Östgötalagen med förklaringar
SKRIFTER
UTGIFNA AF
SVENSKA LITERATURSÄLLSKAPET
I
FINLAND.
XXIX.
ÖSTGÖTALAGEN
MED FÖRKLARINGAR
UTGIFVEN
AF
A. O. FREUDENTHAL
Helsingfors 1895.
HELSINGFORS
TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI
1895.
Förord.
Östgötalagen, den på samma gång omfångsrikaste och
mest genomarbetade af de svenska landskapslagarna, har på
ett erkändt mönstergilt sätt offentliggjorts i tryck genom H. S.
Collins och C. J. Schlyters år 1830 utgifna upplaga, till
grund för hvilken ligger den enda medeltida handskrift af
lagen, som ännu fullständigt finnes i behåll, en pergamentskodex
från midten af 14:de århundradet. Då emellertid
både denna upplaga och det aftryck af densamma, hvilket
år 1880 utgafs i Uppsala af dåvarande docenten L. Fr.
Leffler, nu äro svårtillgängliga i bokhandeln, där lagen, som
ingår bland fordringarna till åtskilliga universitetsexamina
såväl i Sverge som här, ofta efterfrågas, har jag företagit
mig att å nyo utgifva lagtexten, sådan den återfinnes i den
Collin-Schlyterska editionen, därvid dock någon gång (ehuru ej
så ofta som Leffler) bibehållande de läsarter i textkodex, som
i nämda edition öfvergifvits och ersatts med varianter ur
andra handskrifter. Att i likhet med Leffler utmärka med
kursivstil afvikelserna från hufvudhandskriften har synts
mig onödigt i en närmast för de studerande afsedd
handupplaga; den egentlige forskaren måste i alla fall anlita
originalupplagan, som i noter upptager alla varianter. Af
samma skäl har jag icke ansett mig bunden vid den gamla
interpunktionen, hvilken ofta är i hög grad egnad att
vilseleda en nutida läsare. Denna har jag således ändrat i
öfverensstämmelse med de grundsatser, som för nysvenskan
äro gällande, samt i konsekvens därmed infört versaler,
hvaremot den forna ortografin på det noggrannaste bibehållits i
alt öfrigt; ej ens den för medeltidens skrifsätt så
karaktäristiska särskrifningen af sammansatta ord har jag trott mig
böra frångå.
Kommentariernas hufvudsyfte är att underlätta
uppfattningen af texten, hvarför svårare ställen öfversättas och
de språkliga perioderna fullständigas och förenklas, där de
genom utelämningar, anakoluter eller ovanlig ordställning
förefalla osammanhängande och invecklade. Alla lagtermer
och sådana med dem i samband stående talesätt, som icke
lätteligen af sig själfva förstås, öfversättas, men meddelandet
af utförligare lingvistiska upplysningar hör i regeln icke till
arbetets plan. Endast undantagsvis förekomma sådana, för
det mesta då uppgifterna i Schlyters Ordbok stå i strid med
resultaten af nyare forskares undersökningar, i hvilket fall
jag ansett en större utförlighet vara på sin plats.
Glossariet till Östgötalagen samt den för hela den stora
samlingen af de svenska landskapslagarna gemensamma, af
Schlyter med mästarhand utarbetade Ordboken utgöra
naturligtvis hufvudkällan för mina förklaringar, hvilket här en
gång för alla nämnes till undvikande af ständiga
hänvisningar och citat, dem jag dock ofta, särdeles vid längre
utdrag, icke kunnat lämna obetecknade. Men därjämte har
jag beflitat mig om att vinna till ämnet hörande
upplysningar ur äldre och nyare arbeten af andra författare, såsom
Amira, Bugge, Hildebrand, Hjärne, Karlsson, Kock, Lind,
Läffler, Nordström, Noreen, Rietz, Rydqvist, Styffe,
Söderwall, Tamm, Widmark m. fl. Dessa citeras på vederbörliga
ställen, dock oftast med förkortning af arbetets titel.
Då under fortsatt läsning af lagen måhända ett eller
annat redan förklaradt uttryck kunnat råka i glömska och
Schlyters ordböcker samt åtskilliga andra här begagnade
arbeten icke äro så lätt tillgängliga, har det synts ändamålsenligt
att i slutet af boken meddela en i alfabetisk ordning
uppstäld förteckning öfver de ord och talesätt, som öfversatts,
jämte hänvisning till de ställen, där de återfinnas.
Slutligen har jag i Tillägg och rättelser sökt afhjälpa,
så godt jag kunnat, de förbiseenden och fel, hvilka jag
förmärkt efter arbetets tryckning.
Helsingfors i januari 1895.
-
Hær byrias östgöta laghbok, först kristnu balkær, i
hanum tælias flokka ælliuo ok tiughu.
I. Um huru kirkiu skal byria.
Kunungær latær kirkiu byria, böndær til lukins gæra.
Nu ær kirkia giorþ, þa skal skötninga til kirkiu giua, þæt 5
1. Balkær (i äldre o. yngre VGl.
äfven bolker) m. 1) Balk, bjälke;
detta ord brukas bildvis i flere
bemärkelser till betecknande af
något större sammanhängande helt,
likasom bjälken i motsats till
smärre trästycken. Däraf 2)
fortsättning l. inbegrepp af
sammanhängande ämnen, såsom hvad i
lagen angår kyrkväsendet, arf
o. s. v. Fastän de så kallade
balkarna äro delar af lagböckerna,
ligger dock icke i ordet b.
ursprungligen begreppet del; t. ex.
kyrkbalken har icke sitt namn
däraf, att den är en del af
lagboken, utan däraf, att detta stycke
af lagen är ett helt, som innefattar
hvad som angår kyrkan (Ob.).
2. Flokkær, flukker (isl. flokkr)
m. 1) Flock, sällskap (af fem
personer enl. Sn. Edda, jfr BB
8 § 4). 2) Samlade
anteckningar; Vigers flockar, som nämnas
i företalet till Uplandslagen,
beteckna samlingar, som antogos
vara från Vigers tid och
åtminstone började af honom, men
sannolikt ursprungligen haft sitt
namn (jfr isl. flokkr: ett kort
poem) däraf, att de bestått af
korta rättssatser, framstälda i
poetisk form, af hvilken
ursprungliga form många spår finnas i
de sedermera med prosaiska
tillsatser alt mera tillökta skriftliga
anteckningar, som legat till grund
för de slutligen utarbetade
lagböckerna, jfr Schlyter: Om
Sveriges äldsta indelning i landskap
s. 62—66. 3) Kapitel i
lagböckerna (Ordb.).
4. Lukins tar Schlyter i gloss.
till ÖGl. som genitivus (i st. f.
luksins) af luk l. lok n. slut,
fullbordan, jfr isl. uttr. til loka
(gen. pl.), men då i älsta
svenskan bortfall af genitivändelsen
s framför suffigerade artikeln
är ovanligt, är det
otvifvelaktigt med rätta, som han i
Ordb. uppfattar det såsom genit.
af ntr. part. pret. af st. vb. luka,
lök, lukin: sluta, tillsluta. I
hvartdera fallet blir betydelsen:
till slut (eg. i senare: till dess
att det är slutadt).
5. Skötning f. Gåfva af jord; af
ær tolf þynia sæþe a halfnaþa træþe ok tolf lassa æng.
Þa skal köpa bökær ok mæssu klæþe, kalk ok klokkor
ok skruþ allan, þæn sum hialpa skal mæþ manne i hem
ok ur heme, baþe kuikum ok döþum, þæt skal alt sokn
kusta.
II. Um huru biskupe skal buþ fa ælla hanum
gingærþ gæra.
Siþan skal biskupe buþ fa; han skal i sokn koma
mæþ mannum tolf ok sialuær han þrættande. Þrim borþum
æru böndær hanum skyldughir uppi at halda ok þrea
markær hanum firi uixl giua. Þa skulu böndær hanum þriggia
þynia öl gæra ok þrea spæn huetis ok en þyn rugh ok
en þyn biug, þæt skal han haua til sins borzs, ok fiura
þyni hæsta korn ok þær mæþ tu las foþær ok þry pund
sköta: förrätta en symbolisk öfverlåtelse af jord sålunda, att den,
som afhände sig jordegendomen,
lade litet därifrån tagen jord i
en flik (sköt, isl. skaut) af
mottagarens kappa. Se härom Amira:
Altschw. Oblig.recht s. 512 ff.
1. Þyn, pl. -ir, gen. sg. & pl.
þynja, m. Tunna; äfven tunna
fins i fsv. med motsvarigheter i
öfriga germ. språk, men är
alldeles icke besläktadt med þyn,
hvilket blott är fsv. "Det
förefaller nästan som kunde þyn
sammanhänga med adj. þunner"
säger Rydqvist: Sv. Spr. L. IV 298.
-- Sæþe n. 1) Säd. 2) Jorden,
på hvilken säden växer (i båda
bet. = sæþ f., hvilket ock
betyder utsäde). -- Halfnaþa træþe
l. half træþe n. Sådant
åkerbruk, att halfva åkern besås och
andra hälften ligger i träde,
således tolf þynia sæþe a halfnaþa
træþe: åkerjord, på hvars ena
hälft 12 tunnor säd kunna sås,
under det att den andra ligger
i träde.
2. Klæþe (isl. klæði) n. är
en neutral ja-stam, afledd från
ett i nordiska språk icke
återfunnet, men i ags. befintligt cláð
kläde (Hellquist i Arkiv VII s.
32). I sing. betyder klæþe
ylletyg, kläde, i plur. kläder.
Nysvenskan skiljer mellan
pluralformerna kläden o: flere slag af
kläde och kläder, hvilket gjorts
till plur. tantum.
4. Sokn (jfr vb. sökia) f. 1)
Sökande. 2) Socken d. v. s.
det område l. distrikt, hvars
innebyggare besöka samma kyrka.
7. Gingærþ, gengærþ f.
Sammanskott af lifsmedel till
konungen, biskopen l. konungens
länsman under deras resor.
12. Spandær l. span, pl. spæn,
m. Spann, ett målkärl,
innehållande 1/2 tunna (dock olika på
olika orter), sedan i allmänhet
ett kärl att bära i handen.
mæþ smör ok fiughur pund mæþ flæsk ok et marka nöt
ok tolf höns, ok kombær han egh a þöm dagh, sum han
ma æta köt a ælla smör, þa gærin böndær hanum sua
manga fiska firi þæn annan kustin ok uarin liþughe, ok
et halft pund mæþ uax. §.1. Nu þa biskupær will kirkiu 5
uighia, þa skal han fa manaþa buþ firi sik ok sighia
sokninne a huat dagh han kombær a, ok þæn kostin þa
förin böndær a kirkiu bol möte hanum. §. 2. Skötninga
alla, þa sum um uixla dagh giuas, þa skulu præste til föþu
ligia. Alla þa, sum siþan giuas, ær kirkia ær uighþ, þa a 10
þæn uald, sum giuær, huat han uill hældær, giua præste til
föþu ælla kirkiu til skruz.
III. Um præstær ælla kirkia dela um skötninga
innan hæfþa.
Nu dele præstær ok kirkia um skötninga innan hæfþa, 15
Mark f. 1) Mark d. ä. skålpund. 2) Mark, myntsort.
Ursprungligen voro dessa båda lika i värde,
ty de ädla metallerna vägdes förr än de präglades, men
genom myntets fortgående försämring uppstod en större skillnad
dem emellan. I ÖGl. talas om mark silfs, som var lika med
2 markær pœnninga och mark vaþmala d. v. s. så många
alnar vadmal, som efter en bestämd taxa motsvarade värdet
af en mark silfver (därtill fordrades 96 alnar jfr DrB 16:2).
Marken delades i 8 örœr och hvar öre i 3 örtughar, hvar
örtugh i 16 pœnningar i Götalandskapen, 8 i Svealandskapen.
Före medlet af 1300-talet var penningen det enda mynt, som
präglades i Sverge; första markstycket slogs år 1536, det
första guldmynt 1568.
ok tolf höns, ok kombær han egh a þöm dagh, sum han
ma æta köt a ælla smör, þa gærin
af gæra: göra, erlägga, gifva. I fsv., dock icke i ä. VGl.,
förekommer i 3 plur. af såväl pres. som pret. konj. ändelsen -in,
motsvarande got. -aina, -eina, men i västnordiska språkgruppen
(isl. och fno.) -i; fsv. står således här på en äldre ståndpunkt än
systerspråken. Jfr Bugge i Antiqv. Tidskr. för Sverige V 23ff.,
Kock: Fornsv. ljudlära s. 509, Noreen i Pauls Grundriss I 517. böndær hanum sua
manga fiska firi þæn annan kustin ok uarin liþughe, ok
et halft pund mæþ uax. §.1. Nu þa biskupær will kirkiu
uighia, þa skal han fa manaþa buþ firi sik ok sighia
sokninne a huat dagh han kombær a
sin ankomst en månad förut, ok þæn kostin þa
förin böndær a kirkiu bol mote hanum. §. 2. Skötninga
alla, þa sum um uixla dagh giuas, þa skulu præste til föþu
ligia. Alla þa, sum siþan giuas, ær kirkia ær uighþ, þa a
þæn
egentligen ack. sing. maskul. Den ursprungliga nom. sg. m. sar l. sa
förekommer i fsv. blott i VGl.; þa (r. 9, 10) är nom. pl. f. med
apokoperadt r, således =þar, äfven þær. Apokope af r är i
ÖGl. vanligt ej blott i detta ord. uald, sum giuær, huat han uill hældær, giua præste til
föþu ælla kirkiu til skruz.
III. Um præstær ælla kirkia dela um skötninga
innan hæfþa
Nu dele præstær ok kirkia um skötninga innan hæfþa,
þa skal þæn hemula, sum gaf, ælla hans arwe. Hauær annat
þerra laghhæfþat, þa hemule þæt sik sialft, sum laghhæfþat
hauær, mæþ sokna næmdinne, antuiggia præste til
föþu ælla kirkiu til skruzs, huat hon uill hældær. §. 1.
Nu hulkit hældær præstær ælla kirkia mistinge uarþær
sinna iorþ, siþan laghuart ær: warþær præstær, þa stæmni
præstær, warþær kirkia, þa stæmne kirkiu gömarin um
sunnudagh i kirkiu durum ok mæle til um löghurdagh a
þinginu, ok domarin lægge hanum fæmt um þorsdaghin
(af haua, jfr lat. habitus) med
sammans. laghahæfþ: laga häfd,
vunnen genom tre års besittning,
däraf vb laghhæfþa: lagligen
vinna häfd å jord, jfr Amira:
Altschwed. Obligationenrecht s.
499, Serlachius: Om klander å
jord enligt de svenska landskapsl.
s. 64 ff.; innan hæfþa: inom
den tid, som erfordras för att
vinna häfd, d. v. s. tre år.
1. Hemula (isl. heimila) vb.
tr. 1) Öfverlåta eganderätt l.
annan rättighet åt ngn. 2)
Försvara sin l. annans rättighet (h.
l.), altså: afgöra åt hvilkendera
(prästen eller kyrkan) han gaf
jorden och därmed försvara den
afsedda ägarens rätt till
densamma. Jfr adj. hemul, sbst.
hemuld och sms. hemulsman.
1, 2. Endera, näml. prästen
eller kyrkan; dessa ord äro af
olika genus, därför annat þerra
neutr.
5. Hulkin, hulikin af hvilikin
(isl. hvílíkr: lik hvad), nysv. o.
dan. hvilken. Såsom sådana
dialektformer som hukan (österb.)
visa, har ordet, ss. vanligen är
fallet, sitt slutljudande n ur ack.
sing. m. (isl. hvílíkan), kanske
ytterligare befäst genom att
obest. artikeln vidhängts, jfr nyl.
hokon ein, slikan ein. — Mistinge,
mistninge l. mistings adj.
Förlustig (med genit.).
6. Iorþ f., gen. iorþar, iorþa
l. iorþ, det sistn. äfven i VGl.
Laghuæria (p. p. laghuarþær):
lagligen inför rätta försvara.
Schlyter tror dock, att här bör
stå laghhæfþat.
8. Mæla vb. tr. och intr. 1)
Tala. 2) Föra talan, anställa
åtal; afledt af mal n. 1) mål,
målföre, 2) tungomål, 3)
rättegångsmål, 4) brott (eg. blott vid
domstol åtaladt), 5) fall,
händelse. Böra icke förblandas med
ett annat mal 1) viss tid l.
tidpunkt, 2) mått, samt det däraf
afledda vb. mæla mäta. De förra
mal och mæla äro etymologiskt
lika med got. maþl och maþljan,
det senare mal är got. mêl. Det
förra återfinna vi t. ex. i gemål,
af ty. gemahl (ty mahal i
fornhögtyskan betyder ock
äktenskapsaftal), det andra i mål d.
v. s. måltid.
9. Fæmt f. 1) Tid af 5
dagar. 2) Enskild sammankomst,
som på tinget utsattes att hållas
mellan parterna på femte dagen
efter det, att målet å tinget
fötil kirkiu garþzs. Will soknin a fæmtinne uæria iorþina
præstinum ælla kirkiunne, huat hon uill hælldær sokna
næmdin, uill hon egh þa, stæmne annat þing; uill egh æn
þa, þa stæmne þriþia þing; uill egh æn þa soknin antuiggia
kirkiunne ælla præstinum uæria, þa böte firi niu markær. 5
Taki þæn þrea markær sik sökir sialuær, huat þæt ær
hældær præstær ælla kirkia, ok þrea kunungær ok þrea
hæræþe.
IIII. Um huru præst skal til kirkiu taka.
Þa skal præst til kirkiu taka, böndær skulu uali raþa, 10
þrea i ual lata, biskupær a en af taka, slikan sum han
uill, præst ok egh pæpplingh, utan allum sæmi a þöm i
sokn aghu. §. 1. Þa skal klokara taka, böndær þrea i
ual leggia, prestær a en af taka, slikan sum han uill; þa
skulu böndær kirkiu nykil taka ok i hændær præste sætia, 15
ok præstær klukkara.
V. Um æn kirkia kan brinna, ok præstær skal a
kirkiu bole boa.
Nu kan kirkia brinna ælla stulin uarþa ipnum
durum, þa skal præstrin göra sokninne ræt, ok mæle han 20
revarit. Då detta skett om
lördagen, inträffade således fämten
å följande torsdag. Jfr ock
Amira: Altschw.
Obligationen-recht s. 472.
3. Eftersatsen förstås ur
sammanhanget.
6.
marker (af böterna), som själf
utsöker sin rätt. Konstruktionen
förklaras ur VGl., som har
såväl sökia sik ræt som sökia sin
ræt; sik, hvilket egentl. är ack.,
har här utträngt dativformen sær,
och på samma sätt uppgå redan
tidigt l och 2 personernas dativformer mær och þær i
motsvarande ackusativer mik och þik.
8. Hæraþ, hæræþ, hæræþe
(isl. herað) n. Härad; denna
benämning tillhörde ursprungl.
Götalandskapen och var äfven
gällande i Danmark, Norge och
Island, under det att svearne
brukade uttrycket hundari, som med
tiden utträngdes af hæraþ. Om
häradsindelningen se Styffe:
Skandinavien under unionstiden
s. 2 och s. 97 f.
12. Pæplinghær m. är demin.
af papa präst och betyder
prästämne eller en, som nyss blifvit
präst, däraf dan. pebling
skolgosse.
12, 13.
alla de äro ense, som (jord) äga
til klokkarans. §. 1. Þæt ær præstins skuld a kirkiu bole
boa, sionga i kirkiu ottu sang ok mæssu ok aptun sang
ok alla tiþi. Gör præstær mæssu fall a þöm dagh, sum
forhælghþ ær firi, þa ær han sakær at þrim markum; þöm aghu
böndær taka, sum i þerre sokn æru, utan han uiti lagha
forfall sin. Þæt æru hans lagha forfall: liggær sialuær i
sot, ælla far af biskupe sinum buþ.
VI. Um huru bonda skal olia ælla barn kristna,
ok klokkare skal bok ok stol i sokn bæra.
Nu far præstær buþ, at han skal bonda skripta ok
olia. Nu kombær barn ok þorf kristnu uiþær, þa far han
egh baþum burghit, þa skal han för barn kristna, þy
at þæt hauær egh af kristnu fangit. Þæt æru lagha
forfall præstins. Ok far egh bonde skript ælla oling, þa ær
præstær at þrim markum sakær, utan han uiti lagha
forfall sin mæþ tuæggia præsta eþe, sialuær han þriþi.
Far han eþ gangit, uari saklös; falzs eþær hans, þa böte
i socknen; sæmia, samde, sampt
vb. tr. förlika, vb. impers. med
dat. åsärnja, sämjas.
1. Egentl, præstsins, jfr
lukins s. 1 r. 4.
2. Ottusangær den första och
aptunsangær den sjätte af de i
romersk-katolska kyrkan
föreskrifna 7 bönestunder.
3. Tiþær (1. tidh) m., i pl.
och i sammansättn. f. 1) tid,
2) pl. tiþir 1. tyþir allmän
gudstjänst, men egentl. de till dess
förrättande bestämda särskilda
tider; på samma sätt i isl.
3, 4. Forhælghþ, forhælgh f.
Hälg med fasta, som iakttogs
dagen näst före vissa
högtidsdagar.
5. Uita, tiitær, uitte, nitæt 1.
uitit vb. tr. 1) Bevisa, h. 1. 2)
Svärja. 3) Intyga, utlåta sig
öfver. 4) Tillvita. 5) Visa. 6) Hafva
rättighet. Bör icke förväxlas
med ett annat vb. uita, pres. uet,
pl. uita, pret. uissi 1. uisti pl.
uissu 1. uistu: Veta.
9. Stol (isl. stóla af lat. stola,
gr. στολή) f. 1) Kvinnoklädning.
2) Prästbindel, en bred bindel,
som går omkring halsen, öfver
axlarna och korsvis öfver
kroppen samt hänger ned ända till
knäna.
11. Fa framför ett pret. part.
ntr. betyder kunna, t. ex. fa
burghit: kunna hjälpa, fa gangit:
kunna gå, o.s.v.
13.
har ännu icke mottagit något af
den kristna kyrkans förmåner.
17. Fallas (vb. dep., bildadt
af falla), pres. falzs konj. fallis,
pret. fiollis: Brista i bevisning,
þrea markær arua bondans. §. 1. Nu ær þæt klokkarans
skuld bæra bok ok stol i sokn mæþ præste.
VII. Um æn bonde dör, ok huru længe lik skal
inne halda.
Nu dör bonde, þa skal præstær til hans koma, lik
hans wighia, vm nat iui uaka, a ække firi taka. Uakær egh
præstær iui liki um nat ok hauær egh forfall ælla lof af
bondanum, þa böte præstrin þrea markær arua bondans;
uill han flere nætær inne halda, þa skal han örtugh præste
giua firi nat huaria han siþan uakær. §. 1. Nu liggær
lik um nat ouight inne, böte præstær þrea markær, þöm
taki arui bondans, ælla uiti lagha forfall sin; sua vm andra
ok vm þriþiu. Siþan ma arui bondans saklöst ut föra ok
sialuær iorþa. Före han förra ut lik ouight, æn sua længe
ær inne haldit, þa böte firi þreia markær þöm mannum
þa iorþ aghu, sum han förþe likit iui. Nu a præstær likinu
til iorþa fylghia ok gript at wighia. §. 2. Nu a bonde
sialamæssu lata siunga: ena, þa vt föris, andra um siunda
förklaras ogill, ej förmå
åstadkomma, hindras o. s. v. Jfr
bihanget till Schlyters ordbok s.
795 a.
6. Wighia vb. tr. 1) Inviga
till heliga bruk 1. till biskop 1.
till det andliga ståndet 1. till
konung. 2) Viga till äktenskap.
3) Förrätta en viss ceremoni
med lik, som bestänktes med
vigvatten; jfr sbst. vighilsi,
vighning och vigsl, vixl.
9. inne halda [likit]
11. Här kan þöm ej vara
annat än ack. pl. f. af demonstr.
pron. þæn, þe, þæt (äldre sar,
su, þat). Denna form þöm i st.
f. det äldre och egentliga þær
har inkommit från dat. plur.,
som lyder þem 1. þæm 1. þöm,
men upptages icke af Söderwall:
Hufvudepokerna af sv. språkets
utbildning förr än i
reformationsperioden (them); äfven Schtyter
nämner för ack. pl. f. endast
undantagsvis (i Upl. L.) formen
þem, alls icke þöm, men vanl.
þer, þar. Rydqvist (Sv. Spr.
L. II) har i ack. pl. f. blott
þær, þar, þa 1. þe och i dat.
pl. þem, þöm, näml. i
paradigmet, men se anf. arb. s. 494.
12. Subj. till uiti är detsamma
som till böte.
12,13. Till andra och þriþiu
suppleras nat.
13. ut föra [likit]
Kristnu B. VIL
dagh, þriþiu um þrætiugh, flarþu um iamlanga dagh, ok
at huarre offra þrætiughu lius ælla þrætiughu pænninga.
VIII. Um huru klokkare skal ringia, ælla band lusna
a klokku, ælla annar ringir.
5 Nu ær klokkara skuld ringia til ottu sangxs ok
mæssu ok aptun sangxs ok gen like. Will bonde till
þræ-tiux ringia lata, þa skal han örtugh klokkara giua. §. 1.
Nu lusna band a klokko, þa skal klokkare um sunnudagh
i kirkiu durum standa, ok sua um annan, ok sua um þri-
K) þia, ok sokn til sighia. Nu faldær klokka niþær, siþan
laghuarat ær, ok siar hæl klokkara, han ær gildær at
þrim markum; þöm skal soknin böta arua klokkarans af
kirkiu fæ. Nu bristær klokka, siþan laghuarat ær, ligge
ugild. Nu ær eigh til uarat, siar klokkara til hællia, ligge
15 ogildær. Nu bristær klokka, þa ær hon gild at þrim
markum, þöm böte klokkarin kirkiu gömarum. §. 2. Nu ringir
þæn, sum egh biþær klokkarin til, böte firi siax öra. Bry-
1. Þrætiugh n.? (—
Jiræ-tiughund i Upl. L. af
ordinal-talet firætiughundi): Trettionde
dagen efter en människas död.
I st. f. frætiugh hafva två yngre
handskrifter frætiught, hvilket
vore ett såsom sbst. brukadt adj.
n. af firætiughær och kunde
öfversättas: (en tid) som består af
30 dagar, jfr fiæfærtiught (abs.
brukadt n. af fiæpærtiughær):
40 markers böter. — Iamlanga
daghær m. den dag, då ett år
förlidit, årsdag, synonym iamlangi
m. Ett vanligt tis. i lagarna är
innan nat ok iamlanga, som
motsvarar den nu brukliga lagtermen
flinom natt och år".
3, 4. Mellan ælla och band
samt mellan ælla och annar
suppleras konj. æn.
6. Mot lik, (som hämtas till
begrafning).
11. Laghuara (i Upl. L.
laghvarna) vb. tr. Lagligen
tillsäga, däraf pr. p. laghuaraþær
af [bole]: tillsagd att afflytta (om
landbo).
14. Subj. till siar är ett
underförstådt klokka.
17. Konstr. sum klokkarin
egh biþær til [at ringia]
17. Ore pl. örar, örær, öre
m. (urspr, väl i nom. sing. önV,
motsvarande det isl. eyrir pl.
aurar) = 1/8 mark se ofyan s.
3 r. 1. I senare tider har öre
öfvergått till ntr., hvilket (enl.
Rydqvist: Sv. Spr. L. II s. 47)
likväl icke allestädes nedträngt
till allmogen. I Gloss. till ÖGL
uppger Schlyter fsv. öre vara i
sing. ntr., hvaremot Rydqvist
protesterar och hvilket Schlyter
äfven rättar i Ordb. — Ordet
är troligen lånadt, jfr lat. aurum.Kristmi B. VILL 9
tær han klokku, gialde atær fullum gialdum, utan han
kumi riþande ælla gängande ok uili kalla præst ælla
klokkara, ælla kombær eldbruni lös; klæmptar han þa ælla
ringir, uari saklös, brytær han þa klokku, uari ok saklös.
Nu giuær klokkare hanum sak, hui han ringde, þa dyli 5
mæþ tolf manna eþe, ælla uiti mæþ fiughurtan manna eþe,
at han ringdi mæþ luft hans. Sia klukka han til hælia,
liggi ogildær. Klæpsins bände a klokkarin uarþa.
IX. Um huat præstær a firi þianist sina, ok huru
tiunda skal ok in biærgha. io
Nu a præstær firi þianist sina allan kuikan tiunda.
Nu a bonde tiunda af korne sinu, af första röke han skær
ok han in bær, han a tælia ut at akre ok up at andrum
ok sætia af huarn tiunda rök þær, sum han kombær. Nu
æ huat tiunda um uixla dagh gifs, þa sum kirkia uighis, 15
þa liti þön sokn sua at. Nu hauær bonde sinu korne in
5. Dylia, dulde, dult vb. tr.
med ack. 1. gen. 1) Dölja. 2)
Neka, bestrida. 3) Inför
domstol bekräfta sitt nekande.
8. Här synes spår af
vars-form, se Lind: Om rim etc. s. 89:
klæpsins bände
a klokkarin uarþa.
10. Obj. korne underförstås.
11. Kuikœr tiundi, kviktiundi
m. Tionde af lefvande kreatur,
kvicktionde, dän. kvœgtiende (af
kvœg boskap, som står elliptiskt
för kvœgfœ, VGrl. kvikfœ, isl.
kvikfé, jfr ÖGrl. kviki m.).
12. Bökœr m. skyl är isl.
hraukr stapel, traf ve och alls
icke besläktadt med vår n. v.
lagterm rök d. v. s. hushåll,
matlag, som är det isl. reykr fumus.
13. Öfvers, o. förkl. räkna
[skylarna] utåt det ena
åkerstyk-ket och uppåt det andra d. v. s.
vända om åt motsatta hållet och
räkna på nästa teg.
14. Öfvers, undansätta (1.
afskilja) hvar tionde skyl.
Text-kodex har här felskrifningen
þrifia, öfriga handskrifter rätt.
16. Öfvers, så nöje sig
socknen därmed. Lita vb. intr. 1)
Se på. 2) Rätta sig efter, lita
på, följa. 3) Nöjas med.
Schlyter (Ordb. sid. 397) antager alla
dessa betydelser för ett och
samma verb lita, hvilken åsikt
han äfven vidhåller och
motiverar i Bihanget s. 801, likvisst,
tyckes det, med inre tvekan i
anledning af Rydqv. III s. 283
anm. 19. I isländskan fins det
iiäml. 2 verb: lita pret. leit,motsv.
got. vleitan, se och lilltå pret.
hlïtta rätta sig efter, nöjas med.
Då uddljudande h framför l
bortfaller i fornsv., är det nog an-10
Kristnu B. IX.
burghit, þa a præstær sin þriþiungh a akre af taka. Þa a
bonde præste buþ fa i þrim uæþær daghum, þöm sum han
ma æm uæl biærgha sinu korne sum bondin sinu. Spillis
tiunde för, þa a bondin han atær gialda; spillis siþan, þa
a bondin han egh atær gialda. Ok bonde ok bryti tiunde
baþe fore sik ok sin hion. Nu skal bonde tuem lutum in
biærgha, þriska, haua halmin ok agna firi arwþit ok
kornit i þry skipta: en lut kirkiu, annan biskupe, þriþia
fatökum mannum. Alle aghu tiunda, baþe fatöke ok riki.
X. Um paska skuld ok klokkara giald.
Nu sitær hussætu maþær i sokn, han ær skyldær
præste sinum atta pænninga at paskum. Æru tu saman
boldiur, þæt ær örtugh præste, ok egh þy mera, at þön
sein flere; ok ængin leghu drængær þa gæri þæssa
pænningana. §. 1. Nu a klokkare haluan span korns af allum
þöm, sum baþe gæra præste korn ok kuika.
tagligt (med Söderwall i Ordb.
öfver Sv. Medeltidsspr.) att lita
i bet. nöjas med, lita på
motsvarar isl. hlíta och att lita i
bet. se (enl. Rydqv. II s. 219)
är det isl. líta. Att fsv. ej
uppvisar någon stark böjning af lita
beror därpå, att ordet träffats
blott i inf. och pres. konj. I
nysv. förekommer (arkaistiskt)
let jämte litade och litte utan
skillnad i betydelsen.
1. Prästen skulle få en
tredjedel af tionden, de öfriga två
tredjedelarna skulle delas jämt
mellan kyrkan, biskopen och de
fattiga, se nedan.
2. Uæþær daghær m. Dag,
då vädret är godt l. tjänligt.
3. Æm uæl l. iamvæl adv.
1) Lika väl. 2) Så väl (som),
ej mindre (än): æm uæl ... sum.
— Spillis tiundi för: fördärfvas
tionden förr.
7. Arvuþi, arvoþi n. (af
aruær m. jordegendom):
landtmannaarbete, arbete i allmänhet,
jfr ty. arbeit, som vi lånat i bet.
arbete, under det att fsv. ordet
bibehållits under formen arfvode
d. ä. lön för arbete. Det fsv.
verbet arvoþa har fullständigt
utträngts af arbeta, ty. arbeiten.
10. Pāskar f. pl. (Schlyter
m.?) Påsk, lån af lat. pascha,
jfr grek. πασχα, hebr. pessach;
paska skuld motsv. VGl.
paskapænningar påskpenningar.
11. Hussætu maþær l. hussætis
man m. Husman, inhysing, som
ej har del i bys ägor, jfr hussætu
folk l. hussætis folk.
13. Boldiur n. egentl. djur,
som lefva i samma bo, här
föraktligt om inhysing och hans
hustru.
14. Adv. þa står ofta utan
särskild betydelse.
Kristnu B. XI.
11
XI. Um huru mang altara læghi æru, ælla huru goþ
þön skulu uara.
Nu a præstær ok klokkare þrea altara uerninga um
huart ar: ena um iul, andra um paska, þriþiu um pingizs
dagha. Nu alle þe, sum egh gera præste fulla skuld, þe
aghu klokkara gæra lef ok lefs sufl et sin um arit. Nu
kan præstær ok klokkare þrætta uiþ bondan ok sighær, at
han hauær egh giort sua goþa altara wærningh, sum han
skulde: læggær han a altaran en suænsks pænningxs lef
ok sua mykit sufl, sum þær till höre, þa wari saklös. Nu
ær præstær ok klokkare þöm skylde sua mykla þianist
sum þöm baþe tiunda korn ok kuika.
XII. Um æn uæghfarande man dör, ok huru hanum
skal til iorþ fylghia ælla stafkarle.
Nu kan uæghfarande man siukær liggia i sokn, þa ær
þæs bonda skuld, sum han liggær at, præste buþ fa. Præstær
a til hans koma, skripta ok olia, lik at uighia, um nat
iui uaka, fiura siala mæssu siunga, af þæs manzs kuste
1. Altara læghi n. Offer (af
matvaror), som lägges på altaret,
jfr a altara læggia offra; synon.
altara byrþ f., altara værning f.
4. Iul, isl. jól, båda ntr. pl.,
ursprungligen midvintersfest, som
firades i tretton dagar. Däraf
är trettondagen ett minne, ehuru
kristnadt liksom julen själf. Etymologin är omtvistad; enligt
Bugge i Arkiv f. nord. filol. IV
s. 136 är ordet väsentligen det
samma som latinets joculus skämt,
skämtsamt upptåg.
4, 5. Pingizs daghær m. (af
lat. pentecoste); ordet
förekommer oftast i plur., då därunder
innefattas äfven de näst efter
pingstdagen följande, till
pingsten hörande hälgdagarna; pin-
gizs dagha daghær själfva
pingstdagen.
6. Levær (isl. hleifr) m.
Brödkaka; äfven i andra
germanspråk ss. got. hlaifs, ags. hlâf,
hvaraf hlafveard > hlaford > e.
lord. Från nordiskan hafva
finskan och ryskan lånat leipä och
chljäb. Vi hafva ordet kvar
såväl i flere dialekter (jfr t. ex.
Korpomålets leivo) som i den
pleonastiska sammansättningen
lefvebröd. — Sufl l. lefs sufl n.
sofvel, d. v. s. alt slags mat.
som ätes jämte bröd.
11, 12. Öfvers, skyldige dem
(L denne) likaså mycken tjänst,
som [de äro skyldige] dem (1.
den), [som] tiondar både korn
och kreatur. — Efter þæn lika-
12
Kristna B. XII.
half mark taka. Þa ær þæt bondans skyld, sum han dör
at, præste buþ fa; will egh præstær til koma, þa a han
halda likit inne um ena nat, ok siþan a han atta mannum
buþ fa. Will þæn egh til koma, sum buþ fa, uari sakær at
þrim markum: böte mark þöm, sum likit standær inne at,
mark kununginum ok mark hæraþinu. Siþan æru böndær
skyldir han til kirkiu föra ok gript graua ok præste buþ
fa; will eigh præstær iorþa, þa iorþin böndær saklöst ok
böte præstær biskupe þrea markær. §. l. Dör stafkarl
i sokn, samu þianist ær præstær hanum skyldær, þo at
han aghe egh mera æn pik ok skræppu.
XIII. Um æn bonde sitær kuar mæþ tiunda, ælla huru
biskups næmnd skal gæra, ok huat eþum þær skal til bæra.
Nu sitær bonde kuar mæþ tiunde um ar, böte firi þrea
öra ok ut tiundan præstinum ælla þöm, sum tiundan a,
sua firi annat ok sua firi þriþia. Sitær kuar um þry, böte
biskupe þrea markær. Nu fore bonde egh tiunda til firi
paska, þa halde þöghine hans rezskap, utan kalle han
som efter hin utelämnas ofta
relativet cer 1. sum.
7. Näml. den aflidne
väg-f ar ande mannen.
13. Om biskopsnämden eller
socknenämden, såsom den äfven
kallas, se Hjärne: Om den fornsv.
nämnden s. 50.
13. Huar, hua 1. har, huo 1.
ho m. och f., Mat n., pron.
in-terr. Hvem, hvilken. Det
neutrala huat står ofta indeklinabelt
och sammanstäldt med ett subst.
af annat genus 1. i dativus
1. i pluralis t. ex. huat iorþ,
huat eþum (jfr Eydqv. II 545,
Söderw. Ordb. s. 528a), likaså i
nysv. hvad jord, hvad för eder.
Äfven i isl. brukas samma
konstruktion t. ex. hvat liði, hvat
monnum, eller hvat och genit.
t. ex. hvat hann megins
átti(Fritz-ners Ordb.).
14. Här står mæþ tiunde, i
öf-verskriften däremot mæþ tiunda;
det förra är dat. af tiund f.,
det senare dat. af tiundi m.,
men båda betyda tionde.
16. annat [ar]
18. Öfvers, dock förhålle
[prästen] honom icke nattvarden.
— Pöghine^föghin i st. i.þöglii,
isl. þeygi, är analogibildning
efter hvarghin-, Gotl. L. har af
dessa båda ord ännu
dubbelformer hvergi och hvergin, þoygi
och þaigin\ -gi, -Id är, såsom
bekant, negerande suffix till
no-mina och pronomina. Om detta
paragogiska w, som förekommer
Kristnu B. XIII.
13
firi kirkiu dyr æpte paska, ok uiti þæt mæþ eþe fiughurtan
manna, at han sat mæþ luui kuar, ælla ok at han förþe
han, ælla han böþ han ut, ok þe wltu sialuir, at þe uildu
egh uiþær taka. Orka egh eþe, böte þre öra, æn han sat
minna kuar æn um þry ar; sat han um þry ar, böte þre
markær, sum för uar saght. §.1. Nu ær biskupær skyldughær
firi tiunda sin wighia krismu ok klærka, kalk,
mæssu klæþe, huart þriþia ar til sokn koma, tuæggia natta
gingærþ af præste taka mæþ mannum tolf ok sialuær han
þrættande; þa a han folk færma ok næmdir sea. §. 2.
Þa biskupær uill næmd sea, þa skal han fa manaþa buþ
firi sik, præstær a næmd gæra, sanna mæn i næmd sætia
ok egh uiþærdelu mæn, ok egh soknara, ok egh þæn i
eþumin stoþ. Ok þe skulu sitia i næmdinne, sum þe sighia
ia uiþær, sum uiþærdelu mænnini æru. Siþan a soknarin
eþa til næmd bæra. Þa skal næmdin sitia sik ensamin ok
talas uiþær. Alla þa eþa, sum hon uær, þa uarin uarþi, alla
hos en mängd fsv. Pronomina
och pronominala adverb, se
Leffler: Satser i nord. språkhistoria
11 (Nord. Tidskr. f. Filol. ny R.
IV) samt Rydqvist: Sv. Spr. L.
IV s. 444 f., där ock redogöres
för andra forskares uppfattning.
Rezskapœr m. (nu äfven n.) bet.
1) redskap, 2) bistånd och ish.
den högsta hjälpen genom den
hel. nattvardens meddelande.
1. uiti [bonde]
2. at han sat mceþ luui
[prœstsins] kuar [mæþ tiunde]
10. Kunungcer 1. "biskupær uil
ncemdir sea d. v. s. hafva dem
samlade inför sig.
13. Soknari, soknari, VG1.
siökiari, m. Offentlig åklagare,
fiskal. — Äfven kallad kunungx
soknari till skillnad från hcerazs
soknari d. v. s. häradshöfdingen;
undi soknari under- 1. vicefiskal
nämnes ock i lagen.
14. Standa i eþe 1. i eþumin \
vara bland dem, som (stående)
aflägga ed.
16. Öfvers, framföra ederna
till nämden d. v. s. till dess
pröfning och afgörande. — Sik
(= seer) ensamin ensam för sig
själf; ensamin, i si. einsaminn är
naturligtvis ytterst samma ord
som fsv. censamæn (Upl. L.), isl.
einsamann, hvars senare led
antingen är adv. saman (Kock) eller f
ett adj. *samann, sskr. sámanas:
sammanvarande (Noreen). Men
ovisst är, om ensamin beror på
ombildning af äldre ensaman
efter de talrika adj. och part. på
-inn, eller om det är en gammal
biform (Noreen i Arkiv VI s.
364 ff.).
17. Öfvers, alla de eder,
som hon gillar, vare gillade, alla
de eder hon förkastar, vare
förkastade. Svårighet gör här ack.
H
Kristnu B. XIII.
þa eþa hon fælle, þa uarin fælde, utan næmdin uill nakuara
eþa undi kunungx dom læggia ælla laghmanzs: þa
biþin þe eþa, þær til þe uarþa fællde ælla uarþe. §. 3.
All laghkallaþ mal aghu a biskups næmd kuma, ekke huma
mal. Alli eþa aghu a biskups næmd kuma. Þæssin mal
aghu a biskups næmd koma: hor, meneþa, skrokuitne,
oskriptaþ mandrap, kirkiu ran, hælghu dagha bardaghi
ok hælghudagha brut. Þessa eþa þa fælle biskups næmd,
sua at þe böta baþe biskupe ok kununge, ok sua alle
þerra uprættar eþa ok forfalzs eþa ok göþslu eþa ok
alla þa eþa, som i texten
konstrueras såsom objekt till uær
(trots utsatt sum, hvilket dock
de flesta hdss. ej hafva) och till
fælle, under det att man enligt
nuvarande språkbruk måste
öfversatta såsom om där stode alle
þe eþar, nomin. och subj. till
uarin uarþi och uarin fælde.
Vidare det betydelselösa fyllnadsordet þa (adv.), som man frestas
att taga =þa i þa eþa d. v. s.
såsom pron. ack. plur. En hdskr.
har i dess ställe the, hvilket icke
kan missförstås.
4. Lagligen kallade 1.
instämda mål i motsats till huma
mal: mål, som grundar sig på
osäker misstanke, ej på
bevisning, af humi m. misstanke, jfr
nysv. få hum om. något (isl. hum
skymning, huma blifva skumt).
7. Dråp, för hvilka
kyrkostraff (skript) bör undergås, men
icke blifvit undergånget.
8 —11. Sammanhanget
fordrar, att orden Ok alle fe eþa
— trulldoma suerias gå före
orden Þessa eþa — ok sætis eþa
(Schlyters uppl. not. 71).
10. Uprættar eþær l. uprætu
eþær KB 17 omtalas blott på
dessa två ställen och nämnes i
sammanhang med göþslu eþær:
ed, hvarigenom lagligheten af en
förut gången ed bekräftas,
hvilket kallas göþa (d. ä. göra god)
eþ mæþ eþe. Därför gissar
Tamm (i Uppsalastudier s. 32),
att då göþslu eþær har afseende
å den formella lagligheten, så
har uprættar eþær afseende på
den gångna edens förhållande
till sanningen, altså en ed,
hvarigenom någon upprättar sig från
anklagelse för mened. Forfalzs
eþær: ed, hvarigenom laga
förfall styrkes. Sætis eþær fattar
Tamm 1. c. såsom sammansatt
med sæte n. till vb. sitia; ifall
detta får tagas i abstrakt
betydelse, skulle sætis eþær kunna
betyda "ed därom att man
suttit". Ordet skulle då hänföra
sig till uttrycket sitia fæmt,
således ed därom, att
kärandeparten infunnit sig på de af
vederbörande på tinget för målets
behandling bestämda fämterna. Det
vore då i viss mån stäldt i
motsättning till forfalzs eþær. Denna
förklaring tyckes mera antaglig
än Schlyters gissning: "till
äfventyrs ed därom, att ett mål är
sätt och bött, jfr sætta förlika"
(Ordb. 627b).
Kristnu B. XIII. 15
sætis eþa. Ok alle þe eþa, sum firi þessin mal gangas:
þæt æru iorþa delu, manhælghis mal, þiupta mal, rans mal,
ok þe eþa, sum firi trulldoma suerias. Nu a egh tuæsuare
a biskups næmd koma, þæt a slita hærazs næmd. Nu
uitnar man sinn þiuf, ælla uitna maþær man til draps,
ælla sighær ok sua, at »þæssa sæt uill iak taka af þik, sum
þu tokt nu af mik", ælla suær man annan til frælsis, þa
aghu egh þe eþa a biskups næmd koma. Sueria þe baþir
a enum dagh, þa ma egh biskups rætte bort skripta.
XIIII. Um huru biskups ræt ma bort skripta.
Suæria þer egh baþir a enum dagh ok skriptas han,
för æn han fældær uarþær, þa skal han fasta ok egh fæ
böta, utan hwuzs maþrin: han skal baþe fasta ok fæ böta.
Ok all þön mal a biskups næmd feld uarþa ok skriptaþ
uarþa manaþ firi biskups tilkuæmd, þer skulu fasta ok egh
fæ böta, utan hwuþz mannin: han skal baþe fasta ok fæ
böta. §. 1. Nu dele præstær ok soknari: præstær sighær
3. Tuœsuare, tuœsuœre n.
Stridiga eder, som parter gå
mot hvarandra i samma mål;
slita t. afgöra hvilken af de
parter, som så svurit mot
hvarandra, har svurit sant.
6. D. v. s. "lika böter i
förlikning vill jag taga af dig"
o. s. v. Orden äro ett edsformulär, hvarigenom den
brottslige, då han erlade böter,
försäkrade, att han i lika fall skulle
nöja sig med lika upprättelse
af målsägaren, som han nu gaf
honom. En sådan ed kallas i
VGl. iamnaþar eþer, isl.
jafnað-areiðr.
7. Suœria annan til frœlsis
d. ä. gå den ed, som ägde rum,
då man ville lösa en släkting ur
träldom. Därom stadgas
närmare i ÆB.
9. Biskups rœttœr m.
Biskopens rätt till böter, öfvers, så
må man icke befria [den, som
undergått kyrkostraff], från böter
till biskopen. Jfr härom
följande flock och se ang. vb.
skripta s. 17.
11—13. Här är värslämning
(se Lind: Om rim etc. s. 76)
skriptas han, för
æn (han) fældær uarþær,
þa skal (han) fasta
ok egh fæ böta.
De inom parentes satta orden
kunna umbäras.
15. Þer, som är nom. pl. m.
af þæn, kan naturligtvis
hvarken formelt eller enligt
sammanhanget hänföras till mal, utan
står här anakolutiskt och måste
öfversättas: de som i sådana
mål blifvit fälda.
16
Kristnu B, XIIII.
bondan skriptaþan uara firi næmda buþ, ok soknare sighær
eigh, þa skal præstær han skriptaþan uita mæþ eþe sinum
firi biskupe ælla prouaste.
XV. Um hor, ætsku spiæl ok skripta brut; ok foreþis
mannum hialpær egh lönda skript.
Nu uarþær kona dighær i hore ællas ætsku spiælle;
þæn, sum þy ualt, han ær sakær uiþ biskup at þrim mar-
1. Næmda bup n. Bud (som
biskopen sände till en socken
en månad fore sin ankomst)
angående förordnande af nämd.
Alla handss. hafva næmda ~buþ
utom textkodex, hvilken har
næmda fall. Detta betyder
näm-dens yttrande, hvarigenom någon
fälles, hvarför firi næmda fall
betyder detsamma som uttrycket
i det föreg, för æn kan fældær
uarþær. Den af Schlyter i
texten insatta varianten næmda buj)
åsyftar åter detsamma som [-mana])-] {+ma-
na])+} firi Uskups tilkuæmd i det
föreg. Påföljden blefve
densamma: han skulle fasta, men
undslippa böter till biskopen.
3. Prouastær, pr o f äst ær m.
är liksom ty. propst lånadt från
lat. propositus, hvars synonym
præpositus gifvit upphof åt it.
prevosto, fr.prévot: föreståndare,
uppsyningsrnan. Samma ursprung
har äfven ett annat lånord med
vida skild betydelse, näml.
profoss.
4. Ætsku spiæl n. Blodskam,
sammansatt af ætska (isl. œttska,
æzka) f. släktskap, af æt ätt,
släkt, och spiæl, spiall (isl. spjall,
spell) n. skada, kränkning, jfr
isl. vb. spilla fördärfva, förspilla.
4. Skripta brut n. Olydnad
i undergående af kyrkostraff 1.
nytt begående af samma brott,
för hvilket man förut undergått
kyrkostraff (i ÖGrl. förekommer
ordet endast i senare
bemärkelsen). Genitivändelsen -ar, här
genom apokope -a, återfins äfven
i skriptamal, skriptermal, nysv.
skriftermål. Skript f. 1)
skriftermål, 2) kyrkostraff, jfr ägs.
skri f an, ffris. scrwa pålägga
straff. Skrift, verbalabstrakt till
skrifva, anknyter sig till lat.
scriptum. Äldre än skrifva är
i nord. språk rita, rista (runor).
4. Foreþær m. Föregående
ed, d. ä. vittnens ed, då därpå
följde en annan egentligen så
kallad eþær af flere (merendels
tolf) män, som bekräftade
vittnenas ed. Foreþis maþær: vittne,
som svär i föreden.
4. Lönd (långt ö-ljud, isl.
leynd, af löna dölja, isl. leyná)
f. döljande, däraf lönda skript
enskildt 1. hemligt kyrkostraff
(,,hjälper ej för böter till
biskopen"). Den gamla dat. plur. af
lönd fortlefver i det arkaistiska
talesättet i löndom.
6, Ællær, ælla, ællas (,,har
väl ett analogiskt s af geniti-Kristnu B. XV.
17
kum, ok konan se saklös. Þær hialpær hanum egh lönda
skript firi, utan han haui sik skriptat, för æn han uisse, at
hon hauande uar. Nu kære biskups soknare til hans, þa
skal han uita mæþ eþe fiughurtan manna sua, at han uar
skriptaþær, för æn han uisse, at hon hauande war. §. 1. Nu
takær maþær yppinbarlika skript ok falder atær i samu
synd, þæt hete skripta brut; han ær sakær uiþ biskup at
þrim markum, þær firi hialpær hanum egh lönda skript.
Ælla gær hor ælla ætsku spiæll , ælla takær yppinbarlika
skript firi mandråp ælla firi meneþa ok faldær atær i
samu synd, þæt kalla skripta brut, þær a han biskupe firi
þrea markær. Nu liggær maþær i löska læghi ok takær
sik skript af sinum præste ok faldær atær i samu synd,
þa taki sik atær skript af sinum præste ok uari saklös
firi fea gialdit. Ok haldær præstær hanum ulaghlica up a
paska dagh firi löska læghi, þa böte biskupe þrea markær.
§. 2. Nu gangær fiughurtan manna eþær atær a biskups
næmd, þa þe, sum först suoru i eþinum, ok hwuzs mannin,
þöm hialpær egh lönda skript firi biskups sak.
XVI. Vm at egh ma eþ a möte næmnd ganga, ælla
annur næmnd fællir ok annur uær.
Nu ma ængin eþ ganga a mot biskups næmd ælla
kunungx; gær hon wrangt, þa skal kunungx ælla laghmanz
viskt ursprung", Tamm Etym.
ordb.): 1) kon j. Eller. 2) konj.
Om ej. 3) adv. Eljes.
• 2. Skripta vb. tr. 1)
Mottaga bikt och meddela
nattvarden. 2) Belägga med
kyrkostraff; skripta sik 1. sett mal:
bekänna sin synd för prästen
och underkasta sig kyrkostraff.
11. Þær a han [gialda]
12. Löska oböjl. adj. l.löskœr:
1) Lös. 2) Som ej har viss
boningsplats. 3) Ledig, ogift.
Därmed sammansatt löskamaþær
lösdrifvare, löskalœghi n.
lönskaläge (hvars n troligen har
inkommit från löna dölja).
15. Fea giald, feia giald n.
1) Gäld, skuld. 2) Böter, som
skola betalas.
15. haldær præstær hanum
ulagJilica [hans rezskap] up
17. Fiughtirtan manna eþær
kallas ock tuæggia manna eþær
ok tolf æftir, hvilket förklarar
uttrycket å följande rad þe sum
först suoru i eþinum, således
ö f ver skrif tens foreþis mæn.
21. Öfvers, [om] den ena
nämden sakfäller och den andra
frikänner.
23. Laghmaþær m. Lagman,
domare för hela landskapet. Om
honom se Hjärne: Den fsv. nämn-
18 Kristnu B. XVI.
dombær mæþ yppinbarum uitnum hana atær döma. §. 1.
Nu fællir annur næmd ok annur uær, þa a þön næmdin
witzs orþ, sum gærþin uar gör i, þy at baþe hæraz næmd
ok biskups næmd skulu i allum malum þær sant leta, sum
gærþin uar gör, ok þön næmdin skal fælla ælla wæria.
§. 2. Nu uarþær maþær fældær a næmd, ok han kalla
sik egh fældan uara; far han siu mæn af næmdinne, þa
ær þæt hans witz orþ ok uari uarþær. Nu skil þöm a,
sum i næmdinne æru: uilia flere uæria, þa ær wart, wilia
flere fælla, þa ær fælt, æn þer wilia, sum flere æru. Nu
wil næmdin huazke gæra, fælla ælla wæria, ok soknarin
sighær han fældan uara, þa stæmne bondin næmdinne
antuiggia uæria sik ælla fælla sik; will hon huarte gæra,
þa söke ut alla lagha soknina ok sua Lionga þing æfter;
gör næmdin egh ræt i Lionga þinge, huarte fælla ælla uæria,
böte firi tolf markær. Nu æn siax uilia uæria ok siax
fælla, þa aghu þe uitzs orþ, sum uæria uilia; sua ær ok
den ss. 8 f. och 40 samt de
arbeten, som nämnas af Amira:
Altschw. Obligationenrecht s. 5
not. 1.
3. Uitsorþ n. 1) Rättighet
1. skyldighet att bevisa (uita).
2) Rättighet att behålla 1.
begagna. 3) Bevisningskraft. 4)
Bevisning. 5) Rättighet att
afgöra en sak (h. L). 6)
Rättighet i allmänhet. I de flesta
betydelser = uita f. Enligt Brate:
Ä. Västm. Ljudl. s. 63 f. noten,
understödd af Tamm i
Uppsalastudier s. 30, är ordet
sammansatt med ett subst. *sorð n.
svärjande, ed (jfr edsöre), hvilket
bekräftas af formen uitzsørþ,
som förekommer i Eþs. 33:pr.,
Uaþ. 2, UinsB. 6:5, BB. 9: 1.
3. sum gærþin uar gör i
d. ä. inom hvars område
gärningen begicks.
4. sant leta o: utforska
sanningen.
11. Huazke, huarki, huarkin,
huatki, huarte m. fl. skiftande
former af ett urspr, huartki, ntr.
af huarghi, således egentligen
ett pronomen intetdera, sedan
konjunktion hvarken, jfr ettdera
= antingen. Angående formen
huarte (rad. 13) se Bugge i Arkiv
IV s. 128 f.
14. Lagha sokn 1. lagh sokn
f. Lagsökning, rättegång.
Öfvers, då göre han fullständig
lagsökning, d. v. s. enligt ÖGl.
med tre ting och tre fämter och
Liongaþing, som efter de förut
gångna tre tingen blir det fjärde.
Liongaþing var Östergötlands
allmänna ting, som hölls i Liongköpungœr, n. v. staden
Linköping; det kan -— säger
Schlyter — icke afgöras, om tinget
fick namn efter staden eller
tvärtom. Jfr Styffe: Skandinavien
under unionstiden sid. 185.
Kristnu B. XVI.
19
i allum næmdum. §. 3. Nu skal biskups næmd sannind
leta ok hærazs næmd lagha gærþ.
XVII. Um huru böta skal, æn man gangær eþ ok
dör, för æn han laghwnnin uarþær.
Nu gangær man eþ ælla wærka andra sak, sum biskups
sak ær innan, ok dör, för æn malit uarþær laghunnit ok
eþrin uarþær fældær, þa dör biskups sak mæþ hanum, ok
þe, sum liuande æru, botin sak sina, þæt æru þrea markær
biskupe huar þæn, sum egh war lönlika skriptaþær, æn
eþrin fællis. Nu kunungx sak ælla hærazs sak ælla malsæghanda
sak, hana skulu böta mansins arua. Þa, æn sakin
uar för laghwnnin hanum liuande, þa skulu hans arua böta
sua biskups sak sum kunungx sak.
2. Lagh (isl. log, jfr vb.
lceggia bestämma, fastställa) ntr.
pl. 1) Lag. 2) Ed, i
rättegångsmål, däraf lagha gærþ o: edgång.
— F or kl. häradsnämden skall
undersöka, om ed i afseende å
rättegångsordningen är lagligen
gången.
4. Laghuinna vb. tr. 1)
Lagligen öfverbevisa. 2) Afdöma
så, att den tilltalade sakfälles,
jfr ny sv. f"örvunnen] å rad. 6
är laghunnit förmodl. skriffel i
hufvudhds., alla öfriga ha
lagh-vunnit, om än på olika sätt
staf-vadt (-wnnit, -uunnit, -wunnitt).
5. Uœrka 1. ucerkia vb. tr.
1) Göra (i allmänh.). 2) I
synnerhet: begå brott.
5, 6. Sak pl. sakir f. 1)
Sak. 2) Tingssak, mål. 3) Brott.
4) Böter. Då i älsta tider de
flesta rättegångsmål voro
brottmål och påföljden af brott i
allmänhet var böter, så har
bemärkelsen af ordet sak blifvit
öfverflyttad på brott, såsom tings-
sakens vanliga föremål, och
därefter på böter, såsom påföljden
af brott. Öfvers, begår annat
brott, hvari biskopsböter äro att
erlägga,
9. lönlika skriptaþær jfr
lönda skript s. 16 b.
10, 11. Öfvers. [Är det]
sak L mål, hvari konungen,
häradet eller målsägande hafva
rätt till böter,
11—13. Öfvers. Om saken
vardt afdömd förr, medan han
lefde, då skola hans arfvingar
erlägga böterna såväl i det fall,
att de tillfalla biskopen, som då
de tillfalla konungen. Uttrycket
hanum (dat.) liuande må
jämföras med lat. abl. abs. illo vivo\
då dativf orm erna sammanfallit
med eller uppgått i ackusativen,
hafva vi spår af denna
konstruktion i nysvenskans s. k.
själfständiga ackusativ 1. fristående
satsförkortning, t. ex. honom
ovetande, mig oåtspord.
20
Kristnu B. XVIII.
XVIII. Um æn næmd uarþær atær dömd.
Nu uarþær næmd atær dömd; alle þer, sum i hænne
suoru, þe æru saki at siax markum: ena mark kununginum,
andra malsæghandanum, þriþio hæræþe ok þre markær
biskupe, huat hældær hon gik atær firi osannind ælla firi
olagh; þær hialpær þöm egh lönd skript firi biskups sak,
þy at þær ær huar hwuzs man firi sialuan sik. §. l. Nu
gifs nokrum ur næmdinne ok suor ække, han böte
kununginum ok malsæghandanum ok hæræþe ok se saklös firi
biskupe. Sua ok i allum þöm eþum atær ganga firi men;
allum þöm þær gæfs ur, þe aghu egh biskupe böta. §. 2.
Nu kære soknarin til bondans, sighær han haua standit i
þöm eþe, sum atær ær brutin mæþ biskups næmd ælla
kunungx, ok bondin sighær ne gen, þa ær þæt hans uitzs
orþ dylia mæþ tolf manna eþe. Gitær han eþ gangit, uari
saklös, bristær at eþe, böte, sum skilt ær.
1. Atær adv. Åter, tillbaka,
däraf sms. oböjliga adj.
atær-gängs o: som återgår 1. förklaras
ogill, ännu brukligt i
sammansättningarna återgångsed,
återgångsvittne ; i fsv. lagspråket
äfven atærgangsarf,
atærgangs-næmd, hvarmed jfr textens næmd
uarþær atær dömd.
5. Osannind f. Osanning,
oriktigt yttrande i saken, om
nämden fält en oskyldig eller
friat en brottsling.
6. Olagh ntr. pl. 1) Oriktig,
ej gällande lag. 2) Olaglighet,
olaglig gärning.
7. 8. Öfvers, nu medgifves
det någon att afhålla sig från
deltagande i nämden, d. v. s.
han åtrade sig vid edens
afläggande och ville icke svärja, se
Hjärne: Om fsv. nämnden s. 51.
10. Men (isl. meiri) n. 1)
Men, skada. 2) Hinder, jfr vb.
förmena. 3) Fel, falskhet, i
synnerhet osanning i ed, däraf
men-eþær, menseþær.
11. Öfvers, alla de, hvilka
det medgifves att afhålla sig
från deltagande i Hämdens
edgång. I nysv. måste vi
öfversatta såsom om där i st. f.
ålhem þöm stode alle þe, sum
etc. (ang. denna konstr. jfr
ofvan s. 13bo. f.). I st. f. gæfs,
som är 3 sg. pres. ind. af gæva,
biform till giva, har en
handskrift gafzs, pret.
15. Gita (isl. geta) pret. gat
vb. tr. (egentl, nå, få): 1) Gitta,
lyckas, förmå, kunna. 2) i
förening med part. pret. ntr. utgör
gita omskrifning af ett verb. I
nysv. användes gitta vanl. i bet.
förmå sig till, vårda sig om,
mest med negation.
Kristnu B. XIX. 21
XIX. Um æn mange aghu i sakinne, huem först skal
ræt gæra.
Nu sum mange aghu i sakinne, baþitiggia malsæghande
ok kunungx soknare, biskups soknare, hærazs soknare, þa
a han malsæghandanum först ræt gæra ælla lagh fæsta. 5
Ær egh malsæghandin til ælla kære egh æfte, ok fæste
enum af soknarumin lagh, ok siþæn beþas flere till, þa skal
han taka eþataka sin ok til þings koma ok sua sæghia:
,,hær ær taki min at eþe þöm iak fæste enum þöm i atte
sakinne". Siþan læggin þingsmæn hanum fæmt, ok före 10
þæn eþ sik af handum. Nu æn egh ær eþsört a þöm dagh,
þa þæn dagh, sum næst ær ok eþzsöre ær a. Ok kombær
nakuar þæn a stæmnuna, sum i a sakinne, þa gange sin
eþ, æn þo at þæn kumi egh, sum eþrin uar fæstær, ok hete
saklös. §. 1. Nu kunnu þer koma, sum i aghu sakinne, ok 15
han uill egh sin eþ gänga, hete fallin. Kombær ængin þerra,
sum i a sakinne, þa siti þær, til daghrin ær urþinga, ok
fa sin stæmnu manna eþ ok se saklös.
1. Öfvers, om många äga
del i böterna, åt hvem man först
3. Baþitiggia (för baþi tviggia 1. tvæggia) = baþi konj.
både, jfr annattigia, annat tvæggia, antviggia, antingia: ettdera,
antingen (tvæggia, tviggia är
gen. af tver, tvar, tu två).
5. Lagh fæsta: utfästa ed,
jfr Bjærk. R. fæsta lagh æller
pænninga fore brut sin.
7. Beþas (isl. beiðask) vb. dep.
Begära, flere beþas til [lagha] o:
flere fordra (ed af den
anklagade).
8. Eþataki m. Löftesman,
som går i borgen för en ed, som af
en annan skall gås. Taki
löftesman, jfr nysv. sätta i taka händer
samt fin. lånordet takaus borgen.
9,10. enum þöm, [ær] i sakinne
atte.
10, 11. Öfvers, och han aflägge den eden.
11. Eþsör l. eþför (af eþær
och suæria 1. föra) adj. (tid), då
det är tillåtet att aflägga ed i
rättegångssaker.
13. Efter nakuar(nokor), ængin,
annar m. fl. tillägges ofta þæn
likasom till en nogare
bestämning.
14. sum eþrin var fæstær
o: åt hvilken eden var utfäst.
16. heta fallin o: kallas (d. ä.
dömas) fäld i målet.
17. Urþinga oböjl. adj. Så
långt framskriden, att tingstid
är förbi, d. v. s. då solen gått ned.
18. Stæmnu manna eþær m.
Ed, hvarmed män, som varit
närvarande vid en sammankomst,
vittna om något, som där
förefallit.22
Kristnu B. XX.
XX. Vm huru præstær skal hælghþ biuþa ok bonde
kirkiu sökia.
Nu ær þæt bonda skyld um sunnudagh til kirkiu koma,
præstær a hælgþ biuþa ok fastudagha. Glömir præstær ok
brytær bonde, þa ær præstær sakær ok bonde osakær.
Biuþær præstær ok brytær bonde, þa ær bonde sakær; þær
hialpær hanum egh lönda skript flri. Þa æn han ær utan
sokna a uatnum ælla uæghum, þa skal han skript taka ok
egh fææ böta. §. 1. Nu firi allum andrum malum ælla
andrum fallum, þa hialpær lönda skript firi fea bot. Gær
han þuæra uærknaþ a þöm dagh, sum forhælgþ ær firi, þa
ær bonde sakær at þrim markum. Gær a ykil dagh, sakær
at siax örum.
XXI. Um æn man se annan at osiþum, þa skal præste til sighia.
Nu se maþær man at osiþum, þa skal han præste til
sighia; þa a præstær um sunnudagh i kirkiu durum standa
11. P u æra u ærknaþ ær m.
motsvarar till betydelsen stor
værknaþer i YG1. II, d. v. s.
groft 1. tungt arbete. Schlyter
kan ej förklara ordets första del,
som Tamm i Uppsalastudier s.
33 tror vara gen. sing. af ett
*þværi, en sidoform till isl. f vari
stång, stock, så att betydelsen
vore likartad med den af
svenska dialektordet ölockarbete: groft
och tungt arbete.
12. Ykil daghœr m. En
mindre hälgdag utan forhælgþ. Hvad
första delen af detta ord
egentligen betyder, är ovisst, säger
Schlyter; den torde kunna
härledas från enka ensam, hvilket
nu vanligen uttalas ynka, jfr
enstöþings dagher VM1. Bugge
i Nord. Tidskr. f. Filol. ny række
III s. 274 godkänner Schlyters
hänvisning till enstöþingsdagher
och därpå grundade härledning
ur ynka = enka. „ Ykil er
formel identisk med fsv. enkil:
enkling, isl. ekkill. Formen ykil
giver os ret til med Ihre at
for-klare ykiæ sige nei, ss. avi. av
œkki, ikki, i VGrl. skrivet med
et k (eki, iki}". — Ang. ykiæ
se dock Kock: Förkl. af fsv.
lagord s. 16 (1. med annan
paginering s. 80).
12. Gær [han] a ykil dagh,
\_þa ær han] sakær
14. Osiþær m. Osed, last:
öfvers, då han begår lastbar
gärning.
Kristnu B. XXI. 23
ok sua um annan, ok sua um þriþia, ok sua sighia: "þylikt
mal ær i minne sokn wrþit, nu biþær iak han hitte mik
ok rætte sik uiþ Guþ". Nu uill han egh rætta sik, þa skal
præstær hem til hans ganga ok biþia han rætta sik ok
sua sighia: "iak hauær þik kallat". Nu uill han egh rætta
sik, þa skal præstær taka þöm, sum kirkiu fæ göma, ok
ganga hem til hans ok biþia han rætta sik. Nu dyll han,
þa skal han eþ præsti festa ok þöm, sum kirkiufæ raþa i
sokninne, at han ær egh sandær at þerre gærþ. Gitær han
eþ gangit, wari saklös; falzs at eþe ok will rætta sik, þa
skal han skript taka ok egh fæ böta. Nu biuþær han egh
ræt firi sik, þa skal hanum iui fæmt leggia, þa ma han
fram sæghia. Nu will han þa lagh firi sik giua, þöm skal
soknari taka; bristær at eþe, þa skal han baþe fasta ok
fæ böta.
XXII. Um iula friþ ok paska, pingizs dagha ok kirkmæssu; æn man huggær annan.
Nu gangær in iula friþær a iula aptne, siþan
aptunsangær ær sungin, ok ær, þær til aptunsangær ær sungin
a attunda dagh æftir tolfta dagh. Nu gangær in paska friþær a oþinsdaghinum i dymbiluiku, þa up bindas klokkur,
3. Rætta vb. tr. Upprätta;
rætta sik: göra rätt för sig,
fullgöra livad man är skyldig; rætta
sik viþ Guþ: försona sig med Gud
genom undergående af
kyrkostraff.
6. P öm sum kirkiu fæ gerna
jfr kirkiu gömarin d. ä.
kyrkvärden, fl. 3 § 1.
12, 13. Öfvers, då skall
man förelägga honom lamt
däröfver och då (näml. när fämten
skall bestämmas) må prästen
offentligen säga brottslingens namn.
16, 17. Till genitiverna paska,
pingizs dagha ok kirkmæssu
underförstås friþ 1. hælghf.
19. Öfvers, och varar (eg.
är), till dess att aftonsång är
sjungen; þær til 1) adv. Därtill,
dittills. 2) konj. Till dess att,
på det att.
21. DymUluika 1.
dymbü-dagha uika (isl. =) f.
Dymmel-vecka; ordet kommer troligen
af dumbær stum, mörk, och
vek-kan fick utan tvifvel detta namn
däraf, att klockorna från och
med onsdagen näst fore påsk
(»klokna oþensdaghær"), då de
uppbundos för att ej mera gifva
ljud under dagarna fore påsk,
voro stumma, jfr dymmelveckans
franska benämning semaine mu-
24 Kristna B. XXII.
ok ær, þær til aptunsangær ær sungin a attunda dagh æfte
första dagh. Nu gangær pingz dagha hælghþ in a aptninum,
siþan aptunsangær ær sungin, ok ær, þær til aptunsangær
ær sungin a attunda daghinum. Nu ær kirkmæssu
hælghþ fran þy aptunsangær ær sungin a aptninum, ok ær,
þær til aptunsangær ær sungin a daghinum. Huar, sum
bærs i þæsse hælghþ, han ær sakær wiþær biskup at þrim
markum, ælla dyli mæþ tolf manna eþi.
XXIII. Huru man öki sak sina um Pætars mæssu, Olafs
mæssu ok Lafrinzs mæssu.
Nu skærdax hælghþ ok Pætars mæssu i Liongköpuughe
ok Olafs mæssu i Skæninghe ok um Lafrinzs mæssu i Suþurköpunge,
huar, sum þa huggær, siar ælla dræpær nakuarn
þæþan farande ælla þit farande ælla þær varande, han
ökir sak sina at fiuratighi markum. Þær skal tiughu
markær hawa kunungær af ok tiughu markær biskupær.
XXIIII. Vm æn man giuær eghn til klostærs ælla
kirkiu, ælla mæn bærias i kirkiu garþe.
Giuær maþær eghn til klöstær ælla kirkiu osiukær,
þa ma han helan huwþ lut giua ok haluæn, æn i hæluanum
liggær. Nu dela þön innan hæfþa, þa a han witzorþ
uita, huat han gaf, ok uita, huat han hafþe atær. Þæt
ette. Likaså var orgelmusiken
i kyrkorna ännu under förra
hälften af vårt århundrade
instäld under hela fastlagstiden
före påsk (Schlyter, Fritzner
5. Aptan, aptun f. 1) Afton.
2) Dagen före en högtidsdag
(h. l.).
9, 10. Pætars mæssa l. daghær:
Petri och Pauli dag; d. 29
juni, Olafs mæssa l. daghær:
den 29 juli, Lafrinzs l. Larens
mæssa l. Laurinzar daghær:
Larsmässa, Larsmässodag den
10 augusti.
11. [um] skærdax hælghþ.
Skærdaghær (isl. skírdagr),
skærþorsdaghær l. skæraþorsdaghær:
skärtorsdag.
20. Hvad som menas med
en hufvudlott, bestämmes strax
nedan.
21. Þön är ntr. plur., emedan
det åsyftar substantiv af
olika genus: klostret eller
kyrkan och gifvaren.
Kristna B. XXIIII. 25
ær en huwþ lutær: sua manga arftaka, sum han hauær, þa
ma han giua slikan lut, sum en þerra takær. Antuiggia
dylia, at han aldrigh gaf, ællas ok wita, at þætta gaf han
ok egh mera. Nu æn klöstær hauær laghhæfþat, þa wæri
mæþ fiughurtan manna eþe. §. 1. Nu bærias mæn i kirkiu
garþe, þa ær kirkiu garþær ouighþær; þa skal han sokna
mannum þrea markær böta firi huart mæssu fall, sum þer
fa, ok lata atær skira kirkiu garþin.
XXV. Um æn mæn dræpas i kirkiu inne, ælla man
uarþær firi biskupe laghlika wnnin.
Nu dræpas mæn i kirkiu, ælla gærs hor i kirkiu, þa
ær wixl af kirkiu; þæn, sum uixla spiællum ualdær, han
skal kirkiu uighia lata. §. 1. Nu warþær man firi biskupe
laghlika wnnin, þa skal biskupær hanum fæmtir læggia;
will han egh rætta sik, þa skal biskupær han i forbuþ
sætia firi skrift ok egh firi fea giald. Nu sitær han i
forbuþi um nat ok iamlanga, þa ma biskupær han i ban sætia,
Nu sitær han i banne nat ok iamlanga, þa ökis sak hans: þa
ær han at niu markum sakær. Nu all annur misfall, þön
sum man kunnu hænda, þa ökis skript hans ok egh feia
giald. Nu uill han egh bötas firi, þa skal biskupær
kununge til sæghia, kunungær ma han halshugga lata ok utan
4. D. v. s. den, å hvars
jord klostret eller kyrkan vunnit
laga häfd, bör med
fjortonmanna-ed styrka, antingen att han ej
gaf jorden eller att han ej gaf
så mycket jord.
;\6.-. han d. v. s. slagsmålets
upphofs- eller hufvudman.
10. Laghlika vunnin =
lagh-vunnin, såsom en hds. har i §
l, af laghuinna se s. 19a.
15. Forbup n. (af forbiufá):
mindre bann, förbud att deltaga
i den offentliga gudstjänsten och
begå den hel. nattvarden.
16. Öfvers, o. förk!,
därför att han vägrat underkasta
sig kyrkostraff och icke därför
att han underlåtit att betala
böterna.
17. Ban (mlat. banmis 1.
bannum) n. Kyrkans större bann,
den akt af kyrkotukt,
hvarigenom en församlingens medlem
uteslutes ur kyrkans gemenskap.
19. Misfall n. 1)
Olyckshändelse. 2) Synder (h. L).
21. Botas vb. dep. =zböta:
försona sitt brott genom böters
erläggande.
26 Kristnu B. XXV.
kirkiu garþ læggia. Þa skulu hans rætti arwa eghn hans
taka ok kunungær lösöra.
XXVI. Vm æn moþir myrþir barn sit heþit.
Nu myrþir moþir barn sit heþit, þa ær hon sak at
fiuratighi markum. Þem skal luka kununna mals man af
hænna pænningum ok sialfs sins pænninga, siþan egh uinnas
hænna at. Nu æn þæn kærir æptir, sum faþir uar barnsins,
þa skal konan böta hanum atta örtughur ok þrættan
markær, kununginum atta örtughær ok þrættan markær
ok biskupinuni åtta örtughær ok þrættan markær. Þa æn
han egh æfte kære, sum faþir uvar barnsins, þa skal
kunungin haua af kununne tiughu markær ok tiughu biskupær.
Kænnis kunu heþit morþ, þær skal egh soknare æftir
sökia, þæt skal hæræzs næmd slita. Nu æn hana uænis
þön sak, ok warþær egh takin uiþær, þa skal hæræz
næm-din annattiggia uæria hana ælla fælla. §. 1. Nu ma egh
biskups soknare þing stæmna firi ængte huma mal, utan
firi yppinbar mal ok laghwnnin.
XXVII. Um huru firi hor skal stæmna ok annur hor mal.
Giwær soknare bondans kunu hor sak mæþ stæmdu
þinge sua, at bondin gaf egh hænne förra sak, þa böte
6. ok [luka] sialfs sins
pænninga cl. ä, sina egna penningar.
„1 förening med pron. poss.
brukar isländskan genit. af siálfr
till uttryckande af samma
begrepp som eiginn, i hvilket fall
poss. alltid i kasus, kön och tal
rättar sig efter
siálfr.-------Förhållandet är enahanda i
fornsvenskan, hvarest i dylika
ord-förbindelser sialfs jämförelsevis
ofta drager poss. med sig i
ge-nit., men stundom icke."
Rydqvist: Sv. Spr. L. II s. 521.
6. Uinna, uan, vb. tr. 1)
Göra. 2) Yinna. 3) Öfverbevisa
o. s. v. samt slutligen finnas,
vara till, räcka, hvilken
betydelse också pass. uinnas har i
förening med prep. at eller til.
13. Öfvers, tillvitas kvinna
mord på odöpt barn
14. håna 1. hœnni uænis þön
sak o: denna sak tillvitas henne
på misstankar; uœna (isl. =)
af nan f. van, förmodan,
misstanke.
19. ok [um] annur hor mal.
Kristnu B. XXVII. 27
soknarin fiuratighi markær. Nu ma egh biskups soknare
bondans kunu sak giua firi hor, utan bondin giui hænni sialwær
sak i kirkiu ælla i annare samkuæmd. Þa æn han giwær
hænne sak firi samfundum, þa skal han antuiggia dylia mæþ
tolf manna eþe ælla böte biskupe þre markær. Nu æn han
takær annan man inne mæþ hænne i hor siangh ok windær
þöm til horsakinna mæþ lagha witnum ok lagha domum,
þa skal egh böta biskupe firi sak hænna, firi þy at hon
hauær allu þy forwærkat, sum hon atte i bo hans; ok han
a egh suara firi hana, utan han taki hana siþan atær in
til sin. Ok sua, æn hon löpær bort mæþ andrum manne
fran bondanum ok gær hor, þa skal han egh böta firi hana
biskups sak, þy at hon hauær allu þy forwærkat, sum hon
atte i bo bondans. Nu æn hon löpær bort firi owistan
skuld ok egh firi osiþa skuld, þa a bondin sökia ok swara
firi hana, alt þær til biskupær hawær þem skilt at. §. 1.
Nu æn bondin giwær andrum manne sak mæþ stæmdu
þingi firi kunu sina, sighær han haua giort hor undi sik,
þa a þæn bondin, sum æftir kære, egh böta biskupe, huat
hældær hin, sum han kærþe til, falzs ælla wærs firi horsiangina.
§. 2. Nu ma egh biskups soknare bondans dottur
ælla hans systur ælla hans frænkunu hor sak giua ælla
firi ætsku spiæll röpa, firi utan hon innitakin se ællas
bær barn witni. Giwær soknare hænne för sak, þa böte þrea
4. Samfund f. (nu ntr.), i
isl. samfundr m. 1) Folksamling,
sammankomst. 2) Sammanvaro,
umgänge. Öfvers, o. förkl.
om han (näml. mannen)
beskyller henne [för hor] där
människor äro församlade (och
biskopens åklagare sedan anklagar
henne för brottet), så skall han
(näml. mannen) antingen med
tolfmannaed bevisa, att han icke
gjort hustrun en sådan
beskyllning, eller böta åt biskopen tre
marker (naturligtvis under
förutsättning, att han icke kan
lagligen styrka sitt påstående).
10. utan o: om icke
14. Ovistan f. Oenighet, som
vållar, att människor ej kunna
vistas tillsamman.
18. Hor n. Hor,
äktenskapsbrott, tis. gær a hor tmdi man:
göra hor till förfång 1. skada
för någon. d. v. s. med dennes
hustru, likaså i norsk-isl. lagspr.
höra undir einn.
22. Frœnkuna^ frœndkona f.
Franka, jfr Kock: Undersökn.
i sv. språkhistoria s. 76 ff.
23. Öfvers, förutom om
hon öfverraskas på bar gärning.
Schlyter enl. hufvudhandskr. han.
28 Kristna B. XXVII.
markær firi hwart þing, sum han stæmnir; taki mark malsæghandin,
mark kunungur, mark alli mæn. Þa, æn annat
þerra ær mæþ sannu, þa böte biskupe þrea markær.
XXVIII. Vm hiona fælagh, huru biskupær ma lösa ok
binda, ok huat oloflikt ær.
Nu ær þæt biskups rættær hiona fælagh binda ok lösa
ok wita, huat luflikt ær, ok sua, huat sum oloflikt ær. Nu
æn han skil hionafælagh at, þa þæt þerra, sum þy waldær,
böte biskupe þrea markær; walda þön baþin, þa böte huart
þerra biskupe þrea markær.
XXIX. Um æn man sia præst ælla uigþan man, ok þön
mal, sum firi kirkiu dyr skal stæmna.
Nu æn man sia præst ælla wighþan man, þa böte biskupe
niu markær ok firi ængti banz mal annat. §. 1.
Firi þæssin mal, þa skal manne stæmnas firi kirkiu dyr:
warþær præstær ælla wighþær man slaghin, annat um
hionafælagh, þriþia, æn bonde sitær kuar mæþ tiunda, þa skal
han æfter paska firi kirkiu dyr kalla ok ække halda hans
rezskape up um pascha dagh, ok all þön mal, sum til skript
höra, þa stæmni hanum firi kirkiu dyr; ok æfte fea gialdit,
2. Alli mæn". 1) alla, 2)
alla de, som bo i häradet, hela
häradet, i hvilken betydelse
uttrycket förekommer såsom en
vanlig lagterm äfven i flere
andra landskapslagar.
2, 3. Annat þerra, näml.
hor eller œtsku spiœll. Öfvers,
om endera beskyllningen visar
sig sanningsenlig.
4. Hiona fælagh 1.
hiona-lagh n. Äktenskap; hion n. (vanl.
pl.): 1) man och hustru, 2)
husfolk, 3) i allmänhet person,
människa.
5. huat nämligen hiona
fælagh
8. þerra d. v. s. hiona.
11. ælla [annan] uigþan man
d, ä. klärk, munk.
14. Banz mol n. Sådant
brott, hvarigenom kyrkan ansågs
förolämpad och för hvilket böter
erlades till biskopen, som
slutligen kunde sätta brottslingen
i bann, om han ej gjorde rätt
för sig. Öfvers, och för intet
bannlysningsmål [böte han] annat
(näml. än nio marker).
Kristnu B. XXIX. 29
þa mæli til hans æfte lanz laghum. Kalla han æftir andrum
malum firi kirkiu dyr æn þön, sum nu æru saghþ, böte
þrea markær þæn, sum kallaþe.
XXX. Vm æn præstær bærs ok bonde.
Nu bærs præstær ok bonde, ok fa baþir iamna akomu
ælla baþe fullsære, iamkin baþe sarum sinum, ok bondin
böte biskupe niu markær firi bannit ok gangi til Roms ok
lati sik þær lösa af banninu. Nu warþær præstær sar ok
egh bonde, böte præstinum æfte lanz laghum, ok firi bannit
böte biskupe niu markær, ok gange til Roms ok late sik
af lösa. §. 1. Nu vitir præstær bonda, at han hauær han
slagit ælla sarghat; ær þæt fullsære, þa gange bondin þrætylftan
eþ firi sik; ær þæt skena ælla wrezs wærk, gange
tolf manna eþ firi sik ælla böte lagha bötær.
XXXI. Vm æn maþær latær uighia sik, ælla kona
gær i kirkiu æpter bonda sin ælla barn sit.
Nu latær man wighia sik mæþ kunu sinne, þa gæri
hwar æftir sinum wilia ok huart þerra ække minna til
l, 2. Öfvers, stämmer man
honom framför kyrkodörren
angående andra mål
6. Ftdlsœri n., fullsar n.
Fullt sår, i motsats till ökorna
åkomma, Uofuiti 1. Uoþlæti
blodvite och skena mindre sår,
skråma; slika tillfogades med
icke dödande vapen eller
tillhugg.
6. Öfvers, så må båda kvitta
sina sår, d. v. s. hvarderas rätt
till böter förfaller genom
kvittning.
16. Hufvudhandskriftens gær
förklarar Schlyter i sin edition
(s. 3 not. 17) stå i st. f. gar
och utbyter det mot varianten
gangcer, som förekommer i en
annan hds.; sålunda blefve
öfvers, går i kyrka. Men det
synes lika, om ej mer, sannolikt,
att gcer är riktigt, hvarför det
ock bibehålles i Lefflers upplaga.
Det bör nämligen fattas såsom
3 p. sing. pres. af gcera i bet.
utgöra, erlägga, betala [afgift],
och här nedan stadgas såväl om
afgiftens belopp som till hvad
den skulle användas. Altså
öfvers, erlägger afgift i kyrka.
Att gcera kan på detta sätt stå
absolut, synes af följande rad.
16. Öfvers, efter sitt bröllop
eller sin barnsbörd.
30 Kristnu B. XXXI.
offærs ok til lius æn tua örtughær. Ok gangær husfru i
kirkiu æfter barn sit ælla bonda sin, þa gæri ok tua örtughær
baþe til offærs ok til lius i huarre kirkiu gangunne.
Þa a præstær hana i kirkiu leþa; will egh præstær hana
i kirkiu leþa, böte firi þrea markær: mark bonda kununna,
tua markær biskupinum.
Hær byrias kunungx eþzsöre, i þöm tælias flokka
fiughurtan ok tiughu.
I. Vm hemsokn ok husbrut, ælla huar, sum i friþ
skal biþia.
Þæssin mal æru kunungx edzsöre. Riþær man hem
at andrum þæs uiliandis, at han will bondan ælla nakuat
7. Eþzsöre (af eþær och en
afledn. af suæria pret. sor) n.
1) Ed, edgång. 2) Konungens
och de förnämsta männens i
landet ed att försvara den allmänna
freden, hvilken ed först gafs af
Birger jarl och kon. Magnus
Ladulås (den senare genom
Alsnöstadgan 1280) och därefter
förnyades vid hvarje konungaval,
hvarför den ock heter kunungx
eþzsöre. Äfven brukas termen
eþsöre elliptiskt i st. f.
eþsöris-brut: edsöresbrott, handling
hvarigenom man bryter mot
konungens edsöre. I Alsnöstadgan
upptogos såsom sådana edsbrott:
att sarga eller dräpa någon i
hans eget eller en annans hus,
att våldföra kvinna, att dräpa
eller sarga i kyrka, på
kyrkogård eller på ting, att hämnas,
sedan förlikning blifvit ingången,
samt att hugga lem af en annan.
I landslagarna finnas dessutom
åtskilliga andra brott upptagna
såsom edsöresbrott. — l denna
öfverskrift står eþzsöre i
betydelsen af edsöresbalk.
9, 10. Biþia i friþ o: hos
konungen göra förbön för den
biltoge edsöresbrytaren, att han
må få fred och tillåtelse att
återkomma i riket.
11. Öfvers, dessa mål (1. fall)
äro brott mot konungs edsöre.
12. I glossariet till ÖGl.
förklarar Schlyter genit. þæs stå
i st. f. ack. þæt, men i
Ordboken har han öfvergifvit den
åsikten, med rätta, såsom man
kan finna af motsvarande
förhållande i isländskan. Då
nämligen därstädes ett pres.
particip, antager betydelsen af ett
adj. eller subst. betecknande den
person, som utför något eller
som har förmåga, vilja, åstundan
o. s. v. att utföra något, så styr
det genit., äfven om verbet i
andra fall styr annan kasus. Så
t. ex. i Siiorra Edda þess
roð-andi, styrandi himins ok jarðar,
i Vsp. märgs vitandi, m. fl. st.
(jfr Lund: Oldnord. ordföjningsl.
s. 149, Nygaard: Eddasprogets
syntax I s. 35).
12. Uiliandis þæs o: i den
Epzsore I.
31
hans hiona ælla annan þæn, sum i hans garþe gæst hawær
æJla hans garþ sökir i þrangum. Þaghar han i garþin
kombær skaþa at gæra, dræpær ælla siar ælla huggær
fullum samm ælla siar skenu ælla gör bloþuiti, alle þer,
sum þær æru mæþ i flok ok farunöte, þe hawa brutit eþsörit. 5
"§. 1. Riþær man at annars garþe firi ouinum sinum, ok
hin, sum æfte far, kasta ælla skiutær æftir hanum, sua at han
far af döþ ælla fullsære ælla bloþuiti, siþan han
kombær a hins tompt, sum han til hialpa sökir, ællas garþ
hans, þa hawær han ok alle þe, sum mæþ hanum uaru, io
brutit eþzsörit. Nu takær þæt hin, sum firi löpær, för æn
han kombær a hans tompt, sum han flyr til, ælla i hans
garþ, þa hawa þer egh brutit eþzsörit. §. 2. Nu riþa þer
hem at månne ok æn þo at þe uilia skaþa gæra ok gita
þer egh, ok þa, æn þe sia egh til bloþz ok egh hugga 15
ok egh dræpa, þa ær höttær mæþ ængu böttær. Bryta
afsikt. Den grammatiska
bestämningen af formen -andes,
-endes är en af de mest
svårlösta frågor i vårt språk, säger
Kydqvist (Sv. Spr. L. I s. 415 ff.),
och han lyckas icke häller ge
någon fullt tillfredsställande
lösning. Han synes vara mest böjd
för att fatta denna participiala
form på -s såsom ett med
geni-tivändelse bildadt adverb, hvilket
först i 14:de århundradet
började allmännare användas i ren
attributiv egenskap.
1. gæst är pret. part. af
gæsta: gästa, komma som gäst.
2, 3. ^Legendurn videtur:
skaþa gæra. Paghar han i
garþin kombær, dræpær etc."
Schlyter s. 28 not. 27. Men då borde
ackusativerna "bondan, nakuat och
annan þæn utbytas mot dativerna
l)ondanum, nokuru och andrum
1. aþrum þöm, hvilket vore altför
våldsamma förändringar. Bättre
därför att låta orden skaþa at
gæra behålla sin plats och till
will supplera den uteglömda
in-finitiven skaþa.
5. Farunöte (isl. foruneyti)
n. Följe, sällskap, jfr farunöter,
isl. forunautr följeslage, i isl.
äfven vb. foruneyta vara i följe
med ngn. Uttrycket i flock och
farnöte bibehålles ännu i
lagspråket och är, som ofta,
alli-tererande, jfr hus och hem, stad
och ställe, vikt och värde m. fl.
sådana talesätt.
8. Framför siþan har
huf-vudhandskr. ordet ælla, som ej
fins i de öfriga och alldeles stör
meningens sammanhang, hvarför
det med rätta utelämnas i
Schlyters upplaga.
14,15. Öfvers, och gitta ej
göra skada, ändock att de vilja
det
16. Öfvers, då erläggas inga
böter för det, att han blifvit ho-32 Eþzsöre I.
þer hus ælla skena ælla skiuua manne ælla skiuta, ok
kombær egh bloþuiti innan, þa böte þrea markær ælla
dyli mæþ tolf manna eþe ok gange ække förra tolf manna
eþin, för æn næmdin hauær han uart firi eþzsörit. §. 3.
5 Nu kan man þæn, sum hemsokn gær, i þy, sum han hemsokn gör, warþa sar ælla dræpin ælla far bloþuiti; þa ær
þæt alt ogilt, sum han fa i hemsokninne. §. 4. Nu kunnu
þer firi fara ok wilia flyia; allt þæt, sum þe fa i garþzs liþi
ælla a tomptinne, þæt ær alt ogilt. Nu æn þe aghas
10 uiþær i garþzs liþi ok falla fötær innan ok huwþ utan a
þöm, sum hemsokn giorþe, uari ogilt; falla fötær utan ok
huwþ innan, uari gildær, þy at þæþan fioll huwþ, sum fötær
stoþu. §. 5. Nu kan þæn löpa ur sinum garþe, sum þer
riþu hem at, ok dræpær, slar ælla huggær, siþan þer komu
15 ur hans garþe, böte æpte lanzs laghum. Par han sar ælla
warþær dræpin, siþan han kombær ur sinum garþe, þa botin
þer æptir lanzs laghum, sum þæt giorþu. §. 6. Nu fa þæn
sar, sum hemsokn gær, ælla warþær dræpin þæn, sum ængin
skaþa giorþe, þa uari ogilt þæt, sum han fik, ok huarte
20 han flyr egh friþ, ok egh hans bo skiptis. §. 7. Nu hittas
mæn i garþe satte ok skilias at osatte; þær ær egh brutit
tad (höttær är pret. part. af
höta: höta, hota).
1. Skena (isl. skeina) vb. tr.
1) Tillfoga sår med icke lifsfarligt vapen. 2) Rifva sönder.
Schlyter (Ordb. s. 554 b) tror
dock, att orden ælla skena först
tillkommit genom skriffel, hvilket
blifvit på fordom vanligt sätt
rättadt genom de tillagda orden
ælla skiuua, hvarefter både felet
och rättelsen genom missförstånd
blifvit afskrifna.
2. Koma innan, i 1. til o:
påkomma, tillkomma, inträffa, ske.
5, 6. Öfvers, vid det tillfälle,
då han gör hemgång
8. þer d. ä. de som göra
hemgång. — Hufvudhds. har i
garþzs liþi (i gårdsporten), hvil-
ket Schlyter i sin uppl. utbyter
mot varianten i garþe.
10. innan [garþs liþs]
12. Den slagne stod således
utanför gårdsporten och hade
ännu icke gjort sig skyldig till
hemgång, därför skulle för
honom böter erläggas såsom för
en oskyldig man.
18, 19. D. v. s. varder den
[som gör hemgång] dräpt, innan
han hann göra någon skada.
20. han näml. gärningsmannen.
21. Sattær (långt ä-ljud, isl.
sáttr) adj. Vänligt sinnad, ense,
såt (blott brukligt i tls. såta
vänner), häraf sæt 1. sœtt f.
förlikning, sæta l. sætta vb. tr.
förlika, jfr Tamm: Om fornn.
feminina på ti och på iþa sid. 16.Epzsöre I. 33
eþzssörit, utan han gange ur garþe, siþan han warþær
wre-þær, ok hæntir sik hiälp ælla uapn, ok gangær sua atær
i garþin ok huggær, siar ælla dræpær, þa hauær han ok
alle þer, sum mæþ hanum uaru, brutit eþzssörit. §. 8. Nu
a þæn i friþ biþia, sum husit aghær ok hemit, ok þæn a 5
boskiptit ok sua bötrina, sum sarit fik. Nu hauær annar
bönina æn arua manzssins, sum drapit fik, þa skal han
biþia firi hanum, sum husit aghær, ok sua brat han hauær
biþit firi hanum ok han hauær bot uiþ kunungin, þa stæmne
siþan draparanum annat þing ok uitne han, sum i dräpa- io
malum skils, ok fari þo friþlös firi hans arwm, þær til sum
han hauær bot uiþ þöm. Siþan han hauær bot uiþær hans
arua, þa uari saklös baþe firi kununge ok hæraþe firi
friþ-lösuna, þy at han haf þe förra bot uiþær kunungin. Nu
ær þæt landboe, sum hemsokn gærs till, ælla hauær leght 15
hus ælla lani; far han ælla nakuat hans hiona sar ælla
skenu ælla bloþuiti ælla warþær dræpin, þa a han baþe
boskipte ok sarabötrina ok i friþ biþia. Nu æn annar man
faar þæn, sum landboans garþ sökir, sar ælla skenu ælla
warþær dræpin, þa a han boskiptina ok bötrina, sum sarit 20
fik ælla drapit, ok biþi þæn i friþin, sum iorþæghandin ær,
ok egh landboan, utan iorþattarin gæri gærningina, ælla
6. Boskipti n. eller boskipt
f. 1) Boskifte, egendoms delning
i synnerhet då den genom brott
var förvärkad. 2) Målsägarens
andel af den förbrutna
egendomen; œglia boskipti o: hafva rätt
att såsom målsägare taga en lott
af boet.
10. Schlyter anser (s. 30 not.
71) att i st. f. annat bör insättas
enncet, ntr. af adj. enncer 1. ennar:
enkel, ensam, seDrB 3: pr.; enncet
þing betecknar ett ting, där ett
mål efter en enda stämning
af-göres, såsom förhållandet i
Östergötland var med drap, då
däremot andra mål, om svaranden
icke instälde sig, ej kunde
slutligen afgöras, förrän 4 eller 8
stämningar hade föregått.
15, 16. Öfvers, eller hafver
[den, hos hvilken hemgång [-göres]-] {+gö-
res]+} hyrdt hus eller till låns
[taget], »takit addendum vide turtt
Schlyter s. 30 not. 78.
19. Konstr. þæn, sum
land-boans garþ sökir, faar sar
22. Här står oblik kasus
landboan i st. f. nomin. landboen,
jfr arua DrB 2: pr. Äfven i
Västm. L. förekommer samma
oegentlighet, se Siljestrand:
Ord-böjn. i Yästm. L. s. 137.
334
Epzsöre I.
han uisi þit at skaþa gæra; þa biþi iorþattarin landboan
i friþ.
II. Um æn man hæmnis a sæt maal ælla bötær fæsta,
ælla hæmnas a annan.
5 Nu hæmnis man a sæt mal ok bot, han hauær brutit
eþzssörit; þa skal næmdin þæt uita, huat hældær annar
skil-naþær kom þerra mællum ællas egh. §. 1. Nu ma man egh
hæmnas æpte bötær fæsta, utan han bry té eþzssöre kunungx,
utan þa sen egh borghaþa ok sua se firi skilt, at bottins
io þa egh innan þæn dagh, sum þe saghþu, þa mattin þe
hæmnas. Æn uarþa bötær borghaþa, þa skal bötrina
borgha-ran kræuia ok egh hæmnas. Hæmnis han, siþan bötrina
æru borghaþa, þa hauær han brutit eþzssörit. Nu æn nakuat
ær bot af botinne, þa mughu þer egh hæmnas. §. 2. Nu
1. uisi f it o: sänder [andra]
dit
1. Orden iorþattarin
landboan äro i textkodex vanstälda
genom att iorþ är 2 ggr
skrifvet, i en annan hdskr. står
land-boan iorþattarim (sic). »Lege
landboan iorþattaran" (Schlyter
s. 30 not. 87), hvaraf landboan
(==. landboen) är subjekt.
3. Öfvers, sedan målet är
förlikt eller böter utfästa
9—11. Öfvers, utom då
borgen icke blifvit stäld för böterna
och det blifvit så stadgadt, att
erläggas icke böterna innan
den dag, som de sade, då kunde
de (näml. målsägarena) hämnas.
— Mattin är 3 pl. pres. konj.
af magha och motsvaras i isl.
af mcetti med «-omljud, som
alltid utom i första svaga
konju-gationen förekommer i
isländskans pret. konj., om blott
stamvokalen är för sådant omljud
mottaglig. Detta utgör just en
af hufvudsldljaktigheterna mellan
västn. och östn. språkgrupperna,
i ty att svenskan och danskan
här aldrig hafva omljud, utan
starka böjningens pret. konj. har
alltid samma vokal som plur.
af pret. ind. och svaga verbens
pret. konj. sammanfaller helt och
hållet med samma tempus i ind.,
utom 3 p. plur., som i ind.
ändas på M, i konj. på i. I
förbigående må anmärkas att
Rydqvist (i Sv. Spr. L. I s. 361)
icke ihågkommit denna olikhet
i ändelsen, då han säger enda
åtskillnaden mellan 3 p. pl. pret.
ind. och konj. vara det tillägg
af -n, som ofta i konj., men
aldrig i ind. låter se sig. Han
bygger t. o. m. härpå en annan
slutsats, nämligen att utan detta
förhållande väl aldrig detta
skiljemärke skulle bibehållits eller
antagits. Jfr härom ofvan s. 3b.Eþzsöre II. 35
ma egh man hæmnas a annan, æn annar gær gærþina;
hæmnis han sua, þa brytær han eþzssöre kunungxs. Þa skal
þæt hæraþs næmd uita, huat hældær þæn sami, sum han
hæmdis a, giorþe gærþina a han ællas annar. Giorþi þæn
sami egh gærþina a han, þa skulu þer þæt uita, huat hæl- 5
dær annar skialnaþær kom þerra mællum, ællas han hæmdis
a annan. Hæmdis han a annan, þa hawær han brutit eþzssörit.
III. Vm æn man takær kunu mæþ wald, ælla maþær
sitær firi andrum a þingx wægh ælla kirkiu. 10
Nu takær man kunu mæþ wald, þa hauær han brutit
eþzssörit. Synis a manninum ælla a klæþum hans þæt, sum
konan ref, ælla a kununne, ællas op ok akallan, þa skal hæraþzs næmd uita, huat þær ær sant um. Nu bryzs han
wiþær hana ok gitær egh sin uilia framt, slitær klæþe 15
hænna, höris op ok akallan; þa hauær han brutit eþzssörit.
§. 1. Nu sitær man firi andrum a þingxs uægh ælla kirkiu
uægh ok uill han dræpa, sargha ælla bæria, för æn han
kombær till þingh ælla kirkiu, ok dræpær, sargha ælla sla
bloþuiti, þa hauær han brutit eþzssörit. Nu kombær skial- 20
naþær manna mællum a þingx uægh ælla kirkiu ok egh
af längre awnd; far annar drap af andrum, þær ær egh
brutit eþzssörit. Nu sitær man firi andrum a þingx uægh
ælla kirkiu uægh, ok æn þo at han uili skaþa gæra ok
gitær egh, þa ær ok höttær mæþ ængu böttær. Nu huggær 25
man klæþe ælla vakn annars, skiutær ælla skiuuær a þingx
1. Öfvers, hämnas å en,
om en annan gör gärningen,
d. v. s. hämnas å någon annan
än själfva gärningsmannen.
9, 10. Öfvers, våldtager
kvinna eller sitter i försåt . . .
13. ællas [höris] op ok
åkallan
24, 25. Öfvers, och kan
ej göra [honom] skada, ehuru
han vill det,
26. Vakn, vanligare vapn n.
Vapen, jfr nyländskans m. fl.
dialekters våknhus, fsv. vaknahus
vapenhus samt sidoformerna sokn
och sopn i VGl. Växlingen
mellan k och fp förekommer
sporadiskt på det nordiska
språkområdet både i äldre och nyare
tider, se Rydqvist: Sv. Spr. L.
IV s. 239, Maurer i Arkiv IV
s. 286 f. — Då i fsv. vapn36
Epzsöre III.
uægh ælla kirkiu, ok kombær egh bloþuiti innan, þa dyli
mæþ tolf manna eþe ælla böte þrea markær. §. 2. Nu
dræpær man annan, huggær ælla siar bloþuiti a þingi ælla
i kirkiu sialure, þa ær þær brutit eþzsörit, utan þæt se mæþ
5 uaþa, firi þy at þær aghu alle friþ haua.
Illi. Um huru længe man hauær friþ til þingx ok
kirkiu.
Nu æn man far hem till sin af þinge ælla kirkiu, huar
sum gær gærningh til hans, för æn han hem kombær til sin,
io han hauær brutit eþzsörit. §. 1. Nu riþær han till
pæn-ningx öls, för æn han hem riþær, ællar ok annarsstazs, för
æn hem till sin, ok sitia þær hans ouini firi hanum ok
dræpa ælla sargha, þa haua þer egh brutit eþzsörit.
V. Vm æn man æltir annan af stæmnu ælla lagha
15 tilmælum.
Nu æltir man annan af þingstæmnu ælla andre stæmnu,
þær sum eþ skal gänga, ælla af annarre stæmnu ælla af
lagha tilmælum, þær brytær han, sum æltir, eþzsörit, æn þo
at þær kombær ængin akoma a, þy at ængin þorþe sækta
vokalen är lång (jfr isl. vápri),
skulle man i nysv. vänta vapen,
ej vapen, likasom dän. hwvaaben,
jfr härom Tamm: Fonet, kännet.
på lånord i nysv. s. 55.
4. i kirkiu sialure (isl. sjal fri):
i själfva kyrkan.
11. Annarsstazs adv.
Annorstädes. „Formen annor, som är
riktig i annorledes och
annor-hmda, är oegentlig i annorstädes,
emedan det i detta ord ingående
staf er (ställe) är m. I grunden
är talspråkets annanstädes
rättare än annorstädes, liksom det
nu vanligen skrifves någonstädes,
ej någorstädes (Akad. Ordl. i
öfverensstämmelse med Rydqvist:
Den hist. språkforskn. s. 40).
Också det äldre språket gjorde
sig skyldigt till dylika
^oegent-ligheter", jfr t. ex. ordet
annur-kost, annurJcu-st i det följande
(Uaþ. 35).
14, 15. D. v. s. drifver
annan från ting eller annan
sammankomst för att hindra honom
att där utföra sin talan. Tïlmœle
n. tilltal (inför rätta); hvilka
fall, som under denna benämning
skulle innefattas, ser man af det
följande.
19. Sækta vb. tr. Tilltala
inför rätta ish. i brottmål, jfrEþzsöre V. 37
ælla sökia firi hötzlum. Þæt kalla lagha tilmæle uara: man
stæmne manne þing ok warþær slaghin ælla æltær af uæghinum, ælla þa han riþær till þingx ok uill mæla at þingstæmnu sinne, ælla sitær fæmt ok warþær slaghin ælla
æltær af, ælla ok þa han uill sighia til eþa, ælla ok þa han 5
uill sin eþ sea, þa æru þæssin lagha tilmæle ok egh flere.
Huar sum annan slar ælla æltir af, þe haua brutit eþzsörit.
Nu skal þæt hæræzs næmd uita, huat han fluþe hældær
þrængdær ælla sialfsuiliandis, ælla hin ælte han af þingstæmnu, ællas kom annar skialnaþær þerra mellum ok egh 10
af þingstæmnunne. §. 1. Nu a han friþ heman fran sin
ok til stæmnu, ok sua atær hem till sin. Dræpær man han,
sarghar ælla sla bloþuiti a uæghinum til fæmtinna ælla
fran fæmtinne, þær firi at han stæmde ællas fæmta uildi,
þa hauær han brutit eþzsörit. §. 2. Nu sitia þer firi hanum 15
a uægh ok gita han huarte dræpit ælla sarghat ælla slaghit bloþuiti, þær ær ok höttær sköt böttær.
VI. Um æn man leþir annan til stukxs ok huggær
af fot ælla hand.
Nu leþir maþær man till stoks ok huggær af hændær 20
ælla fötær, þa alle þe, sum mæþ hanum uaru, þe haua brutit
eþzsörit. Nu kumbær i uakna skipte mællum þerra, þa ær
egh brutit eþzsörit.
sækt rättegång, sækia göra sig
l. annan saker till ngt; sækta
ælla sökia, allitererande och halfrimmade uttryck o: lagsöka.
3, 4. Öfvers, och vill
utföra sin talan i mål, som han
instämt
4, sitia fæmt o: vara
tillstädes å fämt.
5, 6. Sighia til eþa o: tillsäga
att man vill gå ed, i motsats
till eþ sin sea o: mottaga den ed,
som göres af vederparten, äfven
blott sea utan att obj. eþ
utsättes.
7. þe haua i st. f. han hauær
10, 11. Öfvers, annan och
ej af stämningen till tinget
framkallad oenighet
18. Stukkœr 1. stokkœr m.
Stock. Med uttrycket leþa man
til stukxs äro likbetydande dragha
man til stoks 1. stens 1. stæþiu
1. stubba, näml. i afsikt att hugga
af honom någon lem.
22. Öfvers. Uppstår
vapenskifte-(= strid) mellan dem (näml.
med den påföljd, att den ene
leder den andre till stocks och
stympar honom), då ...38
E])zsöre VII.
VII. Vm æn man hæmnis a kunungx dorn ælla fore
man mæþ wald af sinum garþe.
Nu hæmnis man a kunungx dorn, dræpær ælla siar.
huggær fullsære, ælla hæmnis man þær firi, at han uitnaþe
ð amot hanum, flri kunungx dorn, ælla hæmnis a han, siþan
han hauær sæt uiþær han sina sak ælla sit fæþrini
lagh-lika uart firi hanum; hæmnis han þær firi, þa hauær han
ok alle þer, sum mæþ hanum uaru, brutit eþzsörit; þa uiti
hæræþzs næmclin, huat hældær han hæmdis, ælla kom an-
10 nar skialnaþær þerra mællum. § 1. Nu riþær man hem at
andrum ok fore han mæþ uald ur sinum garþe, æn þo at
han bryte egh hus ælla gær ængum bloþuiti i garþinum,
þaghar han kombær ur garþinum, bindær han fullum
ban-dum, dræpær, huggær fulsære ælla stukka, þa hauær han
15 brutit eþzsörit, utan þæt se kunungx dombær ælla annars
þæs dombær, sum kunungx dorn hauær, ælla leþes a han
sandær þiufnaþær, ælla takx mæþ randzsak ur husum hans
sandær þiufnaþær.
20
VIII. Um huru skipta skal æfte þen kunungx eþsöre
brytær.
Nu æru all þæssin mal kunungx eþzsöre. Huar sum
þöm brytær, æ huru mange, sum þe æru hælzst saman, þe
1. D. v. s. sedan
konungsdom fallit i målet.
2. sinum o: hans; bruket af
det reflexiva pronomen är i
fornsv. långt ifrån lika
regelbundet som i vårt nuvarande språk.
14. Stukka 1. stokka vb. tr.
Sätta någon med fötterna i stock,
ett straifredskap försedt med hål,
hvaruti förbrytarens ben
instuk-kos och fastgjordes. Straffet
ut-stods i kyrkans vapenhus, där
den dömde kunde heskådas af
kyrkfolket. Stockstraff förekom
i Sverge och Finland ännu
under förra hälften af innevarande
sekel.
16—18. Öfvers, eller [om
ej] värklig tjufnad bevisas på
den bortsläpade eller med
ran-sakning tages ur hans hus
värk-ligt tjufgods. Randzsak 1.
rån-sak n. med biformen ransökan
f. (isl. rannsak, rannsakan af
rann hus, got. razn, ej såsom
enkelt återfunnet i fsv.) o:
ran-sakning efter tjufgods i en
annans hus; vb. ransaka, som egentl,
betyder värkställa sådan
husundersökning, har redan i fsv.
bemärkelsen undersöka i allmänhet.
19, 20. Öfvers. Huru man
skall skifta dens gods, som
bryter konungs edsöre.Ef>zsöre VIII.
39
haua allu þy foruærkat, sum þe aghu ouan a iorþinne, ok
biltugha uara um alt rikit, ok þerra gozs, sum þe aghu,
skal skiptas i þrea lyti: en lutin malsæghandanum, annan
kununginum, þriþia hæræþinu.
IX. Vm at þer forwærka egh þerra husfru lut ælla 5
þerra barna.
Nu foruærka þer egh þera barna lut ok egh þerra
husfru lut ok ængsins þæs lut, sum i bo a mæþ þöm, utan
þerra lut en samins. Þy at engin ma annars lut foruærka,
sua skal huar ensamin sina sak böta. io
X. Um hua sum biltugha mæn haldær, ok þæn þe haua
brutit uiþ skal flri þöm biþia.
Nu huar, sum þöm haldær, þæt ær sua undistandande,
at huar, sum þöm föþir mera æn et mal ælla hialpær þem
1. »alt det, som de äga
ofvan på jorden", d. ä. all deras
lösegendom.
2. Biltughœr, biltoghcer med
oböjlig biform biltugha, adj.
Biltog, fredlös inom riket till dess
förlikning skett med målsägaren
och konungen på dennes förbön
gifvit förbrytaren fred. Ordet
återfinnes ej i isl.-no. och någon
antaglig etymologisk utredning
däraf är icke gifven.
2. Inf. uara är genom ok
förenad med þe haua. wDå två
ord sammanbindas med ok,
sättes det senare stundom i
infini-tivus, ehuru det förra står i en
finit modus" (Schlyters företal
till hans upplaga af ÖG1. s. IV f.).
Sådana fall förekomma äfven i
DrB 17:2, ÆB 12: l, ES 3: l,
HB 4: l, BB 9: 7 o. fl. st.
5. þer [sum kunungx eþsöre
bryta],
5. Husfrugha, husfrua,
husfru, husprea (VGL), husfröa (~ isl.
hüsfreyja] eg. husets härskarinna.
Häraf har formen hustru utbildat
sig, se Noreen i Nord. Tidskr.
f. Filol. ny r. IV s. 35 ff. och
i Arkiv I s. 295 ff.
8. Öfvers, som i boet äger
del med dem
11. Prep. um styr ack., som
vore huarn 1. huan", man får
väl här taga huasum ss. ett
oböjligt sammansatt ord
(förekommer i Västmannalagen).
13. Pres. part. undistandande
har här bet. af gerundivum:
detta är så till förståendes, bör
förstås så. I f ht. motsvaras
detta af ett s. k. gerundium,
hvilket dock af nyare gramma-40
Efzsore X.
til nakuat ilt at gæra, siþan þer uarþa biltugha, ælla ueta
þem nakuara foruist, han böte fiuratighi markær ælla dyli
mæþ þrætylftum eþe. Þa æn þæt bærs til kunungx ræfst,
þa skal hæræzs næmd uita, huat sum þær ær sant um. Ok
5 hua sum samuist hauær mæþ þöm ælla giuær þöm en mal
uarþ, þa böte han þrea markær ælla dyli mæþ tolf manna
eþe. Nu æn kirkiu sokn ælla fiarþungx hæræþe ælla alt
hæræþe hauær samuist mæþ hanum, þa dyli ælla böte æfte
þy, sum framleþis skils firi biltugha mæn. §. 1. Nu aghu
io þer biltugha uara, þær til þæn biþær firi þöm, sum þer bmtu
til, ælla hans arui, ælla annar þæn, sum husit ok hemit a,
sum för uar skilt. Þaghar han biþær firi þöm, þa skal
ku-nungur þöm friþ giua ælla þæn, sum kunungxs þylikt uald
hauær, at han ma þöm friþ giua. Þa skulu þer lösa uiþ ku-
15 nung mæþ fiuratighi markum, ok þæt ær hans ensak. §. 2.
Nu skal um all eþzsöre hæræzs næmd uita, huat þær ær
sant um, þön hæræzs næmd, sum af þy hæræþe ær, sum
gærþin uar gör i.
tici (t. ex. Braune: Althochd.
Gram. § 315) benämnes genit.
och dat. af infinitiven. Jfr f eet
ær sua undistanda E S 11: 1.
1. Ueta, -tte (isl. veita, -tta
3 sv. konj.) vb. tr. Gifva, lämna.
I st. f. ueta skulle man här
vänta uetær, samordnadt med
f öpir, hiälp ær. Antingen är ueta
inf., i hvilket fall Schlyters
ofvan (s. 39a) nämda anmärkning
bör omfatta äfven konj. ælla,
eller ock är ueta 3 p. pl. pres.
sing. ind. och står anakolutiskt,
ett -konstruktionssätt, som i ÖG1.
är ganska vanligt.
2. Foruist (isl. =) f. Beskydd,
hjälp, däraf foruista(r) man o:
eg. beskyddare, sedan anförare
för en bröllopsskara, som för
bruden till hennes nya hem, jfr
GB 8:2 och 9: 1.
3. Konungens domstol, där
hans domsrätt utöfvades på ting,
som hölls i konungens eller
någon af honom därtill förordnad
persons närvaro. Utförligare
härom i not till RB öfverskrift.
5, 6. Mal uarþær m. Ett
mål mat. Ordet bör betraktas
som sammansatt, i följd hvaraf
räkneordet en i ans. till genus
bestämmes af uarþ.
11. D. ä. det hus, där den
biltog dömde gjorde hemgång.
14. D. ä. lösa sig från
fredlösheten medels erläggande af
40 marker åt konungen.
15. Ensak f. Ensak, böter
som tillfalla en ensam person
t. ex. målsägaren 1. konungen.Eþzsöre XI. 41
XI. Um huru hærazhöfþingi skal biltugha mæn uptælia;
þær ma egh eþa amote ganga.
Nu skal hæræzs höfþingi þöm a þingi biltugha leggia
ok alla þöm up tælia. Sæghær hæræzs höfþingi egh uita
þöm up tælia, þa skal annan dagh undi taka ok þæt san- 5
nästa leta, ok siþan skal han a þöm dagh, sum til ær takin,
firi næmd a þingi þöm up tælia, ok þe, sum han þa up
tæl, þe skulu biltugha uara ok egh dylia. Nu ma han egh
eþ þær firi gänga, egh tolf manna eþ, egh þrætylftan eþ
ok egh tuætylftan eþ; huar, sum þær gangær eþ firi, han 10
böte firi ulagh.
XII. Vm at þæn ma egh witna, sum skaþan fik, för æn
næmdin hauær fælt ælla wart.
Nu ma egh þæn skaþan fik uitna, sökia ælla stæmna
up a þæn, sum skaþan giorþe, för næmdin hauær antuiggia 15
fælt ælla uart, utan han skal fara til þingxs ok yppinbara
þær malit, ok siþan skal malit standa kuart til kunungxs
ræfst. Gangær han nakuarum uitnum a för, þa æru þön
ulagh. Nu æn næmdin fælle han, þa ma hin egh för. han
sökia, þy at han ær biltugha. Nu æn næmdin uær firi eþ- 20
sörit, þa ma han siþan sökia, huat þæt ær hældær drap,
sar ælla bloþuiti ælla skena. Sua ma þæn, sum gærþina
giorþe, siþan næmdin hauær han uart firi eþzsörit, mæþ eþe
dylia æfti lanzs laghum.
XIII. Vm at all þön mal, sum eþzsöre æru, skulu slitas 25
a kunungxs ræfst.
Nu þæssin mal all, sum nu æru eþzsöre, þön skulu
slitas a kunungxs ræfst.
3. þöm [sum kunungx eþzsöre
brutit haua]
5. Undi taka vb. tr. Bestämma,
utsätta, jfr eng. undertake:
företaga sig, ombesörja.
8. han [sum hæræzs höfþingi
up tæl]
27. sum nu. æru eþzsöre d.
ä. som enligt hvad nu stadgats
äro edsöresmål.42 Eþzsöre XIIII.
XIIII. Vm at en man ma eþzsöre bryta ok hemsokn gæra.
Nu ma en man hemsokn gæra ok eþzsöre bryta, æn
för, þa matte egh en man hemsokn gæra, för æn eþzsörit
gafs.
5 XV. Um at egh ma kona ezsöre bryta ælla ughurmaghi
ok egh þræll.
Nu ma egh kona eþzsöre bryta, þy at hon ma egh
biltugha uara. §. 1. Nu ma egh ughurmaghi eþzsöre bryta;
kæris þæt til hans, þa skal næmdin han suæria egh
ughur-K) magha uara. §. 2. Nu ma egh þræll eþsöre bryta, þy at
han ma egh biltugha uara. Þy at uare þæt sua, at han
matte biltugha fara, þa bruti han giarna eþzsörit, þær til
at han matte biltugha uara.
XVI. Vm æn þræll kan eþzsöre bryta, ok huru bonde
15 skal firi han böta.
Nu æn han kan bryta eþzsörit, þa skal þæn, sum
þræ-lin a, böta åtta örtughur ok þrættan markær. Þa æn bondin
2—4. för æn eþzsörit gafs
d. ä. förr än dessa fredslagar
och de där stadgade
straffbestämmelserna funnos.
Andemeningen af denna egendomligt
affattade flock är väl denna: om
en man nu gör hemgång,
ådrager han sig straff ej endast för
detta brott, utan äfven för att
han brutit konungens edsöre,
men förut kunde icke hans
öfverfall af en annan i dennes hus
kallas hemgång, enär husfrid
först genom edsöreslagarna vardt
enhvar tillförsäkrad.
5. Ughurmaghi, oghormaghi,
ovormagi, oformaghi m.
Öfver-mage, den som ej har fylt 15
år; i vidsträktare bem.
innefattar denna benämning äfven
kvinna af hvad ålder som hälst.
Bättre än Schlyters förklaring
af detta ord (af över en nekande
partikel och vb. magha kunna,
förmå) är Bugges (i Tidskr. f.
Nord. Filol., ny række, III s.
268), enl. hvilken den här ofvan
sist anförda formen oformaghi
(Gotl. L.) är den egentliga och
har uppstått af o-for-maghi
oförmående person. Häraf är
öfver-måge folketymologisk ombildning.
Också andra exempel på växlin:
gen f— > v och /» —> g, gh
inne i orden finnas, se Rydqvist:
Sv. Spr. L. IV ss. 248 o. 249.Eþzsöre XVI.
43
will egh böta firi han innan finrum lagha þingum ok
fiu-rum lagha fæmtum, þa skal þrælin up hængia uiþ garþzs
liþ þæs, sum han a.
XVII. Um æn kona myrþi man sin ælla man kunu sina
ælla þön wænas þa sak. 5
Nu kan sua uarþa, at kona myrþi man sin ælla bonde
kunu sina; þa skal han stæghla, æn han gær þat, ok hana
stenka, æn hon gær þæt. Nu uænis þön sak til þerra; þa
uar þæt sua först i laghum, at þön skuldu uæria sik mæþ
iarne ok Guþzs domi, ok siþan Birghir iarl han gaf af iarn io
byrþina, þa ær þæt sua, at uilia þe, sum æfte kæra, biþa
kunungxs ræfst, þa skal lata þæn fånga, sum kæris til, ok
baþe leta at uitnum, æn san uitne hittas þær til, ok sua
mæþ kuskan, æn will egh sialuær uiþær ganga. Hittir man þær
fulla sannind til ælla uitni, ælla gangær sialuær uiþær, þa skal 15
han stæghla ok hana stenka lata. Nu æn þæn, sum æfte kære,
will egh biþa kunungx ræfst, utan stæmni ok söki æfte,
þa skal þæn dylia mæþ þrætylftum eþe, sum sakin gafs;
bristær at eþe, böte fiuratighi markær ok egh lif hans.
7. Stæghla,-de, -der (isl. stegla
1. staglfestá) af stæghl 1. stægil,
isl. stagl: stegel, hjul, vb. tr.
Kådbråka och stegla d. v. s.
med ett hjul sönderslå
brottslingens lemmar och sedan infläta
kroppen i hjulet, som sättes på
spetsen af en upprest påle.
Sedan rådbråknings straffet af
skaffats, inskränktes ordets
bemärkelse till den återstående
oväsentliga delen af det f örna straffet.
10. larn, icern n. Järn; här
menas det glödande järn, som
brukades vid järnbörd, en s. k.
Guþzs dombær, hvarom se Hjärne:
Den fsv. nämnden ss. 9 och 54
samt K. v. Amira i Pauls
Grund-riss 11,2 s. 197 ff.
10, 11. Öfvers, sedan
Birger jarl afskaffade järnbörden
13, 14. ok sua [leta] mæþ
kuskan. Kuskan f. o: nödgande
(med öfvertalning eller hotelser)
af vb. kuska, som ofta ny t j as i
sammanställningen kuska ælla
lokka: med skarpa 1. milda ord
söka förmå ngn till bekännelse.44
Epzsöre XVIII.
XVIII. Vm æn bonde kan raþa kunu sinne sua, at hon
kan fa döþ af, ok huru siþan ærwis.
Nu fa han raþa hænne of harþlika, sua at hon fa döþ
af gen hans uilia; þa skal han sökia, sum framleþes skils
5 firi drap, ok egh stæghla. Þa hauær han foruærkat allu
þy han atte up taka af hænna gozs, þy sum lösöra æru.
Ok allan hænna rættan þriþiungh, sum hon giptis til, þa takin
hænna arua af hans gozs ok bötrina firi hana; ok þæt
gange aldrigh hanum till arfs, bondanum, ok ængum af hans
io ætta lægh, utan þön hauin baþin barn saman. Haua þön
baþin barn saman, þa skulu barnin hana ærua, ok þæn skal
barnin röghta, sum næste möþrinis frændin ær, æn egh
æru barnin til skials kumin, ok göma þæt barnumin undi
sinne uærn, þær til þön til skials koma. Ær egh bæggia
15 barn til, þa skal undi möþringa ganga þæt, sum hon atte,
þy at ængin a þæn annan ærua, sum dræpær. Nu kan
1. Framför en infinitiv
utmärker "kunna ofta en hypotes,
så här: om en bonde agar sin
hustru.
3. Fa framfor ett annat verb
i infinitivus betecknar, att ngt
sker händelsevis.
4. Öfvers, lagsöka honom.
5. 6. Orden allu þy, som i
hufvudhandskriften ersättas af
alt þæt, äro här af Schlyter
insatta i enlighet med en af de
andra hdss., ty verbet foruærka
konstrueras å andra ställen med
dativus, jfr KB 27: pr., Eþs. 8,20
m. fl. — Leffler bibehåller här
ackusativen.
10. Ætta læggær m. Mans
1. hustrus, faders 1. moders
släktingar, hvar släkt för sig. I
nysv. är ättelägg d. s. s. ättling.
12. Röghta vb. tr. 1) Sköta,
vårda. 2) Ansa; det nysv. rykta
brukas blott om hästar.
12, 13. Orden sum næste
--------til skials kumin äro af
Schlyter ur en annan handskrift
insatta i st. f. f æn næste
möþrinis frændin ær, æn egh ær
"barnit til skials kumit,
hvarigenom den omotiverade växlingen
mellan pluralis och singularis
undvikes. Dock äro denna och
dylika inkonsekvenser i lagens
språk så vanliga, att ändringen
förefaller onödig, l Lefflers
upplaga är den därför icke
införd.
13. Skial, skiæl, skæl, skil,
n. merendels plur. (jfr vb. skilia):
skillnad, gränsskillnad, i nysv.
ännu vägsM/. 2) Urskillning,
förstånd, däraf nysv. oskälig (om
djur). 3) Skäl, orsak. 4) Skäl,
bevis. Öfvers, om icke barnen
äro till moget förstånd komna
15, 16. Öfvers, då skall
det, som hon ägde, tillfalla
släktingarna på mödernet.
Möþringar m. plur.)( fæþrinis frændær.Eþzsöre XVIII.
45
barnit þæt döia ok hauær egh rættan skaparua æfti sik;
þæt ærui aldrigh þæn ætta læggin, sum dræpær, þæn ætta
læggrin, sum næstær ær ok skaþan fik, þe æruin barnit.
XIX. Um æn kona dræpær man sin, þa takær hon ængte
af hans gozs ok egh hindradaxs gæf. 5
Sua ok, æn hon dræpær han, þa takær hon ængte af
hans gozs ok egh hindradaxs gæf ok ængin þæn ræt, sum
hon uar gift til ælla giuin, utan þön hauin baþin barn
saman. Haua þön baþin barn saman, þa skal barnit han
ærua, ok þæn skal barnit röghta, þæn næste fæþrinis 10
frændin ær, æn egh ær barnit til skils kumit, ok göma
þæt barninu undi sinni uærn, þær til at þæt til skials
kombær. Ær egh bæggia þerra barn til, þa æruin fæþrinis
frændær ok takin allan sin ræt ok bötær firi bondan.
XX. Vm æn annat þerra dræpær annat mæþ waþa, ok 15
huru þær bötis ælla ærwis.
Nu dræpær annat þerra annat mæþ uaþa, þa böte, sum
i uaþa botum skils, ok haui allu þy foruærkat, sum hær ær
nu firi skilt, sum huart þerra atte mæþ andru at taka.
1. SJcaparui m. Rätt
arfvinge, bröstarfvinge, egentl. den
som är skapad 1. född till
arfvinge.
2, 3. Öfvers. o. förklar,
det ärfve aldrig dråparens släkt
(eg. den släkt, som dräper), [utan]
den släkten, som är [barnet]
närmast och led skadan (näml.
då dråpet föröfvades), de [-[släktingarna]-] {+[släk-
tingarna]+} må ärfva barnet.
7. Hindradaghær 1. hinder
-dagher (jfr isl. hindri senare och
vårt vb hindra eg. hålla tillbaka)
m. Den dag, som följer näst
efter gipta kvældær, hvarmed
förstås aftonen, då äktenskap
fullbordas genom den af giftomannen förrättade ceremoni, som
benämdes gipt L gift. Häraf
hindradaxs gæf f. morgongåfva,
så kallad däraf, att den gafs
om morgonen på hindradagen
åt hustrun af mannen.
8. gift ælla giuin,
allitererande synonym.
17, 18. Öfvers, såsom i lag
stadgas om böter för vådadråp
18, 19. Öfvers, och hafve,
i enlighet med hvad nu här är
därom stadgadt, förvärkat alt
det, som hvardera ägde att [i46 Eþzsöre XXI.
XXL Um æn man myrþi barn sit ælla kona, siþan þæt
ær kristit.
Nu myrþi man ælla kona barn sit, siþan þæt ær kristit,
þa skal han stæghla ok hana stenka lata, æn þæt uarþær
o yppinbart. Kæra þön firi kunungx ræfst, þa skal þylik
at-letan uara þær æfte, sum iui þæt förra morþit uar skilt;
ok þæt þerra, sum myrþir, þa skal þæt mista þæs arf ok
þæs ætta læggær, þy at ængin ma annan sik til arfs
dræpa.
io XXII. Vm æn barne kan ofharþlika raþit warþa, ok
huru þær bötis firi.
Nu kan ofharþlika raþit uarþa, sua at þæt dör af, þa
skal þær firi botas, sum skils firi i botum, ok egh lif sit
firi gialda. Ok þo a aldrigh þæn ærwa, sum dræpær, huat
15 hældær han dræpær mæþ uaþa ælla uilia.
XXIII. Um æn moþir ligær barn sit hæl ælla barnit
hawær stupfaþur.
Utan moþir kunni liggia hæl barn sit, þa ær egh hon
uærþ arf sit mista. Nu kunnu fæþrinis frændær kæra til
20 hænna, hui hun la hæl barn sit mæþ sinum uilia, þa uærin
hana hænna frændær mæþ þrætylftum eþe, at hun la al-
följd af giftet] bekomma med den
andra. — Neutrum nytjas alltid,
då personer af olika kön åsyftas.
7—9. Öfvers, och den af
makarna, som mördar, äfvensom
dess släkt skall mista sitt arf
[efter barnet], ty ingen må dräpa
en annan i afsikt att få arf efter
honom. Här är värslämning
(Lind: Om Rim etc. s. 86):
ængin ma annan
sik til arfs dræpa.
12. nu kan [barne] o f
harþlika raþit uarþa
13. i \uaþa\ botum, jfr s. 45
r. 18.
18. Vtan konj. 1) Om ej.
2) Utom, undantagande (då
därefter följer ett nonien 1. pron.
i nominativus 1. en ny sats, så
att utan ej kan vara preposition,
hvarpå ack. hade måst följa),
således Öfvers. Undantagande
(näml. från hvad i slutet af förra
flocken stadgades) om det skulle
hända, att en moder ligger ihjäl
sitt barn, dåEpzsüre XXIII.
47
drigh þæt hæl mæþ sinum uilia. Ok hauær hun sua fatöka
frændær, at þe orka egh þrætylftan eþ ganga, þa læggin
þæt til hæræzs næmdinna, huat hun uill hældær, uæria ælla
fælla. §. 1. Kan sua uarþa, at hun giptis, þa gömi sik, at
hon læggi egh sit barn i siang mæþ stiupfæþrinum. Dör 5
þæt i sianginne mæþ stiupfaþrinum, þa a hun at mista aruit.
Nu kunnu þer þrætta fæþrinis frændrini, at þæt la döt i
bæggia þerra siang, ok þön sighia ne gen, þa ligge þæt
til hærazs næmdinna. Fællir næmdin þöm, þa botin fiuratighi
markær ok ut aruit. io
XXII1I. Um æn þæt, sum myrt ær, hauær samsyþini.
Dræpær mæþ uaþa, þa böte, sum i uaþabotum skils, ok
haui þo foruærkat allu aruinu þy, sum han ællæ ærua
matte, utan þæt myrt æ haui samsyþini. Hauær þæt
sam-syþkini, þa ær þæt þæs arui; ok þæs arf skal þæn, sum 15
næstær ær a þæs alf, göma, egh þæs, sum drap ælla myrþi,
1. Fatökær, fateker, fatugher,
fatigher (isl. fátäkr) adj. Fattig;
ordet, hvilket redan tidigt
betraktades såsom afledt, hvilket
vi finna af afledningsändelserna
-ugher, -igher, är ursprung!,
sammansatt och har uppstått af adj.
far plur. f air, nysv. få, och vb.
taka, således egentl, ^som har
litet att taga till".
2. Det medförde ej ringa
kostnad att åt 36 man betala
deras tingsresa.
4. Öfvers, att hon träder
i [nytt] gifte
7, 8. Öfvers. Om barnets
fränder å fädernet väcka tvist
[och påstå] att barnet låg dödt
i bäggederas säng och de (näml.
modern och styffadern) förneka
det, då ...
11. Samsyþini är
otvifvelaktigt skriffel för samsyþkini
eller enligt en annan hds.
sam-sydskine-, i samsyþkini
representerar þ ett z, likasom omvändt
z kan beteckna f, se GB 7: pr.
anmärkningen vid ordet uighz.
Samsyskini ntr. betyder helsyskon
i öfverensstämmelse med
sam-brofir och samsystir helbroder
och helsyster (som ha samma
föräldrar).
12. Dræpær [man ælla kona
"barn sit] mæþ uaþa,
14. utan þæt [barn, sum]
myrt æ[r], haui
15, 16. En annan hds. är
här fullständigare och gör det
lättare att fatta dessa raders
mening, som är: Det mördade
barnets arf skall närmaste
släktingen på dens [af föräldrarna]
sida, [som icke dräpte eller [-mördade],-] {+mör-
dade],+} gömma, [men] icke
[närmaste släktingen] på dens sida,48
Eþzsöre XXIIII.
ok undi sini uærn göma, æn egh ær syþkini til uitzs kumit,
þær til þæt til uitzs kombær, æn egh ær þerra faþir ælla
moþir liuandis, sum ække drap ælla myrþi.
XXV. Vm æn maþær myrþis ælla kona, bærs i fialstær
5 ok legs a lön.
Nu myrþir maþær man, ælla kona man, ælla man
kunu, ælla kona kunu, biær i fiælstær ok læggær a lön, þa
skal han stæghla ok hana stenka lata, æn þön uarþa takin
uiþær ælla yppinbar uitni hittas til. Uilia þön kæra firi ku-
10 nungxs ræfst, þa skal han ælla hana lata fånga ok leta
þær at mæþ sannum uitnum ok kuska ælla lokka. Þa æn
þön uilia sialf uiþær ganga ælla æru yppinbar uitni til,
þa skal han stæghla ok hana stenka lata. Nu uill egh hin,
sum æfte kære, kunungx ræfst biþa, þa gangi hin, sum til
15 kæris, þrætylftan eþ for sik. Gitær han egh eþ gangit, böte
fiuratighi markær ok egh lif sit.
XXVI. Um æn maþær warþær i horsiang dræpin, ok
huru sum han skal witna.
Nu uarþær man i horsiang dræpin, bær til uitne bul-
20 stær ok blea, þa skal han fiætra mæþ kununne ok til þingx
föra. A han skulu uitne ganga: þæt tue mæn uita, at han
uar dræpin i horsiang, ok sua andre tue, at þæt uar skær-
skutat rætlika a sama dagh ok sama döghni, þriþiu tue
som dräpte eller mördade. Se s.
40 nött. 12 o. 13 i Schlyters
edition. Alf (tyckes nytjas blott i
oblik kasus, se exx. i Schlyters
Ordbok) f. hälft, sida. Om detta
ord se Läffler i Ant. Tidskr.
för Sverige Y s. 281 och om
titstötningen af h Rydqvist: Sv.
Spr. L. IV s. 400/
1. til uitzs d. s. s. til skials
i fl. 18.
4, 5. Öfvers. Om det fall
att man 1. kvinna mördas, bäres
till gömställe och lägges å lön.
Fialstær 1. fiœlstœr n. af fiala
1. fiœla, -öþe (isl. fela, fal st.
vb.) o: gömma.
18. Öfvers, och huru man
skall Öfverbevisa honom.
21. Öfvers. Mot honom skola
vittnen framträda: det [skola]
två män edligen intyga, att ...
22, 23. Skœrskuta,
skirskuta (isl. skirskota) vb. tr.
Framställa för närvarande 1.
tillkallade vittnen.Epzsöre XXVI. 49
þæt uita, at han ær sua sotær, sum lagh sighia. Þa ma han
utan kirkiu gar}) læggia ok ogildan döma. Nu uarþær
han egh uitnaþær, för æn han ær döþær, þa skal arui hans
gozs taka. Uitnas han, för æn han döþær ær, þa skiptas
hans lösöra, aruani taka iorþ hans. Þa ma bondin, huat han 5
uill hældær, hana agha ælla burt lata. Allu hauær hon
for-værkat þy hon a ouaii a iorþinne, omynd ok allum lös
örum for utan iorþ.
XXVII. Vm æn maþær gær hemsokn a akær ælla eng
andrum. io
Nu gangær man at andrum a akær hans um uar ælla
a akær ok æng um höst ok dræpær, þa ær han tuægildær
ok all hans hion ok alt þæt ogilt hin fa, sum til hans
gangær. §. 1. Hua sum hæmnis a þön mal, sum ugild
dömas, han brytær kunungx eþzsöre, æn han gör bloþuiti. 15
XXVIII. Um æn maþær warþær olaghlika halshuggin,
hængdær ælla stæghældær.
Nu uarþær man a sina saklösu olaghlika halshuggin,
hængdær ælla stæghldær, þa þæn, sum þæt giorþe, han böte
l. sotær: åtalad inför rätta
(pret. part. af sökia).
7. Omynd f. Hemföljd, gåfva,
som gifves åt bruden af hennes
giftoman; kallas i andra lagar
liemfylgþ, hainifylgi 1. fylgi, i
Stadsl. mæþgift. Äldre form af
ordet är ormynd^ och det är
sammansatt af prep. or 1. ur
och ett af munder i dess
ursprungliga betydelse af gåfva
bildadt femin. mynd; ormynd är
således bildadt på samma sätt
som urgæf (se ÆB 9). Se Kock:
Gamla svenska ord s. 120 f.
Angående omyndens
beståndsdelar stadgas i GrB l — 3.
8. For utan prep. förutom,
utom, måste här Öfversättas med
,,men icke"4, emedan jord icke
är lösegendom och „ förutom"
således skulle i nys v. få
betydelsen af „dessutom,,, jfr
Schlyters Ordb. for utan 4.
12, 13. Öfvers, då botes
dubbelt för honom och alla hans
hjon. — Såsom sysselsatta med
sitt nödvändiga utarbete, voro
de ej stridsfärdiga.
14, 15. Öfvers. Hvilken som
hämnas ett drap, ehuru det
blifvit dömdt, att den dräpne legat
ogild, (Ordb. art. ogildær).
18. Saklösa f. Oskuld: a sina
saklösu o: i sin oskuld d. ä. då
han är oskyldig, ej har gjort
sig skyldig till (sådant) straff.
450
Eþzsöre XXVII L
sua, sum skils i dräpa botum, ok þe, sum han uitnaþu, fastin
ok botin siax markær, siþan firi bandin fiuratighi markær,
ok stokkaþis han sua, at fötær rutnaþu af hanum, þa böte
andra fiuratighi markær; stukkaþis han maklika, þa böte
5 þrea markær ok þæn, sum han dömde, böte fiuratighi
markær.
XXIX. Vm æn manni kænnis drap ok synis a likinu,
þa þæt ær ny hit ælla innan manaþ.
Nu kænnis manne drap; synis þæt a likinu,antuiggia
io þa þæt ær nyhit, manzs handauærk, ælla ok þa þæt takx
up innan manaþ, þa aghu aruani at sökia han sua, sum i
drapamalum skils. Ok orkar han gen at suæria mæþ þræ-
tylftum eþe, þa uiti hæræþzs næmd, huat sum þær ær sant
um. Synis þæt egh a likinu innan manaþ, þa þæt ær ny
15 hit, þa dyli hin, sum sakin gafs, mæþ þrætylftum eþe. Bri-
stær hanum eþær, þa böte fiuratighi markær, egh bo hans
skiptis ok lif hans þær firi gangi.
XXX. Um æn þæn man hittis, sum leþir hær a land
sit utlændzskan.
20 Nu hittis þæn man, sum leþir a land sit hær
utlænz-skan, bær skiold iuir þang ok þanbriko, hæria land sialfs
1. Öfvers, de, som vittnade
mot honom,
2. firi "bandin näml. de band,,
med hvilka han fängslades.
14. Uppenbarligen är här en
ellips; öfvers, synes det icke
(näml. manzs handauærk) å liket,
[då det uppgräfves] inom en
månad [efter dråpet eller] då
det är nyfunnet
16, 17. Öfvers, [men] icke
må hans bo skiftas och hans lif
därför mistas (eg. gå).
21. Panbrika^ þangbrcekka,
tángbricMa L anser Schlyter
[Ordb. s. 743] betyda skog, åbero-
pande Resenii Edda (Kph. 1665),
där under vid ar heiti (å. ä.
poetiska benämningar på skog)
ordet thang brecku anföres,
äfvensom Egilssons Lex. poeticum, där
þang Jiliðar Öfversattes med ,,alga
lateris montani i. e. silva". Men
Kock: Fsv. lagord s. 19 ff.
visar sannolikheten af att med
,,tångbrinku, „ tångbacke" menas
strand; vi hafva således här en
alliteration, i hvilken de båda
allitererande orden hafva
ungefär samma betydelse, likasom
t. ex. bastå och binda, bo och
bygga, röfvare och rånsmän.Eþzsöre XXX.
51
sins ok brænnir, bindær folk ok bort fore, leþis mæþ
uitnum, þa hauær han firiwærkat eghn sinne ok liui sinu
ok sua allu þy, sum han a innan lanþzs ok laghsaghu. Af
hans gozs taki en þriþiung þæn, sum skaþan fik, annan
kunungur, þriþia alii mæn. Nu þær þylikt mal uitis manne, 5
þa skulu han uitna siax boande mæn ok suæria han þær
sannan at uara.
XXXI. Vm æn maþær stial eld i hus annars, ælla manne
uitis þön sak, ælla raþær annan þær til.
Nu stial maþær eld i hus annars ok will han inne io
brænna; þæn sum sua gær, han heti kasna warghær. Warþær
alt takit saman, hand ok brandær, þa ma hanum ogildum i
eld skiuta, ok hauær han foruærkat eghn sinne ok allu
þy, sum han a innan lanzs ok laghsaghu. Taki þriþiung af
þæn, sum firi uarþ þerre brænnu, annan kunungur, þriþia 15
alii mæn. Nu þær sum þylikt mal uitis manne, þa skulu
ok siax boande mæn han uitna ok suæria han þær sannan
at uara. §. 1. Nu uitis manne, at han hauær annan raþit
til slikra gærning ælla þylikra, þa skal han uæria sik mæþ
þrætylftum eþe; gitær egh eþ gangit, böti fiuratighi mar- 20
2. Eghn f. 1) Eganderätt.
2) Fast egendom (på landet) i
motsats till lösörar.
3. Laghsagha f. 1) Lagarnas
uppläsande för folket af
lagmannen. 2) Det under
lagmannens domsrätt lydande området.
Detta var hela landskapet,
hvarför också det allitererande
talesättet land ok laghsagha ofta
nytjas. Jfr Amira: Altschw. Obl.
s. 5 ff.
8. S"tial o: smyger, nemligen
anlägger (af stiala, sticela).
11. Kasnavarghœr m.
Mordbrännare. Då det enkla ordet
varglicer betyder, utom varg,
våldsvärkare, förstörare, är Schly-
ter (se art. kasnavarghcer i Ordb.)
böjd för att tro kosa, gen. pl.
kasna hafva betydt hus, jfr lat.
casa. Eller ock, då ordet i isl.
motsvaras af lyrennuvargr, kunde
man jämföra sv. Idsin. kasa
bränna, kasug het, kåsne Ijusbrand
(Rietz).
12. Alt saman o: båda, båda
delarna, d. v. s. gripes han på
bar gärning med brand i handen.
15. Öfvers, den, som var
utsatt för denna brandanläggning,
19. Pleonasm: till slik eller
dylik gärning; gærning är här,
såsom af attributen tydligt
framgår, gen. sing. = gerningar, jfr
iorþ = iorþar KrB 3:1.52 Eþzsöre XXXI.
kær ok egh lif sit. §. 2. Nu ær han egh takin at, utan
uænis þerre sak, þa ær þæt eþær þrætylftær. Bristær at
eþe, böte tiuratighi markær ok egh lif sit ok egh eghn sina.
XXXII. Um æn maþær stial korn af akre ute ok
bry-5 tær Guzs las.
Nu stial man korn af akre ute ok brytær Guzs las,
bindær sær byrþe ok bær i læþiu ælla i skogh ok
þri-skær; han hetir aghnabakær. Warþær han takin uiþær ok
wnnin laghlika, þa hauær han foruærkat liui sinu ok eghn
io sinne ok allu þy, sum han a. Gange alt til skiptis: taki
þriþiung þæn sik sökir, annan kunungær, þriþia hæræþe.
Þa skal til þingx fara, þær skulu uitni a han ganga: þæt
skulu tue suasria, at han ær at þy sandær þiuuær, þæt skulu
andre tue uita ok suæria, at þa han uar stulin, þa uar laghlika
15 skærskutat, ok sua þriþiu tue, at hanum ær fuldær
þiufna-þær a bak bundin. Nu taks egh agnabakær mæþ, þa ær
þæt eþær þrætylftær. Bristær at eþe, böte fiæþærtiught ok
atær þæt, sum han tok.
I, 2. Öfvers. Gripes han
icke på bar gärning, utan endast
misstankes för denna sak, . . .
7. PriskaJjryskiavl).tY. tröska
liar i fsv. liksom i nysv. riksspr.
svag böjning, men i flere
landsmål fortlefver stark flexion, jfr
got. þriskan, frask, þruskans.
II. sik sökir se sid. 5a.
14, 15. Öfvers, intyga och
svärja, att, då målsägaren blef
bestulen, saken lagligen
framstäldes för vittnen.
15, 16. Binda þiufnaþ (1.
fiuft) a bak manni o: binda
tjuf-vens händer jämte tjufgodset på
hans rygg.
16, Taka mæþ, taka at, taka
uiþær o: gripa 1. öfverraska på
bar gärning.
17. Ficeþærtmglicer adj. 1)
Som består af fyratio. 2) För
hvilken botas 40 marker. 3)
-ght neutr. abs. 40 markers
böter. Fiæþær, en äldre stam
till räkneordet fyra, motsvarar
got. -fidvor, lat. quatuor, och
igenfinnes äfven i ortnamnet
Fiæþrundáland, d. ä. de fyra
häradens land. Subst, tiughœr
betyder tiotal; af dess ack. pl.
har antagligen tjugu uppstått
genom utelämning af tvä.
(Widmark: Valda stycken ur Sveriges
gamla lagar s. 13 not. 2).Eþzsöre XXXIII.
53
XXXIII. Um æn kona warþær i hemsokn dræpin, ok
huru höght, sum hon ma gildas.
Nu warþær kona dræpin i hemsokn, þa ær þæt sua
gilt, sum för uar skilt i hemsokn, ok hon uarþær gild at
attatighi markum. Nu aghu þe uitzs orþ, sum æfte mæla 5
þerre kunu, uita, at hon uar mæþ barne dighær; þa ær hon
gild at hundraþa markum. Wilia þer uita, at hon uar mæþ
tuem, þa ær hon gild at siaxtantighi markum, §. 1. Nu
uarþær man a skipum dræpin innan borþzs ok bita; han
ær gildær at attatighi markum. io
XXXIIII. Um æn maþær warþær dræpin utan warþ ok
waku ælla warþær sænktær niþær.
Nu warþær han dræpin utan warþ ok uaku, þa ær
han gildær at hundra|) markum. Nu ær han sænktær
niþær, þa ær han gildær at siaxtantighi markum. 15
2. Öfvers, huru höga
böter, som må bestämmas för
hennes drap. Gilda (af gildær gul,
giltig) vb.tr. ï) Gilla, godkänna.
2) Iståndsätta, vidmakthålla. 3)
Göra en sak gul, så att böter
komma att därför erläggas.
3, 4. Öfvers, då botes för
dråpet så, som förr stadgades
angående hemgång, och för henne
skall botas . . .
5. Textkodex har här formen
uitzs örþ, som Schlyter utbyter
mot varianten uitzs orþ. Men
se ofvan s. 18a.
5, 6. Öfvers, de, som
anställa dråpsåtal efter den
kvinnan
7, 8. at hon uar [digær] mæþ
tuem [barmwi]
9. Allitererande tis. innan
borþzs ok bita: ombord å skepp;
biti (isl. =) m. bjälke
förekommer, liksom det isländska ordet,
om tvärbjälkarna i ett fartyg.
Schlyter upplyser i Orclb., att
uttrycket "bitar i den betydelsen
fortlefver ännu på Gotland.
Äfvenså i Nyland (bita pl. bitar,
med kort i- och kort £-ljud).
11, 12. Uarþær m. Yard,
vakt, vakthållning. Uaka f.
Vakande, bevakning, vakt (om
natten). Uttrycket utan uarþ ok
uaku betyder därför: i öppna
sjön, utanför de yttersta öar,
på hvilka vakt hålles; på samma
sätt innan uærþ ok uaku o:
inomskärs.
14, 15. Öfvers, då botes för
honom 160 marker. Med
ned-sänkningen af liket kunde
mördaren eller dråparen endast hafva
för afsikt att hemlighålla dråpet
och utplåna alla spår af brottet
för att sålunda undgå böterna,
därför var gärningen så mycket
straffbarare.54
Dräpa B. I.
Hær byrias dräpa balkær, i hanum tælias flokka en
ok tiughu.
L Vm æn skialnaþær kombær manna mællum ok dræpær
huar þerra annan.
Nu kombær skialnaþær manna mællum ok dræpær
huar þerra annan; þær liggær maþær gen manne, ok botin
bæggia þerra arua kunungxs ræt, åtta örtughær ok þrættan
markær, ok samuleþ hæraþe huar þerra.
II. Um æn maþær dræpær annan ok huru drapara skal
io hæfta, ælla þær bötis oranbot.
Nu dræpær maþær man; koma til arua manzsins ok fa
draparan ok hugga þær uiþær a fötær þæs döþa, þa liggær
þær maþær gen manne, ok þæs þerra arwa, sum förra drap,
han böte baþe kununge ok hæraþe, sum för uar skilt, ok þön
6, 7. Öfvers, och
bägge-deras arfvingar betale de böter,
som konungen har rätt att
erhålla,
10. Hæfta, hæpta, i M. E:s
Landsl. och Kristoffers Ll. hækta,
isl. hepta vb. tr. Häkta; på
samma sätt subst. hæfta, hæpta
och hækta f. samt det neutrala
hæfti, hœpti i ÖGl. m. fl., hœkte
i Upl. L. och de båda
landslagarna. Härmed att jämföra
sam-mansättningssufn"xet got. -hafts,
högty. -haft o. -häftig, lågty.
-achtig, hvaraf fsv. -aktogher,
nysv. -aktig. Om växlingen f,
p, k se Rydqvist: Sv. Spr. L.
IV s. 23 f. och 249 f.
10. Oranbot f. Böter, som
af dråparens släktingar erlades
till den dräptes för att göra slut
på krigstillståndet dem emellan;
af oran f. fäjd, blodshämd, jfr
öra vb. tr. söka tillfälle eller
äga rätt till blodshämd. Termen
oranbot begagnas blott i ÖGl.
och motsvaras i andra lagar af
uttrycket ættarbot. I Upl. L.
fins oruna bot, som Schlyter,
ehuru orden hafva olika
betydelser, anser vara d. s. s. oranbot,
men jfr härom Amira: Altschw.
Obl. s. 397.
13, 14. Antingen står arua,
ehuru ursprungligen oblik kasus,
här såsom nominativ (jfr
landboan i st. f. landboen Eþs. l: 8),
hvilket Schlyter tyckes taga för
gifvet, då han i Gloss. till ÖGL
art. þæn anför detta ställe med
ändring af ärva till arve, eller
är arua(r) . . . han en i lagen
ej sällsynt anakolutisk
konstruktion, öfvers, och arfvingarna
till den af dem, som först dräpte,
de böte o. s. v. Jfr äfven å
de följande raderna þæs arua,
sum siþan drap, þer . . .Dräpa B. IL
55
sami ættin oranbot, sum för drap, ok þæs arua, sum siþan
drap, þer skulu huatske böta kununge ælla hæræþe ok
egh oranbot, æn þer sannan drapu. §. 1. Nu fa þe
dra-paran ok dræpa egh ginsta, þa aghu þer han til þingxs
föra. Egh aghu þer han um arma binda ok egh stukka, 5
utan han morþare se. Mæþ lagha hæftum skulu þer han
göma, Þæt æru lagha hæfte: fiætra ok ærma bände binda
ok hus iuir hanum lykkia ok iuir huse uarþ halda. Nu
kunnu mæn koma, þe sum hans frændær æru, ok uilia
dra-paran mæþ ualde af þem taka; ræna þe han, þa bryta þer io
kunungxs eþzsöre, ælla ræna þer han a þingi ælla a þingxs
uægh, þa bryta þe ok eþzsörit; þa æn þer ræna þem ok
huatske a þinge ælla i heme, þa haua þer brutit gislinga
brut. Þa þæn, sum þær ær forman at, han ær sakær at
fiu-ratighi markum, ok huar þæn, sum þær uar i fluk ok faru- 15
nöte mæþ, þa böte þrea markær. Nu flytia þer han til
3. Öfvers, om de dräpte
värkliga [gärningsmannen].
4. Ginsta, gensta, ginstan,
genstan (ack. f. eller m. af gen
i superi.) adv. Genast, strax,
egentl, genaste 1. närmaste [-[vägen],-] {+[vä-
gen],+} jfr nyl. jina väjin genast.
6. Skillnaden mellan morfar e
och dråpare är, att den förre
dräper i hemlighet och söker
gömma den dräpte eller, ss. i
Eþs. 25 säges, lær i fiælstær
ok læggær a lön.
7. Ærma "band n. Band om
armarna, hvilka bundos om
handlederna framför bröstet, i
motsats till binda um armlæggia:
bakbinda öfverarmarna på
ryggen. Bands en oskyldig, skulle
man för det förra böta 3
marker, men för det senare 40
marker (Uaþ. 33: 1).
10. En hds. tillägger efter
ræna þe han orden i there
Jiemme, hvilket ger bättre sam-
manhang, såsom synes af
jämförelse med 13:de raden.
13, 14. Gislinga bmt n.
Brott emot gislinga lagh: den
säkerhet, som lagen stadgade för
dem, som emottagit gislan eller
ock fångat och höllo vakt öfver
en brottsling, att gislan eller
fången ej fick med våld tagas
från dem.
16. Pä kunde visserligen
vara ack. pl. m. styrd af prep.
mæþ, i hvilket fall komma skulle
utsättas efter J>a, icke efter mæþ,
men denna prep. styr i fsv.
vanligen dat. (i fn.-isl. också ack.,
då ett ofrivilligt ledsagande
betecknas) och þem är i ÖGl.
vanligare ack. än þa, hvarför detta
tyckes böra fattas ss. adv. þa,
ofta ett fyllnadsord utan särskild
betydelse. Jfr dessutom r. 14, 15
å följ. sida, där samma uttryck
nytjas, men i annan ordföljd, så
att någon tanke på att mæþ56
Dräpa B, II.
þingxs, þa skal han uitnas, sum fram aleþe skils, ok siþan
ma han saklöst halshugga lata, §. 2. Nu ma egh taka
draparan i sialfs sins heme ælla i annars manzs heme,
utan þe takin han gensta uiþ drapit. Þæt ær sua
undistan-5 dande, at æru þer nær stadde, þa mughu þer taka han ok
egh ganga ut i annan garþ æftir hanum, utan han se
friþ-lös. Þa, æn han ær friþlös, þa skulu þer, sum han uilia taka,
uarþ iuir þem garþe halda, sum han ær innan. Egh mughu
þer han þaghar mæþ ualde taka, þer skulu hæræzs höfþinga
io bud fa. Hærazs höfþingi skal buþ kafla up skæra ok mæþ
hæræzs mannum þit koma. Nu æn þæn, sum draparan hauær
inne, ælti þöm af uarþe ællas hærazs höfþingan bort, þa hauær
han brutit gislinga lagh; þa böte huwzs mannin þær ær
at fluratighi markær, ok huar þæn, sum þær uar mæþ i
15 flok ok farunöte, þa böte þrea markær. Kan þæn, sum hin
uæria uill, fa sar, þa ær þæt alt ugilt, sum han far. Nu
æn han far egh han, þa ma hærazs höfþingi dyr iuir
hanum bryta ok mæþ wald han þær ut taka ok til þingxs
föra; þær skal han uitna lata ok siþan halshugga han. Nu
20 far bonde hærazs höfþinga buþ, ok kombær egh ælla þæn,
sum i hans staþ ær, þa skæri bondin buþ kafla up ok fa
buþ fiarþungxs höfþinganum af hæraþinu, ok siþan giuin
þer hanum þæn sama ræt, sum han skulde haua af hærazs
höfþinganum. Ok siþan stande þæt til hæræzs næmdinna,
där skulle styråra alldeles icke
kan uppstå.
5. Staddœr adj. Stadd,
stående, tillstädes. Ordet är egentl,
pret. part. af stceþia, hvars
grundbetydelse är ställa på ett visst
ställe (staþær}.
10. Buþ kafli m. Kafle eller
trästycke, som sändes omkring
i bygden, då folket skulle
sammankallas till ting eller af annan
orsak, och var så inrättad, att
af dess form eller af däri
inskurna märken kunde ses hvad
som var att göra. Jfr isl. heror:
pil, som kringsändes för att kalla
folket till vapen eller försvar.
13, 14. Öfvers, den, som
därvid är hufvudman,
15. hin ack. o: draparan.
17. Dyr iuir manni bryta o:
uppbryta den dörren, som är
stängd öfver honom, d. ä. inom
hvilken han är inspärrad.
22. Några ord tyckas vara
utelämnade mellan höfþinganum
och af (Schlyter s. 48 not. 77).
24. Öfvers, och sedan
ankomme det på häradsnämden
[att undersöka] . . .Dräpa B. II.
57
huat hæræzs höfþingin fik buþ ællar eigh, ælla han hafþe
san forfall, ælla þæn, sum i hans staþ ær. Hauær huatske
han ælla þæn i hans staþ ær forfall, böte fiuratighi
markær; þa taki malsæghandin åtta örtughur ok þrættan
mær-kær ok samuleþ kunungur ok hæræþe.
III. Um æn inlændingær dræpær inlænding, ok huru
uitna skal dräpa ra ælla stæmna.
Nu dræpær inlændingær inlænding; þæn, sum drap, han
hauær firihuggit friþi sinum ok allu þy firi huggit, sum
han a innan lanzs ok laghsaghu for utan eghn sinne. Pä io
ma drapara ennæt þing stæmna ok a första þingi
friþ-sökia han. Þæt skulu tue mæn uita, at han ær sandær at
þy drape; þæt skulu andre tue uita, at þæt uar skærskutat
a sama dagh ok sama döghni, sum atte ok lagh uaru;
þriþiu tue þæt uita, at hanum uar laghlika þing stæmt firi 15
sina sanna gærþ; þæt skulu uara böndær ok boande mæn.
Þæn a annars bo beta, sum sinu hauær uidh hætta, ekki löska
4. Örtugh, or togh f., pl. -ar,
-ær 1. -r; formen örtughur här
bör icke fattas såsom svag dekl.
f. pl. (nom. sing. vore då örtugha,
hvilket icke förekommer), utan
är = örtughr d. v. s. det inskjutna
u är svarabhaktivokal, jfr
kunungur å följande rad.
6. Inlændingær m. o: inom
landskapet född eller bosatt; så
alltid i ÖGl. Uttrycket nytjas
ock i Söderm.L. och i M.E.L1.,
men i bet. svensk man i
motsats till titlændinger, utlcenzker
maþer.
9. Firihugga vb. tr. med dat.
Genom huggande förvärka;
likartade äro firiköpa, -liggia,
-næma, -sitia, -stiæla, -vraka
o. a. genom köp etc. förvärka.
11. Angående hvad med ennæt
þing förstås se ofvan sid. 33a.
Beträffande ordets etymologi
anmärker Schlyter riktigt mot Ihre
(och Rydqvist), att det ej kan
vara d. s. s. isl. einnætr: en
natt gammal, men hans egen
åsikt, att ennæt är = isl. einart
af einarðr: orubblig, enkel är
lika o antaglig bl. a. därför att
omljudet (æ) blir oförklaradt, se
en uppsats af Noreen i Arkiv
Yl s. 380. Enligt honom är
ordet identiskt med flit. einazzi,
som ligger till grund för nlit.
einzig.
14. Öfvers, som det borde
och lag stadgade (egentl, var).
16. þæt d. v. s. dessa vittnen.
17. Beta (isl. beita) vb. tr.
1) Jaga. 2) Förfölja med
rättegång, lagsöka. Öfvers, den
[äger rättighet] att annans bo
med rättegång antasta, som har58
Dräpa B. III.
mæn ælla leghu drængia. Þæn skal til dräps taka, sum a
wighualle uar, ok egh annan, utan hærra uisi manni sinum
ælla bonde þræli sinum: þa ma taka huarn, sum hældær
will, þæn, sum uisa, ælla þæn, sum drap. §. 1. Nu uill han
5 egh sökia, sum æpti kære, innan nat ok iamlanga; kombær
þæn til þingxs, sum drap, innan nat ok iamlanga ok
gangær wiþ drapinu, þa ær hæræþit saklöst, ok siþan uiþær
gängan ær gör, þa taki þæn til, sum sandær ær at þy drape.
Æn þo at iamlangin se ute, þa söke sua, sum i drapamalum
io skils. Nu æn huatske han gangær egh uiþ innan nat ok
iamlanga ok hin stæmnir egh, þa ær hæræþe sakt uiþ
ku-nungin at fiuratighi markum firi morþ gialdit; siþan ma
han, sum æftir kære, huatske sökia ælla stæmna ælla
hæmna. §. 2. Nu sökir man annan firi drap, ok hin, sum
15 kæris til, sighær sik egh n ær haua uarit, þa sum hin war
dræpin, þa skal hin a möte suæria uista uitni mæþ siax
mannum a sama dagh, sum hin suor sakina in til hans;
ett eget att därvid våga.
Påtagligen värslämning, (ehuru ej
af Lind anmärkt):
þæn a beta
bo annars,
sum uidh hætta
hauær sinu.
l, 2. Öfvers. Den, som å
strids- (1. dråps-) platsen var,
skall man antaga såsom dråpare
(1. ställa till ansvar för dråpet)
och icke någon annan, om icke
en herre skickar sin tjänare
eller en bonde sin träl [att begå
dråpet].
5. sum æpti kære o: den som
har rätt att kära, målsägaren.
8. fa taki þæn til [dräps]
10. huatske... egh dubbel
negation ; också ännu finner man
hvarken så konstrueradt, jfr Ak. Ordl.
12. Mor]) giald 1. gæld n.
1) Böter för mord. 2)
Dulga-dråpsböter, som erlades af hä-
radet, då dråparen ej blifvit
upptakt (se härom Amira:
Alt-schw. Obl. s. 405 f.). I denna
betydelse nytjas ordet i ÖGl.
och har därifrån upptagits både
i M.E.L1. och i Kr.LL, fastän
dessa vanligen bruka
OYåeidulgha-drap.
16. Uist f. Vistande, uista(r]
uitni n. bevisning med vittnen
om dens vistelseort, som blifvit
för drap eller sår anklagad, men
nekar sig hafva varit på stället,
då brottet begicks. Uttrycket
suæria uista uitni mæþ siax
mannum betyder, att ed skulle
afläggas med två vittnen såsom
föred (sid. 16b) i hvar och en
af de trenne tylftareder, som
(enligt stadgandet här nedan)
skulle följa.
17. Suæria sak in til mans
o: med ed styrka sitt påstående
mot någon.Dräpa B. III.
59
siþan skal bo hans i takum standa. A fæmtinne þa skulu
þe suæria tolf manna eþ æpte huart uittnit. þæt ær huar
þerra þrænne tylftær, ok sua suæria, at hinir, sum för suoru.
þe suoru bade sant ok lagh. Nu orkar egh annar tylftar
eþum, þa falzs fætillös byrþe. Þe sum för suoro i þöm uit- 5
numin, sum falzs firi, þer skulu fasta ok böta
mals-æghanda ok hæraþe ok kununge ok biskupe. Nu æn þe
suæria baþir tylftar eþa, þa uiti hærazs næmdin, huat þær
ær sant um. Nu uær hæræzs næmdin draparan ok fællir
hin, sum sot hauær, þa skulu þe uisa hanum saunan dra- io
para, ælla böte hæræþit þet mordgialdit. §. 3. Nu
gangær han uiþær, at han uar a wighualle þa, sum hin
dræpin uar, ok þæs egh uiliande ælla ualdande, at han döþ
fik, þa gaf sua Birghir Jarl i lagh, at han skal a fæmtinne
þrætylftan eþ föra, sua sum för uar skilt. §. 4. Nu æn 15
han, sum drapit kænnis, uill egh möte suæria, huatske þa
han sökir han, ælla a fæmtinne, þa skal hin egh tylfta eþa
æpte sin uitne suæria. Þa skal draparans bo skiptas ok
han sialuær friþlös fara um alt þæt þingunötit, sum han
1. Tak n. Ett tings
mottagande i förvar, standa i takum:
stå i kvarstad; häraf taka, pret.
p. taka])ær: ställa borgen för.
2. Uitni, som å rad. 16 af föreg,
sida hade betydelsen,, bevisning
med vittnen"", utmärker här,
såsom å flere andra ställen,
„vittnens ed"4 och närmast nu föred,
hvadan Schlyter i Ordb.
öfversätter suæria tolf manna eþ æpte
huart uittnit: efter hvar af två
vittnen aflagd föred.
2, 3. Öfvers. ,,det (enl.
hufvudhdskr. þa då) är hvar och
en af dem trenne tolfter",
hvilket dunkla uttryck förmodligen
bör förstås så, att hvardera
parten skulle låta styrka sina sex
vittnens föred med trenne
tylf-tareder.
4, 5. Byrþe (vanligare byrþ)
f. Börda; öfvers, då banden
lossnat, faller bördan, d. v. s.
föred blir ogiltig, då tylftareden,
hvarigenom den skulle bekräftas,
ej följer. Här är värslämning
(se Lind: Om rim etc. s. 72)
orkar egh annar
eþum tylftar,
þa falzs byrþe
fætillös.
5, 6. Öfvers, de, som svuro
i den föred, som ej blef
bekräftad, . . .
10. þe d. v. s. nämdemännen,
hanum d. ä. målsägaren.
15. eþ föra betyder d. s. s.
eþ suæria 1. ganga, jfr eþfört 1.
eþsört.
17, 18. Öfvers, då skall
icke målsägaren med tylftareder
bekräfta sina vittnens föred.
19. Pingunöti n., eg. inbe-60 Dräpa B. TIL
uar friþlös gör a, ok egh uiþarin, utan þe, sum æftir kæra,
farin til Lionga þingxs ok uitin þær mæþ tuem mannum,
at han uar laghsottær a malþingi firi sina sanna gærþ.
Siþan skal han friþlös fara um alla þa laghsaghu ok alle
5 þe, sum a Lionga þingi uarþa giorþe friþlöse.
IUI. Vm æn man hauær samuist mæþ friþlösum manne,
ælla han dör i friþlösu.
Nu hua, sum samuist hauær mæþ hanum, siþan han ær
friþlös gör ok laghlysning kom æpte hanum i hæræþit ær
io þæt en man, þa böte þrea markær ælla dyli mæþ tolf
manna eþe, at han haf þe egh samuist mæþ hanum, siþan
han uisse, at han uar friþlös. Nu æn all sokn hauær
samuist mæþ hanum, þa böte þrea markær ælla dyli mæþ
sokna næmdinne, sua sum skilt ær. Nu æn fiarþungxs
15 hæræþe hauær samuist mæþ hanum, þa botin tiu markær ælla
dylin mæþ fiarþungx næmdinne, sua sum skilt ær. Nu æn alt
hæræþe hauær samuist mæþ hanum, þa botin fiuratighi markær
ælla dyli mæþ hæræz næmdinne, sua sum skilt ær. §. 1. Nu
æn han hauær bot uiþ ktmung ælla hæræþe ælla ok uiþ
20 malsæghandan ok egh uiþ alla þa þrea, þa þe, sum
samuist haua mæþ hanum, þa skulu þe böta þæs ræt, sum
egh uar bot uiþær, ok egh mera. §. 2. Nu æruir han,
siþan han uarþ friþlös gör ok hans bo ær skipt, þa skiptis
egh þæt, sum han æruir siþan: þæt skal standa ok biþa
25 hans oskipt. Dör han i friþlösunne, þa skulu þæt taka hans
greppet af alla dem, som ny tja
samma ting, således tingssällskap,
tingslag, landsträcka, hvars
innevånare hafva gemensamt ting,
jfr i si. þingunautr o: en som hör
till samma tingslag som en annan.
3. Malþing n. Härads- 1.
fjärdingsting, i motsats till Lionga
þing, se vidare Hjärne: Om den
fsv. nämnden s. 41 not. 1.
7. han o: denne, den fredlöse.
9. Öfvers, sedan det blef
lagligen kungjordt i häradet, att
han var fredlös
15. botin o: de, näml.
fjärdingens innevånare, böte. Huru
godtycklig konstruktionen kan
vara, framgår af denna samt
föregående och följande mening:
böte subj. sokn, men botin, dylin
plur. (subj. fiarþungxs liceræþe
sing.) och botin plur., dyli sing.
(subj. hæræþe sing.).
25. lians ^ objekt till biþa.Dräpa K ini..
61
arua, ok alt þæt han ærfþe siþan, þæt skiptis mællin
ar-uanna. §. 3. Nu uærkar man sak i friþlösu ok dör i
friþ-lösu, þa döia alla saki mæþ hanum. Nu æn han kombær
atær i friþ, þa skal han böta alla þa sakir, sum uærkaþus
i friþlösunne. Nu æn þe kæra til hans arua ok sighia, at 5
han uar egh friþlös, þa aghu aruani uitsorþ uita mæþ
þrænne fiughurtan manna eþum, at han do i friþlösu ok
,,þy ær iak egh skyldughær at böta firi han". §. 4. Nu æ
firi huat male man uarþær friþlös, þa skulu þer sua böta,
sum samuist haua mæþ hanum, ok i allum þöm malum, sum io
til friþlös manzs höra, sua sum nu ær skilt.
V. Um huru drapara bo skal skipta, ælla man raþær
undan boskipti, ok um haldzs bötær.
Nu skal drapara bo skiptas; egh foruærkar han sinna
husfru lut ok egh sinna barna lut ok ma han egh sialuær skipta 15
mællum sinna husfru ok sin ælla mællum sinna barn ok sin,
siþan han hauær sakina uærkat. Þa hans bo skal skiptas, þa
skal kunungxs soknare þær uær uara ok malsæghande ok
hæræzs höfþinge, ok skulu kununna frændær ok barnana
nær uara. Nu skil þöm a: þe sighia omynd mere uara ok 20
soknarane sighia uara minne, þa aghu hænna frændær
uita mæþ eþe fiughurtan manna, at hænne uar sua mykit
2. Öfvers. Begår .någon
brott under sin fredlöshet och
dör såsom fredlös, då dö alla
brotten med h ön om., d. v. s.
angående dem skall ingen
rättegång äga rum.
5. Öfvers. Om de (iiäml.
de, som han förorättat,) väcka
käromål mot hans arfvingar
8. Uttryckssättet öfvergår
ofta från indirekt till direkt
anförande i allmänna lagformler,
edsformulär eller s. k. munhaf,
såsom här þy ær iak o. s. v.
12, 13. raþær [goþz] undan
boskipti o: undanskaffar gods, då
hans bo skall skiftas.
13. Haldzs bötær f. pl.
Böter för haldzs bænd (af halda
och bani) o: dens delaktighet i
drap, som hjälper dråparen
genom att hålla den, som dräpes.
16. Jag har här föredragit
att följa hufvudhandskriften med
de af Leffler i hans uppl. efter
barna tillagda orden ok sin.
Schlyter återger texten i en
annan handskrift.
20. fe näml. hustruns och
barnens fränder.Dräpa B. Y.
til omynd giuit a gipta kuælde ok mælt a fæstninga
stæmnu. Nu sighia barnin sik uara laghskipt uiþær faþur sin,
för æn han þa gærþ giorþe, ok soknare sighær ne mot,
þa aghu þön uita mæþ eþe fiughurtan manna, at þön uaru
5 lutskipt uiþær han, för æn han þa sak giorþe. Nu æn
þæt ær bondans son, sum drap, ok kunungxs soknarin
sighær egh han uara lutskiptan fran bondanum, þa ær
þæt bondans uitzorþ uita han lutskiptan fran sik mæþ eþe
fiughurtan manna. Han a egh hanum til hafs at uisa ok
io egh i hirþgarþ. Han skal hanum byght bo i hændær sætia,
þa ær han uiþær son sin lagh skiptær. Hauær han egh
byght bo hanum i hændær sætia, þa fa hanum boskap,
þæt æru kuiki kuste þer, sum bo skal mæþ byggia. Þa
þæsse eþa gängas, sum nu æru saghþe, þa skal kunungxs
15 soknare ok malsæghande ok hæraþzshöfþinge nær uara,
þy at þer æru alle malsæghanda at þy male. Nu raþa
1. Gripta(r) kuældær m. Den
afton, då äktenskap fullbordas
genom den af giftomannen
förrättade gipt 1. gift d. ä. den
handling, hvarigenom kvinna
gifves någon till hustru och
hvilken skall förrättas af den
släkting, som af denna handling
kallas gipta(r) maþær giftoman. —
Fæstninga stæmna 1. fæstnaþar
stæmna f. Sammankomst till
tro-lofnings förrättande (fæstning
betyder ock löfte i allmh.).
2. Laghskiptær adj. (eg. pret.
p.): Skild från en annan genom
laglig delning af egendomen
(lagli-skipte, lagha skipt).
5. Lutskiptær adj. Genom
delning åtskild (af lut ær m. lott,
del).
9, 10. D. v. s. bondens son
är icke skild fran faderns bo
därför, att han reser till sjöss
eller att han gifvit sig i
hof-tjänst, utan han skall likväl hafva
sin andel af faderns bo. — Här
är alliteration, tydande på
ursprunglig var sform.
10. Byght bo o: i bruk varande
gård 1. hemman, jfr bygliþær by
i motsats till öþis "by.
13. Kust ær, kost ær m. Kost,
föda, pl. saker, egodelar; "kuiki
kuste ack. pl. kreatur. Tillägges
här såsom förklaring, emedan
ordet boskap ær i sig själft har
en vidsträktare betydelse, näml.
bohag med inber. af fäkreaturen.
16. Presens partic. böjes i
fn.-isl., då det nytjas
substanti-viskt (de s. k. mil-stammarna),
i sing. såsom fw-stammarna, i
plur. såsom de enstafviga
konsonantstammarna d. v. s. får i
nom. och ack. ändelsen -r med
z"-omljud af föreg, vokal (Noreen
Gr. 2 § 351). I fornsv. däremot
uppvisa dessa kasus såväl -er
(utan z-omljud) som -ar (så här),
se Rydqvist: Sv. Spr. L. II s.Dräpa E. V.
63
þön undan skiptinu af hans goþzs, þa botin firi þrea
markær ælla dyli mæþ tolf manna eþe, ok i þæs husum, sum
þæt uar takit, þa dyli ok mæþ tolf mannum ælla böte þre
markær. §. 1. Nu haldær annar ok annar dræpær, þa
skal hanum a sama dagh stæmna sum draparanum ok 5
mæþ sinum uitnum huaru þerra beta. Böte halzs bani i
lagha fæmptum tiughu mærkær, halde friþi sinum; bötir
han egh, þa skiptis bo hans, þa flyia tue firi en. Nu uill
halzs bani amote suæria, þa suæri sua amote, sum skilt uar,
æn draparin uill amote suæria. Nu fly halz bani ok ær io
bortu um þry ar, gangi atær in mæþ samu sak, sum han
fluþi firi, þæt æru tiughu markær. Æn drapari kumi aldrigh
i friþ, för æn rættær arui biþær firi hanum, utan þa
kunungær ær nytakin til kunungx ok han riþær eriks gatu
ok takær inlændingh sina: þæt æru fiuratighi markær af 15
huariu hæræþe. Þa ma han þrim mannum friþ giua, sua
19. Nytjadt såsom adj., böjes
pres. part. i den förra
språkgruppen såsom adjektivets
komparativform, men i fornsv. är
dess böjning ganska vacklande
och osäker, jfr Rydqvist I s.
409—413, Söderwall:
Hufvud-epokerna sid. 30 not. 7.
1. Nu raþa þön (= barnin)
"undan s"kiptinu [nakuat] af hans
goþzs, þa
2, 3. Öfvers, och [den], i
hvars hus godset togs, må också
förneka [delaktighet i [-gärningen]-] {+gärnin-
gen]+} .._.
8. Öfvers, då blifva två
(näml. dråparen och halzsbanin)
landsflyktiga för en (näml. den
dräpte).
11. Adv. bortu har liksom
isl. burtu genom metatesis
uppkommit ur dat. sing. af subst.
"br aut) brott, burt (runst. och isl.),
som visserligen är en i-stam,
men i sing. böjes såsom en ren
o-stam (Noreen: Altisl. Gram. 2
aufl. § 326), således dat. brautu.
Nysv. formen af detta adv. är
borta, men borto fins kvar i sms.
bortovaro. Substantivet hör till
vb. bryta och betydde
ursprungligen brytning, röjning, sedan
väg (Tamm: Etym. Ordbok).
14. Eriks gata L En nyvald
konungs resa genom de
förnämsta af rikets landskap för att
aflägga ed och hyllas. Om
ordets förra del är mansnamnet
Erik eller kanske en konungen
tillkommande titel (af e alltid
och riker mäktig), är ovisst, jfr
Schlyters Ordbok och Tamms
nyss anförda arbete.
15. Inlændingh f. egentligen
konungens inträde i landskapet
och hyllning därstädes, sedan
den skatt, som därvid
betalades honom af landskapets
innevånare.64
Dräpa B. Y,
at þe skulu egh böta, sum samuist haua mæþ þöm. Þo
huaru æru þer ugildi firi rættum arwm, æ þær til þe haua
bot uiþ þöm.
VI. Vm æn manne kænnis ualruf, ok firi raþ ok foruist
ok uiþæruist.
Nu kænnis manne ualruf ok taks i handum hanum, þa
ær þæt fiuratighi märka sak. Taks egh i handum hanum,
þæt ær eþær tolf manna,- ælla böte þrea markær. Sua ær
ok firi raþ ok firi foruist ok firi uiþæruist.
io VIL Um huru oranbot skal böta ok huru öra skal uiþ
annan.
Nu skal þön æt oranbot böta, sum araþær, þæt ær half
siunde mark ok fiura ortughær; þær skulu tua lyti fæþrinis
frændær böta ok þriþiung frændrini a möþrinit. Ær sam-
15 broþir til, þa hofþar han halft firi allum, huat sum þæt ær
hældær aþalkunu son ælla friþllu son. Siþan þæn, sum ha-
1, 2. Po huaru 1. þo at
Jwaru, isl. þöþoro (af *þö-(a}ð~
huáru, Noreen Gr. 2 § 71, 6)
adv. tis. o: likväl, i hvarje fall,
dän. aUigeveL
4, 5. Ualruf, TI air o f (isl.
valrof, ägs. vcelreaf) n.
Likplundring (i isl. v air de fallne, jfr
sv. m?plats, och vb. rjüfa
uppbryta). Af rof kommer vb. röfva
och likasom i franskan der Ober
kommer af robe klädnad (med
motsv. uttr. i spanskan och
italienskan), så menar Schlyter i
Ordb. att rof eg. betyder
kläderna, som tagas af ngn (?).
Foruist (isl. =) f. Beskydd, hjälp,
uiþæruist (isl. viðrvist) f.
Närvara eller därmed förenad
mindre delaktighet i ett brott. Öf-
vers. Om någon tillvitas
likplundring, och angående råd och
hjälp och närvara [därvid] (Ordb.
firi bet. 15.)
8, 9. Sua ær ok [skilt] firi
räf ...
12. Ar af a vb. tr. Angripa,
anfalla: f ön eet ^ sum ar a]) ær, d.
ä. angriparens ätt, dråparens
släktingar.
15. Ho ff a (isl. ho f Sa) vb.
tr. 1) Börja. 2) Främst (bland
släktingarna) erlägga 1. mottaga
dråpsböter. Öfvers, då
erlägger han af dråpsböterna hälften
i förhållande till alla [fränderna].
Här är värslämning (Lind: Om
rim s. 88):
þa hofþar han
halft firi allum.Dräpa B. VII. 65
num ær næstær, þa hofþe han halft firi allum. Siþan alle
þe, sum innan ætta æru til siunda manzs, þa gialde sua
man sum man. Sua taks oranbot, sum hon bötis: fæþrinis
frændær tua lyti ok möþrinis frændær þriþiungh; ok sua
þæn, sum næstær ær a fæþrinit, han hofþe halft firi fæþrinis 5
frændumin ok halft þæn, sum hanum ær næstær. Nu þæn,
sum næstær ær hanum a möþrinit, han skal böta halft af
þriþiunginum, sua ok þæn, sum þær ær næst, han a böta
halft af þy, sum atær ær af þriþiunginum, ælla dyli mæþ
tolf manna eþe, at han uar egh draparanum sua skyldær, io
at han a hanum oranbot böta. §.1. Nu kombær oran
manna mællum ok aghu þer alii ena kirkiu. Nu þa hin
standær inne, sum örar, þa ma hin saklöst uti standa. Nu
æn annar standær sunnan kirkiu, þa ma hin saklöst standa
norþan kirkiu. Nu aghu þe baþir et þingh, þa a han 15
annanuagh til þingxs ganga, sum han örar uiþ, ok suara
sak sinne, æn hanum ær þing stæmpt, ælla mæli at sinne
þingstæmnu. Siþan skal han af þinge ganga, ok sua ma
han saklöst samfundir haua ok egh annur lund, utan han
gange mæþ gruþum. Huar sum aiinurlund gær agangu an- 20
drum, han ær sakær at þrim markum, ælla dyli mæþ tolf
manna eþe, at han giorþe hanum ænga olagha agangu.
§. 2. Nu aghu draparans frændær stæmna sinum frændum
til oranbot: fæþrinis frændær fæþringum ok möþrinis fræn-
1. D. v. s. hälften i
förhållande till alla de andra,
sambrodern naturligtvis afräknad,
altså en fjärdedel af böterna.
2. Maþcer, som
ursprungligen betyder människa, sedan
inan, gift man, tjänsteman 1.
tjänare, står här (och å många
andra ställen i lagarna) i en
betydelse närmast möts varande led.
3. Man är en genom
invär-kan af de oblika kasus
uppkommen yngre biform till maþær.
3,4. fcejmnis frœndcer [takin]
tua lyti
11. hanum o: för hans skull.
17, 18. Öfvers, eller
utföre sin talan i mål, som han
instämt,
20. Gruþ (i VGl. griþ, isl.
grid) f. Fred och säkerhet, som
lofvas åt den, som förbrutit sig
mot en annan eller annars
befarar fientlighet af någon, jfr
Amira: Altschwed. Oblig. s. 689.
Kränkning af gruþ (se fl. 11
§ 1) kallas gruþspiæll ntr. pl.
— Aganga f. Gång till 1. mot
en annan, gæra andrum agangu
o: gå till, nalkas en annan.
566 Dräpa B. VII.
dær möþringum. Þæs frændær, sum dræpin uar, þe skulu
öra æpte botinne ok egh stæmna, æ þær til öra uiþ
fæþrinis frændrina, at þer fa tuælytina af botinne, ok þær til
uiþær möþrinis frændrina, at þe fa þriþiungh af botinne.
5 VIII. Vm æn fræls ok annöþughær dræpa, ælla man ok
kona, hulkit sum þær skal til dräps taka.
Nu ær alt at enn drape, fræls man ok annöþughær; þa
skal þæn frælsa ok egh þæn annöþugha til dräps taka.
Nu ær alt i enu drape, man ok kona, þa skal mannin til
io dräps taka ok egh kununa. Nu ma egh kunu til halzs-
bænd uitna.
IX. Um æn man dræpær kunu ælla kona man; ok ku-
nunna drape a egh oranbot fylghia ok egh ughurmagha
ok egh hærra þukke, egh ensak ok egh eþzsöre.
io Nu dræpær man kunu; uari þær sua alt um, sum förra
uar skilt, æn man haf þe man dræpit. Nu æn hon atte
lagh-giptan bonda, þa söke han, sum atte. a draparan ok taki
bötrina ok boskipti. Þa æn hun atte egh bonda, þa söke
1, 2. F or kl. De skola söka
blodshämd för att förmå
dråparens släktingar att erlägga
böter.
2, 3. æ þær til at o: ända
till dess att.
o. Fræls (isl. frjáls, fht.
frihals) adj. Fri, (substantiviskt)
fri man i motsats till þræl,
an-nöþughær och f östre. Om
ordets etymologi och hvad
begreppet fri innebar se Arniras
uppsats i Pauls Grundriss II, 2 sid.
111. — Annö])ughœr,isl.
ánauð-ïgr (jfr isl. ánauð egentl, nöd,
tvång, som är pålagdt ngn, af
•nauð nöd) adj. i nöd, träldom
stadd, träl.
7. alt o: utrumque (Grloss.).
14. Þ^lkke^ þokke (1. icke
assimileradt þunki i Gotl. L.)
m. 1) Skymf. 2) =þukka bot:
böter för tillfogad skymf
(ku-nungs, hœrtogha, biskups, hærra)
därigenom att ngn af deras män
hade blifvit dräpt 1. sårad.
Öfvers, hvarken på kvinnas eller
öfvermages drap skall ättebot
följa, ej häller böter för
herre-skymf, eller ensaksböter, eller
böter för edsöresbrott.
15, 16. Öfvers, därvid vare
alt (d. v. s. hela det rättsliga
förfarandet) sådant som förut
stadgats.
18. Boskipti se sid. 33a.Dräpa B. IX. 67
hænna arue. Ær han egh maghande, þa söke hans mals
man. §. 1. Nu dræpær kona man, ok uilia þer hæmnas,
sum æfter mannin æru, þa skulu þer egh a hana hæmnas
i ængum þöm friþ, sum för uar skilt. Nu æn þer hæmnas
a hana þaghar ælla ok obrutnum friþinum, þa liggi ogild 5
firi sialura sinna gærþ; æn egh ma kunu til þingxs föra
ok egh halshugga firi drap. Nu æn han uill sökia
kunu-na firi drapit, þa skal hænna malsmanne ennæt þing
stæmna, sua sum för uar skilt; uill han a möte suæria, þa
suæri, sum för uar skilt. Nu uill han egh amote suæria, io
þa hauær hon firi huggit fiuratighi markum; egh ma kona
friþ flya, ok egh ma hænna bo skiptas. Bötir hænna
malsman i lagha fæmptum, þa skal hænna först böta, mæþan
þæt uinzs at, ok siþan sialfs sins. Bötir han egh i lagha
fæmptum, þa skal bo hans skiptas ok han friþ flyia. §. 2. 15
Kununna drape ma egh oranbot fylghia. Dræpær kona
ælla ughurmaghi man, þær fylghir egh hærra þokke ok
egh ensak ok egh eþzsöre.
X. Vm æn utlændingær warþær dræpin; þær fylghir egh
oranbot ok egh firi þæn, sum löstær ær. 20
Nu uarþær utlændingær dræpin, han ær gildær at
fiuratighi markum. Egh friþ flyia ok egh hans bo skiptas
firi þæt drap, þy at han ma egh flyia fran sinum frændum
ok ut firi hins, sum han drap; þær fylghir egh oranbot.
3. D. v. s. mannens
efterlefvande anhöriga.
4. sum för uar skilt,
nämligen i fl. 7 § 1.
o. obrutnum friþimtm o: utan
att därmed bryta någon frid.
6. Om uttrycket sialura(r)
sinna(r] sing. gen. femin. jfr
noten till siäl f s sins sid. 2 6 a.
12. friþ ftya eg. fly freden,
d. ä. dömas fredlös.
13, 14. Öfvers, då skall
hennes [gods 1. egendom] först
gå till att betala böterna, medan
det finnes (d. ä. så långt det
räcker).
19. Utlændingær m. utom
landskapet född eller bosatt, så
alltid i ÖGL, jfr inlændingær
sid. 57a.
20. löstær o: löst eller friköpt
ur träldom.
22. Öfvers. Icke [skall [-dråparen]-] {+drå-
paren]+} dömas fredlös och icke
[skall] hans bo skiftas . . .68
Dräpa B. X.
Nu skal egh oranbot böta firi þæn, sum löstær ær mæþ fæ
ok frænda eþe. Nu æn han uill sökia firi drapit, þa skal
han stæmna ennæt þing, sum för uar skilt. Will han a möte
suæria, þa skal han sua suæria, sum för uar skilt. Will han
5 egh gen suæria, þa skal han böta fiuratighi markær. Will
han egh böta þöm i lagha þingum ok lagha fæmptum, þa
æpti þæt, at han uar sottær, þa skal han friþlös fara ok
hans bo skiptis. §. 1. Nu ær utlændingær þær boandi ok
far man at dræpa, uari sua gilt þæt, sum han gær, sum
io þæt, ær uiþær han uarþær giort.
XI. Um æn man uarþær a skoghe dræpin, ælla friþlös
maþær dræpær man a skoghe.
Nu uarþær man a skoghi dræpin, ok uita egh huar
sum han drap; will þæn til fara, sum æpti mæli þöm
man-15 ne, þa skal han þöm by stæmna, sum eghnina a, ok byrin
skal hæræþinu til sighia ok kræfia uiþær gangu
manzs-sins. Nu kombær þæn, sum drap, ok uill uiþær ganga, þa
skal hæraþzs höfþinga buþ fa, ok han skal buþkafla up
1. 2, Öfvers, löst ur
träldom med gods och frändeed,
näinl. s. k. niþia eþær,
hvarigenom fränderna skulle svärja,
att han var deras frände, att
de löste honom till frihet och
icke till träldom samt att
lösesumman utgjordes af frändernas
gods, icke hans eget. Se vidare
ÆB 17.
2. han d. ä. målsägaren.
3. (will) han: den anklagade.
9. Angående betydelsen af
fa framför ett annat verb i
infinitivus se sid. 44a.
10. ær kan fattas ss. 3 pers.
sing. pres. af uara, i hvilket fall
sum inskjutes, eller ock kan det
vara relativ partikel, då efter
þæt bör sättas komma.
13. Öfvers, och man vet
icke hvem, som dräpte honom.
För att beteckna det obestämda
pronomen man, som uttrycker
ett allmänt personligt begrepp,
brukas i ÖGL antingen 3 person
singularis af ett verb ined eller
utan utsatt subjekt han, eller 3
person pluralis med eller utan
utsatt subjekt fe, eller subst.
maþær 1. man.
16. Uiþær gangu maþær
m. människa, som vidgår 1.
bekänner ett begånget brott; kræfia
uiþær gangu manzsins o: fordra
att häradet skall framskaffa den,
som erkänner sig halva begått
dråpet.
17. Uiþ ær ganga s tyr o b j. i d at.,
således underförstås drapinu.Dräpa B. XL
69
skæra ok þöm manne til þingxs fylghia. Han skal a þinge
uiþær ganga sua, at han ær sandær bani at þöm manne,
þa skal hanum uarþa til þingxs ok fran, uiku at uatne
ælla rost at lande. Nu kombær egh uiþærgangu maþrin
innan nat ok iamlanga; þa ær hæraþe sakt at fiuratighi 5
markum. Kombær þæs manzs arue innan nat ok iamlanga ok
bindær laghlika in sak sina, þa skal han up taka þrættan
markær ok åtta örtughær. Þa skal han sak sina mæþ
þingstæmnum in binda, stæmna þry þing ok þrea fæmpti,
uarþa Lionga þing. A Lionga þinge skulu uitne hans fram io
ganga:, þæt skulu tue i þingi uita, at a þæs byiar eghn
uar han dræpin, þæt skulu andre tue uita, at þæt uar
laghlika skærskutat, þriþiu tue þæt uita, at þæt uar
laglika þing stæmpt. Þa takær af þerre bot kunungær
tuæn-ne þrættan markær ok tuenne åtta örtughær ok þriþiung 15
rættær arui; þy egh hæræþe, at egh takær þæn, sum böte.
Kombær han egh innan nat ok iamlanga ok uitna, sum nu
ær saght, þa takær kunungær alt þæt morþgialdit. §. 1.
Nu dræpær friþlös maþær man i skoghi, nu gangær han
3. D. v. s. föra honom till
tinget och tillbaka därifrån
under ansvarighet för hans
säkerhet.
3. Uika L 1) Yecka. 2)
Sjömil, äfvenså i isl. (dock
anses i Oxfordordboken dessa
betydelser ej tillkomma samma ord
vika). I norska dialekter
betyder vika också en strof, en
afdelning af en sång och har ännu
den enl. Aasen föråldrade
betydelsen af en sjömil, hos äldre
norska författare vegsø, vegesø.
Äfven hos Hof förekommer
vekk-sjö, hos Lind veckusjö sjömil
(enligt Rydqvist).
4. Rost 1. utan w-omljud rast
f. egentligen hvila, sedan så
långt stycke väg man i allrnh.
kan gå utan att behöfva hvila,
en viss väglängd till lands ..troli-
gen omkring en half svensk mil"
(enl. Schlyter), i Dalarna kallad
skogsmil. Ordet förekommer
äfven i andra germanska språk (isl.
rost, got., flit., fsx. rasta) och
Kluge: Etymol. Wörterbuch tror
betydelsen väglängd härstamma
från tiden för de västliga
indo-germanernas invandring, ty blott
ett vandringsfolk kunde taga
hvilandet såsom måttstock för
afstånden.
7. Öfvers, och bevisar sin
sak lagligen
7, 8. Härmed menas den
tredjedel af bötesbeloppet, som
den dräptes arfvinge ägde att
uppbära, jfr stadgandet strax
nedan.
1(5. Öfvers, för ty [får|
icke häradet [någon andel i [-böterna],-] {+bö-
terna],+} att ...70 Dräpa B. XL
til byia ok hittir at bonda ok gangær uiþær gærþ sinne:
,,nu uill iak til þingxs fara ok ganga uiþær drape", þa a
bonde han i gruþ taka ok buþkafla up skæra; þa aghu
böndær hanum laghlika til þingx fylghia; þær mughu alle
5 mæþ friþlösuni saklöst þingh haua. Nu hittas þe, sum
hæmnas aghu a han, dræpa ok af daghum taka, þær
liggær maþær gen manne, ok þer, sum drapu, botin fiuratighi
markær firi gruþspiællin. Þær uarþær friþlös gildær; þær
takær þæn malsæghanda ræt, sum han i friþ tok; ær þæt
io hæræþe, þa takær þæt malsæghanda ræt, ær þæt bonde, þa
takær han malsæghanda ræt.
XII. Vm æn hæræþe gifs sak firi morþgiald.
Nu gifs hæræþe sak firi morþgiald, þa skal hæræþzs
næmd þæt uita, at han do af sylt ok sot ok egh af manzs
15 hand uærkum. ælla ok at þær gaf rættær arue sannum
sak mæþ stæmdu þinge innan nat ok iamlanga, ælla ok
at þær uar ulþærganga gör innan nat ok iamlanga, ok
orkar egh þy, þa skal hæræþ morþgiald ut fæsta. Þæt skal
æpti mantali ut botas. Þæt skulu all folkfræls hion gæra
20 sua man sum man innan fæmtan ära mankyns ær. Firi all
þön, ær morþgiald aghu gæra, þa bötis morþgiald, æn þön
l. Ö f v ers. uppsöker en bonde
och vidgår sin gärning, [så [-sägande]-] {+sä-
gande]+} :
4. laglilika d. v. s. så som
å föreg, sida r. 3, 4 stadgades.
9. Öfvers, den, som tog
honom i frid (d. v. s. gaf honom
gruþ], tager målsägares andel i
böterna.
19. Mantal (i Kristoffers Ll.
manna tal) n. 1) Antal af
människor. 2) Antal af män (så
här enl. Ordb., som för bet. l
anför blott Sk. och VGL, Gloss.
har blott bet. 1). Nu för tiden:
den enhet 1. måttstock, hvarefter
jordegendom uppskattas till sin
förmåga att bära skatter, synon.
hemmantal.
19. Folkfræls adj. Fri,
berättigad att bära vapen och med
andra fria män gå i krig. —
Gæra här: utgöra, betala.
20. Innan prep. med gen.,
dat. 1. ack. I, inom, innan; tis.
nära innan fæmtan ära betyder
i följande balk (Uaþ. fl/15)
ännu ej vara femton år gammal,
men här, såsom tydligt ses af
sammanhanget, vara femton år
gammal. Schlyter (i Gloss. till
ÖGl. och Ordb.) gissar därför,
att ordet innan här bör utgå.
21. "Då þön är ntr., kundeDräpa B. XII. 71
myrþ uarþa, ok egh firi flere. Nu a hæræþzs höfþingi
mantal næmna, ok sua huar morþgiald böta, sum þær skils.
Sitær man kuar ok gör egh morþgiald ut, böte firi þre
öra; sitær aldær hasskapær kuar, böte þre öra ok ut
morþ-gialdit.
XIII. Um æn þæn warþær dræpin, sum hetir
hæræzspiæk-kær, ælla þæn, sum lostær ær mæþ fæ ok frænda eþe.
Nu uarþær dræpin þæn man, sum hetir hæræþzs
piæk-kær, þæt ær þæn man, sum gangær hælgra manna mællum
ok frænda sinna ok ær huarghin staþnaþær; han ær gildær io
at fiuratighi markum, egh friþ flyia ok egh hans bo
skiptis. §. 1. Nu uarþær dræpin þæn man, sum lostær ær mæþ
fæ ok frænda eþe, han ær gildær at fiuratighi markum.
man ha anledning till den
uppfattningen, att både kvinnor och
män menas, men då å föreg,
rad säges, att endast mankön
skulle betala morþgiald^ är det
tydligt att här underförstås hion.
l, 2. mantal næmna o:
uppräkna de män, som skola
deltaga i böternas erläggande.
3. Kuar, ntr. kuart
(neutrala formen brukas ännu i 1734
års lagbok) adj. Kvar. ,,Då
detta ord i allmänna språket
länge brukats oböjligt och då
det sedan gammalt var endast
såsom predikat användt, har det
lätt fått adverbial egenskap"
säger Rydqvist II s. 413.
Uttryk-ket sitia kuar betyder ej blott
blifva kvar, utan äfven försumma
1. underlåta det, som skall göras.
4. Hasskapcer, liceskaper,
hi-skaper m. De olika formerna
hafva uppkommit (menar
Schlyter i Ordb.) genom okunnighet
om första stafvelsens betydelse,
och ursprungliga formen har trol.
varit hiu- 1. liïskaper, jfr isl.
hjüskapr, ägs. Mivscipe hushåll.
Det fsv. ordet betyder dels
husfolk, familj, dels ett helt härads
innevånare (så här).
6. Piœkkcer m.
Kringstry-kare, tiggare, liœrœzspiœkkœr:
en som stryker omkring i
häradet och tigger. På Gotland
ännu häradspjäkker, soknepjäkker
enligt Rietz s. 504. I
Lapp-träskmålet i Nyland fins vb.
pjaka: gå med snabba och korta
steg (Nyland bd. I) och i
Vörå-målet i Österbotten pjäk: knoga,
draga långsamt.
9. Helagœr (isl. heilagr) adj.
helig, hcelghir mcen: 1) hälgon,
2) präster och munkar. Här
menas: gå omkring i
prästgårdarna och klostren för att tigga.
11. Öfvers, icke skall [den,
som dräper en sådan,] dömas
fredlös och ej må [dråparens]
bo skiftas.Dräpa B. XIII.
ok egh hans bo skiptis ok egh friþ flyia, æn han uill
böta, sum drap, siþan han uarþær sotær i þingum ok
fæmp-tum. §. 2. Nu dræpær þræll frælsan man, þær takær þæs
manzs arue þriþiung af fiuratighi markum, þær liggær
5 niþri karls sak ok kunungx; egh ma þrælin uitna, ok orkar
þæn, sum þrælin atte, dylia mæþ þrætylftum eþe, þa se
saklös, orkar han egh þy, þa böte, sum skilt ær. Æn fostra
ma uitna, þy at hans bo skal skiptas, æn han dræpær man.
Nu uill egh bondin böta firi han i þingum ok fæmptum,
io þa skal dorn a þingi taka til þæs at taka eki uiþiu ok
binda um hals þrælinum ok up hængia uiþ liþstolpa
bondans. Huggær för uiþær, æn uiþian rutnar, hætte uiþ
fiuratighi markum.
XIIII. Vm brytia gildi, æn þer dræpnir uarþa, ok iui
15 hærra þukka, æn þerra mæn dræpas,
Nu uarþær dræpin kunungxs bryti i Upsala bo, han
ær gildær at fiuratighi markum, þöm a kunungær taka;
5. Karl m. 1) Karl i
motsats till kona. 2) Enskild man
i motsats till kunungær. I
synnerhet förekommer i fråga om
böter karl i bemärkelsen af
folket i häradet, hvilket så väl
som konungen var berättigadt
till en viss andel i bötessumman.
Öfvers, där ega ej böter till
häradet och konungen rum.
5. egh ma þrælin uitna o: ej
må man med vittnen Öfverbevisa
trälen.
7. Fostri m. (ined motsvarande
femin. fostra}: hemma (född och)
uppfostrad träl; i isl. betyder
fostri fosterfader, -son o. -broder,
fostra fostermoder och -dotter.
10. Eki n. Eke, virke af
ek; äfven i isl. fins eiki och de
analoga birki, eski och espi.
Ordet eke förekommer ock i
Tegnérs Fritiofs Saga samt upptages
i Akademins och Lundells Ord-
listor, men man torde (med
Dalin) få anse det som arkaism.
. Åtminstone i finländsk
högsvenska begagnas det aldrig.
12. Hætta, äfven uiþ 1. uiþær
hætta: våga, äfventyra, förlora;
böta (här).
14. Bryti m., gen. sg. o. pl.
bry tia: förvaltare, inspektor, isl.
bry ti gen. bry tja 1. bryta
(Fritz-ner2): husfogde, som utdelar
maten åt de Öfriga tjänarena,
jfr vb. brytja (af brjöta): dela i
stycken, utdela mat.
14. Gudi (jfr adj. gildær:
gul, för hvilken skall botas) n.
1) Tärde i af s. å beloppet af
böter. 2) Den egenskapen, att
ngn är gul, d. v. s. att böter
skola för honom erläggas, om
han dräpes. Öfvers, huru
myk-ket, som skall botas för
förvaltare, om de varda dräpte.
16. Upsala bo d. v. s. ettDräpa B. XTIIL
sua gaf Birghir iarl i lagh, för uaru þæt tolf markær. §. 1.
Nu uarþær dræpin iarls bryti i Roþzs bo, han ær gildær
at niu markum, þöm a iarl taka. §. 2. Nu uarþær biskups
bryti dræpin i stafs bo ok stols, han ær gildær at niu
markum, þöm skal biskupær taka. §. 3. Nu uarþær laghmanzs 5
bryti dræpin, han ær gildær at siax markum; þa skal han
haua stallara ok stekara ok fiuratighi sæssa a sialfs sins
kust. §. 4. Nu uarþær þæn dræpin, sum nam gær i garþe
bondans, sum fæt a, ligge ogildær; uarþær han dræpin utan
garþ þæs, ær fæt a, uari gildær, sum skilt ær. §. 5. Nu io
uarþær dræpin bonda bryti, han ær gildær at þrim
markum, þöm a bondin taka, Nu kallar annar brytia ok annar
bolaxs man, þa a han uitzsorþ uita mæþ eþe fiughurtan
manna, at han uar bolaxs man ok egh bryti; uari sua
gildær bolax man sum bonde. §. 6. Nu uarþær dræpin ku* 15
nungx man, han ær sua gildær, sum för uar skilt firi
fræl-san man, ok iui at kunungx þukka; þæt uaro först tolf
,,Uppsala ödsu gods; Upsala
of er (isl. aiiðr egendom,
rikedom) kallades de till konungens
(ursprungl. Uppsala-konungens)
underhåll anslagna gårdar, som
lågo inom rikets olika landskap.
I de flesta härad fans en sådan
gård, oftast tillika boställe för
traktens fogde. Uppsala öd är
första grunden till de n. v.
svenska statsdomänerna (Schlyter).
2. Roþær n. 1) Rodd. 2)
Den till hafvet gränsande
landsdelen, som i krigstid skulle
uppställa sjöfolk, jfr »Roslagen".
Roþzs "bo: ett i Rödén beläget
boställe, anslaget åt jarlen, som
var konungens högste ämbetsman
och befälhafvare öfver
sjömakten.
4. Stafs ok stols bo:
,,biskops-stafs och biskopsstols gård",
anslagen till biskopens underhåll.
7. Scessi (isl. sessi, sessunautr)
m. En som har sitt säte
tillsammans med eller bredvid en
annan, t. ex. roddare; haua
fiuratighi sæssa a sialfs sins kust o:
i krigstider utrusta ett fartyg
med fyratio åror, en s. k.
fiœ-þærtiugJi sæssa, jämte dess
besättning. — Temporalsatsen þa
. . . kust står för att bestämma
en egenskap hos brytin: han
skall då (för att vara gul till
sex marker) vara en så
betydande man, att han o. s. v.
8. Nam (isl. nam, af nema
taga) n. Tagande, nämligen
enskildt uttagande af pant hos en
gäldenär.
16, 17. Öfvers, för honom
botes så mycket som förr
stadgades angående böter [för drap
af] en fri man, och därutöfver
erläggas böter för den konungen
[genom dråpet] tillfogade
skymten.74 Dräpa B. XIIII.
markær, ok siþan gaf sua Birghir iarl i lagh, at þæt skulu
uara fiuratighi markær. Þa uar þæt sua först, at uarþ han
dræpin firi borþe ælla bryggiu sporþe ælla innan hæræþe,
þa skulde þukka taka ok egh ælla; þa gafs þæt sua i
5 kunung Eriks daghum, at æ huar han uar dræpin, þa skal
taka þukka firin, þe sum han aghu taka. §.7. Nu uarþær
hærtugha man dræpin, þa ær han sua gildær, sum för uar
skilt firi frælsan man, ok hans þukke ær niu markær;
þöm skal hærtughi haua. §. 8. Nu uarþær dræpin biskups
io man, han ær sua gildær, sum för uar skilt, ok biskups
þukke æru niu markær. §. 9. Nu uarþær dræpin þæs hærra
man, sum hauær stallara ok stekara ok fiuratighi sessa a
sialfs sins kost, þa ær han sua gildær, sum för uar skilt,
ok hans þukke ær siax markær; þöm a taka þæn, sum han
15 þianaþe.
XV. Um æn man dræpær man, þa kunungur ær i lan-
dinu, ælla dræpær man mæþ kniui.
Nu dræpær maþær man þa, sum kunungær uar i lan-
dinu, sua at han uisse, at han skulde koma i landit, þa
20 ökir han sina sak mæþ fiuratighi markum. þæt ær kunungx
ensak. §. l. Nu dræpær maþær man mæþ kniui, han ökir
sina sak mæþ fiuratighi markum; þæt ær kunungx ensak;
XVI. Vm æn fostre dræpær frælsan man ælla fræls
man fostra ælla fræls man annöþoghan.
25 Nu dræpær fostre frælsan man, haui firi huggit bo
sinu; þæt skiptis mællin kars ok kunungx ok rætzs arua,
3. D. v. s. inom
skeppsbord eller (utom fartyget)
framför änden af bron, (hvarvid
fartyget ligger).
5. Den konung Erik, som
här åsyftas, var väl Birger jarls
svåger Erik XI, kallad Läspe,
som regerade 1222—1250.
5. l st. f. skal sing. borde
stå skulu plur. (subjekt þe). Nu
måste skal tagas impersonelt.
6. firin d. ä. firi han,
sy-neresis. Om denna såväl i
fsv. som nuvarande språket icke
ovanliga wpronominal-anslutningu
se Rydqvist: Sv. Spr. L. II s.
534 ff.
6. han d. ä. Jmkkan.
26. kars = karls (såsom ock
två hdss. hafva), d. v. s. häradet,
se ofvan sicl. 72a.Dräpa 13. XV L. 75
ok hauær han firi huggit åtta markum þæs, sum uan a til
hans; þöm taki rættær arui. §. 1. Nu dræpær fræls man
fostra, böte åtta markær þöm, sum uan atte til hans. §. 2.
Nu dræpær fræls man annöþughan, böte þrea markær
slika, sum han skal lösa mæþ, þæt æru siax markær pæn- 5
ninga ælla þrea markær uaþmala, tolf alna til öris, ælla
liughur ny tia nöt: þæn uxa, sum þrea uare hauær draghit,
þa ko, sum þrea kalua hauær burit.
XVII. Um at egh ma uitna þæn frælsa firi drap þes
annöþugha, ælla gæfþræll uarþær dræpin. io
Nu ma egh uitna þæn frælsa firi drap þæs annöþugha,
utan han dyli mæþ tolf manna eþe ælla böte, sum skilt ær.
ok egh ma hældær þæn frælsa uitna firi fostra drap. §. 1.
1. Uan (isl. van) f. 1) Van,
förmodan. 2) Äganderätt till
hemmafödd träl, trol. i afs. på
det hopp om arf eller annan
vinst, som tillkom ägaren.
-i, 5. Öfvers, tre sådana
marker, som man skall lösa
honom med [ur träldom], d. v. s.
tre vägda marker, såsom ses af
förklaringen þæt cent siax
markær pænninga. Härom och om
värdet af vadmal såsom
betalningsmedel se sid. 3a.
(i. Uaþmal (isl. vadmal, ,,no
doubt qs. vadmal" säger
CL-Vigfusson, af vad n. ylletyg,
kläde, jfr finska lånordet vaate).
7. Ny tior f. pl. (isl. nyt pl.
nytjar): Nytta; ny tia fce 1. nöt o:
nyttigt d. ä. fullvuxet fäkreatur
1. nötkreatur.
10. Gæfþræll m. Träl, som
själf gifvit sig i träldom; så
kallas äfven den, som gifvit en
annan sin egendom mot det
villkor, att den andre skall föda
honom till hans död. Schlyter
(Ordb. art. gcefþrcel) antager,
att ett dylikt egendomens
öfver-låtande i älsta tider värkligen
var förenadt med ett
öfverläni-nande af sig själf i träldom
(däremot uttalar sig dock Amira:
Altschwed. Oblig. s. 531 not,
4), men sedan detta senare af
Birger jarl blifvit förbjudet (ÆB
11), har dock det förra, som
ungefär motsvarar hvad vi i
Finland förstå med sy t n ing,
fortfarit att vara i bruk (ÆB 12).
Då i denna flocks § 2 för en
gäfträls drap stadgas böter, hvilka
voro hälften så stora som de,
hvilka erlades för en annan träls
drap, så har detta utan tvifvel
varit skrifvet fore Birger jarls
tid, men, ehuru det råkat att
kvarstå i lagen, icke blifvit
till-lämpadt på den, som i en senare
tid väl kallades, men icke
värkligen var träl (1. c.).76 Dräpa B. XVII.
Nu kunnu þe hittas, fræls man ok annöþughær, dræpær
huar þerra annan, þa ær þæn frælse gildær ok þrællin
ugildær, þy at han uar egh folk fræls. § 2. Nu uarþær
gæfþræll dræpin, han ær gildær at þrim markum taldum.
utan hin giui ut aruit, sum þæt hauær inne, ok ættin æpte
eþ fiughurtan manna uita, at han uar egh gæfþræll.
XVIII. Vm æn lurkær landafæghi uarþær dræpin ælla
lekare, ælla ughurmaghi dræpær man.
Nu uarþær dræpin lurkær landafæghi, þæt æ þæn
ma-10 þær, sum gangær mæþ pik ok ringaþum bulla; han ær
gildær at þrim markum. §. 1. Nu uarþær lekare dræpin, þa
böte arua hans þriggia iamlanga gambla kuighu ok köpa
hanum nyia hanzska ok nyia skoa ok smyria baþe; þa skal
taka kuighuna ok leþa up a högh ok hålan i hand arua
15 lekarans sætia. Þa skal bondin til hugga mæþ gisl þry hug;
far han haldit, haui at botum sinum, slippær hanum
kui-ghan, þa slippe hanum aldær faghnaþær. §. 2. Nu dræpær
ughurmaghi man, þæt ær þriþiungær af fiaratighi markum;
þæt takær malsæghande ok huatzske karl ælla kunungær.
o. Öfvers, om icke den
gifver ut arfvet, som hafver det
inne. — Därigenom visar han, att
den dräpte ej var hans gäfträl.
7. Lurkær (isl. lurkr) in. 1)
Påk, stör. 2) Odugling, lurk;
lurkær landafceghi o:
landstrykande tiggare (fœgJiia: fäja, sopa).
9. œ =-- ær, såsom också står
i två handskrifter. Jämför
härmed vår nuvarande
talspråksform ä.
10. Schlyter (Ordb. s. lOOa
och 512b) menar, att ringaþær
betyder rund och är pret. part.
af ringa göra rund, men detta
verb betyder annars förse med
eller omgifva med ring och "bulle
ensamt betyder en rund skål.
Tamm i Uppsalastudier s. 33
anser därför, att här menas en
skål, besatt med ringar för att
därmed bäras på stafven. „1
denna beskrifning igenkännes
det ännu bibehållna bruket inom
katolska kyrkan, att pilgrimerna
vandra med en staf och därvid
fäst rund flaska, vanligen
förfärdigad af kurbits" (Schlyter).
12. þriggia iamlanga gambla
=þriggia ära gambla.
12, 13. köpa och smyria äro
infinitiver se sid. 39a.
12—17. I äldre VGl.fms ett
likadant stadgande, men där
gäller det gycklare, som blifvit
sargad ; det tillägges, att om han blott
blir slagen, botes därför intet.Dräpa B. XVIII. 77
Nu kallar annar ughurmagha ok annar kallar egh, þa
hauær þæn uitzsørþ, sura han uill uita til ughurmagha mæþ
eþe fiughurtan manna. Þær liggær niþri kars sak ok
kunungxs, þær fylghir egh uaþa eþær. Huat han dræpær man
ælla kunu, inlænding ælla utlænding, mæþ uaþa ælla uilia, 5
þa böte, sum skilt ær.
XIX. Um at egh ma ughurmagha uitna til dräps, ælla
dræpær ughurmaghi ughurmaga.
Nu ma egh ughurmagha uitna til dräps. Uill hans
malsman dylia firi han, þa dyli mæþ þrætylftum eþe ælla böte io
firi han, sum skilt ær. Nu dræpær ughurmaghi ughurmagha,
þa böte, sum skilt ær.
XX. Vm at aldrigh aghi þæn arf, sum annan dræpær
til arfs, ælla man uill man böttan uita.
Nu aghe aldrigh þæn arf, sum annan dræpær til arfs. 15
§. 1. Nu uill maþær man böttan uita: han skal uita böttan
han mæþ þrættan takum ok þrættan tylftum ok tua uitnis
mæn mæþ huarium eþe. Þa skal sua huar takin suæria
ok fiughurtan mæþ huarium þerra, at han uar taki at enne
mark ok hon uar lukin, þrættande sua, at han uar taki at 20
enne mark ok åtta örtughum ok fiughurtan mæþ hanum, at
þæt uar sæt ok bot.
4. Textkodex (och Schlyters
upplaga) har icke något
skiljetecken efter ef ær, men
sammanhanget synes fordra punkt. Detta
bekräftas ock däraf, att de
följande orden huat . . . sum skilt
ær i två handskrifter hafva
annan plats.
6. Näml. i paragrafens
början (blott åt målsägaren botes).
7. Textkodex har här
skrif-felet eghurmagha i st. f. egh
nia ughurmagha: Schlyters
rättelse.
13, 14. Öfvers, som dräper
en annan för att få arf
14. Öfvers, eller [om] man
vill bevisa, att böterna för en
[dräpt] man blifvit erlagda.
17, 18. D. v. s. att två män
i hvarje ed skulle vittna såsom
föredsmän och att tolf
edgärds-män skulle bekräfta, att de två
svuro sanningsenligt och i laga
ordning (jfr fl. 3 § 2). Kallas
också på manga ställen
fiughurtan manna eþær.
22. Sålunda blef bevisadt att78 Dräpa B. XXI,
XXI. Um æn annöþughær dræpær annöþughan man.
Nu dræpær annöþughær annöþughan; þæn, sum
dra-paran atte, han böte þrea markær slika, sum han skal lösa
mæþ, þæt æru siax markær penninga ælla þrea markær
5 uaþmala, tolf alna til öris, ælla fiughur nytia nöt, sua sum
för uar skilt. Nu æn þæn, sum þrælin drap, uill uita han
atær bötan, þa uiti mæþ eþe fiughurtan manna.
Hær byrias uaþa mal ok sära mal, hor, ran ok styld; i
þöm tælias floka en ok fiuratighi.
io I. Vm huru uaþa eþ skal ganga ok um flere uaþa mal.
Nu huggær maþær at manne, ok uarþær annar firi ok
far af bana; egh ma flere hug til uaþa taka æn et. Af enu
hugge kunnu tu sar uarþa; takær hand ok huwþ, þæt ær
höghste uaþe, tiughu markær ok tolf manna eþær sua, at
15 þæt uar mæþ uaþa ok egh mæþ uilia; þæt aghu alii suæria
ok ængin þiggia. Ok sua skal alt a enne stæmnu: eþ ganga
ok fæ böta. Þa taks egh til uaþa, utan baþe uilin, þæn, ær
tretton och en tredjedels mark
hade erlagts, d. v. s. till
målsägaren en tredjedel af de 40
marker, som skulle botas för
drap till treskifte mellan honom,
konungen och häradet.
8. Uaþa mal n. mål, som
angår med våda (uaþe m.) gjord
gärning; sära mal: mål, som
angår sår.
11. ok uarþær annar firi
[huggi] o: och en annan blir
utsatt för (d. ä. träffas af hugget).
14. uaþe = uaþauærk o:
gärning, hvarigenom skada göres
en annan med våda.
14, 15. Öfvers, tjugu
marker [botas] och tolfmarinaed [svär-
jes] därom, att det gjordes med
våda och icke med vilja.
14. Þiggia, þa, þigal, vb.
tr. Mottaga till skänks, häraf
liggare] i ÖGl. förekommer jføø^m
1. þiggia up i en särskild
betydelse, näml. befria sig från
skyldigheten att gå ed, ett uttryck
motsvarande det å t. ex. följ.
sida r. 15 förekommande i þöm,
eþe ma ængum giua ur, jfr giua
ur næmdinne KrB 18: 1.
Således gifva, resp. mottaga, lof att
afhålla sig från deltagande i ed
1. nämd.
16. Öfvers, man skall å
en och samma stämma göra båda
delarna: gå ed och böta gods.Uaþa mal I. 79
hiog, ok þæn, sum sarit fik; baþe aghu þe et at suæria i
eþinum, þær a kunungx soknare nær uara. Þæn, ær sarit
giorþe, han a kunungx soknara buþ fa mæþ tuæggia
boanda manna uitnum. Kombær han egh til eþsins ok
hauær þo buþ fangit, þa gangi eþ sin ok se saklös. Nu far 5
han egh buþ, þa ær þæn eþær olagha, æn þe suæria þæn
eþ sua, at egh ær kunungx soknare nær. Nu sighær þæn,
sum sarit giorþe, at han fik hanum buþ, ok kunungx
soknare sighær egh, þa ær þæt bondans uitsz orþ, æn kunungx
soknare stæmde æpte, uita mæþ eþe fiughurtan manna: þe io
tue, sum kunungx soknaran uaraþu uiþ at han skulde til
eþsins kuma, ok tolf æftir. Nu stæmnir kunungx soknare
egh æptir, utan uill biþa kunungx ræfst, þa skal hæræþs
næmd uita, huat þær ær sant um. Alt skal sendær a enum
dagh: eþ ganga ok fæ böta. I þöm eþe ma ængum giua ur. 15
Sua sum nu ær um þænna uaþa eþin skilt, sua skulu alle
uaþa eþar gängas, baþe firi drap ok fullsære ok skenu ok
firi all manhælghþa mal. §. 1. Skiutær spiute, kasta stene,
kombær huarghin niþær, för æn skaþa gær, þæt æru tiughu
markær ok uaþa eþær; kombær förra niþær æn þær, sum 20
skaþa gær, þæt ær handlös uaþe; þæt ær half siunde mark
ok fiurar örtughær ok egh uaþa eþ. Nu skiutær man spiute
ælla kasta stene iuir hus ok se egh, huar sum niþær
kombær, þæt ær handlös uaþe. .§. 2. Nu draghær man spiut,
sætær man stræng ælla stampu, gærþir garþ, grauær kældu, 25
gær kuærn ælla broa, faldær af uærkum, far af bana, halda
3, 4. Öfvers, med
vittnesbörd af tvänne bofasta män, d.
v. s. i deras närvaro (Grloss.).
10. stæmde æpte \mali\ o:
stämde honom ang. detta mål.
11. uara man viþ 1. til o:
underrätta, tillsäga ngn om.
18. Manhælgliþ f. eller
man-hœlghi n. Personlig fred och
säkerhet, ,,manhälgdu, ett
vak-kert och uttrycksfullt ord, som
väl skulle förtjäna att åter
upptagas i språket. Häraf sammans.
manhælghþa mal 1.
manhælghis-mal n. mål, som angår brott mot
allmänna säkerheten, såsom drap,
sår m. m.
19. Öfvers, kominer
[skottet eller kastet] ingenstädes ned,
förrän [det] gör skada . . .
24, 25. Öfvers. Utsätter
man spjut (näml. till vilda djurs
dödande), gillrar snara eller
gil-lerstock, . . .
26. faldær [annar] af
uær"kum o: om en annan faller från80
U apa mal I.
egh uærk, liggi ogilt. Nu halda uærk til bana, þön haldin
til halfra bot. Nu kombær man undir kuærn, slar til hælia,
gangær undan þerre ok undir aþra, þa skal þæn gialda,
sum þa kuærnina a, sum haldær. Þa skal han mæla at þöm.
5 sum handuærkin attu, sum han fik döþ af; þær aghu þe
uitzorþ dylia mæþ tolf manna eþe, at han fik egh döþ af
hans handua3rkum. Nu æn flere aghu i þerre kuærn ælla
uærkum, sum hioldu, þa böte huar, sum a til i þöm, ælla
gangin i gialdit mæþ hanum. §. 3. Nu akær drængær
io bondans til skoghs ok faldær a hans las, þa liggi ogildær
af sialfsins handuærkum. §. 4. Nu faldær möllari undi
kuærn ok far af döþ, þæn sum takær lut af tulle, han ær
gildær at þrim markum. Brænnir han kuærn mæþ waþa
up, þa ær hon ok gild at þrim markum. Nu æn annar
ett af dessa värk, näml. kvarn
1. bro. Det är klart, att dessa
ord endast passa till det
nästföregående, men stadgandet om
de halfva böterna måste dock
hafva afseende äfven på de förut
nämda fallen (Ordb.).
l, 2. Förkl. Fasthålla de
den, som där ljuter döden, så
hålla de ock [ägaren] till [att
betala] halfva [våda] böter; "bot
är genit., hvilken kasus i äldre
språket är bota(r), jfr iorþ KrB
2: l, gœrning Eþ s. 31:1.
4. han näml. arfvingen,
målsägaren.
5. Hanau œrk, handuœrki,
handauœrk, handaucerki n. 1)
Gärning, som värkställes med
händerna. 2) Ett med händer
gjordt värk t. ex. brunn, kvarn,
fi sk dam.
7. I st. f. hans borde stå
perra, åsyftande þöm, sum
hand-uærkin attu.
8, 9. Öfvers, då böte enhvar
i förhållande till sin andel i dem
eller deltage I [böternas] betal-
ning med honom, näml. den
dödes arfvinge, ,,ty här synes den
händelse åsyftas, att den döde
själf egt del i värken" (Ordb.).
10. K ön s t r. ok lians las
faldær a [hanum]
11. sialfsins = siäl f s sins.
,,Då likljudande bokstäfver eller
stafvelser i två ord sammanstöta,
uteslutes ofta endera af dem",
säger Schlyter i sitt företal s.
IV, jfr härom också Rydqvist:
Sv. Spr. L. bd IV s. 433.
Sådana fall äro t. ex. fa för þa
a KrB 27:pr., Uaþ. 32: 4, su
at för sua at ES 4: l, huar taka
för huart taka BB 28: pr.,þær
för þær ær E S 7, œndakarla
för æn œndakarla BB 1: 4,
fle-rum i st. f. flemm um EB 21:1.
Merendels återinsättes dock af
Schlyter den uteslutna
bokstafven eller utstötta stafvelsen,
hvilket äfven skett i detta aftryck
af hans textedition.
11, 12. þæn och därpå
följande relativsats hänföra sig till
möllari.UaJ>a mal I. 81
man faldær undi kuærn, þæn sum egh takær tull ælla lut
af, han ær gildær at halfre bot. §. 5. Nu hugga mæn træ,
faldær, ok fa en bana af; han ær gildær at halfre bot: halfre
siundu mark ok fiurum örtughum. I þerre bot stande hans
lutær först kuar, ok þe, sum mæþ hanum hioggu, gialdin 5
þæt, sum fat ær. Nu uitis þöm þæt, at þe hioggu mæþ
hanum, sum bana fik af þerra handuærkum, þa aghu þe uitzs
orþ at dylia, at han egh bana fik af þerræ handuærkum;
gifca þer egh dult, þa botin halua bot, sum för uar skilt.
II. Um æn maþær fa bana af hæste manz ælla af io
andru fæ manzs.
Nu bitær hundær man til bana ælla slar hæstær,
stångar uxe, huggær rurii: af huliku manzs fæ han fa bana af,
þa ær þæt gilt at half siundu mark ok fiurum örtughum;
gange æ bani först i bot, utan hundær ok maþær. Nu 15
uitis þæt manne, at annar fik bana af hans fæ, þa a han
uitzs orþ at d37lia. Gitær han egh dult, þa böte halua bot,
sum skilt ær.
III. Vm æn annöþughær, þræll ælla fostre, kona ælla
ughurmaghi dræpas i waþa. 20
Nu uarþær annöþughær i uaþa dræpin, þa ær han sua
gildær i uaþa sum uilia. Nu dræpær þræll i uaþa, gialde
4, 5. D. v. s. han själf (hans
arfvinge) skalle först och främst
deltaga i böternas erläggande,
jfr ofvan § 2.
6. Fat adj. ntr. Det som
fattas (Ordb.). Denna
neutral-form tillhör adj. far, fa, fat,
som fins fullständigt i andra
f örns v. skrifter (se Söderwalls
Ordb.) och är samma ord som
det isl. far, få, fått, hvars ntr.
användes i samma betydelse som
fsv. fat. I finländska svenskan
(både vår högsvenska och våra
dialekter) fortlefver detta, t. ex.
klockan är en kvart fått i sju
(i Sverge: tre kvart på sju).
15. D. v. s. det djur, som
dödat en människa, tillfaller
målsägaren och dess värde
in-beräknas först i böterna. Här
är värslämning (Lind: Om rim
s. 89):
gange æ bani
först i bot.
15. utan konj. o: om icke [det
är]
19. Annöþughær, som i DrB
16 förekommer i en från fostre
skild betydelse och tyckes vara
682 Uaf>a mal III.
sua bonde firi uaþa sum firi uilia. Warþær fostre i uaþa
dræpin ælla gær han drap, gialde sua firi uaþa sum firi
uilia. §. 1. Nu uarþær kona ælla ughurmaghi i uaþa
dræpin ælla dræpa þön i uaþa, botin, sum för uar skilt, æn fræls
5 man hafþe þæt giort, utan þerra mals man fulle eþin firi
þem. §. 2. I allum uaþa þa bötis egh þukke ok egh ensak.
IUL Um æn man ælla kona stiala, ælla huru mykit
þön standa inni firi.
Nu stial man ælla kona ok firiuærka sik; alt þæt þön
io gæra i sua höghum sakum, sum þön sitia inni firi, þa suari
þæn, sum þöm hauær inni mæþ sik. Þaghar höghra stighær,
æn þön sitia inni firi, þa a ættin baþe taka ok böta firi þöm.
V. Vm æn man uarþær sarghaþær höghstu samm.
Nu uarþær maþær sarghaþær högstu samm, uarþær
15 gældær, gialde fiuratighi markær firi sar hans ok
fiuratighi markær firi lyti hans ok fiuratighi markær firi son
synonymt med þræll, användes
här i vidsträktare bemärkelse,
omfattande såväl det iörra som
det senare.
5. Fulla, ~a])i L fylla, -di
vb. tr. Fylla, fullt betala,
fullgöra (här); fulle (pres. konj.) o:
vill fullgöra.
7. Textkodex har ælla firi
hum mykit þön standa inni firi.
Schlyter utelämnar i sin upplaga
det första firi, men säger sid.
401 (Addenda et emendanda),
att det, ehuru öfverflödigt, dock
kunnat bibehållas, emedan en
dylik upprepning äfven å andra
ställen förekommer.
8. Standa L sitia inni firi
sak o: vara hos en annan i
träldom för begånget brott, och (r.
11) haua inni mæþ sik 1. sær v:
hafva ngn i träldom hos sig för
begånget brott.
9. firiuærka sik (1. sær) o:
förvärka sin frihet.
10. D. v. s. den, hos
hvilken de äro i träldom, skall
ansvara för alla de brott, som
under träldomstiden af dem begås,
dock endast om de böter, som
för dessa brott ådömas, icke äro
högre än de, hvilka ådömts dem
för den förbrytelse, för hvilken
de befinna sig i träldom.
13. Öfvers, varder sargad
med sår, för hvilka högsta
belopp af böter erlägges.
14, 15. uarþær gceldær står
såsom förklaring till hvad som
menas med höghstu samm.Uaþa mal V,
83
han matte afla, ok fluratighi markær firi dottur, ok han
sialuær ær gildær at siaxtan tighi rnarkum ok mæle
sialuær æfte.
VI. Um æn man huggær annan mæþ wrezs hænde, ok
huru þæn sari skal uitna sik ok annan friþsökia, ok 5
huru böta skal firi sar ok drap.
Nu huggær man annan sar mæþ uilia, skær uddær ok
æg, þorf uiþ lin ok læki, spik ok spiær, aghe han uizs
orþ, sum sar sin sökir, til fulz ok fiæþærtiugx. Þa skal han
þing stæmna, mæþ tuem mannum i þinge sar sin lata miæta io
ok fæmt sitia, sua annat þing stæmna ok andra fæmt sitia,
sua þriþia þing ok þriþiu fæmt, uarþa Lionga þing. Þær
skulu uitne hans fram ganga: þæt skulu tue mæn suæria,
at han fik af hanum sar mæþ uilia ok ureþs hænde, þæt
2, 3. mæle sialuær æfte o:
han göre själf åtal [för brottet].
4. Wrezs hand (d. s. s. harms
hand i andra lagar) f. Af vrede
styrd hand. Att dessa ord äro
sammansättningar af
substantiven m eþ e och harmber anser
jag med Schlyter och Rydqvist
otvifvelaktigt, men Widmark i
„Valda stycken af Sveriges gamla
lagar öfvers, och förkl." s. 13
not. 3 tror vreþs vara gen. af
adj. m eþer ^ hvarför ock harms
rättare ma anses för adj. än för
subst. Denna åsikt upptages
sedan till vederläggning af
Schlyter i Ordboken. Allit. tis. mæþ
uilia ok ureþs hænde r. 14.
5. Öfvers, skall bevisa sin
sak och söka få den andre dömd
fredlös.
8. F or kl. om såret måste
förbindas och af läkare skötas;
lin (isl. Un) n. 1) lin, 2) linne.
8. Spik tager Schlyter så-
som rnotsv. det isl. spik f. sönd
och spiær (isl. spjor spjut) vore
enl. honom här synonymt med
spik. Emellertid är det
sannolikare, att i är kort i spik,
såsom redan Verelius och Griinm
hafva antagit, hvadan ordet
motsvarar isl. spik, bet. späck, fett
och i detta sammanhang väl
någon fet sårsalva, och spicer är
icke det isl. spjor^ hvilket är
ett sällsynt och blott i poesi
förekommande ord, utan isl.
spjorr klut, lapp, trasa, äfven
remsa, bindel. Spik ok spicer
betyder således salva och bindel
eller ,,balsam och bindel", en
öfversättning, hvari äfven
udd-rimmet bibehålles. (Se Lind:
Rim och verslemningar i de sv.
landskapsl. s. 40 not. 1.)
8, 9. Öfvers, den, som för
sina sår gör påstående, äge
rättighet till fulla f yra tio markers
böter.84
üaj>a mal Yl.
andre tue suæria, at þæt uar miætit til fulzs ok
fiæþær-tiughx, sua þriþiu tue, at þæt uar skærskutat ok laghlika
Lionga þing stæmpt. Uill han a Lionga þinge böta þrættan
markær ok åtta örtughær ælla a Lionga þingxs fæmt, þa
5 halde friþi sinum. §. 1. Nu firi drap ælla fulsære æn
san-num ær sak giuin, þa skal han egh flere folk uakn i
bo-tinne haua æn þry: skiold, suærþ ok kætilhöd, ok ækki
flere, utan hin uili, sum uiþ botinne takær; siþan skal han
böta oskapaþ klæþe ok læript ok uaþmal ok reþa pæn-
10 uinga ok ung hors ok nöt. §. 2. Nu æ firi huat þæt hælzst
ær, firi sar ælla drap ælla annur manhælghþa mal ælla
ok annur mal, þön sum man kan böta manne firi, sæmbær
egh baþum þem, sum bötir ok þem sum bötrina takær, um
bötrina, þa a han uitsorþ, sum bötir, mæþ tuæggia miæ-
15 tanzs manna uitnum ok eþe, at hanum uar fult ut lukit.
Þer skulu tolf manna eþ æfte suæria a fæmtinne, at hini
suoru baþe sant ok lagh. §. 8. Nu æn þæt ær firi fulsære
ok biuþær han, sua sum nu ær saght, ok hin uill egh uiþ
taka a Lionga þinge ok egh a Lionga þingx fæmt, þa skal
20 han egh friþlös fara; uill han egh böta, sua sum nu ær
6, 7. Öfvers, så skall han
vid böternas erläggande icke
hafva flere stridsvapen än tre,
närnl. sköld, svärd och hjälm;
kœtühöd synes beteckna en sorts
hjälm efter likheten med en
kittel, men ordets senare del är
dunkel (Widmark a. a.).
9. Læript, lærept n. Lärft,
isl. lérept, lïripl, hvilken senare
form antyder etymologin:
*lm-ript. Det enkla ordet ript: ett
stycke tyg 1. kläde (Fritzner2)
är feminint liksom ock no. Idsm.
rift: ett stycke, en stund (Aasen),
men lérept linneväf har blifvit
neutr. troligen genom anslutning
till vaðmál ylleväf, med hvilket
det ofta förbindes (Lidén i
Uppsalastudier s. 81).
10. Hors (isl. hr oss, f ht. hr os,
nht. ross, men ägs. hors, e. horse)
n. 1) Sto i motsats till liœstœr.
2) Häst 1. sto i motsats till nöt.
— Ordet anses rotbesläktadt
med lat. currere.
14. 15. Miœtanzs mæn m.
pl. Mätismän; denna nu
brukliga form af ordet är ej gammal,
se Kock: Fsv. Ijudl. s. 276.
15. Öfvers, att böterna till
fullo utbetalats åt honom.
16. Öfvers. Därefter skola
tolf män ed gå å fämten, att
o. s. v., ,,manna gen. pl. styrd
af räkneordet, hvilket är det
grammatikaliska subjektet"
(Widmark a. a. sid. 14 not. 3, med
hänvisn. till Lund: Oldn. Ordf.
kap. 58,. anm. 2). Per kan
vara biform till J)ær, þar.Uaþa mal VI.
85
skilt, þa skal han friþlös fara ok hans bo skiptis. §. 4.
Nu ma egh þæn, sum stæmnir, andrum sak giua æn þem,
sum han förstu gaf sak mæþ stæmdu þingi; sökir han
annan, þa gör han ulagh. §. 5. Nu uill han sarit firi lata
þöm, sum þæt giorþe, ælla ok minna æn lagha bötær taka 5
ok minska kunungx ræt; þa uar þæt sua först, at böte han
fiura markær ok fiura gaf han af, þa skulde han ena mark
kununge ok andra mark hæræþe. Siþan gaf Birghir iarl sua
i lagh, at syntis ar ok akoma til fullsæris, þa skulde han
kununge ok hæræþe fullan ræt gæra, ok malsæghandin io
gæri af sinum ræt, huat sum han uill. §. 6. Nu uill han
egh sökia sik, utan stæmnir hanum ok biþær han dylia,
þa skal han dylia mæþ tolf manna eþe. Gitær han eþ
gan-git, uari saklös; falzs at eþe ok ær fulsære, þa böte
kununge ok hæræþe fullan ræt ok malsæghandanum ena 15
mark, þy at han uill egh sialuær sik sökia.
VII. Um all afhug, at þe æru fiæþærtiugh mæþ uilia
gör; þær fylghir egh lytis bot.
Nu all afhug, þön sum mæþ uilia gæræs, þön æru all
fiuratighi märka sak. Nu fylghir egh lytis bot uæþær- 20
tiughu sare, utan maþær uarþær gældær. §. 1. Nu uill
man fullsære uita sæt ok bot uiþær malsæghandan, han
a uita mæþ þrænne fiughurtan manna eþum; uill han
kunungx ræt ælla hæræzs sættan uita, þa a huaru rættin
uita sættan mæþ fiughurtan manna eþe. 25
3. Öfvers, stämde och
anklagade
6—8. I st. L böte i
textkodex har en annan hds. botte,
hvilket här antages vid
öfversättningen. Mellan han och ena
bör böta eller gialda inskjutas
(Schlyter sid. 71 not. 70). Då
blir öfvers, då var det först
så, att botte gärningsmannen fyra
marker och eftergaf målsägaren
fyra, så skulle den förre [böta
1. betala] en mark till konungen
och en annan mark till häradet.
10. fullan ræt gæra o:
utbetala fulla böter.
12. Ang. uttrycket sökia sik
se ofvan sid. 5a.
17. Afhug n. Af huggning,
lems afhuggning, stympning.
21. Öfvers, utom [i det fall
att] en man86 Uapa mal VIII.
VIII. Vm æn annar fa sar ok annar drap, ælla man
sökir annan firi drap ok sar.
Nu aghas tue mæn uiþær ok far annar sar ok annar
drap, þa lægxs af sar firi drapi, ok sua lægxs af skena
5 firi sari ok bloþuiti firi skenu. §. 1. Nu æn man sökir
annan firi drap ælla firi sar ælla firi huat, sum han sökir
han, þa skulu i allum uitnum boande mæn uara ok egh
löska mæn ælla leghu drængia. §. 2. Nu sökir man annan
firi sar ok han sighær sik osakan firi uara, þa skal han
io amote suæria uista uitne mæþ siax mannum a sama dagh,
sum in suors sakin til hans a fæmtinne. Siþan skulu þer
suæria tolf manna eþ æpti huart uitnit, þæt ær huar þerra
þrænne tylftær, ok sua suæria, at hini, sum förra suoru, þe
suoru baþe sant ok lagh. Nu orkar annar þerra egh tylf-
iö tar eþum, þa falzs fætillös byrþe. Þer sum för suoru i þöm
uitnumin, sum falzs firi, þe skulu fasta ok böta
malsæ-ghanda ok kununge ok hæraþe ok biskupe. Nu æn þer
suæria baþe tylfta eþa, þa uiti hæræzs næmd, huat þær ær
sant um. Nu gangær han uidþ, at han uar nær, þa han
20 sarghaþær uar, ok egh þæs uiliande, at han uarþ huggin,
þa skal han a fæmtinne þrætylftan eþ föra, sua sum för
uar skilt, ok hin a fylla tylfta eþa, sum saght uar. Nu
æn þæn, sum sarit kænnis, uill egh möte suæria, huatske
þa han sökir han. ælla a fæmtinne, þa skal hin egh tylftar
25 eþa æpti sin uitni suæria.
IX. Um at egh ma döþan uitna firi drap ælla sar
ælla andra akomu.
Nu dræpær man annan, huggær ælla gör andra akomu;
dör hin, sum gærþina giorþe, för æn han uarþær uitnaþær,
4. Öfvers, då bortlägges
såret för dråpet, d. v. s. lämnas
utan afseende, så att därför ej
botes, då drap å andra sidan
skett,
14, 15. Värslämning, se sid.
59b.
15, 16. Öfvers. De som
svuro i den föred, hvilken ej
blef bekräftad [genom [-tolfman-naed]-] {+tolfman-
naed]+}
20. Ang. þæs se sid. 30b.
26. uitna o: framföra vittnen
emot, medels vittnen öfverbevisa.Uaf>a mal IX. 87
þa ma egh döþan uitna; þa skal arwm hans stæmna, þer
skulu antuiggia dylia, sum skilt ær, ælla böta, sum skilt ær.
X. Vm æn bonde sargha husfru sina fullum samm ælla
sla skenu; þa bötær skulu omynd fylghia.
Nu sarghar bonde husfru sina fullum samm, þa böte, 5
sum skilt ær. Nu slar han hana skenu, ok uarþær lyt af,
þæt skal hænna gipta maþær ut sökia ok bondin ut böta.
Þa bot skal gipta mannin in taka ok til omynd læggia;
taki þæn þa bot, sum omynd takær. Nu raþær han hænne,
ok far egh fulsære ælla skenu ok uarþær egh lyt, þa uari io
ogilt.
XL Um æn maþær læggær annan mæþ kniui, han öki
sak sina at fiuratighi markum; ok huru þa skiptas.
Nu huggær man annan fullum sarum i kunungx friþi,
þæt ær þa kunungær i landi ær, sua at för komu buþ i 15
land firi han, þa ökis sak þæs, ær hiog, at fiuratighi markum.
Fiuratighi markær kunungxs ensak, ok fiuratighi markær
skiptis i þry: kununge ok hæræþe ok malsæghanda. §. 1. Nu
sarghar man annan mæþ kniui fullum sarum, þa ökis sak hans til
fiuratighi märka, ok fiuratighi markær kunungx ensak, 20
ok fiuratighi markær skiptas i þry: kununge ok hæræþe
ok malsæghanda. Nu sæghær kunungx soknare knifs lagh
uara, ok bondin sighær egh ok gangær þo uiþ sarinu, ku-
4. Öfvers, de böterna (d.
v. s. de böter, som därför
betalas) skola medfölja
giftoman-nagåfvan, d. ä. läggas till den
och åtfölja densamma enligt hvad
i denna flock stadgas.
7. Öfvers, böterna för denna
gärning skall giftomannen utsöka
12, 13. ökia sak sina (ack.) 1.
sinni (dat.) at 1. mæþ fiuratighi
markum 1. til fiuratighi märka o:
öka sina böter med fyratio mar-
ker. I intet fall till fyratio
marker, ty enligt fl. 6 utgjorde
redan böterna för själfva brottet
fyratio marker och af
sammanhanget framgår, att här är fråga
om två bötesbelopp, hvartdera
om fyratio marker. Öki kan
vara pres. konj., men är
sannolikt pres. ind. ökir med
apoko-peradt r, jfr DrB 15: 1.
13. fa är här pron. (þar,þær),
åsyftande markum, ej adverb.88 LTapa mal XI.
nungx soknarin stæmnir ok sökir æptir, þa uæri sik mæþ
þrænne tylftum ælla böte fiuratighi markær. Dyl han sarit
ok malsæghandin giuær hanum uitzs orþ, þa dyli mæþ tolf
manna eþe. Gitær han eþ gangit, þa uari saklös firi knifs
5 laghit. Nu æn han gitær egh eþ gangit firi malsæghandan
ok hafþe þo sarghat han ok egh mæþ kniui, þa uæri sik
mæþ þrænne tolf manna eþum firi knifs laghit. Uill egh
kunungx soknarin sökia a han, þa skal hæræþs næmd uita,
huat þær ær sant um. Nu uarþær knifs lagh mæþ uaþa
io giort, þa dyli han, sum þæt giorþe, at þæt uar mæþ uaþa
ok egh mæþ uilia. Gitær han eþ gangit, uari saklös firi
knifs laghit; gitær han egh, þa böte, sum skilt ær, ælla dyli,
sum skilt ær.
XII. Vm kunungx man, biskups, hærtugha, hærra uarþa
15 hugne fullum sarum ok um þerra þukka.
Nu uarþær kunungxs man huggin fullum sarum, þa a
kunungær þukka taka fiuratighi markær, ok þæn, sum sarit
fik, han a sarabötrina, sum för uar saght; æ huas man, sum
han ær, þukka a taka. §. 1. Nu uarþær biskups man hug-
20 gin fullum sarum, þa a biskupær niu markær firi þukka
taka. §. 2. Nu uarþær huggin hærtugha man fullum
sa-. rum, þa ær hærtughans þukke niu markær. §. 1. Nu
uarþær huggin þæs hærra man, sum hauær stallara ok stekara
ok fiuratighi sæssa a sialfs sins kust, þa ær hans þukke
25 siax markær. §. 4. Nu æn kunungxs man ælla hærtugha
5. Öfvers, om han icke
kan gå ed emot målsägaren
10. Öfvers, då bestride med
ed lian, som knifstynget gjorde,
[att det skedde med afsikt och
såge,] att det skedde med våda.
14, 15. Alla dessa genitiver
måste tänkas förenade genom
underförstådt ælla och subjektet
man borde hafva sitt predikat
i singularis. Emellertid
användes pluralis, antagligen emedan
de mellanliggande genitiverna
konfunderat skrifvaren.
18, 19. Konstr. æ liuas
man, sum han ær. [han] a pukka
[at] taka\ huars 1. huas är gen.
af huar 1. hua.
25. æn kunungxs man
[uarþær hug gin]Uapa mal XII. 89
ælla biskups ælla þæs hærra man, sum þukka a taka, far
han minne akomu æn fullsære, þa fylghia þær egh þukka
bötær.
XIII. Um æn man gangær at andrum a akær ælla
æng hans um höst ælla uar; þæt æ tuægilt. 5
Nu gangær man at andrum þæs uiliande, at han uill
han skaþa ælla hans hion, gangær a hans akær um uar
ælla a hans akær ok æng um höst, huggær ælla sla
bloþuiti ælla skenu han ælla hans hion, þa ær alt þæt tuægilt,
sum han gær, ok alt þæt, sum han sialuær fa, þæt ær ugilt. io
Nu æn nakuar skialnaþær kombær braþlika þerra mællum
a akre ælla æng um byrghþa tima, þa böte, sum för uar
skilt, ok huars þerra akoma synis, ok ængte firi friþbrutit.
§. 1. Nu æn man far af enum manne sændær flere sar ok
dör egh af, þa gialdin þön egh mera all æn et fullsære. 15
§. 2. Nu kumbær skialnaþær manna mællum ok fa baþe
iamna akomu, þa iamkin baþe samm sinum ok botin baþe
kununge ok hæræþe.
XIIII. Vm æn kona uarþær sua slaghin, at hon föþe
döt barn; han öki sak sina at fiuratighi markum. 20
Nu æ huat inlændingær ælla utlændingær, kona ælla
man ælla ughurmaghi uarþær sarghaþær fullum samm,
1. taka, [ok] far . . .
4. gangær at andrum näml.
i fientlig afsikt, jfr Eþs. 27.
9. bloþuiti (m-stam) och skenu
(cw-stam) kunna vara dativer
eller ackusativer, men hvilketdera
de äro här låter sig icke
afgöras, enär vb. hugga och sla kunna
konstrueras med båda, jfr t. ex.
s. 87 r. 14 och s. 97 r. 4.
12. ByrgJiþa(r) limi m.
Bärgningstid, af byrgliþ f. arbete med
hö- eller sädesbärgning, synonym
byrgsl och byrgsla, jfr vb. byrghia
och bærghia: 1) inbärga hö eller
sad, 2) af bärga (æng sinne, akri
sinum), 3) bärga, rädda, 4) hjälpa.
13. Syna vb. tr. Bese, visa,
syna, ren1, synas: 1) synas = visa
sig, 2) synas = tyckas (här).
Öfvers, och [som] hvarderas
åkomma tyckes [vara värd]
15. gialdin o: gälle, köste i
böter.
16, 17. Öfvers, få båda
lika svår åkomma, så kvitte båda
sina sår
20. Öfvers, gärningsmannen
ökar sina böter med fyratio
marker.90
TTapa mal XIIII.
þæn sum þæt giorþe, þa böte sum för uar saght, utan kona
uarþær huggin, sua at hon föþe döt barn: þa þæn, sum þæt
gör, han öke sak sina at fiuratighi markum; þöm skal taka
kunungær ok hæræþe ok malsæghande. §. 1. Nu æn kona
5 kan uarþa barþ ælla sar ælla ok annur lund kan gæras
til hænna, þæt a hænna gipta maþær sökia, ok alt þæt.
sum þær bötis firi, þa höre hænne halft til ok halft hænna
gipta manne, sum hana sökir; utan han uarþe ræntær gipta
mala, þa bötær höiïn gipta manninum til, ælla hon kunne
io firi liggia sik, ælla han kunne taka uingæua firi hana.
XV. Um æn kona huggær man fullum sarum ælla
ughurmaghi, ok um lytis bötær.
Nu æn kona huggær man fullum sarum, þa böte hænna
mals man þrea markær, ena mark kununge, andra hæræþe,
f), sökia o: åtala.
8. sum hana sökir o: som
utför hennes talan.
8. Gïpta(r] mal n. Kvinnas
bortgiftande, egentl, det tal, som
vid förrättande af gipt hölls af
giftomannen; rœna man gipta
mala (gen. plur.) säges om präst,
som viger kvinna (och troligen
äfven om den, som förrättar gipt]
utan giftomaimens tillstånd, se
GB 6.
10. Firi liggia (jfr firi hugga
sid. 57a) egentl, genom liggande
förlora, förnedra sig genom
lägersmål.
10. Uingæf f. Vängåfva, som
enl. VGl. vid trolofning af
fästemannen utlofvades och vid
äktenskapets fullbordan gafs åt
kvinnans giftoman, men enl. ÖGl.
vid trolofning af fästemannen
eller hans far gafs åt kvinnans
giftoman och andra släktingar.
Mot denna af Schlyter gjorda
åtskillnad mellan stadgandena
härom i VGL och ÖGL strider
dock GB 10: 2, enligt hvilken
giftomannen icke hade vunnit
sin uingæf, förrän de nygifta
kommit a en bulstær ok undir
ena Uöïu d. ä. vid äktenskapets
fullbordan och således i
öfverensstämmelse med VGl. Om
uingæf se vidare Amira: Altschw.
Obir. s. 522 ff. (i not. 6 å sid.
522 påpekas öfverensstämmelsen
mellan de nyssnämda båda
lagarna och å sid. 524 det med
Schlyters likartade förbiseende,
hvartill Weinhold gjort sig
skyldig). — Öfvers, eller [om] han
mottagit vängåfvor för henne
(d. ä. för hennes skull enl. Ordb.
art. firi 13 s. 161 a). Stället
är dunkelt och belyses af
Schlyter hvarken i Gloss. eller i Ordb.
Kanske därmed menas: om
äktenskapet gått i fullbordan och
giftomannen genom mottagande
af uingæf afstått åt hennes man
målsmanskapet för henne och
därmed rättigheten att få de
böter, som skulle för hennes
misshandling erläggas.
11, 12. Kons t r. Um ænUapa mal XV. 91
þriþiu malsæghanda, af hænna gozs. §. 1. Nu skal egh
kona firi knifs lagh ælla friþ brut, æn þæt gærs, þa
kunun-gur ær i landinu, fiuratighi markær böta ok egh hærrum
þukka böta, æn hun þerra man sargha. §. 2. Nu ma egh
kununa uitna firi sarit, hænna malsmanne skal stæmna. 5
Orkar han at dylia firi hana mæþ tolf manna eþe, þa uari
saklös; orkar han egh eþe, þa böte, sum saght ær; æ huat
hon gær fullsære mæþ uaþa ælla mæþ uilia, þa skal þæt
uara þrea markær. Warþær þæn lyttær, sum sarit fik, þa
skal malsæghanda ræt lyti mæþ halwu böta. §. 3. Nu æn io
ughurmaghi sarghar man fullum samm, þa skal þæt sua
böta, sum nu ær skilt, æn kona hafþe giort, utan alla þrea
markær, þöm skal malsæghandin haua, ok þær a i huarte
karl ælla kunungær; nu uarþær han lyttær af, þa skal lyte
mæþ haluu böta. Nu sæghær hin, sum sarit fik, han ma- 15
ghanda man uara ok hans malsman sighær egh, þa a mals
mannin uitzs orþ at uita mæþ eþe fiughurtan manna, at
han uar innan fæmtan ära. Nu æn han kære til hans,
siþan han ær maghanda man, ok gærþin uar gör, för æn han
warþ maghanda man, þa skal han ut luka ughurmagha 20
botina ok uita mæþ fiughurtan manna eþe, at han uar
ughurmaghi þa, sum han þa gærþ giorþe. Ok þær hörir egh uaþa
eþær til, æn þo at þæt se mæþ uaþa giort, þy at all
ughurmagha gærning taks til uaþa, ok han bötir egh mera firi
"kona (Bila ughurmaghi huggær
man fullum samm
5. firi sarit, [utan] hænna
inalsmanne
10. Malsœghanäa rœttœr m.
böter, som tillfalla målsägaren;
halucer adj. half, ntr. abs. halft:
hälften; böta: böta, ersätta, i
synnerhet försona sitt brott med
böter, således öfvers, då skall
han försona lytet medels halfva
bötesbeloppet, hvilket tillfaller
målsägaren.—-Hela bötesbeloppet
för tillfogadt lyte var lika stort
som såraböternas belopp (enl. §
4 här nedan), och då dessa i
detta fall voro tre marker, skulle
således för lytet botas dessutom
en och en half mark åt
måls-ägaren. Men enligt stadgandet
i § 4 får målsägaren blott en
mark.
12, 13. Fri öfvers,
undantagandes att alla de tre marker,
[som han skall erlägga i böter,]
tillfalla målsägaren allena.
18. Öfvers, att han ännu
ej var 15 år gammal.
24. taks til uaþa o: antages
vara gjord med våda.92 Uapa mal XV.
uilia æn firi uaþa, æ huat hældær þæt ær firi bloþuiti ælla
firi skenu. §. 4. Nu æ huat þæt ær maþær ælla kona,
ughurmaghi ælla annöþughær nakuara akomu fa gæra,
antuiggia mæþ uaþa ælla uilia, þe sum minne ær æn fiæ-
5 þærtiugh, þa skal æ lyte mæþ haluu böta. Þæt ær sua
undistandande, at lytis bötær æru sua mykla sum sialfs
hans botin, ok i lytis bot a huarte karl ælla kunungær.
Nu æn han uarþær lyttær i änlite, sua at huarte hyil
hat-tær ælla huua, ælla ok bristær armbær ælla ben, sua at
io lyt uarþær af, ælla ok sua at hand ælla fötær krumpna
af ælla flngær, þa skal lytis bot nat ok iamlanga inne
standa. Uarþær hanum bætra innan nat ok iamlanga, sua
at han uarþær egh lyttær, þa skal han egh lytis bötær
taka, ok þa nat ok iamlange ær ute, þa stæmne æpte lytis
15 bot ok ække förra.
XVI. Vm æn man huggær, kona ælla ughurmaghi, þræl
annars, ælla þræll sargha frælsan man.
Nu huggær man ælla kona ælla ughurmaghi þræl
annars fullum sarum, huat þæt ær hældær mæþ uilia ælla
20 uaþa, þa böte firi siax öra ok leghe hanum lækir ok
3. Öfvers, [som] råkar göra
(1. tillfoga) någon åkomma,
4. fe 1. pä är ack. sing.
femin. af sit.
6, 7. Sialf bot f. målsägarens
andel af böter; öfvers, böterna
för lyte äro lika stora som
målsägarens andel af [sårajböterna.
Således l mark = en tredjedel af
dessa, ty häradet och konungen
skulle af dem få hvar sin tredjedel.
8. Ariliti (med biform ænliti),
äfven andlit = isl., got.
anda-vleizn, alla ntr. (got. vleitan, isi.
lita o: se) Anlete.
10. Lyt, lytt (ntr. af lyt ær,
lytt ær) åsyftar väl armbær ælla
ben, i hvilket fall dock lyt skulle
hänföra sig till en enskild lem,
icke till personen, som har lyte
på en lem. Eller står lyt i st.
f. lytær ? Men enligt Söderwall:
Hufvudepokerna s. 19
förekommer icke under denna
språkperiod utelämnande af ändelsen -r
i nom. sing. m. af den starka
adjektivböjningen, ehuru detta
redan under den närmast
följande är vanligt. Adj. lytær 1.
lytt ær är egentl, pret. part. af
lyta göra lytt, jfr isl. Ijoir ful.
16. K ön s t r. æn man, kona
ælla ughurmaghi huggær . . .
20. Læ"kir (med radikalt r),
gen. lækirs, ack. lækir, eller
ock læki, gen. lækis, ack. lcekiUa|>a mal XVI.
93
halde uppe daxuærkum ok föþe þrælin, mæþan han sar
liggær; warþær han lyttær af, þa haui han þæn lytta ok
fa bondanum olyttan firi. I saramalum æru þer baþir
iam-gildi, þræll ok fostre. §. 1. Nu sarghar þræll frælsan man,
skiuuær ælla skiutær, slar bloþuiti ælla skenu, ælla riuær 5
frælsan man, han hauær firi huggit sik ok sinu gildi. Ær
þæt fostre, þa böte þæn, sum fostran a, þöm, sum sarghaþær
uar, åtta markær, þær aghi i huarte karl ælla kunungur,
ok sua ok, æn þæt mæþ uaþa giort uar. Uarþa þe sarghaþe,
þræll ælla fostre, þa þæn, sum sarghaþe, böte sua firi uaþa io
sum firi uilia. Sua ok huat sum gærs til annöþughxs, þa
bötis sua firi uaþa sum firi uilia. §. 2, Nu hamblar man
þræl annars manzs, huggær af hand ælla fot mæþ uilia,
gialde atær fullum giældum ælla annan firi ok mæþ þrea
markær; þæt ær bondans þukke, aghe i huarte karl ælla 15
kunungær.
XVII. Um æn man huggær at manne ok uarþær
annar firi, ok huru þær skal uaþa eþ ganga.
Nu huggær man at andrum ok uarþær annar firi, þæt
ær þriggia märka sak, æn þæt ær fullsære ok taka baþe 20
til uaþa. Egh ma flere hug til uaþa taka æn et, ok þæt
taks egh til uaþa, utan baþe uilin, þæn, ær til hiog, ok hin,
(jfr isl. lœknir, gen. lœknis) m.
Läkare. Också i cod. Bildst.
fins två gånger ack. lœkir
(Söderwalls Ordbok).
1. Uppe halda, vb. tr. ined
dat. 1. ack., kan ha tvänne
hvarandra nästan motsatta
betydelser näml. a) = uphalda förhålla,
undanhålla ngn ngt, och b)
underhålla, bekosta, upprätthålla
(här).
6. D. v. s. han kan saklöst
dräpas.
lä. Hambla vb. tr. Stympa,
egentl, genom knäsenornas af-
skärande, isl. hamla, fht. hamalon,
ägs. hanielan; i fht. fins äfven
adj. ham och hamal: stympad.
Ihre (Gloss. Sviog.) åberopar ett
fornsv. uttryck i kncem ok
ha-mulboghom: i knän och knäveck
samt tror bet. knäveck ligga
till grund för talesättet i ham
(nu hamn) och häl, hvilket
Rydqvist (Sv. Spr. L. IV s. 311 not.
2) visserligen anser icke
omöjligt, ,,men ingenting hindrar
häller ham att vara det vanliga
hamber (isl. hamr), nu hamn
(skugga, vålnad)".94 Uapa mal XVII.
sum sarit fik. Baþe aghu þe suæria, sum för uar skilt. Gita
þer uaþa eþin gangit, þa uarin saklöse firi kununge ok
hæræþe, huat þæt ær höghre sak ælla læghre. §. 1. Nu
uill man uaþa eþ fæsta, þa skal han fæsta han innan nat
5 ok iamlanga; gör han egh sua, þa hete fallin. Nu fællis
uaþa eþær ælla gangær atær firi olagh, han faldær kununge
til feia ok allum mannum, ok malsæghande lite at
fæst-ningh sinne. Nu skal uaþa eþær sialfsuiliandis fæstas;
stæmni hin æfte, sum akomuna fik, þa ma egh uaþa eþ
io siþan ganga.
XVIII. Vm afhug þön i uaþa gæras, ælla man stingær
ut ögha a andrum mæþ uaþa.
Nu hugxs minste fingær af mæþ uaþa, þa böte firi
fin-gær öre ok annan firi lyti ok halfmark firi lækis gæf.
15 Nu uarþa all fiughur fingær af huggin mæþ uaþa, þæt
æru tolf öra firi sar ok tolf firi lyti ok half mark at lækis
gæf. Varþær þumul fingær af huggin mæþ uaþa, þæt æru
tolf öra, þy at han ær half hand, ok tolf öra firi lyti ok
half mark firi lækis gæf. Warþær all hand af huggin mæþ
20 uaþa, þæt æru þrea markær ok þrea markær firi lyti ok
half mark firi lækis gæf. Firi all uaþa uærk þa skal sua
böta firi lyti sum firi sar. §.1. Nu stingær man ögha ut
a andrum mæþ uaþa, þæt æru þreia markær ok firi lyti
ok lækir sua, sum för uar skilt. Huggær man næsa ælla
25 örun af andrum mæþ uaþa, þæt æru þrea markær ok sua
1. för, Haml. i fl. 1.
5—7. Förkl. Då vådaeden
är förfallen därigenom, att den
ej blifvit gången eller är
upp-liäfven, skola böter erläggas till
konungen och häradet för
uppsåtlig gärning (Ordb.).
7. Öfvers, och målsägaren
nöje sig med det löfte (om
vå-daed och vådaböter), som han
mottagit, d. v. s. fastän vådaeden
fälles eller återgår, kan han lik-
väl för sin del icke fordra mer
än vådabot, eftersom han engång
antagit det tillbudet. — Ang.
lita se sid. 9b.
13. Fingær är här inaskul.,
men två rader lägre ned i plur.
neutr., såsom synes af attributen;
annars förekommer det ock i
sing. som neutr., så alltid i kon.
Gustaf l:s bibel. Nu är ordet
i Götaland m., i Svealand och
Finland ntr. i sing., maskul. i plur.Uapa mal XVIII.
95
um lyti ok læki, sum för uar skilt. Huggær man tæ af
andrum mæþ uaþa, böte sua firi tæ sum firi fingær.
Huggær af fot mæþ uaþa, böte sua firi fot, sum skilt æ firi
hand. §. 2. Nu firi allan uaþa þa taki alt sarþuli ok aghi
i huarte karl ælla kunungær. 5
XIX. Um æn man slar annan mæþ hornum ælla hiæltum.
ok lösis ben ur skænu.
Nu slar man annan mæþ hornum ælla hiæltum,
stan-gum ælla stafrum: bristær huþ ælla huld, þæt ær full skena,
þæt æru siax markær; taki sarþuli fiura markær ok mark io
kunungær ok mark hæræþe. Nu lösis ben ur skenu, fylghir
öris bot; lösas ur siax, þa fylghia siax öra; lösis ur þæt
siunda ok skælla all i skalu, þa ær skena fiæþærtiugh.
XX. Vm æn man slar annan til blozs, ok huru höght
han ma uitna sik, ok firi rætlösu. io
Nu slar man annan til bloþs, þa ær þæt þriggia märka
sak; taki ena mark kunungær ok ena þæn sik sökir, ok
1. tce(r) plur. af ta f. tå.
4. Sarþuli 1. sarþoli (af vb.
þula 1. þola tåla) m. Den som
blifvit sårad, egentl, den som
tålt eller lidit sår.
6. Horn n. 1) Horn. 2)
Dryckeshorn (här).
6. Hiœlt n. Svärdsknapp, isl.
hjalt plur hjolt, egentl,
pärer-stången mellan svärdets handtag
(isl. meðalkafli) och klinga, men
äfven knappen, hvarmed fästet
öfverst slutar. Den förra
kallades i isl. fremra hjalt, den
senare ef ra 1. eptra hjalt. Det
ägs. och eng. hut svärdfäste är
lånadt från nord. språk.
13. Skælla (af skal 1. skall
n. starkt ljud) vb. intr. Klinga,
skallra, skramla; skal f. skål
(ordet är en o-stam, således dat.
skalu). Uttrycket skælla i s"kalu
innebär, att alla benen äro så
stora, att de klinga, då man
kastar dem i en skål. I Gotl.
L. talas i samma mening äfven
om ,,en half skål", hvaraf synes
att skålen skulle vara af en
viss bestämd storlek.
14, 15. Uitna sik o: bevisa
sin sak (af uitna bevisa eg. med
vittnen), öfvers, huru höga
böter han genom bevisning [af
blodvitet] kan göra anspråk på.
15. Eœtlösa f. 1) Orätt,
laglöshet. 2) Tredska att fullgöra96
Uaþa mal XX.
mark alii mæn. Nu hauær han uitzsorþ, sum sik sökir; þa
hauær han uald, huat þæt ær hældær siax markær ælla
þreia markær. Þa skal han stæmna þry mal þing ok fiarþa
Lionga þing; a Lionga þinge skal han mæþ uitnum sinum
5 a han ganga: þæt uita þe tue, at han fik af hanum þa
skenu mæþ uilia ok ureþs hændi, þæt uita andre tue, at
þæt uar miætit til sua mykils, sum nu sökis, huat þæt ær
hældær siax markær ælla þrea markær, þæt þriþiu tue uita,
at þæt uar laghlika þing stæmt. Nu sighær han sik egh
io sannan þær at uara, þa skal han amote suæria mæþ eþe
fiughurtan manna, at han ær egh þær sandær at, ælla han
uar egh þær uær, þa han akomu fik. Siþan skal hin, sum
uitnaþe, suæria fiughurtan manna eþ a fæmtinne, at hini
siax suoru baþe sant ok lagh. Orkar han egh eþinum, þa
15 æru hinne falne, sum suoru i uitnumin. Suæria þe baþe, þa
uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um. Nu æn han suær
egh amote hanum, þa skal han egh fiughurtan manna eþ
æpte sin uitne ganga, þa a han a Lionga þinge böta. sum
för uar skilt. §. 1. Nu skill þem a um bötrina, þa aghu
20 hans miætanzs mæn uitzs orþ, þæs sum ut skal luka, sum
för uar saght,.ok þæn, sum bötir, han a buþs eþa lata æpte
botinne ganga, sua sum framleþis skils i þöm malum, sum
til Lionga þingxs höra. Nu gær han egh ræt firi sik, þa skal
fæmt af Lionga þinge til hans næmna. Nu uill han ræt firi
25 gik gæra a fæmtinne, þa ær þæn egh fallin a fæmtinne
det man är en annan skyldig
d. v. s. (här) tredska at ræt firi
sik gæra: utbetala ådömda böter.
2. uald n. 1) Våld. 2) Makt,
rättighet (att göra ngt). Öfvers,
han har [samma] rättighet, ehvad
det är ...
o. a lian ganga o: uppträda
emot honom
7. my"kils gen. af mykit adj.
ntr. abs.
9. Þingstæmna vb. tr.
Instämma till ting; subst. l)
stämning till ting, 2) sammankomst
å tinget; däraf sms. þingstæm-
numan o: man, som värkställer
stämning.
12, 13. Öfvers. Sedan skall
den, hvars vittnen svuro, svärja
15. D. v. s. de sex
vittnenas ed är ogill, om den ej
bekräftas genom fjorton mäns ed.
21. Buþs eþær m. Ed
därom, att ed i hufvudsaken eller
ock böter blifvit vederparten
lagligen erbjudna.
25. þa ær þæn egh fallin
\siim] a fæmtinne . . ., d. v. s.
han skall ej böta för
underlåtandet att ræt firi sik gæra.Uapa mal XX. 97
gör ræt; nu uill han egh ræt gæra, þa ær ute hwuzs sakin
ok tolf markær firi þing ok fæmtir.
XXI. Um æn man sla sundær arm ælla ben a andrum,
ælla man slar annan fulla skenu, þa kunungær ær
i landinu, ælla bloþuiti. 5
Nu slar man arm ælla ben sundær a andrum, sua at
lösas baþi ænda, þæt ær full skena, þa böte, sua sum firi
skenu ær skilt. §. 1. Nu slar man annan fulla skenu, þa
kunungær ær i landinu, þa ökir han sina sak at fiuratighi
markum, sum för uar saght. Nu æn han sla bloþuiti, þa io
kunungær ær i lande, þa brytær han egh kunungx friþ,
utan han gæri þæt i kunungx garþe.
XXII. Vm æn kona slar man fulla skenu, skiutær ælla
skiuuær, slar kinpust ælla gör bloþuiti.
Nu sla kona man fulla skenu, böte firi þreia markær; 15
ælla sla kinpust, skiutær ælla gær bloþuiti, böte hænna
malsman þæt sama ælla dyli mæþ tolf manna eþe. Egh ma
kunu uitna firi akomu.
XXIII. Um æn man slar annan mæþ stäng, ælla þræll
fa skenu, ok fostre ælla man gör skenu mæþ uaþa. 20
Nu. slar man annan mæþ stäng ælla stafre, bristær
huld innan ok haldær huþ utan, þæt kalla suarta slagh;
1. þa ær ute huvuþs sakin
= sakin dömis ut 1. faldær in a
han o: han är fäld åt saken;
jfr ock Skåne L:s uttryck vara
fallin til liovutssakenna o: dömas
skyldig till saken.
2. ok [böte] tolf markær
14. Kinpustœr m. Kindpust,
örfil (sms. af kind pl. kindar,
-er 1. -i"r, isl. kind pl. kinnr, och
piistœr: slag med handen, isl.
püstr, hvilket i motsats till fsv.
ordet har radikalt r). „1
lagarna träifas kin- uti
sammansättning" Rydqvist II s. 155.
22. Suarta slagh n. 1) i VGl.
hugg 1. slag, som hvarken
medför blånad eller blodvite, så ock
i den norska Gulatingslagen; 2)
i ÖGl. slag, som medför blånad,
men ej blodvite. Schlyters
förklaring af ordets betydelse („11-
798
Uaþa mal XXIII.
þa a þæn uiz orþ, sum firi ær staddær ok til hiog, giua
eþ tolf manna ælla böte þrea markær. Þa æn han uarþær
sua barþær, at han gangær krumpin i lifdaghum sinum,
þa böte þæn, sum þæt giorþe, fiuratighi markær. §. 1. Nu
5 far þræll ælla fostre skenu ælla uarþær barþær, böte tua
öra þæn, sum barþe, ok fulle atær daxuærkin ok lati lækia
han. Warþær han lyttær af, þa haui han þæn lytta ok fa
bondanum olyttan firi, huat þæt ær hældær mæþ uilia giort
ælla mæþ uaþa. §. 2. Nu gær man fulla skenu mæþ uaþa,
io þæt æru öra tolf ok uaþa eþær, at þæt uar mæþ uaþa ok
egh mæþ uilia. Uarþær han lyttær af, þa skal lyti mæþ
haluu böta.
XXIIII. Vm suarta slagh ok ughurmagha, æn han gær
skenu i uaþa.
15 Nu gær man bloþuiti ælla sla man suarta slagh i uaþa,
þæt æru siax öra ok uaþa eþær; uarþær lyttær af, þa skal
lyti mæþ halw böta. §. 1. Nu gær ughurmaghi skenu mæþ
uaþa, þæt æru öra siax, egh uaþa eþær ok egh kunungx
sak. §. 2. Nu firi allan uaþa, þa taki alt sarþuli, ok
20 aghi i huarte karl ælla kunungær.
kasom ett mörkt eller osynligt
sår, hvars värklighet icke kan
styrkas") är mindre sannolik än
Läfflers (Arkiv VI s. 270), som
erinrar om att svart i svenska
dialekter i vissa
sammansättningar betyder saknande, t. ex.
mjölksvart: ej mjölkande (om ko),
hushållet är mjölksvart d. ä.
saknar mjölk, samt framhåller,
att det enligt
Ijudskridningsla-garna mot svart svarande lat.
surdus har likartad negerande
betydelse i uttryck sådana som
surda telhis: ofruktbart land,
herbœ surdce: växter, som ge
ringa afkastning, surda vota:
fåfänga önskningar. Suarta slagh
således ett slag, som lämnar inga
märken.
1. Här underförstås sokninne 7
såsom synes af ett parallelställe
(KB 13: 1), således: den som är
föremålet för anklagelsen L
rättegången, d. v. s. svaranden.
6. fulle atær daxuærkin o:
ersatte dagsvärkena till fullo.
8. firi o: i [den lyttes] ställe.
27. mceþ haluu, dat. af halft
sid. 91a.Uapa mal XXV. 99
XXV. Um æn man fa sar af fæ manzs ælla fræls
man akomu af annars handuærkum.
Nu fa man sar af fæ manzs, huat þæt ær hældær
hæ-stær ælla hundær ælla huat fæ, sum þæt ær, þa böte firi
siax öra; warþær han lyttær af, þa skal sua lyte böta sum 5
sar. Nu uill han dylia, at hans fæ hauær egh þæt giort,
þa hauær hin uitzs orþ, sum sik uill sökia, mæþ tuem
mannum uita, at hans fæ hauær þæt giort. §. 1. Nu far fræls
man akomu af annars manzs handuærkum, þa böte þæn,
sum uærkin a, siax öra; warþær lyttær af, þa skal lyte io
mæþ haluu böta. §. 2. Nu far annöþughær akomu af feia
garþe ælla af uærkum þæs manzs han a egh, þa böte þæn
uærkin a, þem, sum þrælin a, tua öra; warþær lyttær af,
böte andra tua öra lytis bötær.
XXVI. Vm æn man dyli firi akomu, dyli firi mals- 15
æghandanum ok egh firi soknaranum.
Nu dyli man firi akomu, firi siax märka sak ælla mera,
þa skal han þæn eþ ganga firi malsæghandanum ok egh
firi soknaranum. Vill man þriggia märka skenu bötta uita,
þa uiti mæþ fiughurtan manna eþe firi malsæghandanum. 20
Nu æn þæt ær sæt ok bot, þa ma hin egh uitna a möte;
suær han amote, þa gör han ulagh, þa skal hæræzs næmd
uita, huat þær ær sant um.
XXVII. Um forsat ok atlöp, ælla man brytær
man-hælghþ a andrum, ælla man slar annan kinpust. 25
Nu gör man forsæte andrum, þæt ær tolf manna eþær,
at han giorþe hanum egh forsæte, ælla böte þrea markær.
7. sik sökia, se sid. 5a.
11, 12. Feia garþcer, fœa
garþær 1. fœgarfiœr m. Fägård,
ladugård (här genom metonymi
= af fæ mans).
12, "han a egh d. ä. sum
egh a han (ack.)
15. dyli firi akomu o:
bestrider att han tillfogat åkomma.
24. Forsat n. eller forsæte
n. (af sitia firi aþrum jfr Eþs.
3): Försåt; atlöp n. anfall på
det sättet, att man löper 1.
rusar på en annan.100
Uapa mal XXVII.
Nu gær man atlöp andrum, synis a uaknum ælla a klæþum
hans ok egh a sialuum hanum, þær kombær han laghum
firi, þæt ær eþær tolf manna, sua at han giorþe hanum
ængte atlöp, ælla böte þrea markær. §. l. Nu all þön man-
5 hælgþa mal, sum man gær til ughurmagha ælla til kunu,
þön æru sua gild, sum þæt uare giort til maghanda manzs
ok egh gildare. §. 2. Nu æn man slar annan kinpust,
skiutær ælla skiuuær ælla riuær klæþe hans, sua at hans man
hælghþ skarþas, þa dyli mæþ tolf manna eþe ælla böte
io þre markær.
XXVIII. Vm all manhælghþa mal, þa skal malsæghanda
först ræt göra, ok soknare sighær uara lönlika bot.
Nu firi all manhælghþa mal, þa skal malsæghandi först
sak giua, ok egh soknarin. Nu bötir han uiþær malsæ-
15 ghandan lönlika, þa kære soknarin til hans; þa skal han
dylia mæþ tolf manna eþe, at han hauær egh bot uiþær
malsæghandan, ælla böte sum skils.
XXIX. Um æn maþær uarþær stokkaþær olaghlika.
Nu uarþær man stukkaþær olaghlika, sua at hans fötær
20 rutna af hanum, böte firi fiuratighi markær; dör han af, þa
böte, sum för uar skilt i drapamalum, ok hans sak ökis at
fiuratighi markum. Stokka þe han ok egh sua, at fötær rutna
af hanum, þa botin þrea markær ælla dylin mæþ tolf
mannum.
2, 3. Koma såsom vb. träns,
(vanligen med objektet i dat.)
betyder åstadkomma, anskaffa;
"koma laghum firi sik 1. þær firi
1. uiþ d. v. s. hafva rättighet
att fria sig med ed (lagh n. pl.
ed i rättegångsmål); uttrycket
är således ungefär liktydigt med
cegha uitsorþ, som dock äfven
har en vidsträktare
bemärkelse.
9. Skarfa, skcerfa (isl. skerða
af skare n. skåra, inskärning)
vb. tr. egentl, göra inskärning
i ngt, sedan: minska, förringa.
12. ok [æn] soknare sighær
14. han näml. den
anklagade.Uapa mal XXX.
101
XXX. Vm æn maþær giuær andrum hor sak, ælla man
sæl frælsan man, ok fiæþærtiugh iorþa ran.
Nu giuær man andrum sak, at han gær hor undir han;
uarþær han takin uiþær ok slippær undan, þa dyli mæþ
þrætylftu ælla böte fiuratighi markær. §. 1. Nu sæll man 5
frælsan man i annöþughan staþ mæþ uin ok uitne, böte
firi fult ok fiæþærtiught ælla dyli mæþ þrætylftum eþe.
Þær skal frælsan lösa, sum han hittis, egh ma fræls at
leþznum ganga. §. 2. Nu slitær hæræþzs næmd tuæsuære
mæþ kunungx dome ælla laghmanzs skilum um egna delu, io
ok auerkar þæn siþan, sum fældær ær, ok kænnis uiþær þa
iorþ siþan, þa ær þæt iorþa ran fult ok fiæþærtiught.
XXXI. Um dombrut ok trulldom ok um höghsta ran
ok annur ran.
Nu brytær man kunungx dorn, þæt ær fiæþærtiught. 15
Nu brytær man laghmanzs dorn, þæt ær tolf märka sak.
Nu brytær man hæraþs höfþinga dorn, böte siax markær.
Nu brytær man fiarþungx höfþinga dorn, böte þre markær.
5. Þrætylftu är likasom
tuætylftu BB 24: 6 absolut
brukadt neutrum i dat. sing. af
þrætylftær, tuætylftær adj. (ed)
som gås af tre 1. två tolfter
män. Öfriga hdss. hafva här
þrætölftom eþe.
6. Uin (isl. vinr) m. 1) Vän.
2) Mäklare, en af båda parterna
tillkallad man, hvilken jämte två
vittnen skulle vara närvarande
vid köp af lösören för att sedan
kunna intyga (med uins eþær)
att godset blifvit köpt och
framskaffa säljaren, om så behöfdes.
Däraf uttrycken köpa, s ælla 1.
fa mæþ uin ok uitni.
9. Leþsn (af leþa leda, föra)
f. En klandrad saks ledande till
fångesmannen till bevisande af
åtkomsten; ganga at leþsnum:
ledas till fångesmannen (och
därifrån till hans fångesman och
vidare till tredje man o: til þriþiu
sæld, såsom termen lyder i ÖGL).
Om detta rättsbruk, som äfven
återfinnes i sydgermanska källor
under benämningen intertiare, se
Amira: Altschw. Oblr. s. 559 f.
10. Skila f. Urskillning,
afgörande (merendels nytjadt om
lagmans dorn).
11. Uiþær kænnas vb. dep.
1) Påstå vara sitt, vilja tillegna
sig (här). 2) Igenkänna. 3)
Erkänna.
13. Dombrut (af bryta) n.
Dombrott, olydnad mot en gifven
dorn.102
ITaf>a mal XXXI.
§. 1. Nu kæniiis kunu trulldombær ok uarþær takin uiþær
ok mæþ sannum uitnum leþt, þa hauær hon firiuærkat liui
sinu, ok hana skal stenka i hæl. Nu kænnis hænne þæt.
ok synis a bondanum ælla a hionum hans ælla a bo hans
5 sanna forgærninga, þa uæri sik mæþ þrætylftum eþe ælla
böte fiuratighi markær. Uænis hænne þön sak ok þæt ær
huarghin synt a bo hans, þa uæri sik mæþ eþe tolf manna
ælla böte þreia markær. §. 2. Nu rænir maþær man; þa
uill han öpa sik til hiälp, þa kiplaran han, þa ær þæt
io fiæþær tiught. Nu uill han löpa sik til hiälp, þa bindran
han, þæt ær ok fiæþærtiugh sak. Nu leþis þæt ran mæþ
ope ok akallan ok buþum ok buþkafla, þa ær þæt ran fult
ok fiæþærtiught; þa ær þön gærþ gild at hundraþ markum,
þæt ær höghsta ran. §. 3. Nu gær man bos ran, wrakær
l, 2. Öfvers. Tillvitas kvinna
trolldom, och varder hon gripen
på bar gärning, och [varder det
(ni. som henne tillvitas)]
värk-ligen ledt i bevis. — Märk
skrif-sättet leþt, hvarmed nysv. -dt
i pret. part. ntr,.
Öfverensstämmer; dock är det endast i högst
sällsynta undantagsfall, som den
fornsvenska ortografin häraf
besväras.
4. a bo hans o: å hans
boskap (så enl. Gloss. t. ÖGL,
däremot vill Noreen: Altschw.
Lese-buch här gifva "bo betydelsen
,,eigentum"); "bo n. 1) bo, 2)
egendom, 3) boskap.
o. Forgœrning f.
Förgör-ning genom trolldom eller
förgift.
9. öpa, -té (af op se
nedan r. 12, isl. øpa, got.vopjan)
vb. tr. Köpa.
9. Kipla vb. tr. Lägga kafle
i munnen på ngn, jfr i svenska
Idsm. kippel: pinne, som sättes
i munnen på föl, lam m. fl. för
att hindra dem att di: kiplaran
d. ä. kiplar han och å följ. rad
bindran = bindœr han, se i det
föreg. sid. 74b, 6.
11, 12. D. v. s. att
brottlingen på sådant sätt (mæþ ope
o. s. v.) genast efter brottets
begående ertappas och
gärningen sålunda blir bevisad. — Op
n., flit. wof, nht. wuf; äfven
(det naturligtvis alls icke
besläktade) rop fins i fsv., betydande
dels ondt rykte (isl. hröp), dels
rop (lågty. rop), Rydqvist VI.
14. Bos ran n. Våldsamt
borttagande af en annans
fäkreatur eller annan lösegendom, se
bo r. 4 här ofvan.
14. Vraka 1. vræka, pret.
vrok 1. vrak (Schlyter, Rydqvist
Is. 152 f., Noreen i Altschw.
Lesebuch s. 177) vb.tr. drifva,
bortdrifva. Lind: Rim och
vers-lemn. s. 53 tror vraka vara
yngre än vræka och att
uppkomsten af vraka kanske får
„skrifvas uteslutande på rimmetsUapa mal XXXI.
103
bort hund ok hiorþ, kuærn ok kætil, byrlar ok a bak
læggær; leþis þæt ran mæþ ope ælla buþkafla, þæt ær fult ok
fiæþær tiught. Nu leþis þæt egh mæþ opi, stæmni þing
ok mæli at, þæt ær eþær þrætylftær; bristær at eþe, böte
fluratighi markær. §. 4. Nu gær man hand ran andrum 5
a uæghum ute, leþis þæt mæþ ope ok buþkafla, þa ær þæt
ran fult ok fiæþærtiught. Leþis þæt egh mæþ ope, þa ær
þæt eþær tolf manna, ælla böte þreia markær. Nu taks
þæt ut mæþ ransakan, þæt sum han af hanum rænte, ællas
i handum hanum, þa ær þæt fiæþærtiught, ælla dyli mæþ io
þrætylftum eþe. Uill han egh stæmna æpte, utan biþa
kunungx ræfst, þa skal hæræþs næmd uita, huat þær ær sant
um. §. 5. Nu rænis man i skipum ok i skærium, þæt ran
ær fult ok fiæþærtiught. Kombær han undan mæþ, sum rænte,
þæt ær þrætylftær eþær, ælla böte fiuratighi markær. Nu 15
i allum þrætylftum eþum, þa skal halft næmnas; næmni æ,
huat han uill hældær, kunna ælla ualinkunna. Gitær egh
eþ gangit, fallis til fiæþærtiughx.
räkning". I poesi förekommer
ännu (arkaistiskt) formen vrok.
1. Byria (för byrfla? af
byrþe börda) vb. tr. Binda
samman i packor. Märk de tre
paren uddrim!
5. Hand ran n. (= Sk. L.
hande ro/f): Rån, hvarigenom
ngt med våld tages en annan
ur händerna.
14. Öfvers, kommer han,
som rånade, undan med [det
röfvacle godset]
16. Nœmna 1. næmpna (isl.
ne fno) vb. tr. Nämna, namngifva.
„Hälften af de svärjande skola
förut nämnas, utan tvifvel af
hufvudmannen i eden, om ock
detta ursprungligen tillhört
käranden, såsom förhållandet
enligt tyska lagar var med de s.
k. nominati^ af käranden nämde
bland den anklagades släktingar
(electi af den anklagade själf
valde)", Schlyter i Ordb. s. 470b.
Jfr Hjärne: Om den fornsv.
nämnden s. 41. Flerestädes i lagen
förekommer om edgärdsmännen
i slik ed uttrycket halft nœmt
ok halft ^mœmt.
17. Kundœr adj. Besläktad.
Schlyter i Ordb. och Rydqvist
Sv. Spr. L. I s. 268 uppfatta
ordet såsom identiskt med ett
annat kundœr: känd, kunnig
(,,part. pass. af kunna känna"
Schlyter), men med Kock:
Tydning af g:la svenska ord s. 7 ff.
finner jag det sannolikt, att dessa
ord böra åtskiljas. Det förra
motsvarar det isländska (blott i
poetiska språket förekommande)
kundr släkting och har radikalt
^, det senare är det isl. kunnr
känd och har således i fsv.
eu-foniskt mellan n och r
inskjutet d.
17. Ualinkundær adj. Oskyld,104
Uaï>a mal XXXII.
XXXII. Vm gorþiuf ok flere stylde, ok huru ranzsaka
skal, ælla þri giua enum þiufsak.
Nu stial man fæ manzs ok hauær gorkætta i skoghe
ute i grauum ælla boþum, kö t ælla huþir ælla liuande fæ,
5 þæt sum stulit ær, þa ær þæt gorþiuuær. Taks i handum
hanum, þa hauær han firi uærkat liui sinu ok allum þöm
lösörum, sum han a; þa ma han uitna ok up hængia. Takxs
egh i handum hanum, þæt ær eþær þrætylftær; bristær at
eþe, böte atær þæt, sum han stal, ok mæþ fiuratighi mar-
10 kær. §. 1. Nu stial man inne unde läse ok uarþær takin
uiþær, þa skal þiufnaþ a bak hanum binda ok til þingxs
föra. Egh ma firi minna þiuf binda æn half mark, utan
þæt se manzs fæ, þæt sum gamalt ær; æ huat sum han
stial þær af, þæt ær fuldær þiufnaþær. Þær ma han binda
15 mæþ ok up hængia, for utan hund ok kat, höns ok gas;
stial han nakuat þerra, þa böte snattara bot ælla dyli, sum
skilt ær. Þæt skulu tue suæria, at han ær at þy sandær
þiuuær; þæt skulu andre tue suæria, at þa han uar stulin,
þa uar laghlika skærskutat; þæt þriþiu tue uita, at hanum
20 ær fuldær þiufnaþær a bak bundin ; siþan ma han til galgha
döma ok up hængia. Nu takx egh i handum inne takin
icke besläktad. Att ordet
nödvändigtvis liar denna betydelse
framgår, såsom mig tyckes,
otvetydigt af fornnorska urkunder,
citerade (emot Schlyter, som
öfversätter det med ^hederlig") af
Hjärne: Om den fornsv.
nämnden s. 61. Också Noreen i
Altschw. Leseb. (Glossar) återger
valinkunder med ,,unverwandt"
(eigentlich: durch wahl einem
verwandten gleichgestellt). Jfr
äfven Linds undersökning i hans
afh. om rim och versl. s. 32
not. (,,valfränder", „valda till
fränder för tillfället").
1. G-orþiuvcer m.
Boskaps-tjuf (af gör n. gorr, den
half-smälta födan i kreaturens tar-
mar); däraf ock gorkœtti m.
gömställe, där stulen boskap af
tjufven förvaras, gorvargher (i
VGl.) boskapsdråpare.
7. Öfvers, då må man
öfverbevisa och hänga honom.
10. D. v. s. i en annans lästa
hus. Las n. lås, isl. lass m.;
det ny sv. lås är i Götamålen m.,
i Sveamålen (och finländska
svenskan) ntr. Af lås kommer läsa,
dän. laase; äfven i svenskan
nyt-jar en och annan (med orätt)
formen låsa.
11. þiufnaþ här: tjufgodset,
det stulna.
12. minna ab s. ntr. af minni.
18. uar stulin o: blef bestulen
21. inne [unde läse]Uapa mal XXXII,
105
þiufnaþær, þa ær þæt eþær tuætylftær, halft næmt ok halft
unæmt; taki æ, huat hældær han kan fa, kunna
ællaualin-kunna. Nu bristær hanum eþrin, þa böte atær hanum þæt
han stal ok mæþ siax markær. §. 2. Nu stiall han hæst
i fiætre, suari sua firi ut las sum firi inläs. Nu stial han 5
hæst a ualle ælla andra bondans kuste, warþær egh takin
mæþ, þa ær þæt eþær tolf manna; bristær at eþe, böte atær
þæt han stal ok mæþ þreia markær. §. 3. Nu gifs manni
sak, at han ær gorþiuuær; taks egh i handum hanum, þæt
ær eþær þrætylftær. Bristær at eþe, böte atær þæt, sum han io
stal, ok mæþ fiuratighi markær. Nu æn taks i handum
hanum ælla leþis a hændær hanum sandær þiufnaþær, ok
gitær egh let af handum sik, ælla taks i husum hans, sum
raþær lasum at, þær kombær han egh laghum uiþ; þa
ma han binda ok til þings föra, uitna ok up hængia. Nu 15
taks i olestum husum, þa a han uitzsorþ dylia mæþ tolf
manna eþe. Nu taks undi läse, þöm raþær þræll ælla
annö-þught hion, þær kombær bondin laghum firi sik ne ok tolf
manna eþ, at egh han ok ængte þæt frælst hiona, sum han
atte uærkum firi at uarþa, þa stal þæt, ok böte firi þrælin 20
2. Öfvers, han må taga
[till att aflägga eden] hvadhälst
han kan få,
5. Fiœtiir n. Fjätter, fångsel
om benen; hæstær i fiætre:
tju-drad häst, jfr tiuþær och hælda
BB 17:pr.
ö. Utlas o: det som är utom
lås, Mas o: det som är inom
lås. Stadgandet innebär, att
ehuru hästen befinner sig utom
läst hus, dock för dess
bortstjälande botes så, som om man
tagit den ur läst hus, alldenstund
den var tjudrad.
6. Kustær 1. kostær (se s.
62b) är det isl. kostr, hvaraf
fins i ack. plur. såväl kostu som
köste, se Noreen: Altisl. Gram.
2 aufl. §§ 330 och 323,2.
13. Öfvers, och kan han
ej leda [det stulna godset, som
han innehar,] från sig [till den,
af hvilken han köpt det]. Jfr
lef sn sid. l Ol a.
14. ,,som råder öfver låsen"
d. ä. som har nycklarna om hand.
17. þöm är pron. relät.
17, 18. „Ordet þræll torde
på detta ställe vara öfverflödigt
och i st. f. annöfught Mon bör
tilläfventyrs läsas ambat", gissar
Schlyter i Ordb. s. 31 a.
18, 19. Öfvers, där värjer sig
bonden med sin egen och andra
tolf mäns ed. — Ne, nei: 1)
in-terj. (1. adv.) nej, 2) subst. ntr.,
se exx. i Ordb.
19, Hiona n. Medlem af
husfolket, jfr hion sid. 28a.
19, 20. Öfvers, för hvars
gärningar han hade att ansvara.106
Uapa mal XXXII.
slika þrea markær, sum han skal lösa mæþ. §. 4. Nu kan
bondin stulin uarþa, þa skal han firi grænnum sinum lysa,
huat hanum ær huruit. Nu hauær han huma a huart kumit
ær, þa skal han þit fara ok beþas laglika at ransaka; han
5 a egh hanum ransak synia. Þa skal tua mæn til taka, sin
huar þera; þæn skal sæghia, sum ranzsak beþis, huat
hanum ær huruit ælla þylikt, þa skal hin sæghia, huat sum
inne æ firi þöm; þa skulu þe inganga, sum næmdi æru,
þa skal þem ranzsaka ok sea, huat þe haua in. Ær þæt
io inne, sum af hanum ær stulit, þa skal skuþa, æn uindögha
ær a uæg sua mykit, at þyliku matte inkasta at, ok
þiuf-naþrin liggær egh fialaþær ok sua, at han gate þit
in-kastatzs, ælla ær gluggær undi syll, sua at þylikt matte
inganga at, þa a bondin uitzs orþ uæria sik mæþ tolf manna
15 eþe. Nu ær egh uindögha til, þa a han egh uitzsorþ. Syn
han hanum ranzsak ælla ær bortu, þa a uarþ firi durum
halda ok hærazs höfþinga buþ fa ælla þöm i hans staþ
ær. Þa skal han buþkafla up skæra ok þit mæþ hæræþe
koma, þa ma han saklösu þæt hus up lata. Hitta þe þæt
20 inne, sum af hanum ær stulit, þa ma han binda ok til þingx
föra; hittis egh, uari saklös. Nu mughu böndær saklöst
up lata ok næmna þöm, sum ranzsaka skulu, æn hærazs
höfþinga ær buþ fangit ok uilde egh ælla gat egh til
kumit. §. 5. Þri æru þiuua: en raþær, ok annar stial, ok
5, 6. sin [wän] huar þera\
8. inne [i husi] ce\r]
10. Uindögha (isi. vindauga,
dän. vindue, e. ivindow) n.
Fönster på tak 1. vägg; ordet är
sammansatt &ïvinder vind, väder,
och ögha, och betydde
ursprungligen ett lufthål på taket, genom
hvilket röken utgick och ren
luft inkom (Ordb.).
11. at o: genom [det], näml.
genom vindögat.
13. Sytt är ack. af ett
maskulint syldœr enligt Ordb., hvilket
skulle stå i fullkomlig strid med
isl., n. v. högsvenskan, allmoge-
målen och andra germanska språk,
i hvilka alla ordet genomgående
är femininum. Rydqvist (och Akad.
Ordl.) upptager därför syll
såsom feminint.
18. mæþ hæræþe o: med
innevånare i häradet
19. saklösu (egentl, dat. sing.
ntr. af adj. saklös) står
adver-bielt i st. f. at saklösu.
20. Öfvers, då må man
binda honom, näml. husägaren.
22. up lata [þæt hus]
24. raþær [fæ i hændær
þiuvi] o: skaffar honom tillfälle
att stjäla.Uafca mal XXXII. 107
þriþi takær uiþ. Þöm ma allum firi ena þiuft sak giua;
aghin alle uitzsorþ, æn egh ær i handum takit. §. 6. Nu
æn þri mæn giua enum sak, huar þerra firi en þiufnaþ ok
firi þæn þiufnaþ, sum hanum uar egh sak giuin mæþ stæmdu
þingi ok han hafþe egh förra uart sik firi mæþ eþum, ok 5
firi þæn þiufnaþ, sum fuldær þiufnaþær ær ok laghlika ær
lyst æftir, ok giua þe hanum sak firi kunungx ræfst, þa
skal hæræzs næmd uita, huat þær ær sant um. Uilia þer
uæria han, þa ær han uarþær; fælla þe han, þa ma han
hængia ok bo hans skipta, sum saght ær. Flyr han undan, io
þa skal han friþlösan læggia um alla þa laghsaghu ok
hans bo skiptis.
XXXIII. Um æn þiuuær ær wnnin mæþ lagha domum,
ælla man sleppi þiuue, huru han ma uitna band sin.
Nu ær þiuuær uunnin mæþ lagha domum ok lagha 15
eþum, þa skal fæmt til boskiptis læggia. Hittis i siang
bæggia þerra, þa skiptis sua husfrunna lutær sum bondans.
Hittis egh i siang bæggia þerra, þa aghu frændær husfrunna
uitzsorþ uæria husfrunna þriþiung mæþ eþe tolf manna, at
,,hon stal egh ok aldrigh nötte hon mæþ þy, at hon uisse 20
at stulit uar4". Orkar hon eþe, taki þriþiung sin; bristær at
eþe, þa skiptis sua hænna sum hans; æn hans barna gozs
ma egh i skipti ganga ok egh mæþ eþum uærias, utan
nakuat se i styld mæþær fæþær sinum. §. 1. Nu slæppir
man þiuue utan band ælla bundnum ærma bandum, hætte 25
uiþ þrim markum. Bindær han þiuf um armlæggia, ok
slip-pær siþan, hætte uiþ fiuratighi markum, ok þiufrin ær
1. Öfvers, dem alla kan
man för en [och samma] stöld
anklaga.
8. þer o: nämdemännen.
14. Band n. band; uitna 1.
sökia band sin o: öfverbevisa
eller inför rätta tilltala den, som
bundit honom.
16. Öfvers, då skall man
utsätta fämt till förrättande af
boskifte (se sid. 33a).
16. hittis [þiufnaþær]
21, 21. Öfvers, och aldrig
brukade hon godset med
vetskap om att det var stulet.
24. nakuat [barna]108 Uafa mal XXXIII.
uiþær uitzsorþ kumin; dyli, sum för uar saght, ælla böte,
sum för uar saght, æn egh mughu þe han siþan binda ok
egh hængia ok egh hans bo skipta. Nu gitær han sik uart
firi þiufsakinrie, ok hin haf þe han bundit; synis ær a bu-
5 nulæggium hans, þa a han uitzsorþ sökia sin band til
uæþær tiugxs. Synis egh a hanum, þa a hin uitzs orþ, sum
han bänt, dylia mæþ þrætylftum eþe. Gitær han eþ gangit,.
uari saklös; bristær at eþe, böte fiuratighi markær. Nu æ
firi huat man bindær annan orætlika, þa skal han sua böta
io ælla sua dylia, sum nu ær skilt. Nu kærir annar til annars,
at han hauær bundit han ærma bandum, þa dyli mæþ tolf
manna eþe ælla böte þre markær.
XXXIIII. Vm æn annar slar band af þiuue æn kunungx
soknare, ælla man rænir þiuf af andrum.
15 Nu slar annar band af þiuue æn kunungxs soknare,
þa böte fiuratighi markær ælla dyli mæþ þrætylftum eþe
ælla uiti mæþ þrænne fiughurtan manna eþum, at han gærþe
þæt mæþ kunungxs soknarans luui. §. 1. Nu rænir man
þiuf af andrum sua, at han brytær egh eþzsöre kunungxs,
20 þa hauær han brutit gislinga brut; þa ær þæn sakær at
fiuratighi markum, sum þær ær forman at, ok huar þæn
þær uar i flok ok farunöte mæþ, þa böte þre markær.
XXXV. Um æn löska kona stial fullan þiufnaþ, hon ær
sak at þrim markum.
25 Nu stial kona fullan þiufnaþ ok uarþær takin mæþ,
hun ær sak at þrim markum; þöm a hænna mals man böta
1. Öfvers, och tjufven är
kommen till rättig"het att med
ed värja sig.
4, 5. Bunidceggær m. Arm;
i norska landsmål brukas ordet
bitna om benpipa, ben eller arm,
ofta i den uddrimmande
förbindelsen bein og bunor (Aasen),
bunábein (Hoss), och i
norrländska mål fins enl. Rietz ordet
"baner, bolsbuner: bordsfötter
13. Sla st. vb. Slå, „ordet
har likasom i det n. v. språket
i vissa talesätt åtskilliga
oegentliga betydelser, som äro vidt
skilda både från dess egentliga
bemärkelse och från hvarandra"
säger Schlyter. Så betyder slar
här ,,skär", om det icke, såsom
troligt synes, är skriffel för skœr,
såsom i andra handskrifter läses
(Ordb. s. 579).
23. löska kona står här i
motsats till gift kona (se löska
sid. 17a).
24. Sak, f. af sakær, adj.Uapa mal XXXV. 109
firi hana, æ hænna gozs först, mæþan þæt uinzs til. Egh ma
hana binda ælla up hængia firi þiufnaþ, utan hon se gripin
uiþ; þa ma hana til þingx föra ok þiufnaþ mæþ hænne ok
uitne a hana ganga, sum skilt ær um andra þiuua. Siþan
skal hænna mals man böta firi hana, sum saght ær, ok egh 5
laghum firi ganga. Nu æn hon uarþær egh gripin uiþ, utan
uænis þerre sak, þa skal mals mannin dylia mæþ tolf
manna eþe, ælla böte þreia markær. Ok alt þæt konan
uærkar, þa skal hænna gipta man suara firi hana, ok böte
æ hænna först, mæþan þæt uinzs at, ok siþan egh uinzs io
hænna at, þa böte sit gozs, utan hon stiæli: þa a hænna
gipta man böta firi hana första þiufnaþ þria markær. Stial
hon annan tima, böte ok firi hana þre markær. Stial hon
þriþia tima ælla optarin, þa aghe han uald at lösa hana,
æn han uill ællær egh. Will egh han lösa hana, þa a þæn 15
uald, sum stulin uarþ, antuiggia giua hænne lif ælla böta
ena mark kununge ok andra hæræþe, ok uari hans ambat,
ælla at þriþia kuste hana stenka i hæl. Þæssin laghin gaf
kunung Magnus.
XXXVI. Vm alla þa saki, sum kona gær, þa skal hænna 20
gifta man suara, alt þær til hon ær gift.
Nu alla þa saki, sum kona gær, mæþan hon ær ogipt,
þa suari hænna gipta man ælla böte firi hana; æn þo at
1) anklagad, 2) saker, brottslig;
i nysv. har ordet stelnat i
maskulina formen och är sålunda
oböjligt.
6. Firi ganga 1. fore ganga
vb. intr. Framgå, framträda;
laghum firiganga o: framträda
med ed, göra ed.
14, 15. Öfvers, o. förkl. då
äge giftomannen rätt att [medels
erläggande af böter] lösa henne
[från straff], om målsägaren vill
eller icke.
18. Kust ær, kost ær har i
det föregående brukats i
bemärkelserna kostnad, kost, egendom,
men betyder här sätt. I den
betydelsen ingår ordet också i
sammansättningen anmtrkost 1.
annur~kusta(r] (jfr isl. annars
"kostar] adv. på annat sätt,
annorlunda, om hvars bildning se
ofvan art. annarsstazs s. 36a.
19. Antagligen konung
Magnus Ladulås (1275—90), ej den
med handskriften samtida
konung Magnus Eriksson.
20. saki(r) o: brott.110
Uapa mal XXXVI.
hon se fæst manne, baþe han böte ok söke firi hana, æn
nakuat kan gæras til hænna. Nu siþan uight ær firi kirkiu
durum ok gift, þa skal hænna husbonde baþe sökia ok
suara firi hana.
5 XXXVII. Um æn löska kona stial, þön sum egh hauær
mals man innan lanzs ok laghsaghu.
Nu stial löska kona, sum egh hauær mals man innan
lands ok laghsaghu; uarþær gripin mæþ, þa ma hana til
þingx föra ok uitna, sum skilt ær; hon ær sak at þrim
io markum. Hauær hon gozs til at böta, ælla uill nakuar böta
firi hana, þa ær þæt got. Ær þær huarte til, þa hauær hon
firistulit frælsi sinu. Löse en þerra, antuiggia malsæghande,
ælla kunungx soknare, ælla hæræzs höfþinge uiþær tua, ok
uari hans ambat, þær til at han fa þreia markær firi hana.
15 Nu siþan löska kona ær uitnaþ, will bondin lösa hana til
sin siþan mæþ þrim markum, sum skilt ær, þa giui mark
kununginum, mark hæræþinu. Will egh bondin lösa hana,
þa gange fram a þing firi kunungx soknaran ok sæti
hanum þær kununa i hændær. Ær han egh a þinginu, þa fore
20 hana hem til kunungx soknarans mæþ tuem boanda
mannum ok sæti þær hanum kununa i hænder ok uari saklös
siþan. Nu æn han ær egh hema, þa sæti hana þær hans
hionum i hændær. Kærir kunungx soknarin, hui han satte
1. han-, näml. giftomannen.
2, 3. tiight och gift stå båda
här absolut o: sedan vigsel skett
och gift är af giftomannen
förrättad.
11. ær feer huarte til o:
finnes intetdera, d. v. s. har hon
ej själf gods och finnes ingen,
som vill betala böterna för henne;
huarte af huarghi 1. huarghin se
sid. 18b.
13. Uiþær prep. Yid, med,
mot, till, i förhållande till; lösa
kumi uiþær tua säges om en af
dem, som hafva andel i
treskiftesböterna af en kvinna, som
stulit, då hon ej förmår gälda
böterna och han genom
erläggande af de två öfriga andelarna
löser till sig kvinnan.
15. Med bondin menas
antagligen målsägaren, den bestulne,
hvadan stadgandet innebär, att
denne har företrädesrätt att lösa
henne uiþær tua. Enligt Ordb.
betyder bondi äfven i
Uplands-och Södermanna lagarna ägaren
till en sak.Ua|>a mal XXXVII.
111
egh hanum kununa i hændær, þa uiti mæþ fiughurtan manna
eþe, at han förþe hanum kununa.
XXXVIII. Vm æn man spana hion manzs, ælla man
takær fæ manzs i þiufs handum.
Nu spanar man hion annars manzs ok gær fulla bo- 5
spend; takx egh i handum, þa ær þæt eþær tolf manna;
bristær at eþe, böte þre markær. §. 1. Nu gær man saghu
sanna þöm stulit ær af, han a firi öri. Kombær hans i tak,
han a firi tua öra. Nu takær man manzs fæ i þiufs
handum ok far þöm atær, sum a, ok æltir þiuuin fran, þær a io
han firi half mark. Þa skal han uita mæþ tuæggia manna
uitne ok tolf æfter, at han ælte sannan þiuf fran þy stulit
uar. Nu takx alt saman, þiuuær ok þiuft, ok far bondanum
þiufwin, þa a þæn, sum tok, alt þæt, sum þiufrin atte, ok
mark af bondanum stulit uar af. is
XXXIX. Um æn man stial ur lanum manna, ok
snattan, æn fræls maþær snatta.
Nu stiall man ur lanum manzs ælla handfastum
uær-kum, þæt ær eþær tolf manna, æn han ær egh takin at;
3. Spana (jfr isl. spenja)
vb. tr. Locka, förleda, förföra,
här: förleda till hustjufnad;
af-ledn. o. sms. bospœnd f.
8. Kombær hans [fæ] i tak
o: kommer godset i säkert
förvar, eller, då koma äfven kan
hafva transitiv betydelse med
obj. i dativus: bringar [han]
hans [gods] i säkert förvar.
16. Låna f. (?) Ett slags
fiskenät, som brukas i strömmar.
Ordet förekommer i lagspråket
blott på detta ställe och formen
lanum kan lika väl hänföras till
det maskulina lani, som i annan
fsv. literatur återfinnes i samma
bemärkelse, se Söderwalls Ordbok.
I många svenska dialekter fins
låna och äfven i finskan, ehuru
ej omnämdt i Thomsens och
Ahl-qvists bekanta arbeten öfver
finskans lånord. Måhända är
finskan i detta fall den långifvande?
Ett sådant antagande kunde finna
stöd i att ordet ej förekommer
i isländskan eller de norska
landsmålen.
17. \um\ snattan, cen
18, 19. handfast iiærk o:
fiskevärk, som är så fast, att
det ej kan med blott handkraft
lyftas.112
Uapa mal XXXIX.
bristær at eþe, böte þreia markær. Draghær man næt ælla
miarþa a diupe, böte firi siax öra. §.1. Nu snattar man
minna æn half fæmte örtugh, þæn sum fræls ær, böte firi
siax öra ok atær þæt han snattaþe. Nu æn han dyli ok
5 feste tolf manna eþ, gitær han eþ gangit, uari saklös;
bristær at eþe, böte þre markær baþe karle ok kununge ok
malsæghanda ok atær styldina. Nu æn han hauær egh
til at böta ælla gitær egh dult, þa gialdi huþ sina, ok fari
þo förra til þingx ok taki dorn til. Nu æn kunungx soknarin
io sighær han haua bot uiþ malsæghandan firi þiuftina ok
egh firi snattan, þa skal han dylia mæþ tolf manna eþe,
at han stal egh högre þiuft æn siax öra snattan. Nu kære
bondin til hans ok sighær han mera haua stulit af sik, æn han
hauær atær guldit, þa dyli mæþ tolf manna eþe, at han stal
15 egh mera af hanum, æn han hauær hanum atær guldit;
bristær at eþe firi bondanum, þa a bondin malsæghanda
ræt af hanum. Nu æn fallzs at eþe firi kunungxs
sokna-ranum, þa a han malsæghanda ræt af hanum.
XL. Vm æn ughurmaghi stial fulla þiuft ælla snattar.
20 Nu stial ughurmaghi fulla þiuft, þæt æru siax öra ok
atær þæt han stal. Snattær ughurmaghi, lati atær þæt han
snattaþe ok uari saklös.
1, 2. Öfvers. Drager man
[en annans] nät eller mjärdar
ut på djupet. Enligt Ordb. bör
dock med två andra hdss. läsas:
draghær not, l (B g g (Br n eet ælla
miarþa a diupe, hvilket
påtagligen då bör förstås om en
annans fiskevatten. Jfr BB 29.
2, 3. Konstr. Nu snattar
man, feen sum fræls ær, minna
æn half fæmte örtugh
7, 8. hauær egh [g o f s] til
8. Gialda, gælda st. vb. tr.
Erlägga, böta, men här: mista,
jfr uttrycken gialda lif sit, hals
sin, hændær sinar bafar m. fl.
9. förra o: dessförinnan.
9 —12. Man vore frestad tro,
att orden þiuftina och snattan
bytt plats med hvarandra, ty då
böter för tjufnad voro vida större
än för snatteri, hade ju
åklagaren intet skäl att antasta honom.
Likvisst kan det tänkas, att
åklagaren sålunda ville komma sig
till högre bötesandel.Uapa mal XLI. 113
XLI. Um æn þræll snatta, ælla bonda fostre stial
fullan þiufnaþ.
Nu snattar þræll, þæt æru öra tue ælla huþ hans, ok
lati atær snattanina. Warþær þræll takin mæþ þiufnaþe ok
til þingx förþær, aghe þær bondin uald um, huat han uill 5
hældær, lösn taka ællæ han vp hængia. §. 1. Nu stial
bonda fostre fullan þiufnaþ, warþær takin ok up hængdær,
þa gange bo hans til skiptes. Nu lösis han, þa a þæn
lös-nina, sum han tok, aghe i huarte karl ælla kunungær. Af
hans boskipti taki kunungær sin lut ok alii mæn. io
Hær byrias gipta balkær, i hanum tælias flokka
niu ok tiughu.
L Um huru allum frælsum kunum skal ormynd gæra.
Nu biþær þæn, sum þorf, ok hin giuær, sum hauær.
Þa man uill sik kunu biþia, þa ær got, æn þöm sæmbær 15
a. A fæstninga stæmnu skal först mæla allum frælsum
kunum bulstær at hofþe, at andru eghn, æn hon ær til, at
þriþia gull, æn þæt ær til, ælla siluær. Nu æn hon a egh
gull ælla siluær ok egh eghn, þa takin slikt, sum til ær,
ok þer gærin af omynd ok þry hwuþ. 20
II. Vm huru frælse kunu skal ormynd gæra, siþan
hon döþ ær.
Nu giptis fræls kona ok gærs egh omynd mæþ; þaghar
hon dör, þa skal hænne gæras lagha omynd, þæt skulu uara
niu öra. 25
8, 9. Lösn f. Lösen; i
nysvenskan antager ordet ej
slutartikel. Andra likartade ord visa
i det nuvarande språket samma
egenhet t. ex. braxen, vitten, i
talspråk ofta äfven socken, t. ex.
,,hela socken" (så åtminstone i
Finland).
14. Uþær näml. kumi.
17. Huwþ n. 1) Hufvud. 2)
Hufvuddel af ormynd; hofþe är
dat. af huvu]), hvars u i
penultima framkallats af sista
stafvelsens tø-ljud (jfr ock vb. ho f þa
s. 64), se Kock: Fsv. Ijudlära
s. 478 f.
8114
Gipta B. III.
III. Um huru uiþærmun skal gæra ok mantul köp, æn
hænne iorþ fulghþe.
Nu þön kona, sum sua mykil omynd fylghir, at þæt
ær siattungx attungær i bygdum by ælla þriggia märka
5 eghn i humpe ælla hapi, hænne fylghir uiþær mund: þæt
æru tua markær ok tiu öra til mattul köps.
IUL Vm huru man skal kunu fæsta, ælla annar fæste
æn þæn, sum a; ok þæn ma fæsta, sum bazst uill.
Nu skal þæn fæsta, sum næstær ær a fæþrinit, þa skal ok
io næmna fylghþ hænna. Nu fæstir annar andrum kunu æn
þæn, sum næstær ær a fæþrinit, þa böti fiuratighi markær
ælla dyli mæþ þrætylftum eþe ælla uiti mæþ þrænne
fiu-ghurtan manna eþum, at han feste hana þem manne mæþ
hans luui, sum rættær gipta man ær. §. 1. Nu kan þæn
1. Uiþærmund) f. Gåfva
af två marker, som i det fall
flocken stadgar gafs af
brudgummen åt bruden såsom
gengäld för omynd. Ordet är
sammansatt af uiþær (i ny s v.
ve-der-) emot och mund gåfva samt
motsvarar således till både
sammansättning och betydelse det
isl. gagngjald o: ersättning, som
brudgummen gaf bruden för
hennes heimanfylgja. Såväl
uiþærmund i ÖGl. som gagngjald på
Island tillföll hustrun först efter
mannens död (se Kock: Tydning
af g:la svenska ord s. 122 f.).
1. Mantid eller assim.
mattul (isl. mottull) m. Mantel.
Ordet fins i alla germanspråk, men
är icke dess mindre lån från
lat. mantellum, hvaraf ock fran.
manteau. I isl. fins ett synonym
af nordiskt ursprung nämligen
skikkja, jfr vårt skynke.
4. Attungær m. 1) Åtting.
2) En af de delar, i hvilka en
by var indelad, och hvilka
delar utan tvifvel varit
åttondedelar af ett visst helt; men detta
hela har icke, åtminstone
öfver-alt, varit själfva byn eller stått
i ett bestämdt förhållande
därtill (Schlyter, med hänvisning
till Styffe: Skandin. under
unionstiden s. 183).
5. Humpær m. Ur f j all, ett
från en bys öfriga egor skildt
jordstycke; Jiapær förekommer
endast i förbindelse med
Imm-pær såsom synonymt därmed.
7. ælla [æn\ annar
10. Fylghþ L ~ omynd.
10, 11. Om annan man
tro-lofvar eller om präst viger utan
nästa fädernefrändens samtycke
och närvaro, så säges denne
vara ræntær gipta mala, jfr
Uaþ. 14 och här nedan fl. 6,
enligt hvilken böterna för slik
lagöfverträdelse utgjorde 40 marker.Gipta B. IUI.
115
uara illa uiliaþær, sum næstær ær a fæþrinit, þa skal til
þingxs fara ok taka kunungx dorn ælla laghmanzs, at þæn,
sum næstær ær a möþrinit, at han ma fæsta ælla þæn, sum
bazst uill.
V. Um æn barn warþær aflat i fæst ælla uiþær löska 5
kunu, ok giptis siþan mæþ hænne.
Nu aflar man barn mæþ kunu ok takær hana siþan
sik til husfru; þaghar han bætraþi kununa, þa bætraþi han
ok barnit, ok þa ær þæt adalkunu barn. §. 1. Nu fæstir
man kunu ok aflar barn i fæstinne, þæt barn ær arfgængt. io
Nu skil þöm a: annar kallar fæsta kunu barn ok annar egh,
þa a þæn uitzs orþ, sum fæsta kunu barn uill uita mæþ
eþe fæmtan manna; þæn a först suæria, sum hana fæste,
sua tue þer, sum hænna næste æru innan þriþia knæ, sum
þær uaru nær, þa hon fæstis, ok tolf æftir, þe sum þæt uita, 15
at þæt uar fæsta kunu barn.
VI. Vm æn præstær uighi utan gipta manzssins uilia,
ælla annar troloua.
Nu siþan fæst ær, þa skal uighia; þa skal gipta
maþrin nær uara. Uighir præstær ok ær egh gipta maþrin 20
uiþær, þa rænir han gipta mala, þæt ær fiuratighi märka
sak ælla siu præsta eþær, at han uighþi mæþ uilia hins,
sum gipta mannin uar. Firi alla præstins gærninga, þa skal
5. Fæst (af adj. f äst ær fast)
f. Stadfästelse antingen af
gif-termålsaftal (= trolofning) eller
af köp och vissa andra kontrakt
angående jord med föreskrifna
formaliteter.
6. giptis med underförstådt
subjekt: faþir barnsins.
14. Knæ n. 1) Knä. 2)
Släktled. Människokroppen togs till
bild af släktskapsförhållanden,
och antalet ledgångar tjänade
till betecknande af närmare eller
fjärmare släktskap, hvilken af
samma orsak uttryckes med
ordet liþcer led (Schlyter i Ordb.
med hänvisning till Ihres
Grlossa-rium).
21. "han kan vara subjekt
(åsyftande præstær] eller objekt
(åsyftande gipta maþrin) \ i
senare fallet öfversattes rœnir med:
rånar man.
23. prœstins,ä\åi[:eprœstsins.116 Gipta B. YL
hanum til biskups "stæmna ælla til prouasta, þær skal han
uæria sik. §. 1. Nu hulikin sum hana fæstir, trolouar
ælla giptir utan rætzs gipta manzs uilia, þa böte han
fiura-tighi markær. Hauær hon nakuara iorþ til, þa haui hana
5 hænna gipta man, þær til at han fa åtta örtughær ok
þrættan markær af þöm manne, sum hana fik. Hauær hon
egh iorþ til, þa stæmne æfte åtta örtughum ok þrættan
markum ælla söki friþ hans af hanum, tagbar han hauær
bot uiþ malsæghandan, þa stæmni kunungxs soknarin æfter
io åtta örtughum ok þrættan markum ok samuleþ hærazs
höfþinge.
VIL Um þerra arf ok þerra köp, siþan uight ær, ælla
annar kalla uight ok annar egh.
Nu siþan þön æru uighz ok ganga þön baþin
ippin-15 barlika i siang saman, æ huat hældær þön giptas ællær
egh, þa ær hon kumin til alzs rætzs mæþ hanum ok han
a baþi suara ok sökia firi hana; ok sua æn hon dör
barnlös, þa a han alla lösöra utan omynd af gozs hænna, ok
hon a þriþiung af hans gozs, æn han dör för. Nu æn hon
20 dör, för æn þön koma i siang saman, þa a han ængte af
hænna gozs taka, æn þo at þön uighþ sen. §. 1. Nu æn
2. Ordet trolouar är
öfverflödigt — anmärker Schlyter —
emedan det i detta sammanhang
ej kan betyda annat än f cesur.
4. Til, nytjadt adverbialt,
utmärker, att något finnes till.
12. þerra d. ä. makarnas.
14. idghz (i st. f. uighþ) blott
i textkodex, andra hdss. hafva
ordet med þ. Att z sålunda gör
tjänst för þ är i fsv. icke
ovanligt och har sin förklaring däri,
att, då ordstammen slutade ined
p och genitivändelsen «9 tillades,
skrifvaren föredrog z eller zs
framför þs, t. ex. garzs i st. f.
garþs. Men när sålunda i genit.
z betecknade þ ($), så lät man
också i ack. samma tecken
utmärka samma ljud och skref
garz i st. f. garþ. Härmed var
banan öppnad för bruket af
tecknet z med valör af þ och ð.
Se Kock: Fornsv. Ijudl. s. 443 f.
15, 16. giptas cellcer egh
d. v. s. ehvad den högtidliga
handling, kallad gipt (se ofvan
s. 62a), hvarigenom giftomannen
öfverlämnar kvinnan åt mannen,
förrättas eller ej.
18. utan o: utom.Gipta B. VIL
117
annat þerra köpir iorþ, siþan þön uighþ æru ok för æn
þön koma i siang saman, ok koma saman siþan ok dör
barnlöst annat þerra, þa æruir þæt þerra, sum æftir liuær,
sua sum för uar saght, af þerre eghn, sum för uar köpt;
ok koma þön egh saman, þa æruir rættær ærui. §. 2. Nu 5
skil þöm a: annar kallar uight ok annar egh, þa a þæn
uiz orþ, sum uight uill uita mæþ tuem mannum innan þriþia
knæ ok tolf æftir, at þön uighþus, sum lanzsins æru lagh
ok kirkiunna rættær ær.
VIII. Vm æn annar haldær kunu firi þem, sum fæst hauær, io
ællær huru han skal frændum sinum bruþlöpe biuþa.
Nu hauær man kunu fæst, þa ær got at allum sæmbær a;
sæmbær þöm egh a, þa æru þy mungazs tiþir til takna, at þæn
haui uitzs orþ, sum byggia uill. Þa skal han til fara ok
biuþa hanum mungatzs gærþ, þæt ær þæn sunnu daghrin, 15
2, 3. Endera kunde ha barn
i ett föregående gifte.
5. koma þön egh [i siang]
saman
6. Öfvers, den ena påstår
vigsel hafva egt rum, och den
andra förnekar det.
10. haldær förhåller, håller
kvar.
11. han, näml. brudgummen.
11. Bruþlöpe, brujjlöp, brullöp;
bryllöp U.Vm.; bryflaup, bryllaup
G. (isl. bruðhlaup) n. Bröllop,
gästabud, som anstäldes af
brudgummen i hans hem dagen efter
gipta kuældær, då giftermålet
hade blifvit af giftomannen
för-rättadt och bruden blifvit förd
hem till brudgummen. — Om
ordets nysvenska form bröllop se
Kock: Tydning af g:la svenska
ord sid. "98 f.
13. Mungat (isl. mungát, se
Cleasby-Vigfussons Ordb.) n. Öl,
gästabud; tiþær, pl. tiþir o:
allmän gudstjänst, egentl, de till
dess förrättande bestämda
särskilda tider (så ock i isl.).
Mungazs tiþir f. pl. Gille, som hölls
i hvar socken en viss tid på
året, hvarvid man samlades för
att jämte iakttagande af vissa
andliga ceremonier (däraf
namnet) förpläga sig med öl och
hvarvid åtskilliga angelägenheter
afgjordes. Bland annat utsattes
då äfven tid till bröllops
hållande, om sådant af någon
begärdes (Ordb.).
15. Mungatzs gærþ f. Gille,
gästabud, är synonymt med
öl-gærþ och betyder äfven bröllop;
då här sedan talas om andra
och tredje mungats gærþ, så
svarar detta mot de tre lagha
ölstæmnur, som omtalas i äldre
VGL, och de tre gånger tillagade
bröllop, som nämnas i Upl. L.
(Ordb.).
15. Orden þæt. . . dagh för-118
Gipta B. VIII,
sum næstær ær æpti Martins mæssu dagh, ok beþas uixla
stæmnu, þæn sum byggia uill. Haldær hin ok hæftir, hætte
uiþ fiuratighi markum ok fulle up hanum kustin, ællas
haui ruuit mæþ lagha forfallum, ok sua firi andra ok sua
5 firi þriþiu. Þa ma han til þingx fara ok dorn kunungx taka
ælla laghmanzs; þa skal hærazs höfþingi til fara ok fæsta
kunu hanum i hændær sætia. §. 1. Nu skal han frændum
sinum bruþlöpi biuþa allum þöm, sum innan þriþia knæ
æru. Uill han egh þem biuþa, þa böte þre markær ælla
io dyli mæþ tolf manna eþe, at han uisse han sik egh sua
skyldan uara. §. 2. Nu skal til ölstæmnu taka; þa skal
bruþfærþ gen bruþ sænda, foruista man ok bruttu mo.
villa sammanhanget genom att
de inflickats på orätt ställe; de
bestämma ordet mungazs tiþir
och böra stå näst efter orden
þæn haui uitzs orþ, sum byggia
uill.
1. Mårtensmässodag den 11
november.
1, 2. Uixla stæmna f.
Sammankomst till förrättande af
vigsel.
2. lialdær ok hæftir äro
liktydiga: kvarhåller; hin:
giftomannen. Det underförstådda
objektet är fästmön, den under hans
giftomannarätt stående kvinnan,
med hvilken den andre vill låta
viga sig.
3, 4. öfvers, och ersatte
honom till fullo hans kostnad,
om han icke har brutit [löftet]
med laga förfall. Eytia 1. riuua
(isl. rjüfa, rauf, rofit), icke att
förblanda, såsom i Gloss., med
riva (isl. rif a, reif, rifit) vb. tr.
Bryta, sönderrifva. Om orsaken
till den icke ovanliga
förväxlingen af dessa två verb se
Eyd-qvist: Sv. Spr. Lagar I s. 237.
4. firi andra \_mungatzs gærþ]
10. 11. Negationen skulle
väl rättast sammanföras med
uisse, men kan i nysvensk
öfversättning icke bibehållas; det
senare "han åsyftar den icke bjudne;
sik = sær (jfr sid. 5a).
11. Ölstæmna f.
Sammankomst för att dricka; til ölstæmnu
taka o: bestämma bröllopsdag.
12. Bruþfærþ f. egentl,
brudens resa från sitt hem, sedan
brudskaran, som hämtar henne
hem till brudgummen. Äfven i
isl. kan ferð ha betydelsen skara.
12. Bruttu mo förklarar
Schlyter (i Ordb.) hafva uppstått af
brufumö och betyda detsamma
som bruþsæta o: kvinna, som
kläder bruden och vid bröllopet
sitter närmast henne. Men Bugge
(i Nord. Tidskr. f. Filologi, ny
række III s. 260) påpekar, att
þ icke mellan två vokaler kan
öfvergå till tt och att ~bruþa
aldrig brukas i st. f. bruf. Bruttu
mo är enligt honom en
sammandragning af bruþtughu mo,
hvilket förekommer såsom ~bruþtuglia
i VM. och Gotl. L. och efter
härledningen betyder ,7en mo,Gipta B. Vin. 119
Þer skulu mæþ gruþum til garzs riþa ok gruþ af bonda
beþas, bonde skal þem gruþ giua, uakn þerra taka ok
saþla undi las læggia; þöm skal bondin ut uarþa.
IX. Um hua sum gipta skal, ælla bruþ rænis.
Nu aghu þe tuænni lagha drykkiu haua, at andrum 5
til mæla. Nu siþan til ær mælt, þa aghu þer andra lagha
drykkiu haua, ok þa skal gipta maþrin gipta, þæn sum
næstær ær ok gipta aghær. Hauær hon faþur liuande, þa
skal han gipta; hauær hon egh faþur liuande ok hauær
aþalkunu son, þa skal han gipta; hauær hon egh þæn son, io
sum þa ær maganda man, þa skal broþir hænna, æn han
ær a fæþrinit; ær egh han til, þa skal þæn gipta, sum
næstær ær a fæþrinit. Egh ma sundærkulla broþir a
mo-þrinit gipta, utan æ þæn, sum næstær ær a fæþrinit, þy at
þær ær annar arui næmir ok annar gipta malum. Nu æn 15
som leder bruden". Senare
leden i sammansättningen är
afledd från ett mot got. tiuJian
föra, leda, svarande verb, hvaraf
i isl. pret. part. toginn är
bevaradt och hvaraf fins
aflednin-gen leiðtogi vägvisare.
3. ut uarþa (jfr antvarda i
nsv.) o: utlämna, utgifva.
4. ælla [æn] brup rænis.
o. Såsom framgår af det
maskulina pron. andrum, måtte
drykkiu vara skriffel i två hdss.
för drykkia, hvilket
förekommer i en tredje handskrift. Det
fins nämligen två synonyma ord
drykkær m. och drykkia f. (Gloss.
upptager ej alls det förra) med
betydelsen dryck, dryckeslag. Af
drykkær är enl. Ordb. drykkia
jämte drykke ack. plur. — I
ÖGl. föreskrifves två laga
dryk-keslag vid äktenskaps ingående:
å det ena skulle frieriet hög-
tidligen anmälas och fästning
ske, å det andra giftermålet
fullbordas.
5, 6. at andrum til mæla
o: på det ena begära kvinnan
till äkta och trolofva sig med
henne. Två hdss. tillägga ok at
andrum gipta o: på det andra
fullborda giftermålet.
11. þa skal brofir hænna
[gipta]
13. Sundærkulla 1.
syndær-kulla, oböjl. adj. o: af olika
kullar, halfsyskon (motsats
samkulla: af samma kull, helsyskon);
däraf sundærkulla arf: arf, som
tillfaller halfsyskon. Kuldær L
koldær m. Kull, alla barnen af
samma gifte tillsammantagna.
15. Næmir = n ær mer, komp.
af adj. nær, se om denna form
Bydqvists undersökning i Sv.
Spr. L. II s. 444 f. och s. 450 f.
(det af R. anförda gotl. nemare120
Gipta B. IX.
egh ær þæn a fæþrinit ær næstær innan rikis, þa gipti
þæn, sum næstær ær. Nu æn annar gipti æn þæn, sum næstær
ær a fæþrinit, þa hætte uiþ fiuratighi markum ælla dyli
mæþ þrætylftum eþe ælla uiti mæþ þrænne fiughurtan
5 manna eþum, at han gipti mæþ luui ræts gipta manzs. Þa
skulu þer uakna drykkiu sina haua i samu karum, sum þer
för haf þu. §. 1. Poruista man skal bruþ til bos uarþa. Nu
rænis bruþ af bruþfærþ, þæt ran æ fult ok fiæþærtiught;
þæt a þæn bondin, sum hon uar baþe gipt ok giuin.
io X. Vm hindra dax gæf ok uingæf.
Nu þæn, sum til mælir, han skal hindradax gæf uarþa.
Nu giuær man iorþ at hindradaxs gæf mæþ fæstum ok
köpum ok dör barnlös, þa æruir husfrun siþan þa iorþ.
Nu giuær man iorþ at hindradaxs gæf ok haldær egh fæst
15 at, ælla giuær siþan ok egh a hindra dagh, þa iorþ ma
hon egh æpti han ærua, utan hans arua uilin. §. 1. Nu
fins äfven i nyländskan, stundom
med vidhäftadt n: nemarin,
nem-ran, jfr Leffler sats. 11). Öfvers,
förty att där är en närmare
[berättigad att taga] arf, en annan
[närmare berättigad att förrätta]
gipt o: vara gif to m an.
1. Ko ris t r. æn þæn, \sum\
a fæþrinit cer næstær, egh cer
inan rikis
6. Uakna drykkia f.
Bröllopsgästernas sista förplägning,
sedan de af värden återfått sina
vapen och voro redo att resa.
6. Kar (got. kas, i si. ker)
n. Kar, kärl. Schlyter
förmodar, att här afses ett visst mått
eller antal af dryckeskärl, som
enligt gammal sed var tillåtet,
och jämför till stöd för denna
uppfattning Hels. L:s uttryck
ölfriþer ok lagha kar vari æptir
þy, sum för ær vant. Tamm
däremot i Uppsalastudier s. 33
gissar, att här helt enkelt menas,
att den sista förplägningen af
gästerna skulle äga rum på
samma ställe, där det föregående
egentliga bröllopsgillet hållits,
nämligen i giftomannens hem.
7. til bos föra ok uarþa
enligt en annan handskrift.
9. sum o: åt hvilken
11. uarþa o: antvarda, gifva.
12. Fæst se ofvan s. llða,
köp n. köp, skifte 1. annat
kontrakt ang. jordegendom, äfven
hvad man genom köp 1. skifte
förvärfvat; mæþ fæstum ok
köpum o: med lagligen stadfäst
kontrakt.
14. "haldær egh fæst at o:
stadfäster ej gåfvan
högtidligen.Gipta B. X.
121
giuær man lösöra at hindra dax gæf, þöm skal borgha.
Æru þer egh borghaþi ok dör bondin barnlös, þa ma hon
egh þem kræuia, utan arua hans uilin. §. 2. Nu haua
frændær uingæf sina int, þaghar fæst kombær a malit,
gipta man egh förra, æn þön koma baþin a en bulstær ok 5
undir ena blöiu.
XI. Um huru mæn dela um hemfylghþ.
Nu dela mæn um hemfylghþ, þæn sum giuær ok hin
sum þiggær, ok ær inne mæþ gipta manninum, þa hauær
han uitsorþ giua ut sua mykit, sum han uill, mæþ tuem af io
niþinne ok tolf ualinkunnum, at þætta uar giuit ok mera
egh. Nu hauær han fangit, sum þa; nu klandas firi hanum
ok kallas egh giuit uara, þa hauær han uitzs orþ mæþ
tuem af niþinne ok tolf ualinkunnum, at þætta uar giuit a
fæstnaþa stæmnu ok sua a gipta kuælde. §.1. Nu dela 15
þer um eghn innan hæfþa, þa hauær hin uitzs orþ, sum
gaf, mæþ fullum niþiar eþe, at þætta uar giuit ok mera
egh. Nu hauær þæn hæfþum a kumit, sum giuit uar, um
1. Öfvers, dem skall [-[mannen]-] {+[man-
nen]+} gå i borgen för.
4. Inna, -té, int (i ÖGrl. äfven
hinna, isl. inna) vb. tr. 1) Hinna.
2) Hinna till slut, sluta. 3)
Fullgöra. 4) Vinna, förvärfva (här).
4, 5. Öfvers, så snart
trolofning kommer i saken, [men]
giftomannen ej förr än ...
7. hemfylghþ f. (= fylghþ,
omynd) o: hvad som af giftoman
gifves åt kvinna vid hennes
giftermål. VGL kallar särskildt
det hemfylghþ, som vid giftermål
gifves åt dotter, men hemgœf
hvad som gifves åt son.
9. Öfvers, och innestår
[hem följ den] hos giftomannen
10, 11. D. ä. med ed af två
släktingar och tolf oskylde
12. Öfvers. Har den,"som
erhöll [heraföljden], fått [den i
sina händer]
12. Klanda (senare klandra)
vb. tr. Klandra, väcka tvist om,
i synnerhet eganderätten till fast
eller löst gods; Mand n., klandan
f. klander.
16. innan hcefþa o: inom den
tid, som erfordras för vinnande
af häfd, d. ä. 3 år.
18. Öfvers. Om den, åt
hvilken [jorden] gafs, åstadkommit
häfd [å densamma]
18. Um, prep. med ack., kan
hafva såväl lokal som temporal
betydelse. I afs. å tid
betecknar um 1) en viss tidpunkt, då
något sker, likasom i nysvenskan
t. ex. o m morgonen, 2) en tids
förlopp, jfr ny s v. om ett år, 3)
under (här), 4) inom.122
Gipta B. XI.
þry ar takit af gift ok afræþe ælla bor a sialuær, þa
hauær han uitzsorþ mæþ fullum niþiar eþe flughurtan
manna, at þætta uar giort ok giuit a fæstninga stæmnu ok
gipta kuældi. Nu skal han annan eþ æfte ganga
fiu-5 ghurtan manna, taki slika, sum han kan fa, þa tua, sum
þæt uita, at han hauær þæt hæfþat sua, sum a ok lagh
sighia.
XII. Vm æn moþir giuær dottur omynd af sinne.
Nu giuær moþir dottur omynd af omynd sinne i lösö-
10 rum; þaghar þæt kombær innan garþzs ok grinda stolpa,
þa a bondin þæn, sum kununa fik, uæria sinne husfru firi
ormynd; haldær moþirin þy hon til ormynd giorþe, þa a
hon uitzs orþ inne halda ok uæria, sum för uar skilt.
§.1. Nu æn hon gær eghn sina til omynd hænne, ok
15 laghæfþar dottirin egh, þa a moþirin atær taka omyndu eghn
sina; þa, æn hon hauær lagh hæfþat, þa a moþirin egh atær
taka, þy at þær gangær laghlika omynd bort.
1. Gift f. eg. gåfva och i
det föregående brukadt för att
beteckna den handling,
hvarigenom kvinna gifves ngn till äkta,
har här (och flerestädes)
betydelsen städja för arrenderad jord,
arrendeafgift. Synonymt därmed
är afrceþe, af raþ afrad,
arrendeafgift. Hvad detta ords genus
beträffar, säger visserligen
Rydqvist (Sv. Spr. L. II s. 118) om
det nsv. afrad (årlig grundskatt),
att det icke är till kön
bestämbart annorlunda än som
icke-neutrum, men Akademins
Ordlista upptager det som m., Tamm
däremot i Etymol. Ordb. som
ntr., hvilket genus ordet också
har i 1734 års lag. Ordets
älsta förrn anser Tamm (a. a.)
hafva varit *afraiþ och *afraiþi,
verbalsubst. af fsv. reþa, isl.
. reiða betala, erlägga. Emedan
hufvudaksenten låg på af-,
öfvergick fn. ai till långt a, som
senare i f örn s v. förkortades,
hvilket hindrade a "et, ehuru
ursprungligen långt, att öfvergå
till å, såsom eljes är vanligt;
därtill bidrog väl äfven, att
ordet ej på länge begagnats i det
vanliga talspråket. — Äfven i
isl. fins afráð i betydelsen skatt
eller afgift (Fritzner: Ordb.2).
8. af sinne [omynd]
11, 12. Öfvers, försvara åt
sin hustru [det omtvistade [-godset]-] {+god-
set]+} såsom ormynd.
15. Omyndu eghn f. Jord, som
är gifven till omynd.Gipta B. XIII. 123
XIII. Um æn sundærkulla broþir klanda omynd.
Nu klanda sundærkulla broþir, þa skal samkulla
bro-þir fulla sundærkulla broþær firi omyndina, þy at egh ma
hana atær fa.
XIIII. Vm uæggia köp ok huru omynd ær laghlika af- 5
hænd, ok huru omynd skal sælia ok klanda.
Nu gær bonde köp uiþ kunu sina: þæt kalla uæggia
köp uara. Þæt köp standær, mæþan baþin liua; þaghar
annat þerra dör, þa ær þæt egh lagha köp. §. 1. Will
bondin kunu sinna eghn ur staþ köpa ok þön aghu egh io
barn saman, þa ma egh hænna eghn ur staþ köpa, utan
uiþær se hænna rættær arui. Nu aghu þön barn saman,
þa ma han hænna eghn ur staþ köpa til bætra ok egh til
sæmbra, þy at omynd ma egh firifaras utan i þæmma
lu-tum. Kan hungær hænda, þa skal bondans förra alt sælia 15
æn hænna. Nu ær hans alt up salt, nu haldær æn hungær
a, þa skal hænna omynd sælia. Nötir hon sialf, þa a egh
bondin hana atær gialda; nu nötir bondin mæþ hænne ok
kan fæ fa agha, þa skal han aruum hænna omynd atær
gialda. Nu kan hær til lanzs læggia ok hæria alt þæt 20
bondin a ok sua kunu hans, nu kuma buþ hem ok biþia
5. Uæggia köp (af uæg f.
vägg) n. „ Väggköp * d. ä. köp
inom väggarna 1. inom hus (om
mannen köper jord af sin hustru).
Jfr Amira: Altschw. Oblr. s. 585.
10. Staþ ær m. Ställe (jfr
det ännu brukliga allitererande
uttrycket: i någons stad och
ställe); eghn UT staþ köpa o:
sälja 1. bortskifta jordegendom
(köpa har näml. i lagspråket den
allmänna betydelsen afsluta köp
1. skifte och således äfven sälja
1. bortskifta); ur staþ lata o:
föryttra, afhända sig.
12. uiþær betyder här:
närvarande, tillstädes.
14. þæmma 1. þæssum dat.
pl. (och sing.) m. af pron. þænni:
i þæmma lutiim o: i dessa
händelser 1. på dessa villkor (lutær
m. egentl, lott, del).
15. "bondans [c/ozs~\
19. Framför ett annat verb
i inf. utmärker kan ofta en
hypotes och fa i samma ställning
att något sker framdeles, således
öfvers, och inträifar det, att
han framdeles kommer att äga
gods124
Gipta B. XIIIL
atær lösa kunu hans, nu hauær egh bondin annat til, utan
han sæli oniynd hænna, þa ma han sælia hana ok hana
atær lösa mæþ. Nu kan bondin hæriaþær uarþa ok
husfrun sitær kuar, nu koma hænne buþ ok biþia bondan
5 attær lösa, þa ma hon omynd sina sælia ok bonda sin atær
lösa; þær ær hon laghlika af hænd. §. 2. Nu ma bondin
egh sælia sinna husfru iorþ firi lösöra, utan þön mal
þræn-gin til, sum nu æru saghþ. Sæl han hana, þa standær köpit,
mæþan baþin liua; siþan annat þerra ær döt, kærre annat
io þerra æfte, hon ælla hænnar arui, innan þry ar, þa gangær
köpit atær. Nu ær omynd laghlika fal, þa skal hana atær
biuþa fæþringum ok möþringum, sua sum framleþis skils
um iorþa köp. Nu ær hænna arue utan landzs þry ar,
siþan hon ær döþ, ok kærir innan nat ok iamlanga, siþan
15 han hem kombær, þa hauær han uitzsorþ atær dela; kære
han egh innan nat ok iamlanga, þa aghe þæn, sum köpt
hauær. Nu æn han ær innanrikis um þry ar ok uill egh
kæra mællum þæs, utan kæri siþan, þa aghi hin uitzs orþ,
sum köpt hauær, at uæria, sum skilt ær. Nu kærir hon
20 ælla hænnar arui innan þry ar, þa gangær köpit atær. Nu
æn þæt ær i flere köp kumit, þa ma þær egh eþum a möte
ganga—hua sum þær gangær eþum amote, han gær ulagh, —
utan gange huar atær til sinna uiþær gialda: þæn til iorþ,
I. Öfvers, nu har ej
bonden annan tillgång
3. hæriaþær (pret. part. af
hœria) o: med våld bortförd.
6. hon näml. omynd.
9. Iäf in o: båda [makarna].
II. Fal (isl. f air, men ej fsv.
faler, Schlyter o. Söderwall) adj.
Fal, till salu; häraf ock, ehuru
ej i lagspråket, vb. fala vilja
köpa och falka utbjuda till salu,
men ej, såsom man kunde
frestas tro, stadsnamnen Falun och
Falköping, hvilka äro att härleda
från subst. fala slätt, ljunghed
(vfalan" o: slätt i Västergötland),
jfr isl. adj. f air blek.
12. Nämligen i ES 3; af
fram-leþis (egentl, fram på vägen) har
genom metatesis uppstått det
nysvenska framdeles.
15. Atær dela vb. tr. Väcka
påstående om återgång af köp.
16. þa aghe þæn [iorþin]
18. mællum þæs (egentl.
dess emellan) o: under den tiden.
23 f. Uiþær giald 1. gældn.
Betalning, ersättning, det som
gifves i betalning 1. byte vid
köp 1. skifte; öfvers, enhvar
inträde åter i besittning af hvad
han betalat: den af jord, som
betalat med jord, den af lösören,
som med sådana betalat.Gipta B. XIIII.
125
sum hana gält gen, þæn til lösöra, sum þem gält gen. Nu
æn hon uar i bo mæþ bondanum ok nöte uiþær giald
mæþ hanum, þa luke atær þriþiung af uiþær gialdum ok
tua lyti arui bondans. Nu æn hun hauær ærft mera æn
til þriþiungxs, þa luki, sum hon ærft hauær; uill hon egh 5
luka lut þæn hon ærft hauær ok sum til hænna höre, þa
standin köpin all kuar. Nu hauær han skipt til uærra, þa
skal köpit atær ganga; þær ma egh eþum amote ganga;
gangær han eþum amote, þa gær han olagh. §. 3. Nu
köpir han hænna gozþ til iamnaþa ok sæl siþan firi lösöra; io
æ mæþan hænna iorþ köpis til iamnaþa ok æru þön
bar-num saman bundin ælla ær rættær arui nær, þæn sum
maghandi man ær, þa stande köpit ok aghe þæn uitzs
orþ, sum köpt hauær. Nu þaghar han sæl firi lösöra, þa
gangær köpit atær ok þær ma egh eþum a möte ganga. 15
§. 4. Nu sæl kona ælla skipti sinni iorþ, siþan hon ær
ænkia, mæþ sins gipta manzs raþi; þæt köp ær lagh giort;
aghe þæn uitzs orþ at uæria, sum köpt hauær.
XV. Um huru kona skipti uiþær barn sin.
Nu skipti kona uiþær barn sin ok bonda sins arua, 20
þa skal hon omynd sina först af oskiptu bo taka ok uiþær
mund sina, æn hænne fulghþe sua mykyl eghn, sum skilt
ær. Hauær han hænne köpt mattul utlænzskan, þa skal þær
at lita; hauær hon egh fangit han, þa æru þæt tiu öra.
2. I st. f. nöte hafva två
andra handskrifter nötte, hvilket
jämte sammanhanget
ådagalägger, att äfven røöfe^bör fattas
som pret. af nöta\ ordet är
ko-ordineradt med uar.
4. tua lyti [luke] arui
bondans.
7. kuar o: fasta, orubbade.
7. skipt [omynd hænna] til
uærra o: bytt den mot sämre
gods.
l O. lamnaþ ær, iæmnaþer,
gen. -a(r), m. 1) Jämnlikhet,
köpa 1. skipta iorþ til iamnaþa
o: bortskifta jordegendom så, att
man får lika god igen. 2)
Jämkning i synnerh. af arfslotter (jfr
ÆB 10). 3) Billighet, rättvisa.
11. æ mæþan o: så länge
som.
11. þön näml. makarna.
19. Öfvers, delar 1. skiftar
[boet] med sina barn.
22. sum skilt ær, nämligen i
denna balks fl. 3.
23, 24. Öfvers, så skall
hon därmed nöjas.126
Gipta B. XV.
Nu a hon fara i tu ismuxs klæþe ok hærþa mattul taka,
huwþ duki giurþ uara ok annan um huwþ sik; siþan aghu
arua bondans þær gen all þön klæþe hanum uaru baþe
skapaþ ok skurin ok þry folkuakn; siþan a husfrun
þri-5 þiung af bo ok bondans arua tua lyti.
XVI. Vm huru man skal omynd ut gæra ok intaka, ok
um köpu eghn þerra, ælla kona fa egh skaparua.
Nu giptir man kunu ok skil sua firi, at hus þön, sum
a iorþ hænna standa, skulu omynd fylghia, þa æ þæn
io omyndina æruir, han æruir husin. Nu æn han glömir ok skil
egh undan, þa skal þæn husin taka, sum lösöra takær.
Nu skil þem a, þa skal þæn omyndina ut lukær uita mæþ
tuem af niþinne ok tolf æftir, huat hænne uarþ til omynd
giort. Nu dör husfrun för, þa æruir bondin þriþiung hænna.
15 Nu köpa þön eghn, mæþan þön boa saman, þa æruir bondin
sua köpu eghn sum alt bo fæ; ok fur þing hænna for utan
hindra dax gæf ok omynd hænna skal rættum arua ut
fa, bulstær at förstu. Ær han haluu uærre, æn han uar, ok
haua hin baþin nöt, sum attu, ok luþa alla fiura hyrnu sa-
1. Ismuxs klæþe n.
Frun-timmersklädning, som pådrages
öfver hufvudet; rotord är st. vb.
smygha (isl. smjüga): 1) smyga,
2), ta på sig en klädnad, som
pådrages öfver hufvudet,
(öppningen kallas på isl. smått, smött,
i no. Idsm. smotta, huvudsmotta).
Fara i klæþe o: ta på sig en
klädnad, jfr f n. fara ï brynju
Hákonarm. 2).
2. ok annan [duk] um huwþ
sik (= sær) [haua].
7. Köpu eghn f. Köpt jord,
äfven köpo-, köpe- 1. köpi-iorþ,
jfr köpuman, köpaman.
10, 11. skil egh undan o: åt-
skiljer ej, näml. husen från
lösörena.
15. fön näml. makarna.
16. Bo fæ n. Bohag,
kreatur och alt annat, som hör till
-ett bo.
16. Fur þing, for þing n.
pl. Hustruns fördel af oskift bo.
18. Jfr fl. l, där det
stadgas, att a fæstninga stæmnu skal
först mæla allum frælsum kunum
bulstær.
19. Luþa vb. intr. Låda,
hänga samman, öfvers, och
hänga [bolstrets] alla fyra hörn
tillsamman d. v. s. bolstret är
ej alldeles utslitet.Gipta B. XVI.
127
man, þa gangær egh þæt til fullnaþa. Nu æru þæt
annö-þugh hion, ær til omynd giorþ æru, ok æru sua gamul, at
þe til ængsins för æru; haua baþin nöt ælla gaw baþin
frælse, þa gangær þær egh fulnaþær firi. Ær þæt salt bort
ælla löstis ælla döt, þa fulle bondin þreia markær firi þæt 5
ena huwþit ok sua, æn þæt ær lupit bort. Nu ær eghn
at andru hof þe; alla þa eghn hon kan fa agha ok ærua,
hon a til omynd ganga firi utan köpu eghn, ælla hon giptis
annan tima mæþ hænne, þa gangær þön eghn til omynd.
Nu skal bondin ut luka þa eghn, sum han in tok at andru io
hof þe, iam fulla til ha ok hamnu, sum han hana in tok;
hauær han hana köpt bort annurkost, æn skilt ær, þa skal
han sina iorþ firi fulla. Nu at þriþia hofþe skal han ut
luka siluær, æn þæt ær til, sua mykit, sum han in tok, egh
minna ok egh mera. Nu æn þöm skil a, þa skal han uita 15
mæþ fiughurtan manna eþe, tue af hænna niþium innan
þriþia knæ, — taki slika, sum han kan fa innan þriþia knæ,
þem fæmtan ära æru, egh tua bröþær — at æmgot ær ut
1. Fullnaþær m. Ersättning;
öfvers, därför ges ingen
ersättning.
3. þe i st. f. äldre þön.
3. För, n. fört, adj.
Duglig, i godt stånd, jfr nysv.
vapenför, vanför, arbetsför; i isl.
fèrr, hvars grundbetydelse är:
i stånd att resa (således af fara,
Fritzner 2).
4. Öfvers, då ges för dem
ingen ersättning [vid arfskiftet],
4. þæt näral. annöfught Mon.
5, 6. þæt ena Jiuwþit o:
den ena Hufvuddelen, jfr fl. 1.
7. alla fa eghn är ack.,
emedan eghn är ob j. till agha
ok ærua, men i nysv. måste
öfversättas såsom om där stode
all þön eghn, sum hon kan fa
agha ok ærua, a til omynd ganga.
Ett dylikt eller än mer
förvillande exempel på att hufvud-
satsens subjekt indrages som
objekt i relativa bisatsen, t. o. m.
fastän relät, sum är utsatt,
förekom ofvan KrB 13: 2.
8,9. Öfvers, o. förkl. om
hon ej gifter sig en gång till och
i detta gifte medför köpjorden.
11. Har (isl. hår) m. egentl,
årtulle; så kallades i
Östergötland och Helsingland, likasom i
Uppland ar (eg. åra), ett af de
distrikt, hvari kustlandet var
indeladt och hvilka skulle i
krigstider anskaffa hvar sin roddare.
Hamna f. distrikt inne i landet,
som skulle uppställa en krigare.
Jfr Schlyter: Om Sveriges äldsta
indelning i landskap s. 15 ff. —
Öfvers, underkastad lika stora
utskylder för krigstjänsten till
sjöss och lands (således varande
af lika stort värde som förr).
13. firi o: i dess ställe.128
Gipta B. XVI.
giort, sum han in tok, ok tolf æftir. §. 1. Nu kan egh þön
kona fa rættan skaparua, þa skal omynd þær in ganga,
sum hon ær ut giorþ, æ til þriþia manzs, æn hon fa egh
rættan skaparua. Siþan af liþær þriþia manne, þa takær
5 þæn omynd, sum næstær ær.
XVII. Um æn husfru dör firi iul ælla æfte.
Nu dör husfru bondans firi iul, luke þöm afræþe, sum
næst fa agha iulum, æn egh ær lukit. Dör hon æftir iul,
þa skal af þere eghn gift giua ok afraþe, halda uar sæþ
io sinne ok sua træþis æriu, æn han bor a þerre eghn hun atte.
XVIII. Vm huru moþir ma firi barnum sea, siþan bondin
ær döþær, mæþ þerra mals manzs raþe, ok um köp þerra.
Nu bor kona mæþ bonda sinum ok afla barn saman,
nu dör bondin, þa ærua hans barn han. Moþirin a uitzs
15 orþ seia firi barna sinna gozs mæþ næsta fæþrinis frænda
raþe, æ mæþan hon ogipt ær. Fæþringa skulu taka gærsima
þerra ok i gömu haua, ok fæþringa aghu inlasum raþa
ok hon utlasum. Egh ma hon eghn þerra sælia ælla ur
staþ köpa ok egh þerra gærsimum forhægþa utan þerra
l, 2. Öfvers. Händer det,
att den kvinnan icke får rätt
bröstarfvinge
4. Af liþa vb. tr. med dat.
Gå från 1. förbi; öfvers, sedan
det går förbi tredje man, d. v. s.
sedan omynden kommit såsom
arf 1. ånyo gifven omynd ej blott
i tredje persons hand, utan från
denne till en fjärde, innan den
ursprungliga gif v ar en dör(0rdb.).
7, 8. Objektet till agha
måste anses vara ett
underförstådt omyndu eghn", öfvers, han
(näml. bonden) betale afrad åt
den, som närmast jul kommer
att äga [den jord, som hon förde
med sig såsom omynd]. Om
uttrycket fa agha se ofvan s. 123b.
9, 10. Uar sæþ f. Såning
om våren, træþi n. plöjning om
hösten, træþis æria f. plöjning
(och såning) om hösten. Öfvers,
och f or kl. behålla jorden, till
dess att vårsäden blifvit sådd
och denna, såväl som den
redan sådda höstsäden, skördad
(Ordb.).
11. Firi sea vb. tr. Vårda,
förestå, jfr subst. forsea: omsorg,
isl. forsjá, hvaraf forsjámaðr:
man, som har omsorg om.
19. Forhægþa (i Upl. L.
äfven forhæfþa] vb. tr. med dat.Gipta B. XVIII. 129
mals manzs uit ok uilia. Gull ok siluær ok iorþ ok
annö-þugh hion, diurs horn, þæt kallas gærsima, ok bulstra; sæl
hon þy likt, sum nu ær saght, þa a þæt atær ganga, þy at
þæt ær olagha köp.
XIX. Um æn kona gangær a andra giptu, ælla huar 5
sum siþan skal firi barnum sea.
Nu gangær kona a andra giptu ok andra raþa gærþ,
þa aghu næstu fæþrinis frændær firi barnanna bo raþa.
Nu ær þæn litils uitande, sum firi skal sea, ok hauær sinu
goþzs forhægþat, þa kan þæn egh for annars goþzs sea, io
sum egh kan firi sinu sea; þa skulu frændær þerra til
þingx fara ok kæra firi kununge ælla laghmanne. Hittis
sant þær til, at han ær sua gamal, at han gitær egh, ælla
sua osniældær, at han kan egh, þa a þæn firi raþa, sum
gitær ok kan ok uæl uill, af fæþrinis frændum. 15
XX. Vm æn fæþrinis frændær dela uiþær barnin.
Nu æn fæþrinis frændrini æru delu mæn barnanna,
þa aghu möþringa þerra mals mæn uara um þön mal, sum
til þerra kæris, ok egh um flere; siþan um all annur mal,
þa skulu fæþrinis frændrini sökia ok suara firi þem. 20
Förskingra, förslösa, diall. [-för-häfda]-] {+för-
häfda]+} jfr hœgha: hägna, vårda.
2. Diurs horn n. Ur- och
bisonoxens horn, hvaraf i
forntiden gjordes dryckeskärl(Ordb.).
Diur betyder egentligen och
allmännast vildt djur, sällan och
nyare djur i allmänhet.
7. Raþa gærþ (isl.
ráða-gerð) f. Rådplägning,
öfverläggning, i synnerhet rådplägning om
äktenskap, slutl. äktenskap.
9. Ang. genit. litils se ofvan
sid. 30b.
13. at han gitær egh [firi
barnanna bo raþa]
14. Osniældær, osnialdœr
adj. Oklok, litet vetande;
ursprungligen betecknade snialdœr
väl en fysisk egenskap liksom
isl. snjallr, f ht. snett, nht. schnell
o: snabb.
14, 15. Konstr. j&a a þæn
af fæþrinis frændum firi
[barnanna bo] raþa, sum
17. delu mæn =-- uiþ ær delu
mæn.
9130
Gipta B. XXL
XXI. Um huru husfru ærui mæþ barnum sinum, æn
hænna barn döia, ok um sundær kulla arf.
Nu döia barn moþurinna, þa æruir hon en huwþ lut
uiþær barn sin, huat þæt æru syni ælla dötær; æru baþe
5 syni ok dötær, þa æruir sua moþir sum son; æru alt dötær
ok ængin son, þa æruir sua moþir sum dottir. §. 1. Nu
æruir aldrigh sundær kulla, mæþan samkulla liua; ær egh
samkulla til, þa æruir sundærkulla mæþær moþur sinne;
all hænna barn, þön ærua mæþ moþur sinne. Nu gangær
io aldrigh kuldær a kull, för æn annar ær aldær döþær. Nu
siþan af liþær bröþra aruinu, þa alt þæt af sundærkulla
kombær, þa æruir sua af sundær kulla sum samkulla.
XXII. Vm huru husfru ærui byght bo æfter barn sin,
ok hui sum bonde hete gæstær til garzs.
15 Nu æruir hon bygt bo æftir barn sin: alt þæt bondin
fore sik innan garzs ok grinda stolpa, þær a han af tua
lyti ok husfrun þriþiungh; alt þæt, sum kuart standær, þæt
fylgir alt omynd, hus ok alt bo fæ; þær ær bonde gæstær
til garzs ok egh husbonde.
20 XXIII. Um æn husfru dör ok hauær æpti sik tua kulla.
Nu giptis kona ok fa barn mæþ bonda sinum, nu dör
han, þa giptis hon andrum, far ok barn mæþ hanum, þa
3. Huwþ lut ær m. En af de
lotter, hvari ett arf först delas.
9, 10. Öfvers. En kull går
aldrig in på en annan (näml.
för att taga arf), förrän hela
den andra kullen är död, d. v. s.
syskon af en kull få ej ärfva
syskon af en annan, så länge
något syskon af den andra
kullen lefver.
11. Öfvers, sedan det går
från 1. förbi brödraarf (d. ä. om
arfvet går till aflägsnare släk-
tingar än bröder), då ärfva alla
afkomlingar af halfsyskon lika
som alla afkomlingar af
helsyskon.
15. æftir "barn sin näml. af
ett föregående gifte.
17—19. Öfvers, [men] alt
det, som kvarstår [af gammalt,
både] hus och alt [därtill hörande]
bohag, det följer alt [husfruns]
hemgift åt, och i afseende därå
är bonden ,,gäst till gårds" och
ej husbonde.Gipta B. XXIII.
131
dör hon siþan ok hauær tua kulla æpti sik, þa takær sua
kuldær sum kuldær af omynd, iam mykit en dottir sum åtta
syni, bolfæ sum eghn ok omynd; lösöra skiptin syszskini
mællum sin, takin all æm iamt.
XXIIII. Vm huru bonde ærui sik ok sinum sunum. 5
Nu bor bonde i bo mæþ sunum sinum, nu dör en af
þæm, þa æruir bondin baþe sik ok sinum sunum.
XXV. Vm æn bonde gangær a andra giptu, huru
þa æruis.
Nu ær bonde a andra giptu gangin ælla hauær en sin io
son giptan, alii þer, sum siþan döia, þa æruir sær bonde
ok egh synir hans.
XXVI. Um æn man gipti son sin, þær fullas egh
bröþrum firi þæn kustin siþan.
Nu gipti bonde son sin ok giuær uingæua ok gær öl- 15
gærþ, þæt gangær egh bröþrum til fulnaþa.
2, 3. Öfvers, o. förkl. en
dotter ärfver lika mycket som
åtta söner, d. v. s. fastän i den
ena kullen skulle finnas blott en
dotter, så ärfver hon dock lika
mycket som den andra kullen,
utgöres denna t. o. m. af åtta
söner, och detta sker, ehuru
dotter enligt ÆB l ärfver blott
hälften mot son.
5. sik är = sær,
koordine-radt med sunum. Öfvers. Om
huru bonde delar arf [efter
afliden son] med de efterlefvande
sönerna. Här afses det fall, att
en fader sitter i fullständigt bo,
löst och fast, tillsammans med
sina söner, utan att åt någon
af dem hafva gifvit urgæf (se
ÆB 9). Motsatsen till hvad som
menas med uttrycket ærua sik
ok sinum sunum betecknas i
följande flock med orden æruir
sæ(r) bonde ok egh synir hans,
d. v. s. då en son dör och
urgæf förut är gifven, tager
fadern arfvet för sig ensam. (Ordb.).
7. Här synes spår af
värs-fonn (se Lind: Om rim s. 84)
þa æruir bondin
baþe sik
ok sinum sunum.
13, 14. Öfvers, för den
kostnad [detta medför] betalas
icke åt bröderna någon
ersättning.132
Gipta B. XXVII.
XXVII. Vm æn bröþær boa saman, þa fullas þem atær
þæn kustrin.
Nu boa bröþær i bo saman ok giptis en af þem ok
giuær uingæua ok gær ölgærþ, þær aghu bröþær fullnaþ
5 firi uingæua haua ok þre markær firi ölgærþ.
XXVIII. Um æn bröþær gipta systur sina, hulkin þerra
omynd skal ut gæra.
Nu uilia bröþær gipta systur sina, þa skal samkulla
broþir omynd gæra ok fylgþ hænna, egh sundærkulla, utan
io sialuær uili.
XXIX. Siþan sægx um fostra ok fostru, huru þön giptas
ok þerra arf skiptis; ok kæpsir a egh i barnum.
Nu takær man fostra sin ok biþær frælsa kunu ok
kallar han frælsan uara, nu biþær fræls man fostru ok
15 bonde kalla hana frælsa uara, hauin þær firi giuit uan
sinne, ok þön uarin fræls ok alt þæt af þem kombær, ok hon
a frælsa omynd haua. §. 1. Nu biþær fræls man fostru
ok han uet, at hon ær fostra: omynd hænna ær siax öra.
Nu biþær fostre frælsa kunu ok hon uet, at han ær fostre,
20 þa minskas ra^ttær hænna: hænna omynd ær siax öra. Nu
afla þön bos ok barna ok boa saman, þa dör fostre, þa ta-
12. Kæpsir, kœfsir m. Den
som lefver tillsammans med en
frilla, wfrilloman" (Otmans
öfvers, af samma ord i VGL); k. a
egh i barnum o: har ej del i
d. v. s. ej att råda öfver barnen.
I fn. förekommer kefsir såsom
benämning på en träl, och Kluge:
Et. Wb. sammanställer detta med
ty. kebsweib sålunda, att
forn-germanernas frillor egentligen
utgjordes af i krig tillfångatagna
och i träldom försatta kvinnor.
15 if. Öfvers, då hafva de
förvärkat sin äganderätt, och
dessa (näml. fostrin och fostran)
och alla deras afkomlingar vare
fria, och hon (näml. fostran) skall
hafva full omynd såsom en fri
kvinna.
20. Enligt fl. 2 var annars
minsta laga omynd 9 öre.
21. Afla vb. tr. med gen.
1. ack. Afla, förvärfva; öfvers.
Nu förvärfva de bo och [afla]
barnGipta B. XXIX.
133
kær þæn han atte tua lyti af bo ok hon omynd sina; þæt
æru siax öra ok þriþiung af bo, ok gangin æ barn a
bætiï alf. Nu dö fostra, taki þæn uan a til hænna omynd
hænna ok þriþiung af bo; gangin æ barn a bætre alf,
fylghin þem fræls æ. §. 2. Nu giftir man fostru sina fostra 5
annars jnanzs; æru þer baþir uiþær, sum uan aghu til þerra,
þa ær omynd þerra tue öra, þæt ær höghinde ok hofþa
dyna; þæt hetir hamar siangh. Nu afla þön bos ok barna,
nu döia þön, þa takær hin, sum fostruna atte, omyndina ok
þriþiung af bo ok sua af barnum, ok hin, sum fostran atte, io
tua lyti af bo ok sua af barnum. Nu gangær fostre manzs
æfte fostru, þa a egh kæfsir i barnum.
5. fylghin fem, [sum] fræls
æ\r~\.
6. Här är en kviðuháttstrof,
se Lind: Om rim s. 76:
æru (þer) baþir uiþær,
sum uan aghu (til þerra),
þa ær omynd (þerra)
öra tue,
þæt ær höghindi
ok hofþa dyna;
hetir þæt
hamar siang.
De inklamrade orden kunna utan
skada för meningen uteslutas.
7. Höghinde (isi. hègindi af
h&gr lätt, bekväm, således hvad
som tjänar till att göra
ställningen bekvämare, Fritzner2) n.
Hyende, kudde (ännu i
Vöråmå-lets höyend).
8. Hamar har i fornspråket
äfven betydelsen stenig mark
(jfr åländska ortnamnet
Hammarland), men Schlyter tycker den
betydelsen ej höra hit, „ ehuru
.hamar siang sålunda kunde egentl,
betyda en stenhård säng".
Emellertid är han här utan tvifvel
det rätta på spåren, jfr Tamm
i Uppsalastudier s. 33, som
erinrar om att trälinnan i sin
hemgift icke fick något bolster, utan
endast kudde och dyna, i
motsats till den fria kvinnan, åt
hvilken enligt denna balks fl. l först
och främst skulle i hemgift
ut-fästas ett bolster.
11, 12. Uttrycket ganga æfte
fostru får sin förklaring i ÆB
26, där det fullständigare heter
gangær æfte konu ok gær hana
dighra.134
Ærfpa B. L
Hær byrias ærfþa balkær, i hanum tælias flokka siax
ok tiughu.
L Först ær son faþurs arue, ok um huru dottir firi
liggær sik.
5 Först ær son ok sua dottir faþurs arue, son tua lyti ok
dottir þriþiung. §. 1. Nu kan dottir firi liggia sik, liuande
faþur ok moþur, ok þön uraka bort hana, þa takær hon
egh arf mæþ syskinum sinum, utan þön takin hana siþan
atær in til sin ok firilatin hænne þæt. Dör hænne antuiggia
io faþir ælla moþir ok gangær siþan af raþe þæs, sum æftir
liuær. þa hauær hon ok firigiort arf þæs, sum æftir liuær.
Nu æn þæn, sum æftir liuær, takær hana atær in æfti sua
giort ok firilatær hænne þæt ok gær uæl til hænna, þa
ær hon arftök. §. 2. Æ huar sum broþir æruir, þa æruir
ið ok systir; i huaru staþ þa æruir broþir tua lyti ok systir
þriþiung. Foruærkar hon egh faþurs ælla moþurs arue, þa
ma hon egh foruærka broþurs arue ælla frænda, þy at
huar, sum æruir moþur ælla faþur, han ma egh frænda arf
foruærka. Nu takær ok aldrigh þæn frænda arf, sum egh
20 takær faþurs ælla moþur arf, up a þæn ætta læggin, sum
han mistir ok han egh æruir.
1. Ærfþ (af ærua, islerfð)
f. egentligen ärfvande, arf takt,
äfven egendomen, som ärfves
(= arf). Ordet nytjas icke mer
såsom enkelt, men förekommer
i sammansättningarna ärfdabalk,
ärfdagods, hvilka liksom textens
ærf þa balkær uppvisa den gamla
genitiven ærfþair}.
5. son [œruïr] tua lyti
6. 7. Öfvers, medan fader
och moder lefva; faþur och
moþur äro ack., altså liuande
ack. plur. Om böjningen se
ofvan sid. 62b.
7. uraka d. ä. iråka, uraka
(w ofta framför r).
8. utan konj. o: utom [om],
så framt icke.
10. Öfvers, går hon sedan
från den efterlefvandes råd 1.
bifall, d. v. s. visar hon olydnad
mot den efterlefvande.
12. takær atær in o: tager
åter till sig
15. i huarn staf o: i hvarje
fall
19 — 21. Öfvers, o. förkl.
Den, som icke tager (d. v. s.
har förvärkat) arf efter fader
eller moder, tager också aldrig
arf efter släktingarna till den
af föräldrarna, efter hvilken han
förvärkat sin arfsrätt.Ærfpa B. II.
135
II. Um þa egh matte systir mæþ broþur ærua.
Nu sæghær systir, at broþir hænna hauær ærft i nyiu
laghum, mæþ þy atte hon taka sin lut i aruinu; hauær
broþirin boit a margh ar, haft ok hæfþat, þa ær þæt hans
uitzs orþ mæþ eþe fiughurtan manna. Han skulu frændær 5
hans ganga innan þriþia knæ; taki sua manga af enum
kulle, sum han kan fa, þem sum fæmtan ära æru, at han
haf þe þæt lagh hæfþat i gamblu laghum, þa egh atte systir
ærua mæþ bröþrum. Siþan annan hæfþa eþ æftir suæria
mæþ slikum, sum han kan fa. §. 1. Nu æn egh ær son io
ælla dottir til, þa æruir faþir; ær egh faþir til, þa æruir
moþir; ær egh moþir, þa æruir broþir; ær egh broþir, þa
æruir systir; ær egh systir, þa æruir sona son.
III. Vm iamn arua ok bryst arf ok bak arf.
Þæssin æru iamn i arue: ær sona dottir ok dottur son, 15
ær moþur faþir ok faþur moþir, ær systur son ok broþur
dottir, ær moþur broþir ok faþur systir; taki af iamn arue
halft huar ætta læggrin ok huar i sinum ætta læg, þa
skipte huar sin i mællum. Þæt ær sua undistandande, at
1. Um fa [sum] o: om den
tid, då (d. ä. den gamla
arfsrätt, enligt hvilken) . . .
2. 3. Med ,,den nya lagen"
menas den omarbetning af ÖGL,
som synes hafva värkstälts
under konung Magnus Birgerssons
regering (1275—90), d. v. s.
ÖGl. i den form vi nu äga den,
ehuru handskriften är från en
senare tid (medlet af 14:de
århundradet), se Schlyters företal.
3. mæþ fy o: för ty,
därför
4. A boa vb. tr. Bebo, bo
på (jordegendom).
4. margh ar, men å rad. 6
sua manga (af marghœr, mangær,
isl. mar gr, got. manags)", i
fornsvenskan uppträda formerna på
n och r samtidigt, se Kydqvist:
Sv. Spr. L. bd. II s. 523).
4, 5. Öfvers, då äger han
rätt att bevisa detta med
fjor-tonmannaed.
5. han näml. den eden.
9. siþan [skal han] suæria
annan ef ceftir
14. Iamn arua, pluralt adj.
(sy n ön. iamnir i arue) o: lika
berättigade till arf, samarfva.
Bak arf n. Bakarf, arf efter
barn 1. andra afkomlingar )("bryst
arf: arf i rätt nedstigande linje.
17. Iamn arf n. Arf, som i
vissa fall delas i lika
hufvud-lotter, då faders och moders
föräldrar 1. syskon ärfva (såsom
här säges).
19. huar [ætta læggrin]136 Ærfpa B. III.
up a annan ætta læggin kan en man uara ok up a annan
kunnu flere uara, þa taki sua mykit hin ene sum hine
flere, ok þer skiptin iamt siþan sin i mællum. §. 1. Nu
æn iamnæruinga dela sin i mællum, þa æruir æ þæn förra,
5 sum för warþær næmdær i bokinne, ok hin gangær fran
siþan næmnis. Siþan af liþær þy, þa taki þæn arf, sum
ni-þium ær næstær ok knæm ær kunnastær. Æ þær baþer
æru iamne ok knæm iamkunne, þa gangær æ hattær til
ok huua fran. Æ þær sum baþe æru iam nær, þa skal firi
io arf taka ok bak arf fran ganga; þæt ær sua
undistandande, at æ þæn skyldastær ær, huat þæt ær hældær
maþær ælla kona, þa takær þæt aruit. Nu þær sum baþir
æru iamskyldir, maþær ok kona, þa takær maþrin aruit ok
kona gangær fran, for utan þön sj7zskini sen. Æ huat hæl-
15 dær kona ær skyld þem, sum hon dele aruit æftir a manna
alf ælla kuinna, þa skal sua uara, sum nu ær saght. Nu
dela þer um arf, fæþrinis bröþær ok möþrinis bröþær, ok
þer æru sialuir oskyldir, þa takær faþurbroþir ok moþur
broþir gangær fran. Nu dela þer um aruit, sum fram æru
20 kumne af manninum, sua sum sona son ok dottur sun, þa
takær sona son arf ok egh dottur son, þy at æ huar þe
delas uiþær um arf, annar ær af bröþrinum föddær ok
annar af systurinne, þa takær þæn af bröþrinum föþis ok
egh þæn af systurinne, æn þæt ær bæggia mankyns. Nu
4. lamnœruingar in. pl.
Arfvingar, som äro jämnskylda med
den döde, hvars arf skall skiftas.
5. i bokinne näml. denna
lagbok.
5, 6. þtøw] siþan næmnis.
6. Öfvers. Sedan [arfvet]
går förbi det, [som nämnes i
lagboken], d. v. s. går till
aflägsnare släktingar än de nämda.
6, 7. Märk här uddrimmen
niþium: næstær, knæm:
kun-nästeer. Ang. det sistnämda
ordet (assimilerad form af
kunda-stœr) se sid. 103b.
8. iamne nämligen i ante o:
lika arfsberättigade.
8, 9. Spår af värsform (Lind:
Om rim s. 88):
gangær æ hattær til
ok huua fran.
9, 10. firi arf = bry st arf
d. ä. här [den, som tager]
bröst-arf, bröstarfvinge; på samma sätt
bak arf o: bakarfvinge.
15. Öfvers, efter hvilken
hon tvistar om arfvet
24. Troligen genom skriffel
för baþir þerra æru mankyns
(Schlyter i Ordb.).Ærfya B. III.
137
æn mange æru bröþlunganir ok alle iam nær, þa taki sua
maþær sum maþær. Nu skil þem a um aruit; andre tælia
sik a fæþrinit ok andre a möþrinit; æru baþe iam nær ok
baþe mankyns, þa takær þæn, sum a fæþrinit ær. Ok i
allum arwm, þa takær þæn, sum sik tæl a manna alf, ok 5
kuinna alf gange fran, æn þer æru baþir æm nær ok baþir
mankyns. §. 2. Nu delas þer uiþær, bryst arf ok bak arf,
um arf — þæt ær bryst arf þer mæn, sum fram æru komnir
af manninum, ok hit ær bakarf, sum mannin kom af, — þa
skal bryst arue taka ok bak arue fran ganga, æn baþer io
æru iam nær ok baþir mankyns; æ huar sum egh ær
maþær til, þa takær kona þæt arf, æn hon ær skyldare æn
maþrin. §. 3. Nu æn flere kulla ærwa en man, þa taki sua
man sum man ok sua kona sum kona for utan omyndina
ok iamnaruit; þæt skal sua skipta, sum för uar skilt. 15
IUL Um at egh ma frillu barn arf taka, ok egh ma
giua undan rættum arua frillu barne, utan aruin uili, utan
til klostra ælla kirkiu, ok egh ma frilla barn sit ærua.
Nu a egh frillu barn arf taka. Will man giua sinu
frillu barne nakuat, þa a han fara til Lionga þingxs ælla 20
firi kunung, þa han ær i landinu, ok sina arua mæþ sik
taka ok mæþ þerra uilia giua ok halda þær fæst at firi
1. Bröþlungi, bröfrungi gen.
com., bröplungœr m. och
bröþ-lunga f. Brylling d. v. s. kusin
1. syskonbarn på fädernet,
syst-lungi, systrungi: syssling,
syskonbarn på mödernet. „ Orden
bryllingar och sysslingar hafva i
senare tid af okunnighet blifvit
så missförstådda, att sysslingar
tros betyda kusiners barn ooh
bryllingar kusiners barnbarn"
(Schlyter).
2, 3. Öfvers, några räkna
sig [som släkt] på fädernet och
andra på mödernet.
20. Fara har i de nordiska
fornspråken också den
allmännare betydelsen: begifva sig (t.
ex. här fara firi kunung). På
samma sätt använda några af
våra allmogemål ordet fara, t. ex.
nyl. fara o sova o: begifva sig
till sängs.
22. Fæst: Stadfästelse, se
sid. 115a; halda fæst [at gæf]
o: högtidligen stadfästa gåfvan;
halda a fœstiim ok köpum
(följande sida rad. 6) o: stadfästa
gåfvan med alla lagliga
formaliteter.138
Ærffa B. IUI.
kununge ælla laghmanne ok þær bref ok preuilegium til
taka. Siþan a þæt frillu barn agha ok taki aldrigh mera
arf siþan; miighu þer egh attær taka, æn þæt uar mæþ
þerra uilia giort. Nu ma egh giua undan rættum arua
5 utan til kl östra ælla kirkiu utan þæs uilia, sum aruin ær,
ok halde sialuær a fæstum ok köpum. Nu dör frillu barn
þæt, sum sua uar giuit, ok hauær egh æfti sik skaparua, þa
æruir þæt faþir ok fæþrinis frændær, ok aldrigh æruir frilla
barn sit.
io V. Vm æn dult arf delis, þa a þæn uitzs orþ, sum
innan ætta uill uita.
Nu aflændir man sik ok æru æftir han barn, nu dör
han a þöm uægh ok koma hem farunöta hans ok sann
iartighni ok uita, uær han do ælla huar han do, þa skulu
15 þerra uitne standa. Nu dör barn hans, þa delir moþrin
uiþær fæþrinis frændrina ok kallar barnit haua ærft faþur
sin ok sik barn sit; þæn uæria skal ok þer fylghia, sum
atær komu, mæþ tuæggia manna eþe ok tolf æftir, han
hauær wnnit. Nu dela þer dult ok fylghia egh uitne, þa
1. Bref n. (isl. bref] lågty.
"bref, äfven i andra germ. språk).
Ordet är lån från senlat, "breve
n. kort skrifvelse, eg. ntr. af
adj. brevis kort, hvars e blifvit
tyskan (Tamm: Etym. Ordb.).
3. f er näml. arfvingarna.
7. sum uar giuit o: åt
hvilket gåfvan gafs.
10. dult arf delis o: det
tvistas om förnekadt arf, d. v. s.
den ena nekar det faktum,
hvarpå den andras påstådda arfsrätt
grundar sig.
10, 11. Öfvers, som med
edlig bevisning vill återbörda
arfvet inom ätten.
14. Iartighni, iariekn n. (isl.
jartegn, i horn. bok iartein,
ordet är i isl. f., pl. -ir):
Järtek-ken, kännetecken; wmed
värkliga kännetecken, som visa, att
det är samma man" (Ordb.). Jfr
f ht. wortzeiJihan, nht. genom s.
k. om tydning wahrzeichen, „
urgestalt und grundbedeutung
dunkel" (Kluge: Etym. Wörterb.).
17 ff. Öfvers, den, som
skall försvara [arfvet] inför rätta,
och [den], som de, hvilka kommo
åter (näml. från det främmande
landet) med tvåmannaed och tolf
därefter hålla med, han har
vunnit [rättegången].
19. Öfvers. Tvista de om dult
arf och hålla icke vittnena med
(förmodligen: p ten uæria skal)Ærf pä B. Y. 139
hauær þæn uitzorþ innan ætta uill uita ok egh þæn, sum
utan ætta uill uita. Nu æn skyldi dela þæt arf ok sua fallit
mal, þa skulu þæt skyldi slita.
VI. Um kull suarf ok kiolsuarf ok kulsuarf.
Nu kan uara kullsuarf ok kiol suarf ok kul suarf. Þæt ær 5
kull suarf: dör i barn siang kona ok barn; dör barnit förra æn
moþirin, þa æruir moþirin barnit sit. ok moþur arui ærui
hana; dör moþirin för æn barnit, þa æruir barnit sina
moþur ok næstu fæþrinis frændær barnit. Nu sæghær annar
heþit uara ok þy ma þæt egh ærua, ok annar kristit, þa io
skulu þer þæt uita, sum nær uaru, huat þær ær sant um,
sua sum för uar saght. Nu dela þer: sighia fæþringa
barn-sins, at konan do för, ok kununna frændær sighia ne, þa
standær þæt a uitnum þerra, sum nær uaru; þær ma uitna
ok eþa suæria sua annöþughær sum fræls, ok sua kona 15
sum inan. §. 1. Þæt ær kiolsuarf: druknar sændær a skipi
maþær ok kona ok barn þerra; nu delis þær um huilikit
þerra snimstu druknaþe, þa æn nakuat uar mæþ þem, þæt
sum undan kom, huat þæt ær hældær kona ælla man, fræls
ælla annöþughær, þa ma þær uitne bæra ok suæria, ok 20
siþan skulu þer ærua, sum för uar skilt. Nu dela þer dult
ok fylghia egh uitne, þa hauær þæn uitzorþ, sum innan
ætta uill uita. §. 2. Nu ær þæt kulsuarf: brindær inne
maþær ok kona ok barn þerra; þa skal þær sua um uara
2, 3. sua fallit mal o: så
beskaffad sak.
4. Kull suarf n. den
händelse, att moder och barn dö
under förlossningen (af kuldcer
kull och suarf, som fins äfven
i isl., häftig kamp, skada,
förlust). Kiolsuarf n. den
olyckshändelse, att man, hustru och
deras barn på en gång drunkna
under sjöresa; „förra delen af
detta ord kiolær, köl, är tydlig",
säger Schlyter, men måhända är
dock "kïolcer icke det isl, kjolr
köl, utan det isl. kjöll fartyg.
Kulsuarf (af kul, kol". kol) n.
den olyckshändelse, att man,
hustru och barn på en gång bli
innebrända.
10. heþit o: odöpt )( kristit
16. sændær adv. i sänder,
på en gång.
18. Snimstu adv. superi. =
sniwist, af snimt o: nyligen.
18. nakuat o: någon (man
eller kvinna, därför neutrum).140 Ærf pä B. VI.
i uitni ok i allu, sum skilt ær i kiol suaruinu. Nu i
þæs-sum malum, þa ma kona ok annöþughær uitne bæra ok
eþa suæria ok i ængum andrum malum.
VIL Vm huru döþær ok heþin æruir.
5 Nu giptis bonde ok bo mæþ kunu sinne ok han afla
barn mæþ hænne, ok dör bondin fran hænne, för æn hon
uisse, at hon hauande uar. Nu far til arui bondans ok takær
arf hans ok sæghær sua, at þön haua egh barn saman ok
,,þy mat þu egh ærua han". Nu uet hon egh, at hon ha-
10 uande ær, utan giuær ut aruit. Nu takær þæt talas, at hon
ær hauande; nu far hin þæt höra, sum ærft hauær, at hon
ær hauande, ok far til ok dræpær hana ok uill nöþughær
aruit mista, a^lla firigær liui hænna mæþ ogærningum. Nu
iorþas hon ok uarþær yppinbart, siþan hon iorþaþ ær, at
15 han firi kom liui hænna, ok hittas þær uitni til mæþ sannu,
þa skal hana ur iorþ up taka ok lik hænna up skæra.
Hittis barn i likinu ælla nakuar liknilse til barns, þa æruir
barnit faþur sin, ok moþir ærui barn sit, ok hænna arua
hana; þær takær döþær ok heþin arf, ok kuikær ok kristin
20 gangær fran, þy at ængin ma annan sik til arfs dræpa.
VIII. Um æn bröþær kalla egh annan aþalkunu son
uara, þær skal siaxtan manna eþær gängas, ok um
bruts barn.
Nu dela bröþær ælla systær um fæþrini sit, annar kallar
25 annan egh aþalkunu son uara, þa hauær han uitzs orþ uita
mæþ enum, at han mælte til, [þæt skulu uara niþia hans
innan þriþia knæ] annar giptæ maþrin, þriþi a fæþrinit
ölbuþi uar til þæs öls, fiarþi a möþrinit ölbuþi uar til
þæs öls ok tolf æftir, [man af kulle huarn i þriþia knæ]
1. i Mol suandnu o:
angående Mol suarf.
13. Ogœrning f. Förgörning
(genom förgift 1. trolldom).
23. Bruts "barn n. Barn, som
är afladt i våldtäkt (af brut
brottande, jfr brytas brottas).
26—29. Stället emenderas
af Schlyter (sid. 401 af hans ed.)
sålunda, att orden þæt skuluÆrfpa B. VILL
141
taki sua manga af enum kulle, sum han kan fa, þem
sum fæmtan ära æru. Þa skulu þe tolf þæt uita, at hini,
sum firi suoru, þer suoro baþe sant ok lagh. Siþan a han
iamt uiþær broþor sin haua. Orkar han egh, þa hete
mis-kunna man. Nu kærir egh broþir ælla systir til hans, þa 5
aghu egh frændær han frillu broþur kalla, utan ippinbar
uitne sen til. §. 1. Nu takær man kunu rane, aflar barn i
bruti ok bange, þæt barn takær sua arf sum aþalkunu
barn. Nu kallar annar brutzs barn ok annar egh, þa a
han uitzs orþ, sum þæt uill uita mæþ fullum niþiar eþe, io
— [man af kulle] huarn innan þriþia knæ, taki sua manga af
enum kulle, sum han kan fa, þe sum fæmtan ära æru, — at
þæt uar aflat i bruti ok i bange. Þa skulu þæt uita
fiu-ghurtan mæn möþrinis frændær, at þy rane uar fylght sum
atte ok lagh saghþu, ok þæt uar sot til fulzs ok fiæþær- 15
tiughxs; þa a þæt barn, sum sua ær til haldit, sua arf taka
sum aþalkunu barn.
uara niþia hans innan þriþia
"knæ böra stå efter den
följande meningen annar gipta
maþrin — ok tolf æftir; de sedan
följande orden man af kulle
huarn i þriþia knæ böra utgå
(se Tillägg till s. 127 r. 18
i slutet af boken). Således blir
öfvers. Den andra, [som skall
vittna], är giftomannen, [som
förrättade det omtvistade [-giftermålet],-] {+gifter-
målet],+} den tredje är den, som
på fädernesidan var
bröllopsin-bjudare vid detta bröllop, den
fjärde är den, som på
mödernesidan var inbjudare till detta
bröllop, och därefter [skola] tolf
[gå vittnesed]. De skola vara
hans släktingar inom tredje led.
(Om denna släkted, niþiar eþær,
se stadgandet i denna balks fl. 17).
4, 5. Misktm, miskund f.
Miskund, barmhärtighet; miskun-
na(r) maþær 1. man 1. kona o:
man 1. kvinna, som i något
afseende beror af en annans
miskund; hete miskimna man o: han
beror af [syskonens]
barmhärtighet.
7. Taka kunu rane o:
våldtaga en kvinna (ran n. 1) rån,
2) våld mot kvinna, våldtäkt).
8. Bang n. Buller, bång;
allit. talesätt i bruti ok bange o:
i våldtäkt.
11. Äfven här bör man af
kulle utgå såsom innebärande en
motsägelse.
14 f. Öfvers, att detta
våldtäktsmål var fullföljdt [inför rätta]
som det borde och lag föreskref
16. sum sua ær til haldit
o: likasom framhållet" till arfs
emottagande genom den
bevisning, som förebragts om dess
tillkomst (Ordb.).142
Ærfpa B. IX.
IX. Vm huru bonde skal sunum urgæf giua.
Nu uill bonde son sin gipta ælla gangær sialuær a
andra giptu, þa skal han urgæf giua sinum sunum. Þa a
han allum sinum sunum halft uiþ sik giua; dotir a egh
5 urgæf taka, hon skal lita at omynd þerre, sum faþir hænne
gaf; husfru a allan þriþiung af bo hans. Þa skulu frændær
þerra eghn i tu sundær læggia, sum þer gita iamnast; þa
skal faþirin i bolby taka ok þer i umeghnum, þy enust i
bolby, at egh uinzs um eghn at. Nu æn nakuar þerra ær
io ughurmaghi, þa skal faþirin firi lut hans sea, þær til at han
ær maghandi man. §. 1. Nu dör bondin ok æru æfti han
syni ok dötær, þa æruir sua son sum son ok dottir sum
dottir, all iarnt, fæþrini sit, §. 2. Nu kan faþirin flere barn
afla antuiggia mæþ þerre kunu ælla mæþ andre, ok kunnu
15 urgæf beþas, þa skulu þer til urgæf ganga til ælstu
brö-þranna ok egh til gambla karlsins.
X. Um huru atær skal bæra ælla til iamkan dela,
siþan gambli karlin döþær ær, ælla eþa ganga.
Nu dör gamble karllin, þa skal alla lyti atær bæra,
20 systir omynd ok broþir urgæf, þy at þæn a æ uitzs orþ, sum
til iamnaþa uill dela; þær skal bæra fæþrini til fæþrinis
ok möþrini til möþrinis ok egh fæþrini til möþrinis ok
egh möþrini til fæþrinis. Nu dela þer: sæghær annar þera
annan mera haua fangit, æn han atær bar, þa skal han
l. Urgæf f. Gåfva utgörande
halfva egendomen, som fadern
skulle afstå åt sina söner, när
en af dem gifte sig eller fadern
själf ingick nytt gifte (jfr onnynd
sid. 49a).
8. Bolby r ni. Den egentliga
byn, som utgöres af särskilda
tomter med därtill hörande
bestämda andelar i byns egor i
motsats till umeghn f. utjord,
jord utom byns egor. Till taka
underförstås obj. lut.
8. Enust (ntr. af adj. sup.
enaster) adv. Endast; þy enust
o: endast i den händelsen.
13. all iamt o: alla lika
14—16. Öfvers, och om
de (näml. de senare barnen)
begära urgæf\ då skola de söka
att få urgæf af de älsta
bröderna och icke af fadern.
17. Iamkan f. Jämkning af
arfslotter; dela til iamkan 1. (rad.
21) til iamnaþa(r) o: yrka
jämkning af arfslotter.Ærfpa B. X.
143
uita mæþ tuem ok tolf æftir, at han fik egh mera, æn nu
ær atær burit; þæn eþ skal ofæstan a öuærstu fæmt ganga.
Nu æ mæþan þe æru i bo saman, huat þe afla mæþ þianist
sinne ælla mæþ köpskat ælla mæþ aþrum slöghþum, skipti
þæt sua broþir sum broþir. Nu siþan þe æru skipti at, þa 5
gangær þæt til skiptis, sum þer af sinu fæþrini fingu, ok
egh þæt þe mæþ þianist ælla slöghþum wnnu. §. 1. Nu
uilia bröþær skipta fæþrini sinu, þa skulu frændær þerra
uiþær uara at minstu tue, lut i sköt læggia ok siþan luta.
Nu kalla annar lutat uara ok annar kallar egh, þa a þæn io
uitzs orþ, sum lutat uill uita mæþ fullum niþiar eþe sua, at
han fik þæt mæþ lut ok lagha skipti ,,uiþær þik, broþir, ælla
þik, systir"; þa fæstir lutrin þæt han hauær fangit. Nu ær
lutat i bolbynum, þa ær lutat i allum þem til liggia
bolby-sins. §. 2. Nu sighær annar lut sin uærre uara ok biþær 15
iamka uiþ sik, þa a þæn uitzs orþ, sum til iamnaþa uill
dela. Þa skulu þer alle atær bæra mæþ surnum eþe, sum
för uar saght; þa skulu frændær til þerra koma at minstu
fiughurtan, huar þerra innan þriþia knæ, — taki sua manga
af enum kulle, sum han kan fa, þem sum fæmtan ära æru, 20
— þæssum lundum at, sua sum uppe standær i bokinne, at
lutrin fæste þæt han hauær fangit. Þæt ær sua
undistandande, at huar haldær þæt han hauær fangit, ok ær annær lutrin
uærre æn annar, þa skal iamka ok sua bætra ok egh af
nyiu skipta. Dela þer æn siþan, þa skulu þer fiughurtan 25
niþia, sum nær æru, suæria, at þer kunnu egh iamnare skipta,
2. O fæst ær adj. ej utfäst 1.
lofvad (om ed), jfr fæsta vb. tr.
fästa, stadfästa, utfästa.
2. öuœrsti fæmt o: sista d.
ä. tredje fämt; öuærstær superi,
(komp. öuri, yvri): 1) öfverst,
2) sist.
4. Öfvers, med köpenskap
eller med andra näringsfång;
köpskattær m. köpenskap, handel;
slöghþ f. (egentl, slughet,
förstånd, isl. sløgd): slöjd, yrke,
näringsfång, af adj. slöghær (isl.
slègr): slug, konsterfaren, jfr
förslagen, rotord sannolikt sla.
9. lut i sköt læggia d. ä. i
fliken af en närvarandes kappa;
sköt (isl. skaut, got. skauts, med
motsvarigheter också i öfr.
germanspråk) n. 1) hörn, 2)
kläd-ningsflik, sköte, jfr lat. sinus
egentl, togans veck öfver
barmen, sedan själfva barmen, skötet.
14. i o: angående.
21. uppe o: ofvan, i det
föregående (näml. i § 1).144
Ærffa B. X.
æn nu ær skipt, ok siþan liti huar at lut sinum, ok
gangær egh siþan til iamkan þerra mællum ok egh þerra
barna. Nu sighær annar þerra egh iamnaþa eþin surin
uara, þa aghu þer uitzs orþ, sum han uilia förþan uita,
5 þæn eþin, mæþ tuem af niþinne ok tolf ualinkunnum;
þæn-na eþ skal fæsta ok taka. §. 3. Nu uilia þer skiptas
uiþær firi nauista skyld, þa skulu þer skipta mæþ fæstum ok
köpum. Siþan huar þerra ær a köp sit kumin, þa a han
uitzsorþ uita mæþ fiughurtan manna eþe, at han fik mæþ
io fæstum ok köpum, ok annan hæfþa eþ æftir, uita uiþær
uiþær gialdin; siþan gangær egh til iamkan þerra skipti.
Nu æ huat fæst þer halda iui, þa þe skipta fæþrini sinu,
þa skal til iamnaþa ganga, utan þer köpins uiþær sua, sum
för uar saght. Nu æ þær til þæssum lundum kombær fæst-
15 naþa ual ælla niþiar eþær mællum þerra, þa skal æ til
iamnaþa ganga til þriþia manzs. §. 4. Nu æn þön æru
mang syzskini, þaghar en þerra köpir uiþ en sin broþur ok
egh uiþ oskyldan man ok kombær af enu þerra syzskina
3. Iamnaþa(r] ef ær m. Ed
därom, att arfskifte 1. jämkning
af arfslotter blifvit rätt
värk-stäld.
5. þæn eþin tillägges i
textkodex epexegetiskt för att
förklara han] orden bortlämnas i
två handskrifter.
6, 7. Öfvers, och förkl.
Vilja de byta egor med
hvarandra i anseende till deras
närmare eller bekvämare
belägenhet; nauist (isï. =) f. närhet.
8. Om köp samt uttrycket
mæþ fæstum ok köpum se sid.
120b.
10, Hæfþa eþær m.
Häfda-ed, hvarigenom ngn bestyrker,
att han besuttit jord, hvarom
tvistas.
10. niþær står här
öfverflödigt tillsammans med uita lika-
som oftare med suæria; det kan
dock stundom bidraga till att
göra uttrycket mera pregnant,
förläna det större fasthet, se
till exempel BB l:pr.
12 f. Öfvers. Hvilken
högtidlig stadfästelse de än förrätta,
då de skifta sitt fäderne, så
skall det gå till jämkning, om
de icke afsluta köp (1. byte) sins
emellan så, som förr sades.
14. æ þær til o: ända till
dess att
14, 15. fæstnaþa ual är
troligen (enl. Ordb.) skriffel för
fæstnaþa mal o: mål, där fæst
äger rum, eller det tal, som
därvid hölls af fästens ordförande.
16. til þriþia manzs d. ä.
till dess att ettdera syskonets
andel genom arf 1. köp kommit
i tredje mans hand.Ærfpa B. X 145
til þriþia manzs, þær gangær egh til iamnaþa siþan, ok
þriþi mannin ma egh iamka. Nu æ huat þæt hældær ær
sy-stir ælla broþir ælla huat arua þæt ær, þa skal sua skipta,
sum nu ær saght.
XI. Vm at egh ma man iorþ ælla annat goþzs undan 5
rættum aruum giua, ok egh ma sik til gæfþræls giua,
sua sum för uar.
Nu ma egh man iorþ ælla annat gozs giua undan
rættum aruum, sua sum för uar i laghum, ok egh sik til
gæfþræls giua, þy at þæt gaf Birghir iarl af. io
XII. Huru faþir a barnum ok frændum iorþ ok
goþs firi föþu biuþa.
Nu æn nakuarn hændi uanmæt ælla siukdombær, sua
at han orka egh sialuær at hialpa sik ok föþa sik, þa skal
han biuþa rættum arua sinum, æn han hauær egh barn 15
sialuær. Uill han egh uiþ hanum taka, þa skal han andrum
sinum frændum biuþa; will ængin þerra uiþ hanum taka
ok arwþa firi hanum, þa ma han sit gozs þem i hændær
sætia, sum firi hanum uill arwþa ok han uill föþa. §. 1.
Nu dör han, þa skulu aruani hans gozs taka ok þem atær 20
fulla kustin han hauær fot, ok giui um arit firi gæfþrælin
fiura markær ok firi kununa þre markær ok luka hanum
arwþis lön, ok siþan skal þæt rækna, huat af hans gozs
ælla af hans iorþ gik um arit, ok sla þæt först i gialdit.
Nu æn þe uilia egh atær fulla kustin ok arwþis lön, þa 25
aghi þæn hans gozs, sum han þæt gaf.
3. arua kan här vara dat.
sing., se ofvan sid. 12a, eller
gen. plur., jfr isl. hvat es fat
manna (Vfþm. 7).
6. gcefþræl, jfr DrB 17.
15. Iriuþa [sit gozs]
21. giui nyare form i st. f.
giuin (subj. aruani).
22. Ang. infinitiven luka se
ofvan sid. 39a.
23. Rœkna (isl. reikna) vb.
tr. 1) räkna, 2) göra räkenskap,
3) anse. Ordet är i de nordiska
språken gammalt lån af lågty.
rekenen; rot rak samla, med
be-tydelseöfvergång lik den i läsa,
lesen.
25. Öfvers. Om arfvingarna
icke vilja ersätta kosten och
[betala] arbetslön
10146 Ærfpa B. XIII.
XIII. Vm at egh ma huskunu ælla horkunu barn
arf taka.
Nu huskunu barn ok horkunu barn ælla huru þæt ær
til kumit, þæt takær egh arf, utan aþalkunu barn.
5 XIIII. Um huru huskunu barn skal ut lösa innan siu
ar ok daxuærke fulla ok sianga gangu.
Nu afla man barn uiþ huskunu manzs, þa a han luka
siax öra firi sianga gangu ok fulle atær daxuærkin; taki
barn, siþan kristit ær, ok uari frælst. Nu sitær barn inne
io um ar, gialdi firi tua öra; sitær um siax, gialde firi tolf
öra; sitær nat a þæt siunda, gialde fulla lösn: þæt æru þrea
markær uaþmala ælla siax markær pænninga ælla fiughur
nytia nöt. Þæn a uald, sum up skal taka; taki slikt et þær
af, sum han uil. Nu lösin aldrig frændær, mæþan faþirin
io liuær. Nu skal han mæþ eþe lösa fiughurtan manna, at þæt
ær barn hans; lösi til frælsis ok egh til annöþughs a Lionga
þinge æpte þry mal þing stæmd; haldær han siþan ok uill
egh ut giua a Lionga þingxs fæmt, þa böte fiuratighi markær.
XV. Vm æn man dyl barns annöþughra kunu, ælla hon
20 dör af barne, ok huat hænna gildi ær.
Nu dyl man barns annöþughra kunu ok gangær
uiþær siþan, þæt fa egh faþir löst. Nu dör annöþugh af
barne, þær a han böta firi fulla lösn. Nu i þöm döþa
uarþær gildare þön annöþugha æn þön frælsa.
9. ok uari [barnit] frælst.
9, 10. Öfvers. Är barn i
träldom (näml. hos moderns ägare)
under ett års tid
10. gialdi [faþirin]
13. Öfvers. Den har rätt
[att välja], som skall mottaga
lösen
16. I st. för annöþughs (adj.),
som här intager samma ställning
som frælsis (subst.), skulle man
vänta annöþugJis doms o:
träldom, jfr fl. 17: uir lösum han
til kyns ok kundra manna ok
egh til annöþugx doms.
19. Öfvers. Om någon
förnekar sitt af trälkvinna födda
barn
20. af "barm o: vid
förlossningen.Ærf pä B. XVI. 147
XVI. Um at egh ma man andrum læghær kænna, utan
barn bæri uitni ælla inni takin se, ok huru barns skal
dylia ok um þokka skilia.
Nu ma egh man kænna andrum læghær, utan han se
innitakin ælla barn bæri uitni. Nu æn antuiggia þerra ær 5
ok uitis han þæt, þa skal han dylia mæþ tuætylftum eþe,
halft næmt ok halft onæmt, ok dyli baþi barns ok hæfþa
ælla böte þreia markær; ok þær a i huarte karl ælla
kunungær, þy at þæt ær bondans þukke. Nu ma aldrigh þæn
þukka taka, sum i þokka ær aflaþær, ok aldrigh bötis þukke io
firi þa kunu, sum i þukka uarþær aflaþ. §. 1. Nu kæra
þer æptir þukka bot, sum hænna giftanda æru, þa sighær
þæn, sum firi sitær, at þæt uar sæt ok bot; uiti þæt mæþ
eþe fiughurtan manna, at þæt uar sæt ok bot, sum þem
ba-þum samde ok lagh uaru. 15
XVII. Vm huru frændær skulu frænda sin ur
annöþu-ghum staþ lösa, ælla hua sum suara skal firi han, mæþan
þing stæmnas, ok huru þær skal eþa ganga.
Nu uilia frændær frænda sin ur annöþughum staþ lösa,
þa skulu þer manhælgþ a han læggia ok fæ firi han biuþa 20
1. Lœghœr (jfr isl. legorð)
n. Lönskaläge; hunrvida ordet
är sammansatt liksom det
motsvarande isl. ordet och liksom
det fsv. bana orþ o: banemans
namngifvande d. ä. anklagelse
för drap, eller om här i
enlighet med Rasks åsikt endast är
afledningsändelse, som senare
blifvit förändrad till
sammansättningsled, är oafgjordt, jfr
Ordb. art. bana orþ.
5. Öfvers. Om nu ettdera
fallet inträffar
7. hæfþ, som i det
föregående mött i bet. innehafvande,
besittning i synnerhet under tre
år, hvarigenom lagha hæfþ vin-
nes, betyder också häfdande,
lagersmal; äfvenledes har vb,
hæfþa båda betydelserna.
10. þokke, þukke (se sid. 66b)
betyder först och främst den
skymf, som tillfogas ogift
kvinnas fader och släktingar
därigenom, att hon blir lägrad; i
þokka aflaþær o: aflad på
sådant för kvinnans släktingar
skymfligt sätt, af oäkta börd.
12. Griftandi m. (egentl, pres.
part. af gifta] = gipta maþær.
Ang. böjningen (motsvarande form
i isl. är giptendr) se ofvan sid. 62b.
13. þæn, sum firi [sokn] sitær
o: den, som blir lagsökt
20. Öfvers, då skola de148
Ærfpa B. XVII.
ok þing stæmna. Nu æn bondin gær gærning a han,
siþan han ær i manhælgþ takin, þa ær þæt sua gilt, sum
þæt uare til fræls manzs giort. Nu firi alla hans gærninga,
þa skvlu frændær hans suara, þe sum han gær, siþan han
5 ær i manhælgþ takin, ok egh bondin. Nu alla þa
gærninga, sum han giorþe, för æn man hælghþ lystis a han
ælla ok siþan hon dömis af hanum [hana], böte bondin firi
han sua sum firi annan þræl. Nu hættir han i sokninne
þreia þingxs dagha, þa skal bondin til þingxs fara ok
io manhælgþ af hanum lata taka; raþe siþan hanum saklösu
sum för. Nu haldær han a sokn sinne, þa skal han þry
malþing stæmna, fiarþa Lionga þing. I Lionga þinge skulu
þer fullan niþia eþ ganga, huar i þriþia knæ, taki sua
manga af enum kulle, sum han kan fa, þe sum fæmtan ära
15 æru; sua skal um alla niþia eþa uara, sum nu ær saght.
Þa skulv tue þæt uita ok tolf æftir, at han ær þem sua
ni-þium nær ok knæm kunnughær, at þer aghu han lösa i
lagh manna, ok annan fiughurtan manna eþ æftir ok sua
suæria, at ,,uir lösum han til kyns ok kundra manna ok egh
20 til annöþugx doms". Þa ær þæt lagha lösn: þreia markær
bestämma manhälgd (se sid. 79a)
för honom
I. gær gær ning a han o:
begår brott emot honom
4. þe = þær (ack. pl. f.).
7. hana står
sammanhangslöst och synes böra bortlämnas
(Schlyters ed. sid. 127 not. 63).
8. Hætta (isl. =) vb. intr.
Hålla upp, göra uppehåll, vara
ovärksam i en saks bedrifvande;
ej att förväxla med det transitiva
hætta äfventyra, förlora (sid. 72b).
II. Öfvers. Fortsätter (1.
utför) fränden sin talan
13. Förkl. enhvar (näml.
besläktad med honom) i tredje led.
17. Kunnughær adj. kan vara
en regelbunden bildning af
kundær besläktad (se sid. 103b),
men det kan också vara bildadt
af "kundær bekant. Att
betydelsen besläktad i senare fallet
är öfverförd, framhåller Kock:
Tydn. af g:la svenska ord s. 10.
19 f. lösa i lagh manna o:
lösa till [åtnjutande af frie] mäns
rätt.
19, 20. Här påträffas åter en
värslämning (Ijöðaháttr}, se Lind:
Om rim etc. s. 69,
lösum til kyns
ok kundra manna
ok egh til annöþugx doms.
Också den föregående eden, att
han ær þem sua niþium nær
ok knæm kunnughær
at þer aghu han lösa
i lagh manna,
tyckes tyda påbunden form (1. c.).Ærfþa B. XVII. 149
uaþmala ælla siax markær pænninga ælla flughur nytia
nöt. Ok þriþia eþ suæria sua: þæt skulu tue uita, at þæt
ær frænda fæ ok egh hans fæ ok egh uiþær giald hans
fea. Þæssi þri eþa skulu a Lionga þingi gängas ofæsti. Nu
skal han uald haua um taka af þem þrim slikt et, sum 5
han uill. Nu ma han þær til saklösu inne halda; haldær
han siþan, hætte uiþ fiuratighi markum. Nu uill bondin
flera eþa haua, kære lokan ælla spanan, þa skal han dylia
mæþ tolf manna eþe, at han egh lokkaþe ælla spanaþe bo
hans ælla fæ hans, ælla böte þre markær. io
XVIII. Um at þæn ma egh annan lösa, sum sialuær ær
löstær, ok egh þa kunu, sum han ær kæpsi til.
Nu ma egh þæn annan lösa, sum sialuær ær löstær, ok
egh þa kunu, sum han ær kæpsi til.
XIX. Vm æn kuldær sitær inne, þa skal þæn ælsta först 15
ut lösa.
Nu sitær kuldær inni i annöþughum staþ ok æru
samkulla, þa skal æ þæn ælsta först lösa, siþan alla mæþ
fulle lösn ok egh mæþ eþum.
XX. Um æn man giuær annöþughum frælsi firi siäl 20
sina, huar sum suara skal firi han, ok huru han
ætle-þis ok hua han ærua skal.
Nu giuær man annöþughum frælsi firi siäl sina, þa
skal han baþe suara ok sökia firi hans uærk, æ þær til at
5. um taka är troligen fel för
up taka (Schlyter). Öfvers, han
(näml. trälens husbonde) skall
hafva rätt att af dessa tre (näml.
vadmal, penningar 1. nöt)
mottaga sådant, som han vill.
6. Öfvers. Intill dess (näml.
att betalning sker) må han
saklöst kvarhålla honom i träldom.
8, 9. Lokka vb. tr. Locka,
däraf lohan, lokkan f. lock, lok-
kände. Spana vb. tr. Förleda,
däraf spanan f. förledande, jfr
bospœnd Uaþ. 38.
8, 9. dylia at han egh]
dylikt bruk af dubbla negationer
är i fsv. ej sällsynt och
fortlefver än i många dialekter.
19. Nämligen de eder, som
i fl. 17 nämnas.
21. Ætleþa vb. tr. Upptaga
en frigifven träl i sin ätt.150
Ærfpa B. XX.
han ær ætleddær, ok han ma egh innan eþum standa ok
egh köpgildær uara, ok alt þæt, sum gærs til hans, þæt ær
sua gilt, sum til þræls gærs, ok egh mera. §. 1. Nu þa
han skal æt leþa, þa skal þæt uara mæþ luui æghandans.
5 Þæn, sum han uill ætleþa, þa skal fiughurtan manna eþ i
þinge ganga ofæstan, sua at han uarþ fræls mæþ
æghandans ia ok hans goþuilia, ,,ok uir takum han i bo mæþ os".
Siþan ma han sökia ok suara firi sik ok i eþum standa.
Dör han barn lös, þa skal þæn æruan, sum han æt lede,
io sua ok æn han löstis mæþ fæ ok frænda eþe, sum för uar
saght; ok hauær han egh skaparua, þa taki þæn arf hans,
sum han löste.
XXI. Vm at annöþughan ma egh lösa vm var ælla ok
um antima.
15 Nu uil maþær man ur annöþughum staþ lösa; han
skal egh lösa um anfriþ ælla um uartima, utan han fa
hanum annan æmfröknan um þæn timan til syslu siiina.
1. innan eþum standa o:
uppträda bland edgärdsmän.
2. Köpgildær adj. 1)
Gångbar i köp. 2) Berättigad att
afsluta köp med gällande kraft
(här).
3. Konstr. sua gilt sum
[þæt, sit-m] til þræls gærs(
Schlyters edition bland adderida sid.
401).
4. lian är objekt.
7. uir (isi. ver) däraf med
apokoperadt r ny sv. vi (efter
medlet af det 14:de århundradet
försvinner r"et fullkomligt,
Söderwall : Hufvudepokerna sid. 21).
9. Textkodex har här en
uppenbar felskrifning han þæt œua,
som Leffler i sin uppl.
bibehåller under den rättade formen
kan þæn ærua. Schlyter in-
sätter i st. f. dessa ord
varianten i två andra handskrifter þæn
æruan (d. ä. cerua lian,
prono-niinalanslutning, se Kydqvist: Sv.
Spr. L. bd. II s. 533 ff.).
14 o. 16. Antimi m. Andtid,
den tid om vår eller höst, då
det arbetas i jorden; anfriþ ær
m. höstfred, då det ej, utom i
vissa mål, var tillåtet att
lagsöka en annan; orden äro
sammansättningar af an 1. and f.
(isl. onn): arbete i jorden om
höst eller vår, i synnerhet
höstarbete, skörd. Analogt med
anfriþ ær är uarfriþær vårfred.
16, 17. Öfvers, om icke
han (o: den som vill lösa) gifver
honom (o: ägaren) en annan lika
rask vid den tiden till utförande
af hans göromål; æmfrökin (isl.Ærfþa B. XXII.
151
XXII. Um dana arf, æn utlændingær dör, ælla uar
hanum iorþ giuin, huar sum hana æruir siþan.
Nu dör man þæn, sum egh hauær arua inrikis; kombær
rættær arui innan nat ok iamlanga mæþ brewm ælla
ful-lum skiælum, at han ær hans rætær arui, þa taki arf hans. 5
Kombær egh han innan nat ok iamlanga, þa takær
kunungær arf hans, huat þæt ær hældær iorþ ælla lösöra; þæt
kallaþis forþum dana arf. Nu æn iorþ uarþ giuin hanum,
þa taki þæn iorþina, sum hana gaf.
XXIII. Vm huru kunungær æruir inlænzskan, ok huru io
gildær han uarþær um drap, sar ælla skenu.
Nu æn man ær inlænzskær ok uet man hans arua, þa
skal aruit standa, þær til ær hin kombær. Nu æn man
uet egh hans arua ok kombær egh buþ af hanum ælla
san uissa, huar sum han ær, ælla ok sialuær han innan 10
nat ok iamlanga, þa æruir sua kunungær han sum
utlænz-skan. §. 1. Nu æn han uarþær dræpin, þa skal sua böta
firi han, sum skilt ær. Varþær han huggin fullum samm ælla
slaghin skenu, böte sua firi han sum firi frælsan man.
XXIIII. Um æn man kalla annan þræl uara, þa uæri 20
sik mæþ eþe fiughurtan manna.
Nu sighær man annan þræl uara, þa skal han uæria
sik mæþ eþe fiughurtan manna, mæþ frændum sinum innan
jafnfrøkinn): lika rask 1.
arbets-duglig.
1. Dana äru ær m., dana arf
n. Arf efter en död, hvilket, då
denne icke efterlämnade
arfsbe-rättigad släkting, tillföll
konungen. I Upl. L. och Ym. L.
skrifves danar arf, likaså i isl.
dånar ar fr, och då i isl. äfven
finnas dånardagr dödsdag och
dánarfé med samma betydelse
som dánararfr, har Schlyter utan
tvifvel rätt, då han med
förkastande af den äldre härledningen
från folknamnet Danir antager
förra leden i sammansättningen
vara genit. af ett femin. *dan
död. — Tamm i Etym. Ordb.
har samma härledning och säger
dän vara ett verhalabstrakt,
bildadt af den rot, som ingår
äfven i verben dö och dåna =
svimma.
15. Uissa f. visshet, säkerhet,
san uissa o: säker underrättelse.
23. mæþ frændum sinum,
epexeges, jfr följ. sida r. 10
mæþ niþiar eþe.152
Ærfpa B. XXIIII.
þriþia knæ — taki sua manga af enum kulle, sum han kan
fa, þe sum fæmtan ära æru — at han ær fræls ok friþætta.
Gitær han eþ gangit, uari fræls, ok hauær han giort
nakuara gærning til hans, þa böte, sum saght ær.
5 XXV. Um æn man kalla þæn annöþughan, sum löstær
ær, ælla ok þæn, sum frælsi uar giuit, ok huru þer skulu
uæria sik; ælla bonde afla barn uiþ huskunu sin.
Nu kallar han þæn man annöþughan uara, sum löstær
ær; han ær gildær. Þa uiti mæþ eþe flughurtan manna,
io mæþ niþiar eþe, at han uar löstær mæþ fæ ok frænda eþe,
sum atte ok lagh uaru. Nu sighær man þæn man
annöþughan uara, sum frælse uar giuit, þa uiti mæþ eþe
fiu-ghurtan manna, at han uar æt leddær mæþ luui ok iakuæþi
rætzs æghanda. §. 1. Nu aflar bonde barn uiþ huskunu
ið sina, þa ma egh bondin barn sit i sældi lata ok egh
annöþught haua; ok egh broþir sin broþur, ok egh systir
sina systur.
XXVI. Vm æn bröþær boa i bo saman ok en þerra afla
barn uiþær huskunu þerra ælla gær hana dighra, siþan
20 þer haua skipt.
Nu boa bröþær i bo saman ok aflar en barn uiþ
huskunu þerra, þæt barn a frælst at uara; þær aghu egh
2. Friþætta oböjl. adj.,
bildadt af friþ ær m. 1) frihet,
2) fred, och eet f. ätt; fræls ok
friþælta (en yngre handskrift har
frijättha) allitererande talesätt.
3. Efter /a, gita, vinna
följer i st. f. infinitiv part. pret.,
hvilket kan stå i ack. sing. ntr.
eller rättar sig efter objektet
(Söderwall: Hufvudepokerna s. 41).
9. lian ær gildær o: för
honom (rättare: för den honom
tillfogade "skymfen) skall botas.
9. uiti: bevise (näml. den
förolämpade)
10. mæþ niþiar eþe,
epexe-getiskt bifogad förklaring till det
föregående mæþ eþe fiughurtan
manna.
15. Sæld, såld f. Försäljning;
i sældi(r] lata 1. föra o:
försälja.bröþær fullnaþ firi. Nu skipta þer, ok gangær siþan æpte
hænne ok gær dighra hana, lösi han sua siþan sum
oskyldær maþær.
Hær byrias eghna salu, i þöm tælias flokka fiure
ok tiughu. 5
I. Vm huru kunungær skal eghn atær biuþa ok huru
han skal sköta ælla almænning sælia.
Nu will kunungær eghn sællia; han skal frændum
sinum atær biuþa, sua han sum bonde. §. 1. Nu uill
kunungær eghn sköta, þa skal þæn, sum eghnina far, 10
kununge þry borþ uppe halda. Kunungær skal af samu iorþ
taka, sum han skötir, ok hanum i sköt læggia, han a fæst
firi kunungxs borþe taka, kunungær a hanum bræf giua
ok preuilegium, sua at hanum ær laghlika sköt. Nu uill
kunungær atær taka, mæþan han ær innan þriskulda, þæt 15
1. gangær siþan [en þerra]
2, 3.
han [barnet] såsom en [med
ägaren] oskyld man.
4. Sala f. Försäljning (genit.
däraf brukas ännu i uttrycket
till salu och i sammansättningar
ss. salubod, salutorg); salu är
här antingen salur (ss. en
handskrift har) med apokoperadt r
eller ock genitiv med
underförstådt balkær, hvilket i en annan
handskrift finnes utsatt. I förra
fallet är þöm att fatta såsom
dat. pl. f., i senare som dat.
sg. m.
6. Atær biuþa st. vb. tr.
1) Erbjuda ett ting åt ägaren
till lösen l. förra ägaren till
återköp. 2) Hembjuda till lösen åt
sina släktingar jord, som man
vill sälja (h. l.).
7. Almænningær m.
Allmänning, gemensam skog och
mark. Hit synes böra räknas
den, troligen till en konungens
enskilda by eller gård hörande,
skog, hvilken konungen kunde
föryttra (se vidare Ordb.).
11. Borþ n. (eg. planka,
bräde): 1) Bord. 2) Måltid (h. l.).
3) Skeppsbord.
12, 13.
stadfästelse inför konungen, då
denne sitter till bords
15. atær taka [skötning]
15. Þriskuldi, þriskulli,
þreskulli m. Tröskel. Ordet, som
äfven återfins i andra germanska
språk, är besläktadt med vb.
þriska (se sid. 52a) och betyder,
enl. Fick b. III s. 140, egentligen
tröskbjälke, bjälke, hvarpå man
tröskar: Sievers däremot i PB
154
Es"hna säl. L
ær uald kunungx. Nu ær han föte utan þriskulda ok
andrum innan, þa hauær han uitzs orþ atær taka. Nu ær
han baþum fotum utan kumin ok klandar siþan, þa hauær
bondin uitzs orþ uita þæt mæþ eþe, at hanum uar
lagh-5 lika sköt. §. 2. Nu uill kunungær almænning sælia, þa
skal stallare hans uaþa riþa, bonde skal hanum þry borþ
uppe halda ok fæst at eghn taka ok skal han bref taka;
nu klandas siþan, þa hauær bondin uitzs orþ.
II. Vm huru karl hauær uitzs orþ och egh kunungær.
io Nu þær sum þe dela, karl ok kunungær, þa aghe karl
uitzs orþ ok egh kunungær.
III. Um æn bonde uill eghn sælia, ok huru hana skal
atær biuþa ællas eþa giua.
Nu uill bonde eghn sælia, þa skal han frændum si-
15 num atær biuþa, fæþrinis frændum fæþrini ok möþrinis
frændum möþrini. Nu skal han frændær sina mæþ sik
taka tua ok stæmna þing ok atær biuþa enum i garþe
ok allum a þinge fæmt at sitia at sialfs sins. Þit skulu
Beitr. Y ss. 529 o. 531 fattar
ordet såsom enkelt.
2. han nämligen konungen.
Här nytjas således i samma
framställning han för att beteckna
två olika personer, hvilket i skrift
stundom blir villsamt nog. Yid
lagens uppläsning kunde däremot
genom olika betoning meningen
tydliggöras, jfr Otman ä VGl. sid.
81 not. 36.
3. klandar \kunungcer"]
6. Uaþi m. (l.uaþ n.):
Gränsskillnad mellan ängslotter L
andra ägor, hvilken uppgås på det
sättet, att en människa går eller
rider i rät linie mellan de vid rå-
märkena uppstälda stänger
(uaþ-stang pl. -stenger f.). Jfr BB 7.
8. klandas [köp]
17, 18. Öfvers, o. förkl.
hembjuda endera (af släktingarna)
hemma i hans gård och alla, då
de (af den ene underrättade)
tillstädeskommit på tinget. Här
återfinnes af lagens ursprungliga
versifierade form en halfstrof i
kviðuháttr (se Lind: Om rim
s. 77):
enum i garþe
ok allum a þinge
fæmt at sitia
at sialfs sins.
18. at sialfs sins [heme].Eg-hna säl. III. 155
þer koma ok fæ föra, sum köpa uilia; sua skal han þry
þing stæmna ok þrea fæmti sitia. Þa skal han til þingxs
fara ok lysa, at han hauær laghbuþit atær; þa ma hanum
döma sælia saklösu þem, sum han uill. §. 1. Nu sæl han
siþan, nu kalla egh frændrini laghbuþit atær uara ok 5
klandas firi þem fangit hauær, þa skal hin hernula, sum
salt hauær, uita mæþ þem tuem frændum sinum, sum þa
uaru mæþ hanum, at han laghböþ atær, ok tolf æftir. Þaghar
firi enum ær uart, þa ær firi allum uart. Orkar han egh
eþe, þa gange hin til uærþa, sum köpt hafþe, ok hin gialde io
þrea markær, sum sålde, þæt kalla uiþærlax öre, ok ganga
sua æfte tolf manna eþ, at han ræþ egh kland ælla kual
a köp þæt þe giorþu; ok gange hin til iorþinna, sum
klan-daþe, ok fulle atær uiþærlax örin ok uærþin þæn, sum ohe •
mult sålde. Nu ær hin döþær, sum sålde, þa aghe hin 15
uitzs orþ, sum köpt hauær. §. 2. Nu a egh minne iorþ
til atær buzs höra æn siatungxs attungær i bygdum by
ælla þriggia märka eghn i humpum ælla hapum. Nu æn
nakuar klandar ok sæghær egh uara lagh buþit atær, þa
a han uitzs orþ mæþ fullum niþia eþe, at þy sålde han 20
utan ætta, at sua mykin eghn hörþe egh til atær buzs.
5. egh skulle, åtminstone
enligt nysvensk uppfattning,
rätteligen höra tillsamman med
lagh-bufit.
7, 8. K o n s t r. m ceþ fem tuem
frœndum sinum, sum — ok tolf
œftir, at "han lagWöþ atær.
10. Uærþ n. Köpesumma,
värde, hvarmed något blifvit
be-taldt; ganga til [sinna] uærþ a
1. ucerþs sins o: återfå det, som
han betalt [för jorden].
11. Uiþærlax öre m.
Ersättningspenningar, böter, som
erläggas af den, som föryttrat jord,
men brister åt hemul eller
ryggar köpet 1. skiftet. Om
anledningen till benämningen se Ordb.
s. 722a och jfr Amira: Altschw.
Obl. ss. 345 o. 546 f.
16,17. Öfvers. Mindre
jordegendom behöfver ej hembjudas
släktingarna till inlösen än en
sjättedels åtting156
Edma säl. IUI.
IUL Vm æn mæn skiptas iorþum ok annar sitær kuar
ok iþras köps sins; ælla huru fæst skal bæra.
Nu skiptas mæn iorþum uiþær ælla sæl man manne
iorþ, þa skal sua manga fæste taka, sum tomtina æru lut-
5 skipta i þy köpinu. Nu sitær han kuar ok iþras köpsins,
raþær lasum ok nuklum ok l?or a mæþ elde ok ærne, ælla
ær þæt landboa bol ok ryuær, för æn han far skipat, þa a
han uitzsorþ köpit ryua þæssum lundum. Nu a han, sum
köpte, stæmna hanum þry þing ok sitia þrea fæmte, at
io þriþiu fæmt bæra in til hans fæsta ok köpa mæþ fæmtan
manna eþe; en skal sua suæria, at han ælla hans arue skildi
firi fæst þæs köps, ok tue skulu sua suæria, at þer ælla
þerra arwa uaru nær, þa þæt köp giorþis, ok sua tolf æftir,
1. sitær kuar [a iorþu sinne]
2. Iþras vb. dep. med gen.
Ångra, isl. iðrask, jfr got.
idrei-gon 1. idreigon sik. Grimm tror
iðrask komma af iðr n. pl.,
sy-non. iðrar f. pl. inälfvor, metaf.
ånger, jfr nya test.
ønkayyvi-£«rðm känna medlidande, af
øftkáy%va inälfvor, l
småländskan lefver ider ånger, fastän
föga brukligt, och i Kalmar län
itra sig ångra sig, no. Idsm. idra,
irâ, irast (Eietz, Aasen, ROSS).
2. Fæst (sid. llða) f.
stadfästelse af köp; bæra fæst d:
framföra 1. visa fæst", bæra fæst in
tit mans (följ. sid. r. 4) o: med ed
öfverbevisa säljaren om den
skedda, med fæst bekräftade
föryttringen, likaså r. 10 bæra in til
mans fæsta ok köpa, där köpa
(jfr sid. 159 r. 10) måste fattas
såsom ack. pl. och skrifvet i
st. f. köp, hvilket kommit af
sammanställningen med fæsta
(Ordb. s. 364b f.). —
Förklaringen är föga tillfredsställande
och det så mycket mindre som
äfven fæsta skulle stå i st. f.
fæstir eller, nyare, fæste, men
jag känner ingen bättre.
4. 5. För kl. tomterna äro
genom byns delning skilda från
hvarandra, så att de äro
särskilda tomter.
6. Ærin, arin (isl. arinn) m.
Äru, eldstad; ærin förhåller sig
till arit som himin till himmel.
6. Då i st. f. nuklum
insattes det äldre luklum (af lykil,
som återfins i äVGL, estl. sv.
tikol, isl. lykitl), visa sig här
ursprungliga uddrim: raþær Zasum
ok Zuklum ok bor a mæþ elde
ok <^rne.
7. ryuær [köpit]
7. Skipa [iorþ landboa] o:
utarrendera; öfvers, är det
arrendegods (nämligen som ägaren
försäljer) och bryter [säljaren
köpet], förrän köparen får
godset utarrenderadt,
10, 11. Angående
femton-mannaeden se Hjärne: Om den
fsv. nämnden ss. 42 o. 61.
11,12. Öfvers, att han eller
hans arfvinge förrättade
stadfästelse å detta köp.Eghna säl. IUI. 157
at han fik þa iorþ mæþ festum ok lagha fangum. Siþan
skal salin köpanum uiþærlaxöre böta, þrea markær firi
huaria fæst; þær a i huarte karl ælla kunungær. Nu a han
at förstu lagha sokn egh mera æn ena fæst in til hans
bæra; will han flere fæste in til hans bæra, þa skal han 5
sua manga lagha sokni stæmna, sum han bar fæsti in til
hans. Nu siþan in ær burit fæste ok köp til hans, þa skal
han, huat han uill hældær, halda köpit ok fara af iorþinne
ælla ryua köpit ok luka ut uærþ ok uiþærlaxöre. Will han
egh luka uærþ ok uiþærlax öre i þingum ok fæmtum, þa io
gialde niu markær firi lagha sokn kununge, hæræþe ok
malsæghanda. §. 1. Nu dyli han, sighær egh haua salt,
þa skal han tuænne fiughurtan manna eþa a samu fæmt
ganga: annan sua, at han a ok aldrigh sik afhænde, ok
annan sua, at han hauær laghhæfþat; suæria þe baþir, þa skal 15
hæræzs næmdin uita, huat sum þær ær sant um. §. 2. Nu
æ huar man bær fæst in til annars, þa uær han egh
iorþina sik til handa, utan rindær sik ransuærkum ok witra
sik til uærþa ok uiþærlax Öra. Nu skal æ han haua þe
tua, sum" nær uaru, ok þæn, sum firi skildi fæste, ælla þerra 20
arwa. Fa han egh inburit fæstina, ok hauær auærkat, þa
böte þrea markær; hauær han egh auærkat ok bær egh
fæstina, þa bötir han egh ok han takær egh uiþærlax öre.
Nu þa han skal suæria, þa skal han standa a samu
ior-þinni, sum han fangit hauær. 25
V. Um æn salin far af ok hin a, sum köpt hauær, ælla
ær landboa iorþ ok far skipat.
Nu æn salin far af ok hin far a, sum köpt hauær, mæþ
elde ok ærne, raþær husum ok lasum ok nyklum, nu æn
4. Öfvers. Köparen bör i
första lagsökningen icke
öfverbevisa säljaren om mera än en
med fäst bekräftad försäljning.
11. Nämligen därför, att han ej
utan lagsökning gjorde rätt för sig.
17, 18. uær iorþ sik til
handa o: värjer till sig d. ä.
med ed inför rätta försvarar sin
äganderätt till jorden.
18, 19. Rinda (isl. hrinda)
st. vb. tr. stöta, drifva bort;
uitra (= isl.) vb. tr. 1) kungöra,
tillkännagifva, 2) bevisa, uitra
sik til o: bevisa sin rätt till;
öfvers, afskuddar sig [misstanke
och ansvar för] våldsam
inkräkt-ning och bevisar sin rätt till
köpesumman och
ersättningspenningarna.158
Edma säl. Y.
þæn klandar, sum salt hauær ælla hans arua, ælla ær þæt
lanboa bol ok fa skipat, ok kombær landboin a mæþ elde
ok ærne ok bor a, þa ma han uæria mæþ fiughurtan
manna eþe, asn þæn klandar, sum salt hauær, ælla hans
5 arue, at han fik mæþ fæstum ok köpum, ok standa a samu
iorþinne ok uita hans uiþær giald ok annan hæfþa eþ
æf-tir. Æru þæt lösöra, sum han köpti iorþina mæþ, þa uiti,
at han fik mæþ fæstum ok köpum ok allum lagha fangum
ok eþa æftir.
io VI. Vm æn mæn skiptas iorþum uiþær ælla þön iorþ
klandas, sum han fangit hauær.
Nu skiptas mæn eghnum uiþ, nu klandas þön eghn,
sum han hauær fangit, þa skal han hemuls manne sinum
til sighia. Orkar han egh hemult halda, þa gangær huar
15 til sinna eghn, ok hin gialde þrea markær, sum ohemult
sålde. Iorþ skal iorþu uarþa æ til þriþia manzs; siþan uær
3. han nämligen köparen.
6. I st. f. fsv. lians kräfver
nysvenskt språkbruk här
ovillkorligen sin.
9. eþa står, i likhet med den
med at han fik börjande satsen,
såsom objekt till uiti] de eder,
som menas} voro de nyss nämda.
11. han o: man, någon, jfr
sid. 68b.
13. Hemuls man m.
Hemuls-man d. ä. 1) i allmänhet den,
som åt en annan lämnat en viss
rättighet och vid uppkommen
tvist skall försvara densamma,
2) i synnerhet den, som till en
annan föryttrat fast 1. lös
egendom och vid uppkommet klander
skall försvara den skedda
for-yttringen och den andres
äganderätt. I danskan brukas det
motsvarande hjemmelsmand i st.
f. det utländska ordet
auktoritet, ett exempel vardt efterföljd.
Hemuld f. Hemul, försvar för
äganderätt, men stundom ock
liktydigt med hemuls man jfr t.
ex. fl. 15 § 5.
14. Hemul (isl. heimull, -ill)
adj. Tillegnad, försvarad (om en
rättighet), däraf adv. ohemult o:
utan att kunna försvara mot
klander; tis. halda hemult o:
försvara föryttring af jord, hemult
gæra (följ. sid. r. 2) o: försvara
sin besittning 1. föryttring af en
sak, då klander skett och
fångesmannen blifvit uppgifven.
16. Uarþa vb. tr. med dat.
1. ack. 1) Vårda. 2) Ansvara
för (h. L). Förkl. Den jord,
som man bortskiftat, skall stå
i ansvar för den jord, som man
tillskiftat sig, så att man återfårEdma säl. VI.
159
huar fång sin at ærfþa malum ok egh at köpum, ok þriþi
maþrin ma uæria ok egh hemult gæra.
VII. Um æn annar kalla sik mera haua köpt ok annar
minna salt, ælla han gær alsalu ur by.
Nu skill þöm a: annar kalla sik mera haua köpt, ok 5
annar kalla sik minna haua salt; æ mæþan han hauær
atær i by wangx rum ok wægha, þa hauær han uitzs orþ
uita, huat sum han hauær salt, ok uita, huat han hauær
atær. Nu hauær han alsalu ur by salt, þa hauær þæn
vitzs orþ, sum fæstir fylghia ok köpa; halde hanum sua io
hemult, sum þer bæra, ælla lati atær hans ok mæþ þrea
markær, ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at ,,þætta saldi iak
þik ok mera aldrigh"; siþan uiti hæræzs næmd, huat þær ær
sant um. Will han huarte hemula ælla tolf manna eþ ganga,
den förra, om man genom
klander förlorar den senare (Ordb.).
1. Ærf þa mal n. Mål
angående arf; uæria [iorþ] at
ærfþa malum 1. at hæfþa malum
o: försvara jorden genom
bevisning om ärftlig besittning, i
motsats till al "k"öpum 1. köpmakim.
4. Alsala f. Hel och hållen
försäljning; gæra 1. sætia alsalu
ur "by o: sälja all den jord man
äger i by.
6,7. F ö rkl. så länge han har
kvar så mycket af tomten, att
han där kan ställa en vagn, och
så mycket af jorden, att han
har väg att komma därifrån. —
Uæghær m., isl. vegr: väg;
ordet är en ursprunglig w-stam
och kan därför i isl. ha ändelsen
u i ack. pl., men äfven a, såsom
vore det en a-starn, i fsv. -a,
äfven -i^ se Rydqvist: Sv. Spr.
L. II s. 54; gen. pl. ändas såväl
i isl. som i fsv. på -a eller -na,
hvilken senare ändelse
(ursprungligen lånad från den svaga
böjningen) i fsv. inträngt äfven i
ack. plur., t. ex. i cod. Bur.
viþa vœghna (anf. arb. o. sid.).
Häraf vårt finländska vida
vägnar vid komparativer, t. ex. vida
vägnar bättre. Textens wægha
kan fattas som genit. pl.
(likstäldt med wangx) eller som ack.
pl. (likstäldt med rum).
10. Köpa(r) får enligt Ordb.
här lika litet som i fl. 4 fattas
som nom. plur. af köpi m.
köp-vittne, utan är en genom
sammanställningen med fæstir
analogt därmed bildad oegentlig
pluralis af det neutrala köp.
Således: den som kan förete ett
med alla lagliga, formaliteter
faststäldt kontrakt öfver köpet.
11. sum þer (näml. fæstir
ok köpar) bæra [uitni]. Men enl.
det nyss sagda borde här stå
jþön, icke þer.160
säl. VII.
þa gialde hanum sua mykin uærþ, sum hanum bristær i
iorþinne, ok böte han þreia markær: gialde ena mark
malsæghandanum, sum iorþina aghær, andra kununginum,
þriþiu hæræþinu.
5 VIII. Vm iorþa skipti, huru hemula skal, ok alle köpana
skulu uær uara, sum i Gloholmum staddis.
Nu skiptas mæn iorþum uiþær ælla köpas mæn
ior-þum uiþær, þa koma i manga sældir. Nu kan þön iorþ
klandas, þa skal huar stæmna sinum hemuls manne, ok
io kumi þit til yuærstu fæmt. Gör han þa hemult, þa standa
köpin all kuar; gör han egh þa hemult, þa war þæt sua
först: þa skuldu þer fæsti bæra, þæn til uærþa þem gält
gen, þæn til iorþ, sum hana gält gen. Nu staddis þæt sua
i Gloholmum, at köpin kan fiærrin uara ok han giorþe
15 egh hemult, þa gatu þer egh fæst burit þæn daghin; barin
þe fæst ok giorþe han hemult, þa uari þæt olagh. Nu gær
han egh hemult ok þe baru egh fæstina, þa misti han
baþi uærþ ok uiþærlax öri. Nu hyggin þær at, böndær, at
sua ær þætta nu stat, at alle þe, sum i agha köpinu, þe
20 skulu koma til fæmtinna, sum hemult skal gæras a. Gærs
þa hemult, þa standa all köpin; gærs egh hemult, þa skal
ængin fæst bæra þæn daghin, utan han uili, utan stæmni
5. Köpï m. Hvar och en,
som deltager i ett köp, således
säljare, k öp vittne och (i
synnerhet) köpare.
6. Gloholmbœr, ett numera
obekant ställe i Östergötland,
där en allmän sammankomst
nagon gång hållits (Gloss. s. 399).
12. fæsti bæra [ok siþan
ganga]
14. I Gloholm stadgades
naturligtvis icke hvad den med
at inledda satsen innehåller, utan
där faststäldes, med anledning af
detta, hvad lagmannen i följande
mening lägger bönderna på
minnet, jfr flockens öfverskrift.
14. Fiærrin är en i ÖGl.
jämte det vanliga fiærran
förekommande adverbialbildning af
adj. fiarri, fiærri. För komp.
nytjas fiærmer (troligen en
sammansättning, jfr isl. firr meir),
för superi, fiærst, fiærmast.
16. Mellan orden giorþe han
och hemult inskjuter en annan
handskrift negationen egh,
hvilket sammanhanget tydligen
erfordrar, ty såsom frånvarande
kunde han ju ej hemult gæra.Eghna säl. VIII. 161
þæn första manadaghin, sum fæmtin, kombær a, söran dagh,
huar sinum köpum, sum för uar saght, ok mæli til um
löghurdaghin; þa a domarin læggia fæmt vm þorsdaghin.
Þa staiide huar a sinu köpe; þa suæri han först, sum firi
skildi fæstinne ælla hans arua, sua, at þa skildi han firi 5
fæst, biþin af bæggia alwm. Ær han döþær, fæsta mannin,
Þa skal fæsta manzsins arue haua sama uitzorþit ok sua
tue æftir, at þe uissu, sum uiþær uaru, at han skildi firi
fæst. Siþan suæri þæn, sum fangit hauær, at han fik þa
iorþ mæþ fæstum ok köpum, ,,ok aldrigh uar iak rans man io
at", ok sua ælliwu æfte, at han suor sant. Gangi þæn til
iorþ, sum hana gält gen, ok þæn til lösöra, sum þem gält
gen. Þæn sum fæstina gitær burit, þa taki han þrea
markær, ok þa fæstina, sum han bar, hon ær sua lagh gild,
sum han bare i þriþiu fæmt. 15
IX. Um æn man köpir iorþ af andrum ok klandas en
lutrin, ælla hin köpir a kuælde ok dör um nattina.
Nu köpir man iorþ af andrum ok klandas en lutrin
af samu iorþinne ok salin gitær egh hemulat, þa ma han,
sum köpt hauær, huat han uill hældær, halda ælla ryua 20
ok ganga til sinna uiþær gialda. §. 1. Nu köpir man
eghn mæþ fæ a kuælde, nu dör han um nattina ok
klandas um morghunin, uiti faþir fång ok son fæþrini.1 Nu
1. Sör se eþsör.
4. Köp betyder äfven det
köpta, hvarför orden a sinu köpe
böra fattas som liktydiga med
a samu iorþinne, sum lian fangit
hauær i fl. 4 § 2.
6. Öfvers, ombedd å bägges
vägnar .(se sid. 48a).
6. Fæsta maþær, fæsta man
förekommer i åtskilliga andra
lagar i betydelsen fästman, men
i ÖGl. betecknar ordet den man,
som vid köp af jord förrättar
fæst) synonym fæstyiaþa maþær.
Jfr uin vid köp af lösören.
14. Ang. ackusativen fæstina
se sid. 13r. 17 och sid. 127r. 7.
16, 17. en lutrin o: en del
af jorden.
19. Öfvers, och säljaren kan
icke försvara den mot klandret
23. Förkl. Om köparens
fader öfverlefver honom, så
åligger fadern att gent emot den,
som klandrar köpet, bevisa, att
det var laga fång. Är det åter
köparens son, som öfverlefver
honom, så åligger det sonen att
bevisa, att den köpta
jordegendomen är hans rätta fäderne-
11162
Eo-hna säl. IX.
dör han, sum sålde, ok klandas þön eghn, uiti hin, sum
fangit hauær, mæþ tuem mannum, at han fik mæ|) festum
ok köpum ok allum lagha fangum, ok tolf æftir, at þe tue
suoru sant ok lagh; þæt uita andre tue ok tolf, at han
5 atte, mæþan hin lifþe, oklandat ok okualt.
X. Vm at ængin bær fæst a fötær döþum, ok köpin ma
egh sik sialuær hemula, mæþan Salin liuær.
Nu bæri ængin fæst a fötær döþum ok ængin til
höghz at heniuld; þy hemule huar sialuær sik. Nu mæ-
10 þan hin liuær, sum sålde, ok klandar annar, þa ma köpin
aldrigh sialuær hemula sik, utan uill hin hemula, sum sålde,
þa hemule mæþ eþe fiughurtan manna, at han atte ok
aldrigh afhænde sik, för æn han hanum sålde; sua hæfþa
eþ æftir, at ,,iak hauær lagh hæfþat ok aldrigh mik afhænde
15 utan uiþ þænna man". Wil han a möte suæria, sum
klan-daþe, þa stande þæt til hæræzs næmdinna, hulkin þerra
sum sannare hauær.
arf. — Orden som begagnas
äfven i Upl.L. och DaleL., antyda
genom sitt uddrim, att de utgöra
gammal värslämning, Lind: Om
rim s. 86.
6. A fötær och a hænder
(isl. à hendr) äro prepositionella
uttryck, som styra dat. och
betyda emot.
8, 9. Konstr. ængin [bæri
fæst] til höghz at hemuld o:
ingen söke hemul vid grafhögen
genom att leda till en afliden
hemulsman (så Schlyter). Men
i en annan handskrift, hvilken
ligger till grund för 1607 års
edition af ÖGL, fins efter hemuld
ordet lete, och behålles det, få
vi följande oklanderliga vars (jfr
Linds nyss anförda arbete s. 73):
bæri ængin fæst
a fötær döþum,
ok ængin til höghz
at hemuld lete,
þy hemule
huar sialuær sik,
hvilket otvifvelaktigt är den
ursprungliga lagtexten. ,,Die
heid-nische Fassung des Rechtssatzes
wie die Alliteration bezeugen sein
hohes Alter", säger Amira:
Alt-schw. Obl. s. 565, och enligt
Schlyter finnas också i tyska
lagar spår af den plägsed, som
här förbjudes, nämligen att föra
bevisning mot en död genom eds
afläggande å hans graf.
13. sua [uiti] hæfþa eþ æftirEirhna säl. XI.
163
XI. Um æn salin uill egh hemula, þa skal a han fæst
bæra, ok huru þriþi mannin ma uæria.
Nu æn salin uill egh hemula, þa skal lian bæra in
til hans fæsta ok köpa mæþ fæmtan manna eþe, sum för
uar saght, ok taki atær uærþ ok uiþærlax öre. §. 1. Nu 5
æn þe skiptas iorþum uiþær, þa ma han aldrigh sialuær
sær hemula ok egh hans arue, för æn til þriþia manzs ær
kumit; þa ma þriþi mannin uæria ok egh hemult gæra.
Ok i allum köpamalum, þa ma þriþi mannin uæria ok egh
hemult gæra. Þæt ær sua undistanda: bor þriþi man- io
nin a þerre iorþinne, sum klandas, þa a han uæria; bor
annar a ok klandas firi hanum, æ mæþan hin liuær, sum
han hauær fangit af, ælla hans arua; ok sua brak sum til
þriþia manzs ær kumit, þa skal han uæria, sum fangit
hauær, ok egh a hemult lita. 15
XII. Vm alla iorþa delu, þa skal a yuærstu fæmt uæria
ælla ut giua, utan han forfall haui.
Nu um alla iorþa delu, þa skal uæria a þriþiu
fæmtinne ællas ok þa ut giua, utan han hauær forfall, sum
stæmt uar. Þæt æru hans f or fall: liggær sialuær siukær, 20
ælla ær i rikisins þianist, ælla ok at han fa sua stæmna,
at yuæsti fæmt kombær i fastu ælla ok a hælghum dagh,
ælla ok þæn hemula skal andrum iorþ, han ær utan landzs
2. Öfvers, och huru tredje
mannen (d. v. s. jordens
innehafvare i tredje hand) må
försvara [sin eganderätt].
6, 7. sialuær Jiemula sær o:
försvara sin äganderätt utan att
leda till fångesman. Synonym
uæria, motsats hemult gæra.
10. I st. f. inf. nytjas i detta
uttryck vanligen pres. part., som
Schlyter inför enl. två hdss.
13. Eftersatsen fa skulu þe
hemula saknas i textkodex, men
fins i en annan handskrift.
15. I Gloss. till ÖGL återges
lita med taga sin tillflykt till,
lita på (d. ä. isl. hlïta), men i
Ordb. ändrar Schlyter, med rätta,
denna sin uppfattning och tager
lita = isl. lita d. ä. se på 1.
efter o: söka att skaffa sig. Se
ofvan sid. 9b och följ. spalt.
17. ælla ut giua [iorfin]
21. Öfvers, eller ock att han
(nämligen motparten, käranden)
råkar stämma honom på en
sådan tid, att ...
23. ælla ok [æn] þæn [sum"]164 Eghna säl. XII.
ok laghsaghu—þa skal han sua lata suæria mæþtuem,at ,,min
hemuls man ær utan landzs ok lagsaghu", — ælla liggær
siukær ok hauær san forfall. §. 1. Nu hauær han låtit
tua suæria, at han ær utan landzs ok laghsaghu; kombær
5 hem innan nat ok iamlanga ok gær hemult, þa ær þæt
got; kombær han egh, þa skal þæt standa ok biþa kunungx
næmd ok ængin sokn æfti ganga. Sæghær hæræzs næmd,
at hon ær laghlika fangin, þa skal han hana hawa;
sæghær hon, at hon ær egh rætlika fangin, þa dömis þem ior-
10 þin, sum hana a mæþ rættu, ok þæn til sinna uærþa, sum
þem gält gen.
XIII. Um sen man skal hemula sik ok ær i sot, ælla
sali hans ær utan lanzs; þær skulu uitne suæria.
Nu stæninis þem manne þing, sum sialuær a hemula
15 sik, nu uarþær han siukær ok ær i sotta siang, sua at
han ær egh för at uæria, þa skal han lata tua mæn
suæria sin uitne. at ,,þy uar han egh i dagh hær, at han
liggær i sotta siang". §. 1. Nu klandas eghn firi manne, ok
sali hans ær utlændis ok fæsta mannin, þa skulu tue mæn
20 suæria, at sali ok fæsta man hans æru utlændis ok utan
laghssaghu; siþan stande þæt um nat ok iamlanga.
Kombær egh æn þa hem, þa stande þæt til hæræzs næmd, huat
han fik hanum laghlika buþ ællas egh.
XIIII. Vm æn iorþ klandas ælla tue haua iorþ köpt, ok
25 en iorþattarin ma egh i uærn standa.
Nu klandas iorþ firi manne ok stæmnas ut þry þing
l, 2. Orden þa s"kal han
------------lagsagliu, som afbryta
sammanhanget, böra rätteligen
fattas som en inskjuten
mellan-mening, hvilket jag genom
tankstreck antydt.
6. fœt d. ä. malit.
7. Öfvers, och ingen
lagsökning (nämligen i den vanliga
ordningen med tre ting och tre
fämter) skall därefter ske.
8. hon d. ä. iorþin.
17. sin uitne o: såsom sina
vittnen.
19. utlændis d. v. s. utom
Östergötlands gränser.
25. Schlyter säger (sid. 133
not. 33), att en står i st. f. æn,
såsom en handskrift har. Men
detta vederlägges af slutorden i
flocken. Af dem framgår äfven,
att hufvudh andskrift en s egh börEdma säl. XI III.
165
ok gör at mæle at þriþia þinginu, þa skal þæn, sum
do-marin ær, næmna þrea mæn af þinginu; will þæn egh koma
a fæmt ælla þæn hans forfall suæria will a þinginu, þa
stauin þer, sum a þinginu til æru næmdi. Nu stæmnis þing
ok klandas þön iorþ, sum egh orkar gen uæria, ok uill egh 5
sialuær standa ok staua, þa skal tua mæn af þinge næmna,
sum staua skulu hans eþa; þa uari sua lagh giort, sum han
sialuær stauaþi. Nu stæmne man ok klanda iorþ ok
kombær þriþi fæmt i forfall, nu will han egh mera stæmna,
þa skal han sialuær stæmna fiarþa þing ok uæria a þerre io
fæmt mæþ lagha domum. §. 1. Haua tue mæn köpt iorþ
ok kænnas baþi uiþ, nu skulu þer baþir a hemuld lita, þa
a þæn iorþ, sum hemuld fylghir. Nu skal hin bæra til værþa
ok uiþærlax öris mæþ fæstum ok köpum, þa skal hin vt
strykas, såsom också texten i
två handskrifter bekräftar.
Kanske ursprungliga lydelsen varit:
ok flere æn en iorþattarin mughu
egh i uærn standa. Hvad
beträffar den för nysvenskan
främmande sammanställningen af
räkneordet en med ett substantiv i
bestämd form, må anmärkas, att
en dylik konstruktion icke
alldeles sällan ny t j as både i
fornsvenskan och isländskan
(exempel finnas i Söderwalls och
Fritz-ners ordböcker under en, einri);
substantivet antager därvid en
partitiv betydelse, således en
iorþattarin o: en af j or dagar en a.
— Uærn (pl. -ir, -e) f. l) Värn,
försvar. 2) Förmynderskap. 3)
Den inför rätta tilltalades
försvar mot käromål (h. 1.) jfr
iorþa-uœm\ tis. i uærn standa o: i
ed, hvarigenom svaranden värjer
sig.
1. At mæle n. Tilltal inför
rätta, talan; gæra at mæle o:
utföra sin talan.
4. Staua vb. tr. Förestafva
[ed]; ordet eþ utsättes ofta,
såsom här, icke.
8, 9. Öfvers, och
inträffar tredje (d. ä. sista) fämten,
då svaranden har förfall. Forfall
n. (merendels plur.) Förfall; bæra
f or f all mans o: intyga en annans
förfall (om vittnen); suæria
förfall o: med ed styrka ett sådant
intyg; forfalzs eþær o: ed,
hvarigenom laga förfall styrkes.
10. han sialuær d. ä.
jordens innehafvare.
12. a hemuld lita o: söka
att skaffa sig hemul.
13, 14. Obj. till bæra är
ett underförstådt (1. uteglömdt)
k æru, ack. af kæra f. käromål,
åtal, således öfvers, nu skall
den ene (d. v. s. den som miste
jorden) kära medels bevisning
af köpet angående köpesummans
återlämnande och
ersättningspenningens utbetalande, då skall den
andre . . .166
Eo-lma säl. XIIII.
luka wærþ ok uiþærlax öre ælla gen ganga, at han giorþe
aldrigh köp uiþær han; stande siþan till hæræzs næmd
huarr þera, sum sannare hauær. Nu æn han suær sua, at
»iak sålde þæssum förra", ok dull egh, at han hafþe baþum
5 salt, þa ær egh þæt tuæsuære; þa aghe þæn iorþina, sum
han hemulaþe, ok hin taki uærþ ok uizærlax öre af þem,
sum sålde. Nu stæmnis ut lagha soknin ok uær huarghin
þera, þa a hin iorþina haua, sum stæmdi, ok lagha
soknin gange in til hans, sum stærnt uar, ok aghe aldrigh uald
io mer þa iorþ uæria, utan han haui forfall, sum för uar saght.
§.2. Nu skal alla iorþa delu innan nat ok iamlanga ut
stæmna; stæmnir egh sua, þa ær þæt ugilt, sum han
hauær stæmt. Nu mughu egh flere iorþattara i iorþa
uær-ninne standa æn en.
15 XV. Um æn iorþa uærn kallas olaghlika gangin uara,
ælla man klandar i akrum ok firi auærkan.
Nu sighær man iorþa uærn olaghlika uara gångna,
stæmne þry þing ok þrea fæmti; þa skal hin a þriþiu fæmt
uita mæþ eþe fiughurtan manna, at han hauær þa iorþ lagh-
20 uart; bristær at eþe, þa botin þer, sum förra suoru, firi
olagh. Nu biþar han kunungxs ræfst um, þa skal hæ-
1. gen ganga [eþ]
3. han d. ä. säljaren.
6. uizærlax = uiþ æria"glis,
se sid. 116a, 14.
7. Ut stæmna vb. tr. 1) Genom
förnyade stämningar (till tre ting)
bringa en rättegång till slut. 2)
Stämma. Öfvers, bringas
rättegången till slut och försvarar
ingendera [sin äganderätt till
jorden]
8. 9. Ganga in til mans 1.
falla in til mans o: drabba 1.
falla på någon. Öfvers,
ansvaret för lagsökningen (9 markers
böter) faller på honom, som in-
stämdes. Jfr Gloss. s. 276b o.
259b samt ofvan fl. 4: pr. slutet.
16. io: angående
20. þer, sum förra suoru, d.
ä. bland de fjorton de två
för-edsmännen, se sid. 16b.
21. Biþa 1) vb. tr. med gen.
1. ack. (i isl. blott gen.) afbida,
2) vb. intr. bida, vänta, dröja.
Ordet böjes vanligen såsom ett
verb af första svaga
konjugatio-nen, men enligt Söderwalls
ordbok förekom i fsv. också pret.
Udde samt beedh, starkt såsom
i got. och isl. Nu för tiden
bidade, stundom Udde.Esrhna säl. XV.
167
razs næmd uita, huat þær ær sant um, ok uita, huat þæt
ær hældær, lagh ælla olagh. §. 1. Nu all iorþa dela, hana
a huarte fæsta ælla taka; hon a ofæst ok otakaþ a
yuær-stu fæmt gängas. Nu wil man iorþauærn fæsta ok taka;
sæmbær þöm baþum a, þa ær þæt laghgiort, sæmbær þöm 5
egh a, þa skal ganga at yuærstu fæmtinne. §. 2. Nu þa
man uær iorþ, þa skal han þær mæþ eþum standa, sum
iorþin ær, þön sum han klandar firi hanum. Klandar han
tompt ok alt þæt til tomptinna liggær, þa skal han standa
a tomptinne ok uæria alt þæt til hænna liggær. Klandar io
han i akrum ælla ængium ællar i skoghe, þa skal han
standa þær, sum þæt liggær, sum han klandaþe, ok uæria;
gör han egh sua, þa gör han ulagh. §. 3. Nu stæmnir
man firi iorþa auærkan, þa skal han stæmna þem, sum
auærkar. Ær þæt lanboe, þa stæmnæ hanum ok landboin 15
stæmne iorþæghandanum. Uil han hemula, þa ær landboin
osakær, wil han egh, þa a landboin uita mæþ eþe
fiughur-tan manna, at han fæste hanum, ok þa a iorþæghandin
böta firi auærkanina ok egh landboin. Nu æn
iorþæghandin dyl, þa skal han dylia mæþ tolf manna eþe; þa eþa 20
skal ofæsta ok otakaþa a yuærstu fæmt ganga, siþan uiti
hæræþs næmd, huat þær ær sant um. Nu æn landboin
orkar egh lufs eþum, þa bötir han firi auærkanina. §. 4. Nu
stæmna tue mæn firi iorþadelu ok uæria baþir, þa skal
hæraþzs næmd uita, huar þerra sum sannare hauær; æ 25
hulkin þerra hon fællir, þa gangær lagha soknin in til
hans. Nu æn hin uær, sum stæmde, þa gangær lagha
soknin in til hans, sum kuar såt ok egh uarþe; ok aghe
2. Iorþa dela f. 1)
Jordatvist. 2) Ed i jordatvist. Öfvers.
Hvad all ed i jordatvist
beträffar, äger man hvarken utfästa
eller ställa borgen för den.
4. Iorþauærn f. Ed,
hvarigenom klandrad jord af
innehafvaren försvaras.
7, 8. D. v. s. stå på själfva
den omtvistade jorden, då eden
gås, jfr slutet af fl. 4.
18. at lian fæste [iorþina]
hanum o: att han utarrenderade
jorden åt honom.
23. Lufs eþær (af luf, lof n.
lof) m. Ed, hvarigenom någon
bestyrker, att han fått en annans
lof 1. tillåtelse att göra något.168
Eo-hna säl. XV.
aldrigh uitzs orþ mera þa iorþina at uæria, utan han
forfall haui, sum för ,uar saght. Nu æn han hauær þön
forfall fangit, þa skal til þingx fara ok lata sin forfall bæra
ok suæria ok dorn taka, ok siþan ma han fiarþa þing
5 stæmna ok sina iorþ uæria. Nu æn han uarþe, sum stæmdt
uar, þa gangær lagha soknin in til huarghins þerra, þy
at han matte egh uæria för æn a yuærstu fæmt. §.5. Nu
sæll man manne iorþ ok annar far til ok auærkar at
o-stæmdu, þa skal þæn, sum fangit hauær, stæmna hemuld
io sinne. Þa skal hemuls mannin stæmna þem, sum auærkaþe,
ok biþia han sea hemuls eþ at sik, ok siþan skal han i
þriþiu fæmt hemula ok egh lufs eþ ganga. Nu auærkar
man annars eghn ok orkar egh dylia þæt ok orkar egh
lufs eþe ælla ok sialuær uæria ællas far egh hemuld ok
15 gær oþulbrut, giuær ut a yuarstu fæmt ælla för, böte þrea
markær. Nu auærkar han flere manna iorþ oskipta mællum
þerra, böte þrea markær. Þa skal han ena mark malsæghanda
ræt halda til þriþiu fæmt ok þa hana ut böta þem, sum æfti
kæ-rir, æn þö at þer sen egh alle uiþ a yuærstu fæmt, sum i
20 iorþinne attu; kæra þer siþan til hans, þa skal han suæria
mæþ eþe fiughurtan manna, at han hiolt til yuærstu fæmt.
Nu kræuia þer alii sins, þa skal han þaghar böta ok egh
til þriþiu fæmt halda. Nu auærkar man þa iorþ, sum
lut-skipt ok laghskipt ær mællum manna, þa böte þrea mar-
8, 9. at ostæmdu [niali] o:
utan att tvist om saken blifvit
instämd.
11. Öfvers, och bedja
honom mottaga hemulsed af sig;
hemuls eþær m. ed, hvarigenom
säljaren bestyrker den skedda
föryttringen och försvarar
köparens rätt.
14. ælla ok [orkar egh] sialuær
uæria
15. Oþulbrut, ojmlbrut (se
of al) n. Brott emot
äganderätten, sedan åvärkan (af svårare
slag) å annans jord eller
vatten.
15. Öfvers, utlämnar [hvad
han tillegnat sig]
17, 18. Öfvers, en mark
skall han hålla inne såsom böter
åt målsägaren
19. Po (gotl. f au) Ifö (isl.
þö) adv. Dock. ,,Dubbelformerna
þö och þo i fsv. förklaras däraf,
att ordet än haft än saknat
aksent: i förra fallet utvecklades
au till ø, i det senare till o, på
samma sätt som skautkonunger
> än till sköt-k., än till skot-k.,
*Grautstaver > än till G-östaf, än
till Gustaf* (Kock: Fsv. Ljudl.
sid. 100 not.).Eo-lina säl. XV.
169
kær firi huaria þa iorþ, sum han auærkar, annars manzs
lutskipta ok laghskipta. Nu auærkar by iuir skial sin a
annan by, botin alle þer, sum auærkaþu, huar þerra þrea
markær; taki sua huar af botinne, sum han a i bynum.
Ena lagha sokn böte aldær byrin.
XVI. Vm æn man takær pænninga at lane ok sætær
iorþ at uæþia fæst, ælla huru þær skils um þön mal,
sum þær til höra.
Nu takær man pænninga at lane af andrum ok sætær
iorþ sina at uæþia fæst at pante ok skill sua firi, at koma io
egh pænningani a þem dagh, þa uari þæt aþal fæst. Nu
koma egh pænningani a sama dagh, sum saght uar, ok
hin hauær siþan um þry ar ælla þrim flera, þa ær þæt
aþal fæst. Nu sighær þæn, sum iorþina satte, egh uara aþal
fæst ælla sæghær egh uara at daghinum kumit, þa a þæn 15
uitzs orþ, sum aþal fæst uill uita. §. 1. Nu æn man vill
iorþ sina at pant ut sætia, þa skal han frændum sinum
först biuþa. Uilia þer egh a hana pænninga låna, þa skal
5. Ö f v e r s. f or en lagsökning
böte hela byn, (nämligen till
straff därför, att den ej utan
lagsökning gjort rätt för sig, jfr
fl. 4: pr. slutet).
7. Uæþia fæst f. Stadfästelse
af jords förpantning med
föreskrifna formaliteter, sms. af uæþ
1. uaþ n. (vanligen pl. t.): pant,
isl. ved, got. vaþi. Vårt vad i
uttrycken slå 1. hålla vad är
samma ord, ty vadesumman
sattes ursprungligen af bägge
parterna fore vadets ingående i taka
händer för att sedan af den
vinnande mottagas. På samma sätt
och af samma skäl uppstod
uttrycket „ erlägga vad" = vädja,
fsv. væþia, isl. veðja.
Eotbe-släktadt är ock lat. väs, genit.
vadis: borgen.
10. Pantcer m., liktydigt med
uaþ, är också i isl. (pantr)
inkommet från medellågt. pant,
högt. p f and, hvars etymologi är
outredd.
11. a þem dagh, [sum saght
uar]
11. Aþal fæst f. Stadfästelse
af fullkomligt 1. fast köp; aþal
förekommer i fsv. blott i
sammansättningar, men som
själfständigt ord i isl. aðal karaktär,
natur, i afljudsförhållande till
öðal arfjord (grundbet. „ det
egna", Arkiv YII s. 361).
13. Öfvers, och långifvaren
har sedan [jorden] under tre år
eller flere än tre
15. Öfvers, eller säger [den
för återbetalningen bestämda]
dagen ännu icke vara inne170 Eghna säl. XVI.
til þingx fara ok dorn þær taka sætia huem, sum han uill.
§.2. Nu æn han ær egh a kumin mæþ elde ok ærne ok
hauær egh skipat, sum at uæþium hauær, þa a hin uitzs
orþ, sum ryua uill, sua at stæmne hin þry þing ok þrea
5 fæmte, sum at uæþium hauær, sæghær uti uara stæmnu
daghin ok beþis atær iorþina anuarþa sik, þa skal han
suæria tuænne fiughurtan manna eþa: annan sua, at han sik
aldrigh afhænde, ok annan hæfþa eþ æftir. Nu æn han
gangær uiþ, at han satte hanum iorþina, þa a hin uitzorþ
io uita mæþ eþe fiughurtan manna, at han satte hanum at
uæþia fæst ok egh at aþal fæst, ok annan fiughurtan
manna eþ, ok leggia fram sua manga pænninga, sum iorþin
stoþ firi, sua at þöm samu pænninga böþ han a þem sama
stæmnu dagh ok wlte sialuær, at han uilde egh uiþær
15 taka, ok luke ut pænningana. Nu skill þem a: han
sæghær færre uara pænningana, æn han ut læþe, þa skal han
uita þem æmgoþa mæþ eþe fiughurtan manna, sum þe han
tok. Nu skil þem a um daghin: annar sighær uara förra
ok annar egh, þa star þæt a fæsta mansins uitnum. Nu æn
20 han suær a möte, siþan hin hauær sua surit, sum nu ær
saght, ok uitær, at han hauær fangit mæþ aþal fæst af
hanum, þa skal hæræzs næmd uita, huat þær ær sant um.
XVII. Um æn iorþ ær firi enum klandaþ, þa ær firi
allum, æn þer dela alii et mal.
25 Nu æn flere mæn, antuiggia bröþer ælla en by, kænnas
uiþ ena iorþ, þaghar uart ær firi enum, þa ær uart firi
allum, æn þe dela alii et mal.
3. skipat o: utarrenderat.
6. Anuarþa, anduarþa, ant~
vardha vb. tr. Antvarda,
öfverlämna; ordet är (se Tamm: Et.
Ordb.) åtminstone i de yngre
formerna med t i prefixet lånadt
af medellågt. antwarden.
12, 13. eþ, sua at o: ed af
det innehåll, att
18. uara förra o: infalla förr.
20. han näml.
pantinnehaf-varen, hin näml. låntagaren.
24. Uttrycket æn þer dela
alii et mal har sin motsats i
cen sinleþis kcennis huar uiþ
(följ. sid. rad. 1); det förra
återges med: om de alla föra
gemensam talan, det senare: om
hvar och en på sitt sätt påstår
sig äga [jorden].Eg-tina säl. XVIII.
171
XVIII. Vm æn sinleþis kænnis huar uiþ; ok egh æpti
iorþa delu Lionga þing stæmna.
Nu æn sinalund kænnis huar uiþ iorþina, þa skal han
særlytis firi huarium uæria. §. 1. Nu skal egh æfte iorþa
delu Lionga þing stæmna ok egh æfti þing ælla fæmtir 5
buzs eþa sea.
XIX. Um æn þön delas uiþ, fånga fæþrini ok forna
fæþrini.
Nu delas þer uiþ: annar kallar fång ok annar
fæþrini, bor huarghin þerra a ok kippas um sk}ddir, þa io
skal fæþrini standa ok fång firi ganga; nu bor hin a, sum
fangit hauær, þa rinda fång fæþrini. §. 1. Nu delas þön
uiþ, forna fæþrini ok fånga fæþrini, ok kippas um skyldir
ælla auærka baþir þæt, sum þer dela um, þa skal forna
fæþrini standa ok fånga fæþrini firi ganga. Nu bor hin 15
a, sum fånga fæþrini kalla, þa rindær þær fånga fæþrini
forna fæþrini.
3. "han näml. jordens
innehafvare.
4, 5. æfte iorþa delu-------
ok æfti þing ælla fæmtir o:
sedan jordatvisten i vanlig
ordning förekommit vid tre ting
och tre fämter (Ordb.).
6. ~buzs eþær, se sid. 96b.
7. Delas 1. uiþær (uiþ) delas
vb. dep. Tvista inbördes; þön
är ntr. pl. hänförande sig till
de två följande substantiven,
hvilka stå såsom subjekt och, så
att säga, personifieras.
7, 8. Fånga fæþrini n. jord,
som man ärft af sin fader 1.
annan släkting, som icke ärft,
utan förvärft densamma (s. k.
aflingejord); motsatsen är forna
fæþrini o: fädernejord eller
annan arfjord, som från äldre tider
varit arfjord inom släkten.
10. a [iorþinne]
10. Kippa (isl. =) vb. tr.
^Draga, rycka (bibehållet i
nysvenskans kippa efter andan,
kippa på sig skorna), kippas vb.
dep. brottas, tvista; pp är
möjligen assimilation, jfr nyländska
barnspråkets vili kimpas o kampas
(en lek). Öfvers, tvista om
hvilkendera skall uppbära afrad
(skyldir), nämligen af den
utarrenderade jorden.
11. firi ganga o: framgå [med
bevis]. Förkl. den, som påstår
sådan rätt, som grundar sig på
fång, skall framgå med bevis
för sin rätt, annars gäller
orub-badt den andres påstående om
arf (Ordb.).
12. Öfvers, fång
skjuterundan fäderne, d. ä. har företräde
framför påstådd arfsrätt.172 Eglma säl. XX.
XX. Vm æn kirkia uill eghn sinni ur sta|) köpa ælla
klostær, ok huru þe hemuld fk
Nu will kirkia eghn sinne ur staþ köpa, þa skal
biskupe til sæghia ælla prouasti, köpa til iamnaþa, firi þy
5 at ughurmagha köp ælla kirkiu ma egh annurlund köpa,
utan til bætra; kæris þæt, þa skal til iamnaþa ælla köpit
atær ganga. §. 1. Nu uill kirkia ælla klostær eghn sina
sælia, hon höre egh til atærbuzs. §. 2. Köpe biskupær
eghn ok dö han, þa æruir han kirkian, æn han hauær egh
io skåp arua, ok þa iorþ, sum han köpte, þa uæri sua þæn
biskupær, sum æfte han kombær, sua sum fæþrini sit,
sa-muleþ klostær ok kirkia. §. 3. Nu æ huar bonde skal til
hemuls lita, þa liti til hemuls biskupær, klostær ok kirkia.
XXI. Um ughurmagha iorþa skipti, ælla hans iorþ
15 sæls firi lösöra.
Nu ma egh ughurmaghans iorþ skiptas, utan til bætra
ælla til iamnaþa. Warþær hans mals man sua fatökær, at
han orkar egh þön ughurmagha börn föþa, þa skal han
andrum þerra frænda til sighia, at han taki ok föþe þem,
20 ok egh þerra iorþ sæli. Wiiyian egh, þa skal han til þingxs
fara ok þær uitra ok siþan dorn taka at þerra iorþ firi
lösöra sælia þöm föþa mæþ, ok egh ma han ælla firi lösöra
1. eghn ur staþ köpa: se
ofvan sid. 123a.
5. Köp kan äfven betyda det
köpta 1. på annat lagligt sätt
förvärfvade, hvarför man här
kan öfversatta: öfverinages eller
kyrkas egendom får man ej
bort-skifta annorlunda än mot bättre.
6. Konstr. þa skal [köp]
til iamnaþa [ganga] d. ä. skiftet
skall så rättas, att kyrkan får
lika god jord igen som den
bortskiftade.
8. Öfvers, hon behöfver ej
hembjudas [den förre ägarens]
släktingar till inlösen; atærbuþ
n., se vb. atœrMufa sid. 153a.
9, 10. Det villkor, som
in-nebäres i orden æn han hatteer
egh skaparua, förutsätter, att
Skenninge mötes beslut af år
1248 ej ännu trädt i gällande
kraft eller åtminstone ej
allmännare börjat tillämpas vid den
tid, då lagen skriftligen
àffatta-des.
13. til hemuls lita o: söka att
skaffa sig hemul, se sid. 163a.
14. ælla [æn] hans iorþ
18. ughurmagha börn o: barn,
som äro öfvermagar, jfr nysv.
gossebarn, flickebarn.
21, 22. Öfvers, och sedan
taga dorn därpå, att han fårEgiina säl. XXI. 173
þerra iorþ sælia. §. 1. Nu æn ughurmagha iorþ sæls firi
lösöra, þa ma han innan þry ar atær ryua köpit, siþan
han uarþær maghanda man; ryuær han egh innan þry ar,
þa a þæn uitzs orþ halda, sum fangit hauær. Ælla ær han
utan landzs ok ær maghanda man, kombær han hem, þa 5
ma han atær ryua innan nat ok iamlanga; kærir han egh
innan nat ok iamlanga, siþan han hem kombær, þa a hin
uitzs orþ halda, sum köpt hauær.
XXII. Vm æn bröþær boa i bo saman, þa ær þæn
ælzsti köpgildær. 10
Nu æru bröþær i bo saman, þa ær þæn ælste
köpgildær til alls þæs, sum þer aghu, firi utan egh ma han
fæ-þrini þerra ur staþ köpa, ællas alii haldin a fæstum ok egh
en þerra.
XXIII. Um fostra, æn bonde uill uan sina andrum sælia. 15
Nu bor fostre i bo, þa will bonde uan sina sælia, þa
skal fostra mæþ fæstum köpa.
XXIIII. Vm æn man köpi möllu uærk ælla fiskia ok
lagh hæfþar.
Nu köpir man möllu uærk ælla fiske uærk, kombær 20
a lagha hæfþum, aghe uitzs orþ at uæria. Ær obygt, þa
gangi til skiptis; taki sua attungær sum attungær.
sälja deras jord för lösören för
att föda dem med (= bekosta
deras uppehälle).
13. Fæst se sidd. 115a o.
137b; däraf talesätten halda a
fæstum 1. halda a fæst o:
högtidligen stadfästa ett köp (om
säljare), halda a fæstum o"k
tøpum (om gif vare).
17. Detta är det enda fall,
då fæst behöfdes vid köp af
lösegendom. — Här spåras
vars-form, se Lind: Om rim s. 89:
þa skal fostra
mæþ fæstum köpa.
18. Fiski pl. fiskiar, f. 1)
Fiske, 2) = fiske uærk, fiski
gar J) ær o: stängsel, som bygges
i åar för att fånga fisk.
21. obygt o: icke upptaget
af fiskevärk: subjektet (uatnit?)
underförstås.174
Vinsorfa B. L
Hær byrias uinsorþa balkær, i hanum tælias flokka
þrættan.
L Nu uill bonde þræl sin sælia ælla kuika þæn, sum
horn ok hof hauær.
5 Nu will bonde þræl sin sælia, han skal mæþ uin ok
uitni köpa sum hæst. Nu kuika allan þæn, sum horn ok
hof hauær, þa skal mæþ uin ok uitni köpa, for utan höns
ok gas, hund ok kat, skapat klæþe ok skæpt uakn,
skal-pat suærþ, giort gull ok siluær, læst hus ok doraþ: þæt
io skal alt mæþ uin ok uitni köpa.
II. Um æn man fa hus mæþ uins orþe, þön mughu
egh at leþzsnum ganga.
Nu kan man fa hus mæþ uins orþe, þön nytir egh at
lezsnum ganga. Kunnu þön klandas, þa stæmne þæn, sum
15 fangit hauær, uininum ok uinin salanum. Koma þer innan
lagha fæmtum, þa ær þæt got; koma þer egh, þa lati tua
suæria, at uin ok sali æru utan lands ok laghsaghu ælla
i lagha forfallum; stande siþan innan nat ok iamlangda.
Kombær han egh æn þa, þa giui ut husin ok mæþ þrea
20 markær.
1. Uinsorþ (af uin se sid.
10la och ändelsen -orþ se sid.
147a) n. Mäklares befattning vid
köp af lösegendom; uinsorþa
balkær o: balken om köp, som
skola ske med mäklare och
vittnen.
7. f or utan jfr sid. 49a.
7—10. Att en regelbunden
värsform här en gång
förefunnits, anser Lind (anf. arb. s. 67)
högst sannolikt. ,,Man har
tydligen i götalagarna haft en
versifierad formel, som angaf de
viktigare handelsartiklar, hvilka
borde köpas med vin och vittne.
Äfven i svealagarne finner man
lämningar af en dylik formel.u
8. Öfvers, tillskuret kläde
och med skaft försedda vapen
(t. ex. spjut, pilar).
14. Öfvers, händer det att
de (= köpet om dem) klandras,
se sid. 123b.
18. stande [malit] siþan
19. I st. f. kombær han skulle
man vänta koma þer, nämligen
uinin o"k salin.Vinsorpa- B. III. 175
III. Um æn þæn klanda, sum sålde, ok huru uins eþ
skal ganga.
Nu klandar sialuær þæn, sum sålde, þa skal hin uæria,
sum fangit hauær, mæþ eþe fæmtan manna: ens þæs, sum
þær uar, at han ,,uar at þy, sum ir delin um, baþi böna uin 5
ok lagha uin", ok sua tue köpa hans, at þer uissu ok uiþ
uaru, at han fik mæþ uin ok uitne; þæt aghu þer suæria
ok tolf æftir, at þer suoru baþe sant ok lagh. §. 1. Nu
ær þæt hema mæþ bondanum, ok annar man sighær sik
þæt köpt haua, þa aghe han uitzsorþ at dylia, at han sik io
aldrigh af hænde. Nu æn hin kombær bort mæþ þy, sum
han köpti, þa aghi han uitzs orþ, sum saght ær, utan han
ræni þæt.
IUL Vm æn man ræni ælla stial, þa dyli ranit.
Nu æn han rænir ælla stial þæt, þa dyli först ransins 15
ok uæri siþan. Gitær han egh dult, þa böte, ok aghe þæn
uitzs orþ, sum æfte kære, dylia, at han sik aldrigh afhænde.
Þy a han dylia, at man ma aldrig sik ræna til uitzsorþa.
Þæt aghu tue suæria ok tolf æftir, at þer suoru baþe sant
ok lagh. 20
1. Uins eþær m. Ed, som
gås af uin, två vittnen och tolf
män.
o. at fy [köpe], sum
o. Jr, isl. år, 2 pers. pron.
plur., däraf med apokoperadt r
nysv. I, jfr uir sid. 150a.
5, 6. Böna uin (af &ørø f.
bön, begäran) m. anmodad 1.
tillkallad mäklare. Här är ett
edsformulär, där böna uin och lagha
uin sättas såsom två särskilda
saker, fastän därmed menas
samma sak näml. lagligen
anmodad uin (Ordb.)
6. ok sua [skulu suæria] tue
"k"öpa hans
9. þæt näml. det föremål,
hvarom sedan tvist uppstår.
14. Att öfverskriftens
innehåll icke får tagas efter orden,
faller af sig själft; meningen är
naturligtvis: om han falskeligen
"beskylles för rån eller stöld. Ett
sådant elliptiskt uttryckssätt är
i lagen ganska vanligt.
19, 20. Bortlämnas de
öfverflödiga orden þæt och þer,
får man en half strof i kviðuháttr
(Lind a. a. sid. 71):
aghu tue suæria
ok tolf æftir,
at suoru baþe
sant ok lagh.176
Vinsorpa B. Y.
V. Um æn man fa mæþ lönda lasti köpa, þa skal han
innan fæmta atær biuþa.
Nu far maþær mæþ lönda läste köpa, þa skal innan
fæmtar atær biuþa þöm, sum sålde. Dyli þæs mæþ eþe, at
5 han sålde egh mæþ lönda läste; orkar egh eþe, gange atær
köp þerra.
VI. Vm æn klandas firi manne þæt, sum han fangit
hauær, ok um uitzs orþ ok huru leþa skal ælla
i tak lata.
io Nu klandar man firi manne þæt, sum han fangit
hauær, kallar af sik stulit uara, þa skal i tak lata um fæm
nætær; köpin skal til uinsins tala. Ær uin ok sali innan
lands, þa skal han a förstu fæmt leþa til uinsins ok uinin
til salans. §. 1. Nu ær egh uin ælla sali hema, gangi til
15 mæþ tueggia manna eþe ok uiti þæt a försto fæmt, at þy
leþir han egh, at uin ok sali hans haua lagha forfall. Þæt
ær lagha forfall: ær sialuær siukær ællas ok egh hema.
Takx til andra fæmt fæmtan nätta, aghe samu uitzorþ. Nu
æn þæt kombær i fæmnatta tak, þa skal han lata tua mæn
20 suæria; lattær han egh suæria, þa böte þre markær ok taki
siþan til fæmtan nätta tak. Þa skal han ok lata tua mæn
suæria, at uin ok sali haua san forfall. Þa skal lata i
ma-naþa tak, siþan nytir egh længær forfalzs eþær. Þa skal
lata i halfs iamlanga tak; þa skulu ok tue suæria, at þe
1. Lönda last ær (af löna,
se sid. 16b) m. fördoldt fel;
"köpa mæ]) lönda läste o: köpa
något, som har fördoldt fel.
2. Ordet fæmt liar här sin
ursprungliga betydelse: tid af
fem dagar.
8. lef a nämligen til uinsins
ok salans.
9. Öfvers, sätta [det
klandrade godset] i kvarstad.
12. Öfvers, köparen skall
[vid domstol] tilltala mäklaren.
18. Öfvers, bestämmes en
andra femton dygns fämt; fæmt
betyder här en sammankomst,
därvid på en viss dag, först
efter fem dagars och sedan efter
längre tiders förlopp, ett tvistigt
ting skulle framhafvas (Ordb.).
20. Objektsatsen till stiæria
underförstås, men är tydligen
densamma som å r. 22, näml. at
uin ok sali haua san forfal.
24. i halfs iamlanga tak c:
i ett halft års kvarstad.Vinsorpa B. VI.
177
æru utan lands ok laghsaghu; bristær hanum ok þæn eþrin,
þa böte þrea markær. Þa skal ætla af första dagh, sum
klandaþis, ok alla fæmtir innan, þa skal ganga i nätta
tak ok iamlanga. Kombær han æn þa a landamærit, sum
hemföþu uill uita ok hemult uill gæra, þa ær þæt got; kom- 5
bær han egh, þa a hin sik þær urþiuua gæra, sum köpt
hafþe mæþ uin ok uitne. Suæri uinin sua ok biþi sik sua
Gudh hialpa, at ,,þa iak þætta uingaþe, þa uisse iak egh,
at þiufstulit uar", ok suærin tue sua, at ,,uir uarum uiþ, þa
þætta uingaþis", ok tolf æftir, at þe suoru baþe sant ok lagh. io
Ok gömi uinin sik þær firi, at han suæri ækki mer æn
en-tima, ok köpin göme sik, at han suæri ækki i wins
eþi-num; þaghar þæn eþrin ær gangin, þa uari köpin saklös.
§. 2. Nu hauær han egh uinin mæþ sik til landamæris, þa
wari köpin sakær til fiuratighi märka ok egh lif sit låte. 15
Suær antuiggia vinin ælla vinsins arwe ok bristær hanum
eþrin, þa böte fiuratighi markær, ok alii hini eþane, sum
för suorus, þe ganga up. Köpin suæri in til uinssins ok
ma egh uiþ taka at osurnu. Huar sum forfall skulu koma,
þa skal suæria ok egh bæra. Þa skal vin wirþning uarþa, 20
fa antuiggia af þem, sum han baþ i vinsorþit, ælla sialuær
2. Ætta vb. tr. räkna, beräkna;
ordet fins ock i isl. samt i flere
landsmål, men vanl. i bet. ämna,
mena. Schlyter förklarar i Ordb.
detta ställe så: då (när en tid
af natt och år skall bestämmas),
skall man räkna [tiden] från den
dag, då klandret först skedde, så
att alla de förut bestämda
fämterna blifva innefattade i den
sista terminen af natt och år.
5. Hemföþa f. Det
förhållande, att en träl eller ett
fäkreatur blifvit födt hemma hos
någon viss person; liemföþu eþær
o: ed, hvarigenom den, hos
hvilken en träl eller ett fäkreatur
blifvit klandradt, bekräftar, att
trälen 1. kreaturet är hemmafödt.
8. Uinga vb. tr. Såsom uin
vara närvarande vid köp med
den honom åliggande skyldighet
i afseende å den köpta saken;
þa þætta uingaþis (r. 10) o:
såldes med vin och vittnen.
18, 19. Öfvers, köparen
styrke med ed sitt påstående
mot vinin, och denne må icke
mottaga saken (d. v. s. stå till
ansvar), om ej köparen svär på
att han varit vin; uiþær taka,
uiþ taka vb. tr. vedertaga,
mottaga.
20. Öfvers, med ed styrka
och ej [endast] anmäla.
20. uirþning uarþa o:
ansvara för värdet.
21. han ack. (objekt).
12178
Vinsorpa B. VI.
ut gialda; ok siþan skal vinin dylia mæþ eþe, at ,,þa iak
uingaþe, þa uisse iak egh, at þiufstulit uar", ok gæri sik
þær mæþ urþiuua ok lati þem uirþningina, sum köpte, ok
kæri a þæn, sum han baþ i vinsorþit. §. 3. Nu takx til
5 manaþa tak, þa hialpær hanum egh længær forfals eþær,
utan han se utan lands; þa skal mæþ tuem suæria, at uin
ælla sali æru utan lands ok lagh saghu; þa ma egh længre
leþa æn til landamæris. Nu kan man lata i fæm nätta
tak ælla i fæmtan nata tak ok afgiptis siþan ok uill egh
io fylghia taki sinu, þorf egh leþa til landamæris. Nu æn þer
skulu þær uiþ kuma, ær hemföþu eþ föra uilia, kuma egh
þær i mot, þa skal hin sik til uita, ær uiþær kænnis, mæþ
tuem mannum ok sialuær han þriþi, at þæt ær af hanum
þiufstulit ok han aldrigh afhænde sik. Sua æ huar egh
15 kumbær hemuld innan lagha leþsnum, þa gange hin sua
til sins, sum mist hauær, sua sum nu ær saght. Ær egh
sa-lin innan lands ok hæraþe, þa skal köpin uiþær landamære
urþiuua gæras mæþ uin ok uitne, at han köpte ok uar
aldrigh þiuuær at. §. 4. Nu a uinin þæssin uitzs orþ, at »þa
20 ir uiþær köptins, þa uar iak at andru uin ok egh at þessu";
þa skal þæt hæræzs næmd uita, huarr þera sum sannare
hauær swrit. Nu gangær uin uiþ uinsorþe ok leþe til hins,
sum sålde, nu will han egh uiþær ganga, at han hauær
salt, þa ær þæt uinsins uitzs orþ uita sik til uinsorþsins.
9, 10. Öfvers, och afstår
sedan [från sin talan] och vill
ej fullfölja sitt tak (nämligen
genom bestämmande af nya
förlängda tider).
11. Uiþær kuma, uiþ kuma
1) vb. intr. komma tillstädes, 2)
vb. tr. komma åt, träffa.
11, 12., [ok] kuma egh þær
i mot o: och komma ej dit till
mötes, infinna sig icke där.
12. sik til [fæar] uita
14, 15. Öfvers. Såframt [det
klandrade godset] icke blir
he-muladt, när det blifvit ledt till
tredje säljaren,
19. þæssin är ack. pl. ntr.
Nom. sing. m. är þænni, äldre
þæssi, som tidigt försvinner ur
fsv. (i Gottl. Hist. l finsjfe^");
den nyare formen þænni har
utgått från ackusativen. ^Uitzs
orþ betecknar här det, som skall
bevisas, själfva bevissatsen"
(Ser-lachius: Om klander å jord
enligt de svenska landskapslagarna
s. 24).
20. andru och þessu hänföra
sig till ett underförstådt köpe.
24. Öfvers, då är det vinins
skyldighet att bevisa, det han
var mäklare vid köpet.Vinsorpa B. VI.
179
Nu will han egh uiþær ganga, sum uinin ær, þa a þæn
uitz orþ, sum köpt hauær, uita þæt, at ,,þu uast at þessu
uin, þa iak köpte". Nu ma aldrigh uinin dylia uins orþit
um þuært. §. 5. Nu æn uinin skal uirþning ut luka ok skill
þem a, þa aghe vinin uitzs orþ mæþ eþe fiughurtan manna, 5
at fult ær atærguldit firi þæt, sum han hanum uingaþe. Nu
kan uin uilin uara ok sæghær mere uirþning uara, æn hon
uar, þa skal hin uita, sum ut a gæra ok han baþ i
uins-orþit, uita þæt mæþ eþe fiughurtan manna, at ,,iak baþ þik
egh firi mera i uins orþ, æn nu ær ut lukit",ok gialde æ io
kuikt kuiku gen ællas pænninga. §. 6. Nu sitær en þerra
kuar ok sighær egh sua uininum til, at vinin ma þær til
koma til höghstu fæmtan nätta fæmtinna sum nokor þæn,
sum sålde, þa hauær han firisitit uirþinginne, ællas uiti
mæþ eþe fiughurtan manna, at han fik timilika sua hanum 15
buþ, at han matte timilika hanum til fæmt koma. §. 7. Nu
gangær hin uiþær, at han hauær salt, þa skal han hemult
gæra þem, sum han sålde. Ær þæt kuiki, þa skal han þæt
uita, at han atte ok hema födde, ,,ok þær diþi miolk ok
2. Äfven i isl. hade vb. vera
(vesa) jämte det nyare vart ett
äldre väst i 2 pers. sg. pret. ind.
4. Um þuært (af adj þuær]
o: tvärt om. Stadgandet bör
fattas så, att vinin aldrig må
blott genom att tvärt neka
bestrida påståendet, att han varit
vin, men han kunde svärja,
såsom säges i början af paragrafen.
6. Öfvers, full ersättning
är gifven för det, som han i
egenskap af vin biträdde honom
att köpa.
7. Uilin adj. Partisk,
besläktadt med subst. idld f. väld,
partiskhet, hvaraf uilda maþær
o: man, som partiskt gynnar
någon af de tvistande.
8. sum ut a gæra o: som
bör utbetala [värdet].
13. ,,Verba sum nokor aut
delenda videntur, aut eorum loco
ok legendum", Schlyters ed. påg.
158 not. 67. I förra fallet bör
koma tagas såsom vb. träns, i
bet. göra att något kommer L
sker, skaifa, och dess objekt blir
þæn, sum «rø^e(seG-loss.s. 310a),
hvilket skulle passa väl ihop med
paragrafens slutord. Betänkligt
är blott det, att koma först
konstrueras med objektet (þæn) i
ack. och sedan med obj. hanum
i dativus, ehuru visserligen båda
kunna begagnas (Gloss.
upptager blott dat., men se exemplen,
som anföras i Ordb.).
19. ok moþur spina: det är
troligt, att ok är skriffel för or,
jfr formulärets ordalydelse i VGL:
af moþor spina.180 Vinsorpa B. VI.
moþur spina, ok aldrigh afhænde iak mik, för æn uiþ
þænna man".
VIL Um skapat) klæþe ælla suærþ ok hus, þön skulu
all mæþ eþe hemul gæras,
5 Nu æn þæt æru klæþe, þa skal han uita þæt, at han
læt skapa ok skæra ok han atte nyt ok onöt. Nu æn
þæt ær suærþ, þa skal han þæt uita, at han læt skyggia
ok skalpa, ok han atte nyt ok onöt. Nu æn þæt æru hus,
þa skal han þæt uita, at han læt af stumne hugga ok gæra.
io Þæssin all skal han mæþ eþe hemul gæra, sua sum
hem-föþu, ok 7,iak afhænde aldrigh mik i laghum manna, för æn
uiþ þænna man". Nu orkar han egh eþe, þa a hin til sins
ganga mæþ eþe surnum, at ,,þætta uar af mik stulit"; þæn
skal þæt uita, sum klandaþi. §. 1. Nu klandas þæt
15 firi manne, sum han hauær köpt, ok köpis egh mæþ uin ok
uitne. Klandar þæn sami, sum sålde, þa uæri mæþ eþe
fiughurtan manna sua, at han fik af hanum mæþ hans
uilia ok fullum uiþær gialdum; klandar annar æn þæn,
sum sålde, ok leþis till þæs, sum han fik þæt af, uill han
20 egh uiþær taka, þa suæri in til hans mæþ eþe fiughurtan
manna, at han fik þæt af hanum. §. 2. Nu a egh man
hemföþu sina i tak lata; han skal suæria, sum skilt ær,
mæþ ofæstum eþe a broa fiol sinne. §. 3. Nu ær sali
utlændis ælla win, þa skal i lagha tak lata: þæt æru fæm-
25 tan nætær; kombær han egh æn þa hem, þa skal lata i
6 ff. Märk de på gammal
värsform tydande uddrimmen i
s&apa ok sføera, «s&yggia ok
s&alpa.
9. han læt af stumne [tree]
hugga ok [hus] gæra. — Stumn
(isl. stofn) m. stubbe; synonyma
ord äro i lagarna stumber, stubbi
och stuver, hvilka nu med
sönderdelad, men likartad betydelse
återfinnas i de ny sv. stubbe d. ä.
trästubbe, stubb (åker- 1. ängs-
stubb), stomme o: skrof,
uppränning, utkast, stom o: ett till
vissa ändamål anslaget hemman
(stumn: stom = stanin: stam),
stuf o: rest af en tygpacke.
11. i laghum manna o:
enligt lag.
21, 22. Öfvers. Man skall
ej i kvarstad sätta kreaturet,
hvilket man vill bevisa vara
hem-nå af ö dt,
23. Broa fiol L Förstugubro.Vinsorpa B. VII.
181
manaþa tak; nu kombær han egh æn þa hem, þa skal til
ganga mæþ tuæggia manna eþe at uita þæt, at win hans
ælla sali æru utan rikis ællar a flut lande. Þa skal lata
i halfs iamlanga tak; kombær egh æn þa, þa skal lata
ætla af första dagh, sum klandaþis, alla fæmtir innan. Þa 5
skal lata i nätta tak ok iamlanga; kombær egh æn þa,
þa a hin til sins ganga, sum mist hauær, mæþ tuæggia
manna eþe ok sialuær han þriþi, at ,,iak hauær ræt kænt, ok
þætta ær mit, ok osini heman gik". Þa skal huar köpin
ganga til sins uins ok huar uinin til salans mæþ surnum io
eþe, at þæt löstis æftir lagha fæmtir, ok ,,þy ær iak
uær-þær til uirþning minna ganga". Æ sua mang köp, sum i
æru kumin, þa gange huar til uirþning sinna. §. 4. Nu
köpmalum, þa koma i manga sældir, þa skal huar köpin
leþa til uinsins ok uinin til salans. Koma i þrea sældir, 15
þa skal til þriþiu såld leþa, þær skal han sit lösa, sum
klandar. Egh ma han længær leþa, utan han se inrikis, sum
3. Flut land n.
sammanställer Schlyter med isl. flötti
flykt och öfversätter det i Gloss.
till ÖGl. med ,,landsflykt", i
Ordb. ,,det land, där en
bort-rymd 1. landsflyktig vistas". Men
med rätta anmärker Tamm i
Uppsalastudier s. 33 f., att denna
sammanställning icke gärna kan
vara riktig, då ordet ej är
skrifvet med o: flut — fortfar han
— är nog det vanliga fsv. flut
n. = isl. flöt o: flytning, och
flutland är egentligen ,,land som
flyter": en poetisk beteckning
för ett fartyg, som färdas på
sjön; a flutlande således: på
sjöresa.
o. Se ofvan sid. 177a.
9. Osini, osinum dat. sing.
o. plur. af osin n. ett ondt
tillfälle, en olycklig stund; dessa
ursprungliga dativformer nytjas
adverbielt i betydelsen:
olyckligtvis, l Närpesmålet i
Österbotten brukas osinas (och synon.
fasinas) dels som adverb, dels
som utrop, hvilken senare
användning af osinom äfven
anträffas i Flores (enl. Rydqvist:
Sv. Spr. L. bd V s. 137.
11. Lösa vb. tr. 1) Göra lös.
2) Upplösa. 3) Göra fri. 4)
Medels bevisning af sin
eganderätt återtaga egendom, som
blifvit bortstulen och sedan
återfunnen i en annans förvar (h. 1.).
5) Lösa med penningar. 6)
Betala, ersätta.
12, 13. Öfvers. Huru många
köp, som än må hafva
mellan-kommit, så ...
14. K o n s t r. þa manga sældir
koma i köpmalum o: då många
försäljningar inträffa i mål, som
angå köp.182 Vinsorpa B. VIL
firi hemföþu will uita. Siþan skal huar til uirþning sinna
ganga mæþ surnum eþe, sua sum för uar skilt. §. 5. Nu
kænnas tue uiþ et köp, kallas baþe köpt haua mæþ uin
ok uitne, þa skulu þer henmls manne sinum til sighia; han
5 skal uald haua hemula huarium þerra han uill hældær
mæþ eþe tuæggia manna þerra, sum þæt uissu, ok tolf
æftir, at »þik sålde iak ok þæmma aldrigh"4. Þa skal þæn
haua, sum hernuld fylghir.
VIII. Vm strætis köp; ok bondans son ær egh köpgildær
io mera æn at åtta pænningum ok egh kona hans.
Nu köpir man a stræte, egh mæþ uitne, þæt kalla
strætis köp. Nu klandas þæt firi manne, sum han fangit
hauær, ok kombær egh hinum uiþ, sum sålde hanum, þa
uiti þæt mæþ tuæggia manna eþe, at han köpte a stræti
15 ok gæri sua sik urþiuua; haui firiköpt uirþning sinne, ok
hin gange til sins, sum-a mæþ surnum eþe, sum osinum
hauær mist. §. 1. Nu ma egh bondans kona mera köp
gæra æn til åtta pænninga. Nu ær bondans son oskiptær
uiþær han, þa ær han egh at meru köpgildær æn þræll
20 hans.
IX. Um æn man köpe uiþ þæn, sum egh ær köpgildær,
ælla mæn skiptas gæwm uiþær.
Nu köpir man uiþ þæn, sum egh ær köpgildær; gange
atær köp þerra ok böti siax öra, æn köpit ær minna æn
3. "kallas o: påstå sig
7, 8. Här är spår af
vars-form, se Lind: Om rim s. 89.
þa skal þæn haua,
sum hemuld fylghir.
9. Strætis köp n. Köp, som
göres på gatan utan vittnen;
stræti äfven i isl., dän. strœde,
ägs. strcet, e. street, f ht. straza,
nht. strasse, alla tidiga lån från
lat, stråla se. via af sternere:
utbreda, jämna. Motsvarande
nordiska ord är gata.
11. Textkodex har skallar,
i Lefflers ed. ändradt till kallar.
13. Öfvers, och kan han
ej träffa den, som sålde åt
honom,
22. Gæf f. och gaua f. 1)
Gåfva. 2) Städja för arrenderad
jord, se BB 9: pr. Då köp 1.
skifte af lösegendom afslöts utan
uin, skedde det enligt VGl. och
ÖGl. under sken af ömsesidiga
gåfvor, då den ene sades giua
och den andre löna (Ordb.).Vinsorpa B. IX. 183
mark uært; ær köpit mark uært, sum þer köptus uiþær, þa
böte firi þreia markær. §. 1. Nu skiptas mæn gawm
uiþær ælla giuær man andrum lösöra, klandar þæn sami,
sum gaf, þa uiti sua mæþ eþe fiughurtan manna, at ,,han
gaf ok iak lönaþi". Klandar annar, þa lete hemuls þæs ha- 5
num gaf; will han egh uiþær taka, þa uiti mæþ fiughurtan
manna eþe, at han gaf hanum; þo matte han giua, at egh
uare uin til.
X. Vm æn bröþær sitia i bo saman.
Nu sitia bröþær i bo saman, þa ær þæn ælzste köp- io
gildær ok egh flere, utan eghn þerra skal ur staþ lata; þa
skulu þer allir a fæst halda.
XI. Um æn þe köpas uiþ, sum egh æru köpgildi.
Nu köpas þer uiþ, sum egh æru köpgildi; kærir þæt
bondi, þa taki huar sit atær ok uarin baþir saklösi. 15
XII. Vm æn bryti sitær i bo manzs, han ma egh köp
gæra hældær æn þræll hans.
Nu sitær bryti i bo manzs ok han ær þræll hans, til
þæs bos skal tilseu man vara; han skal köp gæra ok egh
þræll hans. 20
XIII. Um æn man gær köp mæþ uin ok uitni ok
kallas rantakit uara, ællas na egh hemuld.
Nu gær man köp ok far mæþ uin ok uitni, nu
klandar man firi hanum ok kallas rantakit uara, nu a egh
6. Öfvers, och förkl. vill
han icke mottaga [målet] d. v. s.
icke erkänna, att han är
densamme, som gaf det klandrade
godset.
11. utan o: om icke.
15. bondi o: rätte ägaren;
denna betydelse måste väl här
tilläggas ordet bondi, ehuru af
Schlyter ej angifven såsom
bruklig i Östgötalagen, utan hlott i
Uplands- och Södermannalagarna.
18, 19. Öfvers, och han är
dens träl, öfver hvars egendom
han skall vara tillsyningsman.
19. han d. ä. ägaren,
husbonden.
22. ællas [æn han] nar184
Vinsorpa B. XIII.
rantakit leþa, nu nar han egh hemuld sinne ok egh
lezs-num; lösir hin mæþ eþe, at þæt uar af hanum rantakit,
þa skal ganga til þæs, sum uin uar at, mæþ surnum eþe, at
,,þæt löstis af mik firi rantakit, ok þy ær iak hær uærþær
5 til virþning minna at ganga"; sua skal vinin ganga til
salans.
Hær byrias ræfsta balkær, i hanum tælias flokka siax
ok tiughu.
L Um huru næmd skal gæra.
io Nu will kunungær ræfst sina seia, þa skal hæræzs
næmd næmna ok baþi þer uiþær uara, sum uiþær delas,
1. Na vb. tr. med dat. 1)
Nå. 2) Komma åt, få. Förkl.
köparen får ej försvara sin
äganderätt genom ledning till
fån-gesmannen, utan måste utgifva
det klandrade och får endast
vända sig till fångesmannen
(genom Miniri) för att återfå, hvad
han därför betalt.
2 0.4. Se lösa 4 (sid. 18 Ib).
7. Ræfsta balkær kallas i
ÖGl. den annars vanligen s. k.
Þingmalabalker, möjligen af den
anledning, att där i början talas
om konungens räfst. Ræfst 1.
ræpst, isl. re f st, med synon. i
VGl. ræfsing, isl. refsing (af
ræfsa, isl. ref sa, straffa) f. 1)
Straff. 2) Förbud, fredlysning
(eg. det. kungjorda straffet för
brott mot fredlysningen). 3)
Domstol, ting. 4) Böter, ådömda på
konungsräfst. Med kunungs ræfst
menas konungens domstol, där
hans domsrätt utöfvades på ting,
som hölls i hans egen eller nå-
gon af honom därtill förordnad
mans närvaro. Denna räfst
utgör första början till de sedan
så viktiga räfste- och
rättare-tingen (Karlsson: Den sv.
konungens domsrätt s. 11). — Det i
VGl. brukade uttrycket
hæraþs-ræfst afser däremot
häradsförbud eller fredlysning mot
åvär-kan (= 2 ofvan).
Fiarþungs-ræfst, som omtalas i fl. 4, är
detsamma som fiarþungsþing o:
ting, som hölls inom och för
hvar särskild fjärding; ang. denna
räfst se Karlssons nyss citerade
afhandling s. 22 f. Med
biskups-ræfst (fl. 16) menas förmodligen
detsamma som med liskopsþing
d. ä. enligt ÖGl. ting, där
biskopens domsrätt utöfvades =
kirkiu-þing VM1.
10. ræfst sina seia o: hafva
sin domstol samlad.
10,11. Hæræzs næmd i
Götalagarna motsv ar w hundaris næmd
i Svealagarna o: nämd af män,Eæfsta B. L 185
ok iaka þem, sum næmnas i næmdina; þa skal sanninda
mæn i næmd næmna ok egh uiþærdelu mæn ok egh þera
uilda mæn ællas frændær þera. §. 1. Nu sitær man kuar
ok kombær egh til kunungx ræfst, böte firi þre markær
ælla uiti lagha förfall sin. Þæt æru hans forfall: ær siäl- 5
uær siukær, ælla sitær iui siukum, ælla ær a fiæti fear
sins; þa uiti þæt mæþ eþe fiughurtan manna, at han uar
a lagha forfallum. §. 2. Nu næmnas mæn i næmd, syn ok
uill egh i ganga, hætte uiþ þrim markum.
II. Vm þön mal a kunungx næmd skulu slitas. io
Þessin mal aghu a kunungx ræfst slitas: all ezsöre,
all tuæsuæri, alle olagha eþa, knifs lagh, kunungx
dom-brut, alla iorþa delur, all hö,gh mæle ok all fiæþærtiugh
mal, all morþgiald ok ran ok olagha næmdir, sua ok æn
þri giua enum þiuf sak. 15
III. Um hua fiarþungx næmd skal gæra, ok hulikin
mal þær skulu til bæra, ok um nam, ok huru ræfst
skal skipta.
Nu uil kunungx soknare fiarþungx næmd sea, þa skal
fiarþungxs höfþunge næmd gæra. Kombær bonde egh til 20
boende inom häradet.
Nämde-männens antal var merendels
tolf (Schlyter i Ordb,, jfr också
Hjärne: Om den fsv. nämnden
s. 16, Karlsson: Den sv.
konungens domsrätt s. 19).
6. Sitær iui siukum o: har
en sjuk i sitt hus (Ordb.).
6, 7. Fiœt (isl. fet) n. Fjät,
steg. spår, a f. fear sins o: på
spår efter sitt förlorade kreatur.
8, 9. Mæn är subj. icke
blott till næmnas, utan äfven
till de följande verben, hvilka
anakolutiskt stå i sing. En
annan handskrift har det
gramma-tikaliskt riktigare næmnis man.
10. Kunungx næmd f.
Hä-radsnämd, som vid
konungsräfsten skulle rannsaka. Enligt ÖGl.
borde alltid de mål, öfver hvilka
häradsnämd skulle yttra sig,
af-bida konungsräfsten.
11. ezsöre = ezsörisbrut, en
term, som i ÖGl. alldeles icke
nytjas, se sid. 30a.
13. Högh mæle n. Högmål,
grof lifssak.
17. ræfst har här bet. 4 (se
ofvan) nämligen böter ådömda
på konungsräfsten.
19. Fiarþungx næmd f. 1)
Nämd af inom häradsfjärdingen
bosatta män. 2) Tinget, där186
Eæfsta B. III.
þingxs, þa böte þreia öra; sitær aldær flarþungær kuar,
böte þrea markær. §. 1. Þæssin mal aghu a flærþungx
næmd slitas: all þræmærkis mal, lagh stæmd ok lagh
kal-laþ til lagha soknir, æn þa æru egh iorþa delur ok ær
5 egh Lionga þing för stæmt; þa. æn þæt ær för stæmt, þa
kombær þæt egh til fiarþungxs næmd. Nu æn Lionga þing
ær egh förra stæmt, þa skal næmdin fælla hin firi of sot
ælla annan þera firi uanbuþit, ok egh a han sialuær uæria
sik, huarte hin, ær sotte, ok egh þæn, sum firi uar staddær
io sokninne; ganga þer þær laghum vp a, þæt ær vlagh. Nu
skil þem a: sighær annar lagha soknina uara ut sotta ok
annar sighær egh, þa uiti fiarþungxs næmdin, huat þær ær
sant um. Ær hon ut sot, þa aghu þer fælla annan þera;
ær hon egh ut sot, þa aghu þer egh hana til sin taka.
15 §. 2. Nu uar þæt sua först, æn man uar lagh wnnin, þa
skulde han næma, sua ok firi giald; þa matte egh næma
innan garþzs ok grinda stulpa; næmde han sua, þa hafþe
han firi næmt sakinne ok sinum þrim markum. Þa gafs
denna näm d sitter (fiarþimgsþing),
hvarom jfr Hjärne: Om fsv.
nämnden s. 45 f.
3, 4. Öfvers, alla sådana
mål. i hvilka böterna utgöra tre
marker, då de (näml. målen) äro
lagenligt instämda och kallade
till laga undersökning, om de icke
äro jordatvister (sådana hörde
till annat forum, se föreg, flock);
fa —þar = i si. þær nom. plur.
f., se sid. 3b. Den feminina
formen þa beror antagligen på
det feminina predikativet delur",
logiskt skulle man vänta ntr.
þön, þe, eftersom ordet
hänsyf-tar på mal.
6. þæt näml. tremarksmålet.
7, 8. Öfvers, så skall
nämden fälla käranden för
förföljelse med lagsökning eller den
andre af dem (o: svaranden) för
att han ej gjort rätt anbud; of
sot är pret. part. af of sökia o:
förfölja med rättegång, fastän
man ej velat mottaga sin rätt,
då den blifvit erbjuden;
uanbiuþa vb. tr. ej rätteligen
erbjuda [käranden böter o. a.]
10. Öfvers, gå de ed
däruppå d. ä. angående detta mål.
11. Ut sökia vb. tr. 1)
Utsöka med rättegång. 2) =
uist æmna (h. L), d. v. s. genom
förnyade stämningar (till tre ting)
bringa en rättegång till slut.
13. annan f era o: endera.
14. til sin taka o: egentl,
taga till sig, d. v. s. till
pröfning upptaga.
16. han o: hos honom.
16. Næma vb. tr. 1) Taga
i allmh. (isl. nema, ägs. niman,
ty. néhmeri). 2) Taga nam, panta
hos gäldenär.
18. Öfvers, då hade hanEæfsta B. III.
187
þæt af i Knutzs kunungxs daghum, at egh matte næma, ok
huar, sum næmde, han hafþe firi næmt sakinne ok sinum
þrim markum. Æ firi huat, sum han næmir, huat þæt ær
hældær firi giald ælla firi sak, far þæn döþ ælla akomu,
sum nam gær, uari ogilt, gær han nakuarum akomu uari 5
tuægilt; sua æru ok nu lagh. Þa staddis ok sua, at varþær
man laghwnnin firi minni sak æn gislinga brut, þa skulde
þæt ræfst biþa. Ræfst skulde huart þriþia ar uara; huar,
sum þa fældis, ok uildi han egh böta, þa skulde þing hem
til hans næmnna ok miæta ut sak hans först malsæghan- io
da; þa skiptu þer siþan, sum þingi fulghþu, ok egh
kunungær, utan han sialuær fylghþi. Nu siþan kom þæt sua, at
kunungær takær, huat han ær nær ælla egh. Nu gaf þæt
sua Birghir iarl, at siþan ræfst hauær laghwnnit malit, þa
skal læggia stæmnu dagh, æn þe böta uilia. Uilia þer egh 15
böta, þa skal næmdin, þön sum fælde, hem fara til þerra ok
læggia först af barnanna lut ok sua husfrunna lut, ok af hans
luti læggia ut sua mykit, sum han ær sakær til. Nu uær han
gozssit ok gær nakuarum akomu, huat þæt ær hældær i
garþe ælla utan garzs, þa böte tuægildi, far han nakuat 20
uari ogilt. Nu æn næmda mænnini uilia egh taka firi
hanum, þa botin þreia markær, æn þe haua egh forfall. Nu
genom sitt pantande förvärkat
böterna
1. Konung Knut Eriksson
(1167-1195). Andra hafva tänkt
på Knut Johansson d. långe (1229
—1234). Jfr Hjärne: Om fsv.
nämnden s. 44, Amira: Altschw.
Obl. s. 110 not. 3, Karlsson:
Den sv.kon:s domsrätt s. 10 n. 3.
8. ræfst näml. konungsräfst.
Konung Knuts stadgande, att
räfsten skulle hållas hvart tredje
år, anser Karlsson (nyss anf. afh.
s. 17) föråldradt redan för den
tid, då Östgötalagen nedskrefs,
dels med hänsyn till det stora
antal mål, som hörde till
konungsräfsten, dels emedan räfste-
tingen enligt Västgötalagen skulle
hållas två gånger om året; det
står blott kvar såsom utvisande
den längsta tid, som kunde få
förflyta mellan två räfster.
9. Þing n., vanligen allmän
sammankomst, ting, har här den
speciella bemärkelsen: män, som
sammankallades för att uttaga
böter m. m., som ej blifvit af
den skyldige godvilligt erlagda.
11. sum þingi futghjm o:
som deltogo i förrättningen.
13. takær d. ä. tager del i
böterna.
21. Öfvers. Om
nämdemän-nen ej vilja uttaga böterna af
honom,188
Ræfsta B. III.
æn þæt ær i Götlandi, þa skal þæt, sum bötis, först i þry
skiptas; siþan taki en lut kunungær ok soknari hans,
annan lut biskupær ok soknari hans, ok þriþi lutrin skiptis
i þry: en lut malsæghanda, annan laghmanne, þriþia
hæ-5 razs höfþinga. Nu i Smalandum, þa skiptis ræfst i þry:
en lut malsæghanda, annan kununge, þriþia hæræþe; en
þæn lut takær egh kunungær firi ensak sina. Nu ma egh
taka firi annur mål æn þön, sum i kunungxs ræfst fallas;
takær han firi anur mal, þa böte, sum skils i rans malum.
io IUI. Vm huru garþa næmd skal gæra ok broa.
Nu skal garþa næmd til þæs byia gæra, sum nakuar
grænni kæri til annars, at han hauær skaþa fangit um sit
korn, ok til þæs byia, sum i gærþe ær mæþ þöm, ok egh
til flere byia. Nu skal broa næmd gæra a fiarþungxs ræfst.
15 Nu will hærazs höfþinge broa syn seia, þæt skal uara
mællum pinkizs dagha ok Olafs mæssu; þa skal han tolf mæn
haua af fiarþunginum, þer skulu skuþa þa broa, sum gilda
æru, ok fælla þa broa, sum ogilda æru, ok harr böte firi
1. Med Götland förstås här
Östergötland (Östragötland) i
motsats till Småland (Smaland),
hvaraf de nordliga och östliga
delarna tyckas hafva varit i
afseende å jurisdiktionen förenade
med det förra landskapet, under
det att de öfriga småländska
häraden hade egen lag. Se
vidare Schlyters ed. s. 399 f. och
Styffe: Skand. u. unionst. s. 146.
5. ræfst o: böterna (som å
räfsten ådömts).
6, 7. Öfvers, den ena
lotten tager ej konungen för sin
ensak, d. v. s. i sådana mål,
där böterna tillfalla konungen
ensam. ,,Nisi en pro æn, sed,
scriptum sit" (Grloss. art. en).
8. fallas o: förloras, se sid. 6bf.
10. Garþa næmd f. Nämd,
förordnad att besiktiga en
gärdsgård; "broa næmd o: nämd
förordnad att besiktiga en bro.
13. Öfvers, som med den
[förra byn] har del i samma
gärde
15. Broa syn f. Besiktning
af en bro; "broa syn seia (sea)
o: hålla sådan besiktning.
18. Textkodex har formen
liarr, som onödigtvis i Schlyters
edition (och Lefflers aftryck)
utbytts mot den i andra
handskrifter förekommande varianten huar.
Den på flere ställen äfven i
andra fornsvenska skrifter brukliga
formen liar är nämligen, såsom
Noreen i Arkiv III s. 22 visat,
fullt riktig och t. o. m. äldreRæfsta B. IUL
189
sina bro sua, sum lagh sighia. Þa skal næmdin uita til
mykilixs hon fælde brona, huat hældær hon fælde allan byn
ælla huarn bondan, sum egh hauær bygt. Sua skal ok
garþa næmd uita, huru höght hon fælde garþin. §. 1. Nu
fælle næmd garþ ælla bro ok næmna til mæn, þem sum 5
þöm fælla, þa ma egh eþ amote næmd ganga. Nu æn han
tröstir sik, at han sant hauær, þa skal han sua margha
pænninga i borghan sætia undir kunungx dorn ælla
laghmanzs, sum han ær fældær at. Ær þær san lysn til, at þer
æru orsaki, þa aghær kunungær ælla laghman þem ursaka io
döma, ok næmdin böte, sum þem fælde orætlika; æru þer
saki, botin ok egh a möte næmd gangin. Nu æn næmdin
fælle sua, at hua sum gærþin ælla brona a ok þöm a fa
än huar. Jfr härmed det
ny-ländska frågeordet ha o: hvad.
2. Textkodex har mykilixs,
som utgifvarne icke förstått och
i hvars ställe de därför insatt
varianten mykils (,,lege huru
mykils", Schlyter i en not). Men
mykilixs är — såsom Tamm i
Uppsalastudier s. 34 påpekar —
gen. sing. till det annars icke
i lagspråket uppvisade fsv. adj.
mykiliker (mykilliker) = i si.
mi-killigr.
2. Öfvers, o. förkl. huru
stora bristfälligheterna å bron
varit, hvaraf böternas storlek
berodde (Ordb.).
5. Ang. infmitiven næmna
se sid. 39a.
5, 6. Öfvers, och
namngif-ver de män, som de (näml.
näm-demännen) fälla. — I likhet med
Leffler bibehåller jag här den i
textkodex och en annan
handskrift förekommande f ormen Jörn,
som Schlyter i sin edition
utbyter mot varianten þe. Det
är nämligen alls icke omöjligt,
att ackusativ- (egentligen dativ-)
formen af detta pronomen redan
nu uppträdt såsom nominativ,
jfr förhållandet i flere af våra
dialekt er (wdowa) samt den gamla
dativen, nu nominativen hvem.
7. Trösta (af troster fast,
stark, isl. treysta af traustr) vb.
tr. 1) Stadfästa. 2) Förtrösta,
lita på; trösta sik 1. sær vb.
refl. förlita sig på.
8. Borghan f. l) Borgen. 2)
Kvarstad, taka händer, liktydigt
med tak. — Undir kunungx dom
o: till dess konungen dömt i saken.
9. Lysn f. Upplysning,
underrättelse; wså kan detta f. ö.
okända ord förklaras, om det
ej är skriffel för syn", säger
Schlyter i Ordb. Men i
Söderwalls under utgifning varande
Ordbok öfver sv.
medeltidsspråket citeras ordet från flere
skrifter och som dess betydelse
angifves: lysning, kungörande.
10. ursakær 1. ursakær adj.
saklös, oskyldig.
12. [ef] gangin.190 Eæfsta B. IUL
mæþ lagha skipti, han fælla þer ok næmna ængin til, þa
ma han dylia, at han a egh þa bro ælla þæn garþin
byg-gia; suæri þo uarlika þæn eþin, at synin bry ti egh atær
han.
5 V. Um huru man skal eþa fæsta firi sak ælla firi
giald; þa ær annat sak ok annat giald.
Nu fæstir man eþ firi fult ok fiæþær tiught, þæt ær
eþær þrætylftær, halft næmt ok halft onæmt. Nu fæstir
man eþ firi siax märka sak, þæt ær eþær tuætylftær, halft
io næmt ok halft onæmt. Nu fæstir man eþ firi þriggia
märka sak ælla siæx öra sak ælla þrigia öra sak, þæt ær
tolf manna eþær. §. 1. Nu æn man fæste tolf manna eþ
firi þrigia öra ælla siax öra sak ok falzs þæn eþrin, þa
böte þreia markær fulla, utan þæt firi giald se; falzs tolf
15 manna eþær þæn, sum firi giald ær fæstær, þa falzs han
til gialdzs ok egh til mera. Nu ær annat sak ok annat
ær giald. Dyli man firi kununge ælla malsæghanda ælla
hæræþe ok falzs at eþinum, þa fællis sakin ok mæþ þreia
markær. Nu falzs tolf manna eþær at biskups næmd firi
20 manhælghis mal ælla firi þe eþa, sum man ma egh þiggia
up, þa fællis ut huwzs sakin mæþ huwzs manninum, ok
böte siax markær firi eþin ok sua huar uætis maþrin siax
3, 4. han nårnl. eden; atær
bryta vb. tr. bryta, upphäfva.
5, 6. Förkl. Utfästa 1.
erbjuda sig att med vittnens ed
fria sig i brottmål, som kunde
medföra böter, eller i
fordringsmål. Fälles man i mål af förra
slaget, är påföljden en annan
än i mål af senare slaget.
8. Se nœmna sid. 103ab.
17, 18. Öfvers. Bestrider
man edligen mot konungen eller
målsägaren eller häradet och
brister åt eden, då ...
19. Om biskopsnämden och
hvilka eder, som till dess pröf-
ning och afgörande skulle
hänskjutas, finnes stadgadt i KrB
13; jfr Hjärne: Om den fornsv.
nämnden s. 50 f.
20. Hvilka de eder voro,
som man icke kunde få
efterskänkta (o: þiggia up) eller
genom lösen åt vederparten befria
sig ifrån, säges i fl. 17.
21. Öfvers, då är man fäld
åt hufvudsaken tillika med
huf-mannen (d. v. s. lide samma
straff som han för brottet) och
böte sex marker
22. Uætis maþær rn. (=
vætti o. vatter i VGL): en afRæfsta B. V. 191
markær, sum i þöm eþumin stoþu. §. 2. Nu æn man kræfs
minna æn örtugh giald, þæt ær hans sialfs eþær; kræfs
man minna æn öris giald, þæt ær hans sialfs eþær ok
annars mæþ hanum; nu æn han kræfs minna æn half
fæmti örtugh, þæt ær ok hans sialfs eþær ok annars mæþ 5
hanum. Nu kræfs man half fæmte örtugh; þa byrias þær
först tolf manna eþær. Bristær at eþe oswrnum, þa böte
ut gialdit ok egh mera; gangær han eþin ok bristær
siþan, þa firi menit böte biskupe þreia markær; bristær firi
olagh, böte kununge ok malsæghanda ok hæræþe þreia io
markær.
VI. Vm æn man fæste eþ, ælla huru taka skal uælia
ælla næmna skal tuætylftan ælla þrætylftan eþ ok
foreþis mæn i fiughurtan manna eþe.
Nu fæstir man andrum eþa, þa skal han taka uælia, 15
sum eþin fæstir. Þrea skal han i ual læggia, þe sum
in-hæræþis æru, ok hin skal siþan en af taka, slikan sum
han uill, sum sakina giuær, ok boanda mæn æru. Nu skal
til þrætylftz eþa þri taka uara, til tuætylftzs eþa tue taka
uara, til tolf manna ælla fiughurtan manna ælla fæmtan 20
manna eþ skal en taki uara. §. 1. Nu fæstir man
þrætylftan eþ ælla tuætylftan ælla huat eþ, sum han fæstir;
dem, som svärja i tylftared; vætti
m. betyder ock vittne i allmh.,
vœtti n. (= isl.): ed i
rättegångsmål. Man kunde kanske
lämpligast öfversatta huar uætis
maþrin med: hvar och en af
edgärdsmännen, jfr en iorþattarin
sid. 165a.
1. Märk stoþu pl., ehuru
sum syftar på huar uætis maþrin.
2. þæt ær hans siäl f s eþcer
o: han kan fria sig med sin
egen ed.
"7. Förkl. Vittnen 1.
ed-gärdsmän fattas honom, så att
eden blir osvuren.
8. Öfvers, o. förkl. Går
han eden och brister sedan [i
fullgörandet af bevisningen],
nämligen därigenom, att eden
återgår såsom falsk (mened).
10. firi olagh d. v. s.
därigenom, att eden förklaras ogill
såsom olagligen gången.
13. Öfvers, eller [huru] man
skall nämna dem, som skola
svärja i en dubbel eller
tredubbel tylftared.
17, 18. Konstr. þe sum
inhæræþis æru ok "boanda mæn
æru, ok hin. sum sakina giuær,
skal siþan en af taka192
Ræfsta B. VI.
þa kan takin för döia, æn til ær saght, þa gæri takans
arui þæn sära a ræt, ær hin skuldi haua giort hanum. §.2.
Nu alt þæt, sum þrætylftir ælla tuætylftir eþa skulu uara,
þa skal æ halft næmt uara ok halft onæmt. Nu i allum
5 fiughurtan manna eþum, þa skal tua næmna, þe sum uitne
skulu bæra.
VIL Um huru laghlika skal til eþa sighia.
Nu uill man til þrætylfts ælla tuætylfts eþa sighia;
þaghar enum taka ær til saght, þa ær allum. Nu sighær
io man til eþa, han skal mæþ sik haua tua mæn ok hitta
hema eþa takan. Nu rindær han undan ok uill egh rætta;
standær han a tompt hans ok leþer han ope, se atær i
þerre, þa ær laghsaght til. Nu skil þem a: hin, sum til
saghþe, sæghær, at han uaraþe til eþa sua, at hin uisse,
15 nu nekar han, þa ær þæt takans uitzsorþ, at han uisse
egh, at hanum uar til eþzssins saght; bristær at eþe, böte
1. Til sigilla, til sæghia vb.
tr. med dat. Tillsäga,
underrätta, näml. om eds
värkställande, jfr rad. 7 sighia til eþa
o: tillsäga motpartens löftesman
om att man på en viss dag vill
mottaga den utfästa eden.
l, 2. Eættær m. 1) Rätt,
det som är rättvist 1. bör göras.
2) Rätt, lag. 3) Rätt, rättighet
till det, som tillkommer någon
1. han har att fordra, i
synnerhet böter. Öfvers, då göre
löftesmannens arfvinge, hvad denne
hade bort göra.
3, 4. Of vers. I alla sådana
mål, i hvilka tretylfts- eller
tve-tylftseder skola förekomma, böra
de svärjande alltid vara till halfva
antalet nämda och till andra
halfva antalet onämda. Jfr Hjärne:
Om fsv. nämnden s. 41.
5, 6. sum uitne skulu bæra
d. ä. vara f or ef is mæn.
10, 11. hitta man hema o:
besöka, gå till ngn i hans hem.
11. „ Kanske bör man
till-lägga sik", menar Schlyter i en
not (rætta sik o: göra rätt för
sig, fullgöra hvad man är skyldig).
13. i ferre = i fy o:
därvid; þerre är dat. sing. fem. och
uttrycket förekommer såväl i de
båda YGlagarna som i ÖGl. och
äfven i fn.-isl. i þeiri. Ett
feminint subst. underförstås utan
tvifvel, kanske rif (isl. hrið),
som betyder en viss tid, stund
(Rydqvist: Sv. Spr. L. bd V s.
138, jfr Schlyters bihang till
Ordb. s. 816 f. och Otmans
öfvers, af äVGl. s. 31 n. 16).
15. uitzsorþ o: skyldighet att
bevisa.Ræfsta B. VII.
193
þre markær flri takuillu. Þa a takin haua mæþ sik tua mæn,
ganga i garþ þæs, sum eþin fæsti, ok sighia til um fæmt. Nu
ær egh han sialuær hema, sum eþin skal föra, þa sæghi
til husfru hans ælla hionum hans. Kombær han hem þrim
natum firi fæmtina, þa skal eþin föra; þa agha þe fæmt a 5
miþ munda sökia, sum dela.
VIII. Vm æn þe koma a fæmt, takin ok sakin, ok
kombær egh þæn seia skal ælla hans forfall, ok rænis bok
af manne, ælla suær taki wilt eþzsöre uiþær.
Nu kuma þer a fæmt, takin ok sakin, nu tæl takin io
uætte fram ok will uita eþzsörit, ok þæn ær þær, sum föra
skal, nu kombær egh þæn, sum seia skal; koma forfall
hans, þa a eþrin andra til sæghn. Nu kombær huarghin
þerra, aghe aldrigh siþan þæn eþin seia. Þa skal han haua
1. Takuilla f. Oriktighet 1.
underlåtenhet i uppfyllandet af
den förbindelse taki ingått (för
edgång).
5, 6. Öfvers. Då böra de,
som tvista, infinna sig på
fämten kl. 1/22 på dagen. Miþ
mundi m. midt på dagen,
räknad från Id. l/2S om morgonen
till 1/28 på aftonen, således kl.
!/22 e. m. Denna benämning
upplyses af isländingariies
tid-räkning, hvarom se vidare
Schlyter i Ordb. s. 442a.
7. Saki m., egentligen svag
böjningsform af adj. sakær, =
f æn saki: den tilltalade, den
anklagade. Ordet har utan
tvifvel fått sin form för rimmets
skull i sammanställningen taki
ok saki.
7, 8. Öfvers, kommer icke
den, som skall mottaga eden,
eller anmäles icke hans förfall,
8. Bok pl. bökær f. Bok,
i synnerhet lagboken, prästens
bön- 1. handbok och bibeln. Här
afses bibeln 1. någon annan
ändelig bok, som vid edgång skulle
vidröras af den, som skulle gå
(föra) eden, och därför bars från
kyrkan till tinget eller fämten
af den, som skulle mottaga (seia)
eden.
9. Öfvers, o. förkl. Gör
edlig uppgift om den ed, som
skall gås, och oriktig ed blir
på grund däraf gången. Ang.
uiþær se sid. 144a.
11. Uætte (isl. =) n. 1)
Vittnesbörd. 2) Ed i
rättegångsmål, jfr uætis maþær ofvan;
tis. uætte fram tælia o: förkunna
hvad det är för en ed, som af
parten skall gås, samt uppgifva
och framställa dem, som skola
svärja.
11. uita eþzsörit o: intyga
edgången.
13. Öfvers, ny tillsägelse
skall ske om edens värkställande.
13, 14. huarg"hin þerra o:194
Kæfsta B. VIII.
stæmnu manna eþ þerra tuæggia, sum þæt uissu ok a
stæmnu uaru, at ,,aldær þæn rættær, sum þik uar fæstær, þa
uar þær framme, ok þu wlte sialuær, at þu uilde egh uiþær
taka". Nu koma þer allir a stæmnu, hin, sum at mæli, ok
5 taki ok saki, nu skill þem a um eþzsörit, þa ær þætta
takans uits orþ vita, huru han uar taki at eþinum ok
huru mangra manna eþe han uar taki at. Særnbær þöm
egh a, þa skal takin suæria eþzsörit niþær, at »sua uar iak
taki at eþinum". Nu stauar han manne ok gangær bort
io siþan ok will egh sea, þa a takin at suæria eþzsörit niþ;
siþan aghu stæmnu mæn staua ok hete laghgangit. §. 1.
Nu rænir man bok af andrum þem, sum seia skal, ælla
þæn, sum föra skal, þæt ær þriggia märka sak ælla tolf
manna eþær, at han rænte egh bok af hannum. Gitær han
15 dult, at han rænte egh bok af hanum, þa uari hins eþær
fallin. §. 2. Nu suær taki wilt eþzsöre niþ, uilli firi þem,
sum seia skal, ælla firi hinum, sum flytia skal, kære annar
þerra tuiggia æfte a han, þa uiti mæþ eþe tuæggia manna
ok tolf æftir, at han bar sua tak mal sin, sum han uar
20 taki at þöm eþe; bristær hanum eþrin böte þre markær.
Villir han firi þöm, sum föra skal eþin, ok han gangær
egh þy sin eþ, orkar þa taki eþi fiughurtan manna, at
han bar sua, sum atte ok lagh uaru, þa uari þæn eþrin
fallin. Na orkar taki egh þem eþe, þa böte, sum skilt ær,
ingendera, d. v. s. hvarken
kommer käranden själf tillstädes, ej
häller anmäles hans förfall.
2, 3. Öfvers, o. förkl. alla
de, som skulle gå den åt dig
utfästa eden, voro där tillstädes
[för att svärja].
4. hin, sum at mceli o:
käranden.
9. Öfvers. Nu förestafvar
käranden eden för den tilltalade
13. I st. f. þæn (ackusat.)
skulle man vänta þem (dat.),
samordnadt med det föreg. þem.
Dock får þæn väl icke betrak-
tas som skriffel, ty ræna kan
äfven konstrueras med ackus.
pers. (ack. 1. gen. rei).
16. uüU(r) [eþin]
17. flytia [ef] = föra L
ganga [eþ]
19, 20. D. v. s. på ett
riktigt och fullt lagenligt sätt, så
att han icke då suor uili
eþzsöre niþær. — Tak mal n.
löftesmans förrättning 1. fullgörande
af den af honom ingångna
förbindelsen (egentl, hans därvid
hållna tal).
23. bar sua [tak mal sin]Ræfsta B. VIII.
195
þæt æru þreia markær, ok þæn eþrin haui andra tilsæghn.
Nu uilli taki firi þem, sum eþin skal seia, ok hin gangær
æfter þy, ær hin suor niþær eþzsörit; gitær þa taki sin eþ
gangit, þa stande baþir þer; gitær han egh eþ gangit, þa
gangær hin up firi olagh. Nu a egh takin suæria i eþinum; 5
suær i eþinum, þa gær han ulagh. §. 3. Nu koma þe a
stæmnu, taki ok saki ok sua þæn, sum at mæli; gitær han
egh eþ gangit, þa uari laghfældær.
IX. Um huru længe forfalzs eþær hialpær, ok þiufs
eþær skal gängas i förstu tilsæghn. io
Nu hauær han forfall, sum eþin skal ganga; þa ær
þæt hans forfall: ær sialuær siukær, ælla sitær iui siukum,
ælla ær a fiæti fear sins; þa a han förfall sin lata bæra
ok suæria. Nu kallar han æftir ok kallar eþin fældan
uara, þa a han uita mæþ eþe tuæggia manna þera, sum 15
forfall hans baru, ok tolf æftir, at han hafþe lagha forfall.
Gitær han eþ gangit, þa a hin eþrin aþra tilsæghn; gitær
egh eþ gangit, þa uari eþær hans fallin. Nu hini tue, sum
þa suoru, þa fastin ok botin baþe kununge ok hæraþe ok
biskupe ok malsæghanda, ok gangis æ forfalzs eþrin för 20
æn huuzs eþrin. Þæt uar sua först, at man skulde for f all
hans bæra ok egh suæria; nu þottit allum sua uara likt,
3. Öfvers, efter den
uppgift, som löftesmannen gaf om
edens beskaffenhet,
4. baþir þer (näml. eþar] o:
båda ederna gälle, d. ä.
löftesman-neiis ed och den ed, för hvilken
han var löftesman.
7. han näml. svaranden.
9. Þiufs eþær m. Ed i
tjuf-mål.
lif. Jfr Amira: a. a. sid. 412.
13, 14. f or f all sin lata bæra
ok suæria o: låta framföra och
beediga sitt förfall.
14, 15. Öfvers. Instämmer
vederparten honom och säger
honom hafva försummat att gå
eden i rätt tid (fælla: 1) fälla
— — 4) försumma, enl. Ordb.).
22. Textkodex har þottit, en
annan handskr.Jwføis och
Schlyter anser (ed. s. 173 n. 96) här
böra stå þotti-, han ändrar dock
icke i texten þottit och äfven
Leffler i sin uppl. bibehåller det.
I själfva värket torde ock
riktigast vara att låta det stå; här
kan nämligen föreligga ett fall
af pronominalanslutning (þottit
= þotti þæt), jfr i det föreg,
sid. 74b och se Rydqvist: Sv.
Spr. L. bd II s. 533 ff.
22. Lïkœr adj. 1) lik, 2)
billig, rätt (denna betydelse har196 Eæfsta B. IX.
at han skal suæria ok egh bæra. Sua sum skilt ær um þætta
malit, at han skal suæria ok egh bæra, sua skal uara skilt
um all þön mal, sum han skulde bæra: þa skal han suæria
ok egh bæra. §. 1. Nu hialpær forfalzs eþær tysuar; at
5 þriþiu til sæghn, þa stal han ganga ælla fallin heta. Þiufs
eþær skal gängas i förstu til sæghn, ok han a egh haua
flere forfall: liggær sialuær siukær ælla uisse egh, at
hanum uar til saght, ælla uill egh þæn eþin sea, sum han
uar baþe fæstær ok takaþær.
io X. Vm æn man löse þæn eþ, sum han ma þiggia up.
Nu lösi man þæn eþ, sum han ma þiggia up, mæþ siu
örum, uari saklös; örtugh a attunda öre, gialde baþe karle
ok kununge. Nu kære kunungx soknarin, sighær han haua
bot malsæghandanum, biþær ok böta uiþær sik, þa dyli
15 mæþ tolf manna eþe sua, at han hauær egh sæt ælla böfc
uiþær mals æghandan, sua at han se sakær uiþ kunung.
XI. Um þa mæn, sum i eþe skulu standa, ok huru alii
eþa lagh fult skulu gängas, baþe höghre ok læghre.
Nu ma egh friþlös man i eþe standa ok egh
annö-20 þughær man ok egh utlændingær, utan han se boande
ordet ännu kvar i flere af våra
landsmål).
3. sum o: i hvilka
3. þa skal han o. s. v. är
anakolut; orden böra i
nysvenskan återges med: nämligen att
han skall o. s. v.
5. ganga \efnn]
7. Öfvers, flere förfall [än
dessa]:
10. Se sid. 78b 0.201, fl. 17.
12. Lagens textkodex har
punkt efter öre. Antingen bör
denna strykas, då öfvers, blir:
[men] en örtug på det åttonde
öret böte han åt både häradet
och konungen. Eller, då orden
a attunda öre i nämda
sammanhang förefalla öfverflödiga, bör
punkten anses (såsom ofta)
representera ett nutida komma och
meningen antagas vara denna:
[men är det] en örtug mer än
7 öre (näml. som han måste
erlägga för att lösa sig från eden),
då böte han både åt häradet
och konungen. Motsats: uari
saklös.
18. lagh fult o: fullt enligt
lag; höghre ef ar o: eder, i hvilkaEæfsta B. XI.
197
innan lanzs ok laghsaghu ok hauær uarit þær innan nat
ok iamlanga. Nu ma egh þæn, sum utan standær kirkiu,
i eþe suæria, utan han taki lof af sinum prouasti til. §. 1.
Nu ma egh man minna æn laghfult ganga, þæt ær sua
undistandande, at skulde han ganga tolf manna eþ ok 5
gangær minna, ælla fiughurtan mana eþ ok gangær minna,
skulde man ganga þæn eþ, sum han skulde frændær sina
i haua ok takær egh sua skylda mæn i, sum skils, skal
man ganga fæmtan manna eþ ok hauær egh uinin i, sum
först skulde suæria, ælla skal bæra fæst ok hauær egh þæn, io
sum firi skildi fæstinne, ok tua þöm, sum þær nær uaru,
ælla þerra arua ok sua tolf æftir, ælla siaxtan manna eþ
ok gangær minna, ælla þrætylftan eþ ok gangær minna,
ælla takær andra mæn æn þöm, sum næmde uaru, ælla
tuætylftan eþ ok gangær minna, ælla gangær mæþ andrum 15
æn þöm, sum i varu næmde, ælla uitær döþan ok dræpin
mæþ minnu böttan æn þrættan takum ok þrættan tyIftum.
Nu æn gangær mera æn laghfult ok suær mæþ flerum, æn
han atte, þa a hans eþær egh ganga atær firi ulagh.
antalet af de svärjande är större,
i motsats till lœghre eþar o:
sådana eder, i hvilka antalet är
mindre.
2. standa utan kirkiu o: stå
utanför kyrkan (om en bannlyst).
4. Öfvers. Icke må någon gå
ed med mindre än fullt efter lag,
5 ff. Ordföljden at skulde
lian. skulde man, skal man
förutsätter en eftersats, som dock
icke förefinnes. Man måste
därför vid öfversättning till
nysvenskan förfara såsom om där stode:
at lian skulde o. s. v.
16. sum i [epinuni] varu
næmde o: som till eden voro
utnämde.
16, 17. Öfvers, eller
bevisar med mindre än tretton
löftesmän och tretton tolfter, att
böter blifvit erlagda för en död
och dräpt. En annan handskrift
har i st. f. dræpin läsarten [-drœp-nan]-] {+drœp-
nan]+} ändelsen -nan (synkoperad
af -inan) .blir senare ensam
härskande i ack. m. sing. af den
starka verbalböjningens
parti-cipia præteriti, liksom -an alltid
varit i den svaga (jfr Rydqvist:
Sv. Spr. L. bd I s. 442), men
tidigare, såsom här, få dessa
ord ofta -in i denna form
liksom i nominativen. Så alltid i
isländskan (-wrø, -enn).198 Eæfsta B. XII.
XII. Vm at egh ma eþ annurlund ganga, æn han uar
fæstær, ok egh kona eþ ganga ælla ughurmaghi, ok
egh ma kunu þing stæmna.
Nu ma egh eþ annurlund ganga æn sua, sum han uar
5 fæstær, ok egh a hælghum dagh ok egh a fastu dagh
ok egh i aduænt ok egh i niu uikna fastu ok egh um
nat eþ ganga, siþan söl ær undi uiþi. §. 1. Nu ma egh
kona eþ ganga ælla sea ælla ughurmaghi, þy at þön skulu
mals man haua, sum suara skal firi þöm ok sökia. Þæt a
io þæn gæra, sum næstær ær þöm a fæþrinit, utan han dele
uiþ þöm, þa skal þæn, sum næstær ær a möþrinit, suara
firi þöm. §. 2. Nu ma egh kunu þing stæmna, þa skal
hænna mals manne stæmna, æn han ær innan landzs ok
lagh saghu; ær han egh sua, þa skal stæmna andrum
15 hænna skyldum frænda innan landzs ok laghsaghu. Ær
hon utlandzsk ok aghær egh frændær innan landzs ok
laghsaghu, þa skal hænne stæmna ok biþia hana fa sik
mals man; þæn antuiggia dyli firi hana ælla suari firi
hana ok böte.
20 XIII. Um at egh ma eþ ganga firi annan æn þæn,
sum seia aghær, ok faþir firi sons sins gærþ ok
broþir firi sins broþur gærþ.
Nu gangær man eþ firi annan æn þæn, sum sea aghær,
þa ær han olagha. Nu ma egh faþir ganga eþ firi sonssins
25 gærþ, utan han se ughurmaghi, ok egh son firi sins faþurs
gærþ, utan han se döuær ælla sua ælle brutin, at han se til
2. egh [ma] kona eþ ganga
6. Niu uikna fasta o: stora
fastan fore påsk, hvilken egentl,
börjades onsdagen efter
fastlagssöndagen (askonsdagen) och
varade i 40 dagar., då söndagarna
icke räknades, (hvaraf kom det
lat. namnet quadragesima, fran.
careme), men på visst sätt blef
förlängd, så att den varade från
söndagen Septuagesima till påsk,
hvarför den kallades niu uikna
fasta (Ordb.).
7. undi uiþi o: bakom skogen.
20. firi o: inför.
26. Ælle, œldi (isl. elli) f.
Ålderdom. Såsom formen œldi
och dän. œlde, eng. eld (numera
antikveradt) visa, äro II
assimilation af Id och ordet altså be-Ræfsta B. XIII.
199
ænghsins för. Nu ma egh broþir eþ ganga firi sins broþurs
gærþ, utan han ughurmaghi se.
XIIII. Vm huru umbuzs man skal haua, ælla huru
han skal laghlika stæmna ælla mæþ fara.
Nu ma ængin eþ sea firi þæt, sum til annars uærkas, 5
utan huar siäl w ær firi sik, utan þe, sum umbuzs mæn haua,
þy at þa ær eþrin olagha. Nu alle þer, sum umbuzs mæn
aghu at haua, þa ær þæt gilt, sum han gangær firi han
ælla hans daghlikt hiona. Ælla hauær han vndi soknara a
þingi til lystan, æ huem hælzst eþrin uar fæstær, æ hulikin io
han uisa til, þa ma han sean. Utan þæssum lundum, þa ma
egh annar sea æn þæn, sum han uar fæstær ok takaþær.
Nu gömin þær at, böndær, æn þön sak han giuær ær firi
þæs manzs ræt, sum umbuzs man ma haua, þa ma sua ganga
eþana, sum nu uar saght. Nu ær hon hans sialfs sak, 15
umbuzs manzsins, þa ma egh firi andrum ganga æn firi
hanum sialwm. §. 1. Nu ær man ut lændzskær ælla bor
fiærran, sua at han gitær egh sialuær sina sak sot, ælla ær
siukær ok gitær egh farit, ælla ær uitfærlingær ok kan
egh, þa ma þæssum lundum vmbuzs man taka. Stæmni 20
sialuær första þing, a þinginu sæghi sin forfall ok sæti
andrum malit i hændær, siþan ma han vt stæmna ok taka
släktadt med isl. aldr ålder, samt
ty. alt, e. old, hvilket också
betydelsen gifver vid handen.
4. mæþ \mali] fara o:
förfara med ett mål.
6. utan þe o: undantagandes
de, se sid. 46b.
8. þæt d. ä. þer eþar.
8. "han (saknas i textkodex,
insatt af Schlyter efter två
andra handskrifter), anakolutiskt
o: ombudsmannen.
9. hans daghlikt hiona o:
den som bor eller dagligen
vistas i hans hus, se sid. lOðb.
11. til [þings]", sean = sea
han, se sid. 74b. Öfvers, åt
hvemhälst eden var utfäst eller
hvem det än är, som han
skik-kar till tinget, så må denne
mottaga eden.
13. Gömin þær at o: gifven
akt därpå, jfr hy g gin þær at
ES 8.
19. Uitfærlingær (af f ær as
förminskas; jfr isl. vitfirringr,
af firra aflägsna, beröfva, se
Ordb.) = vitvillinger (af villa
förvilla): vettvilling, af vita
människa.200
Ræfsta B. XIIII.
antuiggia uiþær laghum ælla botum. Nu ær þæt iorþa
dela, þa skal han sialuær a þriþiu fæmt uiþær uara ok
sialuær uæria ællar ut giua; ær þæt annan æn iorþa dela,
þa ma umbuzs mannin alt ut stæmna. Þa eþin skal ganga
5 firi sakinne, þa skal han sialuær nær uara, æn han gitær;
gitær han egh, uari þo laghgangit firi umbuzs manninum.
Nu a þæn umbuzs mannin egh annan undi sik taka, nu
ma han ok egh sialuær þing stæmnu man uara. Nu alle
þe eþa, sum anurkust æru gangne, æn nu ær saght, þer
io æru olagha ok þer skulu böta firi olagh, sum þær i suoru.
XV. Um huru man förser sin ræt, æn han staua
sialuær til lykta.
Nu ser han sialuær eþin ok staua til lykta, þa for
ser han sin ræt af allum utan af hwzs manninum ok af
15 þem tuem, sum foreþis mænnini æru at fiughurtan manna
eþe. Þe sum flere suoro i uættino, þer botin kununge ok
hæræþe ok egh malsæghanda. Nu skil þem a: han sighær haua
stauat til lykta ok hin sighær egh, þa uiti mæþ fiughurtan
manna eþe, -— þe tue, sum a stæmnunne uaru, ok tolf æftir,—
20 at han stauaþe egh þæn eþ til lykta, ok taki sin
malsæghanda ræt up. Nu delis þæt til kunungxs ræfst, þa
uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um.
3. annan är ack. sin g. m.,
här såsom i nysvenskan brukad
som nominativ (fsv. annar). Men
vare sig att hufvudordet är ett
underförstådt dela eller sak, så
skulle här kräfvas femin. annur.
Två andra handskrifter hafva
annat (se. mal), hvilket är bättre.
o. han näml. målsägaren.
7, 8. Öfvers. Den
ombudsmannen äger icke rätt att taga
annan [ombudsman] i sitt ställe,
ej häller må han själf värkställa
tingsstämningen.
11. Forsea vb. tr. Förlora
därigenom, att man mottager
vederpartens ed, jfr sea sid. 37a.
Under det att forhugga och
firi-hugga, for- och firiköpa m. fl.
sammansättningar af for och firi
äro synonyma, har däremot
for-sea en helt annan betydelse än
firisea se sid. 128b.
12, 13. Lykt f. Slut; sea
efj ok staua til lykta o: mottaga
ed och förestafva den från
början till slut.
13, 14. þa förser han sin
ræt näml. rätt till böter af de
svärjande, om eden blir upphäfven.
21. Öfvers. Hänskjutes
tvisten till konungens domstol, då ...Ræfsta B. XVI.
201
XVI. Vm æn næmd gangær atær, ok huru göþslu
eþa gängas.
Nu gangær næmd atær; þer aghu alle at böta
malsæghandanum, sum þær i suoru. §. 1. Nu sæghær man eþ
olagha uara, stæmnir ok sökir æftir, þa ær þæt hans 5
uitzsorþ, sum firi ær staddær, mæþ göþzslu eþe fiughurtan
manna. Nu ma ængin þæn standa i gözlu eþum, sum i þem
förrn eþumin stoþ, æn hin uar minna æn tuætylftær eþær;
uar hin tuætylftær eþær, þa skal göþa mæþ tuænne
fiughurtan manna eþum. Man skal göþa eþ mæþ eþe ok egh tua io
mæþ enum. Bristær göþzlu eþær, för æn han ær gangin,
ællar ok siþan falzs han at kunungxs ræfst ælla a biskups
ræfst, þa böta þe firi olagh, sum för suoru i eþinum. Nu
stæmne man egh æfte, utan bær olagha eþa til kunungx
ræfst, þa skal hærazs næmd uita, huat þær ær sant um, ok 15
kombær egh længær til hans uitzs orþa, þy at biskups
næmd skal i allum malum sannind leta ok hæræzs næmd
lagh giort.
XVII. Um þem eþa man ma egh giua vr, ok huru
man firigiuær sinum ræt. 20
Þessum malum ma egh giua ur eþum ok egh ur þera
uprætu eþum ok egh ur þerra göþzslu eþum: þæt æru
iorþa delu, manhælghþa mal, þiufs taks mal, rans mal,
6. sum firi [sokninne] cer
staddær o: som lagsökes.
11 tf. Man kunde brista at
eþe på tre sätt (jfr fl. 5 § 2):
a) så, att eden icke blef svuren
(brista at eþe osvurnum 1. för
cen han cer gangiri), b) så, att
den efteråt förklarades ogiltig,
emedan den var falsk, mened
(bristœr siþan), c) så, att den
förklarades ogiltig, emedan den
blifvit gången på olagligt sätt
(bristœr firi olagh).
14. Öfvers. Om man icke
lagsöker, utan hänskjuter
olagliga eder till [afgörande å]
konungsräfst, då ...
16. Förkl. Det tillkommer
sedan ej den anklagade att värja
sig med göþsluså.
17, 18. Öfvers, och
härads-nämden [skall undersöka, om
eden är] lagligen gjord.
21. þera näml. dessa eders.
23. Taks mal n. mål, som
angår kvarstad och borgen. Här
bör antingen läsas þiufs mal,
taks mal o: mål angående stöld202 Ræfstà B. XVII.
kunungx dombrut, trulldoms mal, þrætylftum eþum. Huar
sum i þem eþum giuær nakuarum ur, þa haui firi giuit
sinum lut, ok þer, sum suoru i eþinum, botin þæs ræt, sum
egh gaf af eþinum.
5 XVIII. Vm æn man stæmni manni þing ok uændi siþan
atær ok stæmni siþan firi annat mal.
Nu kan man giua enum manne sak mæþ stæmdu þinge;
stæmnir tu þing ok sitær tua fæmtir, uændir siþan atær ok
stæmnir hanum þing firi annat mal, þæt ma han egh gæra.
io Gær han þæt, för æn hit malit ær ut sot, sum han stæmdi
förra, þa böte þrea markær firi huart þingit.
XIX. Um æn man giuær flerum sak firi et mal, þa
ma egh sakær sakan uæria.
Nu giuær man flerum sak firi et mal, þa ma egh sakær
15 sakan uæria, för æn han hauær sialuan sik uart mæþ lagha
eþum ælla lagha botum; þa ma han annan uæria ok i
uitnum standa.
XX. Vm huru maþær giuær döþum sak.
Nu giuær man döþum sak, þa skal han uita mæþ eþe
20 fiughurtan manna, at han garþbar hanum þa sak mæþ
stæmdu þinge kuikum ok kuiþa fullum. Orkar han þem
1. tak, eller ock (trol. rättare)
bör taks, som icke återfinnes i
alla handskrifter, utgå, ^ijþiufs
taks mal kan ej vara ett
sammanhängande ord, som skulle
betyda mål angående tak för
tjufgods" (Ordb. s. 638a).
1. \ok egh ur] þrcetylftum
eþum.
3. lut: andel, näml. i
böterna.
5, 6. uændi siþan atær o:
åtrår sig, afstår från sin talan.
13. Förkl. Den ene
anklagade må icke taga del i en ed,
hvarigenom en annan anklagad
vill värja sig.
20, 21. Garfbæra vb. tr.
Föra till någons gård 1. hem;
öfvers, att han infann sig i
hans gård och stämde honom
till tinget för denna sak, medanRæfsta B. XX.
203
eþi, þa skal arui hans böta ælla dylia firi sak þa samu;
orkar han egh eþi, þa a arwin huarte dylia ælla böta
firi han.
XXL Um huru bonde skal bonda stæmna, ok huru
mangum han ma um daghin stæmna ælla soknare. 5
Nu giuær bonde bonda sak; han skal um manadagh
i garþ hans ganga ok tua mæn mæþ sik taka ok stæmni,
siþan solin ær up gangin ok för æn hon sætzs, þa ær hans
þing stæmna gild [ok hanum til þingxs stæmna]. Nu æn
han hauær egh sua, þa ær hans þing stæmna ogild. §. 1. io
Nu ma han egh flerum um daghin stæmna æn enum, æn
kunungx soknare ok biskups soknare þa ma huar þerra
þrim mannum um daghin stæmna ok egh flerum. Samu
tua mæn skal han i þinge haua, sum han stæmde mæþ, ok
atmæle a þinge gæra. Stæmne han sialuær egh flerum mannum 15
um daghin æn þrim, þa þæn, sum domarin ær, læggi fæmt
til þerra þriggia mannanna. Hauær han flerum stæmt æn
han ännu var frisk och sund.
Kuiþær (isl. kviðr) m. buk,
un-derlif, kved (föråldr.), kuiþa
fuldær adj. som har buken full,
kuikkær ok kuiþa fuldær allit.
uttryck o: lefvande och frisk (med
magen och tarmarna ännu fulla
med mat, som han ätit).
l. lians, näml. den anklagade
dödes.
8. Sætias (sætia sik) vb. dep.
Gå ned (om solen). Däraf
sola-sætær, solsœter och solsættning:
solnedgång. Att vänta till
solnedgången (til daghrin ær
urþinga KrB 19: 1) uttryckes på
medelt. latin med vb. solsatire.
9. Orden o"k hanum til þingx
stæmna böra i öfversättningen
få sin plats strax efter ok tua
mæn mæþ sik taka.
10. Efter orden æn han
hauær egh sua skulle man vänta
giort, hvilket saknas i
textkodex, men finnes i en annan
handskrift.
12. Det öfverflödiga,
sammanhanget störande þa
bortläm-nas i två handskrifter.
15. Af sammanhanget
framgår, att han sialuær åsyftar
sok-naren, ej bonden; detta
bekräftas också däraf, att två
handskrifter i st. f. dessa ord hafva
soknaren.
15. Likasom Leffler har jag
insatt egh i texten: ^egh
adden-dum est, aut pro sialuær
legen-dum" (Schlyter påg. 180 not. 66).
16, 17. Öfvers, bestämme
fämt att hållas hos de tre
männen.204
Ræfsta B. XXL
þrim, þa böte þreia markær ok þa skulu skiptas i þry,
ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at han stæmde flerum.
XXII. Vm æn man ofsökir annan, ælla domarin kan uilin
uara ok will egh fæmt læggia þa, sum han aghær.
5 Nu koma baþe þe a þing, þæn, sum stæmde, ok þæn,
ær stæmt uar, þa skal skila mannin höra, æn hin tala
lagh-lika til hans æfte þy, sum ræt ær. Talar han þæt til hans,
sum laghin sighia sæktar mal uara, standær hin framme,
biuþær ræt firi sik, træ ok taka, ok hin will egh uiþær
io taka, þa of sökis han. IJa a han böta þreia markær firi
huart þing, þa skal hanum egh fæmt læggia. Sitær han
fæmt ok ængin laghþe hanum fæmt, hætte wiþ þrim
markum. §. 1. Nu kan domarin uilin uara ok will egh læggia
fæmt til þæs mals, sum han a læggia fæmt til, hætte uiþ þrim
15 markum: malsæghanda mark, kununge mark, hæræþe mark.
XXIII. Um æn uanbuþit uarþær ælla ofsot, þa hittis
þæt i þæmma malum.
Nu biuþær han hanum ængte ræt, þa skal fæmt læggia
hem til hans; will han æn þa ræt gæra, þa a egh þæn
1. ok fa (= þar, þær] o:
och de (näml. dessa tre marker)
6. Skila maþær m.
Skiljes-man, domare.
8. Sæ"ktar mal n.
Rättegångsmål af sækt (fem. abstr.
till vb. sækia, afl. af sakær)
rättegång, se Amira: Altschw.
Oblr. s. 72. Öfvers. Åtalar
han honom för det, som enligt
lag kan vara föremål för
rättegång,
8. standær kin framme o:
är svaranden tillstädes
9. Træ n. Trä, men också
kafle, käpp 1. dyl. ,,Här tyckes
vara ett ordspråk i värsform,
hvars mening tydligen är, att
svaranden erbjuder löftesman
(taki) för pengar, som han vill
betala, eller för ed, hvarmed
han vill fria sig, och detta
anbud skedde troligen med en viss
ceremoni, så att svaranden till
bekräftande af sitt anbud
fram-räkte en käpp eller kafle,
hvilken käranden, ifall han antog
anbudet, äfven borde hålla itt
(Ordb.). Se härom Amiras nyss
anförda arbete sid. 297.
18. Ængte (ingti), här
negerande partikel, är omkastning
af entgi d. v. s. oassimilerad
neutralform af en + negations-Ræfsta B. XXIII.
205
sakær uara. sum a fæmtinne gær ræt. Nu möta hanum
ængin ansuar a þinginu ælla fæmtinne af þæs alwm, sum
stæmt uar, nu kære han at han gærþe egh hanum ræt, þa
skal han dylia, at han uisse egh, at hanum uar þing stæmt,
ælla ok at ,,mik uar förra til eþa saght, æn þu stæmde 5
þing", ælla ok at »iak uar siukær sialuær", ælla iui döþum
såt, ælla uar a flæti fear sins: þæt æru hans lagha forfal.
Orkar han egh eþe, þa böte þrea markær ælla uiti mæþ
eþe fiughurtan manna, at aldær þæn rættær, sum hanum uar
skildær, han uar hanum buþin a fæmtum, ok wlte sialuær io
at »þu uilde egh uiþær taka". Nu biuþær han hanum ræt
ok han uill egh uiþær taka, utan stæmnir ok sökir æftir
up a han þry þing ok þreia- fæmtir, hætte uiþ þrim
rnar-kum firi huart þingit. §. 1. Nu æn han uill egh ræt gæra
i första þinge ælla förstu fæmt, þa skal han stæmna annat 15
þing ok sitia andra fæmt; gör han egh æn þa hanum ræt,
þa ær han sakær at siax markum. Siþan skal han stæmna
þriþia þing ok sitia þriþiu fæmt; will han æn þa ræt gæra
ælla biuþær landzs lagh firi sik, þa ma han egh firi lagha
soknina fallin heta. Kære hin til hans, hui han giorþe egh 20
suffixet -gi 1. -ki, i isländskan
ekki, för eitki, se Rydqvist: Sv.
Spr. L. bd II s. 525f., Bugge
iAr-kiv IV s. 128. Af ingti uppstod
nysv. inte, hvilket såsom
pronomen associerat sig ined öfriga
neutralformer på -t, ss. något
litet och dylika, samt i följd
däraf fått formen intet. Då denna
form användes såsom
adjektivpronomen, associerar den sig
ytterligare med formerna ingen och
inga, i följd hvaraf i våra dagar
uppstår formen inget, se Noreen:
Orddubletter s. 30.
2. ængin ansuar o: inga
genmäl en.
6, 7. Märk den anakolutiska
öfvergången från direkt till
indirekt anförande, från första till
tredje person.
10. Man kan vara tveksam,
om icke orden ok wlte sialuær
at böra räknas med till
edsfor-muläret, i hvilket fall subj. þu
vore underförstådt. Men då i
två handskrifter han utsättes
såsom subj., har jag anbragt
citationstecknen i enlighet därmed.
12, 13. Öfvers, utan
stämmer och lagsöker honom på tre
ting och tre fämter
19. Landzs lagh n. pl. 1)
Allmän lag: a) landskapets
allmänna lag, b) rikets allmänna
lag, c) landsrätt i motsats till
stadsens lagh. 2) = lagh o: ed
i rättegångsmål (här).
19, 20. Öfvers, då må han
icke dömas skyldig [att böta]
för lagsökningen, (som skulle ske
med tre ting och tre fämter).206
Ræfsta "B. XXIII.
hanum þæn sama ræt a första þinge ok första fæmt ællar
ok a andru þinge ok aþre fæmt, þa ær þæt hans uitzorþ
uita mæþ eþe fiughurtan manna, þe tue, sum þa uaru a
fæmtinne, han böþ hanum ræt a första þingi ok förstu
5 fæmt, ok sua tolf æftir. Siþan andra tua þæt uissu, at han
böþ hanum ræt a andru þinge ok andre fæmt. Nu kombær
fiarþungx næmd, för æn han stæmni Lionga þing, þa göme,
at hon fælle egh þæn, sum firi sokninne såt, æn han giorþe
ræt a þriþiu fæmt. Nu æn han uill aldrigh uiþ rættu taka,
io sum stæmde, þa ma han fælla firi of sot. Nu æn han
uill egh ræt gæra, sum stæmt uar, þa ma han fælla firi
uanbuþit.
XXIIII. Vm æn man stæmnir manne ok ær egh hema
ok kombær egh hem firi fæmtina, þæt ær ogilt for
15 utan firi drap ælla manhælghþa mal.
Nu stæmne man manne þing, þem sum egh uar hema
sialuær ok kom egh hem firi fæmtina, þa a þön stæmning
ogild uara, utan þæt se firi drap ælla manhælgþa mal
þön, sum han skal sökia sik firi, ælla iorþa delur. Æn þæt
20 ær sua, at han hittir han hema a första þinge ok flyr siþan
firi lagha sokninne, þa ma han alla sina lagha soknir
sama staþ ut sökia, sum han först ut stæmdi, æn þö at
hin se tuæböla ok far fran þy bole ok til annars.
l, 2. Märk den af intet
påkallade växlingen i böjning, i
det att räkneordet å förra raden
böjes svagt (första, förstu}, men
å den följande starkt (andru,
aþre)] likaså flerestädes i lagen,
t. ex. följ. sida r. 18, 19.
4. han böþ — — fæmt är
objektsats till uita, fastän
förklaringen till fiughurtan manna
inskjutits där emellan. Å sin
sida har förklaringen blifvit
tudelad genom den inskjutna
objektsatsen.
5. Siþan [taki] andra tua,
[smri]
7. þa göme [næmdin} o: då
tage nämden sig till vara
9, 10. Konstr. Nu æn han,
sum stæmde, uill aldrigh
9. Eættœr adj. 1) Rät, rak.
2) Rätt, värklig. 3) Rätt,
riktig. 4) Rätt, rättvis. Till bet.
3 hänför sig ordet i uttrycket
uiþ rættu (dat. sing. n.) taka
o: emottaga det, som rätteligen
erbjudes.
11. sum stæmt uar,
opersonligt uttryck, hvari sum
motsvarar dat. af relativa pronominet.
23. Tuæböla, tvæbola (tåbol)
adj. Som har två boningsställen.Ræfsta B. XXV. 207
XXV. Um at egh ma Lionga þing stæmna firi iorþa
delu.
Nu ma egh Lionga þing stæmna firi iorþa delur.
XXVI. Vm huru Lionga þing skal stæmna æftir þry
malþing, ok huru þær skal uitne ganga at höghstu 5
sak ok læghstu; huru han friþlös uarþær ok
hans bo skiptis.
Nu kombær egh fiærþungx næmd ok bonde uill Lionga
þing stæmna, þa skal han tua mæn mæþ sik haua, þa han
til Lionga þingx kombær. Þa skal han lata tua mæn suæria, io
at han hauær ræt stæmt Lionga þing æfte ræt stæmd þry
mal þing. Siþan skulu þer biþa, til hin kombær, sum suara
skal. Kombær han, þa skal först ræt gæra firi hwzs malit,
antuiggia fæsta lagha bötær ælla lagha eþa; siþan skal
han uita mæþ tuem mannum, at þæn sama ræt, sum han 15
giorþe þa hanum, han bözs hanum a första þinge ok förstu
fæmt. Andre tue þæt uita ok nær uaru, at sama ræt þa
böþ han hanum a andru þinge ok andre fæmt ok sua a
þriþia þingi ok þriþiu fæmt. Siþan skal han tylfta eþ æpte
huart uitnit fæsta, ok gæri ræt firi huwzs malit mæþ eþe 20
ælla botum, för æn han gangær fæmta uitne ælla tolf manna
eþa æfter fæmta uitnin; gangær han annurkusta, þa gör
han olagh. Nu gangær huwzs eþrin atær, þa botin alle þe,
sum i buzs eþumin stoþu. Nu kæri han til hans, sighær at
han giorþe egh ræt a Lionga þinge, þa a han vitzs orþ 25
5. Öfvers, huru man där
skall föra bevisning
8. Textkodex har icke ordet
egh, hvilket utan tvifvel bör
tillläggas, såsom Schlyter i en not
anmärker.
17. uita är här, såsom synes
af parallelstället i fl. 23 § l
(föreg. sid. r. 5), pres. ind. af
uita (med kort i): veta, ej af
uita (med lång rotvokal): bevisa.
Om skillnaden mellan dessa bägge
verb, som stundom
sammanblandades, se ofvan sid. 6ab och
Kock: Fornsv. Ljudl. s. 253.
21. Fæmta uitne n.
Vittnesmål 1. vittnens ed, hvarigenom
svaranden styrker, att han på
tre ting och tre fämter erbjudit
käranden rätt.208
Eæfsta B. XXVI.
uita, a Lionga þingx fæmtinne uita mæþ eþe fiughurtan
manna, at han gik laghuarþær af Lionga þingi mæþ lagha
eþum ok lagha domum. §. 1. Nu kombær han egh til
Lionga þingxs ok will ængin ræt gæra, þa skal læggia
5 Lionga þingxs fæmt hem til hans. Will han æn þa ræt gæra
firi huwzs malit ok uita forfall sin, sum för uaru skild,
þa uari æn saklös. Uil han egh æn þa ræt gæra ok ær þæt
fiæþærtiught mal, sum hanum uar stæmt firi, þa skal han
friþlös fara um alt landit ok bo hans skiptis. Nu æn þæt ær
io firi minna æn fiuratighi märka sak ok gær han egh ræt a
Lionga þings fæmt, þa faldær in sakin a han ok tolf
markær firi Lionga þingit. Siþan skal han atær up byria at
stæmna firi fallet þry þing ok þreia fæmtir; uill han egh
ræt gæra, þa skal fiarþa Lionga þing stæmna. Þa skal han
15 a Lionga þinge biþa, til daghær takær at liþa fram; will
han æn þa koma ok ræt gæra, þa skal han egh uitnum a
han ganga. Nu uill han egh koma ællas kombær ok uill
egh ræt gæra, þa skal han mæþ uitnum fram ganga: þæt
1. Detta ställe är i
textkodex uppenbarligen fördärfvadt,
såsom också upprepningen af
in-finitiven uita ger anledning att
tro. Två andra handskrifter
utelämna det senare uita, hvilket
förfarande ger mening. En tredje
utelämnar orden a Lionga þings
fæmtinne uita, hvarom Schlyter
i en not utlåter sig gillande, om
icke i st. f. fa a lian vitzs orþ
uita a Lionga þingx fæmtinne
uita bör läsas: ælla a Lionga
þingx fæmtinne, þa a han vitzs
orþ uita mæþ eþe o. s. v.
2, 3. Här hafva vi en
fullkomligt regelrätt halfstrof i
kviðu-háttr (Lind: Om rim sid. 68):
han gik laghuarþær
af Lionga þingi
mæþ lagha eþum
ok lagha domum.
13. Textkodex har fæld i
st. f. den i tre andra handskrifter
förekommande varianten fallet,
som Schlyter emellertid
föredrager och i Ordb. förklarar vara
bestämd förrn tåfáll n. 1) fall. . .
4) försummelse; stæmna firi f atlet
o: om han ej godvilligt utbetalar
det, hvartill han blifvit dömd.
— ,,Men läsarten fæld kan
väl försvaras såsom ett fem.
abstr. till vb. fælla i betydelsen
försumma", säger Tamm i
Uppsalastudier sid. 34. — Dock
förekommer i alla handskrifter
uttrycket firi all fallin (följ. sid.),
plur. best. form af fall, hvilket
öfversattes: för alla
försummelserna, d. ä. för alla de ting
och fämter, vid hvilka han
försummat att inställa sig.
15. daghær i ak ær at lif a
fram o: dagen börjar lida mot
sitt slut.Ræfsta B. XXVI. 209
skulu tue suæria, at han stæmde första þing ok såt förstu
fæmt, laghlika beddis ræt ok fik egh; þæt skulu andre tue
suæria, at han stæmde hanum annat þing ok såt andra
fæmt, beddis ræt ok fik egh; þriþiu tue þæt uita, at han
stæmde hanum þriþia þing ok såt þriþiu fæmt, beddis ræt 5
ok fik egh. Will han egh æn þa ræt gæra, þa skal hanum
Lionga þingx fæmt læggia hem til hans. Vuill han æn þa
ræt gæra firi huwzs malit ok firi all fallin, þa halde friþi
sinum ok bo sinu; uill egh æn þa ræt gæra, þa skal han
friþ flyia ok bo hans skiptis. Huar sum samuist hauær io
mæþ hanum siþan, þa böte, sum skilt uar firi friþlösan
man. Nu far han aldrigh friþ hans firi fiæþærtiught för
æn a fiarþa þinginu, for utan firi dräpa mal, ok aldrigh
firi minna æn fiæþærtiught för æn a attunda þinginu. Ok
aldrigh ær þæt sua litit mal ælla sua litit giald, ok gær 15
han egh ræt a attunda þinginu, sua sum skilt uar, þa skal
han flyia ok hans bo skiptas.
Hær byrias bygda balkær, i hanum tælias flokka en ok
fæm tighi.
L Um huru by skal i lagha læghe liggia. 20
Nu uilia böndær by byggia, þa skal ramarka uiþær
suæria um by þæn, sum þe byggia uilia; þa aghu alle þer
12, 13. Ofvers.Han (o:
målsägaren) får aldrig honom (o: den
anklagade) dömd fredlös för ett
sådant mål, hvari böterna
utgöra fyratio marker, förrän å
fjärde tinget.
14 ff. Anakoluten i originalet
kan icke i nysvenskan gärna
bibehållas; vi måste öfversatta:
Aldrig är det så ringa mål eller
så liten gäld, att han icke skall
blifva fredlös och hans bo
skiftas, om han ej gör rätt för sig
å åttonde tinget.
18. Bygd, byghp L 1) Det
som är bygdt, byggnad. 2) Bygd.
3) Landtbruk (här); synonym
byggning, däraf kallas i Söderm.
L., Västm. L. och Magnus
Erikssons landslag motsvarande balk
byggningabalker.
20. Læghi (af liggia) n. 1)
Läge. 2) I synnerhet laglig
anläggning af en bys tomter och
fördelning af dess ägor.
21. Ramarkar m. pl. (och
ramœrki, plur. =, n.) Råmärken;
tales. suæria 1. uita ramarka
14210
Bygda B. I.
nær uara, sum egnina aghu. §. 1. Nu will man by til
lagha læghis læggia, þa skal han egh minna i by agha
æn siatungx attung. Nu æn han hauær siatungx attung
ælla mera, þa skal fara til firi iul ok hælgha aftan ok
5 uara byn til lagha læghis: enum i garþe ok allum a gatu;
þa skal til skiptis uara ok egh stæmna. Nu alla þa skipti,
sum man will haua, antuiggia fiskia ælla forsa, akra ælla
ængia, skogha ælla tomptir, þa skal han firi iul ok hælgha
aftun til skiptis uara. Nu skil þem a: annar sighær egh
io til skiptis uara uarat firi iul ok hælgha aftunt, þa a han
uitzsorþ, sum laghuarat uill uita, mæþ eþe fiughurtan manna,
at han laghuaraþe til skiptis a yuærstu fæmt. §.2. Nu
skal han i uæþær daghum mals kræuia, þæt ær
manada-ghin æftir laghþingx manadagh, þæn sum næstær ær æfte
15 pinkizs dagha, þy at egh ma annan af hemi sinu ryua um
uintær ælla um uartima, þa sum sa skal. Siþan skal han
all þry þing ut stæmna firi annina, þy at þer skulu sa
uar sæþ sinne i gamblu skiptinne ok træþa i nyiu
skip-tinne.x Nu æn annar kære til annars, hui han auærkaþi
20 þa iorþ i gamblu skiptinne, sum han fik i nyiu skiptinne,
uiþær o: nedsätta och med ed
stadfästa råmärken (jfr niþcer
sid. 144a); biuþa sik til reps ok
ramarka (sid. 212) allit. erbjuda
sig att genom mätning bevisa,
att råmärkena äro rätt nedsatta.
4. Hælgh 1. liælgliþ f. Hälg,
hcelgha aftan = iula aftan o:
julaftonsdagen, se aptan sid. 24a;
andra betydelser af hcelghþ äro:
allmän fred och säkerhet, jfr
man-hælghþ sid. 79a, fredlysning (å
skog), hvaraf uttrycket læggia
hcelghþ a skog fl. 30 § 1.
6. skipti d. ä. skiptir plur.
af skipt f. (ej skipti, plur. =,
ntr.), såsom synes af alla ]pa\
skipt och skipti äro för öfrigt
synonyma: skifte, delning,
tillskiftad andel.
10.aftunt"àYtiiOl.skriffel; ,,lege
aftun" säger Schlyter i en not.
13. Öfvers. På den årstid,
då det plägar vara vackert
väder, skall han instämma målet
[angående byns skiftande]
14. LagJiþingx manadaghœr
m. Lagtingsmåndag, en af de
fyra måndagar om året, då
enligt ÖGl. lagting hölls; dessa
ting benämdes sålunda antingen
därför, att ingen stämning till
dem ägde rum, utan folket borde
själfmant där infinna sig (hvarför
dylika ting i de tyska lagarna
kallades ungebotene 1. echte dinge),
eller därför, att lagarna troligen
då upplästes för folket (Ordb.).
17. firi annina o: fore
skörden, se sid. 150b.Bvsda B. I.
211
þa skal han uita mæþ eþe fiughurtan manna, at han
auærkaþi mæþ limi ok iakuæþi aldra iorþæghanda. §. 3.
Nu æ huar sum man will iorþ skipta, þa skal iamt
arwþe a möte iamnu giua: þæt ær ryþia gen ryddu,
göþa gen göddu, træþa mot træddu, dikia gen diktu, 5
ælla taki þrea halma þæn af, sum bætær hauær byght.
Nu skil þem a: þa a han uitzsorþ mæþ eþe
fiughurtan manna, at han hauær sua göt ok byght, at han ær
uærþær til iamnaþa at ganga mæþ hanum. Gitær han
eþ gangit, þa gangi til iamnaþa skiptis, bristær at eþe, þa io
briste hanum iamnaþa skiptit; þer skiptin iorþinne ok hin
haui sua længi, sum nu ær saght. Alla þessa eþa, þem
skal ofæsta ok otakaþa ganga a þriþiu fæmt. §. 4. Nu
siþan by ær til lagha læghis deldær, þa aghu ænda karla
uitzs orþ mæþ eþe fiughurtan manna, huar sum þer uilia 15
uita niþær huwþ ramarka; þa a försto niþær suæria
norþan ok östan, östan ok sunnan, sunnan ok uæstan,
væstan ok norþan; þa skal æfte male ganga; þa skulu
þer suæria, æn by war för i lagha læghi, at ,,þæssi
ramar-kar æru niþær swrnir mæþ uilia ok iakuæþi aldra iorþat- 20
tara". Nu æn by uar egh förra i lagha læghi, þa skulu
þe sua suæria, at ,,þæssi ramarkar æru niþær komnir mæþ
aldra iorþ attara uilia"4. Nu æn ænda karla uilia egh suæria
a yuærstu fæmt, þa gangær lagha soknin in til þerra ok
4. Öfvers, lämna odlad jord,
motsvarande den odlade, [som
han tillskiftar sig]; ryddu, med
bibehållet omljud kanske för
rimmets skull, står för ruddii (jfr
Upl. L. ryþer gen ruddu), pret.
part. af ryþia (isl. hryðja) o:
rödja, näml. jord till odling.
6. Halmbcer m. 1) Halm.
2) Ett års gröda i allmänhet,
skörd. 3) Ett års tid, jfr ar,
som egentligen betyder gröda.
9. til iamnaþa (ganga) = til
iamnaþa skiptis o: byta jord
lika mot lika eller jämt om
jämt; iamnaþa skipti n. jämn
delning (af jord, då lotterna äro
jämngoda).
f!4. Öfvers. Sedan påstående
vakts om laga anläggning af en by,
14. Ænda karl m. Jordägare,
hvars tomt är belägen i änden
af byn och därför har sina
andelar af åker och äng i änden
af gärdet.
16—18. Öfvers, då [bör
man] först edligen stadfästa [-[råmärkena]-] {+[rå-
märkena]+} i nordost, i sydost, i
sydväst, i nordväst; då skall man
enligt mått uppgå [rårna];212
Bygda B. I.
egh til annarra i bynum, þy at þer gatu egh sit ut giuit,
för æn ænda karlani hafþin ramarkana uitrat. Nu æn en
ælla tue uilia suæria ok biuþa sik til reps ok ramarka
ok hini, sum up attu byria, uilia egh, [Nu dela þer, sumi
5 til fiæþær skiptu ok sumi uilia haua til raþu skiptis, ok æ
huat sum flere uilia hældær, þa skal þæt sua uara, sum
flere uilia þæt haua.] þa aghu þer up sætia sin eþ ok syna
ok sua sik ursaka, ok þa aghu þer egh saki heta, utan
þæn skal böta firi lagha soknina, sum egh uildi suæria ælla
io sik til ramarka biuþa. Nu æn þæn suær, sum up atte byria,
þa skulu þer böta firi lagha soknina, sum æfter skuldu
suæria, æn þe egh suæria. Nu æn ændakarla suæria ok uita
niþær ramarka ok iorþ attarane uilia egh ut giua, þa
faldær lagha soknin in til þerra. §. 5. Nu æn landboa
15 æru i þem by, sum til lagha læghis liggær, þa aghu egh
landboa iorþinne skipta; hini sum til skiptis dela uilia, þer
skulu landboana til uara ok landboin iorþattaran. Vara
4. up byria = byria.
4—7. De olämpligt inskjutna
orden Nu dela — — — þæt
haua störa satsens sammanhang
och äro därför här satta inom
klämmer.
5. Fiæþær skiptu tager
Schlyter såsom dat. ntr. sing. af ett
adj. fiæþær skiptær fyrdelad och
öfversätter dela til fiæþær skiptu:
vilja hafva byn delad i fyra
kvarter, så att två gator gå korsvis
genom byn. Den i två andra
handskrifter förekommande
läse-arten fiädhär skötto tar han på
samma sätt såsom dat. ntr. sing.
af ett adj. fiæþær skotteer
(bildadt af sköt hörn): fyrhörnig,
af kvadratlik förrn. Det senare
är emellertid utan tvifvel ett
substantiv, motsvarande isl.
fer-skeyta f. fyrkant, och af skrif
va-ren har förmodligen under
påvärkan af det strax påföljande
raþu skiptis förändrat detta ord
(fiæþær skötu 1. dyl.) till fiæþær
skiptu. Således behöfver man
ej, med Schlyter, taga sin
tillflykt till den osannolika
förklaringen, att prep. til här skulle
styra dat. skiptu. Se Tamm i
Uppsalastudier sid. 34.
5. Raþu skipti (af raþ, isl.
roð gen. radar: rad) n. En
sådan belägenhet af tomterna i en
by, att endast en gata går genom
byn och alla tomterna ligga i
en rad å ömse sidor om gatan.
7. Öfvers, framställa de
män, som äro beredda att gå
eden, och låta se [att de äro
beredda till edens afläggande]
8. Ursaka vb. tr. Göra
saklös, ursäkta (ursækta
förekommer redan i Cod. Bureanus).
9. suæria [ramarka niþær]
10. sik til [reps ok] ramarka
biuþaBygda B. I.
213
egh landboin iorþattaran i þingum ælla fæmtum, þa böte
firi lagha soknina; uara landboin han, þa böte iorþattarin;
skil þem a, þa uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um.
§. 6. Nu skal sua at ægh þerra mællum uara osurin æru
uiþær, sua sum þerra surin æru uiþær, sua ok at hofþum. 5
Nu æn þem skil a, þa skal mæþ ramarkum in ganga um
halua andra alin, ok egh ut, utan allum sæmi a; sua a
drups rum mællum tuæggia bonda uara, þær sum þe
byg-giàs gen. Liggær by sua, sum han uar bygdær af forna
fari ok lagh surin ær niþær, þa gange til iamnaþa ok egh io
til rufs. Sættia þer garþ at rættum skialum, þa gærþe
huar, sum han a i bynum til, þæn næmir soln, sum næmir
a, ok þæn fiærmir soln, sum fiærmir a, ok ut mæþ
ramarkum gange egh, utan allum sæmi a.
4. Ægh f. 1) Ägg å skärande
värktyg. 2) Den kanten af
tomterna i en by, som går
vinkelrätt mot gatan, så väl vid båda
ändarna af byn som mellan
tomterna; at ægh )( at hofþum. Så
synes — säger Schlyter i Ordb.
— detta böra förklaras, ehuru
det alltid lär blifva omöjligt att
vinna fullt ljus i alla till
byarnas forna anläggning och andra
därmed sammanhängande ämnen
hörande frågor.
4, 5. Konstr. o. f or kl. Nu
skal sua uara at ægh þerra
mællum, [sum ramærki] osurin
æru uiþær, sua sum [at ægh]
þerra [mælhim, sum ramærkï]
surin æru niþær d. v. s. äggen
mellan tomterna, där råmärkena
ej äro med ed nedsatta, bör
vara sådan som äggen vid
ändarna af byn, där
hufvudråmär-kena med ed nedsattes. Då två
hdss. i st. f. osurin och surin
hafva osvurnir och svurnir,
underförstås naturligtvis i dem det
maskulina ramarkar i st. f. det
neutrala ramærki.
5. Huvuþ (se sid. 113b)
betyder här yttre kanten af en
by, som går långs efter alla
tomterna; at hofþum )( at ægh.
7. Alin^ gen. sg. o. n. pl. alnar
(isl. alin, alun o. oln, got. aleina
och med motsvarigheter äfven i
Öfriga germanspråk, ja äfven lat.
Aa, gr. àksvrj) f. egentl,
underarm, sedan aln; jfr äfven tum,
fot, famn s.s. måttbestämningar.
10. Far (isl. =) n. l) Gång,
lopp. 2) Sätt, sed; det fsv.
uttrycket af forna fari (med svag
böjning af adjektivet) motsvaras
af isl. at fornu fari (med stark
böjning).
10, 11. D. v. s. byns gamla
delning skal jämkas och ej
alldeles upprifvas.
11, at rættum skialum o:
vid rätta gränser.
12, 13. ,,närmare solen" d.
ä. åt söder )( ,,längre från solen"
d. ä. åt norr.214
Bysrda.B. IL
IL Um huru gatu skal gynum by læggia,
Nu skal gatu ginum miþian by gæra, hon skal
fæm-tan alna breþ uara ok alla tompte a gatu rinna. Rinna
egh alla tompte a gatu, þa ær by egh i lagha læghi; þa
5 skal haluær by haluan göþa ok attungær attung, taka
göþninga innan huwþ ramarka ok egh utan huwþ
ra-marka, utan hin uili, sum uiþær takær; han a taka at æg
ok egh at fotum innan ramarka. §. 1. Nu liggær by at
raþu skipti, gata mæþ by ændlangum; liggia alla tomptir
io a hana, þa ær hon æmlagh kumin niþær, sum þön gynum
miþian by rindær. Þa uar þæt sua först i laghum, at mæn
toku fæm alna stäng ok laghþu tua a attung, Nu ær þæt
sua stat, at læggin sua manga a, sum þöm sæmbær um;
sæmbær þöm egh a, þa stande, sum flere vilia. Nu warþær
15 sua, at halui uilia annat ok halui annat, þa hauin þer
uitzs orþ, sum hæræþz höfþingin fylghir. Ok læggin akær
æftir tompt ok æng æftir akre, garþ sto æftir æng, sua
3. alna är gen. plur., ty i
fsv. likasom i isl. brukas
genitivus för att utmärka
utsträckning i rummet tillsamman med
adjektiv, som betyda bred, djup,
hög, lång, tjock.
3. a gatu rinna o: sträcka
sig till gatan.
5. Göþa vb. tr. göra god,
däraf göþning f. förbättring,
fyllnad; haluær by skal haluan göþa
o"k attungcer attung d. v. s.
tomterna på den ena sidan af byn,
där de icke alla stöta till gatan,
måste sinsemellan jämka, så att
den ena attungen får lika stor
tomt som den andra (Ordb.).
6. Huwþ ramarliar m. pl.
Hufvudråmärken, råmärken, som
utvisa omkretsen af alla
tomterna i en by.
8. Fötær m. 1) Fot. 2) Den
kanten af en bytomt, som stöter
till gatan )( ægh, se ofvan.
10. Lagh kumin adj. lagligen
kommen; l. niþær o: lagligen
nedkommen 1. likasom nedsatt
på sin plats, lagligen anlagd.
12. Stäng f. mätstång (mæli
stäng)", laghþu tua(r] [stængær]
a attung.
15. Haluær adj. Half; plur.
halui(r) måste här återges med ett
substantiv: hälften [af grannarna]
vilja ett och hälften ett annat.
17. Garþ sto f. Ställe för
en gärdsgård, jfr liksto i
handskrifter från 14:e årh., nu
likstol, som Eydqvist (II s. 88)
med orätt tror hafva uppstått
af likstod och vara analogt med
brandstod af fsv. stuþ, stoþ stöd,
afgift (så äfven Schlyter i Ordb.
s. 605, men se N"oreen: Nord.
etymologier); læggia garþsto
æftir æng o: bestämma den sträcka,
där grannarna böra sätta
gärdsgård efter sina andelar i ängen.Byffda B. II.
215
skogha sum fiskia; þa liggær alt æftir tompt. Nu delas
þer uiþær, tompt ok ut skiptir; hauær hon mæþ sik akær
ælla æng ælla gærþslu, þa hauær hon uitzs orþ læggia alt
æftir sik. Nu liggia þön all sær, þa skal tompt æftir
þem ok egh þön æftir tompt; þa ær þæt lagha læghi. 5
III. Vm æn man köpe hump mæþ festum.
Nu köpir man hump, far mæþ festum ok köpum, bor
a sialuær mæþ elde ok ærne, han ris egh up firi lagha
læghi; egh æru hanum grænna gatu skylder, gæri sik
faruægh af sialfs sins ok uæri sin hump at yuærstu fæmt, io
sua sum skilt ær. Nu læggia þer lagha mal a by ok
liggær humpær firi lagha mali ok will egh firi uæghia,
kumit vm sik diki ælla gærþi ok hauat um þry ar ælla
þrim længær, þa hauær han uitzsorþ þæn hump at uæria;
siþan ris egh han up firi lagha læghi. §. 1. Nu hauær 15
2. Ut skipt f. Andel af
in-tagor å bys utägor; öfvers, nu
tvista tomt och utägoandelar
inbördes d. v. s. strida mot
hvarandra i afs. å storlek eller
beskaffenhet.
3. G-ærþsla f. eller g ærf ning
f. Gärdande, gärdsgårds
uppsättande; hauær tompt mæþ sik
gærþslu d. ä. om fördelningen
af gärdsgårdarnas uppsättande
öfverensstämmer med tomternas
fördelning. Dock är —
anmärker Schlyter i Ordb. — gærþslu
möjligen skriffel i textkodex för
garþsto, såsom i två andra
handskrifter läses.
4. Seer (egentligen dat. af
pron. sin) adv. För sig,
särskildt. Förkl. dessa ägors läge
öfverensstämmer alls icke med
tomternas.
4, 5. þa s"kal [læggia] tompt
æftir þem
8. Risa 1. up risa, res, risin
(isl. risa, got. reisan) vb. intr.
Resa sig, stiga upp; humpær ris
egh up firi lagha læghi 1. mali
o: flyttas icke undan, så att
ägaren får ersättning på annat ställe.
10. af sialfs sins [iorþ]
11. lagha mal o: laga
mätning, se sid. 4b.
12. Uæghia vb. tr. o. intr.
1) Väja, vika undan. 2)
Undvika. 3) Göra något (t. ex. gifva
mutor) för att undgå en
olägenhet; humpær tuill egh firi lagha
mali ^læghia d. v. s. ägaren vill
ej afstå detta jordstycke mot
ersättning på annat ställe, där
det ej ligger i vägen (Ordb.).
13. [ha^lær"] kumit o: har
åstadkommit 1. gjort
13. hauat, vanligare haft, se
Rydqvist: Sv. Spr. L. bd I ss.
77 och 432 ff.
14. at insatt, se Schl. not.216
Bygda B. III.
man köpt hump, satt um stena ælla stulpa ok hete
ra-mærke ok egh lagha hæfþ hans, þa ris humpær up firi
lagha mali; taki af þy bole, sum han uar humpær af, ok
uari æ þæn siþan stæktær, sum för uar stæktær. Nu
5 köpir man hump i skoghi ok hæfþar han laghlika, nu
gangær skoghær til mals, þa uari æ þæn sami stæktær,
sum för uar stæktær. §. 2. Nu ma egh minne eghn til
lagha læghis koma æn siattungx attungær.
IUI. Vm bolstazs ren ok man þorf bet hæsti sinum,
io ælla huru broua skulu byggias.
Nu skal bolstazs ren til byar liggia, niu alna breþ.
Þa ma uaghn uaghne möta, þa skal horn gata ok hiorþ
gata þriggia stänga breþ uara; ær bro a þöm uægh oboin,
gialde þreia öra þöm, sum sina bro haua boit. Nu skal
15 uara þingxs uæghær ok þiuþ uæghær, karls uæghær ok
kunungxs, tiu alna breþær. Riþær man at þöm uægh, sum
faldær gynum ængia manna, ok þorf bet hæsti sinum, han
skal haua færn alna tiuþær ok famna grimu skapt; þa
skal tiuþær hæl a miþian uægh uraka ok sua ma han i
20 þerre ængh saklösu beta. §. 1. Nu liggær bro a þöm
uægh oboin, sum by skal uarþa, hæte uiþ þrim markum;
l, 2. F or kl. innehafvaren
åberopar sig endast råmärken
och ej laga häfd, uppkommen
genom tre års besittning.
4. Stækkia (af adj. stakkœr
kort) vb. tr. Stäcka, förkorta,
stympa; f ö r k 1. den, hvars
jordegendom eller andel i skogen
engång blifvit stympad
därigenom, att en hump blifvit f
rån-såld, måste sedan alltid
vidkännas denna stympning.
9. .Bolstazs ren f. Ren
mellan två gårdars^ eller byars ägor.
9. ok [æn] man þorf
9. Bet (isl. beit) f., i nysv.
n. bet, som blott brukas i så-
dana talesätt som gå, släppa,
drifva i bet, men i fsv. äfven
betyder bete, betesmark; dock
förekommer äfven i fsv., fastän
sällsynt, bete f.? n.?, jfr
Söderwalls Ordbok.
12. Hiorp gata (hiorþ f. hjord
eg. af nötkreatur) är liktydigt
med horn gata", det allit.
uttrycket betyder väg för en hjord
af hornboskap.
15, 16. De fyra oråenjringx-,
JjiuJ}-, karls- och
kunungxs-uœ-ghœr (af hvilka två och två
al-literera) hafva en och samma
betydelse, näml. allmän
landsväg.Byg"da B. IUL 217
ær broin bonda mællum skipt, þa gialde sua bonde sum
byr. Nu æ huar, sum iorþina a ælla uatnit undi bronne,
han skal bronne uarþa; faldær þær i folk ælla fæ ok far
af döþ ælla sar, ær bron gild, þa liggi ogilt, ær bron ogild,
þa böte þæn half-gildi, sum brona a. Nu æn man gær bro 5
firi siäl sina, þa a han egh længær uarþa hænne, æn han
sialuær will, utan þer aghu uarþa, sum iorþina aghu undir
hænne, æn hon uar förra bygd; war hon egh förra bygd,
þa aghu þer egh bronne uarþa, utan þer takin hana i sina
gömu. §. 2. Nu hittas þön okoman, sum takær in til sin io
hæræþe ælla fiarþungx hæræþe ælla siax hæræþe at broa,
þa skulu egh þe böta firi hana, sum iorþina aghu undir
hænne. Nu æ þær sum byia eghnir hittas i uatnum ællas
andrum okonmm, þa bygge sua huar i bronne, sum han
atte i uatnumin ællas iorþinne. 15
V. Vm æn almænningær kræfs at broas, ælla huru
vægha skulu gildi uarþa.
Nu kræfs almænning at broa, þa skal hæræþe bro
uarþa ok uægh ryþia. Nu liggær þæn uæghær iuir
al-mænningh, sum alt hæræþe a broa, ok ær oför bro ælla 20
reþ bröt. Riþær kunungær at þöm uægh ok falzs færþ
o. Half gildi n. Ersättning
af halfva värdet för dräpt eller
skadadt fäkreatur, eller halfva
vådaböter för en genom våda
omkommen människa.
5, 6. Att göra väg eller bro
till fromma för (firi) sin egen
eller någon anhörigs själ var ej
ovanligt, såsom talrika runstenar
intyga, se t. ex. Sveriges ill.
historia af Montelius m. fl. del.
I sid. 313.
8. Öfvers, om bron var
bygd förr, [än de fingo jorden
i sin ägo]
IO. Okoma o: ett ställe på
markan, där man ej kan komma
fram utan bro, uppgifves af Schly-
ter i Ordb. vara femin., men då
det näppeligen får antagas, att
hittas är singularform efter
första konjug. i st. f. hittis, så måste
textens okoman vara ntr. pl. med
bestämda suffigerade artikeln,
eller ock har jämte okoma sv.
n. (hvaraf okomum å r. 14)
funnits ett st. n. okoman, pl. =,
analogt med fsv. lekan och heman
= isl. leika, heima. Se
Uppsalastudier sid. 34.
10. Taka in til sin o: åtaga
sig.
20, 21. Öfvers, och är bro
eller anlagd väg (reþ bröt) ej i
godt stånd
21. falzs o: hindras218 Bygda B. Y.
hans ok spillas klæþi hans, þa skal hæræþ þæt atær böta
ok mæþ tolf markær; þæt ær þukke kunungx. §. 1. Nu
skal uara kuærna uæghær ok kirkiu uæghær, fæm alna
breþær. Byggis byr af nyiu up, þa skal læggia kirkiu uægh,
5 sum genast ny ti, broa ok byggia. Nu æn han ær laghlika
niþær kumin, þa skal sua lita at þöm uægh; ær bro a
þöm uægh oboin, þa böte firi siax öra. §. 2. Nu a egh
bonde almænningx ælla kirkiu uægh uænda utan hæræzs
höfþinga uilia ok egh kirkiu uægh utan þerra uilia, sum
io han skulu fara. Nu biþia þer hæræþs höfþinga
almænningx uægh uænda, þa skal han syn af þy hæræþe næmna;
synis þöm annan uægh æmgoþan ok æmgenan uara, þa
skal han döma þöm at ryþia han ok at byggia. Nu æn
þer hugga atær almænningxs uægh annurkust, þa botin
15 firi þre markan; æ huru mange, sum þer æru saman, þa
botin egh alle utan þrea markær. Þa æn þæt ær egh utan
en, þa böte þreia markær, utan þer uændin firi gærþis
sins saka.
VI. Um æn böndær uilia by mæla, ok huru bolstaz ren
20 skal uara, ælla man huggær mæli stäng sundær.
Nu uilia böndær by sin mæla, þa skulu ænda karla
uitra ramarka ok egh suæria utan um tomptir; siþan aghu
allir attungar iamnir gæras, attungær attungx broþir uara,
æn egh ær förra af nam giort, salt af humpum. Þa aghu
5. br o a ok byggia o: förse
vägarna med broar och
istånd-sätta själfva vägarna.
14. hugga atær uægh o: hugga
tillbaka vägen, d. v. s. genom
förhuggning stänga vägen, så att
där icke mera är väg.
16. Utan prep. med gen. 1.
ack. utom, egh utan o: ej mer
än; öfvers, då böte alla ej mer
än tre marker. — Äfvenså det
följande: om det ej är mer än en.
19. Mæla vb. tr. mäta i all-
mänhet, hvaremot mæta betyder
blott mäta med rymdmått (så
enl. Schlyter, men troligen blott
med hänsyn till lagspråket, ty
annorlunda enligt citaten i
Söderwalls Ordbok); båda verben
hafva betydelsen värdera.
23. attungær [a] attungx
brofiir uara, se sid. 8üb.
Ž4. Afnam n. eg. undantag;
minskning af en jordegendom,
därigenom att jord därifrån
afsöndras. Öfvers, o. förkl.Bygda B. VI. 219
alle iamt i goþu ok sua i illu, baþe i akrum ok ængium,
ok alle iamt i aruuþe, baþe i brom ok bækkium, ok sua i
garþum sum i akrum ok ængium, huar æfte sinne lutskipt,
huar firi sinne æng ok sinum akre, æn sua ny ti. §, i.
Nu skal bolstazs ren uara fiætzs ok fiughurra munda, al- 5
nar ok spannar, þa skal mæli stäng i mal sætia. Nu
riþær man at þöm uægh, drukkin ok drafuæls fuldær, ok
huggær sundær mali stäng, gialde firi örtugh; standær
hon fiarþungx bya mællum, böte firi åtta pænninga; standær
hon attunga mællum, böte fiura pænninga. io
VIL Vm æn bonde læggær uaþa a annan ælla for,
slar ælla skær.
Nu læggær bonde uaþa a annan ællas for, slar a
annan ællas skær, þæt ær eþær tolf manna, at han uar
uildær mals ok mærkia, hughþe uara sit ok egh annars, 15
sua firi annan ok sua firi þriþia; bristær at þem eþe, böte
þreia markær. §. 1. Nu æn han slar ælla skær allan
akær up ælla tua, ælla gangær ut iuir akær ælla tua ok
skær annars up, þa kombær han egh uilzs eþe uiþær, utan
om icke förut någon minskning
af egendomen skett genom
jord-afsöndring onh något blifvit såldt
från jorden i särskilda stycken
(Ordb.).
4. æn sua nyti o: om sådant
behöfves 1. är till någon nytta.
5, 6. Fiœt n. fjät, steg, fot
(mått), mund f. hand,
handsbredd. Dessa allitererande äldre
måttbestämningar belysas sedan
epexegetiskt genom alnar ok
spannar, hvilket senare ord är
gen. af spann (isl. sponn) f. spann,
ett längdmått, som bestämdes
genom de utspända fingrarna,
ej att förväxla med det
maskulina spandær (se sid. 2b), hvars
genitiv äfvenledes är spannar.
Jfr Richert: Kulturhist. bilder
s. 125 och Schlyter i Ordb. s.
446b.
6. mal (sid. 4b) o: gräns.
7. Dr af u (Bl (isl. dr a fl) n.
Draf vel, förvirradt prat, (fordom
äfven) moralisk dålighet; drafuæls
fuldœr o: full af draf vel, som
ej talar och gör annat än det,
som är förvirradt och dåligt.
9. Fiarþungx byr,
fiarjntn-gær af "by: byfjärdedel.
11. Förkl. om någon
uppgår rågången (uaþi i äng, for
i åker) orätt, så att den kröker
sig och går in på grannens jord,
slår (närnl. annans äng) eller
skär (afmäjar, näml.annans åker).
19. Uilz eþær m. (af uildær220
Bygda B. VIL
böte atær skaþan, sua sum miætanzs mæn miæta, ok mæþ
þreia markær, ælla uiti lufs eþ ælla dyli mæþ eþe tolf
manna; ok sua æn han sla ælla skær iuir bolstazs ren ælla
iuir þreia akra ælla þrim flera.
5 VIII. Um æn mæn aghu fiskia saman, sua ok huru
kuærna ströma skulu byggias.
Nu aghu mæn fiskia saman ælla kuærna ströma, þa
a þæn uitzs orþ, sum byggia uill, i allum malum, ok þo sua
sit byggia, at han spille egh firi andrum. Egh ma han
io sua kuærn byggia ælla uatne stæmna, sua at spillis
antuiggia akra ælla ængia annarra manna af. Nu þæn sum
bor ouan firi, han skal sua byggia, at han hæfte egh
huatzske natn ælla fiskia firi þem, sum niþærmer bor, ok
egh hin, sum niþærmer bor, sua at han far skaþa af, sum
15 yuærmir bor. Þy skal huar þerra annars floþ giutum raþa,
at menar hin hanum uatnit, sum ouan bor firi, þa ma vp
kippa floþgiutu hans ok lata til sin rinna uatnit. Nu æn
suæruær firi þöm kuærnin, sum uppe boa, þa mughu þer
adj. vilsefarande, förvillad): Ed
därom, att man ej af uppsåt,
utan af misstag skurit eller
slagit på en annans åker 1. äng
(enl. edsformuläret i flockens pr.
at han uar uildær mals o. s. v.).
8. i allum malum o: i alla
fall (1. händelser)
12, 13. Hcefta (s.54a) häkta,
fasthålla, kvarhålla; öfvers, att
han kvarhåller (1. uppdämrner)
hvarken vatten eller fiskevatten
15. Floþ f. Flod, flödande
1. öfversvämmande vatten, däraf
sammans, floþ-giuta f. stigbord,
damlucka, genom hvars
uppdragande det uppdämda vattnet
ut-gjutes; raþa floþ giutum annars
o: råda öfver en annans
dam-luckor, d. v. s. hafva rättighet
att vid behof uppdraga dem.
18. Här bibehålles läsarten
i textkodex suceruœr, som
Schlyter (och efter honom Leffler)
utbyter mot den i två andra
handskrifter förekommande
varianten suœuœr, pres. af suæua
vb. intr. hållas stillastående, stå
stilla, hvartill då sub j. är
~kuœr-nin enligt Ordboken. Dock kan
suœuœr också komma af suœuia
vb. träns, bringa att stanna,
hvars sub j. uatnit suppleras ur
det föregående. Tamm, som i
Uppsalastudier s. 34 påpekar
detta, ger äfven skäl för
bibehållandet af suœruœr, detta kan
nämligen vara presens till ett
annars i fsv. icke veterligen
uppvisadt suœrua, motsvarande
isländska sverfa med bet. fila,
hårdt ansätta; till samma rot höraB. VIII.
221
up kippa floþgiutu þerra ok lata fran sik löpa uatnit.
Nu ma egh vatn ælla fiskia fran andrum uænda, æn þer
æru skiptis bröþær. Nu æn man a i miþ ströma, þa ma
han egh mera æn i miþ ströma byggia utan mæþ limi.
§. 1. Nu æn man köpir hump i skoghi ælla æng ok lig- 5
gær strömbær niþan liri ælla fiskia, þa rækkir egh
hum-pær sik længra, æn han hauær köpt innan; aghin þer ström
ælla fiskia, sum oþul aghu, ok han sua mykit, sum han
köpte mæþ humpinum. §. 2. Nu æn flere forsa æru saman
ok uilia alle byggia, þa ma egh sua sit byggia, at annars io
spillis; þa aghu þer vitzsorþ, sum skaþa löst gita byght
andrum. Nu æn ny auærkan skaþa gamble auærkan, þa
a þön gambla auærkanin uitzsorþ nyiu auærkum ryua.
§. 3. Nu aghu flere mæn kuærna staf) saman, nu will en
byggia ok egh alle, þa a þæn uitzs orþ, sum byggia will. 15
ny sv. svarfva samt isl. svar f n.,
hvilket subst. också finnes i ÖGl.
i de tre sammansatta orden
kull-snar f, kiol-suarf och kul-suarf
ÆB 6: pr., där det torde betyda
„våldsamt bortskaffande,
undanrödjande" eller (passivt taget)
„ bortgång, försvinnande".
Antingen bör väl æn suæruær
kuærnin öfversättas: ,,om
vattnet spolar bort kvarnen" eller,
ifall detta uttryck kanske är
något för starkt: wom vattnet
fördärfvar kvarnen" (1. c.).
3. Skiptis br ö]) ær m. pl. 1)
eg. bröder, som skifta arf
mellan sig, sedan i allmh. de, som
skifta arf mellan sig; 2) sådana
som äga lika del i eller rätt
till något.
3. Miþ ströma, som här
förekommer två gånger och fins
i alla handskrifter, citerar
Schlyter i Ordb. såsom miþströme (i
G-loss. till ÖGl. rätt såsom
miþ-ströma, men med tillägg wrectius
miþströmi"} och upptager såsom
dess nominativform miþstromber,
öfversatt: mellersta delen af en
ström. Vill man icke förena sig
om detta antagande af felaktig
formbildning, måste man (med
Tamm anf. arb. s. 35)
uppställa en svag biform miþströme.
6, 7. Eækkia vb. intr. Räcka,
sträcka sig = vb. refl. rækkia
sik. Öfvers, humpen (d. ä. dess
del i vattnet) sträcker sig ej
längre än de gränser, inom hvilka
han köpt den.
12. Auærkan f. 1) Arbete
på jord i allmh. 2) Åvärkan,
olofligt bruk af en annans jord,
synon. auærkning. 3)
Vattenvärk (här). Det å följande rad
förekommande auærkum är dat.
pl. af auærk n. = auærkan i
bet. 3. Att med Schlyter (Ordb.
art. aværk) hänföra det till
no-minativen aværkan går icke för
sig.222
Bygda B. VIII.
Han skal fara til ok stæmna hanum þry þing ok sitia þrea
fæmtir ok biþia han bygia mæþ sik; byggir han egh
mæþ hanum i lagha fæmtum, þa skal han til þingx fara
ok taka þingx manna dorn til at byggia; siþan ma han
5 saklöst byggia. Nu stæmnir han siþan, sum egh uilde
byggia, hinuni, sum bygde, ok sæghær, at han bygde hans,
þa a han uitzsorþ mæþ eþe fiughurtan manna, at han
bygde mæþ þingx manna domum, ok siþan skal han haua
kuærnina, þær til sum han hauær hanum up fullat baþi
io kustin ok sua arwþit. §. 4. Nu kallar man kuærn
olagh-lika bygda uara ut a sik ælla liskia, þa skal han til þingx
fara ok kæra, doms hærra skulu syn til næmna; ær þæt
iuir byght, þa skal læggia hanum dagh sialwm up ryua.
Uill han egh þa up ryua, þa skal kunungær ælla lagh man
15 næmna til mæn af hæræþinu, ællas hæræzs hof þinge skal
riþa til mæþ hæræþe ok kasta up auærkum hans. Nu
æn þæn, sum kære, far til mæþ enum manne ælla tuem ok
kasta up uærkum hans, för æn han hauær uarat ok dom
til takit, þa böte atær skaþan ok mæþ þreia markær. Nu
20 æn han sänka sik suet ok suæuiu ok brytær sua uærk
l. hanum, ehuru nyss
nämnas flere (resp, alle) delägare.
4. Þing sm œn m. pl. Män,
som voro 1. hade varit
närvarande på tinget (då ett mål där
förevar) och hvilka det tillhörde
att tillse hvad som på tinget
förekom och i vissa fall därom
vittna, stundom fatta beslut i
frågor hörande till rättegången.
Enligt de älsta danska lagarna
voro tingsmännen den dömande
myndigheten på tinget (Ordb.);
jfr Hjärne: Om den fsv.
nämnden sid. 53 f.
6. lians näml. kucerna sta]).
10, 11. Öfvers. Påstår
någon kvarn eller fiskevärk
olag-ligen vara bygda utöfver
gränsen af det område, som tillhör
honom,
12. Doms hærra m. Domare,
här: konungen, lagmannen eller
häradshöfdingen, som nämnas i
det följande.
13. iuir byght: bygdt utöfver
gränsen
13. I st. f. sialwm har en
handskrift sialwer, hvilket bättre
stämmer öfverens med nysvenskt
språkbruk.
16. mœ]) licerceþe d. ä. mceþ
Jicerceþs mannum.
20. Suet (isl. sveit) f. Följe,
sällskap (ursprungl. af 6
personer). Enligt Sn. Edda
betecknar þorp ett sällskap af 3
personer, foruneyti 4, flokkr 5, sveit
6, ferðf 14, þjöð 30, folk 40,
fylki 50, herr 100 o. s. v. Dessa
benämningar alliterera med
motsvarande räkneord och tyckas
därför vara gamla.
20. Suœuia, ett okändt ord,Bygda B. VIII. 223
hans, þa böte hwzs mannin fluratighi markær ok atær
spiællin, ok huar þæn, sum þær uar mæþ i flok ok
faru-nöte, böte þreia markær.
IX. Vm landboa ok huru bol skulu leghias, sua ok um
þön mal, sum þær til höra. 5
Nu wil bonde sik bol leghia, þa ær þæt lagha gæf:
nöt vm siax halma af attunge, sua i förstu gæf uingæf
sum bolgæf, þæt hetir siax öra. Þæt ær lagha afræþe:
fiure þyni korns ælla tue öra uaþmala tuæggia næfna bret,
daxuærke um uar ok annat um höst. Nu skal landboin a io
eghn haua at minstu þry hus: laþu, kornskammu, nöt hus.
§. 1. Nu uill land drotinnin han af bole bort uraka, þa
skal han til fara firi iul ok hælgha aftun, gifta fulnaþ
hanum i garþ föra, ælla ær han egh laghuaraþær af. Nu
skil þem a: han sighær egh uara af uarat, þa a han uita 15
han laghuaraþan af mæþ eþe fiughurtan manna. Nu æn
han suær amote ok sighær sik egh af uaraþan uara, ællar
ok at han fæste hanum iorþina siþan, þa skal hæræzs
næmd uita, huat sum þær ær sant vm. Nu a han egh af
bole fara för æn vm miþ fastu, þy at han ma egh göþzsl 20
af bole föra, utan han hætte viþ siax örum; fore han hö
troligen ungefär liktydigt med
suet, hvarmed det allitererar.
,,Möjligen kan det härledas från
suœua och eg. betyda ett
sällskap af kringsväfvande 1.
kringstrykande människor" (Ordb.).
6. Gæf (s. 182b): gåfva, städja
för arrenderad jord (här) = gift
(s. 122a): första gæf o: städja,
som gafs, då ngn första gången
stadde ett visst hemman; lagha
gæf var dels bolgæf". egentligen
städja, som bestod i ett sex år
gammalt nötkreatur för hvar
at-tung, dels uingæf: vängåfva, som
gafs i förstu gæf, jfr texten.
9. Nævi (isl. hnefi) m. Näfve,
hand, äfven såsom mått mellan
de utspända fingrarna, d. s. s.
spann; ordet är en arø-stam, däraf
ändelsen na i gen. pl. næfna,
äfven næmna med i fsv. vanlig
öfvergång f n > mn.
12. Land drotinn m.
Husbonde. Ordet har genom en
falsk härledning uppkommit af
lan-drotinn 1. lånar drotinn, isl.
lánardröttinn, se Schlyters Ordb.
och Fritzner 2.
13. Gifta fulnaþ ær m.
Ersättning till landbo för gifven
städja.
16. af nämligen bole.
18. fæste hanum iorþina o:
utarrenderade åt honom jorden,
jfr sid. 167b.224
Bygda B. IX.
bort, hætte uiþ þrim markum; göþzsl a bole fylghia. Egh
ma han garþa af föra, þy at þem skal iorþæghandin köpa.
Þrængær han landboan af bole, þa skal hanum luka öre
firi træþis æriu af huarium attunge. Nu far han af mæþ
5 sinum uilia, þa takær han egh gipta fulnaþ, utan han uiti
mæþ eþe fiughurtan manna, at han for þrængdær af bole.
Nu dela þer, iorþ æghandin ok landboin, þa a landboin
uitzsorþ uita sik til ens halms; siþan ær han uiþær bol
lagh skildær. Nu hauær land drotinnin flere hans pæn-
10 uinga inne, kære landboin til hans, þa uiti mæþ eþe, at
han haf þe bol til stæmnu daghxs; orkar han egh eþe, þa
lati atær þæt, sum bol hauær oint. Nu uarar han af
förstu gæf, gange sua atær til uingæf sum til bolgæf. Ær
gift half hit, haui þa þæn, sum fangit hauær, ok fulle ha-
15 num öre firi ar huart atær standær. Nu ær gift egh half
int, þa a landboin sina atær taka ok fulla
iorþæghanda-num slika öra, sum han skulde up taka. §. 2. Afræþe skal
han hem bæra þrim nättum firi hælgha aftun, ælla hætte
uiþ þrim örum ælla uiti mæþ eþe, at han såt mæþ luui
20 hans kuar, ælla uiti laghbuþit. Nu skil þem a um afræþe,
þa a lanboin uitzsorþ uita, at >,þætta uar sæt vkur". §. 3.
Nu ær landboe uiþ bol skildær, þa skal han hus sin til
sin föra, all utan þry, þöm sum skild æru. Nu will han
egh köpa þem, þa skal stæmna hanum þing ok beþas
25 uærþa sinna; will han egh luka hanum, þa ma han sak-
2. uita sik til ens "halms o:
visa sin rätt att sitta kvar på
den arrenderade jorden ett års
tid (lialmbær sid. 21 la).
9, 10. flere lians pænninga
nämligen af Städjan, som han
betalat till fullo, fastän han nu
skiljes från bolet fore den
bestämda dagen (stæmnu daghær}.
12. þæt, sum bol hauær oint
i st. f. egh hauær int: öfvers,
o. f or kl. det, som ägaren af
den utarrenderade jorden ännu
icke har förtjänt (se inna bet.
4 sid. 121a) af arFendesumman,
(då näml. landbon i förtid
blifvit skild från jorden).
12, 13. Öfvers. Uppsäger
han [landbon], då denne blott
en gång gifvit städja,
16. sina nämligen gift (som
också utsättes i en handskrift).
17. slika o: så många; d.
v. s. öre firi ar huart, som han
hade haft gården, jfr föreg,
mening och Ordb. art. öre.
20. laghbuþit [afræþe}.
23. "han näml. jordägaren.Bygda B. IX.
225
löst þöm af föra, æn han will egh köpa þöm innan þingum
ok fæmtum. Sua skal ok" um garþa uara, utan tompta
garþrin, han skal bole fylghia. §. 4. Nu dör antuiggia
þæn, sum gift gaf, ællas þæn, sum giuit uar, þa æruir sua
gift bol sum fæþrini sit, æ þær til sum gift ær ut int. 5
Nu ær þæt bol atær siþan falt skipan, þa ær þæn næstær,
sum först hafþe. Nu giuær annar til, þæt kallar undi
giæf, þæt ær þriggia märka sak; han skal af bole fara
ok hin til ganga, sum förra hafþi. §. 5. Nu hauær man
eghn manzs mæþ ars gæwm; þaghar inne ær rökær ok io
såta, þa ær han uiþ bol lagh skildær, þy at þæt ær egh
lagha gift. Nu æn lagha gæf ær, þa a half æng fylghia
til træþis æriu. §.6. Nu köpir man eghn ælla skiptir
firi iul ok hælgha aftun, bor a landboe, þa far hin til,
sum fangit * hauær, ok læggær a eghn sina ok uarar han 15
af bole. Nu standær undi gipt hans, kræui atær þæt, sum
han gaf, ok uæghe uiþ hin, sum fangit hauær, mæþ ars gæf,
þy at egh ma han gæra græsfara. Nu köpir han egh
förra, æn bondin hauær ut burit sæþa skæppu sina, þa skal
bonde sæþ sina sa til lukins ok luka þem afræþe, sum 20
næst far agha iulum.. Nu ær at kumit, at træþa skal, þa
4. æruir näml. den, som
tager arf efter ärren datorn 1. efter
jordägaren.
6. S"kipan (af skipa se sid.
156b) f. Utarrendering åt en
annan af jord; f alt skipan (dat.) o:
ledigt att arrenderas ut, legofalt.
7. nu giuær annar \_gift~\ til
[bols]
10. Ars gæf L Städja för
ett års arrende af jord.
10, 11. rökær ok såta o:
skyl och såta.
12. Æng, textkodex æn, ,,pro
ægn v. eghn"" Schlyter not. 51
s. 201. F or kl. halfva jorden
bör om hösten lämnas till den,
som följande vår skall tillträda
egendomen (Ordb.).
15. læggær a \iorþin\ eghn
sina o: tager jorden i besittning.
16. Öfvers. Nu går hans
arrende under [genom köpet]
17. F ö r k 1. han gifve städja
för ett års arrende, om han vill
slippa att flytta genast (Ordb.).
Jfr uæghia bet. 3 sid. 215b.
18. Græsfari m. Husvill, eg.
en som flyttar ut på det nyss
uppstuckna gräset 1. på bara
marken.
19. Sæþa skæppa 1. sæþis
skæppa f. Kärl, hvari
såningsmannen bär säden, som skall
utsås. Däraf talesättet ut bæra
sæþa skæppu sina o: börja
så-ningen.
21. at [þem tima] kumit
15226
Bygda B, IX.
skal han biuþa iorþ æghandanum lagha gæf. Nu will han
egh uiþær taka, þa ær þæt landboans uitzs orþ uita þæt,
at han uar egh lagh uaraþær af. Han a halda mæþ ars
gæuinne; han skal taka mæþ sik grænna sina ok biuþa
5 hanum i garþe, sua ok i þinge. Siþan skal hem fara ok
binda gift uiþ handuita, æria ut at akre ok þuæru iuir
annan, biuþa sua þær hanum. Will han egh æn þa uiþ
taka, þa skal han gift taka ok spakum bonda i hændær
sætia; siþan ma han saklösu um þæt ar haua. §.7. Nu
io takær man öxa mala ok læggia undi ära stæmnu, inne
up mala sin ok vill siþan af fara, han a fulnaþ firi hus
sin ok garþa sina haua. Nu far han af för, þa hauær
han firi farit arwþe sinu. Aghe sua huar i husum, sum han
atte i bole, sua ok i garþum. §. 8. Nu ærr iorþæghandin
15 olaghlika undan landboa sinum ok sar; han firi ær sæþ
sinne ok haui hana landboin, ok han se osakær firi at
han arþe, þy at þæt uar sialfs hans iorþ. §. 9. Nu
auær-kar annar þa iorþ, sum annar hauær at festum, þa skal
þæn, sum iorþina a, malsæghanda ræt kræuia, ena mark
20 hanum böta, mark kununge, mark hæræþe, ok han a eþin
sea ok lanboin a giald firi skaþan.
6, 7. Handuiti m. Plogstyre
("handveta" i Ordb. är väl ett
dialektord, jfr Rietz s. 242a).
Öfvers, binda arrendesumman
vid plogstyret, plöja utåt en åker
och på tvären öfver en annan.
— Ut at egentl, i riktningen
hemifrån gården 1. uppifrån
nedåt; þværu dat. sg. ntr. (tåþvær]
nytjad ss. adverb.
9. haua näml. bolit.
10. Öxa mali (af oxe, ox
f. yxa och mali o: 1) afgift, 2)
lega, lön, 3) lön för odling,
bestående i tre års besittningsrätt)
m. lön för odling, eg. för yxans
bruk. Læggia [iorþ"] undi ära
(gen. pl.) stæmnu: öfvers, o.
f örkl. och lägger (se sid. 39a 2)
jorden under en för den odlade
jordens besittning bestämd tid
af vissa (näml. tre) år. Schlyter
(ed. s. 202 n. 81) tror dock, att
framför ära bör tilläggas þriggia
och jämför fl. 32.
10, 11. inne up mala sin o:
vinner hela lönen för odlingen
(därigenom, att han besitter
jorden tre år). Ordb.
12, 13. Öfvers, då har han
genom sin flyttning förlorat
ersättningen för sitt arbete. Ang,
firi fara jfr sid. 57a 9.
15. undan o: till förfång för.
18. Fæsta f. eg. det,
hvarmed något fästes, utfästelse, löfter
(här) arrende.
19. 20. Ena mark [skal þænr
sum auærkaþi,^\ hanum böta
20. han näml. jordägaren.Bygda B. X. 227
X. Um æn þorp gærs af nyiu vp, þa a þæn uitzs
orþ, sum æfte gamblu tompt uill læggia.
Nu gærs þorp af nyiu up, þa skal tompt læggia
niþær. Nu hauær han uitzs orþ, sum æfte gamblu tompt
uill læggia. Nu uill han . lagha mal a læggia, þæt æru 5
tiugh alnar a attungx tompt ok tiu alnar a attungx akær.
XI. Vm æn man husar a humpe, ælla böndær fara a
nyia tomptir, ok um halftræþe.
Nu husar man a humpe utan huwzs mal; grænna æru
hanum egh gatu skyldir, gæri ut af sialfs sins. §. 1. Nu io
fara mæn af gamblum tomptum sinum ok gæra sik nyia,
koma a ok boa a ok uilia alla þit haua, nu sitær en a
gamblu tompt, þa hauær han uitzs orþ kræuia þem atær
alla til sin ok egh þer han. Nu æru alle af gamblu tompt
farnir ok alii a nyia tompt komnir, þa ær hun sua lagh- 15
kumin niþær sum hin gambla, ok hin gambla hetir akær
mal. §. 2. Nu skil böndær um bygning sina, þa hauær
han uitzorþ, sum half træþe uill a gæra.
XII. Um huru bonde skal dræng leghia.
Nu uill bonde sik dræng leghia, fæstir hanum leghu, 20
1. Þorp n. Enstaka gård,
liten by (torp), men
ursprungligen var väl ordets betydelse
skock, jfr isl. þyrpask: skocka
sig tillsammans och ofvan sid.
222b. wHvad som här menas
med detta ord är af
sammanhanget svårt att förklara" (Ordb.).
3. læggia tompt niþær o:
utstaka tomten, jfr niþcer s 144a.
7. Huså vb. intr. Bygga hus.
7. fara o: flytta.
8. halftræþe, halfnaþa træþe
se sid. 2a.
9. Huwz mal n. Det mått
1. den indelning, hvarigenom bys
ägor äro fördelade mellan gran-
narna; humpær utan huwz mal
o: jordstycke, som någon äger
utom denna räkning 1.
gemenskap med grannarna.
10. gæri ut [gatu\ af sialfs
sins [iorþ].
16, 17. Akær mal n.
Åker-mått, det mått 1. den grund,
hvarefter en bys åkrar äro
delade mellan byamännen. Den
gamla tomten, hvarifrån man
bortflyttat, kallas så troligen af
den anledning, att de gamla
tomterna fortfara att ligga till grund
för ägornas delning (Ordb.).
17. bygning o: landtbruk, se
bygd sid. 209b.228 Byg"da B. XII.
gangær a mat ok mala; uill drængrin bort ganga siþan,
gialde bonda sua mykit, sum han hafþe hanum fæst. Nu
uill bonde han bort ælta, þa luke hanum þæt han hafþe
hanum fæst, gange siþan drængær huart sum han uill.
5 §. 1. Alle þer sum laghlika æru til sins lutzs komnir, þer
aghu sialui sik til leghu fæsta; þer sum egh æru sua ok
æru þön ughurmagha, þa fæste þæn þem, sum þerra mals
man ær. Æru þer maghanda mæn ok i bo mæþ fæþær
sinum, þa fæsti þöm gambli karlin til leghu.
io XIII. Vm æn löska man drax, ælla böndær uilia sæþ
byria, ælla huru half girþi skal uarþa.
Nu æn löska maþær drax ælla sias ælla gær nakuarra
andra gærninga ok ær leghu staddær mæþ manne, þær a
han ut stæmna alla lagha soknina, sum han ær, æn þo at
15 han löpe bort; þa gange lagha soknin in til hans ok egh
til bondans. Nu ær han giptær ok hauær annarstaþ kunu,
þa skal han þær stæmna ut lagha soknina, þær sum hans
kona ær ok þær sum hon ræþ baþe lasum ok nyklum.
§. 1. Nu uilia böndær sæþ sina byria, þa skulu þer liþ
20 tæpt haua ok rænt liþum sinum, för æn ut bærs sæþis
skæppa; tompta garþa skulu æ gilde uara, sua mællum
iul ok kyndil mæssu sum mællum mizssomars ok Olafs
I. Öfvers, [drängen]
arbetar för mat och lön
5. Öfvers, som lagligen
mottagit sin arfslott
I1. Half girþi, half giærþe
n. Gärdsgård, hvaraf grannar
skola stänga hälften hvar; uarþa
"half girþi o: ansvara för sådan
gärdsgård.
13, 14. þær-------sum han
ær [leg"hu staddær"]
19, 20. Liþ (isl. hlið) n. 1)
Led, öppning på en gärdsgård.
2) Stängsel för denna öppning,
bestående antingen af lösa
störar, som nedtogos, då det be-
höfdes, 1. af en på hakar
upphängd ordentlig grind. Eænna
vb. tr. med dat. eg. göra att
något löper, däraf: sätta en dörr
1. grind på hakar, så att den kan
löpa fram och tillbaka o: öppnas
och tillslutas; öfvers, då skola
de hafva led, som äro tillslutna,
och hafva försett sina led med
grindar,
22. Kyndil mæssa firades den
2 februari och kallades så,
emedan kyrkljusen då invigdes för
hela året. Kyndil (isl. =)
betyder näml. ljus, fackla och är
lånadt från lat. candela, hvarafBygda B. XIII.
229
mæssu. §. 2. Nu skal huar bonde uarþa half girþi uiþ
annan mællum tompta sinna. Nu ma egh hus half girþi
uarþa, nu rindær hægnaþær a æggiar tompt, þær aghu
grænna half girþi uarþa uiþ hin, sum tomptina a. Nu
mötir ængh akre, þa a huar þerra mæþ andrum half girþi 5
uarþa. Nu liggær hiorþ löt mot hægnaþe, þa skal þæn,
sum hiorþ lötina a, egh half girþi a mot uiþ hægnaþ
halda. Nu liggær hiorþ löt gen hiorþ löt, þa höre þær
egh half girþi til, utan þær gange horn gen horne ok hof
gen hof; þa ma egh in taka firi andrum annars fæ. io
XIIII. Um nar garþa skulu gildi uara, ælla huliki
garþa, sum gildi æru, ok huru sum liþi skal rænna.
Nu aghu alle garþa gildi uara firi hælgha þors dagh;
ær garþær ogildær, þa böte firi þre öra. Nu ær þæt gildær
garþær, sum man bær mæþ allum folk uaknum, sua höghær, 15
sum laghlikær man takær annan uagh a iorþ mæþ alna
langu skapte; þa skal studh stawr sætia fiætz fran garþe,
ock fr. chandelle, eng. candle-,
i finskan återfans Jcyndil såsom
lånord kynttilä.
3. Æggiar tompt f. Tomt,
som ligger vid byns ægh (s. 213a),
d. ä. kant 1. ena ände och
således med två sidor stöter till
byns ägor; öfvers, sträcker sig
inhägnad till ändtomt.
6. Hiorþ löt motsvarar VGl.
fœlöt, sv. diall. löt, isl. lånt, f.
Betesmark.
7. A mot, a möte 1) prep.
emot, till mötes, 2) adv. (h. L)
i förhållande till; af mot n. möte,
hvilket ock nytjas som prep. 1.
adv. utan att prepp. a eller i
utsättas, äfvenså dativen möte.
10. In taka vb. tr. 1) Intaga
jord, inhägna mark. 2) Intaga
en annans fäkreatur, som man
funnit på sina ägor. 3)
Emottaga.
11. Nar, sidoform till nœr,
adv. o. konj. När; den förra
formen har gifvit upphof åt det
i flere (äfven finländska) dialekter
förekommande når, dän. naar.
12. Öfvers, och åt hvad
håll man skall låta ledgrinden
löpa.
13. Hœlghi forsdaghœr m.
Kristi himmelsfärdsdag.
15. Öfvers, som håller, då
en man med alla stridsvapen
(jfr Uaþ. 6: 1) klifver upp därpå,
[och som är] så hög, att en
man af vanlig längd når till
jorden på andra sidan med en
alns lång käpp.
16. annan uagh: wi relativt
oaksentuerad stafvelse öfvergår
(B till a framför gh* (se Kocks
uppsats i Arkiv XI s. 142 ff.).
17. Studh stawr m. Stör,
som sättes till stöd vid gärds-230
B. XIIII.
þa skal ændin a hankinum uara þvma langær. Gærþir,
sum skilt ær, gangær mællu suin ælla söþær, far af bana,
ligge ogildær; gærþir egh, sum skilt ær, ok kombær
mællum fæ ok far af bana, gialde firi half gildi. §. 1. Nu
5 liggær gap a garþe, böte firi þre öra; liggia a tu, böte firi
siax öra. Þær a egh kunungær af ænginne þriggia öra
sak ok egh af siax öra sak, þæt skal hærazshöfþinge
taka; ok ænga siax öra sak skal hæræzs hof þinge taka
utan firi broa syn ælla garþa syn ok firi uægha ryþzslu.
io Nu æru a garþe þry gap ælla þrim flera, þa böte þrea
markær; þær a i baþe karl ok kunungær. Ælla liggær
sörgap a garþe, þa böte þreia markær ok þæt atær, sum
þær spiltis ginum. §. 2. Nu skal man rænna liþi sinu til
gærþis ok egh fran; rænnir han annur kust, þa böte siax
15 öra ok atær spiællin. Nu æn man hauær liþi orænt, gialde
firi siax öra ok atær spiællin.
XV. Vm æn fæ wil i akra fara ælla ok æn fæ far
bana af manzs handuærkum.
Nu uill fæ i akra fara ok skaþa gæra, löpær a gildan
20 garþ ok far af bana, ligge ogilt. Nu will fæ ur fara ok
gård. Om stawr (läs: stavur]
och staffuer (Kr.Ll.) samt dessa
formers förhållande till isl. staurr,
fsv. och nsv. stör se
Uppsalastudier s. 35.
2. Öfvers, går svin eller
får mellan [gärdsgårdsstörarna];
söþær, isl. sauðr, betyder i några
andra lagar fäkreatur i allmänhet.
6, 7. Öfvers, konungen har
icke rätt att i någon sak, för
hvilken botes tre öre eller sex
öre, taga andel af böterna. Ang.
den dubbla negationen egh-------
ænginne jfr sid. 149b 8, 9.
12. Sörgap (af sør, isl. saurr:
smuts, träck) n. Öppning på en
gärdsgård, så stor att fäkreatu-
ren kunna gå därigenom.
Benämningen har utan tvifvel
uppkommit däraf, att i en sådan
öppning legat träck, som visat,
att kreatur trängt sig därigenom.
(Så Schlyter, som polemiserar
mot en annan härledning från
söþer boskap).
13, 14. Öfvers, o. förkl.
man skall sätta grinden för sitt
led så, att den, när den
öppnas, går inåt gärdet och ej utåt
[vägen].
15. hauær liþi orænt d. ä.
egh hauær liþi rcent o: icke har
försett ledet med grind; jfr oint
sid. 224 r. 12.
20. ur [akrum] faraBygda B. XV.
231
uæghia skaþa, löpær a gildan garþ ok far af bana, gialde
half gildi; löpær a ogildan garþ, huat sum þæt löpær
innan ælla ur, gialdi half gildi þæn, sum garþin atte.
§. 1. Nu löpær fæ manzs a handuirki manz ok far af
bana; æltir annar a, maþær ælla manzs fæ, þa skal han 5
gialda mæþ halwu ælla dylia mæþ eþe, at þæt fik egh þy
bana, at hans at guide ælla hans feia. Nu far fæ af
handuærkum bana ok faldær af, synis alt saman: fæ þæt,
sum bana fik, ok bloþughur stawr, har ok handuirki, þa
a hin uitzorþ, sum fæt atte, mæþ tuæggia manna eþe, at io
þæt fik af hans handuærkum bana. Takx egh alt saman,
þa hauær han uitzsorþ at uæria sin handuirki mæþ tolf
manna eþe, at þæt fik egh af hans handuirkum bana;
bri-stær at eþe, böte halfgildi.
XVI. Um æn man hauær iorþ i andrum by ok uill 15
annars a öþe læggia sua sum sit.
Nu hauær man iorþ i andrum by ok uill egh sa ok
egh gæra garþa um ok will sua anars öþi læggia sum
sit, þa skulu böndær til hans fara, sum i bynum boa, ok
stæmna hanum til hægnaþa. Nu uill han egh ælla ær 20
sua fiærrin, at þe gita egh til hans kumit, þa skulu þer
til þingx fara um löghurdaghin, sum næstær ær æftir hælgha
þors dagh, ok döma til taka at hæghna um sik. Siþan
mughu þer stafrum höta ok gærþa ok saklösu hans ængia
7. at guide är pret. kcmj.
af at gœlda st. vb. tr. (med
gen.): umgälla, lida genom en
annans förvållande, eg. betala
för en annans skull )( at niuta.
Konstr. at [þæt] at guide hans
ælla hans feia o: genom hans
eller hans kreaturs förvållande.
11. Öfvers. Påträffas icke
altsamman (1. båda två, näml.
fæ ok bloþughur stawr}
16. Öþe n. Öde, förödt
tillstånd; indekl. adj. öþi: öde. för-
ödd. Af substantivet uttrycket
a öþe læggia, af adjektivet öþi
læggia (rad. 18).
20. Hægnaþær m. 1)
Hägnad, gärdsgård. 2) Inhägnad
jord; stæmna manni til hægnaþa
o: för att förmå honom att hålla
gärdsgård.
24. Höta vb. tr. Göra hål
i jorden för gärdsgårdsstörar; i
denna bemärkelse brukas ordet
ännu i Östergötland, äfvensom
hot: stör-par, ett par af de i239 Bygda B. XVI.
ok lindur mæþ mula bet beta ok egh sla ok siþan sin
garþ saklösu af föra, ok han böte þreia markær firi at
han uilde egh hæghna.
XVII. Vm æn man tiuþra i akre manzs ælla ængh,
5 ok huru þær skal laghlika in taka.
Nu tiuþra man i akre ælla æng annars manzs mæþ
halw tiuþre, þæt æru öra þri ok atær þæt, sum spiællin
æru; tiuþra fullu tiuþre, böte siax öra ok atær spiallin.
Nu gangær hæstær lös, þa korn ær i axe, gialde span firi
io hæst; draghær mæþær sik tiuþær hæl, böte firi annan;
gangær hæstær i hældu, gialde firi span, ganga tue i hældu,
gialde firi þre spæn. §. 1. Nu gangær fæ i akre löst, þa skal
fæ intaka; ær þæt hæstær, þa skal leþa ok egh riþa.
Kombær hin, sum a, ok rænir akær nam af hanum, hætte
15 uiþ þrim markum ælla tolf manna eþ, at han rænte egh
akær nam af hanum. Nu takær man fæ hans in, þa
komær hin æftir, sum a, ok biuþær uæþ til, — æ huru mykil,
sum þön æru, þa skulu uæþ uara, þy at egh ma siþan
dylia, — þa a han egh længær inne halda. Nu takær han
jorden nedstötta
gärdsgårdsstörarna (Rietz s. 264a). Höta har
uppstått af *hvæta, no. dial.
kvceta: sticka, nedstöta, på samma
sätt som söva af svæfa; *hvœta
åter är afledt af ett st. vb. *hváta,
*hvét, hvars pret. part. hvátinn
är bevaradt i en vers i Halfs
Saga (Bugge i Nord. ïidskr. f.
Filol. ny række III s. 264).
Öfvers, med stafvar göra hål
i jorden och uppsätta gärdsgård.
1. Linda f. Linda, igenlagd
åker, som »ligger i linda44; så
enl. Schlyters, Söderwalls, Rietz1,
Dalins och Sundéns ordböcker,
nien i finländsk svenska har
ordet en vi d s traktar e betydelse
näml. gräsplan, gräsbeväxt mark,
som icke är intagen till äng.
4, 5. Till såväl tiuþra som
in taka underförstås objektet fæ.
7. Tiuþær n. Tjuder; det
skiljes mellan fullt tiuþær och
half t tiuþær, olikheten bestod
troligen i tjudrets längd, så att
möjligen det här ofvan i fl. 4
omtalade fæm alna tiuþær v&v halft.
11. Hælda (no. helda, dän.
Mlde) f. Hälla, rep, hvarmed två
af ett kreaturs fötter
sammanbindas för att hindra det att
flöja; tue [hæsta] ganga i hældu
o: äro förenade genom hälla vid
fötterna, så att de måste följas åt.
14. Akær nam (af næma)
n. En annans fäkreatur, som
man funnit på sin åker och
intagit; kallas i VGl. namfæ.
17—19. Öfvers, huru storByp-da B. XVII.
233
uiþ uæþium, þa aghu granna þerra skuþa: huar sum
gy-num gildan garþ gangær, gialde hin. sum þæt atte, ær
gi-num ogildan gangit, gialde hin, sum garþin atte. Haldær
han akær name, siþan hin tiuþær ræt til, þa hætte uiþ
þrim markum. Nu skulu granna spiæll miæta, þa aghu 5
hins miætanz mæn uitzsorþ, sum ut skulu giua, læggia ut
sua mykit, sum þe uilia, mæþ eþe tuæggia manna, at mera
uar egh spilt. Nu will han egh ræt til fear sins biuþa,
þa skal han granna sina taka ok i garþ hans ganga ok
biuþa hanum atær ok sua a þinge laghlika ok hans io
uarþnaþ a læggia, ok þa uarþar han egh siþan, huat sum
at þy kan koma, firi utan sinum handuærkum. Nu kærir
hin æfte, sum fæt atte, þa uiti mæþ eþe fiughurtan manna,
at han hafþe hanum laghlika atær buþit, ok sialuær wlte
at han uilde egh atær lösa. Nu stiall man akær nam 15
af andrum, böte firi þreia markær ælla dyli mæþ tolf
manna eþe.
XVIII. Um æn bonde uill ængh biærgha ælla akær iui
æng hans.
Nu will bonde æng sinne biærgha, nu will han, åka, 20
þa ær oslaghit firi hanum, þa skal han sik uægh sla ok
i såta biærgha, ok sua uægh ginum akær skæra ok i rök
sætia. Nu akær man iuir akær ælla æng, rindær innan
hiul, gialde firi hiul öre; rindær iui annat, gialde firi tua
(: liten) panten än är, så skall
det [dock] vara pant, därför att
han icke sedan må bestrida [-[saken].-] {+[sa-
ken].+}
4. tiuþær ræt til o:
tillbju-der rättvis ersättning.
6. I st. f. skulu har en
annan handskrift skal", bägge kunna
finna stöd af sammanhanget.
9. han näml. den, som
intagit kreaturet.
11. Uarþnaþær m. Vard,
omvårdnad, merendels med afs.
å en därmed förenad ansvarig-
het; fri öfvers, han skall
öfverlämna det intagna kreaturet åt
ägarens vård och ansvarighet.
11, 12. Öfvers, hvad som
kan komma åt det, så framt det
icke sker genom hans vållande.
20. nu will han [hö sit] aka\
den transitiva betydelsen hos
detta verb är, likasom ock den
starka böjningen, förlorad i nysv.
(några dialekter undantagna),
men subst. å"kare erinrar om
densamma.
23, 24. rindær hiul innan234
Bygda B. XVIII.
öra; rindær þriþia, gialde þreia öra; rinna all fiughur, gialde
siax öra ok atær spiællin. Þæn a liþi uarþa, sum snimstu
akær ginum, ok atær gærþa.
XIX. Vm æn man mistakær rök ælla såta, ællas skær
5 annar a annan ok sætes i hasla.
Nu kan nian mistaka rök ælla såta; standær hans uti
atær, kæri hin, sum a, sighær sin takin uara, þa skal
æmmanga atær gialda, sum han tok, ok mæþ eþ tolf manna,
at ,,iak tok mæþ þy, at iak hugþe mit uara ok eghþit".
io §. 1. Nu kære granne til granna sins ,,þu hauær þær
skurit a mik" ok sætær i haslu, nu förir han in undan haslu,
þæt ær siax öra sak ælla eþær tolf manna, at »iak flutte
egh undan haslu". Nu förir man in ok gialdær ut iuir
þriskulda, þa ær han at þrim markum sakær.
15 XX. Um huru længi bonde skal friþ gærþe uarþa.
Nu a bonde friþ gærþe uarþa uiþ annan, æ mæþan
annar hauær oburghit. Nu æn annar hauær oburghit ok
gitær egh ællas uill egh biærgha, þa skal friþ gærþi til
1. iui (akær, æng] o: löper
hjulet inom 1. öfver åkern 1. ängen
4, 5. Skær a a annan o: skära
[sad] utöfver gränsen på
grannens åker: sla a annan o: slå
[hö] öfver gränsen på en annans
äng.
o. Hasla (isl. =) f.
Hasselkäpp ; hasla scetzs i [iorþ] näml.
såsom tecken till förbud. På
samma sätt antydde de hoslur,
fyra till antalet, med hvilka enl.
isländska sagor en stridsplats
utmärktes (hasla voll), förbud för
de stridande att gå utanför dess
område.
6. hans näml. rökœr ælla
sati.
9. mæþ þy o: af det skäl,
den anledning.
11. Till förir underförstås
obj. korn 1. sæþ.
13, 14. Öfvers, o. förkl.
Nu för man in i ladan sad 1.
hö, som man af misstag skurit
på en annans åker 1. äng, och
återbetalar det öfver tröskeln
d. v. s. sedan det blifvit infördt
och således måste utgifvas genom
ladudörren (jfr Ordb. art.
þriskuldi).
15. Friþ gærþe n. ])
Fre-dadt gärde, där kreatur ej få
insläppas. 2) Gärdsgård omkring
ett sådant gärde (h. L); uarþa
friþ gærþe uiþ annan o: vårdaBygda B. XX. 235
Martins mæssu uarþa um akær ok um æng til Mikials
mæssu.
XXL Vm æn man kan vrangær uara ok uill egh
biær-gha ælla um akær giald ok asiat.
Nu kan man urangær uara ok will egh biærgha ok 5
alle granna haua burghit, þa skulu þer hanum stæmna.
Þa skal domarin þæt skuþa, huat han gör þæt hældær
þrængdær ælla mæþ uilia; þa lægge domarin sua hanum
rumän dagh, at han ma uæl sinu in biargha. Nu hauær
han egh burghit, þa farin grænna hans til þingx ok takin io
dorn til at hans afræþe saklösu nöta. Nu syn domarin
þöm dorn, þa ligge þæt til hæræzs næmdinna; sighær
hæræzs næmdin, at han sunde hanum dorn, þa böte þreia
markær. §. 1. Firi all akær giald ælla ængia giald þa skal
gialda, för æn in ær burghit; hauær han egh hö ælla korn 15
uti, þa taki lani af þem, sum ute hauær. Nu gialdær han
ut iuir þriskulda, þa hialpær hanum egh uilzs eþær, utan
böte þreia markær æ firi huat, sum þæt ær hældær, firi
akær giald ælla ængia giald. §. 2. Nu hauær bonde
oburghit; slar bonde a annan, fæ sinu haldær mæþ hund 20
ok hirþa, urakær ok gætir, taks innan, þæt ær þriggia
och ansvara för. Dock är
möjligen gærþe skriffel för garþe,
menar Schlyter.
1. Martins mæssa den 11
november, Mikials mæssa den
29 september.
4. Akær giald n. Ersättning
för sad, som man skurit på en
annans åker; ængia giald (r. 14)
ersättning för hö, som man
slagit på en annans äng.
4. Asiat, aslætt f.
Öfverskri-dande af rätta gränsen vid
hö-eller sädesbärgning, så att man
slår 1. skär in på grannens
område, jfr ofvan sla a annan.
7. skuþa o: taga i
skärskådande, undersöka.
9. Rum ær (isl. rümr, dän.
rum; nysv. rum blott i uttr.
rum sjö) adj. Rymlig a) om rum,
b) om tid; rum ær daghær o:
tillräckligt lång tid.
11. Afræþe (se sid. 122a)
n. det som växer på åker eller
äng, sedan säden eller höet är
bärgadt; så kallas här sad, som
en af grannarna i en by låtit
stå obärgad, sedan alla de
öfriga hafva inbärgat, därför att
de andra få låta sina kreatur,
då de gå på afraden, äfven ata
hans kvarstående sad (Ordb.).
16. lani 1. til lans.
21. urakær [fæ] ok gætir
o: drifver och vaktar fäkreatur;236
Bygda B. XXI.
märka sak ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at han giorþe
hanum ænga olagha a siat. Nu slar by a by ok bolstaþær
a bolstaþ; aghu alle hægnaþ saman, þa ær aldær by sakær
at þrim markum.
5 XXII. Um anfriþ ok uarfriþ, huru sum þa skal
stæmna.
Nu ær anfriþær inne fran Olafs mæssu ok þær til, sum
inne ær rökær ok såta, ok uarfriþær fran miþfastu ok til
pinkizs dagha. Nu i þæmma friþ, þa ma ængin stæmna ok
io egh eþa seia firi utan iorþa delur, ælla manhælghis mal,
ælla man kræui ök sin um uar, æn han ær skiptær uiþ
han, ælla korngiald til sæþ sinna, ælla röghtar hæghnaþ
sin. Sandær þiuuær, han a huarte anfriþ ælla uarfriþ ok
egh trull kona. Firi all annur mal, æn skild æru, ok kuæl
15 bonde bonda ælla soknare, þa ær han sakær at þrim
markum.
XXIII. Vm æn man riþær drukkin ok huggær sundær
grind manzs ælla annur anbuþ manzs.
Nu riþær man hem at uægh drukkin ok drauæls
20 fuldær, huggær sundær liþ skeþ, böte firi örtugh, huggær
sundær andra, böte öre, huggær sundær þriþiu, böte þre
öra. Huggær sundær skialghindær, böte sua firi skialghin-
taks [han feer] innan o: träffas
han i gärningen.
11. Skiptær adj. (eg. pret.
part. af skipta): delad, genom
egendoms delning skild från en
annan; förkl. om en gård är
delad mellan dem, men den ene
ej ännu har utbekommit sin del
af dragarne. Dock är meningen
dunkel och möjligen äro några
ord uteglömda (Ordb. art. skipter).
14. En annan hds. inskjuter
nu mellan æn och skild samt
utesluter ok, därigenom
förtydligas meningen.
14. Kuælia (isl. kvelja) vb. tr.
Oroa, besvära, i synnerhet genom
påförande af rättegång, jfr bet.
af ordet okvald ännu i
nysvenskan.
18. Anbuþ, andbuþ (isl.
and-boð, annboð] n. Redskap.
20. Liþ skeþ f. En af de
horisontala stänger, hvaraf en
grind är sammansatt.
22. Skialghind (af skialghær,
skiælghær sned) f. En af de på
sned satta tvärstängerna i en
grind; sådana kallas också
krossband i andra lagar.Bygda B. XXIII. 237
dær sum firi alla skiþur; þa ær liþ at siax örum gilt. Nu
riþær man at uægh, hæfær liþ ur hurruku, gialde firi siax
öra. Nu huggær man tornpta garþ manzs, han ær sakær
at þrim markum. Nu liggær tompta garþær niþri ok kæra
þer egh æfte, sum skaþan fingu, þær a ængin soknare æfter 5
stæmna; hulikin soknare, sum þær æfte stæmnir, þa böte
þrea markær firi huaria þingstæmnuna, utan þe kæra æftir,
sum skaþan fingu, ok bötir han þöm, þa böte kununginum
ok egh förra. Huggær man garþ um friþ gærþi manzs,
böte firi siax öra ok atær spiællin; huggær man læst hus io
ok dorat, þæt ær þriggia märka sak, ok gæri atær æmgot,
sum þæt uar; huggær odorat hus, böte siaxs öra ok gæri
æmgot, sum þæt uar; huggær båt hans ælla annur anbuþ
hans, böte firi siax öra ok gæri atær æmgot, sum þæt uar.
XXIIII. Um æn man dræpær fæ manzs, huggær ælla 15
slar ælla bær i fiælstær.
Nu dræpær man fæ manz, gialde atær fullum gialdum,
kuikt kuiku gen, ok mæþ eþ tolf manna, at þæt uar mæþ
uaþa ok egh mæþ uilia, ælla böte þreia markær. §. 1. Nu
riþær man at hiorþ manzs ælla stoþe, huggær mæþ uilia 20
þæt i hæl, gialde atær fullum gialdum ok mæþ þrea
markær, sua firi annat ok sua firi þriþia; huggær flere mæþ
sinum uilia i hæl æn þry, þa böte fiuratighi markær.
1. SUþa (jfr isl. sMð) f.
Tunt trästycke, skida, här d.
s. s. liþ skeþ.
2. Hurruka, hurraka f.
Dörrhake, dörrstapel, hvarpå dörren
hänger; ordet är ett åna§
ta-yoµevov, hittils oförklaradt, ty
af Ordbokens etymologiska
gissningar därom är ingen rätt
tillfredsställande.
8. han näml. våld s värkar en.
13. hans o: någons.
20. Stoþ (isl. stöð) n. Flock
af hästar, tolf stycken enl.
Skånelagen; däraf i äldre VGl. sam-
mansättningen sto f hors o: häst,
som går ute i skogen i flock
med andra hästar, jfr isl.
stöð-hestr, stöðmerr. I södra
Gottland nytjas än stod i betydelsen
hästflock, men betyder märr i
de flesta andra dialekter likasom
ock det hsv. sto med
apoko-peradt d.
21. þæt kan enligt
sammanhanget icke åsyfta stoþe, utan
måste antagas hänvisa på fæ
manz i inledningen. Schlyter (ed.
p. 212 not. 70) gissar, att i st. f.
þæt bör läsas fæ.238 Bygda B. XXIIII.
§. 2. Nu dræpær man köuærne manz; orkar hin eþe þæt
atte, at þæt bet aldrigh um ben ok þæt at huarte suþ ælla
saþa, þa böte siax öra. Nu dræpær man hiorþ hund
manz, gialdi firi tua öra; nu kombær man egh hundi fran
5 sik, för æn han dræpær han mæþ alna langu skapte, ligge
ogildær. §. 3. Nu huggær man fæ manz; ær þæt hæstær
ælla hors, uxe ok ær egh uærknaþa för, þæn, sum hiog,
taki þæn sära ok læki ok fa hanum föran til syslu sinna;
warþær olyttær, þa taki bondin sit eghit atær, warþær lyt,
io þa haui þæn, sum hiogh, ok fa bondanum olyttan firi.
§. 4. Nu slar man ut ögha a fæ manz mæþ uaþa, þæt ær
öre mæþ tolf manna eþ, at þæt uar mæþ uaþa ok egh mæþ
uilia; nu slar mæþ uilia, böte þre markær; slar ut baþin,
gialde atær fullum gialdum ok mæþ uaþa eþ; slar mæþ
15 uilia, böte firi þreia markær. Nu slar han horn af, þæt ær
öre, huggær af hala, þæt ær öre ok mæþ uaþa eþ; nu
slar mæþ uilia, böte þreia markær. §.5. Nu kænnis manne,
at han hauær manz fæ dræpit, þa a han uitz orþ dylia
mæþ eþe tolf manna, at han ær egh sandær þær at; bri-
20 stær at eþe, böte firi þreia markær ok þæt atær fullum
gialdum, sum han drap. §. 6. Nu dræpær man fæ manzs
1. Köuærne (jfr isl. kofarn,
kofan", ordet fortlefver under
olika former ännu i flere sv. och
no. landsmål) n. Liten hund,
knähund.
.1. orkar hin, [sum] þæt atte,
2, 3. Suþ (isl. soð) n. Soppa;
säf ar m? pl. t. enligt Ordb.,
men Grloss. angifver pluralformen
saþir och genus femin., äfvenså
Rydqvist II s. 59, och i
dialekterna fortlefver såder, ej sådär,
i fornn.-isl. sad f., pl. -ar och
-ir enl. Fritzner2; i nysv. sådor,
jfr rosor, svanor o. a. (Rqv.).
Är ordet feminint i fsv., så är
saþa apokoperad form i st. f.
säf ar, motsv. isl. sådär. I Ordb.
återges at huarte suþ ælla
saþa-i fri öfversättning med: åt
hvarken vått eller tort. Märk
uddrimmen &et: &en, «suþ: «saþa.
6, 7. Næstær m. hingst, hors
n. sto, men båda betyda äfven
häst i allmänhet.
7. Schlyter tror sig i en
ko-dex hafva funnit orden ælla ko
tillagda efter uxe, men åter
utplånade (not. 81 p. 212); häri
skulle man hafva förklaringen
till att i texten, sådan den nu
är, ordet uxe icke förenas med
det föreg, genom ett ælla.
7. Uærknaþa för o:
arbetsför, af uærknaþær m. arbete
och adj. för se sid. 127a.Byo-da B. XXIIII.
239
ok bær i fialstær, han hetir fæ fylingær; han skal dylia
mæþ tuætylftu ælla böte siax markær.
XXV. Vm æn uren bitær gælding ælla skaþa kalui,
kiþi, lambi, gambli gas, gæslinge ælla grisi, ok
huru þær skulu eþa æftir gängas. 5
Nu bitær uren gælding, gialde atær fullum gialdum.
Nu bitær uren urenan, gialdi halfgildi, þy at þær atus
iamne uiþær. Nu bitær hæstær skiut, böte atær fullum
gialdum, þy at þæt ær ofæfle. Nu bitær hæstær fyl til
hælia; ær þæt hæst fyl ok gangær, þa ær þæt half mark; io
bitær þæt fyl, sum rindær, þæt æru åtta örtughær; bitær
1. Fæ fylingær m. fädöljare,
jfr fæarföling i VGl. f.
fädöl-jande (af fela, fiala dölja).
2. tuætylftu jfr þrætylftu
Uaþ. 30:pr. (sid. lOla).
3. Uren anse både Schlyter
i Ordb. och Rydqvist: Sv. Spr.
L. bd IV s. 453 vara = runi:
fargalt. Men Bugge (i Nord.
Tidskr. f. Filol. ny række III
s. 273) tror, utan tvifvel med
rätta, ur skola läsas såsom vr,
jfr t. ex. urangær BB 21:pr.
Yr en, ack. vrenan (r. 7),
hvilken form Schlyter förmodar hafva
tillkommit genom missförstånd
1. förhastande af en skrifvare,
är — säger Bugge —
egentligen ett adj. (besläktadt med fn.
(v)reini hingst) brunstig,
^avle-dygtig", identiskt med ågs.vrœne.
Man sade först men hæstær,
men sedan elliptiskt vren
sub-stantiviskt i samma betydelse.
På samma sätt nu vrensk 1)
brunstig, 2) hingst (Rietz). Vore
uren d. s. s. runi, stode väl här,
såsom i Uaþ. 2:pr., huggær, icke
biteer.
3. Gældingær (af gælda:
gälla, snöpa) m. återgifvet"
Schlyter i Ordb. med gält, men
tilllägger »kanske snöpt djur i
allmänhet". Detta senare
öfverensstämmer med Bugges mening
(1. c.), som tror det här betyda
snöpt häst, valack, en betydelse,
som samma ord har i engelskan
(gelding) och i franskan føM"føÄ).
7. atus d. ä. attus, ss. ock
står i en handskrift.
8. Skiut (jfr isl. skjötr) n. 1}
Skjutshäst. 2) Sto (här; om
be-tydelseöfvergången och dess
orsak se Ordb. sid. 563b). — Det
nysv. skjuts är en utur
sammansatta former abstraherad gen.
sing. af detta ord, Tamm: Fonet.,
kännet. på lånord i nysv. s. 43.
9. ofæfle jfr uræfle fl. 36: 1.
10. ok här samt å följ. sid.
r. l återgifwes lämpligast med
som, så ock stundom i fn.-isl.
t. ex. Hákonarm. 9, Vafþ. 5.
10. gangær o: går passgång
d. v. s. på en gång upplyfter
fram- och bakbenet på samma
sida (sbst. gangari).
11. rindær o: löper 1. går
med vanlig gång (sbst. rinnari)..240
Bvo-da B. XXV.
marfyl ok gangær, þæt æru tue öra; bitær raarfyl ok
rin-dær, böte fiura örtughær. §. 1. Nu stångar þiur oxa, gialde
atær fullum gialdum; stange uxe ko, gialde atær fullum
gialdum; nu stänga ko ko: æ þær sum iamnir aghas
5 uiþær, gialde atær half gildi. Nu skaþar kalui manz,
gialdi firi öri; skaþar kiþi manz ælla lambi, gialde örtugh;
sua ok firi gambla gas. §. 2. Nu grauær man diki, skær
ur gæslinga torwu, dör gæslingær i, liggi ogildær; nu ær
egh torwa ur skurin, þa ær gæslingær gildær at åtta
io pænningum, miolka gris at fiurum. Nu skal sua huar
somartelnungær gialda, sum at höste uærþær uare. §. 3.
Nu alle þe, sum þænna skaþa haua um sit fæ fangit ok
þæt leþa mæþ sannum uitnum, þa skal þæt uita mæþ tuem
mannum, at ,,þit fæ uar mins fear bani"; þa a hin uitzorþ
15 læggia fram sua mykit, sum han will, at »nu ær fult framme
ok bot, sum skilt ær".
XXVI. Um æn man takær leghu fæ, lan ælla insat fæ,
ælla hæst manzs ok riþær mæþ, ælla andra hans kuste.
Nu takær man leghu fæ
5. Subj. till skaþar är ett
underförstådt fæ.
8. Gæslinga torwa f. En
torfva, som då dike gräfdes,
skulle uppskäras och
förmodligen läggas vid kanten af diket
för att hindra gåsungar och
andra småkreatur från att nedfalla
i diket (Ordb.).
8. i [dikinu]
11. Somar telnungær m. Gris,
lam 1. killiiig, som blifvit född
samma sommar 1. år; telnungær,
nysv. telning har genom metates
uppstått af en äldre, i en annan
handskrift af ÖGl. förekommande
form tenlungær, afledd af ett
*tenil, diminutiv af ten. Ordet,
som egentligen betecknar ett
föremål ur växtriket, användes här
figurligt om en unge. Se Bug-
ællas foþær fæ, þa ær föþan
ges uppsats i nyssnämda tidskrift
s. 270).
11. gialda o: gälla i värde.
12 if. Satskonstruktionen, som
börjar med plur. (allefe),
öfvergår anakolutiskt till sing. (skal),
förmodligen under inflytande af
ordalydelsen i edsformuläret.
15, 16. Öfvers, nu ärofulla
böter framlagda, såsom
stadgadt är.
17. Leghu fæ n. legdt
fäkreatur ; lan eg. lån, här: lånadt
fäkreatur; insat fæ 1. goþs o:
inlagsfä, deponeradt gods.
19. Foþær fæ n. en annans
fäkreatur, emottaget till
utfodring. Schlyter (p. 214 not. 20)
tror orden þa — leghan böra
insättas efter orden Nu takær
man lan (följ. sid. r. 4).Bygda B. XXVI.
241
leghan; þa skal han uarþa þy firi sik ok sinum
handuir-kum, firi uak ok uarghi ok sinne uangömu. Þæn a uarþa
uak, sum uækkir, þær til sum iamuæl ær atær frusit. Nu
takær man lan, þa skal æ lan hem. §. 1. Nu takær man
in såt fæ; þa uarþær þæt af bonda stulit; þa skal þæt 5
bonde atær gialda þem, sum atte, utan baþe uar stulit hans
ok hins, sum atte ok in satte, ællas bran baþe. Nu kræuær
annar ok annar satte in, þa skal þæt i tak lata i alla
lagha fæmtir. Þæt ær þön högste fæmt: nat ok iamlangde;
þær til mattu þer saklösu inne halda, sum þæt ær insat io
til. Nu kombær egh æn þa þæn atær, sum atte, þa ma
han saklösu þöm ut fa, sum kræuær; þa a han til ganga,
mæþ surnum eþe uita, at »þætta ær mit ok iak hauær ræt
kændt". §. 2. Nu takær man hæst manz, riþær mæþ innan
hæræzs, böte firi siax öra; riþær hæste utan hæræzs, böte 15
þre markær. Ælla takær båt hans ælla kuste hans andra,
hans olouandis, böte firi siax öra ok æmgot atær, sum
han tok.
1. Handuirki n. =
hand-uœrk se sid. 80a. Öfvers, då
skall han ansvara för all den
skada kreaturet kan lida genom
honom och hans värk (d. v. s.
genom hans förvållande).
2. Lind: Om rim s. 65
sä-ger: med ett par obetydliga
ändringar får man här ett
regelbundet varspar:
for uak ok uarghi
ok uangömu sinne.
2, 3. Äfven dessa rader
innehålla värslämningar (med
införande af Linds ändringar anf.
arb. s. 78):
uak a uarþa
þæn, sum uækkir,
þær til iamuæl
ær atær frusit.
4. skal, jfr sid. 256a 7, 8.
6. Baþir, f. -ar, n. -i (1. -in,
med paragogiskt n), gen. bæggia,
pron. Båda. ,,Detta ord
förekommer några gånger i sing."
säger Schlyter i Ordb., det vill
väl säga konstrueras med
predikatet i singularis, såsom här
uar stulit och å följ. rad bran.
14. På tal om supinum
säger Rydqvist i Sv. Spr. L. I s.
456: „1 tryckfelsförteckningen
till äldsta qvart-upplagan af 1734
års lag äro flere sup. på -t
rättade till -dt, hvilket redan i
texten finnes till större delen
iakttaget i ett på Kongl.
Bibliotheket förvaradt exemplar. Så litet
hade man sig ännu bekant om
ett särskildt supinum". Jämför
härmed textens kœndt med dt
i st. f. t, såsom både äldre och
nyare tids ortografi skulle kräfva.
16. kuste o: saker, egodelar.
17. hans olouandis o: utan
hans lof, se sid. 31 a.
16242
Bygda B, XXVIL
XXVIL Vm æn man takær ekiu manzs, ælla bonde hauær
kældu i æng sinne ok faldær i folk ælla fæ.
Nu takær man ekiu manzs ok ror bort mæþ ok
kombær egh atær firi sola sætær, böte firi þrea öra. Nu
5 kombær þæn, sum ekiuna a, leþir han ma^þ ope ok hin uill
egh atær uænda, böte siax öra; þæt hetir fornæmis sak.
Nu sighær hin uære uara, þa a hin uitzs orþ uita þæt
æmgot atær kumit. §. 1. Nu hauær bonde kældu a
æng sinne; faldær i folk ælla fæ ok far af bana, gialde
io firi half gildi ok botin alle þe mæþ hanum, sum gaghn
toku af kældunne, ællas dyli mæþ tolf manna eþe, at han
tok egh gaghn af þerre kældunne.
XXVIII. Um æn tu hæræþ delas uiþær ælla byia um
ramarka ok by uiþær almænning.
15 Nu delas tu hæræþ uiþ, annat skyldar baþe kununge
ok iarle, ok annat skyldar egh utan mæþ kununge; dela
þer um oþla sina ok egh lagha hæfþir, þa skal sua huart
6. Fornœmi (af nœma: taga)
n. Olofligt borttagande 1. bruk
af en annans egendom, hvilket
dock hvarken sker i hemlighet
såsom stöld 1. med våld såsom
rån; fornæmis sak o: mål, som
angår fornœmi.
7. Såsom ackusativ tills, med
infinitiven uara kan ur det föreg,
suppleras endast ekiu, hvarför
orden f eet æmgot atcer kumit
äro en den djärfvaste anakolut.
— Det samma kan sägas om
orden han tok i slutet af flocken.
9. »œng pro egn* Schlyter not.
15, 16. Skylda (af skuld,
skyld f. skyldighet, afgift):
erlägga skatt; öfvers, o. förkl.
det ena erlägger skatt både åt
konungen och jarlen, emedan det
är beläget närmare hafvet i Roþin,
Mæþ förekommer någon gång
öfverflödigt, såsom här.
17. Of al, oful, of ol (= of al
iorþ): Jord, hvartill man har
full ägande rätt, isl. ådal, jfr
ådal sid. 169b. Hvad ordets
genus beträffar, upptages i Ordb.
blott neutrum, men ehuru
analogin med isl. och sådana
former som at sinu odœlli i äVGl.
och at sino ofale i yVGl.
bevisa detta, måste det dock äfven
hafva brukats såsom maskulint,
hvilket just af detta ställe
ådagalägges; jfr ock den i
Söderwalls Ordbok ur Svenskt
Diplo-matariura anförda dativformen
ofolenum. — Af of al härledes
ock vb. odla, som dock är
jämförelsevis ungt i språket (första
gången anträifadt år 1689 enl.
Eydqvist Y sid. 262).
17. Hœff (se sid. 3b f.)
betyder här jorden, hvarå någon
har laga häfd.Bvffda B. XXVIII.
243
taka, sum skyldar. Nu gangær til brutzs þerra mællum,
þa takær þæt tuælyti, sum næmir bor haui, þy at þæt
skyldær mera, ok hint þriþiung, þy at þæt skuldar minna.
Nu uæria baþin hæræþin, þa skal næmd næmna af þöm
næstu andrum hæræþumin, ok þer skulu slita þa delu. 5
§. 1. Nu liggia byia saman ok þo huar i sinu hæræþe, ok
skil þem a um ramarka sina ok gæra tuæsuæri, þa skal
næmna af þem næstu andrum tuem hæraþumin næmd,
halua af huariu hæræþinu, ok þer skulu þær ræt um gæra.
§. 2. Nu liggær gör by ok gamall, högha byr ok heþnu io
byr, nu liggær han gen almænninge; nu skil þem a um
skial, þa a standa a ælsta iæþre ok öpa, þa daghrin ær
döuastær, þæt ær mællum Botolfs mæssu ok mizsomars; þit
skal byr agha, sum op far höra, i skial gen almænninge. Nu
hauær by næmir almænninge byght ok kumit a lagha 15
I. gangær til brutzs o: går
till delning.
10. Gör (isl. gørr, gerr] adj.
färdig, fullbordad; gör by ok
gamall o: en i äldre tider anlagd
by. Det uddrimmande uttrycket
förklaras epexegetiskt genom det
likaledes allitererande högha byr
ok heþnu o: gammal by, som
ända från hedniska tiden varit
bebygd (af heþnu bygder VGl.,
heþna f. hedendom, den hedniska
tiden). Förra leden i srns.
ordet högha byr är höghœr, isl.
haugr, grafhög. ,,Då nämligen
— säger Schlyter — våra
hedniska förfäder begrofvos i högar,
har däraf följt, att, sedan dessa
minnen af den hedniska
forntiden ensamma kvarstodo, orden
höghcer och heþna blefvo nästan
synonyma."
II. gen almænninge näml.
häradsallmänning, häradets
gemensamma skog.
12. læþær (isl. jaðarr\ sv.
dial. jäder bet. kant på väf Rz
s. 300a) m. Kant. gränsen af
ett jordstycke 1. en gård.
13. Döuær (isl. daufr) adj.
Svag i allmänhet; däraf 1) svag
i afseende på ljudets
fortplantande 1. förnimmande: þa
daghrin ær döuastær o: den tid på
dagen, då i anseende till
tillfälliga, på luftens beskaffenhet
värkande omständigheter ett visst
ljud ej kan höras så långt bort
som annars, hvarmed dock ej
kan syftas på någon viss tid på
dygnet, enär det nämda
förhållandet ej är därpå beroende;
2) svag i afseende på
fruktbarhet, ofruktbar, om jord och trän,
(Ordb.). Jfr härmed lat. surda
tellus.
13. Botolfs mæssa o: den
17 juni.
15. Öfvers, o. förkl. Byn
har intagit mera af allmänningen
än förut är bestämdt att mätas
från byns älsta gräns (Ordb.).244
Bygda B. XXVIII.
hæfþ sinne, þær hauær by uitzs orþ; alt þæt, sura utan ær
garþ hans ok lagha hæfþ hans, þæt ær almænningær. Nu a
hæræzshöfþinge almænninge skipta. Nu hauær hæræþe
næmer by byght ok kumit a lagha hæfþ sinne, þa a hæ-
5 ræþe uitzs orþ at uæria; alt þæt, sum utan liggær, þa ær
byia mark. §. 3. Nu mötis by ok almænningær i uatne,
þa skal taka niu alna langt skip ok stæþia stamn i uasse
ok annan ut a diup, þa skal standa i æftra stamne ok
haua sik i hande haka skapt ok kasta atær iuir axl sik
io a diup ut; aghe sua byr. sum ytærst far kastat, ok þæt ær
f almænningær, sum utan ær. §. 4. Nu delas bya uiþær, göri
ok gamblir; skil þöm um skial sin, nu sæmbær þöm um
ramarka, þa skal syn ræt mællum ramarka ganga, utan
möte sua mykit uatn, sum uændir ut hiul a kuærn; möte
15 sua mykit uatn, þa skal i miþström ramarka haua, utan
lagh hæfþat handuirki gangi firi ælla lagha hæfþir. Uirkar
man i skoghe annars ælla takær in til öþzs mala ok
kombær um garþe, þæn garþær hetir rishofþe ok rans garþær.
2. hans nämligen byns.
3, 4. Öfvers, o. förk!, om
någon fått göra intaga på
hä-radsallmänningen närmare byns
gräns (Ordb.).
5. utan förklaras analogt med
samma ord i näst föregående
mening: alt þæt, sum utan ær
garþ ok lagha hœfp.
8 ff. Om orden å 10:de
raden a diup ut, som icke äro
nödvändiga för meningen,
uteslutas, finner man här med en
ringa för meterns skull
erforderlig förändring följande vars
(enl. Lind: Om rim s. 79):
þa skal standa
i æftra stamne
ok hauask i hande
haka skapt
ok kasta atær
iuir axl sik.
Äfven det närmast efterföljande
skulle kunna misstänkas för att
vara en värslämning (1. c.):
aghe sua byr
sum ytærst far kastat,
ok þæt ær almænningær,
sum utan ær.
14. ut tror Schlyter vara
misskrifning för um, såsom ock
i en handskrift läses.
16. Öfvers, om icke sådant
vattenvärk eller sådan jord, som
någon har laga häfd å, hindrar
detta.
17. Öþzs mali (af öþi: öde
tillstånd) m. Lön för odling af
en öde jord, jfr öxa mali sid.
226a.
18. Eisliofþe m. betyder d.
s. s. rans garþær m. nämligen
gärdsgård, genom hvars
uppsättande man inkräktar något af
en annans jord. Egentligen torde
risliofþe, hvars senare led dockBygda B. XXVIII. 245
Rutnar þæn garþær af ok kombær um andrum, rutnar af,
han ær ok rans garþær; kombær um þriþia ok þrim flera,
þa rindær han a synrættu. Nu æ huar sum mötas synrætta
ok lagha hæfþi, þa rindær laghhæfþi synrættu. Nu æ huar
sum maþær hauær þæssum lundum lagh hæfþat, þa a han 5
uitzs orþ uæria. Nu sæmbær þem egh um ramarka ok
hauær annar þerra uart för, þa a han uitzs orþ, sum för
hauær uart. Nu æn þe uæria baþi a yuærstu fæmt, þa skal
hæræzs næmd uita, huat þær ær sant um. Nu æn annar
þerra uær a yuærstu fæmt, þa a þæn uitzs orþ, sum uart io
hauær. §. 5. Nu gærs by af by, liggær til ha ok hamnu,
uet sina ramarka, þa hauær han uitzs orþ uæria þæt, sum
han hauær fangit, ok egh til högha bys iuir ramarka ganga.
Nu hauær han egh sik ramarka ok liggær egh til ha ok
hamnu, han hauær egh uitzorþ mera. at uæria, æn han 15
hauær garþe gripit. Han a haua mæþ högha by af
almæn-ninge bysins timbær ok troþ, fång ok fear gäng, ok ryþia
undir rughi ok rowm, haua af þreia halma ok siþan
læggia atær undir fear fot; egh ma han længær til akær
ælla æng haua. Nu uill högha by almænninge skipta, þa 20
a afgærþis by sua mykit i skoghe. sum skyldar. Nu ær by
är oförklarad, betyda en
uppkastad rishög och så kallas på
spe i äldre VGl. ett barn,
af-ladt af biltog fader, som i
hemlighet smugit sig in i landet.
l, 2. ,,Lege: han ær okrans
garþær\ rutnar af, "kom!}ær etc."
Schlyter s. 217 not. 9.
3. Synrætta f. Rak linje
mellan två råmärken. Öfvers, då
drifver gärdsgården undan den
raka rågången, d. v. s. den, som
påstår, att gränsen går i rak linje
mellan råmärkena, måste vika för
gärdsgården (Ordb. art. rinda).
4. Trots predikatets
entals-form är laghhæfþi(r) pluralis;
i en annan handskrift läses rinda
lagha ha f dir.
10, 11. Spår af värsform
(se Lind: Om rim s. 86):
þa a þæn uitzs orþ,
sum uart hauær.
11. Förkl. en ny by
anlag-ges inom en äldre bys gränser;
den förra kallas afgærþis byr
(r. 21). _
11. Öfvers, är i afseende
å krigstjänsten anslagen till en
viss har eller hamna (se sid.
127b).
16. gripa [iorþ] garþe 1.
mæþ garþe o: intaga, inhägna.
17, 18. Märk de på gammal
värsform tydande uddrimmen!
21. Förkl. så stor del i
skogen, som står i förhållande
till de utskylder den betalar.246
Bygda B. XXVIII.
af almænninge köptær, þa a han egh uitzs orþ mera at
uæria æn sua, sum han hauær garþe gripit ok lagha hæfþ
a kumit.
XXIX. Um æn man gangær skogh annars ok takær
5 fiska ælla diur, hans ouiliandis.
Nu auærkar man eghn annars, gangær hans skogh,
urakær staka ok huggær hagha ok far a fiskia annars
manzs, gær uasa ok uærkia, þæt kalla oþul brut; þæt ær
fiughurtan manna eþær, at han gik mæþ luui. ællæs tolf
io manna eþær, at þæt uar egh hans gærþ; bristær at eþe,
böte þreia markær. Nu far han a fiskiar hans, draghær
næt ællas miarþa, þæt ær siax öra sak. Nu gangær man
i skogh annars manzs, takær diur hans mæþ næti ælla
skiutær, þæt ær siax öra sak ok lati atær diurin.
15 XXX. Vm æn skoghær ær oskiptær, huru sum þær skal
hugga ælla til skiptis uara.
Nu ær skoghær oskiptær mællin manna; alle þe, sum
þær i aghu, þer aghu saklöst i hugga, [alt utan ek ok
hasl; hasl a friþ haua. Brænnir man suiþu, gömi sik þær
20 firi, at þær se egh ek innan; brænnir man ek, böte firi siax
öra; brænnir þre, böte þre markær; brænnir tiughu, böte
1. af o: från. sätt att använda dessa fiskebrag-
4. Ganga kan liksom fara der synes bättre. Anmärknings-
nytjas transitivt i betydelsen
bruka enl. Ordb.
7. Öfvers, o. förkl.
nedslår gärdsgårdsstörar i jorden
för att inhägna mark och
inhugger jaktplats i skogen genom
träns fällande och stängsels
upprättande.
8. Vasar kallas ännu i flere
svenska och norska dialekter
löf- 1. granruskor, som nedsänkas
i vattnet för att locka fisk.
11, 12. Två handskrifter
hafva draghær noth, lcegger næt
ællas miarþa, hvilket åtminstone
efter nuvarande språkbruk och
vardt är det dock, att
textkodex har detta samma uttryck
äfven på ett annat ställe, Uaþ.
39:pr.
19. Suifa (1. suiþ, VM.
svi-Jriur i sms. rompnasviþiur f. pl.
t. svedjeland för rofsådd) f.
Svedjande, svedjeland, sved (finl.).
18—l följ. sida. Orden alt
utan ek — fiuratighi markær
hafva utan tvifvel varit
antecknade i marginalen af någon äldre
kodex, hvarifrån de insmugit
sig i texten, där de störa
sammanhanget, hvarhälst de insättas
(Schlyter s. 218 not. 45).Bygda B. XXX. 247
fiuratighi markær,] huat sum han a minna ælla mera ok
huat han huggær minna ælla mera. Æn egh ma han baþe
skoghin auærka, æ til huas sum þæt ær, ok andrum låna
ælla skipa, utan han aghe tu bol i bynum, þöm sum huart
þerra hauær særdelis akær ok æng ok alla lagha skiptir, 5
þa ma han til þæs bolsins enum skipa ælla låna. Auærka
flere, þa botin þe ælla uiti lufs eþ a han; suær han a möte
ok dyl mæþ eþe, þa uiti hæræþzs næmd, huat þær ær sant
um. §. 1. Awndas þer, sum innan aghu, at han huggær
æmmykit, sum minna a, sum þer mera aghu, þa skulu þer io
til fara firi iul ok hælgha aftun ok uara skogh til skiptis
ok læggia hælghþ a han; huar sum huggær siþan i
sko-ghinum af þy, sum i hælghþina ær laght, böte þrea
mær-kær. Nu skal han fara til manadaghin æfte lagh þingx
mana dagh, þæt ær þæn, sum siu nättum ær æfte annan 15
dagh pinkizs dagha, ok stæmna skoghinum til skiptis. Nu
uill han egh stæmna, utan wil hinum forfængta sit, þa
skulu þer til þingx fara ok kæra ok lata af döma
hælghþina, ok siþan mughu þer saklöst hugga. Nu stæmnir
han ok sökir til skiptis skoghin; þa a þriþiu fæmtinne 20
skulu alle þer, sam i aghu skoghinum, til koma ok skipta
skoghinum æfte þy, sum huar a i bynum, ok aghin alle i
þy bæzssta ok alii i þy uærsta.
XXXI. Um huru hugga skal, siþan sum skipt ær.
Nu siþan sum skipt ær, huggær annar i annars skoghi, 25
þa böte firi siax öra. Gangær man a skogh annars, huggær
3. 4. Öfvers, o. förkl. lämna
eller utarrendera åt en annan
rättighet att bruka skogen.
4. þöm ack. pl. n. = þön,
såsom ock läses i en handskrift.
5. alla lagha skiptir o:
andelar i alla byns ägor.
6. Öfvers, då må han för
det [ena] bolets räkning
utarrendera eller lämna åt en sin
rättighet [till skogen].
9, 10. Konstr. at han, sum
minna a, huggær æmmykit sum
þer, [cer] mera aghu,
13. Öfvers, sedan
fredlysning har skett. Jag fattar
uttrycket af þy i temporal
bemärkelse och ær laght såsom
im-personelt, men annorlunda Ordb.
s. 302b: þæt sum i hælghþina
ær laght.
17. Forfængta (af förfång]
vb. tr. Göra en annan förfång
eller hinder i afseende å hans
egendom.
22, 23. Öfvers, och äge
alla del i det bästa och alla i
det sämsta (näml. af skogen).248 Bygda B. XXXI.
ek ælla apald, bærænz træ, gialde firi siax öra. Nu firi
alla siax öra sak ælla andra sakir, þa lati æ först ut þæt,
sum han tok, ællas sua got ok sakina iuir at botinne.
Huggær iuir þry, gialde firi þreia markær. Nu huggær
5 man sua manga ekær i annars skoghi, at standa ma a
stubba ok tælia til tiughu æru, böte firi fiuratighi markær;
huggær galduiþ böte þre öra.
XXXII. Vm æn böndær uilia in taka til gærþis sins,
ælla liggær þær fælla innan.
io Nu uilia böndær in taka til gærþis sik af skoghinunu
þa a han uitzs orþ, sum in uill taka til akærs ok æng, æn
þæt ær egh of höghær skaþi bynum, þy at þæn a æ uitzs
orþ, sum byggia uill. Nu liggær manzs fælla, þön sum
han will ryþia undi rowm ælla rughi, i þy, sum þer uilia
15 in taka, ælla uilia þer ok intaka skogh undir mala, ælla
uilia þer skipta skogh til ryþzla, skiptin ok haui þo för
öxamala sin, sum fældi, rugh ok rowr ok en halm þær
æftir. Siþan taki þæn up, sum mæþ lut ok lagha skipti fik.
XXXIII. Um æn annar aghær træn ok annar iorþina.
20 Nu aghær annar træn ok annars ær iorþin i
skoghi-num; þa uill hin af hugga træn ok sina iorþ ryþia. Nu
1. Bærænz træ (jfr miætanz
mæn Uaþ. 6: 2, boanzs mannum
BB. 33) n. Fruktbärande trä,
se Rydqvist: Sv. Spr. L. bd I
s. 418 f. Ordet står här som
epexeges till ek ælla apald.
3. iuir står adverbialt o:
därutöfver, dessutom; öfvers, och
utgifve därutöfver böterna i
ersättning.
4. huggær iuir fry [bærænz
træ]
7. Galduiþ ær m. Trä, som
ej bär frukt; af galdær adj.
ofruktbar, ofruktsam, hvaraf ock
gallko: ko som ej kalfvar.
8. in taka o: intaga, näml.
någon del af skogen.
9. Fælla f. fäld skog.
14. ryþia [iorþ] undi roicm
ælla rughi o: för att där så
rofvor eller råg.
15. Mali se öxa mali sid.
226a; öfvers, eller vilja de
intaga skogen under odlingslön.
16. Eyþzl L Röjning,
röd-ning; skipta skogh til ryþzla
(gen.) o: skifta skogen på det
att hvar och en sedan må kunna
odla sin del.
21. hin o: den senare, den
sistnämda.Bygda B. XXXIII. 249
sighær han, at han uill sin træ haua ok egh lata af hugga,
þa skulu þer til þingx fara, hæræz hof þinge skal þær syn
til næmna. Ær skoghrin a þy, sum ma gæra af akær ælla
æng, þa a þæn uitzs orþ, sum iorþina a ok ryþia uill. Nu
æn træn standa a biærghum, sum huarte nytir til akær 5
ælla æng, ok hin uill hanum hans aldin skogh ælla hans
viþ forfængta, þa a þæn uitz orþ, sum træn a; þön skulu
dömas kuar standa ok egh up huggas. Nu æn þe standa,
a þere iorþ, sum man ma gæra akær ælla æng af, þa a
þæn fara til, sum skoghin uill ryþia, ok af hugga ok io
iorþina ryþia ok biuþa sua manga pænninga, sum miætanz
mæn sighia træn uærþ uara. Uill hin uiþ taka, þa ær þæt
got; uill han egh uiþ taka, þa skal han stæmna et þing,
annat ok þriþia ok byuþa hanum uærþin. Nu æn han uill
egh uiþ taka, þa skal a þriþia þingeno næmd gæra ok 15
sea, huat þæt ær hældær, fallit til at ryþia ællas egh. Ær
þæt fallit til at ryþia, þa skulu þer miæta, huru goþær
skoghrin ær, ok han skal uiþær pænningum taka, sum
skoghin a. Uill han egh uiþær taka, þa han stæmne hanum
fiarþa þing, þa skal taka pænninga sua manga, sum miæ- 20
tanz mæn ælla andre syna mæn uilia miæta ok skoghrin
uar uærþær, ok sætia i hændær tuem boanzs mannum mæþ
þöm skialum, at þaghar hin kærir til, þa fa hanum
pæn-ningana. Siþan taki han dorn til at hugga skoghin. Huggær
han för, þa böte, sum skils; huggær han siþan ok kærir 25
hin til, sum skoghin atte, þa uisi hanum, huar sum
pæn-ningane standa til borghan, ok biþi han siþan þöm þær
3. a þy = a fere iorþ (r. 9)
o: på sådan jord 1. mark )( a
biærghum.
6. Aldin skoghær m.
Allon-skog, af aldin (isl. =) n. (i Ordb.
m. trol. genom tryckfel):
Träfrukt i allmänhet, ållon.
16. Fallin adj. (egentligen
pret. part. af falla): 1)
Beskaffad. 2) Fallen, passande,
tjänlig; fallit til at ryþia o: tjänligt
till odling.
22. Boanzs maþær, isl.
Mandmaðr (se bærænz træ å
föregående sida) m. Bofast man,
jfr uttrycket böndær ok boande
mæn Dr. 3:pr.
23. Skial (se sid. 44b)
betyder äfven förhållande, sätt,
villkor (Ordb. art. skæl 8); mæþ
þöm skialum o: med de
bestämmelser 1. villkor.
27. til borghan o: i taka
händer.250
Bygda B. XXXIII.
up taka, ok uiti þæt mæþ eþe fiughurtan manna, at han
hiog up þæn skogh mæþ þingx manna domi, siþan han
hafþe fult giald hanum buþit mæþ þrim þingum ok þrim
fæmtum ok fiarþa Lionga þing.
5 XXXIIII. Vm æn man takær annan i skoghe sinum,
ælla löpa manzs hion bort fran manne.
Nu takær maþær man i skoge sinum, þa ma han egh
af bonda taka ok egh af hans þræli; han skal þöm til
byia fylghia ok lass i tak lata, ok han lete hemuld sinna.
io Far han hemuld, se saklös, far han egh hemuld, þa lati
atær uiþin ok mæþ siax öra. Takær leghu dræng manz i
skoghi, þa ma af hanum taka, þy at han ær egh
staþfa-stær; uarþær hanum egh skoghær hemul, þa lati atær uiþin
ok mæþ þæt, sum skilt ær. §. 1. Nu löpa bort hion manzs;
15 lysir þæn laghlika, sum sins hauær mist, ok biuþær til fæ
sit, takær man utan uarþ hælde ok utan hæræzs, lysir
laghlika ok far hanum sit atær, þa a han firi half mark. Takær
mulslaghu man ælla hæst a gangu ællar uxa ok lysir
laghlika, þa a han firi örtugh.
2. mæþ þingx manna domi
se sid. 222a.
5. takær, som i Gloss.
öfversattes med "griper, fasttager",
återges i Ordb. (bättre) med
"träffar, råkar på".
8 o. 12. taka absol., som i
RB. 3: 2 förekom i bet. "uttaga
böter", betyder här "taga något
såsom pant" (för att därmed
öfverbevisa åvärkaren).
9. Öfvers, och åvärkaren
söke försvar för sin äganderätt
till det han huggit.
11. Uiþær (isl. viðr) m. 1)
Skog. 2) Särskilda trän (huggna
1. icke huggna). 3) Ved. — I
betydelsen skog fins ordet kvar
blott i några ortnamn t, ex.
Tiveden, Finnveden.
16. uarþ hælde n. (uarþær,
halda): vakthållning; utan uarþ
hælde = utan uarþ ok uakn
(Eþs. 34) o: i öppna sjön.
18. M-ulslaghu maþær (=
muslegu maþr i Gottl. L.) m.
Förrymd och efterlyst träl.
Ordets enklaste förklaring —
säger Schlyter i Ordb. — är den
redan af Verelius uppgifna (af
mus och liggia], enligt hvilken
den rymde trälen, som håller
sig fördold i hvilka usla
gömställen han under sin flykt kan
finna, liknas vid en mus, som
ligger gömd i ett råtthål. —
Antages denna förklaring, måste
mulslaghu man i vår text
betraktas som felskrifning, jfr
Rydqvist Sv. Spr. L. VI s. 304 f.
och Söderwalls Ordbok.
18. hæstær a gangu o: häst,Bygda B. XXXV.
251
XXXV. Vm bi garþ ok huru sum skruua skal. .
Nu a man bigarþ, þa ma man egh sætia skruf næmer
bigarþe æn halua rost nær. Sætær, sum skilt ær, fylghir
hin sinum bium fran bi garþe sinum, uraki af sua, at han
spille egh uærkum hans, ælla haui halft huar þerra. Sætær 5
næmer, æn skilt ær, þa ær skruuær þiuuær; uari ogildær
firi þem, sum hitte, ok hin gialde þre markær, sum satte,
ællas dyli mæþ tolf manna eþe, at han egh satte. §. 1.
Gangær man at bium mæþ fælaxs gærþ, þa a han halft uiþ
alla þa, sum skoghin aghu. Nu gangær utan fælax gærþ, sæ- io
tær stok ok staþa, far mæþ blande ok bikare, farr ok flöghir,
þæt ær siax öra sak. Nu gangær han a gapa syn, hittir
som gått från sin ägare och lös
drifver omkring.
I. Skruua vb. tr. Fånga bin
med "skruf", om ej sætia är
utelämnadt (jfr följ. rad), så att
skruua vore ack. plur. af sknmær
m. skruf, strut, näfverkorg, här
den bikupa eller det kärl (Mkar),
som brukades till bins fångande
(Ordb.). Noreen: Altschw. leseb.
s. 163 tolkar ordet som verb.
4. Öfvers, drifve [bina] bort
så, att ...
9. Fœlagli n. Gemenskap i
allmänhet, bolag; fælaxs gærþ
f. gemensam gärning, företag
tillsamman med en annan. Öfvers.
Går man till bin [för att taga
dem] efter öfverenskommelse
[med skogens ägare]
II. Sætia stok ok staþa o:
utsätta en bistock på en
fotställning att därmed fånga bin; fara
mæþ blande ok bikare o: gå med
ett kärl, hvari fans en blandning
af honing och vatten att därmed
locka till sig bin, 1. ined en
med någon blandning invändigt
besmord bikupa, såsom ännu
brukas, för att däri fånga bin;
fara ok flöghia o: löpa omkring
[på andras ägor] och hoppa
öfver gärdsgårdarna.— Märk
udd-rimmen i alla de tre nämda
talesätten !
12. Gap n. Gap, öppning;
ganga a gapa syn o: värkställa
besiktning af de i en gärdsgård
befintliga bristfälligheterna. Så
förklarar Schlyter (med Ihre)
detta uttryck; Loccenius
däremot öfversätter (enl. citat i
Ordb.): se hvar ihåliga trän
finnas. För min del kan jag ej
finna annat än att denna senare
uppfattning af gapa syn är mera
tilltalande, ty hvarför skulle här
just särskildt besiktning af
gärdsgårdars bristfälligheter af lagen
framhållas mer än hvilken annan
vandring i skog och mark som
hälst, hvarunder bin kunde
påträffas? Att dessa i vilda
tillståndet pläga hafva sin vistelse
i ihåliga trän, är däremot
allmänt bekant och kunde således
med skäl här hafvas i särskild
åtanke.252
Breda B. XXXV,
bi, þa skal han mærkia træt, þæt sum han standær i, ok
lysa firi allum þem, sum skoghin aghu. Þa a han þriþiung
af bium.
XXXVI. Um huru biur a sæ bole, ok huru æfte
æl-5 ghium skal fara, ok þæn a ræf, sum resir.
Nu a biur sæ bole sum bonde. Huar sum dræpær biur
ok brytær hiþi hans, lati atær biurin þem, sum ængina
atte, ok mæþ þrea markær; takær biur a almænninge, aghe
han biurin ok uari saklös. §.1. Alle aghu biörn sökia, þy
io at han ær uræfle; alle þe i skal koma, mæn han rörir fot,
þer aghu lut af biorne. §. 2. Nu ganga mæn æftir ælghium,
nu resa þer diur ok fa fiæt ok fara æftir, nu lata þer
fiæt löst, nu ma ængin a þerra fiæt ganga, för æn þrea
nætær æru ute. Nu gangær man æftir ok fælle diur; koma
15 þer til, sum diur haua rest, þa aghu þer diur, sum restu.
Nu haua þe slæpt fiæti, sum restu, ok ganga ut þrea nætær;
koma andre ok fælla diur, þa aghu þer diur, sum fælt haua,
ok þer gangin fran, sum egh uildu fiætz göma. §. 3. Nu
uarþær man firi skall ok skiutær diur, þa a han skut bogh
20 ok halua knek. Nu fara mæn æftir diure ok fylghia annars
1. han tror Schlyter hafva
afseende på ett underförstådt,
ingenstädes i texten
förekommande bisuœrmbœr och
öfversätter: "där bisvärmen satt sig",
men bättre är att (med Tamm
i Uppsalasttidier sid. 36) fatta
standær i aktiv betydelse "träffar
på" med U suppleradt från det
föregående såsom objekt.
10. Ur.æfte, ti æfti — o f æfte
(fl. 25:pr.), oevli (isl. ofrefli af
afl) n. Öfvermakt, något
öfvermäktigt.
l O. m æn kon j., samman
dragning af mœfan.
13. Fiæt (s. 185a) spår, tis.
lata fiæt löst o: släppa spåret
löst, öfvergifva spåret )( ficetz
göma (r. 18) L gæta o: taga
vara på spåret.
19. tiarfœr firi skall o: hör
till skallfolket.
19. Skut- 1. skot-loghœr (af
skot n. skott) m. Skottbog, bogen
af ett dödadt djur, hvilken
tillföll den, som fält djuret.
20. Knek f. Bakbog; däraf
tis. "komma på kneken" och vb.
kneka, hvilka orätt härledas (bl.
a. i Dalins allmänt anlitade
ordbok) från lmä\ „säges eg. om
ett fyr fotadjur, som, då det t. ex.
genom halkande mist stödet af
sina bakben, kommer att sitta
på knekarna" (Ordb.).Bygda B. XXXVI. 253
manzs hunda, þa a hundær haluan manzs lut. §. 4. Nu
skal huar bonde haua þriggia famna wargha næt; hauær
han egh næt, þa böte þre öra. Þa skal taka tua mæn af
huarre sol^n, þöm sum buþkafla skulu up skæra; kombær
egh bonde af husi hüariu, þa böte þre öra. Þe mænnini, 5
sum næmdi æru, skulu þa pænningana ut sökia, ok þe
takin þriþiung af þem pænningum ok þer, sum skal fylghia,
takin tua lyti. Nu sæghær bonde, at han hauær egh fangit
skal buþ ælla han haf þe forfall; þa uiti mæþ tuægia manna
eþe ok sialuær han þriþi, at han hafþe lagha forfal ællas io
han fik huarte buþ ælla buþkafla. Gangær i skall ok gær
ænga luþnu, böte firi öri ælla uæri sik mæþ sama eþinum,
sum skilt ær. Nu kan ra i næt koma i uargha skall, ligge
ogild; sætær man næt utan uargha skall ok dræpær ra,
böte þre markær. §. 5. Nu a þæn ræf, sum resir, hæra 15
þæn, sum handum takær. Nu mughu egh böndær ra taka,
utan þer hættin uiþ þrim markum, þy at hon ær kunungx
diur.
XXXVII. Um æn man hittir utan garþ ælla grinda-
stulpa, ælla butna fynd ælla haf urak. 20
Nu hitter man gull ælla siluær utan garzs ælla grinda
stulpa, lysir laghlika firi grænnum at kirkiu ok þinge,
ællas andra gripi, þa skal han sæghia, huat sum han hauær
5. af husi hüariu: jfr tis.
"gå man ur huse", där huse är
gammal dativ och således icke
f"år fattas såsom vårdslöst uttal
af huset.
12. Luþna, lyjma f. Lydnad;
gær æng a luþnu o: gör ej det,
som befalles 1. blifvit befaldt.
15, 16. Om man från r. 16
utelämnar sum, hvilket också
saknas i två handskrifter, så fås
här en regelrätt halfstrof i
Ijöða-háttr (se Lind: Om rim s. 81 f.):
Nu a ræf
þæn, sum resir,
hæra, þæn handum takær.
19. hittir står först i
intran-sitiv betydelse: "gör något fynd",
och underförstås sedan såsom
transitivt med två objekt.
19. Prep. utan styr ack. 1.
gen.; i en annan handskrift fins
varianten gärds.
20. Butna fynd, butn fynd
1. botn find f. bottenfynd. Haf
urak n. vrak, som flyter på
hafvet.
23. Gripœr (isl. gripr) m.
1) Grepp, tag. 2) Dyrbarhet,
gods af värde; det (isl.) sins.
ordet dyrgrip finner man i nysv.
af en eller annan purist nytjadt254
Bygda B. XXXVII.
hit. Nu kombær man ok kænnis uiþ, at „ slikt ær mik
hwruit", þa gangær han til mæþ sannum iartighnum ok
tuæggia manna eþe, at »þætta ær mit ok iak hauær ræt
kænt"; þæn taki þriþiung af, sum hitte, oktuælyti þæn, sum
5 atte. Kombær ængin þæn firi nat ok iamlanga mæþ
sannum iartighnum, sum þor til ganga, þa a kunungær tua
lyti ok þriþiung þæn, sum hitte. Nu farr man at uægh
ok tapar klæþum sinum ællar andrum kustum sinum,
uæn-dir þær atær, för æn han lysir, ok mötir hinum, sum hit
io hauær, þa a han egh fyndar lut af giua. §. 1. Nu fara
mæn at uægh, hitta fynd; alii þer, sum fram æru farnir um,
þa aghu egh þer af fynd; alii þer, sum æftir han æru, þer
aghu af fynd mæþ þem, sum hitte. §. 2. Nu hittir man
butna fynd ok lysir laghlika, þa a han halua fynd; kombær
15 ængin þæn, sum uiþ kænnis, þa a kunungær halft uiþ han.
Hitte man haf urak i uatne ute, lysir laghlika, þa a han
þriþiung sin af haua. Kombær ængin þæn, sum uiþ
kænnis, þa a kunungær tua lyti af.
XXXVIII. Vm æn man kallar kunu fordæþu, ælla man
20 kalla annan okuæþis orþ.
Nu kalla man kunu fordæþu, þæt ær sæktar orþ utan
mæþ stæmdu þingi. Nu kalla man annan okuæþins orþ,
i st. f. klenod. — Orden ællas
andra gripi borde väl i texten
rätteligen ha sin plats efter siluær.
6. til ganga nämligen med
kännetecken och ed, såsom nyss
sades.
10. Fyndar lutær m. Viss
andel af i"ynd, som tillfaller
upp-hittaren, hittelön.
11. sum fram æru farnir
um [fynd] o: som hafva farit
fram förbi hittegodset.
12. han näml. upphittaren.
19. Fordæþa (isl. fordæða]
f. trollpack a. Senare delen af
detta ord är af samma stam
som det nuvarande dåd gärning,
hvaraf missdådare; jfr
forgær-ning (Ordb.)-
21. Sæktar orþ n.
Okvädinsord, för hvilket man kan
lagligen tilltalas, jfr sæktar mal s.
204a.
21, 22. Öfvers, o. förkl.
,,utom med instämdt ting" d.
v. s. om uttrycket fälles vid ting,
som är utsatt för att rannsaka
och döma i sådant mål, då är
det icke okvädinsord.
22. Okuœfins orþ n. Då iBygda B. XXXVIII.
255
kallar niþing ælla þiuf ælla fostra utan mæþ þing
stæmnu, þa ær þæt sækta orþ; þa dyli mæþ tolf manna eþe, at
han mælte hanum ængte sækta orþ ælla böte þre markær.
XXXIX. Um æn man borghar andrum pænninga ælla
annat gozs, huru sum þær skal stæmna æftir. 5
Nu borghar man andrum pænninga ælla nakuat annat
gozs, þa a han þæt ut luka, sum han borghaþi, ællas dyli,
at han uar aldrigh þær borghari at, ællas læggi fram ok
uitï þæt: wat þæssu uar iak borghari ok egh at andru",
æl-læs ok þæt allt atær lukit, sum han uar borghari at. Nu io
æn han gangær uiþ, at han borghaþi, þa skal hin, sum uiþ
borghaninne tok, kræuia borgharan; borgharin stæmne þöm
þing, sum han baþ i borghan; will han dylia, at han baþ
han aldrigh þær i borghan um, þa luki borgharin egh þy
siþær alt þæt, sum han gangær uiþ, at han borghaþi ha- 15
num. Nu æn han uill uita alt lukit ok sæt, þa skal han
mæþ eþe uita ,,alt þæt iak baþ þik i borghan um, þæt ær
alt lukit ok sæt, sum þu kuat sialuær ia uiþær". §.1. Nu
uill han huarte dylia ok egh uita lukit, þa skal han stæmna
borgharanum þry þing ok sitia þrea fæmtir, sum han baþ 20
VGl. och en gammal edition af
ÖGL formen okuæþings orþ
förekommer (så ock i
skråordningar enl. Söderw. Ordb.), anser
Schlyter ordet ^ganska naturligt
härledas från en nomin.
okvæ-þinger". Häremot uttalar sig
Rydqvist: Sv. Spr. L. IV s. 442,
mot Rydqvist åter Schlyter i
Ordb. Bihang, s. 806. Sidoform
är vidare okuæþis orþ af okvæþi
okväde, isl. ukvæðisorð.
l. I st. f. kallar, som
Schlyter här i enlighet med två
handskrifter insätter, har textkodex
ælla. „ Skulle icke detta —
frågar Tamm i Uppsalastudier sid.
36 — kunna bibehållas, fattadt
i betydelsen "antingen", liksom
i Skånel. ællær —• ællær ofta
betyder "antingen — eller"? Jfr
KrB 15: l, där uttrycket Ælla
gær hor ælla ætsku spiæll skulle
kunna vara riktigt, ifall man
finge öfversatta ælla — ælla
med ,,vare sig — eller".
4. Öfvers, går i borgen åt
en annan (= creditori Gloss.)
för penningar.
10. [uitï] þæl allt atær lukit
13. sum han baþ o: som båd
honom, (likaså r. 20 och å följ.
sida rr. 5, 9, 12 o. 18).
15. siþær (isl. siðr) adv.
komp. Mindre; egh þy (1. þæs)
siþær o: icke dess mindre.
20. Mellan fæmtir och sum
bör inskjutas ok borgharin256 Bygda B, XXXIX.
i borghanina. Nu innan Smalandum, þa skal a þriþiu
fæmtinne borgiiarin ut luka þæt, sum han borghaþi; lukær han
egh þa utj þa ganga all fallin in a han, þing ok fæmtir.
Nu æn borgiiarin lukær ut a þriþiu fæmt, þa ganga fallin
5 in a han, sum han baþ i borghanina, utan han uili ut luka
ælla dylia, sum förr uar saght. Nu æn þæt ær i
Östra-götlande, sum Lionga þing stæmnis, þa skal borgiiarin huart
þing, sum hin stæmne, sum han borghaþi. Þa skal han stæmna
þöm, sum han baþ i borghanina, þry þing ok þrea fæmtir
io ok sua Lionga þing æftir. Þa skal han suæria in til
borgha-rans, at han hauær laghstæmt Lionga þing, ok sua
borgha-rin til hans, sum han baþ i borghanina. Uvill hin æn þa
ræt gæra antuiggia mæþ laghum, sum skilt ær, þa ær þæt
got; will han egh, þa skal Lionga þingx fæmt læggia hem
15 til hans. Will han egh æn þa ræt gæra, þa skal
borgharm ut luka hinum, sum han borghaþe; þær til ma han
saklöst halda. Ali fallin firi lagha soknina ganga in a þæn,
sum han baþ i borghanina.
XL. Vm æn man uill fiuratighi märka sak sætta uita,
20 ælla siax märka sak ælla minne sak.
Nu æn man will fiuratighi märka sak sætta uita ok
bötta, han skal uita mæþ þrænne fiughurtan manna eþum.
Vvill man siax märka sak uita sætta ok bötta, han skal
uita mæþ tuænne fiughurtan manna eþum. Vill han minne
stæmni þöm, se Schlyters edition
s. 226 not. 79 och Amira:
Alt-schw. Obl. s. 698.
3. Öfvers, då drabbar
ansvaret för alla försummelserna
honom
5. utan han o: utom om
han
7,8. Den infinitiv,hvarpå skola
har afseende, utelämnas stundom.
Här underförstås antingen halda
i bet. hålla, iakttaga, infinna
sig vid [ting], eller kanske
rättare stæmna, såsom Amira vill
i nyss anf. arb. s. 699 not 1.
I enlighet därmed blir öfvers,
då skall borgensmannen utsätta
hvart ting såsom den skulle
utsätta, åt hvilken han gick i
borgen (o: fordringsägaren).
10. han nämligen
fordringsägaren.
12. hin nämligen gäldenären.
13. Efter laghum tillägges
ælla fæ (Schlyters ed. s. 227
not. 95); mæþ laghum o: med
ed, jfr KB 26:pr. gærirætmæþ
eþe ælla botum.
16. den, åt hvilken han gick
i borgen d. ä. fordringsägaren.257
sak æn siax märka sak uita sætta ok böta. han skal þæt
uita mæþ fiughurtan manna eþe.
XLI. Um æn man læggær hælghþ a skogh sin ok
skipa siþan a sin suin.
Nu læggia mæn hælghþ a skogh sin ok skipa, nu kan 5
han egh fa suin a sin skogh, ok þer uraka a, sum laght
ær, a sin skogh, þær mughu þer saklöst hans aldin nöta.
Nu urakær man a mera æn laght ær, haui firi urakit
sinum suinum, ok skiptin þer, sum skoghin aghu, þöm
sui-num. Nu löpa annars manzs suin a annars skogh, þæn io
skipaþær ær, þa skal han þöm in taka. Gangær a drusa aldin
full suini um döghn, gialde firi span korns. §.1. Nu far
man at sinum rættum uægh gynum aldin skogh ælla nuta
skogh, hæntir i hat sin til hatta band ælla i uat sin til
4. Skipa vb. tr. Ordna,
förordna, fordela, utarrendera.
Öfvers, och släpper sedan sina
svin i [skogen]; skipa kan här
vara infinitiv (se s. 39a) eller
3 p. sg. pres. ind. med vanlig
apokopering af r.
6. han o: någon af
deläga-rena i skogen )( f er o: de
andra delägarena; uraka [suin] a
6, 7. sum laght ær o: såsom
det är bestämdt (näml. angående
antalet af svin, som hvar bonde
får hafva i skogen); a — a:
om denna upprepning af
prepositionen se sid. 82a 7.
11, 12. I textkodex står suini,
som här bibehålles, ehuru
Schlyter i sin edition (och med
honom Leffler) i dess ställe
insätter den i två andra handskrifter
befintliga läsarten suin. Schlyter
öfversätter aldin full suin med
"af allo n fulla svin" och fattar
drusa såsom oblik kasus af drusi
m., möts v. sv. di al. dr åse o:
hög af tröskad sad, men kan
icke tolka uttrycket i dess
helhet. Tamm i Uppsalastudier sid.
36 öfversätter drusi med
"nedfallen mängd" (jfr sv. dial. dråsa
ned), hvaraf sm s. drusa-aldin pl.
"i mängd nedfallna ållon", i
någon mån likartadt med nsv.
fall-frukt, och ser i full-suini
äfvenledes ett sammansatt ord af
samma art som full-sœri
"fullkomligt sår" och med betydelsen
"fullvuxet svin"; på grund häraf
öfversätter och förklarar han denna
mening sålunda: wgår ett
fullvuxet svin (i annans skog),
under ett dygn på de i mängd på
marken nedfallna ållonen (och
äter af dem), så betale (svinets
ägare) en spann sad därför".
14. Hœnta, hœmta, hœmpta
(af hem, eg. hemföra, isl. heimta)
vb. tr. Hämta; „1 gamla tider
är hœnta vanligare än hœmta,
hempta, men intet n
undantränger m i klœmpta 1. klœmta,
skcempta 1. skœmta" säger
Rydqvist: Sv. Spr. L. IV s. 317.
I svenska och norska landsmål
fortlefver ännu formen hänta,
äfvenså i danskan hente.
14. Uattær (isl. vottr) 1.
oas-17258 Bygda B. XLI.
þumul fingærs, uari saklös; hæntir mera, böte firi siax öra
ælla dyli mæþ tolf manna eþe.
XLII. Um æn man haldær sin suin a annars skoghi.
Nu haldær man suinum sinum a annars manzs skoghi,
5 gætir a mæþ hund ok hirþa, þæt ær tolf manna eþær, at
han gætte egh a hans skoghi; bristær at eþe, böte firi þrea
markær.
XLIII. Um æn man skiutær skipi af lunnum ælla
brytær båt ur läse ok takær ekiu annars olouandis.
io Nu skiutær man skipi ut af lunnum, fiæþærtiughre
sæssu, utan þæs uilia, sum a, ok farr af landi mæþ; kombær
þæn, sum kærir, þa ær þæt eþær þrætylftær; bristær at eþe,
böte fiuratighi markær. §. 1. Nu huggær man ælla
brytær båt ur läse; kombær þæn, sum kærir, þa ær þæt eþær
15 tolf manna; bristær at eþe, böte þre markær. Nu takær
man ekiu manzs, kombær atær firi sola sætær, uari saklös;
kombær egh atær firi sola sætær, gialde firi þre öra. Nu
ror han bort mæþ ekiu; kombær þæn, sum a, ok leþir han
mæþ ope, se atær þæn ror ok uill egh atær uænda, þæt ær
20 fornæmis sak, þæt ær siax öra ælla tolf manna eþær.
XLIIII. Um at þæn skal elde uarþa, sum kuindlar, ok
huru um branstuþ skils.
Nu a bonde uarþa allum
þær til sum han ær slukin.
sim. vanter m. vante. I
finländska svenskan ha vi bibehållit
den starka formen vant, sällan
eller aldrig säges här vante.
5. gœtir [suin] a [skoghi]
8. Lunnar (isl. Munnr pl.
-ar) m. pl. Kullar, på hvilka
ett fartyg uppdrages på landet
och sedan hvilar, till dess att
det åter utskjutes; nyl. lonno,
pl. -or, f.
11. Sæssa f. Säte, bänk, äf-
i þöm elde, som han kuildnar,
Nu kumbær eldær lös mæþ
ven ett fartyg med ett visst
antal roddarbänkar 1. roddare
(sæs-sar se sid. 73); fiœfiœrtiugh
scessa o: fartyg med bänkar för
40 roddare. Står här
epexege-tiskt såsom bestämning till skipi.
15 ff. Jfr ofvan fl. 27:pr.
21. Kuindla, kuildna, kvilla
sv. Idsm. kyllä, kolla, kölna, vb.
tr. Upptända eld; jfr sbst. kölna,
isl. kylna: torkhus.
24. Slykka, slikka (enl. Ordb.),Bygda B. XLIIII. 259
uaþa ok brænnir skogh manna ællas garþa manna vp, þæt
æru þreia markær ok eþær tolf manna, at þæt uar mæþ
uaþa ok egh mæþ uilia. Nu kombær eldær lös i bygdir
manna ok brænnir up hus; þæn sum þy ualdær, han böte
þre markær ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at han fik egh 5
skaþa af þem elde, sum han tænde. §. 1. Nu hauær þæn
wald, sum skaþan hauær fangit, huat han uill hældær, taka
þreia markær af þem, sum eldinum wlte, — þem a bondin
ensamin, — ælla will han til þingx fara ok lata döma sik
bran stuþir af hæræþinu, þæt ær haluær spandær korns af io
huarium bonda ællas fiure pænninga. Ok brændær stuua
ok laþa up, taki hela bran studh up; brændær annat þerra,
taki halua. Huar sum sitær kuar um bran studþ, siþan hon
ær ut dömd af hæræzs höfþinganum ok stæmnu daghrin
ær ute, þæn sum han saghþe, þa böte þre öra æfte þy, sum 15
siþuænia ær, huat hældær fiarþungx hæræþe ælla þriþiungx
hæraþe ælla alt hæræþe ælla halft hæræþi þæt ær. Taki
sua huar af branstudh, sum han af skaþa fik.
XLV. Vm æn man köpe fyl ælla kalf, hors ælla ko,
föþis af ok klandas siþan firi þem, sum fangit hauær. 20
Nu köpir man fyl ælla kalf, ok föþis up ok klandas
siþan, þa gange ut uirþningin ok aghe þæn, sum up ha-
sliuka, slykia? (Rydqvist: Sv.
Spr. L. I s. 232, jfr isl. *slokkva
och dän. slukke), pret. part. fsv.
slukin, isl. slokenn, vb. tr. Släcka.
I gotl. släkka, slakk, slukki, 1.
sluki, i andra dialekter slökk,
pret. part. slokken, sloken, jfr
fsv. slokna, nysv. slockna (Rietz
s. 630a).
1. Brcenna, -de 1) vb. tr.
Bränna. 2) vb. intr. Brinna;
i senare bemärkelsen fins ock
fsv. st. vb. brinna, bran, som i
nysv. blifvit i den betydelsen
allena rådande. Isländskan har
brenna, -da tr. bränna och brenna,
brann intr. brinna.
3. bygdir vill Schlyter i Grloss.
öfversatta med "bebygda orter1,
men i Ordb. återger han det
(bättre, som det synes) med
"byggnader"; uttr. eldær kombær lös
i bygdir manna står i motsats
till det föreg, brænnir skogh
ællas garþa up.
13. sitær kuar um bran stuþ
o: underlåter att betala
brand-stod.
15 ff. Orden æfte —þæt ær
böra insättas här ofvan efter
orden bran stuþir af hæræþinu
(Schlyters ed. p. 229 n. 71).
20. föþis [fyl ælla kaluær]
af [hors ælla ko hans]260 Bygda B. XLV.
uær fot. Nu köper man hors ælla ko, huat hælzst sum
þæt ær, ok föþis af, ok klandas siþan þæt fæ, sum han
fangit hauær, þa skal þæn affostær haua, sum up hauær fot,
þy at ængin man ma annars manzs kalfs fostre uara, ok
5 þæn löse, sum ræt kænt hafþe.
XLVI. Um æn mæn skiptas gæuum uiþær ok klandas
siþan firi þem, sum fangit hauær.
Nu skiptas mæn gæuum uiþær, nu klandas firi þem,
sum þighat hauær, ok kalla af sik uara þiuf stulit, þa skal
io han uita mæþ eþe tuæggia manna ok tolf æftir, at hanum
uar giuit ok han uar egh þær þiuuær at; þo matte man
giua, at egh uare uin til. Nu klandar þæn, sum gaf, ok
kallar egh giuit uara ællæs egh lönat uara; hauær þæn
handa mællum, sum þa, þa a han uitzs orþ, sum þa, mæþ
15 eþe, at þæt uar hanum giuit ok han lönaþi.
XL VIL Vm æn man auærkar iorþ annars, siþan han ær
næmd fældær; þæt ær fiæþær tiugh sak.
Nu auærkar man eghn annars manzs ok kærir þæn,
sum eghnina a, lati ut eghnina mæþ þre markær. Nu
hal-20 dær han i þrim þingum ok þrim fæmtum, þa ær han at
þrim markum sakær. Nu fællir næmd han ok koma a
han lagha döma ok auærkar æn siþan, þa ær þæt iorþa
ran fult ok fiæþærtiught.
XL VIII. Um æn man feste eþa ok uill uita sæt mal.
25 Nu fæstir man eþa ok uill uita sætta þem, löse eþ
3. Affostær n. Afföda (af
fäkreatur).
4. Kalfs fostre, halva fostre
m. En som uppföder kalfvar;
öfvers, ingen är skyldig att
uppföda kalfvar åt en annan.
6. skiptas gæuum uiþær o:
köpa lösegendom af hvarandra
utan biträde af mäklare, se sid.
182b.
9. Öfvers, och [den, som
klandrar,] påstår saken vara från
honom stulen.
17. Næmd fældær adj. Fäld
af nämd.
25 ff. Ej blott i själfva
eds-formulären har Lind i sin ofta
citerade afhandling funnit
lämningar af den gamla poetiska
lagaffattningen, utan äfven påBygda B. XL VIII. 261
mæþ eþe ok egh en mæþ tuem, utan þæn uili, sum uiþ
takær.
XLIX. Vm æn man takær haruu manzs ælla tinda.
Nu takær man harw annars ok haruær mæþ um dagh;
föri atær firi sola sætær ok uari lös. Takær ur tinda, gialdi 5
firi fiura pænninga; takær ur åtta, gialde firi huarn sua;
takær ur þæn niunda, gialde firi niu örtughær. Förir han
harvu iuir upgangxs akær, þa skal han haua haruv kialka;
hauær han egh haruv kialka, þa böte atær spiællin ok
mæþ siax öra. io
L. Um æn hundær manzs uarþær galin.
Nu uarþær hundær manzs galin, þa skal þæn lysa, sum
han a þæn galna bundin. Bitær, för æn han laghlystær ær,
folk ælla fæ, þæt skal bondin atær gialda; bitær, siþan han
laghlystær ær, þæt a egh bondin atær gialda, 15
LI. Vm æn hyndzsim manzs folazs.
Nu fölizs hyndzsima manzs ok fara æftir hænne hunda,
þa skal bondin hana inne hæfta vm niu nætær ok hund
flere andra lagställen, som stå
i något slags sammanhang med
edgången. Så ock här:
löse eþ mæþ eþe
ok egh en mæþ tuem,
utan þæn uili,
sum uiþ takær.
Endast tredje raden är i
metriskt afseende betänklig (a. a.
sid. 71).
1. I st. f. en mæþ tuem
anser Schlyter (s. 231 n. 12) att
här bör stå tua mæþ enum samt
hänvisar såsom stöd härför till
RB 16:1.
5. lös: ,,forte legendum est
sáklös" (Schlyter s. s. not. 18).
8. Upgangxs akær m.
Besådd åker, där säden håller på
att sticka upp.
12, 13. I st. f. orden sum
han a þæn galna Jiundin hafva
tre handskrifter sum hundin a.
16. Hyndzsim, hyndzsima,
hynsöma 1. hynsoma f. hynda.
— Fölas, fölas (af /øZ, isl. föl:
dåre, jfr isl. føla: bedåra) vb.
dep. vara dåraktig, vara löpsk,
sv. Idsmål fulas, föjläs se Rietz
s. 170b.262
Bygda B. LL
mæþ. Bita hunda förra, æn han hauær lagh hæft, þæt a þæn
bonde atær gialda, sum hyndzsima a; bitær siþæn, sum
hæft ær, þa gialdin þe, sum hundana aghu. Nu hygge
har at lut sinum i laghum. Nu ær laghsagha iþur
lyk-5 taþ ok ut saghþ, mæþ hund ok harvu tinda; byrias at þy
höghsta ok lyktas at þy læghsta.
4. har: om denna form se
sid. 188b 18.
4, 5. Öfvers. Nu är
uppläsandet af edra lagar lyktadt
(1. enl. Schlyter: Sverges älsta
ind. i Idsk. s. 68 "lagarnes
uppläsande för er är slutadt"). Dessa
ord jämte den föregående
påminnelsen: "komme nu hvar och
en ihåg det stycke af lagen,
som honom angår", riktas af
lagmannen till det på tinget
församlade folket. — Här är
värslämning (Ijöðaháttr, ehuru delvis
fördärfvad, se Linds a. a. s. 85):
Nu ær laghsagha iþur
lyktaþ ok ut saghþ
mæþ hund ok harvu tinda.Ordlista.
a boa 135a
affostær 260a
afgærþis byr 245b
afhug 85b
afla 132b
af liþa 128a
af nam 218b
afraþe, afræþe 122a, 235b
a fötær 162a
aganga 65b
a hændær 162a
aka 233b
akoma 29a
akær giald 235a
akær mal 227b
akær nam 232b
aldin 249a
aldin skoghær 249a
alf 48a
alin 213a
alli mæn 28a
almænningær 153b
alsala 159a
altara læghi 11a
alt saman 51b
a mot, a mote 229a
an, and 150b
anbuþ 236b
anfriþær 150b
anliti 92a
annan 200a
annan uagh 229b
annarsstazs 36a
annattiggia 21a
annurkost 109b
annöþughær 66a, 81b
ansuar 205a
antimi 150b
antuiggia 21a
anuarþa 170a
aptan, -un 24a o. Rättelser
aptun sangær 6a
ar 211a
ara stæmna 226a
araþa 64b
arin se ærin
armlæggær 55a
ars gæf 225a
arvuþi 10b
aslat 235a
at gælda 231a
at löp 99b
at mæle 165a
attungær 114a o. Tillägg
atær 20a
atær biuþa 153a
atær bryta 190a
atærbuþ 172a
atær dela 124b
auærk 221a
auærkan 221a
aþal fæst 169b
bak arf 135b, 136b
balkær 1a
ban 25b
band 107a (tls. uitna l. sökia
band sin ibd.)
bang 141b
banz mal 28b
baþir 241a
baþitiggia 21a
bet 216a
beta 57b
beþas 21 a
biltughœr 39a
biscups næmnd 12a
biscups ræfst 184b
biscups rættær 15b
biti 53a
biþa 166b
biþia i friþ 30b o. Tillägg
biœrgha 89a o. Rättelser
bloþ uiti 29a
bo 102a
boanzs maþær 249b
bo fæ 126b
bok 193a
bolbyr 142a
boldiur 10b
bolgæf 223a
bolstazs ren 216a
bondi 183a
borghan 189b
bortu 63a
borþ 153b
boskipti, boskipt 33a
bospænd 111a
bos ran 102b
Botolfs mœssa 243b
bref 138a
brista at eþe 201a
broa 218a
broa fiol 180b
broa næmd 188b
broa syn 188b
brut 140a
bruts barn 140a
bruttu mo 118b
bruþfærþ 118b
bruþlöpe 117a
bryst arf 135b
bryti 72b
brænna 259a
bröt 217b
bröþlungi 137a
bulle 76a
bunulœggœr 108a
butna fynd 253b
buþ kafli 56a
buþs eþær 96b
byggia 218a
byght bo 62b
byghþ, bygd 209b
byghþær by 62b
bygning 227b
byrghþa timi 89a
byrla 103a
byrþ, byrþe 59a
bœrœnz træ 248a
bön 175a
böna uin 175a
böta 25b, 91a
bötas 25b
dana arf 150a
delas 171a
delu mæn 129b
diur 129a
diurs horn 129a
dombrut 101b
doms hærra 222a
drafuœl 219b
drapare 55a
drykkia 119a
drykkær ll9a
dylia 9a
dymbiluika 23b
döuær 243b
eghn 5la
eki 72a
en (med best. form) 165a
enastær 142b
ennær, -ar 33a, 57b
ennæt þing 33a
ensak 40b
ensamin 13b
eriks gata 63b
eþa taki 21a
eþsör 21 b
eþzsöre 30a
fa frf. en inf. 44a
fa frf. ett pret. part. 6b
fal 124a
fall 208b
falla in til 166a
fallas 6b
fallin 21b, 249a
fanga fæþrini 171a
far sbst. 213b
far adj. se fat
fara 137b
farunöte 31b
fasta, niu uikna f. 198a
fat 81a
fatökær 47a
fea giald 17b
feia garþær, fæa g. 99a
fiala 48b
fialstær, fiælstær 48b
fiarþungx byr 219b
fiarþungx næmd 185b
fiarþungxs ræfst 184b
fingær 94b
firi arf 136b
firi ganga 109a
firi hugga 57a
firi liggia 90a
firi sea 128b
firi uærka 82b
fiske uærk 173b
fiski 173b
fiughurtan manna eþær 17b
fiærmer, -mir 160b
fiærrin 160b
fiæt 185a, 219a (tls. lata fiæt
löst 252a, fiæts göma 252b)
fiætur 105a
fiæþær skiptu 212a
fiæþærtiughær 8a, 52b
flokkær la
floþ giuta 220a
flut land 181a
flytia eþ 194b
flöghia 251b
folas fölas 261b
folkfræls 70b
for sbst. 219b
forbuþ 25a
fordæþa 254a
foreþis maþær 16b
foreþær 16b
forfall 165b (tls. bæra f.,
suæria f. ibd.)
forfalzs eþær 14b
forfængta 247b
forgærning 102a
forhægþa 128b
forhælgþ 6a
fornæmi 242a
forsat, forsæte 99b
forsea 200a
foruist 40a
foruista man 40a
for utan 49a
foruærka 44a
for þing 126b
fostra se fostri
fostri 72a
fotær 214a
foþær fæ 240b
framleþis 124b
friþ flya 67a
friþ gærde 234b
friþær 152a
friþætta 152a
fræls 66a
frænkuna 27b
fulla 82a
fullnaþær 127a
full suini 257a
full særi 29a
fur þing 126b
fylghþ 114b
fylla se fulla
fyndar lutær 254a
fæ fylingær 239a
fælagh 251a
fælaxs gærþ 251a
fæld 208a
fælla 248b
fæmt 4b, 176a
fæmta uitne 207b
fæst 115a (tls. halda fæst at
137b, halda a fæst l. fœstum
173a, halda a fæstum ok
köpum 137b, 173b, mæþ
fæstum ok köpum 120b,
bæra fœst, bæra fæst in til
mans, bæra in til mans
fæsta ok köpa 156a)
fæsta sbst. 226b
fæsta vb. 143a
fæsta maþær 161a
fæstnaþa mal 144b
fæstninga stæmna 62a
för 127a
föra eþ 59b
förra 112b
galduiþær 248a
ganga 239b
ganga in til 166a
gap 251b
gapa syn 251b
garþa næmd 188b
garþbæra 202b
garþ sto 214b
gaua 182b
gensta 55a
gialda 112a
gift 62a, 122a
gifta fulnaþær 223b
giftandi 147b
gilda 53a
gildi 72b
gildær 53a
gingærþ 2b
ginsta 55a
gipt se gift
gipta kuældær 62a
gipta mal 90a
gipta maþær 62a
gislingabrut 55b
gita 20b
giua ur 78b
gorkætti 104b
gorþiuuær 104a
gripær 253b
gruþ 65b
gruþspiæll 65b
græsfari 225b
Guþzs dombær 43b
gæf 182b, 223a
gæfþræll 75a
gælda 239a
gældingær 239a
gæra 29b, 70b
gærþsla 215a
gæslinga torua 240a
gæsta 31a
gör 243a
Götland 188a
göþa 214a
göþning 214a
göþslu eþær 14b
haldzs bænd 61b
haldzs bötær 61b
half gildi 217a
halfgirþi 228a
halfnaþa træþe 2a
halftræþe 2a
halmbær 21la
haluær 91a, 214b
hamar siangh 133a
hambla 93a
hamna 127b o. Tillägg
handfastær 111b
hand ran 103a
handuirki 241a
handuiti 226a
handuærk 80a
hapær 114b
har sbst. 127b o. Tillägg
har pron. 188b
hasla 234a
hasskapær 71a
haua inni 82b
helaghær 71b
hemfylghþ 121a
hemföþa 177a
hemföþu eþær 177a
hemul 158b (tls. halda hemult, hemult gæra ibd.)
hemula 4a, 163a
hemuld 158b
hemuls eþær 168a
hemuls man 158a
heta 21b
heþna 243a
hindradaghær 45a
hindradaxs gæf 45b
hion 28a
hiona 105b
hiona fælagh 28a
hiorþ gata 216b
hiorþ löt 229a
hiælt 95a
hofþa 64b
hor 27b (tls. gæra hor undi man ibd.)
horn 95a
horn gata 216b
hors 84b, 238b
huar, ua 12a (med best. form 191a).
huarki, -n 18b
huarte 18b
huat (med dat.) 12a
huatki 18b
huazke 18b
hulkin, hulikin 4a
huma mal 14a
humi 14a
humpær 114b
hurraka 237a
husa 227a
husfru 39b
hussætumaþær l0b
huvuþ 113b, 213b
huvuþ lutær 130a
huvuþ ramarkar 214a
huvuþz mal 227a
hyndzsim 261b
hæfta 54a
hæfte 54a
hæfþ 3b, 147a, 242b
hæfþa eþær 144a
hæfþa mal 159a
hægnaþær 231 b
hælda 232b
hælgh, hælghþ 210a (tls. læggia
hælghþ a ibd.)
hælgha aftan 210a
hælghi þorsdaghær 229b
hænta 257b
hærazs soknari 13a
hæraþ, -æþ, -æþe 5b
hæria 124a
hæræzs næmd 184b
hæræzs piækkær 71b
hæstær 84b, 238b
hætta vb. trans. 72b
hætta vb. intr. 148a
högha byr 243a
höghinde 133a
högh mæle 185b
höghre eþar 196b
höta 231b
iamkan 148b (tls. dela til
iamkan ibd.)
iamlanga daghær 8a
iamlangi 8a
iamn arf 135b
iamnarua 135b
iamnaþa eþær 144a
iamnaþa skipti 211b
iamnaþær 125a (tls. til iamnaþa
ganga 172a, 211a, til
i-a köpa l. skipta 125b, dela
til i-a 142b)
iamnæruingar 136a
iarn 43a
iartighni 138a
inlas 105a
inlændingh 63b
inlændingær 57a
inna 121a
innan 70b
insat fæ 240b
in taka 229b
iorp 4b
iorpa dela 167a
iorþauærn 167a
ir 175a
ismuxs klæþe 126a o. Tillägg
iul 11a
iþras 156a
iæþær 243a
kalfs fostre 260a
kar 120a
karl 72a
karls uæghær 216b
kasna uarghær 5la
kind 97a
kinpustær 97a
kiolsuarf 139a
kipla 102a
kippa 171b
klanda 121b
klæþe 2b (tls. fara i klæþe
126a)
knek 252b
knæ 115a
koma vb. trans. 100a
koma innan, i l. til 32a
kostær 62b, 105a, 109a
kuar 71a, 125a
kuiki 9a
kuikær tiundi 9a
kuindla, kuildna 258b
kuiþær 203a
kull suarf 139a
kulsuarf 139b
kundær 103b
kunna frf. en inf. 44a
kunnughær 148a
kunungx næmd 185b
kunungx ræfst 184a
kunungx soknari 13a
kunungx uæghær 216b
kuska 43b
kuskan 43b
kustæer 62b, 105a, 109a
kuælia 236b
kyndil mæssa 228b
kæpsir, kæfsir 132a
kæra 165b
kætilhöd 84a o. Tillägg
köp (se ock fæst 120b, 161a
köpa 123a
köpgildær 150a
köpi 160a
köpmal 159a, 181b
köpskattær 143a
köpu eghn 126a
köuærne 238a
Lafrinzs mæssa 24a
lagh 19a
lagha gæf 223a
lagha gærp 19a
lagha mal 215b
lagha sokn, laghsokn 18b
lagha uin 175a
lagha fult 196b
lagha fæsta 2la
laghhæfþa 4a
lagh kumin 214b
laghmaþær 17b
laghsagha 5la
laghskiptær 62a
laghuara 8b
laghuinna 19a
laghuæria 4b
laghþing 210b
laghþingx manadaghær 210b
lan 240b
lana 111a
land drotinn 223b
landzs lagh 205b
las 104b
legu fæ 240b
leuær 11b
leþa 101a
leþsn 101a (tls. ganga at leþsnum
ibd.)
likær 195b
lin83a
linda 232a
270
Ordlista.
Lionga þing 18b
lita 9b, 163b
lif 228a
fø$ s£e^ 236b
to/1, føf 167b
foMa 149a
loJckan 149a
fø/s ej5<ær 167b
fø&, lukins Ib
føÆa Ib
lunnar 258a
lurJcœr 76a
lutsldptær 62a
føtør 62a
Z^a 126b
lufna 253a
fø/fø 200b
føsw- 189b
lytaer, lytt ær 92a
læggia niþær 227a
te^Ai 209b
lœghre ef ar 197a
lœghœr 147a
ZesfeV 92b
lceript 84a
tö^Æa lästeer 176a
to"ncto skript 16b
fea 181b
löska, lo sic ær 17a
fö"sto læghi 17a
fete maþær 17a
fe^ 113a
ma? 4b
ma? 4b, 219b
mafe" 226a
malsæghanda rættær 9la
ma? uarþær 40b
malþing 60a
ma^ 65a
mang ær 135a
manhælghis -hælghþ 79a
manhælghis mal 79a
mantal 70a
mantul, mattul 114a
marghær 135a
mar^ 3a
Martins mæssa 118a
maþær 65a
men 20a
meneþær, menseþær 20b
Mïkials mæssa 23ða
misfall 25b
misJcun 14la
mistinge 4b
mi^ mundi 193a
mi^ siröme 221 a
miœtanzs mæn 84b
morþare 55a
morj5 ^"aM 58a
wo£ 229a
mulslaghu maþær 250b
mund 219a
mungat 117a
mungatzs gærþ 117b
mungazs tiþir 117b
myMliJcær 189a
m^to o: mäta 218a
mcetø o: tala 4b
m<^fø stäng 214b
meetø 218b
möþringar 44b
na 184a
nam 73b
nar 229b
nauist 144a
ne, røei 105bOrdlista.
271
niþia eþær 141 a
uiþær 144a
ny tia nöt 75a
ncema 186b
nœmda buþ 16a
nœmda fall 16a
næmd fældær 260b
nœmir 119b
næmna 103a (tis. halft nœmt
ok halft unæmt ibd.)
n^m 223a
oformaghi 42a
of sökia 186b
øjfø/fe 252a
o fæst ær 143a
oghormaghi 42a
ogærning 140a
ohemult 158b
o&oma 217b
okuæþins orþ 254b
Ofø/s mæssa 24a
otagÆ 20a
omynd 49a
omyndu eghn 122b
øp 102b
öra 54a
orrø 54a
oranbot 54a
ormynd se omynd
orsakær 189b
osannind 20a
øsmé, -tern 18la
osiþær 22b
osniældær 129b
o to s ang ær 6 a
ouistan 27b
ovormaghi 42a
o?erf, .^? -øZ 242b
oþulbrut 168a
pantær 169b
pasJcar l Ob
pingizs daghær lia
piælckær 7ib
prouastær 16a
pæpplinghær 5b
Pætars mæssa 24a
ramar"kar 209b (tis. suæria
1. rø"tø ramarlca uiþær,
Inuþa sik til reps ok
ramarlca ibd.)
ramærke 209b
ra^ 141b
randzsalc, ransak 38b
ransaka 38b
raja ^^r^ 129a
ro^^ 5iipfé 212b
rezskapœr 13a
reþær 217b
nnrfa 157b
rm^ra 76a
rinna 239b
rij9^ 84a
r^a 215b
rishofþe 244b
riuua 118a
ro.5#? ras£ 69a
Roþzs bo se rof ær
rof ær 73a o. Rättelser
rum ær 235b
ryuua se rm^ea
n//)m 21 la
rj/^ï 248b
ræfst, ræpst 184a
rœkkia, r. sik 22Ib
rælcna 145b
rœnna 228b272
Ordlista.
rætlösa 95b
rœtta, r. sik 23a
rœttcer sbst. 192a
reettcer adj. 206b
röghta 44a
rök ær 9 a
sa& 19a
sflfø* 193a
saklösa 49b
saJclösu 106b
s a"k ær 108b
sato 153a
samfund 27a
samsypini, -syþkini, -sydskïne
47a
sära -ma? 78a
sarfuli 95a
sattær 32b
sfljBar 238a
sea, 5. ej 37a
sm?/* &o£ 92a
smZ/s sms 26a
sighia til eþa 37a
ÄžYia /*eem# 37a
sitia inni 82a
5vf^a mi 185a
sitia hiar 7la
6"^(^r 255b
s"kal 95b
^ifcaW 95a
sjcaparui 45a
sJcarfa lOOb
5^ena sbst. 29a
6"ie^a vb. 32a
skial 44b, 249b
sJcialghind 236b
sfø"Z 44b
«Ha lOlb
5Ha maþær 204a
5^a 156b, 257a
skipan 225a
5^_p# 210a
^^9^ 210a
skiptis br ö feer 221 a
sJciptœr 236a
5Ämf 239b
5Ä^a 23 7a
skola 256a
skript 16b
skripta 17a
skripta brut 16b
skruua 251a
skr nu ær 251 a
skuld, skyld 242a
5Ä:^ boghær 252b
skufa 235a
5%Wa 242a
si^Ka 95a
s&tfra a 234a
sk ær dagh ær 24b
skœrskuta 48b
sM 143b
5Äöto 2a
skötning Ib
^tø 108a (tis. sfø a annan
234a)
%Ma 258b
slöghf 143a
Smaland 188a
smygha 126a
snimstu 139b
sofcn 2b
soknari 13a
solas eet ær 203a
somar telnungær 240a
spana IllaOrdlista.
273
spanan 149b
spandær 2b
spann 219a
spik 83a
spiæl 16a
spiær 83b
staddær 56a
standa i ef e 13b
standa inni 82a
ston# 214b
stow 165b
stowr 230a
staþær 123a(tls. w stapTcöpa
1. føto ibd.)
sføZ 6b
stop 237a
strœtis "köp 182a
sfø&W 180a
sføÆA stavur 229b
stukka7 stoJcJca 38a
stukkær, stokkær 37b, 251a
stumn 180a
stæghla 43a
stœJcJcia 216a
stæmnu manna ef ær 2 Ib
suarta slagh 97b
5^e^ 222b
rø^ l Ib
srn^Æ 246b
sundœrlculla 119b
mJ5 238a
suæria in til mans 58b
suærua 220b
suæua 220b
suæuia sbst. 222b
suæuia vb. 220b
syK 106a
^/na7 «ct/wa,? 89b
synrœtta 245a
systlungi 137a
sæfø"a 37a, 204a
s^Ü 37a, 204a
i?eeito 36b
sæktar mal 204a
sækt ar orþ 254b
s«ZÆ 152b
sæmia 6a
sændær 139b
s<^r 215a
5^55a 258a
5(^m 73a
5eef, 5^W 32b
5^to7 seæftø 32b
sætias 203a
5^fe e^<^r 14b
5teja skæppa 225b
.9<æj5e 2a
50"ifeia siÆ 5 a
sör se e^5öV
sörgap 230a
sö^tfT 230a
to 95a
toft 59a
toto vb. 59a
toto vb. 250a
toto m 134b
toto in fàZ sm 217b
taka mæp, at 1. uiþær 52a
tož;a ^ sm 186b
taki 2la
tofc maü 194b
taks mal 20Ib
takuilla 193a
^7 meetø 119b
tilmæle 36b
faï sighia 1. sæghia 192a
18274
Ordlista.
tiund, tiundi 12b
tiuþær 232b
tiþær 6a
træ 204a
træþis æria 128b
trösta 189b
tuæböla 206b
tuæsuare, tuæsuære 15a
tuætylftær 101a
uaka 53b
uakn 35b
uakna drykkia 120a
uald 96a
ualinkundær 103b
ualruf 64a
uan 26b, 75a
uanbiuþa 186b
uapn 35b
uara 79a
uarfriþær 150b
uar sæþ 128b
uarþa 120b, 158b
uarþ hælde 250a
uarþnaþær 233a
uarþær 53b
uattær 257b
uaþa mal 78a
uaþe 78a
uaþi, uaþ 154a
uaþmal 75a
ueta 40a
ughurmaghi 42a
uighia 7a
uika 69a
uilda maþær 179a
uildær 219b
uilin 179a
uilz eþær 219b
uin 101a
uindögha 106a
uinga 177b
uingæf 90a, 223a
uinna, uinnas 26b
uins eþær 101a, 175a
uinsorþ 174a
uir 150a
uirþning 177b
uissa 151b
uist 58b
uistar uitni 58b
uita 6b, 207a
uita 6a, 207b
uitfærlingær 199b
uitna 86b (tls. u. sik 95b)
uitni 59a
uitra 157b
uitsorþ 18a
uixl 7a
uixla stæmna 118a
uiþ hætta 72b
uiþær sbst. 250a
uiþær prep. 110a
uiþær gangu maþær 68b
uiþær giald 124b
uiþær hætta 72b
uiþær kuma 178a
uiþær kænnas 101b
uiþærlax öre 155b
uiþærmund 114a
uiþær taka 177b
uiþæruist 64a
um 121b
umeghn 142a
um þuært se þuær
undan 226b
undi soknari 13aOrdlista.
275
undistandande 39b
undi taka 41a
upgangxs akær 261b
uppe halda 93a
up risa 215b
uprættar 1. uprætu eþær 14a
Upsala bo 72b
uraka se vræka
uren 239a
urgæf 142a
ursaka 212b
ursakær 189b
urþinga 21b, 203a
uræfle 252a
utan konj. 46b
utan prep. 218a
ute 97a
utlas 105a
utlændingær 67b
utlændis 164b
utskipt 215a
ut stæmna 166b
ut sökia 186b
ut uarþa 119a
uæg 123a
uæggia köp 123a
uæghia 215b
uæghær 159a
uæna 26b
uærka, uærkia 19a
uærknaþa för 238b
uærn 165a
uærþ 155a
uætis maþær 190b
uætte 193b (tls. uætte fram
tælia ibd.)
uæþ 169a
uæþia fæst 169a
uæþær daghær 10a
vrezs hand 83a
vræka 102b
ykil daghær 22a
yvri se öuri
þa 10b
þanbrika 50a
þiggia 78b (tls. þiggia up ibd.)
þing 187b
þingstæmna sbst. o. vb. 96a
þingunöti 59b
þingx mæn 222a
þingxs uæghær 216b
þiufs eþær 195a
þiuþ uæghær 216b
þo 168b
þo huaru 64a
þokke se þukke
þorp 227a
þriska 52a
þriskuldi 153b
þrætiugh 8a
þrætylftær 101a
þukke 66b, 147b
þula 95a
þuær, um þuært 179a
þuæra uærknaþær 22a
þyn 2a
þæn 3b, 21b
þænni 178b
þær til 23b
þö 168b
þöghin, -e 12b o. Tillägg
æggiar tompt 229a
ægh 213a
ælla, ællas 16b
ælle 198b
æmfrökin 150bæm uæl 10a
æ mæþan 125b
ændakarl 211b
ængia giald 235a
ængte 204b
ærfþ 134a
ærfþa mal 159a
ærin 156b
ærma band 55a
æt 152a
ætla 177a
ætleþa 149b
ætsku spiæl 16a
ætta læggær 44a
æ þær til 144b
ölstæmna 118b
öpa 102a
öre 8b
örtugh, örtogh 57a
öuri, öuærstær 143a
öxa mali 226a
öþe 231a
öþi 23la
öþzs mali 244b
Tillägg och rättelser.
Sid. 11 rr. 5—10. Sammanhanget blir bättre, om man
låter meningarna: Nu alle þe — um arit och Nu kan —
wari saklös byta plats med hvarandra. Se Schlyters ed.
sid. 10 not. 80.
Sid. 12b 18. Þöghine åtskiljes i Ordb. icke från þöghin,
men har påtagligen uppstått på annat sätt. Tamm i
Uppsalastudier s. 27 tror þöghine vara en sammansättning med
ne „icke”, hvarigenom detta ord skulle innehålla dubbla
negationer. Kock däremot i Arkiv XI, 2 (hvilket häfte
under korrekturläsningen kom mig till handa) anser þöghine
vara en sammanställning af þöghin med e „altjämt” och
kanske t. o. m. böra öfversättas „dock icke altjämt”; på
samma sätt tolkar han det i en annan fsv. skrift
förekommande hwarghine såsom hwarghin+e: „altjämt ingenstädes”.
Sid. 14a r. 8 nfr. står 8—11 läs 8—följ. sida r. 3.
Sid. 17 r. 9. I st. f. Ælla gær bör läsas firi, ty hvad
som här följer bör förenas med det, som ofvan säges: Nu
takær — skript, hvarifrån det lösrykts genom ett misstag
af skrifvaren, menar Schlyter (s. 15 n. 37). Det kan icke
nekas, att sammanhanget sålunda blefve betydligt bättre.
Jämför dock äfven Tamms här sid. 255a anförda
förslagsmening ang. betydelsen af ælla — ælla.
Sid. 18 r. 2. Då nämd här ställes mot nämd, synes
detta hafva afseende därpå, att saken möjligen blifvit
upptagen vid olika härads ting, se Nordström: Sv.
Samhällsförf:s hist. II s. 842.
Sid. 24 r. 21 — s. 25 r. 2. Orden: Nu dela — atær
skulle bättre passa efter Þæt ær — en þerra takær
(Schlyter s. 21 n. 25).
Sid. 24a r. 8 nfr. står f. läs m.
Sid. 28 r. 11 i texten och sp. b r. 11 nfr. står uigþan
läs uighþan.
Sid. 30b 9, 10. Om fridsbönen och betydelsen af
densamma se vidare Nordströms anf. arb. II s. 451f.
Sid. 31 r. 1ff. samt sp. a 2, 3: Till stöd för min åsikt
jämför Upl.L. KgB 5:pr.
Sid. 42 fl. XIIII: en bör här uppfattas såsom räkneord.
Sid. 42b r. 11 o. 12 nfr. står Tidskr. f. Nord. Filol.
läs Nord. Tidskr. f. Filol.
Sid. 57a r. 4. Såsom svarabhaktivokal framför r
förekommer ibland u i st. f. det vanligare æ, när
nästföregående stafvelse innehåller u, se Tamms afh. i
Uppsalastudier sid. 28.
Sid. 59a 2, 3. Uttrycket har enkelt förklarats af
Tamm i nyss citerade afhandling sålunda,
att þrœnne tylftœr är nom. sing. mask. af ett adj. þrœnnetylftœr „försedd
med trenne tylfter” (jfr adj. þrœtylftœr).
Sid. 60 r. 12ff. Detta är det enda ställe i ÖGl., där
nämden ännu likställes med edgärdsmännen. Här är det
den anklagade menigheten, som förnekar beskyllningen
med tillhjälp af nämden på samma sätt som bonden gör
det medelst tolfmannaed (Hjärne: Om den fornsvenska
nämnden s. 48).
Sid. 61 r. 16 i texten står barn läs barna.
Sid. 72b 14. Om bryten och hans befattning se
Hildebrands utförliga framställning i Sveriges Medeltid I s. 81ff.
Sid. 73a r. 13 nfr. står n. läs m.
Sid. 73a r. 10 nfr. står „Roslagen” läs: art.
„Roslagen” i Nord. Fam.bok.
Sid. 77 r. 17ff. Detta är det största antal
edgärdsmän, som lagen stadgar för åstadkommande af full
bevisning, in summa 195. Men i germansk lagstiftning
förekommer edgång till och med af 30 tolfter (360 män), Hjärne
nyss anf. arb. s. 43. — Hos Nordström: Sv. Samhällsförf:s
hist. II s. 735 finner man en öfversiktlig framställning af
förhållandet mellan edgärdsmännens antal och
försoningsböternas belopp i brottmål enligt de särskilda landskapslagarna.
I samma arbete lämnas ock (II: 649f.) en
upplysande förklaring öfver själfva idén af
edgärdsmannabeviset och dess tillkomst.
Sid. 84a 6,7. Ordet -kætilhöd förekommer i ett bref
af år 1311 under formen Kætilhött, se Hildebrand: Sveriges
Medeltid I sid. 162 not. 5. Det är otvifvelaktigt ett lån
af mnt. ketel-hôt: kesselhut, helm enl. Lübbens Mnd.
Hand-wbuch.
Sid. 85b r. 1. I st. f. "den förre" borde stå "den
senare", d. v. s. målsägaren. Denne skulle böta därför, att
han ingått hemlig förlikning, jfr Björling: Om bötesstraffet
s. 57, en afhandling, som först under arbetets tryckning
kommit mig till handa.
Sid. 89a r. l nfr. står bærghia läs biærgha.
Sid. 92a 10. Lyt bör fattas såsom nom. sing. mask.
= lyttær, hvilket framgår af BB 24: 3 warþær olyttær )(
warþær lyt.
Sid. 95 r. 9. I st. f. ælla i bristær huþ ælla huld
bör utan tvifvel läsas ok, jfr fl. 23:pr. (Schlyter s. 79 n. 68).
Sid. 106a 13. Om ordet syll jfr ock Otmans öfvers.
af äldre Västgötal. sid. 113 (Bihang 7).
Sid. 112 r. 17f. Den uppmuntran i allmänna
åklagarens tjänstenit, som detta stadgande innebär, förekommer
i vår rätt första gången på detta ställe i Östgötalagen
(Björlings ofvan anf. afh. s. 62).
Sid. 114a 4. Om attungen se vidare Hildebrand:
Sveriges Medeltid I s. 249ff. och Nord. Fam. bok art. attung
af R. T(engberg).
Sid. 124 rr. 11—13. Orden: Nu — iorþa köp störa
sammanhanget och skulle bättre passa efter orden (r. 6):
þær ær hon laghlika af hænd (Schlyter s. 104 n. 56).
Sid. 126a. Om ismuxs klæþe se utförligare
Hildebrand: Sv. Medeltid I s. 162.
Sid. 127 r. 18. Stadgandet att två bröder icke finge
deltaga i släkted strider emot den flerestädes i lagen
förekommande tillåtelsen taki sua manga af enum kulle, sum
han kan fa. Schlyter tror därför, att både uttrycket egh
tua bröþær och det på två ställen i ÆB 8 nytjade därmed
liktydiga man af kulle ə: endast en af samma kull
innehålla ett äldre stadgande, som af förhastande kommit att
kvarstå, fastän det blifvit upphäfvet genom det, som i
allmänhet stadgas om denna ed.
Sid. 127b 11. Ang. betydelsen af orden har och
hamna se äfven Hildebrand: Sv. Medeltid I sid. 256ff. samt
Nord. Fam. bok art. hamna af I L(andtmanson).
Sid. 139 rr. 9—16. I en annan handskrift af lagen
hafva dessa meningar bytt plats, hvarigenom bättre
sammanhang vinnes.
Sid. 151 r. 11. Meningen blir tydligare, om man i
st. f. han insätter utlændingær, se Schlyters ed. s. 113 n.
27. På samma sätt r. 17.
Sid. 157 r. 29ff. Orden: nu æn — arua skulle
enligt Schlyter (s. 137 not. 83) böra följa efter orden: ælla
ær — ok bor a, hvarigenom den efter eþe inskjutna
konditionalsatsen æn þæn klandar — hans arue, som stör
sammanhanget, finge utgå.
Sid. 166 rr. 7—10. Orden: Nu — sum för uar saght
tyckas icke höra hit (Schlyter s. 145 n. 36).
Sid. 176 r. 23. Efter forfalzs eþær vill Schlyter (s.
156 n. 78) tillägga: utan þe sen utan lands; jfr §. 3.
Sid. 178 r. 17. Schlyter vill ändra hæraþe till
laghsaghu (s. 157 not. 25).
Sid. 201 rr. 7—11. Orden: Nu — eþumin stoþ
afbryta sammanhanget och kunna lämpligare insättas efter
orden: tua mæþ enum (Schlyter s. 178 not. 16).
Sid. 217a 5,6. Jfr ock Hildebrand: Sveriges
Medeltid I s. 70f.
Sid. 244b r. 10 nfr. står öþi läs öþe.