Stockholms simsällskaps femtioårsfest 1877.

Ossian Edmund Borg

Full Text

Stockholms simsällskaps femtioårsfest 1877.

Stockholms simsällskaps

Femtioårsfest

1877.

Jemte några upplysningar om nämda sällskap samt

simskolorna uti hufvudstaden och dess grannsap,

samlade och utgifne af

*

O. E. BORG.

*

Säljes till förman för Sällskapets Kassa,

*

Pris 75 öre.

Stockholms simsällskaps

Femtioårsfest

1877.

Jemte några upplysningar om nämda sällskap samt

simskolorna uti hufvudstaden och dess grannsap,

samlade och utgifne af

O. E. BORG.

*

Säljes till förmån för Sällskapets Kassa,

*

Stockholm, 1877.

P. A. NORSTEDT & HÖNER,

KONGL. BOKTRYCKARE,

PROFESSORN, EN AF DE ADERTON I SVENSKA AKADEMIEN,

PROSTEN OCH KOMMENDÖREN AF K. N. O.,

THEOL. OCH PHILOSOPH. DOKTORN.

HR ANDERS FRYXELL,

SIMKONSTENS ÄDLE VÄN OCH DE UNGDOMLIGA IDROTTERNAS

NITISKE BEFORDRARE,

TILLEGNAS VÖRDNADSFULLT DENNA MINNESSKRIFT

SÅSOM EN ENKEL TACKSAMHETSGÅRD AT EN

ÄLSKAD LÄRARE

AF

OSSIAN EDMUND BORG.

Stockholms Simsällskap, som ville högtidlighålla

minnet af sin femtioåriga tillvaro, hade af denna

anledning genom sin Styrelse inbjudit, utom de

nedannämde Jubelmagistrarne, en mängd af

simkonstens gynnare och vänner, deribland H. M.

Konungen och de medlemmar af det Kongl. huset, som för

närvarande vistades i staden, amerikanska, belgiska,

italienska och tyska Ministrarne, ryska

generalkonsuln Mollerius, statsråden Weidenhjelm, Carlson

och Forssell, öfverståthållaren baron af Ugglas,

kommendanten grefve Taube, öfverste Nyblæus,

Professoren Ling, majoren Adlersparre, öfverste Raab,

kapten v. Francken, löjtn. Balck och Haasum, förste

stadsläkaren d:r Grähs, ordf. i läkaresällskapet d:r

Groth, prof. Sätherberg, prof. d:r G. Zander, prof.

Svanberg och simläraren Eckman från Upsala, d:r

Ch. Dickson från Göteborg, några af

elementarläroverkens rektorer, tidningsredaktörer m. fl. De till festen

inbjudne samlades den 13 Augusti 1877 kl. 5 e. m.

i Bad- och Siminrättningen vid Riddarholmen.

Simskolan var för tillfället på ett synnerligen smakfullt

sätt dekorerad af tapetseraren hr C. A. Ullstedt och

målaren E. Bormann. Uti fonden midt för

ingången var en pelare-kollonad uppstäld. I midten höjde

sig en öfverbyggnad, hvilken var med flaggor rikt

prydd. Hela dekorationen var uppförd i grekisk stil

uti sandstensfärg med ornamenter, lister och kapitäl

i guld målade. Under ett tält bakom denna hade

damerna sina platser, framom densamma var

brokanten beklädd med vass. På långsidan midt för

trampolinen var det svenska riksvapnet uppsatt,

omgifvet af skandinaviska flaggor. På denna och

motsatta sidan voro sköldar anbragta med namnen

a aflidne simpromotorer: J. Svanberg, J. Hedrén,

J. O. Wallin, A. Z. Pettersson, C. L. Dævel, C. G.

Grahl, L. J. Hjerta, Aug. Sohlman, A. Fröst,

simlärarne C. U. Almberg, F. A. Gjörcke, C. Sandström

och Söderholtz samt grundläggarne af simskolan C.

D. Lind och Carl Norstedt. Mellan ofvannämda

sköldar voro de svenska landskapsvapnen anbragta,

Kring simskolans alla sidor voro löfguirlander

uppsatta liksom å trampolinen, hvilken äfven var

smyckad med flaggor, som i rik mängd voro placerade

på äfven andra delar af simskolan. Midt för

trampolinen voro stolar anordnade för inbjudne

Honoratiores och Styrelsen. Sedan Promotor prof.

Cederschiöld intagit sin plats mellan de båda

Jubelmagistrarne tog festligheten sin början enligt följande

Program

för Simsällskapets femtioårs-fest i Stockholms Bad- och

Siminrättning vid Riddarholmen den 13 Aug., kl. 5 e. m.

1. Festmarsch.

2. Sång. Ord af Fr. Hodell, musik af B. Fexer.

3. Promotors tal.

4. Promotion af jubelmagistrarne:

Herr Majoren och Ridd. C. O. af Funck,

Herr Expeditionssekreteraren och Ridd. Wilh.

v. Prinzencreutz, och

Herr Kontraktsprosten C. Gr. Årre.

5. Sång till jubelmagistrarne, Ord af Fr. Hodell.

*

6. Uppvisning med årets elever i lilla bassinen.

7. Afklädning, hvarefter de afklädda komma att

ligga qvar i vattnet under de följande

numren för att ådagalägga det denna rörelse, rätt

utförd, ej i synnerligt hög grad medtager

simmarens krafter.

8. Uppvisning med eleverna i stora bassinen.

9. Dykning: a) på längd,

b) efter föremål.

10. Flytning, hvarunder utföres »Simmarens visa»,

Ord af Fr. Hodell.

11. Sluthoppning.

*

Efter festmarschen från tornets mellersta

plat-form, eller s. k. kandidaten, utförd af en afdelning

af Svea lifgardes musikkår, uppstämdes af en

fyradubbel qvartett, anförd af direktör B Fexer,

nedanstående sång, hvartill hr Fexer komponerat en

synnerligt anslående och stämningsfull musik,

Du dansande våg,

så böjlig och vig,

du lifvar vår håg

att skalkas med dig!

Din skummande ring

gör svalkande gagn,

när gnistor strös kring

från solgudens vagn.

Din öppnade famn

för simmaren van

är säker en hamn

mot lurande Ran.

Din smidiga rygg,

om faran är när,

förtrolig och trygg

till stranden oss bär.

Din lustiga lek

uppfriskar vårt blod,

ger kraft åt en vek

och räddhågan mod.

Din brusande gång

är ljuf harmoni,

som talar i sång

till vår fantasi.

Ditt mål för din färd,

ditt djup och din prakt

allt, allt är en verld

med tjusande makt.

Ja, dansande våg,

så böjlig och vig,

du lifvar vår håg

att skalkas med dig!

Derefter höll Promotor professoren Cederschiöld

efterföljande tal:

»Det har så ofta blifvit ordadt både i tal och

skrift om simkonstens stora vigt och betydelse i

fråga om ungdomens fysiska utveckling, att föga

lärer kunna tilläggas, som inte redan trängt in i

allmänna medvetandet, hvarigenom också hela denna

fråga nu framstår såsom en orubblig sanning, som

ej mera kan förnekas. Redan den svenske

gymnastikens fader, vår odödlige Ling, gaf simning

företräde för den kroppsrörelse, som kan åstadkommas

inom gymnastiksalarne, och hvem är det väl, som

nu inte vet, att det icke finnes några rörelser,

dervid kroppens alla muskler mera harmoniskt deltaga

än vid simning, hvartill kommer det stärkande och

uppfriskande inflytandet af det kalla vattnet. Men

ehuru man sålunda sannolikt skulle förvånas, om

någon nu skulle uppstå och söka bestrida denna

simkonstens stora nytta, så är det dock icke så långt

tillbaka i tiden, då meningarne härom voro ganska

delade, och hvad särskildt angår qvinnans deltagande

i simöfningar, så behöfver man endast låta tanken

gå tillbaka ett par decennier, för att erinra sig de

varnande rösterna mot denna, den nya tidens

missrigtning, som förmenades lägga sitt orena stoft på

den sanna qvinlighetens skära vingar. Då väl ingen

lärer vilja bestrida att Stockholms simsällskap, eller

om man hellre vill, Stockholms simskolor, hafva i

väsentlig mån framkallat denna märkliga omkastning

i allmänna meningen, angående simkonstens stora

betydelse för det uppväxande slägtets fysiska

uppfostran, så torde denna förutsättning få gälla som

tillräcklig förklaring, hvarföre Stockholms

simsällskap i dag har samlats, för att med en enkel fest

fira sitt, om jag så får uttrycka mig, guldbröllop

med denna simskola. Ty lika visst som denna skola

var grunden och vilkoret för Stockholms Simsällskaps

första uppträdande, lika säkert är det, att simskolan

i icke ringa mån har de årliga uppvisningarne och

simpromotionerna, som genom Stockholms simsällskap

här blifvit anordnade, att tacka för det stora

förtroende den tillvunnit sig från allmänhetens sida.

Nå väl! Hvem önskar inte, efter en långt

tillryggalagd lefnad, blicka tillbaka, pröfvande hvarje

handling, hvarje tanke, hvarje sträfvan, glad öfver

det goda man kunnat verka, men villigt erkännande

begångna fel, eller hvad man underlåtit? Så vill

Stockholms simsällskap äfven i dag göra, efter ett

halft sekels tillvaro, och fråga sig: hafva de

ungdomsglada förhoppningar, som vid detta sällskaps

första bildande för 50 år sedan uppspirade, blifvit

förverkligade? eller hafva de ramlat, lika med de

flesta andra ungdomens illusioner? — För att

opartiskt kunna besvara dessa frågor torde det vara

lämpligt att först påminna sig, huru förhållandena

voro i Stockholm med afseende på tillfällen till

uppfriskande sjöbad och inhemtande af simkunnighet.

Då badning i öppna sjön vid Stockholms stränder,

likasom nu, var strängeligen förbjuden, så återstod

för dem, hvilka hade behof af dessa slags bad, att

vandra långa vägar till grunda ställen, eller s. k.

badställen utom staden, hvaribland må nämnas:

Laboratorium vid Djurgårdsbrunnsviken, Tegeludden,

Kräftriket, Hufvudstad, Ekelund, Carlberg, hvartill

dock fordrades skriftlig tillåtelse af

guvernörsembetet, m. fl. ställen. Alldenstund simkonsten var föga

utvecklad, begagnades dessa ställen för det mesta

under s. k. lögning, eller såsom bad i grundt vatten.

Vanligtvis lärde man sig simma på det sättet, att

man vandrade ut i vattnet, så att det räckte upp

på bröstet, hvarefter man, vänd åt land, försökte

taga sådana simtag, som man såg andra göra, Med

ihärdighet och en viss tilltags enhet lyckades det

slutligen så väl, att man vågade försöka sin lycka

på djupare vatten. Att olyckshändelser icke så

sällan inträffade, isynnerhet på bråddjupa ställen,

ligger i sakens natur. Men det är att märka, att

äfven dessa ganska svårtillgängliga tillfällen till

sjöbad endast voro förbehållna männen, ty qvinnor

kunde deraf högst sällan begagna sig. Detta

utmärkta medel för helsans bevarande, hvilket nu mera

anses såsom oumbärligt, var således beröfvadt den

del af menniskoslägtet, som kanske deraf har det

största behof. — Så fortgick det ända till år 1827,

då den första simskolan i Stockholm anlades,

nemligen den s. k. Lindska simskolan, hvilken efter

fullständig ombyggnad sedan alltjemt fortfarit och

hvilkens jubileum vi i dag fira. Då man besinnar,

med hvilket nit och lefvande intresse simkonsten i

början af detta århundrade blef omfattad i Upsala,

och att redan år 1813, genom simgördelns

uppfinnande af hr C. Gr. Grahl, simkonsten kunde på ett

mera rationelt sätt inhemtas, så må det vara

förlåtligt, om man förvånas öfver en sådan liknöjdhet

för denna vigtiga angelägenhet, som gaf sig tillkänna

här i hufvudstaden, att det behöfdes 14 år innan

Stockholm tillegnade sig denna nya

undervisningsmetod och grep sig an att deraf göra ett mera

allmänt bruk. Visserligen började en af simkonstens

mest nitiske förkämpar, den nu mera utmärkte

professorn och kommendören hr Anders Fryxell, redan

år 1820 meddela undervisning i simkonsten här i

Stockholm, men det skedde i så inskränkt skala, att

det icke beaktades. Han var då lärare vid

Varfsskolan å Djurgården och hade privatister af många

barn, hvilkas föräldrar tillbringade sommaren på

Djurgården. Dessa barn tog han med sig, efter

slutad skolläsning, om jag rätt minnes, till

Beckholmen, der han, med begagnande af simgördel, lärde

dem att simma, och under återvägen lät dem utföra

hurtiga lekar med hoppning öfver hinder,

kapplöpning o. s. v. Minnet af dessa små episoder ur det

glada barndomslifvet står ännu lefvande för mitt

sinne och har der outplånligt intryckt bilden af den

älskade läraren. Sedan hr Fryxell blifvit kollega

i Maria Elementarskola, fortsatte han ännu några

år att på enahanda sätt undervisa äfven denna skolas

ungdom, men man måste dock antaga, såsom förut

är sagdt, att den egentliga undervisningen i

simkonsten i Stockholm började med de simskolor, hvilka

inrättades åren 1827—28 af Fabrikören C. D. Lind

och Grosshandlaren O. Åbom.

Låtom oss, efter denna korta återblick, se till

huru det sedan blef och huru det nu är stäldt med

afseende på simkonsten, denna nu mera allmänt

erkända vigtiga gren af ungdomens fysiska uppfostran.

Knappt hade dessa skolor öppnat sina portar

och genom skicklige och utmärkte lärare börjat sin

nyttiga verksamhet, förr än de fyldes, ja,

öfverfyldes af gamle och unge, hvilka här ändtligen fingo

tillfredsstäldt ett allt för länge kändt behof. Liksom

genom ett trollslag väcktes medvetandet om dessa

nya inrättningars stora betydelse, med afseende på

sundheten, och det gick nu, såsom ofta sker, att

man snart frågade sig, huru det kunnat gifvas en

tid, då dessa tillfällen till stärkande bad ej funnos.

Och när det visade sig, att nitet hos lärarne och

ifvern hos lärjungarne voro så stora, att redan första

året en simpromotion kunde anställas, hvarvid

Professor Anders Fryxell fick öfverlemna eklöfskransen

åt 10 samt pillöfskransen åt 6 ynglingar, hvilken

högtidlighet åskådades af en otalig, jublande

menniskoskara, så spred sig hågen för dessa nyttiga

kroppsöfningar med otrolig hastighet och

bemägtigade sig snart sagdt alla klasser och alla åldrar.

Ännu skulle det dock dröja länge, innan steget blef

fullt uttaget, ty det fordrades mer än 20 år, innan det

sunda förnuftet kunde så mycket besegra de

ömkligaste fördomar, att det slutligen lyckades få i stånd en

tidsenlig sim- och badinrättning äfven för

fruntimmer. Det må ursäktas mig, om jag icke uppehåller

mig vid denna, i mer än ett afseende bedröfliga

historia, vittnande antingen om en oförklarlig

likgiltighet hos Stockholms kommun för en angelägenhet

af så stor betydelse för den qvinliga ungdomens

fysiska utveckling, eller om en särdeles oförmåga

att väcka det slumrande intresset och att göra sin

röst gällande hos dem, hvilka inbillade sig, att saken

endast behöfde nämnas, för att den med värme skulle

omfattas. Deremot begagnar jag med glädje detta

tillfälle, att erinra om en man, som med skäl kan

anses såsom den förste, hvilken började det

mödosamma arbete att nedbryta de af fördomar uppresta

skrankorna för qvinnans deltagande uti en för helsan

så nyttig kroppsöfning som simning, nemligen den

i ordets vackraste bemärkelse varme

menniskovännen Ossian Borg. Ty år 1844 åvägabragte han en

simskola vid döfstuminstitutet å Manilla för

döfstumma unga qvinnor och visade således praktiskt,

att den af prosten Grahl m. fl. väckta idéen var

utförbar. Honom böra vi derföre i främsta rummet

tillerkänna äran af att Stockholm nu eger en

välordnad simskola för fruntimmer. Ära? — Åh nej!

ära förvärfvas väl sällan genom dylika tysta,

menniskovänliga arbeten; men tacksamhet! —

tacksamhet är det väl värdt; och ett hjertligt »tack!» vill

jag från Stockholms simsällskap bringa honom,

öfvertygad, att med oss förena sig alla, hvilka nu

inse och erfara det välgörande inflytandet af

simkonstens utsträckning äfven till qvinnor. Och om

man frågar: hvad har väl blifvit följden af dessa

Stockholms Simsällskaps och simskolornas

gemensamma rastlösa arbeten, så kan jag svara:

simkonstens utsträckning till snart sagdt hela det

uppväxande slägtet ända in i stadens folkskolor, hvilkas

barn, till ett antal af omkring 3000 årligen, få

inhemta denna nyttiga konst; stärkta kroppskrafter,

lifvadt mod och ökad hurtighet hos hela denna

ungdomsskara; förminskad sjuklighet och räddade

menniskolif. För öfrigt behöfver man ju endast följa

Saltsjöns eller Mälarens leende stränder, för att i

hvarje vik, vid hvarje af dessa otaliga tjusande

villor upptäcka ett litet nätt och prydligt badhus,

vittnande om det öfverallt rådande behofvet af kalla

sjöbad.

Men denna tafla, så ljus och tilltalande, har

äfven några mörka skuggor, som jag inte anser mig,

böra fördölja. Sålunda visade det sig snart, att den

väckta hågen för simöfningar ofta stegrades till

öfverdrift, hvilket beklagliga förhållande till viss grad

ännu eger rum, så att simskolornas alumner stundom

tillbringa allt för lång tid inom dessa inrättningar

för att förnyade gånger störta i vattnet, hvarigenom

nyttan af de kalla baden lätteligen, kan motverkas

genom en ganska betänklig öfverretning. Detta torde

i synnerhet vara att frukta i simskolan för

fruntimmer, dels i anseende till de unga flickornas mindre

motståndskraft för skadliga yttre inflytanden under

deras hastigare kroppsutveckling, och dels till följd

deraf, att det i denna skola anses oundvikligt att

under baden begagna nästan fullständig beklädnad,

hvarigenom nyttan af det kalla vattnets friktion

under simning i icke ringa mån inskränkes. Äfven de

årliga simpromotionerna hafva något bidragit till

det öfverklagade missbruket af kalla bad, emedan

de gemenligen unga aspiranterna till eklöfskransen

ofta måste anstränga sig öfver höfvan, för att på

den korta tiden af en sommar hinna genomgå alla

de föreskrifna profven. Af dessa anledningar hafva

stundom lättare eller svårare sjukdomsfall inträffat,

hvilken sanning jag önskar rätt lefvande kunna

framhålla, med uppmaning till föräldrar och

målsmän, att genom allvarliga föreställningar söka

inverka på de unga, till förekommande af dessa

olägenheter. Stockholms simsällskap, som länge insett

allt detta, har också i sin mån vidtagit åtgärder

deremot. Sålunda hafva redan i många år tryckta

regler för badning blifvit uppsatta i simmrättningen

för fruntimmer; simskolornas lärare och lärarinnor

hafva blifvit uppmanade att, så vidt det är möjligt,

öfvervaka badningarne i detta hänseende;

promotioner och de årliga uppvisningarne få inte ega rum

senare än d. 15 Augusti, och slutligen har det

blifvit stadgadt, att simpromotioner endast få anställas

hvart annat år, på det att simprofven må kunna

fördelas på två år.

Glädjande är det i sanning, att sålunda följa

simkonstens utbredning under de förflutna femtio

åren, och fulla skäl torde vi derföre hafva, att med

denna vår enkla fest gemensamt fröjda oss öfver de

så lyckligt uppfyllda förhoppningarne. Ty en bland

menniskovännens varmaste önskningar är väl den,

att se det unga slägtet tillväxa i helsa och kraft,

att bevittna ungdomens lefnadsfriska mod och glada

förhoppningar, samt att erfara de välsignelserika

följderna af en uppfostran, som lika afser själens

och kroppens harmoniska utveckling. Om

simkonsten, i likhet med gymnastiken, blir obligatorisk i

våra skolor, och om de fosterländske, unge män,

hvilka på ett sådant utmärkt sätt förstått att väcka

hågen för ordnade kroppsrörelser, icke förtröttas

utan fullfölja sin ädla kallelse, så att

gymnastikföreningar, efter mönstret af dem vi nu ega, må

uppstå öfver hela landet; så tviflar jag icke, att

dessa önskningar i en ej aflägsen framtid skola

uppfyllas.

Måtte dessa leende framtidsbilder aldrig

förblekna! Må kommande slägten med hugstore män

och värdiga qvinnor förstumma det tanklösa talet

om svenska folkets sjunkande fysiska kraft! Och må

fosterlandet aldrig sakna idoge arbetare under

fredens värf och, om ofred kommer, starka armar och

modiga bröst till dess försvar!!»

Efter talets slut vände sig Promotor till de

tvänne närvarande jubelmagistrarne,

Expeditionssekreteraren m. m. W. v. Printzencreutz och

Kontraktsprosten m. m. C. S. Årre (den tredje,

Majoren m. m. C. O. Funck var frånvarande), med

följande ord:

»Den tillfredsställelse Stockholms simsällskap

erfar vid tanken på sin 50:åriga tillvaro, får sin

fulla betydelse genom det tillfälle, som i dag

erbjuder sig, att för första gången få till egna

ledamöter öfverlemna dess högsta hederstecken,

nämligen till Expeditionssekreteraren och Riddaren v.

Printzencreutz, Kontraktsprosten och

Ordensledamoten Årre och Majoren och Riddaren af Funck, till

hvilka Herrar jag således å Stockholms Simsällskaps

vägnar har äran öfverlemna Jubelkransen.» — Sedan

jubelmagistrarne blifvit bekransade, yttrade Promotor:

»Mina Herrar! Med detta vedermäle af aktning har

Stockholms simsällskap icke för afsigt att utmärka

en lång och hedrande lefnad, utan endast att till

Eder frambära en enkel gärd af tacksamhet för att

J, ännu med grånad hjessa, omfatten med värma den

konst, som är föremålet för sällskapets sträfvan och

som en gång utgjorde Eder ungdomsglädje.»

Derefter afsjöngs på melodien »Mandom, mod och morske

män» följande sång till jubelmagistrarne.

Så i allvar, som i glam,

tiden går sin bana fram;

ingen hejda kan dess lopp,

rikt på minnen, rikt på hopp.

:||: Skönt är då

kraftfull stå

än i lifvets höst och få

skåda på den tid som flytt;

bilder lefvande på nytt. :||:

Så i dag ur bölja klar

hörs en hviskning underbar,

dyka ljufva minnen opp

från det halfva seklets lopp.

:||: Våg, i dans!

solens glans

binder gyllne bröllopskrans;

brudgum gifves styrkans skrud,

då han trogen blef sin brud. :||:

Styrkan är vår hyllning värd:

tagen, sanne män, vår gärd!

Slägtets sommar, slägtets vår

följa gladt i era spår.

:||: Mälarvåg

på ditt tåg,

sjung för hög, såväl som låg:

»mandom, mod och morske män

fins i gamla Sverge än!» :||:

Härefter skedde under konsert af musikkåren

uppvisning med årets simelever till ett antal af

cirka 30 i lilla bassinen och med ungefär 50

simelever jemte åtskilliga f. d. elever, som tagit

magister- och kandidatprof i stora bassinen, der enligt

programet afklädning, dykning och flytning på ett

utmärkt sätt utfördes, hvartill kommo

trampolinsprång och volter än fram- och än baklänges från

s. k. magistern, ja till och med från tornets tak

sågos hopp och saltomortaler, som vittnade om sällsynt

djerfhet och säkerhet. Alla dessa förvånande

evolutioner utmärkte sig genom lika mycken vighet

och styrka som genom elegans och behag i utföran-

det, och blefvo alla de vid denna festlighet utförda

prestationer helsade med talrika och. uthållande

bifallsyttringar. Icke minst bidrogo härtill de

anslående episoderna, då 3 personer (hrr H. Schneidler,

A. Broman och C. J. Setterlund), fullt klädda, i en

liten båt begåfvo sig ut i stora basinen, der båten

vältrade, men dess passagerare inom kort hade

afklädt sig hela sin drägt, endast bibehållande sina

simbyxor. Ännu mera öfverraskande var scenen,

då Necken (hr H. Schneidler) uppdök från djupet,

hvilande på en liten grönskande ö och kring honom

slöt sig en krans af simmare, föreställande Ægirs

döttrar och hvilka utförde en mängd utomordentligt

vackra flytningar. Under denna lyckade

föreställning utfördes af sångkören Simmarens visa

melodien: »Djupt i hafvet på demantehällen»,

Djerf och modig, i sin lätta gördel,

simmarn gungar der böljor gå,

vet att vattnet skänker mången fördel,

som »det torra» ej bjuder på.

Inga moln af dam och ingen mödans svett.

inga törnen än på hafvets stig han sett;

helsans perlor blott stänka kring:

ej bättre skatt kan fås på jordens ring!

Och hur lustigt att i Neptuns rike

tumla om mot dess spegelvägg!

När han ser en vighet utan like,

kungen ler i sitt gröna skägg;

kanske att han äfven med sin treudd gör

vördnadsfullt och af förtjusning stor honnör:

nordens son aldrig var en slaf,

han råder öfver både land och haf.

Trolska toner väl från djupet brusa,

vemodsrika att lyssna på,

och med svällande behag der tjusa

Ägirs döttrar i mantlar blå;

men den djerfve simmarn frestas ej så lätt,

ty på stranden står en tärna ung och nätt,

som för trohet och mandom all

med friska eklöf honom sira skall.

Under afsjungandet af sista versen sjönk Necken

med sin ö ned i djupet och syntes icke mera.

Festligheten afslutades med några praktfulla

hopp, deruti bland andra hrr Arv. Lönngren, C. A.

Ullstedt, J. E. Johansson, Aug. Tydén och Ernst

Stawenow synnerligast utmärkte sig, hvilket äfven

var fallet med de af hrr Schneidler, Setterlund,

Leipziger, Hallberg och Holländer m. fl. verkstälda

flytningar samt de af hr Sundberg och gossarne

Wahlenberg utförda dykningar på längd. Hela denna

högtidliga uppvisning af i högsta måtto anslående

idrotter ofvan och i det våta elementet tillskyndade

icke allenast de deruti deltagande personerna, utan

äfven, i ännu högre grad, anordnaren af desamma hr

O. Köhler och hans biträden hrr C. J. Setterlund

och J. A. Österberg den största heder genom det

rikliga bifall, som från de talrika åskådarne gaf sig

till känna.

På aftonen samlades sedan sällskapets styrelse

och medlemmar, jemte de tvänne jubelmagistrarne

samt sångarne, till en enkel högtidlighet på

Hasselbacken, der festsalens fond var utmärkt smakfullt

dekorerad med grönt och fanor, i hvars midt en med

svenska färgerna målad sköld var anbragt med

inskrift: »Stockholms Simsällskap 1827—1877»;

deromkring voro trenne mindre sköldar uppsatta med

namnen: C. O. af Funck, W. v. Printzencreutz och

C. G. Årre. Före supén föreslog prof. Cederschiöld

en skål för den ene af jubelmagistrarne

Expeditionssekreteraren v. Printzencreutz i följande ordalag:

»Då J, Hr Expeditionssekreterare, icke ären i

tillfälle att qvarstadna med oss, anhåller jag att i

en enkel afskedsskål få förena ett hjertligt tack för

att J hörsammat vår kallelse att emottaga

jubelkransen, hvarigenom vår fest fått sin rätta

betydelse. Det är så mycket mer glädjande att se Eder

här ibland oss, som vi skåda Eder, visserligen med

grånad hjessa, men i Eder fulla mannakraft och

med ungdomsfriskt sinne, hvartill måhända i någon

mån bidragit Eder ungdomshåg för manliga idrotter,

hvarom denna dagen bör för Eder vara en angenäm

påminnelse. Stockholms simsällskap, med hvars första

stiftelse Edert namn är oskiljaktigt förenadt,

anhåller genom mig, att med denna skål få för Eder

uttrycka sin högaktning och sin lifliga önskan, att J

ännu i många år må med oförminskadt intresse följa

ungdomens utveckling till helsa och kraft och hafva

glädjen erfara den välgörande verkan hos denna

ungdom af simkonstens allt större utbredning! En

skål af tacksamhet och vördnad för vår hedersgäst,

Jubelmagistern, Expeditionssekreteraren och

Riddaren Hr Wilhelm von Printzencreutz.»

För denna med lifliga hurrarop beledsagade skål

frambar Hr Printzencreutz sin hjertliga tacksägelse

under beklagande att han i anledning af sjukdomsfall

inom, familjen icke kunde få nöjet qvarstadna vid

den för honom så kära aftonfesten, men anhöll att

innan han derifrån skiljdes få inför vännerna

nedlägga en enkel gärd af erkänsla och tillgifvenhet

genom följande lilla qväde:

Se"n jag för 50 år tillbaka

från trampolin rätt ledigt sprang

jag hoppa glömt och får försaka

all täfling nu i »sim-talang!»

Emellertid det Gubben gläder

att honom egnats nu en gärd

af hyllning för den fordna heder

han re"n år 27 fanns värd!

Beklagligtvis ibland de många,

som kransen nämnde år man gaf,

sju sim-magistrar äro gångna

till allas sista mål — en graf!

Af dessa sju (bland dem en broder

som af mig lika älskad var

som af nu nittiårig moder)

jag kära minnen än" har qvar!

Den yngre simmagisters-skara

som efter mig har kransen fått

jag önskar mera talrik vara

deras 50 år förgått,

än denna gång då endast trenne

upplefva fått en sådan dag,

att jubelkrans på deras änne

har blifvit satt i festligt lag!

Då att i festen få deltaga

till slutet mig ej unnadt blef.

jag att förfallet mitt beklaga

förtroligt dessa rader skref!

Efter supén föreslog professor Cederschiöld

skålen för jubelmagistern, Kontraktsprosten Årre med

följande ord:

»Jag har den äran föreslå en skål för den andre

här närvarande jubelmagistern, Hr Kontraktsprosten

Årre! Det hederstecken, vi i dag till eder, Hr

Kontraktsprost, haft nöjet öfverlemna, eger väl icke

något mera allmänt värde, men vi hafva dock föreställt

oss, att det för edert hjerta skall vara hugnesamt

att genom detta vedermäle af Stockholms

Simsällskaps aktning påminnas om, och likasom upplefva i

den för hvarje öppet sinne glada ungdomstiden, med

alla sina fröjder och sina illusioner. Eder närvaro

här i dag är nemligen bevis på det lefvande intresse,

hvarmed J omfatten simkonsten, såsom en af

ungdomens mest nyttiga kroppsrörelser, och vi våga tro,

att J ej funnit eder besviken i edra förväntningar

med afseende på den hänförelse, hvarmed

simkonsten af vår tids ungdom omfattas. Och när man

bevittnat detta, skall säkert det sjukliga talet om

ungdomens sjunkande fysiska kraft förefalla

missljudande för hvar och en, som inser den stora

betydelsen af ungdomens sunda fysiska utveckling och

gläder sig deråt. Till stöd för det anförda, äfven af

utmärkte läkare och vetenskapsmän ofta upprepade

påståendet, anföres stundom tyngden af de gamles

rustningar, hjelmar och svärd, under förutsättning

att nutidens män icke mäkta bära dem. Men man

förbiser härvid vanans makt i fråga om vissa

kraftyttringar och det stora företrädet af ordnade och

harmoniskt utbildade kroppsrörelser, framför den

råa styrkans ensidiga uppöfning i viss riktning.

Derföre är också min tro, att, om dessa bålde hjeltar

kunde uppstå och om de, afklädda sina tunga

rustningar, fingo pröfva sina krafter med våra

gymnastiskt utbildade och kraftfulle unge män, segern

skulle måhända blifva åtminstone oviss. Det är i

dessa förhoppningar Stockholms simsällskap sträfvar

att bidraga till ett för fosterlandet välsignelserikt

mål; och det är i den öfvertygelsen att J, Hr

Kontraktsprost, ännu vid ålderdomens gräns, bibehåller

denna kärlek till ungdomen, hvarförutan ålderdomen

blifver en börda och denna tillit till den samma,

som gör framtiden så ljus, som vi med glädje dricka

Eder skål i botten, med ett hjertligt tack! att på

denna högtidsdag hafva fått ega Eder ibland oss. —

En skål för den ungdomsfriske jubelmagistern, Hr

Kontraktsprosten Årre!

På denna under jubel tömda skål svarade

Kontraktsprosten Årre sålunda:

Mine Herrar! Jag tackar af allt hjerta för

denna skål! Min glädje blef stor i hemmet redan

då jag emottog inbjudningen till Stockholms

simsällskap att emottaga jubelkransen och öfvervara

den 50:åriga jubelfesten, Jag fick upplefva gamla

kära minnen och vinna kännedom om simsällskapets

tillväxt och simkonstens utveckling. Större blef

dock glädjen af hvad jag i dag har sett och hört;

sett en öfver förväntan talrik samling af framstående

män deltaga med synbart intresse för sällskapets

uppvisningar; sett dessa utföras i en högst

förtjenstfull och väl iakttagen anordning från de

anspråkslösaste till de yppersta prestationer i simkonsten;

men för det tal jag hört får jag förnämligast tacka

hr professor Cederschiöld, som upplyste om

sällskapets uppkomst, fortgång och utveckling, och erinrade

så sanningsenligt om sällskapets svåra lott vid dess

början att stå i strid mot en missgynsam allmän

opinion — hvars törne säkert hindrat mig taga den

kära eklöfskransen om ej Lindska simskolan skänkt

Stockholms Gymnasium tvänne fribiljetter, af hvilka

en gafs mig såsom af kamrater känd simmare — samt

försäkrade att nu var opinionen sällskapet väl

bevågen. Väl så, ty en missgynsam opinion i detta

hänseende är en högst förkastelig ting. Hvarje

menniska kommer ju alltid i beröring med vattnet;

att gagna sig sjelf och andra i vattnet är hennes

pligt, och dertill har hon naturliga färdigheter;

försummelse af deras uppöfning är ansvarsfull. Jag

vill erinra om en olycka i vattnet, enligt en tidnings

uppgift: En folkskolelärare gick med sina tvänne

små döttrar till stranden af en sjö att bada; han

fann ej passande badställe, tillsäger döttrarne att

stanna och vänta hans återkomst, han skulle

uppsöka ett bättre ställe. Han går, när han om en

stund återkommer, hafva de af klädt sig, gått i

vattnet, men för långt och höllo nu på att drunkna.

Den beklagansvärde fadren kunde ej hjelpa, ty han

kunde icke simma; han måste stå på stranden och

se på hur hans bägge barn arbetade sig till döds

uti vattnet. Hvad tänker simmaren då han sådant

hör — jo ovilkorligt — hade jag varit der, jag hade

inom kort räddat dessa offer och gifvit fadren sina

barn åter lefvande. Mina Herrar! Simkonsten måste

blifva allmän i vårt land. Ingen kan utestänga

döden i vattnet lika litet som på landet; men såsom

på landet kunna ock i vattnet otaliga dödsolyckor

förekommas. I tidiga barndomen bör simkonsten

åläggas och inöfvas. O, att höga vederbörande

behjertade detta! Vid alla folkskolor i riket, der

vatten för simskola kan fås, om ock omkring på 1/4:dels

mils afstånd från folkskolan, vore väl icke omöjligt

att uppföra en simskola, derom ofta flera

församlingar kunde sig förena. Skolläraren borde vara

simlärare och den manliga afdelningen af hans lärjungar

simskolans simmare; och simöfningen obligatorisk

för alla. Man har föreskrifvit till kroppens

förstärkande: trädgårdsodling, gymnastik och exercis —

och det är godt — men hvad förmår detta uträtta

mot simöfningen, som, i och för sig, är en den mest

fulländade och stärkande gymnastik för bröst och

lungor, för hela kroppen. Menniskan, i och för sig

såsom varelse betraktad, är först då fulländad, när

hon är utbildad till alla sina naturliga färdigheter

och som simmare känner sig lika hemmastadd i

vattnet som på landet. Jag är öfvertygad, att

Stockholms simsällskap delar mina tankar och ser sitt

oerhördt stora mål för simkonstens utbredande öfver

stad och land och tilltror mig veta, att detta mål

kan uppnås genom fortsatt ståndaktighet, ihärdighet

och trohet i pligtförbindelse till alla menniskor,

men såsom prest vill jag erinra: »Bygger icke

Herren huset, så arbeta de fåfängt som derpå bygga »

— derföre nedkallar jag öfver Stockholms

simsällskap Guds nåd och välsignelse till all kraft att

verka i sin sköna konst till nytta och gagn för all

landets barn — och innesluter mig med all

tacksamhet i dess välvilliga hågkomst.

Efter prosten Årres tal, som flera gånger

afbröts af bravorop, kringbars han i salen och

sångarne, under musikdirektör Fexers ledning,

uppstämde en för tillfället lämplig sång.

Folkskoleinspektören Meijerberg föreslog derefter i kraftiga

ordalag en skål för ungdomen och synnerligast för

dem, som i dag så utmärkt häfdat Stockholms

simskolas anseende genom en, i så många hänseende

anslående, uppvisning, som icke allenast i dag, utan

mången gång förut derstädes egt rum, framhållande

dervid vigten och värdet af ungdomens fysiska

utveckling i jembredd med dess psykiska. — Med

ungdomsvarm hänförelse tömdes den föreslagna skålen.

D:r Gödecke, som derefter tog till ordet för att

föreslå en skål för sällskapets ordförande, professor

Cederschiöld, yttrade ungefärligen följande:

Talaren trodde sig hafva märkt, att den

föregående talaren, d:r Meijerberg, ämnat föreslå en

skål för professor Cederschiöld, men, då denne varit

på annat håll upptagen, hänvändt densamma till

fosterlandets ungdom. Det föremål, som sålunda

ofrivilligt förbigåtts, vore dock för sällskapet altför

kärt och dyrbart för att ej vid ett tillfälle som detta

få mottaga uttrycken af sällskapets högaktning och

tacksamhet, hvadan talaren, på uppmaning af

åtskillige af de närvarande, ville göra sig till en tolk

af dessa känslor.

Talaren hade under åskådandet af den vackra

uppvisningen i simskolan haft det intrycket, att

ännu vore ej de gamla idrotternas tid förbi, att

ännu funnes här i Norden åtminstone några

telningar af en ungdom, hvilken i manlig kraft, i mod

och i rådighet vore värdig de fäder, hvilka fordom

trampat samma jord och hvilka genom sin dådlust

gjort sitt fosterland fritt och fruktadt. Att så vore

fallet, att sådana telningar dragits fram i ljuset

och fått tillfälle att utveckla sina vackra anlag

särskildt i den idrott, hvars segrar denna dag firades,

vore Stockholms Simsällskaps heder; men detta

simsällskaps framgångar vore åter i hög grad dess

ordförandes, professor Cederschiölds, förtjenst. Under

sådana förhållanden finge hans namn på

högtidsdagen ej förgätas. — Talaren vore viss om, att

professor Cederschiöld i sin sträfvan för den svenska

ungdomens allsidiga utveckling till fysisk styrka

liksom till mod och själsnärvaro varit mäktigt

påverkad af häfdernas vitnesbörd om den lust för

härdande lekar och öfningar, som fordom varit

bofast i hela Norden, och som herr professorn derför

sökt återuppväcka. Han hade deri gjort rätt och

funnit det rätta uppslaget, och derför hade han

också haft framgång och fått upplefva en sådan

segerdag som denna. När man sett de djerfva hopp

och de om stor styrka och uthållighet vitnande

öfningar, som denna dag uppvisats i simskolan, hade

man haft rätt att erinra sig de tider, då vikingarne,

ej längre nöjda med kampen från sina snäckors

reling, störtat i sjön och i vågornas ännu farligare

element fortsatt sin kamp. Det vore icke ur vägen

att minnas, att till och med denna samma strand,

på hvilken man samlats till denna dags fest, och

denna samma bölja, som i dag klufvits af så modiga

simmare, hade sitt lilla sagobrott att förtälja om

forntida färdighet i samma idrott. Ty här var det,

i Lögarens våg vid det gamla Agnefit, som Åsmund

Kämpabane dök ned och hemtade upp det förtrollade

svärd, som konung Budle af Svitiod slungat ut i

böljan, emedan förbannelse häftade vid det. De

unga hafva i dag gjort som Åsmund. De hafva

dykt i Lögarens bölja, och de hafva också ur henne

hemtat upp visserligen ej ett svärd, men den kraft,

som svingar svärdet, visserligen ej en förtrollning,

men det mod, som krossar alla trollska makter.

Derför må vi hoppas, att de, som nu så utmärkt

sig i idrotten såsom lek, också må bestå, då idrotten

blifver allvar på lif och död. Då skola de också

blifva värdiga det vackra tillnamn, som fornkämpen

egde, nämligen »Kämpabane», det vill säga kämpars

bane, hjeltars öfverman, de starkes besegrare. I

detta hopp kunna vi lyckönska Stockholms

simsällskap till hvad detta hittills uträttat, i detta hopp

kunna vi särskildt lyckönska och hylla professor

Cederschiöld, som länge varit och ännu är själen i

detta sällskap. Måtte han få i än rikare mått

upplefva sina ädla syftens triumf, måtte han i den

ungdom, som nu växer upp, få se kring sig ett

kraftigt, modigt och tappert slägte! Då har han gjort

fosterlandet de stora tjenster han velat med alla sina

sträfvanden. För dessa sfräfvandens skull höja vi

vårt glas för honom. Lefve professor Cederschiöld!

Jublande tömdes skålen för dagens Promotor,

som under sång och hurrarop kringbars i salen.

Derefter framsade v. häradshöfdingen P. L.

Eurenius följande af honom författade poem:

Vi sågo nyss af ynglingar en tropp

Med vighet upp till trampolinen hasta,

Och strax med lätta språng och djerfva hopp

Sig modigt från dess höjd i böljan kasta;

Och huru de med spänstig ungdomskraft

Än raskt med simning friska vågor plöjde,

Och, sedan flytande de hvila haft,

Än under skämtsamt upptåg sig förnöjde;

Och hur de än i djupet döko ner,

Än åter upp i vattenbrynet flöto, —

Ja allas skicklighet vi sett — än mer,

Hur de till ett harmoniskt helt sig slöto

Ej minsta piltar ens vi glömma må,

Hur ifrån bron de hoppade så raska

Och, lekande som Cupidoner små,

Uti bassinen sedan syntes plaska.

De unga, genom vighet och behag,

Väl utmärkt sig och rättvist bifall vunnit, —

Dock ilar tanken denna högtidsdag

Till sista femti åren, som förrunnit.

Ja, under tiden som simskolan stått,

Hur mången der i simning kunnig blifvit,

Hur mången friska bad i strömmen fått,

Som helsans kraft och muntert sinne gifvit!

Och mången gubbe kry der ännu går,

Som hoppar ej, men vet af baden njuta;

Af dem han friska krafter återfår,

Kan han blott gå, han ej med dem lär sluta,

Och på de ungas fröjd så nöjd han ser,

Han minnes ljuft den tid som är förliden,

Då han var ung och ville bada mer,

Han stod så brun i solens sken den tiden.

Han då i allt fann lekande behag,

Och glädjens rosor purprade då kinden;

Men nu är gubben litet rädd för drag,

Och går i kammarn in till skygd för vinden.

Ack ja, vår ungdomstid så hastigt flyr!

Man blir med åren allt mer tung i kroppen,

Och gammal blifvit mången glader fyr,

Som femti år se"n gjorde bästa hoppen.

Dock synes af hans hållning, af hans skick,

Att han ännu kan sig i simning sträcka;

Till täfling med de unga än han gick,

Om domnad kraft han kunde återväcka.

Den gamle derför nu vi hedra må,

Ja alla dem, som under flydda åren

Befrämjat simkonst; utaf dem ej få

Har redan åldern prydt med silfverhåren.

Hur denna konst har gagnat och förmått

Till lifvets räddning ofta hjelp att gifva,

Hur ädelt mod till sjelfuppoffring gått,

Hvem kan allt detta uti ord beskrifva?

Hvem simkonst mer har främjat än de män,

Som simma lärt de unga? hvem kan glömma

Allt deras nit? Och derför bägaren

För dem till tack och heder nu vi tömma!

Den för simskolans nitiske lärare och

sällskapets sekreterare hr Köhler samt hans skickliga

simbiträden hrr Setterlund och Österberg föreslagna

skålen tömdes med entusiastiska hurrarop och andra

hedersbetygelser.

Hr Köhler utbragte derpå en skål för hrr

Ullstedt och Bormann, som på ett så utmärkt sätt

bidragit till festens förhöjande, äfvensom för den

ärade gästen från Upsala, läraren vid dervarande

simskola, hr Eckman, och till sist höjde dir, Borg

en tacksamhetens bägare för de män, som genom

sina talanger gifvit så mycken lyftning åt den

lyckade festen, neml. hrr Hodell, Fexer och Sångarne.

Dessa sednare svarade a skålen genom att afsjunga

den lekande sång, hvartill hr Fexer komponerat den

vackra musiken.

De härliga sånger, som så väl från den öfre

verandan som inne i festsalen utfördes, tillvunno

sig rikligt bifall och bidrogo i hög grad till den

högst angenäma sinnesstämning, som utmärkte denna

minnesrika femtioårsfest. En del af sällskapet bragte

vid hemgåendet äfven en hyllningsgärd åt Fru

Charlotte Gjörcke, i det sångarne utanför hennes bostad

uppstämde sång och ett hjertligt Lefve.

Under festdagens lopp ankom skrifvelse från

hr Professorn m. m. Anders Fryxell.

Till Stockholms Simsällskap!

På det förbindligaste tackar jag för den

välvilja, som blifvit mig bevisad medelst inbjudning

till deltagande i sällskapets femtio-åra jubelfest den

13 dennes. Om ej fyllda 82 lefnadsår och ett

afstånd af öfver 30 mil hindrade, skulle jag gerna

velat begagna detta tillfälle att bevittna och glädja

mig åt de stora framsteg denna vackra och

välgörande konst gjort sedan dess första lilla början i

Upsala, sommaren 1813, — glädjas åt svenska

ungdomens fortgående utbildning till helsa, kraft och

mod. Nu måste jag nöjas med att skriftligen uttala

dessa mina tänkesätt och tillika mina varma

välönskningar för sällskapets framtida verksamhet, med

hvilka känslor jag har äran teckna mig

Sällskapets

tillgifne vän och förbundsbroder

And. Fryxell.

En förbindlig skrifvelse hade ock anländt från

Amerikanska ministern Andrews, med beklagande

att han af oförmodadt förhinder nödsakades afsäga

sig nöjet att få bevista simsällskapets fest.

*

Stockholms Simsällskap och Simskolor,

Sällskapets medlemmar utgjordes hösten 1877

af 225 personer, deraf 22 damer och 203 herrar.

Dess styrelse består af följande personer:

Professoren m. m. F. A. Cederschiöld,

Folkskoleinspektören m. m. C. J. Meijerberg,

Direktorn m. m. O. E. Borg,

Kommendören m. m. A. Adlersparre,

Kommendören m. m. Arv. Egerström,

Filosofie Doktorn P. A. Gödecke,

Tapetseraren C. A. Ullstedt,

Folkskoleläraren O. Köhler, sekreterare och

kassaförvaltare,

Fru Charlotte Gjörcke,

Fru Anna Retzius, född Hierta.

*

Följande Stadgar äro antagne för Stockholms

simsällskap:

§ 1.

Sällskapets syfte är att på lämpligt sätt söka

befordra simkonsten samt bringa enhet och

sammanhållning i Sträfvandena för detta ändamål.

§ 2.

Mom. 1. En hvar välfrejdad person eger, utan

afseende på ålder, kön eller yrke, att såsom

medlem inträda i sällskapet.

Mom. 2. Aflagdt s. k. Magisterprof berättigar

till ledamotskap i simsällskapet utan inträdesafgift.

§ 3.

Mom. 1. Till sällskapets kassa, hvarur bidrag

för dess ändamål lemnas, erlägger hvarje medlem

vid inträdet 2 Kronor och i årsafgift 1 Krona,

Mom. 2. Den, som på en gång erlägger 10

Kronor, är för framtiden befriad från årsafgift.

Mom. 3. Ledamot, som under tvänne år å rad

uraktlåtit att erlägga årsafgift, anses hafva ur

sällskapet utgått.

§4.

Mom. 1. Sällskapets angelägenheter

handhafvas af en styrelse bestående af 10 personer, deraf

2 qvinliga.

Hvarje år afgår halfva antalet af styrelsens

medlemmar, hvilka dock kunna återväljas. Första

gången bestämmas de afgående genom lottning,

sedermera afgå i tur de först valda.

Mom. 2. Vid styrelsens sammanträden förer

den äldste ledamoten ordet och minst 5 ledamöter

böra vara närvarande för besluts fattande. Besluten

bestämmas genom enkel pluralitet och i händelse

af lika röstetal för olika meningar är Ordförandens

röst afgörande.

Mom. 3. Styrelsen utser inom sig sekreterare

och kassaförvaltare, hvilken sistnämde anskaffar

godkänd borgen för omhänder hafvande medel.

§ 5.

Styrelsen eger att med sällskapets rätt besluta

om alla dess angelägenheter.

§ 6.

Simpromotion, som sker hvart annat år,

äfvensom simuppvisning, hvilken eger rum hvarje år,

skola vara afslutade senast den 15 Augusti. De

personer, som under föregående år aflagt sina prof,

kunna promoveras frånvarande.

§ 7.

Sällskapet sammanträder till ordinarie

sammankomst i Stockholm i Maj månad hvarje år. Äldste

närvarande styrelseledamoten är då ordförande.

Extra sammanträde kan, då omständigheterna

sådant föranleda, af styrelsen utlysas.

§ 8.

Vid årssammanträde afhandlas följande ärenden:

1. Uppläses styrelsens af sekreteraren uppsatta

årsberättelse, äfvensom revisorernas berättelse.

2. Beslutar sällskapet om ansvarsfrihet för

styrelsen.

3. Anställes val med slutna sedlar af

ledamöter i styrelsen i stället för de afgående äfvensom

val af 2 revisorer och deras suppleanter.

4. Diskuteras de förslag, som af ledamot väckes

i ämnen hörande till sällskapets verksamhet.

§ 9.

Val och omröstningar, undantagandes val af

styrelsemedlemmar, ske, der ej annorlunda begäres,

öppet samt med enkel röstpluralitet.

De simprof, som erfordras vid Stockholms

simsällskap äro följande:

För Herrar.

Till den Större belöningen

(Magister):

Utmärkt

skicklighet.

3 betyg.

Berömlig

skicklighet.

2 betyg.

Godkänd

skicklighet.

1 betyg.

1. Sträcksimning........9,000 fot. 6,000 fot. 3,600 fot,

2. Ryggsimning........... 4,800 » 3,600 » 1,800 »

3. Klädsimning........... 4,500 » 3,000 » 1,500 »

4. Flytning..................1,800 » 900 » 450 »

5. Vattentrampning ... 1,500 » 900 » 450 »

6. Föra en större sten 90 » 60 » 30 »

7. Dykning på längd. 90 » 60 » 36 »

8. Afklädning..............Vinter-

beklädnad.

Sommar-

beklädnad.

Sommar-

beklädnad

utan skodon.

9. Kullerbyttor....... 10 ggr. 7 ggr. 4 ggr.

10. Dykning efter sten 10 » 7 » 4 »

Hopp från högre trampolinen.

Till den mindre belöningen (Kandidat): 1 betyg.

1. Sträcksimning.......................................... 1,800 fot.

2. Ryggsimning..........................................900 »

3. Klädsimning..........................................900 »

4. Flytning.................................................180 »

5. Vattentrampning...................................150 »

6. Föra en mindre sten...................................38 »

7. Dykning på längd..........................................36 »

8. Dykning efter sten................................... 2 ggr.

Hopp från lägre trampolinen.

Till erhållande af den större belöningen jemte

diplom för Utmärkt skicklighet fordras minst 28

betyg, för Berömlig skicklighet minst 18 betyg och

för Godkänd skicklighet minst 9 betyg.

För Damer.

Till den större belöningen

(Magister):

Utmärkt

skicklighet.

3 betyg.

Berömligt

skicklighet.

2 betyg

Godkänd

skicklighet.

1 betyg.

1. Sträcksimning........5,400 fot. 3,600 fot. 2,400 fot.

2. Ryggsimning.......... 2,100 » 1,500 » 900 »

3. Klädsimning.......... 1,800 » 1,200 » 600 »

4. Flytning................. 900 » 600 » 300 »

5. Vattentrampning... 900 » 600 » 300 »

6. Föra en större sten 60 » 48 » 36 »

7. Dykning på längd. 60 » 42 » 30 »

8. Kullerbyttor......... 8 ggr. 6 ggr. 3 ggr,

9. Dykning efter sten 4 » 3 » 2 »

Hopp från högre trampolinen.

Till den mindre belöningen (Kandidat): 1 betyg.

1. Sträcksimning...................................... 1,200 fot.

2. Ryggsimning...................................... 450 »

3. Klädsimning...................................... 450 »

4. Flytning............................................. 150 »

5, Vattentrampning...................................... 180 »

6. Föra en mindre sten...................................... 18 »

7. Dykning på längd...................................... 24 »

8. Dykning efter sten...................................... 2 ggr.

Hopp från lägre trampolinen.

Till erhållande af den större belöningen jemte

diplom för Utmärkt skicklighet fordras minst 25

betyg, för Berömlig skicklighet minst 16 betyg och

för Godkänd skicklighet minst 8 betyg.

Till erhållande af den mindre belöningen jemte

diplom för Utmärkta framsteg fordras för så väl

Herrar som Damer minst 8 betyg.

Sällskapets dekoration, som invigdes vid

50:års-festen, framställer en delfin, simmande öfver 3

strömmar och omgifven af en eklöfskrans. Dekorationen,

infattad i en grön bandrosett, bäres på venstra

sidan af bröstet. Den kan erhållas mot en afgift af

75 öre hos sekreteraren.

*

Stockholms Simsällskap stiftades i och med

detsamma som den första simskola grundlades i

hufvudstaden, och detta skedde året 1827. Stockholm,

som i detta hänseende redan haft sina företrädare,

nemligen i Upsala 1796 Upsala Simsällskap stiftades egentligen 1813 af CG. Grahl; se

vidare härom broschyren: »Några upplysningar om Sveriges

Simsällskaper och Simskolor», utgifven af G. Larsson, Jönköping

1860., genom dåvarande

docenten J. Svanberg och i Linköping 1824 genom

studeranden P. Westman, lyckades i hr fabrikören C. D.

Lind erhålla en för denna gren af ungdomens

uppfostran nitälskande man, som år 1827 vid

Riddarholmens norra strand öppnade en sim- och badanstalt

för det manliga könet. Samtidigt framträdde en

annan äfven för det unga slägtets fysiska

välbefinnande varmhjertad man, grosshandlaren O. Åbom,

och anlade i grannskapet af nyssnämda bad- och

siminrättning en dylik, som dock icke trädde i full

verksamhet förr än år 1828. Den oskattbara nytta

i hygieniskt hänseende, som genom dessa

menniskovänners rastlösa och oegennyttiga bemödanden

tillskyndats hufvudstadens befolkning, omstrålar deras

minne med välsignelse. — Båda simskolorna täflade

med hvarandra att kostnadsfritt till ett stort antal

medellösa studerande vid högre och lägre skolor i

hufvudstaden utsträcka den ädla och välgörande

simkonsten. Skickliga och nitiska simlärare, hvarom

inskrifterna å de i den festligt smyckade simskolan

uppsatta sköldarne intygat, handledde ungdomens

öfningar, hvilken deruti funno sin lust och sin glädje

på samma gång som den derifrån medförde en

ovärderlig skatt, kroppens så väl som själens helsa, ty

med rätta kan här tillämpas den sanningen: Mens

sana in corpore sano. — De från simskolornas

grundläggningsår intill denna tid af en talrik och

tacksam åskådarekrets under lifligt bifall besökta

uppvisningarna och promotionerna af simskolornas elever

hafva utgjort högtider af djupare betydelse an man

derpå tänkt.

Beklagligen måste den Åbomska sim- och

badinrättningen från året 1853 upphöra med sin

verksamhet, ty stranden, der densamma var belägen,

befanns nödvändig för stadens behof till utvidgning

af behöflig ångbåtshamn.

Stockholm, som för 25 år sedan egde fördelen

af två sim- och badanstalter för det manliga slägtet,

har sedan ofvannämde tid icke haft mer än en

sådan, den Lindska, benämd Gjörckes bad- och

siminrättning efter den man, som i mer än 25 år åt

densamma med så mycken nit och med så stor

framgång egnat sitt lif och sina krafter. Visst är det

sant, att nämde anstalt, som efter Linds död

öfvergick till nu mera aflidne boktryckaren P. A.

Norstedt, af dennes efterträdare utvidgats och på ett

synnerligen omsorgsfullt sätt vidmagthållits, dock

har i anledning af hufvudstadens årligen växande

befolkning, densamma allt mer och mer befunnits

för sitt ändamål otillräcklig, och det är fara värdt,

att äfven den plats, der anstalten nu är belägen,

snart nog måste för andra behof användas. I tid

bör derför Stockholms kommun vara betänkt på att

i en så vigtig sak, som rörer Stockholms

innevånares sanitära välbefinnande, så skyndsamt som

möjligt vidtaga de åtgärder, som befinnas vara

behöfliga, samt vidare utse insigtsfulla och nitiska

personer, hvilka behörigen granska, ordna och verkställa

denna kommunens angelägenhet. Denna stadens

lifsfråga kan och bör icke undanskjutas af dem, som i

första rummet dermed böra befatta sig, men om så

skulle inträffa, finnas väl inom vår hufvudstad

tillräckligt kraftfulle och fosterländskt sinnade män,

hvilka i likhet med en Lind och en Åbom skola

tillgodose en hel befolknings oafvisliga behof1874 d. 27 Maj blef af direktor Borg förslag väckt vid

Stockholms Simsällskaps sammankomst att nämda sällskap skulle

intressera sig för och taga initiativ till anläggning af en ny, större

skola, och blef då af sällskapet nedsatt en komité, bestående af

dr Sohlman, kommendör Egerström, dir. Borg, arkitekten

Sundius och simläraren Köhler för afgifvande af förslag i denna

fråga. Beklagligen inträffade icke lång tid derefter den för saken

varmt nitälskande dr Sohlmans död, hvarigenom komiténs

arbeten tills vidare blifvit afbrutna. Dock har densamma icke

varit overksam, utan gått i författning om, att genom arkitekten

Sundius ritningsförslag skulle upprättas till en ändamålsenlig

sim- och badanstalt, som ansetts lämpligast böra förläggas vester

om den öfver Norrström ledande jernvägsbron med nedgång från

densamma eller från Strömsborg. Då Helgeandsholmen en gång

blir ordnad, torde äfven der, i händelse af ytterligare behof, vid

dess vestra strand en större sim- och badinrättning kunna

anläggas..

Som förut är nämndt har under ett flertal af

år hufvudstaden med glädje fått bevittna de i

simskolorna hållna simfester och, då här ej är fråga

om någon fullständig historik öfver skolornas

verksamhet, utan endast en kort öfversigt af densamma,

har man ansett sig böra upptaga en och annan af

de der hållna promotioner; sålunda blefvo i Lindska

(Gjörckeska) skolan med den större belöningen

utmärkte :

År 1827 d. 26 Aug.:

C. Gr. Gustavi. A. R. v. Printzencreutz.

C. O. af Funck. C. O. Wallin.

A. W. Elfgren. W. v. Printzencreutz.

G. M. Pauli. L. K Leijel.

N. G. Höök. C. G. Årre.

Promotor: Anders Fryxell; simlärare: C. U. Almberg.

År 1828 d. 17 Aug.:

C. G. Gustavi. F. C. Atterberg.

C. T. Nordvall. L. A. Berg.

C. A. Wahlgren. C. J. Blachet.

G. Blachet. J. A. Göransson.

F. A. Cederschiöld. L. A. Malmgren.

J. F. Sjöman. O. Schoultz.

C. J. Nyström.

Promotor: öfverhofpredikanten d:r Hedrén;

simlärare: Almberg.

År 1876 den 12 Aug.:

Jubelkransen åt öfverintendenten och riddaren m.

m. C. L. Dahlfelt samt Magisterkransen (den större

belöningen) åt:

Cl. J. Breitholtz. A. Meyer.

C.J. Setterlund. O. G. Wahlenberg.

E. H. Dehlén. H. Leipziger.

C. F. Sundmark. H. Berens.

P. A. Wahlenberg. O. C. Zamore.

A. W. Broman. C. E. Ridderstolpe.

E. O. Hellhoff. Th. Sundius.

L. J. Fabritius. F. J. Pegel.

E. W. Stenqvist. J. W. Dahlman.

H. F. Ebbesen. M. Björklund.

E. W. Erikson. J. A. Wahlenberg.

Gr. Ridderstolpe.

Promotor: kommendören m. m. Adlersparre;

simlärare: O. Köhler.

*

Den första promotionen hölls i Åbomska simskolan

d. 20 Aug. 1828.

Promotor: d:r Hedrén; simlärare: B. Fridtz

och L. H. Leijel.

Primus vid denna högtid var direktor O. E. Borg.

Bland de öfriga magistrarne, är revisorn vid

Stockholms förmyndarekammare N. A. Löfberg, efter

hvad veterligt blifvit, äfven en af de qvarlefvande.

Några tryckta förteckningar a promoverade vid

denna simskola från och med ofvannämnde är till

och med 1833 äro eftersökta, men hafva icke kunnat

erhållas.

Vid simpromotionen i nämda skola d. 3 Sept.

1851, då prosten m. m. C. Gr. Grahl var promotor,

inträffade den i hufvudstaden ovanliga händelsen,

att 4 fruntimmer erhöllo magisterkransen. De som

bekommo den större belöningen voro:

Nancy Fredr. Edberg. D. Carling.

Hjalmar v. Wright. C. R. Österberg.

Gr. E. Silfverhjelm. C. U Reuter.

A. N. v. Vegesach. C. J. Linder.

C. Gr. Söderström. Rosina GrahlDöttrar af Prosten Grahl, som varit deras lärmästare i

simkonsten..

L. Gr. Engvall. Constance Grahl Döttrar af Prosten Grahl, som varit deras lärmästare i

simkonsten..

C. H. Starkenberg. Gr. N. Ahlström.

Concordia Grahl Döttrar af Prosten Grahl, som varit deras lärmästare i

simkonsten..

Gr. A. Lundqvist.

Vid denna simskolas sista promotion d. 1 Sept.

1852 blefvo af promotor hofpredikanten m. m. A.

Fröst följande tilldelade den större belöningen:

L. H. Hoven. J. E. Björklund.

M. H. Krook. C. P. Funcke.

E. A. Winroth. A. J. Uggla.

A. Söderholtz. C. J. Dahlgren.

J. P. Nordensson, F. G. Berg.

E. F. Andersson. F. O. Lindeqvist.

J. W. Pihl. U. A. Berg.

C. J. Palm. F. A. Löfving.

J. A. Edlund. F. A. Boström.

C. J. Berg. C. A. Bergström.

*

Den först i Stockholm varande bad- och

siminrättning för fruntimmer anlades 1847 af fabrikören

C. G. Mineur å den af Riddarhusdirektionen

kostnadsfritt upplåtna plats med trädgårdstomt vid

Riddarhusets norra strand. Denna anstalt, som var

ordnad på ett särdeles beqvämt och prydligt sätt,

lyckades att vinna kronprinsessan Lovisas

synnerligen ynnestfulla uppmärksamhet, och begagnade hon

under flera år densamma, ett exempel som äfven

följdes af många bland hufvudstadens damer, hvilka

snart lärde sig inse hvilken nytta för helsans

vårdande vore med en sådan inrättning förenad. Ehuru

utrymmet i densamma ej lemnade tillfälle för en

större simbassin, var den dervarande likväl

tillräcklig för inhemtande af de första grunderna i

simkonsten, och antogs i anledning deraf fröken Nancy

Edberg till lärarinna, hvilken, då sagde anstalt

sedermera upphörde, öfvergick till nedannämde vid

Kastellholmen anlagda, hvars föreståndarinna hon

blef Nancy Edberg hade sedan 1853 i en bassin å Djurgården äfven

meddelat unga damer och flickor undervisning i simkonsten,

hvaråt hon egnat synnerlig flit och möda samt nitiskt verkat för

simkonstens framgång i hufvudstaden.. De å frimurarebarnhuset intagna flickor fingo

fria bad samt undervisning i simning, för hvilken

välvilja hr Mineur från konung Oskar I, genom

barnhusdirektionen, erhöll en tacksamhetsskrifvelse.

Då emedlertid behofvet af en ytterligare

bad-och siminrättning för fruntimmer visade sig, lät

hr Mineur redan år 1848 uppföra en dylik vid

stranden af Kastellholmen, sedan han dertill af H. M.

Konungen erhållit nådigt tillstånd. 1859 inköptes

sistnämda badinrättning af ett då bildadt

aktiebolag, som i anledning af flera missgynnande

omständigheter måste upplösa sig. Efter otaliga

svårigheter och efter professor Cederschiölds och direktor

Borgs energiska bemödanden att framhålla den för

hufvudstaden vigtiga frågan, bildades 1870 ett nytt

aktiebolag, efter att förgäfves hafva försökt att få

inrättningen öfvertagen af Stockholms kommun

genom dess drätselnämnd. Det nya bolaget inköpte

den vid Kastellholmen, å pontoner uppförda,

bad-och simanstalten, för omkring 4,000 kr., den skuld

hvaruti förra bolaget kommit och anlade, under

ledning af byggmästaren A. W. Strehlenert, en solidare

och rymligare anstalt, bygd på pålar och stenkistor,

å en af Vederbörande vid Skeppsholmen dertill

anvisad lämpligare plats.

Oaktadt svårigheten att få anläggningskostnaden

betäckt genom aktieteckning och nödvändigheten att

derutöfver upptaga ett lån på 3,500 kr., har bolaget

haft den tillfredsställelsen att efter endast, 3 års

tillvaro kunna icke allenast afbetala sin skuld, utan

äfven till aktieegare lemna 8 procents utdelning. —

Liksom förra bolaget har äfven detta verkat i högsta

måtto välgörande för det unga qvinliga slägtet,

hvarom de år efter år anstälda simuppvisningarne

och promotionerna intygat. Styrelsen har haft den

lyckan att i fröken Sofie Saxenberg, såsom

anstaltens föreståndarinna och i simlärarinnorna fröknarne

Mathilda Beckman och Hulda Eriksson, ega för sitt

kall nitiska och lämpliga personer. Flera af de vid

simskolan promoverade hafva, liksom fallet varit

vid den för det manliga könet, utgått som skickliga

ledare af ungdomens simöfningar.

Det under årens lopp till flera tusental

uppgående antal af unga simmare och simmerskor,

oberäknadt den höga numerären af badande, har mer än

något visat värdet och behofvet af dylika anstalter.

Stockholms simsällskap har ock genom

penningegåfvor uppmuntrat och belönat simskolornas alumner;

sålunda utdelades under år 1877 75 kronor åt

gosselever och 50 kronor åt flickelever, synnerligast

tillhörande Stockholms folkskolor, hvarjemte hvar och

en af nämda skolors elever till det antal utrymmet

medgifvit, uppgående till ett par tusental, mot en

högst ringa afgift, neml. 1 krona, under sommaren

fått begagna sig af de ovärderliga sim- och

badinrättningarne. — Hvad som blifvit sagdt om

otillräckligheten af den vid Riddarholmen befintliga

sim- och badanstalten, eger äfven för närvarande

sin tillämpning på den vid Skeppsholmen belägna,

hvarföre denna kommunens angelägenhet icke nog

kan framhållas och behjertas.

Vid sista promotionen i simskolan vid

Kastellholmen d. 31 Aug. 1869 lemnade promotor

grosshandlaren L. J. Hjerta den större belöningen åt

Fröken Dorothea E. Carling.

» Cecile Grafström.

» Mimmi Wolfenstein Sedan lärarinna och simlärarinna vid Manilla institut..

Föreståndarinna för sim- och badanstalten var

fröken Emma Saxenberg och simlärare hr A. F.

Longström.

Vid första promotionen i simskolan vid

Skeppsholmen d. 8 Sept, 1870 blefvo af promotor, prof.

Cederschiöld följande damer utmärkta med

magisterkransen, neml.:

Fröken Mathilda Beckman.

» Dorothea Carlsson.

» Victoria Steen.

» Nancy Ståhl.

Simanstaltens föreståndarinna var den om nämda

anstalt högt förtjenta, kort derefter aflidna, Emma

Saxenberg, samt simlärarinna fröken Dorothea

Carling.

Vid promotionen d. 18 Aug. 1876 erhöllo af

promotor, kommendören m. m. Adlersparre följande

damer den större belöningen, neml.:

Fröken Hilda Braune.

» Alma Sundberg.

» Anna Lindeström.

» Sophie Burmester.

» Louise Vegelin.

Föreståndarinna: fröken Sophie Saxenberg;

simlärarinnor: fröknarna Mathilda Beckman och Hulda

Ericsson.

*

Manilla Instituts simskola grundlades 1840 af

direktor O. E. Borg, som redan förut i simkonsten

handledt nämde instituts elever med den framgång

att under åren 1831, 1834, 1836, 1837 och 1838

döfstumma gosselever i Stockholm erhöllo sina

magisterkransar. Från det år institutet fick sin egen

simskola, skedde under Borgs ledning offentliga

simuppvisningar, och inträffade den första promotionen

derstädes d. 3 Sept. 1842, då 10 döfstumma

gosselever erhöllo den större belöningen. Snart utsträckte

B. Simundervisningen äfven till flickelever. D. 8

Sept. 1844 anstäldes den första offentliga

uppvisning af 3 döfstumma flickors skicklighet i

simkonsten. D. 9 Sept. 1847 försiggick en slutöfning vid

simskolan, då 6 döfstumma flickor, 5 blinda och

omkring 40 döfst. gossar offentligen uppträdde. Vid

promotionen d. 2 Aug. 1848 blef den första

döfstumma flickelev efter genomgångna prof hedrad

med den större belöningen. D. 4 Sept. 1852

anstäldes slutöfning med omkring 40 döfst, och blinda

gossar samt 8 döfst. flickor och derefter promotion,

vid hvilken 2 döfst. flickor, 3 blinda och 9 döfst.

gossar erhöllo den större belöningen. Några af de

ovanliga simprof, som för erhållande af

magistergraden blifvit till denna promotion aflagda, må här

anföras.

Af döfstumme Oskar Lagergren: sträcksimning

10,800 fot, klädsimning 11,400 f., ryggsimning 10,800

f., flytning 1,600 f., vattentrampning 6,120 f.,

dykning på längd 120 f., dykning efter sten på 6 alnars

djup 20 gånger, föra en större sten 1,440 f., berga

en person 3,600 f., 5 ggr af och 5 ggr påklädning

i vattnet utan hvila, m. m.

Af blinde Anders Andersson: sträcksimning 5,700

f, klädsimning 7,800 f., ryggsimning 5,400 f.,

flytning 2,100 f., vattentrampning 2,160 f., dykning på

längd 72 f., dykning på djup 7 ggr, föra en större

sten 240 f., berga en person 300 f., m. m.

Af döfstumma Hanna Nilsdotter: sträcksimning

6,000 f., klädsimning 6,000 f., ryggsimning 6,240 f.,

flytning 3,000 f., vattentrampning 960 f., dykning

på längd 54 f., dykning på djup 5 ggr, föra en

större sten 120 f., berga en person 600 f., 4 ggr af

och 3 ggr påklädning i vattnet utan hvila, m. m.

Den. allmänt lofordade skicklighet denna skolas

elever företett har gifvit en tidningsrecensent

anledning att under täflingstiden åren 1848—1852

mellan de 3 simskolorna: den Åbomska, Gjörckeska och

Manillaskolan klassificera dem efter följande gradus:

positivus, comparativus och superlativus. - Efter

slutöfningen d. 21 Aug; 1873 hafva inga offentliga

simuppvisningar eller promotioner blifvit anstälda,

enär från 1874, i följd af eleverna beviljade fria

hemresor å statens jernvägar, ungefär 80 proc. af

elevantalet årligen under största delen af

sommartiden är hempermitterad.

*

Sång vid Stockholms Simsällskaps Adertonde

årshögtid den 9 September 1844, författad af

framlidne pastorn i Vesteråker och Dahlby församling

i Upland J. A. Kjellman Göransson, promoverad

berömlig simmagister d. 17 Aug. 1828.

Se der, hur herrligt hafvets blåa yta

Oss lockar ut till lustig simmarfärd;

Mot böljorna sig solens strålar bryta

Och dana der sin egen sälla verld.

När du blir matt af dagens qvalm och lågor,

Så svalka dig i hafvets hulda vågor.

Ej blott på skummig yta simmarn sväfvar;

Lik tänkarn han ifrån dess oro trår,

Och till de mörka djupen djerf han sträfvar,

Så sköna under der han skåda får:

I perleborgen hafvets drottning thronar,

Och Neckens skära silfverharpa tonar.

När stormen vild kring hvassa klippan ryter,

Och seglarns trötta drake går i qvaf;

De bistra vågors mur han sönderbryter,

Och söker modigt i det vida haf:

Åt djupets fånge ger han vänligt handen

Och för med fröjd den döende till stranden.

Och vecklar striden ut sin röda fana,

Och folket ljungande mot ovän går;

Ej storm, ej ström kan hejda simmarns bana,

Dess svall blott oväns blod af honom tvår;

Han går for äran genom hafvets vågor,

För Oscar går han genom eld och lågor.

*

Slutord till Promovendae vid simpromotionen i

fruntimmers sim- och badinrättningen vid

Skeppsholmen d. 24 Aug. 1872, af promotor, direktor O.

E. Borg.

Framåt till målet, raska Simmarskara,

J väna Ungmör, till att Kransen få!

Hur skönt att kunna uti nöd och fara

Med hjelpen vid en likes sida stå!

I mörkblå vågen störta oförfärad,

När ropet skallar: »rädda, rädda mig!»

Då lika hurtig, lika obesvärad

I böljan som i dansen visa dig.

Likt Ægirs döttrar, simmen, hulda Tärnor,

Och hören Necken på sin harpa slå!

Det är en syn så skön som himlens stjernor,

När mildt de tindra uppå fästet blå.

Af Mythen djupa sanningar vi lära,

Ur böljans skum steg Venus härlig opp.

Från Neptuns rike hemtas skatter, kära,

Af Lif och Glädje, Kraft och nyfödt Hopp.

Den liljebleka kinden purpras åter

Och helsan sina rosor strör derpå.

I fröjderop förbytas klagolåter

Och sällhetsblixtar ifrån ögat gå.

Det är en skatt, en oförvansklig perla,

Som vi få plocka opp ur Neckens slott.

Må denna bästa perla arla, särla,

Få falla uppå Er, på Allas lott!

Ej länge här den sanningen fått gälla,

Att hvarje qvinna liksom hvarje man

Egt taga del i idrotter, som ställa

Dem likberättigade vid hvarann.

Men pryderi och fördom måste vika

För allt hvad ädelt är och sant och godt;

Och nu ses flickan såsom gossen lika

Rätt till den ädla Simningskonsten fått.

Ja, akten häruppå, J unga Vänner,

Och gömmen gåfvan tacksamt i Er själ!

I handling visen den, ty enhvar känner,

Att den bereder Ert och Andras väl.

Må den Belöning, som J lyckats vinna,

Er mana till allt skönt i värf, som ord,

Men framför allt att en gång bli den Qvinna,

Som gagn och ära ger åt Fosterjord!

*

Tablå

öfver Promotionerna m. m. vid Simskolorna

åren 1827-1876.

Lindska s. k. Gjörckes Simskola.

Promoverade

År. Promotor. Simlärare. Magi-

strar.

Kandi-

dater.

1827 Prof. A. Fryxell Almberg 10. 6.

1828 D:r J. J. Hedrén Almberg 13. 16.

1829 Prof. J. Svanbergs Almberg 13. 6.

1830 D:r J. J. Hedrén Almberg 6. 7.

1831 Prof. N. J. Sillen Almberg 10. 10.

1832 » A. Fryxell Almberg 2. 9.

1833 » J. Svanberg Almberg 8. 8.

1834 Kyrkoh. Carlstrand Almberg 14. Deribland 1 döfstum gosse från Manilla Institut. 16.

1835 Prof. A. Fryxell Almberg 7. 7.

1836 D:r J. Wallin Gjörcke 9. 21.

1837 » J. Wallin Gjörcke 24. 12.

1838 » A. Z. Pettersson Gjörcke 17. 9.

1839 Prof. J. Svanberg Gjörcke 16. 19.

1840 D:r A. Z. Pettersson Gjörcke 17. 16.

1841 » A. Z. Pettersson Gjörcke 26. 15.

1842 Kommendant. C. L. Dævel Gjörcke 25. 24.

1843 D:r A. Z. Pettersson Gjörcke 30. 26.

1844 » J. J. Hedrén Gjörcke 16. 20.

1845 » A. Z. Pettersson Gjörcke 20. 32.

1846 Prosten C. G. Grahl Gjörcke 23. 26.

1847 D:r A. Z. Pettersson Gjörcke 16. 25.

1848—1866 inga promotioner, endast simuppvisningar.

1867 Grosshandl. L. J. Hierta Longström 3.

1868 » L. J. Hierta Longström 26. 29. » 4 damer.

1871 D:r A. Sohlman Köhler, Ullstedt 25. Jubelmagister: Mantalskommissarien C. S. Frigelius, 1821

promoverad i Kalmar.

26.

1872 » A. Sohlman Köhler, Ullstedt 20. 29.

1873 » A. Sohlman Köhler,Ullstedt 10. 28.

Promoverade

År.Promotor. Simlärare.Magi-

strar.

Kandi-

dater.

1874 Prof. Cederschiöld Köhler10.11.

1876 Kommendör Adlersparre Köhler 23Jubelmagister: Öfverintendenten C. L. Dahlfelt. 30

Åbomska Simskolan.

1834Hedrén Söderholtz13. 12.

1835 Fryxell Söderholtz 11.

1836 Pettersson Söderholtz 13.Deribland 2 döfstumma gossar från Manilla. 10.

1838 Pettersson Söderholtz 15. » 2 » » » » 10.

1839 Pettersson Söderholtz 17. 18.

1840 Hedrén Söderholtz 12. 22.

1841Pettersson Söderholtz 18. 19.

1842 Dævel. Söderholtz 20. 33.

1843 Pettersson Söderholtz 33. 30.

1844 Hedrén Söderholtz 19. 23.

1845Pettersson Söderholtz 24. 27.

1846 Grahl Söderholtz 27. 26.

1847 Pettersson Söderholtz 19. 28.

1848 Hedrén Söderholtz 12. 18.

1849 Grahl Söderholtz 16. 20.

1850 Pettersson Söderholtz 18. 26.

1851 Grahl Söderholtz 16. » 4 damer. 17.

1852Fröst Söderholtz 20. 21.

Manilla Simskola.

1842Pettersson Borg 10. __

1845 Pettersson Borg 10. __

1848 Grefve N. Gyldenstolpe Borg 11.» 1 döfst. flicka. __

1850 Pettersson Borg 17. » 2 döfst. flickor. __

1852Stadsmajor Dimander Borg 14. » 2 döfst. flickor, 3 blinda och 9 döfst. gossar.

1872 Cederschiöld Sjöberg, Wolfenstein 10.» 2 döfst. flickor magistrar, 2 döfst. flickor kandidater

och en blind gosse kandidat.

9.

Mellan åren 1852 och 1872 endast simuppvisningar.

53

År. Promotor. Simlärare. Promoverade

Magistrar. Kandidater.

Fruntimmers-Simskolan.

1869 Hierta Simlärare: Longström 3. 2.

1870 Cederschiöld Simlärarinna: Carling 4. 9.

1871 Borg Beckman, Carlsson 4. 8.

1872

Borg

Beckman.

Carlsson

8.

6

1873

Sohlman

Carlsson,

Andreasson

7.

11

1874

Komm. EGERSTröm

Beckman,

Eriksson

11.

9

1876

Adlersparre

Beckman,

Eriksson

5.

6.