELSE

BORGMAST. BERNH. LINDBERG, v. Ordf.

PROFESSOR

FRED. H. LAMM

ERIK LEMAN

GROSSHANDLARE

GÖSTA LINDSTRÖM

BANKDIREKTÖR A. FROMELL, Ordf.DESS NUVARANDE STYRELSE

INGENIÖR

KARL ALMQVIST

INTENDENT

WILH. STEFFENBURG

ADVOKAT

ERIK LEMAN

Ordf.

LÖJTNANT

HARALD BERG

Suppl.

FIL. MAG.

EBBE LUNDBERG

Suppl.FÖRTECKNING ÖVER SCENISKA ALSTER,

FRAMFÖRDA Å STORA TEATERN I GÖTEBORG

UNDER SPELÅREN 1893/4—1928/9.ANVÄNDA FÖRKORTNINGAR.

I denna förteckning äro de teaterdirektörer, teatrar och bolag,

under vilkas sejourer de olika verken framförts, angivna medelst

förkortningar på följande sätt:

A. E.................... Axel Engdahl.

A. L.................... August Lindberg.

Caste.................... Victor Castegren.

Deu..................... Carl Deurell.

E. Frö.................. Einar Fröberg.

E.-L..................... Axel Engdahl & Albin Lavén, Göteborgs

Folkteaters sällskap.

Frö.-Sjö................. Einar Fröberg & Victor Sjöström.

Hult.................... Axel Hultman.

Håk..................... Julia Håkansson.

Håk.-Sv................. Julia Håkansson & Tore Svennberg.

K. dram................. Kungl. dramatiska teatern, Stockholm.

K. teat.................. Kungl. teatern, Stockholm.

Linden .................. Emil Linden.

Lindr................... Knut Lindroth.

Lju...................... Emil Ljungqvist

Lomb. .................. Oscar Lomberg.

Lyr..................... A.-B. Göteborgs lyriska teater.

M. Frö.................. Mauritz Fröberg.

Oscarst.................. Oscarsteatern, Stockholm. (Dir. Albert

Ranft).

R........................ Albert Ranft.

R.-Hj.................... Albert Ranft & Emil Hjertstedt.

Ryd..................... Allan Ryding.

Rönn.................... Hugo Rönnblad.

Sel...................... Hjalmar Selander.

Svenskan ................ Svenska teatern, Stockholm. (Dir. Albert

Ranft).

Vasan ................... Vasateatern, Stockholm. (Dir. Albert

Ranft).

v. d. O................... Emil von der Osten d. y.

W. R................... Wilhelm Rydberg.

Vid varje verk är datum för dess första och sista

framförande samt hela antalet föreställningar utsatt. Även de gånger

då ett verk endast delvis framförts äro intagna i räkningen.SALONGEN] VID INVIGNINGEN 1859.

Da nu den ärade läsaren gar att

studera denna förteckning, vilja vi förutskicka,

att vi veta, att den tyvärr är behäftad med

brister, särskilt vad rör de framförda

verkens originaltitlar och författare. Vi ha

emellertid sökt göra allt i detta hänseendet, och

inför vad vi åstadkommit nöja vi oss med att citera vår store

föregångare F. A. Dahlgren. Han säger i förordet till sitt

standardverk om den svenska teatern, »Anteckningar om

Stockholms Theatrar», bland annat:

Utgivaren har sökt upplysa om skådespelens författare,

utländska originaler, översättare, musikkompositörer m. m. Detta

har dock mött både stor och ibland oövervinnelig svårighet. Det

vid våra teatrar både i äldre och nyare tid övliga bruket att

annonsera månget skådespel antingen utan all uppgift om dess

ursprung eller ock endast med tillkännagivande, att det blivit

översatt, men utan upplysning om språket, varifrån

översättningen skett, har icke sällan gjort forskningen efter det

främmande originalet fruktlös ...A

Adrienne Lecouvreur (Adrienne Lecouvreur), skåd. 5 a. av

Eugéne Scribe och Ernest Legouvé, övers. fr. franskan:

Ida Aalberg-turnén, fjärde och femte akterna, 1894

sept. 26 .......................................... 1

Advokaten Kniving, lusts. 3 a. (akt 312 tabl.). Fritt efter

von Winterfeldts tyska bearb, »Der Winkelschreiber»

av Publius Terentius Afers lustspel »Phormio», av

Frans Hedberg: Ryd. 1910 maj 1—5 .............. 5

Affär är affär (Les affaires sont les afifaires), kom. 3 a. av

Octave Mirbeau, övers. fr. franskan av Erik Thyselius:

R. 1904 mars 11—28 .............................. n

Agnes Jordan (Agnes Jordan), skåd. 5, a. av Georg Hirsch-

feld, övers. fr. tyskan: R. 1900 maj 29—30 .......... 2

Agnete (Agnete), skåd. 3 a. av Amalie Skram, övers. fr.

danskan av E. F. = Einar Fröberg: E. Frö. 1910

sept. 27—30 ...................................... 3

Aida (Aida), opera 4 a. Musiken av Giuseppe Verdi.

Texten, efter utkast av Mariette bey och därpå byggd

fransk prosatext av du Locle, på italiensk vers av

Antonio Ghislanzoni. Svensk övers. fr. italienskan av

Hjalmar Sandberg: Lyr. 1929 mars 7—april 5 ............ 15

Alexander den Store (Alexander den store), lusts. 4 a. av

Gustaf Esmann. Övers. fr. danskan av Björn Halidén:

De Otte 5 g., Svenskan 13 g., Albert Ranfts jubileums-

turné 2 g. 1906 maj 1—1929 jan. 16 ................ 20

Alexandra (Alexandra), operett 3 a. Texten av Ferenc

(Franz) Martos, övers. fr. tyskan av Oscar Ralf.

Musiken av Albert Szirmai: Lyr. 1927 okt. 28—1928 jan. 29 35

Alias Jimmy Valentine (Alias Jimmy Valentine),

detektivpjäs i 3 a. (akt 3 i 2 tabl. utan paus) av Paul Armstrong.

Övers. fr. engelskan av Hugo Vallentin: R. 1911 mars

8—14............................................. 7

Alibibeviset (Sein Alibi), lusts. 3 a. av Wilhelm Wolters.

Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: Caste. 1906 febr.

20—mars II ...................................... 5Alphyddan (Le chalet), operett i i a. 2 tabl. Texten av

Eugéne Scribe och Mélesville (psevdonym för

Anne-Honoré-Joseph Duveyrier). Övers, efter O. L. B.

Wolffs tyska bearbetning (Die Schweizerhutte) av B.

Crusell. Musiken av Adolphe Adam: Sel. 2 g., R. 5 g.

1895 sept. 26—1904 jan. 25 ............. .......... 7

Amadeus XXV (Die Strohwitwe), operett 3 a. Texten, av

August Neidhart, övers. fr. tyskan av Nalle Halldén.

Musiken av Leo Blech: Lyr. 1922 jan. 3—febr. 3 ---- 22

Amatörtjuven (Raffles), pjäs 4 a. av E. W. Homung.

Dramatisering av Presbey. Övers. fr. engelskan av Erik

Haneson: Lindr. 1908 sept. 1—14 .................. 8

Ambrosius (Ambrosius Stub), skåd. 4 a. av Christian

Mol-bech. Övers. fr. danskan av Oscar Wijkander: Sel. 1 g.,

Vasan 4 g. 1897 april 30—1908 maj 4 .............. 5

Amors Geniestreger, Komedie paa Vers 2 A. af Henrik

Hertz: Turné Betty Hennings 1897 juni 12 .......... 1

Andersson, Pettersson och Lundström, folk-komedi med sång

6 tabl. av Joh. Nestroy (Der böse Geist

Lumpacivaga-bundus, oder Das liederliche Kleeblatt) fri bearb. fr.

tyskan och lokal, av Frans Hodell: R. 4 g., Rönn. 2 g.

1896 dec. 26—1903 mars 29 ........................ 6

Andras affärer, lusts. 4 a. av Gustaf af Geijerstam: R. 15 g.

Deu. 5 g. 1894 jan. 15—1911 dec. 22 ................ 20

Andras affärer, fin-de-siccle-proverb 1 a. av A. E. (Axel

Engdahl): vid soarén för Albin Lavén 1894 mars 18.. 1

Anna Karenin (Anna Karénina), skåd. 5 a. (akt 512 tabl.)

efter Tolstojs roman av Edmond Guiraud. Övers. fr.

franskan av Valborg Hedberg: E. Frö. 1911 okt. 20—

1912 mars 3 ...................................... 17

Annonsera! (It pays to advertise), lusts. 3 a. av Roi Cooper

Megrue och Walter Hackett. Övers. fr. engelskan av

A. S. (Algot Sandberg): R. 1917 april 21—maj 10 . . 20

Antigone, tragedi 2 avdeln. av Sofokles- Övers. Musiken

av Felix Mendelssohn-Bartholdy: Sel. 1909 nov. 26—30 5

Asiadé, orientalisk balett 1 a. med sammansatt musik,

arrangerad av Anna Robenne: Lyr. 1920 dec. 26—1921 jan. 5 8Askungen (Aschenbrödel), skåd. 4 a. (akt 1 o. 2 i tabl.) av

Roderich Benedix. Övers. fr. tyskan av Oscar

Wijkan-der: W. R. 1897 april 10—12 .................... 3

B

Badortsliv, ljberbrett’1 1 a. med dialog, kupletter, danser och

guitarrlåtar: Oscar Byströms soaré 1903 juni 4 ...... 1

Bajadären (Die Bajadere), operett 3 a. Texten, av Julius

Brammer och Alfred Griinwald, övers. fr. tyskan av

Nalle Halidén och S. S. Wilson (psevdonym för fru

Halidén). Musiken av Emmerich Kålmån: Lyr. 1922

dec. 8—1924 april 21 .............................. 75

Baldevins bröllop (Baldevins bryllup), idyll 3 a. av Vilhelm

Krag, övers. fr. norskan: R. 1902 nov. 25—26 ...... 2

Bara en komedi, pjäs 2 avdeln. av Einar Fröberg: E. Frö. 7

g., Frö.-Sjö. 4 g. Vid en-timmas-föreställningar: 1912

maj 20—okt. 24 .................................. 11

Barberaren i Sevilla, op. com. 4 a. Ital. text av C. Sterbini,

II Barbiere di Siviglia, ovvero la Precauzione inutile efter

Beaumarchais’ skådespel »Le barbier de Séville, ou la

Précaution inutile», den svenska övers, av Bernhard

Cru-sell. Musiken av Gioachino Rassim: K. teat. 3 g., Lyr.

21 g. 1912 dec. 6—1923 dec. 30 .................... 24

Barnet (L’enfant), Skuespil 3 A. af Eugéne Brieux.

Autori-riseret Dansk Oversaettelse ved Gustaf Hetsch.

Mise-en-scéne: Herman Bang: Turné Betty Hennings 1899 juni 1 1

Barrikaden (La barricade), skåd. 4 a. av Paul Bourget, fri

övers. fr. franskan av Herman A Ring: R. 1910 nov.

17—20 ............................................ 4

Bastien och Bastienne (Bastien und Bastienne), sångspel 1 a.

Texten, av madame Favart — en slags parodi på

Rous-seaus »Devin du village» — fritt bearb. på svenska efter

Max Kalbecks tyska version. Musiken av Wolfgang

Amadeus Mozart: Amatörföreställning vid Barnens dag

1915 okt. 15 ...................................... 1Bellevilles mö (Die Jungfrau von Bellville, efter en roman av

Paul de Kock), operett 3 a. Texten, av F. Zell

(psevdo-nym för Camillo Walzel) och Richard Genée, övers,

fr-tyskan av E. (Ernst Wallmark). Musiken av Karl Mil-

löcker: R. 1901 dec. 27—1902 febr. 23 .............. 10

Bergakungen (Hans Heiling). Rom. opera i förspel o. 6

tabl. Texten, av Eduard Devrient, övers. fr. tyskan av

Talis Qualis (K. V. A. Strandberg). Musiken av

Heinrich Marschner: Sel. 1897 mars 15—17 ............ 3

Bildhuggaren Clemenceau (Pierre Clemenceau), skåd. 5 a.,

bearb. efter Alexandre Dumas d. y :s roman »L’affaire

Clemenceau», övers. fr. franskan av Emil Hjertstedt:

v. d. O. 1899 mars 1—28 .......................... 3

Bilkurtis (Autoliebchen), fars m. sång o. dans 3 a. Texten,

efter »Dix minutes d’auto» av Georges Berr och Pierre

Decourcelle, av Jean Kren. Sångtexten av Vox. Övers,

fr. tyskan av Axel Wijkander. Musiken av Jean Gilbert

(psevdonym för Max Winterfeld) : R. 1913 jan. 21—

febr. 23 ....................."...................... 14

Bland bålde riddersmän (When knights were bold), fars 3 a.

av Charles Marlowe (psevdonym för Harriett Jay), fri

övers. fr. engelskan av Hugo Vallentin: Vasateat. 29

g., R. s g. 1909 maj 7—1916 nov. 12 ................ 34

Boccaccio (Boccaccio), op. com. 3 a. Texten, av F. Zell

(psevdonym för Camillo Walzel) och Richard Genée,

övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark. Musiken av Franz

von Suppé: M. Frö. 6 g., R. 61 g., Oscarst. 3 g., Lyr.

18 g. 1894 april 20—1926 april 18 .................. 88

Bohéme (La Bohéme), opera 4 a. Texten, efter Henri

Mur-gers »Scénes de la vie de Bohéme» av Giuseppe Giacosa

och Ludovico Illica, övers. fr. italienskan av Sven

Nyblom. Musiken av Giacomo Puccini: R. 3 g., Lyr. 21g.

1917 mars 17—1929 april 18 ...................... 24

Bomullskungen, börskomedi 5 a. av Algot Sandberg: Frö.-

Sjö". 1913 april 1—30 .............................. 15

Bonifacius eller Kärlek i Vatikanen, påveskämt i 2 akter.

Lundastudenternas spexturné 1917 juni 14—15 ...... 2Bon jeans giftermål, lusts. 2 a. Fri bearb. fr. franskan: Håk.-

Sv. 1896 maj 9—10 ............................... 2

Borgmästarinnan (La présidente), fars 3 a* av Maurice

Hen-nequin. Övers. fr. franskan av A. F.: R. 1914 mars

6—maj 7 .........................................

Bortbytingen (Jane), fars 3 a. av W. Lestocq och E. M.

Robson. Fri övers. fr. engelskan av H. C.: Sel. 1895

nov. 14—17 ....................................... 3

Bort med karlarna! (Los vom Manne!), fars 3 a. av Wilhelm

Jacoby och Arthur Lippschitz. Fri övers. fr. tyskan:

Caste. 1905 jan. 10—1906 april 20 .................. 20

Bortom Kuopio, lusts. 3 a. av Gustaf von Numers: Sel. 1895

sept. 1—6 ......................................... 2

Brand (Brand), dram. dikt 5 a., indel. 9 tabl. av Henrik

Ibsen. Övers. fr. norskan. Musik av Ole Olsen: A. L.

5 g., R. 1 g. endast sista akten, Lindr. 1 g. 1896 mars

11—1914 april 24 .................................. 7

Brott och brott, kom. 5 a., indel. 8 tabl. av August

Strindberg: Håk. 1907 april"12—14 ...................... 3

Brottslingarne eller »Rosen på Tistelön», skåd. 4 a., indel, i

tabl. efter Emelie Flygare-Carléns roman med samma

namn. Dramatisering av Maurits Cramser (psevdonym

för Johan Maurits Palmlund): Göteborgs

Arbetareförenings Amatörsällskap 1897 febr. 7—8 ................ 2

Bröder emellan, skåd. 1 a. av Carl Nissen: Sel. 1895 nov.

18—19 ............................................ 2

Bröllopet på Ulvåsa, hist. skåd. 4 a. av Frans Hedberg.

Musiken av August Söderman: A. L. 5 g., Sel. 40 g. 1896

mars 7—1910 mars 20 ............................. 45

Bröllopet på Valéni (Die Hochzeit von Valéni), skåd. 4 a.

av Ludwig Ganghofer och Marco Brociner. Fri övers,

fr. tyskan: R. 8 g., Sel. 3 g. 1895 april 24—1898 april 3 11

Bröllopsdagen (Briiderlein fein), sångspel från gamla Wien

1 a. Texten, av Julius Wilhelm, övers. fr. tyskan av

Nalle Halldén. Musiken av Leo Fall: Lyr. 1922 jan.

27—30 ........................................... 4Byspelmannen (Le violoneux), operett i a. Texten, av E.

Mestépes och Chevalet, fritt övers. fr. franskan.

Musiken av Jacques Öffenbach: R. 1895 mars 5—9 ........ 5

Bärg-Ejvind och hans hustru (Bjaerg-Ejvind og hans

hustru), skåd. 4 a. av Johann Sigurjonsson. Övers. fr.

en dansk bearb. av Karl Hedberg: Frö.-Sjö. 1912 nov.

iS—I9I3 aPril 30 ................................. 27

Bäverpälsen (Der Biberpelz), kom. 4 a. av Gerhart

Haupt-mann. Fri övers. fr. tyskan: Håk.-Sv. 1903 mars 12

—13 .............................................. 2

C

Candida (Candida), kom. 3 a. av George Bernard Shavv.

Övers. fr. engelskan av Hugo Vallentin: Sel. 1908 okt.

27—nov. 1 ........................................ 6

Carmen (Carmen), opera 4 a. Texten, av Henri Meilhac och

Ludovic Halévy efter Prosper Merimées novell

»Carmen», övers. fr. franskan av Frans Hedberg. Musiken

av Georges Bizet: Lomb. 22 g., Lindetf 6 g. och 1 g.

endast akt 2, R. 10 g., Lyr. 41 g. 1897 okt. 14—1926

dec. 26 ........................................... 80

Casanova eller Ett kärleksäventyr i Venedig (Casanova),

operett 3 a. Texten av Jacques Gliick och Will.

Stein-berg. Dansk övers. fr. tyskan av Johs. Dam och Carl

Th. Dreyer. Musiken av Paul Lincke: danskt

operettgästspel 1918 sept. 17—1920 maj 30 ................ 8

Castor och Pollux, lusts. 3 a. av Henrik Christiernsson: Sel.

1901 april 24—25 ................................ 2

Cavalleria rusticana (Cavalleria rusticana), eller »På

Sicilien», opera 1 a. Texten, av G. Targioni-Tozzetti och G.

Menasci efter Giovanni Vergas skådespel »Cavalleria

rusticana», övers. fr. italienskan av Helmer Key.

Musiken av Pietro Mascagni: Linden 2 g., Lomb. 20 g., R. 18

g., Lyr. 15 g. 1896 april 1—1924 okt. 30 ............ 55

Chamillac (Chamillac), kom. 5 a. av Octave Feuillet. Övers.

fr. franskan. Håk.-Sv. 1903 sept. 10—13 .......... 4Charleys tant (Charley’s Aunt), lusts. 3 a. av Brandon

Thomas. Övers. fr. engelskan av Frans Hedberg: R.

30 g., Deu. 3 g., Ryd. 4 g. 1894 febr. 24—1912 nov. 30.. 37

Charlotte Corday, skåd. 4 a. (akt 1 i 2 tabl.) av Johannes

Heiiman: Lindr. 1914 april 22 ...................... 1

Cirkusprinsessan (Die Zirkusprinzessin), operett 3 a.

Texten av Julius Brammer och Alfred Griinwald. Övers,

fr. tyskan av M. D. Jacobsson. Musiken av Emmerich

Kålmån: Lyr. 1927 jan. 1—1928 febr. 19 ............ 92

Civilklädd (In Zivil), lusts. 1 a. av Gustav Kadelburg. Övers,

fr. tyskan av Oscar Wijkander: Oscar Backström med

sällskap 1 g., Sel. 2 g, vid Stora teaterns dåvarande

maskinmästare Martin Carlssons 25-års jubileum 1 g., A.

E. 10 g., E. Frö. 3 g. 1894 april 11—1911 nov. 16 ... . 17

Clairette i dragonlägret (Les vingt-huit jours de Clairette),

vaudeville-operett 3 a. (akt 3 i 2 tabl.). Texten, av

Hip-polyte Raymond och Antony Mars, övers. fr. franskan

av Henrik Christiernsson. Musiken av Victor Roger:

Sel. 1895 sept. 9—17 .............................. 4

Cleopatras pärlor (Die Ferien der Cleopatra). Operett 3 a.

Texten av Julius Brammer och Alfred Griinwald. Fri

övers. fr. tyskan av M. D. Jacobsson. Musiken av

Oskar Straus: Lyr. 1925 okt. 27—dec. 27 .......... 35

Cloclo (Cloclo), operett 3 a. Texten av Bela Jenbach. Fri

övers. fr. tyskan av Nalle Halldén och S. S. Wilson

(psevdonym för fru Halldén). Musiken av Franz

Lehår: Lyr. 1926 febr. 16—april 25 ................ 34

Colinette (Colinette), kom. 4 a. av Georges Lenåtre

(psevdonym för Théodore Gosselin) och Gabriel Martin.

Övers. fr. franskan: R.. 1900 sept. 17—20 ............ 4

Coralie & Co. (Coralie et Cie), lusts. 3 a. av Albin Valabrégue

och Maurice Hennequin. Övers. fr. franskan: E.-L.

1904 mars 30 ..................................... 1

Cornevilles klockor (Les cloches de Corneville), op.-com. 3 a.

(akt 1 i 2 tabl.). Texten av Clairville (psevdonym för

Louis Fran<;ois Nicolaie) och Ch. Gabet. Fri övers,

fr. franskan av C. G. Michal, senare Ernst Wallmark.Musiken av Robert Planquette: M. Frö. i g., Sel. 4 g.,

R. 35 g., Lyr. 41 g. 1894 maj 2—1922 mars 26...... 81

Csårdåsfurstinnan (Die Csårdåsfiirstin), operett 3 a.

Texten, av Leo Stein och Bela Jenbach, övers. fr. tyskan av

Björn Halldén. Musiken av Emmerich Kålmån: R. 148

g., Lyr. 37 g. 1916 sept. 1—1923 jan. 7.............. 185

Cyrano de Bergerac (Cyrano de Bergerac), heroisk kom. 5 a.

på vers av Edmond Rostand. Fri övers. fr. franskan

av Harald Molander: Sel. 1901 sept. 12—1906 dec. 13 35

D

Daglannet (Daglannet), skåd. 4 a. av Björnstjerne Björnson.

Övers. fr. norskan: Svenskan 1905 maj 17—21 ...... 5

Damen från nattkaféet (La dame de chez Maxim), lusts. 3

a. av Georges Feydeau. Fri övers. fr. franskan: R. 17

g., Rönn. 12 g. 1900 okt. 5—1914 april 19 .......... 29

Damen i hermelin (Die Frau im Hermelin), operett 3 a.

Texten, av Ernst Welisch och Rudolph Schanzer, övers,

fr. tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Jean Gilbert

(psevdonym för Max Winterfeld) : R. 1920 mars 20—•

april 11 .......................................... 21

Damernas vän (L’ami des femmes), kom. 5 a. av Alexandre

Dumas d. y. Övers. fr. franskan: A. L. 1896 mars 18—19 2

Dandy Dick (Dandy Dick), lusts. 4 a. av sir Arthur W.

Pinero. Övers. fr. engelskan av Elin Lavén: R. 1896

okt. 28—30 ....................................... 3

Danilo och Hanna, eller Den gubben gick inte, änkelek i

nyårstid 2 tabl. med apoteos av två lekmän (Gunnar

Brunius och William Hansson). Musiken arrangerad

av Fredrik Tobiseson: R. 1908 jan. 1—10 ............ 10

David Garrick (David Garrick), kom. 3 a. (akt 2 i 2 tabl.) av

T. W. Robertson. Övers. fr. engelskan: v. d. O. 1897

febr. 27........................................... 1

De båda döva (Les deux sourds), lusts. 1 a. av Jules

Moinaux. Övers. fr. franskan: E. Frö. 1912 maj 15

—19, vid entimmas-föreställningar ................. . 7De båda husarerna (Die beiden Husaren), operett 3 a.

Texten av Wilhelm Jacoby och Rudolf Schanzer. Övers,

fr. tyskan. Musiken av Leon Jessel: R. 1914 febr. 24

—mars 5 ......................................... 10

De fem Frankfurtarna eller Huset Rotschild (Die funf

Frankfurter), lusts. 3 a. av Carl Rössler. Övers. fr.

tyskan: Ryd. 1914 mars 19—25 .................... 7

De landsförvista (Les exilés), äventyrsdrama 4 a., varje akt

i 2 tabl., av Lubomirski, E. Nus och Victorien Sardou.

Fri övers. fr. franskan av Frans Hedberg: Caste 1905

maj 13—23 ....................................... 6

De nygifta (De nygifte), kom. 2 a. av Björnstjerne

Björnson. Övers. fr. norskan: Lindr. 1908 mars 5—april 28 11

De pratsjuka (Les bavards), operabuffa 2 a. Texten, efter

Cervantes, av Nuitter (psevdonym för Charles Louis

Etienne Truinet), översatt fr. franskan av Ernst

Wall-mark. Musiken av Jacques Offenbach: R. 1908 jan.

I—10 ............................................. 10

De små landstrykarna (Les deux gosses), folkskåd. 5 a.

(indel. 8 tabl.) av Pierre Decourcelle. Fri övers. fr.

franskan av Axel Bosin: R. 1897 nov. 19—29 .......... 10

De tre musketörerna (The Musqueteers), skåd. m. prolog 4

a. 10 tabl. efter Alexandre Dumas d. ä :s roman av Sydney

Grundy. Övers. fr. engelskan: R. 1900 maj 5—13 .... 9

De ungas förbund (De unges förbund), lusts. 5 a. av Henrik

Ibsen. Övers. fr. norskan: R. 1902 maj 20—27...... 4

De övergivna (Les deux orphelines), sensationsskådespel 4 a.

8 tabl. av Adolphe d’Ennery (psevdonym för Eugéne

Philippe) och Eugéne Cormon (psevdonym för Pierre

Etienne Piestre). Fri bearb. o. övers. fr. franskan av

Ernst Wallmark: v. d. O. 1901 mars 7—16 ........ 3

Den berömda frun (Die beriihmte Frau), lusts. 3 a. av Franz

von Schönthan och Gustav Kadelburg. Fri övers. fr.

tyskan: Håk. 1907 april 19—20 .................... 2

Den blå rosen (La rose bleu), bagatell 1 a. av Eugéne Brieux.

Fri övers. fr. franskan: Håk.-Sv. 1903 febr. 12—26.... 6Den blå spionen (Die hellblauen Schwestern), operett 3 a.

Texten, av Albert Salfeld och Franz Richthoff, övers. fr.

tyskan av M. D. Jacobsson. Musiken av Eduard

Kiin-neke: Lyr. 1926 jan. 24—febr. 15 .................. 22

Den dummaste (Der Dummkopf), lusts. 5 a. av Ludwig

Fulda, övers. fr. tyskan: Karin Svanström 1910 nov.

5—6 .............................................. 2

Den flygande holländaren (Der fliegende Holländer),

romantisk opera 3 a. Text och musik av Richard Wagner.

Texten övers. fr. tyskan av Fritz Arlberg: Lyr. 1921

april 19—1922 april 20 ............................ II

Den fåvitska jungfrun (La vierge folie), skåd. 4 a. av Henry

Bataille. Övers. fr. franskan av Axel Bosin: E. Frö.

1911 maj 9—okt. 4 ................................ 10

Den glada äkta mannen (Der lachende Ehemann), operett

3 a. Texten av Julius Brammer och Alfred Griinwald.

Fri övers. fr. tyskan. Musiken av Edmund Eysler:

R. 1914 jan. 22—29................................ 8

Den glada änkan (Die lustige Witwe), operett 3 a. Texten

av Victor Léon och Leo Stein. Fri övers. fr. tyskan.

Musiken av Franz Lehår: R. 1907 nov. 16—1917 okt.

29 ................................................ 72

Den glada änkan eller En nyårsnatt i Keillers park,

nyårs-spex med sång och dans 1 a. av Kul (C. J. Kullen-

bergh): Sel. 1907 jan. 1—27 ...................... 16

Den inbillade sjuke (Le malade imaginaire), kom. 3 a. av

Moliére, dansk övers. fr. franskan av Johannes Marer:

Dagmarteatret, Köpenhamn 1898 juni 3 .............. 1

Den käre Augustin (Lieber Augustin), operett 3 a.

Texten, av Rudolf Bernauer och Ernst Welisch, övers. fr.

tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Leo Fall: R. 1913

febr. 3:—13 ........................................ 11

Den mörka punkten (Der dunkle Punkt), lusts. 3 a. av

Gustav Kadelburg och Rudolf Presber. Övers. fr. tyskan

av Axel Wijkander: R. 1910 sept. 1—1911 mars 11 .. 10Den nya Buddlia, lusts, med ämnet hämtat från den moderna

affärsvärlden i Stockholm 3 a. av Einar Fröberg: E.

Frö. 1912 mars 1—april 28 ........................ 13

Den nya garnisonen eller Sju flickor i uniform, vaud. 1 a.

av Théaulon de Lambert och Armand Dartois de

Bour-nonville (Les Femmes soldats, ou La forteresse mal

defendue). Efter Louis Angelys tyska bearb. »Sieben

Mädchen in Uniform», fritt övers, till svenskan.

Musiken arrang. av Jakob Niklas Ahlström: Linden 1901 jan.

1—13 ............................................. r3

Den nye bankdirektören, (Das Protektionskind), fars 3 a. av

Alexander Engel och August Neidhart. Fri bearb. fr.

tyskan: Sel. 1909 mars 27—30 ...................... 4

Den objudne gästen (L’intruse), skåd. 1 a. av Maurice

Maeterlinck. Övers. fr. franskan av Harald Molander:

Caste. 1904 okt. 6—12 ............................. 7

Den okända (La femme X...), skåd. 4 a. av Alexandre

Bisson. Övers. fr. franskan av G. K. (Gunnar

Klintberg) : R. 1910 april 5—1911 mars 25 .............. 18

Den ondes besegrare, folkkomedi med sång, körer och

melodramer 5 a., efter Mélesvilles (psevdonym för

Anne-Honoré-Joseph Duveyrier) »Le Fil de la Vierge». Efter

Th. Overskous danska bearb. »Fandens Overmand»

övers, och lämpad för svensk scen. Sel. 4 g., R. 6 g.

1897 mars 20—1900 febr. 25 ........................ 10

Den röde hanen (Den röde Hane), kom. 3 a. av Palle

Rosen-krantz. Övers. fr. danskan av Emil Grandinson: Hult.

1909 april 1—30 .................................. 8

Den sjunkna klockan (Die versunkene Glocke), sagospel 5 a.

av Gerhart Hauptmann. Övers. fr. tyskan av Algot

Sandberg: Sel. 1901 sept. 2—8 ...................... 5

Den sköna Helena (La belle Héléne), operett 3 a. Texten,

av Henri Meilhac och Ludovic Halévy, övers. fr.

franskan av Frans Hedberg. Musiken av Jacques

Offen-bach: M. Frö. 8 g., R. 46 g., Linden 6 g., Lyr. 31 g.

1894 april 17—1926 dec. 26 ........................ 91Den starkare, scen av August Strindberg: Håk.-Sv. 1904

april 20—21 ....................................... 2

Den stora fonden eller Döm dekta å ja’ skref, nyårsrevy med

sång och dans 3 a. av Kul (C. J. Kullenbergh) : R.

1904 jan. 1—febr. 1 ............................... 32

Den stora kuppen (Une affaire d’or), börskom. 3 a. av

Marcel Gerbidon. Övers. fr. franskan av Ernst Lund-

quist: Rönn. 1914 april 20 ........................ I

Den stora lidelsen (Die grosse Leidenschaft), lusts. 3 a.

av Raoul Auemheimer. Övers. fr. tyskan av Gustaf

Linden: Caste. 5 g., Hult. 2 g. 1905 nov. 16—1909

april 29 .......................................... 7

Den stumma från Portici (La muette de Portici), stor opera

5 a. Texten, av Eugéne Scribe och Germain Delavigne,

fri övers. fr. franskan. Musiken av Daniel Frangois

Esprit Auber: R. 1898 maj 19—23 .................. 4

Den tvivlande Thomas (Der ungläubige Thomas), fars 3 a.

av Carl Laufs och Wilhelm Jacoby. Fri bearb. fr. tyskan

av E. T.: R. 1895 mars 24—april 21 ................ 9

Den vandrande juden (Le juif errant), dram. legend 10 tabl.

efter Eugéne Sues roman. Fri övers. fr. franskan.

Musiken komponerad av Georg Wiegelmann. De nya

dekorationerna av Th. Rasmussen: Lju. 1896 april 18

—22 .............................................. 5

Den vilseförda (La traviata), opera 4 a. av Giuseppe Verdi.

Texten, efter Alexandre Dumas d. y:s roman

»Kame-liadamen» av Francesco Maria Piave, fritt övers. fr.

italienskan av Ernst Wallmark: Linden 4 g., Lomb. 2 g.,

Lyr. 9 g. 1900 nov. 26—1925 april 14................ 15

Den vita halsduken (La cravate blanche), kom. 1 a. av

Ed-mond Gondinet. Fri övers. fr. franskan: Sel. 1899

april 14 ........................................... 1

Det förlovade landet (Das gelobte Land), lusts. 3 a. av

Franz och Paul von Schönthan. Fri övers. fr. tyskan:

R. 1893 okt. 20—25 .............................. 6

Det heliga arvet, drama 4 a. av Harold Gote (psevdonym för

Frida Stéenhoff): Deu. 1903 april 27 ................ IDet starkare könet (The stronger sex), lusts. 3 a. av John

Valentine. Övers. fr. engelskan av G. C. (Gunnar

Cronwin) : Svenskan 1913 maj 1—4 ................ 4

Det var en gång.. ., dram. nyårssaga för stora och små 2 a.

av X. (= Axel Engdahl), akt 1 i 2 tabl., andra tablån

bearb. efter »Venus auf der Erde», andra akten i 3 tabl.

Musiken arrangerad av Hjalmar Meissner: R. 1898 jan.

1—febr. 1 ........................................ 32

Detektiven, lusts. 3 a. av Per Staaff: R. 1893 nov. 1 ...... 1

Diamanten (Grumpy), lusts. 4 a. av Horace Hedges och

Wigney Percyval. Den svenska bearb. efter den danska

versionen under titeln »Sporhunden»: R. 1917 mars 8—25 10

Din nästas hustru (Des nächsten Hausfrau), lusts. 3 a. av

Julius Rosen. Övers. fr. tyskan: E. Frö. 1911 nov. 16—

1912 mars 9 ...................................... 2

Disciplin, skåd. 3 a. av Einar Fröberg: E. Frö. 1911 april

5—1912 mars 30 .................................. 11

Dockan (La poupée), operett 4 a. Texten, av Maurice

Or-donneau, fritt bearb. fr. franskan. Musiken av Edmond

Audran: R. 1900 febr. 21—1909 jan. 6 ............ 18

Dockan, pantomim med sång efter »L’homme aux poupées»

av Francis de Waleffe. Musiken av Henri Berény:

Charlotte Wiehe-Berény med sällskap 1901 nov. 20—21 2

Doktor Jojo (Le docteur Jojo), fars 3 a. av Albert Carré.

Fri övers. fr. franskan: Sel. 1895 sept. 12—nov. 16 .. 5

Doktor Ståhl (Doktor Klaus), lusts. 5 a. av Adolf lArronge.

Svensk bearb. fr. tyska originalet av Axel Bosin: Lju.

1896 april 6—7 ................................... 2

Doktorn från Sorrento, lusts. 3 a. av Gustav Kadelburg. Fri

bearb. fr. tyskan: Deu. 1901 mars 22—1903 april 30.. 6

Dollarsprinsessan (Die Dollarprinzessin), operett 3 a.

Texten, av A. M. Willner och F. Griinbaum, fritt övers. fr.

tyskan. Casinoteatrets danska bearbetning av Gustav

Hetsch. Musiken av Leo Fall: R. 66 g., Casinoteatrets

gästspelsturné 10 g., Lyr. 16 g. 1909 febr. 12—1920 nov. 11 92Don Cesar (Don Cesar), operett 3 a. Texten, av Oscar

Walther, vartill idén är hämtad från d’Ennerys

(psevdo-nym för Eugéne Philippe) och Dumanoirs (psevdonym

för Philippe Frangois Pinel) skådespel »Don César de

Bazan» med delvis begagnande av Edward Fitzballs

text till den av W. Wallace komponerade operan

»Ma-ritana». Fri bearb. fr. tyskan. Musiken av Rudolf

Dellinger: R. 1902 okt. 26—1913 febr. 16 .......... 30

Don Juan, opera 4 a. ital. text av Lorenzo da Ponte (II

dissoluto punito, ossia il Don Giovanni efter Tirso de

Molinas drama »El confidado de piedra»). Den

svenska texten bearb. efter F. Rochlitz’ tyska version av

Wilh. Bauck. Musiken av Wolfgang Amadeus Mozart:

Lyr. 1928 april 5—19 .............................. 7

Donna Juanita (Donna Juanita), operett 3 a. Texten, av

F. Zell (psevdonym för Camillo Walzel) och Richard

Genée, fritt övers. fr. tyskan. Musiken av Franz von

Suppé: R. 1903 okt. 2—8 .......................... 7

Dora (Dora), kom. 5 a. av Victorien Sardou, fri övers. fr.

franskan: Sel. 1897 april 14 ........................ 1

Drillens operett, lusts, med sång 1 a. av Gustav von Moser

(Aus Liebe zur Kunst). Övers. fr. tyskan: taltexten

av O. Leman och sångtexten av G. A. Gottman.

Musiken av August Conradi: R. 1902 febr. 20—mars g .... 3

Dubbelgångaren (Le sursis), fars 3 a. av André Sylvane

(psevdonym för Marie Paul Emile Girard) och Jean

Gascogne (psevdonym för Emmanuel Ratoin), övers. fr.

franskan av Ernst Högman: Deu. 1901 mars 27—29.. 3

Dubbelspel (Das zweite Gesicht), lusts. 4 a. av Oscar Blu-

menthal, fri övers. fr. tyskan: Sel. 1901 april 10—29 .. 3

Duellen (Am Theetisch), kom. 3 a. av Karl Sloboda, övers.

fr. en tysk bearb. av Gunnar Klintberg: R. 1917 mars 29 1

Duvals skilsmässa (Les surprises du divorce), fars 3 a. av

Alexandre Bisson och Antony Mars. Fri övers. fr.

franskan: Sel. 3 g., Håk.-Sv. 9 g., E. Frö. 7 g.,

Frö.-Sjö. s g. 1898 april 6—1912 nov. 8 ................ 24Dygdens belöning, lusts. 3 a. av Hans Sturm, övers. fr.

tyskan av G. T.: Vasan 1914 okt. 16—25 .............. 10

Döbelns syn vid Jmitas, tablå: R. 1900 maj 13 (August

Lindbergs matiné) ..................................... 1

Döden fadder, sago-lusts. med melodramer, körer och.

kupletter 3 a. indel. 8 tabl. av K. Haffner (Der Tod und der

Wunder-Doctor) efter en tysk folksaga. Svensk övers,

av Wilhelm Malm, vars övers, fritt bearbetats av

August Blanche. Musiken dels komp. och dels arrang. av

Jakob Niklas Ahlström: R. 1896 okt. 15—19 ........ 5

Dödstarantellan (Todestarantella), pantomim 7 bilder.

Texten, av Bruno Warden och J. M. Welleminsky, övers,

från tyskan av A. P. (Arvid Petersen). Musiken av

Julius Bittner: Lyr. 1922 jan. 27—30 .............. 4

Dönviks prästgård (Dönvig Prastegaard), skåd. 4 a. av P.

A. Rosenberg. Övers. fr. danskan av Axel Wijkander:

Sel. 21 g., Caste. 7 g., Lindr. 16 g. 1901 april 2—1914

april 26 ........................................... 44

E

Edmond Kean (Kean, ou désordre et génie), skåd. 5 a. av

Alexandre Dumas d. ä., Théaulon de Lambert och

Fré-déric de Courcy. Översättning fr. franskan av Gustaf

af Geijerstam: v. d. O. 1897 febr. 24—1898 febr. 19 .. 6

Efter uppvaknandet, skåd. 4 a. av prinsessan Mary Karadja:

Håk.-Sv. 1899 febr. 1—5 .......................... 5

Egmont (Egmont), sorgespel 5 a. i 9 tabl. av Goethe, fri övers,

fr. tyskan. Musiken av Ludwig van Beethoven: Caste.

1904 okt. 13—18 .................................. 6

Elga (Elga), drömbild 7 tabl. efter Franz Grillparzers

roman »Das Kloster von Sendomir» av Gerhart

Haupt-mann. Fri övers. fr. tyskan av Axel Wijkander.

Musiken dels arrangerad och dels komponerad av Felix Kör-

ling: Sel. 1906 dec. 1—3 .......................... 3

Elskovsleg (Liebelei), Skuespil 3 A. af Arthur Schnitzler.

Autoriseret dansk oversaettelse: Dagmarteatret,

Köpenhamn 1 g., Turné Betty Hennings 1 g., De Otte 1 g.,Anna Larssen-Adam Poulsen-turnén 2 g.: 1898 juni 3—•

1908 juni 3 ....................................... 5

Se även Älskog!

En balnatt (Eine Ballnacht), operett 3 a. Texten, av Leopold

Jacobson och Robert Bodanzky, övers. fr. tyskan av

Björn Halldén. Musiken av Oskar Straus: R. 1920

febr. 7—24 ....................................... 17

En blomsterdröm, sagospel 5 tabl. med deklamation, dans och

musik ur Carl Snoilskys dikt »BlomsterfurSten»: Sel.

1898 mars 28—april 4.............................. 2

En doktorsmottagning, »lite nyårsskoj» med sång 1 a. av

Gusten B.: Göteborgs arbetareförenings amatörsällskap

1897 febr. 7—8 .................................... 2

En fiffikus (Ein reizender Mensch), pjäs 3 a. av Paul Frank.

Övers. fr. tyskan av Axel Wijkander: R. 1915 okt. 24 1

En folkfiende (En folkefiende), skåd. 5 a. av Henrik Ibsen.

Övers. fr. norskan: Sel. 1908 nov. 20—1909 nov. 23 .. 11

En förmiddagsvisit, proverb I a. av Daniel Fallström: R.

1894 mars 8—14 .................................. 5

En försommardröm, sagospel med sång 1 a. av Elisabeth

Brehmer. Musiken av Alice Tegnér: Alma Sjöman

1915 mars 6—10 .................................. 2

Engelbrekt och hans dalkarlar, hist. skåd. 5 a > indel, i 12

tabl., med körer, kupletter, melodramer och marscher

av August Blanche. Musiken av Jakob Niklas Ahlström.

Dansen arrangerad av fru Lotten Åström: R. 1896 dec.

2—27 ............................................. 9

English spoken (L’anglais, tel qu’on le parle), lusts. 1 a. av

Tristan Bernard. Fri övers. fr. franskan: R. 14 g., Deu.

3 g., Caste. 4 g. 1899 nov. 27—1911 mars 29 ........ 21

En guldbröllopsafton (En Guldbryllupsaften), bagatell 1 a.

av Sophus Neumann och P. A. Rosenberg. Övers. fr.

danskan av Eric Zachrison: Sel. 1 g., Alma Sjömans

soaré 1 g. 1897 april 23—1905 mars 11 .............. 2

En hustru för mycket (La passerelle), lusts. 3 a. av Francis

de Croisset (psevdonym för Fran^ois Wiener). Friövers. fr. franskan av Henrik Christiérnsson: Caste.

1905 nov. 28—sept. 11.............................. 13

Se även Nödbryggan!

En idealisk äkta man (An ideal Husband), skåd. 4 a. av Oscar

Wilde. Övers. fr. engelskan av John Hertz: Svenskan

5 g., R. 4 g. 1907 maj 2—1910 april 24.............. 9

En kvinnas roman (Das Buch einer Frau), lusts. 3 a. av

Lothar Schmidt (psevdonym för L. Goldschmidt).

Övers. fr. tyskan av Einar Fröberg: E. Frö. 1913 nov.

6—dec. 3 ......................................... 3

En man för en dollar (The lottery man), lusts. 3 a. av Rida

Johnson Young (psevdonym för mrs. James Young).

Övers. fr. det amerikanska originalet av Axel Wijkan-

der: Vasan 1914 okt. 9—nov. 29 .................... 8

En midsommarnattsdröm (Midsummer Night’s Dream),

fe-eri-lusts. 5 a., akt 1 i 2 tabl., av William Shakespeare.

Övers. fr. engelskan av C. A. Hagberg. Musiken av

Felix Mendelssohn-Bartholdy: E. Frö. 1912 mars 15—

april 15 .......................................... 23

En moder, drama 3 a. av Ernst Didring: E. Frö. 1911 nov.

27—30 ............................................ 4

En moder (En moder), skåd. 1 a. av Johan Böjer. Övers,

fr. norskan: Sel. 3 g., E. Frö. 4 g. 1895 nov. 11—1911

nov. 30 ........................................... 7

En modern hustru (The constant wife), kom. 3 a. av William

Somerset Maugham, övers. fr. engelskan av Einar

Fröberg: Pauline Brunius-turnén 1928 nov. 22—23 ...... 3

En natt i Venedig (Eine Nacht in Venedig), operett 3 a.

Texten, av F. Zell (psevdonym för Camillo Walzel) och

Richard Genée, övers. fr. tyskan av Nalle Halldén.

Musiken av Johann Strauss: Oscarst. 12 g., Lyr. 17 g.

1916 april 18—1922 jan. 14 ........................ 29

En objuden gäst, se Den objudne gästen.

En omvändelse (Une conversion), kom. 1 a. av Charles de

Courcy. Övers. fr. franskan av J. H. (Julia

Håkansson) : R. 2 g., Håk.-Sv. 9 g. 1895 april 9—1903 febr. 24 11En papperslapp (Les pattes de mouche), kom. 3 a. av

Vic-torien Sardou. Övers. fr. franskan av G. F. (Gustaf

Fredrikson) : Sel. 1899 april 18—19 ................. 2

En parisare (Un Parisien), kom. 3 a. av Edmond Gondinet.

Övers. fr. franskan av Henrik Westin: Sel. 1 g., R. 9 g.

1899 april 22—nov. 26 ............................. 10

En piga bland pigor, lusts. 3 a. av Emst Fastbom, fritt efter

Ester-Blenda Nordströms roman med samma namn:

Arnold & Rydkvist 1918 juli 6—14 ................ 9

En rikskurtisör (Der Veilchenfresser), lusts. 4 a. av Gustav

von Moser. Fri övers. fr. tyskan: v. d. O. 1901 mars

11—17 ............................................ S

En räddande ängel, proverb 1 a. av Ann’ Charlotte Leffler-

Edgren, hertiginna av Cajanello: R. 1894 jan. 31—febr. 4 3

En skandal (En Skandale), skåd. 4 a. av Otto Benzon. Fri

övers. fr. danskan av Oscar Wijkander: R. 1895 jan.

25—28 ............................................ 4

En skugga, skåd. 3 a. av Knut . Michaelson: R. 1900 mars

19—22 ............................................ 4

En Spurv i Tranedans, Syngspil 6 Afd. af C. Hostrup: De

Otte 1906 maj 5—6 ............................... 2

En söndag på Amager (En Söndag paa Amager), vådevill 1

a. av Johanne Louise Heiberg. Övers. fr. danskan:

Anna Malmgren-Lundberg 1897 april 2—6 ........... 4

En trevlig betjänt (Ernest), lusts. 1 a. av Clairville

(psevdonym för Louis Frangois Nicolaie) och Octave Gastineau.

Fri övers. fr. franskan: R. 1894. nov. 9—28 .......... 11

En trevlig familj (Les joies du foyer), lusts. 3 a. av Maurice

Hennequin. Fri övers. fr. franskan: Lindr. 1908 dec.

19—20 ............................................ 2

Se även Ett hår av Hin!

En valsdröm (Ein Walzertraum), operett 3 a. Texten, efter

en novell ur Hans Mullers »Buch der Abenteuer» av

Felix Dörmann och Leopold Jacobson, övers. fr. tyskan

av S. K. (Selfrid Kinmanson). Musiken av Oskar

Straus: R. 1910 dec. 12—30 ........................ 19Envar: Det gamla spelet om Envar (Jedermann, ein altes

Spiel, emeuert) med svensk underrubrik: »Framställer

den rike mannens ändalykt». Efter det engelska

mysteriet »Everyman» förnyat av Hugo von Hofmannsthal.

Autoriserad övers. fr. tyskan av Emil Hillberg.

Musiken av Einar Nilsson, Deutsches Theater, Berlin.

Kostymer och dekorationer efter skizzer av Petter

Lindroth: Lindr. 1916 febr. 28—29 .................... 2

En veneziansk komedi, kom. 4 a., varje akt Sndel. i 2 tabl.,

av Per Hallström: Sel. 1902 okt. 7—13 .............. 6

En vintersaga (Winter’s Tale), skåd. 4 a. av William

Shakespeare. Övers. fr. engelskan av C. A. Hagberg.

Musiken av Friedrich von Flotow: Håk.-Sv. 4 g., Lindr. 2 g.

1904 maj 6—1912 dec. 4 ............... .......... 6

En vintersaga eller Kalle K:s nyårsfantasier eller Det senaste

testamentet, nyårsskämt med kupletter, körer,

melodramer och baletter i 5 tavlor av X. X. (Axel Engdahl och

Axel Cederqvist). Musiken arrangerad av

kapellmästare O. Naumann. Balettarrangemangen av fru Lotten

Åström: R.-Hj. 1896 jan. 1—30 .................... 28

En äkta man, lusts. 1 a. av Karl Hedberg: R. 14 g., Vasan

17 g. 1899 sept. 23—1914 nov. 11 .................. 31

Erik XIV, skåd. 4 a., akt 3 o. 4 i tabl., av August

Strindberg: R. 1900 april 19—maj 27 .................... 13

Ernani (Emani), opera 4 a. Texten, av Francesco Maria

Piave (efter Victor Hugos »Hernani»), övers. fr.

italienskan. Musiken av Giuseppe Verdi: Lomb. 1898 okt.

31—1899 maj 2 .................................. 9

Erotik (Erotik), satyrspel 2 a. av Gustav Wied, övers. fr.

danskan av Karl Hedberg: R. 1900 okt. 19—20 ...... 2

Etatsrådets stiftelse (Etatsraadens Stiftelse), kom. 5 a. av

Edgard Höyer. Fri övers. fr. danskan: Sel. 1898 april

12—1899 april 20 .................................. 5

Ett besök (Et Besög), skåd. 2 a. av Edvard Brändes. Övers,

fr. danskan: Håk.-Sv. 3 g., R. akt 21g. 1899 maj 24

—1904 maj s ...................................... 4Ett dockhem (Et dukkehjem), skåd. 3 a. av Henrik Ibsen.

Övers. fr. norskan: R. 2 g., Lindr. 3 g. 1902 maj 29—

1908 dec. 21 ...................................... 5

Ett fiffigt knep (Le Truc de Séraphin), fars 3 a. av Maurice

Desvalliéres och Antony Mars. Fri övers. fr. franskan

av Kul (C. J. Kullenbergh) : v. d. O. 1899 mars 3—26.. 6

Ett glas vatten (Le verre d"eau, ou Les effets et les causes),

kom. 5 a. av Eugéne Scribe. Övers. fr. franskan: K.

dram. 2 g., Hult. 6 g. 1906 maj 18—1908 april 6...... 8

Ett hår av Hin (Les Joies du foyer), lusts. 3 a. av. Maurice

Hennequin, övers. fr. franskan: v. d. O. 1898 sept. 24—

1901 mars 10 ..................................... 10

Se även En trevlig familj!

Ett köpmanshus i skärgården, skåd. 4 a. m. förspel, akt 4 i 2

tabl. Fri bearb. efter Emelie Flygare-Carléns roman

med samma namn av Frans Hedberg: R. 1901 nov. 7—

1916 jan. 1 ........................................ 29

Ett litet troll, lusts. 3 a. av Ernst Lundquist: Sel. 1895 nov.

11—1898 april 11 .................................. 8

Ett "parti tennis, dram. situation av Peter Norden

(psevdonym för G. P. Nordberg) : Sel. 1907 febr. 8—10...... 2

Ett resande teatersällskap eller En tragedi i Wimmerby, fars

2 a. m. körer o. kupletter, till någon ringa del efter »Le

roman comique» av d’Ennery (psevdonym för Eugéne

Philippe), Eugéne Cormon (psevdonym för Pierre

Etienne Piestre) och Romain (psevdonym för

Chape-lain), till vilken ämnet är hämtat ur Paul Scarrons

roman med samma titel, bearb. av August Blanche,

musiken arrang. av Jakob Niklas Ahlström: R. 10 g., T. S.

O.-matiné I g.: 1902 febr. 4—1921 april 23 .......... 11

Ett revolutionsbröllop (Revolutionsbryllup), skåd. 3 a. av

Sophus Michaélis. Övers. fr. danskan av Holger

Nyblom: Lindr. 1912 dec. 5 ......................., 1

Ett samvetsäktenskap (La plus faible), kom. 4 a. av Marcel

Prévost. Övers. fr. franskan: Håk. 1907 april 15—18.. 4Ett silverbröllop (Et Sölvbryllup), lusts. 3 a. av Emma Gad.

Övers. fr. danskan av Emil Hjertstedt: R. 1904 febr. 2—7 5

Ett storstadshem (Et Köbenhavnsk Hjem), lusts. 4 a. av

Christopher Boeck. Övers. fr. danskan av J. H. (Justus

Hagman): R. 1909 maj 1—3 ...................... 3

Ett ungkarlshem, kom. 3 a. av Knut Michaelson: R. 5 g., E.

Frö. 8 g. 1893 sept. 30—1913 dec. 15 ................ 13

Ett åskslag, skåd. 4 a. av Frans Hedberg: Sel. 1898 april 18 1

Ett äventyr i Sevilla (Le bouton perdu), buffa-operett 1 a.

Texten, av Grangé (psevdonym för Pierre Eugéne

Basté) och Victor Bernard, fritt övers. fr. franskan av

Ernst Wallmark. Musiken av Adrien Talexy: R. 1898

jan. 1—30 ........................................ 14

Eva (Eva) operett 3 a. Texten, av A. M. Willner och

Robert Bodanzky, övers. fr. tyskan av Oscar Ralf.

Musiken av Franz Lehår: R. 1912 sept. 16—25 .......... 10

Evas systrar, interiör 1 a. av Edvard Bäckström: Svenska

teaterförbundets festföreställning till förmån för

Höstsol, förbundets pensionshem, 1912 dec. 2 ............ 1

F

Fabricius’ dotter (Die Tochter des Herrn Fabricius), skåd.

3 a., akt 1 i tabl., av Adolf von Wilbrandt. Fri övers. fr.

tyskan av V. S. (Victor Sjöberg) : v. d. O. 1897 febr. 22 1

Falska juveler (Le demi-monde), kom. 5 a. av Alexandre

Dumas d. y. Fri övers. fr. franskan: Deu. 2 g., Sel. 2 g.

1903 april 23—1909 okt. 25 ........................ 4

Familjen Jensen (Familien Jensen), kom. 4 a. av Edgard

Höyer. Fri övers. fr. danskan: Sel. 1899 april 21 .... t

Familjens olycksfågel (Unser Zigeuner), lusts. 3 a. av Oscar

Justinus (psevdonym för O. J. Cohn). Fri övers. fr.

tyskan av Frans Hedberg: v. d. O. 1897 febr. 17—1899

mars 30 .......................................... 14

Farinelli (Farinelli), operett 3 a. Texten av F. Wulf och

Ch. Cassmann, övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark.

Musiken av Hermann Zumpe: Sel. 5 g., R. 51 g., Lyr. 17

g. 1897 mars 2—1927 april 13 ...................... 73Far och dotter, kom. 3 a. En dansk bearbetning av det

amerikanska skådespelet »The music master». Den danska

versionen av William Norrie kallad »Den gamle

Pianist». Fri övers. fr. danskan av Nalle Halldén: R. 1915

nov. 3—dec. 5 ..................................... 7

Far och son (Fader og Sön), lusts. 3 a. av Gustaf Esmann,

sista akten fullbordad av Einar Christiansen och Poul

Nielsen. Övers. fr. danskan av Emil Grandinson: Sel.

1906 nov. 16—21.................................. 6

Fatinitza (Fatinitza), operett 3 a. Texten, av F. Zell

(psev-donym för Camillo Walzel) och Richard Genée, övers,

fr. tyskan av Ernst Wallmark. Musiken av Franz von

Suppé: M. Frö. 1 g., R. 5 g. 1894 april 26—1897 dec. 30 6

Faust (Faust, efter Goethes Faust, första delen), opera 5 a.

Texten, av Jules Barbier och Michel Carré, övers. fr.

franskan av Ernst Wallmark. Musiken av Charles

Gounod: Lomb. 13 g., R. 14 g., Lyr. 13 g. 1898 okt.

26—1926 mars 23 ................................. 40

Framfördes vid Stora teaterns 60-års jubileum av

Albert Ranft samt A.-B. Stora teatern.

Fedora (Fédora), kom. 4 a. av Victorien Sardou. Övers.

fr. franskan: A. L. 1896 mars 27 .................. 1

Fernands giftermål (Un fil ä la patte), lusts. 3 a. av Georges

Feydeau. Övers. fr. franskan av Frans Hedberg: R. 12

g., Vasan 11 g. 1896 okt. 2—1915 okt. 10 ............ 23

Fidelio (Fidelio), opera 2 a. Texten efter Jean Nicolas

Bouillys »Léonore, ou l’amour conjugal» bearb. av

Joseph Sonnieithner och Georg Friedrich Treitschke.

Fri övers. fr. tyskan. Musiken av Ludwig van Beet-

hoven: Lyr. 1927 nov. 10—22 ...................... 7

Figaros bröllop eller Den lustiga dagen (La folie journée, ou

Le mariage de Figaro), kom. 5 a. av Caron de

Beaumar-chais. Övers. fr. franskan: Caste. 1905 febr. 8—mars 16 15

Figaros bröllop (Le nozze di Figaro, efter Beaumarchais),

op. com. 4 a. Den italienska texten av Lorenzo da

Ponte, övers, av B. Crusell. Musiken av WolfgangAmadeus Mozart: Linden 7 g., K. teat. 3 g., Lyr. 21 g.

1900 nov. 12—1923 dec. 3 .......................... 31

Filmdrottningen (Die Kino-Königin), operett i förspel o. 3

a. Texten av Georg Okonkowsky och Julius Freund.

Efter Johs. Dams och Poul Sarauws danska bearb. fr.

tyskan övers, till svenskan av Oscar Ralf. Musiken av

Jean Gilbert (psevdonym för Max Winterfeld) : Oscarst.

1914 dec. 19—1915 febr. 11 ........................ 21

Firman Theodore & Co. (Théodore et Cie), lusts. 3 a. av

Nicolas Nancey och Paul Armont. Övers. fr. franskan

av Algot Sandberg: R. 1910 sept. 10—15 ............ 6

Fjärde paragrafen (Der Familientag), lusts. 3 a. av Gustav

Kadelburg. Fri övers. fr. tyskan av Axel Wijkander:

Caste. 1905 sept. 12—24 ........................... 9

Fjärilsliv (La papillonne), lusts. 3 a. av Victorien Sardou.

Dansk övers. fr. franskan: Dagmarteatrets i

Köpenhamn turné 1898 juni 4 ............................ 1

Flachsmanns skola (Flachsmann als Erzieher), kom. 3 a. av

Otto Ernst (psevdonym för Otto Ernst Schmidt).

Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: R. 1901 nov. 1—6 6

Flickorna Jackson (Les filles Jackson et Compagnie),

operett 3 a. Texten, av Maurice Ordonneau, fritt övers,

fr. franskan av S. K. (Selfrid Kinmanson). Musiken

av Justin Clerice: R. 26 g., Lyr. 26 g. 1909 jan. 21—•

1921 okt. 23 ...................................... 52

Flickorna Michu (Les p’tites Michu), operett 3 a. Texten av

Albert Vanloo och Georges Duval. Musiken av André

Messager: R. 1899 dec. 2—1900 jan. 16 ............ 10

Flickornas Alfred (Pigernes Alfred), folk-kom. 4 a. av Egill

Rostrup och J. Anker Larsen. Fri bearb. fr. danskan:

Sel. 1909 okt. 8—24................................ 10

Flipote (Flipote), kom. 3 a. av Jules Lemaitre. Övers. fr.

franskan: R. 1900 okt. 30.......................... 1

Flirt, skizz I a. av X. X.: Håk. 1907 mars 26—april 1... . 4

Flirtation, lusts. 3 a. av Harald Molander: R. 1894 sept.

30—1895 jan. 10 .................................. 5Floden (Der Strom), skåd. 3 a. av Max Halbe. Övers. fr.

tyskan av Frans Hedberg: Caste. 1904 dec. 7—1905 april 6 5

Fläckad heder, skåd. 3 a. av Girolamo Rovetta. Övers. fr.

italienskan: Deu. 1901 mars 22—30.................. 4

Fordringsägare, tragi-kom. 1 a. av August Strindberg: Håk.-

Sv. 6 g., E. Frö. 3 g. 1903 sept. 14—1912 mars 27 ... . 9

Formannen Henschel (Fuhrmann Henschel), skåd. 5 a. av

Gerhart Hauptmann. Fri övers. fr. tyskan: v. d. O.

1899 mars 22—25 ................................4

Fortunas gunstling, operett 3 a. Text och musik av Karl

Gilck: R. 1910 okt. 1—9 .......................... 9

Fra Diavolo eller Värdshuset i Terracina (Fra Diavolo, ou

THötellerie de Terracine), op.-com. 3 a. Texten, av

Eugéne Scribe, fritt övers. fr. franskan. Musiken av

Daniel Frangois Esprit Auber: R. 1917 sept. 20—okt. 3 14

Fregattkaptenen eller »Salamandern», lusts. m. sång 4 a. efter

»Le capitaine de vaisseau, ou La salamandre»,

vaud.-nautique 2 a. m. prolog »La carotte d’or» av Mélesville

(psevdonym för Anne-Honoré-Joseph Duveyrier), Alexis

de Comberousse och Benjamin Antier-Chevrillon samt

»La salamandre», c. 4 a. av Charles de Livry, de Forges

(psevdonym för Philippe Auguste Alfred Pittaud) och

Adolphe de Leuven, fritt bearb. av Frans Hedberg.

Musiken dels komp. dels arrang. av Hermann Berens: Caste.

1905 mars 29—april 13 ............................ 9

Frihetsbröderna (Les brigands), opera-buffa 3 a. Texten,

av Henri Meilhac och Ludovic Halévy, fritt bearb. fr.

franskan av Ernst Wallmark. Musiken av Jacques

Of-fenbach: M. Frö. 4 g., Sel. 7 g., R. 46 g., Lyr. 17 g.

1894 april 28—1925 jan. 25.......................... 74

Fripassageraren (Der blinde Passagier), lusts. 3 a. av Oscar

Blumenthal och Gustav Kadelburg. Fri övers. fr.

tyskan av A. E. (Axel Engdahl): E.-L. 1904 april 2 .... 1

Friskytten (Der Freischutz), opera 3 a. Texten, av Friedrich

Kind, efter en berättelse i Johann August Apels

»Gespensterbuch», fritt övers. fr. tyskan av A. Linde-berg. Musiken av Carl Maria von Weber: Lyr. 1928

okt. 4—nov. 17 .................................... 28

Frithiof och Ingeborg, dram. dikt 5 a. av Ernst Hörman.

Musiken av Ruben Liljefors: Hult. 10 g., Ryd. I g. 1909

april 14—1914 mars 27 ............................. II

Fritz (Fritzchen), skåd. 1 a. av Hermann Sudermann.

Övers. fr. tyskan: R. 1900 okt. 19—24 .............. 5

Fromma lögner (Fromme Lögne), skåd. 3 a. av Palle Rosen-

krantz. Övers. fr. danskan: Håk.-Sv. 1904 dec. 15—16 2

Frou-Frou, comédie en 5 actes par MM. Henri Meilhac et

Ludovic Halévy: Sarah Bernhardt med sällskap 1902

okt. 23 ........................................... 1

Fru Aubrays idéer (Les idées de madame Aubray), skåd. 4

a. av Alexandre Dumas d. y. Dansk övers. fr.

franskan: Turné Betty Hennings 1897 juni 11 .......... 1

Fru Carolines friare (Caroline), lusts. 3 a. av William

So-merset Maugham. Övers. fr. engelskan av Hugo Val-

lentin: R. .1917 maj 12—17 ........................ 6

Fru Hin (Madame le diable), sagospel med sång o. balett i

7 avdeln. och prolog. Texten bearb. fr. franskan av

Henrik Christiernsson. Musiken arrang. av Björn

Halldén. Baletten komp. av Axel Kihlberg:

Eldoradoteatern, Kristiania, 1898 maj 3—4 ..................... 2

Fru Marjolins gudson (Madame et son filleul), fars 3 a. av

Maurice Hennequin, Pierre Veber och Henry de Gorsse.

Övers. fr. franskan av A. F.: R. 1917 maj 18—23 .... 6

Fru Mimi, Satyrspil 2 a. af Gustav Wied: De Otte 1906

maj 14 ........................................... 1

Fru Miiller (Frau Muller), lusts. 3 a. av Gustav von Moser

och Thilo von Trotha. Övers. fr. tyskan av Oscar

Wijkander: Sel. 1897 april 19—24 ................ 3

Fru Venus, stort utstyrsel-feeri (nutids-saga) med sång och

dans 3 a., ind. 11 tabl. av Ernst Pasqué och Oscar

Blu-menthal (Frau Venus). Fri övers. fr. tyskan. Musiken

av Karl Raida. Baletterna av Axel Kihlberg.

Samtliga dekorationer från hovmålaren B. S. Burghardts

ateljé i Wien: R. 1901 dec. 5—1902 jan. 6 .......... 25Fruar på krigsstråt (Le dindon), lusts. 3 a. av Georges

Fey-deau. Fri övers. fr. franskan av Axel Bosin: R. 1900

okt. 25—-1916 maj 14 .............................. 11

Från Amerika (Le cousin Jacques), kom. 3 a. av Louis Leroy.

Övers. fr. franskan: Sel. 1899 april 11—12 .......... 2

Från Neros dagar, hist. bild 5 a., akt 2 o. 5 i tabl., från en

tysk bearb. av Wilson Barrets eng. orig. »The sign of

the cross». Musiken av Mestrozzi: Sel. 1902 okt. 16—21 6

Frånskilda frun (Die geschiedene Frau), operett 3 a.

Texten, av Victor Léon, övers. fr. tyskan av Sven Nyblom.

Musiken av Leo Fall: R. 1910 febr. 10—okt. 27 ...... 13

Fröken Falköga (Comtesse Guckerl), lusts. 3 a. av Franz von

Schönthan och Franz Koppel-Ellfeld. Övers. fr.

tyskan: R. 1897 maj 1—2 ............................. 2

Fröken Josette, min hustru (Mademoiselle Josette, ma

femme), lusts. 4 a. av Paul Gavault och Rob. Charvay.

Övers. fr. franskan av S. K. (Selfrid Kinmanson) : R.

1909 maj 19—22 .................................. 4

Fröken Trallala (Fräulein Trallala), farsoperett 3 a.

Texten, av Georg Okonkowsky och Leo* Leipziger, övers,

fr. tyskan av Axel Wijkander och Oscar Ralf.

Musiken av Jean Gilbert (psevdonym för Max Winterfeld) :

R. 1919 aug. 29—sept. 28 .......................... 12

Frökens man (Der Gatte des Fräulein), lusts. 3 a. av Gabriel

Drégely. Övers. fr. tyskan: R. 1916 okt. 31—1917

mars 11 .......................................... 17

Fänrik Stål, folkskådespel med sång 3 a., förspel och efterspel

med motiv ur »Fänrik Ståls sägner» och med

användande av finska folkmelodier av Berndt Fredgren

(psevdonym för Peter Fristrup). Musiken arrangerad och

till en del komponerad av C. F. Richter: Sel. 1907

febr. 12—1908 nov. 8 .............................. 29

Fänrik Ståls sägner: Wilhelm von Schwerin, tablå vid

soarén till förmån för Kungl. Första Göta

artilleriregementes ambulans- och sjukvårdsfond 1896 jan. 31 ... . 1

Fästmanssoffan, lusts. 3 a. av Georg Nordensvan: Sel. 1909

okt. 29—nov. 28 ................................... 15Fästningen faller (La prise de Berg-op-Zoom), lusts. 4 a*

av Sascha Guitrv. Övers. fr. franskan av Knut Mi-

chaelson: Rönn. 1914 april 15—19 .................. 5

Förlovningsfesten (Hochzeit im Fasching), opera 3 a.

Texten av Ernst Vaida. Fri svensk övers, efter den tyska

bearb. av M. D. Jacobsson. Musiken av Eduard Poldini:

Lyr. 1927 mars 17—21 ............................ 3

Förlovning vid lyktsken (Le mariage aux lanternes), operett 1

a. Texten, av Michel Carré och Léon Battu, övers. fr.

franskan av E. W. (Ernst Wallmark). Musiken av

Jacques Offenbach: R. 1902 jan. 23—nov 26 ..........13

För längesen (II y avait une fois), scen på vers 1 a. av Guy

de Maupassant. Övers. fr. franskan av Birger Mör-

ner: Sel. 1895 sept. 18 ............................ 1

För nervösa fruar, kom. 1 a. Fri bearb.: R. 1899 nov.

1—24............................................. 6

Förrådd (L’amico), skåd. 1 a. av Marco Praga. Övers. fr.

italienskan av Carl Bovallius: Sel. 3 g., v. d. O. 4 g. 1895

nov. 14—1899 mars 26.............................. 7

Första fiolen (Förste Violin), kom. 4 a. av Gustav Wied och

Jens Petersen. Övers. fr. danskan av Emil Grandinson:

Caste. 12 g., Ryd. 2 g. 1905 okt. 1—1912 nov. 29...... 14

Första varningen, kom. 1 a. av August Strindberg: Håk. 1907

mars 15—april 7 .................................. 13

Försvarsadvokaten eller Doktor Sarkanys juridiska byrå

(Der Herr Verteidiger), lusts. 3 a. av Franz Molnår.

Övers. fr. tyskan av Nalle Halidén: R. 1916 nov. 18—

dec. 10 . . ......................................... 12

Försvunnen (Disparu), lusts. 3 a. av Alexandre Bisson och

André Sylvane (psevdonym för Marie Paul Emile

Girard). Övers. fr. franskan: R. 10 g., Håk. 4 g. 1899

okt. 10—1907 april 1 .............................. 14

För tidigt, proverb 1 a. av Anders de Wahl: R. 14 g., A. L.

2 g., Caste. 5 g., Norrie-de Wahl-turnén 1 g. 1893 okt. 6

—1907 juni 17 .................................... 22För välgörande ändamål (Zum wohltätigen Zweck), lusts. 4

a. av Franz von Schönthan och Gustav Kadelburg. Fri

övers. fr. tyskan: R.-Hj. 1896 jan. 11—16 .......... 6

G

Galeotto (El gran Galeoto), skåd. 3 a. o. förspel av José

Echegary, försp. på prosa, skåd. i övrigt på vers. Fri

övers, av Oscar Wijkander efter Paul Lindaus tyska

bearb. av det spanska originalet: R. 1910 sept. 8—9 .. 2

Gamla goda tiden, Stockholmsbilder från 1840-talet efter

August Blanche m. fl. 6 tablåer av Berndt Fredgren

(psevdonym för Peter Fristrup). Musiken av Crusell,

Rosén m. fl. arrangerad av Felix Körling.

Dekorationerna av Jens Andrésen: Sel. 1908 okt. 2—1909

sept. 13 .......................................... 28

Gamla Heidelberg (Alt-Heidelberg), skåd. 5 a. av Wilhelm

Meyer-Förster. Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg:

R. 17 g., Caste. 16 g., Rönn. 2 g., E. Frö. 18 g., Lyr.

11 g. 1903 maj 6—1922 nov. 26 .................... 64

Gardesofficeren, kom. 3 a. av Franz Molnår. Övers. fr. den

tyska bearbetningen under titeln »Der Leibgardist» av

Gunnar Klintberg: R. 1911 dec. 19—20 .............. 2

Gasparone (Gasparone), operett 3 a. Texten, av F. Zell

(psevdonym för Camillo Walzel) och Richard Genée,

fritt övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark. Musiken av

Karl Millöcker: Eldorado-teatern, Kristiania, 2 g., R. 8

g. 1898 maj 7—1902 april 1 ........................ 10

Geishan eller Téhuset i Japan (The geisha), operett 3 a.

Texten, av Owen Hall och Harry Greenbank, övers. fr.

engelskan av Ernst Wallmark. Musiken av Sidney

Jones: Lomb. 30 g., Linden 13 g., R. 60 g., Lyr. 22 g.

1898 dec. 27—1924 april 11 ........................ 125

Geishans hämnd, tragedi 3 a., akt 1 i 2 tabl., efter eri

gammal japansk legend: japanskt gästspel 1906 jan. 19—21 2Generaldirektören (Monsieur le directeur), lusts. 3 a. av

Alexandre Bisson och 1".. Fabrice Carré. Övers. fr.

franskan: R. 7 g., Håk.-Sv. 11 g., Frö.-Sjö. 7 g. 1896 dec.

11—1912 nov. 10 .................................. 25

Gengångare (Gengangere), familjedrama 3 a. av Henrik Ib-

sen. Övers. fr. norskan: A. L. 1896 mars 26 ........ 1

Geografi och kårlek (Geografi og kjaerlighed), lusts. 3 a. av

Björnstjerne Björnson. Övers. fr. norskan av Robert

von Holten: R. 1910 nov. 7—16 .................... 10

Gertrud, skåd. 3 a., akt. 1 o. 3 i 2 tabl., av Hjalmar

Söderberg: E. Frö. 1911 april 11—13 .................... 3

Giboyers son (Le fils de Giboyer), kom. 5 a. av Emile

Augier. Fri övers. fr. franskan av Axel Bosin: R. 1894

okt. 22—1895 jan. 23 .............................. 15

Giftermålsbalken runt (Le voyage autour du code), lusts.

4 a. av Georges Duval och Maurice Hennequin. Övers.

fr. franskan: Caste. 1905 febr. 20—27 .............. 8

Gillets hemlighet, kom. 4 a. av August Strindberg: Sel. 1909

mars 22—26 ...................................... 5

Gioconda (La Gioconda), skåd. 4 a. av Gabriele d’Annunzio.

Övers. fr. italienskan: R. 1910 april 25—26 .......... 2

Giroflé-Girofla (Giroflé-Girofla), operett 3 a. Texten av

Albert Vanloo och E. Leterrier, fritt övers. fr. franskan.

Musiken av Charles Lecocq: R. 1893 dec. 9—21 ...... 8

Glada gossar (Flotte Bursche), operett 1 a. Texten, av

Jo-seph Braun, fritt övers. fr. tyskan av A. J—n. (Aron

Jonason). Musiken av Franz von Suppé: R. 1903 jan.

1—28 ............................................. 23

Glada papegojan (Die lustige Kakadu), farsoperett 3 a.

Texten, av Wilhelm Jacoby Och Arthur Lippschitz, övers,

fr. tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Heinz Lewin:

R. 1914 sept. 23—29 .............................. 7

Glada äkta män (Sa Majesté 1’Amour), kom.-operett 3 a.,

akt 3 i 2 tabl. Texten, av Antony Mars och Maurice

Hennequin, fritt bearb. fr. franskan. Musiken av Victor

Roger: R. 1901 okt. 14—20 ........................ 7God natt, granne! (Bon soir, voisin!), operett i a. Texten

av Brunswick (psevdonym för Léon Levy) och de

Beau-plan (psevdonym för Arthur Rousseau), övers. fr.

franskan av Fritz Arlberg. Musiken av Ferdinand Poise:

R. 1903 jan. 20—22 .............................. 3

God natt, herr Pantalon! (Bon soir, monsieur Pantalon!),

opera-comique 1 a. Texten, av Lockroy (psevdonym för

Joseph Philippe Simon) och de Morvan, övers. fr.

franskan av Talis Qualis (K. V. A. Strandberg). Musiken

av Albert Grisar: Röda korset-soaré 1921 maj 21—22. . 2

Greve Essex (Graf Essex), hist. skåd. 5 a., akt. 2 o. 5 i tabl.,

av Heinrich Laube. Fri övers. fr. tyskan: v. d. O.

1898 sept. 17—21 .................................. 5

Greven av Luxemburg (Der Graf von Luxemburg), operett

3 a. Texten, av A. M. Willner och Robert Bodanzky,

fritt övers. fr. tyskan av Björn Halldén. Musiken av

Franz Lehår: R. 1911 jan. 1—1914 okt. 7............ 44

Grevinnan Mariza (Gräfin Mariza), operett 3 a. Texten, av

Julius Brammer och Alfred Griinwald, fritt övers. fr.

tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Emmerich Kålmån:

Lyr. 1924 nov. 27-—-1927 april 23 .................. 92

Grevinnan Pepi (Gräfin Pepi), operett 3 a. Texten av Victor

Léon. Fri övers. fr. tyskan. Musiken efter Johann

Strauss »Simplicius» och »Blindekuh», arrangerad för

scenen av Ernst Reiterer: R. 1903 dec. 2—28 ........ 9

Gri-Gri (Gri-Gri), operett 3 a. Texten, av Bolten-Baeckers

och Henriot Chancel, fritt övers. fr. tyskan av Oscar

Ralf. Musiken av Paul Lincke: R. 1913 febr. 18—1917

jan. 1 ............................................ 46

Gröns Födselsedag, Lystspil 3 a. af Clara Andersen: Dagmar-

teatrets i Köpenhamn turné 1898 juni 5 .............. 1

Guds gröna jord (Erde), en livets komedi 3 a. av Karl

Schön-herr. Övers. fr. tyskan av Gunnar Klintberg:

Svenskan 1915 april 26—27 ............................ 2

Guldkareten, Skuespil 1 a. af Axel E. Betzonich: Turné Betty

Hennings 1899 juni 3 .............................. IGuld och gröna skogar, lusts. 3 a. av Tor Hedberg: Caste.

1905 nov. 25—26 .........................2

Gurli, lusts. 3 a. av Petrus Holmiensis (psevdonym för

Henrik Christiernsson). Psevdonymen användes endast vid

de första framförandena: Sel. 23 g., Caste. 9 g. 1898

mars 18—1910 mars 16 .................................32

Gustaf II Adolf i Mainz, sångspel 3 a. av Ernst Wallmark.

Musiken av Carl Herbold: Linden 1900 nov. 6—11. ... 6

Gustaf Adolfs-tablåer, två sådana, arrangerade av artisten

R. Callmander: R. 1899 nov. 6—8 .................. 3

Gustaf Vasa, skåd. 5 a. August Strindberg: R. 1900 mars 23

—maj 23 ......................................... 20

Gycklarbandet (Les saltimbanques), opera-comique 3 a., ind.

4 tabl. Texten, av Maurice Ordonneau, fritt övers. fr.

franskan av Ernst Wallmark. Musiken av Louis Ganne:

R. 1903 okt. 9—18 ................................ 9

Gåtan (L’énigme), pjäs 2 a. av Paul Hervieu. Övers. fr.

franskan av Ernst Lundquist: R. 1902 maj 23—25 .... 3

Gösta Berlings saga, dramatisering 8 tabl. av Axel Berggren

efter Selma Lagerlöfs roman: Karin Svanström 1910

nov. 3—6 ......................................... 3

H

Hallå!, lusts. 3 a. av Emmerich Földes. Fri övers. fr. tyskan

av A. F.: Svenskan 1915 mars 27—30 .............. 4

Halta Lena och vindögda Per, folkpjäs 4 a. av Ernst Fast-

bom: R. 1911 mars 18—dec. 10 ..................... 10

Hamlet, prins av Danmark (Hamlet, prince of Denmark),

skåd. s a. av William Shakespeare. Övers. fr. engelskan

av C. A. Hagberg: A. L. 3 g., Håk. 7 g., Lindr. 14 g.

1896 mars 22—1914 april 29 ........................ 24

Handen (La main), mimodrama efter en idé av Johannes

Marer. Text och musik av Henri Berény : Charlotte

Wiehe-Berény med sällskap 2 g., Rönn. 2 g. 1901 nov.

20—1914 april 5 .................................. 4Han lånar sig hustru och barn (Ein gliicklicher

Familien-vater), lusts. 3 a. av C. A. Görner. Övers. fr. tyskan av

Emil von der Osten: v. d. O. 1897 febr. 27—1899 mars 19 3

Hannele (Hanneles Himmelfahrt), drömdikt 2 avd. av

Ger-hart Hauptmann. Övers. fr. tyskan av K. A.

Tavast-stjema. Musiken av K. Flodin: A. L. 1896 mars 20—

25.....•••••...................................... 3

Hans Fjord, scenisk dikt 4 a. av Fredrik Nycander: Caste.

1906 febr. 14—15 ................................... 2

Hans Heiling, se Bergakungen.

Hans kunglig höghet, lusts. 3 a. av »Paul Lanzinger, övers. fr.

tyskan av Gerhard Johnson». Pjäsen är i själva verket

författad av dåvarande skådespelaren Gerhard Johnson,

numera bekant som revyförfattaren Karl Gerhard:

Turné Gösta Ekman (Dir. Gerhard Johnson) 1918

juli 16—17 ....................................... 2

Hans och Greta (Hänsel und Gretel), sagospelsopera 3 a.

Texten, av Adelheid Wette, övers. fr. tyskan av Ernst

Wallmark. Musiken av Engelbert Humperdinck: Sel.

8 g., Lyr. 14 g. 1896 febr. 22—1921 jan. 29 .......... 22

Hans officiella fru (Die offizielle Frau), operett 3 a.

Texten, av Richard Kessler och Jungk samt sångtexten av

Franz Norden, övers. fr. tyskan av M. D. Jacobsson.

Musiken av Robert Winterberg: Lyr. 1926 sept. 17—

nov. 7 ............................................ 27

Han är icke svartsjuk! (Er ist nicht eifersiichtig!), lusts. 1 a.

av Alexander Elz. Övers. fr. tyskan: Oskar Baeckström

med sällskap 1894 april 11 .......................... I

Hara-Kiri, en karaktäristisk japansk tidsbild 2 a. 4 tabl.:

Japanskt gästspel 1906 jan. 20 ........................ 1

Hattmakarens bal, lusts. m. sång 4 a. Fri bearb. o. lokal, av

Selfrid ICinmanson av den tyska pjäsen »Gesellschaftliche

Pflichten» av H. Wilcken och O. Justinus (psevdonym

för O. J. Cohn): R. 13 g., E.-L. 1 g. 1897 jan. 1—1904

mars 29 .......................................... 14

Havets makt, kom. 3 a. av Richard Skowronnek. Fri övers.

fr. tyskan: Håk. 1907 mars 10—april 11 ............ 2Hedda Gabler (Hedda Gabler), skåd. 4 a. av Henrik Ibsen.

Övers. fr. norskan: Turné Ida Aalberg 1 g., E. Frö. 7 g.

1904 dec. 10—1913 dec. 7 .......................... 8

Helgonsnidaren (Der Herrgottschnitzer von Ammergau),

folklusts. m. sång 5 a. av Ludwig Ganghofer och W.

Neuert. Bearb. fr. tyskan av Harald Molander.

Musiken arangerad efter tyrolska folkmelodier: Caste. 1906

mars 16—april 16 .................................. 17

Hemmet (Heimat), skåd. 4 a. av Hermann Sudermann.

Övers. fr. tyskan: R. 14 g., Håk.-Sv. 12 g., Turné Ida

Aalberg 1 g., Håk. 2 g. 1894 april 3—1907 mars 14 ... . 29

Hemsöborna, folkkom. 4 a. av August Strindberg: Deu. 1901

mars 31 ........................................... 1

Herkulespillerna (Les dragées d’Hercule), lusts. 3 a. av

Maurice Hennequin. Övers. fr. franskan: Vasan 1915

okt. 11—13 ....................................... 3

Herr Cardunois’ hjältedater (L’héroi"que Lecardunois), lusts.

3 a. av Alexandre Bisson. Fri övers. fr. franskan: R.

1895 mars 5—9 ................................... 5

Herr Dardanell och hans upptåg på landet, lusts. 4 a. med

körer och kupletter, efter en av Lars August Malmgren

gjord övers, av Johann Nestroys »Eulenspiegel oder

Schabemack iiber Schabernack», bearb. av August

Blan-che, musiken arrang. av Jakob Niklas Ahlström: W. R.

1896 sept. 19—25 .................................. 7

Herr Derblays giftermål (Le maitre de forges), kom. 4 a.,

akt 4 i 2 tabl. av Georges Ohnet. Övers. fr. franskan:

v. d. O. 1898 febr. 23—okt. 10 ...................... 7

Herr domaren (Le bon juge), lusts. 3 a. av Alexandre

Bisson. Övers. fr. franskan: R. 13 g., Vasan 3 g. 1904

febr, 25—1914 dec. 7 .............................. 16

Herr kalfaktorn, lusts. 3 a. av Ch. Bossu (?) och Edouard

Delavigne (?). Övers. fr. franskan: R. 1894 nov. 29—

1895 jan. 15 ...................................... 16

Se även Kalfaktorn!Herr Senatorn (Der Herr Senator), lusts. 3 a. av. Franz von

Schönthan och Gustav Kadelburg. Fri övers. fr. tyskan

av Oscar Wijkander: R, 1895 maj 5—14 ............ 7

Herr von Kracks testamente (Le testament de M. de Crac),

operabuffa I a. Texten, av Jules Momaux, övers. fr.

franskan. Musiken av Charles Lecocq: R. 1900 jan. 1

—mars XI ...................................................13

Herthas bröllop (Hertha’s Hochzeit), lusts. 4 a. av Max

Bernstein. Fri övers. fr. tyskan av Axel Wijkander:

R. 1907 nov. 7—8 ................................. 2

Hertiginnan av Danzig (Sans-Géne), operett 4 a., akt 3 i 2

tabl. Texten, av Henry Hamilton, övers. fr. engelskan

av Ernst Wallmark. Musiken av Ivan Caryll: R. 1906

okt. 16—1910 jan. 24 .............................. 19

Hin och smålänningen, sagolusts. m. sång 4 a. o. förspel, akt

3 i 2 tabl., av Frans Hedberg. Musiken arrang. av

Herman Berens: W. R. 1896 sept. 26—29 .............. 4

Hin ondes snaror, romantiskt sagospel 3 a. o. prolog av

Henrik Christiernsson. Musiken av Ivar Hallström: R. 1900

mars 7—12........................................ 6

Historiska slottet (Chåteau historique), lusts. 3 a. av

Alexan-dre Bisson och J. Berr de Turique. Övers. fr. franskan

av Ernst Lundquist: Deu. 2 g., Caste. 7 g. 1903 april 17

—1905 mars 24 ................................... 9

Hittebarnet, lusts. 2 a., m. kupletter, efter Jean Fran^ois

Albert Bayard och Antoine Frangois Varner (Roquelain

ä la recherche d"un pére), bearb. fr. franskan av August

Blanche. Musiken av J. W. Söderman: Göteborgs

kontoristförenings soaré 2 g., E. Frö. 12 g. 1893 april 10—

—1911 nov. 6...................................... 14

Hjenilöse Mennesker, Prolog af J. I. Kronström: Den frie

Scene, Köpenhamn, 1909 april 10—13 .............. 3

Hjaelpen, Skuespil 4 a. af P. A. Rosenberg: De Otte 1906

maj 11—12 ....................................... 2Hjältar (Arms and the man »efter Aeneidens inledningsstrof

Arma virumque»), antiromantisk komedi 3 a. av George

Bernard Shaw. Övers. fr. engelskan av Hugo Vallen-

tin: Håk. 1907 mars 8—12 ........................ 5

Hjärtats begär, lusts. 3 a. av Karl Hedberg: R. 1900 sept.

8—okt. 31 ........................................ 13

Hjärter i trumf (L’épervier), kom. 3 a. av Francis de Croisset

(psevdonym för Francis Wiener). Övers. fr. franskan

av Gunnar Klintberg: R. 1915 dec. 6—15 ............ 10

Hoffmanns äventyr (Les contes d’Hoffmann), fantastisk

opera 3 a. prolog o. epilog. Texten, av Jules Barbier,

övers. fr. franskan. Musiken av Jacques Ofifenbach:

Lyr. 1923 april 6—maj. 2 .......................... 17

Hollandsflickan (Das Hollandweibchen), operett 3 a.

Texten, av Leo Stein och Bela Jenbach, övers. fr. tyskan av

Nalle Halldén och S. S. Wilson (psevdonym för fru

Halldén). Musiken av Emmerich Kålmån: Lyr. 1923

sept. 1—okt. 28 ................................... 28

H.on vill inte gifta sig (Hun vil ikke gifte sig), dramat,

situation 1 a. av Otto Möller. Övers. fr. danskan av Gustaf

Fredrikson: R. 8 g., vid Oscar Byströms soaré 1 g.

1894 mars 2—1903 juni 4 .......................... 9

Hon är vansinnig (Elle est folie), skåd. 3 a. av Mélesville

(psevdonym för Anne-Honoré-Joseph Duveyrier). Övers.

fr. franskan: v. d. O. 1898 febr. 14—20.............. 2

Hoppet (Op hoop van Zegen), sjöstycke 4 a. av Hermann

Heijermanns j :or. Övers. fr. en tysk bearb. med titeln

»Die Hoffnung auf Segen»: Caste. 1905 febr. 1—mars 12 12

Hoppla, pappa måste se det! eller Revolutionen 19c», oblodigt

satyrspel 3 tabl. av Kul (psevdonym för C. J.

Kullen-bergh). Musiken arrangerad av Carl Herbold.

Dekorationerna av J. C. Andrésen. Baletten av fru Lotten

Äström: Linden 1901 jan. 1—febr. 8 .............. 36

Hovgunst (Hofgunst), lusts. 4 a. av Thilo von Trotha.

Övers. fr. tyskan av S—y W—g. = Sandy Weinberg:

v. d. O. 1901 mars 5—10 .......................... 4Huller om Buller (Polnisché Wirtschaft), farsoperett 3 a.

Texten, av Kurt Kraatz och Georg Okonkowsky, övers,

fr. tyskan. Musiken av Jean Gilbert (psevdonym för

Max Winterfeld) : R. 1911 dec. 27—1912 febr. 25 ... . 18

Husarfeber (Husarenfieber), lusts. 4 a. av Gustav

Kadel-burg. Fri övers. fr. tyskan av Axel Wijkander:

Svenskan 1908 maj 6—17 .............................. 9

Haardt imod haardt, Skuespil 3 a. af Edvard Brändes: De

Otte 1906 maj 8—13 .............................. 2

Höbärgningen, sånglek av Zachris Topelius. Musiken, dels

arrang., av Alice Tegnér: Alma Sjömans soaréer 1915

mars 6—10 ....................................... 2

Hög fjällsturisten (Der Hochtourist), lusts. 3 a. av Kurt

Kraatz och Max Neal. Fri bearb. fr. tyskan av Frans

Hedberg: E.-L. 1904 mars 31—april 4 .............. 2

Höstmanöver (Ein Herbstmanöver), operett 3 a. Texten av

Karl von Bakony. Den svenska övers, efter Robert

Bodanzkys tyska bearb. Musiken av Emmerich

Kål-mån : R. 1910 jan. 25—febr. 7 ...................... 14

I

I arrest, dramatisk situation 1 a. av Anders de Wahl: R.

1893 nov. 1—2 .................................... 2

I bohuslänska skärgården, bilder ur folklivet m. sång o. dans

5 tabl. av Oscar Wennersten: Hult. 1909 april 21—28 5

I dödens skugga, skåd. 2 a. av Erik Brogren: Caste. 1906

mars 12—14 ....................................... 3

I skärselden (Skaersild), skåd. 4 a. av Walter Christmas.

Övers. fr. danskan: Sel. 1909 okt. 1—4 .............. 4

I telefon, bagatell 1 a. av Ernst Ahlgren (psevdonym för

Victoria Benedictsson) : R. 3 g., Deu. 2 g., Frö.-Sjö. 2 g.

1894 jan. 31—1913 mars 25 ........................ 7

Ingeborg Holm, folkskåd. 4 a. av Nils Krok: Sel. 1906 nov.

18—1907 okt. 6 .................................... 6

Ingen utmätning (Sin embargo), fars 1 a. av Mariano Pina

Dominguez. Övers. fr. spanskan av Åke W :son

Munthe: E. Frö. 1912 maj 15—19 vid entimmasförest. 7Inkognito (Rund um die Liebe), operett 3 a. Texten, av

Robert Bodanzky och Friedrich Thelen, övers. fr.

tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Oskar Straus: Os-

carst. 1916 mars 1—15 ............................. 15

Inkvarteringen (Le billet de logement), lusts. 3 a. av Antony

Mars och Henri Karoul. Övers. fr. franskan: Rönn.

1903 mars 28—30 ................................. 2

Iris (Iris), skåd. 5 a. av sir Arthur W. Pinero. Övers. fr.

engelskan: Håk.-Sv. 1903 febr. 4—6 ................ 3

Isbjörnen (Det erotiske Problem), lusts. 4 a. av Palle Rosen-

krantz. Fri övers. fr. danskan. Sel. 1910 mars 11—14 4

J

Ja eller Damen från Folies-Bergéres (Si), operett 3 a.

Texten av Carlo Lombardi och Franci. Fri övers. fr. en

tysk bearb. fr. italienskan av Nalle Halldén. Musiken

av Pietro Mascagni: Lyr. 1925 okt. 6—18 ............ 13

Jag älskar dig ..., se Röda rosor!

Jag är Champignol, se Kärlek och exercis!

Jakob och Kristoffer (Jakob og Kristoffer), en tjuvkomedi

4 a. av Peter Egge. Övers. fr. norskan av Karl

Hedberg: R. 1901 maj 17—19 .......................... 3

Jakten efter lyckan (Die Fahrt ins Gliick), operett 3 a.

Texten av Franz Arnold och Ernst Bach. Dansk övers,

fr. tyskan av Axel Kjerulf. Musiken av Jean Gilbert

(psevdonym för Max Winterfeld): Casinoteatrets i

Köpenhamn gästspel 1919 maj 20—31 .................. 12

Jane Eyre, skåd. 2 avd. 5 a. av Charlotte Birch-Pfeiffer (Die

Waise aus Lowood), efter Currer Bell’s (Charlotte

Bronté), roman Jane Eyre. Övers. fr. tyskan: R. 5 g.,

v. d. O. 7 g. 1895 mars 13—1899 mars 19 ............ 12

Janne Sjöbloms födelsedag, Göteborgsbilder 3 a. m. sång o.

dans av X. och Saxo (Axel Engdahl och Fritz Schéel) :

R. 1902 mars 25—26 .............................. 2

Jeppe på Berget eller Den förvandlade bonden (Jeppe paa

Bierget eller Den forvandlede Bonde), kom. 5 a. av Lud-vig Holberg. Övers. fr. danskan: Svenskan 5 g., E.

Frö. 6 g., Ryd. 2 g.: 1908 maj 22—1914 mars 31 ...... 13

Jcrikos murar (The walls of Jericho), kom. 4 a. av Alfred

Sutro. Övers. fr. engelskan av Ernst Lundquist: Sel.

1907 okt. 14—22 .................................. 9

Jockeyen, operett 3 a. Text och musik av Felix Körling: R.

1919 sept. 30—okt. 12.............................. 9

Johan Ulfstierna, skåd. 5 a. av Tor Hedberg: Svenskan 5 g.,

E. Frö. 6 g.: 1907 maj 8—1912 maj 13 .............. 11

Johannes (Johannes), tragedi 5 a., akt 3 i 2 tabl., och förspel

av Hermann Sudermann. Övers. fr. tyskan. Musiken

arrangerad av C. F. Richter: Sel. 1902 sept. 19—28 .. 10

John Gabriel Borkman (John Gabriel Borkman), skåd. 4 a.

av Henrik Ibsen. Övers. fr. norskan av Gustaf af

Geijerstam: R. 1897 febr. 9—maj 16 ................ 6

John Glaydes ära (John Glayde’s honour), pjäs 4 a. av

Alfred Sutro. Övers. fr. engelskan: Sel. 1908 nov. 10—19 10

Jolantha, opera 1 a. Texten av Modeste Tschaikowski efter

Henrik Hertz’ dram »Kung Renés Datter». Den

svenska bearb. av Ernst Lundquist. Musiken av Peter

Tschaikowski: Lyr. 1926 nov. 1—15 ................ 10

Jorden runt på 80 dagar, dramatiserat reseäventyr 15 tabl. m.

körer, melodramer och kupletter av Jules Verne och

Adolphe d’Ennery (psevdonym för Eugéne Philippe),

fr. en tysk övers. »Die Reise um die Erde in achtzig

Tage», övers. o. bearb.: M. Frö. 8 g., Sel. 38 g.: 1895

okt. 13—1907 febr. 24.............................. 46

Josef i Egypten (Joseph en Égypte), opera 3 a. Texten, av

Alexandre Duval (psevdonym för Alexandre Vincent

Pineu), övers. fr. franskan av Carl G. Nordforss,

onurb. av Carl F. A. Holmström. Musiken av Etienne

Nicolas Méhul: delar ur operan framförda vid en

amatörföreställning under Barnens dag 1915 okt. 15 ...... 1

Joyzelle, drame en 5 actes par M. Maurice Maeterlinck: Le

Théåtre Maeterlinck 1903 okt. 20 .................. 1

Julen i Nöddebo (Ved Juletid i Nöddebo Praestegaard),

folklusts. m. sång s a. o. förspel. En dramatisering avElith Reumert av Wm. Scharlings roman Nöddebo

Prsestegaard. Övers. fr. danskan av Frans Hedberg:

Caste. 1904 dec. 26—30 ............................ 4

Samma som Nöddebro prästgård, se även denna!

Julia (Das Puppenmädel), operett 3 a. Texten, efter ett

lustspel av Robert de Flers och Gaston Armand de

Caillavet, av Leo Stein och A. M. Willner. Övers. fr.

tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Leo Fall: R. 1911

sept. 22—30 ....................................... 9

Julius Ctzsar (Julius Caesar), skåd. 5 a. 10 tabl. av William

Shakespeare. Övers. fr. engelskan av C. A. Hagberg:

Svenskan 1915 april 7—11 ......................... 5

Jungfruburen (Das Dreimäderlhaus), sångspel 3 a. Texten,

efter Rudolf Hans Bartschs roman »Schwammerl», av

A. M. Willner och Heinz Reichert. Övers. fr. tyskan

av Oscar Ralf. Musiken av Franz Schubert i omarb.

för scenen av Heinrich Berté: R. 10 g., Lyr. 11 g.: 1916

okt. 10—1922 april 25 ............................. 21

Juveltjuven (Leah Kleschna), skåd. 4 a. av C. M. S. Mc

Lellan. Övers. fr. engelskan av Erik Haneson: A. E.

1907 sept. 20—30 .................................. 11

Jägmästarinnan (Jaegermesterinden), folkkom. 4 a., akt 3 i 2

tabl., av Charlotte Eilersgaard, övers. fr. danskan: Sel.

1908 nov. 25—30 .................................. 6

K

Kalfaktorn, samma som Herr Kalfaktorn, se denna!

Under benämningen Kalfaktorn given av R.-Hj. 1896

jan. 18—19 ....................................... 2

Kameliadamen (La dame aux Camélias), skåd. 5 a. av

Alexandre Dumas d. y. Övers. fr. franskan: Ida

Aal-berg-turnén 1 g., Håk.-Sv. 28 g., De Otte 1 g., Håk.

3 g., Lindr. 10 g., E. Frö. 16 g., Svenskan 5 g.: 1894

sept. 24—1915 april 6 .............................. 64

Kammarjungfrun (Nelly Rozier), fars 3 a. av Alfred

Hen-nequin och Albert Millaud. Övers. fr. franskan: Rönn.

1903 mars 23...................................... 1Kamraten (Die Gefährtin), skåd. i a. av Arthur Schnitzler.

Övers. fr. tyskan: R. 1899 okt. 10—nov. 21 .......... 10

Kamrater (Kammerater), dram. sit. 1 a. av Peter Nansen.

Övers. fr. danskan: v. d. O. 1898 okt. 20 ............ 1

Kan ej, kom. 2 a. av Johan Ludvig Runeberg: Turné Anna

Malmgren-Lundberg 1897 april 3 .................... 1

Kaparkaptenen (Surcouf), operett 4 a. Texten, av Henri

Chivot och Alfred Duru, övers. fr. franskan av Ernst

Wallmark. Musiken av Robert Planquette: Lyr. 1928

febr. 23—april 1 ................................... 26

Kapten Puff eller Storprataren, kom. 1 a. av Louis de Boissy

(Le babillard), imit. av Olof Kexél: Oscar Bseckström

m. sällskap 1894 april 11 .......................... 1

Karin Månsdotter, skåd. 5 a. av Adolf Paul: Caste. 1904

nov. 22—dec. 11 .................................. 11

Karlavagnen, lusts. 1 a. av Tor Hedberg: Frö.-Sjö. 5 g.,

Röda Korset-soaré 2 g.: 1912 nov. 7—1921 maj 22 ... . 7

Karl XII, skåd. 4 a. av August Strindberg: Caste. 1904

sept. 28—okt. 4 ................................... 6

Karl XII:s sista färd, tablå efter Cederströms tavla: vid

dram.-musik, soaré till förmån för Kungl. 1 :sta Göta

Artilleri Reg:s ambulans- och sjykvårdsfond: 1896 jan.

31 och febr. 1 .................................... 2

Karneval (Rosenmontag), officerstragedi 5 a. av Otto Erich

Hartleben. Övers. fr. tyskan: R. 1903 maj 2—5 .... 4

Karnevalsdrottningen (Die Faschingsfée), operett 3 a.

Texten, av A. M. Willner och Rudolf Österreicher, övers,

fr. tyskan av Björn Halldén. Musiken av Emmerich

Kålman: R. 1920 jan. 1—febr. 29 .................. 21

Katarina II (Das Weib im Purpur), operett 3 a. Texten,

av Leopold Jacobson och Rudolf Österreicher, övers. fr.

tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Jean Gilbert

(psevdonym för Max Winterfeld) : Lyr. 1924 sept. 23—nov. 23 30

Katharina II av Ryssland, kom. 3 a. av Melchior Lengyel

(Lengyel Menhyert) och Ludwig Biro. Övers. fr. den

tyska bearbetningen under titeln »Die Zarin» av Gunnar

Klintberg: Svenskan 1915 mars 20—26 .............. 7Katja (Katja, die Tänzerin), operett 3 a. Texten, av

Leopold Jacobson och Rudolf Österreicher, övers. fr.

tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Jean Gilbert

(psevdonym för Max Winterfeld) : Lyr. 1923 sept. 25—okt. 21 21

Kedjan (Schakels), »En glad lek vid den husliga härden», 4

a. av Hermann Heijermanns j :or. Fri övers. fr. den

tyska bearb. under namnet »Kettenglieder»: Caste. 1906

febr. 28—mars 10 ........."........................ n

Kejsarinnan Maria Teresia (Die Kaiserin-Fiirstenliebe),

operett 3 a. Texten, efter Franz von Schönthan av Julius

Brammer och Alfred Griinwald, övers. fr. tyskan av

Oscar Ralf. Musiken av Leo Fall: R. 1919 febr. 22—

okt. 30 ........................................... 41

Kirsti Fleming, skåd. 4 a. av Gustaf von Numers.

Ursprungligen en dramatiserad folkvisa i 7 tabl., av förf.

i den svenska versionen kallad »Claus Kurck och liten

Elin». Enligt den av Finska teaterns direktör dr

Bergbom för finska scenen verkställda bearb. kallad »Elinan

Surma» (Elins dråp). För fru Ida Aalbergs turné

omarbetat av Harald Molander och uppkallat efter den

kvinnliga huvudrollen: Ida Aalberg-tuméen 1894 sept. 25 1

Klockorna eller Polske juden (Le juif polonais), drama 3 a.

av Emile Erckmann och Alexandre Chatrian. Övers.Konserten (Das Konzert), lusts. 3 a. av Hermann Bahr.

Övers. fr. tyskan av Herman A. Ring: R. 1910 nov.

24—30............................................ 7

Konstnärsnamn, lusts. 4 a. av Franz von Schönthan och Karl

Schönfeld. Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: R.

1894 mars 12—13.................................. 2

Kontanter (Ready money), lusts. 3 a. av James Montgomery.

Övers. fr. engelskan av G. D.: Vasan 1914 nov. 12—19 8

Kontrollören vid sovvagnarna (Le contröleur des wagon-lits),

lusts. 3 a. av Alexandre Bisson. Övers. fr. franskan

av Axel Bosin: R. 1899 sept. 23—nov. 20 .......... 14

Konung för en dag (Si j’étais roi!), opera-comique 3 a., akt

3 i 2 tabl. Texten, av Adolphe d’Ennery (psevdonym

för Eugéne Philippe) och J. Brezil, övers. fr. franskan

av Ernst Wallmark. Musiken av Adolphe Adam: M.

Frö. 2 g., Sel. 5 g., Lomb. 8 g., R. 28 g.: 1894 maj 5

—1917 febr. 18 .................................... 43

Korp-Kirsti, dala-äventyr m. sång o. dans 1 a. av Frans

Hedberg: R. 1895 mars 24—april 21 ................... 7

Kratern, Socialt Skuespil 3 a. af J. I. Kronström: Den frie

scene, Köpenhamn, 1909 april 10—13 ............... 3

Krig i fred (Krieg im Frieden), lusts. 3 a. av Gustav von

Moser och Franz von Schönthan. Övers. fr. tyskan av

Axel Bosin: Lju. 2 g., v. d. O. 2 g., Caste. 6 g.: 1896

april 8—1905 okt. 21 .............................. 10

Kring drottningen, skåd. i prolog och 4 a. av Brita von

Horn. Scenmusiken efter gamla mönster av Sigurd

von Koch. Mise-en-scéne av Gunnar Klintberg: R. 1918

april 11—30 ...................................... 20

Kronans kaka (Le miserie del signor Travetti el. Le disgrazie

d’monsii Travett), kom. 5 a. av Vittorio Bersezio.

Övers. fr. en engelsk bearb. av Emst Lundquist: A. L.

1896 mars 3—6.................................... 4

Kumlander, folkskåd. m. sång 5 a. Efter tyska orig. bearb.

av Harald Molander: R. 1915 dec. 17—30 .......... 10

Kung Kristian II, skåd. 8 tabl. av Adolf Paul. Musik av

Jean Sibelius: Sel. 1901 april 18—23 .............. 5Kung Midas (Kong Midas), skåd. 4 a. av Gunnar Heiberg.

Övers. fr. norskan: Håk.-Sv. 1899 febr. 28 ........ 1

Kungen (Le roi), kom. 4 a. av Gaston Armand de Caillavet,

Robert de Flers och Emmanuel Aréne. Övers. fr.

franskan av Algot Sandberg: R. 1910 april 12—20 .... 9

Kung sämnena (Kongsemnerne), skåd. 5 a. 8 tabl. av Henrik

Ibsen. Övers. fr. norskan av Harald Molander: Frö.-

Sjö. 1913 april 21—27 ............................. 6

Kusinen från Batavia (Der Vetter aus Dingsda), operett 3 a.

Texten, av Hermann Haller och Rideamus (psevdonym

för Fritz Oliven) efter ett lustspel av

Kempner-Hoch-städt, övers. fr. tyskan av Nalle Halidén. Musiken av

Eduard Kiinneke: Lyr. 1922 sept. 1—nov. 10 ........ 24

Kvinnans list — (Der Frauenfresser), operett 3 a. Texten, av

Leo Stein och Carl Lindau, övers. fr. tyskan av Oscar

Ralf. Musiken av Edmund Eysler: R. 1916 dec. 26—

1917 jan. 21 ...................................... 9

Kvinnorövaren (Le satyre), lusts. 3 a. av Georges Berr.

Övers. fr. franskan av A. S. (Algot Sandberg) : R. 1916

maj 3—10 ........................................ 8

Kyska Susanna (Die Keusche Susanne), operett 3 a.

Texten efter Antony Mars’ och Maurice Desvalliéres’ »Fils ä

papa» av Georg Okonkovsky. Övers. fr. tyskan av

Björn Halldén. Musiken av Jean Gilbert (psevdonym

för Max Winterfeld): R. 43 g., Lyr. 49 g.: 1912 febr.

6—1925 okt. 25 ................................... 92

Kämparna på Helgeland (Hsermaendene på Helgeland), skåd.

4 a. av Henrik Ibsen. Övers. fr. norskan: R. 1900 maj

16—25 ............................................ 6

Kära släkten (Den kjasre Familie), lusts. 3 a. av Gustaf

Esmann. Fri övers. fr. danskan: K. dram. 1906 maj

23—24............................................ 2

Kärlek (Kjaerlighed), skåd. 4 a. av Edvard Brändes. Övers,

fr. danskan av Erik Thyselius: R. 6 g., Håk. 8 g.: 1904

febr. 9—1907 mars 17 ............................. 14Kärlek och exercis eller Jag är Champignol (Champignol

malgré lui), militärfars 3 a. av Georges Feydeau och

Maurice Desvalliéres. Fri övers. fr. franskan: R. 1894

okt. 8—dec. 26 .................................... 11

Kärleken segrar, skåd. 4 a., akt 1 2 tabl., av Charles Klein.

Övers. fr. tyskan av A. S. (Algot Sandberg): R. 1915

okt. 16—nov. 28 .................................. 16

Kärleken står på vakt (L’amour veille), kom. 4 a. av Gaston

Armand de Caillavet och Robert de Flers. Övers. fr.

franskan av Emil Grandinson: Sel. 1910 mars 1—10.. 9

Kärleken vaknar (Wenn Liebe erwacht...), operett 3 a.

Texten, av Hermann Haller och Rideamus (psevdonym

för Fritz Oliven), övers. fr. tyskan av Oscar Ralf.

Musiken av Eduard Kiinneke: Lyr. 1922 mars 21

—april 2 .......................................... 13

Kärlekens komedi (Kaerlighedens komedie), kom. 3 a. av

Henrik Ibsen. Fri övers. fr. norskan av Harald

Molander: Caste. 1904 sept. 20—27 ...................... 8

Kärlekens tragedi (Kjasrlighedens tragedie), skåd. 4 a. av

Gunnar Heiberg. Övers. fr. norskan av Karl Hedberg:

R. 1910 sept. 16—19 .............................. 3

Kärlekens ögon (Kaerlighedens öjne), kom. 4 a. av Johan

Bojer. Övers. fr. norskan av Eric Zachrison: E. Frö.

1911 april 1—26 .................................. 7

Kärleksbänken (Der Weltenbummler), operett 3 a. Texten,

av Beda och Carl Lindau, övers. fr. tyskan av Oscar

Ralf. Musiken av Richard Fall: R. 1917 sept. 1—23.. 9

L

La dame aux camélias, drame en 5 actes par M. Alexandre

Dumas fils: Jane Ilading m. sällskap 1 g., Sarah

Bern-hardt m. sällskap 1 g.: 1898 dec. 8—1902 okt. 24 .... 2

Lady Frederick (Lady Frederick), kom. 3 a. av William

Somerset Maugham. Övers. fr. engelskan av Anna

Lamberg-Bruun: Lady Frederick-turnén (artister fr. K.

dram.) : 1909 sept. 21—22 .......................... 2Lady Hamilton (Lady Hamilton), operett 3 a. Texten, av

Richard Bars och Leopold Jacobson, övers. fr. tyskan

av Nalle Halldén. Musiken av Eduard Kiinneke: Lyr.

1928 mars 16—april 15 ............................ 21

Lars Anders och Jan Anders och deras barn, »en landtlig

co-moedia i 3 akter om en gärdsgård, som aldrig blef

färdig, om den stora ofreden mellan Jan Anders och Lars

Anders samt den olyckliga kärleken mellan dessas barn,

vidare om det stora och namnkunniga slagsmålet i Lars

Anders stuga, samt nidvisan om de trätgiruga gubbarne,

om huru Jonas fick sin enka samt om den svarta tjuren

och de röda korna, med andra nöjsamma äfventyr,

framställd af Gustaf af Geijerstam»: R. 1894 mars 25—Leontines män (Les maris de Léontine), lusts. 3 a. av Alfred

Capus. Övers. fr. franskan: R. 1900 sept. 21—30 .... 8

Leve livet! (Es lebe das Leben!), skåd. 5 a. av Hermann

Sudermann. Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: R. 8

g., Håk.-Sv. 3 g.: 1902 maj 2—1903 sept. 18 .......... 11

Lik i lasten, dram. 2 a. av John Hertz: Håk.-Sv. 1903 mars

10—11 ............................................ 2

Lika mot lika (La veuve au camélia), kom. 1 a. av Paul

Siraudin. Övers. fr. franskan: v. d. O. 1897 febr. 17

—1898 febr. 26 ................................... 10

Lili (Lili), kom.-operett 3 a. av Alfred Hennequin och

Albert Millaud. Övers. fr. franskan: akt 1 av Selfrid

Kinmanson, akt 2 av Victor Sjöberg och akt 3 av Birger

Schöldström, varefter det hela överarbetats av Axel

Bosin. Musiken av Hervé (psevdonym för Florimond

Ronger): R. 1893 dec. 4—1901 okt. 24 .............. 8

Lilla Ettermyggen (Mademoiselle Moucheron), operett 1 a.

Texten, av Albert Vanloo och E. Leterrier, fritt övers. fr.

franskan av Ernst Wallmark. Musiken av Jacques

Offen-bach: Turné Anna Malmgren-Lundberg 1897 april 5—6 2

Lilla frun är borta..., bagatell 1 a. av Algot Sandberg: R.

1900 sept. 21—26 .................................. 6

Lilla helgonet (Mam’zelle Nitouche), operett 3 a., akt 312

tabl. Texten, av Henri Meilhac och Albert Millaud, fritt

övers. fr. franskan. Musiken av Hervé (psevdonym för

Florimond Ronger): M. Frö. 3 g., Linden 16 g., R. 58 g.,

Caste. 15 g., Lyr. 66 g.: 1894 april 27—1929 april 15.. 158

Lilla mamma (La mére des compagnons), operett 3 a.

Texten, av Henri Chivot och Alfred Duru, övers. fr.

franskan av A. E. Hellgren. Musiken av Hervé

(psevdonym för Florimond Ronger) : Sel. 1896 sept. 13—15 . . 3

Lilla perlan (Une perle), lusts. m. sång 3 a. av Henri

Crisa-fulli och Henri Bocage. Fri bearb. fr. franskan: A. L.

1896 mars 29 ...................................... 1

Lilla professorskan, kom. 5 a. av Ernst Lundquist: Sel. 1895

nov. 1—4 ......................................... 4Lilla tuttenuttan (A little bit of fluff), fars 3 a. av Anthony

L. Ellis. Övers. fr. engelskan av Nalle Halldén: R.

1917 maj 28—31 .................................. 4

Lille Eyolf (Lille Eyolf), skåd. 3 a. av Henrik Ibsen. Övers,

fr. norskan av Gustaf af Geijerstam: R. 1895 jan. 30

—april 1 .......................................... 9

Lille hertigen (Le petit duc), operett 3 a. Texten, av Henri

Meilhac och Ludovic Halévy, fritt övers. fr. franskan

av Ernst Wallmark och Axel Bosin. Musiken av

Charles Lecocq: M. Frö. 2 g., R. 57 g., Lyr. 15 g.: 1895 okt.

11—1929 jan. 20 .................................. 74

Livet på landet, folkkom. 5 a. efter Fritz Reuters »Ut mine

Stromtid». Fritt efter Peter Fristrups danska bearb. av

Frans Hedberg: Sel. 18 g., Ryd. 2 g.: 1897 mars 8—

1914 mars 31 ..................................... 20

Livets glädje, drama 1 a. av Emil Nordström: E. Frö. 1912

mars 9—13........................................ 5

Livets maskerad (Maskerade), kom. 4 a. av Ludwig Fulda.

Övers. fr. tyskan av Fredrik Lindholm: den av Selander

använda versionen. Hultmans övers, av Emil

Grandin-son: Sel. 8 g., Hult. 3 g.: 1906 nov. 23—1908 april 12.. 11

Ljungby horn, romantiskt sagospel 5 a., akt 2 i 2 tabl., av

av E. Collin, V. Östergaard och A. Ipsen. Fri bearb.

fr. danskan av Frans Hedberg. Musiken av E.

Hart-mann och N. Gade m. fl. Orkesterarrangemanget av

Nicolai Hansen: R. 1893 nov. 5—1914 mars 4........ 80

»Ljusa pojkar», lusts. 3 a. av Carl Laufs. Fri övers. fr.

tyskan av Frans Hedberg: Sel. 1895 nov. 9—1899 april 3 4

Lohengrin (Lohengrin), romantisk opera 3 a. Text och

musik av Richard Wagner. Övers. fr. tyskan av Frans

Hedberg: Lyr. 1924 febr. 15—mars 13 .............. 14

Louise (Louise), musikroman 4 a. 5 bilder. Text och musik

av Gustave Charpentier. Övers. fr. franskan: R. 1903

dec. 16—22 ....................................... 7

Lucifer (Lucifero), skåd. 4 a. av Enrico Annibale Butti. Övers.

fr. italienskan av Ernst Lundquist: R. 1910 nov. 21—22 2Luffarbaronen (Der Juxbaron), farsoperett 3 a. Texten av

Pordes-Milo och Hermann Haller. Sångtexten av Willi

Wolff. Övers. fr. tyskan av Knut Nyblom. Musiken

av Walter Kollo: R. 1914 sept. 3—okt. 4............ 15

Luftslottet, kom. 5 a. Dramatisering efter Jonas Lies

berättelse »Faste Forland» av Peter Fristrup. Svensk bearb.:

Sel. 1907 jan. 23—25 .............................. 3

Lutti (Loute), lusts. 4 a. av Pierre Veber. Övers. fr.

franskan av P. S. (Per Staaff) : R. 1904 febr. 16—mars 23. . 10

Lyckans galoscher eller Bums ur kanalen!, nyårsspex 3 tabl.

m. sång (en romans av Lange-Muller) och dans av X.

(Axel Fngdahl). Musiken arrangerad av Carl Herbold.

Dansefna komponerade av Axel Kihlberg.

Dekorationerna av J. C. Andrésen. Maskinerierna av

maskinmästare Martin Carlsson: R. 1902 jan. 1—april 1 ........ 65

Lycklig (Le paradis), kom. 3 a. av Maurice Hennequin och

Paul Bilhaud. Övers. fr. franskan: R. 1904 mars 24—26 3

Lycklige Liebcnstein (Der Vielgeliebte), operett 3 a.

Texten, efter en äldre idé, av Hermann Haller. Sångtexten

av »Rideamus» (psevdonym för Fritz Oliven). Övers,

fr. tyskan av Arvid Petersen. Musiken av Eduard

Kunneke: Lyr. 1921 sept. 21—1922 jan. 18 .......... 41

Lyckoflickan (La mascotte), operabuffa 3 a. Texten, av

Alfred Duru och Henri Chivot, övers. fr. franskan.

Musiken av Edmond Audran: R. 18 g., Oscarst. 15 g.,

Lyr. 23 g.: 1897 dec. 2—1926 mars 7 ................ 56

Lycko-Pers resa, sagospel 5 a. av August Strindberg.

Musiken av Richard Henneberg: R. 33 g., Sel. 6 g.: 1897 nov.

5—1916 febr. 27 .................................. 39

Lynggaard & Co. (Lynggaard & Co.), skåd. 4 a. av Hjalmar

Bergström. Övers. fr. danskan av Sigurd P. Sigurdh:

Caste. 1906 jan. 29—april 30 ...................... 26

Låglandet (Tiefland), musikdrama 3 a. Texten efter Angel

Guimerås drama Terra Baixa av Rudolph Lothar.

Övers. fr. tyskan. Musiken av Eugen d’Albert: Lyr.

1925 jan. 29—febr. 5 .............................. 7Låt oss skiljas! (Divorgons!), kom. 3 a. av Victorien Sardou

och Emile de Najac. Fri övers. fr. franskan av Axel

Bosin: R. 3 g., Hult. 3 g.: 1894 febr. 2—190S april 15..

Se även Vi skiljas!

Läderlappen (Die Fledermaus), operett 3 a. av C. Haffner

och Richard Genée. Övers. fr. tyskan av Ernst

Wallmark. Musiken av Johann Strauss: Sel. 10 g., Linden

9 g., R. 44 g., Lyr. 33 g.: 1896 febr. 12—1925 jan. 6 ..

Lättja (Dovenskab), lusts. 4 a. av Julius Magnussen. Övers.

fr. danskan: Sel. 1909 sept. 1—7 ..................

Lögnens ansikten (Lögnens Ansigter), en symfoni i fyra

satser: allegro, andante funébre, scherzo och final, av

Stellan Rye. Övers. fr. danskan av Sven Söd&rman:

En ensemble fr. K. dramat, under ledning av Einar

Fröberg 1 g., E. Frö. 2 g.: 1910 maj 10—19x1 april 26

(vid detta sista tillfället gåvos endast satserna II och

IV) ..............................................

Löjtnanten som förmyndare (Das Leutnants-Miindel), lusts.

3 a. av Leo Walter Stein. Övers. fr. tyskan av Axel

Wijkander: R. 1911 mars 15—17 ..................

Löndörren (Les petites voisines), lusts. 3 a. av Hippolyte

Raymond och Jules de Gastyne. Övers. fr. franskan: A.

E. 1907 aug. 31—sept. 16 ..........................

M

Macbeth (Macbeth), skåd. 5 a. av William Shakespeare.

Övers. fr. engelskan av C. A. Hagberg. Musiken av

Andreas Randel: Sel. 1910 mars 29—31 ............

Madame Angots dotter (La fille de Madame Angot), operett

3 a. Texten av Clairville (psevdonym för Louis

Fran-^ois Nicolaie), Paul Siraudin och de Konig. Fri övers,

fr. franskan. Musiken av Charles Lecocq. M. Frö. 1

g., R. 9 g.: 1894 maj 6—1904 jan. 6 ..............

Madame Butterfly (Madama Butterfly), en japansk tragedi

efter John L. Long och David Belasco av Ludovico

Illica och Giuseppe Giacosa. Övers. fr. italienskan avSven Nyblom. Musiken av Giacomo Puccini: R. 7 g.,

Lyr. 20 g.: 1911 mars 1—1923 okt. 16 .............. 27

Madame Pompadour (Madame Pompadour), operett 3 a.

Texten, av Rudolph Schanzer och Ernst Welisch, övers,

fr. tyskan av Nalle Halldén och S. S. Wilson

(psevdonym för fru Halldén). Musiken av Leo Fall: Lyr.

1923 mars 2—maj 5 .............................. 41

Madame Sans-Géne, med underrubrikerna Fru ogenerad och

Napoleon och tvätterskan (Madame Sans-Géne), kom.

4 a. av Victorien Sardou och Emile Moreau. Övers. fr.

franskan av Ernst Lundquist: R.-Hj. 22 g., Rönn: 5 g.:

1895 dec. 3—1903 mars 24 ........................ 27

Madame Sherry (Madame Sherry), fars-operett 3 a.

Texten av Maurice Ordonneau i fri tysk bearb. av Benno

Jacobson. Vers och musik av Hugo Felix. Övers,

fr. tyskan: R. 6 g., Lyr. 11 g.: 1906 sept. 10—1922

dec. 5 ............................................ 17

Madame Szibill (Madame Szibill), operett 3 a. Texten av

Max Brody och Franz Martos. Övers. fr. tyskan av

Oscar Ralf. Musiken av Victor Jacobi: Oscarst. 1916

mars 16—april 4 .................................. 20

Magdalena Rudenschöld, hist. skåd. 4 a., akt 3 i 2 tabl., av

Einar Fröberg: E. Frö. 1913 nov. 7—23 ............ 8

Majolika (Majolika), lusts. 3 a. av Leo Walther Stein och

Ludwig Heller. Övers. fr. tyskan av Axel Wijkander:

Svenskan 1915 april 12—18 ...................... 7

Manhaftiga kvinnor (Les femmes fortes), lusts. 3 a. av

Victorien Sardou. Övers. fr. franskan: v. d. O. 1898

okt. 15—19 ....................................... 4

Man kan aldrig veta (You never can tell), lusts. 4 a. av

George Bernard Shaw. Övers. fr. engelskan av Hugo

Vallentin: E. Frö. 1911 april 18—23 ................ 6

Mannen och hans överman (Man and Superman), kom. 3 a.

av George Bernard Shaw. Övers. fr. engelskan av Hugo

Vallentin: R. 7 g., E. Frö. 9 g.: 1908 maj 25—1912 maj 6 16Manon. Lescaut (Manon Lescaut), opera 4 a. Texten efter

abbé Prévosts roman med samma namn av Marco Praga,

Domenica Oliva, Giuseppe Giacosa och Ludovico Illica.

Fri övers. fr. italienskan av M. D. Jacobsson. Musiken

av Giacomo Puccini: Lyr. 1925 nov. 24—dec. 8 ......

Marcelle (Marcelle), kom. 4 a. av Victorien Sardou. Övers,

fr. franskan: R. 1900 maj 14—15 ..................

Maria från Magdala (Maria von Magdala), drama 5 a. av

Paul Heyse. Övers. fr. tyskan av Eric Zachrison:

Håk.-Sv. 1904 april 16—19 .........................

Maria Magdalena (Maria Magdalena), drama 3 a. av

Mau-rice Maeterlinck. Övers. fr. franskan av Hugo

Hulten-berg. Mise-en-scéne av Gunnar Klintberg: R. 1918

mars 1—7 ........................................

Marie Grubbe (Marie Grubbe), folkskåd. 8 tabl.

Dramatisering efter J. P. Jacobsens roman med samma namn

av Sven Lange. Övers. fr. danskan: Håk. 1907 april

2—10.............................................

Marie-Helene (Die kleine Hoheit), operett 3 a. Texten,

av Hans Gaus, övers. fr. tyskan av Oscar Ralf.

Musiken av Martin Knopf: Lyr. 1920 dec. 1—1921 jan. 12

Marietta (Marietta), operett 3 a. Texten, av Robert

Bo-danzky och Bruno Hardt-Warden, övers. fr. tyskan av

Otto Groothoff. Musiken av Walter Kollo: Lyr. 1928

sept. 7—dec. 17 ..................................

Marionetter (Les marionettes), kom. 4 a. av Pierre Wolff.

Övers. fr. franskan av Emil Hillberg: E. Frö. 1911 okt.

12—15 ............................................

Martha eller Marknaden i Richmond (Martha oder Der

Markt zu Richmond), opera 4 a. Texten, till en del

efter en plan av Jules Henri Vernoy de Saint Georges,

av W. Friedrich (psevdonym för F. W. Riese), övers,

fr. tyskan av K. V. A. Strandberg. Musiken av

Friedrich von Flotow: Sel. 3 g., Lomb. 4 g., Lyr. 16 g.: 1895

sept. 23—1924 april 28 ............................. Maskeraden (La veglione), lusts. 3 a. av Alexandre Bisson

och Arm. Carré. Övers. fr. franskan: R.-Hj. 1895 dec.

1—1896 jan. 10 ................................... 9

Mats och Petter, sagospel av John Bauer. Musiken av Kurt

Atterberg: Lyr. 1922 jan. 5—29 .................... 11

Med i dansen (Med i dansen), skåd. 3 a. av Hjalmar

Bergström. Övers. fr. danskan: Frö.-Sjö. 1912 okt. 1—13 9

Medocs vinhandel (Les coteaux du Medoc), bagatell 1 a. av

Tristan Bernard. Övers. fr. franskan av Amanda Jan-

son-Personne: Caste. 1905 mars 1—7 ................ 6

Med olika vapen, kom. 1 a. av Leo Lenz. Övers. fr. tyskan

av Frans Hedberg: Caste. 1906 mars 12—14 ........ 3

Mellan fyra ögon (Unter vier Augen), kom. 1 a. av Ludwig

Fulda. Övers. fr. tyskan av Oscar Wijkander: R. 1899

okt. 18—nov. 8 ................................... 8

Micareme (Micaréme), opera 1 a. Texten, av Bruno

War-den och J. M. Welleminsky, övers. fr. tyskan av Arvid

Petersen. Musiken av Jan Brandts-Buys: Lyr. 1922

jan. 27—april 10 .................................. 12

Michel Perrin eller Polisspionen utan att veta det, kom. 2 a.

av Mélesville (psevdonym för Anne-Honoré-Joseph

Duveyrier) och Charles Duveyrier (Michel Perrin, ou

L’espion sans le savoir) efter Th. Overskous danska

bearb. »Michel Perrin eller Politispionen uden at vide

det», övers, av O. D. Schweder: E. Frö. 1911 okt. 5—29 12

Midnattssol, skåd. 3 a. av Emst Didring: R. 1897 nov. 30

—dec. 1 .......................................... 2

Midsommareld (Johannesfeuer), skåd. 4 a. av Hermann

Su-dermann. Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: R. 1902

april 9—14 ........................................ 6

(V Mignon (Mignon, efter Goethes Wilhelm Meisters

Lehr-jahre), opera 3 a., akt 2 i 2 tabl. Texten av Michel

Carré och Jules Barbier, övers. fr. franskan av Frans

Hedberg. Musiken av Ambroise Thomas: Lomb. 11 g.,

Linden 5 g., R. 17 g.: 1898 april 23—1919 april 15---- 33Mikadon (The Mikado), burlesk operett 2 a. Texten av

W. S. Gilbert, övers. fr. engelskan av Harald Molander.

Musiken av sir Arthur Sullivan: R. 1898 jan. 29—1914

febr. 23 ........................................... 23

Miljonär för en dag, lusts. 3 a. av Fredr. Lindholm:

Arnold & Rydkvist 1919 juli 5—13 ................ 9

Min hustru nihilisten, lusts. 4 a. Fri bearb. för scenen efter

Richard Savages roman Två fruar (My official wife).

Övers. fr. engelskan: v. d. O. 1898 febr. 2—sept, 30.. 7

Min lilla, ljuva ros, kom. på vers 1 a. av Selfrid Kinmanson:

Hult. 1908 april 11—15 ............................ 2

Minnen och Fantasier eller På soirée-dansante hos

Teater-Nisse, en liten scenisk nyårsefterrätt 1 a. m. kupletter,

witzar, spydigheter, baletter, vackra flickor,

minnesbilder och ljuseffekter m. m. av C. R. A. Fredberg.

Musiken dels arrangerad och dels komponerad av Fredrik

Tobiseson. Dansen arrangerad av Helge Kihlberg.

Dekorationerna av J. C. Andrésen: R. 1910 jan. 1—20 . . 20

Min väninna (The girl friend), operett 2 a. Texten, av R.

P. Weston och Robert Lee, övers. fr. engelskan av C. J.

Holzhausen. Musiken av Richard Rogers: Lyr. 1929

jan. 25—april 17 .................................. 60

Mrs. Dot (Mrs. Dot), lusts. 3 a. av William Somerset

Maug-ham. Övers. fr. engelskan av Hugo Vallentin: Sel.

1909 mars 17—sept. 10 ............................ 8

Mrs. Warrens yrke (Mrs. Warren‘s profession), kom. 4 a. av

George Bernard Shaw. Övers. fr. engelskan av Hugo

Vallentin: Lindr. 1908 sept. 9—13 .................. 5

Miss Hobbs (Miss Hobbs), lusts. 4 a. av Jerome K. Jerome.

Fritt efter W. Wolters tyska bearb. av Frans Hedberg:

Rönn. 1903 mars 18—31 ........................... 5

Mister Ernst (The importance of being eamest), kom. 4 a.

av Oscar Wilde, övers. fr. engelskan av V. S.: Svenskan

6 g., Frö.-Sjö. 14 g., E. Frö. 2 g.: 1907 maj 17—1913

nov. 15 ........................................... 22Mr. Wu (Mr. Wu), skåd. 3 a. av Harry M. Wemon och

Harold Owen. Övers, av Ivar Hallberg efter Godfrey

Holmers danska bearb. från det engelska orig.: R. 1916

febr. 15—27 ...................................... 12

Mitt system, kinematografrevy m. kupletter o. dans 3 tabl.

av Kul (psevdonym för C. J. Kullenbergh). Musiken

arrangerad av förf.: Caste. 1905 jan. 1—29 ........ 26

Mobilisering eller Ta’ på galoscherna!, hygienisk revy i 2

(Cor)doser, ordinerad av Albert Ranft, expedierad av

Saxo (= Fritz Schéel). Musiken arrangerad av

Fredrik Tobueson. Dansen av Helge Kihlberg: R. 1913

jan. 1—16 ........................................ 16

Moder Jorden (Mutter Erde), drama 5 a. av Max Halbe.

Övers. fr. tyskan: Håk.-Sv. 1903 seipt. 29—30 ........ 2

Moder og Sön (Les ouvriers), Skuespil 1 a. af Eugéne

Manuel. Dansk övers. fr. franskan: Dagmarteatrets i

Köpenhamn turné 1898 juni 4 ...................... 1

Moderna vinglare (Les effrontés), kom. 4 a. av Emile Augier.

Övers. fr. franskan: R. 1894 nov. 21—-1895 jan. 22.... 8

Mohrens sista suck eller Kärlek och död, opcra-seria i 3 a.

av Aug. Elfvik. Musiken av Petrus Blomberg och

Julius Bagge. Instrumenterad 1909 av A. Gille:

Sö-dermanland-Nerikes nations i Upsala studentspexturné

1911 jan. 8—9 .................................... 2

Monna Vanna (Monna Vanna), drama 3 a. av Maurice

Maeterlinck. Övers. fr. franskan: R. 8 g., uppfört på

originalspråket av Le Théåtre Maeterlinck-turnén 1 g.:

1903 maj 22—okt. 19 .............................. 9.

Moral (Moral), kom. 3 a. av Ludwig Thoma. Övers. fr.

tyskan: R. 1910 april 1—9 ........................ 5.

Mordbrännaren, drama 1 a. av Hermann Heijermanns j :or.

Övers. fr. den tyska bearb. »Der Brandstifter» av Eric

Zachrison: Lindr. 1908 dec. 19—20 ................ 2

Morgonen vid Lutsen, scenisk epilog 1 a. av Gustaf Bellan-

der: R. 1896 nov. 6—14............................ 6

Mormors gosse (Bestemors gut), småstadsinteriörer av Elias

Krjemmer. Fri övers. fr. norskan: R. 1901 nov. 15—19 5 sor), komisk opera 3 a. Texten av Salomon Hermann

von Mosenthal efter Shakespeares lusts. »Merry Wives

of Windsor». Övers. fr. tyskan av Talis Qualis

(psevdonym för K. V. A. Strandberg). Musiken av Otto

Nicolai: Lyr. 1928 febr. 2—20 ...................... 12

Musette (La petite Bohéme), operett 3 a. Texten efter Henri

Murgers roman »Scenes de la vie de Bohéme» av Paul

Ferrier, fritt övers. fr. franskan av Ernst Wallmark.

Musiken av Henri Hirschmann: R. 1909 dec. 10—1-5 • • 6

Mycket väsen för ingenting (Much ado about nothing), lusts.

4 a. av William Shakespeare. Övers. fr. engelskan av C.

A. Hagberg. Scenbearb. Gunnar Klintberg: R. 1916

nov. 14—17........................................ 4

Mårtens gås (The Goose with the Golden Eggs), fars 1 a. av

Augustus Mayhew och Sutherland Edwards. Övers. fr.

engelskan: R. 1898 jan. 14—17...................... 4

Måttligt skämt (Moderate löjer), lusts. 5 a. av Otto Benzon.

Övers. fr. danskan: Caste. 1904 sept. 12—okt. 3 ...... 9

Mästerkatten i stövlarna (Den bestövlede Kat), »en

gammaldags komedi över ett modernt ämne», 4 a. av Palle

Ro-senkrantz. Övers. fr. danskan av Arvid Englind: R.

1917 mars 16—20.................................. 5

Mäster Olof, skåd. 5 a. 8 tabl. av August Strindberg: Sel.

1897 april 15—1907 nov. 5 ......................... 10

N

Das Nachtlager in Granada, romantische Oper in 2 Akten

von Konradin Kreutzer. Text von Karl von Braun: en

ensemble från Felix Petrenz’ operaskola i Dresden 1926

nov. 4 ............................................ 1

Nanon eller Värdinnan på »Gyllene lammet» (Nanon oder

Die Wirtin vom goldenen Lamm), operett 3 a. Texten

av F. Zell (psevdonym för Camillo Walzel). Övers. fr.

tyskan av Ernst Wallmark. Musiken av Richard Genée:

Sel. 1896 febr. 6—19 .............................. 6Napoleon I (Napoleon I), skåd. 3 a. av Richard Voss. Fri

övers. fr. tyskan: Häk. 1907 mars 15—april 7 ...... 13

Natten till den 28 juli, folkskåd. 5 a., akt 5 i 2 tabl.

Dramatisering av Fergus Hume’s roman »The mystery of the

Hansom Cab». Fri övers. fr. engelskan: Lju. 1896

april n—13 ....................................... 3

Natthärbärget (Na dnje), scener från djupet i 4 a. av Maxim

Görki (psevdonym för Aleksej Maksimovitj Pjesjkov).

Svensk bearb. efter en tysk version: Håk.-Sv. 1903 sept.

21—1904 april 24 ................................. 6

Neckens dotter, fars 4 a. av Josef Dachs. Bearb. fr. tyskan:

Sel. 1897 april 23—1907 jari. 27 .................... 24

Nelly (Nelly), operett 3 a. Texten, av Jacques Bousquet och

Henri Falk, övers. fr. franskan av Nalle Halldén och S.

S. Wilson (psevdonym för fru Halldén). Musiken av

Marcel Lattés: Lyr. 1924 sept. 2—21 ................ 20

Nerkingarne, bilder ur folklivet i 3 a. m. sång o. dans av

Axel Anrep. Musiken dels arrangerad, dels komponerad

av C. G. R. Littmarck: R. 9 g., Lju. 1 g.: 1893 dec. 27—

1902 nov. 17 ...................................... 10

Niniche (Niniche), vaudeville 3 a. Texten, av Alfred

Hennequin och Albert Millaud, övers. fr. franskan av

Sel-frid Kinmanson. Musiken av Marius Boullard: M.

Frö. 2 g., Rönn. 2 g., Hult. 3 g.: 1895 okt. 30—1909

april 26 ........................................... 7

Niobe (Niobe), lusts. 3 a. av Harry och C. A. Paulton.

Efter Oscar Blumenthals tyska bearb. övers, av Victor

Sjöberg: R. 20 g., Sel. 1 g., Caste. 5 g., Vasan 5 g,:

1894 nov. 9—1915 sept. 29 ........................ 31

Norrskenet (Das Nordlicht), operett 3 a. Texten, av Hugo

Wittman, övers. fr. tyskan. Musiken av Karl Millöcker:

R. 1898 jan. 18—25 ............................... 8

Niirnbergerdockan (La poupée de Nuremberg), operett 1 a.

Texten av Adolphe de Leuven och de Beauplan

(psevdonym för Arthur Rousseau), övers. fr. franskan av

Talis Qualis (psevdonym för K. V. A. Strandberg).Musiken av Adolphe Adam: Sel. 2 g., R. 23 g.: 1895

sept. 26—1902 dec. 29 ............................- 25

När damerna föra krig (Bataille de dames), kom. 3 a. av

Eugéne Scribe och Ernest Legouvé. Övers. fr. franskan

av L. A. Malmgren: R. 3 g., Hult. 1 g.: 1899 nov. 27—

1908 april 13 ..................................... 4

När det unga vinet blommar (Naar den ny vin blomstrer),

lusts. 3 a. av Björnstjerne Björnson. Övers. fr.

norskan av Gustaf Linden: Sel. 1910 mars 17—28 ...... 9

När nämndemans moras Ida s’ulle bortgeftas, lusts. 3 a. m.

säng, eller »ena’ sannfärdi’ paschasa i trenne dela’ ifrå’

Vestergötland», av Nanna Wallensteen: R. 21 g., Sel.

5 g., Vasan 5 g.: 1899 nov. 1—1918 april 21 ........ 31

När vi döda vakna (Når vi döde vågner), en dramatisk

epilog i 3 a. av Hénrik Ibsen. Övers. fr. norskan av

Edvard Alkman: R. 1900 mars 15—18 .............. 4

Nödbr^ggan (La passerelle), samma som En hustru för

mycket, se denna!

Under namnet Nödbryggan given av E. Frö. 1911 maj

1—7 .............................................. 5

Nöddebo prästgård, samma som Julen i Nöddebo, se denna!

Under detta namn given av Caste. 1905 jan. 7—8 ..... 2

O

Också ett spökhotell, nyårsskämt m. kupletter, melodramer

och danser 1 a. av X. X. (Axel Engdahl och Axel

Ce-- derqvist). Musiken arrangerad av F. L. (Fridolf

Lundberg). Baletten komponerad av Lotten Åström: R. 1897

jan. 1—21 ........................................ 21

Olyckskorpen eller Damen från Ostende (Hans Huckebein).

lusts. 3 a. av Oscar Blumenthal och Gustav Kadelburg.

Fri övers. fr. tyskan: v. d. O. 1898 febr. 16—1899

mars 18 ........................................... 9

Onkel Vanja, scener ur det ryska lantlivet 4 a. av Anton

Tjechov. Övers. fr. ryskan: Turné Ida Aalberg 1904

dec. 12 ............................................ 1Orfeus i underjorden (Orphée aux Enfers), operabuffa 4 a.

Texten av Hector Crémieux. Fri bearb. fr. franska

orig. av Ernst Wallmark. Musiken av Jacques

Offen-bach: Sel. 8 g., R. 17 g., Oscarst. 20 g., Lyr. 34 g.:

1896 febr. 2—1922 april 30 ........................ 79

Orfevs (Orpheus und Eurydike), opera 3 a. o. 5 tabl.

Texten av Raniero di Calzabigi (Orfeo ed Euridice), efter

von Sanders tyska bearb. fritt övers, av Fritz Arlberg.

Musiken av Christoph Willibald von Gluck: Lomb. 1897

okt. 28—1898 april 30 ............................. 6

Orientresan (Die Orientreise), lusts. 3 a. av Oscar

Blu-menthal och Gustav Kadelburg. Fri övers. fr. tyskan: -

R. 1893 okt. 26—1894 jan. 14 ...................... 8

Orloff (Orloff), operett 3 a. Texten, av Emst Marischka

och Bruno Granichstaedten, övers. fr. tyskan av Oscar

Ralf. Musiken av Bruno Granichstaedten: Lyr. 1926

april 20—sept. 12 .................................. 17

Othello eller Mohren i Venedig (Othello, the moor of

Ve-nice), skåd. 5 a. av William Shakespeare. Övers. fr.

engelskan av C. A. Hagberg: v. d. O. 10 g., Lindr.

4 g.: 1897: febr. 12—1908 april 27 .................. 14

Othellos■ triumf (Othellos Erfolg), fars 1 a. av Läutner

(psevdonym för E. Arthur Lutze). Bearbetning o.

lokalisering efter det tyska originalet av Ludvig Josephson:

Sel. 1895 sept. 1—1898 mars 25 .................... 2

Otteringning, en huslig scen 1 a. av Laura Marholm

(psevdonym för fru Ola Hansson, f. Mohr): Håk.-Sv. 1896

maj 9—io ....................................! .. . 2

Oväder, kammarspel 3 a. av August Strindberg: R. 1918

april 3—5 ........................................ 2

P

Paganini (Paganini), operett 3 a. Texten, a.v Paul Knepler

och Bela Jenbach, övers. fr. tyskan av Nalle Halldén och

S. S. Wilson (psevdonym för fru Halldén). Musiken

av Franz Lehår: Lyr. 1926 nov. 18—1927 febr. 13. .. . 20Pajazzo (Pagliacci), opera i prolog o. 2 a. Text och musik

av Ruggiero Leoncavallo. Texten övers. fr. italienskan

av Ernst Wallmark: Linden 4 g., Lomb. 16 g., R. 18 g.,

Lyr. 9 g.: 1896 april 1—1922 april 17 .............. 47

Pajazzo (Paillasse), skåd. 5 a. av Adolphe d’Ennery

(psevdonym för Eugéne Philippe) och Marc-Fournier. Fri

övers. fr. franskan: v. d. O. 1898 febr. 28 .......... 1

Panelhöns (Mauerblumchen), lusts. 4 a. av Oscar

Blumen-thal och Gustav Kadelburg. Fri övers. fr. tyskan: Sel.

1895 sept. 2—8 .............................•...... 5

Papageno (Papageno), lusts. 4 a. av Rudolf Kneisel. Övers.

fr. tyskan: Håk.-Sv. 1904 april 20—25 .............. 3

Pappa (Papa), lusts. 3 a. av Raoul de Flers och Gaston

Armand de Caillavet. Övers. fr. franskan: Ryd. 1912

maj 1—3 ......................................... 3

Paracelsus (Paracelsus), versspel 1 a. av Arthur Schnitzler.

Övers. fr. tyskan av Gunnar Klintberg: Svenskan 1915

april 19—25 ....................................... 7

Pariserliv (La vie parisienne), operabuffa 5 a. Texten, av

Henri Meilhac och Ludovic Halévy, fritt övers. fr.

franskan. Musiken av Jacques Offenbach: Linden 12 g.,

R. 9 g.: 1900 dec. 17—1911 sept. 21 ................ 21

Pariserluft (Pariserluft), ■ farsoperett 3 a. Texten, av

Alexander Engel och Julius Horst, övers. fr. tyskan av

Oscar Ralf. Musiken av Martin Knopf: R. 1913 okt.

28—31 ............................................ 4

Pariserpojken (Le gamin de Paris), lusts. m. sång 4 a. av

Jean Frangois Alfred Bayard och Emile Louis

Vander-burch. Övers. fr. franskan: Turné Anna Malmgren-

Lundberg 1897 april 2—6 .......................... 5

Pjäsen annars i 2 a.; av fru Lundberg given i en

mycket fri bearbetning.

Pater noster (Le pater), dram på vers 1 a. av Frangois

Coppée. Övers. fr. franskan: Sel. 1898 april 5 ...... 1

Paul Lange och Tora Parsberg (Paul Lange og Tora

Parsberg), skåd. 3 a. av Björnstjerne Björnson. Övers. fr.

norskan av Karl Hedberg: R. 1902 april 15—28 ...... 14Pelleas och Melisande (Pelléas et Mélisande), skåd. 5 a.,

13 tabl., av Maurice Maeterlinck. Övers. fr. franskan

av Bertel Gripenberg. Musiken av Jean Sibelius: Caste.

1905 pkt. 24—1906 april 30 ........................ 13

Pelle Snygg och barnen i Snaskeby, sångspel 4 avd. av Ottilia

Adelborg. Musik av Nelly van der Linden van Snelre-

waard: A. E. 1907 sept. 16—19 .................... 3

Per Gynt (Peer Gynt), dram. dikt 2 avd. 5 a. 9 tabl. av

Henrik Ibsen. Övers. fr. norskan av Gustaf av

Geijer-stam. Musiken av Edvard Grieg: A. L. 1896 mars 28—31 2

Per Olsson och hans käring, folklusts. 3 a. av Gustaf af

Geijerstam. Senare, 1897, omarbetat och kallat komedi

ur folklivet: R. 4 g., Arnold & Rydkvist 1 g.: 1894

okt. 15—1919 juni 22 .............................. 5

Per Svinaherde, sagospel 3 a., akt 3 i 2 tabl., av Henrik

Christiemsson. Musiken av Ivar Hallström: R. 1917

dec. 31—1918 jan. 16 .............................. 17

Phi-Phi (Phi-Phi), operett 3 a. Texten, av Albert Willemetz

och F. Sollar, övers. fr. franskan av Nalle Halldén.

Musiken av H. Christiné: Lyr. 1921 maj 3—14 ...... 12

Picardan är hemma (Une mission délicate), fars 3 a. av

Alexandre Bisson. Övers. fr. franskan.av Emil Gran-

dinson: R. 1893 okt. 6—9 .......................... 4

Polskt blod (Polenblut), operett 3 a. Texten, av Leo Stein,

övers. fr. tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Oscar

Nedbal: Oscarst. 19 g., R. 21 g.: 1914, dec. 12—1919

nov. 2 ............................................ 40

Polykrates’ ring (Der Ring des Polykrates), lusts. 1 a. av

Heinrich Teweles. Övers. fr. tyskan av Sigrid Elmblad:

R. 1899 okt. 4—nov. 21 .......................... 5

P.ostmästarinnan (Die Postmeisterin), operett 3 a. Texten,

av August Neidhart, övers. fr. tyskan av Arvid

Eng-lind. Musiken av Leon Jessel: Lyr. 1924 febr. 9—18.. 6

Preciösa (Preciösa), romantiskt skåd. 4 a. m. körer och dans

av Pius Alexander Wolf, vartill ämnet är hämtat från

Cervantes’ novell La Gitanilla (de Madrid). . Svensk

bearb. fr. tyskan av P. A. Granberg. Musiken av Carl Axel Engdahl). Musiken arrangerad av Carl Herbold

och Fridolf Lundberg. Dansen av Axel Kihlberg.

Dekorationerna av J. C. Andrésen. Maskineriet av Martin

Carlsson. Kostymer efter vignetter av Fr. Eggeling

från Stora teaterns ateljé och Hugo Baruch & Co.,

Berlin: R. 1903 jan. 1—28 ............................ 28

Prinsessan av Trebizonde (La princesse de Trébizonde),

operabuffa 3 a. Texten av Nuitter (psevdonym för

Charles Louis Etienne Truinet) och E. Tréfeu. Fri

övers. fr. franskan. Musiken av Jacques Offenbach:

R. 1902 febr. 25—mars 22 ........................ 12

Prinsessan Olala (Prinzessin Olala), vaudevill i förspel och

3 a. Texten, av Rudolf Bernauer och Rudolf Schanzer,

övers. fr. tyskan av Oscar Ralf. Musiken av Jean

Gil-bert (psevdonym för Max Winterfeld): Lyr. 1922 maj

1—15 ............................................. 12

Prinsessan Snövit, sagospel 3 a. av Nils Krok. Musiken av

Felix Körling: Ryd. 1914 mars 21—28 .............. 4

Prinsessan som inte ville skratta, sagospel 3 bilder. Text och

musik av Helge Malmberg: R. 8 g., Lyr. 5 g.: 1919 jan.

8—1925 dec. 20 ................................... 13Prinsessan Sommarsol (Hoheit tanzt Walzer), operett 3 a.

Texten av Julius Brammer och Alfred Grunwald.

Övers. fr. tyskan av Björn Halldén. Musiken av Leo

Ascher: R. 1919 dec. 4—1920 febr. 22 ..............

Prinsessan Törnrosa, feerilusts. 3 avd. o. förspel, avd. 3 i 2

tabl., av Zachris Topelius: E. Frö. 1913 nov. 26—dec. 6

Privatdetektiven (Der Detektiv), lusts. 3 a., akt 3 i 2 tabl.

av Ernst Gettke och Victor Léon. Fri övers. fr. tyskan

av Axel Wijkander: Caste. 1904 okt. 28—1905 jan. 25

Privatdocenten (Der Privatdozent), en skildring ur det

akademiska livet i Tyskland i 4 a. av Ferdinand

Witten-bauer. Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: Sel. 1906

dec. 4—6 .........................................

Provkandidaten (Der Probekandidat), skåd. 4 a. av Max

Dreyer. Övers. fr. tyskan: R. I902 maj 15—26 ......

Provpilen (Der Probepfeil), kom. 4 a. av Oscar Blumenthal,

övers. fr. tyskan: Sel. 1899 april 6—13 ..............

Prästgårdsidyll (Die Dame vom Berliner Café), lusts. 5 a.

av Rudolf Kneisel. Fri övers. fr. tyskan av Harald

Molander: Caste. 1904 nov. 30—dec. 1 ................

Pseudolus, komedi av Titus Plautus, i svensk övers, kallad

Storljugaren. Tre scener ur komedin spelade på latin av

Upsalastudenter vid en matiné 1899 mars 19 ........

Pultronen (The man who stayed at home), kriminalpjäs 4 a.

av Lechmere Worral och Harold Terry. Övers, av Knut

Nyblom fr. en dansk bearb. av det eng. orig.: R. 1917

maj 24—26 .......................................

Puppe og Sommerfugl, Skuespil 2 a. af Holger Drachmann:

Turné Betty Hennings 1899 juni 3 ..................

Pysen (When I was twenty-one), lusts. 4 a. av Henry V.

Esmond. Övers. fr. engelskan: E. Frö. 19x2 april 18—24

På bar gärning (Un flagrant délit), lusts. 1 a. av Paul

Ginisty. Övers. fr. franskan: Ida Aalberg-turnén 1894

sept. 26 ...........................................

På Gustaf Adolfs dag, dikt av Edvin Tengström, uppläst av

förf. vid festligheterna till firandet av Gustaf II Adolfs

300-åriga födelsedag: R. 1894 dec. 8—14 ............På havets botten (Un drame au fond de la mer),

utstyrseldrama 6 tabl. av Ferdinand Dugué efter en roman av

Richard Cortembert. Övers. fr. franskan av Bertha

Straube, f. Spanier:. R. 1896 okt. 20—nov. 1 ........ 10

På Madagaskar, operabuffa 2 a. Texten av Hugo

Mont-gomery-Cederhielm. Musiken av Anton Kull och Aug.

Forssman. Instrumentering 1907 av A. Gille:

Söder-fnanland-Nerikes nations i Upsala spexturné 1911 jan.

8—9 .............................................. 2

På Sicilien, se Cavalleria ruslicana!

Påsk, skåd. 3 a. av August Strindberg. Med Haydns musik

»Sieben Worte des Erlösers»: Caste. 3 g., Hult. 1 g.:

1905 okt. 18—1909 april 8 ........................ 4

På tu man hand (Endlich allein!), operett 3 a. Texten, av

A._ M. Willner och Robert Bodanzky, övers. fr. tyskan

av Oscar Ralf. Musiken av Franz Lehår: Oscarst.

1915 jan. 21—febr. 2 .............................. 13

På vakt, kom. 3 a. av Anna Wahlenberg: v. d. O. 1899 mars

9—3 0............................................. 6

R

Regementets dotter (La fille du régiment), opera-comique

3 a. Texten av Jules Henri Vernoy de Saint-Georges

och Jean Frangois Alfred Bayard. Övers. fr. franskan.

Musiken av Gaétano Donizetti: Lomb. 3 g., Linden 7 g.,

R. 14 g.: 1899 jan. 30—1917 nov. 12 ................ 24

Regina von Emmeritz, hist.-rom. skåd. 5 a. av Zachris

Tope-lius. Musiken av Aug. Söderman: R. 17 g., Sel. 8 g.,

Caste. 15 g.: 1894 dec. 8—1905 dec. 3 .............. 40

Reif von Reiflingen (Reif von Reiflingen), lusts. 5 a. av

Gustav von Moser. Fri övers. fr. tyskan: R. 1893

dec. 30 ........................................... 1

Resan till Julstjärnan (Reisen till Julestjernen), ett äventyr

för barn 5 bilder av Sverre Brandt. Övers. fr. norskan.

Musiken av Johan Halvorsen: Lyr. 1926 dec. 16—

1927 jan. 30 . ...................................... 16Reskofferten (L’affaire Mathieu), lusts. 3 a. av Tristan

Bernard. Fri övers. fr. frapskan av Frans Hedberg:

R. 3 g., Deu. 1 g.: 1902 maj 23—1903 april 26 ...... 4

Riddar Blåskägg (Barbe-Bleue), opera-buffa 4 a. Texten,

av Henri Meilhac och Ludovic Halévy, övers. fr.

franskan. 1923 ny övers, av Nalle Halldén och S. S.

Wil-son (psevdonym för fru Halldén). Musiken av Jacques

Offenbach: Linden 4 g., Lyr. 19 g.: 1900 nov. I—1923

febr. 3 ........................................... 23

Rigoletto (Rigoletto) opera 4 a. Texten efter Victor Hugos

roman »Le roi s’amuse» av Maria Francesco Piave. Fri

övers. fr. italienskan av Emst Wallmark, vilken dock

även begagnat J. Griinbaums tyska version. Musiken av

GiUseppe Verdi: Linden 1900 nov. 15—1901 febr. 26 .. 4

Rika morbror, lusts. m. säng 2 a. av August Blanche.

Musiken arrang. av J. W. Söderman: Hult. 1908 april 11—

15 ................................................ 2

Rivaler (Rivaler), lusts. 4 a. av Walter Christmas. Fri

övers. fr. danskan: Sel. 1908 nov. 2—8 .............. 7

Rochus Pumfernickel (Rochus Pumpemickel), musikaliskt

quodlibet 3 a. 7 tabl. av Matthias Stegmayer. Övers,

fr. tyskan av J. J. Askenbom: R. 1899 okt. 25—30 .... 6

Rolf-revyn, Ernst Rolf med ensemble: 1927 april 26—1929

april 30 ........................................... 46

Romantik (Les romanesques), kom. på vers 3 a. av Edmond

Rostand. Övers. fr. franskan av Ernst Lundquist: Caste.

9 g., Lindr. 1 g.: 1904 okt. 6—1908 april 28 ........ 10

Romeo och Julia (Romeo and Juliet), skåd. 4 a. av William

Shakespeare. Övers. fr. engelskan av C. A. Hagberg:

Caste. 18 g., Lindr. 10 g.: 1905 okt. 1—1908 mars 25 . . 28

Rosen på Tistelön, se Broitslingarne!

Rosmersholm (Rosmersholm), skåd. 4 a. av Henrik Ibsen.

Övers. fr. norskan: Lindroths av Sigfrid Johnsson och

Fröberg-Sjöströms av Eric Zachrison: Lindr. 7 g.,

Frö.-Sjö. 6 g.: 1908 sept. 15—1912 dec. 15 .............. 13Rubber, äventyr m. sång 3 a., delvis efter en främmande idé,

av Carl Barcklind. Musiken av Felix Körling: R. 1917

jan. 27—febr. 28 ..................................

Rubicon (Rubicon), Lysts. 3 a. af Edouard Bourdet. Dansk

overs. fr. franskan af Poul Sarauw: Alexandra-teatrets

i Köpenhamn turné 1915 maj 27—29 ................

Ruter dam, skåd. 5 a., akt 1, 4 o. 5 i tabl., av Chambers och

Stephenson. Fri övers. fr. engelskan: R. 1899 nov.

14—19 ............................................

Rutherford & Son (Rutherford & Son), pjäs 3 a. av Githa

Sowerby (psevdonym för mrs. John Kendall). Övers,

fr. engelskan av Carl Flygare: Frö.-Sjö. 1913 april 28

Rymmerskan (A runaway girl), operett 4 a. Texten av

Seymour Hicks och Harry Nicholls. Övers. fr.

engelskan. Musiken av Ivan Caryll och Lionel Monckton:

R. 1903 nov. 11—15 ...............................

Räven och rönnbären (Trop verts!), proverb 1 a. av Marcel

Ballot. Övers. fr. franskan av Ernst Lundquist: Spelad

av amatörer vid en festföreställning »för skyttesaken i

Göteborg med omnejd» 1903 mars 24 ..............

Röda bandet (La part du feu), lusts. 3 a. av André

Mouezy-Éon och Nicolas Nancey. Övers. fr. franskan av Gunnar

Klintberg: Vasan 1914 dec. 3—4 ....................

Röda rosor (Die ideale Gattin), operett 3 a. Texten, av

Julius Brammer och Alfred Grunwald, övers. fr. tyskan

av Björn Halldén. Musiken av Franz Lehår: Oscarst.

20 g., Lyr. 23 g.: 1915 febr. 12—1920 okt. 26 ........

Operetten kallades först av Oscarsteaterns dåvarande

souschef, August Bodén, »Jag älskar dig.. .» Detta

namn ansågs emellertid för långt, och så utlystes en

pristävlan om det bästa namnet. Härvid prisbelönades

förslaget »Röda rosor», alluderande på den i operetten

förekommande valsen »Tusen rosor, röda ..,» s

Sagor: »Sommerfugln» av H. C. Andersen; »Daa jeg blev

barbered af Lars» av Sophus Bauditz, berättade av

SophuS Neumann: Dagmarteatrets i Köpenhamn turné

1898 juni 4 ....................................... 1

Salome (Salome), tragedi 1 a. av Oscar Wilde. Övers. fr.

engelskan av Edvard Alkman. Vid Lindroths

framförande med musik till »De sju slöjornas dans» av Max

Marschalk. Vid Svenska teaterns turné musik av Julius

Wibergh och dans arrang. av Sven Fredriksson: Lindr.

10 g., Svenskan 7 g.: 1908 mars 9—1915 april 25 ...... 17

Samhällets pelare (Samfundets stötter), skåd. 4 a. av

Henrik Ibsen. Övers. fr. norskan: R. 5 g., Frö.-Sjö. 7 g.:

1902 maj 10—1912 nov. 9 .......................... 12

Sanningens pärla, saga i 3 äventyr av Zachris Topelius.

Musiken av Arvid Petersen: Lyr. 1922 mars 4—april 1 . . 8

Sanningens vägar, sagospel 5 a. o. epilog, akterna indel. 9

tabl. av Ann’ Charlotte Leffler-Edgren, hertiginna av

Cajanello. Originalmusik av Carl Herbold: Sel. 1897

april 20—21 ...................................... 2

Santusza ( Cavalleria rusticana), drama 1 a. av Giovanni

Verga. Övers. fr. italienskan: Ida Aalberg-turnén 1894

sept. 26 ........................................... 1

Sappho (Sapho), kom. 5 a. av Alphonse Daudet och Adolphe

Belot. Övers. fr. franskan: R. 3 g., Deu. 1 g.: 1900

april 9—1901 april 1 .............................. 4

"Saiil och David (Saul og David), opera 4 a. Texten, av

Einar Christiansen, fritt övers. fr. danskan av Sven

Lindström. Musiken av Carl Nielsen: Lyr. 1928 nov.

29—dec. 29 ....................................... 15

Scaramouche (Scaramouche), spel och dans 2 a. Texten av

Poul Knudsen. Bearb. fr. danskan av Poul

Kanne-worff. Musiken av Jean Sibelius: Lyr. 1926 nov. 1—14 9

Sendraget (Le coup de fouet), lusts. 3 a. av Maurice

Hen-nequin. Övers. fr. franskan: R. 15 g., Rönn. 1 g.,

Vasan 4 g.: 1901 okt. 1—1915 sept. 24 ................ 20Shcrlock Holmes (Sherlock Hölmes), skåd. 5 a. av sir

Arthur Conan Doyle och William Gillette. Övers. fr.

engelskan av Harald Tornberg: Rönn. 1903 mars 25

—1908 dec. 7 ..................................... 8

Sherlock Holmes på Stoke Moran, detektivpjäs 3 a., fritt

efter sir Arthur Conan Doyles novell »Spräckliga bandet»

(The speckled band), av Einar Fröberg: Frö.-Sjö. 1912

okt. 21—1913 mars 29 ....."....................... 9

Signora Cavallini (Romance), kom. 3 a. m. prolog och epilog

av Edward Brewster Sheldon. Övers. fr. engelskan: R.

1918 mars 20—april 9 ............................. 12

Silkesstrumpan, lusts. 3 a. av Algot Sandberg: R. 1911 dec.

1—17............................................. 9

Simson (Samson), kom. 4 a. av Henry Bernstein. Övers.

• fr. franskan av S. K. (Selfrid Kinmanson): Lindr.

1908 sept. 23—28 .................................. 6

Simson och Delila (Samson og Dalila), en tragikomedi 3 a.

av Sven Lange. Övers. fr. danskan av Gunnar

Malmberg: E. Frö. 1911 nov. 20—1912 april 16 .......... 8

Sin egen domare (Sin egen dommer), skåd. 5 a. av Hans

Wiers-Jenssen. Övers. fr. norskan av H. A. Ring:

R. 1918 mars 14—18 .............................. 5

Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna, skåd. 3 a. av konung

Gustaf III : R. 1896 nov. 6—15 .................... 10

Sista riddaren, skåd. 5 a., 7 tabl., av August Strindberg: Sel.

1909 nov. 10—1910 mars 26 ........................ 10

Sista valsen (Der letzte Walzer), operett 3 a. Texten, av

Julius Brammer och Alfred Grunwald, övers. fr. tyskan

av Nalle Halldén. Musiken av Oskar Straus: Lyr. 1925

sept. 11—dec. 6 ................................... 38

Sista varvet (Afdansning), proverb 1 a. av Julius Lehmann.

Övers. fr. danskan av G. F. (Gustaf Fredrikson): Sel.

3 g., Hult. 2 g.: 1899 april 11—1908 april 15 ........ 5

Sjökadetten (Der Seekadett), operett 3 a. Texten efter en

fransk idé av F. Zell (psevdonym för Camillo Walzel),övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark. Musiken av

Richard Genée: M. Frö. 4 g., R. 5 g.: 1895 juli 4—1903

nov. 30 ........................................... 9

Ska’ en, ska’ båda eller Före insomnandet och efter

uppvaknandet eller En förintad händelse, spex i en någorlunda

lång och en någorlunda kort akt av K. A. C. (K. A.

Cervin).

Mellan akterna intet uppehåll, dock anses däremellan

minst tre groggar ha förflutit.

Spelat av amatörer vid en musikalisk-dramatisk soaré

med anledning av maskinmästare Martin Carlssons 25-

årsjubileum 1902 aug. 25 .......................... 1

Skandalen i natt, kom. 3 a. av Knut Michaelson: Sel. 1895

nov. 5—8 ......................................... 3

Skvaller (Folkesnak), kom. 2 a. av Einar Christiansen.

Övers. fr. danskan av Gustaf af Geijerstam: v. d. O.

1898 febr. 26—27 ................................. 2

Smith. (Smith), kom. 4 a. av William Somerset Maugham.

Övers. fr. engelskan av Hugo Vallentin: E. Frö. 1911

nov. 14—19 ....................................... 5

Småborgare (Mjestjane), scener i Besszjemenews hem.

Dramatiska skizzer 4 a. av Maxim Gork» (psevdonym

för Aleksej Maksimovitj Pjesjkov). Övers. fr. ryskan:

Caste. 14 g., Lindr. 1 g.: 1905 april 14—1908 mars 30 . . 15

Småflickor, bagatell 1 a. av Ernst Lundquist: R. 2 g., v. d.

O. 2 g.: 1894 febr. 3—1898 febr. 27 ................ 4

Snurran, skämtsaga 4 a. av Zachris Topelius: Lyr. 1922 nov.

18—dec. 7 ........................................ 4

Sodoms undergång (Sodoms Ende), drama 5 a., akt 312

tabl., av Hermann Sudermann. Övers. fr. tyskan av

Ernst Lundquist: R. 4 g., Caste. 2 g.: 1893 okt. 10—

1906 april 29 ..................................... 6

Solfjädern (Lady Windermere’s fan), skåd. 4 a. av Oscar

Wilde. Övers. fr. engelskan: Vasan 3 g., Håk.-Sv. 4 g.:

1897 maj 21—1903 febr. 19 ........................ 7Solstrålen (Das susse Mädel), operett 3 a. Texten av Alex.

Landesberg och Leo Stein, fri övers. fr. tyskan av E".

(Ernst Wallmark). Musiken av Heinrich Reinhardt:

R. 1902 nov. 19—1903 jan. 27.....i................ 10

Som i ungdomens vår (Wie einst im Mai), komedi-operett 4

bilder av Rudolf Bernauer och Rudolf Schanzer. Svensk

bearb. fr. tyskan av Algot Sandberg. Musiken av

Walter Kollo och Willy Bredschneider: R. 1914 sept. 15—22 8

Spanska flugan (Die spanische Fliege), fars 3 a. av Franz

Arnold och Emst Bach. Övers. fr. tyskan av A. F.:

Vasan 1914 okt. 26—dec. 6 ........................ 20

Spindlar, skåd. 3 a. av John Hertz: E. Frö. 1912 april

10—11 ............................................ 2

Spöket (Mostellaria), kom. 3 a. av Titus Plautus. Övers,

fr. latinet av Vilhelm Lundström: Upsalastudenter vid

en matiné 1899 mars 19 ............................ 1

Spökhotellet (L’hötel du libre échange), lusts. 3 a. av

Georges Feydeau. Fri övers. fr. franskan av Axel

Bosin: R. 32 g., Caste. 19 g.: 1896 nov. 16—1916 maj 21 51

Stabstrumpetaren (Der Stabstrornpeter), lusts. m. sång 4 a.

av W. Mannstädt och F. Anthony. Övers. fr. tyskan

och lokalisering av Frans Hedberg. Musiken av G.

Steffens: R. 1893 okt. 14—1894 jan. 10 ............ 9

Stackars Jonathan (Der arme Jonathan), operett 3 a.

Texten, av Hugo Wittman och Julius Bauer, övers. fr.

tyskan av Emst Wallmark. Musiken av Karl Millöcker:

Sel. 2 g., Lyr. 19 g.: 1898 mars 16—1921 sept. 19 .... 21

Stadens stolthet (Byens Stolthed), lusts. 5 a. av Gustav

Wied. Övers. fr. danskan av Fredrik Lindholm: Sel.

1906 dec. 14—17 .................................. 4

Stallgreven (Magnas Miska-Der Pusztakavalier), operett 3

a. Texten av Karl von Bakony och sångtexten av

Robert Bodanzky. Övers. fr. tyskan av Björn Halldén.

Musiken av Albert Szirmai: R. 1918 febr. 15—28 .... 14Stambuls ros (Die Rose von Stambul), operett 3 a. Texten,

av Julius Bramnier och Alfred Griinwald, övers. fr.

tyskan av Björn Halldén. Musiken av Leo Fall: R. 1919

nov. 18—dec. 21 .................................. 18

Sten Stenson Steen från Eslöf, lusts. 3 a. av John Wig-

forss: Deu. 1903 april 14—25 ...................... 7

Stiliga Augusta, lusts. 4 a. av Gustaf af Geijerstam: R. 1901

okt. 25—nov. 10 .................................. 9

Stora Mogul (Le grand Mogol), op.-com. 3 a., akt 2 i 2 tabl.

Texten av Henri Chivot och Alfred Duru. Svensk

bearb. fr. franskan av Ernst Wallmark. Musiken av

Ed-mond Audran: Sel. 5 g., Lyr. 34 g.: 1898 mars 9—1920

dec. 19 ........................................... 39

Stora syster (L’ainée), kom. 4 a. av Jules Lemaitre. Fri

övers. fr. franskan: R. 1900 maj 2—4 .............. 3

Storhertiginnan av Gerolstein (La grande-duchesse de

Gérol-stein), operabuffa 4 a. Texten av Henri Meilhac och

Ludovic Halévy. Fri övers. fr. franskan av Ernst

Wallmark. Musiken av Jacques Offenbach: M. Frö.

1894 april 23—1895 okt. 29 ........................ 6

Storken (Storken), lusts. 3 a. av Hans Aanrud. Övers. fr.

norskan av Holger Nyblom: Frö.-Sjö. 1912 okt. 8—9.. 2

Stor-Klas och Lill-Klas, sagospel 7 tabl. efter olika

uppteckningar av Gustaf af Geijerstam. Musiken arrang. av

Björn Halldén, delvis efter melodier av Wilhelm Peter-

son-Berger: R. 1899 sept. 9—20 .................... 12

Stormfågeln (Under cover), kom. 4 a., akt 2 i 2 tabl., av Roi

Cooper Megrue. Övers, efter Poul Sarauws danska

bearb. av det engelska origin. av R.: R. 1916 jan. 1—27 27

Stor pantauktion på Gustaf Adolfs torg, nyårsskämt m. sång

0. dans 1 a. av Eric Sandberg. Musiken arrang. av Carl

Herbold: R. 1894 jan. 1—30........................ 28

Storstadsluft (Grosstadtluft), lusts. 4 a. av Oscar Blumenthal

och Gustav Kadelburg. Övers. fr. tyskan: Deu. 2 g., R.

6 g.: 1903 april 18—1904 mars 27 .................. 8Stulen lycka (Tristi amori), skåd. 3 a. av Giuseppe Giacosa.

Övers. fr. italienskan: Håk.-Sv. 1899 febr. 6—1904

april 27 ........................................... 10

Surcouf, samma som Kaparkaptenen, se denna!

Under namnet Surcouf spelad av R. 1906 sept. 28—1910

dec. 8 ............................................ 19

Surrogat (Surrogater), proverb 1 a. av Otto Benzon. Övers.

fr. danskan av Gustaf Fredrikson: Sel. 1899 april 14—20 2

Susannas hemlighet (II segreto di Susanna-Susannens

Ge-heimnis), intermezzo 1 a. efter franskan av Enrico

Go-litciani. Övers. fr. italienskan av Sven Nyblom.

Musiken av Ermano Wolf-Ferrari: Lyr. 1924 okt. 14—30 . . 15

Susi (Susi), operett 3 a. Texten av Franz Martos. Fri

övers. fr. tyskan. Musiken av Alådar Renyi: R. 1913

sept. 17—okt. 12 .................................. 15

Suzette (La dormeuse éveillée), operett 3 a. av Henri Chivot

och Alfred Duru, övers. fr. franskan av Leopold

Litt-manson. Musiken av Edmond Audran:

Eldorado-teatern, Kristiania (Frd. Mossin) 1898 maj 5—10 ...... 4

Svanevit, sagospel 3 a. av August Strindberg: Svenskan 1915

mars 21—maj 18 .................................. 10

Svartsjuk (Jalouse), lusts. 3 a. av Alexandre Bisson och

Adolphe Leclerque. Övers. fr. franskan: Sel. 1902

sept. 29—1907 febr. 10 ............................ 12

Svärfar, lusts. 4 a. av Gustaf af Geijerstam: Caste. 1905

maj 4—8 ......................................... 4

Sylvi, skåd. 4 a. av Minna Canth: R. 1895 april 14—20 .... 6

Syrsan (Die Grille), skåd. 4 a., ind. 7 tabl., av Charlotte

Birch-Pfeiffer efter La petite Fadette, novell av George

Sand (psevdonym för Aurore Dupin, baronessa Dude-

vant). Övers. fr. tyskan: R. 1896 nov. 2—15 ........ 8

Syskon, lusts. 1 a. av Karl Hedberg: Håk.-Sv. 1899 febr.

6—12 ............................................. 5

Såpbubblor, lusts. 1 a. av Gunnar Malmberg efter en

främmande idé: E. Frö. 1912 maj 15—16, vid

entimmas-föreställningar ..................................... 2Så tuktas en argbigga (Tärning of the Shrew), lusts. 4 a. av

William Shakespeare. Övers. fr. engelskan av C. A.

Hagberg: K. dram. 1906 maj 15—17 ................ 3

Sällskap där man har tråkigt (La monde ou l’on s’ennuie),

kom. 3 a. av Edouard Pailleron. Fri övers. fr.

franskan: R. 1915 okt. 27—nov. 2 ...................... 7

Söndagsbarnet (Das Sonntagskind), operett 3 a. Texten av

Hugo Wittmann och Julius Bauer. Fri bearb. fr.

tyskan av Harald Molander. Musiken av Karl Millöcker.

instrumenterad av Björn Halldén och C. F. Ringvall

j :or. De nya dek. av Carl Grabow. Kost. fr. fru Anna

Schliiters ateljé. Riddräkter av Th. Lund: R. 1893 nov.

25—1913 jan. 20 .................................. 17

T

Taifun (Taifun), drama 4 a. av Lengyel Menhyert. Övers.

fr. det ungerska orig. av H. J. R.: R. 1910 sept. 20—26 7

Talmas slut (Talmas Tod), en tragikomisk akt av Armin

Friedmann och Alfred Polgar. Övers. fr. tyskan av

Gunnar Cronwin: E. Frö. 1912 maj 20—24, vid

entimmas föreställningar .............................. 5

Tannhäuscr (Tannhäuser und der Sängerkrieg auf der

Wart-burg). Opera 3 a. av Richard Wagner. Texten av

komponisten. Fri övers. fr. tyskan av Frans Hedberg:

Lyr. 1922 okt. 24—1923 maj 6 ...................... 19

Tanquerays andra hustru (The second mrs. Tanqueray),

skåd. 4 a. av sir Arthur W. Pinero. Övers. fr.

engelskan: R.-Hj. 4 g., R. 2 g., Deu. 1 g., Håk.-Sv, 2 g,:

1895 dec. 16—1904 dec. 14 ........................ 9

Tappre skräddaren, se De båda husarerna!

Under namnet Tappre skräddaren spelad vid

Casinoteatrets gästspel 1919 maj 10—19.................... 10

Tapto (Zapfenstreich), skåd. 4 a. av Franz Adam Beyerlein.

Övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: Caste. 1904 nov.

11—1905 nov. 12 .................................... 15Tatlows hemlighet (The Middleman), skåd. 4 a. av Henry

Arthur Jones. Övers. fr. engelskan av Edvin Teng-

ström: A. L. 1896 mars 1—15 ...................... 3

Telefonhemligheter (Telephongeheimnisse), lusts. 3 a. av

Herman Hausleitner och Max Reimann. Övers. fr. tyskan:

Hult. 1908 april 5 ................................. 1

Teresina (Teresina), operett 3 a. Texten av Rudolph

Schan-zer och Ernst Welisch. Fri övers. fr. tyskan av Nalle

Halldén och S. S. Wilson (psevdonym för fru Halldén).

Musiken av Oskar Straus: Lyr. 1927 sept. 9—dec. .4... . 32

Texas Jack (A Texas Steer), amerikanskt lusts. m. sång 4 a.

Fri svensk övers, av C. Correus efter Ch. Kjerulffs

danska bearb. av det amerikanska orig. Musiken efter

amerikanska folkmelodier: R.-Hj. 1896 jan. 22—30 ...... 6

Théblomma (Fleur de Thé), operett 3 a. Texten av Alfred

Duru och Charles Chivot. Fri övers. fr. franskan av

Ernst Wallmark. Musiken av Charles Lecocq: R. 1894

jan. 26—1904 febr. 1 .............................. 9

Thora van Dcken (Thora van Deken), skåd. 4 a. av Hjalmar

Bergström efter Henrik Pontoppidans novell »Lille

Rödhsette». Övers. fr. danskan. R. 1918 mars 8—13 6

Tidens dag, nyårsskämt 2 tabl. av Kul (psevdonym för C. J.

Kullenbergh). Dansen av Axel Kihlberg.

Dekorationerna av J. C. Andrésen: Caste. 1906 jan. 1—febr. 11. . 24

Tiggarstudenten (Der Bettelstudent), operett 4 a. Texten av

F. Zell (psevdonym för Camillo Walzel) och Richard

Gcnée. Övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark.

Musiken av Karl Millöcker: Sel. 15 g., R. 121 g., Lyr. 55 g.:

1895 sept. 29—1924 april 8 ........................ 191

Till Damaskus, del I, drömspel 5 a., 17 tabl. av August

Strindberg: Frö.-Sjö. 1913 april 15—24.............. 7

Tilli (Tilli), lusts. 4 a. av Francis Stahl. Fri övers. fr.

tyskan: v. d. O. 1898 febr. 21—22 .................. 2

Till kejsaren (Förster-Christl), operett 3 a. Texten av Reinh.

Buchbinder. Fri övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark.

Musiken av Georg Jamo: R. 1912 febr. 26—27 ...... 2Tip-Top, revyoperett 3 a., akt 2 i 2 tabl., av Otto Hellkvist.

Musiken av Fred Winter: R. 1918 maj 1—26 ........ 22

Tjuven (Le voleur), pjäs 3 a. av Henry Bernstein. Övers.

fr. franskan av H. C.: Lindr. 1908 mars 20—sept. 30.. 13

Tjuvskyttar, lusts. 4 a. Fri bearb. av Oscar Wijkander:

Håk.-Sv. 1899 febr. 10—11 ........................ 2-

Tjuvskyttarna (Les Braconniers), opera-buffa 3 a. Texten

av Henri Chivot och Alfred Duru. Fri övers. fr.

franskan. Musiken av Jacques Offenbach: R. 1908 dec.

26—29 ............................................ 4

Tofslärkan (Die Haubenlerche), pjäs 4 a. av Ernst von

Wil-denbruch. Övers. fr. tyskan av Oscar Wijkander: R.

1893 okt. 4—5 .................................... 2

Tokerier, fars 3 a. av Carl Laufs. Fri övers. fr. tyskan av

Harald Molander: Caste. 1905 april 7—10............ 4

Tosca (La Tosca), musikdrama 3 a. Texten, efter »La

Tosca» av Victorien Sardou, av Luigi Illica och Giacomo

Giacosa. Övers. fr. italienskan av Sven Nyblom.

Musiken av Giacomo Puccini: K. teat. 2 g., Lyr. 17 g.: 1912

dec. 7—1927 sept. 23 .............................. 19

Toto-Tata (Toto), komedi-operett 3 a. Texten av Paul

Bilhaud och Albert Barré, övers. fr. franskan av Ernst

Wallmark. Musiken av Antoine Banés: Caste. 1906 mars

30—april 10 ....................................... 11

Tre konungars kärlek (L’amore dei tre re), opera 3 a.

Texten av Sem Benelli. Fri övers. fr. italienskan av Tullio

Voghera och Inez Köhler. Musiken av Italo

Monte-mezzi: Lyr. 1927 april 9-—19 ....................... 5

Tre små flickor (Drei arme kleine Mädels), sångspel i

förspel o. tre akter. Texten av Hermann Feiner och

Bruno Hardt-Warden samt sångtext av Willi Kollo.

Fri övers. fr. tyskan av Nalle Halldén och S. S. Wilson

(psevdonym för fru Halldén). Musiken av Walter

Kollo: Lyr. 1928 nov. 2—dec. 31 .................. 36Trettondagsafton eller Vad ni vill (Twelfth Night; or, What

You will), lusts. 4 a. av William Shakespeare. Övers. fr.

engelskan av C. A. Hagberg: Caste. 7 g., Frö.-Sjö. 13

g.: 1905 mars 8—1912 nov. 10 .................... 20

Trilby, skåd. 4 a. Övers. fr. engelskan. Scenbearb. efter

George Du Mauriers roman »Trilby»: v. d. O. 6 g., De

Otte 2 g.: 1899 mars 11—-1906 maj 10 ............ 8

Trollslottet (Das verwunschene Schloss), operett 3 a., 5

bilder. Texten av Alois Berla. Fri bearb. fr. tyskan.

Musiken av Karl Millöcker: R. 1906 sept. 21—1909

jan. 3 ............................................ 20

Trubaduren (II Trovatore), opera 4 a. 8 tabl. Texten, av

Salvadore Cammarano, övers. fr. italienskan av Talis

Qualis (psevdonym för K. V. A. Strandberg).

Musiken av Giuseppe Verdi: Lomb. 1897 okt. 1—1903 april 13 14

Trötte Teodor (Der miide Theodor), fars 3 a. av Max Neal

och Max Femer. Övers. fr. tyskan: Vasan 1914 nov.

21—dec. 10 ....................................... IS

Tsarens kurir, dramatiserat reseäventyr efter Jules Verne’s

roman Michel Strogoff i 4 a. 11 tabl. m. danser och

melodramer. Musiken av Karl Raida. Dekorationerna

av Carl Grabow. Kostymvignetterna och de sceniska

arrangemangen av Emil Ljungqvist: R. 1894 febr. 8—19.. 12

Tummeliten, feeriskåd. m. sång 0. dans 11 tabl. Fri bearb.

av Frans Hedberg. Musiken av Richard Henneberg:

E.-L. 1904 april 6—maj 31 ........................ 30

Tusen och en natt (1001 Nacht), fantastisk operett 3 a., akt

3 i 2 tabl. Texten av Leo Stein och Carl Lindau. Fri

övers. fr. tyskan av Nalle Halldén. Musiken är en

bearbetning av Johann Strauss’ musik till operetten »Indigo»:

Lyr. 1927 okt. 7—27 .............................. 20

Tusen och en natt, lusts. 3 a. Bearb. fr. engelskan,: Håk.-Sv.

1903 febr. 21—mars 14 ............................ 5

Två gånger två är fem (Ranke viljer), satyrspel 4 a. av

Gustav Wied. Fri övers. fr. danskan: Sel. 1907 okt. 1—10 10Två konungar, scener från Gustaf III :s tid 5 a. av Ernst

Didring: Svenskan 1908 maj 18—21 ................ 4

Två man om en änka (Der Regimentspapa), sångfars 3 a.

Texten av Richard Kessler och Henrik Stobitzer. Övers,

efter Poul Sarauws danska bearb. av det tyska originalet

av Nalle Halldén. Musiken av Victor Hollaender: R.

25 g., Lyr. 24 g.: 1915 nov. 13—1922 jan. 22 ........ 49

Två modeller (Les valets modéles), operett 1 a. av Georges

Douay. Övers. fr. franskan: vid soarén för Albin Lavén

1894 mars 18 ..................................... 1

Två vapen (Zwei Wappen), lusts. 4 a. av Oscar Blumenthal

och Gustav Kadelburg. Fri övers. fr. tyskan: Sel.

1899 april 16 ..................................... I

Tyende, Lysts. 1 a. af Roderich Benedix. Dansk övers. fr.

tyska originalet »Die Dientsboten»: Dagmarteatrets i

Köpenhamn turné 1898 juni 5.......................... 1

Tystlåtenhet och förtroende, lusts. 3 a. av Lorentz Lundgren:

R. 1895 jan. 12—16 .............................. 5

Tårarnas tyranni (The Tyranny of Tears), kom. 4 a. av C.

Haddon Chambers. Fri övers. fr. engelskan: R. 1900

sept. 27—okt. 1 ................................... 3

Törnestigen (Der Dornenweg), skåd. 3 a. av Felix Philippi.

Fri övers. fr. tyskan: R. 1900 maj 18 .............. 1

u

Undangömd lycka (Das Gliick im Winkel), skåd. 3 a. av

Hermann Sudermann. Övers. fr. tyskan av Frans

Hedberg: R. 1896 dec. 18—21 ........................ 4

Under epåletten (Sous 1’épaulette), militärskåd. förspel o.

3 a. av Arthur Bernéde. Övers. fr. franskan av Karl

Benzon: Svenskan 1908 maj 14—17 ................ 4

Underprefekten (Le sous-préfet de Chåteau Buzard), lusts.

3 a. av Léon Gandillot. Fri övers. fr. franskan: R. 1899

okt. 18—nov. 25 ................................... 9

Unga fruar, lusts. 1 a. av Frederik Lange. Det danska

originalets titel: »Unge Koner»: Turné Betty Hennings

1897 juni 12 ...................................... 1Unge greven, kom. 3 a. av Knut Michaelson: W. R. 1896

sept. 16—30 ...................................... 4

Ungen (Ungen), pjäs 4 a. av Oscar Braaten. Övers. fr.

norskan av Nalle Halldén: E. Frö. 1913 nov. 19—25 7

Ungdom (Jugend), kärleksdrama 3 a. av Max Halbe. Övers,

fr. tyskan av Edvin Tengström: R. 1894 april 7—1902

april 30 .......................................... 7

Ungdomsvänner (Jugendfreunde), lusts. 4 a. av Ludwig

Fulda. Övers. fr. tyskan: Sel. 2 g., Ryd. 5 g.: 1899

april 15—1914 mars 25 ............................ 7

Ungkarlsblod eller Göteborg! Göteborg! Göteborg!, revy 1915

i 3 a. 9 tabl. av Kul (psevdonym för C. J. Kullenbergh)

och Sigge S(trömberg) : Oscarst. 1915 jan. 1—20 .... 20Vackra Risette (Die schöne Risette), operett förspel o. 3 a.

Texten av A. M. Willner och Robert Bodanzky. Övers,

fr. tyskan av Nalle Halldén. Musiken av Leo Fall: Lyr.

1921 mars 11—april 2 ............................. 20

Vagabonderna (Die Landstreicher). Texten av L. Brenn och

Carl Lindau. Fri övers. fr. tyskan av Ernst Wallmark.

Musiken av C. M. Ziehrer: R. 1903 jan. 29—1913 dec. 20 11

Valet i Bombignac (Le député de Bombignac), lusts. 3 a. avVetebröd och rågbröd (Ehrliche Arbeit), folklusts. m. körer

och kupletter 5 a. av H. Wilken. Fri bearb. av Axel

Bosin, Birger Schöldström och Ernst Wallmark: R. 1906

okt. 7—28 ........................................ 4

Veteranens jul, dramatisk tidsbild m. sång 1 a. av Zachris

Topelius. Musiken av Fredrik Pacius: R. 1894 nov 29

—1895 april 9.................................. 12

Vicomte de Létoriéres (Le marquis de Létoriéres), kom. 3

a. av Jean Frangois Alfred Bayard och Dumanoir

(psevdonym för Philippe Frangois Pinel). Övers. fr.

franskan : v. d. O. 1898 febr. 14 ........................ 1

Victor Lundbergs barn, lusts. 3 a. En svensk bearb. efter

»Lehmanns Kinder» av Hans Sturm. Victor Lundberg

kreerade på svensk scen den bärande manliga rollen —

därav namnet: Vasat. 1915 sept. 16—okt. 3 .......... 6

Vid Breitenfeld, dram. episod 1 a. av K. A. Melin: R. 7 g.,

E. Frö. 5 g., Frö.-Sjö. 8 g.: 1899 nov. 6—1912 nov. 17 20

Vid vaggan (Autour d’un berceau), dramatisk situation 1 a.

av Ernest Legouvé. Övers. fr. franskan av Henrik

Westin: R. 1893 okt. 20—21 ...................... 2

Vikingarna, opera av Ivar Hallström: delar av tredje akten

framförda vid soarén till förmån för Kungl. 1 :sta Göta

artilleri reg:s ambulans- och sjukvårdsfond 1896 jan. 31 1

Vildanden (Vildänden), skåd. 5 a. Henrik Ibsen. Övers. fr.

norskan: Lindr. 1908 mars 16—29 .................. 5

Villars’ dragoner (Les dragons de Villars), operett 3 a.

Texten av Lockroy (psevdonym för Joseph Philippe Simon)

och Eugéne Cormon (psevdonym för Pierre Etienne

Piestre). Övers. fr. franskan av Erik Kolthoff.

Musiken av Louis (Aimé) Maillart: R. 1903 nov. 5—1916

okt. 8 ............................................ 23

Vinter och vår, historiskt tillfällighetsstycke 1 a., med

anledning av Karl IX-statyns avtäckning, av Sten: Caste.

1904 sept. 7—8 ................................... 2

Vis-Johan, lantligt sångspel 4 a. av Arvid Axelsson och

Nanna Wallensteen: R. 1904 mars 21—22 ........... 2Vi skiljas! (Divorgons!), kom. 3 a. av Victorien Sardou och

Emile de Najac. Övers. fr. franskan av Per Staaff: R.

11 g., E. Frö. s g.: 1899 okt. 4—1911 maj 15 ........ 16

Se även Låt oss skiljas!

Vita dominon (Der lila Domino), operett 3 a. Texten av

Emmerich von Gatti och Bela Jenbach. Övers. fr.

tyskan av Nalle Halldén. Musiken av Charles Cuvil-

lier: R. 1918 dec. 6—1919 febr. 3 .................. 29

Vålnaden, folkskåd. m. melodramer 4 a., förspel och 9 tavl.,

efter August Blanches roman med samma namn,

dramatiserat av Axel Bosin. Den till stycket hörande

musiken komp. av Per Jakob Lindberg: R. 1894 okt. 31—

nov. 4 ............................................ 4

Våra flickjägare (Unsere Don Juans), lusts. m. sång 4 a. av

Leon Treptow. Fri bearb. fr. tyskan av Frans Hedberg:

Lju. 1896 april 14—16 ............................ 2

Vårens karnevalståg eller Första maj på Lorentzberg,

vårrevy m. sång o. dans 1 a. av Eric Sandberg.

Kuplettmelodierna av förf. Orkestreringen av Carl Herbold:

R. 1895 maj 5—9 ................................. 5

Vår ungdom (Notre jeunesse), kom. 4 a. av Alfred Capus.

Övers. fr. franskan: K. dram. 1906 maj 25—26 ...... 2

Vägen till helvetet... (Der Weg zur Hölle...), fars 3 a.

av Gustav Kadelburg. Fri övers. fr. tyskan av Axel

Wijkander: Caste. 1906 april 21—29 ................ 8

Vägen till Parnassen (Le bois sacré), lusts. 3 a. av Gaston

Armand de Caillavet och Robert de Flers. Övers. fr.

franskan av Karl Hedberg: E. Frö. 1913 nov. 13—18.. 6

W

Wienerblod (Wiener Blut), operett 3 a. Texten av Victor

Léon och Leo Stein. Fri övers. fr. tyskan. Musiken

av Johann Strauss i arrangemang för scenen av Adolf

Muller j:or: R. 17 g., Lyr. 13 g.: 1903 okt. 22—1925

mars 22 .......................................... 30Y

1’hombre), fars 3 a. av Maurice Hennequin och Pierre

Veber. Övers. fr. franskan av Algot Sandberg: R.

1910 april 27—1911 mars 29 ....................... 15

z

Za-Za (Zaza), kom. 5 a. av Paul Berton och Ch. Simon.

Övers. fr. franskan: v. d. O. 1901 mars 1—18........ 5

Zigenarbaronen (Der Zigeunerbaron), operett 3 a. Texten,

efter en berättelse av Maurus Jokai, av I. Schnitzer.

Fri övers. fr. tyskan.av Frans Hedberg. Senare använd

översättning av Björn Halldén. Musiken av Johann

Strauss: Sel. 6 g., R. 34 g., Lyr. 22 g.: 1895 nov.

21—1923 dec. 12 .................................. 62

Zigenarkärlek (Zigeunerliebe), romantisk operett i 3 tavlor

av A. M. Willner och Robert Bodanzky. Fri övers. fr.

tyskan. Musiken av Franz Lehår: R. 1911 febr. 16—28 13

Ä

Älskog (Liebelei), skåd. 3 a. av Arthur Schnitzler. Övers.

fr. tyskan av Karl Hedberg: R. 1897 jan. 16—21 .... 6

Se även Elskovsleg!

Änkefröken (Fräulein Witwe), fars 1 a. av Ludwig Fulda.

Övers. fr. tyskan av Oscar Wijkander: Sel. 1897 april 19 1

Än leva de gamla gudar!, nyårs-spex m. kupletter, körer,

melodramer och baletter 1 a. av E. (Axel Engdahl).

Musiken arrangerad av Carl Herbold. Baletterna

arrangerad av fru Lotten Åström. Dekorationer av Th.

Rasmussen: R. 1895 jan. 1—28 .................... 28

Åra (Die Ehre), skåd. 4 a. av Hermann Sudermann. Fri

övers. fr. tyskan av Frans Hedberg: Sel. 7 g., Håk.-Sv.

6 g., K. dram. 2 g., Hult. 3 g., E. Frö. 7 g.: 1897 april

13—19!3 dec. 14 .................................. 25Äventyr på fotvandringen (Eventyr paa Fodrejsen),

sångspel 4 a., akterna i, 2 och 3 i tabl., av Jens Christian

Hostrup. Övers. fr. danskan av Ernst Lundquist: K.

dram. 2 g., Hult. 3 g.: 1906 maj 27—1909 april 24---- 5

ö

Ödets man, en dag ur general Bonapartes liv (The man of

destiny), heroisk kom. 1 a. av George Bernard Shaw.

Övers. fr. engelskan av Hugo Vallentin: Håk. 1907

april 30 ........................................... 1

Öregrund-Östhammar, lusts. m. sång 3 a., akterna 1 o. 3 i

tabl. Fritt bearb. 0. lok. av Selfrid Kinmanson fr. tyska

pjäsen Kyritz-Pyritz av H. Wilken och O. Justinus

(psevdonym för O. J. Cohn) : Sel. 1898 mars 14...... 1

Örnarna, drama 3 a. av Ernst Didring: R. 1910 maj 21—23 3

Örnungen (L’aiglon), versdrama 6 a. av Edmond Rostand.

Övers. fr. franskan av Sven Nyblom. Scenbearb. av

Konni Wetzer: R. 1916 nov. 29—1917 mars 28 ...... 31

Österlunds Hanna, folklusts. 4 a. av Frans Hedberg. Uvertyr

och mellanaktsmusik av C. F. Richter: R. 1900 april

17—maj 6 ........................................ 5

Över förmåga (Over aevne I), skåd. 2 a. Bjömstjerne

Björnson. Övers. fr. norskan av Per Staaff. Musiken av

Andreas Hallén: Sel. 1901 sept. 30—1902 sept. 11 .... 3

$

\SPELÅREN 1893-1929. ENARE AVDELNINGEN AV DETTA

arbete följer nu här med en översikt av de 36

spelåren från och med 1893/4 till och med

1928/9. Denna översikt innehåller dels en förteckning över de

olika sällskap som under denna tidsperiod spelat på Stora

teatern och dessa sällskaps ledare och sammansättning i övrigt

samt dels uppgifter om gästspel och recetter samt annat av

intresse. Dessutom göres en sammanfattning av repertoaren

under de olika sällskapens sejourer, för utrymmes skull dock

ganska summarisk.

Härvidlag ha de första åren, som ju, så att säga, bilda

upptakten till Albert Ranfts blivande långa verksamhet på Stora

teatern, behandlats mera utförligt, än vad som senare kan bli

fallet med andra sällskap, beträffande vilka varken programmen

eller dessas tolkning kunna påräkna samma intresse. Vad rör

Hjalmar Selanders insats på Stora teatern gäller i detta fall

detsamma som om Ranft. Överhuvud taget har emellertid den principen följts, att det

alltid ägnats någon rads omnämnande, när en nyhet presenterats

på Stora teatern. Alltsedan Göteborgs Lyriska teater övertagit

verksamheten på Stora teatern, har repertoaren så fylligt som

möjligt behandlats spelår från spelår.

Alla uttalanden om de framförda sceniska alstrens

konstnärliga värde och om deras tolkning äro baserade på den samtida

presskritiken och få sålunda i intet fall och på intet sätt fattas

som någon tendens hos detta arbete.

Avsikten har endast varit den att i all anspråkslöshet söka giva

en Stora teaterns historia i smått från 1893 till nu, samtidigt

som dessa sidor och illustrationer kanske kunde få särskilt

adresseras till Stora teaterns många vänner, såväl äldre som yngre,

vilka genom dem måhända än en gång i minnet kunde åter få

genomleva de stunder, de haft av scenisk konst inom det nu

70-åriga minnesrika Thaliatemplets murar.

* *

*

När ridån den 5 maj 1893 föll för Stora teaterns ordinarie

säsong, slöt också August Lindbergs med så stora förhoppningar

omfattade verksamhet som ledare av teatern. Alltsedan

spelåret 1890/91 hade Lindberg hyrt teatern och spelat där med

både lyrisk och dramatisk repertoar samt »alltid hållit konstens

fana högt». Men nu hade han, som han sade, konkurrerat ihjäl

sig själv. Hans stort anlagda verksamhet bar sig helt

enkelt inte i en så liten teaterstad som Göteborg, och redan på

nyåret 1893 meddelade Lindberg, att han ville frånträda Stora

teatern. Då fattade en av hans tidigare närmaste medarbetare

och kanske bäste vän, Albert Ranft, det »djärva beslutet att våga

sig på Stora teatern» och hyrde teatern för tre år.

Förhistorien härtill kan knappast skildras i dessa sidor: vi

hänvisa den intresserade till Albert Ranfts memoarer.

Det bör här kanske dock tilläggas, att Lindberg samtidigt

hyrde den då ännu existerande Mindre teatern, belägen vid

Södra Hamngatan, där nu huset n :o 61 ligger. På Stora teaterngav Lindberg företrädesvis operor och högre dramatik och på

Mindre teatern vanligen operetter och komedier. Lindberg var

för resten Mindre teaterns siste hyresgäst, då denna teater

natten mellan den 20 och 21 december 1892 härjades av eld och

sedan aldrig återuppstod som scenisk konstanstalt.

AUGUST LINDBERGALBERT RANFTSPELÅRET 1893-94.

Albert Ranfts sällskap under spelåret hade följande

sammansättning: herrar Albert Ranft, Oscar Byström, Oscar Eliason,

Eriksson, Ernst Gistedt, Axel Hagerberg, Justus Hagman, Axel

Hansson, J. Hansson, Claes Henning, Carl Isidor Johansson,

Axel Julin, Albin Lavén, Gustaf Ranft, Jean Sandberg, Hans

Skarin, Fredrik Stenfelt, Gustaf Svensson, Göran Tegnér, Julius

Trankell, Anders de Wahl och David Wikström samt Carl Herbold

som kapellmästare. Damer: fruar Lydia Carlsson, Sigrid Eliason,

Mia Hagman, Elisabeth Hjortberg, Persson, Edith Stenfelt och

Weselius samt fröknar S. Andersson, Andrén, Berggren, Constance

Gottschalk, Edla Hamberg, Jenny Lindelöf, Julia Magnusson,

Agda Mayer, Anna Rustan, Constance Sjöberg, Anna Sundell

(endast engagerad för Magdas roll i Hemmet), Helfrid Sundqvist

och Maria Welcher.

Fröbergska operettsällskapet bestod av herrar Johan och

Mau-ritz Fröberg, Emil Nilsson-Adami, Ossian Brofeldt, Carl

Eng-dahl, W. Engdahl, Axel Ringvall, Axel Söderström, Theodor

Ullman, Robert Wahlberg, John Wahlbom, Walter, Axel Wesslau

och Adolf Aberg samt fruar Frida och Majken Fröberg,Lindqvist, Bertha Ringvall, Emma Wahlbom och Betty Åberg

samt fröknar Gerda Grönberg, Johansson, Edith Keen, Alma

Lund och Emilia Lund.

Gäster: Hilda Castegren: som lady Sylvia Rockhill i

Söndagsbarnet, som Amelie och Antonine i Lili och i titelrollen i

Giroflé-Girofla; Victor Castegren: som Tristan Flori val i Söndagsbarnet,

som Antonin Plinchard i Lili och som don Bolero dAlcarazas

i Giroflé-Girofla samt Ellen Hartman: som Siri I telefon, Gurli

i En räddande ängel, Cyprienne i Låt oss skiljas! och Lizzi i

Småflickor.

Recetter: 1893 nov. 30: Edla Hamberg som Hildur i Ljungby

horn; 1893 dec. 21: herr och fru Castegren i Giroflé-Girofla och

1894 jan. 25: nyårsrevyns författare, Eric Sandberg.

PROGRAMMET

VID KARL VALENTINS KONSERTER

VAR:

1894 april 14: Orkester från Köpenhamn, 41 man, och med

biträde av violinisten Fr. Schnedler-Petersen.

Karl Valentin: Festuvertyr,

Felix Mendelssohn-Bartholdy: konsert för violin och orkester;

Beethoven, symfoni n :o 3 Ess-dur, Eroican, och

Grieg, andra Peer Gynt-suiten.

1894 april 15: Samma orkester med biträde av violoncellisten

Eiler Jensen och pianisten Holger Dahl:

Robert Sehumann, symfoni n :o 1 B-dur,

Camille Saint-Saéns: Réverie du soir,

Robert Hansen: Serenad,

David Popper, Gavotte,

Tschaikowski ur Nötknäckarsuiten, ALBERT RANFTS FÖRSTA AR SOM DIREKTÖR

FÖR STORA TEATERN

började inte förrän den 30 sept., efter det Ranft och hans

ensemble avslutat sin sejour å Djurgårdsteatern i Stockholm. Premiären

inleddes med en prolog, författad av Eric Sandberg och

framsagd av Justus Hagman. Den anspelade på de svårigheter det

nya sällskapet och dess ledare helt visst hade att möta, men man

hoppades, att press och publik skulle sentera det goda uppsåtet.

Publiken hälsade också de gamla

välkända artisterna med en varm

väl-komstapplåd.

Som första program gavs Knut

Michaelsons komedi Ett ungkarlshem,

som nu för första gången gick på

Stora teatern. Pressen mottog

inled-ningsprogrammet med välvilja, dock

kanske mest för att det var ett svenskt

original som bjöds. Redan efter fyra

föreställningar följde det andra

programmet. Det var en liten försiktig

trevare av den nye teaterdirektören, i det

han tog upp Wildenbruchs Tofslärkan

och i samma rollbesättning, som när han

i november året förut hade premiären

av den å Mindre teatern. Kom så de

Wahls förut i Göteborg spelade proverb

För tidigt samt Bissons Picardan är hemma, »en rolig och vågad

fransk fars». Den 10 oktober var första framförandet av det med

intresse motsedda nya Sudermann-skådespelet Sodoms undergång,

med vilket uppmärksammade stycke Ranft avslutat sin

Stock-holmssäsong. Efter Stabstrumpetaren följde Legouvés Vid

vaggan, som »kunde spelats bättre» samt en tysk fars, Det förlovade

landet, som blev en bättre skrattsuccés. Det å teatern tidigare

spelade lustspelet Varietésångerskan togs därefter upp och blev en

ny skrattsuccés av de stora måtten. Särskilt Albert Ranft fick

beröm. Efter Blumenthal och Kadelburgs Orientresan, där

Ranft och Eliason fingo det mästa av rosorna, kom de Wahls

CONSTANCE GOTTSCHALK

1 LJUNGBY HORNI arrest med författaren som den 16-årige Claes och

Gustaf Ranft som fadern. Pjäsen fick god press, något som dock ej

beskärdes programmets senare del, Per Staaffs Detektiven. Hans

lustspel »gjorde ej något intryck och kan ej jämföras med andra

här spelade lustspel, t. ex. Varietésångerskan», skrev H. T.

Direktionen tog kritiken på ordet, och redan dagen därpå

uipp-byggde Varietésångerskan åter de goda göteborgarna! Efter ett

GERDA GRÖNBERO. CIVILPORTRÄTT GERDA GRÖNBERG SOM BOCCACCIO

par dagars förberedelser slogs den 5 november ett stort slag med

Ljungby horn, motsedd med förhoppningar, vilka, enligt kritiken,

överträffades. Särskild éloge fick Justus Hagman som Didrik.

Ljungby horns succés avbröts av två föreställningar av en

bekant, f. d. medlem av Théåtre frangais, Frédéric Febvre,

vilken med sällskap framförde Dumas’ Le pére prodigue och

Le demi-monde. Det var stor konst som presterades •— det var

omdömet — men de höga biljettpriserna hade åstadkommit en

ganska glest besatt parkett.

Ljungby hom fortsatte sedan sin succés och upplevde nu

inalles 24 föreställningar. Mot jultiden insköts étt gästspel

av Hilda och Victor Castegren: först i Söndagsbarnet, somnu för första gången gick på Stora teatern och som den 2

december spelades vid en galaföreställning i anledning av1 ett

i staden pågående militärmöte. Gästspelet fortsattes därefter

i den förut här av Anna Judic framförda komedioperetten

Lili — för resten enkom skriven för denna konstnärinna -—

vars tolkning nu inte just fick något vidare varmt mottagande.

Så mycket hjärtligare var återseendet av Giroflé-Girofla.

Glädjen grumlades dock något av

den nu härjande influensan,

som gjorde, att även flere

teaterföreställningar måste

inställas. Efter Nerkingarne samt

ett enda uppförande av Reif

von Reiflingen, där Albert

Ranft i titelrollen nu firade

triumf också på Stora teatern,

var 1893 slut.

Det nya året började med den

outslitliga Varietésångerskan

som lever de rideau samt

nyårsrevyn, Stor pantauktion på

Gustaf Adolfs torg, av Eric

Sandberg. Revyn fick mycket

god kritik. Tiden i Albin

La-véns skepnad höll auktion på

Gustaf Adolfs torg, assisterad av en skald, Oscar Byström, och det

bjöds både på humor och kvinnlig fägring. Arets händelser

passerade revy: Weises ölhall och mohriska kaféet, det fanns även

då en klagande cigarrhandlare, en Hisingsbonde, strejkande sotare

m. m., och Idun fick på huden för »litterär» pristävlan. Den 15

januari kom en nyhet för Göteborg, Gustaf af Gcijerstams nya

lustspel Andras affärer, som Ranft vågade taga upp, oaktat det

kort förut alldeles fallit igenom på Dramaten. Och Ranfts

teaterblick förnekade sig inte: i Göteborg blev skådespelet både

press-och publiksuccés. Efter ett gästspel av Ellen Hartman togs hem

en ny trumf med Tsarens kurir. Gustaf Ranft hade titelrollen, och

en för den tiden enastående dekorationslyx utvecklades. Här-

ANNA RUSTANpå följde dagens stora teaterhändelse i Göteborg, Charleys tant.

Den väckte ett enastående jubel. Göteborgs-Posten skrev, att

två personer på parkett med svidande hjärtan måste lämna

sina dyrt förvärvade platser på premiären, men de höllo på att

skratta sig fördärvade, och t. o. m. den dåtida stela första raden

»drog på munnen». Oscar Eliason var den första göteborgska

tanten. Sedan hade man mindre tur med Hon vill inte gifta

sig och efter Daniel Fallströms

En förmiddagsvisit — »poetisk

stämning», »författaren en

skald», voro bl. a. de omdömen

Daniel fick vid sitt första

framträdande på Stora teatern

— ett nytt bättre fiasko, det

tyska lustspelet Konstnärsnamn

med två föreställningar. En

repris av Charleys tant, denna

gång med de Wahl i titelrollen.

Nästa program var Geijerstams

Lars Anders och Jan Anders

och deras barn, som enligt

pressen höjde sig vida över det

vanliga inhemska fabrikatet på

folkskådespelets område. De

tvänne sista programmen

upp-togo Sudermanns Hemmet — »ett evenemang» — och Halbes

»gripande» Ungdom. Så var Ranfts sejour slut, och direktören

tackade publiken från scenen, när ridån föll för hans första

säsong på Stora teatern.

Kritiken gav som slutomdöme, att Ranft i säsongens elfte timme

— »liksom ett nödvändigt ont» — kastat fram de allvarligare och

bättre programmen. Mera omväxling i repertoaren ville den ha.

Man kanske kan ge kritiken rätt, men man bör nog ej heller

förglömma, att säsongen bjudit på en hel del nyheter, och

framför allt nya svenska original. Säkert är ock, att det var ett

arbetsamt år för Ranft och hans sujetter — man gav ett 30-tal

olika program med 179 föreställningar.

ELLEN HARTMAN Oscar Baeckström med sällskap hade därefter teatern en kväll.

Ensemblen tycks det ha varit litet si och så med, och Basckström

var den ende, som kritiken gillade. Men det så mycket mer:

särskilt hans kapten Puff — Lars Hjortsbergs gamla glansroll.

Fröbergs operettsällskap hade slutligen en tre veckors sejour

och framförde med god framgång ett flertal förut här spelade

populära operetter.

* *

*

MAURITZ (MURRE) FRÖBERG.

Detta namn bars en gång av en av den svenska scenens på sin

tid bästa förmågor, som tillika var en av vårt lands främsta och

mest avhållna teaterledare. Men så hade Murre Fröberg också

vuxit upp vid sin pappas, gamle Carl Johan Fröbergs på

gammaldags patriarkaliskt vis inrättade familjesällskap. Ett

ambulerande sällskap, där man spelade hela året runt — på

sommarmånaderna en eller ett par gånger i veckan vid någon bad- eller

brunnsort ■— och där sujetterna intogo sina måltider vid sin

direktörs bord samt omhuldades med faderlig ömhet och — stränghet.

Murre brukade själv berätta om båda delarna. Sålunda

skämtade han alltid, när någon av hans sujetter klagade, att de då i

vart fall voro under mildare regim än farsgubbens. Ty denne

var, som sagt, sträng så det förslog. Bland annat hade han i de

kontrakts formulär, som han använde, inryckt den paragrafen, att

»tycken mellan olika kön få ej förekomma inom sällskapet».

Men han kunde också, som vi antytt, vara faderligt skämtsam.

Så berättade sonen, att vid en middag, då alla sujetterna voro

bänkade kring bordet, gumman Fröberg muttrade:

— Pojkar, ni ska skära jämnt i osten!, varvid gubben Fröberg

skrattade och utlät sig:

— Ha! Ha! Ha! Det syns nog, att de skär jämt i osten, det

finns aldrig något kvar till mig. ..

Han var, kort och gott, ett stort original, och vi kunde berätta

massor om honom. Vi inskränka oss till att förtälja, hur det

gick, när gubben en gång skulle dirigera orkestern i en liten

små-håla, där man använde stearinljus i orkesterns notställ.Gubben råkade nämligen, under det han anförde, att tappa sin

taktpinne, och som han var helt uppe i sin musik, bekymrade

detta honom föga: han tog i stället ett ljus ur pianoljusstaken och

använde detta som taktpinne. Och allt gick bra en stund, fastän

de första bänkraderna så småningom utrymdes av publiken, som

visserligen fått stearin på sig, men som inte hade hjärta att störa

gubben, förrän musiknumret var slut, och pinnen då åter över-

antvardades till honom.

Efter denna avvikning,

återgå vi till Murre Fröberg.

Liksom brodern, den fyra år äldre

Johan, och systern Valborg,

följde han med fadern, då denrte

1870 startade sin första

lands-ortsturné. Dessförinnan hade

han med glans genomgått k.

teaterns elevskola. Då gamle

Fröberg 1876 drog sig- tillbaka

till privatlivet, togo såväl

Murre som Johan

engagemang vid det Elfforsska

sällskapet. Här kvarstannade de

till 1880, då deras far med

Gerda Grönberg som

primadonna ånyo begav sig ut på

krigsstigen. Turnén blev en av de mest glansfulla, som

landsorten upplevt, och Murre Fröberg vann sin stora

popularitet genom en hel rad komiska skapelser, främst

Lam-bertuccio i Boccaccio samt Reif von Reiflingen uti Krig i

fred.

När så gamle Fröberg 1884 i maj avlidit i Västervik, övertog

Murre ledningen av det i alla hänseenden utmärkta sällskapet.

Han gjorde det alltmer till uteslutande operettsällskap samt gav

flertalet av de operetter, som vid samma tid tjusade huvudstadens

publik, och han vågade sig till och med på opera-comique.

Murre Fröberg förvärvade sig under dessa elva år, han

verkade som teaterdirektör, särskilt namn för att ha god blick föratt kunna uppdaga talanger. Vi nämna några exempel: Emma

Ekström, sedan fru Meissner, samt hrr Riégo och Ringvall.

Emellertid träffades Murre Fröberg av en olyckshändelse,

som antagligen i högre grad än någonting annat

berövade honom den kraft och energi som en teaterledare absolut

behöver. Han hade råkat bryta ett ben, och detta benbrott blev

sedermera aldrig riktigt läkt utan tvang honom att gång på

gång intaga sängen, hindrade honom alltså i hans arbete samt

undergrävde hans vilja. Slutligen lät han efter ett par

synnerligen lyckade sejourer i Kristiania locka sig till att övertaga

Eldoradoteatern därstädes. På den korta tiden av något över

ett år lyckades det en »smart» norrman att plocka stackars Murre

på så gott som allt, vad han ägde och hade. Alla hans

operettuppsättningar och hela hans teaterbibliotek tog man som god

pris, och han återvände till Sverige alldeles renrakad.

Trots att Murre var hårt medtagen av dessa motgångar, sökte

han likväl att 1897 starta ett operaföretag i svenska landsorten,

men misslyckades, och han drog sig därefter för alltid från

scenen. Hans maka hade satt upp en liten affär i Lund, och

hos henne tillbragte han de sista nio åren av sin levnad. Sjuk

till kropp och själ kom döden som en befriare till honom den 5

maj 1907. Han var då 56 år gammal.

Vi kunna kanske tillägga, att hans syster Valborg redan 1877,

vid sitt giftermål, lämnade scenen samt att brodern Johan

slutade som regissör vid Oscarsteatern hos Ranft den 20 april 1909.

SPELÅRET 1894-95.

1894 sept. 24—26: Ida Aalberg-turnén.

sept. 29— I Albert Ranft

1895 maj 14: |

Ida Aalberg-turnén stod under administration av Harald

Molander och Emil Grandinson, Stockholm. Ensemblen bestod av

hrr Konrad Wetzer, sekr. och August Bodén, inspicient samtAugust Ahlstedt, Carl Carlsson, Oskar Ekelund, Emil Linden,

Erik Skotte, Zachris Zachrisson och. August Grönmark, sufflör

samt damer: fruar Ida Aalberg (baronessa Yxkull-Gyllenband),

Lydia Molander, Lotten Olsson och Hulda Rydberg samt fröknar

Ingeborg I.ihr och Amelie Tuné.

Albert Ranfts sällskap hade följande sammansättning: Albert

Ranft, August Bodén, Axel Bosin, bitr. regissör, Oscar Byström,

Carl Carlsson, Oscar Eliason, Ragnar Grevillius, Axel Hansson,

Axel julin, Albin Lavén, Modig, Gustaf Ranft, Fritz Rundqvist,

Röhman, Jean Sandberg, Oskar Stiegler, Gustaf Svensson, Julius

Trankell, Edvard Unge, Anders de Wahl, Axel Wibom, David

Wikström, Hugo Åström och Carl Herbold, kapellmästare samt

fruar Lydia Carlsson, Sigrid Eliason, Elisabeth Hjortberg, Hulda

Rydberg och fröknar Olga Andersson, Hilda Borgström,

Constance Gottschalk, Gerda Lundequist, Julia Magnusson, Ester

Rising, Anna Rustan, Maria Welcher och Karla Strandberg.

Gäster: Tore Svennberg: som Allmers i Lille Eyolf, Raoul de

Bricke i En omvändelse, i Hemmet, Bröllopet på Valéni och Sylvi;

Emil Hillberg: som Samsthanaka i Vasantasena, Gustaf II Adolf

i Regina von Emmeritz och Canasson i Herr Cardunois’

hjälte-dater samt Julia Håkansson: som Rita Allmers i Lille Eyolf,

Regina Champnolin i En omvändelse, i Hemmet, Bröllopet på

Valéni och Sylvi.

Recetter: 1895 mars 3 Jean Sandberg i anledning av

30-års-jubileum som skådespelare. Roll: Löpar-Nisse i

Vermländingar-ne, mars 11 Anders de Wahl, huvudrollen i Vasantasena samt

april 30 Tore Svennberg i Bröllopet på Valéni.

* *

*

ALBERT RANFTS ANDRA ÄR PÄ STORA TEATERN.

Ranft och hans ensemble spelade under sommaren liksom året

förut i Stockholm. I avvaktan på säsongens öppnande på Stora

teatern gästspelade den frejdade finska skådespelerskan Ida

Aalberg med sällskap tre kvällar å teatern: först som Marguerite

Gautier, vidare i titelrollen i Gustaf von Numers’ Kirsti Fleming

samt sista kvällen i titelrollen, dels i Vergas Santuzza, självaurbilden till Mascagnis sedan så berömda opera Cavalleria

rusti-cana, och dels i Adrienne Lecouvreur, Scribes gamla bataljhäst.

Denna tredje kväll gavs dessutom det moderna franska lustspelet

På bar gärning, dock utan fru Aalbergs medverkan. Kritikens

omdöme var: stor konst.

Den 29 september ryckte Ranft och hans trupp in och

spelade säsongen ut, eller till den 14 maj. Inledningsprogrammet

var Harald Molanders nya

lustspel Flirtation, som befanns

vara »roligt, ofta kvickt och

stundom en smula vågat».

»Lyckad tolkning av olika

typer. Samspelet gott». Efter

repriser av Ungdom och

Charleys tant, som nu upplevde sin

25 :te föreställning, samt de

Wahls För tidigt kom den

första skrattsuccésen, den

franska militärfarsen Kärlek och

exercis.

Varken ära eller guld

skördades däremot med det nästa

programmet, urpremiären av

Gustaf af Geijerstams nya

folklustspel Per Olsson och hans

käring. Karl Warburg i

Handelstidningen fann i sin kritik, att »det lägger intet nytt lod till

sin författares skriftställarrykte. Tvärtom är det rent

överraskande, att en erfaren teaterskriftställare som hr af

Geijer-stam kunnat bjuda på en så smaklös anrättning. De

uppträdande kunde inte med bästa vilja rädda styckets fall». Den

ende som fick lite beröm var de Wahl som sjömannen Olof för

sitt spel, men spel — på »dragklaver». Pjäsen höll sig två gånger.

Väl var, att Ranft hade det nya programmet, Augiers Giboyers

son, färdigt och än bättre för honom, att det lyckades. Det

blev både kritik- och publiksuccés. August Blanches Vålnaden,

som inte tidigare gått på Stora teatern hade man sedanföga glädje av, så Giboyers son måste åter upp och rädda

situationen, till dess man var klar för nästa drabbning. Nu gick

man i elden med ett franskt lustspel, En trevlig betjänt och ett

engelskt, Niobe, och det visade sig, att greppet var lyckligt: det

förra gjorde succés som en äkta fransk förvecklingshistoria,

och i det senare firade Constance Gottschalk triumfer som statyn.

Ranft, som fått blodad tand med Augier, vågade nu ett nytt

försök att segra i Augiers

tecken, med hans komedi

Moderna vinglare, vilken mycket

riktigt också blev en ny

framgång. Nästa, en repris av

Topelius’ Veteranens, jul samt

en fransk fars, Herr

kalfaktorn, visade sig ävenledes var

i sin stad träfifa smaken. Den

8 och 9 december gåvos

festföreställningar i anledning av

300-årsdagen av Gustav II

Adolfs födelse. Programmet

upptog en dikt, På Gustav

Adolfs dag, av Edvin

Teng-ström i Handelstidningen och

anders de wahl i vasantasena uppläst av författaren samt

Regina von Emmeritz.

Titelrollen gjordes av Gerda Lundequist, Gustaf Ranft var

Gustav Adolf och de Wahl Bertel. På nyårsdagen kom den

obligatoriska revyn. Den hette Än leva de gamla gudar! och

var av märket E., vilket är liktydigt med Axel Engdahl — det

var för resten Axel Engdahls första riktiga revy, en tidigare

hade kommit fram endast i P.-B. Revyn fick betyg att

vara »kvick, men litet smaklös emellanåt», och att den bjöd

på litet blandad kost, kanske bäst framgår av, att det

särskilt gavs komplimang åt fröken Rising och hr de Wahl

för — deras »bicycleridt». Första nyheten under 1895 var ett

svenskt original, Tystlåtenhet och förtroende, av teaterns forne

direktör Lorentz Lundgren. Kritiken sade sig mycket väl kunnaförstå Ranfts vilja att ta upp sin företrädares verk på sin scen,

och man var som vanligt nöjd med pjäsvalet ur den synpunkten,

att det var ett svenskt program, men sedan var det också slut

med belåtenheten: »stycket gjorde sig icke på scenen, det visade

visserligen prov på scenisk rutin, men saknade dramatik i

anläggningen och naturlig komik». Spelet var heller inte till

belåtenhet. Kritiken mottog alltså lustspelet ganska snävt, och

publikens intresse mattades kväll för kväll, så mer än fem gånger

levde inte I.orentz Lundgrens verk på hans gamla scen. Dansken

Otto Benzons skådespel En skandal, som följde efter, fick

ett gott mottagande. Julia Håkansson och Tore Svennberg

gästspelade därpå, först i Ibsens Lille Eyolf, som nu hade sitt

första framförande på svensk scen, samt senare i en repris av

Hemmet, i det finska originalet Sylvi, i det tyska skådespelet

Bröllopet på Valeni samt i den av Julia Håkansson översatta

franska komedin, En omvändelse. Efter »den gamla, men aldrig

för gamla» Vermländingame presenterades sedan tvänne nyheter,

som blevo vackra och välförtjänta framgångar: först det gamla

indiska skådespelet Vasantasena, delvis med gästspel av Emil

Hillberg — Vasantasena fick ett glänsande framförande — samt

den vansinnigt roliga franska farsen Herr Cardunois’

hjälte-dater, ävenledes med Hillberg. Som förpjäs till denna gavs

bland annat Offenbachs enaktsoperett Byspelmannen. Man kan

ju erinra om detta för att visa på, hur mångsidiga sujetterna

den tiden fingo vara. »Den tunna engelska guvernantsoppan»

Jane Eyre hade därefter en ringa senterad repris, under

det Frans Hedbergs gamla dala-äventyr Korp-Kirsti och en tysk

fars, Den tvivlande Thomas åstadkommo" glada" aftnar å ömse

sidor rampen. Säsongen avslutades med en annan tysk fars,

Herr Senatorn samt med Eric Sandbergs vårrevy, Vårens

karnevalståg eller Första maj på Lorentzberg.ANDERS DE WAHL

Bland våra bilder till dessa Ranfts första år på Stora teatern

är självfallet först och främst Anders de Wahls. Denne nu så

eminente scenkonstnär började sin väg mot stjärnorna här på

Stora teatern och gjorde en hel del roller, både större och mindre,

men alla tolkade med den brinnande kärlek till konsten, som

redan nu i den unge skådespelaren lät ana den blivande mästaren.

Bland hans skapelser under denna tid på Stora teatern — den

blev tyvärr för Göteborg ej så lång — erinra vi om, utom de

under spelåren nämnda: först hans Paul i Wildenbruchs

Tofslärkan, där hans genombrott skedde som tolkare av allvarligare

uppgifter; vidare Hans i Halbes Ungdom, Karrudatta i

Vasanta-sena och junker Olof i Ljungby horn. En kategori för sig

intaga Geijerstamspjäserna och de Wahls komiska roller i dem samt

löjtnantsrollerna, t. ex. i Michaelsons Ett ungkarlshem. Även som dramatisk författare visade de Wahl redan nu

prov på skarp och säker blick för det sceniskt-dramatiska

arrangemanget. Det var i proverbet För tidigt, »där hans

framställning av den manliga huvudrollen, Wille, präglades av

någonting omedelbart och äktsvenskt i rörelser, tonfall och

uttryckssätt, som måste slå an på åskådaren».

Inom parentes sagt, var de Wahl också mycket stolt över

sin För tidigt, vilket gav några elaka kolleger, vilka tyckte att

kamraten-författaren väl mycket ordade om den, anledning att

kalla opuset — För ofta.

Som alla verkliga konstnärer är de Wahl sålunda

mångfrestan-de med både lyriska och dramatiska strängar på sin lyra. Vi vilja

belysa detta ett slag och ge ordet åt honom själv.

Jag spelade revy första gången sommaren 92 hos Ranft på

Djurgårdsteatern. Det var en liten enaktsrevy — man ägnade

inte helaftnar åt revyn på den tiden — av den numera avlidne

Göteborgslitteratören Eric Sandberg och betitlad Spökeriema på

slottet. Handlingen tilldrog sig på Helgeandsholmen, där

nuvarande riksdagshuset står, och jag hade att göra en stackars

beväring, som sjöng om de förfärliga 90 dagarna, Rappe begåvat

Sveriges manliga ungdom med. Som förpjäs gavs Charleys tant

med mig i huvudrollen. Denna pjäs gjorde så stor lycka, att man

hittade på att lägga in den falska tanten också i revyn. Jag fick

sålunda spela Charleys tant två gånger samma kväll, andra

gången med kupletter.

Ytterligare vid ett par tillfällen i nittitalets början hade jag

»nöjet» medverka i revyer, däribland i Göteborg i Axel Engdahls

första revy, vilken gudskelov blev min sista. Revyn hette Än

leva de gamla gudar! och jag gjorde Brage i Valhall. Man hade

mycket roligt åt min mask ä la Daniel Fallström med Daniels då

nyförvärvade Litteris i jätteformat på bröstet. Dessutom hade

jag ett cykelnummer tillsammans med fröken Rising. Det var

mycket nymodigt med cykelåkning då, och vi sjöngo en kuplett

på melodin Titta blott på min figur.. .

Det här har för resten en förhistoria som det kanske är bäst, att

jag drar först. Det var när rollerna i nyårspjäsen delades ut, och

jag fick se, vad jag skulle ha för mig. Jag tyckte då, att man gick lite väl långt i sina anspråk på en skådespelares skyldigheter,

så jag tog mitt häfte under armen och stegade upp på kansliet,

där jag for ut:

— Sån här förbaskad smörja har jag inte åtagit mig att göra!

Kamrern tycktes litet förlägen och svarade inte — men en röst

bakom honom i det inre rummet replikerade:

— Nej, det har du verkligen rätt i!

Rösten var revyförfattarens, Axel Engdahls, och som det var

den gode Axel — ja, så åkte jag cykel!

Emellertid, en kväll plågades jag av en förfärlig tandvärk,

varför jag efter förpjäsens slut bad att få slippa medverka i

revyn.

— Nej, sa’ Ranft.

— Men det står i kontraktet, att jag skall spela roller och inte

sjunga kupletter, invände jag.

-— Då får du vissla dem, var direktörens avslutning på

resonemanget.

På tal om denna revy så var Hilda Borgström också med och

dansade — serpentindans. Hon hade dessutom ett annat

dans-nummer i samma revy tillsammans med Constance Gottschalk,

numera fru Gibson. För övrigt medverkade i Än leva de gamla

gudar! Gerda Lundequist, Gustaf Ranft, Oscar Eliason m. fl., så

jag var i gott sällskap ...

* *

*

En Jean Sandberg-historia.

Bland Ranfts sujetter under detta spelåret var en, som

verkligen kan kallas den gladaste bland de glada. Det var Jean

Sandberg. Vi rädda en historia om den oförbrännelige

humoristen från glömskan.

Jean hade en tid haft det ekonomiskt knogigt. Vadan han

tvingats att gå till »pantis» med diverse persedlar, med vilka

han eljest till en anspråksfull publiks ögonfägnad brukade skruda

sig i de roller som han överhopades med.

Genom en oanad ödets skickelse fann hann sig emellertid en dag

i besittning av en så pass överväldigande förmögenhet, att han

kunde be några kamrater hem på en vederkvickande grogg. Jean stökade med all iver halva dan i sin kyska

ungkarlslägenhet för att få allt inom denna så inbjudande som möjligt till

gästabudet. Särskilt sysslade han omständigt och intresserat

vid fönstret, som han gladeligen slog upp, förty att det var vår,

även ute, och strålande sol och fågelkvitter i parken strax

bredvid.

Den förste gästen anlände och fann allt ganska gott. Men

fick stunden därpå sikte på

arrangemangen i fönstret,

stegade nyfiken vidare och stod

där helt förundrad inför en rad

papperslappar, som, uppträdda

på ett segelgarnssnöre mellan

fönsterposterna, muntert

fläktade för en ljum, men lekfull

majvind. Stickande näsan

närmare läste han: »i frackkostym,

i redingote, 4 västar och"2 par

byxor, 1 smokinghabit och 1

våröverrock» o. s. v. Du

mil-de Antonius, en så’n samling

pantkvitton!

—- Käraste broder, sporde

JEAN SANDBERG

till sist gästen, efter att

nödtorftigt ha hämtat sig, va’ ä’ meningen me’ de’ här?

— Förstår du inte de? replikerade Jean, sorglös som alltid.

Jag vädrar min garderob!...SPELÅRET 1895-96.

1895 sept. 1—okt. 2: Hjalmar Selander, Malmö stående

teatersällskap.

okt. 4—31: Murre Fröbergs operettsällskap,

Eldoradoteatern, Kristiania.

nov. 1—30: Hjalmar Selander,

dec. 1—29: Albert Ranft-Emil Hjertstedt.

dec. 30: Eleonora Duse.

1896 jan. 1—30: Albert Ranft-Emil Hjertstedt.

jan. 31—febr. 1: Dramatisk-musikalisk soaré till

förmån för Kungl. 1 :sta Göta

Artilleri Regementes

ambulans-och sjukvårdsfond.

febr. 2—29: Hjalmar Selander,

mars 1—31: August Lindberg,

april 1—2: Emil Lindens operaturné,

april 6—22: Emil Lj ungqvist.

april 29—30 och maj 7: Konsert av Berlins

Philharmonie-orchester.

maj 9—10: Julia Håkansson-Tore Svennberg.

maj ■ 12: Centralföreningen för Gymnastik-

och Idrottssällskapen i

Göteborg : »stor soirée till firande

av 400-årsminnet av Gustaf

Wasas födelse»,

juni 10: Studentsällskapet Philochoros från

Upsala: musik, dans och

landsmål.

Hjalmar Selanders sällskap hade följande sammansättning:

Dramatiska avdelningen:

Herrar: Harald Apelbom, Konstantin Axelsson, Carl

Bro-wallius, Richard Forsslund, John Hertz, Hjalmar Hirsch, Viktor

Lindqvist, Henric Ljungberg, Gunnar Lundberg, Knut Rohde

och Hjalmar Selander. Lyriska avdelningen:

Herrar: Edvard Arnberg, Per Asklöf, Carl Engdahl, Fredrik

Ericsson, Richard Lundin, Axel Ringvall, Carl Sandström, Carl

Segerqvist, Hjalmar Söderlund, Theodor Ullman och Magnus

Österberg samt Carl Herbold och kapellmästare Margadant.

Damerna vid bägge avdelningarna voro: fröken Hanna

Apel-quist, fru Svea Asklöf (s. m. fru Peters), fru Amelie Axelsson,

född Jacobi, fru Gerda Browallius, fröken Hilda Falk, fröken

Anna Fernqvist (s. m. fru Bartels), fru Hilda Forsslund, fru

Anna Hirsch, fröken Georgina Hjorth (s. m. fru Barcklind),

fröken Hilma Hultberg (s. m. fru Tolstoj), fröken Asta Johansson,

fröken Alma Lund, fröken Emilia Lund, fru Lisa Lundberg,

fröken Gerda Lundequist, fru Bertha Ringvall, fru Concordia

Selander, fru Beda Thunberg, född Söderberg samt fröken Ida

Östérgren.

Gäster: Anna Pettersson-Norrie som Clairette i Clairette i

dragonlägret och Niobe i Niobe samt Gerda Grönberg som Simon

i Tiggarstudenten.

Fröbergs operettsällskap bestod av hrr Murre och Johan

Fröberg, John Borgman, Carl Carlander, Emil Hellman, Axel

Linblad, Gustaf Adolf Lund, Anton Salmson, Carl Samuelsson,

Birger Schucker, Axel Söderström, Robert Wahlberg, Axel

Wess-lau och David Wikström med E. Lovum som kapellmästare samt

damerna Ellen Andrén, Emmy Blomgren, Sigrid Eklöf (s. m. fru

Trobäck), Edla Eriksson, Marta Forsell (s. m. fru Carlander),

Fanny Franke, Frida Fröberg, Majken Fröberg, Anna Lindblad,

Edla Johnson-Lund, Gerda Pettersson, Mathilda Wihr och Betty

Åberg.

Gäster: Elisabeth Hjortberg: titelrollen i Lilla helgonet samt

Anna Pettersson-Norrie: titelrollerna i Den sköna Helena,

Boc-caccio, Storhertiginnan av Gerolstein och Niniche.

Ranft—Hjertstedls sällskap bestod av hrr Emil Hjertstedt, regi,

Arlberg, August Boden, Bernhard Dahlström, Carl Frank, Hugo

Grevillius, Ludvig Haxell, Thure Holm, Gunnar Klintberg,

Hjalmar Peters, Hugo Rönnblad, Sjögren, John Wahlbom, Widbomoch Frans Örnberg samt fruar Kai‘lsson, Ingeborg Rönnblad och

Wahlbom samt fröknar Elsa Friberg, Judith Lindenau, Lundvall,

Agda Mayer, Michal, Astrid Svedlund, Söderström, Signe Widell

och Ella Åberg. Mellanaktsmusik av Naumannska kapellet.

Gäster: Tore Svennberg som Tanqueray i Tanquerays andra

hustru och Julia Håkansson som Paula i samma pjäs.

August Lindbergs sällskap hade följande sammansättning: hrr

August Lindberg, Arthur Alfthan, Rode Berggren, Knut Brinck,

Willgott Crispin, Carl Deurell, Axel Hultman, Karl Kellberg, Carl

Larsson, Knut Lindroth, Johan Sandqvist, Arthur Stavenow och

Ernst Öberg samt damerna Anna-Greta Adamsen, Linda Boström,

Lotten Dorsch, Hulda Englund, Augusta Lindberg, Alfrida

Nilsson, Emmy Raymond, Constance Sjöberg och Hildur Stavenow.

Gäst: Lina Sandell som Jane de Simrose i Damernas vän och

titelrollen i Hannele.

Lindens operaturné bestod av hrr Emil Adami (var under

sejouren här hes och spelade ej), Hjalmar Arlberg, Hjalmar

Meiss-ner, dirigent, Rudolf Sellman, Fredrik Stenfelt, Richard

Strandberg och August Svensson samt fruar Dagmar Bosse-Sterky och

Edith Stenfelt samt fröken Sigrid Hallgren.

Emil Ljungqvists sällskap bestod av hrr Emil Ljungqvist,

Alfred Andersson, Gustaf Carlsén, Carl Carlsson, Sigge

Malmgren, John Sondell, Oscar Stiegler, Göran Tegnér, Fredrik

Wahlström, Emil Wetterstrand, Albin Widberg och Hugo Äström;

fruar Hildur Carlberg, Jenny Malmgren, Lizzi Sondell, Jenny

Tegnér samt fröknar Maja Johansson, Sandra Lindblom och

Olivia Strömberg.

Philliarmonisches Orchester, Berlin, 64 musici, dirigent:

professor Mannstädt och solist: Vilhelm Stenhammar. Program:

Ouverture solennele 1812 av Tschaikowski, Pianokonsert B-moll

av Stenhammar och symfoni C-dur (»Jupiter») av Mozart.

Turné Håkansson—Svennberg bestod av hrr Tore Svennberg

och O. Ahlborn samt fru Julia Håkansson och fröknar E. Almlöf

och E. Carlsson.

* *

* DET VAR EN HEL DEL OLIKA SÄLLSKAP,

som detta spelår stodo för kosthållet på Stora teatem.

Ordspråkets profetia om ju fler kockar. .. slår denna gång sorgligt nog

också in, ty detta spelår är ur konstnärlig synpunkt helt säkert

mindre givande, med undantag för Ranfts och Lindbergs

sejourer samt den lyriska säsongen.

Teatern slog upp sina portar den i september. Det var

Hjalmar Selander, som

började med sin ensemble,

»Malmö stående

teatersällskap». Detta är första

gången, som Selander

framträder som ledare

på Stora teatern. Hans

början här var

emellertid allt annat än

lyckosam. Han hade

visserligen en belåten

söndags-publik och ett tre

skådespel långt program och

dagen därpå en lyckad

start med det tyska

lustspelet, Panelhöns, där

hans nya ingenue,

fröken Georgina Hjorth,

sedermera fru

Barck-lind, slog livligt an. Men sedan tog oturen vid för Selander:

han hade till stor del byggt sin säsong på lustspelsrepertoaren och

härvid övervägande litat på en av sina sujetter, herr Hirsch.

Denne måste dock nu på grund av allvarligt tilltagande ohälsa

sluta sitt engagemang, och där stod den stackars direktören. Han

försökte sig på en fransk vaudevilleoperett, Clairette i

dragonlägret, men »sällskapets lyriska krafter räckte inte till». I väntan på

ett gästspel av Anna Norrie som Clairette tog man upp en av

Södra teaterns i Stockholm succéser, den franska farsen Doktor

Jojo. Den föll emellertid, men hölls uppe, till dess Anna Norrie

kom och »adlade Clairette». Ett dramatiskt program: MaupassantsFör längesen och den av Ranft under förra spelåret på teatern

spelade Niobe, fick litet bättre kritik, särskilt vad beträffar fru

Selander i Maupassant-pjäsen. Selander slog därpå in på lyrisk

repertoar och hade härvid en hel del krafter, som redan nu

började låta tala om sig, främst Ringvall och Ullman. Ringvalls

Ollendorf fick speciellt god press.

Fröbergs operettsällskap tog därefter vid med en operettsejour,

varunder man bjöd på en nyhet

för Stora teatern, Genées

operett Sjökadetten.

Selanders dramatiska trupp

återkom och möttes av en

tröstlöst tom salong: »publiken var

utpumpad genom den

föregående långa operettsäsongen».

Selander började den gången

med Ernst Lundquists

fem-aktskomedi Lilla professorskan,

som emellertid ej fann vidare

nåd inför kritiken. Men

utförandet fick beröm, särskilt

fröknarna Hjorth och

Lunde-quist. På tal om fröken Hjorth

bör här nog inte förbigås att

annotera hennes den tiden

högt skattade danskonst i en hel del balettnummer. Så

försökte Selander med Knut Michaelsons nya komedi

Skandalen i natt. Den karaktäriserades av kritiken som såpbubblor,

men fröknarna Lundequist och Hjorth fingo åter dela berömmet.

En tysk fars, Ljusa pojkar, föll totalt, men nästa,

dubbelprogrammet norrmannen Johan Bojers En moder och Ernst

Lundquists lustspel Ett litet troll, bragte äntligen litet ljusning för

Selander. I den förra pjäsen hade fru Selander tillfälle för sin

konst, och fröken Hjorth tog press och publik som det lilla

trollet. Även Lundquists stycke fick erkännande som »ett glatt

lustspel av svenskt kynne». Nästa program, också dubbelt: Marco

Pragas Förrådd och en engelsk fars, Bortbytingen, samlade ingen

SIGNE W1DELL SOM MADAME

SANS-GÉNEpublik: pjäserna tyckas ej häller ha varit över sig, men

utförandet karaktäriserades som »ledigt och gott spel». Ett nytt

svenskt original, Bröder emellan, av den förut på teatern spelade

Carl Nissen, fick betyget »talangfullt gjort i Ibsen-stil». Kort

därpå hade lyrisk konst en stor dag genom det första framförandet

på Stora teatern av Johann Strauss’ Zigenarbaronen. Hr

Arn-berg gjorde titelrollen, och Ringvall var svingödaren.

Ranft avlöste. Ranft

arbetade här detta året i

association med den kunnige

regissören Emil Hjertstedt.

Denna säsong blev emellertid

den sista, varunder

Hjertstedt kunde ägna sig åt

teatern, en tärande sjukdom

tvang honom kort därefter

att lämna sin verksamhet.

Ranft var nu på väg att bli

den store teaterdirektören:

han började få fast fot i

Stockholm och fick också nu

smeknamnet Albert

Vidfam-ne. Ranfts sällskap började

med en fransk fars,

Maskeraden, »över

genomsnittsnivån». Signe Widell hade huvudrollen här liksom i nästa program,

Madame Sans-Géne. Karl Warburg skrev vid den göteborgska

premiären av detta Sardous skådespel, att Göteborg länge fått

vänta på det. »Så var ej förr fallet — förr fick Göteborg snart

nog se och höra dagens teaternyheter», men nu var det »en

järntid för vår stackars teater». »Men den lyckliga hand dir. Ranft

städse haft över de företag, han gripit an, synes även här skola

visa sig». Skådespelet betecknade han som verkningsfullt och

roligt. Herr Frank som Napoleon väckte dock ingen anklang.

Uppsättningen »särdeles vacker». Det följande programmet,

Tanquerays andra hustru, rekommenderades vänner av stor

konst, ej för pjäsen — »den var föga värd» — »men i gottköps-

ELEONORA DUSEramen framträdde två figurer, som sent glömmas». Man hade

gästspel av Julia Håkansson och Tore Svennberg som »de två

figurerna». Efter Vermländingarne vid jul med Judith

Lin-denau som Anna kom den 30 december en Eleonora

Duse-före-ställning av Kameliadamen.

Nyåret inleddes med en revy av Axel Engdahl och Axel

Cederqvist, kallad En vintersaga. Revyn befanns vara en

angenäm överraskning. Den

behandlade också ett då mycket

aktuellt ämne: Kalle K. hade

följt med Andrée i hans

ballong. Vid Nordpolen hade han

råkat på kung Bore, som han

tog med sig till Marstrand,

där man kan förstå, att det blev

high life. Under återstoden av

Ranfts sejour spelades bland

annat ett amerikanskt

folklustspel, Texas Jack med

revolverskott och allsköns agremang i

cowboy-genren. Tre senare

kända teatermän, Klintberg,

Rönnblad och Bodén, hade här de

bärande rollerna.

Selander återkom nu med

sin lyriska ensemble. Han hade ett par nya saker på

repertoaren: operetten Nanon och sagoperan Hans och Greta.

Ringvall fortsatte sin marsch mot ärans tinnar.

Därpå kom säsongens clou, August Lindberg med sällskap.

Lindberg hade efter sitt tredje och sista spelår på Stora

teatern 1892/3 åter bildat sällskap »och spelat än i

Finland, där urpremiären av Lille Eyolf gick av stapeln,

än i Norge, bland annat i Drammen, där han gav

urpremiären av John Gabriel Borkman — utan sufflör! Det blev en

stor succés som upprepades i Kristiania». Här i Göteborg blev

det nu en lyckosam sejour för Lindberg, samtidigt som »mars

efterlämnar ett gott minne hos teatervännerna». Lindberg bör-

AUGUSTA LINDBERGjade med sin gamla bravurroll i Tatlows hemlighet. Därefter kom

den första nyheten under sejouren, ett italienskt lustspel, på

svenska Kronans kaka, skildrande en stackars tjänstemans

vedermödor, och däri det bjöds på två alternerande och lika

intressanta rollbesättningar. I Bröllopet på Ulvåsa hade fru

Lindberg nu sitt I50:de framträdande som Sigrid den fagra.

Lindberg bjöd vidare på en hel del stor konst: Brand, som aldrig

förut i sin helhet spelats i

Göteborg : hr och fru Lindberg

voro Brand och Agnes, Dumas’

Damernas vän och Hauptmanns

Hannele med Lina Sandell, —

Constance Sjöberg gjorde

också denna roll, »erkännansvärt

arbete», — de Wahls För

tidigt, där Axel Hultman hade

en av sina första, mer

uppmärksammade roller, Sardous

Fedora, Ibsens Gengångare och

Per Gynt, denna senare med

stor orkester under ledning av

dr Karl Valentin, samt

Klädeshandlaren och hans måg,

där Lindberg värdigt gick i

Almlöfs fotspår.

Lindens operaturné hade två föreställningar, varvid

Leon-cavallos Pajazzo presenterades i Göteborg. Rudolf Sellman

var den förste göteborgske Canio, fru Dagmar Bosse-Sterky var

Nedda och August Svensson Tonio. Hjalmar Meissner

dirigerade och minns säkert denna Pajazzos Göteborgspremiär. Det

hände nämligen en malheur med belysningen över hans piano —

herrar dirigenter sutto den tiden bakom pianot och ledde

orkestern samt spelade själva oftast med på pianot — och det blev ett

plötsligt och djupt mörker över dirigentens partitur. Men denne

var med även på de noterna: han spelade på i mörkret en

lång stund, till dess ljusfrågan blev ordnad. Och Pajazzo var

räddad! Emil Ljungqvist, som tidigare arbetat på Storan, bland annat

som regissör hos Ranft — Ljungby horn var en av hans

iscensättningar — hade nu teatern och spelade där med sitt

nyupp-satta sällskap under april. Han gav tvänne nyheter. Den ena

var ett skådespel, kallat Natten till den 28 juli, som var byggt på

Fergus Humes bekanta detektivroman Hansom Cab-mysteriet.

Det hade för resten sin svenska premiär här på Storan nu. Den

andra var en dramatisering av

Eugéne Sues roman, Den

vandrande juden.

Teatersäsongen avslutades

med ett gästspel på två dagar

av Julia Håkansson och Tore

Svennberg med ensemble. Det

är också första gången denna

dyker upp på Stora teatern.

Sällskapet var inte stort denna

första gång. Det bestod, utom

direktörsparet, endast av två

damer och en herre, men man

gav sådana pjäser, där man inte

behövde mer »folk». Och trots

det rådande varma och härliga

vårvädret, skriver den samtida

pressen, hade det två fulla hus.

Direktörsparet kallades »gunstlingar», och dess prestationer fingo

betyget utmärkt skådespelarkonst.

* *

*

HJALMAR SELANDER.

Hjalmar Selander är ett av den svenska teaterns stora namn.

Selander var så gott som göteborgare: han var nämligen född i

Åby invid Göteborg den 2 juli 1859 -— alltså samma år som

Storan invigdes — och gick först i läroverk i Göteborg. Det

lämnade han dock snart för att övergå till Chalmers, men slog så

åter om och hamnade slutligen i Mallanders teaterskola i

Göteborg. Och i Göteborg, på Stora teatern — den kallades då ännu

EMIL LJUNGQVISTNya teatern — debuterade han också. Det var fjärdedag jul

1878 som Herved Bosson i Bröllopet på Ulvåsa. Debuten utföll

lyckligt och föranledde engagemang — som termen lyder — och

under åren 1879—83 var Selander anställd vid olika sällskap för

att spelåret 1883/4 återbördas till Göteborg hos Lorentz

Lundgren på Stora teatern. Sedan bär det i väg till huvudstaden, där

Selander i två repriser var fäst vid Nya teatern, senare Sven-

HJALMAR SELANDER CONCORDIA SELANDER

ska teatern. Beslutet att bli sin egen hade under dessa år

mognat hos Selander, och i februari 1889 startade han med eget

sällskap, huvudsakligen bestående av kamrater vid Nya teatern. Han

bereste nu med god framgång Finland och den svenska

landsorten, varefter han 1891 var mogen för stående sällskap. Denna

start skedde i Malmö, där Selander var »fast» under åren

1891—96.

1895 börjar Selanders insats också på Stora teatern i Göteborg,

där han hade långa sejourer. Under en av dessa firade han Stora

teaterns 50-års jubileum. Den i oktober 1909 övertog Selander

Nya teatern vid Järntorget i Göteborg, varmed hans

verksamhet på Stora teatern lyktas. Ehuru det kanske faller utom ramen för behandling i detta

arbete, erinras om, hur Selander efter en hel del lyckosamma år på

Nya teatern slutligen gav upp i kampen mot svårigheterna: hans

konsttempel vigdes »den vita dukens musa», och Selander drog

sig en tid tillbaka till privatlivet. Men scenen kallade, och snart

var Selander åter i rampljuset och gjorde flere uppskattade

roller i Stockholm, där han dog den io augusti 1928.

Selanders repertoar på Stora teatern upptog bl. a. Antigone,

Macbeth, Gillets hemlighet, Sista riddaren, En folkfiende, Över

förmåga, När det unga vinet blommar, Den sjunkna klockan,

Johannes, Cyrano de Bergerac, Gamla goda tiden, Fänrik Stål,

Lars Gathenhielm och Gurli.

Bland Selanders utförda roller, omkring 700, nämna vi greve

Trast i Ära, Cyrano, Bräsig i Livet på landet, Stockman i En

folkfiende, Jensen i Familjen Jensen, Per Bunke i Flickornas

Alfred och Skytt i Gurli.

Selanders sannerligen inte minsta insats för svenskt teaterliv

är den skola, hans teater under alla dessa år varit för så gott

som alla våra nu berömda skådespelare och skådespelerskor.

Bland förmågor som längre eller kortare tid tillhört Selanders

olika sällskap äro: Beate Thyselius, Gerda Lundequist, Lotten

Olsson, Signe Widell, Karin Svanström, Gabrielle Bidencap,

Frida Winnerstrand, Margot Ryding, Renée Björling, Bror

Olsson, Einar Fröberg, Hugo Grevillius, Karl Hedberg, Albert

Ranft, Jean Sandberg, Victor Lundberg, Konstantin Axelsson,

Axel Ringvall, Oskar Textorius, Victor Sjöström, Olle

Winnerstrand, Gunnar Wingård, Knut Lindroth, Vilhelm Olin, Hugo

Rönnblad, Allan Ryding, Ivan Hedqvist, Ivar Nilsson, Sven

Bergvall, Hugo Björne, Olle Sandborg, Torre Cederborg, Ernst

Eklund, Georg Blickingberg, Gösta Ekman, Erik Rosén, Ejnar

Axelsson och Nils Wahlbom.

Alla dessa pjäser, roller och namn äro anförda, kan det

kanske tyckas, litet huller om buller, men det finns en viss ordning:

den ordningen nämligen, vari Selander själv en gång nedskrivit

dem.

Hjalmar Selanders minne är ljust och vackert: alla hans forna

sujetter minnas honom som den gode läraren och den gode vän-nen, och alla teatervänner bevara honom i tacksam hågkomst för

allt han skänkt dem både av den stora konsten och glada

stunder. Det är ett vackert eftermäle detta, och citera vi slutligen

Nordisk Familjebok, att »Selander förvärvat sig en hedersplats

genom gedigen spellista», så torde våra inledningsord ha fullt

skäl för sig.

Under en stor del av sin bana, ända från 1887, hade Selander

en värdefull och hängiven hjälp av sin maka, Concordia, född

Hård — även hon en scenens trogna tjänare. Fru Selander är

ännu verksam på scenen.EMIL LINDEN

Emil Linden drogs tidigt till teatern, där han vann en snabb

karriär, lika mycket på grund av ett briljant yttre som för en

väl-klingande röst. Hans debut på scenen ägde rum här i Göteborg

— det var emellertid inte på Stora teatern — den 7 november

1877, och han prövades här snart i en mångfald uppgifter,

både lyriska och dramatiska. Så kom Linden till Stora teatern

samt sedan till Stockholm, där han som skådespelare och som

sångare verkade vid olika scener, bl. a. från hösten 1887 till

våren 1890 vid Operan.

För Göteborgs teaterpublik var Linden på slutet av 90-talet

välbekant och högt skattad från gästspel och tillfälliga turnéer samt

som chef för egna sällskap, både operett- och operaensembler,

av vilka särskilt den senare var synnerligen stort anlagd. igoo beträdde Linden scenen sista gången i egenskap av aktör.

Det var just på Stora teatern, i Wallmark-Herbolds Gustaf II

Adolf i Mainz. Sedan var Linden så gott som uteslutande

knuten hos Albert Ranft i egenskap av regissör, men tvangs snart

till overksamhet på grund av vacklande hälsa. Efter flerårig

sjuklighet skördades han av liemannen, midsommaraftonen 1914.

Han var då i det närmaste 55 år. Linden var nämligen född

1859, den 10 oktober, i Uddevalla.

Under åren 1891—99 var Linden gift med operasångerskan

Matilda Jungstedt i hennes första gifte. Linden efterlämnade

maka, en dotter till Axel Sernqvist, samt barn.

SPELÅRET 1896—97.

Hjalmar Selander.

Wilhelm Rydberg.

Albert Ranft.

Göteborgs Arbetareförenings

amatörsällskap.

Borkman-tumén (Albert Ranft).

Emil von der Osten.

Hjalmar Selander.

Turné Anna Malmgren-Lundberg.

Wilhelm Rydberg,

april 13—15, 19—30: Hjalmar Selander,

maj 1—2, 13—23: Vasateaterns turnéer (Albert Ranft).

juni 11—12: Turné Betty Hennings.

Hjalmar Selanders sällskap hade följande sammansättning:

Lyriska avdelningen: hrr Carl Engdahl, Fredrik Eriksson, August

Grönmark, Claes Henning, Carl-August Liljefeldt, Axel Ringvall,

Carl Sandström, Carl Segerqvist, August Svensson, Hjalmar

Söderlund, Carl Tell, Magnus Österberg och Carl Herbold som

kapellmästare. Damer: fröknar A. Andersson, Julia Andersson,Hanna Apelquist, Stina Berg, Frida Falk och Lisa Hallström, fru

Bertha Ringvall, fröken Hanna Rubenius (fru Haxell) samt

fruar Beda Thunberg och Mattis Uby.

Dramatiska avdelningen: hrr Emil Asplind, Konstantin

Axelsson, Carl Browallius, Emil Cederlöf, Carl Deurell, Richard

Forss-lund, Viktor Lindqvist, Chariey Paterson, Knut Rohde, Hjalmar

Selander, Wilhelm Tunelli och Eric Zachrison. Damer: fruar

Amelie Axelsson, Gerda Browallius, Lydia Carlsson, Sigrid

Eliason och Hilda Forsslund, fröknar Sigrid Lindberg och Anna

Loenbom, fru Concordia Selander och fröken Ida Östergren.

Gäster under den lyriska sejouren: fru Emma Berg, född

Ekström, s. m. fru Meissner: som Eurydike i Orpheus i underjorden,

Adéle i Läderlappen, P"ragoletto i Frihetsbröderna, Francine i

Lilla mamma och fru Elisabeth Hjortberg som Batli i Den ondes

besegrare och Bronislawa i Tiggarstudenten.

Under marssejouren debuterade fröken Hilma Hultberg den 23

som Leonora i Donizettis opera Leonora och hade sedan sin andra

debut som Fiorella i Frihetsbröderna. Den 26 mars hade Carl

Herbold reeett. Program: Leonora.

Under den dramatiska avdelningens säsong gasterade August

Palme som Robert Heineke i Ära, som de Maurillac i Dora samt

i titelrollerna i Mäster Olof och Ambrosius samt premiärdansösen

från K. teatern, fru Agnes Christenson i olika balettnummer.

Albert Ranjts sällskap bestod av: hrr Albert Ranft och Axel

Bosin: regi samt August Bodén, Bernhard Dahlström, Oscar

Eliason, Carl Frank, Axel Hagerberg, Ernst Jones, Alfred Klinger,

Victor Lundberg, Wilhelm Olin, Bror Olsson, Hugo Rönnblad,

Jean Sandberg, Erik Skotte, Emil Strömberg, Julius Trankell,

John Wahlbom, Axel Wibom, Hugo Åström och Zachris

Zachris-son; fruar Alma Bodén, Linda Boström, Carlsson, Lindström,

Lotten Olsson, Lisa Ranft, Ingeborg Rönnblad, Emma Wahlbom

samt fröknar Edla Hamberg, Judith Lindenau, Agda Mayer,

Emelie Michal, Anna Rustan, Anna Svedlund, Amelie Tuné och

Gabrielle Åberg.

Wilhelm Rydbergs sällskap bestod av hrr Wilhelm Rydberg,

Harald Boström, Knut Brinck, Carl Carlsson, Willgott Crispin,

Thure Holm, Karl Kellberg, Hjalmar Peters, Gösta Sjögren,Fredrik Wahlström och Frans Örnberg samt damerna Hulda

Rydberg, Anna-Greta Adamsen, Walborg Andrén, Sara

Backman, Lydia Carlsson, Anna Cederlund, Maria Johansson,

Ingeborg Malmgren, Inga Person, Constance Sjöberg och Helfrid

Torsslow.

Gäst: Signe Widell i titelrollen i Unge greven samt som

Aga-petus i Herr Dardanell och hans upptåg på landet.

Den första B ork man-turnén bestod av hrr August Lindberg

samt Klintberg och Sternvall samt fruar Brinck och Dorsch och

fröknar Andersson, Lundequist och Söderström. Den andra,

den 13, 15 och 16 maj, bestod av hr Lindberg samt de norska

skådespelarna Lunde och Voss samt fruar Dorsch och Lindberg

samt de norska skådespelerskorna fruarna Mathiesen och Voss.

von der Ostens sällskap hade följande sammansättning: hrr

Emil von der Osten, Arthur Alfthan, Hugo Grewillius, John

Hertz, Adolf Linderoos, Anton Salmson, Johan Sandqvist och

Ernst Öberg samt fru Anna Lindman och fröknar Hansson,

Helga Kindstrand, Alfrida Nilsson, Anna Sundell och Selly

Viklund.

Turné Anna Malmgren—Lundberg bestod av hrr August

Ahl-stedt, Otto Björkman, Gustaf Bruno, Gustaf Carlsén, Fredrik

Eggeling, Richard Hagman, Wilhelm Holmgren, Gustaf Lund,

Otto Lundberg, Karl Nelson och Oskar Textorius samt fru Anna

Malmgren-Lundberg och fröknar Maria Hellström, Svea Holtz,

Frida Kumlin, Natalia Pisani, Siri Winge och Ellen Ädelstam.

Vasateaterns turnéer med Fröken Falköga och Solfjädern på

programmet bestodo av hrr Oscar Byström, Oscar Eliason,

Ludvig Fristedt, Axel Hultman, Gustaf Ranft, Tore Svennberg och

Anders de Wahl samt fruar Anna Brinck, Julia Håkansson och

Erika Lindström samt fröknar Constance Gottschalk, Gerda

Lundequist, Julia Magnusson och Gerda Thomée.

Turné Betty Hennings bestod av kgl. skådespelerskan fru Betty

Hennings samt av Dagmarteatrets personal fruar Olivia

Jacob-sen, Janna Neijendam och fröken Oda Alstrup samt hrr Em.

Larsen, Neijendam, Benjamin Pedersen och Jacques Wiehe. SPELÅRET BÖRJADE REDAN DEN 30 AUGUSTI,

då Selanders lyriska avdelning ryckte in med Axel Ringvall som

regissör och ledare och med bland andra August Svensson, vilken

nu började göra sig ett namn. Det blev en god sejour för

Selander. Särskild glans förläntes genom ett gästspel av Emma

Berg, bland annat i en nyhet för Göteborg, Hervés operett Lilla

mamma.

Den från Stora teaterns

tidigare öden kände Wilhelm

Rydberg hade sista hälften av

september teatern för en sejour och

på vårsidan ytterligare en. Signe

Widell gasterade och »bar upp

repertoaren». Han började

höstse jouren med en nyhet, Knut

Michaelsons komedi, Unge

greven, som just då lät mycket tala

om sig på grund av en konflikt

mellan författaren och

Dramatens ledning. En nyhet under

våren var Lejonets unge,

dok-torinnan Stéenhoffs

»intresseväckande nutidsskildring». En tysk

pjäs, Askungen, vann

däremot föga anklang. Så mycket

mer glädje väckte Signe Widell som Agapetus i det gamla

lustspelet Herr Dardanell, och Rydberg fick eftermälet, att hans

säsong »efterlämnade högst angenäma minnen: tre svenska

original och en ung begåvad skådespelerska».

Albert Ranft hade teatern för en längre sejour. Man

startade med Ranfts stora succés på den av honom nu förhyrda

Vasateatem i Stockholm, Feydeaus giftermål, vilken också här

blev skrattsuccés. Efter ett mer eller mindre misslyckande med

Blanches Döden fadder gavs utstyrselstycket, På havets botten,

som hade varit Ranfts sommarprogram på Arenateatern. Nästa

nyhet, Pineros Dandy Dick, en historia om en kapplöpningshäst,

gjorde däremot ingen lycka. Men Ranft spelade snart ut en ny

SIONE WIDELLtrumf, sin »braksuccés» från Djurgårdsteatern i Stockholm,

Feydeaus Spökhotellet. Och med den tog han riktigt hem

spelet, något som även blev förhållandet med Bissons

Generaldirektören och Sudermanns Undangömd lycka, bägge med

gästspel av Julia Håkansson och Tore Svennberg. I Spökhotellet

var Oscar Eliason den förste göteborgske Pinglet, Ranfts egen

glansroll. Om vi sedan tillägga, att nyårsrevyn, som självfallet

skulle alludera på Spökhotellet, fick svag press, och att

Schnitz-lers Älskog hade sin premiär för Göteborg i Ranfts egen

lovordade regi, så torde det viktigaste vara nämnt om Ranfts insats

på Stora teatern det året, fastän vi strax återkomma till honom.

Det följde nämligen ett bättre evenemang, en Ranft-turné med

John Gabriel Borkman första gången på Stora teatern och med

gästspel och i regi av August Lindberg. Succés förstås!

von der Osten hade en sejour och framträdde i en hel del av

sina paradroller: som Otello, i Familjens olycksfågel, där inom

parentes sagt von der Osten nu spelade sin roll för 700 :de gången,

i Fabricius’ dotter, »det mest tårdränkta stycke, som givits på

Stora teatern» och som David Garrick. Av von der Ostens

personal nu fick särskilt Salmson erkännande.

Selander hade en ny lyrisk säsong med en nyhet, Marschners

opera Hans Heiling, här kallad Bergakungen, med August

Svensson i titelpartiet.

Anna Lundberg hade ock en några dagars sejour, varvid,

hon briljerade i sina populära roller: som Pariserpojken, där hon,

som äldre teatervänner kanske erinra sig, alltid sjöng

Marseljä-sen — också hon passade på att fira ett jubileum här, i det hon

nu spelade Pariserpojken för 120 :de gången — som Lisbeth i

En söndag på Amager samt i Offenbachs Lilla Ettermyggen.

Selanders dramatiska sällskap hade en säsong, varvid bland

annat spelades Ann’ Charlotte Leffler-Edgrens Sanningens vägar

samt den tyska farsen Neckens dotter, som fick betyget

att vara verkligt rolig. August Palme gasterade också i en del

av sina glansroller.

Oaktat årstiden var långt framskriden och ett härligt vårväder

rådde, vågade Ranft dirigera hit inte mindre än tre turnéer,

vilka alla gjorde succés. Den första gav ett tyskt lustspel, Frö-ken Falköga och den andra Wildes Solfjädern — ett märkligt

sammanträffande ville, att Wilde två dagar innan hans

Solfjädern upplevde sin Göteborgs-premiär, frigavs ur fängelset i

London från sitt tvååriga fängelsestraff. Den tredje var August

Lindbergs avskedsturné i landsorten före tillträdandet av hans

engagemang vid Dramaten. Ensemblen var delvis norsk, och

programmet upptog John Gabriel Borkman.

Säsongen avslutades med ett gästspel av Betty Henningsturnén.EMIL von der OSTEN

Född den 15 februari 1848 i Fiirstenwald a. d. Oder kom

Emil von der Osten redan vid unga år till Göteborg med sin

faders tyska operasällskap. Det var under åren 1862/63 som

den äldre von der Osten, han hette också Emil, spelade på

nuvarande Stora teatern. Här i Göteborg blev lusten till sjön den

unge så stark, att han tog hyra på ett av de Dicksonska skeppen.

I tio år var von der Osten sjöman samt avlade både

styrmans-och kaptensexamen i Göteborg. Den fäderneärvda kärleken till

teatern tog emellertid omsider ut sin rätt, och han drevs — som

han själv sade — slutligen upp på de bräder, som föreställa

världen. Det var i Filadelfia som han gjorde sin entré på scenen,

den 18 april 1871, som Karl Moor i Schillers Die Räuber. Det

var alltså den dramatiska konsten åt vilken den unge von derOsten vigde sitt liv. I flere år spelade han nu på skilda platser

i Amerika och kom så över till Tyskland, där han vid olika

teatrar, även i storstäderna, på scenen gav liv åt sådana

dramatiska gestalter som Hamlet, Otello, Egmont m. fl. 1885

återvände han till Göteborg, där han på Stora teatern firade

verkliga triumfer både i den tragiska genren som t. ex.

Otello och i lättare gods, främst i Dumas’ Kean och i tyska

lustspel.

Det blev den svenska landsorten som blev fältet för von der

Ostens senare verksamhet som teaterledare och skådespelare, och

härunder gästade han med sitt sällskap titt och ofta Stora

teatern. Tiden gick så, och von der Osten spelade alltjämt med

samma heliga och brinnande kärlek till Thalia, omgiven av en mer

eller mindre konstnärlig ensemble och under växlande lycka. På

nyåret 1905 ådrog han sig en häftig förkylning, som snart

övergick i lunginflammation, och inte nog med detta, fick han ett

slaganfall som berövade honom talförmågan. Hans sällskap

upplöstes, och själv måste von der Osten låta lägga in sig på

lasarettet i Oskarshamn, där han dog den 13 april.

von der Osten var som människa oerhört omtyckt inte bara

av sina sujetter utan också över huvud av alla som han kom i

beröring med. Att han städse strävade efter en konstnärlig

verkan, torde varit obestridligt, om ock förhållandena gjorde, att

han ibland icke nådde det resultat, han åsyftat. Med ett aldrig

svikande jämnmod bar han de senaste årens motgångar, och hans

glada lynne förfelade icke att göra sig gällande, även då kampen

för tillvaron syntes rent hopplös. Och även då sökte han

alltid göra det bästa möjliga för sina underlydande.

Den i främmande land bortgångne teaterdirektören sörjdes av

tre döttrar, vilka i Tyskland ägnat sig åt scenen. Hans

älsklingsbarn, »hans avgud», var den förstfödda Eva, numera berömd

operasångerska i Tyskland och i äktenskap förenad med

barito-nisten, kammarsångare Plaschlce.

Eva von der Ostens namn nämndes i förfjol i samband med

framförandet på Stora teatern av Poldinis opera

Förlovnings-festen. Hon kreerade nämligen det kvinnliga huvudpartiet på

tysk scen. Vi torde därför i detta sammanhang alltid kunnaha en viss anledning att berätta ett minne om »pappa Emil och

hans vackra Evi». Herman Seldener berättar:

Om någon dotter blivit älskad och avgudad av en far så var

det hon. Huru armt och fattigt han än stundom hade det — en

svensk landsortsdirektör blir rätt sällan någon Krösus — nog

hade han sparat ihop till en julgåva åt henne, och i stunder av

lidande och betryck blev hans blick så lugn och ljus, då han

talade om den avgudade dottern. Hennes framtid drömde han

så stor och fager, och under motgångarna och det eviga

flackandet från stad till stad i ett främmande land fick han styrka vid

tanken på henne. Hon skulle bli hans ålderdoms tröst och stöd.

Jag vill berätta om en episod. Det var en jul eller rättare

strax innan julen, då man inte spelade längre, von der Osten

låg med sitt sällskap i Hälsingborg. Och så en kväll smet han

från alltsamman, steg på tåget och reste till Dresden, där

dottern sjöng. Och där satte han sig i största hemlighet och okänd

av alla, även dottern ovetande, att höra henne sjunga på operan.

Och aldrig glömmer jag den glädje och stolthet, som strålade ur

hans ögon, när han berättade om sitt äventyr:

— Det var i Carmen, jag hörde henne. Och du skall få se,

att hon en gång kommer att låta tala om sig i världen...

Hans förhoppningar kommo inte på skam!

* *

*

När publiken ville gå ifrån Edmond Kean.

En av Emil von der Osten den yngres många succéspjäser var

Dumas’ skådespel med den berömde engelske aktören Edmond

Kean som centralfigur. Från ett uppförande av pjäsen under en

av von der Ostens otaliga turnéer berättas.

Ridån har just gått ned för fjärde akten, där mr. Kean

förlorar sansen och utbäres, under det att sufflören träder in på

scenen och förklarar:

•— Vi beklaga, att föreställningen ej kan fortsättas. Den

store mr. Kean har blivit vansinnig!

Omedelbart efter ridåfallet anmäler sig en del gott folk hos

garderobiären och anhåller om sina kläder.— Men, undrade denna, föreställningen är ju inte slut än!

— Är den inte slut? Den måste ju avbrytas därför att

skådespelaren blivit vansinnig!

Stor skrattexplosion med ty åtföljande förklaringar! Varpå

de något snopna teaterbesökarna återvände till salongen.

Albert Ranft, lyrisk ensemble.

mars 1—17: Hjalmar Selander, lyrisk ensemble,

mars 18—april 22: Hjalmar Selander, dramatisk ensemble,

april 23—30: Oscar Lomberg.

maj 3—10: Eldorado-teatern, Kristiania; Fredrik

Mossin.

maj 19—23 : Albert Ranft, lyrisk ensemble,

juni 3—5 : Dagmarteatrets turné.

Oscar Lombergs of erasällskap, f. d. Fröbergs sällskap, bestod

av hrr Oscar Lomberg, regi; H. Behrens, kapellmästare och Helge

Kihlberg, balettmästare samt hrr Björklund, Otto Edberg, Sigurd

Hagman, Carl Hansen, Axel Lindblad, Carl Sandström, Carl

Thanum och August Wahlgren samt fruar Annie

Blumenthal-André, Anna Lindblad och Constance Wahlgren samt fröknar

Anna Femqvist, Flodin, Anna Francke, Gerda Grönberg, Thérése

Hertzberg, Mathilda Keyser och Inez Kihlberg.

Debut: den 7, okt. 1897 hr Hagman i Konung för en dag.

Gäster: den tyske tenoren Heinrich Bötel som Lyonel i Martha

och Manrico i Trubaduren samt fru Matilda Linden i titelrollerna

i Carmen och Orfevs samt Nancy i Martha.

Albert Ranfts dramatiska ensemble hade följande

sammansättning: hrr Axel Bosin: regi, Olof Dahlberg, Ludvig Fristedt,

Carl Frank, Thure Holm, Axel Hultman, Gunnar Klintberg,Vilh. Olin, Oskar Sternvall, Oskar Stiegler, Carl Thanum, Zachris

Zachrisson, Hugo Åströra samt fru Linda Boström; fröknar

Maja Johansson, Märtha Lodenius, Agda Mayer, Heléne

Söderman, Gerda Thomée, Helfrid Torsslow, Amelie Tuné och Karla

Strandberg.

Gäster: Anders de Wahl som Olof i Per Olsson och hans

käring och som Per i Lycko-Pers resa samt fröken Constance

Gottschalk som Sargit i Midnattssol.

Albert Ranfts lyriska ensemble bestod av hrr August Bodén,

kamrer; Hjalmar Meissner, dirigent; John Borgman,

balettmästare samt hrr Carl Carlander, Axel Hagerberg, Carl Karlsson,

C.-A. Liljefeldt, Gustaf Adolf Lund, Hugo Rönnblad, Carl

Samuelsson, Emil Strömberg, Sundborg, Carl Thanum,

Wahl-berg, John Wahlbom, Theodor Ullman och Frans Ömberg;

fruar Alma Bodén, Ellen Borgman, Martha Carlander, Carlsson,

Edla Lund, Ingeborg Rönnblad, Thanum och Emma Wahlbom

samt fröknar E. Andersson, Forsberg, Asta Johansson, S.

Johansson, Elin Lindell, Judith Lindenau, Ljung, Malmgren, Viran

Rydkvist och Astrid Svedlund.

Recett: den 26 jan. 1898 Hjalmar Meissner som dirigent av

Söndagsbarnet.

Gäster: fru Anna Pettersson-Norrie som Bettina i

Lycko-flickan, Boccaccio i Boccaccio och Helena i Den sköna Helena;

fru Emma Berg som Fiametta i Boccaccio, Orestes i Den sköna

Helena, Bettina i Lyckoflickan, Wladimir Samoiloff i Fatinitza,

Bacchus och Jubileumskrischan i Det var en gång, Drolly i

Söndagsbarnet och Yum-Yum i Mikadon samt fru Hilda Castegren

som Venus i Det var en gång, Helena i Den sköna Helena,

Marinja i Norrskenet och lady Sylvia Rockhill i Söndagsbarnet.

Emil von der Ostens sällskap hade följande sammansättning:

hrr Emil von der Osten, Arthur Alfthan, Richard Forsslund,

Carl L:ljegren, Adolf Linderoos, Anton Salmson, Johan Sandqvist,

John Sondell och Emil Sundvall samt damerna Josefine

Forsström, Mia Grunder, Helga Sondell, Lizzi Sondell, Anna

Wann-berg, Selly Viklund och Ida Östergren.

Gäster: Sigrid Eliason som Helene i Min hustru nihilisten,

Lud-milla von Eschner i Var är katten?, Desdemona i Othello ochtitelrollen i Vicomte de Létoriéres; Adolf Berlin som Jago i

Othello, dr Ernst Muller i Tilli och hertig de Bligny i Herr

Derblays giftermål; Signe Widell som Tilli i Tilli, Caroline

Pe-tersen i Skvaller och Lizzi i Småflickor samt Lotten

Seelig-Lundberg som Claire de Beaulieu i Herr Derblays giftermål.

Hjalmar Selanders sällskap hade följande sammansättning:

Lyriska avdelningen: hrr Carl Engdahl, Fredrik Eriksson, August

Grönmark, Erik Hammar, Ludvig Haxell, Claes Henning, Axel

Nilsson, Elis Olsson, sedermera Ellis, Axel Ringvall, Carl

Sjögren, August Svensson, Hjalmar Söderlund och John Öhman,

kallade sig senare Öfverman samt Carl Herbold som kapellmästare.

Damer: fröknar Hanna Apelquist, Harriet Arnoldson, Stina Berg,

Frida Falk, Gerda Frisch, Hilma Hultberg, Ingeborg Lindbom

och Hedvig Lindby, fru Bertha Ringvall, fröken Hildur

Svenne-son och fru Augusta Svensson.

Dramatiska avdelningen: hrr Konstantin Axelsson, Carl

Browallius, Wilgott Crispin, Wilhelm Holmgren, Simeon Lindstrand,

Sigge Malmgren, Carl Nelson, Charley Paterson, Harald

Sandberg, Eugén Schaar, Hjalmar Selander, Wilhelm Tunelli och Eric

Zachrison. Damer: fröken Anna-Greta A damsen, fruar Amelie

Axelsson, Gerda Browallius, Jenny Malmgren och Concordia

Selander samt fröknar Gerda Stiegler (s. m. fru Löwenadler) och

Karin Svanström.

Recetter: den 16 mars 1898 Axel Ringvall och den 17 Carl

Herbold: bägge i Stackars Jonathan.

Lombergs operaturné under april bestod av Oscar Lomberg,

direktör; Richard L’Arronge, hovkapellmästare vid hovteatern i

Stuttgart, dirigent; Helge och Inez Kihlberg, balett. Sångare:

hrr Oscar Lomberg, Carl Hansen, Axel Lindblad, Carl

Sandström, Carl Thanum, Åke Wallgren (debut den 28 april 1898 som

Tonio i Pajazzo) och Carl Winsberg. Sångerskor: fröknar Fanny

Francke, Mathilda Keyser, Emma Skärlén och Gerda von Sydow

(debut den 28 april 1898 som Santuzza i Cavalleria rusticana,

andra debut: Eros i Orfevs).

Gäster: fru Matilda Linden som Mignon, Orfevs och Carmen ;

fröken Anna Femqvist som Philine i Mignon och Eurydike i

Orfevs; Mikael Bratborst som don José i Carmen, Turiddu i Ca-valleria rusticana och Canio i Pajazzo samt Carl Lej dström som

Lothario i Mignon, Escamillo i Carmen och Silvio i Pajazzo.

Eldorado^teaterns sällskap: regi: Emil Adami och J. Fröberg;

kapellmästare: Per Lindberg; maskinmästare: Malmberg;

balettmästare : Axel Kihlberg och garderobiär Emilia Lindqvist. Hrr

Emil Adami, Anders Bengtsson, Emil Cederlöf, Lauritz Eggren,

Emil Hellman, Victor Lindqvist, Richard Lundin, Knut Rohde,

Fritz Rundqvist, Birger Schiicker, Sigvart Svendsen, Axel

Söderström, Axel Wesslau och David Wikström. Damer: Inga Berentz,

Emmy Blomgren, Sigrid Eklöf, Ester Lindberg, Sigrid Lindqvist,

Hildegard Lindzén, Edla Lowum och Betty Åberg.

Gäst: Gerda Grönberg som Zora i Gasparone.

Den stumma från Portici-turnén (Albert Ranft) : Dirigent:

Hjalmar Meissner; balett: John Borgman, Ellen Borgman och

Ingeborg Rönnblad. Hrr Carlander, Hagerberg, G. A. Lund,

Rönnblad, Samuelsson och Ullman; fru Edla Lund och fröken

Judith Lindenau.

Gäst: fru Hilda Castegren som Elvira i Den stumma från

Portici.

Dagmarteatrets turné: hrr Robert Dinesen, Jacob Jacobsen,

Benjamin Pedersen, Sophus Neumann, Jacques Wiehe och

Wilhelm Wiehe; fruar Olivia Jacobsen och Emma Wiehe samt

fröknar Augusta Blad och Jenny Roelsgaard.

* *

*

SPELÄRET BÖRJADE INTE FÖRRÄN DEN i OKTOBER,

då ett nytt sällskap dyker upp på Stora teatern. Det var Oscar

Lombergs operaturné, som hade en månadslång sej our.

Sällskapet var en rekonstruktion av det Fröbergska. Mauritz (Murre)

Fröbergs verksamhet som teaterledare slutade nämligen detta år.

För närmare orientering hänvisa vi till specialartiklar över

Mauritz Fröberg och Oscar Lomberg.

Lombergs sällskap hade under denna sin första sejour på

Stora teatern både konstnärlig och ekonomisk succés bland an-nat genom medverkan av den ryktbare tyske tenoren Heinrich

Bötel, vilken firade verkliga triumfer, och genom gästspel av

fru Matilda Linden. Under sejouren hade Glucks opera Orfevs

sitt första framförande i Göteborg och med fru Linden i

titelpartiet.

Den i november ryckte en Ranftsk dramatisk ensemble in för

en två månaders sejour. Anders de Wahl, numera fäst vid

Ranfts teaterföretag i

huvudstaden, gästspelade först i

Geijerstams Per Olsson och

hans käring. Författaren hade

nu underkastat detta arbete

omarbetning, men detta till

trots ansåg Göteborgskritiken,

att »det ej försvarade sin plats

som en framstående

författares folklivsskildring». de Wahl

var emellertid som förut bra.

Han fortsatte sitt uppskattade

gästspel som Per i Strindbergs

Lycko-Pers resa. Fröken

Constance Gottschalk gästspelade

som Sargit i Midnattssol, Ernst

Didrings första arbete för

scenen — »lovande debutarbete».

En nyhet ytterligare var ett mycket påkostat franskt

folkskådespel, De små landstrykarna, som pressen emellertid

rekommenderade endast för folk med starka nerver.

Så kom en lyrisk Ranft-ensemble, som hade god början med

Lyckoflickan och andra program ur den gamla beprövade

operettrepertoaren: Nyårsdagen kom med sin revy. Den kallades

Det var en gång och var tydligen ett uppkok på utstyrselstycket

Venus på utställningen, som uppbyggt allt Sveriges folk under

Stockholmsutställningen sommaren förut. Anrättningen ansågs

emellertid vara »ganska god», men ett par unionstyper fingo

speciellt på pälsen. Nyheterna ytterligare under sejouren voro

ett engelskt lustspel, Mårtens gås — »en tarvlig anrättning»

MATILDA JUNGSTEDT-L1NDEN SOM

CARMEN— Millöckers nya operett Norrskenet — »dålig musik, ingen

handling, gott utförande» — samt Söndagsbarnet.

Avlösning den 2 februari av von der Ostens sällskap. Man

började med en dramatisering av Savages den tiden våldsamt

populära roman Två fruar. På scenen tycks den dock inte ha

intresserat, men man var glad att se fru Eliason i ensemblen och

återse von der Osten själv. Nyheterna n :o 2 och 3 voro Var är

katten? — »en tarvlig tysk Posse» — och den franska komedin

Vicomte de Létoriéres. En premiär för Sverige kom i och

med Olyckskorpen, som var säsongens stora succés på

kontinenten och som enligt förhandsreklamen var väldigt modern, i det

den »byggde på Edisons kinematograf». Som kontenta av

sejouren skrev kritiken, att von der Ostens konst hade många

vänner i Göteborg; skada blott, att den inte kunde framträda i

en värdigare omgivning.

Hjalmar Selander hade teatern under mars. Först för sin

lyriska ensemble, där Axel Ringvall var ledaren och den bärande

kraften, och varunder man första gången i Göteborg framförde

Audrans operabuffa Stara Mogul. Kapellmästaren, Carl

Herbold, firade under sejouren sitt silverbröllop med operascenen.

Den dramatiska ensemblen, som sedan ryckte in med Selander

själv som ledare, började under de bästa auspicier med Henrik

Christiernssons nya lustspel Gurli. Selander gjorde under varmt

erkännande greve Skytt, och den första göteborgska Gurli var

Gerda Stiegler.

Gurli hade då kort förut haft sin mycket uppmärksammade

premiär i huvudstaden, så mycket mer sensationell som Gurli

först framträdde under anonym författare. Bakom

signaturen, Petrus Holmiensis, framträdde dåvarande intendenten

vid Dramatiska teatern, Henrik Christiernsson. Hans

anonymitet var emellertid så väl bevarad, att endast en av de vid

Dramaten anställda kände det rätta förhållandet, så författaren

hade mycket väl kunnat bevara den längre, om han velat.

Den 28 mars gavs en galaföreställning i anledning av konung

Oscars besök i Göteborg. Föreställningen betecknades som

slut-och glanspunkten i festligheterna vid konungens besök, och det

fina Göteborg var på teatern — på första raden enbart damer, alla i stor toalett, och utanför var hela Göteborg församlat för

att få se något med av all ståten. Programmet upptog En

blomsterdröm, sagospel i fem tablåer med deklamation, dans och

musik ur Carl Snoilskys dikt Blomsterfursten och med damer

och herrar ur societeten som de olika blommorna i tablåerna.

Det kan kanske intressera våra läsare att se, vilka som

medverkade. Vi meddela »rollbesättningen» ur Handelstidningen för

den 29 mars:

Älvor: fruarna Fanny Blidberg och Anna Melin samt

fröknarna Svea Reuter, Helene Colliander, Tyra Mark, Viva Rhodin,

Karin Rhodin, Signe Gadelius, Ellen Seaton, Alice Keiller, Jane

Edgren, Marie Edgren och Ellen Larsson.

Blåklockor: frkn. Emmy Lindberg, Dagmar Berggren, Frida

Colliander, Ellen Holmgren och Sigrid Thedenius.

Gula prästkragar: fru Alice Pripp och fröken Frida Aaron.

Blåklint: frkn. Ella Wilkens och Gurli Gillblad.

Smörblommor: frkn. Ingrid Wallberg, Inger Sundelius,

Göthilda Magnus, Greta Nordenfelt och Fanny Svennonius.

Liljornas drottning: fru Valborg Weinberg.

Liljor: frkn. Greta Westin, Vera Wijlc, Thorborg Carlsson,

Greta Lindström, Valborg Kjellberg, Ingeborg Westman, Anna

Minton, Maria Mellqvist och Mary Hammarberg.

Påskliljor: frkn. Kerstin Lindström, Sigrid Haglund och Olga

Haglund.

Fjärilar: hrr Westerberg, Bratt, Brusewitz och Lignell.

Svärdsliljor: underlöjtnanterna frih. v. Essen och Ekstrand

samt hrr Lindelöf, Lagergren, Lindström, Bolinder, Wimnell,

Lovén, Fredén och Wetterholm.

Rosornas drottning: fru Ingrid Evers.

Rosor: frkn. Margot Nissen, Ingrid Tellander, Nancy

Sören-sen, Signe Aréhn, Jenny Aréhn, Maggi Lilliestierna, Vega

Svensson, Milda Pedersen, Ellen Pedersen, Aino Wijkander och Thyra

Cnattingius.

Snödroppar: frkn. Elsa och Greta Mark samt Eva Mellqvist.

Vallmor: hrr greve Hamilton, Heyman, Åberg, Selander och

Wigelius.

Tulpaner: hrr Lieberath, Bratt, Ericsson, Flach och Wettergren. Skogsblommornas drottning: fröken Gertrud Hallberg.

Liljekonvaljer: frkn. Elin Zachrisson och Valborg Andréen.

Förgät mig ej: frkn. Anna von Gegerfelt och Signe Moberg.

Vita prästkragar: fruar Lilla Bratt och Maria Leffler samt

frkn. Alfhild Uggla, Sigrid Sternhagen och Valborg Brusewitz.

Trollsländor: frkn. Stella Sauers, Märtha Ericson, Clara

Högberg, Helene Magnus och Anna-Lisa Magnus.

Mellan tablåerna sjöngos körer ur Blommornas undran, text

av konungen, deklamerad av fru Mary Weinberg, samt musik

av Ivar Hallström. Vidare medverkade P.-B.-kören samt

orkester under Fredrik Kuhlau. Sånganförare var Alfred Löfgren.

Selanders vidare nyheter voro det danska lustspelet

Etats-rådets stiftelse — »bra pjäs, bra spelad» — samt Frans

Hedbergs 1892 utkomna skådespel Ett åskslag.

Lombergs operaturné återkom i slutet av april och »bragte

göteborgarna åtta njutningsrika aftnar».

Eldoradoteatern i Kristiania — se specialartikeln om Mauritz

Fröberg! — hade en kortare sejour under ledning av

Fredrik Mossin. En nyhet var ett sagospel Fru Hin, i

bearbetning från franskan av Henrik Christiernsson och med

arrangerad musik av Halldén, den tiden ännu med förnamnet Björn.

Pjäsen fick omdömet: »revyartad» med »medelmåttigt spel» utom

beträffande Hildegard Lindzén. Även presenterades Audrans

opera-comique Suzette. Med den »hade sällskapet en beau jour».

Sigrid Eklöf och Birger Schucker hade huvudrollerna. Vad

operetten beträffar, så var den då förstås en nyhet med reservation,

i det att den spelats förut på Stora teatern, men då under

namnet Vore jag karl!

En operaturné under Ranfts direktion gästade i slutet av maj

med Den stumma från Portici på programmet, varpå säsongen

avslutades med ett gästspel av en turné från Dagmarteatret i

Köpenhamn.OSCAR LOMBERO

Oscar Lomberg var Gävlebo, född den 21 december 1861.

Jämförelsevis tidigt kom han ut i världen och slog först in på

apotekarebanan. I fyra år tjänstgjorde han å apotek, större delen av

denna tid i Stockholm. Men teatern låg i blodet och blev

honom till sist övermäktig. Fadern, i sin ungdom i besittning

av en vacker tenor och en tid fäst vid Operans kör,

arbetade i det längsta emot denna lust, men gav till sist efter. Unge

Oscar fick sålunda lämna pillerburkar och medikamentsflaskor

och överantvardades åt Fritz Arlbergs sakkunniga och intresserade

ledning. Länge dröjde det inte, förrän den nyvordne sångaren

var ute på turnéer. Den första företogs redan i början av

1880-talet. Därpå följde studier i utlandet och så ytterligare en

avslip-ning av materialet hos Arlberg. Denne såg härunder snart iLomberg den som en gång skulle upptaga hans mantel. Det blev

också så, i det Lomberg under de senare åren av sitt liv nästan

uteslutande ägnade sig åt sånglärarverksamhet, varvid han

till-lämpade och ytterligare utvecklade den Arlbergska metoden.

Bland hans otaliga elever nämna vi Gustaf Adolf Lund, Mathilda

Keyser, Carl Barcklind, Emile Stiebel och Augustin Kock.

Men Oscar Lomberg var icke endast den kunnige och

samvetsgranne läraren i tonbildning. Han har även som utövande

artist och ledare för ett efter våra förhållanden synnerligen

storstilat operaföretag verkat i sånggudinnans tjänst. Som

operasångare debuterade Lomberg i utlandet, sannolikt i Budapest,

någon gång på 8o-talet. År 1889 fästes han vid

Stockholms-operan, där hans första parti blev Carl V i Ernani och där han

sedermera framträdde bl. a. som greve Luna i Trubaduren, som

Mefistofeles i Boitos opera med samma namn och Jago i Verdis

Otello. Spelåret 1892/93 verkade han huvudsakligen vid

Lind-bergska operan på Stora teatern i Göteborg, vid vilken han

bland annat sjöng Valentin i Faust, Germont den äldre i

Tra-viata, Mercutio och Capulet i Romeo och Julia samt Alfio i

Cavalleria rusticana.

Operadirektör blev han hösten 1897, till en början endast

tillfälligt, i det han för ett par månader övertog och sammanhöll

det sönderfallande Fröbergska sällskapet. Men redan på nyåret

1898 startade han på nytt, denna gång helt för egen räkning, och

gjorde under några år vidsträckta, livligt uppmärksammade

turnéer såväl i den svenska landsorten som i Norge. Det

Lom-bergska operaföretaget representerade det främsta av lyrisk

scenkonst, som dittills förekommit i Sverige utom huvudstaden, och

är förtjänt av sitt eget kapitel.

Mitt under sin rastlösa verksamhet bortrycktes Lomberg den

29 augusti 1911. Ett slaganfall ändade hans liv.

Bland alla som kommit i beröring med Oscar Lomberg står

hans minne ljust, och det bästa och sannaste som kan sägas om

honom är, att han var en god konstnär och en god människa,

beredd att hjälpa alla och överallt ända därhän, att han ofta

själv försakade.SPELÅRET 1898-99.

1898 sept. 17—okt. 20: Emil von der Osten,

okt. 23—dec. 6: Turné Oscar Lomberg.

dec. 7—8: Turné Jane Hading.

^eC" ^ I Turné Oscar Lomberg.

1899 jan. 31: |

febr. 1—28: Håkansson-Svennberg.

mars 1—30: Emil von der Osten.

april j—23 : Hjalmar Selander, dramatisk ensemble,

april 24—maj 7: Turné Oscar Lomberg.

maj 22—26: Håkansson-Svennberg.

juni 1—3 : Turné Betty Hennings.

von der Ostens sällskap såg ut på följande sätt: Emil von der

Osten, ledare och Hugo Rönnblad, souschef, vidare hrr Wilhelm

Berndtsson, Leopold Edin, Richard Forsslund, Max Lindsten,

Oskar Olsson, Sigurd Sandberg, Johan Sandqvist och Ernst

Öberg samt damerna Ingeborg Arfvidsson, Anna Bergström,

Ursula Bohlin, Hildur Bolling, Hilda Forsslund, Josefine

Fors-ström, Anna Loenbom, Ingeborg Rönnblad, Maria Sjöberg, Karla

Strandberg, Anna Svensson, Louise Svensson och Selly Viklund.

Gäst: Lotten Seelig-Lundberg som grevinnan Anna Rutland i

Greve Essex, Annette de Terilac i Ett hår av Hin, Helene i Min

hustru nihilisten, Jane i Jane Eyre, Claire de Beaulieu i Herr

Derblays giftermål, madame Loharie i Manhaftiga kvinnor, Ellen

i Kamrater, Izabella Dombronowska i Bildhuggaren

Clemenceau, grevinnan Renata i Förrådd, Kerstin Dahlman i På vakt,

Trilby i Trilby, Desdemona i Othello och Hanna i Formannen

Henschel. Fru Seelig hade recelt den 28 mars 1899 i sin roll i

Bildhuggaren Clemenceau.

Oscar Lombergs sällskap. Oscar Lomberg, chef, dirigenter:

kapellmästarna Paul Wolff, E. Lowum och Delli Ponti samt

Fridolf Lundberg för nyårsrevyn. Balettmästare var Helge

Kihl-berg. Sångare: hrr Gustaf Aronsson, Axel Hagerberg, Axel

Lindblad, Harald Lindenberg, Richard Lundin, Carl Fr.

Sandström, Carl Thanum, Carl Tell, August Wahlgren, Åke Wallgren,Carl Winsberg och John Öfverman samt damerna: fruar Anna

Lindblad, Edla Lowum, Constance Wahlgren, Esther Wallgren

och Mimmi Winsberg samt fröknarna Julia Andersson, Dagny

Hansson, Anna Hellström, Thérése Hertzberg (s. m. fru

Kihl-berg), Mathilda Keyser, Magna Lykseth och Karla Strandberg.

Recetter: fröken Keyser och hr Wallgren i Geishan, resp. den

23 och 26 jan. 1899.

Gäster: signor Ettore Gandolphi från Italienska operan i

Moskwa: som Mefistofeles i Faust, don Gomez i Ernani, Lothario

i Mignon, Escamillo i Carmen och Fernando i Trubaduren;

signor Aurelio Mauri från La Scala i Milano: som Emani, Faust,

Canio i Pajazzo, Turiddu i Cavalleria rusticana och en italiensk

sjöman i Koling för en dag; Alfred Rittershaus: som Canio i

Pajazzo, Faust, Manrico i Trubaduren, don José i Carmen och

Turiddu i Cavalleria rusticana; fru Gina Oselio-Björnson: som

Margareta i Faust och Carmen; signor Coquinis från Italienska

operan i Moskwa: som Faust, Turiddu i Cavalleria rusticana,

Canio i Pajazzo, don José i Carmen och Manrico i Trubaduren

samt signora Cesira Menin: som Santuzza i Cavalleria rusticana,

Nedda i Pajazzo, Mikaela i Carmen och Leonora i Trubaduren.

Turné Håkansson—Svennberg. Hrr Tore Svennberg, Erland

Colliander, Albin Lavén, Henric Ljungberg, Filip Mattson, Oskar

Sternvall, Karl Streiffert och Axel Södergren samt damerna

fruarna Julia Håkansson och Mia Grunder samt fröknarna Tyra

Dörum, Lisa Håkansson, Titti Michal och Alfrida Nilsson.

Hjalmar Selanders sällskap under spelåret hade följande

sammansättning: hrr Konstantin Axelsson, Carl Browallius, Thor

Böttger, Einar Fröberg, Viktor Lindqvist, Simeon Lindstrand,

Carl Nelson, Harald Sandberg, Hjalmar Selander, Erik Sundborg

och Eric Zachrison. Damer: fruar Amelie Axelsson, Gerda

Browallius och Sigrid Lindqvist, fröken Mina Risberg, fru

Concor-dia Selander, samt fröknar Constance Sjöberg, Gerda Thomée

(s. m. fru Mattsson) och Helfrid Torsslow.

Gäst: Gustaf Fredrikson: som greve Trast i Ära, baron von der

Egge i Provpilen, doktorn i Sista varvet, Jacques i Från Amerika,

Octave i Den vita halsduken, Han i Surrogat, Bruno Martens iUngdomsvänner, Prosper Block i En papperslapp och Brichanteau

i En parisare.

Turné Betty Hennings: hrr Hellemann, Holger Hofman,

Johannes Nielsen, Albrecht Schmidt och Wiggo Wiehe samt fruarna

Borchsenius, Betty Hennings, Julie Möller och Anna Larssen.

* *

*

SPELÅRET INLEDDES AV von der OSTEN.

Efter genomgången restaurering tedde sig teaterns salong nu i

ett avgjort festligare skick, och särskilt den nya ridån beundrades

vederbörligt. En mittgång på parkett vart emellertid föremål för

kritik, von der Osten bjöd nu på ett flertal nyheter: ett tyskt

historiskt skådespel, Greve Essex samt Maurice Hennequins

lustspel Ett hår av Hin, dagens stora teaterevenemang: det hade bland

annat gått över 20b gånger i Berlin. Med den tredje nyheten,

Sardous Manhaftiga kvinnor, råkade emellertid von der Osten

ganska olyckligt ut: den befanns både underhaltig och — förut

spelad. Vidare nyheter voro Peter Nansens Kamrater, den

franska farsen Ett fiffigt knep, också en dåtida stor

publiksuccés, Anna Wahlenbergs komedi På vakt samt den med

förväntningar motsedda dramatiseringen av George Du Mauriers

roman Trilby, vilken på sitt segertåg runt världen nu slutligen

kom hit. Det märkliga var emellertid, att varken romanen eller

dramatiseringen gjorde någon särskild lycka i Göteborg. Den

sista nyheten var Hauptmanns Formannen Henschel, som nu för

första gången gick över en nordisk scen och som fick särskilt

god press. I alla dessa pjäser hade Lotten Seelig-Lundberg ett

senterat gästspel.

Oscar Lomberg hade en längre operasejour med ett

flertal fin-fina gäster och varunder också en operett kom med,

den göteborgska premiären av Geishan. O Mimosa San gjordes

av Mathilda Keyser, Fairfax av Åke Wallgren och den kinesiska

fröjdpappan av Aug. Wahlgren. Bland operorna torde få

anno-teras Mignon, där Mathilda Keyser hade en fullständig fram-gång, och av Lombergs övriga

förmågor förtjänar också Axel

Lindblad omnämnande.

Lombergs sejour avbröts för

ett två kvällars gästspel av

turné Jane Hading, varvid den

berömda konstnärinnan

framträdde som Claire de Beaulieu

i Georges Ohnets Le maitre de

forges (Herr Derblays

giftermål) och som Kameliadamen.

Lombergs gav också en

nyårsrevy, Koling för en dag,

vilken befanns ganska skral:

förtjusning uppväckte det

emellertid, när en av Lombergs

italienska gäster, signor Mauri,

JANE HADINO

uppträdde bland kolingarna

som italiensk sjöman och sjöng »La donna é mobile». En god

- revytyp var »der Reisekaiser».

Turné Håkansson — Svennberg

gästade i två repriser teatern och

framförde som nyheter

prinsessan Mary Karadjas Efter

uppvaknandet, Karl Hedbergs

debutarbete Syskon och Edvard Brändes’

Ett besök. Fröken Lisa

Håkansson började nu fästa

uppmärksamheten vid sig. Under sej ouren

tolkade Julia Håkansson första

gången här i Göteborg

Kameliadamen. Det var den 20 februari.

Dagen är märklig även ur en

annan synpunkt: då

offentliggjordes nämligen också Albert

Ranfts i Köpenhamn gjorda in-

______köp av Stora teatern — han

julia Håkansson som tillträdde den den 1 juli. Pres-

KAMELIADAMENsen mottog meddelandet med tillfredsställelse. H. T. skriver

sålunda: »en för vår teaterfråga synnerligen lycklig lösning».

von der Osten hade teatern för en ny sejour, varpå

Hjalmar Selander spelade 20 dagar med en dramatisk ensemble och

med Gustaf Fredrikson som gäst i en hel del förut här spelade

succéser. En nyhet var Fuldas Ungdomsvänner, som nu fick sitt

första framförande på svensk scen, och vari Fredrikson hade en

av sina bästa roller. En ny pjäs av dansken Edgard Höyer,

Familjen Jensen, gick också nu under Selanders egid.

Senare återkommo både Lomberg, som gav repriser, samt

Håkanson-Svennberg, varpå även denna säsong avslöts med ett

danskt gästspel av Betty Hennings med sällskap.

* *

*

Om en tysk tenor, om Axel Engdahl och om Oscar Lomberg.

Spelårets clou, lyriskt sett, var Oscar Lombergs operasejour. I

några program medverkade »den tyske hjältetenoren Alfred

Rittershaus, löjtnant vid 25:te fältartilleriregementet i

Darm-stadt». Om denne tänkte vi tack vare Axel Engdahl, som ju var

en vitsens mästare, uppbygga våra läsare ett slag. Det var så här.

En dag, innan »gasten» ännu låtit höra sig, mötte Engdahl

sällskapets ordinarie tenor och intervjuvade denne på stående fot:

— Nå, va’ tycker du om den tyske konkurrenten, sporde han.

Härlig röst kan jag tänka mej ?

— Vet inte — har inte hört honom, svarade den ordinarie.

Jag vet bara, att han är flintskallig — han ser ut som en

biljardboll i huve’t. . .

— Gör han?, replikerade Engdahl. Då ska’ du få si, att det

blir kö vid biljettluckan ...

Om den gode Axel och Lomberg ta vi en annan historia,

eftersom vi äro inne på ämnet.

Det var på hösten 1897, då Lomberg efter att ha övertagit

det kullbytterade Fröbergska sällskapet hade hyrt Stora teatern

för en längre sejour. Ekonomin var skral, och det hela hotade

att alldeles gå i stöpet. Goda råd voro dyra. Lomberg tog sin

vän Axel Engdahl till hjälp, med påföljd att en rundtur till de

konstinstresserade affärspamparna snart var iscensatt. Början gjordes hos en av de mest tongivande magnaterna, som

lätt vanns för ständigt abonnemang på en av första radens loger.

Men priset måste avhandlas.

Lomberg satte sig ned, grep ett papper och skrev en del siffror,

vilkas betydelse det inte såg lätt ut att tyda. Men hur han skrev,

adderade och multiplicerade, hittade han slutligen den, som han

tyckte, rätt så förlösande formeln: 800 kronor.

Grosshandlaren rev sig bakom örat, mumlade något och satte

sig i sin tur att räkna. Hans siffror voro lika mystiska som

Lombergs, men resulterade av någon anledning i 700 kronor.

Just då fick Lomberg en s. k. knäpp. Han replikerade

omedelbart :

— Men förköpet, grosshandlarn, förköpet.. .

Han fick 800 ...

SPELÅRET 1899—1900.

Hela spelåret Albert Ranft med tre olika sällskap.

I. 1899 sept. 9—nov. 29. Komedi- och lustspelsavdelningen.

Regi: Albert Ranft och Axel Bosin. Mellanaktsmusik under

ledning av C. F. Richter. Hrr Carl Barcklind, Waldemar

Bentzen, Oscar Byström, Erland Colliander, Oscar Eliason, Bror

Hallberg, Hoving, Knut Lambert, Albin Lavén, Adolf

Lindenberg, Gunnar Lundberg, Victor Lundberg, Knut Nyblom,

Vilhelm Olin, Albert Ranft, Gustaf Ranft, Anders de Wahl och

Hugo Åström, fru Helfrid Lambert samt fröknarna Hilda

Borgström, Mathilda Caspér, Constance Gottschalk, Maria Johansson,

Julia Magnusson, Titti Michal, Hildegard Olsson och Thyra

Leijman.

Gäsi: Gustaf Fredrikson som Sankte Per i Stor-Klas och

Lill-Klas, Brichanteau i En parisare, de Prunelles i Vi skiljas!,

Robert Pilgram i Kamraten, Arthur Fasting i Mellan fyra ögon,

Herrn i För nervösa fruar samt de Montrichard i När damerna

föra krig.

II. 1899 dec. 2—1900 mars 13. Lyrisk ensemble.

Regi: Albert Ranft, Axel Rundberg och Axel Ringvall.

Dirigent: Hjalmar Meissner och balettmästare: John Borgman. HrrDavid Ander, Oscar Bergström, A. Björklund, Carl Carlander,

Carlsson, Erik Fröling, Axel Hagerberg, Claes Henning,

Carl-August Liljefeldt, Gustaf Adolf Lund, Oscar Lönnegren, Axel

Ringvall, Gustaf Salzenstein, Carl Samuelsson, Birger Schiicker,

Hjalmar Sjöberg, C. Sjögren, Emil Strömberg, August Svensson

och Wahlberg; fruar Adamsen, Bodén, Anna Brandt, Anna

Brinck, Ellen Borgman, Maria Gistedt (född Welcher) samt

fröknar Andersson, Inga Berentz, Anna Carlström, Anna

Forsberg, Gerda Frisch, Rosa Griinberg, Annie Hirsch, Hjorth, Inez

Kihlberg, Lindell, Ellen Rosengren, Nancy Rosengren, Viran

Rydkvist, Trolle och Österberg.

Debuter: Anna Brandt som Laura i Tiggarstudenten och

fröken Blenda Nilsson som Marfa i Hin Ondes snaror.

Recett den 14 febr. 1900 Emil Strömberg som furst Lorenzo

i Lyckoflickan.

III. jpoo mars 75—maj 30. En dramatisk avdelning.

Regi. Förste regissör: Harald Molander och andre dito:

Oscar Malmgren; inspicient: hr Edström och sufflös: fru Herta

Richnau. Hrr Olof Dahlberg, Harald Boström, Emil Hillberg,

Gösta Hillberg, Oscar Johansson, Albin Lavén, August Lindberg,

Sigge Malmgren, Bror Olsson, Gustaf Ranft, John Riégo, Oskar

Sternvall, Edward Strindin, Tore Svennberg, Axel Södergren,

Anders de Wahl och John Wahlbom; fruar Marta Carlander,

Elisabeth Hjortberg, Julia Håkansson, Lotten Olsson och Lina

Sandell samt fröknar Elsa Friberg, Lisa Håkansson, Köningslieb,

Gerda Lundequist, Ester Rising, Anna Rustan, Astri Torsell och

Margit Torsell.

Den 13 maj hade August Lindberg anordnat en matiné, varvid

programmet upptog: prolog av fil. d :r A. U. Bååth, framsagd

av August Lindberg; Bergliot, dikt av Bjömstjerne Björnson,

uppläst av Augusta Lindberg med Griegs musik, tolkad av en

orkester på 25 man under C. F. Richter; andra akten av Edvard

Brändes’ Ett besök; Vårt land av Runeberg, uppläst av Emil

Hillberg; en tablå, Döbelns syn vid Juutas samt fjärde akten ur

Brand.

* *I OCH MED SPELARET »BÖRJAR DET NYA SYSTEMET».

Albert Ranft äger, som förut sagts, nu Stora teatern och

spelar där med sina olika sällskap under hela spelåret. Början

göres med en komedi- och lustspelsavdelning med Gustaf

Fredrikson som gäst. Som första program presenterades en nyhet

för Göteborg, Gustaf af Geijerstams Stor-Klas och

Lill-Klas. Som författaren och hans verk ju tillhöra vår

litteraturhistoria, kan det kanske

intressera att läsa, hur pressen i

Göteborg karaktäriserade

sagospelet. Det heter bland annat, att

»någon högre litterär innebörd

besitter stycket inte, men är en

för ung och gammal roande

folkpjäs». Nalle Halidéns

arrangerade musik ansåg man »ge

en färgrik och fantastisk

stämning». Gustaf Ranft och de

Wahl hade titelrollerna. Nästa

nyheter voro Karl Hedbergs

enaktslustspel En äkta man —

»ej utan litterära förtjänster»

— samt Bissons nya lustspel,

Kontrollören vid sovvagnarna.

Direktören var nu själv med i

elden. Skrattsuccés! Det tyska skådespelet Polykrates’ ring,

hade sitt »förnämsta berättigande genom att den gamla, men evigt

ungdomliga Fredriksonska paradpjäsen Vi skiljas! gavs som

efter-pjäs». Så kom en prima nyhet, Arthur Schnitzlers Kamraten,

som den gången inte var många månader gammal, samt en

Bisson-fars — man märke över huvud taget det

dominerande franska inslaget i repertoaren! — Försvunnen med

Ranft och som resultat ny skrattsuccés. Därefter en ny Fulda

Mellan fyra ögon och en ny fransk fars, Underprefekten. Med

det följande programmet återgick man till den gamla goda tiden

i och med Rochus Pumpernickel, och därefter tog man till Nanna

Wallensteens När nämndemans moras Ida s’ulle bortgeftas, där

EMMA MEISSNER SOM DOCKANBLENDA NILSSON OCH BIROER SCHCCKER I

HIN ONDES SNAROR

Victor Lundberg gjorde en härlig typ av skräddar Saxberg. Det

nya svenska originalet föregicks av en ny fransk komedi, För

nervösa fruar. Efter ett särskilt Gustaf Adolfs-program hade

man svensk premiär av ett engelskt skådespel, Ruter dam,

som avfärdades som »en förfärlig kolportageromandramatik».

Med slutprogrammet tog man emellertid både press och

publik: När damerna föra krig, som visserligen spelats förut på

teatern, men där Barcklind nu särskilt framstod, och med

Tristan Bernards enaktslustspel English spoken, där Victor

Lundberg hade en ny glansroll som portiären med sitt stumma spel.

Det var sortien. Tyvärr hade sejouren varit klen ur ekonomisk

synpunkt, men Göteborgspressen tröstade med, att all början ärsvår och hoppades på nästa gång.

Ensemblen avreste till Stockholm.

En lyrisk avdelning tog vid och

började också med en nyhet för

Göteborg, den franska operetten

Flickorna Michu och hade en

god start. Man spelade sedan

Geishan och ett par av de gamla

operetterna, och i Vermländingarne

vid jultiden var Rosa Grunberg

Anna, Schucker Erik och

Ringvall Löpar-Nisse. Det nya året

inleddes med en god

enakts-operett av Lecocq, Herr von

Kracks testamente samt revyn,

Prinsen av Arkaden — »god och

bra spelad» — det fanns ju

förmågor ock! En ytterligare

operettnyhet var Audrans Dockan, och som sista program bjöds på

urpremiären av en svensk opera, Ivar Hallströms Hin ondes

snaror. »Göteborgarna voro ju inte just

bortskämda med sådan musikalisk kost». Fröken

Blenda Nilsson hade här en med intresse

annoterad debut som Marfa, och bland

övriga innehavare av de olika partierna var

främst hr Schucker. »Det var en god

avslutning på en god sejour».

En dramatisk ensemble avlöste, och nu

vidtog en av de mest glänsande sejourer, som

Stora teatern haft, med delvis Svenska

teaterns repertoar och med så gott som idel

nyheter. Början gjordes med Ibsens När vi

döda vakna, där Gerda Lundequist fick god

press, under det man, märkvärdigt nog tycks

det eftervärlden, fann, att Lindberg var

mattare. Knut Michaelsons nya skådespel, En

tore svennberg som skUgga följde. Skådespelet, som skildrar drott-

LINA SANDELL SOM DROTTNING

KRISTINAANDERS DE WAHL SOM ERIK XIV

ning Kristinas sista dagar i Rom, hade haft sin urpremiär

på Svenska teatern i Stockholm hos Ranft den 26 februari.

Det möttes här i Göteborg av en intresserad press, som

särskilt uppehöll sig vid, vad Strindberg skulle haft att säga

i ämnet: hans Kristina hade då ännu inte kommit till. Lina

Sandell firade triumfer som Kristina. Därefter kom Strindbergs

Gustaf Vasa i Harald Molanders regi och med Emil Hillberg

som Gustaf Vasa, August Lindberg som Olaus Petri, Tore

Svennberg som Göran Persson och de Wahl som prins Erik,

vidare Daudets Sappho med Julia Håkansson samt, »för att

publiken litet skulle kunna hämta andan mellan de stora

programmen», Frans Hedbergs folkpjäs Österlunds Hanna. Pjäsen bars

upp av John Riégo. Med nästa program återgick man till

Strindberg i och med Erik XIV med de Wahl i titelrollen. ■— Det

kan kanske inflikas, att en ensemble från Dramaten samma

dag på Folkteatern framförde Strindbergs Brott och brott. Det

var alltså, som pressen skämtade, så, att Strindberg nu

konkurrerade med Strindberg om Göteborgspubliken. — Därpå följdeJules Lemaitres Stora syster, skildrande sex prästdöttrars kamp

att fånga var sin man, varpå det slogs riktig bataljon med De tre

musketörerna. Det blev en glänsande succés med Svennberg som

d’Artagnan och Julia Håkansson som Mylady. Sedan gavs

Sardous Marcelle, ett tyskt skådespel Törnestigen —

»verkningsfullt och väl spelat» — samt som en värdig avslutning premiären

för Sverige av Georg Hirschfelds Agnes Jordan.

Och så var den säsongen slut. Sällskapet kallades i pressen

»utmärkt», »och det hela lände direktör Ranft all heder».

* *

*

Victor Lundberg och English spoken.

Som det ju framgår av spelåret, hade Victor Lundberg, en av

sina mest ypperliga typer som tolken i English spoken, vilken kan

litet av varje, men alldeles bestämt inte speaka english. Att Victor

spelat den rollen en mängd gånger, kan man nog förstå.

Victor Lundberg brukar just ej lägga till eller -förändra

rollens text, till skillnad från en mångfald kolleger — Mille

Strömberg var kanske den som mest excellerade i det

fallet. — Nå, en gång då Victor spelat sin interpreter en ohygglig

massa gånger, kände han på

sig att han behövde ha

omväxling. Då därför numera

avlidne Axel Wesslau, som

gjorde poliskommissarien,

frågade Victor om namnet på den

häktade, for spjuvem i Victor,

så han svarade ungefär så här:

— Krzpyzxsqiskij ...

Wesslau: Hur stavas det här?

Lundberg: Jo, först W, så e,

sedan två s, så l—a—u .. .

Wesslau, som alltid

samvetsgrant höll sig till rollen:

— Hur fan kan man heta så

där? Det är ju omöjligt att

f. j | VICTOR LUNDBERG

uuaia.... l ENQLISH spokenSPELÅRET 1900-01.

1900 sept. 8—okt. 31: Albert Ranft.

"OV- I_ l Emil Linden.

1901 febr. 28: |

mars 1—18: Emil von der Osten.

mars 19—april 1: Carl Deurell.

april 2—maj 12: Hjalmar Selander, dramatisk ensemble.

maj 17—19: Svenska teaterns turné (Albert Ranft).

Albert Ranfts sällskap. Regi: Albert Ranft och Karl

Hedberg ; inspicient: Bror Hallberg; ekonomidirektör: Lorentz

Lundgren; mellanaktsmusik: C. F. Richter. Hrr Oscar Byström, Nils

Clementson, Oscar Eliason, Bror Hallberg, Gunnar Klintberg,

Knut Lambert, Albin Lavén, Axel Lindeborg, Gunnar

Lundberg, Victor Lundberg, Knut Nyblom, Vilhelm Olin, Albert

Ranft och Axel Wesslau; fruar Mia Grunder, Göta Klintberg,

Helfrid Lambert, Eva Nyblom och Virginia Strandberg samt

fröknar Olga Andersson, Mathilda Caspér, Constance Gottschalk,

Maria Johansson, Thyra Leijman, Julia Magnusson, Titti Michal,

Hildegard Ohlson och Anna Rustan.

Emil Lindens sällskap. Chef: Emil Linden; regi: Johan

Fröberg ; dirigenter: Carl Herbold, P. Scholtz och Luigi Solari. Hrr

Thorleif Allum, A. Andersson, Arvor Andersson, Gustaf

Aronsson, Alb. Arveschoug, H. Berger, Ole Berger, Carl Carlander,

Emil Cederlöf, Sigurd Hagman, Ludvig Haxell, Axel Larsson,

Axel Lindblad, A. Lindeberg, Richard Lundin, Hjalmar

Lund-stedt, Bent Olsen, Nordal-Brun, Carl Samuelsson, Otto

Sandgren, Carl Sandström, David Stockman, Sigvart Svendsen,

Hjalmar Söderlund, Carl Tell, Gustaf Tell, Theodor Ullman, August

Wahlgren, Carl Winsberg och John Öfverman; fruar Marta

Carlander, Lydia Carlsson, Anna Lindblad, Kerstin Sandström,

Mimmi Winsberg och Betty Åberg samt fröknar Julia Andersson,

Marie-Louise Boklund, Sigrid Eklöf, Gerda Frisch, Dagny

Hansson, Sigrid Hedborn, Mathilda Keyser, Vivi Lindholm, Anna

Lundin, Olsson, Adelheid Ott, Asta Pera, Ellen Rosengren, EllenRundqvist, Signe Rydberg, Stina Sandström, Schold, Anna

Sun-din, Hildur av Trolle, Hedvig Trolle och Olga Winsberg.

Gäst: marquis Francesco de Souza Couhinto från kungl.

Operan i Madrid som Tonio i Pajazzo samt under

konsertavdelningar i olika brottstycken ur operor; miss Helma Nelson, som

på engelska sjöng Molly i Geishan, titelrollen i Lilla helgonet,

Den uppsluppna i Hoppla, pappa måste se det! samt Anna i

V ermländingarne.

von der Ostens sällskap. Hrr Emil von der Osten, Leopold

Edin, Richard Forsslund, Karl Kindström, William Mattsson,

Leopold Mozart, Carl Nelson, Johan Sandqvist, Eric Sundborg,

Carl Westerberg och Ernst Öberg samt damerna Ursula Bohlin,

Hildur Carlberg, Astrid Engelbrecht, Attis Engelbrekt, Hildur

Engström, Hilda Forsslund, Josefine Forsström, Elsa Jonsson,

Ingeborg Söderberg och Helfrid Torsslow.

Gäst: fru Lotten Seelig-Lundberg som Zaza i Zaza, Vicky von

Hohenstein i Hovgunst, Marianne i De övergivna, Annette de

Terillac i Ett hår av Hin och Sophie von Wildheim i En

riks-lcurtisör.

Carl Deurells sällskap. Hrr Carl Deurell, Arthur Alfthan,

Wilhelm Berndtsson, Olof Carlsson, Thure Holm, Henric

Ljungberg, Oskar Rosqvist och Wilhelm Tunelli, fruar Sigrid

Eliason-Deurell och Anna Wannberg samt fröknar Britta Björkegren,

Kerstin Damstedt, Beat-Sofi Granqvist och Alfrida Nilsson.

Recett den I april 1901 fru Deurell som Fanny Legrand i

Sappho.

Mellanaktsmusik av orkester under C. F. Richter.

Hjalmar Selanders sällskap under spelåret hade följande

sammansättning: hrr Torre Cederborg, Erland Colliander, John

Lind-löf, Viktor Lindqvist, Knut Lindroth, Simeon Lindstrand, Hugo

Lundström, Hjalmar Selander, John Sondell och Gunnar

Win-gård. Damer: fröknar Anna-Lisa Carlsson och Augusta

Carlsson, fru Sigrid Lindqvist, fröken Märtha Lodenius (s. m. fru

Lindlöf) och Emy Raymond, fru Concordia Selander och fröknar

Ingeborg Sjöberg och Maria Sjöberg (s. m. fru Cederborg).

Mellanakts- och scenmusik av orkester under C. F. Richter. Gäst: Gustaf Fredrikson som Pabst i Dönviks prästgård, greve

von Mengers i Dubbelspel, narren i Kung Kristian II och Hans

Linder i Castor och Pollux.

Svenska teaterns turné. Hrr Oscar Baeckström, Einar

Fröberg, Gustaf Linden och Victor Lundberg; fruar Elisabeth

Hjortberg och Julia Håkansson samt fröknar Elsa Friberg och

Julia Magnusson.

Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

* *

SPELARET INLEDDES AV EN DRAMATISK

RANFT-ENSEMBLE

och började med en nyhet för Göteborg, Karl Hedbergs nya

lustspel Hjärtats begär, som »ordnade med en god start». Så följde

en fransk komedi, Colinette — »en tarvlig pjäs» — där

emellertid titelrollen, tolkad av fröken Gottschalk, bar upp det

hela —• »käckt spel och charmanta toaletter». Därpå kom

ett svenskt original, Lilla frun

är borta, som karaktäriserades,

liksom författaren Algot

Sandberg gjort det, som en bagatell

och som »spelades som

säll-skapsteater», samt Capus’

Leon-tines män, som var rolig, med

Albert Ranft i huvudrollen.

Nyheten nummer 4 var en

premiär för Sverige, en engelsk

komedi, Tårarnas tyranni.

Därefter kommo åter franska

nou-veautéer — man observere

ånyo de många franska

pjäserna! — Valet i Bombignac med

Lavén, Damen från nattkaféet

med Maria Johansson som

LOTTEN SEELIG»damen» samt Fruar på

krigsstråt. En hel del av

dessa nyheter fick epitetet

skabrösa, och Ranft fick

en gliring då och då för

sina pjäsval. Med en nyhet

i en annan genre gick det

än värre, nämligen med

Gustav Wieds Erotik —

den hade premiär för

Sverige här i Göteborg den

gången. Den blev

nedhyss-jad och kunde med möda

hållas i rampljuset två

gånger. Sudermanns Fritz

rönte just inte vidare

bättre öde. Kampanjen slöt

med en elfte nyhet,

Lemai-tres Flipote, som gick en

gång.

Den i nov. började Emil

Linden en sejour med sina

sammanslagna opera- och

operettavdelningar. Som

inledningsprogram spelades första gången i Göteborg

offenbachia-den Riddar Blåskägg. Den andra nyheten var ett svenskt original,

Gustaf II Adolf i Mainz, ett sångspel i tre akter av den flitige

översättaren för den svenska scenen Ernst Wallmark och med

musik av Carl Herbold — »folklig, med angenäm musik kryddad

underhållning». Sejouren bjöd dessutom på gästspel: av markis

de Souza, en portugis med lika fenomenal baryton som

kroppshydda, samt av en svenskfödd amerikansk operettsångerska

Helma Nelson, vilken dock ingen nyhet var för göteborgarna,

i det hon förut spelat på Folkteatern. Sällskapets verkligt goda

sångartister medverkade också i en revy: Hoppla, pappa måste

se det! av Kul, C. J. Kullenbergh, som nu flyttat från

Folkteatern. Revyn fick mycket beröm.

S1GRID-ELIASON-DEURELL SOM

CYPRIENNE I VI SKILJAS!CARL DEURELL

Om Deurells insats i den samtida teaterverksamheten läses

närmare i artikeln: Hur Sten Stenson Steen kom till.

* *

*

Emil von der Osten hade därefter en sejour, även nu med

Lotten Seelig-Lundberg som gäst. Hon bar upp de nyheter som

gåvos: Paul Bertons Za-Za, Trothas Hovgunst, en av Dramatens

stora succéser, och Gustav von Mosers En rikskurtisör samt ett

franskt sensationsskådespel, De övergivna, vilket senare

emellertid blev vederbörligt utskällt.

Detta är sista gången Emil von der Osten har del i Stora

teaterns öden.

Carl Deurell hade nu sin första sejour på Stora teatern,

en sejour som till stor del bragtes på det torra genomdirektrisen, fru Sigrid Eliason-Deurell. Nyheterna voro ett

italienskt skådespel, Fläckad heder, Kadelburgs Doktorn från

Sorrento samt Södrans i Stockholm stora succés, den franska

farsen Dubbelgångaren.

Hjalmar Selander hade en sejour, som blev mycket

uppmärksammad för »gott spel, vårdad regi och goda nyheter». Nu

spelades första gången i Göteborg Dönviks prästgård — där

Knut Lindroth fullt slog igenom — Adolf Pauls Kung Kristian

II samt Blumenthals Dubbelspel och Henrik Christiernssons

nya lustspel Castor och Pollux, vilket senare emellertid inte

just hade någon framgång.

En turné från Svenska teatern avslutade spelåret med

norrmannen Peter Egges »tjuvkomedi» Jakob och Kristoffer.

SPELÅRET 1901—02.

1901 aug. 25—sept. 30: Hjalmar Selander, dramatisk ensemble,

okt. 1—nov. 19: Albert Ranft, dramatisk och delvis

lyrisk ensemble.

nov. 20—21: Charlotte Wiehe-Berény med sällskap.

nov. 23— 1

^ Albert Ranft, lyrisk ensemble.

1902 april 1: J J

april 9—maj 31: Albert Ranft, dramatisk ensemble,

juni 14—17: Ensemblegästspel av Berliner Original

Secessions-Uberbrett’l.

Hjalmar Selanders sällskap under spelåret hade följande

sammansättning: hrr Torre Cederborg, Erland Colliander, Ivan

Hed-qvist, Simeon Lindstrand, Alfred Lundberg, Knut Lindroth,

Henric Ljungberg, Hugo Lundström, Olle Sandborg, Eugéne

Schaar, Hjalmar Selander, Hjalmar Söderlund, Carl Wallin,

Gunnar Wingård och Bror Öbergsson. Damer: fröknar Agnes

Andersson (fru Öbergsson), Ingeborg Arfvidsson (fru Nilsson),

Hermine Bergvall, Anna-Lisa Carlsson, Gucken Cederborg,

Dagmar Eriksson (fru Lundstedt), Ella Gustafsson (s. m. fru

Thorén), Ingeborg Sjöberg, Maria Sjöberg (s. m. fru Cederborg)

och Emilia Streiffert (s. m. fru Fjellström) samt fruar SigridLindqvist, född Lindberg, Lotten Olsson, Tyra Rej man och

Con-cordia Selander.

Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

Albert Ranfts första sällskap under spelåret bestod av hrr

Oscar Baeckström, Barcklind, Bentzen, Clementson, Justus

Hagman, Bror Hallberg, Holm, Lambert, Lavén, Alexander

Lindhe-borg, Lindeberg, Victor Lundberg, G. Nilsson, Knut Nyblom,

Erik Petschler, Elis Olsson (Ellis), Hj. Sjöberg, Slcogler och

Bengt Thulin; fruar Barcklind, Louise Fahlman, Grunder,

Hagman, Lambert, L. Lundberg, Emma Meissner, Nyländer

(Linde-nau) samt fröknar Maria Johansson, Magnusson, Michal, H.

Ohlsson, Strandberg, Strandin och Söderman.

Musik under C. F. Richter.

Albert Ranfts lyriska sällskap. Regi; Axel Bosin och Axel

Ringvall; dirigent: Carl Herbold; balett (delvis): fru Andrews.

Hrr Thorleif Allum, David Ander, Arvor Andersson, Gustaf

Aronsson, August Boden, Carl Carlander, Emil Cederlöf, Fredrik

Eggeling, Carl Engdahl, Eriksson, Emil Hammar, Ernst Hellman,

Emil Lindqvist, Gunnar Lundberg, Lunden, Richard Lundin,

Persson, Axel Ringvall, Carl Samuelsson, Barthold Schweback,

August Sjöholm, John Sondell, August Svensson, Axel

Söderström, August Wahlgren, Axel Wesslau och Wibom; fruar André

(balett), Marta Carlander, Edla Lowum, Anna-Lisa Lundin, Lizzi

Sondell och Constance Wahlgren samt fröknar Axell, Frida

Falck, Gerda Frisch, Anna Griinberg, Rosa Griinberg, Hansson,

Johannesén, Thyra Leijman, Signe Lundberg, A. Olsson, E.

Olsson, Samuelsson och Dagny Saether.

Fru Gudrun Torpadie-Lindblom assisterade vid två konserter.

Fr. Eggeling medverkade även i dekoren, i det kostymerna till

Prinsessan av Trebizonde tillverkats på teaterns ateljé efter

vig-netler av honom.

Albert Ranfts dramatiska sällskap. Regi: Albert Ranft,

Henrik Christiernsson och Karl Hedberg; musik under C. F. Richter.

Hrr Konstantin Axelsson, Harald Boström, Oscar Byström, John

Ekman, Oscar Eliason, Einar Fröberg, Oscar Johansson, Gunnar

Klintberg, Bror Olsson, Gustaf Ranft, John Riégo, Pietro

Roth-gardt, Olle Sandborg, Sjöberg, Oskar Sternvall, Emil Strindin,Tore Svennberg, Anders de Wahl och Gunnar Wingård; fruar

Amelie Axelsson, Linda Boström, Elisabeth Hjortberg, Julia

Håkansson, Götha Klintberg, Lydia Molander, Lina Sandell och

Anna Stemvall samt fröknar Olga Andersson, Ingeborg

Arfvid-son, Constance Gottschalk, Astri och Margit Torsell, Gerda

Lun-dequist, Anna Rustan och Gerda Thomée.

Recett: den i juni 1902 Oscar Eliason som Rabuté i

Försvunnen.

* *

*

HJALMAR SELANDER BÖRJAR SPELÅRET MED EN

DRAMATISK ENSEMBLE

under en månadslång sej our. Säsongen inleddes med en del

billighetsföreställningar av några succéser från föregående

spelår. Det första egentliga programmet var Sudermanns Den

sjunkna klockan med premiär för Sverige. Kort därefter kom

Selander med Rostands Cyrano de Bergerac. Knut Lindroth var

den förste Cyrano i Göteborg, under det Lotten Olsson gjorde

Roxane. I en biroll fick Folkans nuvarande populäre chef Olle

Sandborg göra sina första steg på tiljan. Den sista nyheten den

gången var Björnsons Över förmåga, som aldrig förut spelats i

svenska landsorten.

Så kommer Ranft med ett sällskap, sammansatt av både

dramatiska och lyriska artister, och började med den franska

farsen Sendraget, där Oscar Baeckström firade verkliga triumfer i

huvudrollen. Efter en fransk farsoperett, i översättningen

kallad Glada äkta män, där det vokala emellertid var det

minsta — det var egentligen endast Emma Meissner och Knut

Nyblom som hade litet att sjunga — kom Geijerstams nya pjäs,

Stiliga Augusta med anspelningar på den även då aktuella

»pig-frågan». Fröken Maria Johansson kreerade titelrollen i

Göteborg. Man bjöd på en premiär för Sverige, Otto Ernsts komedi,

Flachsmanns skola, varpå sejouren efter en repris av Ett

köp-manshus i skärgården slutade med en andra premiär för Sverige,

Mormors gosse.(§ Fru Charlotte Wiehe-Berény gav

under två dagar prov på sin mimiska

i En enbart lyrisk Ranft-ensemble tog

sedan vid. Nyheterna voro två. Först

Engdahlsrevyn Lyckans galoscher eller

Bums ur kanalen! Den utspelades på

och under den nu äntligen färdiga

Kungsportsbron och gjorde stor succés :

den hade också en enastående lång

livslängd, kanske den längsta, någon

olle sandboro revy haft på Stora teatern. Den andra

nyheten var Janne Sjöbloms

födelsedag, Göteborgsbilder med sång och dans, med handlingen

förlagd dels till Masthugget och dels till Slottsskogen.

Den 9 april inledde Svenska teaterns sällskap sin med största

intresse motsedda se jour med en på ett undantag när allvarlig

repertoar. Efter Sudermanns Midsommareld kom Björnsons

Paul Lange och Tora Parsberg för första gången på Stora

teatern. Anders de Wahl och Gerda Lundequist hade

titelrollerna och hade en glänsande ____ _

framgång. Därpå kom en ny

Sudermann, Leve livet!, där

Julia Håkansson och Tore

Svennberg hade ny succés.

Efter ett framförande av

Samhällets pelare, som ej givits på

Storan sedan 1878, kom det

tyska skådespelet,

Provkandidaten, med premiär för

Göteborg. Som avslutning på

sejouren gavs ett dubbelprogram,

först det allvarliga

tvåaktsdra-mat Gåtan och därefter en

fransk fars, Reskofferten —

det första lustspelet under

se-j ouren.. oscar backström Säsongen slutade med ett gästspel av Berliner Original

Seces-sions-Uberbrett’l. Denna av den tyske diktaren Ernst von

Wolzogen 1901 i Berlin efter mönster av den franska cabareten

grundade litterära avart av varietén introducerades nu i Sverige.

Bland de medverkande behagade man fästa sig vid Rudolf

Nel-son, den ackompanjerande pianisten, vilken senare skulle göra sig

ett namn som operettkompositör, samt Heinz Buda.

* *

*

När David Ander var och drack öl.

Bland de å Stora teatern sedan många år tillbaka medverkande

lyriska artisterna dog under detta spelår David Ander. Han

hade sin sista roll här på Stora teatern som värdshusvärden

Benozzo i Gasparone, och han gjorde den mycket bra — han var

en utmärkt buffatenor. Emellertid ådrog han sig en häftig

förkylning och uppträdde med stor ansträngning och blev till sist

allvarligt sjuk samt dog i Jönköping. Vi hedra hans minne

genom att berätta en historia om honom.

Han. var en deciderad liebhaber på den nektar, den

fryntlige Gambrinus den tiden givmilt tillhandahöll i bättre

tappning än nu. En läskande pilsnerhalva uppsökte David Ander

därför gärna, så snart han hade känning av nå’n torr fläck i

halsen.

En dag i Göteborg smög han i det ärendet under pågående

repetition upp på teaterrestauranten, men blev av någon

anledning fördröjd där, och när han åter dök upp mellan kulisserna,

hade den replik, han skulle gjort entré på, en god stund förut

fallit.

Direktören fäste en avgjort grå blick på syndaren. Men David,

eljest bror och väldans buss med mäktig chef, beslöt att med

ett skämt söka skingra de hotande ovädersmolnen. Det kunde

annars lätt bli plikt av. Och så sa’ han:

— Asch, inte ska du vara grinig för så lite, gamle Sjövall!

Och direktören, själv framstående humorist, lyste omedelbart

upp och replikerade:

•— Sjövall, ja! Den liknelsen var inte så värst puckelryggig.

Jag har min Öl-Ander jag med!...SPELÅRET 1902-03.

aug. 31---okt. 21: Hjalmar Selander.

okt. 23---24: Sarah Bernhardt med sällskap.

okt. 26--- I

Albert Ranft.

jan. 31 : f

febr. 1---mars 15: Håkansson-Svennberg.

mars 16---31 : Hugo Rönnblad.

april 1---13: Oscar Lomberg.

april 14---30: Carl Deurell.

maj 2---30: Albert Ranft.

juni 4: Oscar Byströms soaré.

Hjalmar Selanders sällskap under spelåret hade följande

sammansättning: hrr Harry Bergvall, Torre Cederborg, Georg

Larsson, Knut Lindroth, Ivar Nilsson, Max Molin, Olle Sandborg,

Hjalmar Selander, Victor Sjöström, Carl Wallin och Olof

Win-nerstrand. Damer: fröknar Agnes Andersson (s. m. fru

Öbergs-son), Ingeborg Arfvidsson (s. m. fru Nilsson), Hermine Bergvall,

Ester Claesson (s. m. fru Göthson), Dagmar Eriksson, Ella

Gustafsson (s. m. fru Thorén), Frida Kumlin (s. m. fru

Winner-strand) och Emilia Streiffert (s. m. fru Fjellström) samt fruar

Gucken Cederborg, Lotten Olsson, Concordia Selander och Sascha

Sjöström.

Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

Gäst: Henrik Klausen från Nationalteatret i Kristiania med

uppläsningar den 16 och 17 september.

Albert Ranfts sällskap under hösten hade följande

sammansättning. Regi: Axel Bosin; dirigenter: Carl Herbold och Otto

Trobäck. Hrr Thorleif Allum, Gustaf Aronson, Oscar

Bergström, Carl Carlander, Fredrik Eggeling, Ernst Gistedt, Fritz

Gjös, Fritz Hellman, John Liander, Gunnar Lundberg, Richard

Lundin, Axel Söderström, Theodor Ullman, John Wahlbom,

August Wahlgren och Axel Wesslau; fruar Marta Carlander,

Gerda Frisch, Aagot Gjös, Therése Hertzberg, Anna-Lisa

Lundin och Constance Wahlgren samt fröknar H. Andersson,

Ingeborg Arfvidson, Frida Falk, Anna och Rosa Griinberg, EmiliaJörgensen, Thyra Leijman, Signe Lundberg, Hilda Mankell, Ellen

Olsson, Pettersson och Dagny Saether.

Debut: fröken Mankell den 4 okt. som Germaine i Cornevilles

klockor.

Recetter: den 9 dec. för John Wahlbom i anledning av hans

25-åriga verksamhet vid teatern, programmet var

Frihetsbrö-derna, där hr W. gjorde Pietro; Rosa Griinberg den 11 dec. som

hertig de Parthenay i Lille hertigen; den 25 jan. för Axel

Engdahl i egenskap av nyårsrevyns författare: programmet upptog

akt. 1 tablå 1 av Tiggarstudenten, Puppelipupp, marsch av K. A.

Cerwin samt revyn, Prinsessa för en dag, 25 :e gången samt den

30 jan. regissör Bosin, 40-årig verksamhet vid teatern:

Vaga-bondema.

Gäster: Norska skådespelarsällskapet fröknar Borghild

Ham-mer, Mathea Jacobsen och Clara Svendsen samt hrr Hans Bille,

Sophus Dahl och Alex. Zetlitz.

Turné Håkansson-Svennberg. Hrr Tore Svennberg, Josua

Bengtsson, Erik Bergman, Josef Fischer, Richard Forsslund,

Friis; fru Rejman samt fröknar Lisa Håkansson och Karin

Wiberg.

Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

Hugo Rönnblads sällskap. Regi: Hugo Rönnblad,

dekorationer Axel och C. E. Orling och mellanaktsmusik under C. F.

Richter. Inspicient Th. Olsson. Hrr Hugo Rönnblad, Karl

Borin, Algot Janson, Robert Johnsson, Carl Kindström, Hugo

Rosenqvist, Gustaf Stéhn, Oliver Zetterholm, Eric Zachrison

och Enrst Öberg; fruar Ingeborg Rönnblad, Jenny Tegnér och

Betty Åberg samt fröknar Gunhild Bratt, Ebba Chave, Anna

Löfström, Ingeborg Sjöberg och Anna Steckmeister (s. m. fru

Olin).

Gäst: Hilda Borgström i titelrollen i Miss Hobbs.

Oscar Lombergs sällskap. Hrr Oscar Lomberg, Otto Andrée,

Carl Mikael Bratborst, Claesson, Sigurd Hagman, Carl Hansen,

Hänel, Barthold Schweback, Carl Thanum och Georg Hild som

kapellmästare, fruar Esther Wallgren och Signe Åkerberg samt

fröknar A. Haglund och Johansson. Gäster: den svenskfödda sångerskan m:me Jennie Norelli,

som på italienska sjöng Violetta i Den vilseförda, Leonora i

Trubaduren och Philine i Mignon; fröken Sofie Lindegrén från K.

teatern i Stockholm som Mignon; signor Di Giulio från La Scala

i Milano som Lothario i Mignon och Fernando i Trubaduren samt

signor Oreste Marini som greve Luna i Trubaduren.

Carl Deurells sällskap. Hrr Carl Deurell, Arthur Alfthan,

Albin Lindahl, Simeon Lindstrand, Sigge Malmgren, Leopold

Mozart, Seth Nilsson, Vilh. Olin, Erik Sundborg och Wilhelm

Tunelli; fruar Sigrid Eliason-Deurell, Mia Grunder, Jenny

Malmgren och Anna Wannberg samt fröknar Irene Gréville och

Hedvig Lindby.

Albert Ranfts sällskap under våren bestod av Karl Hedberg,

regi och C. F. Richter musik samt hrr Konstantin Axelsson,

Oscar Baackström, Harald Boström, Gustaf Bruno, Oscar

Byström, John Ekman, Einar Fröberg, Justus Hagman, Gösta

Hill-berg, Oscar Johansson, Alfred Lundberg, Gunnar Klintberg,

Gustaf Ranft, Hjalmar Sjöberg, Oskar Sternvall, Edvard

Strin-din, Victor Thorén och Anders de Wahl; fruar Linda Boström

och Elisabeth Hjortberg samt fröknar Astri Torsell och Gerda

Lundequist.

Programmet vid soarén i anledning av maskinmästare Martin

Carlssons 25-års jubileum gavs med biträde av dr John Bygren,

hr Torsten Pärson (Pekka) en manskvartett, skådespelare,

amatörer och Stora teaterns orkester under C. F. Richter samt upptog

uvertyr, manskvartetter, gluntar av dr Bygren och Pekka,

Kadel-burgs lustspel Civilklädd, spelat av sujetterna vid Folkteatern:

Bernhard Dahlström, fröken Gerda Thomée, Frithiof Hallström,

Alfred Andersson och Emil Ljungqvist, deklamation av fru Lydia

Carlsson, manskvartetter, solosång av dr Bygren samt Ska’ en,

ska’ båda.

Den 2 dec. gavs en festföreställning till förmån för de genom

missväxten nödlidande i Dalarna. Programmet upptog: prolog

av dr A. U. Bååth, framsagd av författaren; kvartettsång av

Göteborgs Kontoristförenings sångkör; solosång av doktorinnan

Hvas-ser; Calle i Brattalia (Gustaf Mankell) å hanses Tjangs, lite Väst-götaprat me’ dito dans, o’ spelar det gör Lars och Frans, Johan i

Westhärja kommer med i glans; »Ett flöjtsolo», en komisk monolog

av hr Axel Engdahl, ackompanjatör hr Carl Wallerius, notvändare

hr Henning Håkansson (Siiverflöjt från Böhmen) ; solosång av dr

Bygren, dito av professorskan Walter, ackompanjatör Ruben

Liljefors; En middagsbjudning, komedi i en akt av Chr. Boeck,

personer: herrn — G. Bellander, frun ■— Signe Widell,

tjänsteflickan — frkn Leijman, tablå samt epilog, Jag vet ett land, dr

Hvasser.

Den 24 mars gavs en festföreställning för skyttesaken i

Göteborg med omnejd. Programmet utgjordes av prolog av dr

Bååth, uppläst av förf.; Räven och rönnbären, spelad av damer

och herrar ur societeten samt andra, tredje och fjärde akterna

ur Madame Sans-Géne.

Programmet vid Oscar Byströms soaré upptog Hon vill inte

gifta sig; violinsoli av hr A. Johansén; Badortsliv, uberbrett’1 i

en akt med dialog, kupletter, danser och guitarrlåtar.

Handlingen »föregår» i Marstrand. Medverkande: hr Per Saldo (Axel

Engdahl), fru Constance Byström, född Behrens från K.

dramatiska teatern, hr Henning H.(åkansson), (Lille Cohn), hr John

B.(ygren), hr O. Byström, hr Sven B.(ergström), hr Saxo (Fritz

Schéel), hr Gunnar B.(runius), frkn I. Östergren, hr Olof

H.(olmqvist), hr Lauritz B.(altzer) och frkn Margit L.

* *

*

SPELARET INLEDDES REDAN DEN 25 AUGUSTI

med en soaré, anordnad till förmån för teaterns populäre

maskinmästare Martin Carlsson i anledning av hans 25-års jubileum.

Den riktiga säsongen började Selander med repriser av

Cyrano — Olle Sandborg debuterade som Christian de

Neuvil-lette — och Dönviks prästgård. Hans första nyhet var

premiären för Sverige av Sudermanns Johannes med Knut

Lindroth som Johannes och Frida Kumlin som Salome. I den

följande nyheten, det franska lustspelet Svartsjuk, visade Olof

Winnerstrand litet av lejonklon. Nästa nyhet var intet mereller mindre än urpremiären av Per Hallströms En veneziansk

komedi. Den var visserligen antagen till spelning i de

skandinaviska huvudstäderna — men Selander kom först.

Kritiken tyckte emellertid, att hans sällskaps krafter ej räckte till

för uppgiften. Med nästa program, det engelska historiska

skådespelet Från Neros dagar, hade Selander emellertid så mycket

mer framgång. Lindroth hade här en av sina allra bästa roller.

Pjäsen gick för fulla hus, och

publiken var alldeles tokig i den och

— i Lindroth. Selander var Nero.

Sarah Bernhardt med ensemble

hade två föreställningar. Hon

framträdde som Gilberte i

Frou-Frou och som Kameliadamen. Den

första föreställningen var det

endast nära fullsatt, men vid

Kameliadamen till sista plats utsålt och

ändlösa ovationer.

Albert Ranfts operett ryckte in

i slutet av oktober. Den första

nyheten, man presenterade, är

märklig i det hänseendet, att den inleder

den långa raden av tyska operetter,

som sedan dansat fram över

Storans tiljor. Denna förstlingen

var Solstrålen, vilken för resten

hela sommaren förut glatt

stockholmarna. Ett norskt skådespelarsällskap medverkade senare

i Baldvins bröllop. Den 2 december gavs en föreställning till

förmån för de genom missväxten nödlidande i Dalarna. Med

nyåret kom Engdahlsrevyn, Prinsessa för en dag, och den sista

nyheten var Vagabonderna.

Håkansson-Svennberg-turnén hade teatern under halvannan

månad. Nyheterna voro sir Arthur Pineros senaste

dramatiska arbete Iris, Brieux’ Den blå rosen, där Lisa Håkansson

excellerade i en munter backfischroll, ett tokroligt engelskt

lustspel, Tusen och en natt, vidare Göteborgsförfattaren John Hertz’

KNUT LINDROTH I FRÅN

NEROS DAGARSARAH BERNHARDT

debutarbete Lik i lasten, som hade

sin urpremiär, samt Bäverpälsen.

Fastän det ju. inte berör Stora

teatern, kunde kanske här nämnas, att

sällskapet vid turnéns slut hyrde

Folkteatern och där som premiär

för Skandinavien gav Gorkis

Natthärbärget.

Därefter kommer ett nytt

sällskap, nämligen Hugo Rönnblads,

under en 14 dagars tid. Rönnblads

nyheter denna första gången på

Storan voro den engelske

humoristen Jerome K. Jeromes lustspel

Miss Hobbs, Dramatens stora

succés, på Storan nu väl mottaget med

Hilda Borgström i titelrollen,

vidare detektivpjäsen Sherlock Holmes samt den av Ranft tidigare

i Stockholm givna Hennequin-farsen Inkvarteringen, vilken delade

samma öde här som i Stockholm och blev nergjord.

Slutligen gav han ännu en

Hennequin-fars, Kammarjungfrun.

Oscar Lomberg avlöste med en

operasejour, varefter Carl

Deu-rell hade en av pressen med

välvilja mottagen sejour.

Härunder gick för första gången i

Göteborg det sedan så

namnkunniga lustspelet Sten Stenson

Steen från Eslöf, vilket

emellertid den gången inte just

kunde glädja sin författare med

någon kritiksuccés. Arthur Alfthan

var den förste Sten — även nu

i Göteborg. Så kom den stora

Stockholms- och

Kristiania-suc-césen, det franska lustspelet,

LISA HÅKANSSONHistoriska slottet, det tyska lustspelet, Storstadsluft, Dumas’

Falska juveler, som ej givits på Stora teatern sedan 1881, samt

som premiär för Göteborg Frida Stéenhoffs Det heliga arvet.

Kritiken ansåg, att dramat innebar en missräkning, »men Sigrid

Deurell och Albin Lindahl buro upp det».

Albert Ranfts dramatiska ensemble kom med tre stora nyheter:

Hartlebens Karneval, vidare Gamla Heidelberg med Astri Torsell

som Käthie, de Wahl som Karl-Henrik och Oscar Baeckström

som dr Jiittner — vid ett tillfälle var Karl-Hinkes roll

anförtrodd Einar Fröberg — samt slutligen Maeterlincks Monna Vanna.

Sejouren avslutades också med en soaré, denna gång anordnad

av Oscar Byström.

HUGO RÖNNBLAD

började sin bana i Mercurii tjänst. Men mer än ett par år blev

han inte där. Den medfödda sångbegåvningen skulle nämligen

utnyttjas, och så svor han Thalias fana, och i sånggudinnans tjänst

verkade han troget i mer än fyra decennier.

Rönnblad var

Stockholmsbarn, född den 8 december

1863. Sitt första engagemang

erhöll han 20-årig vid Nya,

sedermera Svenska teatern i

Stockholm, under den

Holm-quist-Josephsonska regimen,

men han hade just inte några

särskilt betydande uppgifter.

Sådana fick han emellertid i

rikt mått under sin andra

direktör, Murre Fröberg. Denne

tog vara på sin unge sujetts

ingalunda obetydliga

röstresurser och utnyttjade dem också.

hugo rönnblad Och detsamma gjorde man

VID HALVSEKELSDAGEN 1913 , T,.. ... . , .

(Teckning av Sigurd Jungstedt) under Rönnblads tredje enga-INGEBORG RÖNNBLAD

gemang, här i Göteborg på Stora teatern under Lorentz Lundgrens

tid åren 1888—90. Bland lyriska partier Rönnblad den tiden

gjorde, nämna vi Simon i Tiggarstudenten, Montlandry i Lille hertigen,

markisen i Cornevilles klockor, Mossul i Konung för en dag och

kejsaren i Per Svinaherde. Efter en del år vid olika scener i

huvudstaden kom så Rönnblad åter hit på Storan, först hos Ranft

både i dennes dramatiska och lyriska ensembler, samt senare hos

von der Osten, där han framgångsrikt beklädde posten som

souschef.

1901 startade Rönnblad eget sällskap. Det var emellertid

uteslutande dramatisk repertoar, Rönnblad odlade som teaterledare

på Stora teatern, främst i samarbete med sin charmanta fru.

Ingeborg Rönnblad var på sin tid en av våra vackraste och

mest talangfulla sceniska artister med en repertoar på bortåt200 roller. Främst nådde hon kanske som madame Sans-Géne.

Hon dog 1915, endast 42 år gammal, varefter det Rönnbladska

sällskapet aldrig mer blev vad det varit. Tvänne lustrer senare

skördades Hugo Rönnblad av liemannen.

Mer än halva tusentalet talroller tolkade Hugo Rönnblad

under sina år i rampens ljus, förutom, som antytts, ett 60-tal större

baritonpartier i operetter och operor.

* *

*

HUR STEN STENSON STEEN FRÄN ESLÖF

KOM TILL.

I de »unga gubbarnas stad», såsom Lund understundom blivit

kallad, vistades »flitigt frotterande sig med varandra», kring

90-talet bland andra bildningstörstande ungdomar numera avlidne

redaktören och skriftställaren John Wigforss och sedermera

teaterdirektören Carl Deurell. Den förre läste inte på någon

särskild examen, men umgicks träget med hela raden »klassiker»

med påföljd, att han snart nog ogenerat både konverserade och

diktade på det ädla romarspråket, medan Deurell, inom

kamratkretsen gemenligen kallad Calle Dull, absolverade en

oklanderlig prilla, fast inte precis »pau en tarmin», och för övrigt

bärgade lager lassvis vid alla möjliga och omöjliga nationsspex.

Emellertid skildes en dag de båda vännernas vägar. Deurell

steg resolut upp på Thespiskärran och satte sig så bekvämt som

möjligt till rätta i den, under det att Wigforss slog sig på att

göra tidningar till en nyhetshungrig allmänhets hugsvalelse.

Med tiden blev Deurell egen direktör och kom någon gång i

seklets början till Halmstad, där John Wigforss då levde och

hade sin varelse och med sin penna piggade upp

spaltfyll-naden i tidningen Halland.

En dag upplät Calle Dull sitt tyngda hjärta på vid gavel för

vännen, bittert klagande över svårigheten att hålla repertoar

—-för tillfället hade han rakt ingen dragande pjäs att servera.

-— Du kunde kanske pröva på ett stycke av mej ?, framkastade

Wigforss, halft på försök. Jag har ett, jag!

— Har du? Låt mej få se på det, då! — Inte med samma, kära bror.. . Det går inte för sej. Jag

har det nämligen för tillfället här, svarade klassikernas

själsfrände och pekade på sin högt bågnande panna. Men om åtta

dar eller så går det an att titta på väven!

Wigforss gick alltid med en hel del litterärt gods i huvudet:

dikter och pjäser, kåserier och politiska artiklar, och vid lägligt

tillfälle överförde han något av det på så sätt magasinerade till

sin flinkt löpande penna och fäste det på papperet. Flitigare än

vanligt raspade den nu några lediga kvällar, och — mycket

riktigt — efter åtta dagar låg ett lustspel i tre akter, kallat

Järnsängen, fixt och färdigt till benäget påseende.

Deurell överväldigades just inte vid läsningen vare sig av

pjäsens uppslag, byggnad, intrig eller något mystiska titel.

Spelbarheten hos opuset kunde ifrågasättas, men det fanns i alla

fall i detsamma vissa situationer, repliker och typer, som

måhända skulle göra sig från scenen, varför han diskret hemställde

hos författaren om en omarbetning.

Efter någon tid kom den verkställda omarbetningen Deurell

tillhanda. Retuscheringen hade varit grundlig nog: pjäsen hade

bytt om namn bland annat och hette nu Trollsländan. Men

Deurell fann den fortfarande ingalunda profetera om någon

livligare succés. Efter att ha undergått ännu en omarbetning blev

den till sist oanvänd lagrad på direktörens skrivbord i Stockholm.

Inföll så nyåret 1903. Repertoarnöden var alltjämt, och

kanske än mer, skriande. Deurellska sällskapet hade med växlande

resultat frestat en nödbedd publik med Det heliga arvet och

Historiska slottet, och direktören, som på någon dag kvistat upp

till huvudstaden, var oförtrutet på jakt efter någon nyhet, som

kunde ge företaget ryggrad på vårkanten, alltid riskabel och

o-viss. Något ord om de bekymmer, som sålunda gnagde, lät han

därvid undfalla sig till en kvinnlig anhörig — och fick i en

handvändning tröst:

— Men du har ju en utmärkt pjäs liggande på ditt skrivbord?

Jag har läst den •— den kommer alldeles säkert att gå!

— Vad heter den?

—1 Trollsländan !

— Tack så mycket! Den tror jag inte alls på! — Men det gör jag! Det finns i den en briljant typ: den

skroderande skånske studenten. Ta’ vara på den figuren! Den

ska’ bara göras en smula fylligare, så att den kommer att

dominera. Och så skall stycket förstås kallas upp efter den junkem.

— Kanhända!, medgav nu direktören efter en sorgfällig

fun-derare.

Ny konferens med den aldrig omedgörlige Wigforss, ny

omstöpning — och så premiär i Halmstad —■ av Sten Stenson Steen

från Eslöf. Publiken vid urpremiären var inte stor, men lätt

att locka till skratt och applåder. Och sedan hade jur.

studeranden Sten Stenson Steen sitt möte med publiken i Göteborg

och Örebro och i ett flertal av landsortens större städer.

Och så kom pjäsen en kväll upp på Södran i Stockholm. Hur

den sedan så småningom blivit en av de allra populäraste på

svensk scen — är allom bekant...

* *

*

En Bosin-historia.

Axel Bosin verkade denna säsongen som regissör här på

Stora teatern.

Den gamle Bosse var en kunnig, men arg man, och han hade

otaliga kontroverser med sina underlydande på scenen, inte minst

med Albert Ranft under dennes första år vid teatern. Sedan blev

Bosse, som man ser, en av Ranfts

souschefer. Ranft hade många

sådana, och Bosse var sannerligen inte

en av de minsta.

Följande tilldrog sig, då Bosse

var jämförelsevis ung, och scenen

var Mindre teatern i Stockholm. En

kväll upptäckte vår hjälte, att han

behövde en tia för att med någon

framgång kunna kasta sig ut i

världsvimlet efter spektaklets slut.

Förut på dagen hade han inte fått

tid att hos sin direktör stöta pådärom. När han i hemtågandets ögonblick gjorde det, fick

han till svar:

— Är herrn galen? Tror herrn, att jag sitter och betalar

ut pängar om nättema?

— Jaså inte det?, replikerade Bosse spydigt. Hur ska’ man

då kunna klå åt sej en slant, när direktören aldrig betalar

lönerna på da’n?

Vi sa’, att Bosse var arg och spydig, men han kunde också få

svar. För att belysa det, se här en annan historia, vilken lär ha

tilldragit sig här på Storan !

En skådespelare hade gått sysslolös så gott som hela säsongen.

Vederbörande hade börjat tvivla på hans talang. Men så en

vacker dag fram på vårsidan fick han en roll, en ganska diger

roll för resten.

Vid första repetitionen råkade han emellertid illa ut värre

för Bosse, som regisserade.

— Det var tusan va herm är stel!, väsnades Bosse. Inte går

det an så där ...

— Va falls?, svarade aktören utan att blinka. Är jag stel?

Det måste vara tillfälligt då. Jag har ju annars varit ledig hela

spelåret...

SPELÅRET 1903—04.

1903 sept. 10—30: Håkansson-Svennberg,

, . " 1 Albert Ranft, lyrisk ensemble.

1904 febr. 1: I

1903 okt. 19—20: Le Théåtre Maeterlinck.

1904 febr. 2—mars 28: Albert Ranft, dramatisk ensemble,

mars 29—april 15:1 Folkteaterns i Göteborg ensemble, dir.

maj io—31: ) Albin Lavén och Axel Engdahl.

april 16—maj 9: Håkansson-Svennberg.

Håkansson-Svennbergs sällskap. Chefer: fru Julia Håkansson

och hr Tore Svennberg. Skådespelare: Tore Svennberg, Josua

Bengtsson, Josef Fischer, Richard Forsslund, Henric Ljungberg,

Hjalmar Peters, Pietro Rothgardt, Erik Håkansson och EricZachrison. Skådespelerskor: fruar Julia Håkansson, Hilda

Forsslund, Svea Peters och Tyra Rejman samt fröknarna Ester

Sahlin och Karin Wiberg.

Under vårsäsongen gasterade August Lindberg som Giulio

Scarli i Stulen lycka, greve Trast i Ära, Kaj Neergaard i Ett

besök och Leontes i En vintersaga.

Albert Ranfts lyriska ensemble, i huvudsak Vasateaterns

operettsällskap. Regi: Emil Linden, Axel Bosin och Axel

Ringvall; inspicient Robert Wahlberg; dirigenter: Hjalmar Meissner

och Gustaf Tropp; balettmästare Axel Kihlberg. Sångare: Emil

Adami, Eugen Bergström, Oscar Bergström, Ernst Hallberg, Emil

Hammar, Claes Henning, Edvin Janse, Axel Larsson, Marcus

Larson, Gustaf Adolf Lund, Oscar Lönnegren, Axel Nordqvist,

Yngve Nyqvist, Axel Ringvall, Gustaf Salzenstein, Carl

Samuelsson, Birger Schucker, Axel Semqvist, Carl Sjögren, Georg

Sjölin, Ernst Svedelius, Sigvart Svendsen, Erik Tropp och Edvard

Wärnlund. Sångerskor: fruar Alma Bodén, Ellen Borgman,

Agnes Clementson, Elin Dahlman, Gerda Grönberg-Rove, Emma

Meissner, Judith Lindenau-Nylander, Ellen Pettersson, Bertha

Ringvall, Alma Svendsen och Signe Åkerberg; fröknar Inga

Berentz, Signe Borg, Edla Hamberg, Heitman, Annie Hirsch,

Mathilda Keyser, Signe Kolthoff, Hildur Lundell, Olga Lundell,

Zuleima Nyqvist, Anna Precht, Gurli Rosengren och Lilli Walleni.

Baletten: dansörer: John Borgman och Helge Kihlberg;

dansöser: Edla Berg, Mathilda Bovall, Inez Kihlberg-Fröling, Iris

Kihlberg, Henriette (Jetta) Kuhn, Evelyne Nygren, Ida

Schy-lander och Ottilia Tropp.

Recett, avskeds föreställningen den i februari, för Axel

Ringvall.

Le Théåtre Maeterlinck. M :me Georgette

Leblanc-Maeter-linck, m:lle La Voulzy, MM Albert Bras, Albert Darmont, René

Gandrille, René Garieux och Raymond Joubé.

Albert Ranft, komediavdelningen. Ledare: Rudolf Sellman;

regissör: Henrik Christiernsson; inspicient: Bror Hallberg. Hrr

Ernst Ahlbom, Nils Andersson, Carl Barcklind, Oscar Eliason,

Justus Hagman, Knut Lambert, Victor Lundberg, Bror Olsson,

Fredrik Stenfelt, Oskar Sternvall, Victor Thorén, Anton de Ver-dier och Zachris Zachrisson; fruar Georgina Barcklind, Constance

Byström, Mia Hagman och Märtha Lindlöf samt fröknar Olga

Andersson, Mathilda Caspér, Tyra Dörum, Julia Magnusson,

Anna Rustan, L. Sonntag, Amelie Tuné, Ingrid Wallström samt

Sandra Leufstedt. Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

Folkteaterns sällskap. Chefer: Albin Lavén och Axel

Engdahl ; regissör: Emil Strömberg; inspicient: Eric Carlsson.

Skådespelare: John Borgh, Erik Carlsson, Bernhard Dahlström,

Gösta Björkman, Ivar Kalling, Albin Lavén, Nils Landberg,

Sigge Malmgren, Charles Paterson, Knut Rodhe, Emil

Strömberg, Albin Vidberg, Oscar Vinge och Eric Öhgren.

Skådespelerskor: fröknar Maria Christianson, Louise

Fahl-man, Tecla Jansson, Ingeborg Sjöberg, Gerda Thomée, Ida

Östergren; fruar Ebba Lindheberg, Jenny Malmgren, Svea

Tex-torius och Emma Wahlbom.

Maskinmästare: Johan Blomqvist. Kapellmästare: Fridolf

Lundberg. Dans: fru Lotten Åström.

Sällskapet gav den 24 och 26 maj galaföreställningar till

förmån för skytteföreningarna i Göteborg med offentlig

generalrepetition den 20.

* *

*

HÄKANSSON-SVENNBERG-TURNÉN BÖRJAR

SPELARET.

I Octave Feuillets komedi Chamillac, debuterade Ester Sahlin

som Sophie Ledieux. Kritiken fann, att hon »kanske brast i rutin,

men det fanns temperament och fördelaktig apparition»!

Sällskapets första nyhet var Strindbergs Fordringsägare, som nu första

gången gick i Göteborg och som för resten hittills hade givits

endast ett fåtal gånger i Sverige: under en

Håkansson-Svennberg-tumé med Palme för två år sedan, och varvid även Helsingfors

hade gästats. I Stockholm hade tragi-komedin blott givits en gång,

vid en soaré. Den andra nyheten för Stora teatern var Gorkis

Natthärbärget, vilken emellertid, som meddelades vid förra

spelårets behandling, nu icke var någon nyhet för Göteborg. I Natt-härbärget hade Ester Sahlin sin andra debut. Den »innebar

löften». Som. sista nyhet kom Max Halbes drama, Moder

Jorden, som förut i Sverige endast spelats i Stockholm.

Vasateaterns operettsällskap hade en fyra månaders sejour.

Inledningsprogrammet var den göteborgska premiären av Suppés

Donna Juanita. Övriga nyheter voro en fransk operett,

Gyck-larbandet — »ganska tarvligt cirkusskämt» —, vidare förra

vinterns stora Stockholmssuccés,

Johann Strauss’ Wienerblod

med en av de nya

publikgunstlingarna i den ena och en av

de äldre favoriterna i den andra

huvudrollen — Emma

Meiss-ner och Edla Hamberg — samt

ännu en Johann Strauss,

Grevinnan Pepi, vilken till på

köpet nu här på Storan upplevde

sin svenska premiär.

Däremellan hade man första gången på

Stora teatern presenterat en

modern engelsk operett. Den

hette Rymmerskan, och

recenserades ganska snävt som mer

eller mindre misslyckad varieté.

Därpå kom säsongens

evenemang, Charpentiers opera Louise, som på våren varit Ranfts stora

succés i huvudstaden. Hjalmar Meissner dirigerade, och regin var

Emil Lindens. Mathilda Keyser gjorde titelrollen, Gerda Grönberg,

nu med tillnamnet Rove — hon hade under sommaren gift sig i

Kristiania — modern, en ung man, Axel Nordqvist, son till Conrad

Nordqvist, gjorde Julien och Ernst Svedelius fadern — den senare

fullständigt dominerande. Som sista nyhet kom — om det må

tillåtas att säga så — nyårsrevyn, Den stora fonden av Kul.

Kritiken tyckte visserligen, att Kuls opus ingalunda hade

någon större fond av humor, men självfallet dög det

ändå med sådana artister, man hade till hands för

tolkningen. Som årets lever de rideau före revyn gavs ocksåen nyhet, en enaktsoperett kallad Ut med hin!, byggd på

Boccac-cio-motiv, och betecknad som »en uppfriskande godbit».

Operettse jouren hade varit avbruten tvänne dagar i november

för ett gästspel av m:me Georgette Leblanc-Maeterlinck med

sällskap, varvid framfördes Maeterlincks Monna Vanna och

Joyzelle. Föreställningarna voro fåtaligt besökta.

Den 2 februari avlöstes operetten av en annan Ranft-trupp,

komediavdelningen, vilken då ej

varit här på ett par år. Av

sällskapets medlemmar började

nu Carl Barcklind särskilt

uppmärksammas — »ståtlig primo

amoroso». Nyheterna voro

Edvard Brändes’ Kärlek,

fransmannen Pierre Vebers Lutti,

som hade svensk premiär här

— »den galnaste, gladaste,

kvickaste och mest koncentrerade

fars, man gärna kan tänka sig,

inte för barn just; men ingen

utom de professionella

sedlig-hetsnuckorna kunna harma sig:

därtill är pjäsen för kvick» —

och där Olga Andersson hade

titelrollen, den nya

Bisson-succésen Herr domaren, som gått två månader i sträck i Stockholm,

samt Mirbeaus Affär är affär, som nu till på köpet gick första

gången i Sverige. Denna senare blev en särskilt stor succés tack

vare Oscar Eliasons mästerliga tolkning av den inte minst genom

sin längd oerhört krävande huvudrollen, Isidore Léchat — »ett

verkligt kraftprov.» Vidare bjöds på ett svenskt original,

Arvid Axelssons och Nanna Wallensteens »lantliga sångspel»

Vis-Johan, som tycks ha fallit igenom i en även för

svenska original alldeles särskild grad: det blev nämligen aldrig

ens recenserat. Till slut kom premiären för Sverige av den

franska komedien Lycklig med Constance Byström i

huvudrollen. Göteborgs Folkteaters sällskap, under Albin Lavén som scenisk

ledare och Axel Engdahl som administratör, tog i två repriser

Stora teatern i besittning, närmast för att erhålla en stor scen för

framförandet av sagospelet Tummeliten, »firmans stora clou».

Förhistorien härtill är så pass pikant, att vi ge läsaren den.

Vi citera teatertidningen Ridå:

Svenska teaterns sällskap kommer ej till Göteborg i år.

Skäl: göteborgarna ha ej brytt

sig om att teckna tillräckligt

abonnemang för detta dyra

sällskap. Och då kan man ej undra

på, att direktör Ranft ej för

en ekonomiskt oviss sejour

offrar resultatet av

Fripassagerarens succés (i Stockholm).

Så mycket affärsman får väl

även en teaterdirektör lov att

vara. Men göteborgarna klaga

över detta. Det var blott

svepskäl av dir. Ranft, så att han

med heder skulle kunna komma

ifrån Göteborg.

Ridå slutar:

Vi ha vänt oss till en

sakkunnig för att få en liten essä om

göteborgspubliken och dess smak. Till dess vi erhållit den,

kunna vi nöja oss med att instämma i Kuls förslag i M. P.: Gör ett

försök, dir. Textorius, med abonnemangsteckning till Lergöken i

Göteborg! Det går säkert.. .

Sedan »göteborgarna sålunda inte brytt sig om att se Svenska

teaterns nya program: Tapto, Floden, Arme Henrik etc.» hyrde

dir. Ranft ut Stora teatern till Lavén och Engdahl, »som med

entusiasm stormade teatern och förberedde sin Tummeliten».

I avvaktan på att den skulle bli färdig gav sällskapet repriser

på en del av sina tidigare succéser på Folkteatern. Vi

nämna dem som nu första gången gingo över Storans scen:

Hennequin-farsen Coralie & Co. samt de tyska lustspelen Hög-

INGA BERENTZfjällsturisten och Fripassageraren. Den 6 april var premiären

av Tummeliten, ett stort anlagt utstyrselfeeri, byggt på den

gamla sagan. Det gick i Emil Strömbergs regi och med Fridolf

Lundberg vid dirigentpulten samt med »tagande dekorationer»

av Andrésen. Maskinmästare Martin Carlsson stod för de

maskinella anordningarna och Lotten Åström för dansen. Det blev

en stor succés, och inte minst senterades »miniatyrsujettemas»

spel. Pjäsen gick inte mindre

än 30 gånger och var dagens

stora händelse i Göteborg.

Den 26 maj bevistade prins

Carl och prinsessan Ingeborg

en föreställning av

Tummeliten, som då gavs tillsammans

med en tablå som fest

föreställning. Festföreställningen

gene-ralrepeterades ett par dagar i

förväg, och gen.-repet gavs av

den påhittige Engdahl som

offentlig föreställning och till

billiga priser, men »avsedd för

barn och tjänstefolk» — till

stor besvikelse för en hel del

gott folk, som för en billig

penning gärna velat se vad

som bjöds, men som inte ville inrangera sig i den nämnda

kategorin!

Håkansson-Svennberg-turnén hade under våren en sejour,

varvid första gången på Stora teatern spelades Paul Heyses drama

Maria från Magdala, Strindbergs Den starkare och ett tyskt

lustspel Papageno, där Eric Zachrison hade en glansroll. August

Lindberg gasterade också i ett flertal av sina roller.

Paul Heyses märkliga stycke, vars växlande öden i Tyskland

även Göteborgspressen med intresse följt, var »av förträfflig

scenisk verkan. Herr Svennbergs Judas Iskariot fängslade

kanske mest och starkast intresset. En briljant genomförd typ. Fru

Håkanssons Maria var kanske litet matt i början, men tog upp sig,

ERIC ZACHRISONoch slutscenerna blevo tack vare henne av gripande

storslagenhet. Samspel och regi voro värda allt beröm».

* *

*

AXEL ENGDAHL

var en tvättäkta göteborgare, född i Haga den 21 juni 1863.

Det var hemstadens handel och sjöfart som han först ägnade

sig åt, i det han i många år verkade i Sveriges Allmänna

sjöförsäkrings A.-B. Men den unge mannen hade andra vyer:

han hade fått humorns gudagåva och måste söka avlopp

för den. I de göteborgska ordenssällskapen fann han rikt

tillfälle att låta den flöda och var snart ansedd som en av stan’s

kvickaste karlar. Härunder fick scenens trollmakt honom fången,

och 1903 tog han steget fullt ut: lämnade sin pulpet och övertog

Göteborgs folkteater, vilken han innehade till sin död — den 10

januari 1922 — de trenne första säsongerna tillsammans med

skådespelare Albin Lavén. Axel Engdahls verksamhet som teaterledare på Stora teatern

är av underordnad betydelse. Det är som revyförfattare hans

insats är betydande även på Stora teatern, på vars scen en hel

del alster av hans penna fötts i rampens ljus.

* *

*

ALBIN LAVÉN

med smeknamnet I.avve, hade sett dagens ljus i Stockholm

den 16 april 1861. Inte mer än 19 år gammal tog han sina

första steg på tiljan och var under tio år knuten vid olika

ambulerande sällskap. 1890 kom han till August Lindberg,

vars ensemble här på Stora teatern han tillhörde under

treårsperioden 1890/3. I nya tio år tjänade Lavén sånggudinnan hos

Ranft, varefter han hade sin roligaste tid, som han själv alltid

sade, nämligen de tre år, 1903/6, som han tillsammans med Axel

Engdahl »kämpade för livet och konsten» här på Göteborgs

folkteater. 1906 flyttade Lavén till Stockholm och Dramaten. Han

dog den 3 september 1917.SPELÅRET 1904-05.

1904 sept. 1—

1905 maj 25

med avbrott:

1904 dec. 10: Turné Ida Aalberg.

dec. 13—16: Turné Håkansson-Svennberg.

1905 mars 11 kl. 5: Alma Sjöman-föreställning.

april 30 kl. 6: Oda Nielsen visafton, ack. frkn Fanny

Schjönning.

maj 17—21: Svenska teaterns turné (Albert Ranft).

Castegrens sällskap. Chef : Victor Castegren; ekonom och

sekreterare: August Falck; inspicient: Frithiof Andersson; sufflör:

Josua Bengtsson. Skådespelare: Carl Browallius, Victor

Castegren, Erland Colliander, August Falck, Ivan Hedqvist, Erik

Håkansson, Karl Kellberg, John Lindlöf, Knut Lindroth, Alfred

Lundberg, Albert Ståhl, Eric Zachrison och Ernst Öberg.

Skådespelerskor: fruar Manda Björling, Gerda Browallius,

Hilda Castegren, Märtha Lindlöf, Selma Viklund-Sandberg,

fröknar Ursula Bohlin, Anna-Lisa Carlsson, Louise Eneman,

Lisa Håkansson och Margit Torsell.

Maskinmästare: Martin Carlsson och garderobiär: Franziska

Dahlström.

Gäster: August Palme som Falk i Kärlekens komedi, Karl

XII, Percinet i Romantik och Egmont; Nils Personne som Figaro

i Figaros bröllop, Henri Verdisson i Giftermålsbalken runt,

Henri i Medocs vinhandel, greve Skytt i Gurli, Malvolio i

Trettondagsafton och Claude Barrois i Historiska slottet; Amanda

Janson, s. m. fru Personne, som Susanna i Figaros bröllop,

Lu-cienne i Giftermålsbalken runt, Berthe i Medocs vinhandel, Viola

i Trettondagsafton och Marguerite Baudoin i Historiska slottet

samt Oda Nielsen som Denise de Flavigny i Lilla helgonet.

Recetter: den 25 januari 1905 C. J. Kullenbergh i egenskap

av nyårsrevyns författare, varvid gavs Privatdetektiven och

revyn ; den 28 april Knut Lindroth i Dönviks prästgård och den

4 maj Eric Zachrison i Svärfar. Den 2 dec. 1904 gavs en festföreställning till förmån för

Svenska teaterförbundets Pensionsfond, Höstsol, varvid

framfördes Harald Molanders till Göteborg lokaliserade fars, Var är

hatten ?, delvis med amatörer samt Kolhandlarna med Anna

Norrie och dir. Castegren, varjämte Par Bricolls sångkör sjöng

Bellmanssånger.

Ida Aalbergs sällskap bestod utom henne själv endast av tyska

artister.

Håkansson-Svcnnbergs sällskap. Chefer: Julia Håkansson och

Tore Svennberg. Andre regissör: Henric Ljungberg; inspicient:

Jean André. Skådespelare: Alf. Andersson, Jean André, Josef

Fischer, Richard Forsslund, Anders Håkansson, Henric

Ljungberg, Aug. Lundmark, Hjalmar Peters, Oscar Rydin och Tore

Svennberg. Skådespelerskor: fruar Hilda Forsslund, Julia

Håkansson, Svea Peters och Tyra Rejman samt fröknar

Anna-Greta Adamsen, Ester Sahlin och Karin Wiberg.

Alma Sjö-mans föreställning gavs med biträde av damer och

herrar ur societeten, fru Emma Wahlbom, en musikälskarinna

samt hrr Eric Zachrison, Oscar Johansen, violinsoli, samt Emil

Bergendorff. Programmet upptog sagor och danslekar samt En

guldbröllopsafton.

Svenska teaterns turné. Ledare Axel Söderström, vilken även

spelade med, hrr Oscar Eliason, Emil Hillberg och Anders de

Wahl samt fru Lina Sandell och fröknar Olga Andersson, Thyra

Dörum och Gerda Lundequist.

* *

*

VICTOR CASTEGRENS FÖRSTA ÄR PÄ STORAN.

Ur sin synpunkt nog med allt fog »fullkomligt utledsen på

teaterförhållandena i Göteborg» överger Albert Ranft under detta

spelår vår stad och hyr för hela säsongen ut Stora teatern till

Victor Castegren. Detta namn har ju förut skymtat i Stora

teaterns historia. Redan tidigare under sin teaterbana hade Castegren

varit verksam i Finland, och när han nu tog Stora teatern i

besittning, kom han direkt från Helsingfors, där han i flere år nedlagt

ett högt skattat arbete vid därvarande Svenska teater. Det varemellertid med glädje, Castegren anammade detta tillfälle att

återbördas till fosterjorden, så mycket mer som hans sejour av

Göte-borgspressen hälsades med den största tillfredsställelse.

H. T. skriver sålunda: Det var i går en märkesdag i vår Stora

teaters brokigt skiftande historia. Efter att under en följd av

år ha varit underlagd det Ranftska cirkulationsbruket med dess

tvära omkastningar i repertoaren och därjämte ha varit ett

eftersökt tillhåll för ambulerande

sällskap av olika rang och art

har denna scen nu åter kommit

under en stående teaterregims

planmässiga ledning. Och

början var onekligen sådan, att den

berättigar till de bästa

förhoppningar om vad som denna

ledning kan komma att giva, under

den förutsättning likvisst att

publiken visar sig till fullo

uppskatta direktör Castegrens

bemödanden att hålla en god

repertoar .. . Direktör Castegren är

av hjärtat att lyckönska till den

synnerligen vackra begynnelsen.

Om hans start med premiären

för Sverige av den franske

dramatikern Henry Batailles av Franska akademien prisbelönta

dramatisering av Tolstojs sista skönlitterära storverk, romanen

Uppståndelse, citera vi G. P. ur en sympatisk längre artikel

under rubriken Den stora premiären.

Stor premiär. . . och ändock ingen stor premiärstämning —

åtminstone hos publiken: som vanligt gapande luckor på första

raden!. . . På andra sidan rampen var premiärstämningen

uppenbarligen mera märkbar, men nervositeten gick snart över, ty

publiken mottog sällskapet med varmt och förstående bifall. Det

var ju också två gamla favoriter för vår publik, som så att säga

förmedlade övergången: hr Lindroth och fröken Lisa

Håkansson — den förre välbekant från Selanders sejourer, samtidigt

VICTOR CASTEGRENsom fröken Håkanssons lovande talang ju förut framträtt här

vid moderns sida. Hr Lindroth hälsades redan vid sin entré

med en välkomstapplåd, och den senare hugnades efter sista

akten jämte hr Lindroth med icke mindre än nio inropningar...

Hr Castegrens debut som regissör och teaterchef vid Göteborgs

stora teater var korteligen sagt i allo glänsande, konstaterar

recensenten vidare efter en analys av föreställningen... Och

stycket, premiärpjäsen ? Det

är lätt att förstå, att hr

Castegren skulle välja till sitt första

stycke på sin nya teater ett

skådespel, som varit en av hans

sista framgångar i Helsingfors.

I detta hade han ju redan

arbetat sig in, och från

Helsingfors medförde han den

kvinnliga huvudrollens redan av den

finländska pressen lovordade

framställarinna, fröken Lisa

Håkansson. Och så bar ju

stycket Tolstojs frejdade namn . ..

men Batailles skådespel är blott

en skugga av Tolstojs

originalverk, men ändå mäktigt och

gripande ... Hr Lindroth gjorde

säkert av den otacksamma rollen allt vad göras kan. Det som

blev svagt, var icke hans, utan dramaturgens fel. Den konst,

varmed fröken Håkansson tolkade den kvinnliga rollen, var

överraskande. Sedan hon för mer än ett år sedan två kvällar

spelade här i Natthärbärget har man icke i Göteborg varit i

tillfälle att bevittna hennes framsteg. Men knappast skulle någon

ha trott, att det spelår, hon sedan dess tillbragt i Helsingfors

under hr Castegrens ledning, skulle ha hunnit utveckla henne

så mycket.. .

Den 7 september gavs ett tillfällighetsstycke Vinter och vår

i anledning av Karl IX-statyns avtäckning. Det skildrade

motsättningarna mellan den barske Karl, vintern, och hans

HILDA CASTEORENMARGIT OCH ASTRI TORSELL

milde son, våren: därav namnet. Så kom en ny premiär

för Sverige, Benzons Måttligt skämt, varvid direktör

Castegren själv var med i elden. Nästa nyhet var Strindbergs Karl

XII. August Palme hade huvudrollen nu liksom vid

urpremiären på Dramaten. Det franska dubbelprogrammet, Den objudne

gästen samt Romantik tilldrog sig mindre intresse, varefter

Goethes Egmont första gången gick över Storans scen — här

hade Palme en ny glansroll, samtidigt som Margit Torsell hade

sin första egentliga debut och fick mycket lovord — och Adolf

Pauls Karin Månsdotter hade sin göteborgska premiär. Fru

Wiklund-Sandberg hade titelrollen, Lindroth var Erik och Eric

Zachrison Göran. Senare gav man ett tyskt lustspel, som hade »den

illa valda titeln» En prästgårdsidyll — det skildrade en

landsorts-prästs besvärligheter efter ett remarkabelt besök i Berlin. Det

fick emellertid erkännande för »flott utförande». Det bjöds

sedan ytterligare på ett par tyska saker: »en rolig fars»,

Privatdetektiven och Beyerleins Tapto. Oaktat god press hade det emellertid en lång tid varit litet

dåligt med publikfrekvensen, och svårigheterna började redan nu

så småningom hopa sig för Castegren.

För att giva en bild av teatersituationen i Göteborg vid denna

tid citera vi ur Ridå några rader ur en artikel med rubriken

Teaterrykten:

. . . Dir. Ranft äger också en teater utom Stockholm. Ett

sorgebarn, Göteborgs Stora, där icke han, men vilken annan ägare

som hälst, kan få en — ack, så nödvändig — veranda. Nu har

en del behjärtade män i Göteborg föresatt sig att köpa denna

teater. Med den embarras de richesse, som ibland kännetecknar

denna stad, ha de dock ej fått vara ensamma om denna idé,

varför nu två mäktiga, d. v. s. kapitalstarka, kotterier där nere

kämpa för konsten, det ena för att behålla dir. Castegren, det

andra för att flytta herrar Lavén och Engdahl från deras lilla

teater till den stora. Ännu är intet avgjort, men, enligt vad vi

tro oss veta, torde det Castegrenska partiet avgå med segern.

Skillnaden mellan dess anbud och det av dir. Ranft begärda

priset är rätt obetydlig, i alla händelser mycket mindre än

skillnaden mellan 1,300,000 kr. och 1,200,000 kr. Göteborgarna

ämna nu också bilda en garantiförening med 20,000 kr., så att hr

Castegren under alla omständigheter skall kunna fortsätta sin

verksamhet där ännu ett år.

Vad som blev av detta framgår av ett citat ur H. T.:

Som bekant har på enskild väg ett antal teaterintresserade

personer åstadkommit en garantifond att vid förefallande behov av

dir. Castegren disponeras. Vid möte, som i går middag —

någon av de första dagarna i maj 1904 — hölls med dessa garanter

under kammarherre Lagerbergs ordförandeskap, träffades

bestämmelser i avseende på medlens handhavande. Därvid

uppdrogs åt kammarherre Lagerberg och grosshandl. Martin

Levis-son att utgöra mellanhänder mellan garanterna och dir.

Castegren .. .

Efter Halbes Floden — tre representationer, oaktat

kritiksuccés! — slog man sig därför ett slag på operett. Som julprogram

gavs Julen i Nöddebo, och nyårsrevyn bragte också litet

andrum. Den hette Mitt system och var av Kul, och oaktatrecensenterna då inte just kunde skyllas för att skapa dess

succés, så gick den 26 gånger. Under tiden hann Castegren

presentera två nyheter: en tysk fars, Bort med karlarna! och en den

tiden mycket omtalad holländsk sjöpjäs, Hoppet, vilken nu

introducerades i Sverige. Efter ett par roliga program, den då

berömda franska farsen, Giftermålsbalken runt, Tristan Bernards

»obetydliga» Medocs vinhandel och en tysk fars Tokerier, kom

åter en märklig premiär, då

Gorkis Småborgare första gången

här gick i Skandinavien — med

hrr Zachrison, Hedqvist och

Lindroth, den senare hade en av

sina allra bästa roller här.

Geijer-stams Svärfar samt De

landsför-vista, »ett franskt

sensations-stycke, utan framgång»,

avslutade de många nyheternas rad.

Under december var anordnad

en festföreställning till förmån

för svenska teaterförbundets

pensionsfond Höstsol.

Vidare disponerades teatern

den månaden tre dagar av Ida

Aalberg, som med tyskt sällskap

och på tyska framförde Hedda

Gabler, Hemmet och den ryska pjäsen Onkel Vanja.

Fyra dagar gästspelade turné Håkansson-Svennberg med en

enda nyhet den gången Palle Rosenkrantz’ Fromma lögner.

Den 20 april hade fru Oda Nielsen en visafton, och som

spelårets avslutning framförde en turné från Svenska teatern

Björnsons Daglannet med i huvudsak samma besättning som i

Stockholm.

Bland de medverkande i turnén var Oscar Eliason, som nu

hade sitt sista framträdande på Stora teatern — han dog vid

midsommartiden 1907.

* *

*

OSCAR ELIASONEn uppståndelse-historia

kunna vi berätta apropå Castegrens inledningsprogram. För

resten inte en historia, utan en sann händelse — timad här på Storan

en dag i september det nådens år som nu är föremål för

behandling.

Som den ärade läsaren kanske vet, söker i sjukhusakten i

Uppståndelse en fångknekt förmå den kvinnliga huvudpersonen

Katjuscha att i hans sällskap avvika från den dygdens stig, hon

kort förut efter nog så stormiga antecedentia slagit in på. Just

som han framställt sitt mindre hedersamma anbud och är

färdig att gå till handgripligheter, uppdyker fängelseläkaren jämte

några sjuksköterskor. Och det blir förstås otrevnad och

skandal. Fångknekten, som ogärna vill råka i klistret, skyller frankt

ifrån sig på den antastade kvinnan.

Denna fräckhet blev emellertid vid ett tillfälle för mycket för

en åskådare nånstans i Storans högre regioner, varför han,

upptänd av helig vrede, dundrade ned mot scenen:

— Det var en evig osanning! Det var du, din rackare, som

ville, och inte hon!. ..

Si non e’ vere . ..

med avbrott:

1905 nov. 22—24: Albert Ranft-turné med Betty Nansen

och medlemmar från Svenska teatern.

1906 jan. 19—20: Gästspel av kejserliga japanska skåde-

spelarsällskapet: miss Hanako och

mr. Sato med sällskap.

1906 april 17—20: La Loie Fuller med sällskap.

1906 maj 1—14: Gästspel av De Otte.

maj 15—28: Gästspel av K. dramatiska teatern.

SPELÅRET 1905-06. Castegrens sällskap. Chef: Victor Castegren; förste regissör:

Axel Collin, andre dito: Gustaf Linden; sekreterare: Ragnar

Sahlin; inspicient: Simeon Lindstrand; maskinmästare: Martin

Carlsson; sufflös: fru Anna Wahlbom och garderobiär: Franziska

Dahlström. Skådespelare: Georg Blomstedt, Carl Browallius,

Victor Castegren, Erland Colliander, Axel Collin, Ivan Hedqvist,

Hjalmar Hedström, Ivar Kåge, Gustaf Linden, Simeon

Lindstrand, Richard Lundh, Carl Nelson, Ragnar Sahlin, Albert Ståhl,

John Wahlbom, Axel Wesslau och Bror Öbergsson.

Balettnummer instuderade av Axel Kihlberg. Skådespelerskor: fruar Gerda

Browallius, Hilda Castegren, Gerda Thomée-Mattsson, Lotten

Olsson, Selma Viklund-Sandberg samt fröknar Hermine

Bergvall, Ursula Bohlin, Tyra Dörum, Gunhild Gunnarsson, Ingeborg

Söderberg och Margit Torsell.

Mellanaktsmusik under kapellmästarna Max Ernst och Damme.

Gäster: Harriet Bosse som Anna i Första fiolen, Julia i Romeo

och Julia, lika Etvös i Krig i fred, Eleonora i Påsk och

Melisande i Pelleas och Melisande samt Fredrik Nycander i sitt

skådespel Hans Fjord samt uppläsning av egna dikter.

Recetter: den 21 nov. för Harriet Bosse i Pelleas och

Melisande, den 9 april Carl Browallius som Mikkelsen i Lynggaard

& Co. och den 28 april för Ivan Hedqvist som Willy i Sodoms

undergång.

Den 4 sept. gavs En hustru för mycket som galaföreställning

i H. M. Konungens närvaro.

Castegrens avskedsföreställning ägde rum den 30 april och

upptog akterna 2 och 3 ur Lynggaard & Co., tablåerna 2, 8, 12

och 13 ur Pelleas och Melisande samt akt 5 ur Uppståndelse.

25 man ur Göteborgs Orkesterförening medverkade med musik.

Svenska teaterns turné. Ledare Axel Söderström samt hrr

Emil Adami, Harald Boström, Oscar Byström, Carl Deurell,

John Lindlöf och Axel Söderström; fru Constance Byström samt

fröknar Olga Andersson, Gurli Ericsson och Emmy Wållers.

Cypriennes roll utfördes på danska av Betty Nansen.

De Otte. Hrr Robert Dinesen, Peter Fjelstrup, Jacob Jacobsen,

Emanuel Larsen, Knud Lumbye, Johannes Poulsen, Albrecht

Schmidt, Robert Schmidt, Chas. Simonsen, Eli Simonsen, PetterSkytte, Jacques Wiehe och Valdemar Willumsen samt damerna

Marie Dinesen, Olivia Jacobsen, Anna Larssen, Mimi Mikkelsen,

Marie Niedermann, Asta Nielsen och Emmy Wiehe.

Dramatiska teaterns turné. Hrr Nils Arehn, Adolf Berlin,

John Brunius, August Byström, Oscar Ekelund, Ernst Engborg,

Frans Enwall, Axel Högel, Georg Jonsson, Knut Lambert, Aron

Lindgren, Axel Lindström, August Palme, Sven Qvick,

Thor-vald Sachs, Georg Skånberg, Wilhelm Tunelli, Olof

Winner-strand och Albion Örtengren; fruar Sigrid Deurell, Lotten

Dorsch, Helga Ekberg, Valborg Hansson och Augusta Lindberg

samt fröknar Hilda Borgström, Hilda Klefberg, Pauline

Lindstedt, Constance Sjöberg, Tyra Zanderholm och Thecla Åhlander.

sfc $

*

VICTOR CASTEGRENS ANDRA OCH SISTA ÄR

PÄ STORAN.

Han framförde härunder en stor repertoar, både kvantitativt

och kvalitativt sett, med en mängd nyheter. Han började

med en fransk komedi, En hustru för mycket, och det är

väl om något betecknande för teatertiderna i Göteborg, att det

programmet endast en kväll drog verkligt fullt hus, och det var,

då konungen under ett besök i Göteborg hedrade Stora teatern

med sin närvaro. Kadelburgs stora nya succés, Fjärde

paragrafen kom efter detta program, men ej heller den kunde hålla sig

på repertoaren. Castegren sökte då bättra på med ett

gästspel av Harriet Bosse, som nu hade sitt första framträdande

för Göteborgspubliken. Hon började sitt gästspel i Gustav

Wieds roliga Första fiolen, fortsatte som Julia i Romeo och Julia,

vidare i Krig i fred samt Strindbergs Påsk. Allt var dock

förgäves! »Göteborg var ingen teaterstad!» Påsk måste efter

tre representationer tagas från spellistan. Nu läxade emellertid

pressen upp publiken riktigt på skarpen, och om det berodde

på det eller på något annat, så gick den pjäs, vari hon sedan

gasterade, Maeterlincks Pelleas och Melisande, som nu här hade

sin premiär för Sverige, hela ii gånger. Vidare nyheter underhösten voro Auernheimers första dramatiska arbete Den stora

lidelsen, också en premiär för Sverige, samt Tor Hedbergs Guld

och gröna skogar. Nyårsrevyn Tidens dag var av Kul. Som

förpjäs till den gavs en enaktsfars Var är hatten? av Harald

Molander med händelsen förlagd till det dåtida Göteborg.

Under vårsäsongen kommo flera nyheter. Först Nycanders

sceniska dikt Hans Fjord med författaren själv med på scenen.

Verket hade förut fått god

kritik i Stockholm. En annan

svensk nyhet var Erik Brogrens

I dödens skugga, skrivet för

ett tiotal år sedan och antaget

till spelning av Ranft. Det

fick nu sin urpremiär här den

12 mars. »I rampens ljus blev

dramat en framgång för

diktaren». Även utförandet

lovordades. Den unge konstnären

»I dödens skugga» var Ivan

Hedqvist, och hans trolovade

gjordes av fröken Bergvall.

Succésen föranledde Ranft att

telegrafiskt hos författaren

utlova ett upptagande av

dramat under nästa spelår i

Stockholm. De andra nyheterna voro det danska skådespelet

Lyng-gaard & Co., ett tyskt lustspel Alibibeviset, Kedjan, »en glad

lek vid den husliga härden» av Hoppets författare, samt

Helgonsnidaren, vari fru Castegren efter en lång sjukdom

gjorde sin reentré på scenen. Skådespelet, som var en slags

folklivsdramatik ungefärligen i samma stil som Vermländingame,

utspelades i det kända Oberammergau. En annan nyhet var en

fransk komedioperett Toto-Tata, anlagd på förväxlingskomik,

och där fru Castegren gjorde de dubbla titelrollerna. Som sista

nyhet stod den tyfeka farsen Vägen till helvetet. Man bör ju inte

skämta med allvarliga ting, men sannerligen man kan undgå att

tycka, att detta namn i viss mån är signifikativt för slutet på

HARRIET BOSSEdenna Castegrens sejour, varunder han sökt göra allt, för att gå

i land med vedervärdigheterna. Han fick pressomdömet, att hans

sejour visserligen berett missräkningar, men att den ingalunda

varit utan ljuspunkter. Castegrens avskedsföreställning hölls den

30 april — säsongen skulle räckt till den siste maj, men det

ekonomiska utbytet medgav ej detta — och därmed slutar hans andel

i ledningen av Stora teaterns öden. Han återkommer

emellertid hit med olika Ranftska

turnéer.

Säsongen bjöd vidare på ett

gästspel av Bytte Nansen och

medlemmar av Svenska teatern

i Stockholm med Vi skiljas!, ett

gästspel av en kejserlig japansk

skådespelartrupp, som spelade

Geishans hämnd och Hara-Kiri,

samt för första gången i

Göteborg framträdande av

ljusdansösen Loie Fuller med sällskap.

De Otte hade i maj en fjorton

dagars sejour, varunder första

gången i Göteborg framfördes

Gustaf Esmanns Alexander den

Store med Peter Fjelstrup i

titelrollen, Hostrups En spurv i

tranedans, Edvard Brändes’ Hårt mot hårt, Gustav Wieds Fru

Mimi och en av Det Kongeliges senaste succéser, Rosenbergs

Hjälpen. Den senare hälften av maj hade Dramaten ett gästspel

med det ryska dramat Uppgörelse, Esmanns Kära släkten, Capus’

Vår ungdom och en ny Hostrup, Äventyr på fotvandringen —

enligt kritiken ett av de roligaste lustspel som på mången god

dag givits här i Göteborg. Axel Hultman var så väl genom sin

mask som sitt spel något alldeles enastående som lantdomaren, hr

Palme som studenten var riktigt i sitt esse, och även frkn

Lindstedt var oerhört till sin fördel. Duetten mellan henne och hr

Palme framkallade skallande applåd för öppen ridå. Efter sista

akten gick ridån ett tjogtal gånger under rop på Palme och Hult-

IVAN HEDQVISTman. På begäran förlängde man gästspelet med Äventyr på

fotvandringen.

Det bör kanske tilläggas, att under spelåret, närmare bestämt

den 5 oktober, Lorentz Lundgren dog i Stockholm. Han slutade

som ekonomichef på Svenska teatern hos sin forne regissör

Albert Ranft.

* *

*

EN SVENSK URPREMIÄR PÅ STORA TEATERN 1906.

ELLER EN SITUATIONSBILD AV »DET GÖTEBORGSKA

TEATERELÄNDET».

En korrespondent till Ridå skriver:

»Vad man än kan ha att anmärka mot dir. Castegrens sätt att

leda Göteborgs Stora teater, så skall dock ingen kunna säga om

honom, att han ej genom en gedigen och god repertoar ständigt

sökt tillfredsställa den fina dramatiska smaken hos göteborgarna,

eller kanske rättare, försökt att giva dem sådan, ty sorgligt att

konstatera, är det i detta avseende långt ifrån väl ställt med

Göteborgs teaterintresserade publik. Men det är ett vanskligt

företag att uppträda som smakreformator. En teaterdirektör

kan det nästan bringa till tiggarstaven.

Och hur hr Castegren lyckats, därom talar den ebb i

frekvensen, han afton efter afton en längre tid kunnat konstatera i

besöken på sin teater. Sistlidne måndag tänkte han förmodligen

slå ett stort slag genom att till uppförande upptaga ett

versifierat drama i två akter av en ung Göteborgs journalist, den som

skald fördelaktigt kände dr Erik Brogren. Men oturens genius

visade sin makt. Ty då ridån gick upp för att första gången i

scenisk belysning visa I dödens skugga —- så är dramat betitlat

— gapade hart när halva salongen mot de agerande med obesatta

platser, och den vanliga premiärstämningen var blott föga

märkbar. Något mer än en s. k. succés d’éstime kan stycket vid detta

sitt första framförande ej sägas ha gjort, och däri ligger en

tydlig admonition från publiken till hr Castegren att åtminstone ej

för tillfället alltför länge låta dramat leva scenens liv. Ocksåtorde det inom kort komma att läggas ned för att ge plats för

Helgonsnidaren.

Men ett annat öde är detta den unge Göteborgsskaldens, enligt

vad det uppges, första dramatiska alster verkligen värt. Och

kommer det ej nu att gå, så får man hoppas, att det skall ha

bättre lycka en annan gång.

I dödens skugga är en i all sin dystra ödslighet gripande

skildring av den unga starka livsviljans, det med styrkan av unga

människors rättmätiga krav framträdande livs- och

lyckobegä-rets ångerfulla kamp mot dödens obetvingliga nedgörande makt».

Efter recension av utförandet slutar artikeln med en liten

sticknotis av följande lydelse:

»Dir. Ranft har nu inköpt stycket, varför vi väl få se det här

i Stockholm nästa $äsong.

Vår korrespondents onda aning har tyvärr besannats. Trots

den goda kritiken var det dagen efter premiären sålt för cirka

— 100 kronor.

Samma afton brottades dansken Bech-Olsen med en svensk

cirkusherre och en australier på Lorensbergs Cirkus. Och där

var fullt hus — sålt för bortåt 3,000 kr. — och stor begeistring.

Sådan är den "bildade’ publiken i Göteborg!»

SPELÅRET 1906—07.

1906 sept. 1—nov. 15: Albert Ranft, lyrisk ensemble.

r ,V t 1 Hjalmar Selander.

1907 febr. 28: I

mars 1—april 30: Julia Håkanssons teater,

maj 2—22: Tre Ranft-turnéer.

juni 2: Emma Meissner, Rosa Griinberg och

Hjalmar Meissner soaré,

juni 17: Norrie-de Wahl-tumén.

Albert Ranfts lyriska avdelning. Regi: Emil Linden och Johan

Fröberg; dirigenter: Hjalmar Meissner och Gustaf Tropp;

kamrer : August Bodén; balettmästarinna: fru Josefine Gullberg.Hrr Thorleif Allum, Oscar Bergström, John Borgman, Hjalmar

Broberg, Erik Fröling, Emst Hallberg, Emil Hellman, Helge

Kihlberg, Gustaf Adolf Lund, Oscar Lönnegren, Oscar Ralf,

Axel Ringvall, Gustaf Salzenstein, Otto Sandgren, Birger

Schiic-ker, Georg Sjölin, Frithiof Strömberg, Svante Svantén, Sigvart

Svendsen, Erik Tropp, Theodor Ullman, Teofron Wiclcbom och

Edvard Wärnlund; fruar Alma Bodén, Ellen Borgman, Agnes

Clementson, Emma Meissner, Ella Möcklin, Bertha Ringvall,

Gerda Grönberg-Rove, Sigrid Svantén och Anna Svendsen samt

fröknar Alfhild André, Valborg André, Inga Berentz, Edla Berg,

Signe Borg, Emmy Brauner, Stella Erdeman, Frida Falk, Rosa

Grunberg, Annie Hirsch, Iris Kihlberg, Olga Lundell, Anna

Precht, Fanny Salchow, Ella Weström och Naima Wifstrand.

Hjalmar Selanders sällskap. Fruar Sigrid Lindqvist, Svea

Peters och Concordia Selander, fröknarna Märta Hedman, Anna

Rosén, Maria Sjöberg och Ingeborg Söderberg samt hrr Arthur

Alfthan, Sven Bergvall, Hugo Björne, Hugo Hagman, Olof

Hill-berg, Axel Högel, Edvin Janse (inspicient), Nils Landberg,

Gustaf Nilsson, Hjalmar Peters, Oscar Rydin, Hjalmar Selander

och Albert Ståhl. Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

Julia Håkanssons teater. Regi: Bror Olsson; hrr Jean André,

Josua Bengtsson, Hugo Björne, Richard Forsslund, Gustaf

Hjorth, Alrik Kjellgren, Einar Lindström, Bror Olsson, Oskar

Sternvall, Hugo Åström; fruar Hilda Forsslund och Julia

Håkansson samt fröknar Dagmar Eriksson, Beat-Sofi Granqvist,

Doris Nelson, Elsa Rydberg och Anna Steckmeister.

Gäster: Lisa Håkansson i titelrollen i Marie Grubbe del i samt

August Lindberg som Hamlet.

Ranfts första turné. (En idealisk äkta man). Regi: Karl

Hedberg; hrr Arvid Bartholdi, Oscar Byström, Knut Nyblom, Birger

Otterström och Tore Svennberg; fruar Constance Byström,

Märtha Lindlöf och Eva Nyblom samt fröknar Lisa Håkansson

och Pauline Lindstedt.

Ranfts andra turné (Johan Ulfstierna). Victor Castegren,

ledare; hrr Arthur Cederborgh, Emil Hillberg, Gösta Hillberg

och Ture Holm; fruar Harriet Bosse och Louise Fahlman samt

frkn V. Schantz. Ranfts tredje turné (Mr. Ernst). Ledare Axel Söderström;

hrr Waldemar Bentzen, Fredrik Hedlund, Victor Lundberg, Olof

Winnerstrand och Zachris Zachrisson; fruar Anna Byström,

Hilda Castegren och Frida Winnerstrand samt frkn Dagny

Sternvall.

Norrie-de Wahl-turnén: hrr Anders de Wahl, Victor Lundberg

och Anton de Verdier; fru Anna Norrie och frkn Ella

Wider-crantz.

* *

*

DETTA SPELAR

låter först Albert Ranft sin operett spela här i avvaktan på

att Oscarsteatern, hans under byggnad varande operettscen i

huvudstaden, skulle bli färdig. Man började med Boccaccio.

Titelrollen innehades av Allum — den förste aktör som

gjort rollen i Sverige. Bland programmen voro fyra

operettnyheter : Madame Sherry, där

»Naima Wifstrand visade gott

gry», vidare Millöckers

Trollslottet, Planquettes Surcouf

med Allum i titelrollen,

Ringvall som Gargousse och Inga

Berentz som Flageolet samt

slutligen Hertiginnan av

Danzig, en engelsk omplantering

till operett av Sardous Madame

Sans-Géne. Emma Meissner

gjorde titelrollen, och Allum

var Napoleon. Sällskapet

hade en verklig glanssejour här

och slutade sin av kritik och

publik lika rosade säsong med

Frihetsbröderna, med vilken

ensemblen också sedan ryckte

in på Oscarsteatern. Den in- thorleif allum som boccacciovigdes den 6 december: man hade ursprungligen tänkt sig kunna

börja verksamheten där på Oscarsdagen den i december, men

teatern blev ej färdig till dess.

Avskedsföreställningen med Frihetsbrödema var utsåld till

sista plats tre dagar i förväg. Det var en festklädd publik och

oändligt med applåder och blommor till nästan alla i ensemblen.

Efter sista akten gick ridån 31 gånger, varefter järnridån föll

ned. Sedan samlades

hundratals personer utanför

sceningången, där de omtyckta

artisterna vid sitt utträde hyllades

på mångahanda vis. Man

hurrade särskilt för Ringvall och

Schiicker samt damerna

Meissner, Grunberg och Berentz, och

inte förrän vid halv ett-tiden

på natten var det åter lugnt

utanför teatern.

Hjalmar Selander hade en

tre och en halv månad lång

sejour. Han började med den

då kort förut bortgångne

Gustaf Esmanns Far och son.

Selander var fadern och Axel

Högel sonen, och bland de

övriga rollinnehavarna hade Märta Hedman ett framträdande,

som väckte intresse. Kritiken ansåg henne vara »en

begåvning, som det skulle bli intressant att se vad det skulle bli

av». Efter ett svenskt original, »fattigvårdsstycket» Ingeborg

Holm, kommo två tyska nyheter: Livets maskerad och Elga och

så en premiär för Sverige, Privatdocenten, som dock inte

tilldrog sig något större intresse — »för starkt tyskt betonad».

Efter Wieds Stadens stolthet kom »en ganska svag» Kul-revy —

vilken självfallet skulle alludera på den på kontinenten

pågående stora operettsuccésen och hette Den glada änkan —

föregången av »en rolig tysk fars», Neckens dotter, så ett nytt svenskt

original Ett parti tennis — »en liten obetydlighet», vidare enLie-dramatisering, kallad Luftslottet samt slutligen en bättre

succés med Fänrik Stål.

Oaktat Selander den gången tog vid på Stora teatern

omedelbart efter det den Ranftska operetten »utsugit» staden, spelade

han hela tiden med mycket gott resultat. Som något för

Göteborg enastående kan omnämnas, att Selander hade fullt hus på

teatern såväl kvällen före julafton som på själva nyårsafton.

För övrigt hade Kuls nyårsrevy,

trots att kritiken varit mycket

onådig mot densamma, likväl god

publiksuccés och drog in en hel rad fulla

hus. Göteborgarna tyckas

sannerligen på väg att omvända och bättra

sig — slutar en korrespondent till

Ridå detta meddelande.

Selanders Fänrik Stål var

versionen n :r 2 av det gamla populära

ämnet, i det Ranft på

Östermalms-teatern i Stockholm spelade en

Fänrik Stål av red. John Wigforss och

den som översättare för teatern

mycket anlitade H. A. Ring. Selanders

Fänrik Stål hade till upphovsman den

danske författaren Peter Fristrup",

vilken av Selander alltid anlitades i

litterära ting. Som man kan förstå, blev det också bråk om de bägge

Fänrik Stål-pjäsema. Vad nu Selanders beträffar, fick den det

mest hjärtliga mottagande i Göteborg. Dramatiseringen var enligt

pressen särdeles lyckad, och entusiasmen bland publiken var sådan,

att Göteborgs teaterannaler knappast torde ha uppvisat något

motstycke. Vid premiären var det 42 inropningar — den gången rekord!

Julia Håkanssons teatersällskap hade, som vanligt, en lyckad

sejour. I och med den första nyheten, Hjältar, som året

förut gått på Svenskan, fick Göteborgspubliken stifta

bekantskap med Shaw. Bror Olsson var den förste Göteborgske

Bluntschli. En tysk nyhet var Havets makt av Richard

Skow-ronnek, varpå Strindbergs Första varningen introducerades i

AUGUST LINDBERG SOM HAMLETGöteborg. Richard Voss" Napoleon-skådespel, som fru

Håkansson presenterat på svensk scen i november året förut på Malmö

teater, gavs samtidigt, även nu med Bror Olsson som Napoleon.

En annan nyhet var en dramatisk skizz, Flirt, av en dam ur

Göte-borgssocieteten, vidare dramatiseringen av J. P. Jacobsens

roman Marie Grubbe, där frkn Håkansson hade titelrollen i

skådespelets förra del och fru Håkansson i den senare, Strindbergs

Brott och brott, som nu första

gången gick på Storan (se

spelåret 1899/1900!), Ett

samvetsäktenskap, varvid Marcel

Prév-ost första gången spelade på

Storan samt slutligen det tyska

lustspelet Den berömda frun

och ytterligare en Shaw, Ödets

man, med Bror Olsson åter

som Napoleon. I slutet av april

medverkade August Lindberg

som gäst i Hamlet. Det var då

en tk>—elva år sedan hr

Lindberg spelat denna roll i

Göteborg, och han hade nu anlagt

ljus mask i stället för förut

mörk och hade en del andra

nyheter i rollen, vars tolkning alltjämt utlöste varmaste bifall.

Detta var Julia Håkanssons sista sejour på Stora teatern.

Hon gick sedan till Dramaten. Tore Svennberg hade redan 1905

övergivit landsorten för huvudstaden.

Julia Håkansson och Tore Svennberg voro på sin tid ett par

av landsortens mest populära teaterledare. Både press och

publik hade de alltid på sin sida. Sålunda torde det vara ganska

unikt det förhållandet, att kritiken aldrig någonsin sablat ned

något av Håkansson-Svennbergturnéns program, och publiken ...

ja, alla teatervänner ha säkert endast de ljusaste minnen från

detta sällskap: hur det alltid gav god konst och gav den bra.

De bägge konstnärerna turnerade i landsorten, innan de omsider

helt ägnade sig åt teatern i huvudstaden. Julia Håkanssons och

BROR OLSSON Tore Svennbergs

konst-närsgäming på Stora

tea-tern talar sitt tydliga

W ^0 m språk i skildringen av de

olika spelåren.

"■* Den ^ 2 " Em^

ma Meissner och Rosa

Griinberg på genomresa

TORE SVENNBERO ... 7 .. ,

fore sin amerikanska

turné en musikalisk soaré. Fru Meissner sjöng därvid bland annat

ur Lehårs Den glada änkan, som den gången var halvannat år

gammal, och vars toner sålunda nu för första gången ljödo i

Storans salong. Hjalmar Meissner ackompanjerade.

En soaré av de Wahl och Anna Norrie med Felix Körling vid

flygeln avslutade spelåret. Det var den 17 juni — säsongerna

voro mycket längre förr än nu till dags. När den gode Axel och Lawe skildes.

Fastän Axel Engdahl och Albin Lavén övergivit Storan, och

den senare med detta spelår till och med överger Göteborg, tycka

vi oss böra berätta, hur det gick till, just när Lavve lämnade

Göta älvs stränder för att slå sig ned vid Nybroviken.

Betydande humorister som de bägge voro, drevo de varje

ledig stund, som gavs, allehanda nojs med varandra under de tre

år, de kamperade gemensamt på Folkteatern. Och därmed

höllo de på in i det sista, eller tills Lavve en dag tröttnade på

direktörsskapets vedermödor, och de i all sämja separerade.

Inte ens nere vid järnvägen i skilsmässans vemodsdigra

ögonblick kunde de neka sig nöjet att skalkaktigt le genom tårarna och

mellan snyftningarna sticka sta’ med en och annan lekfull replik.

— Tja, ajöken på dej, Axel!, fridshälsade Lawe och gycklade

stunden därpå genom kupéfönstret, just som tåget satte sig i

gång: Nu far jag, som sagt, till Stockholm -— stor, förnämlig

pose! — och skaffar mej ett namn.

Och energiskt bekämpande sin djupa rörelse, ropade Engdahl

efter honom:

— Skaffa dej två, gosse — så går den säkrare!.. .

Axel Engdahls sällskap. Ledare: Axel Engdahl; regi: Gustaf

Linden och Axel Engdahl; hrr Victor Arvidsson, Josua

Bengtsson, Sven Bergvall, Thorsten Cederborg, Thor Christiernsson,

SPELÅRET 1907-08.Bernhard Dahlström, Axel Engdahl, Sigvald Gunnarsson, Paul

Hagman, Algot Janson, Carl Kindström, Viktor Sonnander,

Victor Svensson och Victor Thorén samt damerna Ingeborg

Arfvidsson, Gerda Broström, Gucken Cederborg, Elsa

Christi-ernsson, Judith Jönsson, Gerda Thomée-Mattsson, Emma Rommel,

Sophie Rosén, Viran Rydkvist, Svea Textorius och Jenny

Stålhammar.

Debut: Victor Sonnander som Schram i Juveltjuven.

Gäster: Arvid Ödmann sånginlaga i Vermländingarne samt

Lisa Holm och Carl Johannesson dans i samma.

Selanders sällskap. Hrr Arthur Alfthan, Jean André, Hugo

Björne, Arthur Cederborgh, Olof Hillberg, Emil Hägglund, Bertil

Junggren, Georg af Klercker, Hjalmar Selander, Victor Sjöström

och Albert Ståhl; fruar Lydia Carlsson, Sigrid Lindberg,

Con-cordia Selander och Selma Viklund samt fröknar Karin

Lundberg, Hedvig Nenzén, Maria Sjöberg och Ingeborg Söderberg.

Albert Ranfts sällskap detta år är den s. k. Landsortsoperetten,

som startades på hösten 1907 efter Den glada änkans slut på

Oscarsteatern. Detta sällskap spelar på Stora teatern,

alternerande med andra sällskap, till och med spelåret 1913/14, då det

övergår i ett nybildat Komedi- och operettsällskap. För

överskådlighetens skull sammanföra vi ledning och personal vid

Landsortsoperetten under hela dess tillvaro.

Ranfts landsortsoperett 190"/—1914-

Ledare 1907 till sin död, den 25 januari 1912: Axel

Söderström, för resten av spelåret övertags ledningen av

kapellmästaren Fredrik Tobiseson. Från och med hösten 1912 är dir.

Ranfts svåger, Wilhelm Gottschalk, sällskapets ekonomiske chef.

Regi: 1907/8 Axel Bosin, 1908/9: Henrik Christiernsson,

1909—14: fru Sie Christiernsson.

Dirigent alla åren: Fredrik Tobiaeson. Balettmästare 1907—13

Helge Kihlberg, under det senaste året i samarbete med fru

Jose-fine Gullberg, vilken spelåret 1913/14 ensam svarade för baletten.

Hrr Emil Adami: 1911—14, Arvor Andersson: 1908/9, Carl

Barcklind: 1907/8, Eugen Bergström: 1907—9, Eigel Bergqvist:

1912/13, Oscar Bröderman: 1907/8, Arne Christensen: 1907—14,

William Engeström: 1909—12, Tore Ericsson: 1910—13, SvenFredrikson 1913/14, Justus Hagman: 1913/14, Arthur Hallberg:

1910—14, Ludvig Haxell: 1907/8, Emil Johansson: 1909/10,

Rob. Jonson: 1912—14, John Lindén : 1911—14, Robert

Lindström: 1909—12, Richard Lundin: 1910—12, Walter Moberg:

1907—14, Sandy Nilsson: 1907—14, Axel Nordén: 1907—14,

Josef Norman: 1907—14, Yngve Nyqvist: 1907—12, Elvin

Ottoson: 1910—13, Gösta Pettersson: 1912—14, Georg Roslund:

1910—14, Otto Sandgren: 1907—11, Carl Segerdahl: 1909—12,

Birger Schiicker: 1907—09, Hans Skarin: 1907/8, Victor

Svensson: 1913/14, Tennman: 1907—10, Osvald Thorén : 1912—14,

Bror Tropp: 1909—12, 1913/14, Erik Tropp: 1907—14, Axel

Wesslau: 1908/9, Edvard Wärnlund: 1907—10 och Eric Öhgren:

1907—11, 1913/14-

Damer. Hervor Abrahamsson: 1907—12, Ask: 1909/10, Elna

Backner: 1912—14, Signhild Boström, s. m. fru Allum:

1907—12, Anna Brinck: 1907—14, Alice Carlsson: 1910—14,

Hildur Carlsson: 1909/10, Sigrid Christensen: 1907/8, 1909—12,

1913/4, Elsa Eriksson: 1913/14, Gerda Fleetwood: 1907—09,

Carin Gottschalk: 1912—14, Frida Greiff: 1908/9, Anna Gräber:

1908/9, 1910—12, Ingeborg Hagman: 1907—10, Ellen Hansson:

1908—14, Gull Haraldsson: 1911—13, Signe Höglund: 1907—12,

Lilly Johansson: 1912—14, Gunhild Jonson: 1913/14, Josefine

Jonson: 1913/14, Edla Kihlberg: 1908—13, Judith Lindenau: 1907

—12, 1913/14, Else Lomberg: 1910—12, Emma Meissner: 1907/8,

Thyra Monthan: 1907—09, Signe Norén, s. m. fru Lindén: 1910

—14, Zuleima Nyqvist: 1907—09, 1910—12, Hortensia Ohlsson,

s. ni. fru Hedström: 1911—14, Augusta Pettersson: 1913/14,

Karla Pettersson: 1913/14, Ellen Rosengren: 1907/8. Ruthberg:

1907—09, Anna Rydberg: 1913/14, Mary Schön: 1909/10, Lalla

Stenberg, s. m. fru Bror Tropp: 1911—14, Sigrid Sörensen:

1907/8, Thomée: 1907/8, Ricken Thorén: 1912—14, Signe Thorén

1911/12, Thyra Uppström, s. m. fru Josef Norman: 1909/10,

1911—14, Berta Wallin: 1907—10, Naima Wifstrand: 1908—14,

Ellen Öhman: 1907—10.

Knut Lindroths sällskap. Ledare: Knut Lindroth; andre

regissör: Henric Ljungberg; sekreterare: Allan Ryding; inspicient:

Knut Schärlund; maskinmästare: Johan Sandqvist; garderobiär:Aurore Åkerman. Artister: damer: fruarna Sigrid Carlsén,

Margot Ryding och Sascha Sjöström samt fröknarna Anna-Lisa

Carlsson, Edith Ohlsson, Ella Widercrantz och Aurore Åkerman;

hrr Erik Bergman, John Ekman, Halvar Falck, Carl Frank, Knut

Lindroth, Henric Ljungberg, Eric Malmberg, Allan Ryding, Knut

Schärlund och Johan Sandqvist. Mellanaktsmusik under C. F.

Richter.

Under sejouren firades den 26 februari 1908 250-årsdagen av

Roskildefreden med en prolog, författad av redaktör Fritz Schéel

och framsagd av Ella Widercrantz.

Axel Hultmans sällskap. Hrr Uno Brander, Nils Chrisander,

Arvid Englind (regissör), Richard Forsslund, Lars Hansson,

Bror Hallberg, Oskar Heurlin, Axel Hultman, Hjalmar Lauritz,

John Norrman och Adam Ranft samt damerna Lotten Dorsch

(fru Dorsch hade nu sitt sista framträdande på Stora teatern, då

hon dog den 30 augusti 1908), Hilda Forsslund, Märta Eriksson,

Anna Johansson, s. m. fru Hillberg, Göta Malmberg, s. m. fru

Olsén, Elsa Rydberg, s. m. fru Christiemin och Constance Sjöberg.

Debut: den 7 april 1908: Uno Brander som Curt i Ära.

Gäster: Gustaf Fredrikson som Bolingbroke i Ett glas vatten,

greve Trast i Ära, Max von Wittinghof i Livets maskerad, des

Prunelles i Låt oss skiljas!, baron de Montrichard i När

damerna föra krig och dr Bang i Sista varvet samt Daniel

Fallström med kåserande föredrag om Holger Drachmann.

Vasateaterns turné. Hrr Ernst Brunman, Oscar Byström,

Oscar Ekelund, Ernst Engborg, John Lindlöf, Birger Otterström

och Pietro Rothgardt samt damerna Anna Byström, Märta

Lindlöf och Dagny Sternvall.

Gäst: Robert Dinesen som Ambrosius.

Svenska teaterns turné. Ledare: Victor Castegren; hrr Oscar

Bseckström, Harald Boström, John Brunius, Gustaf Bruno, Gösta

Cederlund, Ivan Hedqvist, Thure Holm, Wilhelm Högstedt,

Oscar Johansson, Nils Landberg, Nils Lundberg, Ernst

Malmström, Albert Ny^op, Edward Strindin och Gunnar Wingård

samt fruar Ida Brander och Constance Byström och fröknar

Ingrid Andersén, Inez Jensen, Pauline Lindstedt, Anna Rosén

och Margareta Sachs. Anna Larssen och Adam Poulsen-turnén. Hrr Adam Poulsen,

Valdemar Psilander, Stellan Rye, även regin och Carlo Wieth

samt damerna Anna Larssen, Oda Hostrup och Antoinette

Winding.

* *

*

SPELÄRET INLEDDES AV AXEL ENGDAHL

och hans trupp under en

månads tid. Den forne

kompanjonen, Albin Lavén, hade

flyttat in i den nya teatern vid

Nybroplan i Stockholm.

Tvän-ne nyheter presenterades: den

franska farsen Löndörren, där

Engdahl själv spelade med och

möttes av intensiva applåder,

samt ett engelskt-irländskt

skådespel Juveltjuven, båda

uppsatta av Muck Linden. Ett av

Engdahls dragnummer den

tiden var Vermländingarne med

Algot Janson, Svea Textorius

och Victor Thorén som

respektive Erik, Anna o. Löpar-Nis- __

se. Engdahl var, inom parentes 0USTAF (MUCK" L,NDEN

sagt, alltid mycket intresserad av Vermländingarne och funderade

till och med ett slag att med sin ensemble gästa Berlin och där

framföra det svenska folkskådespelet. Det stannade dock vid blotta

tanken. Emellertid lät den gode Axel sitt intresse för

Vermländingarne nu förleda sig till anordnandet av ett gästspel, om vars

lämplighet man efteråt måhända kan ha sina dubier. Arvid

Öd-mann, som var i staden — jämte John Forsell — för

medverkan i den stora festkantaten vid den nya högskolans invigning,

engagerades som gäst och fick som inlaga i Vermländingarne

sjunga kavatinan ur Konung för en dag, Mascagnis Siciliana och

Hallströms Bella Sorrentina. Lisa Holm och Carl Johannessonfrån K. teaterns balett

medverkade också vid detta tillfälle

liksom pristagarna vid en då

pågående spelmanstävlan i

Slottsskogen. Så nog var det

Vermlän-dingarne.. .

Hjalmar Selander ryckte den

i oktober in med sitt sällskap, av

vars medlemmar Victor Sjöström

nu allt mera började fästa

upp-märksamheten vid sig. Han

började nu också regissera. Man

hade en god start med Gustav

Wieds aldrig förr här spelade Två

gånger två är fem. Ytterligare

tvänne nyheter bjöd Selander på

under sejouren: Sutros Jerikos

murar och wienaren Max Bernsteins Herthas bröllop, denna

senare »ett bättre fiasko».

En Ranftsk operettensemble hade en tre månaders sejour.

Den viktigaste händelsen under

den var väl, att Lehår nu

introducerades på Stora teatern, där

hans Den glada änkan nu första

gången dansade fram i sin

vals-och bostontakt. Den remarkabla

premiären ägde rum en lördag,

den 16 november, och Den glada

änkan gick nu 41 gånger. Emma

Meissner och Carl Barcklind voro

resp. Hanna Glawari och Danilo.

Till premiären var det utsålt

redan onsdagen den 13 på

eftermiddagen. Det köptes biljetter

så där för 50 och 100 kronor

i slängen — i spekulationssyfte

... „ , EMMA MEISSNER SOM

förstas. Och till sondagens och den glada änkanmåndagens föreställningar,

alltså de andra och tredje

framförandena, var det slutsålt

innan premiären. De som voro

med om premiären anse detta

som ett prima teaterminne.

Uppsättningen var något med

det mest eleganta, man sett i

Göteborg, och musiken och

dansen var ju mycket tjusande,

men handlingen tycktes nog

litet var ganska tunn. Fru

Meissner och hr Barcklind

voro också alldeles utmärkta,

den senare Ȋven ur

herrsynpunkt acceptabel». Efter sista

r r MARGOT RYDING SOM JULIA I

akten gick ridan ett dussintal romeo och julia

gånger, och fru Meissner fick

sex eller sju härliga buketter, men några egentliga ovationer

under pjäsens lopp forekommo

inte. Vid den sista

föreställningen av »Änkan» förekom s.

k. hissning på scenen; den

manliga körpersonalen tog hand om

hr Barcklind och damerna fru

Meissner, allt under publikens

jubel och handklappningar. Det

var fullkomliga ovationer, så

gamla teaterhabituéer beteckna

detta som en sällsynt hyllning.

I ensemblen i övrigt fäste man

sig särskilt vid Sandy Nilsson

och Ellen Rosengren. Den andra

och sista nyheten under se jouren

var nyårsrevyn, som naturligtvis

också skulle leva på

Lehårope-retten och hette Danilo och

CARL BARCKLIND SOM DANILO I

DEN GLADA ÄNKAN Hanna. Revyförfattarna voro

två, men deras opus fick

betyget »skäligen magert» — en

elak recensent citerade revyns

undertitel Den gubben gick

inte! — och det var

egentligen endast den gamla La

Ton-kinoise, dansad med mycken

verve, som gaskade upp

publiken. Judith Lindenau var

speciellt till belåtenhet.

Knut Lindroth hade teatern

i två olika repriser. Under den

första se jouren presenterade

han Björnsons De nygifta och

Wildes Salome. Wildes pjäs

hade av Lindroth framförts

första gången i Sverige i början

av säsongen i Malmö. Anna-Lisa

Carlsson var Salome — hon slog

igenom i denna roll —, fru

Sjöström Herodias, Knut

Lindroth Herodes och John Ekman

Johannes. Översättningen av

redaktör Edvard Alkman fick särskild éloge. Under den senare

säsongen var Henry Bernsteins Tjuven, som var den stora

succésen på kontinenten, Lindroths enda nyhet. I övrigt fäste

Margot Rolén-Ryding — göteborgska ■— uppmärksamheten vid

sig särskilt för sin tolkning av Julia i Shakespeares Romeo och

Julia liksom frkn Ella Widercrantz.

Om Göteborgssejouren skriver en samtida teaterskribent:

Sejouren å Stora teatern lär ha varit den lyckosammaste, som

gjorts där sedan teaterns byggande, den lär t. o. m. ha

överglänst operettse jourerna. Denna stora framgång får nog i

främsta rummet tillskrivas hr Lindroths enastående popularitet

bland göteborgspubliken. Men även repertoaren — bl. a. Hamlet

med Knut Lindroth i titelrollen — bidrog i stor mån därtill, ty

CARL BARCKLIND SOM DANILOatt denna uteslutande bestod av

värdefulla arbeten gjorde, att

pressen ställde sig ytterst

välvillig till sällskapets

företaganden. Av de pjäser, som

framfördes, gjorde Tjuven den

största succés. Såväl publiken

som kritiken gav sitt bifall

tillkänna på ett oförtydbart sätt.

Teater Axel Hultman gästade

i april med Gustaf Fredrikson,

vilken nu skulle ha en

avskeds-turné i landsorten. Nyheterna

voro ett tyskt lustspel,

Telefonhemligheter och Kinmansons

lilla komedi på vers, Min lilla,

ljuva ros. Skalden Daniel

Fallström höll en kväll ett

kåserande föredrag om den på

nyåret avlidne Holger Drachmann.

Fredrikson tog nu avsked i ett

flertal av sina glansroller: som

Bolingbroke i Ett glas vatten,

som greve Trast i Ära, i Livets

maskerad, Låtom oss skiljas!, När damerna föra krig, Sista varvet

m. fl. Vid sista föreställningen var det oerhört jubel: lagerkransar

och härliga buketter, tal av kammarherre Lagerberg, leven för

Fredrikson och fanfarer. Efteråt var bankett anordnad på Palace hotell.

Spelåret utfylldes av två Ranft-turnéer: en från Vasateatern

med Robert Dinesen som gäst och med Molbechs gamle

Ambrosius på programmet och den andra från Svenska teatern,

varvid Oscar Bseckström var den centrala figuren. Den senare

turnén hade en hel del nyheter: Kadelburgs nya lustspel

Husarfeber och så som omväxling ett franskt militärskådespel, Under

epåletten, Didrings Två konungar — Bellman och Gustaf III —

Jeppe på Berget, där Bseckström firade verkliga triumfer samt

Shaws Mannen och hans överman.

ANNA-LISA CARLSSONGUSTAF FREDRIKSON

Anna Larssen- och Adam Poulsen-turnén spelade två dagar i

juni Schnitzlers Älskog. Fru Larssen spelade Betty Hennings

gamla roll — ett märkvärdigt sammanträffande ville, att fru

Hennings, »Danmarks främsta skådespelerska», samtidigt tog

avsked från scenen och publiken —- fastän hon ju, som känt,

även sedan fortsatte att spela -—■ och i en av birollerna

debuterade en ung man, som senare skulle låta tala om sig. Det var

författaren Stellan Rye. Han var ursprungligen officer, men

slog sig nu på teatern och fungerade en tid också som regissör

vid Dagmarteatret.

Därmed var spelåret slut den 3 juni.KNUT LINDROTH

är stockholmare, född den n mars 1873. Efter att ha

genomgått Dramatens elevskola började Lindroth sin teaterbana här

på Stora teatern hos Lindberg under dennes tredje och sista

år i Göteborg 1892/93. Även spelåren 1894—96 var

Lindroth fäst hos Lindberg, varefter det bar i väg till Finland. På

Stora teatern framträdde Lindroth sedan hos Selander och

Castegren och hade så ett flertal sejourer på Storan som egen

teaterdirektör. Få svenska skådespelare torde på sin tid ha åtnjutit en

så oerhörd popularitet som Lindroth, vilket nogsamt framgår av

skildringen av hans insats här på Storan.AXEL HULTMAN

(Pennteckning 1907 av Egil Schwab)

kom efter skolstudier via modernäringen in vid teatern. Den

utexaminerade eleven från Dramatens elevskola började sina

steg på tiljan i Helsingfors, varefter han kom till August

Lindberg, i vars sällskap han redan på våren 1896 står

på Storans scen. Sedan kom Hultman till Ranft och efter

ytterligare ett par år i Finland till Dramatiska teatern. Under åren

1905—07 hade Hultman, som synes av Storans olika spelår,

eget sällskap.

* *

*

Axel Engdahl och Löndörren.

Axel Engdahl och hans sällskap inledde det här spelåret på

Storan med det franska lustspelet Löndörren. Från premiären

berättas:

Axel Engdahl var just inne på scenen och hade visst nånting

roligt för sig, förty att publiken grinade som solvargar. Gjorde

så i nästa momang Torre Cederborg entré, ledigt och frimodigt

efter vanligheten, men tydligen något oförsiktigt. Ty nätt och

jämnt hunnen inom dörren råkade han dänga till en pampigaregipsbyst på en piedestal med påföljd, att konstverket segnade till

golvet och gick i tusen bitar.

Torre stod där helt paff han, och Axel stirrade ett ögonblick

mörkt eftersinnande framför sig, men log i det nästa åter sitt

soligaste löje, lät upp sin mun och sa’:

— Den där pjäsen är det nog inte lönt, att vi tar upp igen,

Torre...

Applåd från salongen. Och det dröjde länge, innan den

franske författaren åter kom till ordet.

SPELARET 1908-09.

igo8 aug. 3<^sePt. 30: j ^ Lindroth

dec. 8—22:

okt. 2-nov. 30: 1 H lmar Se]an(Jer_

1909 mars 16—31: ]

1908 dec. 1—7: Hugo Rönnblad.

dec. 26_ I

\ Ranfts Iandsortsoperett.

1909 mars 15: J

april 1—30: Axel Hultman.

maj I—23: Albert Ranft-turné.

maj 7—22: Vasateaterns sällskap.

Knut Lindroths sällskap. Hrr Arvid Bartholdi, Josua

Bengtsson, Emil Cederlöf, Halvar Falck, Torsten Hammarén, Gunnar

Hammargren, William Larsson, Knut Lindroth, Einar

Lindström, Erik Malmberg, Johan Sandqvist och Eric Zachrison;

fruar Sigrid Carlsén och Vally Rasmussen samt fröknar

Anna-Lisa Carlsson, Josefine Forsström, Anna Johansson, Karin

Johansson och Elsa Rydberg. Mellanaktsmusik under C. F.

Richter.

Gäst: Lisa Håkansson som Marguerite Gautier i

Kamelia-damen och Nora i Ett dockhem. Hjalmar Selanders sällskap. Hrr Arthur Alfthan, Jean André,

Sven Bergvall, Hugo Björne, Olof Hillberg, Bertil Junggren,

Georg av Klercker, Henric Ljungberg, Thorvald Sachs, Hjalmar

Selander, Albert Ståhl och Oscar Winge; fruar Lydia Carlsson,

Sigrid Lindberg, Ida Otterström, Concordia Selander och Selma

Wiklund samt fröknar Hedvig Nenzén, Karin Lundberg, A.

Pettersson, Emmy Ramstedt, Maria Sjöberg och Ingeborg Söderberg.

Mellanaktsmusik under C. F. Richter.

Rönnblads sällskap. Hrr Alfred Andersson, Karl Borin, Erland

Colliander, Arvid Ervall, John Finnman, Hugo Rosenqvist, Hugo

Rönnblad, Gunnar Rönnblad, Martin Sterner och John Vestin

samt damerna Signe Bratt, Gulli Ericson, Ellen Romlin, Hilda

Rosenqvist och Ingeborg Rönnblad. Mellanaktsmusik under

C. F. Richter.

Ranfts landsortsoperett, se spelåret 1907/8!

Gäster: Oscar Bergström som Janicot i Flickorna Jackson,

Thorleif Allum som Fredy Wehrburg i Dollarsprinsessan och

Barthold Schweback som Fredy Wehrburg i Dollarsprinsessan.

Recett: den 10 mars Otto Sandgren, 25-års jubileum, John

Couder i Dollarsprinsessan.

Axel Hultmans sällskap. Hrr Bertil Brusewitz, Arvid

Eng-lind, Emil Fjellström, Axel Hultman, Algot Janson, Ragnar

Johansson (numera mera känd som Ernst Rolf), Hjalmar Lauritz,

Anton Lundin (kapellmästare), Allan Ryding, Victor Sjöström,

Fritz Strandberg, John-Erik Strandman, Uno Weilerz och Tore

Öhrberg samt damerna Anna Anderberg, Margot Ryding, Svea

Textorius, Emma Wahlbom-Rommel, Lisa Öhrberg, Mona Geijer

(Falkner), Ellen Lindvall och Emilia Streiffert (Fjellström).

Debut: den 6 april Bertil Brusewitz som Vermund i Äventyr

på fotvandringen.

Gäster: Ruben Liljefors, som dirigerade medlemmar ur

Orkesterföreningen vid framförandet den 20 april av Frithiof och

Ingeborg samt ensemblegästspel av Den frie Scene i Köpenhamn.

Recetter: den 23 april Margot Ryding som Paula Amberg i

Den stora lidelsen och den 26 april Svea Textorius som

grevinnan Corniska i Niniche. Den 25 april gavs festföreställning kl. 2 med Frithiof och

Ingeborg, till vilken dr Sven Hedin inbjudits.

Albert Ranft-turnén (Ett storstadshem). Hrr Erik Bergman,

Erik Berglund, Justus Hagman, Aron Lindgren och Ernst

Malmström samt fruar Ida Brander, Lydia Molander och Lotten

Olsson och fröknar Greta Almroth, Ingrid Andersén, Doris Altman,

Mathilda Caspér och Greta Johansson.

Gäst: Peter Fjelstrup som Vilradsen i Ett storstadshem.

Vasateaterns turné. Hrr Wald. Bentzen, Oscar Byström, Oskar

Ekelund, Vilhelm Haqvinius, Birger Otterström, Pietro

Roth-gardt, Hugo Tranberg, Olof Winnerstrand och Bror Öbergsson

samt damerna Anna Byström, Constance Byström, Karin

Edwertz, Helga Ekberg, Dagny Sternvall, Frida Winnerstrand

och Lili Ziedner.

* *

*

SPELARET INLEDDES AV KNUT LINDROTH,

som även nu hade teatern under två perioder. Höstsejouren

började han med en dramatisering av Hornungs den tiden så

populära detektivroman Raffles, vilken haft enastående framgång i

London och sedan också i Stockholm. I Göteborg gick det

emellertid ganska klent för Raffles. Lindroths andra nyhet under

hösten var Shaws Mr. Warrens yrke, som hade sin premiär för

Sverige här på Stora teatern, samt den tredje en ny Bemstein, Simson.

Under vintersejouren bjöds på två nyheter, Heijermanns

Mord-brännaren — »en exceptionell nyhet, där Eric Zachrison spelade

sju olika roller», han hade för resten också översatt stycket —

samt Hennequin-farsen En trevlig familj. Under sejouren på

hösten upplevde Dönviks prästgård sin 50 :de föreställning i

Göteborg.

Heijermanns Mordbrännaren var en den tiden ytterst

uppmärksammad scenisk produkt. Kritiken ansåg, att pjäsen var

gott gjord och besatt en ovanlig dramatisk spänning.

Handlingen spinner sig om en person, som anlagt mordbrand hos sigsjälv, varvid hans eget bara blir innebränt. Hans bror, idiot,

har emellertid blivit anklagad därför, och först så småningom

upptäckes den verklige förövaren av brottet. Stycket hade fått

en viss sensationell anstrykning, därigenom att författaren

föreskrivit, att en och samme skådespelare skulle utföra sju olika

roller, nämligen den anklagade, de fem vittnena samt den brottslige

— de enda rollerna utom dessa, förhörsdomaren samt en

vaktknekt, utföras av andra aktörer. Skall detta djärva experiment

icke verka varieté, måste det vara en sällsynt mångsidig

karak-tärsframställare, som skall åtaga sig att levandegöra figurerna.

Han måste behärska såväl den komiska som tragiska genren, ty

inom båda dessa scenkonstens poler röra sig de handlande

personerna.

Den skådespelare, som vid Lindrothska turnén åtagit sig denna

uppgift, var Eric Zachrison, och han lyckades över förväntan.

»Det var verkligen god konst, som presterades i samtliga

figurerna. Högst nådde konstnären kanske i de roller, där han fick

tillfälle att utveckla sin oemotståndliga komik, men även i de

allvarliga illuderade han på ett förträffligt sätt».

Hjalmar Selander hade likaså under spelåret tvänne sejourer.

Under dessa började kritiken alltmera uppskatta Selanders regi

— »omsorgsfull och intelligent» — samt hans trupps »goda

samspel under kunnig ledning». Höstsejouren inleddes med en

Selanders stora trumf, sångspelet Gamla goda tiden med motiv

från Emilie Högqvists Stockholm, däri fru Selma Viklund

skördade mycket bifall. Vidare nyheter voro Shaws Candida, två

danska saker — man lägge kanske märke till Selanders

förkärlek för dansk dramatik! — Rivaler och Jägmästarinnan samt

Sutros John Glaydes ära. Under vårsejouren spelades Somerset

Maugham första gången i Göteborg. Det var Mrs. Dot, vilken

samtidigt gick på Svenska teatern. Nu nådde också Strindbergs

Gillets hemlighet, nära tre decennier efter dess tillkomst och

urpremiär i Stockholm, vår stad. Men som vanligt i Göteborg

gingo inte de goda programmen, utan Selander tog som sista

nyhet en tysk fars, Den nye bankdirektören, som kritiken

visserligen sablade ned, men som publikintresset höll på spellistan

ungefär lika länge som Strindbergs verk. Hugo Rönnblad

hade också en veckas

sejour, varunder han

åter körde med

Sher-lock Holmes.

Ranfts

landsortsope-rett hade en tre

månaders säsong.

Nyheterna voro en

nyårsrevy av W. A :son

Grebst samt Flickorna

Jackson och

Dollarsprinsessan, den senare

med Judith Lindenau

och Thorleif Allum

samt Signhild Boström

och Yngve Nyqvist

som de bägge paren.

Även Naima

Wif-strand var med och

Otto Sandgren. Det

var stormande

förtjusning vid frkn

Boströms och hr Nyqvists

»Ringelreih»-kupletter.

Axel Hultman hade teatern under april. Nyheterna voro

Palle Rosenkrantz’ Den röde hanen samt två svenska original,

redaktör Hörmans Frithiof och Ingeborg — »intet litterärt värde»

— samt Wennerstens I bohuslänska skärgården.

Den röde hanen fick beröm i hela pressen — »en alldeles

utmärkt», »bra» pjäs. På alla händer gott och elegant spel,

framför allt hr Sjöström som assessorn, hr Hultman som Ole

Hansen och hr Strandberg som lantpolis Justesen. Livligt bifall

och blommor samt lagerkrans till författaren, som var

närvarande, och orkestern blåste fanfarer.

Ranft hade två turnéer här. Den ena med Peter Fjelstrup

som gäst, spelade det förut här framförda danska lustspelet,Ett storstadshem, under det att den

andra från Vasateatern gav Bland

bålde riddersmän med Olof

Winnerstrand som sir Guy de Vere samt

Fröken Josette — min hustru, där

Frida Winnerstrand »strålade».

Bland bålde riddersmän hade varit

en långvarig och stor succés på

Vasateatern i Stockholm, innan den kom

hit på turné. I månader hade pjäsen

gått där, och folk hade nära nog

skrattat sig fördärvade åt

Winner-strands sir Guy de Vere. Hela

Stockholm talade om honom med

förtjusning, jämt och ständigt imiterades

han, och vart man vände sig hörde

man någon av hans dråpliga repliker.

Tack vare hans återgivande av

huvudrollen hade den roliga engelska

farsen över 100 aftnar hållit sig på

repertoaren. Vid ioo:de gången

intervjuades Winnerstrand, varvid han

dementerade ett rykte, att han på

på grund av sin ansträngande roll

skulle minskat ett tiotal kilo i vikt och därigenom slagit det

Victor Lundbergska rekordet. ..

J.H

OLOF WINNERSTRAND SOM

SIR GUY DE VERE I BLAND

BÅLDE RIDDERSMÄNSPELÅRET 1909-10.

1909 sept. nov. 30: 1 ^

1910 mars i—31 : |

1909 sept. 21—22: Lady Frederick-tumén, artister från K.

dramatiska teatern,

okt. 22—25 : Falska juveler-turnén.

dec. 2—

„ " „ > Ranfts landsortsoperett.

1910 febr. 28:

april 1—20: Albert Ranft, dramatisk ensemble.

maj 1—5: Allan Ryding.

maj 10: Lögnens ansikten-turnén.

maj 21—23: Svenska teaterns turné.

Selanders sällskap. Hrr Arthur Alfthan, Jean André, Hugo

Björne, Broberg, Nils Elfforss, Algoth Gunnarson, Hallberg,

Torsten Hammaren, Gunnar Hammargren, Vilhelm Haqvinius,

Olof Hillberg, Richard Lundh, Erik Malmberg, Gunnar

Malmberg, Sigge Malmgren, Ohlsson, Folke Pilo, Orvar Rasmussen,

Ernst Samuelsson, Hjalmar Selander, Albert Ståhl, Sven Ståhl,

John Wallin, Carl Werner och Oscar Winge; fruar Anna

Anderberg, Jenny Malmgren, Gerda Mattsson, Concordia Selander och

Sonja Winge samt fröknar Nelly Bresky, Lilly Cronwin, Anna

Joelsson, s. m. fru Hammaren, Therése Hultberg, Anna Löfström,

Hedvig Nenzén, Emmy Ramstedt, Maja Sjöberg, Dagny

Stern-vall och Ingeborg Söderberg.

Debuter: den io nov. Orvar Rasmussen sotn Göran i Sista

Riddaren och Lilly Cronwin den 13 mars 1910 som Sigrid i

Bröllopet på Ulfåsa.

Gäster: August Lindberg som dr Stockman i En folkfiende,

Hemming Gad i Sista Riddaren och Kreon i Antigone; Gerda

Lundequist-Dahlström som Kristina i Sista Riddaren, som

Antigone, som fru Arvik i När det unga vinet blommar och Macbeth

samt Hilda Borgström som Jacqueline Carteret i Kärleken står

på vakt.

Lady Frederick-turnén. Hrr Anders Bengtsson, Axel

Hansson, Theo Kjellberg, Mauritz Stiller, Eric Sundborg och Andersde Wahl samt fru Valborg Hansson och fröknar Docki Rydell,

Ester Juhlin, Ingrid Sandahl och Stina Stockenstam.

Falska juveler-turnén. Ledare: fru Valborg Hansson, hrr

Gustaf Fredrikson och Axel Hansson. I övrigt samma herrar

som i Lady Frederick-turnén, utom hr de Wahl, samt samma

damer.

Ranfts landsortsoperett, se spelåret 1907/8!

Gäster: Anna Pettersson-Norrie som Helena i Den sköna

Helena; frkn Kate Mejer från Det ny Teater i Köpenhamn som

Alice i Dollarsprinsessan; Carl Barcklind som Lothar von

Lorentz i Höstmanöver och fru Matilda Jungstedt från K.

teatern som Boccaccio.

Albert Ranfts dramatiska ensemble är ett nybildat sällskap,

som spelar på Stora teatern 1909—12. Vi lämna här sällskapets

ledare och sujetter för hela treårsperioden.

Albert Ranfts dramatiska landsortssällskap.

Sällskapets chef var under alla åren Wilhelm Gottschalk.

Regin handhades under det första året av Justus Hagman, under

det andra av hr Hagman jämte Victor Sjöström och Albert

Ståhl och under det sista åter av hr Hagman ensam. Hrr: Arvid

Bartholdi: 1909—11, Erik Berglund: 1911/12, Erik Bergman:

1909—11, Sven Bergvall: 1909/10, Georg Blickingberg: 1910/11,

Alex. Ekholm: 1910—12, Martin Ericsson: 1909—11, Richard

Forsslund: 1909—11, Justus Hagman: 1909—12, Aron

Lindgren: 1909—11, Charles Paterson: 1909/10, W. Pettersson:

1910/11, Erik Petschler: 1911/12, Pietro Rothgardt: 1911/12,

Victor Sjöström: 1909—11, Albert Ståhl: 1910/11, Karl-Ivar

Ytterman: 1909—11 och Bror Öbergsson 1909/10.

Damer: Ingrid Andersén: 1910/11, Greta Almroth: 1909—11,

Ellen Appelberg: 1910/11, Ida Brander: 1909/10, Louise

Ene-man-Wahlberg: 1911/12, Hilda Forsslund: 1909—11, Carin

Gottschalk: 1910—12, Mia Grunder: 1911/12, Lisa Håkansson:

I9°9/I0i Lotten Olsson: 1909—12, Else-Marie Palmer: 1910—12,

Greta Pfeil: 1911/12, Anna Rosén: 1909—11, Anna Sjögren:

1909—11, Elsa Wickman: 1911/12 och Agnes Öbergsson:

1909—11. Allan Rydings sällskap, nybildat hösten 1909. Hrr Arvid

Dahlberg, Halvar Falck, Algot Janson, Bertil Junggren,

Hjalmar Lauritz, Allan Ryding och Gustaf Stéhn, samt damerna

Märta Eriksson, Gunhild Gunnarsson, Mia Grunder, Sigrid

Lindberg och Margot Ryding.

Gäst: August Lindberg: regin och titelrollen i Advokaten

Kniving.

Lögnens ansikten-turnén. Från Svenska teatern: ledningen:

Lotten Seelig-Sandberg och Einar Fröberg samt hrr Hugo

Tran-berg och Helge Wahlgren. Från K. dramatiska teatern: Gunnel

Holzhausen-Wikman och Maria Schildknecht samt dessutom hr

Rune Carlsten.

Svenska teaterns turné. Ledning: Gunnar Klintberg, vilken

även spelade med jämte hrr John Brunius, Nils Carlsson, Lars

Hansson, John Lindlöf, Gustaf Ranft och Edvard Strindin samt

fru Pauline Brunius.

* *

*

SPELARET BÖRJADES AV

Hjalmar Selander, från den 1 september till den 30 november, och

inleddes med ett danskt skådespel, skalden Julius Magnussens

Lättja, vars sens moral emellertid, enligt kritiken, i tolkningen här

alldeles missförståtts.

Den 15 september firades Stora teaterns 50-års jubileum med

en festföreställning.

Nya teatern invigdes den 1 oktober av direktör Selander,

med Strindbergs Mäster Olof. Då Selander sedan också

spelade där — till en början dock endast från fredag till och med

måndag — ambulerade hans artister mellan de olika teatrarna.

Selanders nyheter under sejouren på Storan voro vidare två

danska pjäser: I skärselden och Flickornas Alfred — Selander

en glansroll som Per Bunke — samt Nordensvans

Fästmans-soffan, Strindbergs Sista Riddaren med Hugo Björne i

titelrollen samt Sofokles" Antigone med gästspel av August Lindberg

och Gerda Lundequist, numera gift Dahlström, som Kreon och

Antigone. Två turnéer,

sammansatta av olika

Stock-holmsartister, framförde

under hösten Somerset

Maughams Lady

Frede-rick samt Falska

juveler, den senare med

Gustaf Fredrikson.

Ranfts

landsortsope-rettsällskap hade sejour

från december till och

med mars. Som första

nyhet kom en fransk

operett, Musette, byggd

på Murgers Scénes de la

vie de Bohéme. Den i

januari gick en

nyårsrevy, Minnen och

Fantasier eller På

soirée-dansante hos

Teater-Nisse, av redaktör Fred-

__ berg, och senare hade

judith lindenau Leo Fall sitt andra mö-

te med Göteborgs

operettvänner med Frånskilda frun. Den 25 januari presenterades

Emmerich Kålmån för Göteborgspubliken med Höstmanöver, där

Judith Lindenau och Carl Barcklind voro gunstlingarna, den

senare framför allt med sin csardas.

Under mars spelade Hjalmar Selander och hans sällskap för

sista gången på Stora teatern. De Flers’ och de Caillavets

Kärleken står på vakt var en ny bekantskap för

göteborgarna. Björnsons nya lustspel När det unga vinet

blommar hade också nu sitt första framförande i Göteborg med

Gerda Lundequist-Dahlström. Hon gasterade sedan också i

Macbeth, som nu första gången i svensk tolkning gick över

Storans scen. En annan nyhet var en ny Palle Rosenkrantz,

i översättning kallad Isbjörnen. »Den föll alldeles till marken,detta på grund av pjäsens många och alltför iögonfallande fel.

Selanderska sällskapet gjorde allt för att bättra på’et». Pjäsen

torde sätta ett sorgligt rekord. Den fjärde och sista gången den

gavs, var det sålt för — 76 kronor.

Under spelåret debuterade fröken Lilly Cronwin, dotter till

teaterns maskinmästare Martin Carlsson och hans maka, vid en

matinéföreställning den 13 mars

som Sigrid i Bröllopet på

Ulf-åsa. Fröken Cronwin tillhörde

sedan direktör Selanders trupp

på Nya teatern och blev gift

med skådespelaren Gabriel Alw,

vilken också länge var fäst hos

Selander. Fru Alw avled den

3 december 1918. Hon hade

då ännu icke dragit sig tillbaka

från scenen.

Härmed är Hjalmar

Selanders aera på Stora teatern slut,

och hans insats i Göteborgs

teaterhistoria sker sedan som

ledare av Nya teatern.

Ranfts dramatiska

landsorts-sällskap spelade under april.

Man började med Simplicissimus-redaktören Ludvig Thomas

Moral, gav sedan som andra nyhet Bissons Den okända med

Lotten Olsson som modem och Aron Lindgren som sonen,

vidare de Flers’ och de Caillavets Kungen och Gioconda—d’

Annun-zio första gången på Storan -— samt sist den »vanvettigt roliga»

franska farsen Yttersta domen, »utan sängar och deshabillé».

Några dagar i maj disponerades teatern av ett nybildat

teatersällskap under ledning av Allan Ryding. Direktör Ryding hade

August Lindberg som gäst i Advokaten Kniving, där Lindberg

svarade för titelrollen och regin.

Medlemmar av Svenska och Dramatiska teatrarna, under Einar

Fröbergs ledning, hade teatern den 10 maj, varvid framfördes

den danske premiärlöjtnanten och författaren Stellan Ryes Lög-nens ansikten. Författaren hade tidigare själv varit i Göteborg

i samband med det danska gästspelet i juni 1908.

En turné från Svenska teatern med Didrings Örnarna på

programmet avslutade spelåret.

Örnarna vann framgång här liksom den tidigare gjort i

huvudstaden. »Denna kan väl främst tillskrivas det aktuella ämnet.

Redan att se en statsminister och en unghinke på scenen stämde

många människor sympatiskt. Det samtida politiska livet erbjöd

ju också mycket för en dramatiker med sensationella böjelser.

Med alla sina brister och orimligheter blev Örnarna ett spelbart

stycke, delvis i stånd att fängsla och rycka med. Som litterärt

betydande kan det däremot ej betecknas».

Som avslutning på detta spelår saxa vi följande notis:

Vid den 26 maj hållet offentligt möte å Göteborgs högskola

har man beslutat bilda Göteborgs teaterförening. Vid

sammanträdet meddelade interimstyrelsens ordförande, att föreningen

för närvarande har omkring 550 medlemmar. Enligt de i afton

antagna stadgarna skall föreningen söka åstadkomma goda

teaterförhållanden i Göteborg, såväl beträffande teatersällskap som

teaterbyggnad. Till styrelse valdes de nio personer, vilka

hittills fungerat som interimstyrelse.kunde man kalla en Celestin-Floridor: under studier vid

organistskola i Linköping tar han nämligen steget ut till de

bräder som föreställa världen och hamnar efter att ha

genomgått Dramatens elevskola som så många andra hos Hjalmar

Selander. Sedan finna vi den unge framåtgående skådespelaren

hos Lindroth och Hultman, till dess han på hösten 1909 startar

eget sällskap, med vilket han första gången dyker upp här på

Storan i maj året därpå.

Både som skådespelare och teaterchef har Allan Rydings

insats på Stora teatern varit bland de mera betydande, inte minst

genom medverkan av fru Margot Ryding, född Rolén. Halvsekelminnet på Stora teatern firades den 15 september

1909. Vi referera aftonen efter G.-P.

Efter Webers jubeluvertyr, som släpptes fram därför att den

spelades vid invigningsföreställningen för femtio" år sen,

framsade direktör Hjalmar Selander en för tillfället av K. G.

Ossian-Nilsson författad prolog. Diktens klangmättade rytm kom för-

TORSTEN HAMMARÉN

SOM LARS OATHENHIELM

TORSTEN HAMMARÉN

träffligt till sin rätt i hr Selanders framställning. Kom så Lars

Gathenhielm, Göteborgsbilder från den stora ofredstiden i fyra

akter och sju tablåer av C. R. A. Fredberg. . . Stycket utgör

en gedigen kartong sammanhäftade planscher av stort intresse;

man erfar och känner dess upphovsmans grundliga och påtagliga

intentioner, hans pensels starka och beräknande färger, hans ögas

säkerhet, när det gäller att skapa en livlig och för åskådaren

starkt historisk kolorit åt sina tavlor... Musiken till pjäsen är

skriven av Felix Körling... Den största honnören vore jag

villig att ge teaterns maskinmästare och dekorationsmålaren hr J.

C. Andrésen. De båda ha åstadkommit ett helt litet mästerverkfrån pjäsens början till dess slut, och jag tvekar inte att säga, att

maken i den vägen ej hittills blivit sett under Stora teaterns

till-ändalupna fem decennier. Hr Carlsson tar väl priset med aridra

aktens första tablå (Ombord på »Lilla jägaren») och hr

André-sen med tablån från Gathenhielms trädgård — den ensam är värd

ett besök på Stora teatern i dessa dagar. ..

Om utförandet inskränka vi oss till: Titelrollen utfördes av

herr Torsten Hammaren, en ung, mycket löftesrik begåvning,

vilken, har det sagts, erinrar om de Wahl. Med sin präktiga

stämma, sin intelligens och sin goda teaterfigur kommer herr H. utan

tvivel att i framtiden låta tala om sig åtskilligt...

Till höjandet av tillfällets betydelse hade Aron Jonason

spetsat sin erfarna penna och ritat ihop en särdeles intressant

krönika under rubriken Ur Teaternisses dagbok.

SPELÅRET 1910-11.

1910 aug. 27—sept. 26: Albert Ranft, dramatisk ensemble,

sept. 27—30: Einar Fröberg,

okt. 1—31: Albert Ranft, lyrisk ensemble,

nov. 3—16: Karin Svanström,

nov. 7—30: Albert Ranft, dramatisk ensemble,

dec. 1—

1911 febr. 28:

jan. 8—9: Södermanland-Nerikes nations spexturné,

mars 1—7: Madame Butterfly-turnén, Albert Ranft.

mars 8—31: Albert Ranft, dramatisk ensemble,

april 1—maj 15: Einar Fröberg.

Albert Ranfts dramatiska ensemble, se spelåret 1909/10!

Mellanaktsmusik under Paul Wagemann.

Gäster: Björn Björnson som professor Tygesen i Geografi och

kärlek samt Victor Lundberg som Bill Avery i Alias Jimmy

Valentine, Leopold Weber i Löjtnanten som förmyndare, Eugénei English spoken, Trouille i Yttersta domen och Pinchard i

Fruar på krigsstråt.

Éinar Fröbergs sällskap under första sejouren bestod av hrr

Einar Fröberg, Rune Carlsten, Arvid Erwall, Richard Lundh,

Helge Malmberg, Hugo Tranberg, Torsten Winge, Eric

Zach-rison och Bror Öbergsson samt damerna Ingeborg Hedlund,

Anna-Lisa Jacobson, Docki Rydell och Agnes Spångberg.

Under hösten gasterade fru Betty Nansen som regissör och i

titelrollen i Agnete samt som Marguerite Gautier i Kameliadamen.

Einar Fröbergs sällskap under vårsejouren bestod av samma

medlemmar som på hösten samt dessutom hrr Gunnar Malmberg,

även delvis regin, friherre Nils Ewert Taube samt Elis

Wallin-der och damerna Pauline Brunius, Gunnel Holzhausen-Wikman,

Emmy Nettelbladt och Anna Wallin.

Debuter: friherre Taube den 25 april 1911 som Adolf i

Strindbergs Fordringsägare och Anna Wallin samma dag som Asta i

sats II av Ryes Lögnens ansikten.

Recett: avskedsföreställningen den 15 maj för Pauline Brunius

som Cyprienne des Prunelles i Vi skiljas!

Gäster: Gustaf Fredrikson som des Prunelles i Vi skiljas! och

von Weiding i Disciplin; August Lindberg som Gabriel Lidman

i Gertrud och Gerda Lundequist-Dahlström som Fanny Armaury

i Den fåvitska jungfrun.

Mellanaktsmusik under Paul Wageman.

Albert Ranfts landsortsoperett, se spelåret 1907/8!

Debut: den 28 oktober Anna Gräber som Arabella i Surcouf

och den 1 dec. som Diane de Chateau-Lansac i Lille hertigen.

Gäster: Emma Meissner som Franzi Steingruber i En

valsdröm, Rosa Griinberg som Zorika i Zigenarkärlek och hertig de

Parthenay i Lille hertigen samt Barthold Schweback som Jozsi

i Zigenarkärlek.

Karin Svanström-turnén: hrr Axel Berggren, Leopold Edin,

Georg Carling, Tor Carlsson, Gerhard Jonsson, Arvid Kindahl,

Wilhelm Lundberg, Birger Lundstedt och Wilhelm Maas samt

damerna Olga Adamsen, Attis Engelbrecht, Lilly Jacobsson,

Dagmar Lundstedt, Karin Svanström och Emmi Wållers. Butterfly-turnén: Regi: Carl-August Söderman; dirigent:

William Rölling; hrr Oscar Bergström, Erik Fröling, Franz

Ham-berg, John Husberg, Oscar Ralf, Olle Strandberg, Sigvart

Svendsen och Eric Zetterman samt damerna Andrée, Bertha

Brändström, Frida Falk, Bergliot Husberg, Ingeborg Norlin,

Therese Ralf och Semqvist.

*

*

DETTA SPELÄR SVARAR RANFT

för den sceniska konsten på Stora teatern tillsammans med två

sällskap, vilka nu för första gången spela där. Det ena var

Einar Fröbergs och det andra Karin Svanströms.

Ranft hade under november en förnämlig gäst, Björn

Björnson, vilken nu första gången framträdde på Stora teatern. Det

var i pappans Geografi och kärlek. Victor Lundberg satte liv

i mars-sejouren med sin konst. Ranfts nyheter på Storan

detta år voro: ett tyskt lustspel Den mörka punkten, vilket

vintern förut varit hans stora kassapjäs på Vasateatern i

Stockholm, vidare spanjoren Echegarys Galeotto och ett franskt

lustspel Firman Theodore & Co. Trion blev mer eller mindre surt

mottagen av kritiken, som kinkade både för pjäserna och spelet.

Kritiken var för resten synnerligen amper hela tiden och ropade

efter högre dramatisk konst, t. ex. Heiberg, som då just var

föremål för speciellt intresse. Och så kom då slutligen en

Heiberg, Kärlekens tragedi, men nu var inte detta bra heller, ty

den — spelades för dåligt! Så kom Ranft med en dåtida stor

teatersuccés, Taifun, Paul Bourgets Barrikaden, det italienska

skådespelet Lucifer samt Hermann Bahrs Konserten.

Om Taifun i Göteborg skrev Fredrik Nycander bl. a.:

Ungraren Lengyel Menhyerts japanpjäs Taifun är en stor

succés på kontinenten. I Berlin har den gått, vet ej hur många

gånger. Alltså utmärkt? Ranfts landsorts-Dramat har

premiä-rat med den här. Hugo Rönnblad har förut gett den i höst

annorstädes i Sverige. Som ni ser, slåss man om den. (Det blev

för resten »slagsmål» mellan Ranft och Rönnblad senare ompjäsen) ... Taifun är

virvelstormen, som blåser ikull de

japanska pappershusen. Men

Nippon söker bygga upp dem

igen . .. Japansk och europeisk

världsåskådning kollidera. Se

här! Dr Tokeramo, bosatt i

Berlin, studerar västerländska

förhållanden och staplar sina

erfarenheter i ett verk, som

skall bringa Nippon välsignelse.

Så blir han förälskad i en tysk

geisha. Hans bok försummas

något genom denna inklination.

Hans japanska bröder

uppmana honom att bryta med flickan.

Han besluter offret. Då det

visar sig, att hon bara leker med honom, stryper han henne.

Japanerna hindra honom att angiva sig. Detta skulle totalt

förstöra hans stora uppgift. En ung japan åtager sig

mordansvaret och får

fängelsestraffet. Men med Tokeramo är

det slut. Samvetsagg, våndan

att ha dödat en människa, han

älskade, dödar honom själv.

Men — hans jätteverk är

färdigt. Japan har mördat sin

son, men njuter hans arbetes

frukter ... Speltes väl av bl.

a. hr Blickingberg, en ung,

själfull aktör. Tokeramo gavs

av hr Victor Sjöström med bra

mask och en detaljrikedom som

fängslade utan att trötta. Inte

minst utmärkte han sig genom

ett långt stumt spel efter

strypningen av älskarinnan. Ja- victor sjöström

GEORG BLICKINGBERGpanernas slughet,

lurande kraft fick full

illusion i smygande

gång, mjuka gester,

sordinerad stämma,

som plötsligt kunde

lossna i vrede. Ett par

japanska gubbar

gjordes träffsäkert av

Justus Hagman och

Albert Ståhl. Och så

älskarinnan. Fröken

Rosén gav henne grace

och skälmskhet,

förstod att dämpa det

vidriga hos slinkan, så

att man förlät henne

för den ungdomliga

charmens skull och såg

en försonande naivitet

bakom livsbegärets

hänsynlöshet.. .

Under Victor Lund- pauline brunius som cyprienne i vi skiljas!

bergs medverkan

framfördes första gången på Storan den amerikanska detektivpjäsen

Alias Jimmy Valentine och ett tyskt lustspel Löjtnanten som

förmyndare. Ranfts sista dramatiska nyhet var Halta Lena och

vindögda Per, som blev den första Fastboms-pjäsen på Storan.

Denna folkpjäs hade haft lång succés på Södran i Stockholm,

men kritiken tyckte, att eftersom den utspelades i Roslagen, så

hade den bättre resonans i Stockholm.

Vid Einar Fröbergs första sejour här hade han Betty Nansen

som gäst i Amalie Skrams Agnete samt som Kameliadamen.

»Den firade gästen lockade fulla hus. Någon stjärnturné i

vanlig bemärkelse kan här ju knappast vara tal om, då

sällskapet i sin helhet presterar ett samspel som man sällan ser å

lands-ortsscenerna. Fru Nansen var betagande som Agnete, hr Frö-berg torr som stipendiaten och hr Zachrison förträfflig som den

kärlekskranke cigarrhandlaren».

Vid sin andra sejour under spelåret — under april och halva

maj — presenterade Fröberg på Stora teatern sitt debutarbete

för scenen, Disciplin, norrmannen Bojers Kärlekens ögon,

Hjalmar Söderbergs Gertrud och ett franskt lustspel, som nu hette

Nödbryggan, men som förut gått på teatern på Castegrens tid

under namn av En hustru för

mycket. Vad nu de tre

förstnämnda nyheterna beträffar, så

hade alla tidigare spelats i

Göteborg. Fröbergs enda

verkliga nyhet var Henry Batailles

Den fåvitska jungfrun med

Gerda Lundequist-Dahlström

som gäst. På tal om hans

gäster, så gasterade August

Lindberg i Gertrud och Gustaf

Fredrikson i Disciplin.

Karin Svanström-turnén

spelade Gösta Berlings saga —

dramatiseringen blev

underkänd av kritiken — samt Fuldas

Den dummaste, vilken på

våren förra året spelats på Nyan.

Operettse jouren på Storan sköttes av Ranft. Nyheterna voro

den svenska operetten Fortunas gunstling, som misslyckades,

samt Oskar Straus’ E11 valsdröm, med gästspel av Emma

Meiss-ner, och slutligen Zigenarkärlek. Det gavs ingen nyårsrevy det

året på Storan: Greven av Luxemburg var nyårsprogrammet.

Vi tillägga så, att teatern en vecka i mars gästades av Madame

Butterfly-turnén med Puccinis nu sju år gamla opera Madame

Butterfly. Oscar Bergström gjorde konsul Sharpless, Olle

Strandberg Linkerton och Oscar Ralf Goro. I titelpartiet alternerade

fröken Frida Falk och den norskfödda sångerskan fru Bergliot

Husberg. William Rölling dirigerade.

KARIN SVANSTRÖMspelåret 1910/11, hade blivit än mera kaotiska. Överallt

klagades det: i pressen och bland publiken, av Ranft, av Fröberg

och de flesta andra som spelade här. En förståndig röst

hördes i sorlet och lade situationen till rätta, ungefär på

följande sätt. .. Allt som har framgång i Stockholm, där

Ranft har sina bästa trupper, skall sedan till landsorten

(Göteborg) för att spelas av de resande, secunda o. s. v.

krafterna, varav hans landsortstrupp består. När då"

Göteborgs-kritiken slår ned på den svaga framställningen, och publiken

ej har lust att offra sina slantar på pseudokonst, beskärma

sig direktörer, regissörer, kamrerare och aktörer högljutt över,

att teaterintresset i Göteborg är dött. Så är det visst inte!

Sällskap av gott rykte, såsom Fröbergska, kunna ju glädja sig åt

utsålda hus. Endast Ranfts landsortssällskap (intet glömt) och

de kringresande andra- och tredjeklass-trupperna behöva

beklaga sig över bristande tillslutning. Ej utan rätt retar

Göte1-borgspubliken sig över att bli ställd i andra ledet och nödgas

hålla till godo med karikatyrbilder. ..

En annan ironiserar:

Betecknande för Göteborg är, att en Kubelik och en Eugen

dAlbert inte väcka sensation. Och en vardagssak är att höra

herrar, som Aulin eller. Stenhammar spela. Men sensation

väcker fru Meissners uppträdande å Stora teatern i Valsdrömmen.

Sådant är det i denna stad. ..

* *

*

EINAR FRÖBERG.

Bland de många sällskap som spelat på Stora teatern torde

helt visst Einar Fröbergs vara ett av dem, som trognast tjänat

Thalia både med gedigen konst och med en konstnärligt

fullödig tolkning av den.

Einar Fröbergs entré här på Stora teatern skedde i en lycklig

stund. Under årens lopp hade Albert Ranfts intresse mer eller

mindre kommit att koncentreras på hans många företag i huvud-staden, och det kan nog inte förnekas, att hans sällskap här inte

alltid varken framförde någon högre konst eller gjorde det med

någon större konstnärlig élan. Missnöjet med Albert Ranft var

också både gammalt och stort i pressen, och ledande

teaterintres-serat folk började även alltmera reagera mot den sceniska konst,

som understundom bjöds från Stora teatern. Tidpunkten var

sålunda synnerligen lämplig för Einar Fröberg att som en novus

homo framträda och söka

tillfredsställa göteborgarnas krav

på teater — allra helst som han

i sitt arbete kunde stödja sig

på en Teaterförening, vilken

även, delvis åtminstone, hade

till uppgift att finansiera hans

arbete. Men det gick Einar

Fröberg som så många andra,

som velat försöka bjuda på

ordentlig dramatisk konst på

Stora teatern: efter fyra

säsonger insåg han det hopplösa

i att kunna fortsätta och drog

sig tillbaka till

teaterverksamhet i Stockholm.

Vad Einar Fröberg gjort här,

EINAR FRÖBERO _ b bl ’

delvis i kompaniskap med

Victor Sjöström, vilken förträfflige skådespelare, som bekant,

emellertid sedan svek Thalia för filmen, framgår ju åtminstone

delvis av referaten av de olika spelåren. Alla verkliga vänner av

dramatisk scenkonst i vår stad torde också känna det fullt i sin

ordning, att Einar Fröberg här bringas en honnör för vad han

gjort för Stora teatern: i egenskap av direktör, regissör,

skådespelare, författare och översättare.

Einar Fröberg är sörmlänning, född 1875 den 25 nov.

Efter att ha tagit studenten i Nyköping och en tid studerat i Upsala,

genomgick han Dramatens elevskola. Hans första steg på

tiljan gjordes spelåret 1897/98 vid Svenska teatern i Helsingfors.

Nästa år övergår emellertid Fröberg till journalistiken, men såfår teatern honom åter fatt, och han tar engagemang hos

Hjalmar Selander i svenska landsorten. 1900 finna vi Fröberg i

Stockholm, först på Svenska teatern hos Ranft och så vid

Dramatiska teatern. Som så många andra vart emellertid även

Fröberg missnöjd med det arbete, han fick sig tilldelat vid denna

kungliga scen •— särskilt lär det ha gått honom hårt till sinnes,

att han icke fick utföra titelrollen i Strindbergs Mäster Olof —

och så följer ett nytt engagemang i landsorten, denna gång hos

Hugo Rönnblad och så åter hos Ranft i Stockholm. När detta

senare var slut, bildade Einar Fröberg eget sällskap. Det var

på hösten 1910.

Albert Ranfts opercttsiillskap, se spelåret 1907/8!

Debut: Hortensia Ohlsson den 1 sept. som O Mimosa San i

Geishan.

Gäster: Anna Norrie som Gabrielle i Pariserliv och Axel

Ringvall som Pancho i Farinelli och Pomarel i Kyska Susanna.

Einar Fröbergs sällskap bestod detta året av utom de under

förra säsongen medverkande: hrr Erik Bergman, Hugo Björne,

Aron Lindgren, Henric Ljungberg, Folke Pilo, Victor Sjöström

och John Vestin samt damerna Greta Almroth, Vilma Höglund,

Märtha Lindlöf, Olga Raphael (s. m. fru Gustaf Linden), Alice

Sandels, Anna Sjögren och Agnes Öbergsson.

Debut: den 21 oktober: Alice Sandels som Käthie i Gamla

Heidelberg.

SPELÅRET 1911-12. Gäster under höstsejouren: Gerda Lundequist-Dahlström som

Fanny Armaury i Den fåvitska jungfrun, i titelrollen i Anna

Karenin och generalskan Sibell i En moder; Oscar Baeckström

i titelrollen i Michel Perrin, Konjander i Hittebarnet, Ferney i

Marionetter, dr Jiittner i Gamla Heidelberg, Jeppe i Jeppe på

Berget, Fritz i Civilklädd och Toffelman i Din nästas hustru samt

Herman Bang med uppläsning.

Under vårsäsongen var Fröbergs sällskap sammansatt på

följande sätt: Regi: Einar Fröberg och Victor Sjöström. Kamrer:

Gunnar Malmberg. Hrr Erik Bergman, Hugo Björne, Arvid

Erwall, Einar Fröberg, Aron Lindgren, Henric Ljungberg,

Richard Lundh, Gunnar och Helge Malmberg, Folke Pilo, Victor

Sjöström, Nils Ewert Taube, Hugo Tranberg, John Vestin

Torsten Winge och Bror Öbergsson samt damerna Greta

Alm-roth, Gunnel Holzhausen, Anna-Lisa Jacobson, Märtha Lindlöf,

Emmy Nettelbladt, Olga Kaphael, Alice Sandels, Agnes

Spångberg, Anna Sjögren och Anna Vallin.

Avskedsrecett den 16 april för Victor Sjöström som Peter

Krumbak i Simson och Delila.

Gäster: August Lindberg: regin och titelrollen i Johan

Ulf-stierna samt Vilhelm Stenhammar och Gustaf" Molander i

spetsen för medlemmar av Göteborgs symfoniorkester: musiken till

En midsommarnattsdröm.

Ranfts dramatiska sällskap, se spelåret 1909/10!

Allan Rydings sällskap. Hrr Allan Ryding, Arvid Dahlberg,

Axel Janse, Algot Janson, Wald. Sjöberg och Ragnar

Wide-stedt samt damerna Margot Ryding, Gucken Cederborg och

Gurli Nilsson.

Gäster: Hilda Borgström som Georgina Coursan och Gustaf

Fredrikson som greve de Larzac, bägge i Pappa.

Mellanaktsmusik vid de dramatiska sällskapen under ledning

av Paul Wagemann.

* *

* RANFTS OCH FRÖBERGS SÄLLSKAP

spela alternerande på Stora teatern samt Allan Rydings ett par

dagar i maj.

Ranfts landsortsoperett började och hade en synnerligen

lyckad sejour under september. Första programmet var Geishan,

vari en ungdom å spinnsidan, fröken Hortensia Ohlsson, »gav

särdeles vackra löften» och fäste smickrande uppmärksamhet vid

sin debut som O Mimosa San.

Hon vann en avgjord

framgång »tack vare ett vackert

röstmateriel och en scenisk

intelligens över det

medelmåttiga». En recensent kallade

debuten t. o. m. sensationell.

Fröken Ohlsson framträdde

sedan som Metella i Pariserliv,

»vilken roll emellertid föga låg

för hennes temperament», samt

som Yvette i Leo Falls Julia,

vilket program var sällskapets

enda nyhet under sejouren.

Einar Fröberg hade på hösten

en två månaders säsong. Han

började med sin stora vårsuccés,

Den fåvitska jungfrun, också nu

med Gerda Lundequist som gäst. Hans andre gäst, Oscar

Backström, bjöd sedan stor konst i sin genre: i den gamla

komedin Michel Perrin och i Blanches odödliga Hittebarnet —

»hans typer i dessa pjäser, Perrin och Konjander, tillhöra ju

kanske det yppersta av vad denne skådespelare av Guds nåde

presterat. Publiken kvitterade också hans konst med löjen och

tårar». Fröbergs första nyhet var det franska skådespelet

Marionetter, vilken komedi senare under säsongen kom upp på

Dramaten. Dess premiär för Sverige hade Fröberg emellertid haft

i Malmö kort före sin Göteborgssejour. Göteborgskritiken

ägnade varma lovord »åt uppsättningen och det å flere händer

synnerligen förtjänstfulla spelet». Särskilt hyllades Bseckström, som

HORTENSIA OHLSSON SOM GEISHANELVIN OTTOSON OCH HORTENSIA OHLSSON I JULIA

häri fortsatte sitt gästspel, samt fröken Anna-Lisa Jacobson

och Fröberg själv. Strax efter hade Herman Bang en

uppläsningsafton på Storans scen — antagligen ett av de sista

framträdanden skalden hade i vårt land, då han kort därefter dog

i Amerika. Fröberg hade också premiär för Sverige av

dramatiseringen av Tolstojs Anna Karenin. Med framförandet

vann Fröberg en synnerligen vacker seger. Spelet lovordades

helt igenom med stor oförbehållsamhet, och speciellt fru

Lunde-quist i titelrollen fick en den mest entusiastiska press. Vid

hennes sida stod värdigt Victor Sjöström. Med beröm omnämndes

för övrigt frkn Raphael samt hrr Tranberg och Westin och fru

Lindlöf. De efter Anna Karenin följande programmen,

Hol-bergs Jeppe på Berget, Gamla Heidelberg och de bägge tyska

lustspelen Civilklädd och Din nästas hustru, voro valda för att

låta Bseckström framträda i ytterligare några erkända

bravurroller. I Gamla Heidelberg gjorde Fröberg själv

Karl-Henrik. Ytterligare nyheter voro det danska skådespelet Sim-son och Delila, där Sjöström

och Gunnel Holzhausen hade

huvudrollerna, det engelska

lustspelet Smith med frkn

Jacobson i titelrollen samt

slutligen med gästspel av Gerda

Lundequist en ny Boj er, En

moder. Så var Fröbergs

höstsäsong slut. Det bör kanske

tillläggas, att damerna Raphael och

Holzhausen samt Evert Taube

vid ett par tillfällen framträdde

i pantomimer och dansscener.

Ranfts dramatiska

landsorts-sällskap avlöste. Nyheterna voro

Algot Sandbergs

Silkesstrumpan, där unga fruns roll spelades

av den nyengagerade Greta Pfeil, en ny förmåga, som nu gjorde

en hastig karriär. Redan hennes framträdande i Silkesstrumpan

vann erkännande, men ännu större blev hennes framgång i

hennes andra program, ensemblens andra nyhet här denna gång,

Molnårs Gardesofficeren. Här

gjorde fru Pfeil samma roll

som Pauline Brunius på

Svenska teatern. Presskritiken var

översvallande — fru Pfeil

»fann här full användning för

sin förmåga att verka tjusande

skön, kvinnligt ljuv och

kvinnligt satanisk». De övriga

medverkande voro hrr Petschler

och Hagman. Den senare, som

även skötte regin under sej

ouren, kunde glädja sig åt god

press i de bägge nyheterna.

Från annandag jul till siste

AXEL SÖDERSTRÖM febrUari SPe,ade RanftS lands-ELVIN OTTOSON

sör Japhetson i den operetten.

Farinelli, blev Söderströms sista

ströms död övertogs ledningen

av sällskapets kapellmästare

Tobiaeson, varjämte regin

handhades av Henrik

Christiems-sons maka, fru Sie

Christierns-son, »Sveriges första kvinnliga

regissör». Farinelli gavs

senare med gästspel av Axel

Ringvall, vilken fortsatte att gastera

i sällskapets andra nyhet, Jean

Gilberts operett Kyska Susanna,

där Ringvall hade en även i

Göteborg oerhört populär roll

som parfymfabrikanten

Poma-rel.

Under gästspelet passade

Ringvall på att fira ett jubileum,

ortsoperett. Den kanske

märkligaste händelsen

under spelterminen var, att

ensemblens chef, Axel

Söderström, den av alla

avhållne »Skuttan», i

januari avled här i

Göteborg. Vid nyåret spelade

man Huller om Buller —

en av de första i den

långa raden av tyska

farsoperetter, som nu

översvämmade världen och

inte minst skulle komma att

odlas på Stora teatern —

och Söderströms sista roll

var en judisk

vykortsgros-Regin i det nästa programmet,

arbete för tiljan. Efter Söder-

ARNE CHRISTENSENOLGA RAPHAEL SOM PUCK I EN MIDSOMMARNATTSDRÖM

vilket renderade den gode Pomarel njutningen att äta riktiga

ostron och dricka riktig champagne. Det var Ringvalls

många vänner, som bjöd honom den överraskningen. Och Axel

sken, och det gjorde sedan en hel del andra också, som fingo

en skvätt av vad som var kvar av champagnen. Han hade

nämligen fått en hel korg. Och så mycket är det ju inte lämpligt att

dricka, även om det nu är operett man spelar. . .

Sällskapets sista nyhet var en ungersk operett, Till kejsaren,

som blev ett misslyckande. Kritiken var över huvud taget heller

just inte nådig mot sällskapet.

I mars vidtog Fröbergs vårsejour. Han började med sitt eget

nya lustspel, Den nya Buddha, varpå hans andra nyhet var

en enaktsdram, Livets glädje, av en medarbetare i

Göte-borgs-Posten, redaktör Emil Nordström. Bägge verken funno

dock föga resonans hos Göteborgspubliken. Så fann Fröberg

en guldgruva i gamle Shakespeares En midsommarnattsdröm,

som bokstavligen gavs med pukor och trumpeter, i det att

Göteborgs Orkesterförening under Vilhelm Stenhammar

medverkade med musiken. Shakespeare-programmet blev en av

Fröbergs största framgångar här i Göteborg. Därefter gav han

Strindbergs Leka med elden. Efter Shakespeare och Strind-berg »lät Fröberg locka sig att bjuda publiken på ett puerilt

alster» av Göteborgsförfattaren John Hertz, vars skådespel Lik

i lasten tidigare haft sin urpremiär här i vår stad och vilken för

övrigt nu var särskilt en vogue för sina pigga korrespondenser

till D. N. från utlandets centra.

Det nya skådespelet, som hette Spindlar, blev emellertid

ihjälslaget av kritiken. Sedan försökte Fröberg med ett engelskt

skådespel, i översättningen kallat Pysen, men även det tycks ha

varit litet — barnsligt, ty Fröberg körde snart med repriser, till

dess August Lindberg kom ned och spelade Johan Ulfstierna.

Detta är sista gången, August Lindberg framträder från Stora

teaterns scen. Einar Fröberg har under denna säsongen också

äran av att ha introducerat idén med entimmasföreställningar på

Stora teatern. Den första entimmasföreställningen gick av

stapeln den 15 maj.

Ett par dagar i maj gästade teater Allan Ryding Storan med

en nyhet, de Flers’ och de Caillavets Pappa med Hilda Borgström

och Gustaf Fredrikson som gäster.

* *

Talma och Napoleon och -— fribiljetterna.

Bland de mer intressanta sakerna under spelåret var en liten

enaktare, kallad Talmas slut. Den har till författare numera

regeringsrådet Armin Friedmann i Wien i kompanjonskap med

författaren Alfred Polgar och hette ursprungligen Talmas Tod, fast

de tyska scenerna vanligen kallade den Talmas Ende. Verket

trycktes 1912 och fick genast stor spridning överallt i Tyskland och

Österrike. Och att det intet dåligt gods var, kan man nog förstå,

då Alexander Moissi intresserade sig för det och spelade Talma.

Det kom för resten också över till England, där det bland annat

hade god framgång i London. Stycket handlar, som namnet

antyder, om den berömde iranske skådespelaren Talma, vilket

ger oss anledning att berätta en liten historia. Den handlar inte

bara om den store Talma utan också om en annan än större

samtida storhet, Napoleon. Det är nämligen så, att den store Napo-leon även tycks ha hört till dem, som helst begagnade sig av

fribiljetter för att gå på teatern. I Comédie Fran^aises arkiv har

man påträffat ett kort, som har denna påskrift.

»Fribiljett för medborgaren Bonaparte, giltig för dagens

aftonföreställning. Talma».

När denna fribiljett skrevs ut, var Napoleon bara

Bonaparte och underlöjtnant vid artilleriet, och hade som man vet

—-hans fattigdom den tiden är ju känd bland annat genom första

akten i Madame Sans-Géne — ingalunda sådana tillgångar, att

de tilläto honom några teaterbesök.

Han visste på den grund att bekanta sig med Talma, och

dennes son berättar om Napoleons biljett-tiggeri, hur Talma kunde

vid sina promenader säga:

— Låt oss gå över på andra sidan, där kommer Bonaparte,

och han vill bara ha fribiljett...

SPELÅRET 1912—13.

1912 sept. x—30: |

dec. 16— l Albert Ranfts operettsällskap.

1913 mars 15: |

1912 okt. 1—nov. 25 : j

nov. 30—dec. 2:

dec. 14—15:

1913 mars 16—april 30: I

1912 nov. 26—30: Allan Ryding.

dec. 2: Festföreställning till förmån för Höst-

sol.

dec. 3—5 : Knut Lindroth.

dec. 6—13: Gästspel av K. teatern i Stockholm.

1913 maj I—4: Svenska teaterns turné.

Albert Ranfts operettsällskap, se spelåret 1907/8!

Fröberg-Sjö ströms sällskap. Einar Fröberg och Victor

Sjöström: direktörer och förste regissörer; Arvid Englind, andre

regissör och sekreterare. Inspicient: Otto Olsson. Hrr HugoBjörne, John Ekman, Arvid Erwall, Vilhelm Hansson, Uno

Lindholm, Henric Ljungberg, Richard Lundh, Folke Pilo, Olle

Sandborg, Henry Skog och Karl-Ivar Ytterman samt damerna

Greta Almroth, Lelly Englind, Anna-Lisa Fröberg, Metty

Hansson, Hildur Lithman, Greta Pfeil, Alice Sandels, Anna Sjögren

och Agnes Öbergsson. Sufflös: Vilma Höglund.

Gäster: Tore Svennberg som konsul Bernick i Samhällets

pelare, de la Mare i Generaldirektören, Esajas i Karlavagnen

och Ulrik Brendel i Rosmersholm samt Ragna Wettergreen från

Nationalteatret i Kristiania som Rebekka West i Rosmersholm

och Halla i Bärg-Eivind och hans hustru.

Den 31 mars gavs en festföreställning till förmån för

nationalinsamlingen för Sveriges deltagande i Olympiska spelen 1916.

Programmet upptog: festuvertyr av teaterns orkester,

musiknummer av scouternas orkester, prolog, gymnastikuppvisning av

scouter, Karlavagnen, Vid Breitenfeld samt en tablå: Gustaf II

Adolf vid Liitzen.

Allan Rydings sällskap. Hrr Allan Ryding, Arvid Dahlberg,

Halvar Falck, Anders Frithiof, Manne Göthson, Axel Janse,

Algot Janson, Ivar Kalling, Hjalmar Lauritz, Arthur Rolén,

Wald. Sjöberg och Ragnar Widestedt samt damerna Margot

Ryding, Gucken Cederborg, Gulli Fält, Sigrid Lindberg, Signe

Lundberg och Gurli Nilsson.

Gäster: Peter Fjelstrup som lord Bobberley i Charleys tant och

Oscar Bseckström som Dilling i Första fiolen.

Festföreställningen till förmån för Höstsol gavs under

medverkan av fruarna Ragna Wettergreen, Clara Wagemann och

Ottilia Littmarck, fröken Amanda Rylander och dir. Axel

Engdahl. Programmet var: uvertyren till Mignon; prolog,

framsagd av Victor Sjöström; sång av fru Wagemann, vid

pianot Paul Wagemann; Björnsons Bergliot med Griegs musik

— Ragna Wettergreen samt Evas systrar med Amanda Rylander,

Ottilia Littmarck, Axel Engdahl, Uno Lindholm, Karl-Ivar

Ytterman och Greta Almroth.

Knut Lindroths sällskap: Hrr Knut Lindroth, Tage Almqvist,

Helmer Enwall, Hjalmar Hedström, Gustaf Hjorth, Carl

Larsson, Oscar Rydin, Harry Wolft och Thore Öhrberg samt fruarnaManda Björling, född Lindroth, Thérése Enwall, Thyra Rejman

och Lisa Öhrberg samt fröknar Anna-Lisa Carlsson och Ingrid

Sandahl.

Mellanaktsmusik vid alla de dramatiska föreställningarna

under Paul Wagemann.

K. teaterns turnc: Ledning och regi: Harald André; dirigent

Armas Järnefelt. Hrr Erik Englund, Jean Grafström, Josef

Herou, Carl Lejdström, Torsten Lennartsson, Henning Malm,

Martin Oscär, Carl Richter, Barthold Schweback, Emile Stiebel,

Ernst Svedelius och Åke Wallgren. Damer: Anna Bartels,

Judith Hörndahl, Liva Järnefelt, Sofie Lindegrén, Magna

Lykseth-Skogman och Anna Oscar.

Svenska teaterns turné: Ledning och regi: Victor Castegren.

Hrr John Brunius, Rune Carlsten, Gösta Cederlund, Torsten

Hammarén, John Hellman och Ivar Kåge samt Olga Andersson,

Louise Fahlman och Valborg Hansson.

* *

*

RANFTS LANDSORTSOPERETT

spelade under september och

hade delvis ganska besvärligt:

kritiken var sur, och

publiken började strejka redan

efter den första veckan. Man

hade emellertid gjort en

ganska god start med Don Cesar

— Elvin Ottoson gjorde

titelrollen — vilken operett gavs

»icke utan förtjänst, men

det fattades humor och

humör». Fröken Wifstrand och

hr Adami kunde inte

ensamma hålla stämningen

uppe». Lehårs Eva, som var

den enda nyheten denna gång,gjorde heller ingen lycka. Där »sak-

§nades också humör i regin», fast

kritiken erkände då, att det nästan

vore ogörligt att ingjuta humör i

| Lehårs »ledsamma» Eva. Slutligen

1 försökte man sig på Läderlappen,

j men den blev, för att nu citera en

| elak kritiker, ej heller någon lapp

pä luckan.

Den i oktober kom Fröl>erg med i

dansen — bokstavligen talat, då han

inledde sin två månaders sejour

john ekman med Hjalmar Bergströms skådespel

Med i dansen. Fröberg samarbetade

detta år med Victor Sjöström, som länge varit hans

starkaste kraft på herrsidan. Vad nu Med i dansen beträffar, så

uteblev publiken också från den — det var väl, som en annan

elak kritiker förmodade, för att den dansen inte var boston.

Fröberg hade, inom parentes sagt, haft den svenska premiären

av stycket strax i säsongens början i Norrköping.

Göteborgs-kritiken gav Bergströms

skådespel erkännande — »tillhör

avgjort det bättre i sin genre», mmsåks,

»ett synnerligen välbyggt

teaterstycke, som griper genom

sm levande stämning». Även " *

utförandet rosades: Greta Pfeil, flMK ^

som nu tillhörde denna

ensemble, och Fröberg samt John ..jrf*.,

Ekman, »ett av landsortens k.

allra starkaste namn». Premiä-

ni-ii Ilan- Aanruds Storken. .jXmUSM ÉfaJKmå&SBBffi

po». Så försökte sig Fröberg

åter på en Shakespeare, denna emil adamigång Trettondagsafton, som

visserligen fick god press, men som

ej blev fullt samma publiksuccés

som En midsommarnattsdröm

förra säsongen. Men pressen

var, som sagt, entusiastisk. Vi

citera vad det då kända

märket Quidam Quidamsson skrev

i G. T. Fru Pfeils Viola hade

icke blott grace och livfullhet,

utan även det vårliga, sällsamt

darrande skimmer av svärmisk

romantik, som skall vila över

denna Shakespeares kanske mest

intagande kvinnofigur . . .

Säkert träffad var hr Sandborgs

Malvolio, i mask och later just

Shakespeares skenheliga puritan,

sprättande som en kalkon, pösande av egenkärlek och dumhet...

Sedan »tänkte Fröberg ty till

sig själv». Han gav nämligen

ett dubbelprogram,

sammansatt av egna dramatiska alster:

först hans pjäs, som han själv

kallade den, Bara en komedi,

som gått på Storan våren

förut som entimmasföreställning,

samt Sherlock Holmes på

Stoke Moran eller Det

spräckliga bandet, som den även

hette.

Detta sista stycke har sin egen

historia, enligt Ridå. Det hade

gått i Sherlocks hemland och

med glans, som termen lyder.

Där såg Fröberg det, men som

OLLE SANDBORG SOM MALVOLIO I , . . , , ,

trettondagsafton han inte hade lust att betala 100

GRETA PFEIL SOM VIOLA I

TRETTONDAGSAFTONTRETTONDAGSAFTON

Stora teaterns första rundhorisont — då en av de första i Sverige

OLLE SANDBORG, VICTOR SJÖSTRÖM, JOHN EKMAN, EINAR FRÖBERG

pund för att få spela det, så satte han sig vid hemkomsten neder,

att ur minnet och väl också med tillhjälp av Conan Doyles bekanta

novell, svarva till något liknande det han sett. Pressen

erkände, att som detektivpjäs var Spräckliga bandet inte alls illa,

och Fröberg hyllades med spontan värme i sin tredubbla

egenskap av författare, regissör och aktör.

Dessemellan gav man Duvals skilsmässa, där Sjöström gjorde

stor lycka som komiker, samt Generaldirektören, där Tore

Svennberg medverkade som gäst. Hr Svennberg fortsatte sedan sitt

gästspel i Tor Hedbergs Karlavagnen och hade framgång

jämte Victor Sjöström. Slutet av säsongen gjordes än mer

intressant genom ett gästspel av Ragna Wettergreen från

Nationalteatret i Kristiania. Hon började sitt gästspel som

Rebekka West i Rosmersholm och fortsatte sedan som Halla i

det isländska skådespelet Bärg-Eivind och hans hustru, som var

Fröbergs sista nyhet den säsongen. Skådespelet, som här

upplevde sin premiär för Sverige, blev en av Fröbergs allra största

succéser under hans tid på Stora teatern. Fru Wettergreen och

hr Sjöström var det som hemförde segern.

Allan Ryding spelade på teatern de sista dagarna i november

och hade en god sejour. Han bjöd också på två så förnämligagäster som Peter Fjelstrup i

Charleys tant och Oskar

Bseck-ström som den gamle

oförbätterlige Dilling i Wieds Första fiolen.

Därefter gasterade Knut

Lindroth i tre dagar med tre

program : först Shakespeares En

vintersaga, där han som Leontes

fick god press, samt Sophus

Michaelis’ Ett revolutionsbröllop

och Hamlet.

En ensemble från K. teatern

hade sedan ett gästspel.

Göteborgarna hade först fått teckna

abonnemang för att få hit så fin

lyrisk konst, men som abonne- amanda rylander

manget i en handvändning blev

övertecknat, varade gästspelet åtta dagar i stället för förut

planerade sex. Programmet upptog Barberaren i Sevilla och

Figa-ros bröllop samt som nyhet för Göteborg Puccinis Tosca.

Det var nog inte så roligt

för Ranfts operett att komma

efter detta gästspel, som

utpumpat göteborgarnas intresse

för musik och tömt deras

plånböcker. Men man klämde i

med gott mod och knogade på

under december med repriser.

Nyåret inleddes med en

Schéel-revy samt Lilla helgonet, där

Naima Wifstrand gjorde

utomordentlig lycka i

titelrollen. Nyheterna voro en tysk

farsoperett n :o 2, Bilkurtis

samt den nya Leo Fall, Den

käre Augustin. Den sista

nyheten kom slutligen med en

OLGA ANDERSSONbättre succés, Paul Linckes Gri-Gri. Musik och handling

tillfredsställde både kritik och publik, och utförandet mottogs med

det mest hjärtliga bifall. Alla litet äldre teatervänner minnas

nog Hortensia Ohlsson som Gri-Gri, Adami" som negerkung,

Anna Brinck som en älskogslysten äldre skönhet samt hrr

Ottoson, Sandy Nilsson och Josef Norman.

Fröbergs därpå följande vår-sejour började med en del

repriser, bl. a. Wildes Mister Ernst. Första nyheten var Algot

Sandbergs senaste stora succés, börsjobbarkomedin Bomullskungen,

som haft sin urpremiär i Bremen i augusti året förut och som

på utländsk scen gick litet varstans i Tyskland samt till och med

i England. Även här i Sverige blev Sandbergs pjäs —• trots en

i flere fall grinig kritik — ett dragkraftigt sensationsskådespel,

och hos Fröberg upplevde den inte mindre än femton

föreställningar. Fröberg slutade sedan med Strindbergs Till Damaskus,

del I, Ibsens Rungsämnena samt ett engelskt skådespel

Ruther-ford & Son, som gick summa en gång.

En ensemble från Svenska teatern avslutade spelåret med ett

engelskt lustspel, Det starkare könet.

* *

*

MARTIN CARLSSON

var i mer än ett kvarts sekel en av Stora teaterns många

tysta krafter, vilken det i detta arbete sannerligen ingalunda

höves att förbigå med tystnad. Jorden har nu i många år

vilat över hans stoft, men att den vilat lätt, som

romarna så vackert uttryckte förhoppning om, våga vi tro. Ty

Martin Carlsson var en av Thalias trognaste och bästa tjänare

och därjämte en glad och god människa, sådan som människan

skall vara.

Redan tidigt, endast 19 år gammal, kom Martin Carlsson in

vid teatern, då han satte upp Jorden runt på 80 dar för Knut

Tivander, och efter åtskilliga anställningar skaffade honom hansfackduglighet 1885 posten som

maskinmästare vid Stora

teatern i Göteborg. Under alla de

många direktioner, som styrde

och ställde på Storan, stod

Martin Carlsson för det

maskinella allt intill sin död, den 1

sept. 1913 och var därjämte

under senare åren av sin

levnad också Ranfts intendent här.

Martin Carlsson var gift med

skådespelerskan Lydia

Wallen-steen samt efterlämnade två

döttrar: fru Gucken Cederborg

och Lilly Cronwin samt sonen

Gunnar Cronwin.

MARTIN CARLSSON

SPELÅRET 1913-14.

Albert Ranfts operettsällskap, se spelåret 1907/8!

Gäster: Märtha Erogren i titelrollen i Gri-Gri, som Bronislawa

1 Tiggarstudenten och Viviane Prunier i Pariserluft; Birger

Schucker i titelrollen i Tiggarstudenten; Inga Berentz i

titelrollen i Lilla helgonet; Axel Semqvist som Ollendorf i

Tiggarstudenten ; Thorleif Allum som Champlatreux i Lilla helgonet samtregin och Gilbert Prunier i Pariserluft; Axel Högel som Hector

Laurent i Pariserluft; Lisa Holm och Sven Fredrikson: dansen

i Pariserluft; Oscar Ralf som Nankipuh i Mikädon samt August

Bodén regin och John Borgman dans och grupperingar i

Mika-don.

Jubileumsrecett: den 29 september för Emil Adami som

Lam-bertuccio i Boccaccio.

Einar Fröbergs sällskap. Regi: Einar Fröberg och Arvid

Englind, den senare endast en del av säsongen. Hrr Sture Baude,

Hugo Bjöme, Ernst Engborg, Arvid Erwall, Henric Ljungberg,

Eric Ljungqvist, Axel Nilsson, Otto Olsson, Olle Sandborg,

Oscar Winge och Karl-Ivar Ytterman samt damerna Lelly

Englind, Anna-Lisa Fröberg, Märta Halldén, Gunhild

Gunnars-son, Vilma Höglund, Hildur Lithman, Alice Sandels, Tekla

Sjöblom, Agnes Spångberg, Elsa Thomé, Signe Viberg och

Agnes Öbergsson.

Gäster: Gustaf Fredrikson som greve Trast i Ära och

kammarherre von Wollf i Ett ungkarlshem samt Ragna Wettergreen

som Petrina i Ungen samt som Hedda Tesman och regin i Hedda

Gabler.

Vasateaterns turné: Hrr Albert Ranft, Arthur Alfthan, Georg

Fernqvist, Bertil Junggren, Victor Lundberg, Gunnar Malmberg,

även kamrer, Hugo Tranberg, Viktor Wennerholm och Bror

Öbergsson samt damerna Lisa Ranft, Karin Alexandersson,

Georgina Barcklind, Hilda Castegren och Lilly Jseger.

Allan Rydings sällskap. Hrr Allan Ryding, Arvid Dahlberg,

Halvar Falck, Carl Hilmers, Ivar Kalling, Arvid Kindahl,

Hjalmar Lauritz, Artur Rolén, Victor Skånfelt och Carl Werner

samt damerna Margot Ryding, Anna-Lisa Hilmers, Julia

Kindahl, Sigrid Lindberg, Signe Lundberg, Sascha Sjöström och

Maja Strandberg.

Debut: den 21 mars 1914 Artur Rolén som prins Sommarsol

i Prinsessan Snövit.

Gäster: Gustaf Fredrikson som dr Bruno Martens i

Ungdomsvänner och Salomon i De fem Frankfurtarna och Oscar

Baeck-ström som Heintz Hagedorn i Ungdomsvänner, Amschel i Defem Frankfurtarna, Bräsig i Livet på landet och Jeppe i Jeppe

på Berget.

Hugo Rönnblad. Hrr Sten Granlund, Manne Göthson, Axel

Lindberg, John Norrman, Helge Olsén, Gunnar Rönnblad, Hugo

Rönnblad, Bror Sjökvist, Gustaf Sthén samt damerna Mia

Grunder, Esther Göthson, Helga Hempel, Göta Malmberg (s. m.

Olsén), Viran Rydkvist samt Ingeborg Rönnblad.

Gäster: dr Karl Mantzius som Mathis i Klockorna samt Orvar

Björck: dans.

Knut Lindroths sällskap. Hrr Tage Almqvist, Erland Bentzen,

Anders Frithiof, Hjalmar Hedström, Knut Lindroth, August

Lundmark, Eric Nyberg, Birger Otterström, Folke Pilo, Harry

Wolff och Thore Öhrberg samt damerna Anna-Lisa Carlsson,

Mabel Pettersson, Thyra Reyman, Wally Rasmussen, Anna

Taflin, Anna Wahlbom och Lisa Öhrberg.

* *

*

UNGEFÄR HALVA SPELÅRET

hade Ranfts landsortsoperett teatern. Man började med en repris

av fjolsäsongens stora succés, Gri-Gri, varefter Boccaccio togs upp

med Naima Wifstrand i titelrollen. Därefter gavs en nyhet, en

ungersk operett, Susi, varpå Emil Adami firade sitt 25-års

jubileum. Det skedde som Lambertuccio i Boccaccio. Senare kom

Gri-Gri igen, denna gång med gästspel av en ung lovande

operettsångerska, Märtha Brogren, som tidigare debuterat på Oscarsteatern

just som Gri-Gri. Nästa program, Ziehrers Vagabondema, möttes

av en nedsablande kritik, vadan man försökte sig på repriser: av

Lilla helgonet med gästspel av Inga Berentz som Denise samt av

Tiggarstudenten med Birger Schiicker. Höstsäsongen slöt med

en tysk farsoperett, Pariserluft, som varit Djurgårdsteaterns i

Stockholm nära nog enastående dragplåster under sommaren.

Här gick operetten med gästspel av Axel Högel och Thorleif

Allum, vilken senare också skötte regin och som tidigare medver-kat även i Lilla helgonet. Märtha

Brogren var med också i

Tiggarstudenten och Pariserluft. I

Tiggarstudenten spelades Ollendorf

som gäst av Axel Sernqvist —

den gamle trogne Thaliatjänarens

sista framträdande på scenen, då

han strax därefter avled.

Sällskapets vinter- och vårsäsong

började med repriser, och som

nyårsprogram gavs Ljungby horn

med Justus Hagman i sin

glansroll som Didrik. Två nya

operetter, den österrikiska Den glada

äkta mannen samt De båda

husarerna, hade bägge dålig press.

En glanspunkt i sejouren var

framförandet av Mikadon under medverkan av inte mindre än

tre krafter från Oscarsteatern.

Einar Fröberg, som nu åter arbetade ensam, hade på hösten sin

sista sejour på Stora teatern.

Nyheterna voro ett tyskt

lustspel, En kvinnas roman, i

Fröbergs översättning, vidare

ett nytt skådespel av Fröberg,

denna gång ett historiskt

ämne med motiv ur Magdalena

Rudenschölds liv samt det

franska lustspelet Vägen till

Parnassen. Ragna Wettergreen

hade ett nytt gästspel: i det

norska skådespelet Ungen samt

i Hedda Gabler, där hon

också handhade regin. Om vi

så tillägga, att Fröberg hade

ett speciellt barnprogram,

To-pelius’ Prinsessan Törnrosa

BIROER SCHOCKER

MÄRTHA BROOREN SOM ORI-ORILISA RANFT I BORGMÄSTARINNAN

och att Fredrikson gasterade i ett par av sina

bravurroller, så sätta vi alltså här punkt för Einar Fröberg på

Stora teatern.

Under vårsäsongen hade Allan Ryding teatern 14 dagar,

varvid han bl. a. spelade Rotschild-skådespelet De fem

Frankfur-tarna. Fredrikson och Bceckström gästspelade under sejouren,

som också är Rydings sista på Stora teatern.

Även Hugo Rönnblad spelade nu sista gången på Stora

teatern. Han gav tre nyheter: Erckmann-Chatrians Klockorna,

Sascha Guitrys Fästningen faller och den franska börskomedin

Den stora kuppen. Chefen för Det Kongelige i Köpenhamn, dr

Karl Mantzius, gasterade i Klockorna.LISA RANFT I BORGMÄSTARINNAN

Knut Lindroth spelade också en veckas tid. Hans enda nyhet

var Heiimans Charlotte Corday.

Vårens stora teaterhändelse var ett gästspel av Albert Ranft

med fru och vald ensemble i Hennequin-farsen Borgmästarinnan.

Stor publiksuccés och god presskritik även här.SPELÅRET 1914—15.

Komedi-operetten bestod under sin tvååriga tillvaro, säsongerna

1914/15 och 1915/16, av följande medlemmar. Chef under bägge

säsongerna: Wilhelm Gottschalk, regi: Carl Barcklind och Justus

Hagman, dirigenter: Fredrik Tobijeson och Paul Wagemann

samt dans: John Borgman. Sujetterna följa som vanligt i

bokstavsordning, fastän år för år: sålunda först de från

landsorts-operetten kvarstående och sedan de för första och de för andra

säsongen. Hrr Emil Adami 1914/15, William Engeström 1914—

16, Arthur Hallberg 1914/15, Walter Moberg 1914/15, Axel

Nordén 1914/15, Josef Norman 1914/15, Oswald Thorén 1914/15,

Victor Svensson 1914/15, Bror Tropp 1914/15, Erik Tropp

1914—16; för bägge spelåren: Georg Fernqvist och Gustaf Hjorth,

för det första: Gustaf Adolf Lund, Christian Schröder och

Theodor Ullman samt för det sista: Arthur Alfthan, Uno Brander,

Ernst Brunman, Carl Hilmers, Albin Lindahl, John Lindlöf,

Sten Neuman, Arthur Rolén, Olle Sandborg, Carl Ström och

Victor Wennerholm. Damerna: från landsortsoperetten: första

spelåret Hortensia Ohlsson, Lalla Stenberg, Thyra Uppström

och Ellen Öhman; första säsongen: Hilma Barcklind, Alma

Bo-dén, Sickan Castegren, Hildur Ekblom, Eva Ericsson, Elna

Gistedt, Thekla Hedin, Dagmar Hermansson, Helfrid Lambert,

Hilda Lindgren, Undine Pettersson, Karin Rydberg och Ebba

Ström samt för den senare säsongen: Hilda Borgström, Elsa

Christiemsson, Blanche Engelbrektsson, Valborg Hansson, Greta

Holmberg, Lilly Jacobsson, Anna-Lisa Lindahl, Hedvig Nenzén,

Lia Norée och Anna Norling. Vasateaterns ensemble. Chef: Oscar Byström, regi: Knut

Nyblom. Hrr Arthur Alfthan, Waldemar Bentzen, Oscar

Byström, Nils Carlsson, Josef Fischer, John Lindlöf, Victor

Lundberg, Sten Ntuman, Knut Nyblom, Erik Petschler, Olav Riégo,

Hugo Tranberg, John Vestin och Carl Wingård samt damerna

Karin Alexandersson, Hilda Castegren, Helga Ekberg, Maria

Hagman, Lilly Jaeger, Eva Nyblom, Lisa Ranft, Karin Sonntag,

Ester Textorius och Frida Winnerstrand.

Reeett: den n nov. 1914 Victor Lundberg 35 år vid teatern.

Roll: senapsfabrikanten Ludwig Klinke i Spanska flugan.

Oscarsteaterns ensemble. Chef: August Bodén. Regi: August

Bodén, Emil Linden och Carl August Söderman; dirigenter:

Arild Bodén och Gustaf Tropp. Dans: Josefine Gullberg. Hrr

Sven dAilly, John Borgman, Arne Christensen, Erik Fröling,

Ernst Hallberg, Hugo Jacobson, Marcus Larson, Robert

Lindström, Josef Norman, Elvin Ottoson, Oscar Ralf, Axel Ringvall,

Gustaf Salzenstein, Christian Schröder, August Sjöholm, Georg

Sjölin, Sigvart Svendsen, Victor Svensson, Oskar Textorius,

August Tollqvist, Teofron Wickbom, Oscar Åberg och John

Öfwerman. Damerna: Vahlborg André, Signe Borg, Ellen

Borgman, Bertha Brändström, Alice Carlsson, Agnes Clementson,

Eva Ericsson, Inez Fröling, Maria Gistedt, Mary Gräber, Gerda

Grönberg-Rove, Lisa Holm, Iris Kihlberg, Susanna Liljefeldt,

Judith Lindenau, Elsa Lindqvist, Hildur Lundquist, Ingeborg

Norlin, Ulla Rasmussen, Svea Rundblad, Annie Sonntag, Axelina

Svensson, Alma Svendsen, Märtha Wallin och Naima Wifstrand.

Gäst: Emma Meissner som Delia Gill i Filmdrottningen.

Svenska teaterns ensemble. Chef: Rudolf Sellman. Regi:

Victor Castegren och Gunnar Klintberg. Hrr Julius

Bergen-dahl, Hugo Björne, John Brunius, Vilhelm Bryde, Arthur

Ceder-borgh, Gösta Cederlund, Gösta Ekman, Oscar Hagstedt, Torsten

Hammarén, Axel Högel, Oscar Johansson, Gunnar Klintberg,

Sigge Malmgren, Sven Quick, Gustaf Ranft, Edvard Strindin

och Tore Svennberg. Damerna: Olga Andersson, Pauline

Brunius, Constance Byström, Louise Fahlman, Annie Hirsch, Göta

Klintberg, Märtha Lindlöf, Lydia Molander, Ester Sahlin, Marga

Riégo och Tora Teje.Gäst: Albert Ranft som

Alexander Nyberg i

Alexander den Store.

Under sejouren gavs den 3

maj en festföreställning med

anledning av pansarbåten

Sveriges sjösättning.

Föreställningen bevistades av konungen,

kronprinsparet, prinsessan

Ingeborg samt prinsarna Carl,

Eugen och Vilhelm.

Programmet upptog: Flaggan opp ! dikt

av konung Oscar II, framsagd

av Gunnar Klintberg; uvertyr

samt Strindbergs Svanevit.

Alexandrateatrets sällskap.

Hrr Rasmus Christiansen,

Peter Fjelstrup, Jon Iversen, Peter Malberg och Robert Schmidt

samt damerna Amalie Bugel, Vera Fjelstrup, Erne Schröder

Clara Wieth och Antoinette Winding.

* *

*

DETTA SPELAR ÄR ETT STORT ÄR

i Stora teaterns historia. Ranft sköter ensam om den

drama-tiska och lyriska konsten och låter

säll-■ skapen från sina tre stora Stockholms-

scener: Svenska samt Oscars- och

Vasa-||| teatrarna alternerande spela på Stora

teatern, varjämte en nyorganiserad

ko-mK" .v%.- medi- och operettensemble växelvis spe-

^lade på den av Ranfts huvudstadsscener,

vars sällskap för tillfället var i

Göte-V- borg och dessutom utfyllde spelåret

PAUL wagemann Den nämnda Komedi-Operetten bör- varefter man gav ett par stora Stock-

Glada papegojan. Man spelade även fliv J/mm

kom med ett flertal nyheter i den gösta ekman

glada genren, vilka inte bara gjorde

succés de rire. Det bjöds också på en premiär för Sverige,

nämligen den »vansinnigt roliga» tyska farsen Trötte Teodor.

Nyheterna i övrigt voro ett par amerikanska lustspel: En man för

en dollar samt Kontanter, två tyska farser, Dygdens belöning

och Spanska flugan, i vilken senare pjäs ensemblens mästerlige

komiker Victor Lundberg firade sitt 35-års jubileum vid teatern,

samt slutligen det franska lustspelet Röda bandet.

Oscarsteaterns sällskap låg

här i tre månader. Det

framförde också en premiär för

Sverige, den nya

Lehår-operet-ten, som här kallades Röda

rosor, med Naima Wifstrand,

samt dessutom tre andra stora

operettnyheter, Polsk blod, där

göteborgspubliken hade tillfälle

att se och höra en ny stjärna,

göteborgskan Eva Ericsson,

som redan lagt

Stockholms-publiken och -kritiken för sina

fötter, Jean Gilberts

Filmdrottningen och Lehårs På tu man

_________________________ hand. Sejouren är märklig

victor lundbero även i de hänseendena, att un-GÖSTA CEDERLUND

der densamma den sista nyårsrevyn

— den hette Ungkarlsblod och var

av Kul och Sigge Strömberg — gick

på Stora teatern samt att Axel

Ringvall efter en lång och livsfarlig

sjukdom hade sin reentré på scenen. Det

var den 16 mars, som Lambertuccio

i Boccaccio, och hyllningarna och

jublet för den populäre Axel ville

knappast taga slut.

Filmdrottningen gavs i en

uppsättning, »man sällan skådat maken till

på Storan». Den danska divan Ulla

Rasmussen hade titelrollen, och i en annan roll var »lilla Eva

Ericsson en förtjusande uppenbarelse». På tu man hand gavs

under ovationsartat bifall. Naima Wifstrand och Oscar Ralf

hade huvudrollerna och hyllades särskilt under andra akten

—-fullständig opera, en enda duett i en härlig alpdekoration —

se-kunderade av Eva Ericsson och Christian Schröder. I revyn

gjorde särskilt Mary Gräber furor i en Emma

Meissner-imitation och Christian

Schröder i en Matilda

Jungstedt-Lin-den-dito. I övrigt bjöd revyn

bl. a. på ett ganska intressant

tekniskt tric, en kapplöpning

mellan ett expresståg och en

bil.

Svenska teatern spelade i två

månader och framförde som

nyheter den ungerska komedien

Katharina II av Ryssland, där

Pauline Brunius och Gösta

Ekman hade huvudrollerna,

Strindbergs Svanevit, ett

ungerskt skådespel Hallå!,

Shake-speares Julius Caesar, ett tyskt

lustspel Maj olika, där Gösta

AXEL RINGVALL Cederlund av sin i övrigt lilla roll gjorde ett verkligt

mästerverk, Schnitzlers Paracelsus samt den nya Schönherr, Guds

gröna jord och en ny Molnår, Vargen i äktenskapet. Slutligen

framträdde Albert Ranft i ensemblen som Alexander den Store.

En turné från Alexandra-teatret i Köpenhamn spelade första

gången i Göteborg en Bourdet, lustspelet Rubicon.

Vasateaterns sällskap. Chef: Oscar Byström, regi: Knut

Nyblom och Albert Ranft. Hrr Waldemar Bentzen, Oscar Byström,

Josef Fischer, Fredrik Hedlund, Victor Lundberg, Knut Nyblom,

Folke Pilo, Albert Ranft, Olav Riégo, Hugo Tranberg och John

Vestin samt damerna Karin Alexandersson, Georgina Barcklind,

Hilda Castegren, Ingeborg Cederlund, Constance Gibson, Eva

Nyblom, Ester Sahlin, Ester Textorius, Ajna Vestin, Aurora

Vestin och Frida Winnerstrand.

Vid föreställningen för Barnens dag gavs Bastien och Bastienne

med Elsa Nygren och hrr Göran Blom och W. Ömman samt

ur Joseph i Egypten med Elsa Nygren, hrr Elof Benktander,

Eric Ericsson och Örnman. En orkester ur Göteborgs

Symfoniorkester under Vilhelm Stenhammar medverkade.

Komedi-operetten, se spelåret 1914/15!

Gäst: Gösta Ekman som Per i Lycko-Pers resa.

Debut: Artur Rolén den 7 februari som Per i Lycko-Pers resa.

Musik under ledning av Paul Wagemann.

SPELÅRET 1915—16. Knut Lindroth-turnén. Hrr Hugo Bolander, Leopold Edin,

Eric Engstam, Martin Ericsson, Knut Lindroth, V. Pehrsson,

Eric Walter samt damerna Anna-Lisa Carlsson, Greta

Lager-holm, Greta Lindlöf-Claeson, Ann-Sofi Norin, Märta-Stina

Pe-tersen och Emmi Wållers.

Plastiska danser utfördes av Ann-Sofi Norin och Märta-Stina

Petersen.

Oscarsteaterns sällskap. Chef: Gunnar Malmberg; regi: Oskar

Textorius; dirigenter: Nils Söderberg och Gustaf Tropp; dans:

Josefine Gullberg. Hrr Sven dAilly, Erik Fröling, Bror

Hårle-man, Karl Kinch, Marcus Larson, Adolf Niska, Josef Norman,

Elvin Ottoson, Axel Ringvall, Christian Schröder, August

Sjöholm, Sigvart Svendsen, Victor Svensson, Oswald Thorén, Oskar

Textorius, August Tollqvist, Theofron Wickbom, Oscar Åberg,

Olle Åberg och John Öfwerman. Damerna: Alma Andersson,

Agda Björkman, Alma Bodén, Signe Borg, Ellen Borgman,

Märtha Brogren, Bertha Brändström, Alice Carlson, Gerda

Grön-berg-Rove, Maud Keyser, Helga Knutsson, Susanna Liljefeldt,

Elsa Lindqvist, Hildur Lundqvist, Hortensia Ohlsson, Svea

Rundblad, Maj Schultz, Annie Sjöbladh, Annie Sonntag, Alma

Svendsen, Axelina Svensson, Wilma Wallin, Märtha Wallin och

Naima Wifstrand.

Vasateaterns sällskap. Ledning och regi: Albert Ranft, vilken

även själv spelade med. I övrigt hrr Waldemar Bentzen, Gösta

Cederlund, Georg Fernqvist, Josef Fischer, Victor Lundberg,

Helge Olsén och Hugo Tranberg samt damerna Ingrid Andersén,

Georgina Barcklind, Margit Bentzen, Hilda Castegren, Ingeborg

Cederlund, Lisa Ranft och Edla Rothgardt.SAMMA VÄXELBRUK

är detta spelår rådande på Stora teatern mellan

Komedi-Operet-ten och Vasa- samt Oscarsteatrarna. Svenska teaterns sällskap

kom emellertid aldrig mer hit en corps. Dessutom hade Knut

Lindroth ännu en sej our, den sista, på Stora teatern.

Vasateatern började med den förut här välbekanta engelska

farsen Bland bålde riddersmän med Winnerstrand alltjämt i

sin gamla glansroll som sir

Guy. Som andra program kom

ett tyskt lustspel, i den svenska

bearbetningen kallat Victor

Lundbergs barn, en premiär

för Sverige. Mot slutet av

sejouren inträdde Albert Ranft

i ensemblen och medverkade i

ett par av sina gamla

bravurroller och i en ny Hennequin,

Herkulespillerna.

Komedi-Operetten hade

därefter en över fyra månader

lång sejour. Man hade god

start med ett tyskt

skådespel, Kärleken segrar. Som

andra nyhet hade man

djärvheten att vid en

matinéföre-ställning taga upp Paul Franks pjäs En fiffikus, trots att den

blivit vederbörligen avrättad i huvudstaden. Pjäsen klarade

sig emellertid här. Gamle Paillerons Sällskap där man har

tråkigt tycks visst publiken ha funnit tråkig, ty omedelbart efter

spelade man en av Det Kongeliges i Köpenhamn chef, William

Norrie, verkställd scenbearbetning av en sentimental amerikansk

historia, i den svenska dräkten kallad Far och dotter. Så

hade man en bättre succés med farsoperetten Två man om

en änka — där Barcklind särskilt glänste, och en ny Francis

de Croisset, Hjärter i trumf, till dess man under julen körde

med ett folkskådespel med sång i Harald Molanders

bearbetning, kallat Kumlander. Som nyårsprogram hade man ett

HILDA BORGSTRÖMMR. WU

OLLE SANDBORO, VALBORG HANSSON, CARL BARCKLINDspännande amerikanskt skådespel, Stormfågeln, där Carl

Barcklind ånyo hade en förträfflig roll — lika förträffligt tolkad.

Programmet gick nära en månads tid. Med de tvänne sista

programmen, Strindbergs Svanevit och ett anglo-kinesiskt rafflande

skådespel, Mr. Wu, med

Barcklind i titelrollen, hade

man också stor framgång.

De två sista dagarna i

februari lät Knut Lindroth

under sin sista sej our på

Stora teatern

göteborgspubliken stifta bekantskap

med Det gamla spelet om

Envar. Knut Lindroth

gjorde Envar.

Oscarsteatern hade en två

månaders glansfull sejour

med tre nyheter: Oskar

Straus’ Inkognito med

Märtha Brogren, Naima

Wifstrand, Axel Ringvall

och Christian Schröder

delande rosorna; Madame

Szi-bill, en ny segerkväll för

Oscarsteatern, varvid Adolf Niska första gången uppträdde i

Göteborg och genast hembar segern, samt Johann Strauss’ En

natt i Venedig. Man gav även Lyckoflickan, där Karl Kinch

gjorde sin entré i Göteborg, Ringvall första gången i Göteborg

gjorde fursten och Niska och frkn Brogren, liksom de bägge

nämnda, gjorde stormande lycka.

En ensemble från Vasateatern, under medverkan och ledning

av Albert Ranft, spelade under maj tre franska farser, av vilka

Kvinnorövaren var en nyhet. Säsongen slöt under jubel med

Spökhotellet.

Härmed är det också slut på Oscars- och Vasateatrarnas

sejourer på Stora teatern.

$ $

ADOLF NISKA Spökhotellet.

Albert. Ranft var själv med i elden på Storan under det

här spelåret, bland annat i Spökhotellet, som helt säkert är

en av de bästa av alla farser. Och Ranft var i sitt esse.

Det är han nämligen alltid, när han spelar fransk fars. Han

tillåter sig till och med att »strömberga», när det soligaste

humöret fångar honom. Som det exempelvis hände här på Storan

detta året.

Den av ensemblen, som gjorde den tjänande hotellbrodern,

kon-vojerade under förbindliga slingringar Pinglet-Ranft och hans

följeslagerska in i det rum, som stod till förfogande,

förkunnande, som rollen fordrade:

— Det här rummet är särdeles trevligt och varmt och

ombonat på alla sätt!

— Va tusan nu!, pustade Ranft, stegande vid sidan om rollen.

Inte behövs de’ någe’ särskilt varmt rum så här mitt i smällheta

sommarn!

Man suckade just då i Göteborg under en värmebölja.

— Nå, då kan vi ju ställa in ett isskåp och kyla av’ et me’,

proponerade motspelaren, som inte ville låta ställa sej.

Momangen därpå råkade det ljus, varmed de ärade gästerna

lysts in, att fläktas ut av något ogrannlaga luftdrag. Men detta

märkte inte elektrikern i sin vrå, vadan som förut både tak- och

golvramp bländade allt vad de förmådde.

— Ha! Ha! Ha!, skrattade nu Pinglet med full hals.

Ljuse’ slockna! Men här är tamfan lika ljust ändå! Det var

konstigt!

— Inte konstigt alls, gnäggade den andre, ej heller nu

svarslös . .. Det här ä’ nämligen ett spökhotell. ..SPELÅRET 1916-17.

1916 sept. 1—okt. 19: 1

dec. 26—

Albert Ranft, lyrisk ensemble.

1917 mars 7:

mars 31—april 20:

1916 okt. 20—dec. 21:

1917 mars 8—29:

april 21—maj 31: Vasateatern, två turnéer,

juni 14—15: Lundastudenternas spexturné.

Albert Ranfts lyriska ensemble är ett denna säsong nybildat

företag, som fortsätter här på Stora teatern till och med

spelåret 1919/20, vilket är Albert Ranfts sista på Stora teatern.

Chef för sällskapet var under alla fyra åren Arvid Englind,

regin handhades under hela perioden av Carl Lej dström, vad

operor beträffar och för operettprogrammen de två första åren

av Carl Barcklind och de två senare av Emil Adami. Dirigent

var under första året Nalle Halldén och under de tre senare

Fredrik Tobkeson samt Nils Söderberg 1917—19 och William

Rölling 1919/20, varjämte Paul Wagemann också under olika

perioder medverkade. Under första året medverkade som

gästdirigenter Hjalmar Meissner och medlemmar ur

Symfoniorkestern med Carmen och John Kåhrman med Bohéme. Det

koreografiska inslaget sköttes under första året av fru Gullberg, under

det andra av Albin Jarl, under det tredje av fru Gullberg och hr

Jarl samt under det fjärde och sista av fru Gullberg och Axel

Cegreller. Sujetterna voro i bokstavsordning och de olika åren.

Hrr Emil Adami 1916/17, 1918—20, Carl Barcklind 1916—18,

Harald Becker 1916/17, Oscar Bergström 1916—18, Bertil

Bru-sewitz 1916—20, William Engeström 1916/17, 1918/19, Tore

Ericsson 1916—20, Sven Hasselström 1916/17, Gösta Hedström

1916—18, Nils Henriksson 1916/17, Carl Hilmers 1916—18,

Knut Holm 1916—20, Hugo Jacobson 1916—20, Eric Johansson

1916/17, Marcus Larson 1916—20, Carl Lejdström 1916—20,

Josef Norman 1916—20, Georg Roslund 1916—19, Victor

Svensson 1916—18, Erik Tropp 1916—20, Tor Wallén 1916/17, Hjal-mar Wallin 1916—18, Nils Dahlgren 1917—19, Albin Jarl 1917

—19, Arvid Hammarlund 1917/18, 1919/20, Hans Nyqvist,

1917/18, Martin Öhman 1917—19, Uno Engström 1918/19, Franz

Hamberg 1918/19, Karl Kincli 1918—1920, Sven Lilja 1918—20

samt för sista spelaret: Harald Bjurström, Axel Cegreller, Viggo

Hansen, Sture Nilsson, John-Erik Strandman och Joseph Vero.

Damerna: Anna-Lisa Aurell 1916/17, 1918/19, Hilma

Barck-lind 1916—18, Alice Carlson 1916—20, Helen Centerwall

1916/17, Lilli Ericson 1916/17, Zelma Ericsson 1916/17, Ella

Eriksson 1916/17, Selma Eriksson 1916/17, Ebba le Grand

1916/17, Anna-Lisa Hilmers 1916/17, Elli Jensen 1916/17,

Sara Kvarnström 1916/17, Elin Lejdström 1916—20, Edith

Mileson 1916—18, Thyra Norman 1916—20, Hortensia Ohlsson,

s. m. fru Hedström 1916—19, Marta Sjödin, s. m. fru Cronwin

1916—19, Anna Sonne 1916/17, Ingeborg Udde 1916/17, Clara

Wagemann 1916/17, Kerstin Wahlström 1916—18, Tora Wiberg

1916/17, Lelly Englind 1917—20, Gulli Fält 1917/18, Emma

Rommel 1917—19, Ebon Rosenqvist 1917/18, Anna Rydberg

1917/18, 1919/20, Karin Rydberg 1917/18, Anna Sandberg

1917/18, Iris Wickman 1917/18, Greta Ahlberg 19T —20, Greta

Bengtsson 1918—20, Kerstin Bergman 1918/19, Aase Brydegård

1918/19, Gudrun Folmer-Hansen 1918/19, Frida Greiff 1918—

20, Anna Gräber 1918/19, Stina Guttormsién 1918—20, Ylva

Hellberg 1918/19, Oda Hessel 1918—20, Da^gny (Dagmar)

Hörberg 19x8—20, Ester Lewrén 1918—20, Gr^ta Lindgren 1918/19,

Karin Lundstedt 1918/19, Harriet Mileso^i 1918—20, Elin

Mo-rin 1918—20, Kajsa Ranft 1918—20, In&fe Sjödin 1918/19, Signe

Wiberg 1918—20, Svea Winberg 191(8/19 samt för spelåret

1919/20: Finchen Bengtsson, Dagmar AEdelberg, Dagny Englund,

Audhild Glende, Aino Hallin, Gurli jHasselblad, Mary

Johansson, Stassa Wahlgren, Tonny Westl»lnc} 0ch Elsa Winssing.

Ranfts dramatiska sällskap, soni spelade åren 1916/17 och

1917/18 hade till ledare Justus Ha/gman och som regissör Konni

Wetzer. Hrr Nils Arehn 191W/17, Einar Axelsson 1916/17,

Sven Bergvall 1916/17, Justus Hj^gman 19x6—18, Gustaf Hjorth

1916—18, Bertil Junggren 19*6_rå, Erik Landberg 1916/17

Albin Lindahl 1916—18, Sten mfeuman 1916/17, Gösta Petters-son 1916—18, Erik Landberg 1916/17, Victor Wennerholm 1916

—18, Ragnar Widestedt 1916—18, Karl-Ivar Ytterman 1916—18

samt för sista spelåret: Sture Baude, Axel Lindberg, Erik

Malmberg och Helge Olsén. Damerna: Maja Arehn 1916/17, Margit

Bentzen 1916—18, Elsa Carlsson 1916—18, Märta Hallström

1916/17, Valborg Hansson 1916/17, Lilly Jacobsson 1916/17,

Anna-Lisa Lindahl 1916—18, Göta Malmberg 1916—18, Anna

Rosén-Bergvall 1916/17, Lotten Seelig-Sandgren 1916/17 samt

för säsongen 1917/18: Märta Halldén, Olga Hällgren, Gerda

Lindblom, Alice Sandels och Anna Taflin.

Vasateaterns första turné, Annonsera !-turnén: hrr Albert

Ranft, Waldemar Bentzen, Georg Fernqvist, Josef Fischer,

Victor Lundberg, Olav Riégo och Hugo Tranberg samt damerna

Lisa Ranft, Georgina Barcklind, Helga Ekberg och Anna Norling.

Den andra turnén: Regi: Knut Nyblom; hrr Oscar Byström,

Nils Carlsson, Semmy Friedmann, Fredrik Hedlund, John

Lindlöf, Erik Petschler och Olof Winnerstrand samt damerna Hilda

Castegren, Ingeborg Cederlund, Elsa Christiernsson, Mia

Hagman, Estet Sahlin, Ester Textorius och Frida Winnerstrand.

* *

*

\ ALBERT RANFT

sköter ensam under \detta spelår 0111 underhållningen: dels

med ett nybildat lyrisikt sällskap och dels med en likaledes

nybildad dramatisk avdeliVng- Den förra stod under ledning av

Carl Barcklind och Arvid yEnglind, under det att vid den senare

Konni Wetzer var regissör\ och Justus Hagman ekonomichef.

Den lyriska ensemblen staVtade och spelade större delen av

säsongen. Den inleddes med Vn operett, som snart skulle bli en

av teaterns allra populäraste Vnämligen Kålmåns

Csårdåsfurstin-nan. Eftersom väl åtminston® varannan göteborgare och

göteborgska haft Csårdås-febern, f»i v> kanske här ta med

besättningen i de större rollerna vid \*erkets första framförande i

Göteborg. Detta ägde rum den 1 sMpptember 1916 i Carl Barcklinds ARVID ENGLIND

NALLE HALLDÉNregi och med Björn Halldén vid dirigentpulten. Alltså: furst

Leopold Maria — Josef Norman, furstinnan Juliana — Clara

Wagemann, Edwin Ronald — Gösta Hedström, Stasi Eggenberg

— Hortensia Ohlsson, greve Boni — Carl Barcklind, Sylva

Varescu — Hilma Barcklind samt Feri — Emil Adami. Tore

Ericsson gjorde hovmästaren och hade denna roll vid så gott

som alla Csårdås-framförandena — ett rekord! Nästa

nyheter voro premiären för Sverige av

det på Schubert-musik byggda

sångspelet Jungfruburen, med Oscar

Bergström som Schubert, samt en ny

Edmund Eysler, Kvinnans list —. I

slutet av januari kom en urpremiär,

Rubber, text av Carl Barcklind samt

musik av Felix Körling, där fru och

hr Barcklind hade huvudrollerna,

samt som sista nyhet för Stora

teatern Puccinis Bohéme. Ännu en

opera spelades under sejouren,

nämligen Carmen, med fru och hr

Lejd-ström samt hr Henriksson, samt två

komiska operor, Villars’ dragoner

och Konung för en dag. Av de

moderna programmen förtjänar kanske

också Dollarsprinsessan att nämnas.

Den dramatiska avdelningen hade inte mindre än sju nyheter.

De voro de Flers’ och de Caillavets Primerose, ungraren Dregelys

Frökens man, vidare Palle Rosenkrantz’ Mästerkatten i

stövlarna, så en ny Molnår, Försvarsadvokaten, samt ett engelskt

lustspel Diamanten och ett ungerskt Duellen. Dessförinnan

hade se jo."rens clou gått av stapeln, premiären för Sverige av

Rostands Örnungen med Märta Hallström i titelrollen. Hon

slog fullständigt igenom i rollen. Kritiken konstaterade succés

och hade beröm även för de övriga rollernas framställare: Nils

Arehn som grenadjären Flambeau, Sven Bergvall som furst

Metternich, fru Valborg Hansson som exkejsarinnan och Albin

Lindahl som kejsar Frans. Bland repertoaren i övrigt kan

ALBIN LINDAHLkanske också förtjäna tilläggas Shakespeares Mycket väsen för

ingenting.

Olika ensembler från Vasateatern gasterade. Först en turné,

med Albert Ranft, som spelade en amerikansk fars, Annonsera!,

och så en andra med en ny Somerset Maugham, Fru Carolines

friare, en engelsk kriminalpjäs, Pultronen, samt slutligen en

engelsk fars, Lilla tuttenuttan.

Lundastudenternas spexturné avslutade säsongen under två

dagar i juni och spelade ett påveskämt i två akter, kallat

Boni-facius eller Kärlek i Vatikanen. Gästspelet var roligt och bör

nämnas bara ur den synpunkten, men det är också remarkabelt

därför, att turnén var det nya A.-B: Stora teaterns förste

hyresgäst.

* *— Hallå där! Hur många gånger skall jag behöva säga, att

vid det här skottet ska’ kvinnan A nedkomma med två bam på

trappan C!

Det sägs, att skrattsalvorna över denna replik nästan

överröstade kanonaden...

mars i—april 30: Albert Ranft, dramatisk ensemble,

april 2 och 4: Vera Fokina och Mikael Fokin. Musik:

medlemmar av Symfoniorkestern

under Hjalmar Meissner.

Lyriska avdelningen, se spelåret 1916/17!

Debut: Martin Öhman den 20 sept. 1917 som Fra Diavolo.

Gäster: Naima Wifstrand som Sylva Varescu i

Csårdåsfurst-innan och Emma Meissner som Hanna Glawari i Den glada

änkan, titelrollen i Kyska Susanna, Adéle i Läderlappen och Rosi

i Stallgreven.

Dramatiska avdelningen, se spelåret 1916/17!

I maj-programmet, revy-operetten Tip-Top, medverkade

dessutom Björn Halldén som dirigent, Carl Hagman med

dansarran-gemang och Jean Claesson samt damerna Stina Guttormsen,

Juliette Lind, Hortensia Ohlsson-Hedström, Edith Malmberg,

Wally Rasmussen och Dagny Öhlander.

Gäster: Gerda Lundequist-Dahlström i titelrollen i Maria

Magdalena, som fru Engelstoft i Thora van Deken och Ranka

Hell-wald i Sin egen domare; August Falck i Oväder samt Pauline

Brunius som drottning Elisabeth av England i Kring drottningen.

Långfredagen och påskdagen gåvos soaréer.

SPELÅRET 1917-18.FRA DIAVOLO

SAMMA TVÄ SÄLLSKAP

spela detta år på Stora teatern.

Den lyriska ensemblen, från den i september till den

siste februari, började med en Fall-operett, d. v. s. Richard

Fall, en yngre broder till den »store» Leo. Verket, som hette

Kärleksbänken, blev inte just någon större succés, så

Csårdås-furstinnan måste snart upp igen och dansa och sjunga. Och att

det gjordes med glans, kan man förstå, då Naima Wifstrand

var Sylva Varescu. Senare blev hon i denna uppgift

remplace-rad av Hilma Barcklind. Under tiden färdiggjordes det nya

programmet, Aubers opera-comique, Fra Diavolo, som blev en

avgjord framgång. Programmet är märkligt även ur den

synpunkten, att i titelrollen debuterade en sångare, som sedan via Stora

teatern skulle skaffa sig världsrykte, Martin Öhman. Debuten

ägde rum den 20 september. Sedan sökte man gjuta nytt liv i

Den glada änkan, och lyckades, med Emma Meissner i

titelrollen och Carl Barcklind som Danilo, vadan sålunda det lyckliga

paret återförenats. Under det Lehårs operett drog publik ochREGEMENTETS DOTTERKYSKA SUSANNA

pängar i kassan, forbereddes en ny opera-comique, Regementets

dotter, där hr Öhman hade sin andra roll, som Tonio.

Regementets dotter gick med glans, till dess fru Meissner ryckte in som

Kyska Susanna. I december slogs ett stort slag med

dubbelprogrammet Cavalleria rusticana och Pajazzo, vilket blev en både

konstnärlig och ekonomisk framgång. Det var heller ingen

rollbesättning, som behövde skämmas för sig. I Cavalleria rusticana

var fru Lejdström Santuzza, fru Barcklind Lola, Martin Öhman

Turiddu, Oscar Bergström Alfio och Hortensia

Ohlsson-Hed-ström Lucia. Rollbesättningen i Pajazzo såg ut så här: Canio

— Öhman, Nedda — fru Lejdström, Tonio — Carl Lejdström,

Beppo — Gösta Hedström och Silvio — Nils Dahlgren. Carl

Lejdström hade regin i bägge operorna, vilka dirigerades av

Fredrik Tobiseson. På själva nyårsafton gick premiären av Ivar

Hallströms sagoopera Per Svinaherde. Det var enligt högsta

exempel, då Operan några säsonger tidigare haft sagospelet som

julprogram med fru Jungstedt som prinsen-svinaherden.

Rollen gjordes nu av fru Barcklind. Det blev en ny succés med 17

föreställningar en suite. Så kom gamla Läderlappen med gäst-LÄDERLAPPENJUSTUS HAGMAN

spel av fru Meissner som Adéle.

I övrigt var Öhman Eisenstein,

fru Lejdström Rosalinda, fru

Barcklind Orloffsky, Oscar

Bergström fängelsedirektören

och Josef Norman

fångvaktaren. Den sista nyheten var en

ungersk operett Stallgreven, där

Hugo Jacobson slog igenom i

titelrollen. Så var den lyriska

säsongen slut, och det bör bara

tilläggas, att Csårdåsfurstinnan

stått som program på alla

mati-néerna. Bara en liten början

ännu på den operettens resurser!

Den dramatiska avdelningen

spelade under mars och april.

Först kom Maeterlincks Maria Magdalena med gästspel i

titelrollen av Gerda Lundequist-Dahlström. Ragnar Widestedt var

Lucius Verus, Justus Hagman Silanus, Bertil Junggren Lasarus,

Albin Lindahl Josef av

Ari-matea och Märta Halldén

Marta. Fru Lundequist

fortsatte sitt gästspel i Hjalmar

Bergströms Thora van Deken

som fru Engelstoft ■— dottern

gjordes av Elsa Carlsson -—

samt i norrmannen

Wiers-Jens-sens Sin egen domare. Nästa

nyhet var ett ytterst romantiskt

amerikanskt skådespel — det

hette också i originalet

Ro-mance — Signora Cavallini,

där Märta Halldén glänste, inte

minst i stora toaletter, som

den berömda konstnärinnan

ELSA CARLSSON madame Marguerita Caval-lini. Hennes motpol, prästen Armstrong, gjordes av Ragnar

Widestedt. August Falck hade ett gästspel i Strindbergs

Oväder, varpå Pauline Bruuius gasterade som drottning Elisabet

i Brita von Horns Kring drottningen. Matinéprogrammet under

sejouren var Nanna Wallensteens När nämndemans moras Ida

s’ulle bortgeftas.

Den dramatiska sej ouren var avbruten i två dagar under april

för en dansafton av Mikael Fokin och Vera Fokina, varvid en

avdelning ur Göteborgs Symfoniorkester under Hjalmar

Meissner svarade för musiken.

Slutligen gav Ranft en revy-operett, svensk till extraktionen

vad beträffar både text och musik. Den hette Tip-Top.

Stjärnorna voro Juliette Lind och Jean Claesson.

Göteborgs friluftsteater. Hrr Otto Arnold, Torre Cederborg,

Erik Gustafsson, Thorsten Hillberg, Erik Rytterberg och Bror

Sjökvist samt damerna Viran Rydkvist, Frida Dahlskog, Lilly

Klang, Linnea Nilsson och Eva Sachtleben.

Turné Gösta Ekman. Dir.: Gerhard Johnsson. Gösta Ekman

som gäst samt damerna Mary Johnsson, Göta Malmberg och

Inez Lundmark.

SPELÅRET 1918-19. Slottsskogens friluftsteater. Hrr John Börjesson (John

Botvid), Nils Ekstam, Georg Fernqvist, Axel Hagerberg, Gösta

Pettersson, Orvar Rasmussen, Harry Roeck-Hansen och Hilding

Rohlin samt damerna Esther And, Georgina Barcklind, Greta

Holmberg och Ida Östergren.

Ranfts lyriska sällskap, se spelåret 1916/17!

Gäster: Christian Schröder i ett flertal roller; Emma Meissner

som Fragoletto i Frihetsbröderna; m:me Maria Kousnjezowa i

titelrollen i Den sköna Helena och som O Mimosa San i Geishan ;

Georg Posemkowsky som Paris i Den sköna Helena och

Andre-jewa Skilondz som Philine i Mignon.

Det danska gästspelet i september bestod av hrr C.

Biering-Petersen, dirigent; Hans Didrichsen, Jacob Jacobsen, även regin,

Alf Hansen, Carl Hemmingsen, Vilfred Larsen, Johan Nielsen

och Frantz Sjögren samt som gäst Gunnar Steen från

Na-tionalteatret i Kristiania. Damer: Valborg Andersen, Christel

Holch, Berta Lindendahl, Kate Slundt samt Margrethe Bille och

Esther Franck i en dansinlaga.

Vid gästspelet i maj var det medlemmar av Casinoteatrets i

Köpenhamn ensemble som gästade Stora teatern. Hrr C.

Biering-Petersen, dirigent; regi: Alfred Cohn, Carl Hillebrandt och

Christian Schröder samt hrr Olof Böving, Georg Feder, Poul

Guldager, Alfred Hansen, Viggo Hansen, Louis Melander,

Petter Möller och som gäst Arne Weel från Scalateatret. Damer:

Inger Bolvig, Gudrun Carlson-Fönss, Agnes Christiansen, Iris

Gilbe, Ellen Harré-Lundquist, Christel Holch och Else Weng.

* *

*SPELARET BÖRJADE TIDIGT,

§redan den 6 juli, då teatern

under åtta dagar förhyrdes

av Otto Arnold och Viran

Rydkvist. Programmet

upptog Ernst Fastboms

dramatisering av Ester-Blenda

Nordströms En piga bland pigor

med frkn Rydkvist som Anna,

direktör Arnold som Bonn i

Taninge, Eva Sachtleben som

Karin Söderström och Torre

Cederborg som Anders.

Ett par dagar senare

gästade turné Gösta Ekman under

direktion av Gerhard Johnson.

v.ra7^v,St Man Sav ett lustsP£l- kallat

Hans kunglig höghet. Som

dess författare avslöjade sig senare turnéns ledare, vilken vi nu

i vår tur avslöja här. Författaren och turnédirektören är

nämligen identisk med den nu så celebre revyförfattaren och

charmören Karl Gerhard. Gösta Ekman och Mary Johnson hade

huvudrollerna. Pjäsen och utförandet fingo god press.

Några dagar i augusti flyttade

Slottsskogens friluftsteater, under

direktion av Gerda Thomée, in på

Storan. Härvid framfördes Webers

Preciösa och Vermländingarne.

Preciösa var Esther And, och Orvar

Rasmussen svarade för det

musikaliska i Webers romantiska

skådespel. I Vermländingarne var

direk-tricen själv Brita, Georg Fernqvist

Erik, Esther And Anna och Orvar

Rasmussen Löpar-Nisse.

Sommarsäsongen var orsakad av gerda thomée-m attssonFARINELLI den här i Göteborg då

pågå-JÉäSSBKi, ende första Svenska mässan.

Den »riktiga» säsongen på

Storan det året var enbart

ly-Ranfts lyriska

lands-ortsensemble från föregående

k säsong — den hade emellertid,

som man ser, en ganska

för-ändrad sammansättning detta

\ " år — började med den

outslit-jÄpFjrfjj? liga Csårdåsfurstinnan, nu med

en ny Sylva Varescu, nämligen

ingen mer eller mindre än

Albert Ranfts dotter Kajsa. Och

Csårdåsfurstinnan gjorde ny

, , „ , i. succés och Kajsa Ranft en väl-

KAJSA RANFT (numera fru Karl Kmch) J

villigt mottagen entré på scenen.

Teatern disponerades under september fyra dagar för ett

gästspel av en dansk ensemble i Linckes operett Casanova, som kort

förut introducerats här i Göteborg på Nya teatern av ungefär

samma sällskap. Casanova ha- _

de framgång nu också på

Storan.

Det ordinarie sällskapet

fortsatte med Zumpes Farinelli.

Farinelli gjordes av Martin

Öhman, Manuela av Hortensia

Ohlsson-Hedström och

teaterdirektören och hans regissör

av hrr Adami och Norman.

Så följde Tiggarstudenten med

Öhman som Simon, Karl

Kinch som Ivan, Carl

Lejd-ström som Ollendorf samt

Anna Gräber och Lelly Eng-

lind som respektive Laura och ______

Bronislawa. otto arnoldFRIHETSBRÖDERNAUnder tiden från den 2 till

och med den 24 oktober var

teatern stängd på grund av den

härjande spanska sjukan.

Nästa program var Den

sköna Helena med Ylva

Hellberg i titelrollen, Karl Kinch

som Paris, Josef Norman som

Menelaus, Adami som Kalkas

och Inez Sjödin som Orestes.

I Offenbachiaden gasterade

senare tvänne ryska gäster,

m:me Maria Kousnjezowa som

Helena och Georg

Posem-kowsky som Paris. Så klämde

man till med en premiär för

Skandinavien. Det var en

ganska obetydlig operett, kallad Vita dominon, som publiken dock

intresserade sig för och som stod nära en månad på spellistan.

Som nyårsprogram hade man Frihetsbröderna, varvid Carl

Lejd-ström var Montedafior, Elin

Lejdström Fiorella, Emma

Meissner, som gäst,

Frago-letto, Josef Norman Pietro och

Martin Öhman Dom Cluncar

samt Sven Lilja Trascapatrullo

och Marta Sjödin hertigen av

Mantua.

Som speciellt

ungdomsprogram introducerades på

teatern ett svenskt original,

Prinsessan som inte ville skratta,

med text och musik av Helge

Malmberg. I april kom

Thomas’ opera Mignon med Elin

Lejdström som Mignon,

Martin Öhman som Wilhelm torre CederborgTIGGARSTUDENTENVITA DOMINONMIGNONMeister, Carl Lejdström som Lothario, Nils Dahlgren som

Laertes, Karl Kinch som Fredrik och Svea Winberg som Philine.

Som sista nyhet gavs en ny Leo Fall, Kejsarinnan Maria Teresia.

Kajsa Ranft hade titelrollen, och Martin Öhman gjorde

gemålen. I övrigt medverkade Kerstin Bergman samt hrr Kinch,

Dahlgren och Norman bland andra. Mot slutet av säsongen tog

man upp Geishan. Hortensia Ohlsson-Hedström var

fortfarande O Mimosa San, Sven Lilja var Fairfax, Kajsa Ranft

Molly, Josef Norman Wun-Hi, Emil Adami markis Inmari och

Georg Roslund Katana. Som O Mimosa San framträdde senare

Gudrun Folmer-Hansen och m :me Kousnjezowa. Även Polskt

blod kom upp med Kajsa Ranft. Csårdåsfurstinnan var

matiné-programmet så gott som hela säsongen.

En hel del nattinéer voro anordnade under säsongen till

förmån för solist- och körpersonalen. Bland de medverkande i

dessa var också Albert Ranft, som föredrog Fänrikens

marknadsminne, samt Axel Engdahl.

En ensemble från Casinoteatret i Köpenhamn spelade under

maj Dollarsprinsessan, Tappre skräddaren, tidigare given på

teatern under namn av De båda husarerna, samt Casinos stora

succés, Jean Gilberts Jakten efter lyckan.

maj io—ii: Göta P. B :s teater och sångkör,

maj 27—30: Danskt operettgästspel.

Under Arnold & Rydkvists julisejour medverkade i regin Olle

Sandborg. Hrr Vilh. Berndtsson, Eric Malmberg, Josef

Norman, Bror Sjökvist och Valter Olsson samt damerna Frida

Dahlskog, Eva Sachtleben och Rosa Tillman.

SPELÅRET 1919—20.KEJSARINNAN MARIA TERESIA Ranfts lyriska sällskap, se spelåret 1916—17!

Debut: den 15 sept. Märta Samson som Siebel i Faust.

Gäster: Knut Öhrström i titelpartiet i Faust; Felix Körling

som dirigent vid premiären av Jockeyen; Christian Schröder

som Edwin Ronald i Csårdåsfurstinnan, Bronio von Popiel i

Polskt blod och greve Pepi Coblenz i Kejsarinnan Maria

Teresia: Otti Pegel i titelrollen i Kejsarinnan Maria Teresia samt

Carl Johannesson: dansen i Faust. Vidare Adolf Niska som

Achmed Bey i Stambuls ros, Edwin Ronald i Csårdåsfurstinnan

och Victor Ronai i Karnevalsdrottningen; Sophus Erharth som

Celestin i Lilla helgonet och Erik Andersson som Champlatreux

i Lilla helgonet.

Debuter: Clara Thomsen den 4 dec. som Lisi Gaudenzdorff i

Prinsessan Sommarsol samt senare i titelrollen i Lilla helgonet

och Dagmar Tau (fru Schaumann) som Beatrice i Boccaccio.

Det danska gästspelet. Hrr Hans Didrichsen, Alf Hansen,

Jacob Jacobsen, även regin, Carl Hemmingsen, Vilfrid Larsen,

Johan Nielsen, Frantz Sjögren och Arne Weel samt William

Rölling som dirigent. Damer: Valborg Andersen, Inger Bolvig,

Christel Holch, och Berta Lindendahl samt Gerda Gulda som

solodansös i en balettinlaga.

* *

*

REDAN PÄ SOMMAREN

började detta spelår, då Viran Rydkvists och Otto Arnolds

sällskap spelade Geijerstams Per Olsson och hans käring samt

redaktör Fredrik Lindholms lustspel Miljonär för en dag, det

senare i Olle Sandborgs regi.

Det Ranftska operettsällskapet, som spelade hela året på Stora

teatern, började med en Jean Gilbert — kompositören hade, som

man kanske erinrar sig, också avslutat teaterns förra säsong.

Den nya operetten hette Fröken Trallala. Rollbesättningen

upptog ett par nya namn. Sålunda gjordes titelrollen av Dagmar

Edelberg, Stassa Wahlgren hade en annan uppgift, och påsvärdsidan inträdde bland andra i ensemblen John-Erik

Strandman, redan välkänd för Göteborgs teaterpublik från Axel

Eng-dahls Folkteater. Hr Strandman hade en av press och publik

väl mottagen entré på den scen, där han med sin frodiga komik

och verkliga konst inom genren under årens lopp sedan skapat

ett sådant rikt galleri typer. Ett annat nytt namn på Stora

teatern var Finchen Bengtsson, som alltjämt från denna scen

gläder med måttfull

char-gering i tolkningen av

rollerna i sitt fack.

Gil-bertoperetten gick bra,

men för att tillmötesgå

publikens krav togs efter

några gånger gamla

Csårdås upp igen. Kajsa

Ranft var fortfarande

Sylva Varescu, Edwin

Ronald gjordes av Karl

Kinch, Boni av Hugo

Jacobson och Stasi av

Lelly Englind. Josef

Norman var kvar i sin

gamla roll som fursten.

Den 15 september

fyllde Stora teatern 60 år,

vilket celebrerades med en festföreställning, som behandlas

separat.

Som det fjärde programmet kom en svensk operett av Felix

Körling. Den hette Jockeyen, och även texten var av Körlings

hand. Dagmar Edelberg gjorde »jockeyen» och premiären

dirigerades av kompositören själv. Jockeyen red emellertid inte in

vare sig ära eller guld, utan efter nio lopp avlöstes den av ett

bättre fullblod, av Polskt blod, likaså med Dagmar Edelberg.

En ny repris följde, av Kejsarinnan Maria Teresia med

gästspel av Otti Pegel från Oscarsteatern. Gemålen spelades nu

av Sven Lilja, greve Pepi fortfarande av Karl Kinch, och Lelly

Englind var prinsessan Adelgunde. En annan gäst från Oscars-teatern, Christian Schröder, medverkade senare i detta program

liksom i Csårdåsfurstinnan och Polskt blod.

Som nästa program tog man efter tioårig vila upp Strauss’

Zigenarbaronen. Det hälsades av kritiken som ett onekligen

gott grepp i fjärdingen och med tillfredsställelse av publiken.

Sandor Barinkay gjordes av en nyengagerad sångare, Harald

Bjurström, vilken tidigare vid några av Faustföreställningarna

medryckande» den populära värvarvisan. Uppsättningen var

»bra», och det hela en god föreställning under Fredrik Tobisesons

pinne.

Den nya Leo Fall-operetten, Stambuls ros, kom därefter upp

på teatern. Sven Lilja var Kemal pascha, Kajsa Ranft

Tians dotter och Lelly Englind dennas väninna, Karl Kinch var

Achmed bey och framträdde med verldig bravur liksom hrr

Norman och Hugo Jacobson samt Strandman. Ranft hade

en ny vacker framgång med detta program, som följdes av

en operett av den på teatern ej förut spelade Leo Ascher, i den

svenska versionen kallad Prinsessan Sommarsol och med Elin

Lejdström som prinsessan Marie. Programmet upptog en

debut av Clara Thomsen. Prinsessan Sommarsol var uppsatt

CARL LEJDSTRÖM

sjungit titelpartiet och fått ett

visst erkännande. Hans

tolkning av zigenarbaronen tog

publiken, som med värme

hälsade hans sympatiska tolkning

och sång, och även kritiken

fann hans framträdande vara

av intresse — en

musikkännare fann hans zigenarbaron

nå upp till Schiickers under

dennes glansdagar. Josef

Norman var svingödaren, Thyra

Norman hans dotter, Elin

Lejd-ström zigenarflickan och

Fin-chen Bengtsson zigenerskan.

Carl Lejdström, som även

svarade för regin, »sjöng käckt ochmed mycken lyx i kostymer och dekorationer och blev en

ny succés.

Under den besvärliga julmånaden vidtog ett gästspel av Adolf

Niska i Stambuls ros och Csårdåsfurstinnan. Nyårsprogrammet

var den nya Kålmån-operetten Karnevalsdrottningen med Niska

i målarens roll och Kajsa Ranft i den kvinnliga huvudrollen.

Och så behärskade Kålmån en tid helt och hållet repertoaren, då

som vanligt Csårdåsfurstinnan stod på matinéprogrammet. Det

andra programmet under 1920 var Lille hertigen méd Elin

Lejdström i titelrollen, Carl Lejdström som Montlandry, Norman som

Maroufle, Lelly Englind som hertiginnan de Parthenay och

Fin-chen Bengtsson som föreståndarinnan för klosterskolan. En

verklig nyhet var Oskar Straus’ En balnatt, med damerna

Ranft och Englind samt hrr Strandman, Bjurström, Norman,

och Hugo Jacobson. Så kom Boccaccio med Karl Kinch i

titelrollen, vilken han »klarade med gott humör i både spel och sång».

Elin Lejdström var Fiametta, Norman var Scalza och

Strandman Lotheringi. Reprisen upptog två debuter: i Lambertuccios

roll av en teater- och musikintresserad Göteborgs journalist,

redaktör Emil Ellertz samt i Beatrices av fru Dagmar Schaumann.

Den sista nyheten var en för hela Sverige, den nya Jean Gilbert,

Damen i hermelin, »den första representanten på svensk scen för

den nya riktning, till vilken modern tysk operett utvecklat sig».

Verket fick ett välvilligt mottagande. Elin Lejdström och Karl

Kinch hade huvudrollerna, varjämte bland andra medverkade hr

Strandman som silhuettklippare och hr Lejdström som överste.

Som sista program gavs Lilla helgonet med en andra debut av

Clara Thomsen i titelrollen. I övrigt var Norman Celestin, Lilja

majoren, Bjurström Champlatreux, Adami Loriot och Finchen

Bengtsson priorinnan. Särskilt festliga voro vid denna repris

Knut Holm som teaterdirektören och Bror Tropp som hans

regissör. Som Champlatreux gasterade senare Erik Andersson och

som Celestin den danske skådespelaren Sophus Erharth.

Under en stor del av säsongen gavs Csårdåsfurstinnan som

matiné. Den 12 april upplevde den populära operetten sin i5o:de

föreställning på Stora teatern. Även detta spelår gåvos en del

nattinéer. Spelåret avslöts med P.-B.-spex: Theodard och Amalgunda

samt Erik XIV, vidare med en soaré för Rädda barnen samt

danskt gästspel i Casanova.

Härmed slutar Albert Ranft som ledare av Stora teaterns öden.

Från och med nästa spelår står A.-B. Göteborgs lyriska teater

för verksamheten på Storan.

*

NÄR STORA TEATERN FYLLDE 60 ÅR.

Den 15 september 1919 hade sex decennier förflutit, sedan

Stora teatern första gången öppnade sina portar. Högtidsdagen

hugfästes av Albert Ranft i samarbete med A.-B. Stora teatern

med en jubileumsföreställning. Det blev en lysande fest, och

»aftonen var i alla avseenden synnerligen lyckad». Vi citera

ur den dåtida pressen:

Att salongen var fullsatt, är väl onödigt att omtala, liksom ock

att stämningen bland den högtidsklädda publiken redan från

början var den allra bästa. Festen öppnades av direktör Albert

Ranft själv, som framträdde inför den eklövskransade rampen

och föredrog en av Daniel Fallström författad högstämd prolog

av följande lydelse.

Ridån gått upp för fyllda sextio år,

och härar utav minnen er bestorma.

Och gavs det tid — jag skulle också forma

gestalterna från fordom och i går.

Men ouverturen väntar att få brusa

till Fausts underbara äventyr,

där avgrundsmörkret viker för det ljusa,

när himlar öppnas — evigheten gryr. Teatern är som Faust — ock en saga,

ett äventyr av både skratt och gråt,

där mänsklighetens sorgsna stämmor klaga,

men glädjen dansar fram på solig stråt.

Teatern blev oss kär — från barndomstider,

trolsk lyste rampen som Aladdins ring.

Och samma trollglans den i afton sprider —•

att vi ha åldrats — det gör ingenting!

Teatern, det är ljuset mitt i natten,

en fackla, slungad emot barbarit,

teatern är kulturen — visdomsskatten,

vår egen samtid — skildrad av genit.

Först är teatern endast några bräder,

ett tälttak — himlens stjärnor ovanför,

där Tabarin — bohéme i alla väder,

på scenen älskar, hatar, slåss och dör.

På den teater, som i afton firar

de sex decennier den har bestått,

jag minneskransen, lagerflätad, virar

åt scenens stormän — vilka hava gått.

Främst August Lindberg. Högt han satte kallet,

en eldstod förde han de unga an,

och lugn och modig stod han mitt i svallet,

när stormen rasade. Han var en man.

En man! Just detta vill er scen jag önska —

en man, som lyfter framtidens standar

och låter konstens vårdträd åter grönska

och diktens kungsord klinga som fanfar. Slå sedan krets omkring den nya scenen,

lär hålla av den som en gammal vän.

Och Orfeus själv skall sjunga liv i stenen,

och vakna skola andarna igen.

Direktör Ranft avtackades med en kraftig applåd, och så gick

ridån för Gounods opera Faust, som var aftonens program.

Det framförande, som bestods operan var i alla hänseenden

förstklassigt. Carl Lejdström hade nedlagt ett gott arbete på

iscensättningen, och Fredrik Tobiaeson hade gjort detsamma

med musiken. Den som hade den största förtjänsten av

framgången var Elin Lejdström som Margareta. Hr Lejdström var

Mefistofeles, och som Faust medverkade som gäst operasångaren

Knut öhrström. Även de övriga rollinnehavarne skilde sig väl

från sina uppgifter: Karl Kinch som Valentin, Finchen

Bengtsson som Martha och en debutant, Märta Samson, som Siebel.

Det hela gick mycket jämnt under hr Tobiaesons erfarna

ledning, och föreställningen var i mer än ett avseende särdeles

lyckad. Herrskapet Lejdström och hr öhrström liksom ock hr

Tobiaeson belönades med blommor och lagerkransar.

Sedan applåderna och ovationerna för de uppträdande

äntligen avstannat och ridån gått ned, väntade publiken andaktsfullt

på festens sista del, nämligen utdelning av medaljer till ett antal

av teaterns trotjänare. Efter en stund gick ridån åter upp,

och på scenen avtecknade sig Stora teaterns exteriör. Framför

denna hade teaterns fasta tekniska, ekonomiska och scenpersonal

samlats i en grupp. Stora teaterns ordförande tog nu till orda och

adresserade sig till de av teaterns tjänare, som icke framträda i

rampljuset, men vilkas uppgift är lika betydelsefull, samt

tillkännagav vilka som medaljerats. Medaljerna överräcktes av

borgmästare Bernhard Lindberg, och applåder och fanfarer följde på

varje dekorering.

Efter festligheterna på teatern vidtog på Grand hotell en

bankett, vartill teaterbolaget och direktör Ranft inbjudit en del

av stadens styrande män samt representanter för teatern,

pressen m. fl. Tal höllos härvid av bl. a. teaterbolagets ordförande,

som gav en återblick på de gångna 60 åren samt höjde ett leve förteatern och dess framtid; ordföranden i Lorensbergsteaterns

styrelse, borgmästare Lamberg, som talade för den dramatiska och

lyriska konstens framtid i Göteborg samt direktör Ranft, som i ett

spirituellt anförande erinrade om tider som gått samt talade för

Stora teaterns framtid, för dess styrelse, för publiken och

kritiken. Slutligen uttalade han ett tack till alla, som medverkat

till aftonens framgång och utbringade ett leve för dem.

Vidare talade bl. a. professor Lamm samt generalkonsul Bratt,

varjämte hr Sven Lilja föredrog en av Fredrik Nycander

författad dikt till jubileet.

För körpersonalen och scenarbetarna hade en festlighet

anordnats i teaterns foyer.SPELÅREN 1920—29

AKTIEBOLAGET GÖTEBORGS LYRISKA TEATER

DESS FÖRSTA STYRELSE

GROSSHANDL.

AXEL H. ÅGREN

KONSUL

ERLAND ERLANDSSON

DOKTOR

THORILD LUNDÉN

REDAKTÖR

GUSTAF BLOM

BORGMAST. BERNH. LINDBERG

v. Ordf.

GROSSHANDLARE

I. EDW. HARTVIG

BANKDIR. A. FROMELL, Ordf.

DIREKTÖR

FOLKE C:son WcBANKDIR. A FROMELL

Hedersordf.

DIREKTÖR

JOHAN KINDE

DOKTOR

THORILD LUNDÉN

REDAKTÖR GUSTAF BLOM

v. Ordf.

DOKTOR

GÖSTA GÖTHLIN

INGENJÖR

ARVID LIGNELL

ERLAND ERLANDSSON

Ordförande

MÅLAREMÄSTARE

LARS LUNDGREN

KONSULTEATERCHEFER OCH EKONOMIDIREKTÖRER:

GUNNAR CRONWIN

1920-22

GUSTAF BERGMAN

1922—25

KARL KINCH

1927—29

CARL BARCKLIND

1925-27

JOHAN KINDE

1926—29FÖRUTOM STYRELSENS REPERTOARUTSKOTT OCH

TEATERCHEFERNA HA UNDER DE GÅNGNA

ÅREN FÖLJANDE PERSONER

TILLHÖRT DIREKTIONEN:

Regissör

POUL KANNEWORFF

Kapellmästare Kapellmästare

FREDRIK TOBIAESON NILS SÖDERBERG

Regissör

CARL LEJDSTRÖM

Regissör

OSKAR TEXTORIUSRegissör

ARVID PETERSEN

Kapellmästare

Dr TULLIO VOGHERA

Kapellmästare

LILL-ERIK HAFGREN

Kapellmästare

WILLIAM RÖLLING

Kapellmästare

OLAV KIELLAND

Kapellmästare

MATTI RUBINSTEIN Erik Andersson 1920—22, 1924/25, Conrad Arnesen 1927—29,

Carl Barcklind 1925—27, Einar Beyron 1923/24, Simon

Edwardsen 1926/27, Felix Grönfeldt 1927—29, Sten Hermelin

1925—27, Adolf Jahr 1922/23, Seth Johansson 1921—28,

Karl-Erik Kempendahl 1923/24, Karl Kinch 1920—29, Marcus

Larson 1920—29, Eric Laurent 1926—29, Carl Lejdström

1920—22, Josef Norman 1920—25, Ernst Samuelsson 1920—22,

John-Erik Strandman 1920—29, Nils Svanfeldt 1922/23, Oskar

Textorius 1920—24, Oscar Tjernberg 1922—25, Tor Weijden

1922/23, Eric Zetterman 1923—29, Eric Aby 1920—29 och

Martin Öhman 1920—23.

KVINNLIGA SOLISTER.

Greta Ahlberg 1920—23, Finchen Bengtsson 1920—29, Lisa

Brag 1920/21, Lillemor Chronqvist 1921/22, Kirsten

Flagstad-Hall 1928/29, Lola Grahl 1924/25, Inez Köhler 1925—28, Elin

Lejdström 1920—25, Greta Lindgren 1922/23, Elsa Nygren

1923/24, Inga Peters (s. m. fru Lunden) 1920—26, Anna

Robenne 1920—22, Signe Rydberg-Eklöf 1920—24, Ingalill

Söderman 1927—29, Greta Thelander (s. m. fru Söderberg) 1920

•—22, 1923/24, 1925—29, Clara Thomsen 1920/21, Sigrid

Eklöf-Trobäck 1920—22, Hjördis Wahlgren (s. m. fru Arnell) 1921

•—23 och Alfhild Westling (s. m. fru Weijden) 1922—27.

MANLIG KÖRPERSONAL.

Einar Björklund 1925/26, Rolf Carlsson 1927—29, Jerry

Christensson 1926—29, Tore Ericsson 1920—23, 1924—29, Ragnar

Forsman 1927—29, Franz Hamberg 1920—29, Edgar

Hammarstrand 1924—29, Wiggo Hansen 1920/21, 1923—25, Daniel

Hertzman 1920—25, Knut Holm 1920—24, Gustaf Johannisson

1921/22, Olle Larsson 1923/24, Carl-Fredrik Leckström 1925

—27, Birger Lock 1922—24, 1925—29, Sven Meister 1924/25,

Olof Nilsson 1924—29, Sture Nilsson 1921—24, Gunnar Näs-lund 1922—24, Fritz Persson 1923—29, Georg Roslund 1920

—24, Argot Swerre 1927/28, Bror Tropp 1923/24, Erik Tropp

1920—29, Eskil Wallin 1921—24 och Henry Werner 1927—29.

KVINNLIG KÖRPERSONAL.

Greta Ahlström 1921/22, Rosa Andersson 1927—29, Frideborg

Barkman 1920—29, Alfa Bergman 1922—29, Linnea

Bemts-son 1926/27, Vera Christiersson 1920—22, Elisabeth Ekelund

1923/24, Harriet Ericsson 1920—29, Greta Fermeus 1927/28,

Stina Guttormsen 1920—27, delvis solistengagemang, Aino

Hallin 1920—26, Gurli Hasselblad 1920—22, Signe Hertzman 1920

—24, Oda Hessel 1920—26, Svea Horred 1927—29, delvis

solistengagemang, Elna Johansson 1921—23, Lydia Johansson-Hedin

1920/21, 1926—29, Mary Johansson 1921—24, Stina Johansson

1921—26, 1927—29, Marguerite Jönsson 1926—29, Elsa Klang

1920/21, Ingeborg Kähr 1925—27, Ingeborg Landholm-Severin

1920—29, Karin Landholm 1925—29, Ebba Larsson 1928/29,

Greta Lindblom 1925/26, 1927—-29, delvis solistengagemang,

Gunborg Lindedal 1927—29, Elin Morin 1920—24, Thyra

Norman 1920—22, 1924—29, Ebba Ohlander-Berg 1920—24, Hildur

Poersch 1920/21, Karin Rydberg 1922—24, Rosa Rydberg 1921

—25, 1926/27, Svea Rydén 1920—22, Elfr. Seilman 1925/26,

Greta Svensson-Waldeby 1920—29, Svea Tingdahl 1926/27, Lalla

Tropp 1922—29, Vilma Wallén-Jensen 1925—29, Karin

Öd-man 1920/21.SPELÅRET 1920—21.

Som läsaren behagade erinra sig, slutade i och med förra

spelåret Albert Ranft på Stora teatern. I förordet till detta arbete

är redan skildrat, hur A.--B. Göteborgs lyriska teater kom till och

hur den nya regimen nu börjar sin verksamhet, liksom dess

ledande män torde vara bekanta från porträttavdelningen här

framför. Vi gå nu att berätta om den nya ledningens åtgärder

för starten.

Den första omsorgen blev att skaffa scenisk ledning åt den

blivande ensemblen, vars sammansättning man sedan ville ta itu

med. Först då regissörsfrågan. Valet föll på Oskar Textorius,

som gjort sig ett namn både som teaterledare och som en av

de mest framträdande i olika Ranft-ensembler och som sedan

gammalt här i Göteborg åtnjöt stor pupularitet och stadgat

rykte som förstklassig operettkapacitet. För tillfället var

Textorius i Köpenhamn, sysselsatt med insceneringsarbete

för Scalateatret, men efter en del förhandlingar, mest

telegrafiska och per telefon, hade teaterbolagets ordförande

hans engagemang klart. Och så kom Textorius — men inte

ensam. Han hade rekommenderat den nya ledningen en ung dansk,

vilken efter absolverade akademiska examina börjat fästa

uppmärksamheten vid sig som skapande konstnär både med penseln

och ritstiftet. Textorius ansåg, att Poul Kanneworff — så hette

den unge mannen — skulle vara som klippt och skuren som

teaterns konstnärliga smakråd och som den där skulle svara för

dekorationer, kostymer och annan scenisk rekvisita.

Utvecklingen hade nämligen gått fram med stormsteg, och i

dekora-tionshänseende var det ute i världen ett helt annat mode rådande

än det som var företrätt under den förra regimen. Sedan hr

Kanneworff också fästs vid det nya företaget, reengagerades

Carl Lejdström som operaregissör. Såväl i egenskap av sångare

som ledare hade han nämligen redan dokumenterat sig såsom en

verklig kraft på operans gebiet. Sedan alltså den sceniska

ledningen var klar, återstod att skaffa en musikalisk sådan. Och

den saken var ganska lätt uppklarad: Fredrik Tobiaeson, som

var gammal och beprövad på Stora teatern, reengagerades, ochvid hans sida sattes Nils Söderberg. För det koreografiska

fästes Carl Johannesson, som under Ranfts tid vid flere

tillfällen medverkat med olika balettarrangemang och som

ansågs som en av landets främsta dansörer och

balettmästare, varjämte en del av arbetet uppdrogs åt Sigrid Trobäck,

som sedan sin verksamhet som direktris för Eklöf-Trobäcks

välrenommerade opera- och operettsällskap förskaffat sig anseende

som en av de främsta kvinnliga

förmågorna på området. Till

ekonomisk ledare utsågs

Gunnar Cronwin, son till teaterns

framlidne maskinmästare

Martin Carlsson. Först som

intendent vid Ranfts teaterföretag

i Malmö och sedan i samma

funktion vid Stora teatern

ansågs Cronwin ha visat

lämpliga kvalifikationer för denna

post. Ledningen fanns

sålunda nu, och det var bara att

ordna med de djupa leden,

som skulle hembära segern åt

den.

En hel del artister fanns

ju att tillgå från Ranfts

sällskap, men det gällde att också få något extra med.

Och därvid kom slumpen till hjälp. En dag fick

teaterbolagets ordförande besök av Martin Öhman. Denne hade, som

bekant, börjat sin teaterbana på Stora teatern, men hade under den

gångna säsongen haft sin verksamhet förlagd till huvudstaden.

Han var nu på genomresa till Amerika, där han som så många

andra tänkte försöka sin lycka: han hade redan biljett och pass

klara, och det var egentligen endast en avskedsvisit, han ville

avlägga.

— Här är mannen, var den tanke, som genast for

genom vår ordförandes hjärna, och den tanken släppte

honom inte.

MARTIN ÖHMAN Under samtalet med den unge sympatiske sångaren, som full

av entusiasm framlade sina framtidsplaner, mognade allt mer och

mer planen: »han skall det bli»!. Och så kastades det fram:

— Vi köper din biljett, och du får —, om du stannar här

hos oss och hjälper till att för världen visa, vad Göteborgs

lyriska teater mäktar för Thalia!

Öhman vart först konsternerad, men hur det konfererades, så

blev det slutligen arrangerat

på så sätt. Och så hade det

nya företaget en den allra bästa

primo amoroso både för opera

och operett.

Lyriska teaterns personal i

övrigt från starten till och med

spelåret 1928/29 framgår av

uppställningen vid spelåret

1920/21.

En kraft på spinnsidan var

Anna Robenne, en rysk

dans-konstnärinna, som genom de

politiska förhållandena kommit

över till vårt land. Hon blev

knuten vid sällskapet i

egenskap av solodansös.

Vi nämna ett par av de s.

k. tysta krafterna: Edla Lindhe, som nu började sin

verksamhet som modedirektris, vilken befattning hon alltjämt sköter med

den äran, samt Jens Andrésen, som i många år arbetade som

dekorationsmålare, efter att redan länge ha verkat i samma

egenskap under teaterns tidigare ledare.

Göteborgs lyriska teaters första säsong inleddes den 2 september.

Innan ridån gick för det första programmet, spelade teaterns

orkester under ledning av kapellmästare Söderberg en av honom

komponerad festpolonäs med tillägnan till Stora teatern. Som

första program hade den nya regimen valt Audrans operabuffa

Stora Mogul, som inte på över 20 år gått över Storans scen och

som sålunda nästan kunde anses vara en nyhet för publiken. Pro-NAIMA WIFSTRAND OCH ERIK ANDERSSON I RÖDA ROSOR

grammet, som gavs i Textorius’ regi och med Söderberg som

dirigent, mottogs av kritik och publik med största välvilja och stod på

spellistan mer än en månad. Huvudrollerna gjordes av Textorius,

som hade både kritik- och publiksuccés som gycklaren Jocquelet,

samt de tvänne nya damerna Peters och Eklöf samt hrr Erik

Andersson, Strandman, Norman och Samuelsson m. fl. Och

Kanne-worffs dekorationer slogo igenom — delvis. I början av oktober

vidtog ett gästspel av Naima Wifstrand, först som Elvira i Röda

rosor. I övrigt medverkade i den populära Lehår-operetten av

det gamla gardet Greta Ahlberg och Finchen Bengtsson samt hrr

Kinch och Marcus Larson. Av de nya framstod särskilt Oskar

Textorius, som »av Sergius Sartrewski gjorde en mästerlig typ»

och Erik Andersson. Eric Äby hade nu sitt första

framträdande på Stora teatern. Det var som marquise Colombis de

Serrantis. I ett par dansnummer visade sig Anna Robenne

första gången på Storans scen.

Söndagsmatinéerna började också nu. Först togs upp Lilla

helgonet med Clara Thomsen fortfarande i titelrollen. Av be-OSKAR TEXTORIUS SOM OASPARD T CORNEVILLES KLOCKOR

sättningen voro Finchen Bengtsson samt hrr Holm och Erik

Tropp kvar i sina roller som respektive priorinnan samt

teaterdirektören och regissören. Nya voro: Åby som majoren, Kinch

som Champlatreux, Strandinan som Loriot och Greta Ahlberg

som Corinne.

Naima Wifstrand fortsatte sitt gästspel som Alice i

Dollarsprinsessan. Strandman var Couder, Greta Thelander Daisy, Erik

Andersson Fredy och Signe Eklöf Olga Labinska. Ett par

balettföreställningar voro under november anordnade för att ge Anna

Robenne tillfälle att visa Göteborgspubliken sin konst i mera

krävande uppgifter. M :me Robenne utfyllde programmet

tillsammans med Axel Cegreller och balettkåren. Nästa program var

en annan gammal beprövad operett, Cornevilles klockor, med

Åby som markisen, Norman som fogden, Textorius som Gaspard,

Elin Lejdström som Germaine, Signe Eklöf som Serpolette och

Kinch som Grenicheux. Som matinéprogram gavs också

Vermländingarne med Erik Andersson som Erik, Greta Ahlberg som

Anna och Norman som Löpar-Nisse.ASIADÉ

Den förste december kom den första verkliga nyheten under

spelåret, premiären för Sverige av en operett av den på teatern

tidigare spelade tyske komponisten Martin Knopf. I den

svenska versionen kallades verket Marie-Helene, och Elin Lejdström

gjorde titelrollen. Sigrid Trobäck hade i detta program sitt

första framträdande på Stora teatern, och bland de andra

medverkande voro fröknarna Peters och Bengtsson samt hrr Erik

Andersson, Kinch, Norman, Strandman och

Åby. Under december spelades detta

program samt repriser, tills dess man

annandag jul gav Hans och Greta med fru Eklöf

som Hans och fru Lejdström som Greta.

Sagooperan gavs samtidigt med en av Anna

Robenne arrangerad balett, kallad Asiadé,

med henne själv som titelfiguren. Den 15

januari kom det första framförandet på

Stora teatern av Johann Strauss’ Prins

Sigrid eklöf-trobäck Methusalem. I titelrollen hade MartinELIN LEJDSTRÖM I CARMEN

Öhman sin första roll under säsongen. I övrigt medverkade hela

personalen i det stora programmet, vilket gick närmare en månad.

Så följde en opera. Man gav nämligen Carmen med en av

Göteborgs Orkesterförenings dirigenter, professor Michael Press som

gäst vid pulten. Det blev en ny stor succés, och Bizets opera stod

nu en suite längre än någonsin förut på Stora teaterns spelplan.

Martin Öhman var don José, Carl Lejdström alternerande med

Eric Åby Escamillo, fru Lejdström och fru Eklöf alternerande

Carmen och fröken Peters Mikaela. Nästa program var bara

en halv nyhet, om vi så få uttrycka oss, i det Leo Falls

operett Vackra Risette tidigare givits på Nya teatern av

Eklöf-Trobäcks sällskap under namn av Prinsen av

Bur-gund. Hela personalen var i elden med Martin Öhman somDEN FLYGANDE HOLLÄNDARENden burgundiske fursten och fru Lejdström som Risette. Efter

ett program i den lättare genren med Flickorna Jackson slogs

det stora slaget för den högre lyriska konsten. Det var

nämligen intet mer eller mindre än Richard Wagners presentation på

scen i Göteborg. Den märkliga händelsen ägde rum den 19 april

med framförandet av Den flygande holländaren i Lejdströms

regi och med Lill-Erik Hafgren första gången som chefen i

Storans orkesterdike.

Redan vid jultiden hade överenskommelse träffats med dr

Vilh. Stenhammar, att han skulle dirigera Carmen eller Den

flygande Holländaren. Då Press övertog Carmen, skulle

Stenhammar taga Wagneroperan. Strax före operans framförande

anmälde han sjukdomsfall, och det såg ganska mörkt ut för den

första Wagnerföreställningen, men när nöden är som störst, är

hjälpen närmast. Per telegraf tillkallades Lill-Erik Hafgren

från Berlin, och efter endast fyra repetitioner ledde han med

verve föreställningen. Han blev sedan fast engagerad vid teatern.

Framgången med Holländaren blev stor. Lejdström gjorde

titelpartiet, fru Lejdström Senta, Öhman Eric och Åby Daland.

Säsongen avslutades den 14 maj med en modern fransk operett

Phi-Phi — ett vanvördigt parisiskt skoj med gamla athenska

figurer, bl. a. Perikles och Phidias. Operetten gjordes av Greta

Ahlberg samt hrr Norman, Kinch och Strandman samt två extra

engagerade krafter, Ester Textorius och Frans-Oscar Öberg.

Spelåret fortsatte sedan med två föreställningar till förmån

för Röda korset samt två Göta P.-B.-spexaftnar med Erik XIV

samt Cikoria eller Kärlek och Alkohol. Tidigare hade T. S. O.

givit Ett resande teatersällskap. Vid Röda kors-soaréerna gavs

dels Tor Hedbergs Karlavagnen med artister från de olika

Göte-borgsteatrarna samt opera-comiquen God natt, herr Pantalon!,

varvid i de olika rollerna medverkade fruarna Fanny Lundquist,

Dagmar Schaumann och Marta Cronwin samt hrr Rolf

Lindström, Anton Nordh och Hugo Almgren.

T. S. O.-festen var ett verkligt festligt inslag i det göteborgska

nöjeslivet, så vi anse det lämpligt att erinra dem, som voro med

om det glada evenemanget, om hur det gick till. Först bjöds på

nummer ur »Varieté du Boulevard»’s repertoar: Valdemar Neu-mann — Hilding Nihlén — The six Sunbeams. Sedan gavs den

gamla Blanche-pjäsen Ett resande teatersällskap.

Rollbesättningen är unik. Se här: Sjövall — Frans-Oscar Öberg, Öländer

— Lars Hansson, Grip — Nils Wahlbom, Ek —- Ludde Gentzel,

Gråström — Carl Ström, Theodor — Torre Cederborg, Josephine

-— Mary Rundqvist, källarmästaren i Vimmerby — Wilhelm

Berndtsson, en maskinist -— Gunnar Cronwin, förste kyparen —

Gösta Björkman och andre kyparen — Robert Bohman.

Aktriser och aktörer vid Sjövalls teater voro: Karin

Alexan-dersson, Finchen Bengtsson, Signe Eklöf, Elsa Widborg,

Märta-Stina Petersen, Inga Peters, Greta Thelander, Stina Nordström,

Oskar Textorius, Gabriel Alw, Eric Åby, Karl Kinch, Victor

Thorén, Josef Fischer, John-Erik Strandman, Gustav Lövås,

Orvar Rasmussen, Martin Ericson, Erik Landberg, Viktor

Hagman, Nils Lyberg m. fl.

Teaterpubliken i Vimmerby räknade: Karin Molander, Sigrid

Trobäck, Lotten Seelig-Sandgren, Tekla Sjöblom, Hortensia

Hedström, Gerda Bohman, Ingeborg Udde, Greta Ahlberg, Elmy

Båre, Thora Wiberg, Martin Öhman, Gösta Hedström, Olle

Sandborg, Ernst Bauer, Marcus Larson, Franz Hamberg, Daniel

Hertzman, Poul Kanneworff m. fl. jämte diplomatiska kåren i

Vimmerby.

Under spelåret debuterade Greta Thelander den 23 september

som Irma i Stora Mogul, Lisa Brag den 30 i samma månad som

prinsessan Bengaline i samma operabuffa och Lillemor

Chron-quist den. 11 mars som prinsessan Margot i Vackra Risette samt

Viggo Hansen den 7 dec. som Methusalem i Prins Methusalem.

Gäster under spelåret voro: Naima Wifstrand som Elvira i

Röda rosor och Alice i Dollarsprinsessan; Josef Herou som

Escamillo i Carmen; kammarsångerskan vid statsoperan i Berlin

Lilly Hafgren-Dinkela som Senta i Den flygande holländaren

samt professor Michael Press som dirigent i spetsen för

medlemmar av Göteborgs symfoniorkester vid en del

Carmen-före-ställningar.

lieeett tillerkändes den 22 april Elin och Carl Lejdström.

Program: Den flygande holländaren. En Textorius-historia.

Eftersom den här säsongen till stor del är Oskar Textorius’

både i egenskap av regissör och skådespelare samt sångare, få

vi kanske dra en historia om honom.

Under sin tidigare landsortstillvaro kom han en afton till det

teaterälskande Malmö och kom hela salongen att jubla.

— Sabla styv jycke den där, sa’ en herre till sitt sällskap

efter att ha skrattat ut.

— Stämmer, svarade kamraten, och tilläde, gripen av

lokalpatriotism :

— Och de’ bästa av allt ä’, att han ä’ skauning.

— Du pratar pojke — inte duger en skauning till aktör!

SPELÅRET 1921—22.

Lyriska teaterns andra säsong tog sin början den i

september med en Millöcker, Stackars Jonathan, med så gott som

hela personalen i elden.

Hjördis Wahlgren

gjorde nu sin entré vid

teatern. Starten var

synnerligen god, och först

den 21 kom det andra

programmet. I och med

detta introducerades den

tyske komponisten

Edu-ard Kiinneke på Stora

teatern. Komponisten

hade just då i sitt

hemland enastående

framgång med en hel del

operetter, så det var ju

ju helt naturligt, att

Stora teaterns ledning

också ville försöka sig

på honom. Experimen-

HJÖRDIS WAHLGREN OCH OSKAR TEXTORIUS

I STACKARS JONATHANHJÖRDIS WAHLGREN

tet lyckades över förväntan, och denna Kunneke-pjäs,

försvenskad av Arvid Petersen — vilken också svarade för regin och

som på det området samt genom sina musikaliska kunskaper snart

visade sig vara en förmåga att räkna med -t— med titeln Lycklige

Liebenstein, blev en av de allra största succéser, som Stora teatern

haft, och programmet var lika populärt hos kritiken som publiken.

Själva titelrollen, »der vielgeliebte» greve Hans von Liebenstein,

gjordes av Erik Andersson, sekunderad av Karl Kinch som Frans.

På damsidan medverkade Hjördis Wahlgren, Inga Peters, Greta

Ahlberg och Finchen Bengtsson samt av herrarna: Norman, Åby,

Strandman m. fl.

Succésen var, som sagt, fullständig, och hela Göteborg talade

om Lycklige Liebenstein. Reklamen bidrog inte minst härtill.ERIK ANDERSSON OCH HJÖRDIS WAHLGREN I

LYCKLIGE LIEBENSTEIN

Sålunda hade Cronwin bl. a. låtit måla överallt på stenläggningen

på gator och broar orden Lycklige Liebenstein. Detta gatornas

prydande skedde en mörk natt, och då en vaken och påpasslig

polis frågade Cronwins mannar, vem som hade lovat dem detta,

svarade de:

— Intendenten har sagt det!

De hade så rätt, så, men ordningens väktare trodde, att det

var hans intendent, polisintendenten, som lovat. Men det hade

han ingalunda, och så fick teaterintendent Cronwin böta en tia,

eller vad det var, för förargelseväckande beteende, eller kanske

det var efter någon annan paragraf. Det var emellertid väl värt

den slanten, och Cronwin resonerade nog som den gamle franskeHJÖRDIS WAHLGREN I EN NATT I VENEDIG

kungen, att Paris var värt en mässa. Ty hela stan skrattade åt

detta utmärkta reklamtric, och nu måste man då absolut se den

där Liebenstein, så 40 gånger, så gott som en suite, gick operetten.

Dess segerlopp avbröts ett par dagar i oktober, då Siegfried

Wagner som gäst dirigerade Den flygande holländaren, vilken

senare också gavs med gäster. En annan opera gavs under

hösten, nämligen Tosca, med Öhman som Cavaradossi, Elin

Lejdström i titelpartiet och Carl Lejdström som Scarpia. Även

häri framträdde senare gäster. I mitten av november kom en

Johann Strauss, En natt i Venedig, däri en av Martin Öhmans

elever, kammarskrivare Hugo Almgren, debuterade som

Cara-mello. Debutanten fick gynnsam press, och även publiken fannVAPENSMEDEN

hans tolkning sympatisk. Den unge sångaren har senare — dock

ej på scenen ■—- befäst detta första goda intryck av sin konst.

I slutet av månaden var man färdig med en ny opera, Lortzings

Vapensmeden, som förut bara en enda gång, och det för

närmare 60 år sedan, spelats på Stora teatern. Carl Lejdström

gjorde titelpartiet. I december körde man med litet lättare gods,

farsoperetten Två man om en änka, med Viran Rydkvist som

änkan och Karl Kinch i Barcklinds gamla roll som kalfaktorn.

Som nyårsprogram stod Leo Blechs operett Amadeus XXV,

vartill »Die Strohwitwe» kristnats. Det var, som man säkert med

välbehag erinrar sig, en prima sak, och den gjorde en bättre

succés. Nästa program upptog tre olika saker, Julius Bittners

pantomim Dödstarantellan, Leo Falls lilla sångspel från det

gamla Wien, Bröllopsdagen, samt en holländsk enaktsopera

Micaréme. I pantomimen medverkade främst Anna Robenne

och Axel Cegreller, i Bröllopsdagen gjordes det gamla paret av

Inga Peters och Erik Andersson, och i Micaréme hade Hjördis

Wahlgren och Martin Öhman de bärande partierna. De voro

helt enkelt idealiska i sina roller. Micaréme kan man tryggt

säga är en av de vackraste operor som sett dagens ljus under

senare år. Efter en Carmen-repris, först med Erik Anders-HJÖRDIS WAHLGREN I BARBERAREN I SEVILLAINGA PETERS OCH MARTIN ÖHMAN I AMADEUS XXV

son som don José och sedan Knut öhrström som gäst i partiet

och i övrigt samma rollbesättning som sist, upplevde Offenbachs

Orfeus i underjorden en festlig renässans och gick över en

månad, så gott som i följd. Orfeus var Erik Andersson, Eurydike

— Hjördis Wahlgren, Pluto — Åby, Jupiter — Textorius och

Strandman alternerande, Mercurius — Karl Kinch och Styx •—

Josef Norman. Så kom bl. a. en Tosca-repris med Hislop som

Cavaradossi och en ny Kiinneke, Kärleken vaknar, där Oscar

Tjernberg gjorde sin entré i ensemblen som målaren Lorenzo.

Huvudrollen Tonio gjordes alternerande av Hjördis Wahlgren

och Elin Lejdström. Efter ett »konstnärligt synnerligen starkt»

framförande av Pajazzo med Elin Lejdström samt hrr Öhman,

Åby, Erik Andersson och Kinch, samt en repris av HolländarenJOHN-ERIK STRANDMAN NILS SVANFELDT

ORPHEUS I UNDERJORDEN/

HJÖRDIS WAHLGREN I ORPHEUS I UNDERJORDEN

med Nanny Larsén-Todsen kom i slutet av april

Schubert-Bertés Jungfruburen med Erik Andersson som Schubert och

damerna Ahlberg, Thelander, nu gift med kapellmästare

Söderberg, och Peters som de tre »jungfrurna». I maj gavs ett

lätt vårprogram, Jean Gilberts operett Prinsessan Olala, med

gästspel av Ester Textorius — liksom förra våren — varjämte

Barberaren i Sevilla gavs ett par kvällar med Öhman som

Almaviva, Åby som Bartholo, Hjördis Wahlgren som Rosina —

en förtjusande Rosina ■— Nils Svanfeldt som Figaro och Josef

Norman som Basil. Tillägga vi så, att det gavs två särskilda

barnprogram: John Bauer-Kurt Atterbergs Mats och Petter samt

Topelius’ Sanningens pärla med musik av Arvid Petersen och

att matinéprogrammet bl. a. upptog Vermländingarne samt att detHJÖRDIS WAHLGREN SOM ROSINA

gavs ett par konserter och balettföreställningar, torde vi kunna

låta ridån gå för detta Lyriskans andra år; det slöt den 15 maj.

Under spelåret medverkade följande gäster:

Siegfried Wagner som dirigent av Den flygande holländaren;

Gunnar Grip som Scarpia i Tosca; Gösta Hedström som Edgar

de Lancy i Två man om en änka; Knut Öhrström som don José

i Carmen; Joseph Hislop som Cavaradossi i Tosca; Nanny

Larsén-Todsen som Senta i Den flygande holländaren samt Nils

Svanfeldt som holländaren i Den flygande holländaren, Scarpia

i Tosca och Figaro i Figaros bröllop.

Teatern och sällskapet drabbades under våren av en stor

förlust, i det Carl Lejdström avled den 13 april. Hans sista

framträdande på scenen var i titelpartiet i Lortzings opera Vapensmeden.JOSEPH HISLOPSPELÅRET 1922-23.

Lyriska teaterns tredje arbetsår inaugurerades den i september

i Kiinnekes tecken med hans operett Kusinen från Batavia med

hrr Tjernberg, Weijden, Kinch och Strandman samt damerna

Peters och Wahlgren. Det var ett gott startprogram, som

efterföljdes av den outslitliga Csårdåsfurstinnan. Mot jul piffades

INGA PETERS SOM ELISABETH GRETA AHLBERG

I TANNHÄUSER

»Csårdås» upp med Naima Wifstrand, men nu gjordes Sylva

Va-rescu av Greta Lindgren, Strandman var Leopold Maria, hans

gemål — Finchen Bengtsson, Edwin Ronald — Adolf Jahr, Stasi

— Alfhild Westling, Boni •— Karl Kinch och Feri — Oskar

Textorius.

Kring månadsskiftet gästade Svenska baletten, vilken vi

föredraga att behandla efter spelåret.

I början av oktober gav man sig på Gamla Heidelberg, en

utvidgning av repertoaren, som kanske inte var fullt så

välbetänkt. Skådespelet regisserades av Arvid Petersen. Tor Weijden

var Karl-Hinke, Greta Söderberg Käthie och Oskar Textorius

dr Jiittner.MARTIN ÖHMAN SOM TANNHÄUSERTANNHÄUSER Den 24 kom säsongens

stora evenemang, teaterns

andra Wagnerprogram,

Tannhäuser, i Gustaf

Bergmans regi och med

Lill-Erik Hafgren som

dirigent. Gustaf

Bergman börjar nu sina

operauppsättningar på

Stora teatern, som

härigenom på operans

område når en höjd som

knappast någonsin

tillförne. Martin Öhman

firade en ny stor triumf

som Tannhäuser, hälsad

av kritiken med

super-lativer och av publiken

med stormande

hänförelse. Även rollbesättningen

JOHANNES FONSS

OSCAR TJERNBERG

övrigt var föremål för det

största intresse. Sålunda

hade Inga Peters nu sin kanske

främsta uppgift under sin

teaterbana, som Elisabeth, en

uppgift, som hon såväl vokalt som

dramatiskt lika lyckligt

bemästrade. Nils Svanfeldt var en

utmärkt Wolfram, och i

lantgrevens parti gasterade den

danske bassångaren Johannes

Fönss, »Fönsse-bassen». I

övrigt var Tjemberg Walter, Elin

Lejdström Venus och Hjördis

Wahlgren herdegossen. Hrr

Åby, Kinch och Marcus

Larson samt damerna Eklöf,MADAME BUTTERFLYNAIMA WIFSTRAND I BAJADÄREN

ga operetten inte heller nu sin

härlig typ av Mac Sherry,

Wahlgren, den stackars Anato

bråket med »sin familj», var

Karl Kinch, Greta Ahlberg var

dansösen Mistigrette, Greta

Lindgren var den svartsjuka

och eldfängda Pepita, och

Oscar Tjemberg var attachén,

som inte kunde lära sig

vokalerna. Finchen Bengtsson som

Catherine och Eric Åby som

Aurillac gjorde stormande lycka

med den världsberömda

kupletten Youp-la Catarina, och det

var verkligen en fullkomlig

skrattepidemi rådande i gamla

Storans salong under madame

Sherrys regim.

Westling och Guttormsen

utfyllde ensemblen. Det

lyckliga var också, som antytt, att

Tannhäuser även blev en

publiksuccés, så att av det fåtal

beräknade framförandena blev

slutligen — nitton.

I mitten av november kom

lättare lyrisk kost. Det var

Madame Sherry, man nu

också här ånyo ville probera,

sedan operetten under våren haft

en viss uppmärksammad

renässans på Blancheteatern i

Stockholm med Carl Alstrup och

Anna Norrie. Som vanligt

förfelade den vansinnigt

roli-verkan: Strandman gjorde en

lans niéce Jane var Hjördis

e, som har det förskräckliga

^_i

SIGNE RYDBERG-EKLÖFHOFFMANNS ÄVENTYRINGA PETERS SOM ELSA

För att klara den besvärliga julmånaden tillgrep man sedan

Kålmån, vilken då just var oerhört en vogue och spelades både

på Oscarsteatern i Stockholm och på Scala i Köpenhamn. Det

var hans Bajadären, som nu kom upp med Naima Wifstrand. I

övrigt var så gott som hela personalen i elden med Martin

Öhman i spetsen. Det blev en bättre succés — vartill inte minst

Kanneworffs charmanta dekorationer bidrogo — och den fruktade

julmånaden klarades med glans. I mitten av januari gavs en

repris av Barberaren i Sevilla, delvis med gäster, varpå

offen-bachiaden Riddar Blåskägg efter mer än tvänne decenniers vila

åter gick över Storans scen. »Det var en festlig föreställning,

lika konstnärligt förstklassig vad beträffar solisternas tolkning

som vad rör dekorationer, regi och musikalisk beledsagning».HOFFMANNS ÄVENTYRNILS SVANFELDT SOM WOLFRAM

Eric Åby hade titelrollen. Tjugo föreställningar i följd

upplevde Blåskägget. Efter en ny repris av Barberaren, också med

gäst, kom Puccinis Madame Butterfly i Bergmans regi och med

Hafgren som dirigent. Elin Lejdström gjorde titelpartiet,

Öhman — Linkerton, Aby alternerande med Svanfeldt —

Sharpless, fru Eklöf — Suzuki. En ny succés!

Senare presenterades en annan madame, men i den lättare

genren, Leo Falls Madame Pompadour med Naima Wifstrand som

gäst i titelrollen och Textorius som Joseph Calicot.

En av de första dagarna i april kom Offenbachs Hoffmanns

äventyr, ett nytt mästerprov av den nye regissören. Och hans

trupper fuskade sannerligen ej heller bort det för honom.

Rollbesättningen skäms inte för sig! Eller hur? Olympia — Hjör-dis Wahlgren, Giulietta — Elin Lejdström, Antonia — Inga

Peters, Hoffmann — Martin Öhman, Andreas, Cochenille,

Piti-chinaccio och Frans — Karl Kinch, Coppelius, Dapertutto och

STINA QUTTORMSEN

Mirakel — Eric Åby, Niklaus — Greta Ahlberg och Spalanzani

— John-Erik Strandman.

Efter en del repriser slöt spelåret den 7 maj med en

festföreställning i anledning av Göteborgs 300-års jubileum och

utställningens öppnande.

Gäster: Naima Wifstrand som Sylva Varescu i

Csårdåsfurstinnan, Odette i Bajadären och titelrollen i Madame Pompadour;

Sabine Meyen som Rosina i Barberaren i Sevilla; Lilly

Hafgren-Dinkela som Elisabeth i Tannhäuser samt Johannes Fönss och

Ivar Andrésen, bägge som lantgreven i Tannhäuser.SVENSKA BALETTEN,

den av J. Hébertot och Rolf de Maré 1920 grundade dansturnén,

som sökte »ge balettkonsten ett delvis nytt innehåll genom nära

anknytning till nyaste modernismer inom musik och måleri»,

framträdde denna vår i hemlandet efter att ha väckt mycken

uppmärksamhet i Frankrike och på kontinenten i övrigt samt i

England. Ensemblen, som mestadels utgjordes av svensk personal

från k. teatern i Stockholm och i vilken bland andra medverkade

den begåvade balettmästaren Jean Börlin, vidare Nils von Dardel

och Einar Nerman samt kompositörerna Alfvén och Atterberg,

gästade Stora teatern under dagarna 28 september till och med

1 oktober.

Programmet upptog: Chopin, musiken av Chopin, orkestrerad

av E. Bigot, vilken också dirigerade samt koreografi av Jean

Börlin; vidare El Greco, mimisk scen av Jean Börlin, musiken

av D. E. Inghelbrecht, dekorationer och kostymer efter tavlor av

den spanske mästaren El Greco; Iberia, spanska scener i tre

tablåer, musik av I. Albeinz, bearbetad för orkester av I). E.

Inghelbrecht, dekorationer och kostymer av Steinlen, koreografi

av Jean Börlin, dirigent: D. E. Inghelbrecht; Leksaksasken,

balett av André Hellé, musik av Claude Debussy, orkestrerad av

André Hellé, koreografi: Jean Börlin, dirigent: D. E.

Inghelbrecht samt slutligen Dansgille med musik av E. Bigot efter

svenska folkvisor, dekorationer efter en gammal tavla i

Nordiska muséet i Stockholm, nationalkostymer, koreografi: Jean

Börlin, dirigent: E. Bigot.

Sällskapet bestod av följande damer: Irma Calson, Helga Dahl,

Dagmar Forslin, Jolanda Figoni, Margareta Johansson, Klara

Kjellblad, Bertha Krantz, Astrid Lindgren, Greta Lundberg,

Torborg Stjerner och Margit Wåhlander samt hrr Jean Börlin,.

Kristian Dahl, Poul Eltorp, Walter Junk, Tovio Niskanen, Kaj

Smith och Paul Witzansky. Dessutom corps de ballet.SPELÅRET 1923-24.

Innan vi söka giva en skildring av detta spelår, få vi väl

ändå inte underlåta att erinra om, att en del artister från de

olika teatrarna i Göteborg under Gustaf Bergmans ledning på

sommaren spelade revy på Utställningsteatern.

Bland de nyengagerade i personalen var Einar Beyron.

INOATETERS EINAR BEYRON

Hans engagerande skedde under ganska dramatiska former.

Det gick så till, att »fader Berg» under sin avskedsturné

med sina sångare gästade staden. Det var, som man

erinrar sig, fullt av alla slag av gäster under dessa utställningens

dagar. Sångarna hade bland annat inbjudits till en lunch på

Stora teaterns restaurang, varvid de, som skick och bruk är,

tackade för maten med några sångnummer. En ung man sjöng

då solo. Lyriskans ordförande, själv gammal Lundastudent och

-sångare, anmärkte då:

— Det var mig en baddare, käre fader Berg!

— Ja, du, är det inte det? Och du skulle allt slicka dig om

munnen, om du kunde få honom på din teater. Den tenoren var Einar Beyron, som då tänkte bli folkskollärare.

Lyriskans chef tittade på den unge mannen ett slag, och tänkte

en stund och beslöt så att försöka med honom. Tobiseson hade

även hört honom i Malmö och blev genast eld och lågor. Och

som beslut och handling, som sig bör, voro ett — så var Einar

Beyron snart fäst vid Lyriska teatern. Och som så många

andra som börjat i dess skola har han nu blivit en av de »stora»

och är nu, som känt, en av

K. teaterns främsta

krafter.

Man startade säsongen

den i september med

Kål-mån och hans

Hollands-flickan, som nu upplevde

svensk premiär. Inga

Peters hade den

kvinnliga huvudrollen, prinsessan

Vera, och Oscar

Tjern-berg den manliga, prins

Paul. Eric Zetterman

gjorde sin entré vid denna

scen, som furst Adalbert.

Mot slutet av månaden

avlöstes Kålmån av Jean

Gilbert, vars Katja nu togs

upp här, samtidigt som

den spelades på Oscarsteatern. Naima Wifstrand gästspelade i

titelrollen.

Efter en månads tid kom säsongens första operaprogram,

Figaros bröllop, där Lola Grahl hade en av kritik och publik lika

entusiastiskt mottagen entré på Stora teatern som Cherubin.

Eric Zetterman hade på Stora teatern sin första operauppgift,

som Almaviva, Elin Lejdström var grevinnan, Inga Peters —

Susanna och Eric Åby — Figaro.

I mitten av november gjorde Einar Beyron sin

uppmärksammade debut på Storans scen. Det var som Sandor Barinkay i

Zigenarbaronen. Av de andra medverkande var Textorius svin-

EINAR BEYRON SOM ZIGENARBARONENFIGAROS BRÖLLOPZIGENARBARONEN

gödaren, Inga Peters hans dotter Arena, fruarna Eklöf och

Lejdström zigenerskorna, och Eric Åby sjöng värvarvisan som greve

Homonay. 22 gånger gick den gången denna Strauss-operett,

så nog var det succés alltid!

Nästa nyhet kom i början av december med Bohéme. Martin

Öhman var Rodolphe, Eric Åby -— Marcel, Karl-Eric

Kempen-dahl — Collin, Eric Zetterman — Schaunard, Inga Peters ■—

Mimi och Signe Eklöf — Musette. Nyårsprogrammet var

Tiggarstudenten, som nu slog alla sina tidigare rekord på Stora

teatern —• 55 föreställningar! Men rollbesättningen kanske

förklarar fenomenet. Se bara: Simon — Martin Öhman, Ivan —

Eric Åby, Finchen Bengtsson som gumman Palmatica, Elin

Lejdström och Alfhild Weijden som Laura och Bronislawa,

Oskar Textorius som Ollendorf, Greta Söderberg i »benrollen»

samt Josef Norman som Enterich. Martin Öhman fortsatte sina

triumfer som tiggarstudenten från spelåret 1918/19 och var, om

möjligt, än mer till sin fördel än sist.

Även Einar Beyron gjorde Simon i Tiggarstudenten.

I februari kom premiären för Sverige av Postmästarinnan av

den tidigare på teatern spelade Leon Jessel. Det var en ganskaBOHÉMETIGGARSTUDENTEN

obetydlig operett, som kommit upp så gott som uteslutande för

att man på teatern skulle få hämta andan ett slag och

förbereda nästa nyhet. Den var Wagners Lohengrin, som

»värdigt inrangerade sig bland teaterns tidigare

Wagner-framföran-den». Det börjar i de här referaten bli litet svårt att variera

rosorna för Öhman — somliga ansågo, att han som Lohengrin

nådde högst i sin konst hittills, under det andra funno hans

Tannhäuser mera konstnärligt fulländad. Inga Peters gjorde »en

utsökt älsklig och sångligt mästerlig tolkning» av Elsa. Eric

Åby och fru Lejdström gjorde Telramund och Ortrud, bägge

»lika bra sångligt som dramatiskt». Kempendahl var kungen och

Zetterman härroparen. Det var glansdagar på Stora teatern,

dessa Lohengrin-förestäilningar, och teatern var föremål för

hela stans intresse.

Ur en samtida mellanaktsbit efter premiärrecensionen låna vi:

Göteborg hade musikfest i går, och vår gamla lyriska scen

var skådeplatsen för festligheten. Det var Wagners Lohengrin,

som — sent omsider sägs det ■— kom till oss. Herr och fru

samt fröken Göteborg hade också tagit teatern i besittning till

sista plats, och med länets hövding i spetsen njöto vi den storaLOHENGRINMARTHAkonsten. Utanför teatern var det vid sjudraget och sedan i

salongen ett sådant där high life, som man med andlös spänning

kan få läsa om i kärleksromanerna från stora världen. Det var

vackra kvinnor i vackra kläder och litet guldinfattning, och

man hade gudilov två ordentliga mellanakter för att få studera

härligheten. Det var minst lika intressant som Wagners

musikaliska saga... Bland annat att se på var också en ny ridå,

av mörkröd sammet, som påstods skola

kosta 3,000 kronor . .. Vidare

konstaterade vi, att Martin fått en riktig

tenorhaka och att han glänste av silver och

strupen av guld ...

På tal om detta senare, skriver samme

kåsör:

Lohengrin-rustningen, vari Martin Öhman

glänser — utom med sin stämma förstås

— har liksom så mycket annat även den

sin historia.

Rekvisitan till Lohengrin beställdes från

Tyskland, och omsider kom det ett par

stora lårar med rustningar, hjälmar och

andra krigiska attribut, lämpliga till att

inrama sagan om Lohengrin och Elsa. Även

Lohengrins silverrustning fanns med. Men

hur det nu var, tyckte man inte om den. Dock, Gustaf Bergman

visste på råd — han som själv hundratals gånger varit den ädle

Gral-riddaren. Och från den tiden hade han kvar sin egen

rustning, som han en gång beställt till sig och som sedan följt

honom. Den var nu också med här i Göteborg. Den togs ner

till teatern, provades och befanns passa alldeles förträffligt för

den nye Lohengrin. Och i den sjöng hr Öhman på premiären

och vann sin seger.

Ja, nu borde väl historien vara slut. Men det är den inte, utan

nu kommer det allra bästa. Efter premiären tackade direktör

Bergman hr Öhman för hans insats i framgången och försäkrade

honom, att han på 25 år inte hört Gral-berättelsen föredragas

så mästerligt, som den nu tolkats av hr Öhman, och till synligt

TEXTORIUS-OLLENDORF

(Teckning av Wallin i O. T.)ERIC ÅBY OCH ELIN LEJDSTRÖM I LOHENGRIN

tecken på sin välvilja skänkte han med varm hand sin fina, kära

rustning till hr Öhman till egen och evärdlig egendom.

Sångaren var värd sin lön .. .

Som Lohengrin framträdde senare Oskar Tjernberg, liksom

Carin Edelberg hade en debut som Elsa.

Längre fram på våren tog man upp Geishan med Eva Lewerth,

den forna operettdivan Eva Ericsson, som O Mimosa San,

varvid fru Lewerth visade, att gammal kärlek inte rostar... Kinch

var Fairfax, Tjernberg Katana, Norman fröjdpappan och

Strandman markis Inmari. 22 gånger levde denna Geisha

rediviva.

Den sista premiären för säsongen var Flotows Martha med

Inga Peters som lady Harriet, Elin Lejdström — Nancy, Zet-EVA LEWERTH I GEISHAN

terman — lord Tristan, Beyron — Lyonel och Åby — Plumkett.

Senare gasterade Greta Söderman som lady Harriet.

Spelåret slöt den 28 april.

Gäster: Naima Wifstrand i titelrollen i Katja; Eva Lewerth

som O Mimosa San i Geishan; Greta Söderman som Martha;

Rosalija Gorskaja som Rosina i Barberaren i Sevilla; Lola Grahl

som Cherubin i Figaros bröllop och Odette i Bajadären; Gertrud

Pålsson som Cherubin i Figaros bröllop; Joseph Hislop som

Rodolphe i Bohéme samt Jenny Hasselqvist och Sascha Leontjew:

dans.

Jubileumsrecett. Den 8 april 1924: Oskar Textorius, 60 år;

roll: Ollendorf i Tiggarstudenten.ERIKIANDERSSON OCH ALFHILD WEIJDEN I

GREVINNAN MARIZA

SPELÅRET 1924—25.

Den 2 september gick ridån för Lyriska teaterns femte

verksamhetsår. Först bjöds på en fransk operett Nelly —

premiär för Skandinavien! — med Lola Grahl i titelrollen och

Karl Kinch som den manliga bärande kraften. Den nye

dirigenten William Rölling dirigerade. Nästa premiär var

lika fin: den var det över huvud taget första framförandet

på icke tysk scen av Jean Gilberts operett Katarina II. Elin

Lejdström inkarnerade kejsarinnan, och Erik Andersson var

hennes motspelare som löjtnant Michael Michailowitsch. Ända till

in i november gick detta program. Man slog emellertid emellanLOLA ORAHL OCH ELIN LEJDSTRÖM I LÄDERLAPPEN

med ett operaprogram, bestående av den tysk-italienske

komponisten Wolf-Ferraris lilla intermezzo Susannas hemlighet och

Cavalleria rusticana. Som dirigent av dessa två verk hade dr Tullio

Voghera sitt första framträdande för Göteborgspubliken. I

Susannas hemlighet var Eric Zetterman greve Gil och Inga Peters hans

grevinna, och i Mascagnis opera var Oscar Tjernberg Turiddu,

Elin Lejdström Santuzza, Eric Åby Alfio samt Ragnhild Svedberg

(debut) moder Lucia. I Lolas parti hade man en livslevande Lola

(Grahl), som ett kvickhuvud fann ut. Dr Voghera tog genast

med detta första program musikvännerna med storm, samtidigt

som kritiken hade lovord för hans tolkning.

Den i november firades Läderlappens 50-åriga födelsedag. Det

evigt unga verket gavs i Bergmans regi och med Rölling som

dirigent. Rollbesättningen var: Eisenstein — Karl Kinch, Rosalinda

—• Inga Peters, Frank — John-Erik Strandman, Orlofsky — Elin

Lejdström, Adéle — Lola Grahl och Frosch Josef Norman. En av

de sista dagarna i månaden slogs ett nytt stort slag för operet-FRIHETSBRÖDERNAtens musa med uppförandet —

likaledes det första utom

Tyskland — av den nyaste

Kålmån-operetten Grevinnan Mariza.

Som man nog sett, var detta

inte första gången, Stora teatern

under Lyriska teaterns regim

bjöd på premiär för Sverige, och

det är nu som teatern börjar

skaffa sig obestritt namn som den

främsta operettscenen i Norden,

lämnande Oscarsteatern och

Kö-penhamnsscenerna långt bakom

sig.

Även denna Kålmån blev en

succés i stil med dem, som den

populäre komponisten tidigare

hemburit i vår stad. I titelrollen

framträdde en ny gäst, fru

Margit Rosengren, som snabbt

skaffade sig samma popularitet här i

Göteborg, som hon redan hade i

Stockholm. Den manliga

huvudrollen gjordes av Erik

Andersson, och i tvänne mera komiskt betonade uppgifter glänste

Alfhild Weijden och Karl Kinch, den sistnämnde särskilt genom

sin eleganta dans i det populära schlagernumret Kom med till

Varasdin! Grevinnan Mariza var också en oerhört påkostad

operett -— Margit Rosengrens toaletter voro damernas

samtalsämne i stan — och allt var äkta och stiltroget: bland annat

utfördes sålunda zigenarmusiken på scenen av Palaces hotells

ungerska kapell.

Nyåret invigdes med Frihetsbröderna i dr Vogheras

musikaliska ledning. Det var ett framförande, som denna offenbachiad

tillförene knappast beskärts i Göteborg. Bland de medverkande

var Eric Åby — M-ontedafior, Elin Lejdström — Fiorella, Lola

Grahl — Fragoletto, Josef Norman -— Pietro, Alfhild Weijden

MARGIT ROSENGREN

SOM GREVINNAN MARIZALÅGLANDETINGA PETERS I LA TRAVIATA

-— hertigen av Mantua, Eric Zetterman — Trascapatrullo,

John-Erik Strandman — hovkamrern, Oscar Tjernberg — Barbacco

och Erik Andersson — Dom Cluncar. I slutet av månaden firade

dr Voghera en ny konstnärlig triumf ■— den kanske största,

denne maéstro vann under sin verksamhet vid Stora teatern

— med dAlberts Låglandet. Tolkningen på scenen bidrog

också i högsta grad till framgången: Eric Åby var Sebastiano,

Elin Lejdström Martha, Oscar Tjernberg herden och Inga Peters

Nuri.

För att bereda Margit Rosengren tillfälle för ett nytt

framträdande tog man sedan upp Kyska Susanna, där hon gjorde

titelrollen. John-Erik Strandman var Aubrais, Alfhild Weijden ochLA TRAVI AT AERIC ZETTERMAN OCH OSCAR TJERNBERO

Karl Kinch dennes bägge förhoppningsfulla barn, Erik Andersson

— René och Josef Norman —• Pomarel. Kyska Susanna visade

sig alltjämt vara ett bättre dragplåster.

De tvänne återstående programmen under spelåret voro

Wiener-blod samt Verdis opera Traviata, åter en glansfull prestation av

dr Voghera. Inga Peters hade titelpartiet, Oscar Tjernberg var

den yngre och Eric Zetterman den äldre Germont.

Den 15 april var sista föreställningen.

Slutligen får väl inte förbigås att erinra om, att nöjessäsongen

den våren kulminerade med en operamaskerad på Storan den 21

februari. På parkett hade alla bänkar borttagits och golv utlagts

över orkestern, så scenen och salongen voro en sammanhängandestor balsal. Från denna ledde en trappa upp till första radens

fond. Vidare var kapprummet på första raden borta, och där

var genomgång till restauranten. De som voro med, minnas

nog, att det var en helafton .. .

Gäst: Margit Rosengren i titelrollerna i Grevinnan Mariza och

Kyska Susanna.

SPELÅRET 1925-26

började sent, ej förrän den ii september. Man inledde

säsongen med Oskar Straus’ Sista valsen. Huvudrollerna

innehades av hrr Barcklind, Kinch, Strandman och Leckström

samt damerna Köhler, Söderberg och Weijden. Den andra

nyheten under spelåret var en operett, Ja, av Cavalleria

rusti-canas berömde skapare. Man kan taga för givet, att dr

Voghera stod bakom försöket att introducera

operettkompositören Mascagni på svensk scen. Experimentet utföll emeller-

CARL BARCKLIND SOM DEN TJUSIGE

PRINSEN 1 SISTA VALSEN

Teckning av Wallin i G. T.

tid inte till vidare

belåtenhet, oaktat »Bullan»

Weijden hade en av sina allra

bästa uppgifter som den

lilla aktrisen från

Folies-Bergéres, som hade så svårt

att säga annat än ja, att

hon därav fick sitt nom de

guerre.

Nästa program var en ny

Oskar Straus, premiären för

Skandinavien av Cleopatras

pärlor. Som namnet

antyder, var det den sköna

egyptiska drottningen som fått

släppa till sin person som

huvudfigur i en operett.

Kritiken konstaterade framgång,MANON LESCAUTSTORANS BALETTSKOLAoch publiksuccésen uteblev ej

heller. Inez Köhler var

ståtlig som Cleopatra och sjöng

också furstligt, Eric Åby var

pampig värre som Marcus

Antonius, de bägge andra

älskarna gjordes av Eric

Zetterman och Karl Kinch,

Strandman var en minister i

stil med Kalkas i Den sköna

Helena — likheterna med den

odödliga Offenbach-operetten

inskränkte sig för resten inte

enbart till detta — och Greta

Söderberg en fager hovdam.

Olav Kielland dirigerade och

hade vederbörligen lätt hand

över partituret, och det

musikaliska skämtet nådde sin

kulmen, när romarna tågade

in under tonerna av en av

våra svenska

regementsmar-scher.

Cleopatras pärlor blev en god framgång, som gjorde, att man

i lugn och godan ro kunde förbereda nästa program, Puccinis

opera Manon Lescaut — ånyo en premiär för Skandinavien — i

Gustaf Bergmans regi och dr Vogheras musikaliska ledning.

Titelpartiet innehades av Inga Peters, och hennes olycklige älskare

des Grieux gjordes av en gäst, den norske operasångaren Simon

Edwardsen. Gästen slog genast igenom både hos kritik och

publik. Hr Edwardsen börjar nu sin korta bana på Stora

teatern, varunder han med framgång tolkade både opera och operett

och efterlämnar det allra bästa minne hos teater- och

musikvänner. De övriga partierna uppburos av hrr Åby och

Zetterman. Hr Edwardsen fortsatte sedan sitt gästspel som

förvaltaren i Grevinnan Mariza och befäste sin seger i vår stad.

Titelrollen gjordes nu av Greta Söderberg. I övrigt var John-

ALFHILD WEIJDEN OCH KARL KINCH

I LYCKOFLICKANINEZ KÖHLER OCH SIMON EDWARDSEN I DEN BLÅ SPIONENALFHILD WEIJDEN SOM CLOCLO

Erik Strandman fortfarande fursten, Karl Kinch och Alfhild

Weijden paret Koloman Zsupan och Lisa, under det Eric Åby

efterträtt Josef Norman som den gamle kammartjänaren och

Inez Köhler Rosa Rydberg som zigenerskan.

Nyåret började värdigt med Audrans Lyckoflickan som inte

spelats på Stora teatern sedan 1916, då Oscarsteaterns ensemble

framförde Audrans härliga musiquette. Av huvudrollernas

innehavare från 1916 var ingen med nu mer än Karl Kinch. Han

gjorde 1916 prins Fritellini, i vilken uppgift han kort förut haft

sin uppmärksammade debut på Oscarsteatern. Han hade nu

axlat Niskas herdemantel som Beppo. Bland de andra var

John-Erik Strandman furst Lorenzo och gick värdigt i Axel Ringvalls

fotspår med sitt »joller och pjoller». Alfhild Weijden var somSIMON EDWARDSEN SOM FAUST

Lyckoflickan enligt G. M. P. »en knubbig och burrig kvinnlighet

med både käckhet och temperament», Marcus Larson var Rocco

och Greta Söderberg Fiametta, och framförandet rymde även

denna gång en debutant, Sten Hermelin som Fritellini.

Efter tre veckor var det åter premiär — premiären för

Skandinavien — av en ny Kunneke, i den svenska versionen kallad

Den blå spionen, ett verk där den habile tyske komponisten nådde

synnerligen högt i sin konst och ställvis nalkas operans gebiet.

Huvudrollerna gjordes av Inez Köhler och Simon Edwardsen —

varmaste lovord av kritiken och hjärtlig resonans hos publiken,

— under det hr Strandman och fru Weijden gjorde lyckä i ett

par burleska uppgifter. Så kom en ny Lehår-operett Cloclo —

premiär för Sverige — som kritiken emellertid fann just ejbringa Lehår någon ny lager. Spelet fick dock erkännande: de

tre huvudrollerna gjordes av fru Weijden, Finchen Bengtsson

och hr Strandman. I början av mars upplevde Gounods Faust

en renässans i Poul Kanneworffs regi och dr Vogheras

musikaliska ledning. Hr Edwardsen gasterade som Faust, Eric

Åbv var Mefistofeles, Inga Peters Margareta, Eric Zetterman

Valentin, Finchen Bengtsson Martha, Inez Köhler Siebel och

Marcus Larson Wagner. I

slutet av månaden kom ett annat

gammalt scenverk upp, Suppés

Boccaccio, med Elin Lejdström

i titelrollen, där hon emellertid

senare remplacerades av Karl

Kinch. Inga Peters var Fiametta,

Greta Söderberg Leonetto och

Marcus Larson prinsen av Parma.

De tre borgarne och deras hustrur

gjordes av Eric Zetterman —

Scalza, Inez Köhler — Beatrice,

Eric Åby — Lotteringhi, Alfhild

Weijden — Isabella, John-Erik

Strandman — Lambertuccio och

Finchen Bengtsson — Peronella.

Som spelårets sista nyhet

introducerades Bruno Granichstaedten på Stora teatern med

operetten Orloff. Simon Edwardsen hade den manliga huvudrollen,

sekunderad av hrr Kinch och Strandman, under det Greta

Söderberg hade huvuduppgiften på spinnsidan. Den 30 april föll

ridån för detta spelår.

Som barnprogram gavs under säsongen en repris av Helge

Malmbergs sagospel Prinsessan som inte ville skratta med Greta

Söderberg som prinsessan. Dessutom spelades Kyska Susanna

vid ett par matinéer.

Gäster: Elin Lejdström i titelrollen i Boccaccio; Simon

Edwardsen som chevalier des Grieux i Manon Lescaut, Bela Török

i Grevinnan Mariza, titelpartiet i Faust, greve Albrecht i Den

blå spionen och Alex i Orloff.

HERR MEFISTOFELES-ÅBY

Teckning av Wallin i G. T.DEN SKÖNA HELENA

SPELÅRET 1926-27

började den 3 september med en repris av Orloff.

Rollbesättningen var densamma som våren förut, utom det, att den

nyenga-gerade fru Gunda Berg-Ericson nu hade sitt första framträdande

på svensk scen. Det var i Nadja Nadjakowskas roll, vari hon

emellertid möttes av en enstämmigt ganska amper kritik. Simon

Edwardsen skördade alltjämt lager i sin roll som montören, och i

övrigt fick ensemblen lovord, inte minst Frideborg Barkmans och

Albin Jarls dans. »Efter den lilla distraktionen med Orloff», som

en välvillig kritiker i G. M. P. utlät sig, började säsongen på allvar

den 17. Man introducerade då den populäre wienerkompositören

Robert Winterberg här i Göteborg och gav som premiär för Sverige

hans operett Hans officiella fru, byggd på Savages bekanta roman

Nihilisten. Det visade sig vara »ingen dålig operett», och Inez

Köhler hade som den officiella frun »en av sina bästa

prestationer». Som hennes moatjé, storfurst Sascha, debuterade teaterns

nyengagerade tenor Knut Beckman — »han kunde emellertid inte

i något avseende fylla ut rollen». »Bäst av alla de medverkande

var John-Erik Strandman som konsuln av Tiberia». Greta Sö-INEZ KÖHLER SOM DEN SKÖNA HELENA

derberg och Karl Kinch voro ett annat par, »som lekte Pyramus

och Thisbe i passkontrollen». »På orkesterpallen stod teaterns

ny-förvärvade kapellmästare Matti Rubinstein. Det var länge se’n

man hörde en föreställning gå så säkert samt orkestern klinga

så vackert. Han hälsas hjärtligt välkommen!», säger G. T. Som

storfursten gasterade senare Adolf Niska, vilken nu inte på

åtskilliga år gästat Stora teatern. »Han satte pricken över i :et. Storans

framförande av den tacksamma operetten är säkert en av teaterns

bästa prestationer på de två sista åren. Niskas komplement gör

helgjutenheten hart när fullkommen».

I mitten av oktober tog man upp Den sköna Helena — »en av

de bästa festkvällar, Storan haft på länge». Den dekorativa

utstyrseln var av konstnären Charles Larsson, »som härmed hade enlyckad debut som teatermålare». Inez Köhler var Helena,

Edwardsen — Paris och Kinch — Menelaus — »han var rolig och

genomförde stolligheten på ett högst erkännansvärt och

konsekvent sätt», skriver N. T. Strandman som Kalkas var »utan

konkurrens».

Den första operan under säsongen kom den i november:

Tschaikowskis Jolantha med två gäster: Davida Hesse-Lilienberg

i titelpartiet och Elof

Benktan-der som kung René — vilka

»spredo glans över den första

operaaftonen». Programmet

upptog vidare Sibelius’

Scara-mouche med Ebon Strandin

som Blondelaine — »när hon

dansar, så är det en fröjd att

se däruppå». Eric Laurent var.

Leilon och Seth Johansson

Scaramouche. »Musikaliskt var

aftonen bland det bästa som

givits på Storan. Dr Voghera

förlänade Sibeliusmusiken en

varm innerlighet».

Nästa program var premiären

för Sverige av Lehårs 25 :te

operett Paganini. Simon Edwardsen var Paganini. Emellertid

»gjorde han förbluffande litet av rollen och förmådde ingalunda

illustrera någon andlig överlägsenhet över det övriga sällskapet —

gehör hos publiken har han i alla fall i allra högsta grad». Som

furstinnan »erövrade Inez Köhler salongen». »Bäst var

otvivelaktigt Karl Kinch, som åter hade en stor dag och gav sin

kammarherre med uppfriskande komisk festivitas». »Herr

Zetterman var väl aldrig så till sin fördel som här i furstens

skepnad, Marcus T .arsons impressario var en väl träffad typ och Eric

Laurents general en käck och sympatisk krigare. Den unge

mannen lovar en hel del för framtiden». »Orkestern spelade under

Matti Rubinstein, som säkert är en av de bästa

operettkapellmästare, Stora teatern haft på de sista tio åren».

SETH JOHANSSONELOF BENKTANDER OCH DAVIDA HESSE-LILIENBERG

IJOLANTHA

Operan nummer två blev ett återupptagande av Carmen på

spellistan. Titelpartiet gjordes som gäst av Elin Lejdström. Don

José representerades av hr Edwardsen, »som spelade rätt blekt,

ända till sista aktens uppgörelse ägde rum. Där hade han en

scen, som man minnes. Musikaliskt gestaltade han sitt parti på

ett mjukare, mer avrundat sätt än tidigare». En annan kritiker

skriver om Edwardsens José ... »Hr Edwardsen föreföll

ovanligt blyg och återhållsam i början. Så återhållsam till och med,

att han inte alls gjorde rättvisa i någon enda scen, där han var

med. Efter omslaget i tredje akten var han emellertid som ett

omvänt blad. Han började spela. Han tänkte inte mer på sången,

det dramatiska fick övertaget. Och när han i sista akten släppteSCARAMOUCHEEBON STRANDIN OCH ERIC LAURENT I SCARAMOUCHE

sig lös för fullt, förstod man, att tillbakadragenheten i början

varit rena ekonomin. Hans mask var kusligt illusorisk, bara den,

och den skakande slutuppgörelsen med Carmen genomfördes med

en naturalism, som kom åskådaren att blekna. Detta moment

var verkligt stor skådespelarkonst, där framställaren också tog ut

varje uns av sina krafter. Blott för den slutscenens skull ville

man se denna "Carmen’ en gång till». Eric Åby hade sin gamla

bravurroll som toreadoren, och Inez Köhler var Mikaela.

»Löften ingav fröken Horred» — Frasquita.

Som julprogram gavs Resan till Julstjärnan, en julsaga för

stora och små — »ett uppseendeväckande gott sagospel». Om

pjäsen, som också blev en välförtjänt succés, skriver skalden Erik

Brogren i Göteborgs Morgonpost bl. a.: Norge har ju alltid haftstora och goda sagoberättare, och det är intet tvivel, att när

advokaten i Oslo Sverre Brandt skrev denna sin juldikt, som

mycket väl, tack vare handlingens spännande stegring och

harmoniska avspänning, kan kallas ett juldrama, han gjort det, berörd

av en äkta sagofés trollspö .. . Den vackra fabeln slösar med

allt det som ett barn väntar av en god saga och en god jul: det

praktfulla hovet kring kung, tomtar i snöfall kring grötgrytan,

CARMEN

levande dockor och leksaker kring jultomten, nordan vind och

sångfåglar och som religiöst inslag —• varförutan julen ej är

kristen — änglar, som till tonerna av »Stilla natt, heliga natt»

vandra ned för himlastegen med den av det snälla barnet

återfunna julstjärnan. De lämpliga scenerna ha av Johan Halvorsen

utrustats med en musik som vackert ansluter sig till de olika

stämningarne, där kungligt marschtempo växlar med psalmodisk

hymn, danser med vismotiv för att slutligen vid de smås och

storas taktfasta handklappningar ända i »Nu är det jul igen...»

Nyåret började med Kålmåns nya operett

Cirkusprinsessan, där titelrollen gjordes som gäst av Edith Hallsten, förut

primadonna vid den havererade Blancheteatern i Stockholm. »Fru

Hallsten spelade och sjöng Fedora Palinskas fordrande parti såEDITH HALLSTEN SOM CIRKUSPRINSESSAN

som den borna primadonnan ägnar och anstår» ... Som mr. X.

framträdde en annan gäst, Adolf Niska, som »inte stod henne

efter i något hänseende». »Inför gästernas briljanta prestationer

förbleknade dock ingalunda den gamla stamtruppens insatser.

Tvärtom, dessa stodo på en väl så hög nivå. Hr Kinch är

obetalbar. Han håller humöret uppe — förtröttas aldrig... och

vilken plastik! Fru Weijdens roll var rätt snålt tillmätt, men

hon tog alla möjligheter till vara och var — "Bullan’. Hr

Strandman var prins Sergius och spann intrigens trådar med en

överlägsenhet som inte kan beskrivas, utan måste ses». Carl

Barcklind »gjorde en utmärkt studie av överkyparen Pelikan», och

Fin-chen Bengtsson »var en myndig hotellinnehaverska».

Cirkusprinsessan blev en ny kolossal Kålmånsuccés. Den gick sålunda 72HflflHfl r ”■ «9Hi gånger i sträck med en pub-

ä Niskas gästspel slutade då

— han hade också gasterat

som förvaltaren i

Grevinnan Mariza. Rollen

övertogs sedan av Eric Zetter-

I medio av mars kom en

ny opera, det med stort

intresse —

Stockholmstidningarnas musikrecensenter

voro sålunda nere vid

premiären — motsedda första

framförandet utom

kontinenten av den ungerske

komponisten Eduard

Poldi-nis opera

Förlovningsfes-ten. Texten till detta verk

fann ingalunda nåd för

kritiken, men om musi-

Till detta har Poldini skri-

CARL BARCKLIND SOM PELIKAN I

cirkusprinsessan vit en flytande musik, men

som dess bättre rymmer

så mycken både karaktäristik och skönhet, att den är

njutning nog. Och där finns omväxling till den grad, att

musikaliska longörer ej äro tillfinnandes. Det finns så många

skönheter i musiken, att det uppriktigt kan rekommenderas att höra

operan på nytt». Operan gavs med två gäster, fru Hilma

Barcklind och fröken Ingrid Hermanson. »Spinnsidan var

emellertid — finner samme kritiker — skäligen svag, om man

undantager fröken Inez Köhler. Av herrarne är hr Åby som

patron på gården förträfflig». Övriga medverkande voro Simon

Edwardsen, Eric Zetterman och Finchen Bengtsson. Operan

rönte emellertid ett oblitt öde hos publiken — tre gånger gick

den över Storans scen.INGA PETERS I TRE KONUNGARS KÄRLEK

Ännu en stor nyhet i operaväg presenterade teatern under

våren, det italienska musikdramat Tre konungars kärlek — en

prestation som väckte genklang i hela det musikintresserade Europa.

Om premiären skriver en recensent i H. T.: »Även i så måtto var

Tre konungars kärlek ett gott val, som dess uppförande icke

översteg teaterns krafter. Den svåraste haken var orkestern ... men

teatern har i Tullio Voghera en ledare, vars entusiasm och

hjärtliga förståelse övervunnit alla svårigheter» — dr Voghera hade

för resten också visat sitt intresse för detta italienska verks

införlivande med svensk repertoar genom att föranstalta om dess

överflyttande till svenska. »Också på sångartisterna märkte man

hans goda ledning. När hörde vi sist Eric Åby sjunga med sådan

volym och sådant välljud, Eric Zetterman med sådan energi, SimonEdwardsen med sådan lugn behärskning!» Regin var Poul

Kan-neworffs. Inga Peters-Lundén hade huvudrollen, och »hennes

Fiora var framför allt dramatiskt betydande». »Som helhet är

denna föreställning något av det bästa och mognaste, Stora

teatern givit. Den vittnar inte bara om ambition och entusiasm

utan även om förmåga och kunnighet».

Premiären bevistades av operachefen John Forsell.

Dessförinnan hade man låtit

Farinelli leva upp på Storan, denna gång

med Karl Kinch i titelrollen och

Edith Hallsten som Manuela. »Den

dekorativa inramningen var

Kanne-worffs. Första aktens scenbild var

originell med sin kopparsticksstil,

vilken i fortsättningen blev

genomgående. Och dräkterna! Alltihop

tillsammanlagt var en verklig fest för

ögat».

franz hamberg Säsongen avslutades med en 14

En av Storans trotjänare. 1 • 1

dagars sej our den io maj av

Rolf och hans ensemble, sedan dessförinnan Lyriska teatern haft

avskedsföreställningar för tre medlemmar som nu lämnade

sällskapet: Carl Barcklind, Alfhild Weijden och Simon Edwardsen.

Carl Barcklind ville försöka sin lycka tillsammans med sin fru i

Amerika hos svenskarna där — något som utföll högst lyckligt

— »Bullan» gick till Rolf och Simon Edwardsen till K. teatern

i Stockholm. Dit övergick också dr Voghera, som chef för

operaskolan.

Gäster: Davida Hesse-Lilienberg titelpartiet i Jolantha och

Elof Benktander som kung René i samma opera; Ebon Strandin

som Blondelaine i Scaramouche; Elin Lejdström titelpartiet i

Carmen; Edith Hallsten som Fedora Palinska i Cirkusprinsessan

och Manuela i Farinelli; Hilma Barcklind och Ingrid Hermanson

som resp. Zorika och Susika i Förlovningsfesten; Adolf Niska

som storfurst Sascha i Hans officiella fru, mr. X. i

Cirkusprin-sessan och Bela Török i Grevinnan Mariza samt Knut öhrström

som Don José i Carmen. Den sköna Helena

hade det har spelåret en ny vår, främst tack vare Karl Kinchs

Menelaus. Det var väl en hel del »tillägg» i hans tolkning, som

kanske varken Menelaus eller Offenbach och hans kumpaner

hade tänkt sig —- men det gick bra, och då är ju allt bra.

Vi kanske i detta sammanhang få berätta om andra

till-lägg i Den sköna Helena. Det var när Mille Strömberg en gång

i tiden gjorde Menelaus, och

han var berömd, eller kanske

beryktad, för att vid alla

möjliga och omöjliga tillfällen

hålla sig åtskilligt vid sidan om

rollen. Axel Hultman var

samtidigt en av Ajaxama, och fick

också han en dag lust att

briljera med textförbättring. I

så’nt syfte räckte han

kungen-gemålen en kaka choklad och

sporde belevat:

— Behagas kanske en bit

choklad ?

— Tack, sa Mille-Menelaus,

eftersom det är Hultmans —

jag äter ingen annan . ..

Ajax vart mållös, berättas det.

Så där fortsatte emellertid de båda, så slutligen tröttnade

direktionen och förbjöd alla tillägg och stadgade höga böter vid

förbudets överträdande.

Men Mille hämnades. När Paris’ farkost nalkades Nauplias

fashionabla havsbad, så rusade han fram mot stranden och

ropade:

— Inga tillägg! Inga tillägg här! Det är förbjudet vid

vite!...

MILLE STRÖMBERG JENS ANDRÉSEN

är också en av Stora teaterns s. k. tysta krafter, som i snart

en mansålder troget arbetat för scenen. Det är med penseln

Andrésen sökt giva liv åt det som utspelas i rampens ljus,

och det är hart när oräkneliga uppsättningar som lämnat

hans ateljé. Sin glansperiod hade Andrésen i slutet av förra och

början av detta seklet; sedan har nog tiden delvis gått om honom.

Nu skall ju allt vara så modernt och

konstigt, så — handen på hjärtat,

ärade läsare! — längtar Ni inte nå’n

gång tillbaka till den gamla goda

tiden, då t. ex. en skog på scenen såg

ut som en skog? Andrésen var i det

fallet en veritabel trollkarl, och att

hans verk i detta arbete kan synas

inte ha fått den värdesättning som •

det förtjänar, kommer sig endast

därav, att dessa sidor främst syssla

JENS ANDRÉSEN meC" det dramatiska °ch 0ch

att Andrésen aldrig varit fast fäst

vid något sällskap. Genom att vi nu erinra gamla teatervänner

om, att det var Jens Andrésen som de ha att tacka för så mycket

förtrollande vackert i dekorationsväg, hoppas vi, att vi uppfyllt

allan rättfärdighet. Jens Andrésen är värd en eloge vid sin

bild. ■JOHN-ERIK STRANDMAN

i en av sina populära diplomatroller

Teckningen, av Wallin i G. T., föreställer

Strandman i Katarina II.

TVÅ KONUNGAR TILLHOPA

(Karl Kinch och Eric Åby

i Den sköna Helena)

Teckning i G. T. av Wallin

LOLA GRAHL I

FRIHETSBRÖDERNA

enligt Hammer i

Göteborgs Aftonblad

OSCAR TJERNBERG SOM BARBACCO I

FRIHETSBRÖDERNA

Teckning i G. T. av WallinKARL KINCH

SPELÅRET 1927—28

är lyckligt för Stora teatern samtidigt som en synnerligen

lyckad upptakt till den nye teaterchefen Karl Kinchs verksamhet.

Att det var ett gott år, avspeglas genast i de få program

spelåret rymmer. Det bjöds nämligen under säsongen på inte mer

än sex operetter plus en operettrepris samt så de sedvanliga fyra

operorna. Vi ta operettprogrammen först, eftersom man

började med operett.

Man hade en ovanligt gynnsam spelöppning den 9 september

med Oskar Straus’ operett Teresina, vari man genast

presenterade två av sina nyförvärv för säsongen, Ingalill Söderman och

Conrad Arnesen. Ingalill Söderman fortsatte det segertåg honALEXANDRA

börjat i Stockholm och Malmö och tog genast Göteborg med

storm, både publiken och kritiken. Den senare låter bl. a. så här

om hennes Teresina: Ingalill tog priset, Ingalill kom, sågs och

segrade. Ingalill Söderman må nämnas i första rummet. Hon

kan spela, hon kan sjunga, hon har det... Även hr Arnesen

fick ett gynnsamt mottagande ... föreföll att vara en god

ackvi-sition för teatern, då både stämma och figur äro till prydnad

för scenen. .. En stor del av kvällens seger bör dock

också tillskrivas Greta Söderberg samt hrr Kinch och

Strandman. Napoleon gjordes av Seth Johansson. Regin var Karl

Kinchs... ett inte oävet gesällprov. Matti Rubinstein dirigerade.

Nästa operettprogram var ett mer än vanligt evenemang,

nämligen det första framförandet i Sverige av Johann Strauss’ första

operett, i den moderna omstuvningen kallad iooi Natt. Det blev

en ny vacker framgång för Storan, samtidigt som hr Kinchs

regi och Poul Kanneworffs dekor fingo varma lovord. Olav

Kielland ledde musiken. . . var inspirerad av sin uppgift som

aldrig förr. Han har inte tidigare så helt varit till sin fördel.

Hans framgång var fullständig. Kapellmästare Kielland firade

ny seger.. . lyckades trolla fram så bra, som vore han döpt i GRETA SÖDERBERG I

1001 NATT

KARL KINCH SOM PRINS

KARL MARIA I ALEXANDRA

NÅGRA TECKNINGAR AV CHARLES LARSSON

INGALILL SÖDERMAN SOM

TERESINA

DRÄKTSKISS TILL ORESTES

I DEN SKÖNA HELENAINGALILL SÖDERMAN SOM LILLA HELGONET

Donauvatten. Det krävande huvudpartiet gjordes av hr

Arnesen, som hade utmärkta tillfällen att visa sig från sin allra bästa

sida. Han sekunderades ypperligt av Ingalill Söderman, vars

förtjusande skepnad, diskreta spel och klockrena sympatiska röst

gjorde hennes fiskarflicka till en utmärkt prestation. Som

mot-par uppträdde Greta Söderberg och John-Erik Strandman, och

Karl Kinch var en trollkarl. .. masken var träffad på pricken.

Finchen Bengtsson var en skön odalisk och var liksom hr

Zetterman drastiska exempel på den föryngrade Orienten.

Så kom en verkligt modern operett, Alexandra, en ny succés.

Sprittande humör och stilfullt spel. En stor afton för Ingalill

Söderman. En god hjälp hade hon i hr Kinch, vilken också

svarade för regin med ett högst aktningsbjudande resultat. HrZetterman var till sin fördel som den något blaserade och lystne

kungen.. . Inez Köhler som storfurstinnan var en fröjd för

ögon och öron. Ett par utmärkta typer, var i sitt slag, gjordes

av hrr Strandman och Laurent. Ingalill Södermans make. Felix

Grönfeldt, hade i detta program sin första roll i Göteborg. ..

goda löften... tjusig apparition och ståtlig gestalt. Poul

Kan-neworff hade komponerat ett par verkligt läckra interiörer, en

magnifik tronsal och en ganska

raffinerad sängkammare... hr

Kielland gjorde full rättvisa åt

musiken.

I december kom spelårets

största operettsuccés, Lilla

helgonet, som aldrig tillförene

haft ett sådant segerlopp på

Stora teatern. Förtjänsten var

Ingalill Södermans ... Ingalills

största triumf ... en ny

framgång . . . stormande lycka. Jämte

fru Söderman hade hr

Strandman som Celestin-Floridor

närmaste delen i framgången. Hr

Grönfeldt var Champlatreux,

hr Åby majoren, Erik och Bror

Tropp resp. teaterdirektören och

regissören, Greta Söderberg Corinne och Finchen Bengtsson

priorinnan. Därefter kom Planquettes gamle Surcouf, nu

omdöpt till Kaparkaptenen. Den fördes lyckligt i hamn. Hr

Arne-sen var kaparkaptenen... i ypperlig form. John-Erik

Strandman och Greta Söderberg levandegjorde kumpanerna Gargousse

och Flageolet, och Inez Köhler var Yvonne. Hr Åby var

Kerbiniou, Finchen Bengtsson hans Arabella, hrr Marcus

Larson och Felix Grönfeldt fyllde förtjänstfullt sina platser, hr

Laurent hade av kaparkaptenen Marcouf skapat en förstklassig

typ, och hr Sverre dansade . .. han har ovanligt gott gry i sig

för facket. Hr Kinchs regi höll måttet. Poul Kanneworff kan

också ta åt sig av äran.

INEZ KÖHLERLADY HAMILTON

Den sista operettpremiären presenterade Kiinnekes operett Lady

Hamilton på svensk scen. Musiken under Olav Kiellands

ledning fick särskild eloge, och Poul Kanneworffs färgprakt i

dräkterna uppmärksammades tacksamt. Ingalill Söderman gjorde

titelrollen och Greta Söderberg den andra kvinnliga rollen. Den

senare får betyget att näppeligen någonsin haft en roll som klätt

henne till den grad som denna. I övrigt voro alla de

medverkande till belåtenhet: hrr Strandman, Arnesen, Kinch, Marcus

Larson. .. måhända den bästa figuren i hela samlingen...

Laurent och Grönfeldt. Hr Kinch hade även denna gång axlat

regissörens tunga börda, och han växer med uppgiften säger G.

P., särskilt folkscenerna voro helt enkelt ypperliga. Tillägges en

repris av Cirkusprinsessan med Felix Grönfeldt som mr. X och

Marcus Larson som Pelikan, så tyckes, att läsaren fått ett ganska

fylligt referat av operettse jouren 1927/28. Vi måste i allt fall

lämna den nu, ty det finns en operasäsong också ...

Den inleddes ganska tidigt, redan den 19 september, då

Martin Öhman firade tioårsminnet av sin debut på Stora teatem,

som Fra Diavolo. Han hade valt att framträda som

Cavara-dossi i Tosca och blev naturligtvis föreställningens centralfigur,INGALILL SÖDERMAN OCH CONRAD ARNESEN

I LADY HAMILTON

men hans motspelerska, Inez Köhler i titelpartiet, nådde en nivå,

nära hans. Eric Åby var Scarpia, »och vi hörde Matti Rubinstein

första gången i Göteborg dirigera en opera ... skilde sig med all

heder från uppdraget». Karaktären av jubileumsföreställning till

den berömde gästens ära betonades starkt vid de efterföljande

hyllningarna. Vi citera alltjämt. Förutom applåder och

blommor forekommo icke mindre än fem tal, åtföljda av hurrarop och

omfamningar på scenen. Först framträdde konsul Erlandsson

och överräckte i landshövdingens frånvaro Litteris et artibus.

Därnäst behängde ordföranden i Stora teatern jubilaren med en

lagerkrans. Så steg hr Karl Kinch fram med ett silverfat från

kamraterna vid Storan och talade. En representant för statis-MARTIN ÖHMAN I TOSCA

terna hyllade vidare med en stor bukett, och så var det hr Öhmans

tur att tacka. Han vände sig både till sina älskade kamrater, till

sin publik och till pressen samt förklarade sig älska Göteborg.

Och därefter utbragte han ett leve för den pärla, som den lilla

Stora teatern är och hoppades, att den både skulle vårdas och

uppskattas till sitt fulla värde. Efteråt var bankett på Grand

hotell. På grund av publiksuccésen blev det tre ytterligare

Tosca-föreställningar.

Som ett litet försenat led i vårens Beethovenhyllningar kom

Fidelio i november som Stora teaterns andra operaprogram.

Härvid uppträdde systrarna Greta och Ingalill Söderman för första

gången tillsammans i en opera. Fru Greta Söderman gasterade

nämligen i titelpartiet och tilldrog sig självfallet det största

intresset. Men även hennes yngre syster gjorde en oväntat

helgjuten tolkning av sitt parti, Marcellinas. Conrad Arnesen sjöng

Florestan med en värme och intensitet som helt grep publiken.

Som Rocco hade Eric Åby vokalt som dramatiskt en synnerligén

lyckad afton, säger N. T. I övrigt medverkade hrr Kinch,

Zetterman och Laurent. Hr Kanneworffs dekorationer och regi vunno

också varmt och allmänt erkännande, liksom Matti RubinsteinsTOSCA

inspirerade arbete. Pressuccésen efterföljdes av publikframgång,

så man blev i tillfälle att uppföra Beethovens opera sju gånger

i stället för de beräknade fyra gångerna.

Den tredje operan var Nicolais Muntra fruarna i Windsor.

För omväxlings skull citera vi denna gång vad en

Stockholmstidning hade att säga i detta fall. Under rubriken En glansfull

premiär.. . och Ingalill Söderman briljerar ånyo, ta vi

recensionen litet transumt: en av teaterns mest glänsande framgångar.

Poul Kanneworff svarade för regi och dekorationer. Han hade

åstadkommit den läckraste ram till den muntra operan. Olav

Kielland dirigerade och handhade på förtjänstfullt sätt den

musikaliska ledningen. Inga Peters och Signe Eklöf sjöngo de två

muntra fruarnas parti. Den förra hade sin styrka i det rent

vokala, den senare åstadkom genom sitt överlägsna spel förträfflig

effekt. Främst på spinnsidan glänste dock Ingalill Söderman

som Anna Page. Hennes älsklighet och hennes kultiverade sång

vöro av betagande verkan. Hon briljerade med ett förebildligt

textuttal och en pärlande koloratur. På svärdsidan hade i

synnerhet hrr Åby och Zetterman en lycklig afton. Krogscenen med

dryckeslaget och den berömda duetten blevo föreställningensMUNTRA FRUARNA 1 WINDSOR

glanspunkter. Åbys Falstaff var i allo tagen på kornet, och hr

Zettermans svartsjuke äkta man utmärkte sig framför allt för

sin vackra sång. Conrad Arnesen i Fentons roll kom aldrig upp

till samma höga nivå. Han generades av partiets höga läge, men

han fyllde väl sin plats. Hrr Kinch och Marcus Larson väckte

jubel genom sin maskering i Spinkers, resp. d:r Cajus’ roller.

Publiken var entusiastisk, och en överväldigande blomsterskörd

beseglade succésen.

Som det sista programmet kom operornas opera, Mozarts Don

Juan. Eftersom vi citerat en outsider, så att säga, så giva vi

beträffande Don Juan ordet till en annan, till Sydsvenska

Dagbladet i Malmö. Det heter bl. a.... den största tillfredsställelse

med resultatet... de agerande rekryterades uteslutande ur

teaterns ordinarie stab. Inramningen av denna musik hade som

vanligt omhänderhafts av Poul Kanneworff, som därjämte varit

regissör. Hans dekorationer voro tämligen originella och i stort

sett mycket lyckade. Även för dräkterna bör han ha en eloge.

Eric Zetterman förvånade i titelrollen: han lät helt enkelt

storartad, därtill kom hans dramatiska förmåga till sin rätt.

Recita-tiven i hastig takt gingo på kornet i lås. Den bild han gav, varERIC ZETTERMAN. INGALILL SÖDERMAN OCH MARCUS LARSON I DON JUANORETA OCH INGALILL SÖDERMAN I FIDELIO

som den skulle vara. Don Juans »berömda arior» skola just

sjungas så enkelt, som om ingenting hade hänt, utan solistiska

åbäkningar. Hr Zetterman hade uppfattat sin roll på riktigt sätt.

Eric Åbys Leporello var också ypperlig. Arnesen sjöng sin

Octa-vio så bra, man väntat av honom, kanske t. o. m. ett uns bättre.

Bland kvinnorna lade man särskilt märke till Ingalill Söderman,

som med varje opera, hon gör, blir allt bättre och bättre.

Hennes Zerlina var så Mozartsk, man skulle vilja ha den. Inez

Köhler gjorde en mycket tilltalande donna Anna, och donna

Elvira-Peters fördärvade icke heller något. Återstående lovord

få delas lika mellan Eric Laurent — komturen —- och Marcus

Larson — Mazetto — de förtjäna det varmt. Orkestern var

mycket välbesatt...INGA PETERS SOM MANON LESCAUT

Ja... inte bara av sina egna skall man höra det! Don Juan

gjorde kanske mindre publiklycka än Fidelio, men gick i allt

fall lika många gånger. Som synes, var spelårets operasäsong i

sin genre fullt ut lika lyckad som operettsejouren, och när ridån den

19 april föll för den sista Don Juan-föreställningen och därmed för

spelåret, kan man ganska lugnt säga, att slutet gott, allting gott.. .

Det bör kanske inte förbigås att annotera, att Stora teatern

den 24 mars var skådeplatsen för en del av det Prippska

bryggeriföretagets jubileumsfestligheter, i anledning av att hundra år

förflutit sedan företagets tillkomst. Ledningen hade nämligen

denna dag förhyrt teatern, där det spelades Kaparkaptenen till

allmän förnöjelse för de anställda. Efteråt var bryggeriet värd

för teaterns personal, varvid man drack för ömsesidig välgång,

inte minst i bryggeriets brygd ...DON JUANANNA NORRIE SOM LILLA HELOONET

Rolf och hans sällskap hade sedan en kortare sejour, som sed

blivit.

Gäster: Greta Söderman som Fidelio; Inga Peters-Lundén som

fru Ström i Muntra fruarna i Windsor och donna Elvira i Don

Juan; Signe Rydberg-Eklöf som fru Page i Muntra fruarna i

Windsor och Martin Öhman som Cavaradossi i Tosca.

H* *

*

Lilla helgonet

upplevde denna säsong en renässans, som slår alla dess rekord

på Stora teatern. Succésen skapades av Ingalill Söderman, över

vars »lilla helgon» kritik och publik formligen öste rosor.

Det är många av våra mest populära operettartister som

tolkat Denise de Flavigny i Svalornas kloster, främst kan-FELIX GRÖNFELDT

CONRAD ARNESENske Anna Norrie. Stor framgång hade under Ranfts senare år

bland andra Naima Wifstrand både för sin konstnärliga

tolkning och för det hon hjältemodigt trotsade sjukdom och feber

och gjorde sin roll för att rädda situationen.

Lilla helgonet är ju också en alldeles utmärkt sak, som Hervé

ingalunda behöver skämmas för. För att bevisa detta

ytterligare berätta vi en historia. Den lär ha timat under en av den

Ranftska landsortsoperettens turnéer i en sydsvensk stad,

varvid just Lilla helgonet stod på programmet.

En herre på parkett, som inte fått vara med om roligheten

förr, vart redan från begynnelsen hänförd och riktade, rätt som

det var, till sin granne följande fråga:

— Hör, du, vem är det som skrivit musiken till det här stycket ?

— Hervé! Vet du inte de’?

-— Herr W.! Va’ ä’ de’ för tokprat?

— Hervé har skrivit musiken, och hör sen!

— Det var mej en konstig prisse. När man kan komponera

så fina saker, varför inte då sätta ut hela namnet, utan bara

herr W. ?

SPELÅRET 1928-29

skulle man kunna kalla en succésernas säsong. Eller vad sägs

om endast fyra operettprogram under spelåret med en livslängd

av respektive 41, 36, 15 och 60 föreställningar samt de

sedvanliga fyra operorna med motsvarande siffror 28, 15, 15 och 6?

Tysken Walter Kollo var den lycklige fadern till två av

operetterna, inledningsprogrammet Marietta och den senare under

hösten givna Tre små flickor. Med Marietta fick publiken vad

den ville ha, och förtjusningen var påtaglig, heter det i

recensionerna. Även pressen var välvillig, och ensemblen, den gamla

från förra året, fick betyget, att en bättre knappast finns i

Sverige. Och ännu bättre hade den blivit genom Texas

Johannessons återbördande till Stora teatern i egenskap av balettmästare.

I regin hade Karl Kinch verklig fyndighet och fart över scener

och grupperingar. Han hade en utmärkt hjälp av Poul Kanne-FRISKYTTENworffs dekorationer. De bägge Mariettorna gjordes av Ingalill

Söderman och Greta Söderberg, som hjälten var Felix Grönfeldt

förbålt stilig, Kinch gjorde gatusångaren Niccolo, och John-Erik

Strandman hade flere ögonblick, då han nästan överträffade sig

själv. Orkestern spelade under Olav Kielland.

Den 20 september firade Karl Kinch sitt tioårsjubileum med

Storan och Göteborgspubliken och hade dagen till ära jubileums-

ORETA LINDBLOM SVEA HORRED

föreställning och recett. Publiken hade mangrant infunnit sig

och hyllade hjärtligt sin gunstling. Ingalill Söderman höll på

scenen ett tal för jubilaren, som frambar sitt tack. Blommornas

mångfald uppfyllde scenen, och inropningarnas antal närmade sig

tjugotalet.

Det andra programmet var Webers opera Friskytten, vari den

nyengagerade fru Kirsten Flagstad-Hall hade sitt första

framträdande för Göteborgspubliken. Det blev en glänsande

föreställning ... utförandet av hög klass. Därvidlag torde

kapellmästare Matti Rubinstein äga rätt till den största äran. Därnäst

må nämnas fru Kirsten Flagstad-Hall — Agatha — den första

tonen som flöt ur hennes strupe visade en sådan ädelhet hosGRETA SÖDERBERG OCH KARL KINCH I MIN VÄNINNAMARCUS LARSON

ERIC LAURENTELIN LEJDSTRÖM OCH CONRAD ARNESEN I AIDA

stämman, att man blev nästan konsternerad. Fru Söderman gav

åt Annas roll en vacker tolkning, och hon sjöng sitt viktiga parti

med stor säkerhet. Fröken Svea Horred utförde den lilla

brud-kranskupletten med vacker klang. Conrad Amesen gjorde Max

... en god prestation. Goda i sina respektive

roller som Kuno och Kaspar voro hrr Laurent

och Åby. Särskilt den sistnämnde. Fursten

gjordes av Karl Kinch, eremiten av Eric

Zetterman, Samiel av Birger Lock och Kilian av

Marcus Larson. Friskytten blev en

utomordentligt vacker framgång, och inte minst

kunde teatern glädja sig åt det intresse, som

i form av skol föreställningar, kom verket ochFELIX GRÖNFELDT I MARIETTAAIDA

ERIC LAURENT, ELIN LEJDSTRÖM OCH KIRSTEN FLAOSTAD-HALLERIC ÅBY OCH KARL KINCH i SAUL OCH DAVID

dess tolkning till del. Regi och dekorationer: Poul

Kanne-worff.

Efter Friskytten kom den andra Kollo-operetten Tre små

flickor, en av de senare årens allra största operettsuccéser, som

också här blev en seger. De tre små flickorna gjordes utmärkt

av fruarna Söderman, Söderberg och Greta Lindblom, lika

förträffligt sekunderade av hela ensemblen samt Jean Claesson som

gäst i Biebitz-Biebitz’ roll.

Härefter kommer ett nordiskt operaevenemang, det första

framförandet utom Danmark av Carl Nielsens opera Saul och

David, som 1902 hade sin urpremiär på Det kongelige i

Köpenhamn, men som efter ett fåtal framföranden nedlades och som

sedan dess varit halvt förgäten. Komponisten bragtes nu här iFoto: Charles Carlson, JT. T.

CARL NIELSEN Å STORA TEATERNS PARKETT UNDER EN REPETITION AV SAUL OCH DAVID.

Originalet med komponistens egenhändiga dedikation pryder en vägg på teaterns kansli.CONRAD ARNESEN OCH ELIN LEJDSTRÖM i AIDA

Göteborg en lysande revansch för sina landsmäns kallsinnighet

gentemot hans verk, vilket hänförde både den svenska kritiken

och publiken. Utöver vad som sagts om detta verk i förordet är

att tillägga, att komponisten, som var närvarande vid premiären,

efter sista ridåfallet bragtes en varm hyllning och att han den 21

december själv dirigerade sitt verk här på Storan.

Julen firades med Vermländingarne, som i ny instudering och

uppsättning nu upplevde en verklig renässans. Detta blev

emellertid knappast fallet med Lille hertigen, som togs upp som

nyårsprogram, trots att Ingalill Söderman hade titelrollen.

Men så tog man då skadan igen med nästa program, den

modema engelska dansoperetten Min väninna, som blev en

ordentlig fullträff för teatern. Det var en efter våra förhållanden nyTRE SMÅ FLICKOR

GRETA SÖDERBERG, INGALILL SÖDERMAN OCH GRETA LINDBLOMoperettform, sådan som den dansande och jazzande publiken,

ville ha. Iscensättningen av Karl Kinch var storslagen med fläkt

och nya impulser. Texas Johannesson svarade för det

koreograf iska och kan ju sin sak. Spelet var på alla händer

synnerligen gott. Ingalill Söderman gick i spetsen: hennes

goggles-prydda och gummituggande flapper var en mycket roande och

välspelad typ. Hennes moatjé John-Erik Strandman tävlade med

henne om publikens gunst.

Kalle Kinch dansade och

sprallade och satte som

vanligt liv och fart på det hela.

Förste älskaren Eric Laurent

var idealet av en man samt

dansade och sjöng utmärkt.

Greta Söderberg i den andra

kvinnliga huvudrollen var

också utmärkt till sin

fördel. Felix Grönfeldt hade

för dagen en komisk roll.

Han föreföll att trivas i

sin lingula peruk och

publiken med honom. Bland de

övriga må framhållas

Finchen Bengtsson och Marcus

Larson, Greta Lindblom

och Tyra Norman samt fru

Flagstad-Hall, denna senare första gången i Göteborg i en

operettroll. Svea Horred övertog senare denna roll och var

också förträfflig. Fröken Barkman och hr Lidholm hade ett

mycket gouterat dansnummer. Musiken, under Olav Kielland,

var utökad med jazzinstrument, och orkesterdiket på Storan

har väl över huvud taget aldrig varit så fullt som under

denna engelska operett. Bland annat fanns där också två

flyglar, vid vilka sutto herrar Bertil Mannheimer och Gösta Hedén.

Dekorationerna voro utmärkta. En hel del av dem beto sig

fast i minnet. Särskilt bör kanske framhållas ett vackert

hotellrum i blått och fina kostymer.

ORETA SÖDERBERGAIDAFRIDEBORG BARKMAN OCH KARL-ER1K LIDHOLM I DERAS

DANSNUMMER I MIN VÄNINNA

Derniären gavs som recett till förmån för Greta Söderberg,

som med spelåret lämnade Stora teatern.

Så kom operan n:o 3, Verdis Aida, vars succés antytts i

förordet, varpå spelåret avslutades med Puccinis Bohéme med Olav

Kielland som dirigent och Poul Kanneworff för dekorationer och

regi. Arnesen var Rodolphe, Åby Marcel, Laurent Colline,

Zetterman Schaunard, Kirsten Flagstad-Hall Mimi, Ingalill

Söderman Musette, Karl Kinch Benoit och Marcus Larson Alcindor.

Teatern gästades under spelåret av Albert Ranfts

jubileums-turné i anledning av Ranfts 70-årsjubileum. Man gav Esmanns

Alexander den Store med Ranft i titelrollen. Andra

medverkande i ensemblen voro Josef Norman som kandidat Lampe, NilsSAUL OCH DAVID

Ranft som kammarjunkare Bryde och Hildegard Cederborg som

Bera. Vidare gasterade Pauline Brunius-turnén med Somerset

Maughams En modern hustru, och spelåret avslutades som

vanligt med en sejour av Rolf och hans sällskap.

Gäster: Carl Nielsen som gästdirigent av Saul och David; Elin

Lejdström som Amneris i Aida; Mary Hjälte som spåkvinnan i

Saul och David samt Jean Claesson som von Biebitz-Biebitz i

Tre små flickor.SOLISTERNA 1928—29

Stående: (från vänster) Conrad Arnesen, Marcus Larson, Erik Zetterman, Felix Grönfeldt, Karl Kinch, Eric Laurent, Eric Åby, John-Erik StrandmanKÖREN 1928—29

Stående: Ebba Larsson, Lalla Tropp, Ragnar Forsman, Alfa Bergman, Henry Werner, Rolf Carlsson, Svea Horred, Jerry Christensson, Olof Nilsson

Sittande: Karin Landholm, Greta Waldeby, Gunborg Lindedal, Rosa Anderson, Ingeborg Severin, Fritz Persson, Marguerite Jönsson,

Erik Tropp, Edgar Hammarstrand, Frideborg Barkman, Lydia Hedin, Stina JohanssonSÖMMERSKORNA 1928-29

Stående: S. Andreason, M. Holmberg. Sittande: E. Rydström, M. Drews, E. Esberg

STATISTERNA 1928-29

Stående: Gösta Tornberg, Andin Anderson, Ragnar Sandberg, Ernst Brodén, Artur Olsson,

Helge Hansson

Sittande: John Bergström, Douglas Silfverstrand, Carl Danielsson, Gösta Blume, Gustaf SvenssonGARDEROBIÄRER OCH VAKTMÄSTARE 1928—29

Stående: Ragnar Liljeros, K. Karlén, Reinhold Bodin, Laura Pettersson, Olga Österholm, Gerda Andersson, Eric Pettersson, R. Andreasson, Gustav Jonson

Sittande: Anna Ekbom. Anna Sifipren. F.lisabeth Dahlavist. Berta Rasmusson. Anna Carlén, Nancv JohanssonSCENARBETARNA 1928—29

Stående: W. Berndtsson, Oscar Johansson, John Alfredsson, Bertil Blomqvist, Olof Blomqvist, Bror Ekström, Albin Österberg, Alfred Håkanson

Sittande: Axel Larsson, Axel Flodin, August Andersson, Fritz Johanson, R. H. GullnerSTÄDERSKORNA 1928-29

Från vänster: Annie Mårtensson, Klara Norrman, Annie Svensson, Agnes FredrikssonTEKNISK PERSONAL

SPELÅREN 1920-29

Teaterchefer: Gunnar Cronwin 1920—22, Gustaf Bergman 1922

—25, Carl Barcklind 1925—27, Karl Kinch 1927—29.

Ekonomidirektör: Johan Ivinde 1926—29.

Kamrer: Einar Jernås 1920—29, kanslist: Oscar Thonstedt 1920

—29, kassörska: Ella Söderlund-Schele 1921—26, kanslist:

Nils Jernås 1922—25.

Konstnärlig rådgivare: Poul Kanneworff 1920—29.

Operaregissörer: Carl Lejdström, Arvid Petersen, Gustaf

Bergman och Poul Kanneworff.

Operettregissörer: Oskar Textorius, Carl Lejdström, Arvid

Petersen, Gustaf Bergman, Poul Kanneworff, Carl Barcklind

och Karl Kinch.

Dirigenter: Fredrik Tobiaeson 1920—24, Nils Söderberg 1920/21,

Lill-Erik Hafgren delvis 1920/21—1924, Tullio Voghera

1924—27, William Rölling 1924/25, Olav Kielland 1925—

29, Matti Rubinstein 1926—29.

Repetitörer: Gustaf Erbe 1923—26, Styrbjörn Lindedal 1927—29,

Paul Wagemann, Gustaf Jernås och Marie Berger.

Som instruktriser dessutom knutna vid företaget: Ebba

Blicking-berg 1920/21 och Viran Rydkvist 1921/22.

Inspicienter: 1920/21 Ernst Samuelsson, 1921—28 Seth

Johansson, 1928/29 Henry Werner.Bibliotekarier: 1920/21 Marcus Larson, 1921—28 Seih

Johansson, 1928/29 Marcus Larson.

Som balettmästare ha under olika perioder och olika tider

fungerat: Anna Robenne, Sigrid Trobäck, Carl Johannesson,

Ingeborg Kähr, Bob Giller, Axel Cegreller och Albin Jarl.

Belysningsmästare: 1920—29: Conrad Ohlson.

Scenmästare: 1920—22 Gunnar Adolfsson och 1922—29 Johan

Blomqvist.

Perukmakare: 1920—23 C. M. Landman, 1923—26 Fred. Nittel,

1926/27 Argot Swerre, 1927—29 Fred. Nittel.

Dekorationsmålare: 1920—27 J. C. Andrésen, 1927—29 Philip

Olsson.

Modedirektris : 1920—29 Edla Lindhe.

Föreståndare för skräddareverkstaden: 1921—29 Ernst Landin.

Kostymförvaltare: 1920—28 Franziska Dahlström, 1928/29 Ernst

Landin.

Rekvisitör: 1920—24 Ernst Lindblad, 1924—29 Bror Tropp.

Sufflös: 1920—29 Svea Tropp.

Biljettförsäljerskor: 1920—29 Anna Ahlman, 1920/21 Anna

Mattson, 1921—23 Elsa Rundberg, 1923—25 Judith Olson,

1925—29 Ella Lundström.

Nattvakt: 1920—29 Reinhold Bodin.

Eldare: 1920—22 E. Smitt, 1922—29 Axel Larsson.

Portvakt: 1920—23 Alida Johanson, 1923—29 Janet Ekberg.

Kontrollant 1920—29: K. W. Karlén. Statistförman 1920—29:

Carl Danielsson.TEXAS JOHANNESSON

Balettmästare

EINAR JERNÅS

Kamrer 1920-29

HENRY WERNER

Inspicient 1928—29

DAG HÅTHÉN

Litterär medarbetare 1920—29

MARCUS LARSON

Bibliotekarie 1920-21, 1928-29

OSCAR THONSTEDT

Kanslist 1920—29

CONRAD OHLSON

Belysningsmästare 1920—29

JOHAN BLOMQVIST

Scenmästare 1922 — 29EDLA LINDHE

Modedirektris

1920—29

JANET EKBERG

Portvakt

1923-29

BROR TROPP

Rekvisitör

1924- 29

ELLA LUNDSTRÖM

Biljettförsäljerska

1925-29

FRED. NITTEL

Perukmakare

1923—26, 1927—29

ANNA AHLMAN

Biljettförsäljerska

1920 -29

ERNST LANDIN

Kostymförvaltare

1928—29

FRANZISKA DAHLSTRÖM

Kostymförvaltare

1920—28

PHILIP OLSSON

Dekorationsmålare

1927—29RESTAURANGVERANDAN 1929

”GROPEN.”

En skildring av Stora teaterns öden skulle vara ofullständig,

om ej några rader ägnades åt »Gropen», d. v. s. de

restaurations-lokaler, som tidigare voro inrymda i teaterhuset. Borta äro nu

de gamla kända, stämningsmättade lokalerna, men hos äldre

göteborgare torde alltjämt minnet leva kvar av de angenäma

stunder de där tillbragt.

»Gropen» var en underjordisk lokal i den del av

teaterbyggnaden, som vetter åt allén. Här hade till Bacchi ära upprests ett

altare i form av en disk. Under mellanakterna strömmade

herrarna ner till denna samlingsplats, där de vederkvickte sig med

»en sup, en smörgås och en halv öl». Detta inmundigades oftast

på stående fot. Här utbyttes omdömen om den pågående pjesen

och de agerande, här flödade skämtet, här föddes den sista

vitsen. När klockan ljöd till tecken, att spelet åter begynte, begav

man sig ånyo upp till salongens höjd.STORA TEATERNS FOAJÉ 1929

Men här funnos även andra utrymmen än det rökiga

skänkrummet. Man hade också bland annat det välbekanta

Bellmans-rummet med sina schaggmöbler och väggmålningar, utförda av

Fritz Ahlgrenson och Thorvald Rasmussen och med motiv

hämtade från Bellmans dagar. Det var Ulla Winblad och Mutter

på Tuppen, det var Carl Mikael själv och många andra figurer.

Här var trivsamt och lugnt. Här bänkade sig efter aftonens

sista ridåfall aktörer och spektatörer, här gjordes mycken

teaterhistoria och många teaterhistorier. Man åt sin lilla supé i godan

ro och inmundigade sedan rykande toddar eller iskall punsch.

Nektarns droppar utmättes då ej efter centilitersystemet, ej heller

var man så noga med stängningstiden.

Början till inrättandet av dessa lokaler gjordes på Lorentz

Lundgrens tid. Först var det endast smörgåsservering och

konditoriavdelning, men snart utökades både lokaler och servering.

Spiran i dessa ej oviktiga regioner fördes först av den populäre

och duktige källarmästaren Zetterlund. På hans tid lär toddy-drickandet ha florerat ganska betydligt. Efter honom kom

Lundqvist, som utställningssommaren 1891 byggde upp en stor

veranda på södra sidan. Sedan Lundqvist övertagit Blanches

kafé i Stockholm, efterträddes han av J. P. Jonsson: Denne var

en skicklig restauratör, som ryckte upp både »Gropen» och foajén,

så att en förstklassig publik sökte sig till dessa lokaler.

Den 30 september 1902 var sista dagen i »Gropens» tillvaro.

Nya förordningar hade då omöjligtgjort dess existens.! På den

tiden gjordes ej så stört nummer i pressen av denna händelse,

som nu för tiden säkerligen hade skett. Det inskränkte sig till

en fetstilsannons av följande innehåll:

»Obs. GROPEN. Obs.

Operakällarens Restaurant är öppen i dag för sista gången

och anbefalles.

På samma gång ber jag att få framföra mitt tack för all

vänlighet, som kommit mig till del.

Högaktningsfullt

A. Broberg».

Publiken hörsammade kallelsen, och särskilt de gamla

stamgästerna infunno sig mangrant. I Bellmansrummet bänkade sig

ett lag P. B.-sångare. De sjöngo flitigt sånger till Bellmans

minne, skålar tömdes till hans ära och till hyllning åt de

konstnärer, som smyckat rummet m. m., m. m.

För övrigt gick det ganska stillsamt till.

Det påstås dock, att när på morgonen den förste oktober 1902

de sista gästerna lämnade »Gropen» tveksamt och motvilligt,

voro de ganska rörda ej blott av punsch och burgunder, utan

även av tanken på alla gamla minnen.

Sedan ha många fört spiran över Storans restaurang och den

har haft skilda öden. Sedan ett år tillbaka är det Bengt och

Hildur Larsson som stå för etablissemanget.

Då det tycks omöjligt att uppbringa någon bild av gamla

»Gropen», ta vi med en reproduktion av foajén i dess nuvarande

skick samt ett av sommarverandan.ÅTKOMSTHANDLINGAR.

Drätsel Kommissionen i Götheborg gör weterligt: att som,

uppå ansökning af Styrelsen wid ett här i Staden, för

uppförandet af nytt, ändamålsenligt Theaterhus, bildadt Actie Bolag,

Magistraten, enligt dess Protokoll för den 23 November nästl.

år, bifallit, att till bemälta Bolag, för nämnda ändamål finge

öfverlåtas dertill utsedd plats, af 21,000 qvadrat alnars rymd,

uti Kongs Parken utom f. d. Kongs Porten, hvaraf till tomt för

byggnaden, med full egande rätt, 4,344 qvadrat alnar, och till

öppen plats deromkring, utan sådan rätt, återstående 16,656 qv.

alnar, efter afdrag likväl för hvad af sistnämnde rymd upptages

af där uppförda Tullhus med gårdsplats, så länge detta Tullhus

förblifver qvarstående, samt med skyldighet för Bolaget, att, då

så påfordras, utan ersättning afträda hvad af hela eller någon

del af berörde öppne plats kan erfordras för anläggning af torg

eller gator; Så öfverlåter Drätsel Kommissionen härigenom till

bemälta Theater Actie Bolag, för afsedda ändamålet,

eganderät-ten till förberörde byggnadstomt, innehållande, enligt Stads

In-geniörens, Löjtnant C. J. Nyströms, till Drätsel Kommissionen

den 1 sistl. April, aflemnade uppgift, i längd 86 alnar 4 tum, i

bredd 50 alnar 10 tum och i areal Fyra Tusen Tre Hundra

Fyratio Fyra qvadrat alnar, samt upplåter derutöfver, till

begagnande såsom öppen plats, under nyssberörde förbehåll,

återstående Sexton Tusen Sex Hundra Femtio Sex qvadrat alnar,

att med följande, på Magistratens beslut, enligt ofvannämnde

dess Protokoll, grundade wilkor, neml.:

1 :o. Att, för den med eganderätt afträdde marken, i årlige

tomtören till Stads Kassan, från nästinstundande års början,

erlägges Tre Riksd:r 10 sk. Banko, samt att härförutan, jemvälårligen, utgöres de öfrige utskylder och besvär, hvilka nu äro,

eller framdeles warda i vederbörlig ordning stadgade;

2 :o. Att den till öppen plats upplåtne marken, för hvilken

någon utskyld till Stads Kassan icke kommer att utgöras, af

Actie Bolaget underhålles, intilldess förenämnde torg eller gator

komma att anläggas, då Bolaget njuter befrielse från underhållet

af hvad dertill afträdes och användes; samt

3 :o. Att Staden icke widkännes någon af Theater

anläggningen följande kostnad, att uthusbyggnad utanför Theatern icke

uppföres, att afledning för watten från kloakerne, eller annan

orenlighet, till Wallgrafven icke anbringas, och att

byggnadsarbetet på sådant sätt bedrifves, att skada icke i någon mon

tillskyndas den del af Kongs Parken, som icke blifvit till" Actie

Bolaget öfverlåten. — Götheborg den 20 Maji 1856. — § 251. År 1856 den 11 Augusti bewiljade Rådhus Rätten i

Götheborg, på grund af förestående öfverlåtelse handling och

öfrige i Lagfarts Protocollet för samma dag omförmälta

handlingar Götheborgs Nya Theater-Aktie-Bolag uppbud nu första

gången å en uti Kongsparken utom f. d. Kongsporten, belägen,

af Stadens Drätsel Commission, å Stadens wägnar, till Bolaget

med fullt ägande rätt öfverlåten plats, innehållande i längd

Åttatio sex alnar 4 tum och i bredd femtio alnar 10 tum samt i areal

fyra tusen tre Hundra fyratio fyra qwadrat alnar; betygar

Götheborgs Rådhus ut supra.

På Rådhus Rättens wägnar

A. Brusewitz.

Lösen 32 sk. b:co.

§ 279. År 1856 den 8 September bewiljade Rådhus Rätten i

Götheborg Götheborgs Nya Theater-Aktie-Bolag uppbud härå

andra gången; betygar Götheborgs Rådhus ut supra.

På Rådhus Rättens wägnar

A. Brusewitz.

Lösen 32 sk. b:co.

§ 309. År 1856 den 6 October bewiljade Rådhus Rätten i

Götheborgs Nya Theater-Aktie-Bolag uppbud härå tredje

gången; betygar Götheborgs Rådhus ut supra.

Lösen 32 sk. bxo.

På Rådhus Rättens wägnar

A. Brusewitz.

* *

* Kungl. Maj :ts utslag på de besvär, Göteborgs stad

i underdånighet anfört över ett av Kungl. Maj :ts och

Rikets Göta Hovrätt den 27 november 1917 meddelat

utslag i mål, däri handlingarna visa följande:

Genom avhandling den 20 maj 1856 har

Drätselkommissionen i Göteborg till ett i samma stad för

uppförande av ett ändamålsenligt teaterhus bildat

aktiebolag för avsedda ändamålet överlåtit äganderätten

till en byggnadstomt i Kungsparken i Göteborg.

Med åberopande av denna avhandling har staden

såsom ägare till all den mark, som gränsade till

fastigheten Stora Teatern i Göteborg, vid Rådstuvurätten

därstädes sökt inteckning i nämnda fastighet till

säkerhet för servitut på grund av berörda avhandling.

Rådstuvurätten har i beslut den 30 augusti 1917

utlåtit sig: I målet vore väl upplyst, att

Drätselkommissionen i Göteborg genom avhandling av den 20 maj

1856 till »ett i Göteborg för uppförande av nytt,

ändamålsenligt teaterhus bildat aktiebolag» för avsedda

ändamålet överlåtit äganderätten till i ärendet

omför-mälda, i Kungsparken i Göteborg belägna

byggnadstomt, men enär berörda avhandling ej kunde anses

innefatta något förbehåll av kommissionen eller någon

utfästelse av bolaget, att tomten även allt framgent

finge endast för angivna ändamål användas, samt i

ärendet ej blivit visat att, sedan staden avhänts

äganderätten till tomten, dylik utfästelse lämnats, funne

Rådstuvurätten ansökningen ej kunna bifallas.

Hovrätten, där staden besvärat sig, har i utslag den

27 november 1917 ej funnit skäl göra ändring i

Råd-stuvurättens beslut.

I Hovrättens utslag har staden i underdånighet

yrkat ändring varöver Aktiebolaget

Göteborgsintressen-ter, som den 4 Juni 1917 erhållit lagfart å

ifrågavarande fastighet, lämnats tillfälle att förklara sig, utan

att likväl förklaring från detsamma inkommit. Vid besvären har staden fogat bevis, att staden den

ii December 1917, under N:o 98, hos Kungl. Maj :ts

Befallningshavande i Göteborgs och Bohus län nedsatt

ej allenast fullföljdsavgift, etthundrafemtio kronor,

utan ock enahanda belopp till säkerhet för den

kostnadsersättning, som Kungl. Maj :t kunde komma att

tillerkänna dess motpart.

Kungl. Maj :ts utslag är beslutet med Dess Högsta

Domstol och givet Stockholms slott den 13 nov. 1918.

Kungl. Maj :t har i nåder låtit Sig föredragas ovanberörda

underdåniga besvär; och enär den handling, genom vilken enligt

stadens påstående servitut lagts å ifrågavarande fastighet, är

upprättad före ikraftträdandet av förordningen den 16 juni 1875

angående inteckning i fast egendom,

samt vid sådant förhållande inteckning för det uppgivna

servi-tutet icke kan ifrågakomma,

finner Kungl. Maj :t ej skäl göra ändring i det slut, vartill

domstolarna kommit.

Staden äger hos Kungl. Maj :ts Befallningshavande

återbekom-ma det till säkerhet för motpartens kostnadsersättning nedsatta

belopp, etthundrafemtio kronor. Det vederbörande till

underdånig efterrättelse länder.

Under Kungl. Maj :ts Sekret

Björn Lundvall.

Att förestående avskrift är lika lydande med härstädes

förvarade konceptutslag betygas Stockholm och Kungl. Maj :ts Nedre

Justitierevision den 13 oktober 1925.

Ex officio:

A. Ekelund.

*■ *

*KÖPEKONTRAKT.

Till Herr Bankdirektör Axel Fromell såsom företrädare och

representant för ett under bildning varande aktiebolag, som skall

hava till ändamål att förvärva och förvalta Göteborgs Stora

Teater, överlåta och försälja vi härmed den så kallade Stora Teatern

med vad därtill hörer, undantagandes lösa rekvisita, jämte

tillhörande tomt om 1530,9 kvadratmeter ävensom den säljarne

tillkommande rätt till kringliggande område i Göteborgs Stads 10.

kvarter, mot en köpeskilling av Niohundratusen (900.000:—) kronor

och följande villkor:

1. Tillträdet äger rum den 1 Juni 1917 i det skick, fastigheten

då befinnes.

2. Köpeskillingen likvideras sålunda: att köparen med

säljarens fritagande övertager betalningsansvaret för intecknad gäld

sexhundraadertontusen (618.000:—) kronor med ränta därå från

tillträdesdagen medelst påskrift å inteckningsreverserna, betalar

kontant etthundrafemtiotusen (150.000:—) kronor jämte sex och

en halv (6^4) procent ränta därå från dato tills likvid sker, samt å

återstoden etthundratrettiotvåtusen (132.000:—) kronor, utfärdar

sina till säljarne eller order utställda reverser, ställda att betalas

tre (3) månader efter uppsägning, löpande med sex och en halv

(6^) procent ränta samt innehållande medgivande till inteckning

såsom för ogulden köpeskilling i försålda fastigheten.

Mot fullgörande av likviden i enlighet härmed erhåller köparen

kvitterat köpebrev, nödiga åtkomsthandlingar, jämväl gällande

tomtkarta, samt nytt gravationsbevis, utvisade, att fastigheten

icke är graverad för penninginteckningar till högre belopp än

sexhundraadertontusen (618.000:—) kronor.

Enär de första inteckningarne å tillhopa Kr. 300.000:— äro

belånade hos Göteborgs Intecknings Garanti Aktiebolag mot fem

och en halv (5/4) procent ränta samt därnäst följande

inteckningar å tillhopa Kr. 143.000:— äro belånade hos Aug.

Brink-mans Sterbhusdelägare mot sex (6) procent ränta och icke

kunna uppsägas till betalning till tillträdesdagen, är det

överenskommet, att köparen skall å vartdera av dessa inteckningslån

erlägga samma ränta, som med nuvarande långivaren betingats in-till dess säljarens fångesmans å dessa lån utfärdade

omslagsre-verser återställas.

3. Skatter, onera och övriga av egendomen utgörande avgifter

betalas av säljaren i den mån de belöpa på tiden före

tillträdesdagen, och av köparen i den mån de belöpa på tiden efter nämnda

dag.

4. Stämpel till köpebrev betala säljare och köpare till hälvten

vardera.

5. Köparen övertager från och med den 20 innevarande Mars

risken för vådliga händelser mot åtnjutande av befintlig

brandförsäkring.

6. Säljaren förbinder sig, att till det aktiebolag, till vilket

Bankdirektör Axel Fromell överlåter sina rättigheter och

skyldigheter enligt detta kontrakt, utställa köpebrevet.

Av detta kontrakt äro två lika lydande exemplar upprättade

och utväxlade.

Göteborg, den 17 Mars 1917.

Aktiebolaget Göteborgs intressenter

Th. Åkermark.

Förestående köpekontrakt antages:

A. Fromell.

Bankdirektören Axel Fromells och Direktören Th. Åkermarks

egenhändiga underskrifter bevittna:

Carl Carlson. O. öhrström.

Lagfart har beviljats å detta köp den 13 maj 1918.

Tomtens värde, frånsett nyttjanderätten till området omkring

teatern, torde vara ...................... c :a kr. 700.000: —

fastigheten är assurerad för ............. » 1.200.000: -—

och de båda bolagens inventarier för .... » 500.000: -—AKTIEBOLAGET STORA TEATERNS AKTIEBREVN:

ms

AKTIEDREV

Aktiebolaget

Götebougs LyRI SKA TE AT EU

.....sC % . itått/- tZza-t&tiUf

,wrn mal C > 11 ■. / il,)/"Yl Aitmor inbetalt belopp cl för

TIO s\ /C T 7 E fZ

u/i 0"ljtfit’tu>bl

qäUanJe ±*Mi’6orq dm. Xt * " - "/*"

för #K77EBOmGET GÖTEBORGS lyRlSKA TEATER..

IS ,-

/fyrrh.

ffZ£«C

Vr>

AKTIEBOLAGET GÖTEBORGS LYRISKA TEATERS AKTIEBREVSTATISTISKA UPPGIFTERA.-B. GÖTEBORGS LYRISKA TEATER468

INKOMSTSTATISTIK 1893-1929.

Föreställningar givna av: År Antal Sammanlagd Afton¬ Summa Medel- Matiné- Summa Medel-

föreställ¬ inkomst förest. aftonförest. recett fötest. matinéer recett

ningar Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor

Albert Ranft................................ 1893--- 1894 177 123,353 176 122,540 696 1 813 813

M. Fröberg ................................. » » 20 10,398 20 10,398 520 --- --- ---

Kontoristföreningen ..................... >> » 2 1,074 2 1,074 537 - --- ---

Oscar Baeckström ........................ » » 1 1,137 1 1,137 1,137 --- --- ---

Valentins konserter ..................... » » 2 1,936 2 1.936 968 --- --- ---

Göteborgs Gymnastikförening......... » » 1 1,009 1 1,009 1,009 --- --- ---

Albert Ranft................................. 1894--- 1895 212 134,431 209 132,508 634 3 1,923 641

Hjalmar Selander ....................... 1895--- 1896 85 37,227 85 37,227 438 --- --- ---

M. Fröberg ................................. » 28 18,431 28 18,431 C58 --- --- ---

Ranft---Hjertstedt ........................ » » 56 46,268 56 46,268 826 --- --- ---

Ang. Lindberg.............................. » » 32 24,000 30 23,420 780 2 580 290

E. Ljungqvist ........................... » » 15 4,370 15 4,370 291 --- --- ---

Emil Linden .............................. » » 2 3,414 2 3,414 1,707 --- --- ---

Philharmoniska sällskapet............... » » 5 9,309 5 9,309 1,862 --- --- ---

Håkansson---Svennberg.................. » » 2 1,620 2 1,620 810 --- --- ---

Musikföreningen........................... » » 2 2,440 --- --- --- 2 2,440 1,220

Hjalmar Selander ........................ 1896- 1897 53 30,675 53 30,675 579 --- --- ---

Wilhelm Rydberg ........................ » » 15 10,500 15 10,500 700 --- --- ---

Albert Ranft................................. »> » 128 85,200 124 83,428 673 4 1,772 443

Arbetareföreningens Amatörsällskap... » » 2 966 2 966 483 --- --- • ---

Emil v. der Osten........................ » » 18 15,752 17 15,409 936 1 343 343

Anna Malmgren---Lundberg............ » » 5 4,3o0 5 4,330 866 --- --- ---

Wilhelm Rydberg ........................ » » 6 2,886 6 2,886 481 --- --- ---

Betty Hennings ...... .................... » » 2 1,524 2 1,524 762 --- --- ---

Oscar Lomberg ........................... 1897--- 1898 27 31,153 27 31,153 1,154 --- --- ---

469

68,936 88 67,322 765 5 1,614 323

18,900 27 18,900 700 --- --- ■ ---

11,099 43 10,654 248 1 445 445

4,309 1 2,965 2,965 2 1,344 672

15,120 6 13,770 2,295 1 1,350 1,350

2,244 8 2,244 280 --- --- ---

1,821 3 1,821 607 --- --- ---

26,202 60 26,202 437 --- --- ---

97,337 104 93,892 903 7 3,445 492

3,164 2 3,164 1,582 --- --- ---

29,620 32 29,620 926 --- --- ---

697 --- --- --- 1 697 697

1,995 3 1,995 665 - --- ---

140,612 169 139,004 822 2 1,608 804

96,678 86 90,388 1,051 10 6,290 629

46,084 57 45,389 796 1 695 695

89,416 115 83,146 723 15 6,270 418

9,450 18 9,450 525 --- --- ---

7,812 14 7,812 558 --- --- ---

31,474 39 28,588 733 6 2,886 481

31,047 35 30,238 864 1 809 809

34,754 50 33,218 664 4 1,536 384

150,894 176 143,544 816 15 7,350 490

2,222 2 2,222 1,111 --- --- ---

1,311 1 1,311 1,311 --- --- ---

1,384 4 1,384 346 --- --- ---

32,624 49 29,324 598 6 3,300 550

87,934 94 80,974 861 12 6,960 580

,648,543 2,171 1,594,073 102 54,470

470

Föreställningar givna av: År Antal Sammanlagd Afton- Summa Medel- Matiné- Summa Medel-

föreställ¬ inkomst förest. aftonförest. recett förest. matinéer recett

ningar Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor

Transport 2,273 1,648,543 2,171 1,594,073 102 54,470

Håkansson---Svennberg.................. 1902 -1903 44 41,473 43 40,464 941 1 1,009 1,009

Hugo Rönnblad ........................... » » 19 11,333 16 10,391 649 3 942 314

Oscar Lomberg ........................... » » 9 4,005 9 4,005 445 --- --- ---

Carl Deurell................................. » » 18 6,155 16 5,695 356 2 460 230

Albert Ranfts Dram...................... » » 29 30,835 29 30,835 1,063 --- --- ---

Oscar Byström.............................. » » 1 1,265 1 1,265 1,265 --- --- ---

Håkansson---Svennberg ................. 1903- -1904 48 38,008 45 36,775 817 3 1,233 411

Albert Ranfts Lyr......................... » 135 113,070 116 103,744 894 19 9,326 491

» » Dram...................... » > 82 53,142 74 50,596 684 8 2,546 318

Axel Engdahl & Albin Lavén ......... » * 41 27,899 36 25,691 714 5 2,208 441

Victor Castegren........................... 1904- -1905 293 184,804 258 169,830 658 35 14,974 428

» » ........................... 1905- -1906 265 162,627 229 144,811 632 36 17,816 495

”De Otte” ................................. » » 30 20,414 28 19,550 698. 2 864 432

Albert Ranfts Lyr......................... 1906 -1907 82 92,650 76 90,904 1,196 6 1,746 291

» » Dram...................... » 15 15,241 15 15,241 1,016 --- --- ---

Hjalmar Selander ........................ » » 117 75,894 103 69,800 678 14 6,094 435

Julia Håkansson........................... » » 62 45,708 58 43,964 758 4 1,744 436

Emma Meissner & Rosa Griinberg... » » 1 841 1 841 841 --- --- ---

Anders de Wahl, Anna Norrie ...... » » 1 1,083 1 1,083 1,083 --- --- ---

Axel Engdahl .............................. 1907 ---1908 36 19,117 30 16,183 539 6 2,934 489

Hjalmar Selander ........................ » » 51 33,100 46 29,755 647 5 3,345 669

Albert Ranfts Lyr......................... » >> 95 93,377 86 89,487 1,040 9 3,890 432

» » Dram...................... » » 34 21,180 31 20,526 662 3 654 218

Knut Lindroth.............................. » » 67 47,396 58 42,176 727 9 5,220 580

Transport

15,000 15 13,424 895 4 1,576 394

1,226 2 1,226 •613 --- --- ---

27,674 44 24,326 553 6 3,348 558

46,767 75 38,771 517 12 7,996 666

5,828 7 4,692 670 2 1,136 568

91,663 81 87,313 1,078 10 4,350 435

15,543 16 14,889 931 3 654 218

19,208 29 15,689 541 9 3,519 391

93,892 119 85,538 719 15 8,354 557

87,086 85 80,391 946 14 6,695 478

20,485 33 16,381 496 8 4,104 513

2,637 5 2,637 527 --- --- ---

775 1 775 775 . --- --- ---

45,696 75 38,457 513 17 7,239 426

106,006 124 99,776 805 15 6,230 415

34,714 46 28,166 612 12 6,548 546

2,400 4 2,200 550 1 200 200

3,486 2 3,486 1,743 --- --- ---

87,458 96 79,657 830 14 7,801 5)7

13,577 22 12,656 576 3 921 307

115,875 136 104,785 770 29 11,090 382

3,060 3 3,060 1,020 --- --- ---

99,517 115 90,906 791 17 8,61 507

1,266 4 1,266 316 --- --- -

90,952 110 79,299 721 27 11,653 432

4,498 5 3,832 766 1 666 666

2,696 3 2,296 765 1 400 400

22,058 8 22,058 2,757

3,850,203 4,841 3,615,637 492 234,566

Föreställningar givna av: Ar Antal Sammanlagd Afton¬ Summa Medel- Matiné- Summa Medel-

föreställ¬ inkomst förest. aftonförest. recett förest. matinéer recett

ningar Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor

Transport 5,333 3,850,203 4,841 3,615,637 492 234,566

Albert Ranfts Lyr......................... 1913- -1914 159 109,401 138 97,755 708 21 11,646 554

» » Dram...................... » » 18 20,208 16 18,794 1,174 2 1,414 707

E. Fröberg ................................. » » 59 32,204 45 25,206 560 14 6,998 500

Allan Ryding .............................. » » 25 16,697 16 12,508 782 9 4,189 466

Hugo Rönnblad ........................... » » 23 9,579 18 8,525 474 5 1,054 211

Knut Lindroth.............................. » » 12 5,082 9 3,885 432 3 1,197 399

Albert Ranfts Lyr. & Dram............ 1914- -1915 277 258,457 246 236,455 961 31 22,002 710

Alma Sjöman .............................. » » 2 1,216 --- --- --- 2 1,216 608

Peter Fjelstrup ........................... » 3 1,618 3 1,618 539 --- --- ---

Albert Ranfts Lyr. & Dram............. 1915- -1916 217 170,198 192 156,883 817 25 13,315 533

» » » ........................ » » 71 105,394 61 96,174 1,577 10 9,220 922

» » » ........................ 1916- -1917 156 181,490 136 163,489 1,202 20 18,001 900

» » Dram...................... » » 137 105,592 126 101,446 805 11 4,146 377

Lundastudenterna, spex.................. » 2 1,666 2 1,666 833 --- --- ---

Albert Ranfts Dram...................... 1917- -1918 64 61,591 55 55,777 1,014 9 5,814 646

» » Lyr......................... » » 225 292,336 199 261,131 1,312 26 31,205 1,200

Fokin & Fokina ........................... » 2 7,788 2 7,788 3,894 --- --- ---

Albert Ranfts Lyr......................... 1918- -1919 235 428,360 196 370,970 1,892 39 57,390 1,472

Soaréer & Nattinéer ..................... » » 8 29,936 8 29,936 3,742 --- --- ---

Arnold & Rydkvist........................ » 11 10,841 11 10,841 986 --- --- ---

Thomée-Mattsson ........................ » » 6 2,306 5 2,062 412 1 244 244

Casinoteatret .............................. » » 33 50,607 31 49,273 1,589 2 1,334 667

Albert Ranfts Lyr......................... 1919- -1920 263 470,165 228 430,823 1,889 35 39,342 1,124

Arnold & Rydkvist........................ » » 10 4,050 10 4,050 405 --- --- ---

473

Dansk operettensemble.................. 1919---1920 4 10,950 4 10,950 2,738 --- --- ---

Soaréer & Nattinéer ..................... 9 » 6 11,796 6 11,796 1,966 --- _ ---

G. P. B. spex.............................. & 9 2 5,122 2 5,122 2,561 --- --- ---

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1920-1921 275 576,856 243 533,646 2,196 32 43,210 1,350

T. S. O..................................... » & 1 1,604 --- --- --- 1 1,604 1,604

Röda Korset................................. » 9 2 1,916 2 1,916 958 --- --- ---

Göta Par Bricoll........................... » » 2 1,940 2 1,940 970 --- --- _

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1921---1922 284 399,135 239 359,030 1,502 45 40,105 891

Soaréer....................................... 9 » 2 1,820 2 1,820 910 --- _ _

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1922-1923 266 439,298 232 407,759 1,758 34 31,539 928

(Därav 4 förest. Svenska Baletten, Paris)

Soaréer ....................................... 9 & 2 1,708 --- --- --- 2 1,708 854

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1923-1924 252 393,288 218 356,546 1,636 34 36,742 1,081

Soaréer ....................................... 9 9 2 1,550 2 1,550 775 --- --- ---.

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1924-1925 271 337,626 244 318,112 1,304 27 29,514 1,093

Soaré arbetslösa ........................... 9 9 1 742 --- --- 1 742 742

Röda Korset................................. 9 9 1 461 1 461 461 --- --- ---

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1925-1926 255 323,298 222 292,898 1,319 33 30,400 921

Sällskapet Myrorna........................ 9 9 1 2,264 - --- --- 1 2,264 2,264

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1926---1927 248 370,678 218 333,641 1,530 30 27,037 901

Ernst Rolf.................................... 9 9 16 48,403 15 46,883 3,126 1 1,520 1,520

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1927---1928 261 361,683 235 337,571 1,436 26 24,112 927

Ernst Rolf.................................... 9 9 17 66,020 17 66,020 3,884 --- --- ---

A.-B. Göteborgs Lyr. Teater............ 1928---1929 274 395,784 239 360,146 1,507 35 35,638 1,018

Därav Pauline Brunius 2 afton- o. 1 matinéföre-

ställn. och Albert Ranft 2 aftonförest

Ernst Rolf.................................... 9 9 13 50,972 11 44,196 4,018 2 6,776 3,388

Summa 9,809 10,031,899 8,748 9,254,695 1,058 1,061 777,204 732

SAMMANDRAG FÖR TIDEN 1893-1929.

Föreställningar givna av: Antal Sammanlagd Afton¬ Summa Medel- Matiné- Summa Medel-

föreställ¬ inkomst förest. aftonförest. recett förest. matinéer recett

ningar Kronor Kronor Kronor Kronor Kronor

Albert Ranft ................................................ 4,388 4,206,128 3,956 3,897,305 985 432 308,823 715

A.-B. Göteborgs Lyriska Teater ........................ 2,386 3,597,646 2,090 3,299,349 1,579 296 298,297 1,008

Hjalmar Selander .......................................... 707 423,799 647 390,570 603 60 33,229 554

Victor Castegren .......................................... 558 347,431 487 314,641 646 71 32,790 462

E. Fröberg (& V. Sjöström).............................. 420 274,520 338 238,231 705 82 36,289 443

Håkansson (& Svennberg) .............................. 188 156,429 180 152,443 847 8 3,986 498

Oscar Lomberg ............................................. 154 147,615 146 142,820 978 8 4,795 599

Knut Lindroth ............................................. 133 82,848 114 72,683 638 19 10,165 535

Emil Linden ................................................ 132 92,830 117 86,560 740 15 6,270 418

Emil v. der Osten.......................................... 123 70,304 122 69,961 573 1 343 343

Axel Engdahl & Albin Lavén........................... 77 47,016 66 41,874 634 11 5,142 467

Axel Hultman................................................ 57 34,208 44 29,113 662 13 5,095 392

Hugo Rönnblad ............................................. 51 26,740 41 23,608 578 10 3,132 313

M. Fröberg ................................................... 48 28,829 48 28,829 601 --- --- ---

Ernst Rolf ................................................... 46 165,395 43 157,099 3,653 3 8,296 2,765

Allan Ryding ................................................ 39 26,892 29 22,037 760 10 4,855 4S6

Casinoteatret ................................................ 33 50,607 31 49,273 1,589 2 1,334 667

Aug. Lindberg ............................................. 32 24,000 30 23,420 781 2 580 290

Carl Deurell ................................................ 32 13,967 30 13,507 450 2 460 230

De Otte ...................................................... 30 20.414 28 19,550 698 2 864 432

475

13,386 21 13,386 637 --- --- ---

14,891 21 14,891 709 --- --- ---

4,370 15 4,370 291 --- --- ---

22,058 8 22,058 2,757 --- --- ---

2,244 8 2,244 281 --- --- ---

2,306 5 2,062 412 1 244 244

4,330 5 4,330 866 --- --- ---

3,519 5 3,519 704 --- --- ---

2,400 4 2,200 550 1 200 200

9,309 5 9,309 1,862 --- - ---

115,468 64 103,453 1,616 12 12,015 1,001

10,031,899 8,748 9,254,695 1,058 1,061 777,204 732

SÄSONGEN 1920-1921.

Pjäs Antal Inspelat Medelrecett Antal örest.

Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Stora Mogul ............................................. 34 62,564 65 _ _ 1,840 13 __ 34 _

Röda Rosor ............................................. 23 70,681 95 --- --- 3,138 : 34 --- --- 23 ---

Dollarprinsessan ....................................... 16 48,704 70 --- --- 3,044 04 --- --- 16 ---

Cornevilles klockor .................................... 28 49,498 40 10,018 85 2,474 92 1,252 35 20 8

Marie-Helene............................................. 21 35,824 75 --- --- 1,705 j 94 --- 21 ---

Ulla Helgonet .......................................... 5 --- --- 6,209 80 --- --- 1,241 ■ --- 5

Balettföreställning....................................... 3 --- --- 2,489 30 --- --- 829 76 --- 3

Vermländingarne ....................................... 19 3,801 60 20,685 80 633 60 1,591 21 6 13

Hans och Greta ....................................... 14 25,261 35 2,158 75 1,973 95 2,158 75 13 1

Prins Methusalem...................................... 30 57,554 15 1,647 70 2,055 50 823 85 28 2

Carmen ................................................... 24 79,781 05 --- --- 3,324 : 21 --- --- 24 ---

Vackra Risette .......................................... 18 25,432 80 --- --- 1,412 93 --- --- 18 ---

Flickorna Jackson....................................... 21 40,525 30 --- --- 1,934 ; 53 --- 21 ---

Den flygande Holländaren........................... 7 19,275 65 --- --- 2,753 66 --- - 7 ---

Phi-Phi ................................................... 12 14,639 85 --- --- 1,219 98 --- --- 12 ---

Summa 275 533,646 20 43,210 20 2,196 07 1,350 31 243 32

477

SÄSONGEN 1921 — 1922.

Pjäs Antal Inspelat Medelrecett Antal förest.

Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Stackars Jonathan....................................... 19 27,162 05 _ _ 1,429 58 __ _ 19 __

Lycklige Liebenstein ................................. 41 67,592 05 1,010 --- 1,689 80 1,010 --- 40 1

Flygande Holländaren................................. 4 9,351 --- --- --- 2,447 75 - --- 4 ---

Tosca ...................................................... 13 34,358 65 --- --- 2,642 97 --- - 13 ---

En natt i Venedig .................................... 17 26,313 30 --- --- 1,547 81 --- --- 17 ---

Vapensmeden .......................................... 11 14,245 50 --- --- 1,295 05 --- - 11 ---

Två man om en änka............................ 24 22,639 15 2,714 85 1,131 96 678 70 20 4

Amadeus XXV ..................................... 22 32,035 70 --- --- 1,456 17 - - 22 ---

Dödstarantalla. Micaréme. Bröllopsdagen ... 4 3,771 95 - --- 942 98 --- --- 4 ---

Orpheus i underjorden .............................. 33 55,948 15 --- - 1,695 39 --- - 33 ---

Cornevilles klockor .................................... 12 4,943 60 5,176 95 823 93 862 83 6 6

Carmen ................................................... 5 8,451 75 --- --- 1,690 25 --- --- 5 ---

Kärleken vaknar ....................................... 13 12,728 70 --- --- 979 13 --- - 13 ---

Micaréme och Pajazzo................................. 7 7,937 70 --- --- 1,133 95 --- --- 7 ---

Jungfruburen............................................. 10 10,692 --- --- --- 1,069 20 --- --- 10 ---

Prinsessan Olala ....................................... 12 14,387 25 --- --- 1,190 60 --- --- 12 ---

Barberaren i Sevilla.................................... 3 6,471 65 --- --- 2,157 22 --- --- 3 ---

Flickorna Jackson....................................... 5 --- --- 3,841 50 --- --- 768 30 --- 5

Vermländingarne ....................................... 8 . --- --- 8,019- 45 --- - 1,002 43 --- 8

(Forts.)478

• Antal Inspelat Medelrecett Antal förest.

ggr Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Mats och Petter ....................................... 11 --- --- 9,890 40 _ _ 899 13 _ 11

Sanningens pärla ..................................... 8 --- --- 8,158 45 --- - 1,019 80 --- 8

Pajazzo ................................................... 1 --- --- 768 45 --- --- 768 45 --- 1

Balettföreställning....................................... 1 --- --- 524 55 --- --- 524 55 --- 1

Turné: 9 15,249 50 _ 1,583 28 _ 9 _

Barberaren i Sevilla, Malmö och landsorten ...

Tosca, gästspel i Malmö.............................. ■2 4,737 80 --- --- 2,368 90 - --- 2 ---

Lycklige Liebenstein, gästspel i Malmö ......... 7 12,732 95 - --- 1,818 99 --- --- 7 ---

Summa 302 391,750 40 40,104 60 1,524 32 891 21 257 45

SÄSONGEN 1922—1923.

Pjäs Antal I n s p e 1 a t M e c e 1 r e c e t Antal föreställningar

Afton Matiné Barnförest. Afton Matiné Barn¬ Afton Matiné Barn¬

förest. förest.

Kusinen från Batavia ......... 24 19,872 20 1,823 80 993 61 455 95 20 4

Csårdåsfurstinnan ............... 37 55,349 95 4,969 55 --- --- 1,677 27 1,242 38 --- --- 33 4 ---

Gamla Heidelberg ............ 13 4,923 85 2,097 05 --- --- 547 09 524 26 --- --- 9 4 ---

Tannhäuser ..................... 19 89,112 65 --- --- --- --- 4,690 13 --- --- --- --- 19 --- ---

Madame Sherry.................. 11 9,349 55 --- --- --- --- 849 99 --- --- --- --- 11 --- ---

Snurran ........................... 4 --- --- --- --- 1,383 60 • --- --- --- --- 345 90 --- --- 4

Bajadären ........................ 46 54,646 35 18,962 65 --- --- 1,762 78 1,264 17 --- --- 31 15 ---

Vermländingarne ............... 3 --- --- 2,302 75 --- --- --- --- 767 58 --- --- --- 3 ---

Barberaren i Sevilla............ 15 22,985 40 --- --- --- --- 1,532 36 --- --- --- --- 15 --- ---

Riddar Blåskägg ............... 20 24,887 10 --- --- --- --- 1,244 35 --- --- --- --- 20 --- ---

Madame Butterfly............... 17 35,319 70 --- --- --- --- 2,077 62 --- --- --- --- 17 --- ---

Madame Pompadour........... 40 67,133 80 --- --- - 1,678 35 --- --- --- --- 40 --- ---

Hoffmans äventyr............... 17 24,178 30 --- --- --- --- 1,422 25 --- --- --- --- 17 --- ---

Summa 266 407,758 85 30,155 80 1,383 60 1,757 58 1,005 19 345 90 232 30 4

Pjäs Antal Inspelat Medelrecett Antal förest.

Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Hollandsflickan .......................................... 28 33,550 40 1,790 1,342 02 596 70 25 3

Katja ...................................................... 21 29,007 35 1,758 60 1,450 37 1,758 60 20 1

Madame Butterfly....................................... 2 1,293 45 --- --- 646 73 2

Figaros bröllop.......................................... 21 33,487 10 --- --- 1,594 62 21

Bajadären ................................................ 28 31,046 35 1,349 84 28

Zigenarbaronen.......................................... 22 32,887 95 --- --- 1,494 91 22

Bohéme ................................................... 15 25,944 75 --- --- 1,729 65 15

Barberaren i Sevilla.................................... 3 6,152 05 --- 2,050 68 3

Tiggarstudenten.......................................... 54 85,784 80 2,147 05 1,649 42 1,073 52 52 2

Postmästarinnan ....................................... 6 8,209 t 10 --- --- 1,368 18 6

Lohengrin ................................................ 14 51,416! 55 --- --- 3,672 61 14

Geishan ................................................... 22 29,400 65 --- --- 1,336 | 39 22

Jenny Hasselqvist Dansafton........................ 1 962 95 --- --- 962 95 1

Martha...................................................... 15 18,448 70 --- *- 1,229 , 91 15

Summa 252 356,545 80 36,742 1,635 ; 53 1,080 64 218 34

SÄSONGEN 1924-1925.

Pjäs Antal Inspelat Medel recett Antal förest.

Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Nelly ...................................................... 19 14,690 30 _ _ 773 18 19

Katharina II ............................................. 30 25,866 90 3,733 50 1,077 70 622 42 24 6

Läderlappen ............................................. 33 38,777 40 5,682 30 1,491 44 811 75 26 7

Susannas hemlighet och Cavalleria rusticana ... 13 14,948 55 --- --- 1,149 88 --- --- 13 ---

Grevinnan Mariza....................................... 56 92,098 50 15,006 35 1,567 35 1,500 63 46 10

Frihetsbröderna.......................................... 17 20,965 05 2,195 85 1,397 71 1,097 92 15 2

Tiefland ................................................... 7 9,861 60 --- _ 1,408 80 --- --- 7 ---

Kyska Susanna .......................................... 46 64,886 --- 2,895 --- 1,474 68 1,447 85 44 2

Wienerblod................................................ 13 18,806 50 --- --- 1,446 65 --- --- 13 ---

La Traviata................................................ 9 10,875 45 --- --- 1,208 38 - --- 9 ---

Turné Qr. Mariza .................................... 28 26,335 17 --- --- 940 54 --- --- 28 ---

Summa 271 318,111 42 29,514 70 1,303 73 1,093 13 244 27

Pjäs Antal Inspelat Medelrecetter Antal förest.

Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Sista valsen ............................................. 38 41,476 30 5,014 70 1,296 13 835 78 32 6

13 15,360 65 --- --- 1,181 59 --- --- 13 ---

Cleopatras pärlor ....................................... 35 44,086 50 1,703 50 1,335 95 851 75 33 2

Manon Lescaut.......................................... 12 13,025 15 --- --- 1,085 42 --- --- 12 ---

Kyska Susanna.......................................... 3 --- --- 1,892 30 --- 630 76 --- 3

Grevinnan Mariza....................................... 24 17,993 70 11,514 05 1,199 " 1,279 34 15 9

Lyckoflickan ............................................. 23 31,196 95 3,509 05 1,559 84 1,169 68 20 3

Den blå spionen ........................................ 25 34,932 23 --- --- 1,397 29 --- --- 25 ---

Clo-Clo ................................................... 34 42,863 35 3,785 30 1,428 78 946 33 30 4

Faust ...................................................... 13 20,565 80 --- --- 1,581 98 --- --- 13 ---

Boccaccio ................................................ 18 19,799 77 725 75 1,164 69 725 75 17 1

Orloff..................................................... 11 11,193 05 --- --- 1,017 55 --- --- 11 ---

Prinsessan, som inte ville skratta.................. 5 --- --- 2,256 30 --- --- 451 26 --- 5

Pressförest. Manon Lescaut ....................... 1 405 --- --- --- 405 --- --- --- 1 ---

Summa 255 292,898 45 30,400 95 1,319 36 921 24 222 33

483

Pjäs Antal Inspelat Medelrecett Antal förest.

ggr Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Orloff ...................................................... 6 5,648 35 996 39 6

Hans officiella fru....................................... 27 31,398 --- 2,343 50 1,308 38 781 16 24 3

Sköna Helena .......................................... 34 42,580 20 4,576 60 1,255 31 762 77 28 6

Jolantha och Scaramouche........................... 10 14,438 95 --- --- 1,443 90 --- --- 10 ---

Paganini................................................... 20 18,862 --- 910 40 1,047 89 455 20 18 2

Carmen ................................................... 11 15,180 25 --- --- 1,380 02 --- --- 11 ---

Resan till Julstjärnan ................................. 17 3,635 25 9,171 15 605 87 533 74 6 11

Cirkuspririsessan ....................................... 80 162,685 69 --- --- 2,035 57 _ --- 80 ---

Grevinnan Mariza....................................... 12 6,256 85 10,035 05 1,564 22 1,254 38 4 8

Förlovningsfesten....................................... 3 2,922 75 _ 974 25 --- --- 3 ---

Farinelli................................................... 17 17,382 25 --- --- 1,022 48 ---• _ 17 ---.

Tre konungars kärlek ................................. 5 5,250 55 --- --- 1,050 11 --- --- 5 ---

Turné:

Grevinnan Mariza....................................... 6 7,400 25 --- 1,233 37 --- --- 6 ---

Summa 248 333,641 34 27,036 1,462 02 1,001 36 218 30

Pjäs Antal I n s p e 1 a t Medelrecett Antal förest.

Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Teresina ................................................... 32 27,793 35 5,337 55 1,111 73 762 50 25 7

Tosca ...................................................... 4 14,380 95 --- --- 3,595 23 --- _ 4 ---

1001 natt ................................................ 20 27,078 85 --- --- 1,353 94 --- --- 20 ---

Alexandra ................................................ 43 58,865 90 9,545 50 1,731 35 1,060 61 34 9

Fidelio.................... ................................ 7 12,682 55 --- --- 1,811 80 --- --- 7 ---

Lilla Helgonet .......................................... 59 81,983 58 5,066 20 1,518 21 1,013 25 54 5

Cirkusprinsessan ....................................... 11 6,467 90 2,915 80 808 48 971 94 8 3

Muntra fruarna i Windsor ........................... 12 18,620 25 --- --- 1,551 70 --- --- 12 ---

Kaparekaptenen.......................................... 25 27,000 75 1,246 90 1,174 11 623 45 23 2

Lady Hamilton.......................................... 21 24,514 15 --- --- 1,167 64 --- --- 21 ---

Don Juan ................................................ 7 7,619 70 --- --- 1,988 53 --- --- 7 ---

Turné:

Tosca ..................................................... 10 16,372 18 --- --- 1,637 21 --- --- 10 ---

Lilla Helgonet .......................................... 10 14,190 85 - --- 1,419 08 --- --- 10 ---

Summa 261 337,570 96 24,111 95 1,436 47 927 38 235 26

SÄSONGEN 1928-1929.

Pjäs Antal Inspelat Medel recett Antal förest.

ggr Afton Matiné Afton Matiné Afton Matiné

Marietta.................................................. 41 36,446 35 7,556 70 1,175 69 755 68 31 10

Friskytten ................................................ 28 36,448 95 3,864 25 1,457 96 1,288 08 25 3

Tre små flickor.......................................... 36 53,233 90 --- --- 1,478 72 --- --- 36 ---

Saul och David.......................................... 15 28,388 40 --- _ 1,892 56 --- _ 15 ---

Vermländingarne ...................................... 25 10,957 80 18,654 90 1,217 54 1,165 94 9 16

Lille hertigen............................................. 15 15,174 05 1,075 95 1.083 87 1,075 95 14 1

Min väninna ............................................. 60 107,073 55 --- --- 1,784 56 - --- 60 ---

Aida......................................................... 15 34,633 65 _ _ 2,308 90 --- --- 15 ---

Lilla helgonet .......................................... 5 --- --- --- --- --- --- 897 22 --- 5

Bohéme ................................................... 6 11,927 15 4,486 10 1,987 87 --- --- 6 ---

Turné:

Tosca ...................................................... 12 9,176 35 --- --- 764 70 - --- 12 ---

Lilla helgonet .......................................... 11 8,472 40 --- --- 770 21 --- - 11 ---

Teatern uthyrd till:

Pauline Brunius och Albert Ranft.................. 5 8,213 08 --- --- 1,642 62 --- --- 5 ---

Summa 274 360,145 63 35,637 90 1,506 89 1,018 | 22 239 35

ANTAL AFTONFÖRESTÄLLNINGAR UNDER GÖTEBORGS LYRISKA

De tre första kategorierna upptaga verk, som i allmänhet gives

År Operor Ogr % Opera-Comiques och Ggr %

Buffor

1920---1921 13 34

Cornevilles Klockor

Flygande Holländaren.

44 18,i 54 22,2

1921---1922 Flygande Holländaren . 4 Cornevilles Klockor 6

Pajazzo & Micaréme...

Barberaren i Sevilla ...

47 19,7 39 16,3

1922---1923 18 Riddar Blåskägg ... 20

Barberaren i Sevilla ...

Madame Butterfly

Hoffmans Äventyr......

Tannhäuser och Hoff-

68 29,3 20 8,7

1923---1924 Madame Butterfly 2

Barberaren i Sevilla ...

Martha.....................

70 32,2

1924---1925 Suzannas Hemlighet o. 13 Frihetsbröderna ... 15

Cavalleria Rusticana 7

29 13,4 15 6,9

Summa fö 258 112,7 128 54,1

t pr år .....................

TEATERS VERKSAMHET SAMT DERAS FÖRDELNING PROCENTUELLT,

på kontinentens operor, och delvis även på Stockholmsoperan.

Klassiska Operetter Ggr % Moderna Operetter Ggr % Summa

Prins Methusalem... ?8 23

16

21

6

18

Flickorna Jackson 21

28 11,5 117 48,2 243

Stackars Jonathan .. 19 Lycklige Liebenstein ... 40

En natt i Venedig.. 17 Två man om en änka... 20

När Kärleken vaknar... 13

10

12

22

36 15,1 117 48,9 239

Kusinen från Batavia... 20

Czardasfurstinnan 33

Gamla Heidelberg 9

11

31

Madame Pompadour ... 40

144 62 232

Zigenarbaronen...... ?? 25

52 20

Jenny Hasselqvist-afton 1

6

22

74 3 i,9 74 33,9 218

26 19

24

Grevinnan Maritza 46

44

Wienerblod ............... 13

26 12,1 146 67,6 216

164 72,6 598 260,6 1,148

32,8 14,5 119,6 52,t 229 |

År Operor Ggr % Opera-Comiques och Ggr %

Buffor

1925---1926 Manon Lescaut ......... 13 Boccaccio ............ 17

Faust ..................... 13 Lyckoflickan ......... 20

26 11,7 37 16,7

1926---1927 Jolantha o. Scaramouche 10

Carmen .................. 11

Förlovningsfesten 3

Tre konungars kärlek . 5

29 13,7

1927---1928 Tosca ..................... 4

Fidelio..................... 7

Muntra fruarna i 12

Windsor ............... 7

Don Juan..................

30 14

1928-1929 Friskytten ............... 25

Saul och David ......... 15

Aida........................ 15

Bohéme .................. 6

61 28,9

Summa för 4 år ..................... 146 68,8 37 16,7

Genomsnitt pr år..................... 37 17 9 4,2

Sammandrag för 9 år: 258 112,7 128 54,1

1920---1925............................. 146 68,3 37 16,7

1925---1929.............................

1920---1929, 9 år ..................... 404 181 165 70,8

Genomsnitt pr år .................... 45 20,i 18 7,9

Klassiska Operetter Ogr % Modema Operetter Ogr % Summa

Sista Valsen............... 32

Ja ........................... 13

Cleopatras Pärlor 33

Grevinnan Maritza 15

Den blå spionen......... 25

Clo-Clo ..................... 30

Orloff........................ 11

159 71,6 222

Den sköna Helena.. 28 Orloff........................ 6

Farinelli ............... 17 Hans officiella fru 24

Paganini .................. 18

Resan till Julstjärnan... 6

Cirkusprinsessan ......... 80

Grevinnan Maritza...... 4

45 21,2 138 65,i 212

Lilla Helgonet 54 Teresina ................. 25

Surcoui (Kapar- 23 1001 natt.................. 20

kaptenen) ......... Alexandra.................. 34

Cirkusprinsessan......... 8

Lady Hamilton ......... 21

77 35,8 108 50,2 215

Lille Hertigen ...... 14 Marietta .................. 31

Tre små flickor ......... 36

Värmländingama......... 9

Min väninna............... 60

14 6,6 136 64,5 211

136 63,6 541 251,4 860

34 15,9 135 62,9 215

164 72.6 598 260,6 1,148

136 63.6 541 251,4 860

300 136,2 1,139 512 2,008

33 15,i 127 56,9 223

KOMPOSITÖRSREGISTER SÅDANA NAMN, HUVUDSAKLIGEN

KA-pellmästares, vilka dock endast svara för det

musikaliska arrangemanget, ha för

fullständighetens skull medtagits i förteckningen.

Likaså återfinnas här kompositörer, vilkas

musik även till en obetydlig del förekommer i

ett på teatern framfört verk.

A

Adam, Adolplie:

Alphyddan.

Konung för en dag.

Niirnbergerdockan.

Ahlström, Jakob Niklas:

Den nya garnisonen eller Sju flickor i uniform.

Döden fadder.

Engelbrekt och hans dalkarlar.

Ett resande teatersällskap.

Herr Dardanell och hans upptåg på landet.

d’Albert, Eugen:

Låglandet.

Ascher, Leo:

Prinsessan Sommarsol.

Atterberg, Kurt:

Mats och Petter.

Auber, Daniel Frangois Esprit:

Den stumma från Portici.

Fra Diavolo eller Värdshuset i Terracina.Audran, Edmond:

Dockan.

Lyckoflickan.

Stora Mogul.

Suzette.

B

Bagge, Julius:

Mohrens sista suck.

Banes, Antoine:

Toto-Tata.

Beethoven, Ludwig van:

Egmont.

Fidelio.

B er ens, Herman:

Hin och smålänningen.

B er ens, Hermann:

Fregattkaptenen eller Salamandern.

Berény Henri:

Dockan.

Handen.

Berté, Heinrich:

Jungfruburen.

Bittner, Julius:

Dödstarantellan.

Biset, Georges:

Carmen.

Blech, Leo:

Amadeus XXV.

Blomberg, Petrus:

Mohrens sista suck.

B o ullard, Marius:

Niniche.

Brandts-Buys, Jan:

Mi,caréme.

Bredschneider, Willy:

Som i ungdomens vår.c

Caryll, Ivan:

Hertiginnan av Danzig.

Rymmerskan.

C ervin, K. A.:

Ska’ en, ska’ båda.

Charfentier, Gustave:

Louise.

Christiné, II.:

Phi-Phi.

Clerice, Justin:

Flickorna Jackson.

Conradi, August:

Drilléns operett.

Costé, Jules:

Kolhandlarna.

Crusell, Bernhard:

Gamla goda tiden.

Cuvillier, Charles:

Vita dominon.

D

Damtne, 0.:

Upp genom luften.

Dellinger, Rudolf:

Don Cesar.

Donizetti, Gaétano:

Leonora.

Regementets dotter.

Douay, Georges:

Två modeller.

E

Eysler, Edmund:

Den glada äkta mannen.

Kvinnans list —. F

Fall, Leo:

Bröllopsdagen.

Den käre Augustin.

Dollarsprinsessan.

Frånskilda frun.

Julia.

Kejsarinnan Maria Teresia.

Madame Pompadour.

Stambuls ros.

Vackra Risette.

Fall, Richard:

Kärleksbänken.

Felix, Hugo:

Madame Sherry.

Flodin, K.:

Hannele.

Flotow, Friedrich von:

En vintersaga.

Martha.

Fors sman, Aug.:

På Madagaskar.

G

Gade, N.:

Ljungby horn.

Ganne, Louis:

Gycklarbandet.

Genée, Richard:

Nanon eller Värdinnan på Gyllene Lammet.

■Sjökadetten.Gilbert, Jean (= Max Winterfeld):

Bilkurtis.

Damen i hermelin.

Filmdrottningen.

Fröken Trallala.

Huller om Buller.

Jakten efter lyckan.

Katarina II.

Katja.

Kyska Susanna.

Prinsessan Olala.

Gilck, Karl:

Fortunas gunstling.

Gille, A.:

Mohrens sista suck, instrumenteringen.

På Madagaskar, instrumenteringen.

Ghtck, Christofh Wiilibald:

Orfevs.

Gounod, Charles:

Faust.

Granichstaedten, Bruno:

Orloff.

Grau, Carl:

Ut med Hin!

Grieg, Edvard:

Per Gynt.

Grisar, Albert:

God natt, herr Pantalon!

H

Halldén, Björn (Nalle):

Fru Hin.

Stor-Klas och Lill-Klas.

Söndagsbarnet, instrumenteringen.

Hallén, Andreas:

Över förmåga.Hallström, Ivar:

Hin ondes snaror.

Per Svinaherde.

Vikingarna.

Halvorsen, Johan:

Resan till Julstjärnan.

Hansen, Nicolai:

Ljungby horn, orkesterarrangemanget.

Hartmann, E.:

Ljungby horn.

Haydn, Joseph:

Påsk (Sieben Worte des Erlösers).

Herbold, Carl:

Gustaf II Adolf i Mainz.

Hoppla, pappa måste se det!

Lyckans galoscher.

Prinsessa för en dag.

Sanningens vägar.

Stor pantauktion på Gustaf Adolfs torg.

Vårens karnevalståg.

Än leva de gamla gudar!

Henneberg, Richard:

Lycko-Pers resa.

Tummeliten.

Hervé (Fiorimond Ronger):

Lili.

Lilla helgonet.

Lilla mamma.

Hirschmann, Henri:

Musette.

Hollander, Victor:

Två man om en änka.

Humperdinck, Engelbert:

Plans och Greta.Jacobi, Victor:

Madame Szibill.

Jarno, Georg:

Till kejsaren.

Jessel, Leon:

De båda husarerna = Tappre skräddaren.

Postmästarinnan.

Jones, Sidney:

Geishan.

K

Kålmån, Emmerich:

Bajadären.

Cirkusprinsessan.

Csårdåsfurstinnan.

Grevinnan Mariza.

Hollandsflickan.

Höstmanöver.

Karnevalsdrottningen.

Knopf, Martin:

Marie-Helene.

Pariserluft.

Koch, Sigurd von:

Kring drottningen.

Kollo, Walter:

Luffarbaronen.

Marietta.

Som i ungdomens vår.

Tre små flickor.

Kreutzer, Konradin:

Nattlägret i Granada.

Kull, Anton:

På Madagaskar.

Kullenbergh, C. J. (Kul):

Mitt system, arrangemanget.Kiinneke, Eduard:

Den blå spionen.

Kusinen från Batavia.

Kärleken vaknar.

Lady Hamilton.

Lycklige Liebenstein.

Körling, Felix:

Elga.

Gamla goda tiden.

Jockeyen.

Lars Gathenhielm.

Prinsessan Snövit.

Rubber.

L

Lattés, Mar c el:

Nelly.

Lecocq, Charles:

Giroflé-Girofla.

Herr von Kracks testamente.

Lille hertigen.

Madame Angots dotter.

Theblomma.

Lehår, Franz:

Cloclo.

Den glada änkan.

Eva.

Greven av Luxemburg.

Paganini.

På tu man hand.

Röda rosor.

Zigenarkärlek.

Leoncavallo, Ruggiero:

Pajazzo.

Lewin, Heinz:

Glada papegojan.Liljefors, Ruben:

Frithiof ocli Ingeborg.

Lincke, Paul:

Casanova.

Gri-Gri.

Lindberg, Per Jakob:

Vålnaden.

Littmarek, C. G. R.:

Nerkingarne.

Lortzing, Albert:

Vapensmeden.

Lundberg, Fridolf:

Också ett spökhotell.

Prinsessa för en dag.

M

Maillart, Louis (Aimé):

Villars’ dragoner.

Malmberg, Helge:

Prinsessan som inte ville skratta.

Marsehalk, Max:

Salome (musiken till De sju slöjornas dans).

Marschner, Heinrich :

Bergakungen.

Mascagni, Pietro:

Cavalleria rusticana (På Sicilien).

Ja.

Méhul, Etienne Nieolas:

Josef i Egypten.

Meissner, Hjalmar:

Det var en gång .. .

Mendelssohn-Bartholdy, Felix:

Antigone.

En midsommarnattsdröm.Messager, André:

Flickorna Michu.

Mestrozzi:

Från Neros dagar.

Millöcker, Karl:

Bellevilles mö.

Gasparone.

Norrskenet.

Stackars Jonatan.

Söndagsbarnet.

Tiggarstudenten.

Trollslottet.

Monckton, Lionel:

Rymmerskan.

Montemezzi, It al o:

Tre konungars kärlek.

Mozart, IVolfgang Amadeus:

Bastien och Bastienne..

Don Juan.

Figaros bröllop.

Muller j:r, Adolf:

Wienerblod.

N

Naumann, O.:

En vintersaga eller Kalle K:s nyårsfantasier.

Nedbal, Oscar:

Polskt blod.

Nicolai, Otto:

Muntra fruarna i Windsor.

Nielsen, Carl:

Saul och David.

Nilsson, Einar:

Envar (Det gamla spelet om Envar).o

Offenbach, Jacques:

Byspelmannen.

De pratsjuka.

Den sköna Helena.

F rihetsbrödema.

Förlovning vid lyktsken.

Hoffmanns äventyr.

Lilla ettermyggen.

Orfeus i underjorden.

Pariserliv.

Prinsessan av Trebizonde.

Riddar Blåskägg.

Storhertiginnan av Gerolstein.

Tjuvskyttarna.

Olsen, Ole:

Brand.

P

Pacius, Fredrik:

Veteranens jul.

Petersen, Arvid:

Sanningens pärla.

Peterson-Berger, Wilhelm:

Stor-Klas och Lill-Klas. (Arrangemanget delvis efter

melodier av tonsättaren).

Planquette, Robert:

Comevilles klockor.

Surcouf = Kaparkaptenen.

Poise, Ferdinand:

God natt, granne!

Poldini, Eduard:

Förlovningsfesten.Puccini, Giacomo:

Bohéme.

Madame Butterfly.

Manon Lescaut.

Tosca.

R

Raida, Karl:

Fru Venus.

Tsarens kurir.

Randel, Andreas:

Vermländingarne.

Macbeth.

Reinhardt, Heinrich:

Solstrålen.

Reitcrer, Ernst:

Grevinnan Pepi.

Re ny i, Alådar:

Susi.

Richter, C. F.:

Fänrik Stål.

Johannes.

Prinsen av Arkaden.

Österlunds Hanna.

Ringvall j:or, C. F.:

Söndagsbarnet, instrumenteringen.

Roger, Victor:

Clairette i dragonlägret.

Glada äkta män.

Rogers-, Victor:

Min väninna.

Rosén, J. M.:

Gamla goda tiden.

Rossini, Gioachino:

Barberaren i Sevilla. s

Sandberg, Eric:

Vårens karnevalståg.

Schubert, Frans:

Jungfruburen.

Sibeiius, Jean:

Kung Kristian II.

Pelleas och Melisande.

Scaramouche.

Snelrewaard, Nelly van der Linden van:

Pelle Snygg och Barnen i Snaskeby.

Steffens, G.:

Stabstrumpetaren.

Stegmayer, Matthias:

Rochus Pumpemickel.

Straus, Oskar:

Cleopatras pärlor.

En balnatt.

En valsdröm.

Inkognito.

Sista valsen.

T eresina.

Strauss, Johann:

En natt i Venedig.

Grevinnan Pepi (= Simplicius och Blinde Kuh).

Läderlappen.

Prins Metusalem.

Tusen och en natt (= Indigo).

Wienerblod.

Zigenarbaronen.

Sullivan, Arthur sir:

Mikadon.

Suppé, Franz von:

Boccaccio.

Donna Juanita.

Fatinitza.

Glada gossar.Szirmai, Albert:

Alexandra.

Stallgreven.

Söderman, August:

Bröllopet på Ulfåsa,

Regina von Emmeritz.

Söderman, J. IV.:

Hittebarnet.

Rika morbror.

T

Talexy, Adrien:

Ett äventyr i Sevilla.

Tegnér, Alice:

En försommardröm.

Höbärgningen.

Thomas, Ambroise:

Mignon.

Tobiceson, Fredrik:

Danilo och Hanna.

Minnen och fantasier eller På Soirée-dansante hos Teater-

Nisse.

Mobilisering eller Ta’ på galoscherna!

Upp genom luften eller Från De bortrestas ö till det

förskönade Göteborg.

Tschaikowski, Peter:

Jolantha.

V

Verdi, Giuseppe:

Aida.

Den vilseförda (La traviata).

Ernani.

Rigoletto.

T rubaduren. w

IVagner, Richard:

Den flygande holländaren.

Lohengrin.

Tannhäuser.

Wallensteen, Nanna:

När nämndemansmoras Ida s’ulle bortgeftas.

Web er, Carl Maria von:

Friskytten.

Preciösa.

Wibergh, Julius:

Salome.

Wiegelmann, Georg:

Den vandrande juden.

Winter, Fred:

Tip-Top.

Winterfeld, se Gilbert, Jean!

Winterberg, Robert:

Hans officiella fru.

Wolf-Ferrari, Ermano:

Susannas hemlighet.

z

Ziehrer, C. M.:

Vagabonderna.

Zumpe, Hermann:

Farinelli.RÄTTELSER:

Sid. 174. Under bilden skall stå: Anders de Wahl i Vasantasena.

Sid. 217. Rad 11 uppifrån står: Bytte Nansen, läs: Betty Nansen.

Sid. 385. Under bilden skall stå: Eric Zetterman och Oscar Tjernberg i;

La Traviata.