Östgötalagen med förklaringar

Full Text

Östgötalagen med förklaringar

SKRIFTER

UTGIFNA AF

SVENSKA LITERATURSÄLLSKAPET

I

FINLAND.

XXIX.

ÖSTGÖTALAGEN

MED FÖRKLARINGAR

UTGIFVEN

AF

A. O. FREUDENTHAL

Helsingfors 1895.

HELSINGFORS

TIDNINGS- & TRYCKERI-AKTIEBOLAGETS TRYCKERI

1895.

Förord.

Östgötalagen, den på samma gång omfångsrikaste och

mest genomarbetade af de svenska landskapslagarna, har på

ett erkändt mönstergilt sätt offentliggjorts i tryck genom H. S.

Collins och C. J. Schlyters år 1830 utgifna upplaga, till

grund för hvilken ligger den enda medeltida handskrift af

lagen, som ännu fullständigt finnes i behåll, en pergamentskodex

från midten af 14:de århundradet. Då emellertid

både denna upplaga och det aftryck af densamma, hvilket

år 1880 utgafs i Uppsala af dåvarande docenten L. Fr.

Leffler, nu äro svårtillgängliga i bokhandeln, där lagen, som

ingår bland fordringarna till åtskilliga universitetsexamina

såväl i Sverge som här, ofta efterfrågas, har jag företagit

mig att å nyo utgifva lagtexten, sådan den återfinnes i den

Collin-Schlyterska editionen, därvid dock någon gång (ehuru ej

så ofta som Leffler) bibehållande de läsarter i textkodex, som

i nämda edition öfvergifvits och ersatts med varianter ur

andra handskrifter. Att i likhet med Leffler utmärka med

kursivstil afvikelserna från hufvudhandskriften har synts

mig onödigt i en närmast för de studerande afsedd

handupplaga; den egentlige forskaren måste i alla fall anlita

originalupplagan, som i noter upptager alla varianter. Af

samma skäl har jag icke ansett mig bunden vid den gamla

interpunktionen, hvilken ofta är i hög grad egnad att

vilseleda en nutida läsare. Denna har jag således ändrat i

öfverensstämmelse med de grundsatser, som för nysvenskan

äro gällande, samt i konsekvens därmed infört versaler,

hvaremot den forna ortografin på det noggrannaste bibehållits i

alt öfrigt; ej ens den för medeltidens skrifsätt så

karaktäristiska särskrifningen af sammansatta ord har jag trott mig

böra frångå.

Kommentariernas hufvudsyfte är att underlätta

uppfattningen af texten, hvarför svårare ställen öfversättas och

de språkliga perioderna fullständigas och förenklas, där de

genom utelämningar, anakoluter eller ovanlig ordställning

förefalla osammanhängande och invecklade. Alla lagtermer

och sådana med dem i samband stående talesätt, som icke

lätteligen af sig själfva förstås, öfversättas, men meddelandet

af utförligare lingvistiska upplysningar hör i regeln icke till

arbetets plan. Endast undantagsvis förekomma sådana, för

det mesta då uppgifterna i Schlyters Ordbok stå i strid med

resultaten af nyare forskares undersökningar, i hvilket fall

jag ansett en större utförlighet vara på sin plats.

Glossariet till Östgötalagen samt den för hela den stora

samlingen af de svenska landskapslagarna gemensamma, af

Schlyter med mästarhand utarbetade Ordboken utgöra

naturligtvis hufvudkällan för mina förklaringar, hvilket här en

gång för alla nämnes till undvikande af ständiga

hänvisningar och citat, dem jag dock ofta, särdeles vid längre

utdrag, icke kunnat lämna obetecknade. Men därjämte har

jag beflitat mig om att vinna till ämnet hörande

upplysningar ur äldre och nyare arbeten af andra författare, såsom

Amira, Bugge, Hildebrand, Hjärne, Karlsson, Kock, Lind,

Läffler, Nordström, Noreen, Rietz, Rydqvist, Styffe,

Söderwall, Tamm, Widmark m. fl. Dessa citeras på vederbörliga

ställen, dock oftast med förkortning af arbetets titel.

Då under fortsatt läsning af lagen måhända ett eller

annat redan förklaradt uttryck kunnat råka i glömska och

Schlyters ordböcker samt åtskilliga andra här begagnade

arbeten icke äro så lätt tillgängliga, har det synts ändamålsenligt

att i slutet af boken meddela en i alfabetisk ordning

uppstäld förteckning öfver de ord och talesätt, som öfversatts,

jämte hänvisning till de ställen, där de återfinnas.

Slutligen har jag i Tillägg och rättelser sökt afhjälpa,

så godt jag kunnat, de förbiseenden och fel, hvilka jag

förmärkt efter arbetets tryckning.

Helsingfors i januari 1895.

A. O. FREUDENTHAL.

-

Hær byrias östgöta laghbok, först kristnu balkær, i

hanum tælias flokka ælliuo ok tiughu.

I. Um huru kirkiu skal byria.

Kunungær latær kirkiu byria, böndær til lukins gæra.

Nu ær kirkia giorþ, þa skal skötninga til kirkiu giua, þæt 5

1. Balkær (i äldre o. yngre VGl.

äfven bolker) m. 1) Balk, bjälke;

detta ord brukas bildvis i flere

bemärkelser till betecknande af

något större sammanhängande helt,

likasom bjälken i motsats till

smärre trästycken. Däraf 2)

fortsättning l. inbegrepp af

sammanhängande ämnen, såsom hvad i

lagen angår kyrkväsendet, arf

o. s. v. Fastän de så kallade

balkarna äro delar af lagböckerna,

ligger dock icke i ordet b.

ursprungligen begreppet del; t. ex.

kyrkbalken har icke sitt namn

däraf, att den är en del af

lagboken, utan däraf, att detta stycke

af lagen är ett helt, som innefattar

hvad som angår kyrkan (Ob.).

2. Flokkær, flukker (isl. flokkr)

m. 1) Flock, sällskap (af fem

personer enl. Sn. Edda, jfr BB

8 § 4). 2) Samlade

anteckningar; Vigers flockar, som nämnas

i företalet till Uplandslagen,

beteckna samlingar, som antogos

vara från Vigers tid och

åtminstone började af honom, men

sannolikt ursprungligen haft sitt

namn (jfr isl. flokkr: ett kort

poem) däraf, att de bestått af

korta rättssatser, framstälda i

poetisk form, af hvilken

ursprungliga form många spår finnas i

de sedermera med prosaiska

tillsatser alt mera tillökta skriftliga

anteckningar, som legat till grund

för de slutligen utarbetade

lagböckerna, jfr Schlyter: Om

Sveriges äldsta indelning i landskap

s. 62—66. 3) Kapitel i

lagböckerna (Ordb.).

4. Lukins tar Schlyter i gloss.

till ÖGl. som genitivus (i st. f.

luksins) af luk l. lok n. slut,

fullbordan, jfr isl. uttr. til loka

(gen. pl.), men då i älsta

svenskan bortfall af genitivändelsen

s framför suffigerade artikeln

är ovanligt, är det

otvifvelaktigt med rätta, som han i

Ordb. uppfattar det såsom genit.

af ntr. part. pret. af st. vb. luka,

lök, lukin: sluta, tillsluta. I

hvartdera fallet blir betydelsen:

till slut (eg. i senare: till dess

att det är slutadt).

5. Skötning f. Gåfva af jord; af

ær tolf þynia sæþe a halfnaþa træþe ok tolf lassa æng.

Þa skal köpa bökær ok mæssu klæþe, kalk ok klokkor

ok skruþ allan, þæn sum hialpa skal mæþ manne i hem

ok ur heme, baþe kuikum ok döþum, þæt skal alt sokn

kusta.

II. Um huru biskupe skal buþ fa ælla hanum

gingærþ gæra.

Siþan skal biskupe buþ fa; han skal i sokn koma

mæþ mannum tolf ok sialuær han þrættande. Þrim borþum

æru böndær hanum skyldughir uppi at halda ok þrea

markær hanum firi uixl giua. Þa skulu böndær hanum þriggia

þynia öl gæra ok þrea spæn huetis ok en þyn rugh ok

en þyn biug, þæt skal han haua til sins borzs, ok fiura

þyni hæsta korn ok þær mæþ tu las foþær ok þry pund

sköta: förrätta en symbolisk öfverlåtelse af jord sålunda, att den,

som afhände sig jordegendomen,

lade litet därifrån tagen jord i

en flik (sköt, isl. skaut) af

mottagarens kappa. Se härom Amira:

Altschw. Oblig.recht s. 512 ff.

1. Þyn, pl. -ir, gen. sg. & pl.

þynja, m. Tunna; äfven tunna

fins i fsv. med motsvarigheter i

öfriga germ. språk, men är

alldeles icke besläktadt med þyn,

hvilket blott är fsv. "Det

förefaller nästan som kunde þyn

sammanhänga med adj. þunner"

säger Rydqvist: Sv. Spr. L. IV 298.

-- Sæþe n. 1) Säd. 2) Jorden,

på hvilken säden växer (i båda

bet. = sæþ f., hvilket ock

betyder utsäde). -- Halfnaþa træþe

l. half træþe n. Sådant

åkerbruk, att halfva åkern besås och

andra hälften ligger i träde,

således tolf þynia sæþe a halfnaþa

træþe: åkerjord, på hvars ena

hälft 12 tunnor säd kunna sås,

under det att den andra ligger

i träde.

2. Klæþe (isl. klæði) n. är

en neutral ja-stam, afledd från

ett i nordiska språk icke

återfunnet, men i ags. befintligt cláð

kläde (Hellquist i Arkiv VII s.

32). I sing. betyder klæþe

ylletyg, kläde, i plur. kläder.

Nysvenskan skiljer mellan

pluralformerna kläden o: flere slag af

kläde och kläder, hvilket gjorts

till plur. tantum.

4. Sokn (jfr vb. sökia) f. 1)

Sökande. 2) Socken d. v. s.

det område l. distrikt, hvars

innebyggare besöka samma kyrka.

7. Gingærþ, gengærþ f.

Sammanskott af lifsmedel till

konungen, biskopen l. konungens

länsman under deras resor.

12. Spandær l. span, pl. spæn,

m. Spann, ett målkärl,

innehållande 1/2 tunna (dock olika på

olika orter), sedan i allmänhet

ett kärl att bära i handen.

mæþ smör ok fiughur pund mæþ flæsk ok et marka nöt

ok tolf höns, ok kombær han egh a þöm dagh, sum han

ma æta köt a ælla smör, þa gærin böndær hanum sua

manga fiska firi þæn annan kustin ok uarin liþughe, ok

et halft pund mæþ uax. §.1. Nu þa biskupær will kirkiu 5

uighia, þa skal han fa manaþa buþ firi sik ok sighia

sokninne a huat dagh han kombær a, ok þæn kostin þa

förin böndær a kirkiu bol möte hanum. §. 2. Skötninga

alla, þa sum um uixla dagh giuas, þa skulu præste til föþu

ligia. Alla þa, sum siþan giuas, ær kirkia ær uighþ, þa a 10

þæn uald, sum giuær, huat han uill hældær, giua præste til

föþu ælla kirkiu til skruz.

III. Um præstær ælla kirkia dela um skötninga

innan hæfþa.

Nu dele præstær ok kirkia um skötninga innan hæfþa, 15

Nöt af en marks värde.

Mark f. 1) Mark d. ä. skålpund. 2) Mark, myntsort.

Ursprungligen voro dessa båda lika i värde,

ty de ädla metallerna vägdes förr än de präglades, men

genom myntets fortgående försämring uppstod en större skillnad

dem emellan. I ÖGl. talas om mark silfs, som var lika med

2 markær pœnninga och mark vaþmala d. v. s. så många

alnar vadmal, som efter en bestämd taxa motsvarade värdet

af en mark silfver (därtill fordrades 96 alnar jfr DrB 16:2).

Marken delades i 8 örœr och hvar öre i 3 örtughar, hvar

örtugh i 16 pœnningar i Götalandskapen, 8 i Svealandskapen.

Före medlet af 1300-talet var penningen det enda mynt, som

präglades i Sverge; första markstycket slogs år 1536, det

första guldmynt 1568.

ok tolf höns, ok kombær han egh a þöm dagh, sum han

ma æta köt a ælla smör, þa gærin Gœrin 3 pl. pres. konj.

af gæra: göra, erlägga, gifva. I fsv., dock icke i ä. VGl.,

förekommer i 3 plur. af såväl pres. som pret. konj. ändelsen -in,

motsvarande got. -aina, -eina, men i västnordiska språkgruppen

(isl. och fno.) -i; fsv. står således här på en äldre ståndpunkt än

systerspråken. Jfr Bugge i Antiqv. Tidskr. för Sverige V 23ff.,

Kock: Fornsv. ljudlära s. 509, Noreen i Pauls Grundriss I 517. böndær hanum sua

manga fiska firi þæn annan kustin ok uarin liþughe, ok

et halft pund mæþ uax. §.1. Nu þa biskupær will kirkiu

uighia, þa skal han fa manaþa buþ firi sik ok sighia

sokninne a huat dagh han kombær a Öfvers. sända bud om

sin ankomst en månad förut, ok þæn kostin þa

förin böndær a kirkiu bol mote hanum. §. 2. Skötninga

alla, þa sum um uixla dagh giuas, þa skulu præste til föþu

ligia. Alla þa, sum siþan giuas, ær kirkia ær uighþ, þa a

þæn Þæn (isl. þann) nytjas såsom nominativ, men är

egentligen ack. sing. maskul. Den ursprungliga nom. sg. m. sar l. sa

förekommer i fsv. blott i VGl.; þa (r. 9, 10) är nom. pl. f. med

apokoperadt r, således =þar, äfven þær. Apokope af r är i

ÖGl. vanligt ej blott i detta ord. uald, sum giuær, huat han uill hældær, giua præste til

föþu ælla kirkiu til skruz.

III. Um præstær ælla kirkia dela um skötninga

innan hæfþa Hœfþ, gen. hœfþa(r) f. *** fortsätt... ***.

Nu dele præstær ok kirkia um skötninga innan hæfþa,

þa skal þæn hemula, sum gaf, ælla hans arwe. Hauær annat

þerra laghhæfþat, þa hemule þæt sik sialft, sum laghhæfþat

hauær, mæþ sokna næmdinne, antuiggia præste til

föþu ælla kirkiu til skruzs, huat hon uill hældær. §. 1.

Nu hulkit hældær præstær ælla kirkia mistinge uarþær

sinna iorþ, siþan laghuart ær: warþær præstær, þa stæmni

præstær, warþær kirkia, þa stæmne kirkiu gömarin um

sunnudagh i kirkiu durum ok mæle til um löghurdagh a

þinginu, ok domarin lægge hanum fæmt um þorsdaghin

(af haua, jfr lat. habitus) med

sammans. laghahæfþ: laga häfd,

vunnen genom tre års besittning,

däraf vb laghhæfþa: lagligen

vinna häfd å jord, jfr Amira:

Altschwed. Obligationenrecht s.

499, Serlachius: Om klander å

jord enligt de svenska landskapsl.

s. 64 ff.; innan hæfþa: inom

den tid, som erfordras för att

vinna häfd, d. v. s. tre år.

1. Hemula (isl. heimila) vb.

tr. 1) Öfverlåta eganderätt l.

annan rättighet åt ngn. 2)

Försvara sin l. annans rättighet (h.

l.), altså: afgöra åt hvilkendera

(prästen eller kyrkan) han gaf

jorden och därmed försvara den

afsedda ägarens rätt till

densamma. Jfr adj. hemul, sbst.

hemuld och sms. hemulsman.

1, 2. Endera, näml. prästen

eller kyrkan; dessa ord äro af

olika genus, därför annat þerra

neutr.

5. Hulkin, hulikin af hvilikin

(isl. hvílíkr: lik hvad), nysv. o.

dan. hvilken. Såsom sådana

dialektformer som hukan (österb.)

visa, har ordet, ss. vanligen är

fallet, sitt slutljudande n ur ack.

sing. m. (isl. hvílíkan), kanske

ytterligare befäst genom att

obest. artikeln vidhängts, jfr nyl.

hokon ein, slikan ein. — Mistinge,

mistninge l. mistings adj.

Förlustig (med genit.).

6. Iorþ f., gen. iorþar, iorþa

l. iorþ, det sistn. äfven i VGl.

Laghuæria (p. p. laghuarþær):

lagligen inför rätta försvara.

Schlyter tror dock, att här bör

stå laghhæfþat.

8. Mæla vb. tr. och intr. 1)

Tala. 2) Föra talan, anställa

åtal; afledt af mal n. 1) mål,

målföre, 2) tungomål, 3)

rättegångsmål, 4) brott (eg. blott vid

domstol åtaladt), 5) fall,

händelse. Böra icke förblandas med

ett annat mal 1) viss tid l.

tidpunkt, 2) mått, samt det däraf

afledda vb. mæla mäta. De förra

mal och mæla äro etymologiskt

lika med got. maþl och maþljan,

det senare mal är got. mêl. Det

förra återfinna vi t. ex. i gemål,

af ty. gemahl (ty mahal i

fornhögtyskan betyder ock

äktenskapsaftal), det andra i mål d.

v. s. måltid.

9. Fæmt f. 1) Tid af 5

dagar. 2) Enskild sammankomst,

som på tinget utsattes att hållas

mellan parterna på femte dagen

efter det, att målet å tinget

fötil kirkiu garþzs. Will soknin a fæmtinne uæria iorþina

præstinum ælla kirkiunne, huat hon uill hælldær sokna

næmdin, uill hon egh þa, stæmne annat þing; uill egh æn

þa, þa stæmne þriþia þing; uill egh æn þa soknin antuiggia

kirkiunne ælla præstinum uæria, þa böte firi niu markær. 5

Taki þæn þrea markær sik sökir sialuær, huat þæt ær

hældær præstær ælla kirkia, ok þrea kunungær ok þrea

hæræþe.

IIII. Um huru præst skal til kirkiu taka.

Þa skal præst til kirkiu taka, böndær skulu uali raþa, 10

þrea i ual lata, biskupær a en af taka, slikan sum han

uill, præst ok egh pæpplingh, utan allum sæmi a þöm i

sokn aghu. §. 1. Þa skal klokara taka, böndær þrea i

ual leggia, prestær a en af taka, slikan sum han uill; þa

skulu böndær kirkiu nykil taka ok i hændær præste sætia, 15

ok præstær klukkara.

V. Um æn kirkia kan brinna, ok præstær skal a

kirkiu bole boa.

Nu kan kirkia brinna ælla stulin uarþa ipnum

durum, þa skal præstrin göra sokninne ræt, ok mæle han 20

revarit. Då detta skett om

lördagen, inträffade således fämten

å följande torsdag. Jfr ock

Amira: Altschw.

Obligationen-recht s. 472.

3. Eftersatsen förstås ur

sammanhanget.

6. Öfvers. Tage den 3

marker (af böterna), som själf

utsöker sin rätt. Konstruktionen

förklaras ur VGl., som har

såväl sökia sik ræt som sökia sin

ræt; sik, hvilket egentl. är ack.,

har här utträngt dativformen sær,

och på samma sätt uppgå redan

tidigt l och 2 personernas dativformer mær och þær i

motsvarande ackusativer mik och þik.

8. Hæraþ, hæræþ, hæræþe

(isl. herað) n. Härad; denna

benämning tillhörde ursprungl.

Götalandskapen och var äfven

gällande i Danmark, Norge och

Island, under det att svearne

brukade uttrycket hundari, som med

tiden utträngdes af hæraþ. Om

häradsindelningen se Styffe:

Skandinavien under unionstiden

s. 2 och s. 97 f.

12. Pæplinghær m. är demin.

af papa präst och betyder

prästämne eller en, som nyss blifvit

präst, däraf dan. pebling

skolgosse.

12, 13. Öfvers, så framt icke

alla de äro ense, som (jord) äga

til klokkarans. §. 1. Þæt ær præstins skuld a kirkiu bole

boa, sionga i kirkiu ottu sang ok mæssu ok aptun sang

ok alla tiþi. Gör præstær mæssu fall a þöm dagh, sum

forhælghþ ær firi, þa ær han sakær at þrim markum; þöm aghu

böndær taka, sum i þerre sokn æru, utan han uiti lagha

forfall sin. Þæt æru hans lagha forfall: liggær sialuær i

sot, ælla far af biskupe sinum buþ.

VI. Um huru bonda skal olia ælla barn kristna,

ok klokkare skal bok ok stol i sokn bæra.

Nu far præstær buþ, at han skal bonda skripta ok

olia. Nu kombær barn ok þorf kristnu uiþær, þa far han

egh baþum burghit, þa skal han för barn kristna, þy

at þæt hauær egh af kristnu fangit. Þæt æru lagha

forfall præstins. Ok far egh bonde skript ælla oling, þa ær

præstær at þrim markum sakær, utan han uiti lagha

forfall sin mæþ tuæggia præsta eþe, sialuær han þriþi.

Far han eþ gangit, uari saklös; falzs eþær hans, þa böte

i socknen; sæmia, samde, sampt

vb. tr. förlika, vb. impers. med

dat. åsärnja, sämjas.

1. Egentl, præstsins, jfr

lukins s. 1 r. 4.

2. Ottusangær den första och

aptunsangær den sjätte af de i

romersk-katolska kyrkan

föreskrifna 7 bönestunder.

3. Tiþær (1. tidh) m., i pl.

och i sammansättn. f. 1) tid,

2) pl. tiþir 1. tyþir allmän

gudstjänst, men egentl. de till dess

förrättande bestämda särskilda

tider; på samma sätt i isl.

3, 4. Forhælghþ, forhælgh f.

Hälg med fasta, som iakttogs

dagen näst före vissa

högtidsdagar.

5. Uita, tiitær, uitte, nitæt 1.

uitit vb. tr. 1) Bevisa, h. 1. 2)

Svärja. 3) Intyga, utlåta sig

öfver. 4) Tillvita. 5) Visa. 6) Hafva

rättighet. Bör icke förväxlas

med ett annat vb. uita, pres. uet,

pl. uita, pret. uissi 1. uisti pl.

uissu 1. uistu: Veta.

9. Stol (isl. stóla af lat. stola,

gr. στολή) f. 1) Kvinnoklädning.

2) Prästbindel, en bred bindel,

som går omkring halsen, öfver

axlarna och korsvis öfver

kroppen samt hänger ned ända till

knäna.

11. Fa framför ett pret. part.

ntr. betyder kunna, t. ex. fa

burghit: kunna hjälpa, fa gangit:

kunna gå, o.s.v.

13. Förkl. det odöpta barnet

har ännu icke mottagit något af

den kristna kyrkans förmåner.

17. Fallas (vb. dep., bildadt

af falla), pres. falzs konj. fallis,

pret. fiollis: Brista i bevisning,

þrea markær arua bondans. §. 1. Nu ær þæt klokkarans

skuld bæra bok ok stol i sokn mæþ præste.

VII. Um æn bonde dör, ok huru længe lik skal

inne halda.

Nu dör bonde, þa skal præstær til hans koma, lik

hans wighia, vm nat iui uaka, a ække firi taka. Uakær egh

præstær iui liki um nat ok hauær egh forfall ælla lof af

bondanum, þa böte præstrin þrea markær arua bondans;

uill han flere nætær inne halda, þa skal han örtugh præste

giua firi nat huaria han siþan uakær. §. 1. Nu liggær

lik um nat ouight inne, böte præstær þrea markær, þöm

taki arui bondans, ælla uiti lagha forfall sin; sua vm andra

ok vm þriþiu. Siþan ma arui bondans saklöst ut föra ok

sialuær iorþa. Före han förra ut lik ouight, æn sua længe

ær inne haldit, þa böte firi þreia markær þöm mannum

þa iorþ aghu, sum han förþe likit iui. Nu a præstær likinu

til iorþa fylghia ok gript at wighia. §. 2. Nu a bonde

sialamæssu lata siunga: ena, þa vt föris, andra um siunda

förklaras ogill, ej förmå

åstadkomma, hindras o. s. v. Jfr

bihanget till Schlyters ordbok s.

795 a.

6. Wighia vb. tr. 1) Inviga

till heliga bruk 1. till biskop 1.

till det andliga ståndet 1. till

konung. 2) Viga till äktenskap.

3) Förrätta en viss ceremoni

med lik, som bestänktes med

vigvatten; jfr sbst. vighilsi,

vighning och vigsl, vixl.

9. inne halda [likit]

11. Här kan þöm ej vara

annat än ack. pl. f. af demonstr.

pron. þæn, þe, þæt (äldre sar,

su, þat). Denna form þöm i st.

f. det äldre och egentliga þær

har inkommit från dat. plur.,

som lyder þem 1. þæm 1. þöm,

men upptages icke af Söderwall:

Hufvudepokerna af sv. språkets

utbildning förr än i

reformationsperioden (them); äfven Schtyter

nämner för ack. pl. f. endast

undantagsvis (i Upl. L.) formen

þem, alls icke þöm, men vanl.

þer, þar. Rydqvist (Sv. Spr.

L. II) har i ack. pl. f. blott

þær, þar, þa 1. þe och i dat.

pl. þem, þöm, näml. i

paradigmet, men se anf. arb. s. 494.

12. Subj. till uiti är detsamma

som till böte.

12,13. Till andra och þriþiu

suppleras nat.

13. ut föra [likit]

Kristnu B. VIL

dagh, þriþiu um þrætiugh, flarþu um iamlanga dagh, ok

at huarre offra þrætiughu lius ælla þrætiughu pænninga.

VIII. Um huru klokkare skal ringia, ælla band lusna

a klokku, ælla annar ringir.

5 Nu ær klokkara skuld ringia til ottu sangxs ok

mæssu ok aptun sangxs ok gen like. Will bonde till

þræ-tiux ringia lata, þa skal han örtugh klokkara giua. §. 1.

Nu lusna band a klokko, þa skal klokkare um sunnudagh

i kirkiu durum standa, ok sua um annan, ok sua um þri-

K) þia, ok sokn til sighia. Nu faldær klokka niþær, siþan

laghuarat ær, ok siar hæl klokkara, han ær gildær at

þrim markum; þöm skal soknin böta arua klokkarans af

kirkiu fæ. Nu bristær klokka, siþan laghuarat ær, ligge

ugild. Nu ær eigh til uarat, siar klokkara til hællia, ligge

15 ogildær. Nu bristær klokka, þa ær hon gild at þrim

markum, þöm böte klokkarin kirkiu gömarum. §. 2. Nu ringir

þæn, sum egh biþær klokkarin til, böte firi siax öra. Bry-

1. Þrætiugh n.? (—

Jiræ-tiughund i Upl. L. af

ordinal-talet firætiughundi): Trettionde

dagen efter en människas död.

I st. f. frætiugh hafva två yngre

handskrifter frætiught, hvilket

vore ett såsom sbst. brukadt adj.

n. af firætiughær och kunde

öfversättas: (en tid) som består af

30 dagar, jfr fiæfærtiught (abs.

brukadt n. af fiæpærtiughær):

40 markers böter. — Iamlanga

daghær m. den dag, då ett år

förlidit, årsdag, synonym iamlangi

m. Ett vanligt tis. i lagarna är

innan nat ok iamlanga, som

motsvarar den nu brukliga lagtermen

flinom natt och år".

3, 4. Mellan ælla och band

samt mellan ælla och annar

suppleras konj. æn.

6. Mot lik, (som hämtas till

begrafning).

11. Laghuara (i Upl. L.

laghvarna) vb. tr. Lagligen

tillsäga, däraf pr. p. laghuaraþær

af [bole]: tillsagd att afflytta (om

landbo).

14. Subj. till siar är ett

underförstådt klokka.

17. Konstr. sum klokkarin

egh biþær til [at ringia]

17. Ore pl. örar, örær, öre

m. (urspr, väl i nom. sing. önV,

motsvarande det isl. eyrir pl.

aurar) = 1/8 mark se ofyan s.

3 r. 1. I senare tider har öre

öfvergått till ntr., hvilket (enl.

Rydqvist: Sv. Spr. L. II s. 47)

likväl icke allestädes nedträngt

till allmogen. I Gloss. till ÖGL

uppger Schlyter fsv. öre vara i

sing. ntr., hvaremot Rydqvist

protesterar och hvilket Schlyter

äfven rättar i Ordb. — Ordet

är troligen lånadt, jfr lat. aurum.Kristmi B. VILL 9

tær han klokku, gialde atær fullum gialdum, utan han

kumi riþande ælla gängande ok uili kalla præst ælla

klokkara, ælla kombær eldbruni lös; klæmptar han þa ælla

ringir, uari saklös, brytær han þa klokku, uari ok saklös.

Nu giuær klokkare hanum sak, hui han ringde, þa dyli 5

mæþ tolf manna eþe, ælla uiti mæþ fiughurtan manna eþe,

at han ringdi mæþ luft hans. Sia klukka han til hælia,

liggi ogildær. Klæpsins bände a klokkarin uarþa.

IX. Um huat præstær a firi þianist sina, ok huru

tiunda skal ok in biærgha. io

Nu a præstær firi þianist sina allan kuikan tiunda.

Nu a bonde tiunda af korne sinu, af första röke han skær

ok han in bær, han a tælia ut at akre ok up at andrum

ok sætia af huarn tiunda rök þær, sum han kombær. Nu

æ huat tiunda um uixla dagh gifs, þa sum kirkia uighis, 15

þa liti þön sokn sua at. Nu hauær bonde sinu korne in

5. Dylia, dulde, dult vb. tr.

med ack. 1. gen. 1) Dölja. 2)

Neka, bestrida. 3) Inför

domstol bekräfta sitt nekande.

8. Här synes spår af

vars-form, se Lind: Om rim etc. s. 89:

klæpsins bände

a klokkarin uarþa.

10. Obj. korne underförstås.

11. Kuikœr tiundi, kviktiundi

m. Tionde af lefvande kreatur,

kvicktionde, dän. kvœgtiende (af

kvœg boskap, som står elliptiskt

för kvœgfœ, VGrl. kvikfœ, isl.

kvikfé, jfr ÖGrl. kviki m.).

12. Bökœr m. skyl är isl.

hraukr stapel, traf ve och alls

icke besläktadt med vår n. v.

lagterm rök d. v. s. hushåll,

matlag, som är det isl. reykr fumus.

13. Öfvers, o. förkl. räkna

[skylarna] utåt det ena

åkerstyk-ket och uppåt det andra d. v. s.

vända om åt motsatta hållet och

räkna på nästa teg.

14. Öfvers, undansätta (1.

afskilja) hvar tionde skyl.

Text-kodex har här felskrifningen

þrifia, öfriga handskrifter rätt.

16. Öfvers, så nöje sig

socknen därmed. Lita vb. intr. 1)

Se på. 2) Rätta sig efter, lita

på, följa. 3) Nöjas med.

Schlyter (Ordb. sid. 397) antager alla

dessa betydelser för ett och

samma verb lita, hvilken åsikt

han äfven vidhåller och

motiverar i Bihanget s. 801, likvisst,

tyckes det, med inre tvekan i

anledning af Rydqv. III s. 283

anm. 19. I isländskan fins det

iiäml. 2 verb: lita pret. leit,motsv.

got. vleitan, se och lilltå pret.

hlïtta rätta sig efter, nöjas med.

Då uddljudande h framför l

bortfaller i fornsv., är det nog an-10

Kristnu B. IX.

burghit, þa a præstær sin þriþiungh a akre af taka. Þa a

bonde præste buþ fa i þrim uæþær daghum, þöm sum han

ma æm uæl biærgha sinu korne sum bondin sinu. Spillis

tiunde för, þa a bondin han atær gialda; spillis siþan, þa

a bondin han egh atær gialda. Ok bonde ok bryti tiunde

baþe fore sik ok sin hion. Nu skal bonde tuem lutum in

biærgha, þriska, haua halmin ok agna firi arwþit ok

kornit i þry skipta: en lut kirkiu, annan biskupe, þriþia

fatökum mannum. Alle aghu tiunda, baþe fatöke ok riki.

X. Um paska skuld ok klokkara giald.

Nu sitær hussætu maþær i sokn, han ær skyldær

præste sinum atta pænninga at paskum. Æru tu saman

boldiur, þæt ær örtugh præste, ok egh þy mera, at þön

sein flere; ok ængin leghu drængær þa gæri þæssa

pænningana. §. 1. Nu a klokkare haluan span korns af allum

þöm, sum baþe gæra præste korn ok kuika.

tagligt (med Söderwall i Ordb.

öfver Sv. Medeltidsspr.) att lita

i bet. nöjas med, lita på

motsvarar isl. hlíta och att lita i

bet. se (enl. Rydqv. II s. 219)

är det isl. líta. Att fsv. ej

uppvisar någon stark böjning af lita

beror därpå, att ordet träffats

blott i inf. och pres. konj. I

nysv. förekommer (arkaistiskt)

let jämte litade och litte utan

skillnad i betydelsen.

1. Prästen skulle få en

tredjedel af tionden, de öfriga två

tredjedelarna skulle delas jämt

mellan kyrkan, biskopen och de

fattiga, se nedan.

2. Uæþær daghær m. Dag,

då vädret är godt l. tjänligt.

3. Æm uæl l. iamvæl adv.

1) Lika väl. 2) Så väl (som),

ej mindre (än): æm uæl ... sum.

— Spillis tiundi för: fördärfvas

tionden förr.

7. Arvuþi, arvoþi n. (af

aruær m. jordegendom):

landtmannaarbete, arbete i allmänhet,

jfr ty. arbeit, som vi lånat i bet.

arbete, under det att fsv. ordet

bibehållits under formen arfvode

d. ä. lön för arbete. Det fsv.

verbet arvoþa har fullständigt

utträngts af arbeta, ty. arbeiten.

10. Pāskar f. pl. (Schlyter

m.?) Påsk, lån af lat. pascha,

jfr grek. πασχα, hebr. pessach;

paska skuld motsv. VGl.

paskapænningar påskpenningar.

11. Hussætu maþær l. hussætis

man m. Husman, inhysing, som

ej har del i bys ägor, jfr hussætu

folk l. hussætis folk.

13. Boldiur n. egentl. djur,

som lefva i samma bo, här

föraktligt om inhysing och hans

hustru.

14. Adv. þa står ofta utan

särskild betydelse.

Kristnu B. XI.

11

XI. Um huru mang altara læghi æru, ælla huru goþ

þön skulu uara.

Nu a præstær ok klokkare þrea altara uerninga um

huart ar: ena um iul, andra um paska, þriþiu um pingizs

dagha. Nu alle þe, sum egh gera præste fulla skuld, þe

aghu klokkara gæra lef ok lefs sufl et sin um arit. Nu

kan præstær ok klokkare þrætta uiþ bondan ok sighær, at

han hauær egh giort sua goþa altara wærningh, sum han

skulde: læggær han a altaran en suænsks pænningxs lef

ok sua mykit sufl, sum þær till höre, þa wari saklös. Nu

ær præstær ok klokkare þöm skylde sua mykla þianist

sum þöm baþe tiunda korn ok kuika.

XII. Um æn uæghfarande man dör, ok huru hanum

skal til iorþ fylghia ælla stafkarle.

Nu kan uæghfarande man siukær liggia i sokn, þa ær

þæs bonda skuld, sum han liggær at, præste buþ fa. Præstær

a til hans koma, skripta ok olia, lik at uighia, um nat

iui uaka, fiura siala mæssu siunga, af þæs manzs kuste

1. Altara læghi n. Offer (af

matvaror), som lägges på altaret,

jfr a altara læggia offra; synon.

altara byrþ f., altara værning f.

4. Iul, isl. jól, båda ntr. pl.,

ursprungligen midvintersfest, som

firades i tretton dagar. Däraf

är trettondagen ett minne, ehuru

kristnadt liksom julen själf. Etymologin är omtvistad; enligt

Bugge i Arkiv f. nord. filol. IV

s. 136 är ordet väsentligen det

samma som latinets joculus skämt,

skämtsamt upptåg.

4, 5. Pingizs daghær m. (af

lat. pentecoste); ordet

förekommer oftast i plur., då därunder

innefattas äfven de näst efter

pingstdagen följande, till

pingsten hörande hälgdagarna; pin-

gizs dagha daghær själfva

pingstdagen.

6. Levær (isl. hleifr) m.

Brödkaka; äfven i andra

germanspråk ss. got. hlaifs, ags. hlâf,

hvaraf hlafveard > hlaford > e.

lord. Från nordiskan hafva

finskan och ryskan lånat leipä och

chljäb. Vi hafva ordet kvar

såväl i flere dialekter (jfr t. ex.

Korpomålets leivo) som i den

pleonastiska sammansättningen

lefvebröd. — Sufl l. lefs sufl n.

sofvel, d. v. s. alt slags mat.

som ätes jämte bröd.

11, 12. Öfvers, skyldige dem

(L denne) likaså mycken tjänst,

som [de äro skyldige] dem (1.

den), [som] tiondar både korn

och kreatur. — Efter þæn lika-

12

Kristna B. XII.

half mark taka. Þa ær þæt bondans skyld, sum han dör

at, præste buþ fa; will egh præstær til koma, þa a han

halda likit inne um ena nat, ok siþan a han atta mannum

buþ fa. Will þæn egh til koma, sum buþ fa, uari sakær at

þrim markum: böte mark þöm, sum likit standær inne at,

mark kununginum ok mark hæraþinu. Siþan æru böndær

skyldir han til kirkiu föra ok gript graua ok præste buþ

fa; will eigh præstær iorþa, þa iorþin böndær saklöst ok

böte præstær biskupe þrea markær. §. l. Dör stafkarl

i sokn, samu þianist ær præstær hanum skyldær, þo at

han aghe egh mera æn pik ok skræppu.

XIII. Um æn bonde sitær kuar mæþ tiunda, ælla huru

biskups næmnd skal gæra, ok huat eþum þær skal til bæra.

Nu sitær bonde kuar mæþ tiunde um ar, böte firi þrea

öra ok ut tiundan præstinum ælla þöm, sum tiundan a,

sua firi annat ok sua firi þriþia. Sitær kuar um þry, böte

biskupe þrea markær. Nu fore bonde egh tiunda til firi

paska, þa halde þöghine hans rezskap, utan kalle han

som efter hin utelämnas ofta

relativet cer 1. sum.

7. Näml. den aflidne

väg-f ar ande mannen.

13. Om biskopsnämden eller

socknenämden, såsom den äfven

kallas, se Hjärne: Om den fornsv.

nämnden s. 50.

13. Huar, hua 1. har, huo 1.

ho m. och f., Mat n., pron.

in-terr. Hvem, hvilken. Det

neutrala huat står ofta indeklinabelt

och sammanstäldt med ett subst.

af annat genus 1. i dativus

1. i pluralis t. ex. huat iorþ,

huat eþum (jfr Eydqv. II 545,

Söderw. Ordb. s. 528a), likaså i

nysv. hvad jord, hvad för eder.

Äfven i isl. brukas samma

konstruktion t. ex. hvat liði, hvat

monnum, eller hvat och genit.

t. ex. hvat hann megins

átti(Fritz-ners Ordb.).

14. Här står mæþ tiunde, i

öf-verskriften däremot mæþ tiunda;

det förra är dat. af tiund f.,

det senare dat. af tiundi m.,

men båda betyda tionde.

16. annat [ar]

18. Öfvers, dock förhålle

[prästen] honom icke nattvarden.

— Pöghine^föghin i st. i.þöglii,

isl. þeygi, är analogibildning

efter hvarghin-, Gotl. L. har af

dessa båda ord ännu

dubbelformer hvergi och hvergin, þoygi

och þaigin\ -gi, -Id är, såsom

bekant, negerande suffix till

no-mina och pronomina. Om detta

paragogiska w, som förekommer

Kristnu B. XIII.

13

firi kirkiu dyr æpte paska, ok uiti þæt mæþ eþe fiughurtan

manna, at han sat mæþ luui kuar, ælla ok at han förþe

han, ælla han böþ han ut, ok þe wltu sialuir, at þe uildu

egh uiþær taka. Orka egh eþe, böte þre öra, æn han sat

minna kuar æn um þry ar; sat han um þry ar, böte þre

markær, sum för uar saght. §.1. Nu ær biskupær skyldughær

firi tiunda sin wighia krismu ok klærka, kalk,

mæssu klæþe, huart þriþia ar til sokn koma, tuæggia natta

gingærþ af præste taka mæþ mannum tolf ok sialuær han

þrættande; þa a han folk færma ok næmdir sea. §. 2.

Þa biskupær uill næmd sea, þa skal han fa manaþa buþ

firi sik, præstær a næmd gæra, sanna mæn i næmd sætia

ok egh uiþærdelu mæn, ok egh soknara, ok egh þæn i

eþumin stoþ. Ok þe skulu sitia i næmdinne, sum þe sighia

ia uiþær, sum uiþærdelu mænnini æru. Siþan a soknarin

eþa til næmd bæra. Þa skal næmdin sitia sik ensamin ok

talas uiþær. Alla þa eþa, sum hon uær, þa uarin uarþi, alla

hos en mängd fsv. Pronomina

och pronominala adverb, se

Leffler: Satser i nord. språkhistoria

11 (Nord. Tidskr. f. Filol. ny R.

IV) samt Rydqvist: Sv. Spr. L.

IV s. 444 f., där ock redogöres

för andra forskares uppfattning.

Rezskapœr m. (nu äfven n.) bet.

1) redskap, 2) bistånd och ish.

den högsta hjälpen genom den

hel. nattvardens meddelande.

1. uiti [bonde]

2. at han sat mceþ luui

[prœstsins] kuar [mæþ tiunde]

10. Kunungcer 1. "biskupær uil

ncemdir sea d. v. s. hafva dem

samlade inför sig.

13. Soknari, soknari, VG1.

siökiari, m. Offentlig åklagare,

fiskal. — Äfven kallad kunungx

soknari till skillnad från hcerazs

soknari d. v. s. häradshöfdingen;

undi soknari under- 1. vicefiskal

nämnes ock i lagen.

14. Standa i eþe 1. i eþumin \

vara bland dem, som (stående)

aflägga ed.

16. Öfvers, framföra ederna

till nämden d. v. s. till dess

pröfning och afgörande. — Sik

(= seer) ensamin ensam för sig

själf; ensamin, i si. einsaminn är

naturligtvis ytterst samma ord

som fsv. censamæn (Upl. L.), isl.

einsamann, hvars senare led

antingen är adv. saman (Kock) eller f

ett adj. *samann, sskr. sámanas:

sammanvarande (Noreen). Men

ovisst är, om ensamin beror på

ombildning af äldre ensaman

efter de talrika adj. och part. på

-inn, eller om det är en gammal

biform (Noreen i Arkiv VI s.

364 ff.).

17. Öfvers, alla de eder,

som hon gillar, vare gillade, alla

de eder hon förkastar, vare

förkastade. Svårighet gör här ack.

H

Kristnu B. XIII.

þa eþa hon fælle, þa uarin fælde, utan næmdin uill nakuara

eþa undi kunungx dom læggia ælla laghmanzs: þa

biþin þe eþa, þær til þe uarþa fællde ælla uarþe. §. 3.

All laghkallaþ mal aghu a biskups næmd kuma, ekke huma

mal. Alli eþa aghu a biskups næmd kuma. Þæssin mal

aghu a biskups næmd koma: hor, meneþa, skrokuitne,

oskriptaþ mandrap, kirkiu ran, hælghu dagha bardaghi

ok hælghudagha brut. Þessa eþa þa fælle biskups næmd,

sua at þe böta baþe biskupe ok kununge, ok sua alle

þerra uprættar eþa ok forfalzs eþa ok göþslu eþa ok

alla þa eþa, som i texten

konstrueras såsom objekt till uær

(trots utsatt sum, hvilket dock

de flesta hdss. ej hafva) och till

fælle, under det att man enligt

nuvarande språkbruk måste

öfversatta såsom om där stode alle

þe eþar, nomin. och subj. till

uarin uarþi och uarin fælde.

Vidare det betydelselösa fyllnadsordet þa (adv.), som man frestas

att taga =þa i þa eþa d. v. s.

såsom pron. ack. plur. En hdskr.

har i dess ställe the, hvilket icke

kan missförstås.

4. Lagligen kallade 1.

instämda mål i motsats till huma

mal: mål, som grundar sig på

osäker misstanke, ej på

bevisning, af humi m. misstanke, jfr

nysv. få hum om. något (isl. hum

skymning, huma blifva skumt).

7. Dråp, för hvilka

kyrkostraff (skript) bör undergås, men

icke blifvit undergånget.

8 —11. Sammanhanget

fordrar, att orden Ok alle fe eþa

— trulldoma suerias gå före

orden Þessa eþa — ok sætis eþa

(Schlyters uppl. not. 71).

10. Uprættar eþær l. uprætu

eþær KB 17 omtalas blott på

dessa två ställen och nämnes i

sammanhang med göþslu eþær:

ed, hvarigenom lagligheten af en

förut gången ed bekräftas,

hvilket kallas göþa (d. ä. göra god)

eþ mæþ eþe. Därför gissar

Tamm (i Uppsalastudier s. 32),

att då göþslu eþær har afseende

å den formella lagligheten, så

har uprættar eþær afseende på

den gångna edens förhållande

till sanningen, altså en ed,

hvarigenom någon upprättar sig från

anklagelse för mened. Forfalzs

eþær: ed, hvarigenom laga

förfall styrkes. Sætis eþær fattar

Tamm 1. c. såsom sammansatt

med sæte n. till vb. sitia; ifall

detta får tagas i abstrakt

betydelse, skulle sætis eþær kunna

betyda "ed därom att man

suttit". Ordet skulle då hänföra

sig till uttrycket sitia fæmt,

således ed därom, att

kärandeparten infunnit sig på de af

vederbörande på tinget för målets

behandling bestämda fämterna. Det

vore då i viss mån stäldt i

motsättning till forfalzs eþær. Denna

förklaring tyckes mera antaglig

än Schlyters gissning: "till

äfventyrs ed därom, att ett mål är

sätt och bött, jfr sætta förlika"

(Ordb. 627b).

Kristnu B. XIII. 15

sætis eþa. Ok alle þe eþa, sum firi þessin mal gangas:

þæt æru iorþa delu, manhælghis mal, þiupta mal, rans mal,

ok þe eþa, sum firi trulldoma suerias. Nu a egh tuæsuare

a biskups næmd koma, þæt a slita hærazs næmd. Nu

uitnar man sinn þiuf, ælla uitna maþær man til draps,

ælla sighær ok sua, at »þæssa sæt uill iak taka af þik, sum

þu tokt nu af mik", ælla suær man annan til frælsis, þa

aghu egh þe eþa a biskups næmd koma. Sueria þe baþir

a enum dagh, þa ma egh biskups rætte bort skripta.

XIIII. Um huru biskups ræt ma bort skripta.

Suæria þer egh baþir a enum dagh ok skriptas han,

för æn han fældær uarþær, þa skal han fasta ok egh fæ

böta, utan hwuzs maþrin: han skal baþe fasta ok fæ böta.

Ok all þön mal a biskups næmd feld uarþa ok skriptaþ

uarþa manaþ firi biskups tilkuæmd, þer skulu fasta ok egh

fæ böta, utan hwuþz mannin: han skal baþe fasta ok fæ

böta. §. 1. Nu dele præstær ok soknari: præstær sighær

3. Tuœsuare, tuœsuœre n.

Stridiga eder, som parter gå

mot hvarandra i samma mål;

slita t. afgöra hvilken af de

parter, som så svurit mot

hvarandra, har svurit sant.

6. D. v. s. "lika böter i

förlikning vill jag taga af dig"

o. s. v. Orden äro ett edsformulär, hvarigenom den

brottslige, då han erlade böter,

försäkrade, att han i lika fall skulle

nöja sig med lika upprättelse

af målsägaren, som han nu gaf

honom. En sådan ed kallas i

VGl. iamnaþar eþer, isl.

jafnað-areiðr.

7. Suœria annan til frœlsis

d. ä. gå den ed, som ägde rum,

då man ville lösa en släkting ur

träldom. Därom stadgas

närmare i ÆB.

9. Biskups rœttœr m.

Biskopens rätt till böter, öfvers, så

må man icke befria [den, som

undergått kyrkostraff], från böter

till biskopen. Jfr härom

följande flock och se ang. vb.

skripta s. 17.

11—13. Här är värslämning

(se Lind: Om rim etc. s. 76)

skriptas han, för

æn (han) fældær uarþær,

þa skal (han) fasta

ok egh fæ böta.

De inom parentes satta orden

kunna umbäras.

15. Þer, som är nom. pl. m.

af þæn, kan naturligtvis

hvarken formelt eller enligt

sammanhanget hänföras till mal, utan

står här anakolutiskt och måste

öfversättas: de som i sådana

mål blifvit fälda.

16

Kristnu B, XIIII.

bondan skriptaþan uara firi næmda buþ, ok soknare sighær

eigh, þa skal præstær han skriptaþan uita mæþ eþe sinum

firi biskupe ælla prouaste.

XV. Um hor, ætsku spiæl ok skripta brut; ok foreþis

mannum hialpær egh lönda skript.

Nu uarþær kona dighær i hore ællas ætsku spiælle;

þæn, sum þy ualt, han ær sakær uiþ biskup at þrim mar-

1. Næmda bup n. Bud (som

biskopen sände till en socken

en månad fore sin ankomst)

angående förordnande af nämd.

Alla handss. hafva næmda ~buþ

utom textkodex, hvilken har

næmda fall. Detta betyder

näm-dens yttrande, hvarigenom någon

fälles, hvarför firi næmda fall

betyder detsamma som uttrycket

i det föreg, för æn kan fældær

uarþær. Den af Schlyter i

texten insatta varianten næmda buj)

åsyftar åter detsamma som [-mana])-] {+ma-

na])+} firi Uskups tilkuæmd i det

föreg. Påföljden blefve

densamma: han skulle fasta, men

undslippa böter till biskopen.

3. Prouastær, pr o f äst ær m.

är liksom ty. propst lånadt från

lat. propositus, hvars synonym

præpositus gifvit upphof åt it.

prevosto, fr.prévot: föreståndare,

uppsyningsrnan. Samma ursprung

har äfven ett annat lånord med

vida skild betydelse, näml.

profoss.

4. Ætsku spiæl n. Blodskam,

sammansatt af ætska (isl. œttska,

æzka) f. släktskap, af æt ätt,

släkt, och spiæl, spiall (isl. spjall,

spell) n. skada, kränkning, jfr

isl. vb. spilla fördärfva, förspilla.

4. Skripta brut n. Olydnad

i undergående af kyrkostraff 1.

nytt begående af samma brott,

för hvilket man förut undergått

kyrkostraff (i ÖGrl. förekommer

ordet endast i senare

bemärkelsen). Genitivändelsen -ar, här

genom apokope -a, återfins äfven

i skriptamal, skriptermal, nysv.

skriftermål. Skript f. 1)

skriftermål, 2) kyrkostraff, jfr ägs.

skri f an, ffris. scrwa pålägga

straff. Skrift, verbalabstrakt till

skrifva, anknyter sig till lat.

scriptum. Äldre än skrifva är

i nord. språk rita, rista (runor).

4. Foreþær m. Föregående

ed, d. ä. vittnens ed, då därpå

följde en annan egentligen så

kallad eþær af flere (merendels

tolf) män, som bekräftade

vittnenas ed. Foreþis maþær: vittne,

som svär i föreden.

4. Lönd (långt ö-ljud, isl.

leynd, af löna dölja, isl. leyná)

f. döljande, däraf lönda skript

enskildt 1. hemligt kyrkostraff

(,,hjälper ej för böter till

biskopen"). Den gamla dat. plur. af

lönd fortlefver i det arkaistiska

talesättet i löndom.

6, Ællær, ælla, ællas (,,har

väl ett analogiskt s af geniti-Kristnu B. XV.

17

kum, ok konan se saklös. Þær hialpær hanum egh lönda

skript firi, utan han haui sik skriptat, för æn han uisse, at

hon hauande uar. Nu kære biskups soknare til hans, þa

skal han uita mæþ eþe fiughurtan manna sua, at han uar

skriptaþær, för æn han uisse, at hon hauande war. §. 1. Nu

takær maþær yppinbarlika skript ok falder atær i samu

synd, þæt hete skripta brut; han ær sakær uiþ biskup at

þrim markum, þær firi hialpær hanum egh lönda skript.

Ælla gær hor ælla ætsku spiæll , ælla takær yppinbarlika

skript firi mandråp ælla firi meneþa ok faldær atær i

samu synd, þæt kalla skripta brut, þær a han biskupe firi

þrea markær. Nu liggær maþær i löska læghi ok takær

sik skript af sinum præste ok faldær atær i samu synd,

þa taki sik atær skript af sinum præste ok uari saklös

firi fea gialdit. Ok haldær præstær hanum ulaghlica up a

paska dagh firi löska læghi, þa böte biskupe þrea markær.

§. 2. Nu gangær fiughurtan manna eþær atær a biskups

næmd, þa þe, sum först suoru i eþinum, ok hwuzs mannin,

þöm hialpær egh lönda skript firi biskups sak.

XVI. Vm at egh ma eþ a möte næmnd ganga, ælla

annur næmnd fællir ok annur uær.

Nu ma ængin eþ ganga a mot biskups næmd ælla

kunungx; gær hon wrangt, þa skal kunungx ælla laghmanz

viskt ursprung", Tamm Etym.

ordb.): 1) kon j. Eller. 2) konj.

Om ej. 3) adv. Eljes.

• 2. Skripta vb. tr. 1)

Mottaga bikt och meddela

nattvarden. 2) Belägga med

kyrkostraff; skripta sik 1. sett mal:

bekänna sin synd för prästen

och underkasta sig kyrkostraff.

11. Þær a han [gialda]

12. Löska oböjl. adj. l.löskœr:

1) Lös. 2) Som ej har viss

boningsplats. 3) Ledig, ogift.

Därmed sammansatt löskamaþær

lösdrifvare, löskalœghi n.

lönskaläge (hvars n troligen har

inkommit från löna dölja).

15. Fea giald, feia giald n.

1) Gäld, skuld. 2) Böter, som

skola betalas.

15. haldær præstær hanum

ulagJilica [hans rezskap] up

17. Fiughtirtan manna eþær

kallas ock tuæggia manna eþær

ok tolf æftir, hvilket förklarar

uttrycket å följande rad þe sum

först suoru i eþinum, således

ö f ver skrif tens foreþis mæn.

21. Öfvers, [om] den ena

nämden sakfäller och den andra

frikänner.

23. Laghmaþær m. Lagman,

domare för hela landskapet. Om

honom se Hjärne: Den fsv. nämn-

18 Kristnu B. XVI.

dombær mæþ yppinbarum uitnum hana atær döma. §. 1.

Nu fællir annur næmd ok annur uær, þa a þön næmdin

witzs orþ, sum gærþin uar gör i, þy at baþe hæraz næmd

ok biskups næmd skulu i allum malum þær sant leta, sum

gærþin uar gör, ok þön næmdin skal fælla ælla wæria.

§. 2. Nu uarþær maþær fældær a næmd, ok han kalla

sik egh fældan uara; far han siu mæn af næmdinne, þa

ær þæt hans witz orþ ok uari uarþær. Nu skil þöm a,

sum i næmdinne æru: uilia flere uæria, þa ær wart, wilia

flere fælla, þa ær fælt, æn þer wilia, sum flere æru. Nu

wil næmdin huazke gæra, fælla ælla wæria, ok soknarin

sighær han fældan uara, þa stæmne bondin næmdinne

antuiggia uæria sik ælla fælla sik; will hon huarte gæra,

þa söke ut alla lagha soknina ok sua Lionga þing æfter;

gör næmdin egh ræt i Lionga þinge, huarte fælla ælla uæria,

böte firi tolf markær. Nu æn siax uilia uæria ok siax

fælla, þa aghu þe uitzs orþ, sum uæria uilia; sua ær ok

den ss. 8 f. och 40 samt de

arbeten, som nämnas af Amira:

Altschw. Obligationenrecht s. 5

not. 1.

3. Uitsorþ n. 1) Rättighet

1. skyldighet att bevisa (uita).

2) Rättighet att behålla 1.

begagna. 3) Bevisningskraft. 4)

Bevisning. 5) Rättighet att

afgöra en sak (h. L). 6)

Rättighet i allmänhet. I de flesta

betydelser = uita f. Enligt Brate:

Ä. Västm. Ljudl. s. 63 f. noten,

understödd af Tamm i

Uppsalastudier s. 30, är ordet

sammansatt med ett subst. *sorð n.

svärjande, ed (jfr edsöre), hvilket

bekräftas af formen uitzsørþ,

som förekommer i Eþs. 33:pr.,

Uaþ. 2, UinsB. 6:5, BB. 9: 1.

3. sum gærþin uar gör i

d. ä. inom hvars område

gärningen begicks.

4. sant leta o: utforska

sanningen.

11. Huazke, huarki, huarkin,

huatki, huarte m. fl. skiftande

former af ett urspr, huartki, ntr.

af huarghi, således egentligen

ett pronomen intetdera, sedan

konjunktion hvarken, jfr ettdera

= antingen. Angående formen

huarte (rad. 13) se Bugge i Arkiv

IV s. 128 f.

14. Lagha sokn 1. lagh sokn

f. Lagsökning, rättegång.

Öfvers, då göre han fullständig

lagsökning, d. v. s. enligt ÖGl.

med tre ting och tre fämter och

Liongaþing, som efter de förut

gångna tre tingen blir det fjärde.

Liongaþing var Östergötlands

allmänna ting, som hölls i Liongköpungœr, n. v. staden

Linköping; det kan -— säger

Schlyter — icke afgöras, om tinget

fick namn efter staden eller

tvärtom. Jfr Styffe: Skandinavien

under unionstiden sid. 185.

Kristnu B. XVI.

19

i allum næmdum. §. 3. Nu skal biskups næmd sannind

leta ok hærazs næmd lagha gærþ.

XVII. Um huru böta skal, æn man gangær eþ ok

dör, för æn han laghwnnin uarþær.

Nu gangær man eþ ælla wærka andra sak, sum biskups

sak ær innan, ok dör, för æn malit uarþær laghunnit ok

eþrin uarþær fældær, þa dör biskups sak mæþ hanum, ok

þe, sum liuande æru, botin sak sina, þæt æru þrea markær

biskupe huar þæn, sum egh war lönlika skriptaþær, æn

eþrin fællis. Nu kunungx sak ælla hærazs sak ælla malsæghanda

sak, hana skulu böta mansins arua. Þa, æn sakin

uar för laghwnnin hanum liuande, þa skulu hans arua böta

sua biskups sak sum kunungx sak.

2. Lagh (isl. log, jfr vb.

lceggia bestämma, fastställa) ntr.

pl. 1) Lag. 2) Ed, i

rättegångsmål, däraf lagha gærþ o: edgång.

— F or kl. häradsnämden skall

undersöka, om ed i afseende å

rättegångsordningen är lagligen

gången.

4. Laghuinna vb. tr. 1)

Lagligen öfverbevisa. 2) Afdöma

så, att den tilltalade sakfälles,

jfr ny sv. f"örvunnen] å rad. 6

är laghunnit förmodl. skriffel i

hufvudhds., alla öfriga ha

lagh-vunnit, om än på olika sätt

staf-vadt (-wnnit, -uunnit, -wunnitt).

5. Uœrka 1. ucerkia vb. tr.

1) Göra (i allmänh.). 2) I

synnerhet: begå brott.

5, 6. Sak pl. sakir f. 1)

Sak. 2) Tingssak, mål. 3) Brott.

4) Böter. Då i älsta tider de

flesta rättegångsmål voro

brottmål och påföljden af brott i

allmänhet var böter, så har

bemärkelsen af ordet sak blifvit

öfverflyttad på brott, såsom tings-

sakens vanliga föremål, och

därefter på böter, såsom påföljden

af brott. Öfvers, begår annat

brott, hvari biskopsböter äro att

erlägga,

9. lönlika skriptaþær jfr

lönda skript s. 16 b.

10, 11. Öfvers. [Är det]

sak L mål, hvari konungen,

häradet eller målsägande hafva

rätt till böter,

11—13. Öfvers. Om saken

vardt afdömd förr, medan han

lefde, då skola hans arfvingar

erlägga böterna såväl i det fall,

att de tillfalla biskopen, som då

de tillfalla konungen. Uttrycket

hanum (dat.) liuande må

jämföras med lat. abl. abs. illo vivo\

då dativf orm erna sammanfallit

med eller uppgått i ackusativen,

hafva vi spår af denna

konstruktion i nysvenskans s. k.

själfständiga ackusativ 1. fristående

satsförkortning, t. ex. honom

ovetande, mig oåtspord.

20

Kristnu B. XVIII.

XVIII. Um æn næmd uarþær atær dömd.

Nu uarþær næmd atær dömd; alle þer, sum i hænne

suoru, þe æru saki at siax markum: ena mark kununginum,

andra malsæghandanum, þriþio hæræþe ok þre markær

biskupe, huat hældær hon gik atær firi osannind ælla firi

olagh; þær hialpær þöm egh lönd skript firi biskups sak,

þy at þær ær huar hwuzs man firi sialuan sik. §. l. Nu

gifs nokrum ur næmdinne ok suor ække, han böte

kununginum ok malsæghandanum ok hæræþe ok se saklös firi

biskupe. Sua ok i allum þöm eþum atær ganga firi men;

allum þöm þær gæfs ur, þe aghu egh biskupe böta. §. 2.

Nu kære soknarin til bondans, sighær han haua standit i

þöm eþe, sum atær ær brutin mæþ biskups næmd ælla

kunungx, ok bondin sighær ne gen, þa ær þæt hans uitzs

orþ dylia mæþ tolf manna eþe. Gitær han eþ gangit, uari

saklös, bristær at eþe, böte, sum skilt ær.

1. Atær adv. Åter, tillbaka,

däraf sms. oböjliga adj.

atær-gängs o: som återgår 1. förklaras

ogill, ännu brukligt i

sammansättningarna återgångsed,

återgångsvittne ; i fsv. lagspråket

äfven atærgangsarf,

atærgangs-næmd, hvarmed jfr textens næmd

uarþær atær dömd.

5. Osannind f. Osanning,

oriktigt yttrande i saken, om

nämden fält en oskyldig eller

friat en brottsling.

6. Olagh ntr. pl. 1) Oriktig,

ej gällande lag. 2) Olaglighet,

olaglig gärning.

7. 8. Öfvers, nu medgifves

det någon att afhålla sig från

deltagande i nämden, d. v. s.

han åtrade sig vid edens

afläggande och ville icke svärja, se

Hjärne: Om fsv. nämnden s. 51.

10. Men (isl. meiri) n. 1)

Men, skada. 2) Hinder, jfr vb.

förmena. 3) Fel, falskhet, i

synnerhet osanning i ed, däraf

men-eþær, menseþær.

11. Öfvers, alla de, hvilka

det medgifves att afhålla sig

från deltagande i Hämdens

edgång. I nysv. måste vi

öfversatta såsom om där i st. f.

ålhem þöm stode alle þe, sum

etc. (ang. denna konstr. jfr

ofvan s. 13bo. f.). I st. f. gæfs,

som är 3 sg. pres. ind. af gæva,

biform till giva, har en

handskrift gafzs, pret.

15. Gita (isl. geta) pret. gat

vb. tr. (egentl, nå, få): 1) Gitta,

lyckas, förmå, kunna. 2) i

förening med part. pret. ntr. utgör

gita omskrifning af ett verb. I

nysv. användes gitta vanl. i bet.

förmå sig till, vårda sig om,

mest med negation.

Kristnu B. XIX. 21

XIX. Um æn mange aghu i sakinne, huem först skal

ræt gæra.

Nu sum mange aghu i sakinne, baþitiggia malsæghande

ok kunungx soknare, biskups soknare, hærazs soknare, þa

a han malsæghandanum först ræt gæra ælla lagh fæsta. 5

Ær egh malsæghandin til ælla kære egh æfte, ok fæste

enum af soknarumin lagh, ok siþæn beþas flere till, þa skal

han taka eþataka sin ok til þings koma ok sua sæghia:

,,hær ær taki min at eþe þöm iak fæste enum þöm i atte

sakinne". Siþan læggin þingsmæn hanum fæmt, ok före 10

þæn eþ sik af handum. Nu æn egh ær eþsört a þöm dagh,

þa þæn dagh, sum næst ær ok eþzsöre ær a. Ok kombær

nakuar þæn a stæmnuna, sum i a sakinne, þa gange sin

eþ, æn þo at þæn kumi egh, sum eþrin uar fæstær, ok hete

saklös. §. 1. Nu kunnu þer koma, sum i aghu sakinne, ok 15

han uill egh sin eþ gänga, hete fallin. Kombær ængin þerra,

sum i a sakinne, þa siti þær, til daghrin ær urþinga, ok

fa sin stæmnu manna eþ ok se saklös.

1. Öfvers, om många äga

del i böterna, åt hvem man först

3. Baþitiggia (för baþi tviggia 1. tvæggia) = baþi konj.

både, jfr annattigia, annat tvæggia, antviggia, antingia: ettdera,

antingen (tvæggia, tviggia är

gen. af tver, tvar, tu två).

5. Lagh fæsta: utfästa ed,

jfr Bjærk. R. fæsta lagh æller

pænninga fore brut sin.

7. Beþas (isl. beiðask) vb. dep.

Begära, flere beþas til [lagha] o:

flere fordra (ed af den

anklagade).

8. Eþataki m. Löftesman,

som går i borgen för en ed, som af

en annan skall gås. Taki

löftesman, jfr nysv. sätta i taka händer

samt fin. lånordet takaus borgen.

9,10. enum þöm, [ær] i sakinne

atte.

10, 11. Öfvers, och han aflägge den eden.

11. Eþsör l. eþför (af eþær

och suæria 1. föra) adj. (tid), då

det är tillåtet att aflägga ed i

rättegångssaker.

13. Efter nakuar(nokor), ængin,

annar m. fl. tillägges ofta þæn

likasom till en nogare

bestämning.

14. sum eþrin var fæstær

o: åt hvilken eden var utfäst.

16. heta fallin o: kallas (d. ä.

dömas) fäld i målet.

17. Urþinga oböjl. adj. Så

långt framskriden, att tingstid

är förbi, d. v. s. då solen gått ned.

18. Stæmnu manna eþær m.

Ed, hvarmed män, som varit

närvarande vid en sammankomst,

vittna om något, som där

förefallit.22

Kristnu B. XX.

XX. Vm huru præstær skal hælghþ biuþa ok bonde

kirkiu sökia.

Nu ær þæt bonda skyld um sunnudagh til kirkiu koma,

præstær a hælgþ biuþa ok fastudagha. Glömir præstær ok

brytær bonde, þa ær præstær sakær ok bonde osakær.

Biuþær præstær ok brytær bonde, þa ær bonde sakær; þær

hialpær hanum egh lönda skript flri. Þa æn han ær utan

sokna a uatnum ælla uæghum, þa skal han skript taka ok

egh fææ böta. §. 1. Nu firi allum andrum malum ælla

andrum fallum, þa hialpær lönda skript firi fea bot. Gær

han þuæra uærknaþ a þöm dagh, sum forhælgþ ær firi, þa

ær bonde sakær at þrim markum. Gær a ykil dagh, sakær

at siax örum.

XXI. Um æn man se annan at osiþum, þa skal præste til sighia.

Nu se maþær man at osiþum, þa skal han præste til

sighia; þa a præstær um sunnudagh i kirkiu durum standa

11. P u æra u ærknaþ ær m.

motsvarar till betydelsen stor

værknaþer i YG1. II, d. v. s.

groft 1. tungt arbete. Schlyter

kan ej förklara ordets första del,

som Tamm i Uppsalastudier s.

33 tror vara gen. sing. af ett

*þværi, en sidoform till isl. f vari

stång, stock, så att betydelsen

vore likartad med den af

svenska dialektordet ölockarbete: groft

och tungt arbete.

12. Ykil daghœr m. En

mindre hälgdag utan forhælgþ. Hvad

första delen af detta ord

egentligen betyder, är ovisst, säger

Schlyter; den torde kunna

härledas från enka ensam, hvilket

nu vanligen uttalas ynka, jfr

enstöþings dagher VM1. Bugge

i Nord. Tidskr. f. Filol. ny række

III s. 274 godkänner Schlyters

hänvisning till enstöþingsdagher

och därpå grundade härledning

ur ynka = enka. „ Ykil er

formel identisk med fsv. enkil:

enkling, isl. ekkill. Formen ykil

giver os ret til med Ihre at

for-klare ykiæ sige nei, ss. avi. av

œkki, ikki, i VGrl. skrivet med

et k (eki, iki}". — Ang. ykiæ

se dock Kock: Förkl. af fsv.

lagord s. 16 (1. med annan

paginering s. 80).

12. Gær [han] a ykil dagh,

\_þa ær han] sakær

14. Osiþær m. Osed, last:

öfvers, då han begår lastbar

gärning.

Kristnu B. XXI. 23

ok sua um annan, ok sua um þriþia, ok sua sighia: "þylikt

mal ær i minne sokn wrþit, nu biþær iak han hitte mik

ok rætte sik uiþ Guþ". Nu uill han egh rætta sik, þa skal

præstær hem til hans ganga ok biþia han rætta sik ok

sua sighia: "iak hauær þik kallat". Nu uill han egh rætta

sik, þa skal præstær taka þöm, sum kirkiu fæ göma, ok

ganga hem til hans ok biþia han rætta sik. Nu dyll han,

þa skal han eþ præsti festa ok þöm, sum kirkiufæ raþa i

sokninne, at han ær egh sandær at þerre gærþ. Gitær han

eþ gangit, wari saklös; falzs at eþe ok will rætta sik, þa

skal han skript taka ok egh fæ böta. Nu biuþær han egh

ræt firi sik, þa skal hanum iui fæmt leggia, þa ma han

fram sæghia. Nu will han þa lagh firi sik giua, þöm skal

soknari taka; bristær at eþe, þa skal han baþe fasta ok

fæ böta.

XXII. Um iula friþ ok paska, pingizs dagha ok kirkmæssu; æn man huggær annan.

Nu gangær in iula friþær a iula aptne, siþan

aptunsangær ær sungin, ok ær, þær til aptunsangær ær sungin

a attunda dagh æftir tolfta dagh. Nu gangær in paska friþær a oþinsdaghinum i dymbiluiku, þa up bindas klokkur,

3. Rætta vb. tr. Upprätta;

rætta sik: göra rätt för sig,

fullgöra livad man är skyldig; rætta

sik viþ Guþ: försona sig med Gud

genom undergående af

kyrkostraff.

6. P öm sum kirkiu fæ gerna

jfr kirkiu gömarin d. ä.

kyrkvärden, fl. 3 § 1.

12, 13. Öfvers, då skall

man förelägga honom lamt

däröfver och då (näml. när fämten

skall bestämmas) må prästen

offentligen säga brottslingens namn.

16, 17. Till genitiverna paska,

pingizs dagha ok kirkmæssu

underförstås friþ 1. hælghf.

19. Öfvers, och varar (eg.

är), till dess att aftonsång är

sjungen; þær til 1) adv. Därtill,

dittills. 2) konj. Till dess att,

på det att.

21. DymUluika 1.

dymbü-dagha uika (isl. =) f.

Dymmel-vecka; ordet kommer troligen

af dumbær stum, mörk, och

vek-kan fick utan tvifvel detta namn

däraf, att klockorna från och

med onsdagen näst fore påsk

(»klokna oþensdaghær"), då de

uppbundos för att ej mera gifva

ljud under dagarna fore påsk,

voro stumma, jfr dymmelveckans

franska benämning semaine mu-

24 Kristna B. XXII.

ok ær, þær til aptunsangær ær sungin a attunda dagh æfte

första dagh. Nu gangær pingz dagha hælghþ in a aptninum,

siþan aptunsangær ær sungin, ok ær, þær til aptunsangær

ær sungin a attunda daghinum. Nu ær kirkmæssu

hælghþ fran þy aptunsangær ær sungin a aptninum, ok ær,

þær til aptunsangær ær sungin a daghinum. Huar, sum

bærs i þæsse hælghþ, han ær sakær wiþær biskup at þrim

markum, ælla dyli mæþ tolf manna eþi.

XXIII. Huru man öki sak sina um Pætars mæssu, Olafs

mæssu ok Lafrinzs mæssu.

Nu skærdax hælghþ ok Pætars mæssu i Liongköpuughe

ok Olafs mæssu i Skæninghe ok um Lafrinzs mæssu i Suþurköpunge,

huar, sum þa huggær, siar ælla dræpær nakuarn

þæþan farande ælla þit farande ælla þær varande, han

ökir sak sina at fiuratighi markum. Þær skal tiughu

markær hawa kunungær af ok tiughu markær biskupær.

XXIIII. Vm æn man giuær eghn til klostærs ælla

kirkiu, ælla mæn bærias i kirkiu garþe.

Giuær maþær eghn til klöstær ælla kirkiu osiukær,

þa ma han helan huwþ lut giua ok haluæn, æn i hæluanum

liggær. Nu dela þön innan hæfþa, þa a han witzorþ

uita, huat han gaf, ok uita, huat han hafþe atær. Þæt

ette. Likaså var orgelmusiken

i kyrkorna ännu under förra

hälften af vårt århundrade

instäld under hela fastlagstiden

före påsk (Schlyter, Fritzner2).

5. Aptan, aptun f. 1) Afton.

2) Dagen före en högtidsdag

(h. l.).

9, 10. Pætars mæssa l. daghær:

Petri och Pauli dag; d. 29

juni, Olafs mæssa l. daghær:

den 29 juli, Lafrinzs l. Larens

mæssa l. Laurinzar daghær:

Larsmässa, Larsmässodag den

10 augusti.

11. [um] skærdax hælghþ.

Skærdaghær (isl. skírdagr),

skærþorsdaghær l. skæraþorsdaghær:

skärtorsdag.

20. Hvad som menas med

en hufvudlott, bestämmes strax

nedan.

21. Þön är ntr. plur., emedan

det åsyftar substantiv af

olika genus: klostret eller

kyrkan och gifvaren.

Kristna B. XXIIII. 25

ær en huwþ lutær: sua manga arftaka, sum han hauær, þa

ma han giua slikan lut, sum en þerra takær. Antuiggia

dylia, at han aldrigh gaf, ællas ok wita, at þætta gaf han

ok egh mera. Nu æn klöstær hauær laghhæfþat, þa wæri

mæþ fiughurtan manna eþe. §. 1. Nu bærias mæn i kirkiu

garþe, þa ær kirkiu garþær ouighþær; þa skal han sokna

mannum þrea markær böta firi huart mæssu fall, sum þer

fa, ok lata atær skira kirkiu garþin.

XXV. Um æn mæn dræpas i kirkiu inne, ælla man

uarþær firi biskupe laghlika wnnin.

Nu dræpas mæn i kirkiu, ælla gærs hor i kirkiu, þa

ær wixl af kirkiu; þæn, sum uixla spiællum ualdær, han

skal kirkiu uighia lata. §. 1. Nu warþær man firi biskupe

laghlika wnnin, þa skal biskupær hanum fæmtir læggia;

will han egh rætta sik, þa skal biskupær han i forbuþ

sætia firi skrift ok egh firi fea giald. Nu sitær han i

forbuþi um nat ok iamlanga, þa ma biskupær han i ban sætia,

Nu sitær han i banne nat ok iamlanga, þa ökis sak hans: þa

ær han at niu markum sakær. Nu all annur misfall, þön

sum man kunnu hænda, þa ökis skript hans ok egh feia

giald. Nu uill han egh bötas firi, þa skal biskupær

kununge til sæghia, kunungær ma han halshugga lata ok utan

4. D. v. s. den, å hvars

jord klostret eller kyrkan vunnit

laga häfd, bör med

fjortonmanna-ed styrka, antingen att han ej

gaf jorden eller att han ej gaf

så mycket jord.

;\6.-. han d. v. s. slagsmålets

upphofs- eller hufvudman.

10. Laghlika vunnin =

lagh-vunnin, såsom en hds. har i §

l, af laghuinna se s. 19a.

15. Forbup n. (af forbiufá):

mindre bann, förbud att deltaga

i den offentliga gudstjänsten och

begå den hel. nattvarden.

16. Öfvers, o. förk!,

därför att han vägrat underkasta

sig kyrkostraff och icke därför

att han underlåtit att betala

böterna.

17. Ban (mlat. banmis 1.

bannum) n. Kyrkans större bann,

den akt af kyrkotukt,

hvarigenom en församlingens medlem

uteslutes ur kyrkans gemenskap.

19. Misfall n. 1)

Olyckshändelse. 2) Synder (h. L).

21. Botas vb. dep. =zböta:

försona sitt brott genom böters

erläggande.

26 Kristnu B. XXV.

kirkiu garþ læggia. Þa skulu hans rætti arwa eghn hans

taka ok kunungær lösöra.

XXVI. Vm æn moþir myrþir barn sit heþit.

Nu myrþir moþir barn sit heþit, þa ær hon sak at

fiuratighi markum. Þem skal luka kununna mals man af

hænna pænningum ok sialfs sins pænninga, siþan egh uinnas

hænna at. Nu æn þæn kærir æptir, sum faþir uar barnsins,

þa skal konan böta hanum atta örtughur ok þrættan

markær, kununginum atta örtughær ok þrættan markær

ok biskupinuni åtta örtughær ok þrættan markær. Þa æn

han egh æfte kære, sum faþir uvar barnsins, þa skal

kunungin haua af kununne tiughu markær ok tiughu biskupær.

Kænnis kunu heþit morþ, þær skal egh soknare æftir

sökia, þæt skal hæræzs næmd slita. Nu æn hana uænis

þön sak, ok warþær egh takin uiþær, þa skal hæræz

næm-din annattiggia uæria hana ælla fælla. §. 1. Nu ma egh

biskups soknare þing stæmna firi ængte huma mal, utan

firi yppinbar mal ok laghwnnin.

XXVII. Um huru firi hor skal stæmna ok annur hor mal.

Giwær soknare bondans kunu hor sak mæþ stæmdu

þinge sua, at bondin gaf egh hænne förra sak, þa böte

6. ok [luka] sialfs sins

pænninga cl. ä, sina egna penningar.

„1 förening med pron. poss.

brukar isländskan genit. af siálfr

till uttryckande af samma

begrepp som eiginn, i hvilket fall

poss. alltid i kasus, kön och tal

rättar sig efter

siálfr.-------Förhållandet är enahanda i

fornsvenskan, hvarest i dylika

ord-förbindelser sialfs jämförelsevis

ofta drager poss. med sig i

ge-nit., men stundom icke."

Rydqvist: Sv. Spr. L. II s. 521.

6. Uinna, uan, vb. tr. 1)

Göra. 2) Yinna. 3) Öfverbevisa

o. s. v. samt slutligen finnas,

vara till, räcka, hvilken

betydelse också pass. uinnas har i

förening med prep. at eller til.

13. Öfvers, tillvitas kvinna

mord på odöpt barn

14. håna 1. hœnni uænis þön

sak o: denna sak tillvitas henne

på misstankar; uœna (isl. =)

af nan f. van, förmodan,

misstanke.

19. ok [um] annur hor mal.

Kristnu B. XXVII. 27

soknarin fiuratighi markær. Nu ma egh biskups soknare

bondans kunu sak giua firi hor, utan bondin giui hænni sialwær

sak i kirkiu ælla i annare samkuæmd. Þa æn han giwær

hænne sak firi samfundum, þa skal han antuiggia dylia mæþ

tolf manna eþe ælla böte biskupe þre markær. Nu æn han

takær annan man inne mæþ hænne i hor siangh ok windær

þöm til horsakinna mæþ lagha witnum ok lagha domum,

þa skal egh böta biskupe firi sak hænna, firi þy at hon

hauær allu þy forwærkat, sum hon atte i bo hans; ok han

a egh suara firi hana, utan han taki hana siþan atær in

til sin. Ok sua, æn hon löpær bort mæþ andrum manne

fran bondanum ok gær hor, þa skal han egh böta firi hana

biskups sak, þy at hon hauær allu þy forwærkat, sum hon

atte i bo bondans. Nu æn hon löpær bort firi owistan

skuld ok egh firi osiþa skuld, þa a bondin sökia ok swara

firi hana, alt þær til biskupær hawær þem skilt at. §. 1.

Nu æn bondin giwær andrum manne sak mæþ stæmdu

þingi firi kunu sina, sighær han haua giort hor undi sik,

þa a þæn bondin, sum æftir kære, egh böta biskupe, huat

hældær hin, sum han kærþe til, falzs ælla wærs firi horsiangina.

§. 2. Nu ma egh biskups soknare bondans dottur

ælla hans systur ælla hans frænkunu hor sak giua ælla

firi ætsku spiæll röpa, firi utan hon innitakin se ællas

bær barn witni. Giwær soknare hænne för sak, þa böte þrea

4. Samfund f. (nu ntr.), i

isl. samfundr m. 1) Folksamling,

sammankomst. 2) Sammanvaro,

umgänge. Öfvers, o. förkl.

om han (näml. mannen)

beskyller henne [för hor] där

människor äro församlade (och

biskopens åklagare sedan anklagar

henne för brottet), så skall han

(näml. mannen) antingen med

tolfmannaed bevisa, att han icke

gjort hustrun en sådan

beskyllning, eller böta åt biskopen tre

marker (naturligtvis under

förutsättning, att han icke kan

lagligen styrka sitt påstående).

10. utan o: om icke

14. Ovistan f. Oenighet, som

vållar, att människor ej kunna

vistas tillsamman.

18. Hor n. Hor,

äktenskapsbrott, tis. gær a hor tmdi man:

göra hor till förfång 1. skada

för någon. d. v. s. med dennes

hustru, likaså i norsk-isl. lagspr.

höra undir einn.

22. Frœnkuna^ frœndkona f.

Franka, jfr Kock: Undersökn.

i sv. språkhistoria s. 76 ff.

23. Öfvers, förutom om

hon öfverraskas på bar gärning.

Schlyter enl. hufvudhandskr. han.

28 Kristna B. XXVII.

markær firi hwart þing, sum han stæmnir; taki mark malsæghandin,

mark kunungur, mark alli mæn. Þa, æn annat

þerra ær mæþ sannu, þa böte biskupe þrea markær.

XXVIII. Vm hiona fælagh, huru biskupær ma lösa ok

binda, ok huat oloflikt ær.

Nu ær þæt biskups rættær hiona fælagh binda ok lösa

ok wita, huat luflikt ær, ok sua, huat sum oloflikt ær. Nu

æn han skil hionafælagh at, þa þæt þerra, sum þy waldær,

böte biskupe þrea markær; walda þön baþin, þa böte huart

þerra biskupe þrea markær.

XXIX. Um æn man sia præst ælla uigþan man, ok þön

mal, sum firi kirkiu dyr skal stæmna.

Nu æn man sia præst ælla wighþan man, þa böte biskupe

niu markær ok firi ængti banz mal annat. §. 1.

Firi þæssin mal, þa skal manne stæmnas firi kirkiu dyr:

warþær præstær ælla wighþær man slaghin, annat um

hionafælagh, þriþia, æn bonde sitær kuar mæþ tiunda, þa skal

han æfter paska firi kirkiu dyr kalla ok ække halda hans

rezskape up um pascha dagh, ok all þön mal, sum til skript

höra, þa stæmni hanum firi kirkiu dyr; ok æfte fea gialdit,

2. Alli mæn". 1) alla, 2)

alla de, som bo i häradet, hela

häradet, i hvilken betydelse

uttrycket förekommer såsom en

vanlig lagterm äfven i flere

andra landskapslagar.

2, 3. Annat þerra, näml.

hor eller œtsku spiœll. Öfvers,

om endera beskyllningen visar

sig sanningsenlig.

4. Hiona fælagh 1.

hiona-lagh n. Äktenskap; hion n. (vanl.

pl.): 1) man och hustru, 2)

husfolk, 3) i allmänhet person,

människa.

5. huat nämligen hiona

fælagh

8. þerra d. v. s. hiona.

11. ælla [annan] uigþan man

d, ä. klärk, munk.

14. Banz mol n. Sådant

brott, hvarigenom kyrkan ansågs

förolämpad och för hvilket böter

erlades till biskopen, som

slutligen kunde sätta brottslingen

i bann, om han ej gjorde rätt

för sig. Öfvers, och för intet

bannlysningsmål [böte han] annat

(näml. än nio marker).

Kristnu B. XXIX. 29

þa mæli til hans æfte lanz laghum. Kalla han æftir andrum

malum firi kirkiu dyr æn þön, sum nu æru saghþ, böte

þrea markær þæn, sum kallaþe.

XXX. Vm æn præstær bærs ok bonde.

Nu bærs præstær ok bonde, ok fa baþir iamna akomu

ælla baþe fullsære, iamkin baþe sarum sinum, ok bondin

böte biskupe niu markær firi bannit ok gangi til Roms ok

lati sik þær lösa af banninu. Nu warþær præstær sar ok

egh bonde, böte præstinum æfte lanz laghum, ok firi bannit

böte biskupe niu markær, ok gange til Roms ok late sik

af lösa. §. 1. Nu vitir præstær bonda, at han hauær han

slagit ælla sarghat; ær þæt fullsære, þa gange bondin þrætylftan

eþ firi sik; ær þæt skena ælla wrezs wærk, gange

tolf manna eþ firi sik ælla böte lagha bötær.

XXXI. Vm æn maþær latær uighia sik, ælla kona

gær i kirkiu æpter bonda sin ælla barn sit.

Nu latær man wighia sik mæþ kunu sinne, þa gæri

hwar æftir sinum wilia ok huart þerra ække minna til

l, 2. Öfvers, stämmer man

honom framför kyrkodörren

angående andra mål

6. Ftdlsœri n., fullsar n.

Fullt sår, i motsats till ökorna

åkomma, Uofuiti 1. Uoþlæti

blodvite och skena mindre sår,

skråma; slika tillfogades med

icke dödande vapen eller

tillhugg.

6. Öfvers, så må båda kvitta

sina sår, d. v. s. hvarderas rätt

till böter förfaller genom

kvittning.

16. Hufvudhandskriftens gær

förklarar Schlyter i sin edition

(s. 3 not. 17) stå i st. f. gar

och utbyter det mot varianten

gangcer, som förekommer i en

annan hds.; sålunda blefve

öfvers, går i kyrka. Men det

synes lika, om ej mer, sannolikt,

att gcer är riktigt, hvarför det

ock bibehålles i Lefflers upplaga.

Det bör nämligen fattas såsom

3 p. sing. pres. af gcera i bet.

utgöra, erlägga, betala [afgift],

och här nedan stadgas såväl om

afgiftens belopp som till hvad

den skulle användas. Altså

öfvers, erlägger afgift i kyrka.

Att gcera kan på detta sätt stå

absolut, synes af följande rad.

16. Öfvers, efter sitt bröllop

eller sin barnsbörd.

30 Kristnu B. XXXI.

offærs ok til lius æn tua örtughær. Ok gangær husfru i

kirkiu æfter barn sit ælla bonda sin, þa gæri ok tua örtughær

baþe til offærs ok til lius i huarre kirkiu gangunne.

Þa a præstær hana i kirkiu leþa; will egh præstær hana

i kirkiu leþa, böte firi þrea markær: mark bonda kununna,

tua markær biskupinum.

Hær byrias kunungx eþzsöre, i þöm tælias flokka

fiughurtan ok tiughu.

I. Vm hemsokn ok husbrut, ælla huar, sum i friþ

skal biþia.

Þæssin mal æru kunungx edzsöre. Riþær man hem

at andrum þæs uiliandis, at han will bondan ælla nakuat

7. Eþzsöre (af eþær och en

afledn. af suæria pret. sor) n.

1) Ed, edgång. 2) Konungens

och de förnämsta männens i

landet ed att försvara den allmänna

freden, hvilken ed först gafs af

Birger jarl och kon. Magnus

Ladulås (den senare genom

Alsnöstadgan 1280) och därefter

förnyades vid hvarje konungaval,

hvarför den ock heter kunungx

eþzsöre. Äfven brukas termen

eþsöre elliptiskt i st. f.

eþsöris-brut: edsöresbrott, handling

hvarigenom man bryter mot

konungens edsöre. I Alsnöstadgan

upptogos såsom sådana edsbrott:

att sarga eller dräpa någon i

hans eget eller en annans hus,

att våldföra kvinna, att dräpa

eller sarga i kyrka, på

kyrkogård eller på ting, att hämnas,

sedan förlikning blifvit ingången,

samt att hugga lem af en annan.

I landslagarna finnas dessutom

åtskilliga andra brott upptagna

såsom edsöresbrott. — l denna

öfverskrift står eþzsöre i

betydelsen af edsöresbalk.

9, 10. Biþia i friþ o: hos

konungen göra förbön för den

biltoge edsöresbrytaren, att han

må få fred och tillåtelse att

återkomma i riket.

11. Öfvers, dessa mål (1. fall)

äro brott mot konungs edsöre.

12. I glossariet till ÖGl.

förklarar Schlyter genit. þæs stå

i st. f. ack. þæt, men i

Ordboken har han öfvergifvit den

åsikten, med rätta, såsom man

kan finna af motsvarande

förhållande i isländskan. Då

nämligen därstädes ett pres.

particip, antager betydelsen af ett

adj. eller subst. betecknande den

person, som utför något eller

som har förmåga, vilja, åstundan

o. s. v. att utföra något, så styr

det genit., äfven om verbet i

andra fall styr annan kasus. Så

t. ex. i Siiorra Edda þess

roð-andi, styrandi himins ok jarðar,

i Vsp. märgs vitandi, m. fl. st.

(jfr Lund: Oldnord. ordföjningsl.

s. 149, Nygaard: Eddasprogets

syntax I s. 35).

12. Uiliandis þæs o: i den

Epzsore I.

31

hans hiona ælla annan þæn, sum i hans garþe gæst hawær

æJla hans garþ sökir i þrangum. Þaghar han i garþin

kombær skaþa at gæra, dræpær ælla siar ælla huggær

fullum samm ælla siar skenu ælla gör bloþuiti, alle þer,

sum þær æru mæþ i flok ok farunöte, þe hawa brutit eþsörit. 5

"§. 1. Riþær man at annars garþe firi ouinum sinum, ok

hin, sum æfte far, kasta ælla skiutær æftir hanum, sua at han

far af döþ ælla fullsære ælla bloþuiti, siþan han

kombær a hins tompt, sum han til hialpa sökir, ællas garþ

hans, þa hawær han ok alle þe, sum mæþ hanum uaru, io

brutit eþzsörit. Nu takær þæt hin, sum firi löpær, för æn

han kombær a hans tompt, sum han flyr til, ælla i hans

garþ, þa hawa þer egh brutit eþzsörit. §. 2. Nu riþa þer

hem at månne ok æn þo at þe uilia skaþa gæra ok gita

þer egh, ok þa, æn þe sia egh til bloþz ok egh hugga 15

ok egh dræpa, þa ær höttær mæþ ængu böttær. Bryta

afsikt. Den grammatiska

bestämningen af formen -andes,

-endes är en af de mest

svårlösta frågor i vårt språk, säger

Kydqvist (Sv. Spr. L. I s. 415 ff.),

och han lyckas icke häller ge

någon fullt tillfredsställande

lösning. Han synes vara mest böjd

för att fatta denna participiala

form på -s såsom ett med

geni-tivändelse bildadt adverb, hvilket

först i 14:de århundradet

började allmännare användas i ren

attributiv egenskap.

1. gæst är pret. part. af

gæsta: gästa, komma som gäst.

2, 3. ^Legendurn videtur:

skaþa gæra. Paghar han i

garþin kombær, dræpær etc."

Schlyter s. 28 not. 27. Men då borde

ackusativerna "bondan, nakuat och

annan þæn utbytas mot dativerna

l)ondanum, nokuru och andrum

1. aþrum þöm, hvilket vore altför

våldsamma förändringar. Bättre

därför att låta orden skaþa at

gæra behålla sin plats och till

will supplera den uteglömda

in-finitiven skaþa.

5. Farunöte (isl. foruneyti)

n. Följe, sällskap, jfr farunöter,

isl. forunautr följeslage, i isl.

äfven vb. foruneyta vara i följe

med ngn. Uttrycket i flock och

farnöte bibehålles ännu i

lagspråket och är, som ofta,

alli-tererande, jfr hus och hem, stad

och ställe, vikt och värde m. fl.

sådana talesätt.

8. Framför siþan har

huf-vudhandskr. ordet ælla, som ej

fins i de öfriga och alldeles stör

meningens sammanhang, hvarför

det med rätta utelämnas i

Schlyters upplaga.

14,15. Öfvers, och gitta ej

göra skada, ändock att de vilja

det

16. Öfvers, då erläggas inga

böter för det, att han blifvit ho-32 Eþzsöre I.

þer hus ælla skena ælla skiuua manne ælla skiuta, ok

kombær egh bloþuiti innan, þa böte þrea markær ælla

dyli mæþ tolf manna eþe ok gange ække förra tolf manna

eþin, för æn næmdin hauær han uart firi eþzsörit. §. 3.

5 Nu kan man þæn, sum hemsokn gær, i þy, sum han hemsokn gör, warþa sar ælla dræpin ælla far bloþuiti; þa ær

þæt alt ogilt, sum han fa i hemsokninne. §. 4. Nu kunnu

þer firi fara ok wilia flyia; allt þæt, sum þe fa i garþzs liþi

ælla a tomptinne, þæt ær alt ogilt. Nu æn þe aghas

10 uiþær i garþzs liþi ok falla fötær innan ok huwþ utan a

þöm, sum hemsokn giorþe, uari ogilt; falla fötær utan ok

huwþ innan, uari gildær, þy at þæþan fioll huwþ, sum fötær

stoþu. §. 5. Nu kan þæn löpa ur sinum garþe, sum þer

riþu hem at, ok dræpær, slar ælla huggær, siþan þer komu

15 ur hans garþe, böte æpte lanzs laghum. Par han sar ælla

warþær dræpin, siþan han kombær ur sinum garþe, þa botin

þer æptir lanzs laghum, sum þæt giorþu. §. 6. Nu fa þæn

sar, sum hemsokn gær, ælla warþær dræpin þæn, sum ængin

skaþa giorþe, þa uari ogilt þæt, sum han fik, ok huarte

20 han flyr egh friþ, ok egh hans bo skiptis. §. 7. Nu hittas

mæn i garþe satte ok skilias at osatte; þær ær egh brutit

tad (höttær är pret. part. af

höta: höta, hota).

1. Skena (isl. skeina) vb. tr.

1) Tillfoga sår med icke lifsfarligt vapen. 2) Rifva sönder.

Schlyter (Ordb. s. 554 b) tror

dock, att orden ælla skena först

tillkommit genom skriffel, hvilket

blifvit på fordom vanligt sätt

rättadt genom de tillagda orden

ælla skiuua, hvarefter både felet

och rättelsen genom missförstånd

blifvit afskrifna.

2. Koma innan, i 1. til o:

påkomma, tillkomma, inträffa, ske.

5, 6. Öfvers, vid det tillfälle,

då han gör hemgång

8. þer d. ä. de som göra

hemgång. — Hufvudhds. har i

garþzs liþi (i gårdsporten), hvil-

ket Schlyter i sin uppl. utbyter

mot varianten i garþe.

10. innan [garþs liþs]

12. Den slagne stod således

utanför gårdsporten och hade

ännu icke gjort sig skyldig till

hemgång, därför skulle för

honom böter erläggas såsom för

en oskyldig man.

18, 19. D. v. s. varder den

[som gör hemgång] dräpt, innan

han hann göra någon skada.

20. han näml. gärningsmannen.

21. Sattær (långt ä-ljud, isl.

sáttr) adj. Vänligt sinnad, ense,

såt (blott brukligt i tls. såta

vänner), häraf sæt 1. sœtt f.

förlikning, sæta l. sætta vb. tr.

förlika, jfr Tamm: Om fornn.

feminina på ti och på iþa sid. 16.Epzsöre I. 33

eþzssörit, utan han gange ur garþe, siþan han warþær

wre-þær, ok hæntir sik hiälp ælla uapn, ok gangær sua atær

i garþin ok huggær, siar ælla dræpær, þa hauær han ok

alle þer, sum mæþ hanum uaru, brutit eþzssörit. §. 8. Nu

a þæn i friþ biþia, sum husit aghær ok hemit, ok þæn a 5

boskiptit ok sua bötrina, sum sarit fik. Nu hauær annar

bönina æn arua manzssins, sum drapit fik, þa skal han

biþia firi hanum, sum husit aghær, ok sua brat han hauær

biþit firi hanum ok han hauær bot uiþ kunungin, þa stæmne

siþan draparanum annat þing ok uitne han, sum i dräpa- io

malum skils, ok fari þo friþlös firi hans arwm, þær til sum

han hauær bot uiþ þöm. Siþan han hauær bot uiþær hans

arua, þa uari saklös baþe firi kununge ok hæraþe firi

friþ-lösuna, þy at han haf þe förra bot uiþær kunungin. Nu

ær þæt landboe, sum hemsokn gærs till, ælla hauær leght 15

hus ælla lani; far han ælla nakuat hans hiona sar ælla

skenu ælla bloþuiti ælla warþær dræpin, þa a han baþe

boskipte ok sarabötrina ok i friþ biþia. Nu æn annar man

faar þæn, sum landboans garþ sökir, sar ælla skenu ælla

warþær dræpin, þa a han boskiptina ok bötrina, sum sarit 20

fik ælla drapit, ok biþi þæn i friþin, sum iorþæghandin ær,

ok egh landboan, utan iorþattarin gæri gærningina, ælla

6. Boskipti n. eller boskipt

f. 1) Boskifte, egendoms delning

i synnerhet då den genom brott

var förvärkad. 2) Målsägarens

andel af den förbrutna

egendomen; œglia boskipti o: hafva rätt

att såsom målsägare taga en lott

af boet.

10. Schlyter anser (s. 30 not.

71) att i st. f. annat bör insättas

enncet, ntr. af adj. enncer 1. ennar:

enkel, ensam, seDrB 3: pr.; enncet

þing betecknar ett ting, där ett

mål efter en enda stämning

af-göres, såsom förhållandet i

Östergötland var med drap, då

däremot andra mål, om svaranden

icke instälde sig, ej kunde

slutligen afgöras, förrän 4 eller 8

stämningar hade föregått.

15, 16. Öfvers, eller hafver

[den, hos hvilken hemgång [-göres]-] {+gö-

res]+} hyrdt hus eller till låns

[taget], »takit addendum vide turtt

Schlyter s. 30 not. 78.

19. Konstr. þæn, sum

land-boans garþ sökir, faar sar

22. Här står oblik kasus

landboan i st. f. nomin. landboen,

jfr arua DrB 2: pr. Äfven i

Västm. L. förekommer samma

oegentlighet, se Siljestrand:

Ord-böjn. i Yästm. L. s. 137.

334

Epzsöre I.

han uisi þit at skaþa gæra; þa biþi iorþattarin landboan

i friþ.

II. Um æn man hæmnis a sæt maal ælla bötær fæsta,

ælla hæmnas a annan.

5 Nu hæmnis man a sæt mal ok bot, han hauær brutit

eþzssörit; þa skal næmdin þæt uita, huat hældær annar

skil-naþær kom þerra mællum ællas egh. §. 1. Nu ma man egh

hæmnas æpte bötær fæsta, utan han bry té eþzssöre kunungx,

utan þa sen egh borghaþa ok sua se firi skilt, at bottins

io þa egh innan þæn dagh, sum þe saghþu, þa mattin þe

hæmnas. Æn uarþa bötær borghaþa, þa skal bötrina

borgha-ran kræuia ok egh hæmnas. Hæmnis han, siþan bötrina

æru borghaþa, þa hauær han brutit eþzssörit. Nu æn nakuat

ær bot af botinne, þa mughu þer egh hæmnas. §. 2. Nu

1. uisi f it o: sänder [andra]

dit

1. Orden iorþattarin

landboan äro i textkodex vanstälda

genom att iorþ är 2 ggr

skrifvet, i en annan hdskr. står

land-boan iorþattarim (sic). »Lege

landboan iorþattaran" (Schlyter

s. 30 not. 87), hvaraf landboan

(==. landboen) är subjekt.

3. Öfvers, sedan målet är

förlikt eller böter utfästa

9—11. Öfvers, utom då

borgen icke blifvit stäld för böterna

och det blifvit så stadgadt, att

erläggas icke böterna innan

den dag, som de sade, då kunde

de (näml. målsägarena) hämnas.

— Mattin är 3 pl. pres. konj.

af magha och motsvaras i isl.

af mcetti med «-omljud, som

alltid utom i första svaga

konju-gationen förekommer i

isländskans pret. konj., om blott

stamvokalen är för sådant omljud

mottaglig. Detta utgör just en

af hufvudsldljaktigheterna mellan

västn. och östn. språkgrupperna,

i ty att svenskan och danskan

här aldrig hafva omljud, utan

starka böjningens pret. konj. har

alltid samma vokal som plur.

af pret. ind. och svaga verbens

pret. konj. sammanfaller helt och

hållet med samma tempus i ind.,

utom 3 p. plur., som i ind.

ändas på M, i konj. på i. I

förbigående må anmärkas att

Rydqvist (i Sv. Spr. L. I s. 361)

icke ihågkommit denna olikhet

i ändelsen, då han säger enda

åtskillnaden mellan 3 p. pl. pret.

ind. och konj. vara det tillägg

af -n, som ofta i konj., men

aldrig i ind. låter se sig. Han

bygger t. o. m. härpå en annan

slutsats, nämligen att utan detta

förhållande väl aldrig detta

skiljemärke skulle bibehållits eller

antagits. Jfr härom ofvan s. 3b.Eþzsöre II. 35

ma egh man hæmnas a annan, æn annar gær gærþina;

hæmnis han sua, þa brytær han eþzssöre kunungxs. Þa skal

þæt hæraþs næmd uita, huat hældær þæn sami, sum han

hæmdis a, giorþe gærþina a han ællas annar. Giorþi þæn

sami egh gærþina a han, þa skulu þer þæt uita, huat hæl- 5

dær annar skialnaþær kom þerra mællum, ællas han hæmdis

a annan. Hæmdis han a annan, þa hawær han brutit eþzssörit.

III. Vm æn man takær kunu mæþ wald, ælla maþær

sitær firi andrum a þingx wægh ælla kirkiu. 10

Nu takær man kunu mæþ wald, þa hauær han brutit

eþzssörit. Synis a manninum ælla a klæþum hans þæt, sum

konan ref, ælla a kununne, ællas op ok akallan, þa skal hæraþzs næmd uita, huat þær ær sant um. Nu bryzs han

wiþær hana ok gitær egh sin uilia framt, slitær klæþe 15

hænna, höris op ok akallan; þa hauær han brutit eþzssörit.

§. 1. Nu sitær man firi andrum a þingxs uægh ælla kirkiu

uægh ok uill han dræpa, sargha ælla bæria, för æn han

kombær till þingh ælla kirkiu, ok dræpær, sargha ælla sla

bloþuiti, þa hauær han brutit eþzssörit. Nu kombær skial- 20

naþær manna mællum a þingx uægh ælla kirkiu ok egh

af längre awnd; far annar drap af andrum, þær ær egh

brutit eþzssörit. Nu sitær man firi andrum a þingx uægh

ælla kirkiu uægh, ok æn þo at han uili skaþa gæra ok

gitær egh, þa ær ok höttær mæþ ængu böttær. Nu huggær 25

man klæþe ælla vakn annars, skiutær ælla skiuuær a þingx

1. Öfvers, hämnas å en,

om en annan gör gärningen,

d. v. s. hämnas å någon annan

än själfva gärningsmannen.

9, 10. Öfvers, våldtager

kvinna eller sitter i försåt . . .

13. ællas [höris] op ok

åkallan

24, 25. Öfvers, och kan

ej göra [honom] skada, ehuru

han vill det,

26. Vakn, vanligare vapn n.

Vapen, jfr nyländskans m. fl.

dialekters våknhus, fsv. vaknahus

vapenhus samt sidoformerna sokn

och sopn i VGl. Växlingen

mellan k och fp förekommer

sporadiskt på det nordiska

språkområdet både i äldre och nyare

tider, se Rydqvist: Sv. Spr. L.

IV s. 239, Maurer i Arkiv IV

s. 286 f. — Då i fsv. vapn36

Epzsöre III.

uægh ælla kirkiu, ok kombær egh bloþuiti innan, þa dyli

mæþ tolf manna eþe ælla böte þrea markær. §. 2. Nu

dræpær man annan, huggær ælla siar bloþuiti a þingi ælla

i kirkiu sialure, þa ær þær brutit eþzsörit, utan þæt se mæþ

5 uaþa, firi þy at þær aghu alle friþ haua.

Illi. Um huru længe man hauær friþ til þingx ok

kirkiu.

Nu æn man far hem till sin af þinge ælla kirkiu, huar

sum gær gærningh til hans, för æn han hem kombær til sin,

io han hauær brutit eþzsörit. §. 1. Nu riþær han till

pæn-ningx öls, för æn han hem riþær, ællar ok annarsstazs, för

æn hem till sin, ok sitia þær hans ouini firi hanum ok

dræpa ælla sargha, þa haua þer egh brutit eþzsörit.

V. Vm æn man æltir annan af stæmnu ælla lagha

15 tilmælum.

Nu æltir man annan af þingstæmnu ælla andre stæmnu,

þær sum eþ skal gänga, ælla af annarre stæmnu ælla af

lagha tilmælum, þær brytær han, sum æltir, eþzsörit, æn þo

at þær kombær ængin akoma a, þy at ængin þorþe sækta

vokalen är lång (jfr isl. vápri),

skulle man i nysv. vänta vapen,

ej vapen, likasom dän. hwvaaben,

jfr härom Tamm: Fonet, kännet.

på lånord i nysv. s. 55.

4. i kirkiu sialure (isl. sjal fri):

i själfva kyrkan.

11. Annarsstazs adv.

Annorstädes. „Formen annor, som är

riktig i annorledes och

annor-hmda, är oegentlig i annorstädes,

emedan det i detta ord ingående

staf er (ställe) är m. I grunden

är talspråkets annanstädes

rättare än annorstädes, liksom det

nu vanligen skrifves någonstädes,

ej någorstädes (Akad. Ordl. i

öfverensstämmelse med Rydqvist:

Den hist. språkforskn. s. 40).

Också det äldre språket gjorde

sig skyldigt till dylika

^oegent-ligheter", jfr t. ex. ordet

annur-kost, annurJcu-st i det följande

(Uaþ. 35).

14, 15. D. v. s. drifver

annan från ting eller annan

sammankomst för att hindra honom

att där utföra sin talan. Tïlmœle

n. tilltal (inför rätta); hvilka

fall, som under denna benämning

skulle innefattas, ser man af det

följande.

19. Sækta vb. tr. Tilltala

inför rätta ish. i brottmål, jfrEþzsöre V. 37

ælla sökia firi hötzlum. Þæt kalla lagha tilmæle uara: man

stæmne manne þing ok warþær slaghin ælla æltær af uæghinum, ælla þa han riþær till þingx ok uill mæla at þingstæmnu sinne, ælla sitær fæmt ok warþær slaghin ælla

æltær af, ælla ok þa han uill sighia til eþa, ælla ok þa han 5

uill sin eþ sea, þa æru þæssin lagha tilmæle ok egh flere.

Huar sum annan slar ælla æltir af, þe haua brutit eþzsörit.

Nu skal þæt hæræzs næmd uita, huat han fluþe hældær

þrængdær ælla sialfsuiliandis, ælla hin ælte han af þingstæmnu, ællas kom annar skialnaþær þerra mellum ok egh 10

af þingstæmnunne. §. 1. Nu a han friþ heman fran sin

ok til stæmnu, ok sua atær hem till sin. Dræpær man han,

sarghar ælla sla bloþuiti a uæghinum til fæmtinna ælla

fran fæmtinne, þær firi at han stæmde ællas fæmta uildi,

þa hauær han brutit eþzsörit. §. 2. Nu sitia þer firi hanum 15

a uægh ok gita han huarte dræpit ælla sarghat ælla slaghit bloþuiti, þær ær ok höttær sköt böttær.

VI. Um æn man leþir annan til stukxs ok huggær

af fot ælla hand.

Nu leþir maþær man till stoks ok huggær af hændær 20

ælla fötær, þa alle þe, sum mæþ hanum uaru, þe haua brutit

eþzsörit. Nu kumbær i uakna skipte mællum þerra, þa ær

egh brutit eþzsörit.

sækt rättegång, sækia göra sig

l. annan saker till ngt; sækta

ælla sökia, allitererande och halfrimmade uttryck o: lagsöka.

3, 4. Öfvers, och vill

utföra sin talan i mål, som han

instämt

4, sitia fæmt o: vara

tillstädes å fämt.

5, 6. Sighia til eþa o: tillsäga

att man vill gå ed, i motsats

till eþ sin sea o: mottaga den ed,

som göres af vederparten, äfven

blott sea utan att obj. eþ

utsättes.

7. þe haua i st. f. han hauær

10, 11. Öfvers, annan och

ej af stämningen till tinget

framkallad oenighet

18. Stukkœr 1. stokkœr m.

Stock. Med uttrycket leþa man

til stukxs äro likbetydande dragha

man til stoks 1. stens 1. stæþiu

1. stubba, näml. i afsikt att hugga

af honom någon lem.

22. Öfvers. Uppstår

vapenskifte-(= strid) mellan dem (näml.

med den påföljd, att den ene

leder den andre till stocks och

stympar honom), då ...38

E])zsöre VII.

VII. Vm æn man hæmnis a kunungx dorn ælla fore

man mæþ wald af sinum garþe.

Nu hæmnis man a kunungx dorn, dræpær ælla siar.

huggær fullsære, ælla hæmnis man þær firi, at han uitnaþe

ð amot hanum, flri kunungx dorn, ælla hæmnis a han, siþan

han hauær sæt uiþær han sina sak ælla sit fæþrini

lagh-lika uart firi hanum; hæmnis han þær firi, þa hauær han

ok alle þer, sum mæþ hanum uaru, brutit eþzsörit; þa uiti

hæræþzs næmclin, huat hældær han hæmdis, ælla kom an-

10 nar skialnaþær þerra mællum. § 1. Nu riþær man hem at

andrum ok fore han mæþ uald ur sinum garþe, æn þo at

han bryte egh hus ælla gær ængum bloþuiti i garþinum,

þaghar han kombær ur garþinum, bindær han fullum

ban-dum, dræpær, huggær fulsære ælla stukka, þa hauær han

15 brutit eþzsörit, utan þæt se kunungx dombær ælla annars

þæs dombær, sum kunungx dorn hauær, ælla leþes a han

sandær þiufnaþær, ælla takx mæþ randzsak ur husum hans

sandær þiufnaþær.

20

VIII. Um huru skipta skal æfte þen kunungx eþsöre

brytær.

Nu æru all þæssin mal kunungx eþzsöre. Huar sum

þöm brytær, æ huru mange, sum þe æru hælzst saman, þe

1. D. v. s. sedan

konungsdom fallit i målet.

2. sinum o: hans; bruket af

det reflexiva pronomen är i

fornsv. långt ifrån lika

regelbundet som i vårt nuvarande språk.

14. Stukka 1. stokka vb. tr.

Sätta någon med fötterna i stock,

ett straifredskap försedt med hål,

hvaruti förbrytarens ben

instuk-kos och fastgjordes. Straffet

ut-stods i kyrkans vapenhus, där

den dömde kunde heskådas af

kyrkfolket. Stockstraff förekom

i Sverge och Finland ännu

under förra hälften af innevarande

sekel.

16—18. Öfvers, eller [om

ej] värklig tjufnad bevisas på

den bortsläpade eller med

ran-sakning tages ur hans hus

värk-ligt tjufgods. Randzsak 1.

rån-sak n. med biformen ransökan

f. (isl. rannsak, rannsakan af

rann hus, got. razn, ej såsom

enkelt återfunnet i fsv.) o:

ran-sakning efter tjufgods i en

annans hus; vb. ransaka, som egentl,

betyder värkställa sådan

husundersökning, har redan i fsv.

bemärkelsen undersöka i allmänhet.

19, 20. Öfvers. Huru man

skall skifta dens gods, som

bryter konungs edsöre.Ef>zsöre VIII.

39

haua allu þy foruærkat, sum þe aghu ouan a iorþinne, ok

biltugha uara um alt rikit, ok þerra gozs, sum þe aghu,

skal skiptas i þrea lyti: en lutin malsæghandanum, annan

kununginum, þriþia hæræþinu.

IX. Vm at þer forwærka egh þerra husfru lut ælla 5

þerra barna.

Nu foruærka þer egh þera barna lut ok egh þerra

husfru lut ok ængsins þæs lut, sum i bo a mæþ þöm, utan

þerra lut en samins. Þy at engin ma annars lut foruærka,

sua skal huar ensamin sina sak böta. io

X. Um hua sum biltugha mæn haldær, ok þæn þe haua

brutit uiþ skal flri þöm biþia.

Nu huar, sum þöm haldær, þæt ær sua undistandande,

at huar, sum þöm föþir mera æn et mal ælla hialpær þem

1. »alt det, som de äga

ofvan på jorden", d. ä. all deras

lösegendom.

2. Biltughœr, biltoghcer med

oböjlig biform biltugha, adj.

Biltog, fredlös inom riket till dess

förlikning skett med målsägaren

och konungen på dennes förbön

gifvit förbrytaren fred. Ordet

återfinnes ej i isl.-no. och någon

antaglig etymologisk utredning

däraf är icke gifven.

2. Inf. uara är genom ok

förenad med þe haua. wDå två

ord sammanbindas med ok,

sättes det senare stundom i

infini-tivus, ehuru det förra står i en

finit modus" (Schlyters företal

till hans upplaga af ÖG1. s. IV f.).

Sådana fall förekomma äfven i

DrB 17:2, ÆB 12: l, ES 3: l,

HB 4: l, BB 9: 7 o. fl. st.

5. þer [sum kunungx eþsöre

bryta],

5. Husfrugha, husfrua,

husfru, husprea (VGL), husfröa (~ isl.

hüsfreyja] eg. husets härskarinna.

Häraf har formen hustru utbildat

sig, se Noreen i Nord. Tidskr.

f. Filol. ny r. IV s. 35 ff. och

i Arkiv I s. 295 ff.

8. Öfvers, som i boet äger

del med dem

11. Prep. um styr ack., som

vore huarn 1. huan", man får

väl här taga huasum ss. ett

oböjligt sammansatt ord

(förekommer i Västmannalagen).

13. Pres. part. undistandande

har här bet. af gerundivum:

detta är så till förståendes, bör

förstås så. I f ht. motsvaras

detta af ett s. k. gerundium,

hvilket dock af nyare gramma-40

Efzsore X.

til nakuat ilt at gæra, siþan þer uarþa biltugha, ælla ueta

þem nakuara foruist, han böte fiuratighi markær ælla dyli

mæþ þrætylftum eþe. Þa æn þæt bærs til kunungx ræfst,

þa skal hæræzs næmd uita, huat sum þær ær sant um. Ok

5 hua sum samuist hauær mæþ þöm ælla giuær þöm en mal

uarþ, þa böte han þrea markær ælla dyli mæþ tolf manna

eþe. Nu æn kirkiu sokn ælla fiarþungx hæræþe ælla alt

hæræþe hauær samuist mæþ hanum, þa dyli ælla böte æfte

þy, sum framleþis skils firi biltugha mæn. §. 1. Nu aghu

io þer biltugha uara, þær til þæn biþær firi þöm, sum þer bmtu

til, ælla hans arui, ælla annar þæn, sum husit ok hemit a,

sum för uar skilt. Þaghar han biþær firi þöm, þa skal

ku-nungur þöm friþ giua ælla þæn, sum kunungxs þylikt uald

hauær, at han ma þöm friþ giua. Þa skulu þer lösa uiþ ku-

15 nung mæþ fiuratighi markum, ok þæt ær hans ensak. §. 2.

Nu skal um all eþzsöre hæræzs næmd uita, huat þær ær

sant um, þön hæræzs næmd, sum af þy hæræþe ær, sum

gærþin uar gör i.

tici (t. ex. Braune: Althochd.

Gram. § 315) benämnes genit.

och dat. af infinitiven. Jfr f eet

ær sua undistanda E S 11: 1.

1. Ueta, -tte (isl. veita, -tta

3 sv. konj.) vb. tr. Gifva, lämna.

I st. f. ueta skulle man här

vänta uetær, samordnadt med

f öpir, hiälp ær. Antingen är ueta

inf., i hvilket fall Schlyters

ofvan (s. 39a) nämda anmärkning

bör omfatta äfven konj. ælla,

eller ock är ueta 3 p. pl. pres.

sing. ind. och står anakolutiskt,

ett -konstruktionssätt, som i ÖG1.

är ganska vanligt.

2. Foruist (isl. =) f. Beskydd,

hjälp, däraf foruista(r) man o:

eg. beskyddare, sedan anförare

för en bröllopsskara, som för

bruden till hennes nya hem, jfr

GB 8:2 och 9: 1.

3. Konungens domstol, där

hans domsrätt utöfvades på ting,

som hölls i konungens eller

någon af honom därtill förordnad

persons närvaro. Utförligare

härom i not till RB öfverskrift.

5, 6. Mal uarþær m. Ett

mål mat. Ordet bör betraktas

som sammansatt, i följd hvaraf

räkneordet en i ans. till genus

bestämmes af uarþ.

11. D. ä. det hus, där den

biltog dömde gjorde hemgång.

14. D. ä. lösa sig från

fredlösheten medels erläggande af

40 marker åt konungen.

15. Ensak f. Ensak, böter

som tillfalla en ensam person

t. ex. målsägaren 1. konungen.Eþzsöre XI. 41

XI. Um huru hærazhöfþingi skal biltugha mæn uptælia;

þær ma egh eþa amote ganga.

Nu skal hæræzs höfþingi þöm a þingi biltugha leggia

ok alla þöm up tælia. Sæghær hæræzs höfþingi egh uita

þöm up tælia, þa skal annan dagh undi taka ok þæt san- 5

nästa leta, ok siþan skal han a þöm dagh, sum til ær takin,

firi næmd a þingi þöm up tælia, ok þe, sum han þa up

tæl, þe skulu biltugha uara ok egh dylia. Nu ma han egh

eþ þær firi gänga, egh tolf manna eþ, egh þrætylftan eþ

ok egh tuætylftan eþ; huar, sum þær gangær eþ firi, han 10

böte firi ulagh.

XII. Vm at þæn ma egh witna, sum skaþan fik, för æn

næmdin hauær fælt ælla wart.

Nu ma egh þæn skaþan fik uitna, sökia ælla stæmna

up a þæn, sum skaþan giorþe, för næmdin hauær antuiggia 15

fælt ælla uart, utan han skal fara til þingxs ok yppinbara

þær malit, ok siþan skal malit standa kuart til kunungxs

ræfst. Gangær han nakuarum uitnum a för, þa æru þön

ulagh. Nu æn næmdin fælle han, þa ma hin egh för. han

sökia, þy at han ær biltugha. Nu æn næmdin uær firi eþ- 20

sörit, þa ma han siþan sökia, huat þæt ær hældær drap,

sar ælla bloþuiti ælla skena. Sua ma þæn, sum gærþina

giorþe, siþan næmdin hauær han uart firi eþzsörit, mæþ eþe

dylia æfti lanzs laghum.

XIII. Vm at all þön mal, sum eþzsöre æru, skulu slitas 25

a kunungxs ræfst.

Nu þæssin mal all, sum nu æru eþzsöre, þön skulu

slitas a kunungxs ræfst.

3. þöm [sum kunungx eþzsöre

brutit haua]

5. Undi taka vb. tr. Bestämma,

utsätta, jfr eng. undertake:

företaga sig, ombesörja.

8. han [sum hæræzs höfþingi

up tæl]

27. sum nu. æru eþzsöre d.

ä. som enligt hvad nu stadgats

äro edsöresmål.42 Eþzsöre XIIII.

XIIII. Vm at en man ma eþzsöre bryta ok hemsokn gæra.

Nu ma en man hemsokn gæra ok eþzsöre bryta, æn

för, þa matte egh en man hemsokn gæra, för æn eþzsörit

gafs.

5 XV. Um at egh ma kona ezsöre bryta ælla ughurmaghi

ok egh þræll.

Nu ma egh kona eþzsöre bryta, þy at hon ma egh

biltugha uara. §. 1. Nu ma egh ughurmaghi eþzsöre bryta;

kæris þæt til hans, þa skal næmdin han suæria egh

ughur-K) magha uara. §. 2. Nu ma egh þræll eþsöre bryta, þy at

han ma egh biltugha uara. Þy at uare þæt sua, at han

matte biltugha fara, þa bruti han giarna eþzsörit, þær til

at han matte biltugha uara.

XVI. Vm æn þræll kan eþzsöre bryta, ok huru bonde

15 skal firi han böta.

Nu æn han kan bryta eþzsörit, þa skal þæn, sum

þræ-lin a, böta åtta örtughur ok þrættan markær. Þa æn bondin

2—4. för æn eþzsörit gafs

d. ä. förr än dessa fredslagar

och de där stadgade

straffbestämmelserna funnos.

Andemeningen af denna egendomligt

affattade flock är väl denna: om

en man nu gör hemgång,

ådrager han sig straff ej endast för

detta brott, utan äfven för att

han brutit konungens edsöre,

men förut kunde icke hans

öfverfall af en annan i dennes hus

kallas hemgång, enär husfrid

först genom edsöreslagarna vardt

enhvar tillförsäkrad.

5. Ughurmaghi, oghormaghi,

ovormagi, oformaghi m.

Öfver-mage, den som ej har fylt 15

år; i vidsträktare bem.

innefattar denna benämning äfven

kvinna af hvad ålder som hälst.

Bättre än Schlyters förklaring

af detta ord (af över en nekande

partikel och vb. magha kunna,

förmå) är Bugges (i Tidskr. f.

Nord. Filol., ny række, III s.

268), enl. hvilken den här ofvan

sist anförda formen oformaghi

(Gotl. L.) är den egentliga och

har uppstått af o-for-maghi

oförmående person. Häraf är

öfver-måge folketymologisk ombildning.

Också andra exempel på växlin:

gen f— > v och /» —> g, gh

inne i orden finnas, se Rydqvist:

Sv. Spr. L. IV ss. 248 o. 249.Eþzsöre XVI.

43

will egh böta firi han innan finrum lagha þingum ok

fiu-rum lagha fæmtum, þa skal þrælin up hængia uiþ garþzs

liþ þæs, sum han a.

XVII. Um æn kona myrþi man sin ælla man kunu sina

ælla þön wænas þa sak. 5

Nu kan sua uarþa, at kona myrþi man sin ælla bonde

kunu sina; þa skal han stæghla, æn han gær þat, ok hana

stenka, æn hon gær þæt. Nu uænis þön sak til þerra; þa

uar þæt sua först i laghum, at þön skuldu uæria sik mæþ

iarne ok Guþzs domi, ok siþan Birghir iarl han gaf af iarn io

byrþina, þa ær þæt sua, at uilia þe, sum æfte kæra, biþa

kunungxs ræfst, þa skal lata þæn fånga, sum kæris til, ok

baþe leta at uitnum, æn san uitne hittas þær til, ok sua

mæþ kuskan, æn will egh sialuær uiþær ganga. Hittir man þær

fulla sannind til ælla uitni, ælla gangær sialuær uiþær, þa skal 15

han stæghla ok hana stenka lata. Nu æn þæn, sum æfte kære,

will egh biþa kunungx ræfst, utan stæmni ok söki æfte,

þa skal þæn dylia mæþ þrætylftum eþe, sum sakin gafs;

bristær at eþe, böte fiuratighi markær ok egh lif hans.

7. Stæghla,-de, -der (isl. stegla

1. staglfestá) af stæghl 1. stægil,

isl. stagl: stegel, hjul, vb. tr.

Kådbråka och stegla d. v. s.

med ett hjul sönderslå

brottslingens lemmar och sedan infläta

kroppen i hjulet, som sättes på

spetsen af en upprest påle.

Sedan rådbråknings straffet af

skaffats, inskränktes ordets

bemärkelse till den återstående

oväsentliga delen af det f örna straffet.

10. larn, icern n. Järn; här

menas det glödande järn, som

brukades vid järnbörd, en s. k.

Guþzs dombær, hvarom se Hjärne:

Den fsv. nämnden ss. 9 och 54

samt K. v. Amira i Pauls

Grund-riss 11,2 s. 197 ff.

10, 11. Öfvers, sedan

Birger jarl afskaffade järnbörden

13, 14. ok sua [leta] mæþ

kuskan. Kuskan f. o: nödgande

(med öfvertalning eller hotelser)

af vb. kuska, som ofta ny t j as i

sammanställningen kuska ælla

lokka: med skarpa 1. milda ord

söka förmå ngn till bekännelse.44

Epzsöre XVIII.

XVIII. Vm æn bonde kan raþa kunu sinne sua, at hon

kan fa döþ af, ok huru siþan ærwis.

Nu fa han raþa hænne of harþlika, sua at hon fa döþ

af gen hans uilia; þa skal han sökia, sum framleþes skils

5 firi drap, ok egh stæghla. Þa hauær han foruærkat allu

þy han atte up taka af hænna gozs, þy sum lösöra æru.

Ok allan hænna rættan þriþiungh, sum hon giptis til, þa takin

hænna arua af hans gozs ok bötrina firi hana; ok þæt

gange aldrigh hanum till arfs, bondanum, ok ængum af hans

io ætta lægh, utan þön hauin baþin barn saman. Haua þön

baþin barn saman, þa skulu barnin hana ærua, ok þæn skal

barnin röghta, sum næste möþrinis frændin ær, æn egh

æru barnin til skials kumin, ok göma þæt barnumin undi

sinne uærn, þær til þön til skials koma. Ær egh bæggia

15 barn til, þa skal undi möþringa ganga þæt, sum hon atte,

þy at ængin a þæn annan ærua, sum dræpær. Nu kan

1. Framför en infinitiv

utmärker "kunna ofta en hypotes,

så här: om en bonde agar sin

hustru.

3. Fa framfor ett annat verb

i infinitivus betecknar, att ngt

sker händelsevis.

4. Öfvers, lagsöka honom.

5. 6. Orden allu þy, som i

hufvudhandskriften ersättas af

alt þæt, äro här af Schlyter

insatta i enlighet med en af de

andra hdss., ty verbet foruærka

konstrueras å andra ställen med

dativus, jfr KB 27: pr., Eþs. 8,20

m. fl. — Leffler bibehåller här

ackusativen.

10. Ætta læggær m. Mans

1. hustrus, faders 1. moders

släktingar, hvar släkt för sig. I

nysv. är ättelägg d. s. s. ättling.

12. Röghta vb. tr. 1) Sköta,

vårda. 2) Ansa; det nysv. rykta

brukas blott om hästar.

12, 13. Orden sum næste

--------til skials kumin äro af

Schlyter ur en annan handskrift

insatta i st. f. f æn næste

möþrinis frændin ær, æn egh ær

"barnit til skials kumit,

hvarigenom den omotiverade växlingen

mellan pluralis och singularis

undvikes. Dock äro denna och

dylika inkonsekvenser i lagens

språk så vanliga, att ändringen

förefaller onödig, l Lefflers

upplaga är den därför icke

införd.

13. Skial, skiæl, skæl, skil,

n. merendels plur. (jfr vb. skilia):

skillnad, gränsskillnad, i nysv.

ännu vägsM/. 2) Urskillning,

förstånd, däraf nysv. oskälig (om

djur). 3) Skäl, orsak. 4) Skäl,

bevis. Öfvers, om icke barnen

äro till moget förstånd komna

15, 16. Öfvers, då skall

det, som hon ägde, tillfalla

släktingarna på mödernet.

Möþringar m. plur.)( fæþrinis frændær.Eþzsöre XVIII.

45

barnit þæt döia ok hauær egh rættan skaparua æfti sik;

þæt ærui aldrigh þæn ætta læggin, sum dræpær, þæn ætta

læggrin, sum næstær ær ok skaþan fik, þe æruin barnit.

XIX. Um æn kona dræpær man sin, þa takær hon ængte

af hans gozs ok egh hindradaxs gæf. 5

Sua ok, æn hon dræpær han, þa takær hon ængte af

hans gozs ok egh hindradaxs gæf ok ængin þæn ræt, sum

hon uar gift til ælla giuin, utan þön hauin baþin barn

saman. Haua þön baþin barn saman, þa skal barnit han

ærua, ok þæn skal barnit röghta, þæn næste fæþrinis 10

frændin ær, æn egh ær barnit til skils kumit, ok göma

þæt barninu undi sinni uærn, þær til at þæt til skials

kombær. Ær egh bæggia þerra barn til, þa æruin fæþrinis

frændær ok takin allan sin ræt ok bötær firi bondan.

XX. Vm æn annat þerra dræpær annat mæþ waþa, ok 15

huru þær bötis ælla ærwis.

Nu dræpær annat þerra annat mæþ uaþa, þa böte, sum

i uaþa botum skils, ok haui allu þy foruærkat, sum hær ær

nu firi skilt, sum huart þerra atte mæþ andru at taka.

1. SJcaparui m. Rätt

arfvinge, bröstarfvinge, egentl. den

som är skapad 1. född till

arfvinge.

2, 3. Öfvers. o. förklar,

det ärfve aldrig dråparens släkt

(eg. den släkt, som dräper), [utan]

den släkten, som är [barnet]

närmast och led skadan (näml.

då dråpet föröfvades), de [-[släktingarna]-] {+[släk-

tingarna]+} må ärfva barnet.

7. Hindradaghær 1. hinder

-dagher (jfr isl. hindri senare och

vårt vb hindra eg. hålla tillbaka)

m. Den dag, som följer näst

efter gipta kvældær, hvarmed

förstås aftonen, då äktenskap

fullbordas genom den af giftomannen förrättade ceremoni, som

benämdes gipt L gift. Häraf

hindradaxs gæf f. morgongåfva,

så kallad däraf, att den gafs

om morgonen på hindradagen

åt hustrun af mannen.

8. gift ælla giuin,

allitererande synonym.

17, 18. Öfvers, såsom i lag

stadgas om böter för vådadråp

18, 19. Öfvers, och hafve,

i enlighet med hvad nu här är

därom stadgadt, förvärkat alt

det, som hvardera ägde att [i46 Eþzsöre XXI.

XXL Um æn man myrþi barn sit ælla kona, siþan þæt

ær kristit.

Nu myrþi man ælla kona barn sit, siþan þæt ær kristit,

þa skal han stæghla ok hana stenka lata, æn þæt uarþær

o yppinbart. Kæra þön firi kunungx ræfst, þa skal þylik

at-letan uara þær æfte, sum iui þæt förra morþit uar skilt;

ok þæt þerra, sum myrþir, þa skal þæt mista þæs arf ok

þæs ætta læggær, þy at ængin ma annan sik til arfs

dræpa.

io XXII. Vm æn barne kan ofharþlika raþit warþa, ok

huru þær bötis firi.

Nu kan ofharþlika raþit uarþa, sua at þæt dör af, þa

skal þær firi botas, sum skils firi i botum, ok egh lif sit

firi gialda. Ok þo a aldrigh þæn ærwa, sum dræpær, huat

15 hældær han dræpær mæþ uaþa ælla uilia.

XXIII. Um æn moþir ligær barn sit hæl ælla barnit

hawær stupfaþur.

Utan moþir kunni liggia hæl barn sit, þa ær egh hon

uærþ arf sit mista. Nu kunnu fæþrinis frændær kæra til

20 hænna, hui hun la hæl barn sit mæþ sinum uilia, þa uærin

hana hænna frændær mæþ þrætylftum eþe, at hun la al-

följd af giftet] bekomma med den

andra. — Neutrum nytjas alltid,

då personer af olika kön åsyftas.

7—9. Öfvers, och den af

makarna, som mördar, äfvensom

dess släkt skall mista sitt arf

[efter barnet], ty ingen må dräpa

en annan i afsikt att få arf efter

honom. Här är värslämning

(Lind: Om Rim etc. s. 86):

ængin ma annan

sik til arfs dræpa.

12. nu kan [barne] o f

harþlika raþit uarþa

13. i \uaþa\ botum, jfr s. 45

r. 18.

18. Vtan konj. 1) Om ej.

2) Utom, undantagande (då

därefter följer ett nonien 1. pron.

i nominativus 1. en ny sats, så

att utan ej kan vara preposition,

hvarpå ack. hade måst följa),

således Öfvers. Undantagande

(näml. från hvad i slutet af förra

flocken stadgades) om det skulle

hända, att en moder ligger ihjäl

sitt barn, dåEpzsüre XXIII.

47

drigh þæt hæl mæþ sinum uilia. Ok hauær hun sua fatöka

frændær, at þe orka egh þrætylftan eþ ganga, þa læggin

þæt til hæræzs næmdinna, huat hun uill hældær, uæria ælla

fælla. §. 1. Kan sua uarþa, at hun giptis, þa gömi sik, at

hon læggi egh sit barn i siang mæþ stiupfæþrinum. Dör 5

þæt i sianginne mæþ stiupfaþrinum, þa a hun at mista aruit.

Nu kunnu þer þrætta fæþrinis frændrini, at þæt la döt i

bæggia þerra siang, ok þön sighia ne gen, þa ligge þæt

til hærazs næmdinna. Fællir næmdin þöm, þa botin fiuratighi

markær ok ut aruit. io

XXII1I. Um æn þæt, sum myrt ær, hauær samsyþini.

Dræpær mæþ uaþa, þa böte, sum i uaþabotum skils, ok

haui þo foruærkat allu aruinu þy, sum han ællæ ærua

matte, utan þæt myrt æ haui samsyþini. Hauær þæt

sam-syþkini, þa ær þæt þæs arui; ok þæs arf skal þæn, sum 15

næstær ær a þæs alf, göma, egh þæs, sum drap ælla myrþi,

1. Fatökær, fateker, fatugher,

fatigher (isl. fátäkr) adj. Fattig;

ordet, hvilket redan tidigt

betraktades såsom afledt, hvilket

vi finna af afledningsändelserna

-ugher, -igher, är ursprung!,

sammansatt och har uppstått af adj.

far plur. f air, nysv. få, och vb.

taka, således egentl, ^som har

litet att taga till".

2. Det medförde ej ringa

kostnad att åt 36 man betala

deras tingsresa.

4. Öfvers, att hon träder

i [nytt] gifte

7, 8. Öfvers. Om barnets

fränder å fädernet väcka tvist

[och påstå] att barnet låg dödt

i bäggederas säng och de (näml.

modern och styffadern) förneka

det, då ...

11. Samsyþini är

otvifvelaktigt skriffel för samsyþkini

eller enligt en annan hds.

sam-sydskine-, i samsyþkini

representerar þ ett z, likasom omvändt

z kan beteckna f, se GB 7: pr.

anmärkningen vid ordet uighz.

Samsyskini ntr. betyder helsyskon

i öfverensstämmelse med

sam-brofir och samsystir helbroder

och helsyster (som ha samma

föräldrar).

12. Dræpær [man ælla kona

"barn sit] mæþ uaþa,

14. utan þæt [barn, sum]

myrt æ[r], haui

15, 16. En annan hds. är

här fullständigare och gör det

lättare att fatta dessa raders

mening, som är: Det mördade

barnets arf skall närmaste

släktingen på dens [af föräldrarna]

sida, [som icke dräpte eller [-mördade],-] {+mör-

dade],+} gömma, [men] icke

[närmaste släktingen] på dens sida,48

Eþzsöre XXIIII.

ok undi sini uærn göma, æn egh ær syþkini til uitzs kumit,

þær til þæt til uitzs kombær, æn egh ær þerra faþir ælla

moþir liuandis, sum ække drap ælla myrþi.

XXV. Vm æn maþær myrþis ælla kona, bærs i fialstær

5 ok legs a lön.

Nu myrþir maþær man, ælla kona man, ælla man

kunu, ælla kona kunu, biær i fiælstær ok læggær a lön, þa

skal han stæghla ok hana stenka lata, æn þön uarþa takin

uiþær ælla yppinbar uitni hittas til. Uilia þön kæra firi ku-

10 nungxs ræfst, þa skal han ælla hana lata fånga ok leta

þær at mæþ sannum uitnum ok kuska ælla lokka. Þa æn

þön uilia sialf uiþær ganga ælla æru yppinbar uitni til,

þa skal han stæghla ok hana stenka lata. Nu uill egh hin,

sum æfte kære, kunungx ræfst biþa, þa gangi hin, sum til

15 kæris, þrætylftan eþ for sik. Gitær han egh eþ gangit, böte

fiuratighi markær ok egh lif sit.

XXVI. Um æn maþær warþær i horsiang dræpin, ok

huru sum han skal witna.

Nu uarþær man i horsiang dræpin, bær til uitne bul-

20 stær ok blea, þa skal han fiætra mæþ kununne ok til þingx

föra. A han skulu uitne ganga: þæt tue mæn uita, at han

uar dræpin i horsiang, ok sua andre tue, at þæt uar skær-

skutat rætlika a sama dagh ok sama döghni, þriþiu tue

som dräpte eller mördade. Se s.

40 nött. 12 o. 13 i Schlyters

edition. Alf (tyckes nytjas blott i

oblik kasus, se exx. i Schlyters

Ordbok) f. hälft, sida. Om detta

ord se Läffler i Ant. Tidskr.

för Sverige Y s. 281 och om

titstötningen af h Rydqvist: Sv.

Spr. L. IV s. 400/

1. til uitzs d. s. s. til skials

i fl. 18.

4, 5. Öfvers. Om det fall

att man 1. kvinna mördas, bäres

till gömställe och lägges å lön.

Fialstær 1. fiœlstœr n. af fiala

1. fiœla, -öþe (isl. fela, fal st.

vb.) o: gömma.

18. Öfvers, och huru man

skall Öfverbevisa honom.

21. Öfvers. Mot honom skola

vittnen framträda: det [skola]

två män edligen intyga, att ...

22, 23. Skœrskuta,

skirskuta (isl. skirskota) vb. tr.

Framställa för närvarande 1.

tillkallade vittnen.Epzsöre XXVI. 49

þæt uita, at han ær sua sotær, sum lagh sighia. Þa ma han

utan kirkiu gar}) læggia ok ogildan döma. Nu uarþær

han egh uitnaþær, för æn han ær döþær, þa skal arui hans

gozs taka. Uitnas han, för æn han döþær ær, þa skiptas

hans lösöra, aruani taka iorþ hans. Þa ma bondin, huat han 5

uill hældær, hana agha ælla burt lata. Allu hauær hon

for-værkat þy hon a ouaii a iorþinne, omynd ok allum lös

örum for utan iorþ.

XXVII. Vm æn maþær gær hemsokn a akær ælla eng

andrum. io

Nu gangær man at andrum a akær hans um uar ælla

a akær ok æng um höst ok dræpær, þa ær han tuægildær

ok all hans hion ok alt þæt ogilt hin fa, sum til hans

gangær. §. 1. Hua sum hæmnis a þön mal, sum ugild

dömas, han brytær kunungx eþzsöre, æn han gör bloþuiti. 15

XXVIII. Um æn maþær warþær olaghlika halshuggin,

hængdær ælla stæghældær.

Nu uarþær man a sina saklösu olaghlika halshuggin,

hængdær ælla stæghldær, þa þæn, sum þæt giorþe, han böte

l. sotær: åtalad inför rätta

(pret. part. af sökia).

7. Omynd f. Hemföljd, gåfva,

som gifves åt bruden af hennes

giftoman; kallas i andra lagar

liemfylgþ, hainifylgi 1. fylgi, i

Stadsl. mæþgift. Äldre form af

ordet är ormynd^ och det är

sammansatt af prep. or 1. ur

och ett af munder i dess

ursprungliga betydelse af gåfva

bildadt femin. mynd; ormynd är

således bildadt på samma sätt

som urgæf (se ÆB 9). Se Kock:

Gamla svenska ord s. 120 f.

Angående omyndens

beståndsdelar stadgas i GrB l — 3.

8. For utan prep. förutom,

utom, måste här Öfversättas med

,,men icke"4, emedan jord icke

är lösegendom och „ förutom"

således skulle i nys v. få

betydelsen af „dessutom,,, jfr

Schlyters Ordb. for utan 4.

12, 13. Öfvers, då botes

dubbelt för honom och alla hans

hjon. — Såsom sysselsatta med

sitt nödvändiga utarbete, voro

de ej stridsfärdiga.

14, 15. Öfvers. Hvilken som

hämnas ett drap, ehuru det

blifvit dömdt, att den dräpne legat

ogild, (Ordb. art. ogildær).

18. Saklösa f. Oskuld: a sina

saklösu o: i sin oskuld d. ä. då

han är oskyldig, ej har gjort

sig skyldig till (sådant) straff.

450

Eþzsöre XXVII L

sua, sum skils i dräpa botum, ok þe, sum han uitnaþu, fastin

ok botin siax markær, siþan firi bandin fiuratighi markær,

ok stokkaþis han sua, at fötær rutnaþu af hanum, þa böte

andra fiuratighi markær; stukkaþis han maklika, þa böte

5 þrea markær ok þæn, sum han dömde, böte fiuratighi

markær.

XXIX. Vm æn manni kænnis drap ok synis a likinu,

þa þæt ær ny hit ælla innan manaþ.

Nu kænnis manne drap; synis þæt a likinu,antuiggia

io þa þæt ær nyhit, manzs handauærk, ælla ok þa þæt takx

up innan manaþ, þa aghu aruani at sökia han sua, sum i

drapamalum skils. Ok orkar han gen at suæria mæþ þræ-

tylftum eþe, þa uiti hæræþzs næmd, huat sum þær ær sant

um. Synis þæt egh a likinu innan manaþ, þa þæt ær ny

15 hit, þa dyli hin, sum sakin gafs, mæþ þrætylftum eþe. Bri-

stær hanum eþær, þa böte fiuratighi markær, egh bo hans

skiptis ok lif hans þær firi gangi.

XXX. Um æn þæn man hittis, sum leþir hær a land

sit utlændzskan.

20 Nu hittis þæn man, sum leþir a land sit hær

utlænz-skan, bær skiold iuir þang ok þanbriko, hæria land sialfs

1. Öfvers, de, som vittnade

mot honom,

2. firi "bandin näml. de band,,

med hvilka han fängslades.

14. Uppenbarligen är här en

ellips; öfvers, synes det icke

(näml. manzs handauærk) å liket,

[då det uppgräfves] inom en

månad [efter dråpet eller] då

det är nyfunnet

16, 17. Öfvers, [men] icke

må hans bo skiftas och hans lif

därför mistas (eg. gå).

21. Panbrika^ þangbrcekka,

tángbricMa L anser Schlyter

[Ordb. s. 743] betyda skog, åbero-

pande Resenii Edda (Kph. 1665),

där under vid ar heiti (å. ä.

poetiska benämningar på skog)

ordet thang brecku anföres,

äfvensom Egilssons Lex. poeticum, där

þang Jiliðar Öfversattes med ,,alga

lateris montani i. e. silva". Men

Kock: Fsv. lagord s. 19 ff.

visar sannolikheten af att med

,,tångbrinku, „ tångbacke" menas

strand; vi hafva således här en

alliteration, i hvilken de båda

allitererande orden hafva

ungefär samma betydelse, likasom

t. ex. bastå och binda, bo och

bygga, röfvare och rånsmän.Eþzsöre XXX.

51

sins ok brænnir, bindær folk ok bort fore, leþis mæþ

uitnum, þa hauær han firiwærkat eghn sinne ok liui sinu

ok sua allu þy, sum han a innan lanþzs ok laghsaghu. Af

hans gozs taki en þriþiung þæn, sum skaþan fik, annan

kunungur, þriþia alii mæn. Nu þær þylikt mal uitis manne, 5

þa skulu han uitna siax boande mæn ok suæria han þær

sannan at uara.

XXXI. Vm æn maþær stial eld i hus annars, ælla manne

uitis þön sak, ælla raþær annan þær til.

Nu stial maþær eld i hus annars ok will han inne io

brænna; þæn sum sua gær, han heti kasna warghær. Warþær

alt takit saman, hand ok brandær, þa ma hanum ogildum i

eld skiuta, ok hauær han foruærkat eghn sinne ok allu

þy, sum han a innan lanzs ok laghsaghu. Taki þriþiung af

þæn, sum firi uarþ þerre brænnu, annan kunungur, þriþia 15

alii mæn. Nu þær sum þylikt mal uitis manne, þa skulu

ok siax boande mæn han uitna ok suæria han þær sannan

at uara. §. 1. Nu uitis manne, at han hauær annan raþit

til slikra gærning ælla þylikra, þa skal han uæria sik mæþ

þrætylftum eþe; gitær egh eþ gangit, böti fiuratighi mar- 20

2. Eghn f. 1) Eganderätt.

2) Fast egendom (på landet) i

motsats till lösörar.

3. Laghsagha f. 1) Lagarnas

uppläsande för folket af

lagmannen. 2) Det under

lagmannens domsrätt lydande området.

Detta var hela landskapet,

hvarför också det allitererande

talesättet land ok laghsagha ofta

nytjas. Jfr Amira: Altschw. Obl.

s. 5 ff.

8. S"tial o: smyger, nemligen

anlägger (af stiala, sticela).

11. Kasnavarghœr m.

Mordbrännare. Då det enkla ordet

varglicer betyder, utom varg,

våldsvärkare, förstörare, är Schly-

ter (se art. kasnavarghcer i Ordb.)

böjd för att tro kosa, gen. pl.

kasna hafva betydt hus, jfr lat.

casa. Eller ock, då ordet i isl.

motsvaras af lyrennuvargr, kunde

man jämföra sv. Idsin. kasa

bränna, kasug het, kåsne Ijusbrand

(Rietz).

12. Alt saman o: båda, båda

delarna, d. v. s. gripes han på

bar gärning med brand i handen.

15. Öfvers, den, som var

utsatt för denna brandanläggning,

19. Pleonasm: till slik eller

dylik gärning; gærning är här,

såsom af attributen tydligt

framgår, gen. sing. = gerningar, jfr

iorþ = iorþar KrB 3:1.52 Eþzsöre XXXI.

kær ok egh lif sit. §. 2. Nu ær han egh takin at, utan

uænis þerre sak, þa ær þæt eþær þrætylftær. Bristær at

eþe, böte tiuratighi markær ok egh lif sit ok egh eghn sina.

XXXII. Um æn maþær stial korn af akre ute ok

bry-5 tær Guzs las.

Nu stial man korn af akre ute ok brytær Guzs las,

bindær sær byrþe ok bær i læþiu ælla i skogh ok

þri-skær; han hetir aghnabakær. Warþær han takin uiþær ok

wnnin laghlika, þa hauær han foruærkat liui sinu ok eghn

io sinne ok allu þy, sum han a. Gange alt til skiptis: taki

þriþiung þæn sik sökir, annan kunungær, þriþia hæræþe.

Þa skal til þingx fara, þær skulu uitni a han ganga: þæt

skulu tue suasria, at han ær at þy sandær þiuuær, þæt skulu

andre tue uita ok suæria, at þa han uar stulin, þa uar laghlika

15 skærskutat, ok sua þriþiu tue, at hanum ær fuldær

þiufna-þær a bak bundin. Nu taks egh agnabakær mæþ, þa ær

þæt eþær þrætylftær. Bristær at eþe, böte fiæþærtiught ok

atær þæt, sum han tok.

I, 2. Öfvers. Gripes han

icke på bar gärning, utan endast

misstankes för denna sak, . . .

7. PriskaJjryskiavl).tY. tröska

liar i fsv. liksom i nysv. riksspr.

svag böjning, men i flere

landsmål fortlefver stark flexion, jfr

got. þriskan, frask, þruskans.

II. sik sökir se sid. 5a.

14, 15. Öfvers, intyga och

svärja, att, då målsägaren blef

bestulen, saken lagligen

framstäldes för vittnen.

15, 16. Binda þiufnaþ (1.

fiuft) a bak manni o: binda

tjuf-vens händer jämte tjufgodset på

hans rygg.

16, Taka mæþ, taka at, taka

uiþær o: gripa 1. öfverraska på

bar gärning.

17. Ficeþærtmglicer adj. 1)

Som består af fyratio. 2) För

hvilken botas 40 marker. 3)

-ght neutr. abs. 40 markers

böter. Fiæþær, en äldre stam

till räkneordet fyra, motsvarar

got. -fidvor, lat. quatuor, och

igenfinnes äfven i ortnamnet

Fiæþrundáland, d. ä. de fyra

häradens land. Subst, tiughœr

betyder tiotal; af dess ack. pl.

har antagligen tjugu uppstått

genom utelämning af tvä.

(Widmark: Valda stycken ur Sveriges

gamla lagar s. 13 not. 2).Eþzsöre XXXIII.

53

XXXIII. Um æn kona warþær i hemsokn dræpin, ok

huru höght, sum hon ma gildas.

Nu warþær kona dræpin i hemsokn, þa ær þæt sua

gilt, sum för uar skilt i hemsokn, ok hon uarþær gild at

attatighi markum. Nu aghu þe uitzs orþ, sum æfte mæla 5

þerre kunu, uita, at hon uar mæþ barne dighær; þa ær hon

gild at hundraþa markum. Wilia þer uita, at hon uar mæþ

tuem, þa ær hon gild at siaxtantighi markum, §. 1. Nu

uarþær man a skipum dræpin innan borþzs ok bita; han

ær gildær at attatighi markum. io

XXXIIII. Um æn maþær warþær dræpin utan warþ ok

waku ælla warþær sænktær niþær.

Nu warþær han dræpin utan warþ ok uaku, þa ær

han gildær at hundra|) markum. Nu ær han sænktær

niþær, þa ær han gildær at siaxtantighi markum. 15

2. Öfvers, huru höga

böter, som må bestämmas för

hennes drap. Gilda (af gildær gul,

giltig) vb.tr. ï) Gilla, godkänna.

2) Iståndsätta, vidmakthålla. 3)

Göra en sak gul, så att böter

komma att därför erläggas.

3, 4. Öfvers, då botes för

dråpet så, som förr stadgades

angående hemgång, och för henne

skall botas . . .

5. Textkodex har här formen

uitzs örþ, som Schlyter utbyter

mot varianten uitzs orþ. Men

se ofvan s. 18a.

5, 6. Öfvers, de, som

anställa dråpsåtal efter den

kvinnan

7, 8. at hon uar [digær] mæþ

tuem [barmwi]

9. Allitererande tis. innan

borþzs ok bita: ombord å skepp;

biti (isl. =) m. bjälke

förekommer, liksom det isländska ordet,

om tvärbjälkarna i ett fartyg.

Schlyter upplyser i Orclb., att

uttrycket "bitar i den betydelsen

fortlefver ännu på Gotland.

Äfvenså i Nyland (bita pl. bitar,

med kort i- och kort £-ljud).

11, 12. Uarþær m. Yard,

vakt, vakthållning. Uaka f.

Vakande, bevakning, vakt (om

natten). Uttrycket utan uarþ ok

uaku betyder därför: i öppna

sjön, utanför de yttersta öar,

på hvilka vakt hålles; på samma

sätt innan uærþ ok uaku o:

inomskärs.

14, 15. Öfvers, då botes för

honom 160 marker. Med

ned-sänkningen af liket kunde

mördaren eller dråparen endast hafva

för afsikt att hemlighålla dråpet

och utplåna alla spår af brottet

för att sålunda undgå böterna,

därför var gärningen så mycket

straffbarare.54

Dräpa B. I.

Hær byrias dräpa balkær, i hanum tælias flokka en

ok tiughu.

L Vm æn skialnaþær kombær manna mællum ok dræpær

huar þerra annan.

Nu kombær skialnaþær manna mællum ok dræpær

huar þerra annan; þær liggær maþær gen manne, ok botin

bæggia þerra arua kunungxs ræt, åtta örtughær ok þrættan

markær, ok samuleþ hæraþe huar þerra.

II. Um æn maþær dræpær annan ok huru drapara skal

io hæfta, ælla þær bötis oranbot.

Nu dræpær maþær man; koma til arua manzsins ok fa

draparan ok hugga þær uiþær a fötær þæs döþa, þa liggær

þær maþær gen manne, ok þæs þerra arwa, sum förra drap,

han böte baþe kununge ok hæraþe, sum för uar skilt, ok þön

6, 7. Öfvers, och

bägge-deras arfvingar betale de böter,

som konungen har rätt att

erhålla,

10. Hæfta, hæpta, i M. E:s

Landsl. och Kristoffers Ll. hækta,

isl. hepta vb. tr. Häkta; på

samma sätt subst. hæfta, hæpta

och hækta f. samt det neutrala

hæfti, hœpti i ÖGl. m. fl., hœkte

i Upl. L. och de båda

landslagarna. Härmed att jämföra

sam-mansättningssufn"xet got. -hafts,

högty. -haft o. -häftig, lågty.

-achtig, hvaraf fsv. -aktogher,

nysv. -aktig. Om växlingen f,

p, k se Rydqvist: Sv. Spr. L.

IV s. 23 f. och 249 f.

10. Oranbot f. Böter, som

af dråparens släktingar erlades

till den dräptes för att göra slut

på krigstillståndet dem emellan;

af oran f. fäjd, blodshämd, jfr

öra vb. tr. söka tillfälle eller

äga rätt till blodshämd. Termen

oranbot begagnas blott i ÖGl.

och motsvaras i andra lagar af

uttrycket ættarbot. I Upl. L.

fins oruna bot, som Schlyter,

ehuru orden hafva olika

betydelser, anser vara d. s. s. oranbot,

men jfr härom Amira: Altschw.

Obl. s. 397.

13, 14. Antingen står arua,

ehuru ursprungligen oblik kasus,

här såsom nominativ (jfr

landboan i st. f. landboen Eþs. l: 8),

hvilket Schlyter tyckes taga för

gifvet, då han i Gloss. till ÖGL

art. þæn anför detta ställe med

ändring af ärva till arve, eller

är arua(r) . . . han en i lagen

ej sällsynt anakolutisk

konstruktion, öfvers, och arfvingarna

till den af dem, som först dräpte,

de böte o. s. v. Jfr äfven å

de följande raderna þæs arua,

sum siþan drap, þer . . .Dräpa B. IL

55

sami ættin oranbot, sum för drap, ok þæs arua, sum siþan

drap, þer skulu huatske böta kununge ælla hæræþe ok

egh oranbot, æn þer sannan drapu. §. 1. Nu fa þe

dra-paran ok dræpa egh ginsta, þa aghu þer han til þingxs

föra. Egh aghu þer han um arma binda ok egh stukka, 5

utan han morþare se. Mæþ lagha hæftum skulu þer han

göma, Þæt æru lagha hæfte: fiætra ok ærma bände binda

ok hus iuir hanum lykkia ok iuir huse uarþ halda. Nu

kunnu mæn koma, þe sum hans frændær æru, ok uilia

dra-paran mæþ ualde af þem taka; ræna þe han, þa bryta þer io

kunungxs eþzsöre, ælla ræna þer han a þingi ælla a þingxs

uægh, þa bryta þe ok eþzsörit; þa æn þer ræna þem ok

huatske a þinge ælla i heme, þa haua þer brutit gislinga

brut. Þa þæn, sum þær ær forman at, han ær sakær at

fiu-ratighi markum, ok huar þæn, sum þær uar i fluk ok faru- 15

nöte mæþ, þa böte þrea markær. Nu flytia þer han til

3. Öfvers, om de dräpte

värkliga [gärningsmannen].

4. Ginsta, gensta, ginstan,

genstan (ack. f. eller m. af gen

i superi.) adv. Genast, strax,

egentl, genaste 1. närmaste [-[vägen],-] {+[vä-

gen],+} jfr nyl. jina väjin genast.

6. Skillnaden mellan morfar e

och dråpare är, att den förre

dräper i hemlighet och söker

gömma den dräpte eller, ss. i

Eþs. 25 säges, lær i fiælstær

ok læggær a lön.

7. Ærma "band n. Band om

armarna, hvilka bundos om

handlederna framför bröstet, i

motsats till binda um armlæggia:

bakbinda öfverarmarna på

ryggen. Bands en oskyldig, skulle

man för det förra böta 3

marker, men för det senare 40

marker (Uaþ. 33: 1).

10. En hds. tillägger efter

ræna þe han orden i there

Jiemme, hvilket ger bättre sam-

manhang, såsom synes af

jämförelse med 13:de raden.

13, 14. Gislinga bmt n.

Brott emot gislinga lagh: den

säkerhet, som lagen stadgade för

dem, som emottagit gislan eller

ock fångat och höllo vakt öfver

en brottsling, att gislan eller

fången ej fick med våld tagas

från dem.

16. Pä kunde visserligen

vara ack. pl. m. styrd af prep.

mæþ, i hvilket fall komma skulle

utsättas efter J>a, icke efter mæþ,

men denna prep. styr i fsv.

vanligen dat. (i fn.-isl. också ack.,

då ett ofrivilligt ledsagande

betecknas) och þem är i ÖGl.

vanligare ack. än þa, hvarför detta

tyckes böra fattas ss. adv. þa,

ofta ett fyllnadsord utan särskild

betydelse. Jfr dessutom r. 14, 15

å följ. sida, där samma uttryck

nytjas, men i annan ordföljd, så

att någon tanke på att mæþ56

Dräpa B, II.

þingxs, þa skal han uitnas, sum fram aleþe skils, ok siþan

ma han saklöst halshugga lata, §. 2. Nu ma egh taka

draparan i sialfs sins heme ælla i annars manzs heme,

utan þe takin han gensta uiþ drapit. Þæt ær sua

undistan-5 dande, at æru þer nær stadde, þa mughu þer taka han ok

egh ganga ut i annan garþ æftir hanum, utan han se

friþ-lös. Þa, æn han ær friþlös, þa skulu þer, sum han uilia taka,

uarþ iuir þem garþe halda, sum han ær innan. Egh mughu

þer han þaghar mæþ ualde taka, þer skulu hæræzs höfþinga

io bud fa. Hærazs höfþingi skal buþ kafla up skæra ok mæþ

hæræzs mannum þit koma. Nu æn þæn, sum draparan hauær

inne, ælti þöm af uarþe ællas hærazs höfþingan bort, þa hauær

han brutit gislinga lagh; þa böte huwzs mannin þær ær

at fluratighi markær, ok huar þæn, sum þær uar mæþ i

15 flok ok farunöte, þa böte þrea markær. Kan þæn, sum hin

uæria uill, fa sar, þa ær þæt alt ugilt, sum han far. Nu

æn han far egh han, þa ma hærazs höfþingi dyr iuir

hanum bryta ok mæþ wald han þær ut taka ok til þingxs

föra; þær skal han uitna lata ok siþan halshugga han. Nu

20 far bonde hærazs höfþinga buþ, ok kombær egh ælla þæn,

sum i hans staþ ær, þa skæri bondin buþ kafla up ok fa

buþ fiarþungxs höfþinganum af hæraþinu, ok siþan giuin

þer hanum þæn sama ræt, sum han skulde haua af hærazs

höfþinganum. Ok siþan stande þæt til hæræzs næmdinna,

där skulle styråra alldeles icke

kan uppstå.

5. Staddœr adj. Stadd,

stående, tillstädes. Ordet är egentl,

pret. part. af stceþia, hvars

grundbetydelse är ställa på ett visst

ställe (staþær}.

10. Buþ kafli m. Kafle eller

trästycke, som sändes omkring

i bygden, då folket skulle

sammankallas till ting eller af annan

orsak, och var så inrättad, att

af dess form eller af däri

inskurna märken kunde ses hvad

som var att göra. Jfr isl. heror:

pil, som kringsändes för att kalla

folket till vapen eller försvar.

13, 14. Öfvers, den, som

därvid är hufvudman,

15. hin ack. o: draparan.

17. Dyr iuir manni bryta o:

uppbryta den dörren, som är

stängd öfver honom, d. ä. inom

hvilken han är inspärrad.

22. Några ord tyckas vara

utelämnade mellan höfþinganum

och af (Schlyter s. 48 not. 77).

24. Öfvers, och sedan

ankomme det på häradsnämden

[att undersöka] . . .Dräpa B. II.

57

huat hæræzs höfþingin fik buþ ællar eigh, ælla han hafþe

san forfall, ælla þæn, sum i hans staþ ær. Hauær huatske

han ælla þæn i hans staþ ær forfall, böte fiuratighi

markær; þa taki malsæghandin åtta örtughur ok þrættan

mær-kær ok samuleþ kunungur ok hæræþe.

III. Um æn inlændingær dræpær inlænding, ok huru

uitna skal dräpa ra ælla stæmna.

Nu dræpær inlændingær inlænding; þæn, sum drap, han

hauær firihuggit friþi sinum ok allu þy firi huggit, sum

han a innan lanzs ok laghsaghu for utan eghn sinne. Pä io

ma drapara ennæt þing stæmna ok a första þingi

friþ-sökia han. Þæt skulu tue mæn uita, at han ær sandær at

þy drape; þæt skulu andre tue uita, at þæt uar skærskutat

a sama dagh ok sama döghni, sum atte ok lagh uaru;

þriþiu tue þæt uita, at hanum uar laghlika þing stæmt firi 15

sina sanna gærþ; þæt skulu uara böndær ok boande mæn.

Þæn a annars bo beta, sum sinu hauær uidh hætta, ekki löska

4. Örtugh, or togh f., pl. -ar,

-ær 1. -r; formen örtughur här

bör icke fattas såsom svag dekl.

f. pl. (nom. sing. vore då örtugha,

hvilket icke förekommer), utan

är = örtughr d. v. s. det inskjutna

u är svarabhaktivokal, jfr

kunungur å följande rad.

6. Inlændingær m. o: inom

landskapet född eller bosatt; så

alltid i ÖGl. Uttrycket nytjas

ock i Söderm.L. och i M.E.L1.,

men i bet. svensk man i

motsats till titlændinger, utlcenzker

maþer.

9. Firihugga vb. tr. med dat.

Genom huggande förvärka;

likartade äro firiköpa, -liggia,

-næma, -sitia, -stiæla, -vraka

o. a. genom köp etc. förvärka.

11. Angående hvad med ennæt

þing förstås se ofvan sid. 33a.

Beträffande ordets etymologi

anmärker Schlyter riktigt mot Ihre

(och Rydqvist), att det ej kan

vara d. s. s. isl. einnætr: en

natt gammal, men hans egen

åsikt, att ennæt är = isl. einart

af einarðr: orubblig, enkel är

lika o antaglig bl. a. därför att

omljudet (æ) blir oförklaradt, se

en uppsats af Noreen i Arkiv

Yl s. 380. Enligt honom är

ordet identiskt med flit. einazzi,

som ligger till grund för nlit.

einzig.

14. Öfvers, som det borde

och lag stadgade (egentl, var).

16. þæt d. v. s. dessa vittnen.

17. Beta (isl. beita) vb. tr.

1) Jaga. 2) Förfölja med

rättegång, lagsöka. Öfvers, den

[äger rättighet] att annans bo

med rättegång antasta, som har58

Dräpa B. III.

mæn ælla leghu drængia. Þæn skal til dräps taka, sum a

wighualle uar, ok egh annan, utan hærra uisi manni sinum

ælla bonde þræli sinum: þa ma taka huarn, sum hældær

will, þæn, sum uisa, ælla þæn, sum drap. §. 1. Nu uill han

5 egh sökia, sum æpti kære, innan nat ok iamlanga; kombær

þæn til þingxs, sum drap, innan nat ok iamlanga ok

gangær wiþ drapinu, þa ær hæræþit saklöst, ok siþan uiþær

gängan ær gör, þa taki þæn til, sum sandær ær at þy drape.

Æn þo at iamlangin se ute, þa söke sua, sum i drapamalum

io skils. Nu æn huatske han gangær egh uiþ innan nat ok

iamlanga ok hin stæmnir egh, þa ær hæræþe sakt uiþ

ku-nungin at fiuratighi markum firi morþ gialdit; siþan ma

han, sum æftir kære, huatske sökia ælla stæmna ælla

hæmna. §. 2. Nu sökir man annan firi drap, ok hin, sum

15 kæris til, sighær sik egh n ær haua uarit, þa sum hin war

dræpin, þa skal hin a möte suæria uista uitni mæþ siax

mannum a sama dagh, sum hin suor sakina in til hans;

ett eget att därvid våga.

Påtagligen värslämning, (ehuru ej

af Lind anmärkt):

þæn a beta

bo annars,

sum uidh hætta

hauær sinu.

l, 2. Öfvers. Den, som å

strids- (1. dråps-) platsen var,

skall man antaga såsom dråpare

(1. ställa till ansvar för dråpet)

och icke någon annan, om icke

en herre skickar sin tjänare

eller en bonde sin träl [att begå

dråpet].

5. sum æpti kære o: den som

har rätt att kära, målsägaren.

8. fa taki þæn til [dräps]

10. huatske... egh dubbel

negation ; också ännu finner man

hvarken så konstrueradt, jfr Ak. Ordl.

12. Mor]) giald 1. gæld n.

1) Böter för mord. 2)

Dulga-dråpsböter, som erlades af hä-

radet, då dråparen ej blifvit

upptakt (se härom Amira:

Alt-schw. Obl. s. 405 f.). I denna

betydelse nytjas ordet i ÖGl.

och har därifrån upptagits både

i M.E.L1. och i Kr.LL, fastän

dessa vanligen bruka

OYåeidulgha-drap.

16. Uist f. Vistande, uista(r]

uitni n. bevisning med vittnen

om dens vistelseort, som blifvit

för drap eller sår anklagad, men

nekar sig hafva varit på stället,

då brottet begicks. Uttrycket

suæria uista uitni mæþ siax

mannum betyder, att ed skulle

afläggas med två vittnen såsom

föred (sid. 16b) i hvar och en

af de trenne tylftareder, som

(enligt stadgandet här nedan)

skulle följa.

17. Suæria sak in til mans

o: med ed styrka sitt påstående

mot någon.Dräpa B. III.

59

siþan skal bo hans i takum standa. A fæmtinne þa skulu

þe suæria tolf manna eþ æpte huart uittnit. þæt ær huar

þerra þrænne tylftær, ok sua suæria, at hinir, sum för suoru.

þe suoru bade sant ok lagh. Nu orkar egh annar tylftar

eþum, þa falzs fætillös byrþe. Þe sum för suoro i þöm uit- 5

numin, sum falzs firi, þer skulu fasta ok böta

mals-æghanda ok hæraþe ok kununge ok biskupe. Nu æn þe

suæria baþir tylftar eþa, þa uiti hærazs næmdin, huat þær

ær sant um. Nu uær hæræzs næmdin draparan ok fællir

hin, sum sot hauær, þa skulu þe uisa hanum saunan dra- io

para, ælla böte hæræþit þet mordgialdit. §. 3. Nu

gangær han uiþær, at han uar a wighualle þa, sum hin

dræpin uar, ok þæs egh uiliande ælla ualdande, at han döþ

fik, þa gaf sua Birghir Jarl i lagh, at han skal a fæmtinne

þrætylftan eþ föra, sua sum för uar skilt. §. 4. Nu æn 15

han, sum drapit kænnis, uill egh möte suæria, huatske þa

han sökir han, ælla a fæmtinne, þa skal hin egh tylfta eþa

æpte sin uitne suæria. Þa skal draparans bo skiptas ok

han sialuær friþlös fara um alt þæt þingunötit, sum han

1. Tak n. Ett tings

mottagande i förvar, standa i takum:

stå i kvarstad; häraf taka, pret.

p. taka])ær: ställa borgen för.

2. Uitni, som å rad. 16 af föreg,

sida hade betydelsen,, bevisning

med vittnen"", utmärker här,

såsom å flere andra ställen,

„vittnens ed"4 och närmast nu föred,

hvadan Schlyter i Ordb.

öfversätter suæria tolf manna eþ æpte

huart uittnit: efter hvar af två

vittnen aflagd föred.

2, 3. Öfvers. ,,det (enl.

hufvudhdskr. þa då) är hvar och

en af dem trenne tolfter",

hvilket dunkla uttryck förmodligen

bör förstås så, att hvardera

parten skulle låta styrka sina sex

vittnens föred med trenne

tylf-tareder.

4, 5. Byrþe (vanligare byrþ)

f. Börda; öfvers, då banden

lossnat, faller bördan, d. v. s.

föred blir ogiltig, då tylftareden,

hvarigenom den skulle bekräftas,

ej följer. Här är värslämning

(se Lind: Om rim etc. s. 72)

orkar egh annar

eþum tylftar,

þa falzs byrþe

fætillös.

5, 6. Öfvers, de, som svuro

i den föred, som ej blef

bekräftad, . . .

10. þe d. v. s. nämdemännen,

hanum d. ä. målsägaren.

15. eþ föra betyder d. s. s.

eþ suæria 1. ganga, jfr eþfört 1.

eþsört.

17, 18. Öfvers, då skall

icke målsägaren med tylftareder

bekräfta sina vittnens föred.

19. Pingunöti n., eg. inbe-60 Dräpa B. TIL

uar friþlös gör a, ok egh uiþarin, utan þe, sum æftir kæra,

farin til Lionga þingxs ok uitin þær mæþ tuem mannum,

at han uar laghsottær a malþingi firi sina sanna gærþ.

Siþan skal han friþlös fara um alla þa laghsaghu ok alle

5 þe, sum a Lionga þingi uarþa giorþe friþlöse.

IUI. Vm æn man hauær samuist mæþ friþlösum manne,

ælla han dör i friþlösu.

Nu hua, sum samuist hauær mæþ hanum, siþan han ær

friþlös gör ok laghlysning kom æpte hanum i hæræþit ær

io þæt en man, þa böte þrea markær ælla dyli mæþ tolf

manna eþe, at han haf þe egh samuist mæþ hanum, siþan

han uisse, at han uar friþlös. Nu æn all sokn hauær

samuist mæþ hanum, þa böte þrea markær ælla dyli mæþ

sokna næmdinne, sua sum skilt ær. Nu æn fiarþungxs

15 hæræþe hauær samuist mæþ hanum, þa botin tiu markær ælla

dylin mæþ fiarþungx næmdinne, sua sum skilt ær. Nu æn alt

hæræþe hauær samuist mæþ hanum, þa botin fiuratighi markær

ælla dyli mæþ hæræz næmdinne, sua sum skilt ær. §. 1. Nu

æn han hauær bot uiþ ktmung ælla hæræþe ælla ok uiþ

20 malsæghandan ok egh uiþ alla þa þrea, þa þe, sum

samuist haua mæþ hanum, þa skulu þe böta þæs ræt, sum

egh uar bot uiþær, ok egh mera. §. 2. Nu æruir han,

siþan han uarþ friþlös gör ok hans bo ær skipt, þa skiptis

egh þæt, sum han æruir siþan: þæt skal standa ok biþa

25 hans oskipt. Dör han i friþlösunne, þa skulu þæt taka hans

greppet af alla dem, som ny tja

samma ting, således tingssällskap,

tingslag, landsträcka, hvars

innevånare hafva gemensamt ting,

jfr i si. þingunautr o: en som hör

till samma tingslag som en annan.

3. Malþing n. Härads- 1.

fjärdingsting, i motsats till Lionga

þing, se vidare Hjärne: Om den

fsv. nämnden s. 41 not. 1.

7. han o: denne, den fredlöse.

9. Öfvers, sedan det blef

lagligen kungjordt i häradet, att

han var fredlös

15. botin o: de, näml.

fjärdingens innevånare, böte. Huru

godtycklig konstruktionen kan

vara, framgår af denna samt

föregående och följande mening:

böte subj. sokn, men botin, dylin

plur. (subj. fiarþungxs liceræþe

sing.) och botin plur., dyli sing.

(subj. hæræþe sing.).

25. lians ^ objekt till biþa.Dräpa K ini..

61

arua, ok alt þæt han ærfþe siþan, þæt skiptis mællin

ar-uanna. §. 3. Nu uærkar man sak i friþlösu ok dör i

friþ-lösu, þa döia alla saki mæþ hanum. Nu æn han kombær

atær i friþ, þa skal han böta alla þa sakir, sum uærkaþus

i friþlösunne. Nu æn þe kæra til hans arua ok sighia, at 5

han uar egh friþlös, þa aghu aruani uitsorþ uita mæþ

þrænne fiughurtan manna eþum, at han do i friþlösu ok

,,þy ær iak egh skyldughær at böta firi han". §. 4. Nu æ

firi huat male man uarþær friþlös, þa skulu þer sua böta,

sum samuist haua mæþ hanum, ok i allum þöm malum, sum io

til friþlös manzs höra, sua sum nu ær skilt.

V. Um huru drapara bo skal skipta, ælla man raþær

undan boskipti, ok um haldzs bötær.

Nu skal drapara bo skiptas; egh foruærkar han sinna

husfru lut ok egh sinna barna lut ok ma han egh sialuær skipta 15

mællum sinna husfru ok sin ælla mællum sinna barn ok sin,

siþan han hauær sakina uærkat. Þa hans bo skal skiptas, þa

skal kunungxs soknare þær uær uara ok malsæghande ok

hæræzs höfþinge, ok skulu kununna frændær ok barnana

nær uara. Nu skil þöm a: þe sighia omynd mere uara ok 20

soknarane sighia uara minne, þa aghu hænna frændær

uita mæþ eþe fiughurtan manna, at hænne uar sua mykit

2. Öfvers. Begår .någon

brott under sin fredlöshet och

dör såsom fredlös, då dö alla

brotten med h ön om., d. v. s.

angående dem skall ingen

rättegång äga rum.

5. Öfvers. Om de (iiäml.

de, som han förorättat,) väcka

käromål mot hans arfvingar

8. Uttryckssättet öfvergår

ofta från indirekt till direkt

anförande i allmänna lagformler,

edsformulär eller s. k. munhaf,

såsom här þy ær iak o. s. v.

12, 13. raþær [goþz] undan

boskipti o: undanskaffar gods, då

hans bo skall skiftas.

13. Haldzs bötær f. pl.

Böter för haldzs bænd (af halda

och bani) o: dens delaktighet i

drap, som hjälper dråparen

genom att hålla den, som dräpes.

16. Jag har här föredragit

att följa hufvudhandskriften med

de af Leffler i hans uppl. efter

barna tillagda orden ok sin.

Schlyter återger texten i en

annan handskrift.

20. fe näml. hustruns och

barnens fränder.Dräpa B. Y.

til omynd giuit a gipta kuælde ok mælt a fæstninga

stæmnu. Nu sighia barnin sik uara laghskipt uiþær faþur sin,

för æn han þa gærþ giorþe, ok soknare sighær ne mot,

þa aghu þön uita mæþ eþe fiughurtan manna, at þön uaru

5 lutskipt uiþær han, för æn han þa sak giorþe. Nu æn

þæt ær bondans son, sum drap, ok kunungxs soknarin

sighær egh han uara lutskiptan fran bondanum, þa ær

þæt bondans uitzorþ uita han lutskiptan fran sik mæþ eþe

fiughurtan manna. Han a egh hanum til hafs at uisa ok

io egh i hirþgarþ. Han skal hanum byght bo i hændær sætia,

þa ær han uiþær son sin lagh skiptær. Hauær han egh

byght bo hanum i hændær sætia, þa fa hanum boskap,

þæt æru kuiki kuste þer, sum bo skal mæþ byggia. Þa

þæsse eþa gängas, sum nu æru saghþe, þa skal kunungxs

15 soknare ok malsæghande ok hæraþzshöfþinge nær uara,

þy at þer æru alle malsæghanda at þy male. Nu raþa

1. Gripta(r) kuældær m. Den

afton, då äktenskap fullbordas

genom den af giftomannen

förrättade gipt 1. gift d. ä. den

handling, hvarigenom kvinna

gifves någon till hustru och

hvilken skall förrättas af den

släkting, som af denna handling

kallas gipta(r) maþær giftoman. —

Fæstninga stæmna 1. fæstnaþar

stæmna f. Sammankomst till

tro-lofnings förrättande (fæstning

betyder ock löfte i allmh.).

2. Laghskiptær adj. (eg. pret.

p.): Skild från en annan genom

laglig delning af egendomen

(lagli-skipte, lagha skipt).

5. Lutskiptær adj. Genom

delning åtskild (af lut ær m. lott,

del).

9, 10. D. v. s. bondens son

är icke skild fran faderns bo

därför, att han reser till sjöss

eller att han gifvit sig i

hof-tjänst, utan han skall likväl hafva

sin andel af faderns bo. — Här

är alliteration, tydande på

ursprunglig var sform.

10. Byght bo o: i bruk varande

gård 1. hemman, jfr bygliþær by

i motsats till öþis "by.

13. Kust ær, kost ær m. Kost,

föda, pl. saker, egodelar; "kuiki

kuste ack. pl. kreatur. Tillägges

här såsom förklaring, emedan

ordet boskap ær i sig själft har

en vidsträktare betydelse, näml.

bohag med inber. af fäkreaturen.

16. Presens partic. böjes i

fn.-isl., då det nytjas

substanti-viskt (de s. k. mil-stammarna),

i sing. såsom fw-stammarna, i

plur. såsom de enstafviga

konsonantstammarna d. v. s. får i

nom. och ack. ändelsen -r med

z"-omljud af föreg, vokal (Noreen

Gr. 2 § 351). I fornsv. däremot

uppvisa dessa kasus såväl -er

(utan z-omljud) som -ar (så här),

se Rydqvist: Sv. Spr. L. II s.Dräpa E. V.

63

þön undan skiptinu af hans goþzs, þa botin firi þrea

markær ælla dyli mæþ tolf manna eþe, ok i þæs husum, sum

þæt uar takit, þa dyli ok mæþ tolf mannum ælla böte þre

markær. §. 1. Nu haldær annar ok annar dræpær, þa

skal hanum a sama dagh stæmna sum draparanum ok 5

mæþ sinum uitnum huaru þerra beta. Böte halzs bani i

lagha fæmptum tiughu mærkær, halde friþi sinum; bötir

han egh, þa skiptis bo hans, þa flyia tue firi en. Nu uill

halzs bani amote suæria, þa suæri sua amote, sum skilt uar,

æn draparin uill amote suæria. Nu fly halz bani ok ær io

bortu um þry ar, gangi atær in mæþ samu sak, sum han

fluþi firi, þæt æru tiughu markær. Æn drapari kumi aldrigh

i friþ, för æn rættær arui biþær firi hanum, utan þa

kunungær ær nytakin til kunungx ok han riþær eriks gatu

ok takær inlændingh sina: þæt æru fiuratighi markær af 15

huariu hæræþe. Þa ma han þrim mannum friþ giua, sua

19. Nytjadt såsom adj., böjes

pres. part. i den förra

språkgruppen såsom adjektivets

komparativform, men i fornsv. är

dess böjning ganska vacklande

och osäker, jfr Rydqvist I s.

409—413, Söderwall:

Hufvud-epokerna sid. 30 not. 7.

1. Nu raþa þön (= barnin)

"undan s"kiptinu [nakuat] af hans

goþzs, þa

2, 3. Öfvers, och [den], i

hvars hus godset togs, må också

förneka [delaktighet i [-gärningen]-] {+gärnin-

gen]+} .._.

8. Öfvers, då blifva två

(näml. dråparen och halzsbanin)

landsflyktiga för en (näml. den

dräpte).

11. Adv. bortu har liksom

isl. burtu genom metatesis

uppkommit ur dat. sing. af subst.

"br aut) brott, burt (runst. och isl.),

som visserligen är en i-stam,

men i sing. böjes såsom en ren

o-stam (Noreen: Altisl. Gram. 2

aufl. § 326), således dat. brautu.

Nysv. formen af detta adv. är

borta, men borto fins kvar i sms.

bortovaro. Substantivet hör till

vb. bryta och betydde

ursprungligen brytning, röjning, sedan

väg (Tamm: Etym. Ordbok).

14. Eriks gata L En nyvald

konungs resa genom de

förnämsta af rikets landskap för att

aflägga ed och hyllas. Om

ordets förra del är mansnamnet

Erik eller kanske en konungen

tillkommande titel (af e alltid

och riker mäktig), är ovisst, jfr

Schlyters Ordbok och Tamms

nyss anförda arbete.

15. Inlændingh f. egentligen

konungens inträde i landskapet

och hyllning därstädes, sedan

den skatt, som därvid

betalades honom af landskapets

innevånare.64

Dräpa B. Y,

at þe skulu egh böta, sum samuist haua mæþ þöm. Þo

huaru æru þer ugildi firi rættum arwm, æ þær til þe haua

bot uiþ þöm.

VI. Vm æn manne kænnis ualruf, ok firi raþ ok foruist

ok uiþæruist.

Nu kænnis manne ualruf ok taks i handum hanum, þa

ær þæt fiuratighi märka sak. Taks egh i handum hanum,

þæt ær eþær tolf manna,- ælla böte þrea markær. Sua ær

ok firi raþ ok firi foruist ok firi uiþæruist.

io VIL Um huru oranbot skal böta ok huru öra skal uiþ

annan.

Nu skal þön æt oranbot böta, sum araþær, þæt ær half

siunde mark ok fiura ortughær; þær skulu tua lyti fæþrinis

frændær böta ok þriþiung frændrini a möþrinit. Ær sam-

15 broþir til, þa hofþar han halft firi allum, huat sum þæt ær

hældær aþalkunu son ælla friþllu son. Siþan þæn, sum ha-

1, 2. Po huaru 1. þo at

Jwaru, isl. þöþoro (af *þö-(a}ð~

huáru, Noreen Gr. 2 § 71, 6)

adv. tis. o: likväl, i hvarje fall,

dän. aUigeveL

4, 5. Ualruf, TI air o f (isl.

valrof, ägs. vcelreaf) n.

Likplundring (i isl. v air de fallne, jfr

sv. m?plats, och vb. rjüfa

uppbryta). Af rof kommer vb. röfva

och likasom i franskan der Ober

kommer af robe klädnad (med

motsv. uttr. i spanskan och

italienskan), så menar Schlyter i

Ordb. att rof eg. betyder

kläderna, som tagas af ngn (?).

Foruist (isl. =) f. Beskydd, hjälp,

uiþæruist (isl. viðrvist) f.

Närvara eller därmed förenad

mindre delaktighet i ett brott. Öf-

vers. Om någon tillvitas

likplundring, och angående råd och

hjälp och närvara [därvid] (Ordb.

firi bet. 15.)

8, 9. Sua ær ok [skilt] firi

räf ...

12. Ar af a vb. tr. Angripa,

anfalla: f ön eet ^ sum ar a]) ær, d.

ä. angriparens ätt, dråparens

släktingar.

15. Ho ff a (isl. ho f Sa) vb.

tr. 1) Börja. 2) Främst (bland

släktingarna) erlägga 1. mottaga

dråpsböter. Öfvers, då

erlägger han af dråpsböterna hälften

i förhållande till alla [fränderna].

Här är värslämning (Lind: Om

rim s. 88):

þa hofþar han

halft firi allum.Dräpa B. VII. 65

num ær næstær, þa hofþe han halft firi allum. Siþan alle

þe, sum innan ætta æru til siunda manzs, þa gialde sua

man sum man. Sua taks oranbot, sum hon bötis: fæþrinis

frændær tua lyti ok möþrinis frændær þriþiungh; ok sua

þæn, sum næstær ær a fæþrinit, han hofþe halft firi fæþrinis 5

frændumin ok halft þæn, sum hanum ær næstær. Nu þæn,

sum næstær ær hanum a möþrinit, han skal böta halft af

þriþiunginum, sua ok þæn, sum þær ær næst, han a böta

halft af þy, sum atær ær af þriþiunginum, ælla dyli mæþ

tolf manna eþe, at han uar egh draparanum sua skyldær, io

at han a hanum oranbot böta. §.1. Nu kombær oran

manna mællum ok aghu þer alii ena kirkiu. Nu þa hin

standær inne, sum örar, þa ma hin saklöst uti standa. Nu

æn annar standær sunnan kirkiu, þa ma hin saklöst standa

norþan kirkiu. Nu aghu þe baþir et þingh, þa a han 15

annanuagh til þingxs ganga, sum han örar uiþ, ok suara

sak sinne, æn hanum ær þing stæmpt, ælla mæli at sinne

þingstæmnu. Siþan skal han af þinge ganga, ok sua ma

han saklöst samfundir haua ok egh annur lund, utan han

gange mæþ gruþum. Huar sum aiinurlund gær agangu an- 20

drum, han ær sakær at þrim markum, ælla dyli mæþ tolf

manna eþe, at han giorþe hanum ænga olagha agangu.

§. 2. Nu aghu draparans frændær stæmna sinum frændum

til oranbot: fæþrinis frændær fæþringum ok möþrinis fræn-

1. D. v. s. hälften i

förhållande till alla de andra,

sambrodern naturligtvis afräknad,

altså en fjärdedel af böterna.

2. Maþcer, som

ursprungligen betyder människa, sedan

inan, gift man, tjänsteman 1.

tjänare, står här (och å många

andra ställen i lagarna) i en

betydelse närmast möts varande led.

3. Man är en genom

invär-kan af de oblika kasus

uppkommen yngre biform till maþær.

3,4. fcejmnis frœndcer [takin]

tua lyti

11. hanum o: för hans skull.

17, 18. Öfvers, eller

utföre sin talan i mål, som han

instämt,

20. Gruþ (i VGl. griþ, isl.

grid) f. Fred och säkerhet, som

lofvas åt den, som förbrutit sig

mot en annan eller annars

befarar fientlighet af någon, jfr

Amira: Altschwed. Oblig. s. 689.

Kränkning af gruþ (se fl. 11

§ 1) kallas gruþspiæll ntr. pl.

— Aganga f. Gång till 1. mot

en annan, gæra andrum agangu

o: gå till, nalkas en annan.

566 Dräpa B. VII.

dær möþringum. Þæs frændær, sum dræpin uar, þe skulu

öra æpte botinne ok egh stæmna, æ þær til öra uiþ

fæþrinis frændrina, at þer fa tuælytina af botinne, ok þær til

uiþær möþrinis frændrina, at þe fa þriþiungh af botinne.

5 VIII. Vm æn fræls ok annöþughær dræpa, ælla man ok

kona, hulkit sum þær skal til dräps taka.

Nu ær alt at enn drape, fræls man ok annöþughær; þa

skal þæn frælsa ok egh þæn annöþugha til dräps taka.

Nu ær alt i enu drape, man ok kona, þa skal mannin til

io dräps taka ok egh kununa. Nu ma egh kunu til halzs-

bænd uitna.

IX. Um æn man dræpær kunu ælla kona man; ok ku-

nunna drape a egh oranbot fylghia ok egh ughurmagha

ok egh hærra þukke, egh ensak ok egh eþzsöre.

io Nu dræpær man kunu; uari þær sua alt um, sum förra

uar skilt, æn man haf þe man dræpit. Nu æn hon atte

lagh-giptan bonda, þa söke han, sum atte. a draparan ok taki

bötrina ok boskipti. Þa æn hun atte egh bonda, þa söke

1, 2. F or kl. De skola söka

blodshämd för att förmå

dråparens släktingar att erlägga

böter.

2, 3. æ þær til at o: ända

till dess att.

o. Fræls (isl. frjáls, fht.

frihals) adj. Fri, (substantiviskt)

fri man i motsats till þræl,

an-nöþughær och f östre. Om

ordets etymologi och hvad

begreppet fri innebar se Arniras

uppsats i Pauls Grundriss II, 2 sid.

111. — Annö])ughœr,isl.

ánauð-ïgr (jfr isl. ánauð egentl, nöd,

tvång, som är pålagdt ngn, af

•nauð nöd) adj. i nöd, träldom

stadd, träl.

7. alt o: utrumque (Grloss.).

14. Þ^lkke^ þokke (1. icke

assimileradt þunki i Gotl. L.)

m. 1) Skymf. 2) =þukka bot:

böter för tillfogad skymf

(ku-nungs, hœrtogha, biskups, hærra)

därigenom att ngn af deras män

hade blifvit dräpt 1. sårad.

Öfvers, hvarken på kvinnas eller

öfvermages drap skall ättebot

följa, ej häller böter för

herre-skymf, eller ensaksböter, eller

böter för edsöresbrott.

15, 16. Öfvers, därvid vare

alt (d. v. s. hela det rättsliga

förfarandet) sådant som förut

stadgats.

18. Boskipti se sid. 33a.Dräpa B. IX. 67

hænna arue. Ær han egh maghande, þa söke hans mals

man. §. 1. Nu dræpær kona man, ok uilia þer hæmnas,

sum æfter mannin æru, þa skulu þer egh a hana hæmnas

i ængum þöm friþ, sum för uar skilt. Nu æn þer hæmnas

a hana þaghar ælla ok obrutnum friþinum, þa liggi ogild 5

firi sialura sinna gærþ; æn egh ma kunu til þingxs föra

ok egh halshugga firi drap. Nu æn han uill sökia

kunu-na firi drapit, þa skal hænna malsmanne ennæt þing

stæmna, sua sum för uar skilt; uill han a möte suæria, þa

suæri, sum för uar skilt. Nu uill han egh amote suæria, io

þa hauær hon firi huggit fiuratighi markum; egh ma kona

friþ flya, ok egh ma hænna bo skiptas. Bötir hænna

malsman i lagha fæmptum, þa skal hænna först böta, mæþan

þæt uinzs at, ok siþan sialfs sins. Bötir han egh i lagha

fæmptum, þa skal bo hans skiptas ok han friþ flyia. §. 2. 15

Kununna drape ma egh oranbot fylghia. Dræpær kona

ælla ughurmaghi man, þær fylghir egh hærra þokke ok

egh ensak ok egh eþzsöre.

X. Vm æn utlændingær warþær dræpin; þær fylghir egh

oranbot ok egh firi þæn, sum löstær ær. 20

Nu uarþær utlændingær dræpin, han ær gildær at

fiuratighi markum. Egh friþ flyia ok egh hans bo skiptas

firi þæt drap, þy at han ma egh flyia fran sinum frændum

ok ut firi hins, sum han drap; þær fylghir egh oranbot.

3. D. v. s. mannens

efterlefvande anhöriga.

4. sum för uar skilt,

nämligen i fl. 7 § 1.

o. obrutnum friþimtm o: utan

att därmed bryta någon frid.

6. Om uttrycket sialura(r)

sinna(r] sing. gen. femin. jfr

noten till siäl f s sins sid. 2 6 a.

12. friþ ftya eg. fly freden,

d. ä. dömas fredlös.

13, 14. Öfvers, då skall

hennes [gods 1. egendom] först

gå till att betala böterna, medan

det finnes (d. ä. så långt det

räcker).

19. Utlændingær m. utom

landskapet född eller bosatt, så

alltid i ÖGL, jfr inlændingær

sid. 57a.

20. löstær o: löst eller friköpt

ur träldom.

22. Öfvers. Icke [skall [-dråparen]-] {+drå-

paren]+} dömas fredlös och icke

[skall] hans bo skiftas . . .68

Dräpa B. X.

Nu skal egh oranbot böta firi þæn, sum löstær ær mæþ fæ

ok frænda eþe. Nu æn han uill sökia firi drapit, þa skal

han stæmna ennæt þing, sum för uar skilt. Will han a möte

suæria, þa skal han sua suæria, sum för uar skilt. Will han

5 egh gen suæria, þa skal han böta fiuratighi markær. Will

han egh böta þöm i lagha þingum ok lagha fæmptum, þa

æpti þæt, at han uar sottær, þa skal han friþlös fara ok

hans bo skiptis. §. 1. Nu ær utlændingær þær boandi ok

far man at dræpa, uari sua gilt þæt, sum han gær, sum

io þæt, ær uiþær han uarþær giort.

XI. Um æn man uarþær a skoghe dræpin, ælla friþlös

maþær dræpær man a skoghe.

Nu uarþær man a skoghi dræpin, ok uita egh huar

sum han drap; will þæn til fara, sum æpti mæli þöm

man-15 ne, þa skal han þöm by stæmna, sum eghnina a, ok byrin

skal hæræþinu til sighia ok kræfia uiþær gangu

manzs-sins. Nu kombær þæn, sum drap, ok uill uiþær ganga, þa

skal hæraþzs höfþinga buþ fa, ok han skal buþkafla up

1. 2, Öfvers, löst ur

träldom med gods och frändeed,

näinl. s. k. niþia eþær,

hvarigenom fränderna skulle svärja,

att han var deras frände, att

de löste honom till frihet och

icke till träldom samt att

lösesumman utgjordes af frändernas

gods, icke hans eget. Se vidare

ÆB 17.

2. han d. ä. målsägaren.

3. (will) han: den anklagade.

9. Angående betydelsen af

fa framför ett annat verb i

infinitivus se sid. 44a.

10. ær kan fattas ss. 3 pers.

sing. pres. af uara, i hvilket fall

sum inskjutes, eller ock kan det

vara relativ partikel, då efter

þæt bör sättas komma.

13. Öfvers, och man vet

icke hvem, som dräpte honom.

För att beteckna det obestämda

pronomen man, som uttrycker

ett allmänt personligt begrepp,

brukas i ÖGL antingen 3 person

singularis af ett verb ined eller

utan utsatt subjekt han, eller 3

person pluralis med eller utan

utsatt subjekt fe, eller subst.

maþær 1. man.

16. Uiþær gangu maþær

m. människa, som vidgår 1.

bekänner ett begånget brott; kræfia

uiþær gangu manzsins o: fordra

att häradet skall framskaffa den,

som erkänner sig halva begått

dråpet.

17. Uiþ ær ganga s tyr o b j. i d at.,

således underförstås drapinu.Dräpa B. XL

69

skæra ok þöm manne til þingxs fylghia. Han skal a þinge

uiþær ganga sua, at han ær sandær bani at þöm manne,

þa skal hanum uarþa til þingxs ok fran, uiku at uatne

ælla rost at lande. Nu kombær egh uiþærgangu maþrin

innan nat ok iamlanga; þa ær hæraþe sakt at fiuratighi 5

markum. Kombær þæs manzs arue innan nat ok iamlanga ok

bindær laghlika in sak sina, þa skal han up taka þrættan

markær ok åtta örtughær. Þa skal han sak sina mæþ

þingstæmnum in binda, stæmna þry þing ok þrea fæmpti,

uarþa Lionga þing. A Lionga þinge skulu uitne hans fram io

ganga:, þæt skulu tue i þingi uita, at a þæs byiar eghn

uar han dræpin, þæt skulu andre tue uita, at þæt uar

laghlika skærskutat, þriþiu tue þæt uita, at þæt uar

laglika þing stæmpt. Þa takær af þerre bot kunungær

tuæn-ne þrættan markær ok tuenne åtta örtughær ok þriþiung 15

rættær arui; þy egh hæræþe, at egh takær þæn, sum böte.

Kombær han egh innan nat ok iamlanga ok uitna, sum nu

ær saght, þa takær kunungær alt þæt morþgialdit. §. 1.

Nu dræpær friþlös maþær man i skoghi, nu gangær han

3. D. v. s. föra honom till

tinget och tillbaka därifrån

under ansvarighet för hans

säkerhet.

3. Uika L 1) Yecka. 2)

Sjömil, äfvenså i isl. (dock

anses i Oxfordordboken dessa

betydelser ej tillkomma samma ord

vika). I norska dialekter

betyder vika också en strof, en

afdelning af en sång och har ännu

den enl. Aasen föråldrade

betydelsen af en sjömil, hos äldre

norska författare vegsø, vegesø.

Äfven hos Hof förekommer

vekk-sjö, hos Lind veckusjö sjömil

(enligt Rydqvist).

4. Rost 1. utan w-omljud rast

f. egentligen hvila, sedan så

långt stycke väg man i allrnh.

kan gå utan att behöfva hvila,

en viss väglängd till lands ..troli-

gen omkring en half svensk mil"

(enl. Schlyter), i Dalarna kallad

skogsmil. Ordet förekommer

äfven i andra germanska språk (isl.

rost, got., flit., fsx. rasta) och

Kluge: Etymol. Wörterbuch tror

betydelsen väglängd härstamma

från tiden för de västliga

indo-germanernas invandring, ty blott

ett vandringsfolk kunde taga

hvilandet såsom måttstock för

afstånden.

7. Öfvers, och bevisar sin

sak lagligen

7, 8. Härmed menas den

tredjedel af bötesbeloppet, som

den dräptes arfvinge ägde att

uppbära, jfr stadgandet strax

nedan.

1(5. Öfvers, för ty [får|

icke häradet [någon andel i [-böterna],-] {+bö-

terna],+} att ...70 Dräpa B. XL

til byia ok hittir at bonda ok gangær uiþær gærþ sinne:

,,nu uill iak til þingxs fara ok ganga uiþær drape", þa a

bonde han i gruþ taka ok buþkafla up skæra; þa aghu

böndær hanum laghlika til þingx fylghia; þær mughu alle

5 mæþ friþlösuni saklöst þingh haua. Nu hittas þe, sum

hæmnas aghu a han, dræpa ok af daghum taka, þær

liggær maþær gen manne, ok þer, sum drapu, botin fiuratighi

markær firi gruþspiællin. Þær uarþær friþlös gildær; þær

takær þæn malsæghanda ræt, sum han i friþ tok; ær þæt

io hæræþe, þa takær þæt malsæghanda ræt, ær þæt bonde, þa

takær han malsæghanda ræt.

XII. Vm æn hæræþe gifs sak firi morþgiald.

Nu gifs hæræþe sak firi morþgiald, þa skal hæræþzs

næmd þæt uita, at han do af sylt ok sot ok egh af manzs

15 hand uærkum. ælla ok at þær gaf rættær arue sannum

sak mæþ stæmdu þinge innan nat ok iamlanga, ælla ok

at þær uar ulþærganga gör innan nat ok iamlanga, ok

orkar egh þy, þa skal hæræþ morþgiald ut fæsta. Þæt skal

æpti mantali ut botas. Þæt skulu all folkfræls hion gæra

20 sua man sum man innan fæmtan ära mankyns ær. Firi all

þön, ær morþgiald aghu gæra, þa bötis morþgiald, æn þön

l. Ö f v ers. uppsöker en bonde

och vidgår sin gärning, [så [-sägande]-] {+sä-

gande]+} :

4. laglilika d. v. s. så som

å föreg, sida r. 3, 4 stadgades.

9. Öfvers, den, som tog

honom i frid (d. v. s. gaf honom

gruþ], tager målsägares andel i

böterna.

19. Mantal (i Kristoffers Ll.

manna tal) n. 1) Antal af

människor. 2) Antal af män (så

här enl. Ordb., som för bet. l

anför blott Sk. och VGL, Gloss.

har blott bet. 1). Nu för tiden:

den enhet 1. måttstock, hvarefter

jordegendom uppskattas till sin

förmåga att bära skatter, synon.

hemmantal.

19. Folkfræls adj. Fri,

berättigad att bära vapen och med

andra fria män gå i krig. —

Gæra här: utgöra, betala.

20. Innan prep. med gen.,

dat. 1. ack. I, inom, innan; tis.

nära innan fæmtan ära betyder

i följande balk (Uaþ. fl/15)

ännu ej vara femton år gammal,

men här, såsom tydligt ses af

sammanhanget, vara femton år

gammal. Schlyter (i Gloss. till

ÖGl. och Ordb.) gissar därför,

att ordet innan här bör utgå.

21. "Då þön är ntr., kundeDräpa B. XII. 71

myrþ uarþa, ok egh firi flere. Nu a hæræþzs höfþingi

mantal næmna, ok sua huar morþgiald böta, sum þær skils.

Sitær man kuar ok gör egh morþgiald ut, böte firi þre

öra; sitær aldær hasskapær kuar, böte þre öra ok ut

morþ-gialdit.

XIII. Um æn þæn warþær dræpin, sum hetir

hæræzspiæk-kær, ælla þæn, sum lostær ær mæþ fæ ok frænda eþe.

Nu uarþær dræpin þæn man, sum hetir hæræþzs

piæk-kær, þæt ær þæn man, sum gangær hælgra manna mællum

ok frænda sinna ok ær huarghin staþnaþær; han ær gildær io

at fiuratighi markum, egh friþ flyia ok egh hans bo

skiptis. §. 1. Nu uarþær dræpin þæn man, sum lostær ær mæþ

fæ ok frænda eþe, han ær gildær at fiuratighi markum.

man ha anledning till den

uppfattningen, att både kvinnor och

män menas, men då å föreg,

rad säges, att endast mankön

skulle betala morþgiald^ är det

tydligt att här underförstås hion.

l, 2. mantal næmna o:

uppräkna de män, som skola

deltaga i böternas erläggande.

3. Kuar, ntr. kuart

(neutrala formen brukas ännu i 1734

års lagbok) adj. Kvar. ,,Då

detta ord i allmänna språket

länge brukats oböjligt och då

det sedan gammalt var endast

såsom predikat användt, har det

lätt fått adverbial egenskap"

säger Rydqvist II s. 413.

Uttryk-ket sitia kuar betyder ej blott

blifva kvar, utan äfven försumma

1. underlåta det, som skall göras.

4. Hasskapcer, liceskaper,

hi-skaper m. De olika formerna

hafva uppkommit (menar

Schlyter i Ordb.) genom okunnighet

om första stafvelsens betydelse,

och ursprungliga formen har trol.

varit hiu- 1. liïskaper, jfr isl.

hjüskapr, ägs. Mivscipe hushåll.

Det fsv. ordet betyder dels

husfolk, familj, dels ett helt härads

innevånare (så här).

6. Piœkkcer m.

Kringstry-kare, tiggare, liœrœzspiœkkœr:

en som stryker omkring i

häradet och tigger. På Gotland

ännu häradspjäkker, soknepjäkker

enligt Rietz s. 504. I

Lapp-träskmålet i Nyland fins vb.

pjaka: gå med snabba och korta

steg (Nyland bd. I) och i

Vörå-målet i Österbotten pjäk: knoga,

draga långsamt.

9. Helagœr (isl. heilagr) adj.

helig, hcelghir mcen: 1) hälgon,

2) präster och munkar. Här

menas: gå omkring i

prästgårdarna och klostren för att tigga.

11. Öfvers, icke skall [den,

som dräper en sådan,] dömas

fredlös och ej må [dråparens]

bo skiftas.Dräpa B. XIII.

ok egh hans bo skiptis ok egh friþ flyia, æn han uill

böta, sum drap, siþan han uarþær sotær i þingum ok

fæmp-tum. §. 2. Nu dræpær þræll frælsan man, þær takær þæs

manzs arue þriþiung af fiuratighi markum, þær liggær

5 niþri karls sak ok kunungx; egh ma þrælin uitna, ok orkar

þæn, sum þrælin atte, dylia mæþ þrætylftum eþe, þa se

saklös, orkar han egh þy, þa böte, sum skilt ær. Æn fostra

ma uitna, þy at hans bo skal skiptas, æn han dræpær man.

Nu uill egh bondin böta firi han i þingum ok fæmptum,

io þa skal dorn a þingi taka til þæs at taka eki uiþiu ok

binda um hals þrælinum ok up hængia uiþ liþstolpa

bondans. Huggær för uiþær, æn uiþian rutnar, hætte uiþ

fiuratighi markum.

XIIII. Vm brytia gildi, æn þer dræpnir uarþa, ok iui

15 hærra þukka, æn þerra mæn dræpas,

Nu uarþær dræpin kunungxs bryti i Upsala bo, han

ær gildær at fiuratighi markum, þöm a kunungær taka;

5. Karl m. 1) Karl i

motsats till kona. 2) Enskild man

i motsats till kunungær. I

synnerhet förekommer i fråga om

böter karl i bemärkelsen af

folket i häradet, hvilket så väl

som konungen var berättigadt

till en viss andel i bötessumman.

Öfvers, där ega ej böter till

häradet och konungen rum.

5. egh ma þrælin uitna o: ej

må man med vittnen Öfverbevisa

trälen.

7. Fostri m. (ined motsvarande

femin. fostra}: hemma (född och)

uppfostrad träl; i isl. betyder

fostri fosterfader, -son o. -broder,

fostra fostermoder och -dotter.

10. Eki n. Eke, virke af

ek; äfven i isl. fins eiki och de

analoga birki, eski och espi.

Ordet eke förekommer ock i

Tegnérs Fritiofs Saga samt upptages

i Akademins och Lundells Ord-

listor, men man torde (med

Dalin) få anse det som arkaism.

. Åtminstone i finländsk

högsvenska begagnas det aldrig.

12. Hætta, äfven uiþ 1. uiþær

hætta: våga, äfventyra, förlora;

böta (här).

14. Bryti m., gen. sg. o. pl.

bry tia: förvaltare, inspektor, isl.

bry ti gen. bry tja 1. bryta

(Fritz-ner2): husfogde, som utdelar

maten åt de Öfriga tjänarena,

jfr vb. brytja (af brjöta): dela i

stycken, utdela mat.

14. Gudi (jfr adj. gildær:

gul, för hvilken skall botas) n.

1) Tärde i af s. å beloppet af

böter. 2) Den egenskapen, att

ngn är gul, d. v. s. att böter

skola för honom erläggas, om

han dräpes. Öfvers, huru

myk-ket, som skall botas för

förvaltare, om de varda dräpte.

16. Upsala bo d. v. s. ettDräpa B. XTIIL

sua gaf Birghir iarl i lagh, för uaru þæt tolf markær. §. 1.

Nu uarþær dræpin iarls bryti i Roþzs bo, han ær gildær

at niu markum, þöm a iarl taka. §. 2. Nu uarþær biskups

bryti dræpin i stafs bo ok stols, han ær gildær at niu

markum, þöm skal biskupær taka. §. 3. Nu uarþær laghmanzs 5

bryti dræpin, han ær gildær at siax markum; þa skal han

haua stallara ok stekara ok fiuratighi sæssa a sialfs sins

kust. §. 4. Nu uarþær þæn dræpin, sum nam gær i garþe

bondans, sum fæt a, ligge ogildær; uarþær han dræpin utan

garþ þæs, ær fæt a, uari gildær, sum skilt ær. §. 5. Nu io

uarþær dræpin bonda bryti, han ær gildær at þrim

markum, þöm a bondin taka, Nu kallar annar brytia ok annar

bolaxs man, þa a han uitzsorþ uita mæþ eþe fiughurtan

manna, at han uar bolaxs man ok egh bryti; uari sua

gildær bolax man sum bonde. §. 6. Nu uarþær dræpin ku* 15

nungx man, han ær sua gildær, sum för uar skilt firi

fræl-san man, ok iui at kunungx þukka; þæt uaro först tolf

,,Uppsala ödsu gods; Upsala

of er (isl. aiiðr egendom,

rikedom) kallades de till konungens

(ursprungl. Uppsala-konungens)

underhåll anslagna gårdar, som

lågo inom rikets olika landskap.

I de flesta härad fans en sådan

gård, oftast tillika boställe för

traktens fogde. Uppsala öd är

första grunden till de n. v.

svenska statsdomänerna (Schlyter).

2. Roþær n. 1) Rodd. 2)

Den till hafvet gränsande

landsdelen, som i krigstid skulle

uppställa sjöfolk, jfr »Roslagen".

Roþzs "bo: ett i Rödén beläget

boställe, anslaget åt jarlen, som

var konungens högste ämbetsman

och befälhafvare öfver

sjömakten.

4. Stafs ok stols bo:

,,biskops-stafs och biskopsstols gård",

anslagen till biskopens underhåll.

7. Scessi (isl. sessi, sessunautr)

m. En som har sitt säte

tillsammans med eller bredvid en

annan, t. ex. roddare; haua

fiuratighi sæssa a sialfs sins kust o:

i krigstider utrusta ett fartyg

med fyratio åror, en s. k.

fiœ-þærtiugJi sæssa, jämte dess

besättning. — Temporalsatsen þa

. . . kust står för att bestämma

en egenskap hos brytin: han

skall då (för att vara gul till

sex marker) vara en så

betydande man, att han o. s. v.

8. Nam (isl. nam, af nema

taga) n. Tagande, nämligen

enskildt uttagande af pant hos en

gäldenär.

16, 17. Öfvers, för honom

botes så mycket som förr

stadgades angående böter [för drap

af] en fri man, och därutöfver

erläggas böter för den konungen

[genom dråpet] tillfogade

skymten.74 Dräpa B. XIIII.

markær, ok siþan gaf sua Birghir iarl i lagh, at þæt skulu

uara fiuratighi markær. Þa uar þæt sua först, at uarþ han

dræpin firi borþe ælla bryggiu sporþe ælla innan hæræþe,

þa skulde þukka taka ok egh ælla; þa gafs þæt sua i

5 kunung Eriks daghum, at æ huar han uar dræpin, þa skal

taka þukka firin, þe sum han aghu taka. §.7. Nu uarþær

hærtugha man dræpin, þa ær han sua gildær, sum för uar

skilt firi frælsan man, ok hans þukke ær niu markær;

þöm skal hærtughi haua. §. 8. Nu uarþær dræpin biskups

io man, han ær sua gildær, sum för uar skilt, ok biskups

þukke æru niu markær. §. 9. Nu uarþær dræpin þæs hærra

man, sum hauær stallara ok stekara ok fiuratighi sessa a

sialfs sins kost, þa ær han sua gildær, sum för uar skilt,

ok hans þukke ær siax markær; þöm a taka þæn, sum han

15 þianaþe.

XV. Um æn man dræpær man, þa kunungur ær i lan-

dinu, ælla dræpær man mæþ kniui.

Nu dræpær maþær man þa, sum kunungær uar i lan-

dinu, sua at han uisse, at han skulde koma i landit, þa

20 ökir han sina sak mæþ fiuratighi markum. þæt ær kunungx

ensak. §. l. Nu dræpær maþær man mæþ kniui, han ökir

sina sak mæþ fiuratighi markum; þæt ær kunungx ensak;

XVI. Vm æn fostre dræpær frælsan man ælla fræls

man fostra ælla fræls man annöþoghan.

25 Nu dræpær fostre frælsan man, haui firi huggit bo

sinu; þæt skiptis mællin kars ok kunungx ok rætzs arua,

3. D. v. s. inom

skeppsbord eller (utom fartyget)

framför änden af bron, (hvarvid

fartyget ligger).

5. Den konung Erik, som

här åsyftas, var väl Birger jarls

svåger Erik XI, kallad Läspe,

som regerade 1222—1250.

5. l st. f. skal sing. borde

stå skulu plur. (subjekt þe). Nu

måste skal tagas impersonelt.

6. firin d. ä. firi han,

sy-neresis. Om denna såväl i

fsv. som nuvarande språket icke

ovanliga wpronominal-anslutningu

se Rydqvist: Sv. Spr. L. II s.

534 ff.

6. han d. ä. Jmkkan.

26. kars = karls (såsom ock

två hdss. hafva), d. v. s. häradet,

se ofvan sicl. 72a.Dräpa 13. XV L. 75

ok hauær han firi huggit åtta markum þæs, sum uan a til

hans; þöm taki rættær arui. §. 1. Nu dræpær fræls man

fostra, böte åtta markær þöm, sum uan atte til hans. §. 2.

Nu dræpær fræls man annöþughan, böte þrea markær

slika, sum han skal lösa mæþ, þæt æru siax markær pæn- 5

ninga ælla þrea markær uaþmala, tolf alna til öris, ælla

liughur ny tia nöt: þæn uxa, sum þrea uare hauær draghit,

þa ko, sum þrea kalua hauær burit.

XVII. Um at egh ma uitna þæn frælsa firi drap þes

annöþugha, ælla gæfþræll uarþær dræpin. io

Nu ma egh uitna þæn frælsa firi drap þæs annöþugha,

utan han dyli mæþ tolf manna eþe ælla böte, sum skilt ær.

ok egh ma hældær þæn frælsa uitna firi fostra drap. §. 1.

1. Uan (isl. van) f. 1) Van,

förmodan. 2) Äganderätt till

hemmafödd träl, trol. i afs. på

det hopp om arf eller annan

vinst, som tillkom ägaren.

-i, 5. Öfvers, tre sådana

marker, som man skall lösa

honom med [ur träldom], d. v. s.

tre vägda marker, såsom ses af

förklaringen þæt cent siax

markær pænninga. Härom och om

värdet af vadmal såsom

betalningsmedel se sid. 3a.

(i. Uaþmal (isl. vadmal, ,,no

doubt qs. vadmal" säger

CL-Vigfusson, af vad n. ylletyg,

kläde, jfr finska lånordet vaate).

7. Ny tior f. pl. (isl. nyt pl.

nytjar): Nytta; ny tia fce 1. nöt o:

nyttigt d. ä. fullvuxet fäkreatur

1. nötkreatur.

10. Gæfþræll m. Träl, som

själf gifvit sig i träldom; så

kallas äfven den, som gifvit en

annan sin egendom mot det

villkor, att den andre skall föda

honom till hans död. Schlyter

(Ordb. art. gcefþrcel) antager,

att ett dylikt egendomens

öfver-låtande i älsta tider värkligen

var förenadt med ett

öfverläni-nande af sig själf i träldom

(däremot uttalar sig dock Amira:

Altschwed. Oblig. s. 531 not,

4), men sedan detta senare af

Birger jarl blifvit förbjudet (ÆB

11), har dock det förra, som

ungefär motsvarar hvad vi i

Finland förstå med sy t n ing,

fortfarit att vara i bruk (ÆB 12).

Då i denna flocks § 2 för en

gäfträls drap stadgas böter, hvilka

voro hälften så stora som de,

hvilka erlades för en annan träls

drap, så har detta utan tvifvel

varit skrifvet fore Birger jarls

tid, men, ehuru det råkat att

kvarstå i lagen, icke blifvit

till-lämpadt på den, som i en senare

tid väl kallades, men icke

värkligen var träl (1. c.).76 Dräpa B. XVII.

Nu kunnu þe hittas, fræls man ok annöþughær, dræpær

huar þerra annan, þa ær þæn frælse gildær ok þrællin

ugildær, þy at han uar egh folk fræls. § 2. Nu uarþær

gæfþræll dræpin, han ær gildær at þrim markum taldum.

utan hin giui ut aruit, sum þæt hauær inne, ok ættin æpte

eþ fiughurtan manna uita, at han uar egh gæfþræll.

XVIII. Vm æn lurkær landafæghi uarþær dræpin ælla

lekare, ælla ughurmaghi dræpær man.

Nu uarþær dræpin lurkær landafæghi, þæt æ þæn

ma-10 þær, sum gangær mæþ pik ok ringaþum bulla; han ær

gildær at þrim markum. §. 1. Nu uarþær lekare dræpin, þa

böte arua hans þriggia iamlanga gambla kuighu ok köpa

hanum nyia hanzska ok nyia skoa ok smyria baþe; þa skal

taka kuighuna ok leþa up a högh ok hålan i hand arua

15 lekarans sætia. Þa skal bondin til hugga mæþ gisl þry hug;

far han haldit, haui at botum sinum, slippær hanum

kui-ghan, þa slippe hanum aldær faghnaþær. §. 2. Nu dræpær

ughurmaghi man, þæt ær þriþiungær af fiaratighi markum;

þæt takær malsæghande ok huatzske karl ælla kunungær.

o. Öfvers, om icke den

gifver ut arfvet, som hafver det

inne. — Därigenom visar han, att

den dräpte ej var hans gäfträl.

7. Lurkær (isl. lurkr) in. 1)

Påk, stör. 2) Odugling, lurk;

lurkær landafceghi o:

landstrykande tiggare (fœgJiia: fäja, sopa).

9. œ =-- ær, såsom också står

i två handskrifter. Jämför

härmed vår nuvarande

talspråksform ä.

10. Schlyter (Ordb. s. lOOa

och 512b) menar, att ringaþær

betyder rund och är pret. part.

af ringa göra rund, men detta

verb betyder annars förse med

eller omgifva med ring och "bulle

ensamt betyder en rund skål.

Tamm i Uppsalastudier s. 33

anser därför, att här menas en

skål, besatt med ringar för att

därmed bäras på stafven. „1

denna beskrifning igenkännes

det ännu bibehållna bruket inom

katolska kyrkan, att pilgrimerna

vandra med en staf och därvid

fäst rund flaska, vanligen

förfärdigad af kurbits" (Schlyter).

12. þriggia iamlanga gambla

=þriggia ära gambla.

12, 13. köpa och smyria äro

infinitiver se sid. 39a.

12—17. I äldre VGl.fms ett

likadant stadgande, men där

gäller det gycklare, som blifvit

sargad ; det tillägges, att om han blott

blir slagen, botes därför intet.Dräpa B. XVIII. 77

Nu kallar annar ughurmagha ok annar kallar egh, þa

hauær þæn uitzsørþ, sura han uill uita til ughurmagha mæþ

eþe fiughurtan manna. Þær liggær niþri kars sak ok

kunungxs, þær fylghir egh uaþa eþær. Huat han dræpær man

ælla kunu, inlænding ælla utlænding, mæþ uaþa ælla uilia, 5

þa böte, sum skilt ær.

XIX. Um at egh ma ughurmagha uitna til dräps, ælla

dræpær ughurmaghi ughurmaga.

Nu ma egh ughurmagha uitna til dräps. Uill hans

malsman dylia firi han, þa dyli mæþ þrætylftum eþe ælla böte io

firi han, sum skilt ær. Nu dræpær ughurmaghi ughurmagha,

þa böte, sum skilt ær.

XX. Vm at aldrigh aghi þæn arf, sum annan dræpær

til arfs, ælla man uill man böttan uita.

Nu aghe aldrigh þæn arf, sum annan dræpær til arfs. 15

§. 1. Nu uill maþær man böttan uita: han skal uita böttan

han mæþ þrættan takum ok þrættan tylftum ok tua uitnis

mæn mæþ huarium eþe. Þa skal sua huar takin suæria

ok fiughurtan mæþ huarium þerra, at han uar taki at enne

mark ok hon uar lukin, þrættande sua, at han uar taki at 20

enne mark ok åtta örtughum ok fiughurtan mæþ hanum, at

þæt uar sæt ok bot.

4. Textkodex (och Schlyters

upplaga) har icke något

skiljetecken efter ef ær, men

sammanhanget synes fordra punkt. Detta

bekräftas ock däraf, att de

följande orden huat . . . sum skilt

ær i två handskrifter hafva

annan plats.

6. Näml. i paragrafens

början (blott åt målsägaren botes).

7. Textkodex har här

skrif-felet eghurmagha i st. f. egh

nia ughurmagha: Schlyters

rättelse.

13, 14. Öfvers, som dräper

en annan för att få arf

14. Öfvers, eller [om] man

vill bevisa, att böterna för en

[dräpt] man blifvit erlagda.

17, 18. D. v. s. att två män

i hvarje ed skulle vittna såsom

föredsmän och att tolf

edgärds-män skulle bekräfta, att de två

svuro sanningsenligt och i laga

ordning (jfr fl. 3 § 2). Kallas

också på manga ställen

fiughurtan manna eþær.

22. Sålunda blef bevisadt att78 Dräpa B. XXI,

XXI. Um æn annöþughær dræpær annöþughan man.

Nu dræpær annöþughær annöþughan; þæn, sum

dra-paran atte, han böte þrea markær slika, sum han skal lösa

mæþ, þæt æru siax markær penninga ælla þrea markær

5 uaþmala, tolf alna til öris, ælla fiughur nytia nöt, sua sum

för uar skilt. Nu æn þæn, sum þrælin drap, uill uita han

atær bötan, þa uiti mæþ eþe fiughurtan manna.

Hær byrias uaþa mal ok sära mal, hor, ran ok styld; i

þöm tælias floka en ok fiuratighi.

io I. Vm huru uaþa eþ skal ganga ok um flere uaþa mal.

Nu huggær maþær at manne, ok uarþær annar firi ok

far af bana; egh ma flere hug til uaþa taka æn et. Af enu

hugge kunnu tu sar uarþa; takær hand ok huwþ, þæt ær

höghste uaþe, tiughu markær ok tolf manna eþær sua, at

15 þæt uar mæþ uaþa ok egh mæþ uilia; þæt aghu alii suæria

ok ængin þiggia. Ok sua skal alt a enne stæmnu: eþ ganga

ok fæ böta. Þa taks egh til uaþa, utan baþe uilin, þæn, ær

tretton och en tredjedels mark

hade erlagts, d. v. s. till

målsägaren en tredjedel af de 40

marker, som skulle botas för

drap till treskifte mellan honom,

konungen och häradet.

8. Uaþa mal n. mål, som

angår med våda (uaþe m.) gjord

gärning; sära mal: mål, som

angår sår.

11. ok uarþær annar firi

[huggi] o: och en annan blir

utsatt för (d. ä. träffas af hugget).

14. uaþe = uaþauærk o:

gärning, hvarigenom skada göres

en annan med våda.

14, 15. Öfvers, tjugu

marker [botas] och tolfmarinaed [svär-

jes] därom, att det gjordes med

våda och icke med vilja.

14. Þiggia, þa, þigal, vb.

tr. Mottaga till skänks, häraf

liggare] i ÖGl. förekommer jføø^m

1. þiggia up i en särskild

betydelse, näml. befria sig från

skyldigheten att gå ed, ett uttryck

motsvarande det å t. ex. följ.

sida r. 15 förekommande i þöm,

eþe ma ængum giua ur, jfr giua

ur næmdinne KrB 18: 1.

Således gifva, resp. mottaga, lof att

afhålla sig från deltagande i ed

1. nämd.

16. Öfvers, man skall å

en och samma stämma göra båda

delarna: gå ed och böta gods.Uaþa mal I. 79

hiog, ok þæn, sum sarit fik; baþe aghu þe et at suæria i

eþinum, þær a kunungx soknare nær uara. Þæn, ær sarit

giorþe, han a kunungx soknara buþ fa mæþ tuæggia

boanda manna uitnum. Kombær han egh til eþsins ok

hauær þo buþ fangit, þa gangi eþ sin ok se saklös. Nu far 5

han egh buþ, þa ær þæn eþær olagha, æn þe suæria þæn

eþ sua, at egh ær kunungx soknare nær. Nu sighær þæn,

sum sarit giorþe, at han fik hanum buþ, ok kunungx

soknare sighær egh, þa ær þæt bondans uitsz orþ, æn kunungx

soknare stæmde æpte, uita mæþ eþe fiughurtan manna: þe io

tue, sum kunungx soknaran uaraþu uiþ at han skulde til

eþsins kuma, ok tolf æftir. Nu stæmnir kunungx soknare

egh æptir, utan uill biþa kunungx ræfst, þa skal hæræþs

næmd uita, huat þær ær sant um. Alt skal sendær a enum

dagh: eþ ganga ok fæ böta. I þöm eþe ma ængum giua ur. 15

Sua sum nu ær um þænna uaþa eþin skilt, sua skulu alle

uaþa eþar gängas, baþe firi drap ok fullsære ok skenu ok

firi all manhælghþa mal. §. 1. Skiutær spiute, kasta stene,

kombær huarghin niþær, för æn skaþa gær, þæt æru tiughu

markær ok uaþa eþær; kombær förra niþær æn þær, sum 20

skaþa gær, þæt ær handlös uaþe; þæt ær half siunde mark

ok fiurar örtughær ok egh uaþa eþ. Nu skiutær man spiute

ælla kasta stene iuir hus ok se egh, huar sum niþær

kombær, þæt ær handlös uaþe. .§. 2. Nu draghær man spiut,

sætær man stræng ælla stampu, gærþir garþ, grauær kældu, 25

gær kuærn ælla broa, faldær af uærkum, far af bana, halda

3, 4. Öfvers, med

vittnesbörd af tvänne bofasta män, d.

v. s. i deras närvaro (Grloss.).

10. stæmde æpte \mali\ o:

stämde honom ang. detta mål.

11. uara man viþ 1. til o:

underrätta, tillsäga ngn om.

18. Manhælgliþ f. eller

man-hœlghi n. Personlig fred och

säkerhet, ,,manhälgdu, ett

vak-kert och uttrycksfullt ord, som

väl skulle förtjäna att åter

upptagas i språket. Häraf sammans.

manhælghþa mal 1.

manhælghis-mal n. mål, som angår brott mot

allmänna säkerheten, såsom drap,

sår m. m.

19. Öfvers, kominer

[skottet eller kastet] ingenstädes ned,

förrän [det] gör skada . . .

24, 25. Öfvers. Utsätter

man spjut (näml. till vilda djurs

dödande), gillrar snara eller

gil-lerstock, . . .

26. faldær [annar] af

uær"kum o: om en annan faller från80

U apa mal I.

egh uærk, liggi ogilt. Nu halda uærk til bana, þön haldin

til halfra bot. Nu kombær man undir kuærn, slar til hælia,

gangær undan þerre ok undir aþra, þa skal þæn gialda,

sum þa kuærnina a, sum haldær. Þa skal han mæla at þöm.

5 sum handuærkin attu, sum han fik döþ af; þær aghu þe

uitzorþ dylia mæþ tolf manna eþe, at han fik egh döþ af

hans handua3rkum. Nu æn flere aghu i þerre kuærn ælla

uærkum, sum hioldu, þa böte huar, sum a til i þöm, ælla

gangin i gialdit mæþ hanum. §. 3. Nu akær drængær

io bondans til skoghs ok faldær a hans las, þa liggi ogildær

af sialfsins handuærkum. §. 4. Nu faldær möllari undi

kuærn ok far af döþ, þæn sum takær lut af tulle, han ær

gildær at þrim markum. Brænnir han kuærn mæþ waþa

up, þa ær hon ok gild at þrim markum. Nu æn annar

ett af dessa värk, näml. kvarn

1. bro. Det är klart, att dessa

ord endast passa till det

nästföregående, men stadgandet om

de halfva böterna måste dock

hafva afseende äfven på de förut

nämda fallen (Ordb.).

l, 2. Förkl. Fasthålla de

den, som där ljuter döden, så

hålla de ock [ägaren] till [att

betala] halfva [våda] böter; "bot

är genit., hvilken kasus i äldre

språket är bota(r), jfr iorþ KrB

2: l, gœrning Eþ s. 31:1.

4. han näml. arfvingen,

målsägaren.

5. Hanau œrk, handuœrki,

handauœrk, handaucerki n. 1)

Gärning, som värkställes med

händerna. 2) Ett med händer

gjordt värk t. ex. brunn, kvarn,

fi sk dam.

7. I st. f. hans borde stå

perra, åsyftande þöm, sum

hand-uærkin attu.

8, 9. Öfvers, då böte enhvar

i förhållande till sin andel i dem

eller deltage I [böternas] betal-

ning med honom, näml. den

dödes arfvinge, ,,ty här synes den

händelse åsyftas, att den döde

själf egt del i värken" (Ordb.).

10. K ön s t r. ok lians las

faldær a [hanum]

11. sialfsins = siäl f s sins.

,,Då likljudande bokstäfver eller

stafvelser i två ord sammanstöta,

uteslutes ofta endera af dem",

säger Schlyter i sitt företal s.

IV, jfr härom också Rydqvist:

Sv. Spr. L. bd IV s. 433.

Sådana fall äro t. ex. fa för þa

a KrB 27:pr., Uaþ. 32: 4, su

at för sua at ES 4: l, huar taka

för huart taka BB 28: pr.,þær

för þær ær E S 7, œndakarla

för æn œndakarla BB 1: 4,

fle-rum i st. f. flemm um EB 21:1.

Merendels återinsättes dock af

Schlyter den uteslutna

bokstafven eller utstötta stafvelsen,

hvilket äfven skett i detta aftryck

af hans textedition.

11, 12. þæn och därpå

följande relativsats hänföra sig till

möllari.UaJ>a mal I. 81

man faldær undi kuærn, þæn sum egh takær tull ælla lut

af, han ær gildær at halfre bot. §. 5. Nu hugga mæn træ,

faldær, ok fa en bana af; han ær gildær at halfre bot: halfre

siundu mark ok fiurum örtughum. I þerre bot stande hans

lutær först kuar, ok þe, sum mæþ hanum hioggu, gialdin 5

þæt, sum fat ær. Nu uitis þöm þæt, at þe hioggu mæþ

hanum, sum bana fik af þerra handuærkum, þa aghu þe uitzs

orþ at dylia, at han egh bana fik af þerræ handuærkum;

gifca þer egh dult, þa botin halua bot, sum för uar skilt.

II. Um æn maþær fa bana af hæste manz ælla af io

andru fæ manzs.

Nu bitær hundær man til bana ælla slar hæstær,

stångar uxe, huggær rurii: af huliku manzs fæ han fa bana af,

þa ær þæt gilt at half siundu mark ok fiurum örtughum;

gange æ bani först i bot, utan hundær ok maþær. Nu 15

uitis þæt manne, at annar fik bana af hans fæ, þa a han

uitzs orþ at d37lia. Gitær han egh dult, þa böte halua bot,

sum skilt ær.

III. Vm æn annöþughær, þræll ælla fostre, kona ælla

ughurmaghi dræpas i waþa. 20

Nu uarþær annöþughær i uaþa dræpin, þa ær han sua

gildær i uaþa sum uilia. Nu dræpær þræll i uaþa, gialde

4, 5. D. v. s. han själf (hans

arfvinge) skalle först och främst

deltaga i böternas erläggande,

jfr ofvan § 2.

6. Fat adj. ntr. Det som

fattas (Ordb.). Denna

neutral-form tillhör adj. far, fa, fat,

som fins fullständigt i andra

f örns v. skrifter (se Söderwalls

Ordb.) och är samma ord som

det isl. far, få, fått, hvars ntr.

användes i samma betydelse som

fsv. fat. I finländska svenskan

(både vår högsvenska och våra

dialekter) fortlefver detta, t. ex.

klockan är en kvart fått i sju

(i Sverge: tre kvart på sju).

15. D. v. s. det djur, som

dödat en människa, tillfaller

målsägaren och dess värde

in-beräknas först i böterna. Här

är värslämning (Lind: Om rim

s. 89):

gange æ bani

först i bot.

15. utan konj. o: om icke [det

är]

19. Annöþughær, som i DrB

16 förekommer i en från fostre

skild betydelse och tyckes vara

682 Uaf>a mal III.

sua bonde firi uaþa sum firi uilia. Warþær fostre i uaþa

dræpin ælla gær han drap, gialde sua firi uaþa sum firi

uilia. §. 1. Nu uarþær kona ælla ughurmaghi i uaþa

dræpin ælla dræpa þön i uaþa, botin, sum för uar skilt, æn fræls

5 man hafþe þæt giort, utan þerra mals man fulle eþin firi

þem. §. 2. I allum uaþa þa bötis egh þukke ok egh ensak.

IUL Um æn man ælla kona stiala, ælla huru mykit

þön standa inni firi.

Nu stial man ælla kona ok firiuærka sik; alt þæt þön

io gæra i sua höghum sakum, sum þön sitia inni firi, þa suari

þæn, sum þöm hauær inni mæþ sik. Þaghar höghra stighær,

æn þön sitia inni firi, þa a ættin baþe taka ok böta firi þöm.

V. Vm æn man uarþær sarghaþær höghstu samm.

Nu uarþær maþær sarghaþær högstu samm, uarþær

15 gældær, gialde fiuratighi markær firi sar hans ok

fiuratighi markær firi lyti hans ok fiuratighi markær firi son

synonymt med þræll, användes

här i vidsträktare bemärkelse,

omfattande såväl det iörra som

det senare.

5. Fulla, ~a])i L fylla, -di

vb. tr. Fylla, fullt betala,

fullgöra (här); fulle (pres. konj.) o:

vill fullgöra.

7. Textkodex har ælla firi

hum mykit þön standa inni firi.

Schlyter utelämnar i sin upplaga

det första firi, men säger sid.

401 (Addenda et emendanda),

att det, ehuru öfverflödigt, dock

kunnat bibehållas, emedan en

dylik upprepning äfven å andra

ställen förekommer.

8. Standa L sitia inni firi

sak o: vara hos en annan i

träldom för begånget brott, och (r.

11) haua inni mæþ sik 1. sær v:

hafva ngn i träldom hos sig för

begånget brott.

9. firiuærka sik (1. sær) o:

förvärka sin frihet.

10. D. v. s. den, hos

hvilken de äro i träldom, skall

ansvara för alla de brott, som

under träldomstiden af dem begås,

dock endast om de böter, som

för dessa brott ådömas, icke äro

högre än de, hvilka ådömts dem

för den förbrytelse, för hvilken

de befinna sig i träldom.

13. Öfvers, varder sargad

med sår, för hvilka högsta

belopp af böter erlägges.

14, 15. uarþær gceldær står

såsom förklaring till hvad som

menas med höghstu samm.Uaþa mal V,

83

han matte afla, ok fluratighi markær firi dottur, ok han

sialuær ær gildær at siaxtan tighi rnarkum ok mæle

sialuær æfte.

VI. Um æn man huggær annan mæþ wrezs hænde, ok

huru þæn sari skal uitna sik ok annan friþsökia, ok 5

huru böta skal firi sar ok drap.

Nu huggær man annan sar mæþ uilia, skær uddær ok

æg, þorf uiþ lin ok læki, spik ok spiær, aghe han uizs

orþ, sum sar sin sökir, til fulz ok fiæþærtiugx. Þa skal han

þing stæmna, mæþ tuem mannum i þinge sar sin lata miæta io

ok fæmt sitia, sua annat þing stæmna ok andra fæmt sitia,

sua þriþia þing ok þriþiu fæmt, uarþa Lionga þing. Þær

skulu uitne hans fram ganga: þæt skulu tue mæn suæria,

at han fik af hanum sar mæþ uilia ok ureþs hænde, þæt

2, 3. mæle sialuær æfte o:

han göre själf åtal [för brottet].

4. Wrezs hand (d. s. s. harms

hand i andra lagar) f. Af vrede

styrd hand. Att dessa ord äro

sammansättningar af

substantiven m eþ e och harmber anser

jag med Schlyter och Rydqvist

otvifvelaktigt, men Widmark i

„Valda stycken af Sveriges gamla

lagar öfvers, och förkl." s. 13

not. 3 tror vreþs vara gen. af

adj. m eþer ^ hvarför ock harms

rättare ma anses för adj. än för

subst. Denna åsikt upptages

sedan till vederläggning af

Schlyter i Ordboken. Allit. tis. mæþ

uilia ok ureþs hænde r. 14.

5. Öfvers, skall bevisa sin

sak och söka få den andre dömd

fredlös.

8. F or kl. om såret måste

förbindas och af läkare skötas;

lin (isl. Un) n. 1) lin, 2) linne.

8. Spik tager Schlyter så-

som rnotsv. det isl. spik f. sönd

och spiær (isl. spjor spjut) vore

enl. honom här synonymt med

spik. Emellertid är det

sannolikare, att i är kort i spik,

såsom redan Verelius och Griinm

hafva antagit, hvadan ordet

motsvarar isl. spik, bet. späck, fett

och i detta sammanhang väl

någon fet sårsalva, och spicer är

icke det isl. spjor^ hvilket är

ett sällsynt och blott i poesi

förekommande ord, utan isl.

spjorr klut, lapp, trasa, äfven

remsa, bindel. Spik ok spicer

betyder således salva och bindel

eller ,,balsam och bindel", en

öfversättning, hvari äfven

udd-rimmet bibehålles. (Se Lind:

Rim och verslemningar i de sv.

landskapsl. s. 40 not. 1.)

8, 9. Öfvers, den, som för

sina sår gör påstående, äge

rättighet till fulla f yra tio markers

böter.84

üaj>a mal Yl.

andre tue suæria, at þæt uar miætit til fulzs ok

fiæþær-tiughx, sua þriþiu tue, at þæt uar skærskutat ok laghlika

Lionga þing stæmpt. Uill han a Lionga þinge böta þrættan

markær ok åtta örtughær ælla a Lionga þingxs fæmt, þa

5 halde friþi sinum. §. 1. Nu firi drap ælla fulsære æn

san-num ær sak giuin, þa skal han egh flere folk uakn i

bo-tinne haua æn þry: skiold, suærþ ok kætilhöd, ok ækki

flere, utan hin uili, sum uiþ botinne takær; siþan skal han

böta oskapaþ klæþe ok læript ok uaþmal ok reþa pæn-

10 uinga ok ung hors ok nöt. §. 2. Nu æ firi huat þæt hælzst

ær, firi sar ælla drap ælla annur manhælghþa mal ælla

ok annur mal, þön sum man kan böta manne firi, sæmbær

egh baþum þem, sum bötir ok þem sum bötrina takær, um

bötrina, þa a han uitsorþ, sum bötir, mæþ tuæggia miæ-

15 tanzs manna uitnum ok eþe, at hanum uar fult ut lukit.

Þer skulu tolf manna eþ æfte suæria a fæmtinne, at hini

suoru baþe sant ok lagh. §. 8. Nu æn þæt ær firi fulsære

ok biuþær han, sua sum nu ær saght, ok hin uill egh uiþ

taka a Lionga þinge ok egh a Lionga þingx fæmt, þa skal

20 han egh friþlös fara; uill han egh böta, sua sum nu ær

6, 7. Öfvers, så skall han

vid böternas erläggande icke

hafva flere stridsvapen än tre,

närnl. sköld, svärd och hjälm;

kœtühöd synes beteckna en sorts

hjälm efter likheten med en

kittel, men ordets senare del är

dunkel (Widmark a. a.).

9. Læript, lærept n. Lärft,

isl. lérept, lïripl, hvilken senare

form antyder etymologin:

*lm-ript. Det enkla ordet ript: ett

stycke tyg 1. kläde (Fritzner2)

är feminint liksom ock no. Idsm.

rift: ett stycke, en stund (Aasen),

men lérept linneväf har blifvit

neutr. troligen genom anslutning

till vaðmál ylleväf, med hvilket

det ofta förbindes (Lidén i

Uppsalastudier s. 81).

10. Hors (isl. hr oss, f ht. hr os,

nht. ross, men ägs. hors, e. horse)

n. 1) Sto i motsats till liœstœr.

2) Häst 1. sto i motsats till nöt.

— Ordet anses rotbesläktadt

med lat. currere.

14. 15. Miœtanzs mæn m.

pl. Mätismän; denna nu

brukliga form af ordet är ej gammal,

se Kock: Fsv. Ijudl. s. 276.

15. Öfvers, att böterna till

fullo utbetalats åt honom.

16. Öfvers. Därefter skola

tolf män ed gå å fämten, att

o. s. v., ,,manna gen. pl. styrd

af räkneordet, hvilket är det

grammatikaliska subjektet"

(Widmark a. a. sid. 14 not. 3, med

hänvisn. till Lund: Oldn. Ordf.

kap. 58,. anm. 2). Per kan

vara biform till J)ær, þar.Uaþa mal VI.

85

skilt, þa skal han friþlös fara ok hans bo skiptis. §. 4.

Nu ma egh þæn, sum stæmnir, andrum sak giua æn þem,

sum han förstu gaf sak mæþ stæmdu þingi; sökir han

annan, þa gör han ulagh. §. 5. Nu uill han sarit firi lata

þöm, sum þæt giorþe, ælla ok minna æn lagha bötær taka 5

ok minska kunungx ræt; þa uar þæt sua först, at böte han

fiura markær ok fiura gaf han af, þa skulde han ena mark

kununge ok andra mark hæræþe. Siþan gaf Birghir iarl sua

i lagh, at syntis ar ok akoma til fullsæris, þa skulde han

kununge ok hæræþe fullan ræt gæra, ok malsæghandin io

gæri af sinum ræt, huat sum han uill. §. 6. Nu uill han

egh sökia sik, utan stæmnir hanum ok biþær han dylia,

þa skal han dylia mæþ tolf manna eþe. Gitær han eþ

gan-git, uari saklös; falzs at eþe ok ær fulsære, þa böte

kununge ok hæræþe fullan ræt ok malsæghandanum ena 15

mark, þy at han uill egh sialuær sik sökia.

VII. Um all afhug, at þe æru fiæþærtiugh mæþ uilia

gör; þær fylghir egh lytis bot.

Nu all afhug, þön sum mæþ uilia gæræs, þön æru all

fiuratighi märka sak. Nu fylghir egh lytis bot uæþær- 20

tiughu sare, utan maþær uarþær gældær. §. 1. Nu uill

man fullsære uita sæt ok bot uiþær malsæghandan, han

a uita mæþ þrænne fiughurtan manna eþum; uill han

kunungx ræt ælla hæræzs sættan uita, þa a huaru rættin

uita sættan mæþ fiughurtan manna eþe. 25

3. Öfvers, stämde och

anklagade

6—8. I st. L böte i

textkodex har en annan hds. botte,

hvilket här antages vid

öfversättningen. Mellan han och ena

bör böta eller gialda inskjutas

(Schlyter sid. 71 not. 70). Då

blir öfvers, då var det först

så, att botte gärningsmannen fyra

marker och eftergaf målsägaren

fyra, så skulle den förre [böta

1. betala] en mark till konungen

och en annan mark till häradet.

10. fullan ræt gæra o:

utbetala fulla böter.

12. Ang. uttrycket sökia sik

se ofvan sid. 5a.

17. Afhug n. Af huggning,

lems afhuggning, stympning.

21. Öfvers, utom [i det fall

att] en man86 Uapa mal VIII.

VIII. Vm æn annar fa sar ok annar drap, ælla man

sökir annan firi drap ok sar.

Nu aghas tue mæn uiþær ok far annar sar ok annar

drap, þa lægxs af sar firi drapi, ok sua lægxs af skena

5 firi sari ok bloþuiti firi skenu. §. 1. Nu æn man sökir

annan firi drap ælla firi sar ælla firi huat, sum han sökir

han, þa skulu i allum uitnum boande mæn uara ok egh

löska mæn ælla leghu drængia. §. 2. Nu sökir man annan

firi sar ok han sighær sik osakan firi uara, þa skal han

io amote suæria uista uitne mæþ siax mannum a sama dagh,

sum in suors sakin til hans a fæmtinne. Siþan skulu þer

suæria tolf manna eþ æpti huart uitnit, þæt ær huar þerra

þrænne tylftær, ok sua suæria, at hini, sum förra suoru, þe

suoru baþe sant ok lagh. Nu orkar annar þerra egh tylf-

iö tar eþum, þa falzs fætillös byrþe. Þer sum för suoru i þöm

uitnumin, sum falzs firi, þe skulu fasta ok böta

malsæ-ghanda ok kununge ok hæraþe ok biskupe. Nu æn þer

suæria baþe tylfta eþa, þa uiti hæræzs næmd, huat þær ær

sant um. Nu gangær han uidþ, at han uar nær, þa han

20 sarghaþær uar, ok egh þæs uiliande, at han uarþ huggin,

þa skal han a fæmtinne þrætylftan eþ föra, sua sum för

uar skilt, ok hin a fylla tylfta eþa, sum saght uar. Nu

æn þæn, sum sarit kænnis, uill egh möte suæria, huatske

þa han sökir han. ælla a fæmtinne, þa skal hin egh tylftar

25 eþa æpti sin uitni suæria.

IX. Um at egh ma döþan uitna firi drap ælla sar

ælla andra akomu.

Nu dræpær man annan, huggær ælla gör andra akomu;

dör hin, sum gærþina giorþe, för æn han uarþær uitnaþær,

4. Öfvers, då bortlägges

såret för dråpet, d. v. s. lämnas

utan afseende, så att därför ej

botes, då drap å andra sidan

skett,

14, 15. Värslämning, se sid.

59b.

15, 16. Öfvers. De som

svuro i den föred, hvilken ej

blef bekräftad [genom [-tolfman-naed]-] {+tolfman-

naed]+}

20. Ang. þæs se sid. 30b.

26. uitna o: framföra vittnen

emot, medels vittnen öfverbevisa.Uaf>a mal IX. 87

þa ma egh döþan uitna; þa skal arwm hans stæmna, þer

skulu antuiggia dylia, sum skilt ær, ælla böta, sum skilt ær.

X. Vm æn bonde sargha husfru sina fullum samm ælla

sla skenu; þa bötær skulu omynd fylghia.

Nu sarghar bonde husfru sina fullum samm, þa böte, 5

sum skilt ær. Nu slar han hana skenu, ok uarþær lyt af,

þæt skal hænna gipta maþær ut sökia ok bondin ut böta.

Þa bot skal gipta mannin in taka ok til omynd læggia;

taki þæn þa bot, sum omynd takær. Nu raþær han hænne,

ok far egh fulsære ælla skenu ok uarþær egh lyt, þa uari io

ogilt.

XL Um æn maþær læggær annan mæþ kniui, han öki

sak sina at fiuratighi markum; ok huru þa skiptas.

Nu huggær man annan fullum sarum i kunungx friþi,

þæt ær þa kunungær i landi ær, sua at för komu buþ i 15

land firi han, þa ökis sak þæs, ær hiog, at fiuratighi markum.

Fiuratighi markær kunungxs ensak, ok fiuratighi markær

skiptis i þry: kununge ok hæræþe ok malsæghanda. §. 1. Nu

sarghar man annan mæþ kniui fullum sarum, þa ökis sak hans til

fiuratighi märka, ok fiuratighi markær kunungx ensak, 20

ok fiuratighi markær skiptas i þry: kununge ok hæræþe

ok malsæghanda. Nu sæghær kunungx soknare knifs lagh

uara, ok bondin sighær egh ok gangær þo uiþ sarinu, ku-

4. Öfvers, de böterna (d.

v. s. de böter, som därför

betalas) skola medfölja

giftoman-nagåfvan, d. ä. läggas till den

och åtfölja densamma enligt hvad

i denna flock stadgas.

7. Öfvers, böterna för denna

gärning skall giftomannen utsöka

12, 13. ökia sak sina (ack.) 1.

sinni (dat.) at 1. mæþ fiuratighi

markum 1. til fiuratighi märka o:

öka sina böter med fyratio mar-

ker. I intet fall till fyratio

marker, ty enligt fl. 6 utgjorde

redan böterna för själfva brottet

fyratio marker och af

sammanhanget framgår, att här är fråga

om två bötesbelopp, hvartdera

om fyratio marker. Öki kan

vara pres. konj., men är

sannolikt pres. ind. ökir med

apoko-peradt r, jfr DrB 15: 1.

13. fa är här pron. (þar,þær),

åsyftande markum, ej adverb.88 LTapa mal XI.

nungx soknarin stæmnir ok sökir æptir, þa uæri sik mæþ

þrænne tylftum ælla böte fiuratighi markær. Dyl han sarit

ok malsæghandin giuær hanum uitzs orþ, þa dyli mæþ tolf

manna eþe. Gitær han eþ gangit, þa uari saklös firi knifs

5 laghit. Nu æn han gitær egh eþ gangit firi malsæghandan

ok hafþe þo sarghat han ok egh mæþ kniui, þa uæri sik

mæþ þrænne tolf manna eþum firi knifs laghit. Uill egh

kunungx soknarin sökia a han, þa skal hæræþs næmd uita,

huat þær ær sant um. Nu uarþær knifs lagh mæþ uaþa

io giort, þa dyli han, sum þæt giorþe, at þæt uar mæþ uaþa

ok egh mæþ uilia. Gitær han eþ gangit, uari saklös firi

knifs laghit; gitær han egh, þa böte, sum skilt ær, ælla dyli,

sum skilt ær.

XII. Vm kunungx man, biskups, hærtugha, hærra uarþa

15 hugne fullum sarum ok um þerra þukka.

Nu uarþær kunungxs man huggin fullum sarum, þa a

kunungær þukka taka fiuratighi markær, ok þæn, sum sarit

fik, han a sarabötrina, sum för uar saght; æ huas man, sum

han ær, þukka a taka. §. 1. Nu uarþær biskups man hug-

20 gin fullum sarum, þa a biskupær niu markær firi þukka

taka. §. 2. Nu uarþær huggin hærtugha man fullum

sa-. rum, þa ær hærtughans þukke niu markær. §. 1. Nu

uarþær huggin þæs hærra man, sum hauær stallara ok stekara

ok fiuratighi sæssa a sialfs sins kust, þa ær hans þukke

25 siax markær. §. 4. Nu æn kunungxs man ælla hærtugha

5. Öfvers, om han icke

kan gå ed emot målsägaren

10. Öfvers, då bestride med

ed lian, som knifstynget gjorde,

[att det skedde med afsikt och

såge,] att det skedde med våda.

14, 15. Alla dessa genitiver

måste tänkas förenade genom

underförstådt ælla och subjektet

man borde hafva sitt predikat

i singularis. Emellertid

användes pluralis, antagligen emedan

de mellanliggande genitiverna

konfunderat skrifvaren.

18, 19. Konstr. æ liuas

man, sum han ær. [han] a pukka

[at] taka\ huars 1. huas är gen.

af huar 1. hua.

25. æn kunungxs man

[uarþær hug gin]Uapa mal XII. 89

ælla biskups ælla þæs hærra man, sum þukka a taka, far

han minne akomu æn fullsære, þa fylghia þær egh þukka

bötær.

XIII. Um æn man gangær at andrum a akær ælla

æng hans um höst ælla uar; þæt æ tuægilt. 5

Nu gangær man at andrum þæs uiliande, at han uill

han skaþa ælla hans hion, gangær a hans akær um uar

ælla a hans akær ok æng um höst, huggær ælla sla

bloþuiti ælla skenu han ælla hans hion, þa ær alt þæt tuægilt,

sum han gær, ok alt þæt, sum han sialuær fa, þæt ær ugilt. io

Nu æn nakuar skialnaþær kombær braþlika þerra mællum

a akre ælla æng um byrghþa tima, þa böte, sum för uar

skilt, ok huars þerra akoma synis, ok ængte firi friþbrutit.

§. 1. Nu æn man far af enum manne sændær flere sar ok

dör egh af, þa gialdin þön egh mera all æn et fullsære. 15

§. 2. Nu kumbær skialnaþær manna mællum ok fa baþe

iamna akomu, þa iamkin baþe samm sinum ok botin baþe

kununge ok hæræþe.

XIIII. Vm æn kona uarþær sua slaghin, at hon föþe

döt barn; han öki sak sina at fiuratighi markum. 20

Nu æ huat inlændingær ælla utlændingær, kona ælla

man ælla ughurmaghi uarþær sarghaþær fullum samm,

1. taka, [ok] far . . .

4. gangær at andrum näml.

i fientlig afsikt, jfr Eþs. 27.

9. bloþuiti (m-stam) och skenu

(cw-stam) kunna vara dativer

eller ackusativer, men hvilketdera

de äro här låter sig icke

afgöras, enär vb. hugga och sla kunna

konstrueras med båda, jfr t. ex.

s. 87 r. 14 och s. 97 r. 4.

12. ByrgJiþa(r) limi m.

Bärgningstid, af byrgliþ f. arbete med

hö- eller sädesbärgning, synonym

byrgsl och byrgsla, jfr vb. byrghia

och bærghia: 1) inbärga hö eller

sad, 2) af bärga (æng sinne, akri

sinum), 3) bärga, rädda, 4) hjälpa.

13. Syna vb. tr. Bese, visa,

syna, ren1, synas: 1) synas = visa

sig, 2) synas = tyckas (här).

Öfvers, och [som] hvarderas

åkomma tyckes [vara värd]

15. gialdin o: gälle, köste i

böter.

16, 17. Öfvers, få båda

lika svår åkomma, så kvitte båda

sina sår

20. Öfvers, gärningsmannen

ökar sina böter med fyratio

marker.90

TTapa mal XIIII.

þæn sum þæt giorþe, þa böte sum för uar saght, utan kona

uarþær huggin, sua at hon föþe döt barn: þa þæn, sum þæt

gör, han öke sak sina at fiuratighi markum; þöm skal taka

kunungær ok hæræþe ok malsæghande. §. 1. Nu æn kona

5 kan uarþa barþ ælla sar ælla ok annur lund kan gæras

til hænna, þæt a hænna gipta maþær sökia, ok alt þæt.

sum þær bötis firi, þa höre hænne halft til ok halft hænna

gipta manne, sum hana sökir; utan han uarþe ræntær gipta

mala, þa bötær höiïn gipta manninum til, ælla hon kunne

io firi liggia sik, ælla han kunne taka uingæua firi hana.

XV. Um æn kona huggær man fullum sarum ælla

ughurmaghi, ok um lytis bötær.

Nu æn kona huggær man fullum sarum, þa böte hænna

mals man þrea markær, ena mark kununge, andra hæræþe,

f), sökia o: åtala.

8. sum hana sökir o: som

utför hennes talan.

8. Gïpta(r] mal n. Kvinnas

bortgiftande, egentl, det tal, som

vid förrättande af gipt hölls af

giftomannen; rœna man gipta

mala (gen. plur.) säges om präst,

som viger kvinna (och troligen

äfven om den, som förrättar gipt]

utan giftomaimens tillstånd, se

GB 6.

10. Firi liggia (jfr firi hugga

sid. 57a) egentl, genom liggande

förlora, förnedra sig genom

lägersmål.

10. Uingæf f. Vängåfva, som

enl. VGl. vid trolofning af

fästemannen utlofvades och vid

äktenskapets fullbordan gafs åt

kvinnans giftoman, men enl. ÖGl.

vid trolofning af fästemannen

eller hans far gafs åt kvinnans

giftoman och andra släktingar.

Mot denna af Schlyter gjorda

åtskillnad mellan stadgandena

härom i VGL och ÖGL strider

dock GB 10: 2, enligt hvilken

giftomannen icke hade vunnit

sin uingæf, förrän de nygifta

kommit a en bulstær ok undir

ena Uöïu d. ä. vid äktenskapets

fullbordan och således i

öfverensstämmelse med VGl. Om

uingæf se vidare Amira: Altschw.

Obir. s. 522 ff. (i not. 6 å sid.

522 påpekas öfverensstämmelsen

mellan de nyssnämda båda

lagarna och å sid. 524 det med

Schlyters likartade förbiseende,

hvartill Weinhold gjort sig

skyldig). — Öfvers, eller [om] han

mottagit vängåfvor för henne

(d. ä. för hennes skull enl. Ordb.

art. firi 13 s. 161 a). Stället

är dunkelt och belyses af

Schlyter hvarken i Gloss. eller i Ordb.

Kanske därmed menas: om

äktenskapet gått i fullbordan och

giftomannen genom mottagande

af uingæf afstått åt hennes man

målsmanskapet för henne och

därmed rättigheten att få de

böter, som skulle för hennes

misshandling erläggas.

11, 12. Kons t r. Um ænUapa mal XV. 91

þriþiu malsæghanda, af hænna gozs. §. 1. Nu skal egh

kona firi knifs lagh ælla friþ brut, æn þæt gærs, þa

kunun-gur ær i landinu, fiuratighi markær böta ok egh hærrum

þukka böta, æn hun þerra man sargha. §. 2. Nu ma egh

kununa uitna firi sarit, hænna malsmanne skal stæmna. 5

Orkar han at dylia firi hana mæþ tolf manna eþe, þa uari

saklös; orkar han egh eþe, þa böte, sum saght ær; æ huat

hon gær fullsære mæþ uaþa ælla mæþ uilia, þa skal þæt

uara þrea markær. Warþær þæn lyttær, sum sarit fik, þa

skal malsæghanda ræt lyti mæþ halwu böta. §. 3. Nu æn io

ughurmaghi sarghar man fullum samm, þa skal þæt sua

böta, sum nu ær skilt, æn kona hafþe giort, utan alla þrea

markær, þöm skal malsæghandin haua, ok þær a i huarte

karl ælla kunungær; nu uarþær han lyttær af, þa skal lyte

mæþ haluu böta. Nu sæghær hin, sum sarit fik, han ma- 15

ghanda man uara ok hans malsman sighær egh, þa a mals

mannin uitzs orþ at uita mæþ eþe fiughurtan manna, at

han uar innan fæmtan ära. Nu æn han kære til hans,

siþan han ær maghanda man, ok gærþin uar gör, för æn han

warþ maghanda man, þa skal han ut luka ughurmagha 20

botina ok uita mæþ fiughurtan manna eþe, at han uar

ughurmaghi þa, sum han þa gærþ giorþe. Ok þær hörir egh uaþa

eþær til, æn þo at þæt se mæþ uaþa giort, þy at all

ughurmagha gærning taks til uaþa, ok han bötir egh mera firi

"kona (Bila ughurmaghi huggær

man fullum samm

5. firi sarit, [utan] hænna

inalsmanne

10. Malsœghanäa rœttœr m.

böter, som tillfalla målsägaren;

halucer adj. half, ntr. abs. halft:

hälften; böta: böta, ersätta, i

synnerhet försona sitt brott med

böter, således öfvers, då skall

han försona lytet medels halfva

bötesbeloppet, hvilket tillfaller

målsägaren.—-Hela bötesbeloppet

för tillfogadt lyte var lika stort

som såraböternas belopp (enl. §

4 här nedan), och då dessa i

detta fall voro tre marker, skulle

således för lytet botas dessutom

en och en half mark åt

måls-ägaren. Men enligt stadgandet

i § 4 får målsägaren blott en

mark.

12, 13. Fri öfvers,

undantagandes att alla de tre marker,

[som han skall erlägga i böter,]

tillfalla målsägaren allena.

18. Öfvers, att han ännu

ej var 15 år gammal.

24. taks til uaþa o: antages

vara gjord med våda.92 Uapa mal XV.

uilia æn firi uaþa, æ huat hældær þæt ær firi bloþuiti ælla

firi skenu. §. 4. Nu æ huat þæt ær maþær ælla kona,

ughurmaghi ælla annöþughær nakuara akomu fa gæra,

antuiggia mæþ uaþa ælla uilia, þe sum minne ær æn fiæ-

5 þærtiugh, þa skal æ lyte mæþ haluu böta. Þæt ær sua

undistandande, at lytis bötær æru sua mykla sum sialfs

hans botin, ok i lytis bot a huarte karl ælla kunungær.

Nu æn han uarþær lyttær i änlite, sua at huarte hyil

hat-tær ælla huua, ælla ok bristær armbær ælla ben, sua at

io lyt uarþær af, ælla ok sua at hand ælla fötær krumpna

af ælla flngær, þa skal lytis bot nat ok iamlanga inne

standa. Uarþær hanum bætra innan nat ok iamlanga, sua

at han uarþær egh lyttær, þa skal han egh lytis bötær

taka, ok þa nat ok iamlange ær ute, þa stæmne æpte lytis

15 bot ok ække förra.

XVI. Vm æn man huggær, kona ælla ughurmaghi, þræl

annars, ælla þræll sargha frælsan man.

Nu huggær man ælla kona ælla ughurmaghi þræl

annars fullum sarum, huat þæt ær hældær mæþ uilia ælla

20 uaþa, þa böte firi siax öra ok leghe hanum lækir ok

3. Öfvers, [som] råkar göra

(1. tillfoga) någon åkomma,

4. fe 1. pä är ack. sing.

femin. af sit.

6, 7. Sialf bot f. målsägarens

andel af böter; öfvers, böterna

för lyte äro lika stora som

målsägarens andel af [sårajböterna.

Således l mark = en tredjedel af

dessa, ty häradet och konungen

skulle af dem få hvar sin tredjedel.

8. Ariliti (med biform ænliti),

äfven andlit = isl., got.

anda-vleizn, alla ntr. (got. vleitan, isi.

lita o: se) Anlete.

10. Lyt, lytt (ntr. af lyt ær,

lytt ær) åsyftar väl armbær ælla

ben, i hvilket fall dock lyt skulle

hänföra sig till en enskild lem,

icke till personen, som har lyte

på en lem. Eller står lyt i st.

f. lytær ? Men enligt Söderwall:

Hufvudepokerna s. 19

förekommer icke under denna

språkperiod utelämnande af ändelsen -r

i nom. sing. m. af den starka

adjektivböjningen, ehuru detta

redan under den närmast

följande är vanligt. Adj. lytær 1.

lytt ær är egentl, pret. part. af

lyta göra lytt, jfr isl. Ijoir ful.

16. K ön s t r. æn man, kona

ælla ughurmaghi huggær . . .

20. Læ"kir (med radikalt r),

gen. lækirs, ack. lækir, eller

ock læki, gen. lækis, ack. lcekiUa|>a mal XVI.

93

halde uppe daxuærkum ok föþe þrælin, mæþan han sar

liggær; warþær han lyttær af, þa haui han þæn lytta ok

fa bondanum olyttan firi. I saramalum æru þer baþir

iam-gildi, þræll ok fostre. §. 1. Nu sarghar þræll frælsan man,

skiuuær ælla skiutær, slar bloþuiti ælla skenu, ælla riuær 5

frælsan man, han hauær firi huggit sik ok sinu gildi. Ær

þæt fostre, þa böte þæn, sum fostran a, þöm, sum sarghaþær

uar, åtta markær, þær aghi i huarte karl ælla kunungur,

ok sua ok, æn þæt mæþ uaþa giort uar. Uarþa þe sarghaþe,

þræll ælla fostre, þa þæn, sum sarghaþe, böte sua firi uaþa io

sum firi uilia. Sua ok huat sum gærs til annöþughxs, þa

bötis sua firi uaþa sum firi uilia. §. 2, Nu hamblar man

þræl annars manzs, huggær af hand ælla fot mæþ uilia,

gialde atær fullum giældum ælla annan firi ok mæþ þrea

markær; þæt ær bondans þukke, aghe i huarte karl ælla 15

kunungær.

XVII. Um æn man huggær at manne ok uarþær

annar firi, ok huru þær skal uaþa eþ ganga.

Nu huggær man at andrum ok uarþær annar firi, þæt

ær þriggia märka sak, æn þæt ær fullsære ok taka baþe 20

til uaþa. Egh ma flere hug til uaþa taka æn et, ok þæt

taks egh til uaþa, utan baþe uilin, þæn, ær til hiog, ok hin,

(jfr isl. lœknir, gen. lœknis) m.

Läkare. Också i cod. Bildst.

fins två gånger ack. lœkir

(Söderwalls Ordbok).

1. Uppe halda, vb. tr. ined

dat. 1. ack., kan ha tvänne

hvarandra nästan motsatta

betydelser näml. a) = uphalda förhålla,

undanhålla ngn ngt, och b)

underhålla, bekosta, upprätthålla

(här).

6. D. v. s. han kan saklöst

dräpas.

lä. Hambla vb. tr. Stympa,

egentl, genom knäsenornas af-

skärande, isl. hamla, fht. hamalon,

ägs. hanielan; i fht. fins äfven

adj. ham och hamal: stympad.

Ihre (Gloss. Sviog.) åberopar ett

fornsv. uttryck i kncem ok

ha-mulboghom: i knän och knäveck

samt tror bet. knäveck ligga

till grund för talesättet i ham

(nu hamn) och häl, hvilket

Rydqvist (Sv. Spr. L. IV s. 311 not.

2) visserligen anser icke

omöjligt, ,,men ingenting hindrar

häller ham att vara det vanliga

hamber (isl. hamr), nu hamn

(skugga, vålnad)".94 Uapa mal XVII.

sum sarit fik. Baþe aghu þe suæria, sum för uar skilt. Gita

þer uaþa eþin gangit, þa uarin saklöse firi kununge ok

hæræþe, huat þæt ær höghre sak ælla læghre. §. 1. Nu

uill man uaþa eþ fæsta, þa skal han fæsta han innan nat

5 ok iamlanga; gör han egh sua, þa hete fallin. Nu fællis

uaþa eþær ælla gangær atær firi olagh, han faldær kununge

til feia ok allum mannum, ok malsæghande lite at

fæst-ningh sinne. Nu skal uaþa eþær sialfsuiliandis fæstas;

stæmni hin æfte, sum akomuna fik, þa ma egh uaþa eþ

io siþan ganga.

XVIII. Vm afhug þön i uaþa gæras, ælla man stingær

ut ögha a andrum mæþ uaþa.

Nu hugxs minste fingær af mæþ uaþa, þa böte firi

fin-gær öre ok annan firi lyti ok halfmark firi lækis gæf.

15 Nu uarþa all fiughur fingær af huggin mæþ uaþa, þæt

æru tolf öra firi sar ok tolf firi lyti ok half mark at lækis

gæf. Varþær þumul fingær af huggin mæþ uaþa, þæt æru

tolf öra, þy at han ær half hand, ok tolf öra firi lyti ok

half mark firi lækis gæf. Warþær all hand af huggin mæþ

20 uaþa, þæt æru þrea markær ok þrea markær firi lyti ok

half mark firi lækis gæf. Firi all uaþa uærk þa skal sua

böta firi lyti sum firi sar. §.1. Nu stingær man ögha ut

a andrum mæþ uaþa, þæt æru þreia markær ok firi lyti

ok lækir sua, sum för uar skilt. Huggær man næsa ælla

25 örun af andrum mæþ uaþa, þæt æru þrea markær ok sua

1. för, Haml. i fl. 1.

5—7. Förkl. Då vådaeden

är förfallen därigenom, att den

ej blifvit gången eller är

upp-liäfven, skola böter erläggas till

konungen och häradet för

uppsåtlig gärning (Ordb.).

7. Öfvers, och målsägaren

nöje sig med det löfte (om

vå-daed och vådaböter), som han

mottagit, d. v. s. fastän vådaeden

fälles eller återgår, kan han lik-

väl för sin del icke fordra mer

än vådabot, eftersom han engång

antagit det tillbudet. — Ang.

lita se sid. 9b.

13. Fingær är här inaskul.,

men två rader lägre ned i plur.

neutr., såsom synes af attributen;

annars förekommer det ock i

sing. som neutr., så alltid i kon.

Gustaf l:s bibel. Nu är ordet

i Götaland m., i Svealand och

Finland ntr. i sing., maskul. i plur.Uapa mal XVIII.

95

um lyti ok læki, sum för uar skilt. Huggær man tæ af

andrum mæþ uaþa, böte sua firi tæ sum firi fingær.

Huggær af fot mæþ uaþa, böte sua firi fot, sum skilt æ firi

hand. §. 2. Nu firi allan uaþa þa taki alt sarþuli ok aghi

i huarte karl ælla kunungær. 5

XIX. Um æn man slar annan mæþ hornum ælla hiæltum.

ok lösis ben ur skænu.

Nu slar man annan mæþ hornum ælla hiæltum,

stan-gum ælla stafrum: bristær huþ ælla huld, þæt ær full skena,

þæt æru siax markær; taki sarþuli fiura markær ok mark io

kunungær ok mark hæræþe. Nu lösis ben ur skenu, fylghir

öris bot; lösas ur siax, þa fylghia siax öra; lösis ur þæt

siunda ok skælla all i skalu, þa ær skena fiæþærtiugh.

XX. Vm æn man slar annan til blozs, ok huru höght

han ma uitna sik, ok firi rætlösu. io

Nu slar man annan til bloþs, þa ær þæt þriggia märka

sak; taki ena mark kunungær ok ena þæn sik sökir, ok

1. tce(r) plur. af ta f. tå.

4. Sarþuli 1. sarþoli (af vb.

þula 1. þola tåla) m. Den som

blifvit sårad, egentl, den som

tålt eller lidit sår.

6. Horn n. 1) Horn. 2)

Dryckeshorn (här).

6. Hiœlt n. Svärdsknapp, isl.

hjalt plur hjolt, egentl,

pärer-stången mellan svärdets handtag

(isl. meðalkafli) och klinga, men

äfven knappen, hvarmed fästet

öfverst slutar. Den förra

kallades i isl. fremra hjalt, den

senare ef ra 1. eptra hjalt. Det

ägs. och eng. hut svärdfäste är

lånadt från nord. språk.

13. Skælla (af skal 1. skall

n. starkt ljud) vb. intr. Klinga,

skallra, skramla; skal f. skål

(ordet är en o-stam, således dat.

skalu). Uttrycket skælla i s"kalu

innebär, att alla benen äro så

stora, att de klinga, då man

kastar dem i en skål. I Gotl.

L. talas i samma mening äfven

om ,,en half skål", hvaraf synes

att skålen skulle vara af en

viss bestämd storlek.

14, 15. Uitna sik o: bevisa

sin sak (af uitna bevisa eg. med

vittnen), öfvers, huru höga

böter han genom bevisning [af

blodvitet] kan göra anspråk på.

15. Eœtlösa f. 1) Orätt,

laglöshet. 2) Tredska att fullgöra96

Uaþa mal XX.

mark alii mæn. Nu hauær han uitzsorþ, sum sik sökir; þa

hauær han uald, huat þæt ær hældær siax markær ælla

þreia markær. Þa skal han stæmna þry mal þing ok fiarþa

Lionga þing; a Lionga þinge skal han mæþ uitnum sinum

5 a han ganga: þæt uita þe tue, at han fik af hanum þa

skenu mæþ uilia ok ureþs hændi, þæt uita andre tue, at

þæt uar miætit til sua mykils, sum nu sökis, huat þæt ær

hældær siax markær ælla þrea markær, þæt þriþiu tue uita,

at þæt uar laghlika þing stæmt. Nu sighær han sik egh

io sannan þær at uara, þa skal han amote suæria mæþ eþe

fiughurtan manna, at han ær egh þær sandær at, ælla han

uar egh þær uær, þa han akomu fik. Siþan skal hin, sum

uitnaþe, suæria fiughurtan manna eþ a fæmtinne, at hini

siax suoru baþe sant ok lagh. Orkar han egh eþinum, þa

15 æru hinne falne, sum suoru i uitnumin. Suæria þe baþe, þa

uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um. Nu æn han suær

egh amote hanum, þa skal han egh fiughurtan manna eþ

æpte sin uitne ganga, þa a han a Lionga þinge böta. sum

för uar skilt. §. 1. Nu skill þem a um bötrina, þa aghu

20 hans miætanzs mæn uitzs orþ, þæs sum ut skal luka, sum

för uar saght,.ok þæn, sum bötir, han a buþs eþa lata æpte

botinne ganga, sua sum framleþis skils i þöm malum, sum

til Lionga þingxs höra. Nu gær han egh ræt firi sik, þa skal

fæmt af Lionga þinge til hans næmna. Nu uill han ræt firi

25 gik gæra a fæmtinne, þa ær þæn egh fallin a fæmtinne

det man är en annan skyldig

d. v. s. (här) tredska at ræt firi

sik gæra: utbetala ådömda böter.

2. uald n. 1) Våld. 2) Makt,

rättighet (att göra ngt). Öfvers,

han har [samma] rättighet, ehvad

det är ...

o. a lian ganga o: uppträda

emot honom

7. my"kils gen. af mykit adj.

ntr. abs.

9. Þingstæmna vb. tr.

Instämma till ting; subst. l)

stämning till ting, 2) sammankomst

å tinget; däraf sms. þingstæm-

numan o: man, som värkställer

stämning.

12, 13. Öfvers. Sedan skall

den, hvars vittnen svuro, svärja

15. D. v. s. de sex

vittnenas ed är ogill, om den ej

bekräftas genom fjorton mäns ed.

21. Buþs eþær m. Ed

därom, att ed i hufvudsaken eller

ock böter blifvit vederparten

lagligen erbjudna.

25. þa ær þæn egh fallin

\siim] a fæmtinne . . ., d. v. s.

han skall ej böta för

underlåtandet att ræt firi sik gæra.Uapa mal XX. 97

gör ræt; nu uill han egh ræt gæra, þa ær ute hwuzs sakin

ok tolf markær firi þing ok fæmtir.

XXI. Um æn man sla sundær arm ælla ben a andrum,

ælla man slar annan fulla skenu, þa kunungær ær

i landinu, ælla bloþuiti. 5

Nu slar man arm ælla ben sundær a andrum, sua at

lösas baþi ænda, þæt ær full skena, þa böte, sua sum firi

skenu ær skilt. §. 1. Nu slar man annan fulla skenu, þa

kunungær ær i landinu, þa ökir han sina sak at fiuratighi

markum, sum för uar saght. Nu æn han sla bloþuiti, þa io

kunungær ær i lande, þa brytær han egh kunungx friþ,

utan han gæri þæt i kunungx garþe.

XXII. Vm æn kona slar man fulla skenu, skiutær ælla

skiuuær, slar kinpust ælla gör bloþuiti.

Nu sla kona man fulla skenu, böte firi þreia markær; 15

ælla sla kinpust, skiutær ælla gær bloþuiti, böte hænna

malsman þæt sama ælla dyli mæþ tolf manna eþe. Egh ma

kunu uitna firi akomu.

XXIII. Um æn man slar annan mæþ stäng, ælla þræll

fa skenu, ok fostre ælla man gör skenu mæþ uaþa. 20

Nu. slar man annan mæþ stäng ælla stafre, bristær

huld innan ok haldær huþ utan, þæt kalla suarta slagh;

1. þa ær ute huvuþs sakin

= sakin dömis ut 1. faldær in a

han o: han är fäld åt saken;

jfr ock Skåne L:s uttryck vara

fallin til liovutssakenna o: dömas

skyldig till saken.

2. ok [böte] tolf markær

14. Kinpustœr m. Kindpust,

örfil (sms. af kind pl. kindar,

-er 1. -i"r, isl. kind pl. kinnr, och

piistœr: slag med handen, isl.

püstr, hvilket i motsats till fsv.

ordet har radikalt r). „1

lagarna träifas kin- uti

sammansättning" Rydqvist II s. 155.

22. Suarta slagh n. 1) i VGl.

hugg 1. slag, som hvarken

medför blånad eller blodvite, så ock

i den norska Gulatingslagen; 2)

i ÖGl. slag, som medför blånad,

men ej blodvite. Schlyters

förklaring af ordets betydelse („11-

798

Uaþa mal XXIII.

þa a þæn uiz orþ, sum firi ær staddær ok til hiog, giua

eþ tolf manna ælla böte þrea markær. Þa æn han uarþær

sua barþær, at han gangær krumpin i lifdaghum sinum,

þa böte þæn, sum þæt giorþe, fiuratighi markær. §. 1. Nu

5 far þræll ælla fostre skenu ælla uarþær barþær, böte tua

öra þæn, sum barþe, ok fulle atær daxuærkin ok lati lækia

han. Warþær han lyttær af, þa haui han þæn lytta ok fa

bondanum olyttan firi, huat þæt ær hældær mæþ uilia giort

ælla mæþ uaþa. §. 2. Nu gær man fulla skenu mæþ uaþa,

io þæt æru öra tolf ok uaþa eþær, at þæt uar mæþ uaþa ok

egh mæþ uilia. Uarþær han lyttær af, þa skal lyti mæþ

haluu böta.

XXIIII. Vm suarta slagh ok ughurmagha, æn han gær

skenu i uaþa.

15 Nu gær man bloþuiti ælla sla man suarta slagh i uaþa,

þæt æru siax öra ok uaþa eþær; uarþær lyttær af, þa skal

lyti mæþ halw böta. §. 1. Nu gær ughurmaghi skenu mæþ

uaþa, þæt æru öra siax, egh uaþa eþær ok egh kunungx

sak. §. 2. Nu firi allan uaþa, þa taki alt sarþuli, ok

20 aghi i huarte karl ælla kunungær.

kasom ett mörkt eller osynligt

sår, hvars värklighet icke kan

styrkas") är mindre sannolik än

Läfflers (Arkiv VI s. 270), som

erinrar om att svart i svenska

dialekter i vissa

sammansättningar betyder saknande, t. ex.

mjölksvart: ej mjölkande (om ko),

hushållet är mjölksvart d. ä.

saknar mjölk, samt framhåller,

att det enligt

Ijudskridningsla-garna mot svart svarande lat.

surdus har likartad negerande

betydelse i uttryck sådana som

surda telhis: ofruktbart land,

herbœ surdce: växter, som ge

ringa afkastning, surda vota:

fåfänga önskningar. Suarta slagh

således ett slag, som lämnar inga

märken.

1. Här underförstås sokninne 7

såsom synes af ett parallelställe

(KB 13: 1), således: den som är

föremålet för anklagelsen L

rättegången, d. v. s. svaranden.

6. fulle atær daxuærkin o:

ersatte dagsvärkena till fullo.

8. firi o: i [den lyttes] ställe.

27. mceþ haluu, dat. af halft

sid. 91a.Uapa mal XXV. 99

XXV. Um æn man fa sar af fæ manzs ælla fræls

man akomu af annars handuærkum.

Nu fa man sar af fæ manzs, huat þæt ær hældær

hæ-stær ælla hundær ælla huat fæ, sum þæt ær, þa böte firi

siax öra; warþær han lyttær af, þa skal sua lyte böta sum 5

sar. Nu uill han dylia, at hans fæ hauær egh þæt giort,

þa hauær hin uitzs orþ, sum sik uill sökia, mæþ tuem

mannum uita, at hans fæ hauær þæt giort. §. 1. Nu far fræls

man akomu af annars manzs handuærkum, þa böte þæn,

sum uærkin a, siax öra; warþær lyttær af, þa skal lyte io

mæþ haluu böta. §. 2. Nu far annöþughær akomu af feia

garþe ælla af uærkum þæs manzs han a egh, þa böte þæn

uærkin a, þem, sum þrælin a, tua öra; warþær lyttær af,

böte andra tua öra lytis bötær.

XXVI. Vm æn man dyli firi akomu, dyli firi mals- 15

æghandanum ok egh firi soknaranum.

Nu dyli man firi akomu, firi siax märka sak ælla mera,

þa skal han þæn eþ ganga firi malsæghandanum ok egh

firi soknaranum. Vill man þriggia märka skenu bötta uita,

þa uiti mæþ fiughurtan manna eþe firi malsæghandanum. 20

Nu æn þæt ær sæt ok bot, þa ma hin egh uitna a möte;

suær han amote, þa gör han ulagh, þa skal hæræzs næmd

uita, huat þær ær sant um.

XXVII. Um forsat ok atlöp, ælla man brytær

man-hælghþ a andrum, ælla man slar annan kinpust. 25

Nu gör man forsæte andrum, þæt ær tolf manna eþær,

at han giorþe hanum egh forsæte, ælla böte þrea markær.

7. sik sökia, se sid. 5a.

11, 12. Feia garþcer, fœa

garþær 1. fœgarfiœr m. Fägård,

ladugård (här genom metonymi

= af fæ mans).

12, "han a egh d. ä. sum

egh a han (ack.)

15. dyli firi akomu o:

bestrider att han tillfogat åkomma.

24. Forsat n. eller forsæte

n. (af sitia firi aþrum jfr Eþs.

3): Försåt; atlöp n. anfall på

det sättet, att man löper 1.

rusar på en annan.100

Uapa mal XXVII.

Nu gær man atlöp andrum, synis a uaknum ælla a klæþum

hans ok egh a sialuum hanum, þær kombær han laghum

firi, þæt ær eþær tolf manna, sua at han giorþe hanum

ængte atlöp, ælla böte þrea markær. §. l. Nu all þön man-

5 hælgþa mal, sum man gær til ughurmagha ælla til kunu,

þön æru sua gild, sum þæt uare giort til maghanda manzs

ok egh gildare. §. 2. Nu æn man slar annan kinpust,

skiutær ælla skiuuær ælla riuær klæþe hans, sua at hans man

hælghþ skarþas, þa dyli mæþ tolf manna eþe ælla böte

io þre markær.

XXVIII. Vm all manhælghþa mal, þa skal malsæghanda

först ræt göra, ok soknare sighær uara lönlika bot.

Nu firi all manhælghþa mal, þa skal malsæghandi först

sak giua, ok egh soknarin. Nu bötir han uiþær malsæ-

15 ghandan lönlika, þa kære soknarin til hans; þa skal han

dylia mæþ tolf manna eþe, at han hauær egh bot uiþær

malsæghandan, ælla böte sum skils.

XXIX. Um æn maþær uarþær stokkaþær olaghlika.

Nu uarþær man stukkaþær olaghlika, sua at hans fötær

20 rutna af hanum, böte firi fiuratighi markær; dör han af, þa

böte, sum för uar skilt i drapamalum, ok hans sak ökis at

fiuratighi markum. Stokka þe han ok egh sua, at fötær rutna

af hanum, þa botin þrea markær ælla dylin mæþ tolf

mannum.

2, 3. Koma såsom vb. träns,

(vanligen med objektet i dat.)

betyder åstadkomma, anskaffa;

"koma laghum firi sik 1. þær firi

1. uiþ d. v. s. hafva rättighet

att fria sig med ed (lagh n. pl.

ed i rättegångsmål); uttrycket

är således ungefär liktydigt med

cegha uitsorþ, som dock äfven

har en vidsträktare

bemärkelse.

9. Skarfa, skcerfa (isl. skerða

af skare n. skåra, inskärning)

vb. tr. egentl, göra inskärning

i ngt, sedan: minska, förringa.

12. ok [æn] soknare sighær

14. han näml. den

anklagade.Uapa mal XXX.

101

XXX. Vm æn maþær giuær andrum hor sak, ælla man

sæl frælsan man, ok fiæþærtiugh iorþa ran.

Nu giuær man andrum sak, at han gær hor undir han;

uarþær han takin uiþær ok slippær undan, þa dyli mæþ

þrætylftu ælla böte fiuratighi markær. §. 1. Nu sæll man 5

frælsan man i annöþughan staþ mæþ uin ok uitne, böte

firi fult ok fiæþærtiught ælla dyli mæþ þrætylftum eþe.

Þær skal frælsan lösa, sum han hittis, egh ma fræls at

leþznum ganga. §. 2. Nu slitær hæræþzs næmd tuæsuære

mæþ kunungx dome ælla laghmanzs skilum um egna delu, io

ok auerkar þæn siþan, sum fældær ær, ok kænnis uiþær þa

iorþ siþan, þa ær þæt iorþa ran fult ok fiæþærtiught.

XXXI. Um dombrut ok trulldom ok um höghsta ran

ok annur ran.

Nu brytær man kunungx dorn, þæt ær fiæþærtiught. 15

Nu brytær man laghmanzs dorn, þæt ær tolf märka sak.

Nu brytær man hæraþs höfþinga dorn, böte siax markær.

Nu brytær man fiarþungx höfþinga dorn, böte þre markær.

5. Þrætylftu är likasom

tuætylftu BB 24: 6 absolut

brukadt neutrum i dat. sing. af

þrætylftær, tuætylftær adj. (ed)

som gås af tre 1. två tolfter

män. Öfriga hdss. hafva här

þrætölftom eþe.

6. Uin (isl. vinr) m. 1) Vän.

2) Mäklare, en af båda parterna

tillkallad man, hvilken jämte två

vittnen skulle vara närvarande

vid köp af lösören för att sedan

kunna intyga (med uins eþær)

att godset blifvit köpt och

framskaffa säljaren, om så behöfdes.

Däraf uttrycken köpa, s ælla 1.

fa mæþ uin ok uitni.

9. Leþsn (af leþa leda, föra)

f. En klandrad saks ledande till

fångesmannen till bevisande af

åtkomsten; ganga at leþsnum:

ledas till fångesmannen (och

därifrån till hans fångesman och

vidare till tredje man o: til þriþiu

sæld, såsom termen lyder i ÖGL).

Om detta rättsbruk, som äfven

återfinnes i sydgermanska källor

under benämningen intertiare, se

Amira: Altschw. Oblr. s. 559 f.

10. Skila f. Urskillning,

afgörande (merendels nytjadt om

lagmans dorn).

11. Uiþær kænnas vb. dep.

1) Påstå vara sitt, vilja tillegna

sig (här). 2) Igenkänna. 3)

Erkänna.

13. Dombrut (af bryta) n.

Dombrott, olydnad mot en gifven

dorn.102

ITaf>a mal XXXI.

§. 1. Nu kæniiis kunu trulldombær ok uarþær takin uiþær

ok mæþ sannum uitnum leþt, þa hauær hon firiuærkat liui

sinu, ok hana skal stenka i hæl. Nu kænnis hænne þæt.

ok synis a bondanum ælla a hionum hans ælla a bo hans

5 sanna forgærninga, þa uæri sik mæþ þrætylftum eþe ælla

böte fiuratighi markær. Uænis hænne þön sak ok þæt ær

huarghin synt a bo hans, þa uæri sik mæþ eþe tolf manna

ælla böte þreia markær. §. 2. Nu rænir maþær man; þa

uill han öpa sik til hiälp, þa kiplaran han, þa ær þæt

io fiæþær tiught. Nu uill han löpa sik til hiälp, þa bindran

han, þæt ær ok fiæþærtiugh sak. Nu leþis þæt ran mæþ

ope ok akallan ok buþum ok buþkafla, þa ær þæt ran fult

ok fiæþærtiught; þa ær þön gærþ gild at hundraþ markum,

þæt ær höghsta ran. §. 3. Nu gær man bos ran, wrakær

l, 2. Öfvers. Tillvitas kvinna

trolldom, och varder hon gripen

på bar gärning, och [varder det

(ni. som henne tillvitas)]

värk-ligen ledt i bevis. — Märk

skrif-sättet leþt, hvarmed nysv. -dt

i pret. part. ntr,.

Öfverensstämmer; dock är det endast i högst

sällsynta undantagsfall, som den

fornsvenska ortografin häraf

besväras.

4. a bo hans o: å hans

boskap (så enl. Gloss. t. ÖGL,

däremot vill Noreen: Altschw.

Lese-buch här gifva "bo betydelsen

,,eigentum"); "bo n. 1) bo, 2)

egendom, 3) boskap.

o. Forgœrning f.

Förgör-ning genom trolldom eller

förgift.

9. öpa, -té (af op se

nedan r. 12, isl. øpa, got.vopjan)

vb. tr. Köpa.

9. Kipla vb. tr. Lägga kafle

i munnen på ngn, jfr i svenska

Idsm. kippel: pinne, som sättes

i munnen på föl, lam m. fl. för

att hindra dem att di: kiplaran

d. ä. kiplar han och å följ. rad

bindran = bindœr han, se i det

föreg. sid. 74b, 6.

11, 12. D. v. s. att

brottlingen på sådant sätt (mæþ ope

o. s. v.) genast efter brottets

begående ertappas och

gärningen sålunda blir bevisad. — Op

n., flit. wof, nht. wuf; äfven

(det naturligtvis alls icke

besläktade) rop fins i fsv., betydande

dels ondt rykte (isl. hröp), dels

rop (lågty. rop), Rydqvist VI.

14. Bos ran n. Våldsamt

borttagande af en annans

fäkreatur eller annan lösegendom, se

bo r. 4 här ofvan.

14. Vraka 1. vræka, pret.

vrok 1. vrak (Schlyter, Rydqvist

Is. 152 f., Noreen i Altschw.

Lesebuch s. 177) vb.tr. drifva,

bortdrifva. Lind: Rim och

vers-lemn. s. 53 tror vraka vara

yngre än vræka och att

uppkomsten af vraka kanske får

„skrifvas uteslutande på rimmetsUapa mal XXXI.

103

bort hund ok hiorþ, kuærn ok kætil, byrlar ok a bak

læggær; leþis þæt ran mæþ ope ælla buþkafla, þæt ær fult ok

fiæþær tiught. Nu leþis þæt egh mæþ opi, stæmni þing

ok mæli at, þæt ær eþær þrætylftær; bristær at eþe, böte

fluratighi markær. §. 4. Nu gær man hand ran andrum 5

a uæghum ute, leþis þæt mæþ ope ok buþkafla, þa ær þæt

ran fult ok fiæþærtiught. Leþis þæt egh mæþ ope, þa ær

þæt eþær tolf manna, ælla böte þreia markær. Nu taks

þæt ut mæþ ransakan, þæt sum han af hanum rænte, ællas

i handum hanum, þa ær þæt fiæþærtiught, ælla dyli mæþ io

þrætylftum eþe. Uill han egh stæmna æpte, utan biþa

kunungx ræfst, þa skal hæræþs næmd uita, huat þær ær sant

um. §. 5. Nu rænis man i skipum ok i skærium, þæt ran

ær fult ok fiæþærtiught. Kombær han undan mæþ, sum rænte,

þæt ær þrætylftær eþær, ælla böte fiuratighi markær. Nu 15

i allum þrætylftum eþum, þa skal halft næmnas; næmni æ,

huat han uill hældær, kunna ælla ualinkunna. Gitær egh

eþ gangit, fallis til fiæþærtiughx.

räkning". I poesi förekommer

ännu (arkaistiskt) formen vrok.

1. Byria (för byrfla? af

byrþe börda) vb. tr. Binda

samman i packor. Märk de tre

paren uddrim!

5. Hand ran n. (= Sk. L.

hande ro/f): Rån, hvarigenom

ngt med våld tages en annan

ur händerna.

14. Öfvers, kommer han,

som rånade, undan med [det

röfvacle godset]

16. Nœmna 1. næmpna (isl.

ne fno) vb. tr. Nämna, namngifva.

„Hälften af de svärjande skola

förut nämnas, utan tvifvel af

hufvudmannen i eden, om ock

detta ursprungligen tillhört

käranden, såsom förhållandet

enligt tyska lagar var med de s.

k. nominati^ af käranden nämde

bland den anklagades släktingar

(electi af den anklagade själf

valde)", Schlyter i Ordb. s. 470b.

Jfr Hjärne: Om den fornsv.

nämnden s. 41. Flerestädes i lagen

förekommer om edgärdsmännen

i slik ed uttrycket halft nœmt

ok halft ^mœmt.

17. Kundœr adj. Besläktad.

Schlyter i Ordb. och Rydqvist

Sv. Spr. L. I s. 268 uppfatta

ordet såsom identiskt med ett

annat kundœr: känd, kunnig

(,,part. pass. af kunna känna"

Schlyter), men med Kock:

Tydning af g:la svenska ord s. 7 ff.

finner jag det sannolikt, att dessa

ord böra åtskiljas. Det förra

motsvarar det isländska (blott i

poetiska språket förekommande)

kundr släkting och har radikalt

^, det senare är det isl. kunnr

känd och har således i fsv.

eu-foniskt mellan n och r

inskjutet d.

17. Ualinkundær adj. Oskyld,104

Uaï>a mal XXXII.

XXXII. Vm gorþiuf ok flere stylde, ok huru ranzsaka

skal, ælla þri giua enum þiufsak.

Nu stial man fæ manzs ok hauær gorkætta i skoghe

ute i grauum ælla boþum, kö t ælla huþir ælla liuande fæ,

5 þæt sum stulit ær, þa ær þæt gorþiuuær. Taks i handum

hanum, þa hauær han firi uærkat liui sinu ok allum þöm

lösörum, sum han a; þa ma han uitna ok up hængia. Takxs

egh i handum hanum, þæt ær eþær þrætylftær; bristær at

eþe, böte atær þæt, sum han stal, ok mæþ fiuratighi mar-

10 kær. §. 1. Nu stial man inne unde läse ok uarþær takin

uiþær, þa skal þiufnaþ a bak hanum binda ok til þingxs

föra. Egh ma firi minna þiuf binda æn half mark, utan

þæt se manzs fæ, þæt sum gamalt ær; æ huat sum han

stial þær af, þæt ær fuldær þiufnaþær. Þær ma han binda

15 mæþ ok up hængia, for utan hund ok kat, höns ok gas;

stial han nakuat þerra, þa böte snattara bot ælla dyli, sum

skilt ær. Þæt skulu tue suæria, at han ær at þy sandær

þiuuær; þæt skulu andre tue suæria, at þa han uar stulin,

þa uar laghlika skærskutat; þæt þriþiu tue uita, at hanum

20 ær fuldær þiufnaþær a bak bundin ; siþan ma han til galgha

döma ok up hængia. Nu takx egh i handum inne takin

icke besläktad. Att ordet

nödvändigtvis liar denna betydelse

framgår, såsom mig tyckes,

otvetydigt af fornnorska urkunder,

citerade (emot Schlyter, som

öfversätter det med ^hederlig") af

Hjärne: Om den fornsv.

nämnden s. 61. Också Noreen i

Altschw. Leseb. (Glossar) återger

valinkunder med ,,unverwandt"

(eigentlich: durch wahl einem

verwandten gleichgestellt). Jfr

äfven Linds undersökning i hans

afh. om rim och versl. s. 32

not. (,,valfränder", „valda till

fränder för tillfället").

1. G-orþiuvcer m.

Boskaps-tjuf (af gör n. gorr, den

half-smälta födan i kreaturens tar-

mar); däraf ock gorkœtti m.

gömställe, där stulen boskap af

tjufven förvaras, gorvargher (i

VGl.) boskapsdråpare.

7. Öfvers, då må man

öfverbevisa och hänga honom.

10. D. v. s. i en annans lästa

hus. Las n. lås, isl. lass m.;

det ny sv. lås är i Götamålen m.,

i Sveamålen (och finländska

svenskan) ntr. Af lås kommer läsa,

dän. laase; äfven i svenskan

nyt-jar en och annan (med orätt)

formen låsa.

11. þiufnaþ här: tjufgodset,

det stulna.

12. minna ab s. ntr. af minni.

18. uar stulin o: blef bestulen

21. inne [unde läse]Uapa mal XXXII,

105

þiufnaþær, þa ær þæt eþær tuætylftær, halft næmt ok halft

unæmt; taki æ, huat hældær han kan fa, kunna

ællaualin-kunna. Nu bristær hanum eþrin, þa böte atær hanum þæt

han stal ok mæþ siax markær. §. 2. Nu stiall han hæst

i fiætre, suari sua firi ut las sum firi inläs. Nu stial han 5

hæst a ualle ælla andra bondans kuste, warþær egh takin

mæþ, þa ær þæt eþær tolf manna; bristær at eþe, böte atær

þæt han stal ok mæþ þreia markær. §. 3. Nu gifs manni

sak, at han ær gorþiuuær; taks egh i handum hanum, þæt

ær eþær þrætylftær. Bristær at eþe, böte atær þæt, sum han io

stal, ok mæþ fiuratighi markær. Nu æn taks i handum

hanum ælla leþis a hændær hanum sandær þiufnaþær, ok

gitær egh let af handum sik, ælla taks i husum hans, sum

raþær lasum at, þær kombær han egh laghum uiþ; þa

ma han binda ok til þings föra, uitna ok up hængia. Nu 15

taks i olestum husum, þa a han uitzsorþ dylia mæþ tolf

manna eþe. Nu taks undi läse, þöm raþær þræll ælla

annö-þught hion, þær kombær bondin laghum firi sik ne ok tolf

manna eþ, at egh han ok ængte þæt frælst hiona, sum han

atte uærkum firi at uarþa, þa stal þæt, ok böte firi þrælin 20

2. Öfvers, han må taga

[till att aflägga eden] hvadhälst

han kan få,

5. Fiœtiir n. Fjätter, fångsel

om benen; hæstær i fiætre:

tju-drad häst, jfr tiuþær och hælda

BB 17:pr.

ö. Utlas o: det som är utom

lås, Mas o: det som är inom

lås. Stadgandet innebär, att

ehuru hästen befinner sig utom

läst hus, dock för dess

bortstjälande botes så, som om man

tagit den ur läst hus, alldenstund

den var tjudrad.

6. Kustær 1. kostær (se s.

62b) är det isl. kostr, hvaraf

fins i ack. plur. såväl kostu som

köste, se Noreen: Altisl. Gram.

2 aufl. §§ 330 och 323,2.

13. Öfvers, och kan han

ej leda [det stulna godset, som

han innehar,] från sig [till den,

af hvilken han köpt det]. Jfr

lef sn sid. l Ol a.

14. ,,som råder öfver låsen"

d. ä. som har nycklarna om hand.

17. þöm är pron. relät.

17, 18. „Ordet þræll torde

på detta ställe vara öfverflödigt

och i st. f. annöfught Mon bör

tilläfventyrs läsas ambat", gissar

Schlyter i Ordb. s. 31 a.

18, 19. Öfvers, där värjer sig

bonden med sin egen och andra

tolf mäns ed. — Ne, nei: 1)

in-terj. (1. adv.) nej, 2) subst. ntr.,

se exx. i Ordb.

19, Hiona n. Medlem af

husfolket, jfr hion sid. 28a.

19, 20. Öfvers, för hvars

gärningar han hade att ansvara.106

Uapa mal XXXII.

slika þrea markær, sum han skal lösa mæþ. §. 4. Nu kan

bondin stulin uarþa, þa skal han firi grænnum sinum lysa,

huat hanum ær huruit. Nu hauær han huma a huart kumit

ær, þa skal han þit fara ok beþas laglika at ransaka; han

5 a egh hanum ransak synia. Þa skal tua mæn til taka, sin

huar þera; þæn skal sæghia, sum ranzsak beþis, huat

hanum ær huruit ælla þylikt, þa skal hin sæghia, huat sum

inne æ firi þöm; þa skulu þe inganga, sum næmdi æru,

þa skal þem ranzsaka ok sea, huat þe haua in. Ær þæt

io inne, sum af hanum ær stulit, þa skal skuþa, æn uindögha

ær a uæg sua mykit, at þyliku matte inkasta at, ok

þiuf-naþrin liggær egh fialaþær ok sua, at han gate þit

in-kastatzs, ælla ær gluggær undi syll, sua at þylikt matte

inganga at, þa a bondin uitzs orþ uæria sik mæþ tolf manna

15 eþe. Nu ær egh uindögha til, þa a han egh uitzsorþ. Syn

han hanum ranzsak ælla ær bortu, þa a uarþ firi durum

halda ok hærazs höfþinga buþ fa ælla þöm i hans staþ

ær. Þa skal han buþkafla up skæra ok þit mæþ hæræþe

koma, þa ma han saklösu þæt hus up lata. Hitta þe þæt

20 inne, sum af hanum ær stulit, þa ma han binda ok til þingx

föra; hittis egh, uari saklös. Nu mughu böndær saklöst

up lata ok næmna þöm, sum ranzsaka skulu, æn hærazs

höfþinga ær buþ fangit ok uilde egh ælla gat egh til

kumit. §. 5. Þri æru þiuua: en raþær, ok annar stial, ok

5, 6. sin [wän] huar þera\

8. inne [i husi] ce\r]

10. Uindögha (isi. vindauga,

dän. vindue, e. ivindow) n.

Fönster på tak 1. vägg; ordet är

sammansatt &ïvinder vind, väder,

och ögha, och betydde

ursprungligen ett lufthål på taket, genom

hvilket röken utgick och ren

luft inkom (Ordb.).

11. at o: genom [det], näml.

genom vindögat.

13. Sytt är ack. af ett

maskulint syldœr enligt Ordb., hvilket

skulle stå i fullkomlig strid med

isl., n. v. högsvenskan, allmoge-

målen och andra germanska språk,

i hvilka alla ordet genomgående

är femininum. Rydqvist (och Akad.

Ordl.) upptager därför syll

såsom feminint.

18. mæþ hæræþe o: med

innevånare i häradet

19. saklösu (egentl, dat. sing.

ntr. af adj. saklös) står

adver-bielt i st. f. at saklösu.

20. Öfvers, då må man

binda honom, näml. husägaren.

22. up lata [þæt hus]

24. raþær [fæ i hændær

þiuvi] o: skaffar honom tillfälle

att stjäla.Uafca mal XXXII. 107

þriþi takær uiþ. Þöm ma allum firi ena þiuft sak giua;

aghin alle uitzsorþ, æn egh ær i handum takit. §. 6. Nu

æn þri mæn giua enum sak, huar þerra firi en þiufnaþ ok

firi þæn þiufnaþ, sum hanum uar egh sak giuin mæþ stæmdu

þingi ok han hafþe egh förra uart sik firi mæþ eþum, ok 5

firi þæn þiufnaþ, sum fuldær þiufnaþær ær ok laghlika ær

lyst æftir, ok giua þe hanum sak firi kunungx ræfst, þa

skal hæræzs næmd uita, huat þær ær sant um. Uilia þer

uæria han, þa ær han uarþær; fælla þe han, þa ma han

hængia ok bo hans skipta, sum saght ær. Flyr han undan, io

þa skal han friþlösan læggia um alla þa laghsaghu ok

hans bo skiptis.

XXXIII. Um æn þiuuær ær wnnin mæþ lagha domum,

ælla man sleppi þiuue, huru han ma uitna band sin.

Nu ær þiuuær uunnin mæþ lagha domum ok lagha 15

eþum, þa skal fæmt til boskiptis læggia. Hittis i siang

bæggia þerra, þa skiptis sua husfrunna lutær sum bondans.

Hittis egh i siang bæggia þerra, þa aghu frændær husfrunna

uitzsorþ uæria husfrunna þriþiung mæþ eþe tolf manna, at

,,hon stal egh ok aldrigh nötte hon mæþ þy, at hon uisse 20

at stulit uar4". Orkar hon eþe, taki þriþiung sin; bristær at

eþe, þa skiptis sua hænna sum hans; æn hans barna gozs

ma egh i skipti ganga ok egh mæþ eþum uærias, utan

nakuat se i styld mæþær fæþær sinum. §. 1. Nu slæppir

man þiuue utan band ælla bundnum ærma bandum, hætte 25

uiþ þrim markum. Bindær han þiuf um armlæggia, ok

slip-pær siþan, hætte uiþ fiuratighi markum, ok þiufrin ær

1. Öfvers, dem alla kan

man för en [och samma] stöld

anklaga.

8. þer o: nämdemännen.

14. Band n. band; uitna 1.

sökia band sin o: öfverbevisa

eller inför rätta tilltala den, som

bundit honom.

16. Öfvers, då skall man

utsätta fämt till förrättande af

boskifte (se sid. 33a).

16. hittis [þiufnaþær]

21, 21. Öfvers, och aldrig

brukade hon godset med

vetskap om att det var stulet.

24. nakuat [barna]108 Uafa mal XXXIII.

uiþær uitzsorþ kumin; dyli, sum för uar saght, ælla böte,

sum för uar saght, æn egh mughu þe han siþan binda ok

egh hængia ok egh hans bo skipta. Nu gitær han sik uart

firi þiufsakinrie, ok hin haf þe han bundit; synis ær a bu-

5 nulæggium hans, þa a han uitzsorþ sökia sin band til

uæþær tiugxs. Synis egh a hanum, þa a hin uitzs orþ, sum

han bänt, dylia mæþ þrætylftum eþe. Gitær han eþ gangit,.

uari saklös; bristær at eþe, böte fiuratighi markær. Nu æ

firi huat man bindær annan orætlika, þa skal han sua böta

io ælla sua dylia, sum nu ær skilt. Nu kærir annar til annars,

at han hauær bundit han ærma bandum, þa dyli mæþ tolf

manna eþe ælla böte þre markær.

XXXIIII. Vm æn annar slar band af þiuue æn kunungx

soknare, ælla man rænir þiuf af andrum.

15 Nu slar annar band af þiuue æn kunungxs soknare,

þa böte fiuratighi markær ælla dyli mæþ þrætylftum eþe

ælla uiti mæþ þrænne fiughurtan manna eþum, at han gærþe

þæt mæþ kunungxs soknarans luui. §. 1. Nu rænir man

þiuf af andrum sua, at han brytær egh eþzsöre kunungxs,

20 þa hauær han brutit gislinga brut; þa ær þæn sakær at

fiuratighi markum, sum þær ær forman at, ok huar þæn

þær uar i flok ok farunöte mæþ, þa böte þre markær.

XXXV. Um æn löska kona stial fullan þiufnaþ, hon ær

sak at þrim markum.

25 Nu stial kona fullan þiufnaþ ok uarþær takin mæþ,

hun ær sak at þrim markum; þöm a hænna mals man böta

1. Öfvers, och tjufven är

kommen till rättig"het att med

ed värja sig.

4, 5. Bunidceggær m. Arm;

i norska landsmål brukas ordet

bitna om benpipa, ben eller arm,

ofta i den uddrimmande

förbindelsen bein og bunor (Aasen),

bunábein (Hoss), och i

norrländska mål fins enl. Rietz ordet

"baner, bolsbuner: bordsfötter

13. Sla st. vb. Slå, „ordet

har likasom i det n. v. språket

i vissa talesätt åtskilliga

oegentliga betydelser, som äro vidt

skilda både från dess egentliga

bemärkelse och från hvarandra"

säger Schlyter. Så betyder slar

här ,,skär", om det icke, såsom

troligt synes, är skriffel för skœr,

såsom i andra handskrifter läses

(Ordb. s. 579).

23. löska kona står här i

motsats till gift kona (se löska

sid. 17a).

24. Sak, f. af sakær, adj.Uapa mal XXXV. 109

firi hana, æ hænna gozs först, mæþan þæt uinzs til. Egh ma

hana binda ælla up hængia firi þiufnaþ, utan hon se gripin

uiþ; þa ma hana til þingx föra ok þiufnaþ mæþ hænne ok

uitne a hana ganga, sum skilt ær um andra þiuua. Siþan

skal hænna mals man böta firi hana, sum saght ær, ok egh 5

laghum firi ganga. Nu æn hon uarþær egh gripin uiþ, utan

uænis þerre sak, þa skal mals mannin dylia mæþ tolf

manna eþe, ælla böte þreia markær. Ok alt þæt konan

uærkar, þa skal hænna gipta man suara firi hana, ok böte

æ hænna först, mæþan þæt uinzs at, ok siþan egh uinzs io

hænna at, þa böte sit gozs, utan hon stiæli: þa a hænna

gipta man böta firi hana första þiufnaþ þria markær. Stial

hon annan tima, böte ok firi hana þre markær. Stial hon

þriþia tima ælla optarin, þa aghe han uald at lösa hana,

æn han uill ællær egh. Will egh han lösa hana, þa a þæn 15

uald, sum stulin uarþ, antuiggia giua hænne lif ælla böta

ena mark kununge ok andra hæræþe, ok uari hans ambat,

ælla at þriþia kuste hana stenka i hæl. Þæssin laghin gaf

kunung Magnus.

XXXVI. Vm alla þa saki, sum kona gær, þa skal hænna 20

gifta man suara, alt þær til hon ær gift.

Nu alla þa saki, sum kona gær, mæþan hon ær ogipt,

þa suari hænna gipta man ælla böte firi hana; æn þo at

1) anklagad, 2) saker, brottslig;

i nysv. har ordet stelnat i

maskulina formen och är sålunda

oböjligt.

6. Firi ganga 1. fore ganga

vb. intr. Framgå, framträda;

laghum firiganga o: framträda

med ed, göra ed.

14, 15. Öfvers, o. förkl. då

äge giftomannen rätt att [medels

erläggande af böter] lösa henne

[från straff], om målsägaren vill

eller icke.

18. Kust ær, kost ær har i

det föregående brukats i

bemärkelserna kostnad, kost, egendom,

men betyder här sätt. I den

betydelsen ingår ordet också i

sammansättningen anmtrkost 1.

annur~kusta(r] (jfr isl. annars

"kostar] adv. på annat sätt,

annorlunda, om hvars bildning se

ofvan art. annarsstazs s. 36a.

19. Antagligen konung

Magnus Ladulås (1275—90), ej den

med handskriften samtida

konung Magnus Eriksson.

20. saki(r) o: brott.110

Uapa mal XXXVI.

hon se fæst manne, baþe han böte ok söke firi hana, æn

nakuat kan gæras til hænna. Nu siþan uight ær firi kirkiu

durum ok gift, þa skal hænna husbonde baþe sökia ok

suara firi hana.

5 XXXVII. Um æn löska kona stial, þön sum egh hauær

mals man innan lanzs ok laghsaghu.

Nu stial löska kona, sum egh hauær mals man innan

lands ok laghsaghu; uarþær gripin mæþ, þa ma hana til

þingx föra ok uitna, sum skilt ær; hon ær sak at þrim

io markum. Hauær hon gozs til at böta, ælla uill nakuar böta

firi hana, þa ær þæt got. Ær þær huarte til, þa hauær hon

firistulit frælsi sinu. Löse en þerra, antuiggia malsæghande,

ælla kunungx soknare, ælla hæræzs höfþinge uiþær tua, ok

uari hans ambat, þær til at han fa þreia markær firi hana.

15 Nu siþan löska kona ær uitnaþ, will bondin lösa hana til

sin siþan mæþ þrim markum, sum skilt ær, þa giui mark

kununginum, mark hæræþinu. Will egh bondin lösa hana,

þa gange fram a þing firi kunungx soknaran ok sæti

hanum þær kununa i hændær. Ær han egh a þinginu, þa fore

20 hana hem til kunungx soknarans mæþ tuem boanda

mannum ok sæti þær hanum kununa i hænder ok uari saklös

siþan. Nu æn han ær egh hema, þa sæti hana þær hans

hionum i hændær. Kærir kunungx soknarin, hui han satte

1. han-, näml. giftomannen.

2, 3. tiight och gift stå båda

här absolut o: sedan vigsel skett

och gift är af giftomannen

förrättad.

11. ær feer huarte til o:

finnes intetdera, d. v. s. har hon

ej själf gods och finnes ingen,

som vill betala böterna för henne;

huarte af huarghi 1. huarghin se

sid. 18b.

13. Uiþær prep. Yid, med,

mot, till, i förhållande till; lösa

kumi uiþær tua säges om en af

dem, som hafva andel i

treskiftesböterna af en kvinna, som

stulit, då hon ej förmår gälda

böterna och han genom

erläggande af de två öfriga andelarna

löser till sig kvinnan.

15. Med bondin menas

antagligen målsägaren, den bestulne,

hvadan stadgandet innebär, att

denne har företrädesrätt att lösa

henne uiþær tua. Enligt Ordb.

betyder bondi äfven i

Uplands-och Södermanna lagarna ägaren

till en sak.Ua|>a mal XXXVII.

111

egh hanum kununa i hændær, þa uiti mæþ fiughurtan manna

eþe, at han förþe hanum kununa.

XXXVIII. Vm æn man spana hion manzs, ælla man

takær fæ manzs i þiufs handum.

Nu spanar man hion annars manzs ok gær fulla bo- 5

spend; takx egh i handum, þa ær þæt eþær tolf manna;

bristær at eþe, böte þre markær. §. 1. Nu gær man saghu

sanna þöm stulit ær af, han a firi öri. Kombær hans i tak,

han a firi tua öra. Nu takær man manzs fæ i þiufs

handum ok far þöm atær, sum a, ok æltir þiuuin fran, þær a io

han firi half mark. Þa skal han uita mæþ tuæggia manna

uitne ok tolf æfter, at han ælte sannan þiuf fran þy stulit

uar. Nu takx alt saman, þiuuær ok þiuft, ok far bondanum

þiufwin, þa a þæn, sum tok, alt þæt, sum þiufrin atte, ok

mark af bondanum stulit uar af. is

XXXIX. Um æn man stial ur lanum manna, ok

snattan, æn fræls maþær snatta.

Nu stiall man ur lanum manzs ælla handfastum

uær-kum, þæt ær eþær tolf manna, æn han ær egh takin at;

3. Spana (jfr isl. spenja)

vb. tr. Locka, förleda, förföra,

här: förleda till hustjufnad;

af-ledn. o. sms. bospœnd f.

8. Kombær hans [fæ] i tak

o: kommer godset i säkert

förvar, eller, då koma äfven kan

hafva transitiv betydelse med

obj. i dativus: bringar [han]

hans [gods] i säkert förvar.

16. Låna f. (?) Ett slags

fiskenät, som brukas i strömmar.

Ordet förekommer i lagspråket

blott på detta ställe och formen

lanum kan lika väl hänföras till

det maskulina lani, som i annan

fsv. literatur återfinnes i samma

bemärkelse, se Söderwalls Ordbok.

I många svenska dialekter fins

låna och äfven i finskan, ehuru

ej omnämdt i Thomsens och

Ahl-qvists bekanta arbeten öfver

finskans lånord. Måhända är

finskan i detta fall den långifvande?

Ett sådant antagande kunde finna

stöd i att ordet ej förekommer

i isländskan eller de norska

landsmålen.

17. \um\ snattan, cen

18, 19. handfast iiærk o:

fiskevärk, som är så fast, att

det ej kan med blott handkraft

lyftas.112

Uapa mal XXXIX.

bristær at eþe, böte þreia markær. Draghær man næt ælla

miarþa a diupe, böte firi siax öra. §.1. Nu snattar man

minna æn half fæmte örtugh, þæn sum fræls ær, böte firi

siax öra ok atær þæt han snattaþe. Nu æn han dyli ok

5 feste tolf manna eþ, gitær han eþ gangit, uari saklös;

bristær at eþe, böte þre markær baþe karle ok kununge ok

malsæghanda ok atær styldina. Nu æn han hauær egh

til at böta ælla gitær egh dult, þa gialdi huþ sina, ok fari

þo förra til þingx ok taki dorn til. Nu æn kunungx soknarin

io sighær han haua bot uiþ malsæghandan firi þiuftina ok

egh firi snattan, þa skal han dylia mæþ tolf manna eþe,

at han stal egh högre þiuft æn siax öra snattan. Nu kære

bondin til hans ok sighær han mera haua stulit af sik, æn han

hauær atær guldit, þa dyli mæþ tolf manna eþe, at han stal

15 egh mera af hanum, æn han hauær hanum atær guldit;

bristær at eþe firi bondanum, þa a bondin malsæghanda

ræt af hanum. Nu æn fallzs at eþe firi kunungxs

sokna-ranum, þa a han malsæghanda ræt af hanum.

XL. Vm æn ughurmaghi stial fulla þiuft ælla snattar.

20 Nu stial ughurmaghi fulla þiuft, þæt æru siax öra ok

atær þæt han stal. Snattær ughurmaghi, lati atær þæt han

snattaþe ok uari saklös.

1, 2. Öfvers. Drager man

[en annans] nät eller mjärdar

ut på djupet. Enligt Ordb. bör

dock med två andra hdss. läsas:

draghær not, l (B g g (Br n eet ælla

miarþa a diupe, hvilket

påtagligen då bör förstås om en

annans fiskevatten. Jfr BB 29.

2, 3. Konstr. Nu snattar

man, feen sum fræls ær, minna

æn half fæmte örtugh

7, 8. hauær egh [g o f s] til

8. Gialda, gælda st. vb. tr.

Erlägga, böta, men här: mista,

jfr uttrycken gialda lif sit, hals

sin, hændær sinar bafar m. fl.

9. förra o: dessförinnan.

9 —12. Man vore frestad tro,

att orden þiuftina och snattan

bytt plats med hvarandra, ty då

böter för tjufnad voro vida större

än för snatteri, hade ju

åklagaren intet skäl att antasta honom.

Likvisst kan det tänkas, att

åklagaren sålunda ville komma sig

till högre bötesandel.Uapa mal XLI. 113

XLI. Um æn þræll snatta, ælla bonda fostre stial

fullan þiufnaþ.

Nu snattar þræll, þæt æru öra tue ælla huþ hans, ok

lati atær snattanina. Warþær þræll takin mæþ þiufnaþe ok

til þingx förþær, aghe þær bondin uald um, huat han uill 5

hældær, lösn taka ællæ han vp hængia. §. 1. Nu stial

bonda fostre fullan þiufnaþ, warþær takin ok up hængdær,

þa gange bo hans til skiptes. Nu lösis han, þa a þæn

lös-nina, sum han tok, aghe i huarte karl ælla kunungær. Af

hans boskipti taki kunungær sin lut ok alii mæn. io

Hær byrias gipta balkær, i hanum tælias flokka

niu ok tiughu.

L Um huru allum frælsum kunum skal ormynd gæra.

Nu biþær þæn, sum þorf, ok hin giuær, sum hauær.

Þa man uill sik kunu biþia, þa ær got, æn þöm sæmbær 15

a. A fæstninga stæmnu skal först mæla allum frælsum

kunum bulstær at hofþe, at andru eghn, æn hon ær til, at

þriþia gull, æn þæt ær til, ælla siluær. Nu æn hon a egh

gull ælla siluær ok egh eghn, þa takin slikt, sum til ær,

ok þer gærin af omynd ok þry hwuþ. 20

II. Vm huru frælse kunu skal ormynd gæra, siþan

hon döþ ær.

Nu giptis fræls kona ok gærs egh omynd mæþ; þaghar

hon dör, þa skal hænne gæras lagha omynd, þæt skulu uara

niu öra. 25

8, 9. Lösn f. Lösen; i

nysvenskan antager ordet ej

slutartikel. Andra likartade ord visa

i det nuvarande språket samma

egenhet t. ex. braxen, vitten, i

talspråk ofta äfven socken, t. ex.

,,hela socken" (så åtminstone i

Finland).

14. Uþær näml. kumi.

17. Huwþ n. 1) Hufvud. 2)

Hufvuddel af ormynd; hofþe är

dat. af huvu]), hvars u i

penultima framkallats af sista

stafvelsens tø-ljud (jfr ock vb. ho f þa

s. 64), se Kock: Fsv. Ijudlära

s. 478 f.

8114

Gipta B. III.

III. Um huru uiþærmun skal gæra ok mantul köp, æn

hænne iorþ fulghþe.

Nu þön kona, sum sua mykil omynd fylghir, at þæt

ær siattungx attungær i bygdum by ælla þriggia märka

5 eghn i humpe ælla hapi, hænne fylghir uiþær mund: þæt

æru tua markær ok tiu öra til mattul köps.

IUL Vm huru man skal kunu fæsta, ælla annar fæste

æn þæn, sum a; ok þæn ma fæsta, sum bazst uill.

Nu skal þæn fæsta, sum næstær ær a fæþrinit, þa skal ok

io næmna fylghþ hænna. Nu fæstir annar andrum kunu æn

þæn, sum næstær ær a fæþrinit, þa böti fiuratighi markær

ælla dyli mæþ þrætylftum eþe ælla uiti mæþ þrænne

fiu-ghurtan manna eþum, at han feste hana þem manne mæþ

hans luui, sum rættær gipta man ær. §. 1. Nu kan þæn

1. Uiþærmund) f. Gåfva

af två marker, som i det fall

flocken stadgar gafs af

brudgummen åt bruden såsom

gengäld för omynd. Ordet är

sammansatt af uiþær (i ny s v.

ve-der-) emot och mund gåfva samt

motsvarar således till både

sammansättning och betydelse det

isl. gagngjald o: ersättning, som

brudgummen gaf bruden för

hennes heimanfylgja. Såväl

uiþærmund i ÖGl. som gagngjald på

Island tillföll hustrun först efter

mannens död (se Kock: Tydning

af g:la svenska ord s. 122 f.).

1. Mantid eller assim.

mattul (isl. mottull) m. Mantel.

Ordet fins i alla germanspråk, men

är icke dess mindre lån från

lat. mantellum, hvaraf ock fran.

manteau. I isl. fins ett synonym

af nordiskt ursprung nämligen

skikkja, jfr vårt skynke.

4. Attungær m. 1) Åtting.

2) En af de delar, i hvilka en

by var indelad, och hvilka

delar utan tvifvel varit

åttondedelar af ett visst helt; men detta

hela har icke, åtminstone

öfver-alt, varit själfva byn eller stått

i ett bestämdt förhållande

därtill (Schlyter, med hänvisning

till Styffe: Skandin. under

unionstiden s. 183).

5. Humpær m. Ur f j all, ett

från en bys öfriga egor skildt

jordstycke; Jiapær förekommer

endast i förbindelse med

Imm-pær såsom synonymt därmed.

7. ælla [æn\ annar

10. Fylghþ L ~ omynd.

10, 11. Om annan man

tro-lofvar eller om präst viger utan

nästa fädernefrändens samtycke

och närvaro, så säges denne

vara ræntær gipta mala, jfr

Uaþ. 14 och här nedan fl. 6,

enligt hvilken böterna för slik

lagöfverträdelse utgjorde 40 marker.Gipta B. IUI.

115

uara illa uiliaþær, sum næstær ær a fæþrinit, þa skal til

þingxs fara ok taka kunungx dorn ælla laghmanzs, at þæn,

sum næstær ær a möþrinit, at han ma fæsta ælla þæn, sum

bazst uill.

V. Um æn barn warþær aflat i fæst ælla uiþær löska 5

kunu, ok giptis siþan mæþ hænne.

Nu aflar man barn mæþ kunu ok takær hana siþan

sik til husfru; þaghar han bætraþi kununa, þa bætraþi han

ok barnit, ok þa ær þæt adalkunu barn. §. 1. Nu fæstir

man kunu ok aflar barn i fæstinne, þæt barn ær arfgængt. io

Nu skil þöm a: annar kallar fæsta kunu barn ok annar egh,

þa a þæn uitzs orþ, sum fæsta kunu barn uill uita mæþ

eþe fæmtan manna; þæn a först suæria, sum hana fæste,

sua tue þer, sum hænna næste æru innan þriþia knæ, sum

þær uaru nær, þa hon fæstis, ok tolf æftir, þe sum þæt uita, 15

at þæt uar fæsta kunu barn.

VI. Vm æn præstær uighi utan gipta manzssins uilia,

ælla annar troloua.

Nu siþan fæst ær, þa skal uighia; þa skal gipta

maþrin nær uara. Uighir præstær ok ær egh gipta maþrin 20

uiþær, þa rænir han gipta mala, þæt ær fiuratighi märka

sak ælla siu præsta eþær, at han uighþi mæþ uilia hins,

sum gipta mannin uar. Firi alla præstins gærninga, þa skal

5. Fæst (af adj. f äst ær fast)

f. Stadfästelse antingen af

gif-termålsaftal (= trolofning) eller

af köp och vissa andra kontrakt

angående jord med föreskrifna

formaliteter.

6. giptis med underförstådt

subjekt: faþir barnsins.

14. Knæ n. 1) Knä. 2)

Släktled. Människokroppen togs till

bild af släktskapsförhållanden,

och antalet ledgångar tjänade

till betecknande af närmare eller

fjärmare släktskap, hvilken af

samma orsak uttryckes med

ordet liþcer led (Schlyter i Ordb.

med hänvisning till Ihres

Grlossa-rium).

21. "han kan vara subjekt

(åsyftande præstær] eller objekt

(åsyftande gipta maþrin) \ i

senare fallet öfversattes rœnir med:

rånar man.

23. prœstins,ä\åi[:eprœstsins.116 Gipta B. YL

hanum til biskups "stæmna ælla til prouasta, þær skal han

uæria sik. §. 1. Nu hulikin sum hana fæstir, trolouar

ælla giptir utan rætzs gipta manzs uilia, þa böte han

fiura-tighi markær. Hauær hon nakuara iorþ til, þa haui hana

5 hænna gipta man, þær til at han fa åtta örtughær ok

þrættan markær af þöm manne, sum hana fik. Hauær hon

egh iorþ til, þa stæmne æfte åtta örtughum ok þrættan

markum ælla söki friþ hans af hanum, tagbar han hauær

bot uiþ malsæghandan, þa stæmni kunungxs soknarin æfter

io åtta örtughum ok þrættan markum ok samuleþ hærazs

höfþinge.

VIL Um þerra arf ok þerra köp, siþan uight ær, ælla

annar kalla uight ok annar egh.

Nu siþan þön æru uighz ok ganga þön baþin

ippin-15 barlika i siang saman, æ huat hældær þön giptas ællær

egh, þa ær hon kumin til alzs rætzs mæþ hanum ok han

a baþi suara ok sökia firi hana; ok sua æn hon dör

barnlös, þa a han alla lösöra utan omynd af gozs hænna, ok

hon a þriþiung af hans gozs, æn han dör för. Nu æn hon

20 dör, för æn þön koma i siang saman, þa a han ængte af

hænna gozs taka, æn þo at þön uighþ sen. §. 1. Nu æn

2. Ordet trolouar är

öfverflödigt — anmärker Schlyter —

emedan det i detta sammanhang

ej kan betyda annat än f cesur.

4. Til, nytjadt adverbialt,

utmärker, att något finnes till.

12. þerra d. ä. makarnas.

14. idghz (i st. f. uighþ) blott

i textkodex, andra hdss. hafva

ordet med þ. Att z sålunda gör

tjänst för þ är i fsv. icke

ovanligt och har sin förklaring däri,

att, då ordstammen slutade ined

p och genitivändelsen «9 tillades,

skrifvaren föredrog z eller zs

framför þs, t. ex. garzs i st. f.

garþs. Men när sålunda i genit.

z betecknade þ ($), så lät man

också i ack. samma tecken

utmärka samma ljud och skref

garz i st. f. garþ. Härmed var

banan öppnad för bruket af

tecknet z med valör af þ och ð.

Se Kock: Fornsv. Ijudl. s. 443 f.

15, 16. giptas cellcer egh

d. v. s. ehvad den högtidliga

handling, kallad gipt (se ofvan

s. 62a), hvarigenom giftomannen

öfverlämnar kvinnan åt mannen,

förrättas eller ej.

18. utan o: utom.Gipta B. VIL

117

annat þerra köpir iorþ, siþan þön uighþ æru ok för æn

þön koma i siang saman, ok koma saman siþan ok dör

barnlöst annat þerra, þa æruir þæt þerra, sum æftir liuær,

sua sum för uar saght, af þerre eghn, sum för uar köpt;

ok koma þön egh saman, þa æruir rættær ærui. §. 2. Nu 5

skil þöm a: annar kallar uight ok annar egh, þa a þæn

uiz orþ, sum uight uill uita mæþ tuem mannum innan þriþia

knæ ok tolf æftir, at þön uighþus, sum lanzsins æru lagh

ok kirkiunna rættær ær.

VIII. Vm æn annar haldær kunu firi þem, sum fæst hauær, io

ællær huru han skal frændum sinum bruþlöpe biuþa.

Nu hauær man kunu fæst, þa ær got at allum sæmbær a;

sæmbær þöm egh a, þa æru þy mungazs tiþir til takna, at þæn

haui uitzs orþ, sum byggia uill. Þa skal han til fara ok

biuþa hanum mungatzs gærþ, þæt ær þæn sunnu daghrin, 15

2, 3. Endera kunde ha barn

i ett föregående gifte.

5. koma þön egh [i siang]

saman

6. Öfvers, den ena påstår

vigsel hafva egt rum, och den

andra förnekar det.

10. haldær förhåller, håller

kvar.

11. han, näml. brudgummen.

11. Bruþlöpe, brujjlöp, brullöp;

bryllöp U.Vm.; bryflaup, bryllaup

G. (isl. bruðhlaup) n. Bröllop,

gästabud, som anstäldes af

brudgummen i hans hem dagen efter

gipta kuældær, då giftermålet

hade blifvit af giftomannen

för-rättadt och bruden blifvit förd

hem till brudgummen. — Om

ordets nysvenska form bröllop se

Kock: Tydning af g:la svenska

ord sid. "98 f.

13. Mungat (isl. mungát, se

Cleasby-Vigfussons Ordb.) n. Öl,

gästabud; tiþær, pl. tiþir o:

allmän gudstjänst, egentl, de till

dess förrättande bestämda

särskilda tider (så ock i isl.).

Mungazs tiþir f. pl. Gille, som hölls

i hvar socken en viss tid på

året, hvarvid man samlades för

att jämte iakttagande af vissa

andliga ceremonier (däraf

namnet) förpläga sig med öl och

hvarvid åtskilliga angelägenheter

afgjordes. Bland annat utsattes

då äfven tid till bröllops

hållande, om sådant af någon

begärdes (Ordb.).

15. Mungatzs gærþ f. Gille,

gästabud, är synonymt med

öl-gærþ och betyder äfven bröllop;

då här sedan talas om andra

och tredje mungats gærþ, så

svarar detta mot de tre lagha

ölstæmnur, som omtalas i äldre

VGL, och de tre gånger tillagade

bröllop, som nämnas i Upl. L.

(Ordb.).

15. Orden þæt. . . dagh för-118

Gipta B. VIII,

sum næstær ær æpti Martins mæssu dagh, ok beþas uixla

stæmnu, þæn sum byggia uill. Haldær hin ok hæftir, hætte

uiþ fiuratighi markum ok fulle up hanum kustin, ællas

haui ruuit mæþ lagha forfallum, ok sua firi andra ok sua

5 firi þriþiu. Þa ma han til þingx fara ok dorn kunungx taka

ælla laghmanzs; þa skal hærazs höfþingi til fara ok fæsta

kunu hanum i hændær sætia. §. 1. Nu skal han frændum

sinum bruþlöpi biuþa allum þöm, sum innan þriþia knæ

æru. Uill han egh þem biuþa, þa böte þre markær ælla

io dyli mæþ tolf manna eþe, at han uisse han sik egh sua

skyldan uara. §. 2. Nu skal til ölstæmnu taka; þa skal

bruþfærþ gen bruþ sænda, foruista man ok bruttu mo.

villa sammanhanget genom att

de inflickats på orätt ställe; de

bestämma ordet mungazs tiþir

och böra stå näst efter orden

þæn haui uitzs orþ, sum byggia

uill.

1. Mårtensmässodag den 11

november.

1, 2. Uixla stæmna f.

Sammankomst till förrättande af

vigsel.

2. lialdær ok hæftir äro

liktydiga: kvarhåller; hin:

giftomannen. Det underförstådda

objektet är fästmön, den under hans

giftomannarätt stående kvinnan,

med hvilken den andre vill låta

viga sig.

3, 4. öfvers, och ersatte

honom till fullo hans kostnad,

om han icke har brutit [löftet]

med laga förfall. Eytia 1. riuua

(isl. rjüfa, rauf, rofit), icke att

förblanda, såsom i Gloss., med

riva (isl. rif a, reif, rifit) vb. tr.

Bryta, sönderrifva. Om orsaken

till den icke ovanliga

förväxlingen af dessa två verb se

Eyd-qvist: Sv. Spr. Lagar I s. 237.

4. firi andra \_mungatzs gærþ]

10. 11. Negationen skulle

väl rättast sammanföras med

uisse, men kan i nysvensk

öfversättning icke bibehållas; det

senare "han åsyftar den icke bjudne;

sik = sær (jfr sid. 5a).

11. Ölstæmna f.

Sammankomst för att dricka; til ölstæmnu

taka o: bestämma bröllopsdag.

12. Bruþfærþ f. egentl,

brudens resa från sitt hem, sedan

brudskaran, som hämtar henne

hem till brudgummen. Äfven i

isl. kan ferð ha betydelsen skara.

12. Bruttu mo förklarar

Schlyter (i Ordb.) hafva uppstått af

brufumö och betyda detsamma

som bruþsæta o: kvinna, som

kläder bruden och vid bröllopet

sitter närmast henne. Men Bugge

(i Nord. Tidskr. f. Filologi, ny

række III s. 260) påpekar, att

þ icke mellan två vokaler kan

öfvergå till tt och att ~bruþa

aldrig brukas i st. f. bruf. Bruttu

mo är enligt honom en

sammandragning af bruþtughu mo,

hvilket förekommer såsom ~bruþtuglia

i VM. och Gotl. L. och efter

härledningen betyder ,7en mo,Gipta B. Vin. 119

Þer skulu mæþ gruþum til garzs riþa ok gruþ af bonda

beþas, bonde skal þem gruþ giua, uakn þerra taka ok

saþla undi las læggia; þöm skal bondin ut uarþa.

IX. Um hua sum gipta skal, ælla bruþ rænis.

Nu aghu þe tuænni lagha drykkiu haua, at andrum 5

til mæla. Nu siþan til ær mælt, þa aghu þer andra lagha

drykkiu haua, ok þa skal gipta maþrin gipta, þæn sum

næstær ær ok gipta aghær. Hauær hon faþur liuande, þa

skal han gipta; hauær hon egh faþur liuande ok hauær

aþalkunu son, þa skal han gipta; hauær hon egh þæn son, io

sum þa ær maganda man, þa skal broþir hænna, æn han

ær a fæþrinit; ær egh han til, þa skal þæn gipta, sum

næstær ær a fæþrinit. Egh ma sundærkulla broþir a

mo-þrinit gipta, utan æ þæn, sum næstær ær a fæþrinit, þy at

þær ær annar arui næmir ok annar gipta malum. Nu æn 15

som leder bruden". Senare

leden i sammansättningen är

afledd från ett mot got. tiuJian

föra, leda, svarande verb, hvaraf

i isl. pret. part. toginn är

bevaradt och hvaraf fins

aflednin-gen leiðtogi vägvisare.

3. ut uarþa (jfr antvarda i

nsv.) o: utlämna, utgifva.

4. ælla [æn] brup rænis.

o. Såsom framgår af det

maskulina pron. andrum, måtte

drykkiu vara skriffel i två hdss.

för drykkia, hvilket

förekommer i en tredje handskrift. Det

fins nämligen två synonyma ord

drykkær m. och drykkia f. (Gloss.

upptager ej alls det förra) med

betydelsen dryck, dryckeslag. Af

drykkær är enl. Ordb. drykkia

jämte drykke ack. plur. — I

ÖGl. föreskrifves två laga

dryk-keslag vid äktenskaps ingående:

å det ena skulle frieriet hög-

tidligen anmälas och fästning

ske, å det andra giftermålet

fullbordas.

5, 6. at andrum til mæla

o: på det ena begära kvinnan

till äkta och trolofva sig med

henne. Två hdss. tillägga ok at

andrum gipta o: på det andra

fullborda giftermålet.

11. þa skal brofir hænna

[gipta]

13. Sundærkulla 1.

syndær-kulla, oböjl. adj. o: af olika

kullar, halfsyskon (motsats

samkulla: af samma kull, helsyskon);

däraf sundærkulla arf: arf, som

tillfaller halfsyskon. Kuldær L

koldær m. Kull, alla barnen af

samma gifte tillsammantagna.

15. Næmir = n ær mer, komp.

af adj. nær, se om denna form

Bydqvists undersökning i Sv.

Spr. L. II s. 444 f. och s. 450 f.

(det af R. anförda gotl. nemare120

Gipta B. IX.

egh ær þæn a fæþrinit ær næstær innan rikis, þa gipti

þæn, sum næstær ær. Nu æn annar gipti æn þæn, sum næstær

ær a fæþrinit, þa hætte uiþ fiuratighi markum ælla dyli

mæþ þrætylftum eþe ælla uiti mæþ þrænne fiughurtan

5 manna eþum, at han gipti mæþ luui ræts gipta manzs. Þa

skulu þer uakna drykkiu sina haua i samu karum, sum þer

för haf þu. §. 1. Poruista man skal bruþ til bos uarþa. Nu

rænis bruþ af bruþfærþ, þæt ran æ fult ok fiæþærtiught;

þæt a þæn bondin, sum hon uar baþe gipt ok giuin.

io X. Vm hindra dax gæf ok uingæf.

Nu þæn, sum til mælir, han skal hindradax gæf uarþa.

Nu giuær man iorþ at hindradaxs gæf mæþ fæstum ok

köpum ok dör barnlös, þa æruir husfrun siþan þa iorþ.

Nu giuær man iorþ at hindradaxs gæf ok haldær egh fæst

15 at, ælla giuær siþan ok egh a hindra dagh, þa iorþ ma

hon egh æpti han ærua, utan hans arua uilin. §. 1. Nu

fins äfven i nyländskan, stundom

med vidhäftadt n: nemarin,

nem-ran, jfr Leffler sats. 11). Öfvers,

förty att där är en närmare

[berättigad att taga] arf, en annan

[närmare berättigad att förrätta]

gipt o: vara gif to m an.

1. Ko ris t r. æn þæn, \sum\

a fæþrinit cer næstær, egh cer

inan rikis

6. Uakna drykkia f.

Bröllopsgästernas sista förplägning,

sedan de af värden återfått sina

vapen och voro redo att resa.

6. Kar (got. kas, i si. ker)

n. Kar, kärl. Schlyter

förmodar, att här afses ett visst mått

eller antal af dryckeskärl, som

enligt gammal sed var tillåtet,

och jämför till stöd för denna

uppfattning Hels. L:s uttryck

ölfriþer ok lagha kar vari æptir

þy, sum för ær vant. Tamm

däremot i Uppsalastudier s. 33

gissar, att här helt enkelt menas,

att den sista förplägningen af

gästerna skulle äga rum på

samma ställe, där det föregående

egentliga bröllopsgillet hållits,

nämligen i giftomannens hem.

7. til bos föra ok uarþa

enligt en annan handskrift.

9. sum o: åt hvilken

11. uarþa o: antvarda, gifva.

12. Fæst se ofvan s. llða,

köp n. köp, skifte 1. annat

kontrakt ang. jordegendom, äfven

hvad man genom köp 1. skifte

förvärfvat; mæþ fæstum ok

köpum o: med lagligen stadfäst

kontrakt.

14. "haldær egh fæst at o:

stadfäster ej gåfvan

högtidligen.Gipta B. X.

121

giuær man lösöra at hindra dax gæf, þöm skal borgha.

Æru þer egh borghaþi ok dör bondin barnlös, þa ma hon

egh þem kræuia, utan arua hans uilin. §. 2. Nu haua

frændær uingæf sina int, þaghar fæst kombær a malit,

gipta man egh förra, æn þön koma baþin a en bulstær ok 5

undir ena blöiu.

XI. Um huru mæn dela um hemfylghþ.

Nu dela mæn um hemfylghþ, þæn sum giuær ok hin

sum þiggær, ok ær inne mæþ gipta manninum, þa hauær

han uitsorþ giua ut sua mykit, sum han uill, mæþ tuem af io

niþinne ok tolf ualinkunnum, at þætta uar giuit ok mera

egh. Nu hauær han fangit, sum þa; nu klandas firi hanum

ok kallas egh giuit uara, þa hauær han uitzs orþ mæþ

tuem af niþinne ok tolf ualinkunnum, at þætta uar giuit a

fæstnaþa stæmnu ok sua a gipta kuælde. §.1. Nu dela 15

þer um eghn innan hæfþa, þa hauær hin uitzs orþ, sum

gaf, mæþ fullum niþiar eþe, at þætta uar giuit ok mera

egh. Nu hauær þæn hæfþum a kumit, sum giuit uar, um

1. Öfvers, dem skall [-[mannen]-] {+[man-

nen]+} gå i borgen för.

4. Inna, -té, int (i ÖGrl. äfven

hinna, isl. inna) vb. tr. 1) Hinna.

2) Hinna till slut, sluta. 3)

Fullgöra. 4) Vinna, förvärfva (här).

4, 5. Öfvers, så snart

trolofning kommer i saken, [men]

giftomannen ej förr än ...

7. hemfylghþ f. (= fylghþ,

omynd) o: hvad som af giftoman

gifves åt kvinna vid hennes

giftermål. VGL kallar särskildt

det hemfylghþ, som vid giftermål

gifves åt dotter, men hemgœf

hvad som gifves åt son.

9. Öfvers, och innestår

[hem följ den] hos giftomannen

10, 11. D. ä. med ed af två

släktingar och tolf oskylde

12. Öfvers. Har den,"som

erhöll [heraföljden], fått [den i

sina händer]

12. Klanda (senare klandra)

vb. tr. Klandra, väcka tvist om,

i synnerhet eganderätten till fast

eller löst gods; Mand n., klandan

f. klander.

16. innan hcefþa o: inom den

tid, som erfordras för vinnande

af häfd, d. ä. 3 år.

18. Öfvers. Om den, åt

hvilken [jorden] gafs, åstadkommit

häfd [å densamma]

18. Um, prep. med ack., kan

hafva såväl lokal som temporal

betydelse. I afs. å tid

betecknar um 1) en viss tidpunkt, då

något sker, likasom i nysvenskan

t. ex. o m morgonen, 2) en tids

förlopp, jfr ny s v. om ett år, 3)

under (här), 4) inom.122

Gipta B. XI.

þry ar takit af gift ok afræþe ælla bor a sialuær, þa

hauær han uitzsorþ mæþ fullum niþiar eþe flughurtan

manna, at þætta uar giort ok giuit a fæstninga stæmnu ok

gipta kuældi. Nu skal han annan eþ æfte ganga

fiu-5 ghurtan manna, taki slika, sum han kan fa, þa tua, sum

þæt uita, at han hauær þæt hæfþat sua, sum a ok lagh

sighia.

XII. Vm æn moþir giuær dottur omynd af sinne.

Nu giuær moþir dottur omynd af omynd sinne i lösö-

10 rum; þaghar þæt kombær innan garþzs ok grinda stolpa,

þa a bondin þæn, sum kununa fik, uæria sinne husfru firi

ormynd; haldær moþirin þy hon til ormynd giorþe, þa a

hon uitzs orþ inne halda ok uæria, sum för uar skilt.

§.1. Nu æn hon gær eghn sina til omynd hænne, ok

15 laghæfþar dottirin egh, þa a moþirin atær taka omyndu eghn

sina; þa, æn hon hauær lagh hæfþat, þa a moþirin egh atær

taka, þy at þær gangær laghlika omynd bort.

1. Gift f. eg. gåfva och i

det föregående brukadt för att

beteckna den handling,

hvarigenom kvinna gifves ngn till äkta,

har här (och flerestädes)

betydelsen städja för arrenderad jord,

arrendeafgift. Synonymt därmed

är afrceþe, af raþ afrad,

arrendeafgift. Hvad detta ords genus

beträffar, säger visserligen

Rydqvist (Sv. Spr. L. II s. 118) om

det nsv. afrad (årlig grundskatt),

att det icke är till kön

bestämbart annorlunda än som

icke-neutrum, men Akademins

Ordlista upptager det som m., Tamm

däremot i Etymol. Ordb. som

ntr., hvilket genus ordet också

har i 1734 års lag. Ordets

älsta förrn anser Tamm (a. a.)

hafva varit *afraiþ och *afraiþi,

verbalsubst. af fsv. reþa, isl.

. reiða betala, erlägga. Emedan

hufvudaksenten låg på af-,

öfvergick fn. ai till långt a, som

senare i f örn s v. förkortades,

hvilket hindrade a "et, ehuru

ursprungligen långt, att öfvergå

till å, såsom eljes är vanligt;

därtill bidrog väl äfven, att

ordet ej på länge begagnats i det

vanliga talspråket. — Äfven i

isl. fins afráð i betydelsen skatt

eller afgift (Fritzner: Ordb.2).

8. af sinne [omynd]

11, 12. Öfvers, försvara åt

sin hustru [det omtvistade [-godset]-] {+god-

set]+} såsom ormynd.

15. Omyndu eghn f. Jord, som

är gifven till omynd.Gipta B. XIII. 123

XIII. Um æn sundærkulla broþir klanda omynd.

Nu klanda sundærkulla broþir, þa skal samkulla

bro-þir fulla sundærkulla broþær firi omyndina, þy at egh ma

hana atær fa.

XIIII. Vm uæggia köp ok huru omynd ær laghlika af- 5

hænd, ok huru omynd skal sælia ok klanda.

Nu gær bonde köp uiþ kunu sina: þæt kalla uæggia

köp uara. Þæt köp standær, mæþan baþin liua; þaghar

annat þerra dör, þa ær þæt egh lagha köp. §. 1. Will

bondin kunu sinna eghn ur staþ köpa ok þön aghu egh io

barn saman, þa ma egh hænna eghn ur staþ köpa, utan

uiþær se hænna rættær arui. Nu aghu þön barn saman,

þa ma han hænna eghn ur staþ köpa til bætra ok egh til

sæmbra, þy at omynd ma egh firifaras utan i þæmma

lu-tum. Kan hungær hænda, þa skal bondans förra alt sælia 15

æn hænna. Nu ær hans alt up salt, nu haldær æn hungær

a, þa skal hænna omynd sælia. Nötir hon sialf, þa a egh

bondin hana atær gialda; nu nötir bondin mæþ hænne ok

kan fæ fa agha, þa skal han aruum hænna omynd atær

gialda. Nu kan hær til lanzs læggia ok hæria alt þæt 20

bondin a ok sua kunu hans, nu kuma buþ hem ok biþia

5. Uæggia köp (af uæg f.

vägg) n. „ Väggköp * d. ä. köp

inom väggarna 1. inom hus (om

mannen köper jord af sin hustru).

Jfr Amira: Altschw. Oblr. s. 585.

10. Staþ ær m. Ställe (jfr

det ännu brukliga allitererande

uttrycket: i någons stad och

ställe); eghn UT staþ köpa o:

sälja 1. bortskifta jordegendom

(köpa har näml. i lagspråket den

allmänna betydelsen afsluta köp

1. skifte och således äfven sälja

1. bortskifta); ur staþ lata o:

föryttra, afhända sig.

12. uiþær betyder här:

närvarande, tillstädes.

14. þæmma 1. þæssum dat.

pl. (och sing.) m. af pron. þænni:

i þæmma lutiim o: i dessa

händelser 1. på dessa villkor (lutær

m. egentl, lott, del).

15. "bondans [c/ozs~\

19. Framför ett annat verb

i inf. utmärker kan ofta en

hypotes och fa i samma ställning

att något sker framdeles, således

öfvers, och inträifar det, att

han framdeles kommer att äga

gods124

Gipta B. XIIIL

atær lösa kunu hans, nu hauær egh bondin annat til, utan

han sæli oniynd hænna, þa ma han sælia hana ok hana

atær lösa mæþ. Nu kan bondin hæriaþær uarþa ok

husfrun sitær kuar, nu koma hænne buþ ok biþia bondan

5 attær lösa, þa ma hon omynd sina sælia ok bonda sin atær

lösa; þær ær hon laghlika af hænd. §. 2. Nu ma bondin

egh sælia sinna husfru iorþ firi lösöra, utan þön mal

þræn-gin til, sum nu æru saghþ. Sæl han hana, þa standær köpit,

mæþan baþin liua; siþan annat þerra ær döt, kærre annat

io þerra æfte, hon ælla hænnar arui, innan þry ar, þa gangær

köpit atær. Nu ær omynd laghlika fal, þa skal hana atær

biuþa fæþringum ok möþringum, sua sum framleþis skils

um iorþa köp. Nu ær hænna arue utan landzs þry ar,

siþan hon ær döþ, ok kærir innan nat ok iamlanga, siþan

15 han hem kombær, þa hauær han uitzsorþ atær dela; kære

han egh innan nat ok iamlanga, þa aghe þæn, sum köpt

hauær. Nu æn han ær innanrikis um þry ar ok uill egh

kæra mællum þæs, utan kæri siþan, þa aghi hin uitzs orþ,

sum köpt hauær, at uæria, sum skilt ær. Nu kærir hon

20 ælla hænnar arui innan þry ar, þa gangær köpit atær. Nu

æn þæt ær i flere köp kumit, þa ma þær egh eþum a möte

ganga—hua sum þær gangær eþum amote, han gær ulagh, —

utan gange huar atær til sinna uiþær gialda: þæn til iorþ,

I. Öfvers, nu har ej

bonden annan tillgång

3. hæriaþær (pret. part. af

hœria) o: med våld bortförd.

6. hon näml. omynd.

9. Iäf in o: båda [makarna].

II. Fal (isl. f air, men ej fsv.

faler, Schlyter o. Söderwall) adj.

Fal, till salu; häraf ock, ehuru

ej i lagspråket, vb. fala vilja

köpa och falka utbjuda till salu,

men ej, såsom man kunde

frestas tro, stadsnamnen Falun och

Falköping, hvilka äro att härleda

från subst. fala slätt, ljunghed

(vfalan" o: slätt i Västergötland),

jfr isl. adj. f air blek.

12. Nämligen i ES 3; af

fram-leþis (egentl, fram på vägen) har

genom metatesis uppstått det

nysvenska framdeles.

15. Atær dela vb. tr. Väcka

påstående om återgång af köp.

16. þa aghe þæn [iorþin]

18. mællum þæs (egentl.

dess emellan) o: under den tiden.

23 f. Uiþær giald 1. gældn.

Betalning, ersättning, det som

gifves i betalning 1. byte vid

köp 1. skifte; öfvers, enhvar

inträde åter i besittning af hvad

han betalat: den af jord, som

betalat med jord, den af lösören,

som med sådana betalat.Gipta B. XIIII.

125

sum hana gält gen, þæn til lösöra, sum þem gält gen. Nu

æn hon uar i bo mæþ bondanum ok nöte uiþær giald

mæþ hanum, þa luke atær þriþiung af uiþær gialdum ok

tua lyti arui bondans. Nu æn hun hauær ærft mera æn

til þriþiungxs, þa luki, sum hon ærft hauær; uill hon egh 5

luka lut þæn hon ærft hauær ok sum til hænna höre, þa

standin köpin all kuar. Nu hauær han skipt til uærra, þa

skal köpit atær ganga; þær ma egh eþum amote ganga;

gangær han eþum amote, þa gær han olagh. §. 3. Nu

köpir han hænna gozþ til iamnaþa ok sæl siþan firi lösöra; io

æ mæþan hænna iorþ köpis til iamnaþa ok æru þön

bar-num saman bundin ælla ær rættær arui nær, þæn sum

maghandi man ær, þa stande köpit ok aghe þæn uitzs

orþ, sum köpt hauær. Nu þaghar han sæl firi lösöra, þa

gangær köpit atær ok þær ma egh eþum a möte ganga. 15

§. 4. Nu sæl kona ælla skipti sinni iorþ, siþan hon ær

ænkia, mæþ sins gipta manzs raþi; þæt köp ær lagh giort;

aghe þæn uitzs orþ at uæria, sum köpt hauær.

XV. Um huru kona skipti uiþær barn sin.

Nu skipti kona uiþær barn sin ok bonda sins arua, 20

þa skal hon omynd sina först af oskiptu bo taka ok uiþær

mund sina, æn hænne fulghþe sua mykyl eghn, sum skilt

ær. Hauær han hænne köpt mattul utlænzskan, þa skal þær

at lita; hauær hon egh fangit han, þa æru þæt tiu öra.

2. I st. f. nöte hafva två

andra handskrifter nötte, hvilket

jämte sammanhanget

ådagalägger, att äfven røöfe^bör fattas

som pret. af nöta\ ordet är

ko-ordineradt med uar.

4. tua lyti [luke] arui

bondans.

7. kuar o: fasta, orubbade.

7. skipt [omynd hænna] til

uærra o: bytt den mot sämre

gods.

l O. lamnaþ ær, iæmnaþer,

gen. -a(r), m. 1) Jämnlikhet,

köpa 1. skipta iorþ til iamnaþa

o: bortskifta jordegendom så, att

man får lika god igen. 2)

Jämkning i synnerh. af arfslotter (jfr

ÆB 10). 3) Billighet, rättvisa.

11. æ mæþan o: så länge

som.

11. þön näml. makarna.

19. Öfvers, delar 1. skiftar

[boet] med sina barn.

22. sum skilt ær, nämligen i

denna balks fl. 3.

23, 24. Öfvers, så skall

hon därmed nöjas.126

Gipta B. XV.

Nu a hon fara i tu ismuxs klæþe ok hærþa mattul taka,

huwþ duki giurþ uara ok annan um huwþ sik; siþan aghu

arua bondans þær gen all þön klæþe hanum uaru baþe

skapaþ ok skurin ok þry folkuakn; siþan a husfrun

þri-5 þiung af bo ok bondans arua tua lyti.

XVI. Vm huru man skal omynd ut gæra ok intaka, ok

um köpu eghn þerra, ælla kona fa egh skaparua.

Nu giptir man kunu ok skil sua firi, at hus þön, sum

a iorþ hænna standa, skulu omynd fylghia, þa æ þæn

io omyndina æruir, han æruir husin. Nu æn han glömir ok skil

egh undan, þa skal þæn husin taka, sum lösöra takær.

Nu skil þem a, þa skal þæn omyndina ut lukær uita mæþ

tuem af niþinne ok tolf æftir, huat hænne uarþ til omynd

giort. Nu dör husfrun för, þa æruir bondin þriþiung hænna.

15 Nu köpa þön eghn, mæþan þön boa saman, þa æruir bondin

sua köpu eghn sum alt bo fæ; ok fur þing hænna for utan

hindra dax gæf ok omynd hænna skal rættum arua ut

fa, bulstær at förstu. Ær han haluu uærre, æn han uar, ok

haua hin baþin nöt, sum attu, ok luþa alla fiura hyrnu sa-

1. Ismuxs klæþe n.

Frun-timmersklädning, som pådrages

öfver hufvudet; rotord är st. vb.

smygha (isl. smjüga): 1) smyga,

2), ta på sig en klädnad, som

pådrages öfver hufvudet,

(öppningen kallas på isl. smått, smött,

i no. Idsm. smotta, huvudsmotta).

Fara i klæþe o: ta på sig en

klädnad, jfr f n. fara ï brynju

Hákonarm. 2).

2. ok annan [duk] um huwþ

sik (= sær) [haua].

7. Köpu eghn f. Köpt jord,

äfven köpo-, köpe- 1. köpi-iorþ,

jfr köpuman, köpaman.

10, 11. skil egh undan o: åt-

skiljer ej, näml. husen från

lösörena.

15. fön näml. makarna.

16. Bo fæ n. Bohag,

kreatur och alt annat, som hör till

-ett bo.

16. Fur þing, for þing n.

pl. Hustruns fördel af oskift bo.

18. Jfr fl. l, där det

stadgas, att a fæstninga stæmnu skal

först mæla allum frælsum kunum

bulstær.

19. Luþa vb. intr. Låda,

hänga samman, öfvers, och

hänga [bolstrets] alla fyra hörn

tillsamman d. v. s. bolstret är

ej alldeles utslitet.Gipta B. XVI.

127

man, þa gangær egh þæt til fullnaþa. Nu æru þæt

annö-þugh hion, ær til omynd giorþ æru, ok æru sua gamul, at

þe til ængsins för æru; haua baþin nöt ælla gaw baþin

frælse, þa gangær þær egh fulnaþær firi. Ær þæt salt bort

ælla löstis ælla döt, þa fulle bondin þreia markær firi þæt 5

ena huwþit ok sua, æn þæt ær lupit bort. Nu ær eghn

at andru hof þe; alla þa eghn hon kan fa agha ok ærua,

hon a til omynd ganga firi utan köpu eghn, ælla hon giptis

annan tima mæþ hænne, þa gangær þön eghn til omynd.

Nu skal bondin ut luka þa eghn, sum han in tok at andru io

hof þe, iam fulla til ha ok hamnu, sum han hana in tok;

hauær han hana köpt bort annurkost, æn skilt ær, þa skal

han sina iorþ firi fulla. Nu at þriþia hofþe skal han ut

luka siluær, æn þæt ær til, sua mykit, sum han in tok, egh

minna ok egh mera. Nu æn þöm skil a, þa skal han uita 15

mæþ fiughurtan manna eþe, tue af hænna niþium innan

þriþia knæ, — taki slika, sum han kan fa innan þriþia knæ,

þem fæmtan ära æru, egh tua bröþær — at æmgot ær ut

1. Fullnaþær m. Ersättning;

öfvers, därför ges ingen

ersättning.

3. þe i st. f. äldre þön.

3. För, n. fört, adj.

Duglig, i godt stånd, jfr nysv.

vapenför, vanför, arbetsför; i isl.

fèrr, hvars grundbetydelse är:

i stånd att resa (således af fara,

Fritzner 2).

4. Öfvers, då ges för dem

ingen ersättning [vid arfskiftet],

4. þæt näral. annöfught Mon.

5, 6. þæt ena Jiuwþit o:

den ena Hufvuddelen, jfr fl. 1.

7. alla fa eghn är ack.,

emedan eghn är ob j. till agha

ok ærua, men i nysv. måste

öfversättas såsom om där stode

all þön eghn, sum hon kan fa

agha ok ærua, a til omynd ganga.

Ett dylikt eller än mer

förvillande exempel på att hufvud-

satsens subjekt indrages som

objekt i relativa bisatsen, t. o. m.

fastän relät, sum är utsatt,

förekom ofvan KrB 13: 2.

8,9. Öfvers, o. förkl. om

hon ej gifter sig en gång till och

i detta gifte medför köpjorden.

11. Har (isl. hår) m. egentl,

årtulle; så kallades i

Östergötland och Helsingland, likasom i

Uppland ar (eg. åra), ett af de

distrikt, hvari kustlandet var

indeladt och hvilka skulle i

krigstider anskaffa hvar sin roddare.

Hamna f. distrikt inne i landet,

som skulle uppställa en krigare.

Jfr Schlyter: Om Sveriges äldsta

indelning i landskap s. 15 ff. —

Öfvers, underkastad lika stora

utskylder för krigstjänsten till

sjöss och lands (således varande

af lika stort värde som förr).

13. firi o: i dess ställe.128

Gipta B. XVI.

giort, sum han in tok, ok tolf æftir. §. 1. Nu kan egh þön

kona fa rættan skaparua, þa skal omynd þær in ganga,

sum hon ær ut giorþ, æ til þriþia manzs, æn hon fa egh

rættan skaparua. Siþan af liþær þriþia manne, þa takær

5 þæn omynd, sum næstær ær.

XVII. Um æn husfru dör firi iul ælla æfte.

Nu dör husfru bondans firi iul, luke þöm afræþe, sum

næst fa agha iulum, æn egh ær lukit. Dör hon æftir iul,

þa skal af þere eghn gift giua ok afraþe, halda uar sæþ

io sinne ok sua træþis æriu, æn han bor a þerre eghn hun atte.

XVIII. Vm huru moþir ma firi barnum sea, siþan bondin

ær döþær, mæþ þerra mals manzs raþe, ok um köp þerra.

Nu bor kona mæþ bonda sinum ok afla barn saman,

nu dör bondin, þa ærua hans barn han. Moþirin a uitzs

15 orþ seia firi barna sinna gozs mæþ næsta fæþrinis frænda

raþe, æ mæþan hon ogipt ær. Fæþringa skulu taka gærsima

þerra ok i gömu haua, ok fæþringa aghu inlasum raþa

ok hon utlasum. Egh ma hon eghn þerra sælia ælla ur

staþ köpa ok egh þerra gærsimum forhægþa utan þerra

l, 2. Öfvers. Händer det,

att den kvinnan icke får rätt

bröstarfvinge

4. Af liþa vb. tr. med dat.

Gå från 1. förbi; öfvers, sedan

det går förbi tredje man, d. v. s.

sedan omynden kommit såsom

arf 1. ånyo gifven omynd ej blott

i tredje persons hand, utan från

denne till en fjärde, innan den

ursprungliga gif v ar en dör(0rdb.).

7, 8. Objektet till agha

måste anses vara ett

underförstådt omyndu eghn", öfvers, han

(näml. bonden) betale afrad åt

den, som närmast jul kommer

att äga [den jord, som hon förde

med sig såsom omynd]. Om

uttrycket fa agha se ofvan s. 123b.

9, 10. Uar sæþ f. Såning

om våren, træþi n. plöjning om

hösten, træþis æria f. plöjning

(och såning) om hösten. Öfvers,

och f or kl. behålla jorden, till

dess att vårsäden blifvit sådd

och denna, såväl som den

redan sådda höstsäden, skördad

(Ordb.).

11. Firi sea vb. tr. Vårda,

förestå, jfr subst. forsea: omsorg,

isl. forsjá, hvaraf forsjámaðr:

man, som har omsorg om.

19. Forhægþa (i Upl. L.

äfven forhæfþa] vb. tr. med dat.Gipta B. XVIII. 129

mals manzs uit ok uilia. Gull ok siluær ok iorþ ok

annö-þugh hion, diurs horn, þæt kallas gærsima, ok bulstra; sæl

hon þy likt, sum nu ær saght, þa a þæt atær ganga, þy at

þæt ær olagha köp.

XIX. Um æn kona gangær a andra giptu, ælla huar 5

sum siþan skal firi barnum sea.

Nu gangær kona a andra giptu ok andra raþa gærþ,

þa aghu næstu fæþrinis frændær firi barnanna bo raþa.

Nu ær þæn litils uitande, sum firi skal sea, ok hauær sinu

goþzs forhægþat, þa kan þæn egh for annars goþzs sea, io

sum egh kan firi sinu sea; þa skulu frændær þerra til

þingx fara ok kæra firi kununge ælla laghmanne. Hittis

sant þær til, at han ær sua gamal, at han gitær egh, ælla

sua osniældær, at han kan egh, þa a þæn firi raþa, sum

gitær ok kan ok uæl uill, af fæþrinis frændum. 15

XX. Vm æn fæþrinis frændær dela uiþær barnin.

Nu æn fæþrinis frændrini æru delu mæn barnanna,

þa aghu möþringa þerra mals mæn uara um þön mal, sum

til þerra kæris, ok egh um flere; siþan um all annur mal,

þa skulu fæþrinis frændrini sökia ok suara firi þem. 20

Förskingra, förslösa, diall. [-för-häfda]-] {+för-

häfda]+} jfr hœgha: hägna, vårda.

2. Diurs horn n. Ur- och

bisonoxens horn, hvaraf i

forntiden gjordes dryckeskärl(Ordb.).

Diur betyder egentligen och

allmännast vildt djur, sällan och

nyare djur i allmänhet.

7. Raþa gærþ (isl.

ráða-gerð) f. Rådplägning,

öfverläggning, i synnerhet rådplägning om

äktenskap, slutl. äktenskap.

9. Ang. genit. litils se ofvan

sid. 30b.

13. at han gitær egh [firi

barnanna bo raþa]

14. Osniældær, osnialdœr

adj. Oklok, litet vetande;

ursprungligen betecknade snialdœr

väl en fysisk egenskap liksom

isl. snjallr, f ht. snett, nht. schnell

o: snabb.

14, 15. Konstr. j&a a þæn

af fæþrinis frændum firi

[barnanna bo] raþa, sum

17. delu mæn =-- uiþ ær delu

mæn.

9130

Gipta B. XXL

XXI. Um huru husfru ærui mæþ barnum sinum, æn

hænna barn döia, ok um sundær kulla arf.

Nu döia barn moþurinna, þa æruir hon en huwþ lut

uiþær barn sin, huat þæt æru syni ælla dötær; æru baþe

5 syni ok dötær, þa æruir sua moþir sum son; æru alt dötær

ok ængin son, þa æruir sua moþir sum dottir. §. 1. Nu

æruir aldrigh sundær kulla, mæþan samkulla liua; ær egh

samkulla til, þa æruir sundærkulla mæþær moþur sinne;

all hænna barn, þön ærua mæþ moþur sinne. Nu gangær

io aldrigh kuldær a kull, för æn annar ær aldær döþær. Nu

siþan af liþær bröþra aruinu, þa alt þæt af sundærkulla

kombær, þa æruir sua af sundær kulla sum samkulla.

XXII. Vm huru husfru ærui byght bo æfter barn sin,

ok hui sum bonde hete gæstær til garzs.

15 Nu æruir hon bygt bo æftir barn sin: alt þæt bondin

fore sik innan garzs ok grinda stolpa, þær a han af tua

lyti ok husfrun þriþiungh; alt þæt, sum kuart standær, þæt

fylgir alt omynd, hus ok alt bo fæ; þær ær bonde gæstær

til garzs ok egh husbonde.

20 XXIII. Um æn husfru dör ok hauær æpti sik tua kulla.

Nu giptis kona ok fa barn mæþ bonda sinum, nu dör

han, þa giptis hon andrum, far ok barn mæþ hanum, þa

3. Huwþ lut ær m. En af de

lotter, hvari ett arf först delas.

9, 10. Öfvers. En kull går

aldrig in på en annan (näml.

för att taga arf), förrän hela

den andra kullen är död, d. v. s.

syskon af en kull få ej ärfva

syskon af en annan, så länge

något syskon af den andra

kullen lefver.

11. Öfvers, sedan det går

från 1. förbi brödraarf (d. ä. om

arfvet går till aflägsnare släk-

tingar än bröder), då ärfva alla

afkomlingar af halfsyskon lika

som alla afkomlingar af

helsyskon.

15. æftir "barn sin näml. af

ett föregående gifte.

17—19. Öfvers, [men] alt

det, som kvarstår [af gammalt,

både] hus och alt [därtill hörande]

bohag, det följer alt [husfruns]

hemgift åt, och i afseende därå

är bonden ,,gäst till gårds" och

ej husbonde.Gipta B. XXIII.

131

dör hon siþan ok hauær tua kulla æpti sik, þa takær sua

kuldær sum kuldær af omynd, iam mykit en dottir sum åtta

syni, bolfæ sum eghn ok omynd; lösöra skiptin syszskini

mællum sin, takin all æm iamt.

XXIIII. Vm huru bonde ærui sik ok sinum sunum. 5

Nu bor bonde i bo mæþ sunum sinum, nu dör en af

þæm, þa æruir bondin baþe sik ok sinum sunum.

XXV. Vm æn bonde gangær a andra giptu, huru

þa æruis.

Nu ær bonde a andra giptu gangin ælla hauær en sin io

son giptan, alii þer, sum siþan döia, þa æruir sær bonde

ok egh synir hans.

XXVI. Um æn man gipti son sin, þær fullas egh

bröþrum firi þæn kustin siþan.

Nu gipti bonde son sin ok giuær uingæua ok gær öl- 15

gærþ, þæt gangær egh bröþrum til fulnaþa.

2, 3. Öfvers, o. förkl. en

dotter ärfver lika mycket som

åtta söner, d. v. s. fastän i den

ena kullen skulle finnas blott en

dotter, så ärfver hon dock lika

mycket som den andra kullen,

utgöres denna t. o. m. af åtta

söner, och detta sker, ehuru

dotter enligt ÆB l ärfver blott

hälften mot son.

5. sik är = sær,

koordine-radt med sunum. Öfvers. Om

huru bonde delar arf [efter

afliden son] med de efterlefvande

sönerna. Här afses det fall, att

en fader sitter i fullständigt bo,

löst och fast, tillsammans med

sina söner, utan att åt någon

af dem hafva gifvit urgæf (se

ÆB 9). Motsatsen till hvad som

menas med uttrycket ærua sik

ok sinum sunum betecknas i

följande flock med orden æruir

sæ(r) bonde ok egh synir hans,

d. v. s. då en son dör och

urgæf förut är gifven, tager

fadern arfvet för sig ensam. (Ordb.).

7. Här synes spår af

värs-fonn (se Lind: Om rim s. 84)

þa æruir bondin

baþe sik

ok sinum sunum.

13, 14. Öfvers, för den

kostnad [detta medför] betalas

icke åt bröderna någon

ersättning.132

Gipta B. XXVII.

XXVII. Vm æn bröþær boa saman, þa fullas þem atær

þæn kustrin.

Nu boa bröþær i bo saman ok giptis en af þem ok

giuær uingæua ok gær ölgærþ, þær aghu bröþær fullnaþ

5 firi uingæua haua ok þre markær firi ölgærþ.

XXVIII. Um æn bröþær gipta systur sina, hulkin þerra

omynd skal ut gæra.

Nu uilia bröþær gipta systur sina, þa skal samkulla

broþir omynd gæra ok fylgþ hænna, egh sundærkulla, utan

io sialuær uili.

XXIX. Siþan sægx um fostra ok fostru, huru þön giptas

ok þerra arf skiptis; ok kæpsir a egh i barnum.

Nu takær man fostra sin ok biþær frælsa kunu ok

kallar han frælsan uara, nu biþær fræls man fostru ok

15 bonde kalla hana frælsa uara, hauin þær firi giuit uan

sinne, ok þön uarin fræls ok alt þæt af þem kombær, ok hon

a frælsa omynd haua. §. 1. Nu biþær fræls man fostru

ok han uet, at hon ær fostra: omynd hænna ær siax öra.

Nu biþær fostre frælsa kunu ok hon uet, at han ær fostre,

20 þa minskas ra^ttær hænna: hænna omynd ær siax öra. Nu

afla þön bos ok barna ok boa saman, þa dör fostre, þa ta-

12. Kæpsir, kœfsir m. Den

som lefver tillsammans med en

frilla, wfrilloman" (Otmans

öfvers, af samma ord i VGL); k. a

egh i barnum o: har ej del i

d. v. s. ej att råda öfver barnen.

I fn. förekommer kefsir såsom

benämning på en träl, och Kluge:

Et. Wb. sammanställer detta med

ty. kebsweib sålunda, att

forn-germanernas frillor egentligen

utgjordes af i krig tillfångatagna

och i träldom försatta kvinnor.

15 if. Öfvers, då hafva de

förvärkat sin äganderätt, och

dessa (näml. fostrin och fostran)

och alla deras afkomlingar vare

fria, och hon (näml. fostran) skall

hafva full omynd såsom en fri

kvinna.

20. Enligt fl. 2 var annars

minsta laga omynd 9 öre.

21. Afla vb. tr. med gen.

1. ack. Afla, förvärfva; öfvers.

Nu förvärfva de bo och [afla]

barnGipta B. XXIX.

133

kær þæn han atte tua lyti af bo ok hon omynd sina; þæt

æru siax öra ok þriþiung af bo, ok gangin æ barn a

bætiï alf. Nu dö fostra, taki þæn uan a til hænna omynd

hænna ok þriþiung af bo; gangin æ barn a bætre alf,

fylghin þem fræls æ. §. 2. Nu giftir man fostru sina fostra 5

annars jnanzs; æru þer baþir uiþær, sum uan aghu til þerra,

þa ær omynd þerra tue öra, þæt ær höghinde ok hofþa

dyna; þæt hetir hamar siangh. Nu afla þön bos ok barna,

nu döia þön, þa takær hin, sum fostruna atte, omyndina ok

þriþiung af bo ok sua af barnum, ok hin, sum fostran atte, io

tua lyti af bo ok sua af barnum. Nu gangær fostre manzs

æfte fostru, þa a egh kæfsir i barnum.

5. fylghin fem, [sum] fræls

æ\r~\.

6. Här är en kviðuháttstrof,

se Lind: Om rim s. 76:

æru (þer) baþir uiþær,

sum uan aghu (til þerra),

þa ær omynd (þerra)

öra tue,

þæt ær höghindi

ok hofþa dyna;

hetir þæt

hamar siang.

De inklamrade orden kunna utan

skada för meningen uteslutas.

7. Höghinde (isi. hègindi af

h&gr lätt, bekväm, således hvad

som tjänar till att göra

ställningen bekvämare, Fritzner2) n.

Hyende, kudde (ännu i

Vöråmå-lets höyend).

8. Hamar har i fornspråket

äfven betydelsen stenig mark

(jfr åländska ortnamnet

Hammarland), men Schlyter tycker den

betydelsen ej höra hit, „ ehuru

.hamar siang sålunda kunde egentl,

betyda en stenhård säng".

Emellertid är han här utan tvifvel

det rätta på spåren, jfr Tamm

i Uppsalastudier s. 33, som

erinrar om att trälinnan i sin

hemgift icke fick något bolster, utan

endast kudde och dyna, i

motsats till den fria kvinnan, åt

hvilken enligt denna balks fl. l först

och främst skulle i hemgift

ut-fästas ett bolster.

11, 12. Uttrycket ganga æfte

fostru får sin förklaring i ÆB

26, där det fullständigare heter

gangær æfte konu ok gær hana

dighra.134

Ærfpa B. L

Hær byrias ærfþa balkær, i hanum tælias flokka siax

ok tiughu.

L Först ær son faþurs arue, ok um huru dottir firi

liggær sik.

5 Först ær son ok sua dottir faþurs arue, son tua lyti ok

dottir þriþiung. §. 1. Nu kan dottir firi liggia sik, liuande

faþur ok moþur, ok þön uraka bort hana, þa takær hon

egh arf mæþ syskinum sinum, utan þön takin hana siþan

atær in til sin ok firilatin hænne þæt. Dör hænne antuiggia

io faþir ælla moþir ok gangær siþan af raþe þæs, sum æftir

liuær. þa hauær hon ok firigiort arf þæs, sum æftir liuær.

Nu æn þæn, sum æftir liuær, takær hana atær in æfti sua

giort ok firilatær hænne þæt ok gær uæl til hænna, þa

ær hon arftök. §. 2. Æ huar sum broþir æruir, þa æruir

ið ok systir; i huaru staþ þa æruir broþir tua lyti ok systir

þriþiung. Foruærkar hon egh faþurs ælla moþurs arue, þa

ma hon egh foruærka broþurs arue ælla frænda, þy at

huar, sum æruir moþur ælla faþur, han ma egh frænda arf

foruærka. Nu takær ok aldrigh þæn frænda arf, sum egh

20 takær faþurs ælla moþur arf, up a þæn ætta læggin, sum

han mistir ok han egh æruir.

1. Ærfþ (af ærua, islerfð)

f. egentligen ärfvande, arf takt,

äfven egendomen, som ärfves

(= arf). Ordet nytjas icke mer

såsom enkelt, men förekommer

i sammansättningarna ärfdabalk,

ärfdagods, hvilka liksom textens

ærf þa balkær uppvisa den gamla

genitiven ærfþair}.

5. son [œruïr] tua lyti

6. 7. Öfvers, medan fader

och moder lefva; faþur och

moþur äro ack., altså liuande

ack. plur. Om böjningen se

ofvan sid. 62b.

7. uraka d. ä. iråka, uraka

(w ofta framför r).

8. utan konj. o: utom [om],

så framt icke.

10. Öfvers, går hon sedan

från den efterlefvandes råd 1.

bifall, d. v. s. visar hon olydnad

mot den efterlefvande.

12. takær atær in o: tager

åter till sig

15. i huarn staf o: i hvarje

fall

19 — 21. Öfvers, o. förkl.

Den, som icke tager (d. v. s.

har förvärkat) arf efter fader

eller moder, tager också aldrig

arf efter släktingarna till den

af föräldrarna, efter hvilken han

förvärkat sin arfsrätt.Ærfpa B. II.

135

II. Um þa egh matte systir mæþ broþur ærua.

Nu sæghær systir, at broþir hænna hauær ærft i nyiu

laghum, mæþ þy atte hon taka sin lut i aruinu; hauær

broþirin boit a margh ar, haft ok hæfþat, þa ær þæt hans

uitzs orþ mæþ eþe fiughurtan manna. Han skulu frændær 5

hans ganga innan þriþia knæ; taki sua manga af enum

kulle, sum han kan fa, þem sum fæmtan ära æru, at han

haf þe þæt lagh hæfþat i gamblu laghum, þa egh atte systir

ærua mæþ bröþrum. Siþan annan hæfþa eþ æftir suæria

mæþ slikum, sum han kan fa. §. 1. Nu æn egh ær son io

ælla dottir til, þa æruir faþir; ær egh faþir til, þa æruir

moþir; ær egh moþir, þa æruir broþir; ær egh broþir, þa

æruir systir; ær egh systir, þa æruir sona son.

III. Vm iamn arua ok bryst arf ok bak arf.

Þæssin æru iamn i arue: ær sona dottir ok dottur son, 15

ær moþur faþir ok faþur moþir, ær systur son ok broþur

dottir, ær moþur broþir ok faþur systir; taki af iamn arue

halft huar ætta læggrin ok huar i sinum ætta læg, þa

skipte huar sin i mællum. Þæt ær sua undistandande, at

1. Um fa [sum] o: om den

tid, då (d. ä. den gamla

arfsrätt, enligt hvilken) . . .

2. 3. Med ,,den nya lagen"

menas den omarbetning af ÖGL,

som synes hafva värkstälts

under konung Magnus Birgerssons

regering (1275—90), d. v. s.

ÖGl. i den form vi nu äga den,

ehuru handskriften är från en

senare tid (medlet af 14:de

århundradet), se Schlyters företal.

3. mæþ fy o: för ty,

därför

4. A boa vb. tr. Bebo, bo

på (jordegendom).

4. margh ar, men å rad. 6

sua manga (af marghœr, mangær,

isl. mar gr, got. manags)", i

fornsvenskan uppträda formerna på

n och r samtidigt, se Kydqvist:

Sv. Spr. L. bd. II s. 523).

4, 5. Öfvers, då äger han

rätt att bevisa detta med

fjor-tonmannaed.

5. han näml. den eden.

9. siþan [skal han] suæria

annan ef ceftir

14. Iamn arua, pluralt adj.

(sy n ön. iamnir i arue) o: lika

berättigade till arf, samarfva.

Bak arf n. Bakarf, arf efter

barn 1. andra afkomlingar )("bryst

arf: arf i rätt nedstigande linje.

17. Iamn arf n. Arf, som i

vissa fall delas i lika

hufvud-lotter, då faders och moders

föräldrar 1. syskon ärfva (såsom

här säges).

19. huar [ætta læggrin]136 Ærfpa B. III.

up a annan ætta læggin kan en man uara ok up a annan

kunnu flere uara, þa taki sua mykit hin ene sum hine

flere, ok þer skiptin iamt siþan sin i mællum. §. 1. Nu

æn iamnæruinga dela sin i mællum, þa æruir æ þæn förra,

5 sum för warþær næmdær i bokinne, ok hin gangær fran

siþan næmnis. Siþan af liþær þy, þa taki þæn arf, sum

ni-þium ær næstær ok knæm ær kunnastær. Æ þær baþer

æru iamne ok knæm iamkunne, þa gangær æ hattær til

ok huua fran. Æ þær sum baþe æru iam nær, þa skal firi

io arf taka ok bak arf fran ganga; þæt ær sua

undistandande, at æ þæn skyldastær ær, huat þæt ær hældær

maþær ælla kona, þa takær þæt aruit. Nu þær sum baþir

æru iamskyldir, maþær ok kona, þa takær maþrin aruit ok

kona gangær fran, for utan þön sj7zskini sen. Æ huat hæl-

15 dær kona ær skyld þem, sum hon dele aruit æftir a manna

alf ælla kuinna, þa skal sua uara, sum nu ær saght. Nu

dela þer um arf, fæþrinis bröþær ok möþrinis bröþær, ok

þer æru sialuir oskyldir, þa takær faþurbroþir ok moþur

broþir gangær fran. Nu dela þer um aruit, sum fram æru

20 kumne af manninum, sua sum sona son ok dottur sun, þa

takær sona son arf ok egh dottur son, þy at æ huar þe

delas uiþær um arf, annar ær af bröþrinum föddær ok

annar af systurinne, þa takær þæn af bröþrinum föþis ok

egh þæn af systurinne, æn þæt ær bæggia mankyns. Nu

4. lamnœruingar in. pl.

Arfvingar, som äro jämnskylda med

den döde, hvars arf skall skiftas.

5. i bokinne näml. denna

lagbok.

5, 6. þtøw] siþan næmnis.

6. Öfvers. Sedan [arfvet]

går förbi det, [som nämnes i

lagboken], d. v. s. går till

aflägsnare släktingar än de nämda.

6, 7. Märk här uddrimmen

niþium: næstær, knæm:

kun-nästeer. Ang. det sistnämda

ordet (assimilerad form af

kunda-stœr) se sid. 103b.

8. iamne nämligen i ante o:

lika arfsberättigade.

8, 9. Spår af värsform (Lind:

Om rim s. 88):

gangær æ hattær til

ok huua fran.

9, 10. firi arf = bry st arf

d. ä. här [den, som tager]

bröst-arf, bröstarfvinge; på samma sätt

bak arf o: bakarfvinge.

15. Öfvers, efter hvilken

hon tvistar om arfvet

24. Troligen genom skriffel

för baþir þerra æru mankyns

(Schlyter i Ordb.).Ærfya B. III.

137

æn mange æru bröþlunganir ok alle iam nær, þa taki sua

maþær sum maþær. Nu skil þem a um aruit; andre tælia

sik a fæþrinit ok andre a möþrinit; æru baþe iam nær ok

baþe mankyns, þa takær þæn, sum a fæþrinit ær. Ok i

allum arwm, þa takær þæn, sum sik tæl a manna alf, ok 5

kuinna alf gange fran, æn þer æru baþir æm nær ok baþir

mankyns. §. 2. Nu delas þer uiþær, bryst arf ok bak arf,

um arf — þæt ær bryst arf þer mæn, sum fram æru komnir

af manninum, ok hit ær bakarf, sum mannin kom af, — þa

skal bryst arue taka ok bak arue fran ganga, æn baþer io

æru iam nær ok baþir mankyns; æ huar sum egh ær

maþær til, þa takær kona þæt arf, æn hon ær skyldare æn

maþrin. §. 3. Nu æn flere kulla ærwa en man, þa taki sua

man sum man ok sua kona sum kona for utan omyndina

ok iamnaruit; þæt skal sua skipta, sum för uar skilt. 15

IUL Um at egh ma frillu barn arf taka, ok egh ma

giua undan rættum arua frillu barne, utan aruin uili, utan

til klostra ælla kirkiu, ok egh ma frilla barn sit ærua.

Nu a egh frillu barn arf taka. Will man giua sinu

frillu barne nakuat, þa a han fara til Lionga þingxs ælla 20

firi kunung, þa han ær i landinu, ok sina arua mæþ sik

taka ok mæþ þerra uilia giua ok halda þær fæst at firi

1. Bröþlungi, bröfrungi gen.

com., bröplungœr m. och

bröþ-lunga f. Brylling d. v. s. kusin

1. syskonbarn på fädernet,

syst-lungi, systrungi: syssling,

syskonbarn på mödernet. „ Orden

bryllingar och sysslingar hafva i

senare tid af okunnighet blifvit

så missförstådda, att sysslingar

tros betyda kusiners barn ooh

bryllingar kusiners barnbarn"

(Schlyter).

2, 3. Öfvers, några räkna

sig [som släkt] på fädernet och

andra på mödernet.

20. Fara har i de nordiska

fornspråken också den

allmännare betydelsen: begifva sig (t.

ex. här fara firi kunung). På

samma sätt använda några af

våra allmogemål ordet fara, t. ex.

nyl. fara o sova o: begifva sig

till sängs.

22. Fæst: Stadfästelse, se

sid. 115a; halda fæst [at gæf]

o: högtidligen stadfästa gåfvan;

halda a fœstiim ok köpum

(följande sida rad. 6) o: stadfästa

gåfvan med alla lagliga

formaliteter.138

Ærffa B. IUI.

kununge ælla laghmanne ok þær bref ok preuilegium til

taka. Siþan a þæt frillu barn agha ok taki aldrigh mera

arf siþan; miighu þer egh attær taka, æn þæt uar mæþ

þerra uilia giort. Nu ma egh giua undan rættum arua

5 utan til kl östra ælla kirkiu utan þæs uilia, sum aruin ær,

ok halde sialuær a fæstum ok köpum. Nu dör frillu barn

þæt, sum sua uar giuit, ok hauær egh æfti sik skaparua, þa

æruir þæt faþir ok fæþrinis frændær, ok aldrigh æruir frilla

barn sit.

io V. Vm æn dult arf delis, þa a þæn uitzs orþ, sum

innan ætta uill uita.

Nu aflændir man sik ok æru æftir han barn, nu dör

han a þöm uægh ok koma hem farunöta hans ok sann

iartighni ok uita, uær han do ælla huar han do, þa skulu

15 þerra uitne standa. Nu dör barn hans, þa delir moþrin

uiþær fæþrinis frændrina ok kallar barnit haua ærft faþur

sin ok sik barn sit; þæn uæria skal ok þer fylghia, sum

atær komu, mæþ tuæggia manna eþe ok tolf æftir, han

hauær wnnit. Nu dela þer dult ok fylghia egh uitne, þa

1. Bref n. (isl. bref] lågty.

"bref, äfven i andra germ. språk).

Ordet är lån från senlat, "breve

n. kort skrifvelse, eg. ntr. af

adj. brevis kort, hvars e blifvit

tyskan (Tamm: Etym. Ordb.).

3. f er näml. arfvingarna.

7. sum uar giuit o: åt

hvilket gåfvan gafs.

10. dult arf delis o: det

tvistas om förnekadt arf, d. v. s.

den ena nekar det faktum,

hvarpå den andras påstådda arfsrätt

grundar sig.

10, 11. Öfvers, som med

edlig bevisning vill återbörda

arfvet inom ätten.

14. Iartighni, iariekn n. (isl.

jartegn, i horn. bok iartein,

ordet är i isl. f., pl. -ir):

Järtek-ken, kännetecken; wmed

värkliga kännetecken, som visa, att

det är samma man" (Ordb.). Jfr

f ht. wortzeiJihan, nht. genom s.

k. om tydning wahrzeichen, „

urgestalt und grundbedeutung

dunkel" (Kluge: Etym. Wörterb.).

17 ff. Öfvers, den, som

skall försvara [arfvet] inför rätta,

och [den], som de, hvilka kommo

åter (näml. från det främmande

landet) med tvåmannaed och tolf

därefter hålla med, han har

vunnit [rättegången].

19. Öfvers. Tvista de om dult

arf och hålla icke vittnena med

(förmodligen: p ten uæria skal)Ærf pä B. Y. 139

hauær þæn uitzorþ innan ætta uill uita ok egh þæn, sum

utan ætta uill uita. Nu æn skyldi dela þæt arf ok sua fallit

mal, þa skulu þæt skyldi slita.

VI. Um kull suarf ok kiolsuarf ok kulsuarf.

Nu kan uara kullsuarf ok kiol suarf ok kul suarf. Þæt ær 5

kull suarf: dör i barn siang kona ok barn; dör barnit förra æn

moþirin, þa æruir moþirin barnit sit. ok moþur arui ærui

hana; dör moþirin för æn barnit, þa æruir barnit sina

moþur ok næstu fæþrinis frændær barnit. Nu sæghær annar

heþit uara ok þy ma þæt egh ærua, ok annar kristit, þa io

skulu þer þæt uita, sum nær uaru, huat þær ær sant um,

sua sum för uar saght. Nu dela þer: sighia fæþringa

barn-sins, at konan do för, ok kununna frændær sighia ne, þa

standær þæt a uitnum þerra, sum nær uaru; þær ma uitna

ok eþa suæria sua annöþughær sum fræls, ok sua kona 15

sum inan. §. 1. Þæt ær kiolsuarf: druknar sændær a skipi

maþær ok kona ok barn þerra; nu delis þær um huilikit

þerra snimstu druknaþe, þa æn nakuat uar mæþ þem, þæt

sum undan kom, huat þæt ær hældær kona ælla man, fræls

ælla annöþughær, þa ma þær uitne bæra ok suæria, ok 20

siþan skulu þer ærua, sum för uar skilt. Nu dela þer dult

ok fylghia egh uitne, þa hauær þæn uitzorþ, sum innan

ætta uill uita. §. 2. Nu ær þæt kulsuarf: brindær inne

maþær ok kona ok barn þerra; þa skal þær sua um uara

2, 3. sua fallit mal o: så

beskaffad sak.

4. Kull suarf n. den

händelse, att moder och barn dö

under förlossningen (af kuldcer

kull och suarf, som fins äfven

i isl., häftig kamp, skada,

förlust). Kiolsuarf n. den

olyckshändelse, att man, hustru och

deras barn på en gång drunkna

under sjöresa; „förra delen af

detta ord kiolær, köl, är tydlig",

säger Schlyter, men måhända är

dock "kïolcer icke det isl, kjolr

köl, utan det isl. kjöll fartyg.

Kulsuarf (af kul, kol". kol) n.

den olyckshändelse, att man,

hustru och barn på en gång bli

innebrända.

10. heþit o: odöpt )( kristit

16. sændær adv. i sänder,

på en gång.

18. Snimstu adv. superi. =

sniwist, af snimt o: nyligen.

18. nakuat o: någon (man

eller kvinna, därför neutrum).140 Ærf pä B. VI.

i uitni ok i allu, sum skilt ær i kiol suaruinu. Nu i

þæs-sum malum, þa ma kona ok annöþughær uitne bæra ok

eþa suæria ok i ængum andrum malum.

VIL Vm huru döþær ok heþin æruir.

5 Nu giptis bonde ok bo mæþ kunu sinne ok han afla

barn mæþ hænne, ok dör bondin fran hænne, för æn hon

uisse, at hon hauande uar. Nu far til arui bondans ok takær

arf hans ok sæghær sua, at þön haua egh barn saman ok

,,þy mat þu egh ærua han". Nu uet hon egh, at hon ha-

10 uande ær, utan giuær ut aruit. Nu takær þæt talas, at hon

ær hauande; nu far hin þæt höra, sum ærft hauær, at hon

ær hauande, ok far til ok dræpær hana ok uill nöþughær

aruit mista, a^lla firigær liui hænna mæþ ogærningum. Nu

iorþas hon ok uarþær yppinbart, siþan hon iorþaþ ær, at

15 han firi kom liui hænna, ok hittas þær uitni til mæþ sannu,

þa skal hana ur iorþ up taka ok lik hænna up skæra.

Hittis barn i likinu ælla nakuar liknilse til barns, þa æruir

barnit faþur sin, ok moþir ærui barn sit, ok hænna arua

hana; þær takær döþær ok heþin arf, ok kuikær ok kristin

20 gangær fran, þy at ængin ma annan sik til arfs dræpa.

VIII. Um æn bröþær kalla egh annan aþalkunu son

uara, þær skal siaxtan manna eþær gängas, ok um

bruts barn.

Nu dela bröþær ælla systær um fæþrini sit, annar kallar

25 annan egh aþalkunu son uara, þa hauær han uitzs orþ uita

mæþ enum, at han mælte til, [þæt skulu uara niþia hans

innan þriþia knæ] annar giptæ maþrin, þriþi a fæþrinit

ölbuþi uar til þæs öls, fiarþi a möþrinit ölbuþi uar til

þæs öls ok tolf æftir, [man af kulle huarn i þriþia knæ]

1. i Mol suandnu o:

angående Mol suarf.

13. Ogœrning f. Förgörning

(genom förgift 1. trolldom).

23. Bruts "barn n. Barn, som

är afladt i våldtäkt (af brut

brottande, jfr brytas brottas).

26—29. Stället emenderas

af Schlyter (sid. 401 af hans ed.)

sålunda, att orden þæt skuluÆrfpa B. VILL

141

taki sua manga af enum kulle, sum han kan fa, þem

sum fæmtan ära æru. Þa skulu þe tolf þæt uita, at hini,

sum firi suoru, þer suoro baþe sant ok lagh. Siþan a han

iamt uiþær broþor sin haua. Orkar han egh, þa hete

mis-kunna man. Nu kærir egh broþir ælla systir til hans, þa 5

aghu egh frændær han frillu broþur kalla, utan ippinbar

uitne sen til. §. 1. Nu takær man kunu rane, aflar barn i

bruti ok bange, þæt barn takær sua arf sum aþalkunu

barn. Nu kallar annar brutzs barn ok annar egh, þa a

han uitzs orþ, sum þæt uill uita mæþ fullum niþiar eþe, io

— [man af kulle] huarn innan þriþia knæ, taki sua manga af

enum kulle, sum han kan fa, þe sum fæmtan ära æru, — at

þæt uar aflat i bruti ok i bange. Þa skulu þæt uita

fiu-ghurtan mæn möþrinis frændær, at þy rane uar fylght sum

atte ok lagh saghþu, ok þæt uar sot til fulzs ok fiæþær- 15

tiughxs; þa a þæt barn, sum sua ær til haldit, sua arf taka

sum aþalkunu barn.

uara niþia hans innan þriþia

"knæ böra stå efter den

följande meningen annar gipta

maþrin — ok tolf æftir; de sedan

följande orden man af kulle

huarn i þriþia knæ böra utgå

(se Tillägg till s. 127 r. 18

i slutet af boken). Således blir

öfvers. Den andra, [som skall

vittna], är giftomannen, [som

förrättade det omtvistade [-giftermålet],-] {+gifter-

målet],+} den tredje är den, som

på fädernesidan var

bröllopsin-bjudare vid detta bröllop, den

fjärde är den, som på

mödernesidan var inbjudare till detta

bröllop, och därefter [skola] tolf

[gå vittnesed]. De skola vara

hans släktingar inom tredje led.

(Om denna släkted, niþiar eþær,

se stadgandet i denna balks fl. 17).

4, 5. Misktm, miskund f.

Miskund, barmhärtighet; miskun-

na(r) maþær 1. man 1. kona o:

man 1. kvinna, som i något

afseende beror af en annans

miskund; hete miskimna man o: han

beror af [syskonens]

barmhärtighet.

7. Taka kunu rane o:

våldtaga en kvinna (ran n. 1) rån,

2) våld mot kvinna, våldtäkt).

8. Bang n. Buller, bång;

allit. talesätt i bruti ok bange o:

i våldtäkt.

11. Äfven här bör man af

kulle utgå såsom innebärande en

motsägelse.

14 f. Öfvers, att detta

våldtäktsmål var fullföljdt [inför rätta]

som det borde och lag föreskref

16. sum sua ær til haldit

o: likasom framhållet" till arfs

emottagande genom den

bevisning, som förebragts om dess

tillkomst (Ordb.).142

Ærfpa B. IX.

IX. Vm huru bonde skal sunum urgæf giua.

Nu uill bonde son sin gipta ælla gangær sialuær a

andra giptu, þa skal han urgæf giua sinum sunum. Þa a

han allum sinum sunum halft uiþ sik giua; dotir a egh

5 urgæf taka, hon skal lita at omynd þerre, sum faþir hænne

gaf; husfru a allan þriþiung af bo hans. Þa skulu frændær

þerra eghn i tu sundær læggia, sum þer gita iamnast; þa

skal faþirin i bolby taka ok þer i umeghnum, þy enust i

bolby, at egh uinzs um eghn at. Nu æn nakuar þerra ær

io ughurmaghi, þa skal faþirin firi lut hans sea, þær til at han

ær maghandi man. §. 1. Nu dör bondin ok æru æfti han

syni ok dötær, þa æruir sua son sum son ok dottir sum

dottir, all iarnt, fæþrini sit, §. 2. Nu kan faþirin flere barn

afla antuiggia mæþ þerre kunu ælla mæþ andre, ok kunnu

15 urgæf beþas, þa skulu þer til urgæf ganga til ælstu

brö-þranna ok egh til gambla karlsins.

X. Um huru atær skal bæra ælla til iamkan dela,

siþan gambli karlin döþær ær, ælla eþa ganga.

Nu dör gamble karllin, þa skal alla lyti atær bæra,

20 systir omynd ok broþir urgæf, þy at þæn a æ uitzs orþ, sum

til iamnaþa uill dela; þær skal bæra fæþrini til fæþrinis

ok möþrini til möþrinis ok egh fæþrini til möþrinis ok

egh möþrini til fæþrinis. Nu dela þer: sæghær annar þera

annan mera haua fangit, æn han atær bar, þa skal han

l. Urgæf f. Gåfva utgörande

halfva egendomen, som fadern

skulle afstå åt sina söner, när

en af dem gifte sig eller fadern

själf ingick nytt gifte (jfr onnynd

sid. 49a).

8. Bolby r ni. Den egentliga

byn, som utgöres af särskilda

tomter med därtill hörande

bestämda andelar i byns egor i

motsats till umeghn f. utjord,

jord utom byns egor. Till taka

underförstås obj. lut.

8. Enust (ntr. af adj. sup.

enaster) adv. Endast; þy enust

o: endast i den händelsen.

13. all iamt o: alla lika

14—16. Öfvers, och om

de (näml. de senare barnen)

begära urgæf\ då skola de söka

att få urgæf af de älsta

bröderna och icke af fadern.

17. Iamkan f. Jämkning af

arfslotter; dela til iamkan 1. (rad.

21) til iamnaþa(r) o: yrka

jämkning af arfslotter.Ærfpa B. X.

143

uita mæþ tuem ok tolf æftir, at han fik egh mera, æn nu

ær atær burit; þæn eþ skal ofæstan a öuærstu fæmt ganga.

Nu æ mæþan þe æru i bo saman, huat þe afla mæþ þianist

sinne ælla mæþ köpskat ælla mæþ aþrum slöghþum, skipti

þæt sua broþir sum broþir. Nu siþan þe æru skipti at, þa 5

gangær þæt til skiptis, sum þer af sinu fæþrini fingu, ok

egh þæt þe mæþ þianist ælla slöghþum wnnu. §. 1. Nu

uilia bröþær skipta fæþrini sinu, þa skulu frændær þerra

uiþær uara at minstu tue, lut i sköt læggia ok siþan luta.

Nu kalla annar lutat uara ok annar kallar egh, þa a þæn io

uitzs orþ, sum lutat uill uita mæþ fullum niþiar eþe sua, at

han fik þæt mæþ lut ok lagha skipti ,,uiþær þik, broþir, ælla

þik, systir"; þa fæstir lutrin þæt han hauær fangit. Nu ær

lutat i bolbynum, þa ær lutat i allum þem til liggia

bolby-sins. §. 2. Nu sighær annar lut sin uærre uara ok biþær 15

iamka uiþ sik, þa a þæn uitzs orþ, sum til iamnaþa uill

dela. Þa skulu þer alle atær bæra mæþ surnum eþe, sum

för uar saght; þa skulu frændær til þerra koma at minstu

fiughurtan, huar þerra innan þriþia knæ, — taki sua manga

af enum kulle, sum han kan fa, þem sum fæmtan ära æru, 20

— þæssum lundum at, sua sum uppe standær i bokinne, at

lutrin fæste þæt han hauær fangit. Þæt ær sua

undistandande, at huar haldær þæt han hauær fangit, ok ær annær lutrin

uærre æn annar, þa skal iamka ok sua bætra ok egh af

nyiu skipta. Dela þer æn siþan, þa skulu þer fiughurtan 25

niþia, sum nær æru, suæria, at þer kunnu egh iamnare skipta,

2. O fæst ær adj. ej utfäst 1.

lofvad (om ed), jfr fæsta vb. tr.

fästa, stadfästa, utfästa.

2. öuœrsti fæmt o: sista d.

ä. tredje fämt; öuærstær superi,

(komp. öuri, yvri): 1) öfverst,

2) sist.

4. Öfvers, med köpenskap

eller med andra näringsfång;

köpskattær m. köpenskap, handel;

slöghþ f. (egentl, slughet,

förstånd, isl. sløgd): slöjd, yrke,

näringsfång, af adj. slöghær (isl.

slègr): slug, konsterfaren, jfr

förslagen, rotord sannolikt sla.

9. lut i sköt læggia d. ä. i

fliken af en närvarandes kappa;

sköt (isl. skaut, got. skauts, med

motsvarigheter också i öfr.

germanspråk) n. 1) hörn, 2)

kläd-ningsflik, sköte, jfr lat. sinus

egentl, togans veck öfver

barmen, sedan själfva barmen, skötet.

14. i o: angående.

21. uppe o: ofvan, i det

föregående (näml. i § 1).144

Ærffa B. X.

æn nu ær skipt, ok siþan liti huar at lut sinum, ok

gangær egh siþan til iamkan þerra mællum ok egh þerra

barna. Nu sighær annar þerra egh iamnaþa eþin surin

uara, þa aghu þer uitzs orþ, sum han uilia förþan uita,

5 þæn eþin, mæþ tuem af niþinne ok tolf ualinkunnum;

þæn-na eþ skal fæsta ok taka. §. 3. Nu uilia þer skiptas

uiþær firi nauista skyld, þa skulu þer skipta mæþ fæstum ok

köpum. Siþan huar þerra ær a köp sit kumin, þa a han

uitzsorþ uita mæþ fiughurtan manna eþe, at han fik mæþ

io fæstum ok köpum, ok annan hæfþa eþ æftir, uita uiþær

uiþær gialdin; siþan gangær egh til iamkan þerra skipti.

Nu æ huat fæst þer halda iui, þa þe skipta fæþrini sinu,

þa skal til iamnaþa ganga, utan þer köpins uiþær sua, sum

för uar saght. Nu æ þær til þæssum lundum kombær fæst-

15 naþa ual ælla niþiar eþær mællum þerra, þa skal æ til

iamnaþa ganga til þriþia manzs. §. 4. Nu æn þön æru

mang syzskini, þaghar en þerra köpir uiþ en sin broþur ok

egh uiþ oskyldan man ok kombær af enu þerra syzskina

3. Iamnaþa(r] ef ær m. Ed

därom, att arfskifte 1. jämkning

af arfslotter blifvit rätt

värk-stäld.

5. þæn eþin tillägges i

textkodex epexegetiskt för att

förklara han] orden bortlämnas i

två handskrifter.

6, 7. Öfvers, och förkl.

Vilja de byta egor med

hvarandra i anseende till deras

närmare eller bekvämare

belägenhet; nauist (isï. =) f. närhet.

8. Om köp samt uttrycket

mæþ fæstum ok köpum se sid.

120b.

10, Hæfþa eþær m.

Häfda-ed, hvarigenom ngn bestyrker,

att han besuttit jord, hvarom

tvistas.

10. niþær står här

öfverflödigt tillsammans med uita lika-

som oftare med suæria; det kan

dock stundom bidraga till att

göra uttrycket mera pregnant,

förläna det större fasthet, se

till exempel BB l:pr.

12 f. Öfvers. Hvilken

högtidlig stadfästelse de än förrätta,

då de skifta sitt fäderne, så

skall det gå till jämkning, om

de icke afsluta köp (1. byte) sins

emellan så, som förr sades.

14. æ þær til o: ända till

dess att

14, 15. fæstnaþa ual är

troligen (enl. Ordb.) skriffel för

fæstnaþa mal o: mål, där fæst

äger rum, eller det tal, som

därvid hölls af fästens ordförande.

16. til þriþia manzs d. ä.

till dess att ettdera syskonets

andel genom arf 1. köp kommit

i tredje mans hand.Ærfpa B. X 145

til þriþia manzs, þær gangær egh til iamnaþa siþan, ok

þriþi mannin ma egh iamka. Nu æ huat þæt hældær ær

sy-stir ælla broþir ælla huat arua þæt ær, þa skal sua skipta,

sum nu ær saght.

XI. Vm at egh ma man iorþ ælla annat goþzs undan 5

rættum aruum giua, ok egh ma sik til gæfþræls giua,

sua sum för uar.

Nu ma egh man iorþ ælla annat gozs giua undan

rættum aruum, sua sum för uar i laghum, ok egh sik til

gæfþræls giua, þy at þæt gaf Birghir iarl af. io

XII. Huru faþir a barnum ok frændum iorþ ok

goþs firi föþu biuþa.

Nu æn nakuarn hændi uanmæt ælla siukdombær, sua

at han orka egh sialuær at hialpa sik ok föþa sik, þa skal

han biuþa rættum arua sinum, æn han hauær egh barn 15

sialuær. Uill han egh uiþ hanum taka, þa skal han andrum

sinum frændum biuþa; will ængin þerra uiþ hanum taka

ok arwþa firi hanum, þa ma han sit gozs þem i hændær

sætia, sum firi hanum uill arwþa ok han uill föþa. §. 1.

Nu dör han, þa skulu aruani hans gozs taka ok þem atær 20

fulla kustin han hauær fot, ok giui um arit firi gæfþrælin

fiura markær ok firi kununa þre markær ok luka hanum

arwþis lön, ok siþan skal þæt rækna, huat af hans gozs

ælla af hans iorþ gik um arit, ok sla þæt först i gialdit.

Nu æn þe uilia egh atær fulla kustin ok arwþis lön, þa 25

aghi þæn hans gozs, sum han þæt gaf.

3. arua kan här vara dat.

sing., se ofvan sid. 12a, eller

gen. plur., jfr isl. hvat es fat

manna (Vfþm. 7).

6. gcefþræl, jfr DrB 17.

15. Iriuþa [sit gozs]

21. giui nyare form i st. f.

giuin (subj. aruani).

22. Ang. infinitiven luka se

ofvan sid. 39a.

23. Rœkna (isl. reikna) vb.

tr. 1) räkna, 2) göra räkenskap,

3) anse. Ordet är i de nordiska

språken gammalt lån af lågty.

rekenen; rot rak samla, med

be-tydelseöfvergång lik den i läsa,

lesen.

25. Öfvers. Om arfvingarna

icke vilja ersätta kosten och

[betala] arbetslön

10146 Ærfpa B. XIII.

XIII. Vm at egh ma huskunu ælla horkunu barn

arf taka.

Nu huskunu barn ok horkunu barn ælla huru þæt ær

til kumit, þæt takær egh arf, utan aþalkunu barn.

5 XIIII. Um huru huskunu barn skal ut lösa innan siu

ar ok daxuærke fulla ok sianga gangu.

Nu afla man barn uiþ huskunu manzs, þa a han luka

siax öra firi sianga gangu ok fulle atær daxuærkin; taki

barn, siþan kristit ær, ok uari frælst. Nu sitær barn inne

io um ar, gialdi firi tua öra; sitær um siax, gialde firi tolf

öra; sitær nat a þæt siunda, gialde fulla lösn: þæt æru þrea

markær uaþmala ælla siax markær pænninga ælla fiughur

nytia nöt. Þæn a uald, sum up skal taka; taki slikt et þær

af, sum han uil. Nu lösin aldrig frændær, mæþan faþirin

io liuær. Nu skal han mæþ eþe lösa fiughurtan manna, at þæt

ær barn hans; lösi til frælsis ok egh til annöþughs a Lionga

þinge æpte þry mal þing stæmd; haldær han siþan ok uill

egh ut giua a Lionga þingxs fæmt, þa böte fiuratighi markær.

XV. Vm æn man dyl barns annöþughra kunu, ælla hon

20 dör af barne, ok huat hænna gildi ær.

Nu dyl man barns annöþughra kunu ok gangær

uiþær siþan, þæt fa egh faþir löst. Nu dör annöþugh af

barne, þær a han böta firi fulla lösn. Nu i þöm döþa

uarþær gildare þön annöþugha æn þön frælsa.

9. ok uari [barnit] frælst.

9, 10. Öfvers. Är barn i

träldom (näml. hos moderns ägare)

under ett års tid

10. gialdi [faþirin]

13. Öfvers. Den har rätt

[att välja], som skall mottaga

lösen

16. I st. för annöþughs (adj.),

som här intager samma ställning

som frælsis (subst.), skulle man

vänta annöþugJis doms o:

träldom, jfr fl. 17: uir lösum han

til kyns ok kundra manna ok

egh til annöþugx doms.

19. Öfvers. Om någon

förnekar sitt af trälkvinna födda

barn

20. af "barm o: vid

förlossningen.Ærf pä B. XVI. 147

XVI. Um at egh ma man andrum læghær kænna, utan

barn bæri uitni ælla inni takin se, ok huru barns skal

dylia ok um þokka skilia.

Nu ma egh man kænna andrum læghær, utan han se

innitakin ælla barn bæri uitni. Nu æn antuiggia þerra ær 5

ok uitis han þæt, þa skal han dylia mæþ tuætylftum eþe,

halft næmt ok halft onæmt, ok dyli baþi barns ok hæfþa

ælla böte þreia markær; ok þær a i huarte karl ælla

kunungær, þy at þæt ær bondans þukke. Nu ma aldrigh þæn

þukka taka, sum i þokka ær aflaþær, ok aldrigh bötis þukke io

firi þa kunu, sum i þukka uarþær aflaþ. §. 1. Nu kæra

þer æptir þukka bot, sum hænna giftanda æru, þa sighær

þæn, sum firi sitær, at þæt uar sæt ok bot; uiti þæt mæþ

eþe fiughurtan manna, at þæt uar sæt ok bot, sum þem

ba-þum samde ok lagh uaru. 15

XVII. Vm huru frændær skulu frænda sin ur

annöþu-ghum staþ lösa, ælla hua sum suara skal firi han, mæþan

þing stæmnas, ok huru þær skal eþa ganga.

Nu uilia frændær frænda sin ur annöþughum staþ lösa,

þa skulu þer manhælgþ a han læggia ok fæ firi han biuþa 20

1. Lœghœr (jfr isl. legorð)

n. Lönskaläge; hunrvida ordet

är sammansatt liksom det

motsvarande isl. ordet och liksom

det fsv. bana orþ o: banemans

namngifvande d. ä. anklagelse

för drap, eller om här i

enlighet med Rasks åsikt endast är

afledningsändelse, som senare

blifvit förändrad till

sammansättningsled, är oafgjordt, jfr

Ordb. art. bana orþ.

5. Öfvers. Om nu ettdera

fallet inträffar

7. hæfþ, som i det

föregående mött i bet. innehafvande,

besittning i synnerhet under tre

år, hvarigenom lagha hæfþ vin-

nes, betyder också häfdande,

lagersmal; äfvenledes har vb,

hæfþa båda betydelserna.

10. þokke, þukke (se sid. 66b)

betyder först och främst den

skymf, som tillfogas ogift

kvinnas fader och släktingar

därigenom, att hon blir lägrad; i

þokka aflaþær o: aflad på

sådant för kvinnans släktingar

skymfligt sätt, af oäkta börd.

12. Griftandi m. (egentl, pres.

part. af gifta] = gipta maþær.

Ang. böjningen (motsvarande form

i isl. är giptendr) se ofvan sid. 62b.

13. þæn, sum firi [sokn] sitær

o: den, som blir lagsökt

20. Öfvers, då skola de148

Ærfpa B. XVII.

ok þing stæmna. Nu æn bondin gær gærning a han,

siþan han ær i manhælgþ takin, þa ær þæt sua gilt, sum

þæt uare til fræls manzs giort. Nu firi alla hans gærninga,

þa skvlu frændær hans suara, þe sum han gær, siþan han

5 ær i manhælgþ takin, ok egh bondin. Nu alla þa

gærninga, sum han giorþe, för æn man hælghþ lystis a han

ælla ok siþan hon dömis af hanum [hana], böte bondin firi

han sua sum firi annan þræl. Nu hættir han i sokninne

þreia þingxs dagha, þa skal bondin til þingxs fara ok

io manhælgþ af hanum lata taka; raþe siþan hanum saklösu

sum för. Nu haldær han a sokn sinne, þa skal han þry

malþing stæmna, fiarþa Lionga þing. I Lionga þinge skulu

þer fullan niþia eþ ganga, huar i þriþia knæ, taki sua

manga af enum kulle, sum han kan fa, þe sum fæmtan ära

15 æru; sua skal um alla niþia eþa uara, sum nu ær saght.

Þa skulv tue þæt uita ok tolf æftir, at han ær þem sua

ni-þium nær ok knæm kunnughær, at þer aghu han lösa i

lagh manna, ok annan fiughurtan manna eþ æftir ok sua

suæria, at ,,uir lösum han til kyns ok kundra manna ok egh

20 til annöþugx doms". Þa ær þæt lagha lösn: þreia markær

bestämma manhälgd (se sid. 79a)

för honom

I. gær gær ning a han o:

begår brott emot honom

4. þe = þær (ack. pl. f.).

7. hana står

sammanhangslöst och synes böra bortlämnas

(Schlyters ed. sid. 127 not. 63).

8. Hætta (isl. =) vb. intr.

Hålla upp, göra uppehåll, vara

ovärksam i en saks bedrifvande;

ej att förväxla med det transitiva

hætta äfventyra, förlora (sid. 72b).

II. Öfvers. Fortsätter (1.

utför) fränden sin talan

13. Förkl. enhvar (näml.

besläktad med honom) i tredje led.

17. Kunnughær adj. kan vara

en regelbunden bildning af

kundær besläktad (se sid. 103b),

men det kan också vara bildadt

af "kundær bekant. Att

betydelsen besläktad i senare fallet

är öfverförd, framhåller Kock:

Tydn. af g:la svenska ord s. 10.

19 f. lösa i lagh manna o:

lösa till [åtnjutande af frie] mäns

rätt.

19, 20. Här påträffas åter en

värslämning (Ijöðaháttr}, se Lind:

Om rim etc. s. 69,

lösum til kyns

ok kundra manna

ok egh til annöþugx doms.

Också den föregående eden, att

han ær þem sua niþium nær

ok knæm kunnughær

at þer aghu han lösa

i lagh manna,

tyckes tyda påbunden form (1. c.).Ærfþa B. XVII. 149

uaþmala ælla siax markær pænninga ælla flughur nytia

nöt. Ok þriþia eþ suæria sua: þæt skulu tue uita, at þæt

ær frænda fæ ok egh hans fæ ok egh uiþær giald hans

fea. Þæssi þri eþa skulu a Lionga þingi gängas ofæsti. Nu

skal han uald haua um taka af þem þrim slikt et, sum 5

han uill. Nu ma han þær til saklösu inne halda; haldær

han siþan, hætte uiþ fiuratighi markum. Nu uill bondin

flera eþa haua, kære lokan ælla spanan, þa skal han dylia

mæþ tolf manna eþe, at han egh lokkaþe ælla spanaþe bo

hans ælla fæ hans, ælla böte þre markær. io

XVIII. Um at þæn ma egh annan lösa, sum sialuær ær

löstær, ok egh þa kunu, sum han ær kæpsi til.

Nu ma egh þæn annan lösa, sum sialuær ær löstær, ok

egh þa kunu, sum han ær kæpsi til.

XIX. Vm æn kuldær sitær inne, þa skal þæn ælsta först 15

ut lösa.

Nu sitær kuldær inni i annöþughum staþ ok æru

samkulla, þa skal æ þæn ælsta först lösa, siþan alla mæþ

fulle lösn ok egh mæþ eþum.

XX. Um æn man giuær annöþughum frælsi firi siäl 20

sina, huar sum suara skal firi han, ok huru han

ætle-þis ok hua han ærua skal.

Nu giuær man annöþughum frælsi firi siäl sina, þa

skal han baþe suara ok sökia firi hans uærk, æ þær til at

5. um taka är troligen fel för

up taka (Schlyter). Öfvers, han

(näml. trälens husbonde) skall

hafva rätt att af dessa tre (näml.

vadmal, penningar 1. nöt)

mottaga sådant, som han vill.

6. Öfvers. Intill dess (näml.

att betalning sker) må han

saklöst kvarhålla honom i träldom.

8, 9. Lokka vb. tr. Locka,

däraf lohan, lokkan f. lock, lok-

kände. Spana vb. tr. Förleda,

däraf spanan f. förledande, jfr

bospœnd Uaþ. 38.

8, 9. dylia at han egh]

dylikt bruk af dubbla negationer

är i fsv. ej sällsynt och

fortlefver än i många dialekter.

19. Nämligen de eder, som

i fl. 17 nämnas.

21. Ætleþa vb. tr. Upptaga

en frigifven träl i sin ätt.150

Ærfpa B. XX.

han ær ætleddær, ok han ma egh innan eþum standa ok

egh köpgildær uara, ok alt þæt, sum gærs til hans, þæt ær

sua gilt, sum til þræls gærs, ok egh mera. §. 1. Nu þa

han skal æt leþa, þa skal þæt uara mæþ luui æghandans.

5 Þæn, sum han uill ætleþa, þa skal fiughurtan manna eþ i

þinge ganga ofæstan, sua at han uarþ fræls mæþ

æghandans ia ok hans goþuilia, ,,ok uir takum han i bo mæþ os".

Siþan ma han sökia ok suara firi sik ok i eþum standa.

Dör han barn lös, þa skal þæn æruan, sum han æt lede,

io sua ok æn han löstis mæþ fæ ok frænda eþe, sum för uar

saght; ok hauær han egh skaparua, þa taki þæn arf hans,

sum han löste.

XXI. Vm at annöþughan ma egh lösa vm var ælla ok

um antima.

15 Nu uil maþær man ur annöþughum staþ lösa; han

skal egh lösa um anfriþ ælla um uartima, utan han fa

hanum annan æmfröknan um þæn timan til syslu siiina.

1. innan eþum standa o:

uppträda bland edgärdsmän.

2. Köpgildær adj. 1)

Gångbar i köp. 2) Berättigad att

afsluta köp med gällande kraft

(här).

3. Konstr. sua gilt sum

[þæt, sit-m] til þræls gærs(

Schlyters edition bland adderida sid.

401).

4. lian är objekt.

7. uir (isi. ver) däraf med

apokoperadt r ny sv. vi (efter

medlet af det 14:de århundradet

försvinner r"et fullkomligt,

Söderwall : Hufvudepokerna sid. 21).

9. Textkodex har här en

uppenbar felskrifning han þæt œua,

som Leffler i sin uppl.

bibehåller under den rättade formen

kan þæn ærua. Schlyter in-

sätter i st. f. dessa ord

varianten i två andra handskrifter þæn

æruan (d. ä. cerua lian,

prono-niinalanslutning, se Kydqvist: Sv.

Spr. L. bd. II s. 533 ff.).

14 o. 16. Antimi m. Andtid,

den tid om vår eller höst, då

det arbetas i jorden; anfriþ ær

m. höstfred, då det ej, utom i

vissa mål, var tillåtet att

lagsöka en annan; orden äro

sammansättningar af an 1. and f.

(isl. onn): arbete i jorden om

höst eller vår, i synnerhet

höstarbete, skörd. Analogt med

anfriþ ær är uarfriþær vårfred.

16, 17. Öfvers, om icke

han (o: den som vill lösa) gifver

honom (o: ägaren) en annan lika

rask vid den tiden till utförande

af hans göromål; æmfrökin (isl.Ærfþa B. XXII.

151

XXII. Um dana arf, æn utlændingær dör, ælla uar

hanum iorþ giuin, huar sum hana æruir siþan.

Nu dör man þæn, sum egh hauær arua inrikis; kombær

rættær arui innan nat ok iamlanga mæþ brewm ælla

ful-lum skiælum, at han ær hans rætær arui, þa taki arf hans. 5

Kombær egh han innan nat ok iamlanga, þa takær

kunungær arf hans, huat þæt ær hældær iorþ ælla lösöra; þæt

kallaþis forþum dana arf. Nu æn iorþ uarþ giuin hanum,

þa taki þæn iorþina, sum hana gaf.

XXIII. Vm huru kunungær æruir inlænzskan, ok huru io

gildær han uarþær um drap, sar ælla skenu.

Nu æn man ær inlænzskær ok uet man hans arua, þa

skal aruit standa, þær til ær hin kombær. Nu æn man

uet egh hans arua ok kombær egh buþ af hanum ælla

san uissa, huar sum han ær, ælla ok sialuær han innan 10

nat ok iamlanga, þa æruir sua kunungær han sum

utlænz-skan. §. 1. Nu æn han uarþær dræpin, þa skal sua böta

firi han, sum skilt ær. Varþær han huggin fullum samm ælla

slaghin skenu, böte sua firi han sum firi frælsan man.

XXIIII. Um æn man kalla annan þræl uara, þa uæri 20

sik mæþ eþe fiughurtan manna.

Nu sighær man annan þræl uara, þa skal han uæria

sik mæþ eþe fiughurtan manna, mæþ frændum sinum innan

jafnfrøkinn): lika rask 1.

arbets-duglig.

1. Dana äru ær m., dana arf

n. Arf efter en död, hvilket, då

denne icke efterlämnade

arfsbe-rättigad släkting, tillföll

konungen. I Upl. L. och Ym. L.

skrifves danar arf, likaså i isl.

dånar ar fr, och då i isl. äfven

finnas dånardagr dödsdag och

dánarfé med samma betydelse

som dánararfr, har Schlyter utan

tvifvel rätt, då han med

förkastande af den äldre härledningen

från folknamnet Danir antager

förra leden i sammansättningen

vara genit. af ett femin. *dan

död. — Tamm i Etym. Ordb.

har samma härledning och säger

dän vara ett verhalabstrakt,

bildadt af den rot, som ingår

äfven i verben dö och dåna =

svimma.

15. Uissa f. visshet, säkerhet,

san uissa o: säker underrättelse.

23. mæþ frændum sinum,

epexeges, jfr följ. sida r. 10

mæþ niþiar eþe.152

Ærfpa B. XXIIII.

þriþia knæ — taki sua manga af enum kulle, sum han kan

fa, þe sum fæmtan ära æru — at han ær fræls ok friþætta.

Gitær han eþ gangit, uari fræls, ok hauær han giort

nakuara gærning til hans, þa böte, sum saght ær.

5 XXV. Um æn man kalla þæn annöþughan, sum löstær

ær, ælla ok þæn, sum frælsi uar giuit, ok huru þer skulu

uæria sik; ælla bonde afla barn uiþ huskunu sin.

Nu kallar han þæn man annöþughan uara, sum löstær

ær; han ær gildær. Þa uiti mæþ eþe flughurtan manna,

io mæþ niþiar eþe, at han uar löstær mæþ fæ ok frænda eþe,

sum atte ok lagh uaru. Nu sighær man þæn man

annöþughan uara, sum frælse uar giuit, þa uiti mæþ eþe

fiu-ghurtan manna, at han uar æt leddær mæþ luui ok iakuæþi

rætzs æghanda. §. 1. Nu aflar bonde barn uiþ huskunu

ið sina, þa ma egh bondin barn sit i sældi lata ok egh

annöþught haua; ok egh broþir sin broþur, ok egh systir

sina systur.

XXVI. Vm æn bröþær boa i bo saman ok en þerra afla

barn uiþær huskunu þerra ælla gær hana dighra, siþan

20 þer haua skipt.

Nu boa bröþær i bo saman ok aflar en barn uiþ

huskunu þerra, þæt barn a frælst at uara; þær aghu egh

2. Friþætta oböjl. adj.,

bildadt af friþ ær m. 1) frihet,

2) fred, och eet f. ätt; fræls ok

friþælta (en yngre handskrift har

frijättha) allitererande talesätt.

3. Efter /a, gita, vinna

följer i st. f. infinitiv part. pret.,

hvilket kan stå i ack. sing. ntr.

eller rättar sig efter objektet

(Söderwall: Hufvudepokerna s. 41).

9. lian ær gildær o: för

honom (rättare: för den honom

tillfogade "skymfen) skall botas.

9. uiti: bevise (näml. den

förolämpade)

10. mæþ niþiar eþe,

epexe-getiskt bifogad förklaring till det

föregående mæþ eþe fiughurtan

manna.

15. Sæld, såld f. Försäljning;

i sældi(r] lata 1. föra o:

försälja.bröþær fullnaþ firi. Nu skipta þer, ok gangær siþan æpte

hænne ok gær dighra hana, lösi han sua siþan sum

oskyldær maþær.

Hær byrias eghna salu, i þöm tælias flokka fiure

ok tiughu. 5

I. Vm huru kunungær skal eghn atær biuþa ok huru

han skal sköta ælla almænning sælia.

Nu will kunungær eghn sællia; han skal frændum

sinum atær biuþa, sua han sum bonde. §. 1. Nu uill

kunungær eghn sköta, þa skal þæn, sum eghnina far, 10

kununge þry borþ uppe halda. Kunungær skal af samu iorþ

taka, sum han skötir, ok hanum i sköt læggia, han a fæst

firi kunungxs borþe taka, kunungær a hanum bræf giua

ok preuilegium, sua at hanum ær laghlika sköt. Nu uill

kunungær atær taka, mæþan han ær innan þriskulda, þæt 15

1. gangær siþan [en þerra]

2, 3. Öfvers. sedan löse

han [barnet] såsom en [med

ägaren] oskyld man.

4. Sala f. Försäljning (genit.

däraf brukas ännu i uttrycket

till salu och i sammansättningar

ss. salubod, salutorg); salu är

här antingen salur (ss. en

handskrift har) med apokoperadt r

eller ock genitiv med

underförstådt balkær, hvilket i en annan

handskrift finnes utsatt. I förra

fallet är þöm att fatta såsom

dat. pl. f., i senare som dat.

sg. m.

6. Atær biuþa st. vb. tr.

1) Erbjuda ett ting åt ägaren

till lösen l. förra ägaren till

återköp. 2) Hembjuda till lösen åt

sina släktingar jord, som man

vill sälja (h. l.).

7. Almænningær m.

Allmänning, gemensam skog och

mark. Hit synes böra räknas

den, troligen till en konungens

enskilda by eller gård hörande,

skog, hvilken konungen kunde

föryttra (se vidare Ordb.).

11. Borþ n. (eg. planka,

bräde): 1) Bord. 2) Måltid (h. l.).

3) Skeppsbord.

12, 13. Öfvers. han bör taga

stadfästelse inför konungen, då

denne sitter till bords

15. atær taka [skötning]

15. Þriskuldi, þriskulli,

þreskulli m. Tröskel. Ordet, som

äfven återfins i andra germanska

språk, är besläktadt med vb.

þriska (se sid. 52a) och betyder,

enl. Fick b. III s. 140, egentligen

tröskbjälke, bjälke, hvarpå man

tröskar: Sievers däremot i PB

154

Es"hna säl. L

ær uald kunungx. Nu ær han föte utan þriskulda ok

andrum innan, þa hauær han uitzs orþ atær taka. Nu ær

han baþum fotum utan kumin ok klandar siþan, þa hauær

bondin uitzs orþ uita þæt mæþ eþe, at hanum uar

lagh-5 lika sköt. §. 2. Nu uill kunungær almænning sælia, þa

skal stallare hans uaþa riþa, bonde skal hanum þry borþ

uppe halda ok fæst at eghn taka ok skal han bref taka;

nu klandas siþan, þa hauær bondin uitzs orþ.

II. Vm huru karl hauær uitzs orþ och egh kunungær.

io Nu þær sum þe dela, karl ok kunungær, þa aghe karl

uitzs orþ ok egh kunungær.

III. Um æn bonde uill eghn sælia, ok huru hana skal

atær biuþa ællas eþa giua.

Nu uill bonde eghn sælia, þa skal han frændum si-

15 num atær biuþa, fæþrinis frændum fæþrini ok möþrinis

frændum möþrini. Nu skal han frændær sina mæþ sik

taka tua ok stæmna þing ok atær biuþa enum i garþe

ok allum a þinge fæmt at sitia at sialfs sins. Þit skulu

Beitr. Y ss. 529 o. 531 fattar

ordet såsom enkelt.

2. han nämligen konungen.

Här nytjas således i samma

framställning han för att beteckna

två olika personer, hvilket i skrift

stundom blir villsamt nog. Yid

lagens uppläsning kunde däremot

genom olika betoning meningen

tydliggöras, jfr Otman ä VGl. sid.

81 not. 36.

3. klandar \kunungcer"]

6. Uaþi m. (l.uaþ n.):

Gränsskillnad mellan ängslotter L

andra ägor, hvilken uppgås på det

sättet, att en människa går eller

rider i rät linie mellan de vid rå-

märkena uppstälda stänger

(uaþ-stang pl. -stenger f.). Jfr BB 7.

8. klandas [köp]

17, 18. Öfvers, o. förkl.

hembjuda endera (af släktingarna)

hemma i hans gård och alla, då

de (af den ene underrättade)

tillstädeskommit på tinget. Här

återfinnes af lagens ursprungliga

versifierade form en halfstrof i

kviðuháttr (se Lind: Om rim

s. 77):

enum i garþe

ok allum a þinge

fæmt at sitia

at sialfs sins.

18. at sialfs sins [heme].Eg-hna säl. III. 155

þer koma ok fæ föra, sum köpa uilia; sua skal han þry

þing stæmna ok þrea fæmti sitia. Þa skal han til þingxs

fara ok lysa, at han hauær laghbuþit atær; þa ma hanum

döma sælia saklösu þem, sum han uill. §. 1. Nu sæl han

siþan, nu kalla egh frændrini laghbuþit atær uara ok 5

klandas firi þem fangit hauær, þa skal hin hernula, sum

salt hauær, uita mæþ þem tuem frændum sinum, sum þa

uaru mæþ hanum, at han laghböþ atær, ok tolf æftir. Þaghar

firi enum ær uart, þa ær firi allum uart. Orkar han egh

eþe, þa gange hin til uærþa, sum köpt hafþe, ok hin gialde io

þrea markær, sum sålde, þæt kalla uiþærlax öre, ok ganga

sua æfte tolf manna eþ, at han ræþ egh kland ælla kual

a köp þæt þe giorþu; ok gange hin til iorþinna, sum

klan-daþe, ok fulle atær uiþærlax örin ok uærþin þæn, sum ohe •

mult sålde. Nu ær hin döþær, sum sålde, þa aghe hin 15

uitzs orþ, sum köpt hauær. §. 2. Nu a egh minne iorþ

til atær buzs höra æn siatungxs attungær i bygdum by

ælla þriggia märka eghn i humpum ælla hapum. Nu æn

nakuar klandar ok sæghær egh uara lagh buþit atær, þa

a han uitzs orþ mæþ fullum niþia eþe, at þy sålde han 20

utan ætta, at sua mykin eghn hörþe egh til atær buzs.

5. egh skulle, åtminstone

enligt nysvensk uppfattning,

rätteligen höra tillsamman med

lagh-bufit.

7, 8. K o n s t r. m ceþ fem tuem

frœndum sinum, sum — ok tolf

œftir, at "han lagWöþ atær.

10. Uærþ n. Köpesumma,

värde, hvarmed något blifvit

be-taldt; ganga til [sinna] uærþ a

1. ucerþs sins o: återfå det, som

han betalt [för jorden].

11. Uiþærlax öre m.

Ersättningspenningar, böter, som

erläggas af den, som föryttrat jord,

men brister åt hemul eller

ryggar köpet 1. skiftet. Om

anledningen till benämningen se Ordb.

s. 722a och jfr Amira: Altschw.

Obl. ss. 345 o. 546 f.

16,17. Öfvers. Mindre

jordegendom behöfver ej hembjudas

släktingarna till inlösen än en

sjättedels åtting156

Edma säl. IUI.

IUL Vm æn mæn skiptas iorþum ok annar sitær kuar

ok iþras köps sins; ælla huru fæst skal bæra.

Nu skiptas mæn iorþum uiþær ælla sæl man manne

iorþ, þa skal sua manga fæste taka, sum tomtina æru lut-

5 skipta i þy köpinu. Nu sitær han kuar ok iþras köpsins,

raþær lasum ok nuklum ok l?or a mæþ elde ok ærne, ælla

ær þæt landboa bol ok ryuær, för æn han far skipat, þa a

han uitzsorþ köpit ryua þæssum lundum. Nu a han, sum

köpte, stæmna hanum þry þing ok sitia þrea fæmte, at

io þriþiu fæmt bæra in til hans fæsta ok köpa mæþ fæmtan

manna eþe; en skal sua suæria, at han ælla hans arue skildi

firi fæst þæs köps, ok tue skulu sua suæria, at þer ælla

þerra arwa uaru nær, þa þæt köp giorþis, ok sua tolf æftir,

1. sitær kuar [a iorþu sinne]

2. Iþras vb. dep. med gen.

Ångra, isl. iðrask, jfr got.

idrei-gon 1. idreigon sik. Grimm tror

iðrask komma af iðr n. pl.,

sy-non. iðrar f. pl. inälfvor, metaf.

ånger, jfr nya test.

ønkayyvi-£«rðm känna medlidande, af

øftkáy%va inälfvor, l

småländskan lefver ider ånger, fastän

föga brukligt, och i Kalmar län

itra sig ångra sig, no. Idsm. idra,

irâ, irast (Eietz, Aasen, ROSS).

2. Fæst (sid. llða) f.

stadfästelse af köp; bæra fæst d:

framföra 1. visa fæst", bæra fæst in

tit mans (följ. sid. r. 4) o: med ed

öfverbevisa säljaren om den

skedda, med fæst bekräftade

föryttringen, likaså r. 10 bæra in til

mans fæsta ok köpa, där köpa

(jfr sid. 159 r. 10) måste fattas

såsom ack. pl. och skrifvet i

st. f. köp, hvilket kommit af

sammanställningen med fæsta

(Ordb. s. 364b f.). —

Förklaringen är föga tillfredsställande

och det så mycket mindre som

äfven fæsta skulle stå i st. f.

fæstir eller, nyare, fæste, men

jag känner ingen bättre.

4. 5. För kl. tomterna äro

genom byns delning skilda från

hvarandra, så att de äro

särskilda tomter.

6. Ærin, arin (isl. arinn) m.

Äru, eldstad; ærin förhåller sig

till arit som himin till himmel.

6. Då i st. f. nuklum

insattes det äldre luklum (af lykil,

som återfins i äVGL, estl. sv.

tikol, isl. lykitl), visa sig här

ursprungliga uddrim: raþær Zasum

ok Zuklum ok bor a mæþ elde

ok <^rne.

7. ryuær [köpit]

7. Skipa [iorþ landboa] o:

utarrendera; öfvers, är det

arrendegods (nämligen som ägaren

försäljer) och bryter [säljaren

köpet], förrän köparen får

godset utarrenderadt,

10, 11. Angående

femton-mannaeden se Hjärne: Om den

fsv. nämnden ss. 42 o. 61.

11,12. Öfvers, att han eller

hans arfvinge förrättade

stadfästelse å detta köp.Eghna säl. IUI. 157

at han fik þa iorþ mæþ festum ok lagha fangum. Siþan

skal salin köpanum uiþærlaxöre böta, þrea markær firi

huaria fæst; þær a i huarte karl ælla kunungær. Nu a han

at förstu lagha sokn egh mera æn ena fæst in til hans

bæra; will han flere fæste in til hans bæra, þa skal han 5

sua manga lagha sokni stæmna, sum han bar fæsti in til

hans. Nu siþan in ær burit fæste ok köp til hans, þa skal

han, huat han uill hældær, halda köpit ok fara af iorþinne

ælla ryua köpit ok luka ut uærþ ok uiþærlaxöre. Will han

egh luka uærþ ok uiþærlax öre i þingum ok fæmtum, þa io

gialde niu markær firi lagha sokn kununge, hæræþe ok

malsæghanda. §. 1. Nu dyli han, sighær egh haua salt,

þa skal han tuænne fiughurtan manna eþa a samu fæmt

ganga: annan sua, at han a ok aldrigh sik afhænde, ok

annan sua, at han hauær laghhæfþat; suæria þe baþir, þa skal 15

hæræzs næmdin uita, huat sum þær ær sant um. §. 2. Nu

æ huar man bær fæst in til annars, þa uær han egh

iorþina sik til handa, utan rindær sik ransuærkum ok witra

sik til uærþa ok uiþærlax Öra. Nu skal æ han haua þe

tua, sum" nær uaru, ok þæn, sum firi skildi fæste, ælla þerra 20

arwa. Fa han egh inburit fæstina, ok hauær auærkat, þa

böte þrea markær; hauær han egh auærkat ok bær egh

fæstina, þa bötir han egh ok han takær egh uiþærlax öre.

Nu þa han skal suæria, þa skal han standa a samu

ior-þinni, sum han fangit hauær. 25

V. Um æn salin far af ok hin a, sum köpt hauær, ælla

ær landboa iorþ ok far skipat.

Nu æn salin far af ok hin far a, sum köpt hauær, mæþ

elde ok ærne, raþær husum ok lasum ok nyklum, nu æn

4. Öfvers. Köparen bör i

första lagsökningen icke

öfverbevisa säljaren om mera än en

med fäst bekräftad försäljning.

11. Nämligen därför, att han ej

utan lagsökning gjorde rätt för sig.

17, 18. uær iorþ sik til

handa o: värjer till sig d. ä.

med ed inför rätta försvarar sin

äganderätt till jorden.

18, 19. Rinda (isl. hrinda)

st. vb. tr. stöta, drifva bort;

uitra (= isl.) vb. tr. 1) kungöra,

tillkännagifva, 2) bevisa, uitra

sik til o: bevisa sin rätt till;

öfvers, afskuddar sig [misstanke

och ansvar för] våldsam

inkräkt-ning och bevisar sin rätt till

köpesumman och

ersättningspenningarna.158

Edma säl. Y.

þæn klandar, sum salt hauær ælla hans arua, ælla ær þæt

lanboa bol ok fa skipat, ok kombær landboin a mæþ elde

ok ærne ok bor a, þa ma han uæria mæþ fiughurtan

manna eþe, asn þæn klandar, sum salt hauær, ælla hans

5 arue, at han fik mæþ fæstum ok köpum, ok standa a samu

iorþinne ok uita hans uiþær giald ok annan hæfþa eþ

æf-tir. Æru þæt lösöra, sum han köpti iorþina mæþ, þa uiti,

at han fik mæþ fæstum ok köpum ok allum lagha fangum

ok eþa æftir.

io VI. Vm æn mæn skiptas iorþum uiþær ælla þön iorþ

klandas, sum han fangit hauær.

Nu skiptas mæn eghnum uiþ, nu klandas þön eghn,

sum han hauær fangit, þa skal han hemuls manne sinum

til sighia. Orkar han egh hemult halda, þa gangær huar

15 til sinna eghn, ok hin gialde þrea markær, sum ohemult

sålde. Iorþ skal iorþu uarþa æ til þriþia manzs; siþan uær

3. han nämligen köparen.

6. I st. f. fsv. lians kräfver

nysvenskt språkbruk här

ovillkorligen sin.

9. eþa står, i likhet med den

med at han fik börjande satsen,

såsom objekt till uiti] de eder,

som menas} voro de nyss nämda.

11. han o: man, någon, jfr

sid. 68b.

13. Hemuls man m.

Hemuls-man d. ä. 1) i allmänhet den,

som åt en annan lämnat en viss

rättighet och vid uppkommen

tvist skall försvara densamma,

2) i synnerhet den, som till en

annan föryttrat fast 1. lös

egendom och vid uppkommet klander

skall försvara den skedda

for-yttringen och den andres

äganderätt. I danskan brukas det

motsvarande hjemmelsmand i st.

f. det utländska ordet

auktoritet, ett exempel vardt efterföljd.

Hemuld f. Hemul, försvar för

äganderätt, men stundom ock

liktydigt med hemuls man jfr t.

ex. fl. 15 § 5.

14. Hemul (isl. heimull, -ill)

adj. Tillegnad, försvarad (om en

rättighet), däraf adv. ohemult o:

utan att kunna försvara mot

klander; tis. halda hemult o:

försvara föryttring af jord, hemult

gæra (följ. sid. r. 2) o: försvara

sin besittning 1. föryttring af en

sak, då klander skett och

fångesmannen blifvit uppgifven.

16. Uarþa vb. tr. med dat.

1. ack. 1) Vårda. 2) Ansvara

för (h. L). Förkl. Den jord,

som man bortskiftat, skall stå

i ansvar för den jord, som man

tillskiftat sig, så att man återfårEdma säl. VI.

159

huar fång sin at ærfþa malum ok egh at köpum, ok þriþi

maþrin ma uæria ok egh hemult gæra.

VII. Um æn annar kalla sik mera haua köpt ok annar

minna salt, ælla han gær alsalu ur by.

Nu skill þöm a: annar kalla sik mera haua köpt, ok 5

annar kalla sik minna haua salt; æ mæþan han hauær

atær i by wangx rum ok wægha, þa hauær han uitzs orþ

uita, huat sum han hauær salt, ok uita, huat han hauær

atær. Nu hauær han alsalu ur by salt, þa hauær þæn

vitzs orþ, sum fæstir fylghia ok köpa; halde hanum sua io

hemult, sum þer bæra, ælla lati atær hans ok mæþ þrea

markær, ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at ,,þætta saldi iak

þik ok mera aldrigh"; siþan uiti hæræzs næmd, huat þær ær

sant um. Will han huarte hemula ælla tolf manna eþ ganga,

den förra, om man genom

klander förlorar den senare (Ordb.).

1. Ærf þa mal n. Mål

angående arf; uæria [iorþ] at

ærfþa malum 1. at hæfþa malum

o: försvara jorden genom

bevisning om ärftlig besittning, i

motsats till al "k"öpum 1. köpmakim.

4. Alsala f. Hel och hållen

försäljning; gæra 1. sætia alsalu

ur "by o: sälja all den jord man

äger i by.

6,7. F ö rkl. så länge han har

kvar så mycket af tomten, att

han där kan ställa en vagn, och

så mycket af jorden, att han

har väg att komma därifrån. —

Uæghær m., isl. vegr: väg;

ordet är en ursprunglig w-stam

och kan därför i isl. ha ändelsen

u i ack. pl., men äfven a, såsom

vore det en a-starn, i fsv. -a,

äfven -i^ se Rydqvist: Sv. Spr.

L. II s. 54; gen. pl. ändas såväl

i isl. som i fsv. på -a eller -na,

hvilken senare ändelse

(ursprungligen lånad från den svaga

böjningen) i fsv. inträngt äfven i

ack. plur., t. ex. i cod. Bur.

viþa vœghna (anf. arb. o. sid.).

Häraf vårt finländska vida

vägnar vid komparativer, t. ex. vida

vägnar bättre. Textens wægha

kan fattas som genit. pl.

(likstäldt med wangx) eller som ack.

pl. (likstäldt med rum).

10. Köpa(r) får enligt Ordb.

här lika litet som i fl. 4 fattas

som nom. plur. af köpi m.

köp-vittne, utan är en genom

sammanställningen med fæstir

analogt därmed bildad oegentlig

pluralis af det neutrala köp.

Således: den som kan förete ett

med alla lagliga, formaliteter

faststäldt kontrakt öfver köpet.

11. sum þer (näml. fæstir

ok köpar) bæra [uitni]. Men enl.

det nyss sagda borde här stå

jþön, icke þer.160

säl. VII.

þa gialde hanum sua mykin uærþ, sum hanum bristær i

iorþinne, ok böte han þreia markær: gialde ena mark

malsæghandanum, sum iorþina aghær, andra kununginum,

þriþiu hæræþinu.

5 VIII. Vm iorþa skipti, huru hemula skal, ok alle köpana

skulu uær uara, sum i Gloholmum staddis.

Nu skiptas mæn iorþum uiþær ælla köpas mæn

ior-þum uiþær, þa koma i manga sældir. Nu kan þön iorþ

klandas, þa skal huar stæmna sinum hemuls manne, ok

io kumi þit til yuærstu fæmt. Gör han þa hemult, þa standa

köpin all kuar; gör han egh þa hemult, þa war þæt sua

först: þa skuldu þer fæsti bæra, þæn til uærþa þem gält

gen, þæn til iorþ, sum hana gält gen. Nu staddis þæt sua

i Gloholmum, at köpin kan fiærrin uara ok han giorþe

15 egh hemult, þa gatu þer egh fæst burit þæn daghin; barin

þe fæst ok giorþe han hemult, þa uari þæt olagh. Nu gær

han egh hemult ok þe baru egh fæstina, þa misti han

baþi uærþ ok uiþærlax öri. Nu hyggin þær at, böndær, at

sua ær þætta nu stat, at alle þe, sum i agha köpinu, þe

20 skulu koma til fæmtinna, sum hemult skal gæras a. Gærs

þa hemult, þa standa all köpin; gærs egh hemult, þa skal

ængin fæst bæra þæn daghin, utan han uili, utan stæmni

5. Köpï m. Hvar och en,

som deltager i ett köp, således

säljare, k öp vittne och (i

synnerhet) köpare.

6. Gloholmbœr, ett numera

obekant ställe i Östergötland,

där en allmän sammankomst

nagon gång hållits (Gloss. s. 399).

12. fæsti bæra [ok siþan

ganga]

14. I Gloholm stadgades

naturligtvis icke hvad den med

at inledda satsen innehåller, utan

där faststäldes, med anledning af

detta, hvad lagmannen i följande

mening lägger bönderna på

minnet, jfr flockens öfverskrift.

14. Fiærrin är en i ÖGl.

jämte det vanliga fiærran

förekommande adverbialbildning af

adj. fiarri, fiærri. För komp.

nytjas fiærmer (troligen en

sammansättning, jfr isl. firr meir),

för superi, fiærst, fiærmast.

16. Mellan orden giorþe han

och hemult inskjuter en annan

handskrift negationen egh,

hvilket sammanhanget tydligen

erfordrar, ty såsom frånvarande

kunde han ju ej hemult gæra.Eghna säl. VIII. 161

þæn första manadaghin, sum fæmtin, kombær a, söran dagh,

huar sinum köpum, sum för uar saght, ok mæli til um

löghurdaghin; þa a domarin læggia fæmt vm þorsdaghin.

Þa staiide huar a sinu köpe; þa suæri han först, sum firi

skildi fæstinne ælla hans arua, sua, at þa skildi han firi 5

fæst, biþin af bæggia alwm. Ær han döþær, fæsta mannin,

Þa skal fæsta manzsins arue haua sama uitzorþit ok sua

tue æftir, at þe uissu, sum uiþær uaru, at han skildi firi

fæst. Siþan suæri þæn, sum fangit hauær, at han fik þa

iorþ mæþ fæstum ok köpum, ,,ok aldrigh uar iak rans man io

at", ok sua ælliwu æfte, at han suor sant. Gangi þæn til

iorþ, sum hana gält gen, ok þæn til lösöra, sum þem gält

gen. Þæn sum fæstina gitær burit, þa taki han þrea

markær, ok þa fæstina, sum han bar, hon ær sua lagh gild,

sum han bare i þriþiu fæmt. 15

IX. Um æn man köpir iorþ af andrum ok klandas en

lutrin, ælla hin köpir a kuælde ok dör um nattina.

Nu köpir man iorþ af andrum ok klandas en lutrin

af samu iorþinne ok salin gitær egh hemulat, þa ma han,

sum köpt hauær, huat han uill hældær, halda ælla ryua 20

ok ganga til sinna uiþær gialda. §. 1. Nu köpir man

eghn mæþ fæ a kuælde, nu dör han um nattina ok

klandas um morghunin, uiti faþir fång ok son fæþrini.1 Nu

1. Sör se eþsör.

4. Köp betyder äfven det

köpta, hvarför orden a sinu köpe

böra fattas som liktydiga med

a samu iorþinne, sum lian fangit

hauær i fl. 4 § 2.

6. Öfvers, ombedd å bägges

vägnar .(se sid. 48a).

6. Fæsta maþær, fæsta man

förekommer i åtskilliga andra

lagar i betydelsen fästman, men

i ÖGl. betecknar ordet den man,

som vid köp af jord förrättar

fæst) synonym fæstyiaþa maþær.

Jfr uin vid köp af lösören.

14. Ang. ackusativen fæstina

se sid. 13r. 17 och sid. 127r. 7.

16, 17. en lutrin o: en del

af jorden.

19. Öfvers, och säljaren kan

icke försvara den mot klandret

23. Förkl. Om köparens

fader öfverlefver honom, så

åligger fadern att gent emot den,

som klandrar köpet, bevisa, att

det var laga fång. Är det åter

köparens son, som öfverlefver

honom, så åligger det sonen att

bevisa, att den köpta

jordegendomen är hans rätta fäderne-

11162

Eo-hna säl. IX.

dör han, sum sålde, ok klandas þön eghn, uiti hin, sum

fangit hauær, mæþ tuem mannum, at han fik mæ|) festum

ok köpum ok allum lagha fangum, ok tolf æftir, at þe tue

suoru sant ok lagh; þæt uita andre tue ok tolf, at han

5 atte, mæþan hin lifþe, oklandat ok okualt.

X. Vm at ængin bær fæst a fötær döþum, ok köpin ma

egh sik sialuær hemula, mæþan Salin liuær.

Nu bæri ængin fæst a fötær döþum ok ængin til

höghz at heniuld; þy hemule huar sialuær sik. Nu mæ-

10 þan hin liuær, sum sålde, ok klandar annar, þa ma köpin

aldrigh sialuær hemula sik, utan uill hin hemula, sum sålde,

þa hemule mæþ eþe fiughurtan manna, at han atte ok

aldrigh afhænde sik, för æn han hanum sålde; sua hæfþa

eþ æftir, at ,,iak hauær lagh hæfþat ok aldrigh mik afhænde

15 utan uiþ þænna man". Wil han a möte suæria, sum

klan-daþe, þa stande þæt til hæræzs næmdinna, hulkin þerra

sum sannare hauær.

arf. — Orden som begagnas

äfven i Upl.L. och DaleL., antyda

genom sitt uddrim, att de utgöra

gammal värslämning, Lind: Om

rim s. 86.

6. A fötær och a hænder

(isl. à hendr) äro prepositionella

uttryck, som styra dat. och

betyda emot.

8, 9. Konstr. ængin [bæri

fæst] til höghz at hemuld o:

ingen söke hemul vid grafhögen

genom att leda till en afliden

hemulsman (så Schlyter). Men

i en annan handskrift, hvilken

ligger till grund för 1607 års

edition af ÖGL, fins efter hemuld

ordet lete, och behålles det, få

vi följande oklanderliga vars (jfr

Linds nyss anförda arbete s. 73):

bæri ængin fæst

a fötær döþum,

ok ængin til höghz

at hemuld lete,

þy hemule

huar sialuær sik,

hvilket otvifvelaktigt är den

ursprungliga lagtexten. ,,Die

heid-nische Fassung des Rechtssatzes

wie die Alliteration bezeugen sein

hohes Alter", säger Amira:

Alt-schw. Obl. s. 565, och enligt

Schlyter finnas också i tyska

lagar spår af den plägsed, som

här förbjudes, nämligen att föra

bevisning mot en död genom eds

afläggande å hans graf.

13. sua [uiti] hæfþa eþ æftirEirhna säl. XI.

163

XI. Um æn salin uill egh hemula, þa skal a han fæst

bæra, ok huru þriþi mannin ma uæria.

Nu æn salin uill egh hemula, þa skal lian bæra in

til hans fæsta ok köpa mæþ fæmtan manna eþe, sum för

uar saght, ok taki atær uærþ ok uiþærlax öre. §. 1. Nu 5

æn þe skiptas iorþum uiþær, þa ma han aldrigh sialuær

sær hemula ok egh hans arue, för æn til þriþia manzs ær

kumit; þa ma þriþi mannin uæria ok egh hemult gæra.

Ok i allum köpamalum, þa ma þriþi mannin uæria ok egh

hemult gæra. Þæt ær sua undistanda: bor þriþi man- io

nin a þerre iorþinne, sum klandas, þa a han uæria; bor

annar a ok klandas firi hanum, æ mæþan hin liuær, sum

han hauær fangit af, ælla hans arua; ok sua brak sum til

þriþia manzs ær kumit, þa skal han uæria, sum fangit

hauær, ok egh a hemult lita. 15

XII. Vm alla iorþa delu, þa skal a yuærstu fæmt uæria

ælla ut giua, utan han forfall haui.

Nu um alla iorþa delu, þa skal uæria a þriþiu

fæmtinne ællas ok þa ut giua, utan han hauær forfall, sum

stæmt uar. Þæt æru hans f or fall: liggær sialuær siukær, 20

ælla ær i rikisins þianist, ælla ok at han fa sua stæmna,

at yuæsti fæmt kombær i fastu ælla ok a hælghum dagh,

ælla ok þæn hemula skal andrum iorþ, han ær utan landzs

2. Öfvers, och huru tredje

mannen (d. v. s. jordens

innehafvare i tredje hand) må

försvara [sin eganderätt].

6, 7. sialuær Jiemula sær o:

försvara sin äganderätt utan att

leda till fångesman. Synonym

uæria, motsats hemult gæra.

10. I st. f. inf. nytjas i detta

uttryck vanligen pres. part., som

Schlyter inför enl. två hdss.

13. Eftersatsen fa skulu þe

hemula saknas i textkodex, men

fins i en annan handskrift.

15. I Gloss. till ÖGL återges

lita med taga sin tillflykt till,

lita på (d. ä. isl. hlïta), men i

Ordb. ändrar Schlyter, med rätta,

denna sin uppfattning och tager

lita = isl. lita d. ä. se på 1.

efter o: söka att skaffa sig. Se

ofvan sid. 9b och följ. spalt.

17. ælla ut giua [iorfin]

21. Öfvers, eller ock att han

(nämligen motparten, käranden)

råkar stämma honom på en

sådan tid, att ...

23. ælla ok [æn] þæn [sum"]164 Eghna säl. XII.

ok laghsaghu—þa skal han sua lata suæria mæþtuem,at ,,min

hemuls man ær utan landzs ok lagsaghu", — ælla liggær

siukær ok hauær san forfall. §. 1. Nu hauær han låtit

tua suæria, at han ær utan landzs ok laghsaghu; kombær

5 hem innan nat ok iamlanga ok gær hemult, þa ær þæt

got; kombær han egh, þa skal þæt standa ok biþa kunungx

næmd ok ængin sokn æfti ganga. Sæghær hæræzs næmd,

at hon ær laghlika fangin, þa skal han hana hawa;

sæghær hon, at hon ær egh rætlika fangin, þa dömis þem ior-

10 þin, sum hana a mæþ rættu, ok þæn til sinna uærþa, sum

þem gält gen.

XIII. Um sen man skal hemula sik ok ær i sot, ælla

sali hans ær utan lanzs; þær skulu uitne suæria.

Nu stæninis þem manne þing, sum sialuær a hemula

15 sik, nu uarþær han siukær ok ær i sotta siang, sua at

han ær egh för at uæria, þa skal han lata tua mæn

suæria sin uitne. at ,,þy uar han egh i dagh hær, at han

liggær i sotta siang". §. 1. Nu klandas eghn firi manne, ok

sali hans ær utlændis ok fæsta mannin, þa skulu tue mæn

20 suæria, at sali ok fæsta man hans æru utlændis ok utan

laghssaghu; siþan stande þæt um nat ok iamlanga.

Kombær egh æn þa hem, þa stande þæt til hæræzs næmd, huat

han fik hanum laghlika buþ ællas egh.

XIIII. Vm æn iorþ klandas ælla tue haua iorþ köpt, ok

25 en iorþattarin ma egh i uærn standa.

Nu klandas iorþ firi manne ok stæmnas ut þry þing

l, 2. Orden þa s"kal han

------------lagsagliu, som afbryta

sammanhanget, böra rätteligen

fattas som en inskjuten

mellan-mening, hvilket jag genom

tankstreck antydt.

6. fœt d. ä. malit.

7. Öfvers, och ingen

lagsökning (nämligen i den vanliga

ordningen med tre ting och tre

fämter) skall därefter ske.

8. hon d. ä. iorþin.

17. sin uitne o: såsom sina

vittnen.

19. utlændis d. v. s. utom

Östergötlands gränser.

25. Schlyter säger (sid. 133

not. 33), att en står i st. f. æn,

såsom en handskrift har. Men

detta vederlägges af slutorden i

flocken. Af dem framgår äfven,

att hufvudh andskrift en s egh börEdma säl. XI III.

165

ok gör at mæle at þriþia þinginu, þa skal þæn, sum

do-marin ær, næmna þrea mæn af þinginu; will þæn egh koma

a fæmt ælla þæn hans forfall suæria will a þinginu, þa

stauin þer, sum a þinginu til æru næmdi. Nu stæmnis þing

ok klandas þön iorþ, sum egh orkar gen uæria, ok uill egh 5

sialuær standa ok staua, þa skal tua mæn af þinge næmna,

sum staua skulu hans eþa; þa uari sua lagh giort, sum han

sialuær stauaþi. Nu stæmne man ok klanda iorþ ok

kombær þriþi fæmt i forfall, nu will han egh mera stæmna,

þa skal han sialuær stæmna fiarþa þing ok uæria a þerre io

fæmt mæþ lagha domum. §. 1. Haua tue mæn köpt iorþ

ok kænnas baþi uiþ, nu skulu þer baþir a hemuld lita, þa

a þæn iorþ, sum hemuld fylghir. Nu skal hin bæra til værþa

ok uiþærlax öris mæþ fæstum ok köpum, þa skal hin vt

strykas, såsom också texten i

två handskrifter bekräftar.

Kanske ursprungliga lydelsen varit:

ok flere æn en iorþattarin mughu

egh i uærn standa. Hvad

beträffar den för nysvenskan

främmande sammanställningen af

räkneordet en med ett substantiv i

bestämd form, må anmärkas, att

en dylik konstruktion icke

alldeles sällan ny t j as både i

fornsvenskan och isländskan

(exempel finnas i Söderwalls och

Fritz-ners ordböcker under en, einri);

substantivet antager därvid en

partitiv betydelse, således en

iorþattarin o: en af j or dagar en a.

— Uærn (pl. -ir, -e) f. l) Värn,

försvar. 2) Förmynderskap. 3)

Den inför rätta tilltalades

försvar mot käromål (h. 1.) jfr

iorþa-uœm\ tis. i uærn standa o: i

ed, hvarigenom svaranden värjer

sig.

1. At mæle n. Tilltal inför

rätta, talan; gæra at mæle o:

utföra sin talan.

4. Staua vb. tr. Förestafva

[ed]; ordet eþ utsättes ofta,

såsom här, icke.

8, 9. Öfvers, och

inträffar tredje (d. ä. sista) fämten,

då svaranden har förfall. Forfall

n. (merendels plur.) Förfall; bæra

f or f all mans o: intyga en annans

förfall (om vittnen); suæria

förfall o: med ed styrka ett sådant

intyg; forfalzs eþær o: ed,

hvarigenom laga förfall styrkes.

10. han sialuær d. ä.

jordens innehafvare.

12. a hemuld lita o: söka

att skaffa sig hemul.

13, 14. Obj. till bæra är

ett underförstådt (1. uteglömdt)

k æru, ack. af kæra f. käromål,

åtal, således öfvers, nu skall

den ene (d. v. s. den som miste

jorden) kära medels bevisning

af köpet angående köpesummans

återlämnande och

ersättningspenningens utbetalande, då skall den

andre . . .166

Eo-lma säl. XIIII.

luka wærþ ok uiþærlax öre ælla gen ganga, at han giorþe

aldrigh köp uiþær han; stande siþan till hæræzs næmd

huarr þera, sum sannare hauær. Nu æn han suær sua, at

»iak sålde þæssum förra", ok dull egh, at han hafþe baþum

5 salt, þa ær egh þæt tuæsuære; þa aghe þæn iorþina, sum

han hemulaþe, ok hin taki uærþ ok uizærlax öre af þem,

sum sålde. Nu stæmnis ut lagha soknin ok uær huarghin

þera, þa a hin iorþina haua, sum stæmdi, ok lagha

soknin gange in til hans, sum stærnt uar, ok aghe aldrigh uald

io mer þa iorþ uæria, utan han haui forfall, sum för uar saght.

§.2. Nu skal alla iorþa delu innan nat ok iamlanga ut

stæmna; stæmnir egh sua, þa ær þæt ugilt, sum han

hauær stæmt. Nu mughu egh flere iorþattara i iorþa

uær-ninne standa æn en.

15 XV. Um æn iorþa uærn kallas olaghlika gangin uara,

ælla man klandar i akrum ok firi auærkan.

Nu sighær man iorþa uærn olaghlika uara gångna,

stæmne þry þing ok þrea fæmti; þa skal hin a þriþiu fæmt

uita mæþ eþe fiughurtan manna, at han hauær þa iorþ lagh-

20 uart; bristær at eþe, þa botin þer, sum förra suoru, firi

olagh. Nu biþar han kunungxs ræfst um, þa skal hæ-

1. gen ganga [eþ]

3. han d. ä. säljaren.

6. uizærlax = uiþ æria"glis,

se sid. 116a, 14.

7. Ut stæmna vb. tr. 1) Genom

förnyade stämningar (till tre ting)

bringa en rättegång till slut. 2)

Stämma. Öfvers, bringas

rättegången till slut och försvarar

ingendera [sin äganderätt till

jorden]

8. 9. Ganga in til mans 1.

falla in til mans o: drabba 1.

falla på någon. Öfvers,

ansvaret för lagsökningen (9 markers

böter) faller på honom, som in-

stämdes. Jfr Gloss. s. 276b o.

259b samt ofvan fl. 4: pr. slutet.

16. io: angående

20. þer, sum förra suoru, d.

ä. bland de fjorton de två

för-edsmännen, se sid. 16b.

21. Biþa 1) vb. tr. med gen.

1. ack. (i isl. blott gen.) afbida,

2) vb. intr. bida, vänta, dröja.

Ordet böjes vanligen såsom ett

verb af första svaga

konjugatio-nen, men enligt Söderwalls

ordbok förekom i fsv. också pret.

Udde samt beedh, starkt såsom

i got. och isl. Nu för tiden

bidade, stundom Udde.Esrhna säl. XV.

167

razs næmd uita, huat þær ær sant um, ok uita, huat þæt

ær hældær, lagh ælla olagh. §. 1. Nu all iorþa dela, hana

a huarte fæsta ælla taka; hon a ofæst ok otakaþ a

yuær-stu fæmt gängas. Nu wil man iorþauærn fæsta ok taka;

sæmbær þöm baþum a, þa ær þæt laghgiort, sæmbær þöm 5

egh a, þa skal ganga at yuærstu fæmtinne. §. 2. Nu þa

man uær iorþ, þa skal han þær mæþ eþum standa, sum

iorþin ær, þön sum han klandar firi hanum. Klandar han

tompt ok alt þæt til tomptinna liggær, þa skal han standa

a tomptinne ok uæria alt þæt til hænna liggær. Klandar io

han i akrum ælla ængium ællar i skoghe, þa skal han

standa þær, sum þæt liggær, sum han klandaþe, ok uæria;

gör han egh sua, þa gör han ulagh. §. 3. Nu stæmnir

man firi iorþa auærkan, þa skal han stæmna þem, sum

auærkar. Ær þæt lanboe, þa stæmnæ hanum ok landboin 15

stæmne iorþæghandanum. Uil han hemula, þa ær landboin

osakær, wil han egh, þa a landboin uita mæþ eþe

fiughur-tan manna, at han fæste hanum, ok þa a iorþæghandin

böta firi auærkanina ok egh landboin. Nu æn

iorþæghandin dyl, þa skal han dylia mæþ tolf manna eþe; þa eþa 20

skal ofæsta ok otakaþa a yuærstu fæmt ganga, siþan uiti

hæræþs næmd, huat þær ær sant um. Nu æn landboin

orkar egh lufs eþum, þa bötir han firi auærkanina. §. 4. Nu

stæmna tue mæn firi iorþadelu ok uæria baþir, þa skal

hæraþzs næmd uita, huar þerra sum sannare hauær; æ 25

hulkin þerra hon fællir, þa gangær lagha soknin in til

hans. Nu æn hin uær, sum stæmde, þa gangær lagha

soknin in til hans, sum kuar såt ok egh uarþe; ok aghe

2. Iorþa dela f. 1)

Jordatvist. 2) Ed i jordatvist. Öfvers.

Hvad all ed i jordatvist

beträffar, äger man hvarken utfästa

eller ställa borgen för den.

4. Iorþauærn f. Ed,

hvarigenom klandrad jord af

innehafvaren försvaras.

7, 8. D. v. s. stå på själfva

den omtvistade jorden, då eden

gås, jfr slutet af fl. 4.

18. at lian fæste [iorþina]

hanum o: att han utarrenderade

jorden åt honom.

23. Lufs eþær (af luf, lof n.

lof) m. Ed, hvarigenom någon

bestyrker, att han fått en annans

lof 1. tillåtelse att göra något.168

Eo-hna säl. XV.

aldrigh uitzs orþ mera þa iorþina at uæria, utan han

forfall haui, sum för ,uar saght. Nu æn han hauær þön

forfall fangit, þa skal til þingx fara ok lata sin forfall bæra

ok suæria ok dorn taka, ok siþan ma han fiarþa þing

5 stæmna ok sina iorþ uæria. Nu æn han uarþe, sum stæmdt

uar, þa gangær lagha soknin in til huarghins þerra, þy

at han matte egh uæria för æn a yuærstu fæmt. §.5. Nu

sæll man manne iorþ ok annar far til ok auærkar at

o-stæmdu, þa skal þæn, sum fangit hauær, stæmna hemuld

io sinne. Þa skal hemuls mannin stæmna þem, sum auærkaþe,

ok biþia han sea hemuls eþ at sik, ok siþan skal han i

þriþiu fæmt hemula ok egh lufs eþ ganga. Nu auærkar

man annars eghn ok orkar egh dylia þæt ok orkar egh

lufs eþe ælla ok sialuær uæria ællas far egh hemuld ok

15 gær oþulbrut, giuær ut a yuarstu fæmt ælla för, böte þrea

markær. Nu auærkar han flere manna iorþ oskipta mællum

þerra, böte þrea markær. Þa skal han ena mark malsæghanda

ræt halda til þriþiu fæmt ok þa hana ut böta þem, sum æfti

kæ-rir, æn þö at þer sen egh alle uiþ a yuærstu fæmt, sum i

20 iorþinne attu; kæra þer siþan til hans, þa skal han suæria

mæþ eþe fiughurtan manna, at han hiolt til yuærstu fæmt.

Nu kræuia þer alii sins, þa skal han þaghar böta ok egh

til þriþiu fæmt halda. Nu auærkar man þa iorþ, sum

lut-skipt ok laghskipt ær mællum manna, þa böte þrea mar-

8, 9. at ostæmdu [niali] o:

utan att tvist om saken blifvit

instämd.

11. Öfvers, och bedja

honom mottaga hemulsed af sig;

hemuls eþær m. ed, hvarigenom

säljaren bestyrker den skedda

föryttringen och försvarar

köparens rätt.

14. ælla ok [orkar egh] sialuær

uæria

15. Oþulbrut, ojmlbrut (se

of al) n. Brott emot

äganderätten, sedan åvärkan (af svårare

slag) å annans jord eller

vatten.

15. Öfvers, utlämnar [hvad

han tillegnat sig]

17, 18. Öfvers, en mark

skall han hålla inne såsom böter

åt målsägaren

19. Po (gotl. f au) Ifö (isl.

þö) adv. Dock. ,,Dubbelformerna

þö och þo i fsv. förklaras däraf,

att ordet än haft än saknat

aksent: i förra fallet utvecklades

au till ø, i det senare till o, på

samma sätt som skautkonunger

> än till sköt-k., än till skot-k.,

*Grautstaver > än till G-östaf, än

till Gustaf* (Kock: Fsv. Ljudl.

sid. 100 not.).Eo-lina säl. XV.

169

kær firi huaria þa iorþ, sum han auærkar, annars manzs

lutskipta ok laghskipta. Nu auærkar by iuir skial sin a

annan by, botin alle þer, sum auærkaþu, huar þerra þrea

markær; taki sua huar af botinne, sum han a i bynum.

Ena lagha sokn böte aldær byrin.

XVI. Vm æn man takær pænninga at lane ok sætær

iorþ at uæþia fæst, ælla huru þær skils um þön mal,

sum þær til höra.

Nu takær man pænninga at lane af andrum ok sætær

iorþ sina at uæþia fæst at pante ok skill sua firi, at koma io

egh pænningani a þem dagh, þa uari þæt aþal fæst. Nu

koma egh pænningani a sama dagh, sum saght uar, ok

hin hauær siþan um þry ar ælla þrim flera, þa ær þæt

aþal fæst. Nu sighær þæn, sum iorþina satte, egh uara aþal

fæst ælla sæghær egh uara at daghinum kumit, þa a þæn 15

uitzs orþ, sum aþal fæst uill uita. §. 1. Nu æn man vill

iorþ sina at pant ut sætia, þa skal han frændum sinum

först biuþa. Uilia þer egh a hana pænninga låna, þa skal

5. Ö f v e r s. f or en lagsökning

böte hela byn, (nämligen till

straff därför, att den ej utan

lagsökning gjort rätt för sig, jfr

fl. 4: pr. slutet).

7. Uæþia fæst f. Stadfästelse

af jords förpantning med

föreskrifna formaliteter, sms. af uæþ

1. uaþ n. (vanligen pl. t.): pant,

isl. ved, got. vaþi. Vårt vad i

uttrycken slå 1. hålla vad är

samma ord, ty vadesumman

sattes ursprungligen af bägge

parterna fore vadets ingående i taka

händer för att sedan af den

vinnande mottagas. På samma sätt

och af samma skäl uppstod

uttrycket „ erlägga vad" = vädja,

fsv. væþia, isl. veðja.

Eotbe-släktadt är ock lat. väs, genit.

vadis: borgen.

10. Pantcer m., liktydigt med

uaþ, är också i isl. (pantr)

inkommet från medellågt. pant,

högt. p f and, hvars etymologi är

outredd.

11. a þem dagh, [sum saght

uar]

11. Aþal fæst f. Stadfästelse

af fullkomligt 1. fast köp; aþal

förekommer i fsv. blott i

sammansättningar, men som

själfständigt ord i isl. aðal karaktär,

natur, i afljudsförhållande till

öðal arfjord (grundbet. „ det

egna", Arkiv YII s. 361).

13. Öfvers, och långifvaren

har sedan [jorden] under tre år

eller flere än tre

15. Öfvers, eller säger [den

för återbetalningen bestämda]

dagen ännu icke vara inne170 Eghna säl. XVI.

til þingx fara ok dorn þær taka sætia huem, sum han uill.

§.2. Nu æn han ær egh a kumin mæþ elde ok ærne ok

hauær egh skipat, sum at uæþium hauær, þa a hin uitzs

orþ, sum ryua uill, sua at stæmne hin þry þing ok þrea

5 fæmte, sum at uæþium hauær, sæghær uti uara stæmnu

daghin ok beþis atær iorþina anuarþa sik, þa skal han

suæria tuænne fiughurtan manna eþa: annan sua, at han sik

aldrigh afhænde, ok annan hæfþa eþ æftir. Nu æn han

gangær uiþ, at han satte hanum iorþina, þa a hin uitzorþ

io uita mæþ eþe fiughurtan manna, at han satte hanum at

uæþia fæst ok egh at aþal fæst, ok annan fiughurtan

manna eþ, ok leggia fram sua manga pænninga, sum iorþin

stoþ firi, sua at þöm samu pænninga böþ han a þem sama

stæmnu dagh ok wlte sialuær, at han uilde egh uiþær

15 taka, ok luke ut pænningana. Nu skill þem a: han

sæghær færre uara pænningana, æn han ut læþe, þa skal han

uita þem æmgoþa mæþ eþe fiughurtan manna, sum þe han

tok. Nu skil þem a um daghin: annar sighær uara förra

ok annar egh, þa star þæt a fæsta mansins uitnum. Nu æn

20 han suær a möte, siþan hin hauær sua surit, sum nu ær

saght, ok uitær, at han hauær fangit mæþ aþal fæst af

hanum, þa skal hæræzs næmd uita, huat þær ær sant um.

XVII. Um æn iorþ ær firi enum klandaþ, þa ær firi

allum, æn þer dela alii et mal.

25 Nu æn flere mæn, antuiggia bröþer ælla en by, kænnas

uiþ ena iorþ, þaghar uart ær firi enum, þa ær uart firi

allum, æn þe dela alii et mal.

3. skipat o: utarrenderat.

6. Anuarþa, anduarþa, ant~

vardha vb. tr. Antvarda,

öfverlämna; ordet är (se Tamm: Et.

Ordb.) åtminstone i de yngre

formerna med t i prefixet lånadt

af medellågt. antwarden.

12, 13. eþ, sua at o: ed af

det innehåll, att

18. uara förra o: infalla förr.

20. han näml.

pantinnehaf-varen, hin näml. låntagaren.

24. Uttrycket æn þer dela

alii et mal har sin motsats i

cen sinleþis kcennis huar uiþ

(följ. sid. rad. 1); det förra

återges med: om de alla föra

gemensam talan, det senare: om

hvar och en på sitt sätt påstår

sig äga [jorden].Eg-tina säl. XVIII.

171

XVIII. Vm æn sinleþis kænnis huar uiþ; ok egh æpti

iorþa delu Lionga þing stæmna.

Nu æn sinalund kænnis huar uiþ iorþina, þa skal han

særlytis firi huarium uæria. §. 1. Nu skal egh æfte iorþa

delu Lionga þing stæmna ok egh æfti þing ælla fæmtir 5

buzs eþa sea.

XIX. Um æn þön delas uiþ, fånga fæþrini ok forna

fæþrini.

Nu delas þer uiþ: annar kallar fång ok annar

fæþrini, bor huarghin þerra a ok kippas um sk}ddir, þa io

skal fæþrini standa ok fång firi ganga; nu bor hin a, sum

fangit hauær, þa rinda fång fæþrini. §. 1. Nu delas þön

uiþ, forna fæþrini ok fånga fæþrini, ok kippas um skyldir

ælla auærka baþir þæt, sum þer dela um, þa skal forna

fæþrini standa ok fånga fæþrini firi ganga. Nu bor hin 15

a, sum fånga fæþrini kalla, þa rindær þær fånga fæþrini

forna fæþrini.

3. "han näml. jordens

innehafvare.

4, 5. æfte iorþa delu-------

ok æfti þing ælla fæmtir o:

sedan jordatvisten i vanlig

ordning förekommit vid tre ting

och tre fämter (Ordb.).

6. ~buzs eþær, se sid. 96b.

7. Delas 1. uiþær (uiþ) delas

vb. dep. Tvista inbördes; þön

är ntr. pl. hänförande sig till

de två följande substantiven,

hvilka stå såsom subjekt och, så

att säga, personifieras.

7, 8. Fånga fæþrini n. jord,

som man ärft af sin fader 1.

annan släkting, som icke ärft,

utan förvärft densamma (s. k.

aflingejord); motsatsen är forna

fæþrini o: fädernejord eller

annan arfjord, som från äldre tider

varit arfjord inom släkten.

10. a [iorþinne]

10. Kippa (isl. =) vb. tr.

^Draga, rycka (bibehållet i

nysvenskans kippa efter andan,

kippa på sig skorna), kippas vb.

dep. brottas, tvista; pp är

möjligen assimilation, jfr nyländska

barnspråkets vili kimpas o kampas

(en lek). Öfvers, tvista om

hvilkendera skall uppbära afrad

(skyldir), nämligen af den

utarrenderade jorden.

11. firi ganga o: framgå [med

bevis]. Förkl. den, som påstår

sådan rätt, som grundar sig på

fång, skall framgå med bevis

för sin rätt, annars gäller

orub-badt den andres påstående om

arf (Ordb.).

12. Öfvers, fång

skjuterundan fäderne, d. ä. har företräde

framför påstådd arfsrätt.172 Eglma säl. XX.

XX. Vm æn kirkia uill eghn sinni ur sta|) köpa ælla

klostær, ok huru þe hemuld fk

Nu will kirkia eghn sinne ur staþ köpa, þa skal

biskupe til sæghia ælla prouasti, köpa til iamnaþa, firi þy

5 at ughurmagha köp ælla kirkiu ma egh annurlund köpa,

utan til bætra; kæris þæt, þa skal til iamnaþa ælla köpit

atær ganga. §. 1. Nu uill kirkia ælla klostær eghn sina

sælia, hon höre egh til atærbuzs. §. 2. Köpe biskupær

eghn ok dö han, þa æruir han kirkian, æn han hauær egh

io skåp arua, ok þa iorþ, sum han köpte, þa uæri sua þæn

biskupær, sum æfte han kombær, sua sum fæþrini sit,

sa-muleþ klostær ok kirkia. §. 3. Nu æ huar bonde skal til

hemuls lita, þa liti til hemuls biskupær, klostær ok kirkia.

XXI. Um ughurmagha iorþa skipti, ælla hans iorþ

15 sæls firi lösöra.

Nu ma egh ughurmaghans iorþ skiptas, utan til bætra

ælla til iamnaþa. Warþær hans mals man sua fatökær, at

han orkar egh þön ughurmagha börn föþa, þa skal han

andrum þerra frænda til sighia, at han taki ok föþe þem,

20 ok egh þerra iorþ sæli. Wiiyian egh, þa skal han til þingxs

fara ok þær uitra ok siþan dorn taka at þerra iorþ firi

lösöra sælia þöm föþa mæþ, ok egh ma han ælla firi lösöra

1. eghn ur staþ köpa: se

ofvan sid. 123a.

5. Köp kan äfven betyda det

köpta 1. på annat lagligt sätt

förvärfvade, hvarför man här

kan öfversatta: öfverinages eller

kyrkas egendom får man ej

bort-skifta annorlunda än mot bättre.

6. Konstr. þa skal [köp]

til iamnaþa [ganga] d. ä. skiftet

skall så rättas, att kyrkan får

lika god jord igen som den

bortskiftade.

8. Öfvers, hon behöfver ej

hembjudas [den förre ägarens]

släktingar till inlösen; atærbuþ

n., se vb. atœrMufa sid. 153a.

9, 10. Det villkor, som

in-nebäres i orden æn han hatteer

egh skaparua, förutsätter, att

Skenninge mötes beslut af år

1248 ej ännu trädt i gällande

kraft eller åtminstone ej

allmännare börjat tillämpas vid den

tid, då lagen skriftligen

àffatta-des.

13. til hemuls lita o: söka att

skaffa sig hemul, se sid. 163a.

14. ælla [æn] hans iorþ

18. ughurmagha börn o: barn,

som äro öfvermagar, jfr nysv.

gossebarn, flickebarn.

21, 22. Öfvers, och sedan

taga dorn därpå, att han fårEgiina säl. XXI. 173

þerra iorþ sælia. §. 1. Nu æn ughurmagha iorþ sæls firi

lösöra, þa ma han innan þry ar atær ryua köpit, siþan

han uarþær maghanda man; ryuær han egh innan þry ar,

þa a þæn uitzs orþ halda, sum fangit hauær. Ælla ær han

utan landzs ok ær maghanda man, kombær han hem, þa 5

ma han atær ryua innan nat ok iamlanga; kærir han egh

innan nat ok iamlanga, siþan han hem kombær, þa a hin

uitzs orþ halda, sum köpt hauær.

XXII. Vm æn bröþær boa i bo saman, þa ær þæn

ælzsti köpgildær. 10

Nu æru bröþær i bo saman, þa ær þæn ælste

köpgildær til alls þæs, sum þer aghu, firi utan egh ma han

fæ-þrini þerra ur staþ köpa, ællas alii haldin a fæstum ok egh

en þerra.

XXIII. Um fostra, æn bonde uill uan sina andrum sælia. 15

Nu bor fostre i bo, þa will bonde uan sina sælia, þa

skal fostra mæþ fæstum köpa.

XXIIII. Vm æn man köpi möllu uærk ælla fiskia ok

lagh hæfþar.

Nu köpir man möllu uærk ælla fiske uærk, kombær 20

a lagha hæfþum, aghe uitzs orþ at uæria. Ær obygt, þa

gangi til skiptis; taki sua attungær sum attungær.

sälja deras jord för lösören för

att föda dem med (= bekosta

deras uppehälle).

13. Fæst se sidd. 115a o.

137b; däraf talesätten halda a

fæstum 1. halda a fæst o:

högtidligen stadfästa ett köp (om

säljare), halda a fæstum o"k

tøpum (om gif vare).

17. Detta är det enda fall,

då fæst behöfdes vid köp af

lösegendom. — Här spåras

vars-form, se Lind: Om rim s. 89:

þa skal fostra

mæþ fæstum köpa.

18. Fiski pl. fiskiar, f. 1)

Fiske, 2) = fiske uærk, fiski

gar J) ær o: stängsel, som bygges

i åar för att fånga fisk.

21. obygt o: icke upptaget

af fiskevärk: subjektet (uatnit?)

underförstås.174

Vinsorfa B. L

Hær byrias uinsorþa balkær, i hanum tælias flokka

þrættan.

L Nu uill bonde þræl sin sælia ælla kuika þæn, sum

horn ok hof hauær.

5 Nu will bonde þræl sin sælia, han skal mæþ uin ok

uitni köpa sum hæst. Nu kuika allan þæn, sum horn ok

hof hauær, þa skal mæþ uin ok uitni köpa, for utan höns

ok gas, hund ok kat, skapat klæþe ok skæpt uakn,

skal-pat suærþ, giort gull ok siluær, læst hus ok doraþ: þæt

io skal alt mæþ uin ok uitni köpa.

II. Um æn man fa hus mæþ uins orþe, þön mughu

egh at leþzsnum ganga.

Nu kan man fa hus mæþ uins orþe, þön nytir egh at

lezsnum ganga. Kunnu þön klandas, þa stæmne þæn, sum

15 fangit hauær, uininum ok uinin salanum. Koma þer innan

lagha fæmtum, þa ær þæt got; koma þer egh, þa lati tua

suæria, at uin ok sali æru utan lands ok laghsaghu ælla

i lagha forfallum; stande siþan innan nat ok iamlangda.

Kombær han egh æn þa, þa giui ut husin ok mæþ þrea

20 markær.

1. Uinsorþ (af uin se sid.

10la och ändelsen -orþ se sid.

147a) n. Mäklares befattning vid

köp af lösegendom; uinsorþa

balkær o: balken om köp, som

skola ske med mäklare och

vittnen.

7. f or utan jfr sid. 49a.

7—10. Att en regelbunden

värsform här en gång

förefunnits, anser Lind (anf. arb. s. 67)

högst sannolikt. ,,Man har

tydligen i götalagarna haft en

versifierad formel, som angaf de

viktigare handelsartiklar, hvilka

borde köpas med vin och vittne.

Äfven i svealagarne finner man

lämningar af en dylik formel.u

8. Öfvers, tillskuret kläde

och med skaft försedda vapen

(t. ex. spjut, pilar).

14. Öfvers, händer det att

de (= köpet om dem) klandras,

se sid. 123b.

18. stande [malit] siþan

19. I st. f. kombær han skulle

man vänta koma þer, nämligen

uinin o"k salin.Vinsorpa- B. III. 175

III. Um æn þæn klanda, sum sålde, ok huru uins eþ

skal ganga.

Nu klandar sialuær þæn, sum sålde, þa skal hin uæria,

sum fangit hauær, mæþ eþe fæmtan manna: ens þæs, sum

þær uar, at han ,,uar at þy, sum ir delin um, baþi böna uin 5

ok lagha uin", ok sua tue köpa hans, at þer uissu ok uiþ

uaru, at han fik mæþ uin ok uitne; þæt aghu þer suæria

ok tolf æftir, at þer suoru baþe sant ok lagh. §. 1. Nu

ær þæt hema mæþ bondanum, ok annar man sighær sik

þæt köpt haua, þa aghe han uitzsorþ at dylia, at han sik io

aldrigh af hænde. Nu æn hin kombær bort mæþ þy, sum

han köpti, þa aghi han uitzs orþ, sum saght ær, utan han

ræni þæt.

IUL Vm æn man ræni ælla stial, þa dyli ranit.

Nu æn han rænir ælla stial þæt, þa dyli först ransins 15

ok uæri siþan. Gitær han egh dult, þa böte, ok aghe þæn

uitzs orþ, sum æfte kære, dylia, at han sik aldrigh afhænde.

Þy a han dylia, at man ma aldrig sik ræna til uitzsorþa.

Þæt aghu tue suæria ok tolf æftir, at þer suoru baþe sant

ok lagh. 20

1. Uins eþær m. Ed, som

gås af uin, två vittnen och tolf

män.

o. at fy [köpe], sum

o. Jr, isl. år, 2 pers. pron.

plur., däraf med apokoperadt r

nysv. I, jfr uir sid. 150a.

5, 6. Böna uin (af &ørø f.

bön, begäran) m. anmodad 1.

tillkallad mäklare. Här är ett

edsformulär, där böna uin och lagha

uin sättas såsom två särskilda

saker, fastän därmed menas

samma sak näml. lagligen

anmodad uin (Ordb.)

6. ok sua [skulu suæria] tue

"k"öpa hans

9. þæt näml. det föremål,

hvarom sedan tvist uppstår.

14. Att öfverskriftens

innehåll icke får tagas efter orden,

faller af sig själft; meningen är

naturligtvis: om han falskeligen

"beskylles för rån eller stöld. Ett

sådant elliptiskt uttryckssätt är

i lagen ganska vanligt.

19, 20. Bortlämnas de

öfverflödiga orden þæt och þer,

får man en half strof i kviðuháttr

(Lind a. a. sid. 71):

aghu tue suæria

ok tolf æftir,

at suoru baþe

sant ok lagh.176

Vinsorpa B. Y.

V. Um æn man fa mæþ lönda lasti köpa, þa skal han

innan fæmta atær biuþa.

Nu far maþær mæþ lönda läste köpa, þa skal innan

fæmtar atær biuþa þöm, sum sålde. Dyli þæs mæþ eþe, at

5 han sålde egh mæþ lönda läste; orkar egh eþe, gange atær

köp þerra.

VI. Vm æn klandas firi manne þæt, sum han fangit

hauær, ok um uitzs orþ ok huru leþa skal ælla

i tak lata.

io Nu klandar man firi manne þæt, sum han fangit

hauær, kallar af sik stulit uara, þa skal i tak lata um fæm

nætær; köpin skal til uinsins tala. Ær uin ok sali innan

lands, þa skal han a förstu fæmt leþa til uinsins ok uinin

til salans. §. 1. Nu ær egh uin ælla sali hema, gangi til

15 mæþ tueggia manna eþe ok uiti þæt a försto fæmt, at þy

leþir han egh, at uin ok sali hans haua lagha forfall. Þæt

ær lagha forfall: ær sialuær siukær ællas ok egh hema.

Takx til andra fæmt fæmtan nätta, aghe samu uitzorþ. Nu

æn þæt kombær i fæmnatta tak, þa skal han lata tua mæn

20 suæria; lattær han egh suæria, þa böte þre markær ok taki

siþan til fæmtan nätta tak. Þa skal han ok lata tua mæn

suæria, at uin ok sali haua san forfall. Þa skal lata i

ma-naþa tak, siþan nytir egh længær forfalzs eþær. Þa skal

lata i halfs iamlanga tak; þa skulu ok tue suæria, at þe

1. Lönda last ær (af löna,

se sid. 16b) m. fördoldt fel;

"köpa mæ]) lönda läste o: köpa

något, som har fördoldt fel.

2. Ordet fæmt liar här sin

ursprungliga betydelse: tid af

fem dagar.

8. lef a nämligen til uinsins

ok salans.

9. Öfvers, sätta [det

klandrade godset] i kvarstad.

12. Öfvers, köparen skall

[vid domstol] tilltala mäklaren.

18. Öfvers, bestämmes en

andra femton dygns fämt; fæmt

betyder här en sammankomst,

därvid på en viss dag, först

efter fem dagars och sedan efter

längre tiders förlopp, ett tvistigt

ting skulle framhafvas (Ordb.).

20. Objektsatsen till stiæria

underförstås, men är tydligen

densamma som å r. 22, näml. at

uin ok sali haua san forfal.

24. i halfs iamlanga tak c:

i ett halft års kvarstad.Vinsorpa B. VI.

177

æru utan lands ok laghsaghu; bristær hanum ok þæn eþrin,

þa böte þrea markær. Þa skal ætla af första dagh, sum

klandaþis, ok alla fæmtir innan, þa skal ganga i nätta

tak ok iamlanga. Kombær han æn þa a landamærit, sum

hemföþu uill uita ok hemult uill gæra, þa ær þæt got; kom- 5

bær han egh, þa a hin sik þær urþiuua gæra, sum köpt

hafþe mæþ uin ok uitne. Suæri uinin sua ok biþi sik sua

Gudh hialpa, at ,,þa iak þætta uingaþe, þa uisse iak egh,

at þiufstulit uar", ok suærin tue sua, at ,,uir uarum uiþ, þa

þætta uingaþis", ok tolf æftir, at þe suoru baþe sant ok lagh. io

Ok gömi uinin sik þær firi, at han suæri ækki mer æn

en-tima, ok köpin göme sik, at han suæri ækki i wins

eþi-num; þaghar þæn eþrin ær gangin, þa uari köpin saklös.

§. 2. Nu hauær han egh uinin mæþ sik til landamæris, þa

wari köpin sakær til fiuratighi märka ok egh lif sit låte. 15

Suær antuiggia vinin ælla vinsins arwe ok bristær hanum

eþrin, þa böte fiuratighi markær, ok alii hini eþane, sum

för suorus, þe ganga up. Köpin suæri in til uinssins ok

ma egh uiþ taka at osurnu. Huar sum forfall skulu koma,

þa skal suæria ok egh bæra. Þa skal vin wirþning uarþa, 20

fa antuiggia af þem, sum han baþ i vinsorþit, ælla sialuær

2. Ætta vb. tr. räkna, beräkna;

ordet fins ock i isl. samt i flere

landsmål, men vanl. i bet. ämna,

mena. Schlyter förklarar i Ordb.

detta ställe så: då (när en tid

af natt och år skall bestämmas),

skall man räkna [tiden] från den

dag, då klandret först skedde, så

att alla de förut bestämda

fämterna blifva innefattade i den

sista terminen af natt och år.

5. Hemföþa f. Det

förhållande, att en träl eller ett

fäkreatur blifvit födt hemma hos

någon viss person; liemföþu eþær

o: ed, hvarigenom den, hos

hvilken en träl eller ett fäkreatur

blifvit klandradt, bekräftar, att

trälen 1. kreaturet är hemmafödt.

8. Uinga vb. tr. Såsom uin

vara närvarande vid köp med

den honom åliggande skyldighet

i afseende å den köpta saken;

þa þætta uingaþis (r. 10) o:

såldes med vin och vittnen.

18, 19. Öfvers, köparen

styrke med ed sitt påstående

mot vinin, och denne må icke

mottaga saken (d. v. s. stå till

ansvar), om ej köparen svär på

att han varit vin; uiþær taka,

uiþ taka vb. tr. vedertaga,

mottaga.

20. Öfvers, med ed styrka

och ej [endast] anmäla.

20. uirþning uarþa o:

ansvara för värdet.

21. han ack. (objekt).

12178

Vinsorpa B. VI.

ut gialda; ok siþan skal vinin dylia mæþ eþe, at ,,þa iak

uingaþe, þa uisse iak egh, at þiufstulit uar", ok gæri sik

þær mæþ urþiuua ok lati þem uirþningina, sum köpte, ok

kæri a þæn, sum han baþ i vinsorþit. §. 3. Nu takx til

5 manaþa tak, þa hialpær hanum egh længær forfals eþær,

utan han se utan lands; þa skal mæþ tuem suæria, at uin

ælla sali æru utan lands ok lagh saghu; þa ma egh længre

leþa æn til landamæris. Nu kan man lata i fæm nätta

tak ælla i fæmtan nata tak ok afgiptis siþan ok uill egh

io fylghia taki sinu, þorf egh leþa til landamæris. Nu æn þer

skulu þær uiþ kuma, ær hemföþu eþ föra uilia, kuma egh

þær i mot, þa skal hin sik til uita, ær uiþær kænnis, mæþ

tuem mannum ok sialuær han þriþi, at þæt ær af hanum

þiufstulit ok han aldrigh afhænde sik. Sua æ huar egh

15 kumbær hemuld innan lagha leþsnum, þa gange hin sua

til sins, sum mist hauær, sua sum nu ær saght. Ær egh

sa-lin innan lands ok hæraþe, þa skal köpin uiþær landamære

urþiuua gæras mæþ uin ok uitne, at han köpte ok uar

aldrigh þiuuær at. §. 4. Nu a uinin þæssin uitzs orþ, at »þa

20 ir uiþær köptins, þa uar iak at andru uin ok egh at þessu";

þa skal þæt hæræzs næmd uita, huarr þera sum sannare

hauær swrit. Nu gangær uin uiþ uinsorþe ok leþe til hins,

sum sålde, nu will han egh uiþær ganga, at han hauær

salt, þa ær þæt uinsins uitzs orþ uita sik til uinsorþsins.

9, 10. Öfvers, och afstår

sedan [från sin talan] och vill

ej fullfölja sitt tak (nämligen

genom bestämmande af nya

förlängda tider).

11. Uiþær kuma, uiþ kuma

1) vb. intr. komma tillstädes, 2)

vb. tr. komma åt, träffa.

11, 12., [ok] kuma egh þær

i mot o: och komma ej dit till

mötes, infinna sig icke där.

12. sik til [fæar] uita

14, 15. Öfvers. Såframt [det

klandrade godset] icke blir

he-muladt, när det blifvit ledt till

tredje säljaren,

19. þæssin är ack. pl. ntr.

Nom. sing. m. är þænni, äldre

þæssi, som tidigt försvinner ur

fsv. (i Gottl. Hist. l finsjfe^");

den nyare formen þænni har

utgått från ackusativen. ^Uitzs

orþ betecknar här det, som skall

bevisas, själfva bevissatsen"

(Ser-lachius: Om klander å jord

enligt de svenska landskapslagarna

s. 24).

20. andru och þessu hänföra

sig till ett underförstådt köpe.

24. Öfvers, då är det vinins

skyldighet att bevisa, det han

var mäklare vid köpet.Vinsorpa B. VI.

179

Nu will han egh uiþær ganga, sum uinin ær, þa a þæn

uitz orþ, sum köpt hauær, uita þæt, at ,,þu uast at þessu

uin, þa iak köpte". Nu ma aldrigh uinin dylia uins orþit

um þuært. §. 5. Nu æn uinin skal uirþning ut luka ok skill

þem a, þa aghe vinin uitzs orþ mæþ eþe fiughurtan manna, 5

at fult ær atærguldit firi þæt, sum han hanum uingaþe. Nu

kan uin uilin uara ok sæghær mere uirþning uara, æn hon

uar, þa skal hin uita, sum ut a gæra ok han baþ i

uins-orþit, uita þæt mæþ eþe fiughurtan manna, at ,,iak baþ þik

egh firi mera i uins orþ, æn nu ær ut lukit",ok gialde æ io

kuikt kuiku gen ællas pænninga. §. 6. Nu sitær en þerra

kuar ok sighær egh sua uininum til, at vinin ma þær til

koma til höghstu fæmtan nätta fæmtinna sum nokor þæn,

sum sålde, þa hauær han firisitit uirþinginne, ællas uiti

mæþ eþe fiughurtan manna, at han fik timilika sua hanum 15

buþ, at han matte timilika hanum til fæmt koma. §. 7. Nu

gangær hin uiþær, at han hauær salt, þa skal han hemult

gæra þem, sum han sålde. Ær þæt kuiki, þa skal han þæt

uita, at han atte ok hema födde, ,,ok þær diþi miolk ok

2. Äfven i isl. hade vb. vera

(vesa) jämte det nyare vart ett

äldre väst i 2 pers. sg. pret. ind.

4. Um þuært (af adj þuær]

o: tvärt om. Stadgandet bör

fattas så, att vinin aldrig må

blott genom att tvärt neka

bestrida påståendet, att han varit

vin, men han kunde svärja,

såsom säges i början af paragrafen.

6. Öfvers, full ersättning

är gifven för det, som han i

egenskap af vin biträdde honom

att köpa.

7. Uilin adj. Partisk,

besläktadt med subst. idld f. väld,

partiskhet, hvaraf uilda maþær

o: man, som partiskt gynnar

någon af de tvistande.

8. sum ut a gæra o: som

bör utbetala [värdet].

13. ,,Verba sum nokor aut

delenda videntur, aut eorum loco

ok legendum", Schlyters ed. påg.

158 not. 67. I förra fallet bör

koma tagas såsom vb. träns, i

bet. göra att något kommer L

sker, skaifa, och dess objekt blir

þæn, sum «rø^e(seG-loss.s. 310a),

hvilket skulle passa väl ihop med

paragrafens slutord. Betänkligt

är blott det, att koma först

konstrueras med objektet (þæn) i

ack. och sedan med obj. hanum

i dativus, ehuru visserligen båda

kunna begagnas (Gloss.

upptager blott dat., men se exemplen,

som anföras i Ordb.).

19. ok moþur spina: det är

troligt, att ok är skriffel för or,

jfr formulärets ordalydelse i VGL:

af moþor spina.180 Vinsorpa B. VI.

moþur spina, ok aldrigh afhænde iak mik, för æn uiþ

þænna man".

VIL Um skapat) klæþe ælla suærþ ok hus, þön skulu

all mæþ eþe hemul gæras,

5 Nu æn þæt æru klæþe, þa skal han uita þæt, at han

læt skapa ok skæra ok han atte nyt ok onöt. Nu æn

þæt ær suærþ, þa skal han þæt uita, at han læt skyggia

ok skalpa, ok han atte nyt ok onöt. Nu æn þæt æru hus,

þa skal han þæt uita, at han læt af stumne hugga ok gæra.

io Þæssin all skal han mæþ eþe hemul gæra, sua sum

hem-föþu, ok 7,iak afhænde aldrigh mik i laghum manna, för æn

uiþ þænna man". Nu orkar han egh eþe, þa a hin til sins

ganga mæþ eþe surnum, at ,,þætta uar af mik stulit"; þæn

skal þæt uita, sum klandaþi. §. 1. Nu klandas þæt

15 firi manne, sum han hauær köpt, ok köpis egh mæþ uin ok

uitne. Klandar þæn sami, sum sålde, þa uæri mæþ eþe

fiughurtan manna sua, at han fik af hanum mæþ hans

uilia ok fullum uiþær gialdum; klandar annar æn þæn,

sum sålde, ok leþis till þæs, sum han fik þæt af, uill han

20 egh uiþær taka, þa suæri in til hans mæþ eþe fiughurtan

manna, at han fik þæt af hanum. §. 2. Nu a egh man

hemföþu sina i tak lata; han skal suæria, sum skilt ær,

mæþ ofæstum eþe a broa fiol sinne. §. 3. Nu ær sali

utlændis ælla win, þa skal i lagha tak lata: þæt æru fæm-

25 tan nætær; kombær han egh æn þa hem, þa skal lata i

6 ff. Märk de på gammal

värsform tydande uddrimmen i

s&apa ok sføera, «s&yggia ok

s&alpa.

9. han læt af stumne [tree]

hugga ok [hus] gæra. — Stumn

(isl. stofn) m. stubbe; synonyma

ord äro i lagarna stumber, stubbi

och stuver, hvilka nu med

sönderdelad, men likartad betydelse

återfinnas i de ny sv. stubbe d. ä.

trästubbe, stubb (åker- 1. ängs-

stubb), stomme o: skrof,

uppränning, utkast, stom o: ett till

vissa ändamål anslaget hemman

(stumn: stom = stanin: stam),

stuf o: rest af en tygpacke.

11. i laghum manna o:

enligt lag.

21, 22. Öfvers. Man skall

ej i kvarstad sätta kreaturet,

hvilket man vill bevisa vara

hem-nå af ö dt,

23. Broa fiol L Förstugubro.Vinsorpa B. VII.

181

manaþa tak; nu kombær han egh æn þa hem, þa skal til

ganga mæþ tuæggia manna eþe at uita þæt, at win hans

ælla sali æru utan rikis ællar a flut lande. Þa skal lata

i halfs iamlanga tak; kombær egh æn þa, þa skal lata

ætla af första dagh, sum klandaþis, alla fæmtir innan. Þa 5

skal lata i nätta tak ok iamlanga; kombær egh æn þa,

þa a hin til sins ganga, sum mist hauær, mæþ tuæggia

manna eþe ok sialuær han þriþi, at ,,iak hauær ræt kænt, ok

þætta ær mit, ok osini heman gik". Þa skal huar köpin

ganga til sins uins ok huar uinin til salans mæþ surnum io

eþe, at þæt löstis æftir lagha fæmtir, ok ,,þy ær iak

uær-þær til uirþning minna ganga". Æ sua mang köp, sum i

æru kumin, þa gange huar til uirþning sinna. §. 4. Nu

köpmalum, þa koma i manga sældir, þa skal huar köpin

leþa til uinsins ok uinin til salans. Koma i þrea sældir, 15

þa skal til þriþiu såld leþa, þær skal han sit lösa, sum

klandar. Egh ma han længær leþa, utan han se inrikis, sum

3. Flut land n.

sammanställer Schlyter med isl. flötti

flykt och öfversätter det i Gloss.

till ÖGl. med ,,landsflykt", i

Ordb. ,,det land, där en

bort-rymd 1. landsflyktig vistas". Men

med rätta anmärker Tamm i

Uppsalastudier s. 33 f., att denna

sammanställning icke gärna kan

vara riktig, då ordet ej är

skrifvet med o: flut — fortfar han

— är nog det vanliga fsv. flut

n. = isl. flöt o: flytning, och

flutland är egentligen ,,land som

flyter": en poetisk beteckning

för ett fartyg, som färdas på

sjön; a flutlande således: på

sjöresa.

o. Se ofvan sid. 177a.

9. Osini, osinum dat. sing.

o. plur. af osin n. ett ondt

tillfälle, en olycklig stund; dessa

ursprungliga dativformer nytjas

adverbielt i betydelsen:

olyckligtvis, l Närpesmålet i

Österbotten brukas osinas (och synon.

fasinas) dels som adverb, dels

som utrop, hvilken senare

användning af osinom äfven

anträffas i Flores (enl. Rydqvist:

Sv. Spr. L. bd V s. 137.

11. Lösa vb. tr. 1) Göra lös.

2) Upplösa. 3) Göra fri. 4)

Medels bevisning af sin

eganderätt återtaga egendom, som

blifvit bortstulen och sedan

återfunnen i en annans förvar (h. 1.).

5) Lösa med penningar. 6)

Betala, ersätta.

12, 13. Öfvers. Huru många

köp, som än må hafva

mellan-kommit, så ...

14. K o n s t r. þa manga sældir

koma i köpmalum o: då många

försäljningar inträffa i mål, som

angå köp.182 Vinsorpa B. VIL

firi hemföþu will uita. Siþan skal huar til uirþning sinna

ganga mæþ surnum eþe, sua sum för uar skilt. §. 5. Nu

kænnas tue uiþ et köp, kallas baþe köpt haua mæþ uin

ok uitne, þa skulu þer henmls manne sinum til sighia; han

5 skal uald haua hemula huarium þerra han uill hældær

mæþ eþe tuæggia manna þerra, sum þæt uissu, ok tolf

æftir, at »þik sålde iak ok þæmma aldrigh"4. Þa skal þæn

haua, sum hernuld fylghir.

VIII. Vm strætis köp; ok bondans son ær egh köpgildær

io mera æn at åtta pænningum ok egh kona hans.

Nu köpir man a stræte, egh mæþ uitne, þæt kalla

strætis köp. Nu klandas þæt firi manne, sum han fangit

hauær, ok kombær egh hinum uiþ, sum sålde hanum, þa

uiti þæt mæþ tuæggia manna eþe, at han köpte a stræti

15 ok gæri sua sik urþiuua; haui firiköpt uirþning sinne, ok

hin gange til sins, sum-a mæþ surnum eþe, sum osinum

hauær mist. §. 1. Nu ma egh bondans kona mera köp

gæra æn til åtta pænninga. Nu ær bondans son oskiptær

uiþær han, þa ær han egh at meru köpgildær æn þræll

20 hans.

IX. Um æn man köpe uiþ þæn, sum egh ær köpgildær,

ælla mæn skiptas gæwm uiþær.

Nu köpir man uiþ þæn, sum egh ær köpgildær; gange

atær köp þerra ok böti siax öra, æn köpit ær minna æn

3. "kallas o: påstå sig

7, 8. Här är spår af

vars-form, se Lind: Om rim s. 89.

þa skal þæn haua,

sum hemuld fylghir.

9. Strætis köp n. Köp, som

göres på gatan utan vittnen;

stræti äfven i isl., dän. strœde,

ägs. strcet, e. street, f ht. straza,

nht. strasse, alla tidiga lån från

lat, stråla se. via af sternere:

utbreda, jämna. Motsvarande

nordiska ord är gata.

11. Textkodex har skallar,

i Lefflers ed. ändradt till kallar.

13. Öfvers, och kan han

ej träffa den, som sålde åt

honom,

22. Gæf f. och gaua f. 1)

Gåfva. 2) Städja för arrenderad

jord, se BB 9: pr. Då köp 1.

skifte af lösegendom afslöts utan

uin, skedde det enligt VGl. och

ÖGl. under sken af ömsesidiga

gåfvor, då den ene sades giua

och den andre löna (Ordb.).Vinsorpa B. IX. 183

mark uært; ær köpit mark uært, sum þer köptus uiþær, þa

böte firi þreia markær. §. 1. Nu skiptas mæn gawm

uiþær ælla giuær man andrum lösöra, klandar þæn sami,

sum gaf, þa uiti sua mæþ eþe fiughurtan manna, at ,,han

gaf ok iak lönaþi". Klandar annar, þa lete hemuls þæs ha- 5

num gaf; will han egh uiþær taka, þa uiti mæþ fiughurtan

manna eþe, at han gaf hanum; þo matte han giua, at egh

uare uin til.

X. Vm æn bröþær sitia i bo saman.

Nu sitia bröþær i bo saman, þa ær þæn ælzste köp- io

gildær ok egh flere, utan eghn þerra skal ur staþ lata; þa

skulu þer allir a fæst halda.

XI. Um æn þe köpas uiþ, sum egh æru köpgildi.

Nu köpas þer uiþ, sum egh æru köpgildi; kærir þæt

bondi, þa taki huar sit atær ok uarin baþir saklösi. 15

XII. Vm æn bryti sitær i bo manzs, han ma egh köp

gæra hældær æn þræll hans.

Nu sitær bryti i bo manzs ok han ær þræll hans, til

þæs bos skal tilseu man vara; han skal köp gæra ok egh

þræll hans. 20

XIII. Um æn man gær köp mæþ uin ok uitni ok

kallas rantakit uara, ællas na egh hemuld.

Nu gær man köp ok far mæþ uin ok uitni, nu

klandar man firi hanum ok kallas rantakit uara, nu a egh

6. Öfvers, och förkl. vill

han icke mottaga [målet] d. v. s.

icke erkänna, att han är

densamme, som gaf det klandrade

godset.

11. utan o: om icke.

15. bondi o: rätte ägaren;

denna betydelse måste väl här

tilläggas ordet bondi, ehuru af

Schlyter ej angifven såsom

bruklig i Östgötalagen, utan hlott i

Uplands- och Södermannalagarna.

18, 19. Öfvers, och han är

dens träl, öfver hvars egendom

han skall vara tillsyningsman.

19. han d. ä. ägaren,

husbonden.

22. ællas [æn han] nar184

Vinsorpa B. XIII.

rantakit leþa, nu nar han egh hemuld sinne ok egh

lezs-num; lösir hin mæþ eþe, at þæt uar af hanum rantakit,

þa skal ganga til þæs, sum uin uar at, mæþ surnum eþe, at

,,þæt löstis af mik firi rantakit, ok þy ær iak hær uærþær

5 til virþning minna at ganga"; sua skal vinin ganga til

salans.

Hær byrias ræfsta balkær, i hanum tælias flokka siax

ok tiughu.

L Um huru næmd skal gæra.

io Nu will kunungær ræfst sina seia, þa skal hæræzs

næmd næmna ok baþi þer uiþær uara, sum uiþær delas,

1. Na vb. tr. med dat. 1)

Nå. 2) Komma åt, få. Förkl.

köparen får ej försvara sin

äganderätt genom ledning till

fån-gesmannen, utan måste utgifva

det klandrade och får endast

vända sig till fångesmannen

(genom Miniri) för att återfå, hvad

han därför betalt.

2 0.4. Se lösa 4 (sid. 18 Ib).

7. Ræfsta balkær kallas i

ÖGl. den annars vanligen s. k.

Þingmalabalker, möjligen af den

anledning, att där i början talas

om konungens räfst. Ræfst 1.

ræpst, isl. re f st, med synon. i

VGl. ræfsing, isl. refsing (af

ræfsa, isl. ref sa, straffa) f. 1)

Straff. 2) Förbud, fredlysning

(eg. det. kungjorda straffet för

brott mot fredlysningen). 3)

Domstol, ting. 4) Böter, ådömda på

konungsräfst. Med kunungs ræfst

menas konungens domstol, där

hans domsrätt utöfvades på ting,

som hölls i hans egen eller nå-

gon af honom därtill förordnad

mans närvaro. Denna räfst

utgör första början till de sedan

så viktiga räfste- och

rättare-tingen (Karlsson: Den sv.

konungens domsrätt s. 11). — Det i

VGl. brukade uttrycket

hæraþs-ræfst afser däremot

häradsförbud eller fredlysning mot

åvär-kan (= 2 ofvan).

Fiarþungs-ræfst, som omtalas i fl. 4, är

detsamma som fiarþungsþing o:

ting, som hölls inom och för

hvar särskild fjärding; ang. denna

räfst se Karlssons nyss citerade

afhandling s. 22 f. Med

biskups-ræfst (fl. 16) menas förmodligen

detsamma som med liskopsþing

d. ä. enligt ÖGl. ting, där

biskopens domsrätt utöfvades =

kirkiu-þing VM1.

10. ræfst sina seia o: hafva

sin domstol samlad.

10,11. Hæræzs næmd i

Götalagarna motsv ar w hundaris næmd

i Svealagarna o: nämd af män,Eæfsta B. L 185

ok iaka þem, sum næmnas i næmdina; þa skal sanninda

mæn i næmd næmna ok egh uiþærdelu mæn ok egh þera

uilda mæn ællas frændær þera. §. 1. Nu sitær man kuar

ok kombær egh til kunungx ræfst, böte firi þre markær

ælla uiti lagha förfall sin. Þæt æru hans forfall: ær siäl- 5

uær siukær, ælla sitær iui siukum, ælla ær a fiæti fear

sins; þa uiti þæt mæþ eþe fiughurtan manna, at han uar

a lagha forfallum. §. 2. Nu næmnas mæn i næmd, syn ok

uill egh i ganga, hætte uiþ þrim markum.

II. Vm þön mal a kunungx næmd skulu slitas. io

Þessin mal aghu a kunungx ræfst slitas: all ezsöre,

all tuæsuæri, alle olagha eþa, knifs lagh, kunungx

dom-brut, alla iorþa delur, all hö,gh mæle ok all fiæþærtiugh

mal, all morþgiald ok ran ok olagha næmdir, sua ok æn

þri giua enum þiuf sak. 15

III. Um hua fiarþungx næmd skal gæra, ok hulikin

mal þær skulu til bæra, ok um nam, ok huru ræfst

skal skipta.

Nu uil kunungx soknare fiarþungx næmd sea, þa skal

fiarþungxs höfþunge næmd gæra. Kombær bonde egh til 20

boende inom häradet.

Nämde-männens antal var merendels

tolf (Schlyter i Ordb,, jfr också

Hjärne: Om den fsv. nämnden

s. 16, Karlsson: Den sv.

konungens domsrätt s. 19).

6. Sitær iui siukum o: har

en sjuk i sitt hus (Ordb.).

6, 7. Fiœt (isl. fet) n. Fjät,

steg. spår, a f. fear sins o: på

spår efter sitt förlorade kreatur.

8, 9. Mæn är subj. icke

blott till næmnas, utan äfven

till de följande verben, hvilka

anakolutiskt stå i sing. En

annan handskrift har det

gramma-tikaliskt riktigare næmnis man.

10. Kunungx næmd f.

Hä-radsnämd, som vid

konungsräfsten skulle rannsaka. Enligt ÖGl.

borde alltid de mål, öfver hvilka

häradsnämd skulle yttra sig,

af-bida konungsräfsten.

11. ezsöre = ezsörisbrut, en

term, som i ÖGl. alldeles icke

nytjas, se sid. 30a.

13. Högh mæle n. Högmål,

grof lifssak.

17. ræfst har här bet. 4 (se

ofvan) nämligen böter ådömda

på konungsräfsten.

19. Fiarþungx næmd f. 1)

Nämd af inom häradsfjärdingen

bosatta män. 2) Tinget, där186

Eæfsta B. III.

þingxs, þa böte þreia öra; sitær aldær flarþungær kuar,

böte þrea markær. §. 1. Þæssin mal aghu a flærþungx

næmd slitas: all þræmærkis mal, lagh stæmd ok lagh

kal-laþ til lagha soknir, æn þa æru egh iorþa delur ok ær

5 egh Lionga þing för stæmt; þa. æn þæt ær för stæmt, þa

kombær þæt egh til fiarþungxs næmd. Nu æn Lionga þing

ær egh förra stæmt, þa skal næmdin fælla hin firi of sot

ælla annan þera firi uanbuþit, ok egh a han sialuær uæria

sik, huarte hin, ær sotte, ok egh þæn, sum firi uar staddær

io sokninne; ganga þer þær laghum vp a, þæt ær vlagh. Nu

skil þem a: sighær annar lagha soknina uara ut sotta ok

annar sighær egh, þa uiti fiarþungxs næmdin, huat þær ær

sant um. Ær hon ut sot, þa aghu þer fælla annan þera;

ær hon egh ut sot, þa aghu þer egh hana til sin taka.

15 §. 2. Nu uar þæt sua först, æn man uar lagh wnnin, þa

skulde han næma, sua ok firi giald; þa matte egh næma

innan garþzs ok grinda stulpa; næmde han sua, þa hafþe

han firi næmt sakinne ok sinum þrim markum. Þa gafs

denna näm d sitter (fiarþimgsþing),

hvarom jfr Hjärne: Om fsv.

nämnden s. 45 f.

3, 4. Öfvers, alla sådana

mål. i hvilka böterna utgöra tre

marker, då de (näml. målen) äro

lagenligt instämda och kallade

till laga undersökning, om de icke

äro jordatvister (sådana hörde

till annat forum, se föreg, flock);

fa —þar = i si. þær nom. plur.

f., se sid. 3b. Den feminina

formen þa beror antagligen på

det feminina predikativet delur",

logiskt skulle man vänta ntr.

þön, þe, eftersom ordet

hänsyf-tar på mal.

6. þæt näml. tremarksmålet.

7, 8. Öfvers, så skall

nämden fälla käranden för

förföljelse med lagsökning eller den

andre af dem (o: svaranden) för

att han ej gjort rätt anbud; of

sot är pret. part. af of sökia o:

förfölja med rättegång, fastän

man ej velat mottaga sin rätt,

då den blifvit erbjuden;

uanbiuþa vb. tr. ej rätteligen

erbjuda [käranden böter o. a.]

10. Öfvers, gå de ed

däruppå d. ä. angående detta mål.

11. Ut sökia vb. tr. 1)

Utsöka med rättegång. 2) =

uist æmna (h. L), d. v. s. genom

förnyade stämningar (till tre ting)

bringa en rättegång till slut.

13. annan f era o: endera.

14. til sin taka o: egentl,

taga till sig, d. v. s. till

pröfning upptaga.

16. han o: hos honom.

16. Næma vb. tr. 1) Taga

i allmh. (isl. nema, ägs. niman,

ty. néhmeri). 2) Taga nam, panta

hos gäldenär.

18. Öfvers, då hade hanEæfsta B. III.

187

þæt af i Knutzs kunungxs daghum, at egh matte næma, ok

huar, sum næmde, han hafþe firi næmt sakinne ok sinum

þrim markum. Æ firi huat, sum han næmir, huat þæt ær

hældær firi giald ælla firi sak, far þæn döþ ælla akomu,

sum nam gær, uari ogilt, gær han nakuarum akomu uari 5

tuægilt; sua æru ok nu lagh. Þa staddis ok sua, at varþær

man laghwnnin firi minni sak æn gislinga brut, þa skulde

þæt ræfst biþa. Ræfst skulde huart þriþia ar uara; huar,

sum þa fældis, ok uildi han egh böta, þa skulde þing hem

til hans næmnna ok miæta ut sak hans först malsæghan- io

da; þa skiptu þer siþan, sum þingi fulghþu, ok egh

kunungær, utan han sialuær fylghþi. Nu siþan kom þæt sua, at

kunungær takær, huat han ær nær ælla egh. Nu gaf þæt

sua Birghir iarl, at siþan ræfst hauær laghwnnit malit, þa

skal læggia stæmnu dagh, æn þe böta uilia. Uilia þer egh 15

böta, þa skal næmdin, þön sum fælde, hem fara til þerra ok

læggia först af barnanna lut ok sua husfrunna lut, ok af hans

luti læggia ut sua mykit, sum han ær sakær til. Nu uær han

gozssit ok gær nakuarum akomu, huat þæt ær hældær i

garþe ælla utan garzs, þa böte tuægildi, far han nakuat 20

uari ogilt. Nu æn næmda mænnini uilia egh taka firi

hanum, þa botin þreia markær, æn þe haua egh forfall. Nu

genom sitt pantande förvärkat

böterna

1. Konung Knut Eriksson

(1167-1195). Andra hafva tänkt

på Knut Johansson d. långe (1229

—1234). Jfr Hjärne: Om fsv.

nämnden s. 44, Amira: Altschw.

Obl. s. 110 not. 3, Karlsson:

Den sv.kon:s domsrätt s. 10 n. 3.

8. ræfst näml. konungsräfst.

Konung Knuts stadgande, att

räfsten skulle hållas hvart tredje

år, anser Karlsson (nyss anf. afh.

s. 17) föråldradt redan för den

tid, då Östgötalagen nedskrefs,

dels med hänsyn till det stora

antal mål, som hörde till

konungsräfsten, dels emedan räfste-

tingen enligt Västgötalagen skulle

hållas två gånger om året; det

står blott kvar såsom utvisande

den längsta tid, som kunde få

förflyta mellan två räfster.

9. Þing n., vanligen allmän

sammankomst, ting, har här den

speciella bemärkelsen: män, som

sammankallades för att uttaga

böter m. m., som ej blifvit af

den skyldige godvilligt erlagda.

11. sum þingi futghjm o:

som deltogo i förrättningen.

13. takær d. ä. tager del i

böterna.

21. Öfvers. Om

nämdemän-nen ej vilja uttaga böterna af

honom,188

Ræfsta B. III.

æn þæt ær i Götlandi, þa skal þæt, sum bötis, först i þry

skiptas; siþan taki en lut kunungær ok soknari hans,

annan lut biskupær ok soknari hans, ok þriþi lutrin skiptis

i þry: en lut malsæghanda, annan laghmanne, þriþia

hæ-5 razs höfþinga. Nu i Smalandum, þa skiptis ræfst i þry:

en lut malsæghanda, annan kununge, þriþia hæræþe; en

þæn lut takær egh kunungær firi ensak sina. Nu ma egh

taka firi annur mål æn þön, sum i kunungxs ræfst fallas;

takær han firi anur mal, þa böte, sum skils i rans malum.

io IUI. Vm huru garþa næmd skal gæra ok broa.

Nu skal garþa næmd til þæs byia gæra, sum nakuar

grænni kæri til annars, at han hauær skaþa fangit um sit

korn, ok til þæs byia, sum i gærþe ær mæþ þöm, ok egh

til flere byia. Nu skal broa næmd gæra a fiarþungxs ræfst.

15 Nu will hærazs höfþinge broa syn seia, þæt skal uara

mællum pinkizs dagha ok Olafs mæssu; þa skal han tolf mæn

haua af fiarþunginum, þer skulu skuþa þa broa, sum gilda

æru, ok fælla þa broa, sum ogilda æru, ok harr böte firi

1. Med Götland förstås här

Östergötland (Östragötland) i

motsats till Småland (Smaland),

hvaraf de nordliga och östliga

delarna tyckas hafva varit i

afseende å jurisdiktionen förenade

med det förra landskapet, under

det att de öfriga småländska

häraden hade egen lag. Se

vidare Schlyters ed. s. 399 f. och

Styffe: Skand. u. unionst. s. 146.

5. ræfst o: böterna (som å

räfsten ådömts).

6, 7. Öfvers, den ena

lotten tager ej konungen för sin

ensak, d. v. s. i sådana mål,

där böterna tillfalla konungen

ensam. ,,Nisi en pro æn, sed,

scriptum sit" (Grloss. art. en).

8. fallas o: förloras, se sid. 6bf.

10. Garþa næmd f. Nämd,

förordnad att besiktiga en

gärdsgård; "broa næmd o: nämd

förordnad att besiktiga en bro.

13. Öfvers, som med den

[förra byn] har del i samma

gärde

15. Broa syn f. Besiktning

af en bro; "broa syn seia (sea)

o: hålla sådan besiktning.

18. Textkodex har formen

liarr, som onödigtvis i Schlyters

edition (och Lefflers aftryck)

utbytts mot den i andra

handskrifter förekommande varianten huar.

Den på flere ställen äfven i

andra fornsvenska skrifter brukliga

formen liar är nämligen, såsom

Noreen i Arkiv III s. 22 visat,

fullt riktig och t. o. m. äldreRæfsta B. IUL

189

sina bro sua, sum lagh sighia. Þa skal næmdin uita til

mykilixs hon fælde brona, huat hældær hon fælde allan byn

ælla huarn bondan, sum egh hauær bygt. Sua skal ok

garþa næmd uita, huru höght hon fælde garþin. §. 1. Nu

fælle næmd garþ ælla bro ok næmna til mæn, þem sum 5

þöm fælla, þa ma egh eþ amote næmd ganga. Nu æn han

tröstir sik, at han sant hauær, þa skal han sua margha

pænninga i borghan sætia undir kunungx dorn ælla

laghmanzs, sum han ær fældær at. Ær þær san lysn til, at þer

æru orsaki, þa aghær kunungær ælla laghman þem ursaka io

döma, ok næmdin böte, sum þem fælde orætlika; æru þer

saki, botin ok egh a möte næmd gangin. Nu æn næmdin

fælle sua, at hua sum gærþin ælla brona a ok þöm a fa

än huar. Jfr härmed det

ny-ländska frågeordet ha o: hvad.

2. Textkodex har mykilixs,

som utgifvarne icke förstått och

i hvars ställe de därför insatt

varianten mykils (,,lege huru

mykils", Schlyter i en not). Men

mykilixs är — såsom Tamm i

Uppsalastudier s. 34 påpekar —

gen. sing. till det annars icke

i lagspråket uppvisade fsv. adj.

mykiliker (mykilliker) = i si.

mi-killigr.

2. Öfvers, o. förkl. huru

stora bristfälligheterna å bron

varit, hvaraf böternas storlek

berodde (Ordb.).

5. Ang. infmitiven næmna

se sid. 39a.

5, 6. Öfvers, och

namngif-ver de män, som de (näml.

näm-demännen) fälla. — I likhet med

Leffler bibehåller jag här den i

textkodex och en annan

handskrift förekommande f ormen Jörn,

som Schlyter i sin edition

utbyter mot varianten þe. Det

är nämligen alls icke omöjligt,

att ackusativ- (egentligen dativ-)

formen af detta pronomen redan

nu uppträdt såsom nominativ,

jfr förhållandet i flere af våra

dialekt er (wdowa) samt den gamla

dativen, nu nominativen hvem.

7. Trösta (af troster fast,

stark, isl. treysta af traustr) vb.

tr. 1) Stadfästa. 2) Förtrösta,

lita på; trösta sik 1. sær vb.

refl. förlita sig på.

8. Borghan f. l) Borgen. 2)

Kvarstad, taka händer, liktydigt

med tak. — Undir kunungx dom

o: till dess konungen dömt i saken.

9. Lysn f. Upplysning,

underrättelse; wså kan detta f. ö.

okända ord förklaras, om det

ej är skriffel för syn", säger

Schlyter i Ordb. Men i

Söderwalls under utgifning varande

Ordbok öfver sv.

medeltidsspråket citeras ordet från flere

skrifter och som dess betydelse

angifves: lysning, kungörande.

10. ursakær 1. ursakær adj.

saklös, oskyldig.

12. [ef] gangin.190 Eæfsta B. IUL

mæþ lagha skipti, han fælla þer ok næmna ængin til, þa

ma han dylia, at han a egh þa bro ælla þæn garþin

byg-gia; suæri þo uarlika þæn eþin, at synin bry ti egh atær

han.

5 V. Um huru man skal eþa fæsta firi sak ælla firi

giald; þa ær annat sak ok annat giald.

Nu fæstir man eþ firi fult ok fiæþær tiught, þæt ær

eþær þrætylftær, halft næmt ok halft onæmt. Nu fæstir

man eþ firi siax märka sak, þæt ær eþær tuætylftær, halft

io næmt ok halft onæmt. Nu fæstir man eþ firi þriggia

märka sak ælla siæx öra sak ælla þrigia öra sak, þæt ær

tolf manna eþær. §. 1. Nu æn man fæste tolf manna eþ

firi þrigia öra ælla siax öra sak ok falzs þæn eþrin, þa

böte þreia markær fulla, utan þæt firi giald se; falzs tolf

15 manna eþær þæn, sum firi giald ær fæstær, þa falzs han

til gialdzs ok egh til mera. Nu ær annat sak ok annat

ær giald. Dyli man firi kununge ælla malsæghanda ælla

hæræþe ok falzs at eþinum, þa fællis sakin ok mæþ þreia

markær. Nu falzs tolf manna eþær at biskups næmd firi

20 manhælghis mal ælla firi þe eþa, sum man ma egh þiggia

up, þa fællis ut huwzs sakin mæþ huwzs manninum, ok

böte siax markær firi eþin ok sua huar uætis maþrin siax

3, 4. han nårnl. eden; atær

bryta vb. tr. bryta, upphäfva.

5, 6. Förkl. Utfästa 1.

erbjuda sig att med vittnens ed

fria sig i brottmål, som kunde

medföra böter, eller i

fordringsmål. Fälles man i mål af förra

slaget, är påföljden en annan

än i mål af senare slaget.

8. Se nœmna sid. 103ab.

17, 18. Öfvers. Bestrider

man edligen mot konungen eller

målsägaren eller häradet och

brister åt eden, då ...

19. Om biskopsnämden och

hvilka eder, som till dess pröf-

ning och afgörande skulle

hänskjutas, finnes stadgadt i KrB

13; jfr Hjärne: Om den fornsv.

nämnden s. 50 f.

20. Hvilka de eder voro,

som man icke kunde få

efterskänkta (o: þiggia up) eller

genom lösen åt vederparten befria

sig ifrån, säges i fl. 17.

21. Öfvers, då är man fäld

åt hufvudsaken tillika med

huf-mannen (d. v. s. lide samma

straff som han för brottet) och

böte sex marker

22. Uætis maþær rn. (=

vætti o. vatter i VGL): en afRæfsta B. V. 191

markær, sum i þöm eþumin stoþu. §. 2. Nu æn man kræfs

minna æn örtugh giald, þæt ær hans sialfs eþær; kræfs

man minna æn öris giald, þæt ær hans sialfs eþær ok

annars mæþ hanum; nu æn han kræfs minna æn half

fæmti örtugh, þæt ær ok hans sialfs eþær ok annars mæþ 5

hanum. Nu kræfs man half fæmte örtugh; þa byrias þær

först tolf manna eþær. Bristær at eþe oswrnum, þa böte

ut gialdit ok egh mera; gangær han eþin ok bristær

siþan, þa firi menit böte biskupe þreia markær; bristær firi

olagh, böte kununge ok malsæghanda ok hæræþe þreia io

markær.

VI. Vm æn man fæste eþ, ælla huru taka skal uælia

ælla næmna skal tuætylftan ælla þrætylftan eþ ok

foreþis mæn i fiughurtan manna eþe.

Nu fæstir man andrum eþa, þa skal han taka uælia, 15

sum eþin fæstir. Þrea skal han i ual læggia, þe sum

in-hæræþis æru, ok hin skal siþan en af taka, slikan sum

han uill, sum sakina giuær, ok boanda mæn æru. Nu skal

til þrætylftz eþa þri taka uara, til tuætylftzs eþa tue taka

uara, til tolf manna ælla fiughurtan manna ælla fæmtan 20

manna eþ skal en taki uara. §. 1. Nu fæstir man

þrætylftan eþ ælla tuætylftan ælla huat eþ, sum han fæstir;

dem, som svärja i tylftared; vætti

m. betyder ock vittne i allmh.,

vœtti n. (= isl.): ed i

rättegångsmål. Man kunde kanske

lämpligast öfversatta huar uætis

maþrin med: hvar och en af

edgärdsmännen, jfr en iorþattarin

sid. 165a.

1. Märk stoþu pl., ehuru

sum syftar på huar uætis maþrin.

2. þæt ær hans siäl f s eþcer

o: han kan fria sig med sin

egen ed.

"7. Förkl. Vittnen 1.

ed-gärdsmän fattas honom, så att

eden blir osvuren.

8. Öfvers, o. förkl. Går

han eden och brister sedan [i

fullgörandet af bevisningen],

nämligen därigenom, att eden

återgår såsom falsk (mened).

10. firi olagh d. v. s.

därigenom, att eden förklaras ogill

såsom olagligen gången.

13. Öfvers, eller [huru] man

skall nämna dem, som skola

svärja i en dubbel eller

tredubbel tylftared.

17, 18. Konstr. þe sum

inhæræþis æru ok "boanda mæn

æru, ok hin. sum sakina giuær,

skal siþan en af taka192

Ræfsta B. VI.

þa kan takin för döia, æn til ær saght, þa gæri takans

arui þæn sära a ræt, ær hin skuldi haua giort hanum. §.2.

Nu alt þæt, sum þrætylftir ælla tuætylftir eþa skulu uara,

þa skal æ halft næmt uara ok halft onæmt. Nu i allum

5 fiughurtan manna eþum, þa skal tua næmna, þe sum uitne

skulu bæra.

VIL Um huru laghlika skal til eþa sighia.

Nu uill man til þrætylfts ælla tuætylfts eþa sighia;

þaghar enum taka ær til saght, þa ær allum. Nu sighær

io man til eþa, han skal mæþ sik haua tua mæn ok hitta

hema eþa takan. Nu rindær han undan ok uill egh rætta;

standær han a tompt hans ok leþer han ope, se atær i

þerre, þa ær laghsaght til. Nu skil þem a: hin, sum til

saghþe, sæghær, at han uaraþe til eþa sua, at hin uisse,

15 nu nekar han, þa ær þæt takans uitzsorþ, at han uisse

egh, at hanum uar til eþzssins saght; bristær at eþe, böte

1. Til sigilla, til sæghia vb.

tr. med dat. Tillsäga,

underrätta, näml. om eds

värkställande, jfr rad. 7 sighia til eþa

o: tillsäga motpartens löftesman

om att man på en viss dag vill

mottaga den utfästa eden.

l, 2. Eættær m. 1) Rätt,

det som är rättvist 1. bör göras.

2) Rätt, lag. 3) Rätt, rättighet

till det, som tillkommer någon

1. han har att fordra, i

synnerhet böter. Öfvers, då göre

löftesmannens arfvinge, hvad denne

hade bort göra.

3, 4. Of vers. I alla sådana

mål, i hvilka tretylfts- eller

tve-tylftseder skola förekomma, böra

de svärjande alltid vara till halfva

antalet nämda och till andra

halfva antalet onämda. Jfr Hjärne:

Om fsv. nämnden s. 41.

5, 6. sum uitne skulu bæra

d. ä. vara f or ef is mæn.

10, 11. hitta man hema o:

besöka, gå till ngn i hans hem.

11. „ Kanske bör man

till-lägga sik", menar Schlyter i en

not (rætta sik o: göra rätt för

sig, fullgöra hvad man är skyldig).

13. i ferre = i fy o:

därvid; þerre är dat. sing. fem. och

uttrycket förekommer såväl i de

båda YGlagarna som i ÖGl. och

äfven i fn.-isl. i þeiri. Ett

feminint subst. underförstås utan

tvifvel, kanske rif (isl. hrið),

som betyder en viss tid, stund

(Rydqvist: Sv. Spr. L. bd V s.

138, jfr Schlyters bihang till

Ordb. s. 816 f. och Otmans

öfvers, af äVGl. s. 31 n. 16).

15. uitzsorþ o: skyldighet att

bevisa.Ræfsta B. VII.

193

þre markær flri takuillu. Þa a takin haua mæþ sik tua mæn,

ganga i garþ þæs, sum eþin fæsti, ok sighia til um fæmt. Nu

ær egh han sialuær hema, sum eþin skal föra, þa sæghi

til husfru hans ælla hionum hans. Kombær han hem þrim

natum firi fæmtina, þa skal eþin föra; þa agha þe fæmt a 5

miþ munda sökia, sum dela.

VIII. Vm æn þe koma a fæmt, takin ok sakin, ok

kombær egh þæn seia skal ælla hans forfall, ok rænis bok

af manne, ælla suær taki wilt eþzsöre uiþær.

Nu kuma þer a fæmt, takin ok sakin, nu tæl takin io

uætte fram ok will uita eþzsörit, ok þæn ær þær, sum föra

skal, nu kombær egh þæn, sum seia skal; koma forfall

hans, þa a eþrin andra til sæghn. Nu kombær huarghin

þerra, aghe aldrigh siþan þæn eþin seia. Þa skal han haua

1. Takuilla f. Oriktighet 1.

underlåtenhet i uppfyllandet af

den förbindelse taki ingått (för

edgång).

5, 6. Öfvers. Då böra de,

som tvista, infinna sig på

fämten kl. 1/22 på dagen. Miþ

mundi m. midt på dagen,

räknad från Id. l/2S om morgonen

till 1/28 på aftonen, således kl.

!/22 e. m. Denna benämning

upplyses af isländingariies

tid-räkning, hvarom se vidare

Schlyter i Ordb. s. 442a.

7. Saki m., egentligen svag

böjningsform af adj. sakær, =

f æn saki: den tilltalade, den

anklagade. Ordet har utan

tvifvel fått sin form för rimmets

skull i sammanställningen taki

ok saki.

7, 8. Öfvers, kommer icke

den, som skall mottaga eden,

eller anmäles icke hans förfall,

8. Bok pl. bökær f. Bok,

i synnerhet lagboken, prästens

bön- 1. handbok och bibeln. Här

afses bibeln 1. någon annan

ändelig bok, som vid edgång skulle

vidröras af den, som skulle gå

(föra) eden, och därför bars från

kyrkan till tinget eller fämten

af den, som skulle mottaga (seia)

eden.

9. Öfvers, o. förkl. Gör

edlig uppgift om den ed, som

skall gås, och oriktig ed blir

på grund däraf gången. Ang.

uiþær se sid. 144a.

11. Uætte (isl. =) n. 1)

Vittnesbörd. 2) Ed i

rättegångsmål, jfr uætis maþær ofvan;

tis. uætte fram tælia o: förkunna

hvad det är för en ed, som af

parten skall gås, samt uppgifva

och framställa dem, som skola

svärja.

11. uita eþzsörit o: intyga

edgången.

13. Öfvers, ny tillsägelse

skall ske om edens värkställande.

13, 14. huarg"hin þerra o:194

Kæfsta B. VIII.

stæmnu manna eþ þerra tuæggia, sum þæt uissu ok a

stæmnu uaru, at ,,aldær þæn rættær, sum þik uar fæstær, þa

uar þær framme, ok þu wlte sialuær, at þu uilde egh uiþær

taka". Nu koma þer allir a stæmnu, hin, sum at mæli, ok

5 taki ok saki, nu skill þem a um eþzsörit, þa ær þætta

takans uits orþ vita, huru han uar taki at eþinum ok

huru mangra manna eþe han uar taki at. Særnbær þöm

egh a, þa skal takin suæria eþzsörit niþær, at »sua uar iak

taki at eþinum". Nu stauar han manne ok gangær bort

io siþan ok will egh sea, þa a takin at suæria eþzsörit niþ;

siþan aghu stæmnu mæn staua ok hete laghgangit. §. 1.

Nu rænir man bok af andrum þem, sum seia skal, ælla

þæn, sum föra skal, þæt ær þriggia märka sak ælla tolf

manna eþær, at han rænte egh bok af hannum. Gitær han

15 dult, at han rænte egh bok af hanum, þa uari hins eþær

fallin. §. 2. Nu suær taki wilt eþzsöre niþ, uilli firi þem,

sum seia skal, ælla firi hinum, sum flytia skal, kære annar

þerra tuiggia æfte a han, þa uiti mæþ eþe tuæggia manna

ok tolf æftir, at han bar sua tak mal sin, sum han uar

20 taki at þöm eþe; bristær hanum eþrin böte þre markær.

Villir han firi þöm, sum föra skal eþin, ok han gangær

egh þy sin eþ, orkar þa taki eþi fiughurtan manna, at

han bar sua, sum atte ok lagh uaru, þa uari þæn eþrin

fallin. Na orkar taki egh þem eþe, þa böte, sum skilt ær,

ingendera, d. v. s. hvarken

kommer käranden själf tillstädes, ej

häller anmäles hans förfall.

2, 3. Öfvers, o. förkl. alla

de, som skulle gå den åt dig

utfästa eden, voro där tillstädes

[för att svärja].

4. hin, sum at mceli o:

käranden.

9. Öfvers. Nu förestafvar

käranden eden för den tilltalade

13. I st. f. þæn (ackusat.)

skulle man vänta þem (dat.),

samordnadt med det föreg. þem.

Dock får þæn väl icke betrak-

tas som skriffel, ty ræna kan

äfven konstrueras med ackus.

pers. (ack. 1. gen. rei).

16. uüU(r) [eþin]

17. flytia [ef] = föra L

ganga [eþ]

19, 20. D. v. s. på ett

riktigt och fullt lagenligt sätt, så

att han icke då suor uili

eþzsöre niþær. — Tak mal n.

löftesmans förrättning 1. fullgörande

af den af honom ingångna

förbindelsen (egentl, hans därvid

hållna tal).

23. bar sua [tak mal sin]Ræfsta B. VIII.

195

þæt æru þreia markær, ok þæn eþrin haui andra tilsæghn.

Nu uilli taki firi þem, sum eþin skal seia, ok hin gangær

æfter þy, ær hin suor niþær eþzsörit; gitær þa taki sin eþ

gangit, þa stande baþir þer; gitær han egh eþ gangit, þa

gangær hin up firi olagh. Nu a egh takin suæria i eþinum; 5

suær i eþinum, þa gær han ulagh. §. 3. Nu koma þe a

stæmnu, taki ok saki ok sua þæn, sum at mæli; gitær han

egh eþ gangit, þa uari laghfældær.

IX. Um huru længe forfalzs eþær hialpær, ok þiufs

eþær skal gängas i förstu tilsæghn. io

Nu hauær han forfall, sum eþin skal ganga; þa ær

þæt hans forfall: ær sialuær siukær, ælla sitær iui siukum,

ælla ær a fiæti fear sins; þa a han förfall sin lata bæra

ok suæria. Nu kallar han æftir ok kallar eþin fældan

uara, þa a han uita mæþ eþe tuæggia manna þera, sum 15

forfall hans baru, ok tolf æftir, at han hafþe lagha forfall.

Gitær han eþ gangit, þa a hin eþrin aþra tilsæghn; gitær

egh eþ gangit, þa uari eþær hans fallin. Nu hini tue, sum

þa suoru, þa fastin ok botin baþe kununge ok hæraþe ok

biskupe ok malsæghanda, ok gangis æ forfalzs eþrin för 20

æn huuzs eþrin. Þæt uar sua först, at man skulde for f all

hans bæra ok egh suæria; nu þottit allum sua uara likt,

3. Öfvers, efter den

uppgift, som löftesmannen gaf om

edens beskaffenhet,

4. baþir þer (näml. eþar] o:

båda ederna gälle, d. ä.

löftesman-neiis ed och den ed, för hvilken

han var löftesman.

7. han näml. svaranden.

9. Þiufs eþær m. Ed i

tjuf-mål.

lif. Jfr Amira: a. a. sid. 412.

13, 14. f or f all sin lata bæra

ok suæria o: låta framföra och

beediga sitt förfall.

14, 15. Öfvers. Instämmer

vederparten honom och säger

honom hafva försummat att gå

eden i rätt tid (fælla: 1) fälla

— — 4) försumma, enl. Ordb.).

22. Textkodex har þottit, en

annan handskr.Jwføis och

Schlyter anser (ed. s. 173 n. 96) här

böra stå þotti-, han ändrar dock

icke i texten þottit och äfven

Leffler i sin uppl. bibehåller det.

I själfva värket torde ock

riktigast vara att låta det stå; här

kan nämligen föreligga ett fall

af pronominalanslutning (þottit

= þotti þæt), jfr i det föreg,

sid. 74b och se Rydqvist: Sv.

Spr. L. bd II s. 533 ff.

22. Lïkœr adj. 1) lik, 2)

billig, rätt (denna betydelse har196 Eæfsta B. IX.

at han skal suæria ok egh bæra. Sua sum skilt ær um þætta

malit, at han skal suæria ok egh bæra, sua skal uara skilt

um all þön mal, sum han skulde bæra: þa skal han suæria

ok egh bæra. §. 1. Nu hialpær forfalzs eþær tysuar; at

5 þriþiu til sæghn, þa stal han ganga ælla fallin heta. Þiufs

eþær skal gängas i förstu til sæghn, ok han a egh haua

flere forfall: liggær sialuær siukær ælla uisse egh, at

hanum uar til saght, ælla uill egh þæn eþin sea, sum han

uar baþe fæstær ok takaþær.

io X. Vm æn man löse þæn eþ, sum han ma þiggia up.

Nu lösi man þæn eþ, sum han ma þiggia up, mæþ siu

örum, uari saklös; örtugh a attunda öre, gialde baþe karle

ok kununge. Nu kære kunungx soknarin, sighær han haua

bot malsæghandanum, biþær ok böta uiþær sik, þa dyli

15 mæþ tolf manna eþe sua, at han hauær egh sæt ælla böfc

uiþær mals æghandan, sua at han se sakær uiþ kunung.

XI. Um þa mæn, sum i eþe skulu standa, ok huru alii

eþa lagh fult skulu gängas, baþe höghre ok læghre.

Nu ma egh friþlös man i eþe standa ok egh

annö-20 þughær man ok egh utlændingær, utan han se boande

ordet ännu kvar i flere af våra

landsmål).

3. sum o: i hvilka

3. þa skal han o. s. v. är

anakolut; orden böra i

nysvenskan återges med: nämligen att

han skall o. s. v.

5. ganga \efnn]

7. Öfvers, flere förfall [än

dessa]:

10. Se sid. 78b 0.201, fl. 17.

12. Lagens textkodex har

punkt efter öre. Antingen bör

denna strykas, då öfvers, blir:

[men] en örtug på det åttonde

öret böte han åt både häradet

och konungen. Eller, då orden

a attunda öre i nämda

sammanhang förefalla öfverflödiga, bör

punkten anses (såsom ofta)

representera ett nutida komma och

meningen antagas vara denna:

[men är det] en örtug mer än

7 öre (näml. som han måste

erlägga för att lösa sig från eden),

då böte han både åt häradet

och konungen. Motsats: uari

saklös.

18. lagh fult o: fullt enligt

lag; höghre ef ar o: eder, i hvilkaEæfsta B. XI.

197

innan lanzs ok laghsaghu ok hauær uarit þær innan nat

ok iamlanga. Nu ma egh þæn, sum utan standær kirkiu,

i eþe suæria, utan han taki lof af sinum prouasti til. §. 1.

Nu ma egh man minna æn laghfult ganga, þæt ær sua

undistandande, at skulde han ganga tolf manna eþ ok 5

gangær minna, ælla fiughurtan mana eþ ok gangær minna,

skulde man ganga þæn eþ, sum han skulde frændær sina

i haua ok takær egh sua skylda mæn i, sum skils, skal

man ganga fæmtan manna eþ ok hauær egh uinin i, sum

först skulde suæria, ælla skal bæra fæst ok hauær egh þæn, io

sum firi skildi fæstinne, ok tua þöm, sum þær nær uaru,

ælla þerra arua ok sua tolf æftir, ælla siaxtan manna eþ

ok gangær minna, ælla þrætylftan eþ ok gangær minna,

ælla takær andra mæn æn þöm, sum næmde uaru, ælla

tuætylftan eþ ok gangær minna, ælla gangær mæþ andrum 15

æn þöm, sum i varu næmde, ælla uitær döþan ok dræpin

mæþ minnu böttan æn þrættan takum ok þrættan tyIftum.

Nu æn gangær mera æn laghfult ok suær mæþ flerum, æn

han atte, þa a hans eþær egh ganga atær firi ulagh.

antalet af de svärjande är större,

i motsats till lœghre eþar o:

sådana eder, i hvilka antalet är

mindre.

2. standa utan kirkiu o: stå

utanför kyrkan (om en bannlyst).

4. Öfvers. Icke må någon gå

ed med mindre än fullt efter lag,

5 ff. Ordföljden at skulde

lian. skulde man, skal man

förutsätter en eftersats, som dock

icke förefinnes. Man måste

därför vid öfversättning till

nysvenskan förfara såsom om där stode:

at lian skulde o. s. v.

16. sum i [epinuni] varu

næmde o: som till eden voro

utnämde.

16, 17. Öfvers, eller

bevisar med mindre än tretton

löftesmän och tretton tolfter, att

böter blifvit erlagda för en död

och dräpt. En annan handskrift

har i st. f. dræpin läsarten [-drœp-nan]-] {+drœp-

nan]+} ändelsen -nan (synkoperad

af -inan) .blir senare ensam

härskande i ack. m. sing. af den

starka verbalböjningens

parti-cipia præteriti, liksom -an alltid

varit i den svaga (jfr Rydqvist:

Sv. Spr. L. bd I s. 442), men

tidigare, såsom här, få dessa

ord ofta -in i denna form

liksom i nominativen. Så alltid i

isländskan (-wrø, -enn).198 Eæfsta B. XII.

XII. Vm at egh ma eþ annurlund ganga, æn han uar

fæstær, ok egh kona eþ ganga ælla ughurmaghi, ok

egh ma kunu þing stæmna.

Nu ma egh eþ annurlund ganga æn sua, sum han uar

5 fæstær, ok egh a hælghum dagh ok egh a fastu dagh

ok egh i aduænt ok egh i niu uikna fastu ok egh um

nat eþ ganga, siþan söl ær undi uiþi. §. 1. Nu ma egh

kona eþ ganga ælla sea ælla ughurmaghi, þy at þön skulu

mals man haua, sum suara skal firi þöm ok sökia. Þæt a

io þæn gæra, sum næstær ær þöm a fæþrinit, utan han dele

uiþ þöm, þa skal þæn, sum næstær ær a möþrinit, suara

firi þöm. §. 2. Nu ma egh kunu þing stæmna, þa skal

hænna mals manne stæmna, æn han ær innan landzs ok

lagh saghu; ær han egh sua, þa skal stæmna andrum

15 hænna skyldum frænda innan landzs ok laghsaghu. Ær

hon utlandzsk ok aghær egh frændær innan landzs ok

laghsaghu, þa skal hænne stæmna ok biþia hana fa sik

mals man; þæn antuiggia dyli firi hana ælla suari firi

hana ok böte.

20 XIII. Um at egh ma eþ ganga firi annan æn þæn,

sum seia aghær, ok faþir firi sons sins gærþ ok

broþir firi sins broþur gærþ.

Nu gangær man eþ firi annan æn þæn, sum sea aghær,

þa ær han olagha. Nu ma egh faþir ganga eþ firi sonssins

25 gærþ, utan han se ughurmaghi, ok egh son firi sins faþurs

gærþ, utan han se döuær ælla sua ælle brutin, at han se til

2. egh [ma] kona eþ ganga

6. Niu uikna fasta o: stora

fastan fore påsk, hvilken egentl,

börjades onsdagen efter

fastlagssöndagen (askonsdagen) och

varade i 40 dagar., då söndagarna

icke räknades, (hvaraf kom det

lat. namnet quadragesima, fran.

careme), men på visst sätt blef

förlängd, så att den varade från

söndagen Septuagesima till påsk,

hvarför den kallades niu uikna

fasta (Ordb.).

7. undi uiþi o: bakom skogen.

20. firi o: inför.

26. Ælle, œldi (isl. elli) f.

Ålderdom. Såsom formen œldi

och dän. œlde, eng. eld (numera

antikveradt) visa, äro II

assimilation af Id och ordet altså be-Ræfsta B. XIII.

199

ænghsins för. Nu ma egh broþir eþ ganga firi sins broþurs

gærþ, utan han ughurmaghi se.

XIIII. Vm huru umbuzs man skal haua, ælla huru

han skal laghlika stæmna ælla mæþ fara.

Nu ma ængin eþ sea firi þæt, sum til annars uærkas, 5

utan huar siäl w ær firi sik, utan þe, sum umbuzs mæn haua,

þy at þa ær eþrin olagha. Nu alle þer, sum umbuzs mæn

aghu at haua, þa ær þæt gilt, sum han gangær firi han

ælla hans daghlikt hiona. Ælla hauær han vndi soknara a

þingi til lystan, æ huem hælzst eþrin uar fæstær, æ hulikin io

han uisa til, þa ma han sean. Utan þæssum lundum, þa ma

egh annar sea æn þæn, sum han uar fæstær ok takaþær.

Nu gömin þær at, böndær, æn þön sak han giuær ær firi

þæs manzs ræt, sum umbuzs man ma haua, þa ma sua ganga

eþana, sum nu uar saght. Nu ær hon hans sialfs sak, 15

umbuzs manzsins, þa ma egh firi andrum ganga æn firi

hanum sialwm. §. 1. Nu ær man ut lændzskær ælla bor

fiærran, sua at han gitær egh sialuær sina sak sot, ælla ær

siukær ok gitær egh farit, ælla ær uitfærlingær ok kan

egh, þa ma þæssum lundum vmbuzs man taka. Stæmni 20

sialuær första þing, a þinginu sæghi sin forfall ok sæti

andrum malit i hændær, siþan ma han vt stæmna ok taka

släktadt med isl. aldr ålder, samt

ty. alt, e. old, hvilket också

betydelsen gifver vid handen.

4. mæþ \mali] fara o:

förfara med ett mål.

6. utan þe o: undantagandes

de, se sid. 46b.

8. þæt d. ä. þer eþar.

8. "han (saknas i textkodex,

insatt af Schlyter efter två

andra handskrifter), anakolutiskt

o: ombudsmannen.

9. hans daghlikt hiona o:

den som bor eller dagligen

vistas i hans hus, se sid. lOðb.

11. til [þings]", sean = sea

han, se sid. 74b. Öfvers, åt

hvemhälst eden var utfäst eller

hvem det än är, som han

skik-kar till tinget, så må denne

mottaga eden.

13. Gömin þær at o: gifven

akt därpå, jfr hy g gin þær at

ES 8.

19. Uitfærlingær (af f ær as

förminskas; jfr isl. vitfirringr,

af firra aflägsna, beröfva, se

Ordb.) = vitvillinger (af villa

förvilla): vettvilling, af vita

människa.200

Ræfsta B. XIIII.

antuiggia uiþær laghum ælla botum. Nu ær þæt iorþa

dela, þa skal han sialuær a þriþiu fæmt uiþær uara ok

sialuær uæria ællar ut giua; ær þæt annan æn iorþa dela,

þa ma umbuzs mannin alt ut stæmna. Þa eþin skal ganga

5 firi sakinne, þa skal han sialuær nær uara, æn han gitær;

gitær han egh, uari þo laghgangit firi umbuzs manninum.

Nu a þæn umbuzs mannin egh annan undi sik taka, nu

ma han ok egh sialuær þing stæmnu man uara. Nu alle

þe eþa, sum anurkust æru gangne, æn nu ær saght, þer

io æru olagha ok þer skulu böta firi olagh, sum þær i suoru.

XV. Um huru man förser sin ræt, æn han staua

sialuær til lykta.

Nu ser han sialuær eþin ok staua til lykta, þa for

ser han sin ræt af allum utan af hwzs manninum ok af

15 þem tuem, sum foreþis mænnini æru at fiughurtan manna

eþe. Þe sum flere suoro i uættino, þer botin kununge ok

hæræþe ok egh malsæghanda. Nu skil þem a: han sighær haua

stauat til lykta ok hin sighær egh, þa uiti mæþ fiughurtan

manna eþe, -— þe tue, sum a stæmnunne uaru, ok tolf æftir,—

20 at han stauaþe egh þæn eþ til lykta, ok taki sin

malsæghanda ræt up. Nu delis þæt til kunungxs ræfst, þa

uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um.

3. annan är ack. sin g. m.,

här såsom i nysvenskan brukad

som nominativ (fsv. annar). Men

vare sig att hufvudordet är ett

underförstådt dela eller sak, så

skulle här kräfvas femin. annur.

Två andra handskrifter hafva

annat (se. mal), hvilket är bättre.

o. han näml. målsägaren.

7, 8. Öfvers. Den

ombudsmannen äger icke rätt att taga

annan [ombudsman] i sitt ställe,

ej häller må han själf värkställa

tingsstämningen.

11. Forsea vb. tr. Förlora

därigenom, att man mottager

vederpartens ed, jfr sea sid. 37a.

Under det att forhugga och

firi-hugga, for- och firiköpa m. fl.

sammansättningar af for och firi

äro synonyma, har däremot

for-sea en helt annan betydelse än

firisea se sid. 128b.

12, 13. Lykt f. Slut; sea

efj ok staua til lykta o: mottaga

ed och förestafva den från

början till slut.

13, 14. þa förser han sin

ræt näml. rätt till böter af de

svärjande, om eden blir upphäfven.

21. Öfvers. Hänskjutes

tvisten till konungens domstol, då ...Ræfsta B. XVI.

201

XVI. Vm æn næmd gangær atær, ok huru göþslu

eþa gängas.

Nu gangær næmd atær; þer aghu alle at böta

malsæghandanum, sum þær i suoru. §. 1. Nu sæghær man eþ

olagha uara, stæmnir ok sökir æftir, þa ær þæt hans 5

uitzsorþ, sum firi ær staddær, mæþ göþzslu eþe fiughurtan

manna. Nu ma ængin þæn standa i gözlu eþum, sum i þem

förrn eþumin stoþ, æn hin uar minna æn tuætylftær eþær;

uar hin tuætylftær eþær, þa skal göþa mæþ tuænne

fiughurtan manna eþum. Man skal göþa eþ mæþ eþe ok egh tua io

mæþ enum. Bristær göþzlu eþær, för æn han ær gangin,

ællar ok siþan falzs han at kunungxs ræfst ælla a biskups

ræfst, þa böta þe firi olagh, sum för suoru i eþinum. Nu

stæmne man egh æfte, utan bær olagha eþa til kunungx

ræfst, þa skal hærazs næmd uita, huat þær ær sant um, ok 15

kombær egh længær til hans uitzs orþa, þy at biskups

næmd skal i allum malum sannind leta ok hæræzs næmd

lagh giort.

XVII. Um þem eþa man ma egh giua vr, ok huru

man firigiuær sinum ræt. 20

Þessum malum ma egh giua ur eþum ok egh ur þera

uprætu eþum ok egh ur þerra göþzslu eþum: þæt æru

iorþa delu, manhælghþa mal, þiufs taks mal, rans mal,

6. sum firi [sokninne] cer

staddær o: som lagsökes.

11 tf. Man kunde brista at

eþe på tre sätt (jfr fl. 5 § 2):

a) så, att eden icke blef svuren

(brista at eþe osvurnum 1. för

cen han cer gangiri), b) så, att

den efteråt förklarades ogiltig,

emedan den var falsk, mened

(bristœr siþan), c) så, att den

förklarades ogiltig, emedan den

blifvit gången på olagligt sätt

(bristœr firi olagh).

14. Öfvers. Om man icke

lagsöker, utan hänskjuter

olagliga eder till [afgörande å]

konungsräfst, då ...

16. Förkl. Det tillkommer

sedan ej den anklagade att värja

sig med göþsluså.

17, 18. Öfvers, och

härads-nämden [skall undersöka, om

eden är] lagligen gjord.

21. þera näml. dessa eders.

23. Taks mal n. mål, som

angår kvarstad och borgen. Här

bör antingen läsas þiufs mal,

taks mal o: mål angående stöld202 Ræfstà B. XVII.

kunungx dombrut, trulldoms mal, þrætylftum eþum. Huar

sum i þem eþum giuær nakuarum ur, þa haui firi giuit

sinum lut, ok þer, sum suoru i eþinum, botin þæs ræt, sum

egh gaf af eþinum.

5 XVIII. Vm æn man stæmni manni þing ok uændi siþan

atær ok stæmni siþan firi annat mal.

Nu kan man giua enum manne sak mæþ stæmdu þinge;

stæmnir tu þing ok sitær tua fæmtir, uændir siþan atær ok

stæmnir hanum þing firi annat mal, þæt ma han egh gæra.

io Gær han þæt, för æn hit malit ær ut sot, sum han stæmdi

förra, þa böte þrea markær firi huart þingit.

XIX. Um æn man giuær flerum sak firi et mal, þa

ma egh sakær sakan uæria.

Nu giuær man flerum sak firi et mal, þa ma egh sakær

15 sakan uæria, för æn han hauær sialuan sik uart mæþ lagha

eþum ælla lagha botum; þa ma han annan uæria ok i

uitnum standa.

XX. Vm huru maþær giuær döþum sak.

Nu giuær man döþum sak, þa skal han uita mæþ eþe

20 fiughurtan manna, at han garþbar hanum þa sak mæþ

stæmdu þinge kuikum ok kuiþa fullum. Orkar han þem

1. tak, eller ock (trol. rättare)

bör taks, som icke återfinnes i

alla handskrifter, utgå, ^ijþiufs

taks mal kan ej vara ett

sammanhängande ord, som skulle

betyda mål angående tak för

tjufgods" (Ordb. s. 638a).

1. \ok egh ur] þrcetylftum

eþum.

3. lut: andel, näml. i

böterna.

5, 6. uændi siþan atær o:

åtrår sig, afstår från sin talan.

13. Förkl. Den ene

anklagade må icke taga del i en ed,

hvarigenom en annan anklagad

vill värja sig.

20, 21. Garfbæra vb. tr.

Föra till någons gård 1. hem;

öfvers, att han infann sig i

hans gård och stämde honom

till tinget för denna sak, medanRæfsta B. XX.

203

eþi, þa skal arui hans böta ælla dylia firi sak þa samu;

orkar han egh eþi, þa a arwin huarte dylia ælla böta

firi han.

XXL Um huru bonde skal bonda stæmna, ok huru

mangum han ma um daghin stæmna ælla soknare. 5

Nu giuær bonde bonda sak; han skal um manadagh

i garþ hans ganga ok tua mæn mæþ sik taka ok stæmni,

siþan solin ær up gangin ok för æn hon sætzs, þa ær hans

þing stæmna gild [ok hanum til þingxs stæmna]. Nu æn

han hauær egh sua, þa ær hans þing stæmna ogild. §. 1. io

Nu ma han egh flerum um daghin stæmna æn enum, æn

kunungx soknare ok biskups soknare þa ma huar þerra

þrim mannum um daghin stæmna ok egh flerum. Samu

tua mæn skal han i þinge haua, sum han stæmde mæþ, ok

atmæle a þinge gæra. Stæmne han sialuær egh flerum mannum 15

um daghin æn þrim, þa þæn, sum domarin ær, læggi fæmt

til þerra þriggia mannanna. Hauær han flerum stæmt æn

han ännu var frisk och sund.

Kuiþær (isl. kviðr) m. buk,

un-derlif, kved (föråldr.), kuiþa

fuldær adj. som har buken full,

kuikkær ok kuiþa fuldær allit.

uttryck o: lefvande och frisk (med

magen och tarmarna ännu fulla

med mat, som han ätit).

l. lians, näml. den anklagade

dödes.

8. Sætias (sætia sik) vb. dep.

Gå ned (om solen). Däraf

sola-sætær, solsœter och solsættning:

solnedgång. Att vänta till

solnedgången (til daghrin ær

urþinga KrB 19: 1) uttryckes på

medelt. latin med vb. solsatire.

9. Orden o"k hanum til þingx

stæmna böra i öfversättningen

få sin plats strax efter ok tua

mæn mæþ sik taka.

10. Efter orden æn han

hauær egh sua skulle man vänta

giort, hvilket saknas i

textkodex, men finnes i en annan

handskrift.

12. Det öfverflödiga,

sammanhanget störande þa

bortläm-nas i två handskrifter.

15. Af sammanhanget

framgår, att han sialuær åsyftar

sok-naren, ej bonden; detta

bekräftas också däraf, att två

handskrifter i st. f. dessa ord hafva

soknaren.

15. Likasom Leffler har jag

insatt egh i texten: ^egh

adden-dum est, aut pro sialuær

legen-dum" (Schlyter påg. 180 not. 66).

16, 17. Öfvers, bestämme

fämt att hållas hos de tre

männen.204

Ræfsta B. XXL

þrim, þa böte þreia markær ok þa skulu skiptas i þry,

ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at han stæmde flerum.

XXII. Vm æn man ofsökir annan, ælla domarin kan uilin

uara ok will egh fæmt læggia þa, sum han aghær.

5 Nu koma baþe þe a þing, þæn, sum stæmde, ok þæn,

ær stæmt uar, þa skal skila mannin höra, æn hin tala

lagh-lika til hans æfte þy, sum ræt ær. Talar han þæt til hans,

sum laghin sighia sæktar mal uara, standær hin framme,

biuþær ræt firi sik, træ ok taka, ok hin will egh uiþær

io taka, þa of sökis han. IJa a han böta þreia markær firi

huart þing, þa skal hanum egh fæmt læggia. Sitær han

fæmt ok ængin laghþe hanum fæmt, hætte wiþ þrim

markum. §. 1. Nu kan domarin uilin uara ok will egh læggia

fæmt til þæs mals, sum han a læggia fæmt til, hætte uiþ þrim

15 markum: malsæghanda mark, kununge mark, hæræþe mark.

XXIII. Um æn uanbuþit uarþær ælla ofsot, þa hittis

þæt i þæmma malum.

Nu biuþær han hanum ængte ræt, þa skal fæmt læggia

hem til hans; will han æn þa ræt gæra, þa a egh þæn

1. ok fa (= þar, þær] o:

och de (näml. dessa tre marker)

6. Skila maþær m.

Skiljes-man, domare.

8. Sæ"ktar mal n.

Rättegångsmål af sækt (fem. abstr.

till vb. sækia, afl. af sakær)

rättegång, se Amira: Altschw.

Oblr. s. 72. Öfvers. Åtalar

han honom för det, som enligt

lag kan vara föremål för

rättegång,

8. standær kin framme o:

är svaranden tillstädes

9. Træ n. Trä, men också

kafle, käpp 1. dyl. ,,Här tyckes

vara ett ordspråk i värsform,

hvars mening tydligen är, att

svaranden erbjuder löftesman

(taki) för pengar, som han vill

betala, eller för ed, hvarmed

han vill fria sig, och detta

anbud skedde troligen med en viss

ceremoni, så att svaranden till

bekräftande af sitt anbud

fram-räkte en käpp eller kafle,

hvilken käranden, ifall han antog

anbudet, äfven borde hålla itt

(Ordb.). Se härom Amiras nyss

anförda arbete sid. 297.

18. Ængte (ingti), här

negerande partikel, är omkastning

af entgi d. v. s. oassimilerad

neutralform af en + negations-Ræfsta B. XXIII.

205

sakær uara. sum a fæmtinne gær ræt. Nu möta hanum

ængin ansuar a þinginu ælla fæmtinne af þæs alwm, sum

stæmt uar, nu kære han at han gærþe egh hanum ræt, þa

skal han dylia, at han uisse egh, at hanum uar þing stæmt,

ælla ok at ,,mik uar förra til eþa saght, æn þu stæmde 5

þing", ælla ok at »iak uar siukær sialuær", ælla iui döþum

såt, ælla uar a flæti fear sins: þæt æru hans lagha forfal.

Orkar han egh eþe, þa böte þrea markær ælla uiti mæþ

eþe fiughurtan manna, at aldær þæn rættær, sum hanum uar

skildær, han uar hanum buþin a fæmtum, ok wlte sialuær io

at »þu uilde egh uiþær taka". Nu biuþær han hanum ræt

ok han uill egh uiþær taka, utan stæmnir ok sökir æftir

up a han þry þing ok þreia- fæmtir, hætte uiþ þrim

rnar-kum firi huart þingit. §. 1. Nu æn han uill egh ræt gæra

i första þinge ælla förstu fæmt, þa skal han stæmna annat 15

þing ok sitia andra fæmt; gör han egh æn þa hanum ræt,

þa ær han sakær at siax markum. Siþan skal han stæmna

þriþia þing ok sitia þriþiu fæmt; will han æn þa ræt gæra

ælla biuþær landzs lagh firi sik, þa ma han egh firi lagha

soknina fallin heta. Kære hin til hans, hui han giorþe egh 20

suffixet -gi 1. -ki, i isländskan

ekki, för eitki, se Rydqvist: Sv.

Spr. L. bd II s. 525f., Bugge

iAr-kiv IV s. 128. Af ingti uppstod

nysv. inte, hvilket såsom

pronomen associerat sig ined öfriga

neutralformer på -t, ss. något

litet och dylika, samt i följd

däraf fått formen intet. Då denna

form användes såsom

adjektivpronomen, associerar den sig

ytterligare med formerna ingen och

inga, i följd hvaraf i våra dagar

uppstår formen inget, se Noreen:

Orddubletter s. 30.

2. ængin ansuar o: inga

genmäl en.

6, 7. Märk den anakolutiska

öfvergången från direkt till

indirekt anförande, från första till

tredje person.

10. Man kan vara tveksam,

om icke orden ok wlte sialuær

at böra räknas med till

edsfor-muläret, i hvilket fall subj. þu

vore underförstådt. Men då i

två handskrifter han utsättes

såsom subj., har jag anbragt

citationstecknen i enlighet därmed.

12, 13. Öfvers, utan

stämmer och lagsöker honom på tre

ting och tre fämter

19. Landzs lagh n. pl. 1)

Allmän lag: a) landskapets

allmänna lag, b) rikets allmänna

lag, c) landsrätt i motsats till

stadsens lagh. 2) = lagh o: ed

i rättegångsmål (här).

19, 20. Öfvers, då må han

icke dömas skyldig [att böta]

för lagsökningen, (som skulle ske

med tre ting och tre fämter).206

Ræfsta "B. XXIII.

hanum þæn sama ræt a första þinge ok första fæmt ællar

ok a andru þinge ok aþre fæmt, þa ær þæt hans uitzorþ

uita mæþ eþe fiughurtan manna, þe tue, sum þa uaru a

fæmtinne, han böþ hanum ræt a första þingi ok förstu

5 fæmt, ok sua tolf æftir. Siþan andra tua þæt uissu, at han

böþ hanum ræt a andru þinge ok andre fæmt. Nu kombær

fiarþungx næmd, för æn han stæmni Lionga þing, þa göme,

at hon fælle egh þæn, sum firi sokninne såt, æn han giorþe

ræt a þriþiu fæmt. Nu æn han uill aldrigh uiþ rættu taka,

io sum stæmde, þa ma han fælla firi of sot. Nu æn han

uill egh ræt gæra, sum stæmt uar, þa ma han fælla firi

uanbuþit.

XXIIII. Vm æn man stæmnir manne ok ær egh hema

ok kombær egh hem firi fæmtina, þæt ær ogilt for

15 utan firi drap ælla manhælghþa mal.

Nu stæmne man manne þing, þem sum egh uar hema

sialuær ok kom egh hem firi fæmtina, þa a þön stæmning

ogild uara, utan þæt se firi drap ælla manhælgþa mal

þön, sum han skal sökia sik firi, ælla iorþa delur. Æn þæt

20 ær sua, at han hittir han hema a första þinge ok flyr siþan

firi lagha sokninne, þa ma han alla sina lagha soknir

sama staþ ut sökia, sum han först ut stæmdi, æn þö at

hin se tuæböla ok far fran þy bole ok til annars.

l, 2. Märk den af intet

påkallade växlingen i böjning, i

det att räkneordet å förra raden

böjes svagt (första, förstu}, men

å den följande starkt (andru,

aþre)] likaså flerestädes i lagen,

t. ex. följ. sida r. 18, 19.

4. han böþ — — fæmt är

objektsats till uita, fastän

förklaringen till fiughurtan manna

inskjutits där emellan. Å sin

sida har förklaringen blifvit

tudelad genom den inskjutna

objektsatsen.

5. Siþan [taki] andra tua,

[smri]

7. þa göme [næmdin} o: då

tage nämden sig till vara

9, 10. Konstr. Nu æn han,

sum stæmde, uill aldrigh

9. Eættœr adj. 1) Rät, rak.

2) Rätt, värklig. 3) Rätt,

riktig. 4) Rätt, rättvis. Till bet.

3 hänför sig ordet i uttrycket

uiþ rættu (dat. sing. n.) taka

o: emottaga det, som rätteligen

erbjudes.

11. sum stæmt uar,

opersonligt uttryck, hvari sum

motsvarar dat. af relativa pronominet.

23. Tuæböla, tvæbola (tåbol)

adj. Som har två boningsställen.Ræfsta B. XXV. 207

XXV. Um at egh ma Lionga þing stæmna firi iorþa

delu.

Nu ma egh Lionga þing stæmna firi iorþa delur.

XXVI. Vm huru Lionga þing skal stæmna æftir þry

malþing, ok huru þær skal uitne ganga at höghstu 5

sak ok læghstu; huru han friþlös uarþær ok

hans bo skiptis.

Nu kombær egh fiærþungx næmd ok bonde uill Lionga

þing stæmna, þa skal han tua mæn mæþ sik haua, þa han

til Lionga þingx kombær. Þa skal han lata tua mæn suæria, io

at han hauær ræt stæmt Lionga þing æfte ræt stæmd þry

mal þing. Siþan skulu þer biþa, til hin kombær, sum suara

skal. Kombær han, þa skal först ræt gæra firi hwzs malit,

antuiggia fæsta lagha bötær ælla lagha eþa; siþan skal

han uita mæþ tuem mannum, at þæn sama ræt, sum han 15

giorþe þa hanum, han bözs hanum a första þinge ok förstu

fæmt. Andre tue þæt uita ok nær uaru, at sama ræt þa

böþ han hanum a andru þinge ok andre fæmt ok sua a

þriþia þingi ok þriþiu fæmt. Siþan skal han tylfta eþ æpte

huart uitnit fæsta, ok gæri ræt firi huwzs malit mæþ eþe 20

ælla botum, för æn han gangær fæmta uitne ælla tolf manna

eþa æfter fæmta uitnin; gangær han annurkusta, þa gör

han olagh. Nu gangær huwzs eþrin atær, þa botin alle þe,

sum i buzs eþumin stoþu. Nu kæri han til hans, sighær at

han giorþe egh ræt a Lionga þinge, þa a han vitzs orþ 25

5. Öfvers, huru man där

skall föra bevisning

8. Textkodex har icke ordet

egh, hvilket utan tvifvel bör

tillläggas, såsom Schlyter i en not

anmärker.

17. uita är här, såsom synes

af parallelstället i fl. 23 § l

(föreg. sid. r. 5), pres. ind. af

uita (med kort i): veta, ej af

uita (med lång rotvokal): bevisa.

Om skillnaden mellan dessa bägge

verb, som stundom

sammanblandades, se ofvan sid. 6ab och

Kock: Fornsv. Ljudl. s. 253.

21. Fæmta uitne n.

Vittnesmål 1. vittnens ed, hvarigenom

svaranden styrker, att han på

tre ting och tre fämter erbjudit

käranden rätt.208

Eæfsta B. XXVI.

uita, a Lionga þingx fæmtinne uita mæþ eþe fiughurtan

manna, at han gik laghuarþær af Lionga þingi mæþ lagha

eþum ok lagha domum. §. 1. Nu kombær han egh til

Lionga þingxs ok will ængin ræt gæra, þa skal læggia

5 Lionga þingxs fæmt hem til hans. Will han æn þa ræt gæra

firi huwzs malit ok uita forfall sin, sum för uaru skild,

þa uari æn saklös. Uil han egh æn þa ræt gæra ok ær þæt

fiæþærtiught mal, sum hanum uar stæmt firi, þa skal han

friþlös fara um alt landit ok bo hans skiptis. Nu æn þæt ær

io firi minna æn fiuratighi märka sak ok gær han egh ræt a

Lionga þings fæmt, þa faldær in sakin a han ok tolf

markær firi Lionga þingit. Siþan skal han atær up byria at

stæmna firi fallet þry þing ok þreia fæmtir; uill han egh

ræt gæra, þa skal fiarþa Lionga þing stæmna. Þa skal han

15 a Lionga þinge biþa, til daghær takær at liþa fram; will

han æn þa koma ok ræt gæra, þa skal han egh uitnum a

han ganga. Nu uill han egh koma ællas kombær ok uill

egh ræt gæra, þa skal han mæþ uitnum fram ganga: þæt

1. Detta ställe är i

textkodex uppenbarligen fördärfvadt,

såsom också upprepningen af

in-finitiven uita ger anledning att

tro. Två andra handskrifter

utelämna det senare uita, hvilket

förfarande ger mening. En tredje

utelämnar orden a Lionga þings

fæmtinne uita, hvarom Schlyter

i en not utlåter sig gillande, om

icke i st. f. fa a lian vitzs orþ

uita a Lionga þingx fæmtinne

uita bör läsas: ælla a Lionga

þingx fæmtinne, þa a han vitzs

orþ uita mæþ eþe o. s. v.

2, 3. Här hafva vi en

fullkomligt regelrätt halfstrof i

kviðu-háttr (Lind: Om rim sid. 68):

han gik laghuarþær

af Lionga þingi

mæþ lagha eþum

ok lagha domum.

13. Textkodex har fæld i

st. f. den i tre andra handskrifter

förekommande varianten fallet,

som Schlyter emellertid

föredrager och i Ordb. förklarar vara

bestämd förrn tåfáll n. 1) fall. . .

4) försummelse; stæmna firi f atlet

o: om han ej godvilligt utbetalar

det, hvartill han blifvit dömd.

— ,,Men läsarten fæld kan

väl försvaras såsom ett fem.

abstr. till vb. fælla i betydelsen

försumma", säger Tamm i

Uppsalastudier sid. 34. — Dock

förekommer i alla handskrifter

uttrycket firi all fallin (följ. sid.),

plur. best. form af fall, hvilket

öfversattes: för alla

försummelserna, d. ä. för alla de ting

och fämter, vid hvilka han

försummat att inställa sig.

15. daghær i ak ær at lif a

fram o: dagen börjar lida mot

sitt slut.Ræfsta B. XXVI. 209

skulu tue suæria, at han stæmde första þing ok såt förstu

fæmt, laghlika beddis ræt ok fik egh; þæt skulu andre tue

suæria, at han stæmde hanum annat þing ok såt andra

fæmt, beddis ræt ok fik egh; þriþiu tue þæt uita, at han

stæmde hanum þriþia þing ok såt þriþiu fæmt, beddis ræt 5

ok fik egh. Will han egh æn þa ræt gæra, þa skal hanum

Lionga þingx fæmt læggia hem til hans. Vuill han æn þa

ræt gæra firi huwzs malit ok firi all fallin, þa halde friþi

sinum ok bo sinu; uill egh æn þa ræt gæra, þa skal han

friþ flyia ok bo hans skiptis. Huar sum samuist hauær io

mæþ hanum siþan, þa böte, sum skilt uar firi friþlösan

man. Nu far han aldrigh friþ hans firi fiæþærtiught för

æn a fiarþa þinginu, for utan firi dräpa mal, ok aldrigh

firi minna æn fiæþærtiught för æn a attunda þinginu. Ok

aldrigh ær þæt sua litit mal ælla sua litit giald, ok gær 15

han egh ræt a attunda þinginu, sua sum skilt uar, þa skal

han flyia ok hans bo skiptas.

Hær byrias bygda balkær, i hanum tælias flokka en ok

fæm tighi.

L Um huru by skal i lagha læghe liggia. 20

Nu uilia böndær by byggia, þa skal ramarka uiþær

suæria um by þæn, sum þe byggia uilia; þa aghu alle þer

12, 13. Ofvers.Han (o:

målsägaren) får aldrig honom (o: den

anklagade) dömd fredlös för ett

sådant mål, hvari böterna

utgöra fyratio marker, förrän å

fjärde tinget.

14 ff. Anakoluten i originalet

kan icke i nysvenskan gärna

bibehållas; vi måste öfversatta:

Aldrig är det så ringa mål eller

så liten gäld, att han icke skall

blifva fredlös och hans bo

skiftas, om han ej gör rätt för sig

å åttonde tinget.

18. Bygd, byghp L 1) Det

som är bygdt, byggnad. 2) Bygd.

3) Landtbruk (här); synonym

byggning, däraf kallas i Söderm.

L., Västm. L. och Magnus

Erikssons landslag motsvarande balk

byggningabalker.

20. Læghi (af liggia) n. 1)

Läge. 2) I synnerhet laglig

anläggning af en bys tomter och

fördelning af dess ägor.

21. Ramarkar m. pl. (och

ramœrki, plur. =, n.) Råmärken;

tales. suæria 1. uita ramarka

14210

Bygda B. I.

nær uara, sum egnina aghu. §. 1. Nu will man by til

lagha læghis læggia, þa skal han egh minna i by agha

æn siatungx attung. Nu æn han hauær siatungx attung

ælla mera, þa skal fara til firi iul ok hælgha aftan ok

5 uara byn til lagha læghis: enum i garþe ok allum a gatu;

þa skal til skiptis uara ok egh stæmna. Nu alla þa skipti,

sum man will haua, antuiggia fiskia ælla forsa, akra ælla

ængia, skogha ælla tomptir, þa skal han firi iul ok hælgha

aftun til skiptis uara. Nu skil þem a: annar sighær egh

io til skiptis uara uarat firi iul ok hælgha aftunt, þa a han

uitzsorþ, sum laghuarat uill uita, mæþ eþe fiughurtan manna,

at han laghuaraþe til skiptis a yuærstu fæmt. §.2. Nu

skal han i uæþær daghum mals kræuia, þæt ær

manada-ghin æftir laghþingx manadagh, þæn sum næstær ær æfte

15 pinkizs dagha, þy at egh ma annan af hemi sinu ryua um

uintær ælla um uartima, þa sum sa skal. Siþan skal han

all þry þing ut stæmna firi annina, þy at þer skulu sa

uar sæþ sinne i gamblu skiptinne ok træþa i nyiu

skip-tinne.x Nu æn annar kære til annars, hui han auærkaþi

20 þa iorþ i gamblu skiptinne, sum han fik i nyiu skiptinne,

uiþær o: nedsätta och med ed

stadfästa råmärken (jfr niþcer

sid. 144a); biuþa sik til reps ok

ramarka (sid. 212) allit. erbjuda

sig att genom mätning bevisa,

att råmärkena äro rätt nedsatta.

4. Hælgh 1. liælgliþ f. Hälg,

hcelgha aftan = iula aftan o:

julaftonsdagen, se aptan sid. 24a;

andra betydelser af hcelghþ äro:

allmän fred och säkerhet, jfr

man-hælghþ sid. 79a, fredlysning (å

skog), hvaraf uttrycket læggia

hcelghþ a skog fl. 30 § 1.

6. skipti d. ä. skiptir plur.

af skipt f. (ej skipti, plur. =,

ntr.), såsom synes af alla ]pa\

skipt och skipti äro för öfrigt

synonyma: skifte, delning,

tillskiftad andel.

10.aftunt"àYtiiOl.skriffel; ,,lege

aftun" säger Schlyter i en not.

13. Öfvers. På den årstid,

då det plägar vara vackert

väder, skall han instämma målet

[angående byns skiftande]

14. LagJiþingx manadaghœr

m. Lagtingsmåndag, en af de

fyra måndagar om året, då

enligt ÖGl. lagting hölls; dessa

ting benämdes sålunda antingen

därför, att ingen stämning till

dem ägde rum, utan folket borde

själfmant där infinna sig (hvarför

dylika ting i de tyska lagarna

kallades ungebotene 1. echte dinge),

eller därför, att lagarna troligen

då upplästes för folket (Ordb.).

17. firi annina o: fore

skörden, se sid. 150b.Bvsda B. I.

211

þa skal han uita mæþ eþe fiughurtan manna, at han

auærkaþi mæþ limi ok iakuæþi aldra iorþæghanda. §. 3.

Nu æ huar sum man will iorþ skipta, þa skal iamt

arwþe a möte iamnu giua: þæt ær ryþia gen ryddu,

göþa gen göddu, træþa mot træddu, dikia gen diktu, 5

ælla taki þrea halma þæn af, sum bætær hauær byght.

Nu skil þem a: þa a han uitzsorþ mæþ eþe

fiughurtan manna, at han hauær sua göt ok byght, at han ær

uærþær til iamnaþa at ganga mæþ hanum. Gitær han

eþ gangit, þa gangi til iamnaþa skiptis, bristær at eþe, þa io

briste hanum iamnaþa skiptit; þer skiptin iorþinne ok hin

haui sua længi, sum nu ær saght. Alla þessa eþa, þem

skal ofæsta ok otakaþa ganga a þriþiu fæmt. §. 4. Nu

siþan by ær til lagha læghis deldær, þa aghu ænda karla

uitzs orþ mæþ eþe fiughurtan manna, huar sum þer uilia 15

uita niþær huwþ ramarka; þa a försto niþær suæria

norþan ok östan, östan ok sunnan, sunnan ok uæstan,

væstan ok norþan; þa skal æfte male ganga; þa skulu

þer suæria, æn by war för i lagha læghi, at ,,þæssi

ramar-kar æru niþær swrnir mæþ uilia ok iakuæþi aldra iorþat- 20

tara". Nu æn by uar egh förra i lagha læghi, þa skulu

þe sua suæria, at ,,þæssi ramarkar æru niþær komnir mæþ

aldra iorþ attara uilia"4. Nu æn ænda karla uilia egh suæria

a yuærstu fæmt, þa gangær lagha soknin in til þerra ok

4. Öfvers, lämna odlad jord,

motsvarande den odlade, [som

han tillskiftar sig]; ryddu, med

bibehållet omljud kanske för

rimmets skull, står för ruddii (jfr

Upl. L. ryþer gen ruddu), pret.

part. af ryþia (isl. hryðja) o:

rödja, näml. jord till odling.

6. Halmbcer m. 1) Halm.

2) Ett års gröda i allmänhet,

skörd. 3) Ett års tid, jfr ar,

som egentligen betyder gröda.

9. til iamnaþa (ganga) = til

iamnaþa skiptis o: byta jord

lika mot lika eller jämt om

jämt; iamnaþa skipti n. jämn

delning (af jord, då lotterna äro

jämngoda).

f!4. Öfvers. Sedan påstående

vakts om laga anläggning af en by,

14. Ænda karl m. Jordägare,

hvars tomt är belägen i änden

af byn och därför har sina

andelar af åker och äng i änden

af gärdet.

16—18. Öfvers, då [bör

man] först edligen stadfästa [-[råmärkena]-] {+[rå-

märkena]+} i nordost, i sydost, i

sydväst, i nordväst; då skall man

enligt mått uppgå [rårna];212

Bygda B. I.

egh til annarra i bynum, þy at þer gatu egh sit ut giuit,

för æn ænda karlani hafþin ramarkana uitrat. Nu æn en

ælla tue uilia suæria ok biuþa sik til reps ok ramarka

ok hini, sum up attu byria, uilia egh, [Nu dela þer, sumi

5 til fiæþær skiptu ok sumi uilia haua til raþu skiptis, ok æ

huat sum flere uilia hældær, þa skal þæt sua uara, sum

flere uilia þæt haua.] þa aghu þer up sætia sin eþ ok syna

ok sua sik ursaka, ok þa aghu þer egh saki heta, utan

þæn skal böta firi lagha soknina, sum egh uildi suæria ælla

io sik til ramarka biuþa. Nu æn þæn suær, sum up atte byria,

þa skulu þer böta firi lagha soknina, sum æfter skuldu

suæria, æn þe egh suæria. Nu æn ændakarla suæria ok uita

niþær ramarka ok iorþ attarane uilia egh ut giua, þa

faldær lagha soknin in til þerra. §. 5. Nu æn landboa

15 æru i þem by, sum til lagha læghis liggær, þa aghu egh

landboa iorþinne skipta; hini sum til skiptis dela uilia, þer

skulu landboana til uara ok landboin iorþattaran. Vara

4. up byria = byria.

4—7. De olämpligt inskjutna

orden Nu dela — — — þæt

haua störa satsens sammanhang

och äro därför här satta inom

klämmer.

5. Fiæþær skiptu tager

Schlyter såsom dat. ntr. sing. af ett

adj. fiæþær skiptær fyrdelad och

öfversätter dela til fiæþær skiptu:

vilja hafva byn delad i fyra

kvarter, så att två gator gå korsvis

genom byn. Den i två andra

handskrifter förekommande

läse-arten fiädhär skötto tar han på

samma sätt såsom dat. ntr. sing.

af ett adj. fiæþær skotteer

(bildadt af sköt hörn): fyrhörnig,

af kvadratlik förrn. Det senare

är emellertid utan tvifvel ett

substantiv, motsvarande isl.

fer-skeyta f. fyrkant, och af skrif

va-ren har förmodligen under

påvärkan af det strax påföljande

raþu skiptis förändrat detta ord

(fiæþær skötu 1. dyl.) till fiæþær

skiptu. Således behöfver man

ej, med Schlyter, taga sin

tillflykt till den osannolika

förklaringen, att prep. til här skulle

styra dat. skiptu. Se Tamm i

Uppsalastudier sid. 34.

5. Raþu skipti (af raþ, isl.

roð gen. radar: rad) n. En

sådan belägenhet af tomterna i en

by, att endast en gata går genom

byn och alla tomterna ligga i

en rad å ömse sidor om gatan.

7. Öfvers, framställa de

män, som äro beredda att gå

eden, och låta se [att de äro

beredda till edens afläggande]

8. Ursaka vb. tr. Göra

saklös, ursäkta (ursækta

förekommer redan i Cod. Bureanus).

9. suæria [ramarka niþær]

10. sik til [reps ok] ramarka

biuþaBygda B. I.

213

egh landboin iorþattaran i þingum ælla fæmtum, þa böte

firi lagha soknina; uara landboin han, þa böte iorþattarin;

skil þem a, þa uiti hæræzs næmd, huat þær ær sant um.

§. 6. Nu skal sua at ægh þerra mællum uara osurin æru

uiþær, sua sum þerra surin æru uiþær, sua ok at hofþum. 5

Nu æn þem skil a, þa skal mæþ ramarkum in ganga um

halua andra alin, ok egh ut, utan allum sæmi a; sua a

drups rum mællum tuæggia bonda uara, þær sum þe

byg-giàs gen. Liggær by sua, sum han uar bygdær af forna

fari ok lagh surin ær niþær, þa gange til iamnaþa ok egh io

til rufs. Sættia þer garþ at rættum skialum, þa gærþe

huar, sum han a i bynum til, þæn næmir soln, sum næmir

a, ok þæn fiærmir soln, sum fiærmir a, ok ut mæþ

ramarkum gange egh, utan allum sæmi a.

4. Ægh f. 1) Ägg å skärande

värktyg. 2) Den kanten af

tomterna i en by, som går

vinkelrätt mot gatan, så väl vid båda

ändarna af byn som mellan

tomterna; at ægh )( at hofþum. Så

synes — säger Schlyter i Ordb.

— detta böra förklaras, ehuru

det alltid lär blifva omöjligt att

vinna fullt ljus i alla till

byarnas forna anläggning och andra

därmed sammanhängande ämnen

hörande frågor.

4, 5. Konstr. o. f or kl. Nu

skal sua uara at ægh þerra

mællum, [sum ramærki] osurin

æru uiþær, sua sum [at ægh]

þerra [mælhim, sum ramærkï]

surin æru niþær d. v. s. äggen

mellan tomterna, där råmärkena

ej äro med ed nedsatta, bör

vara sådan som äggen vid

ändarna af byn, där

hufvudråmär-kena med ed nedsattes. Då två

hdss. i st. f. osurin och surin

hafva osvurnir och svurnir,

underförstås naturligtvis i dem det

maskulina ramarkar i st. f. det

neutrala ramærki.

5. Huvuþ (se sid. 113b)

betyder här yttre kanten af en

by, som går långs efter alla

tomterna; at hofþum )( at ægh.

7. Alin^ gen. sg. o. n. pl. alnar

(isl. alin, alun o. oln, got. aleina

och med motsvarigheter äfven i

Öfriga germanspråk, ja äfven lat.

Aa, gr. àksvrj) f. egentl,

underarm, sedan aln; jfr äfven tum,

fot, famn s.s. måttbestämningar.

10. Far (isl. =) n. l) Gång,

lopp. 2) Sätt, sed; det fsv.

uttrycket af forna fari (med svag

böjning af adjektivet) motsvaras

af isl. at fornu fari (med stark

böjning).

10, 11. D. v. s. byns gamla

delning skal jämkas och ej

alldeles upprifvas.

11, at rættum skialum o:

vid rätta gränser.

12, 13. ,,närmare solen" d.

ä. åt söder )( ,,längre från solen"

d. ä. åt norr.214

Bysrda.B. IL

IL Um huru gatu skal gynum by læggia,

Nu skal gatu ginum miþian by gæra, hon skal

fæm-tan alna breþ uara ok alla tompte a gatu rinna. Rinna

egh alla tompte a gatu, þa ær by egh i lagha læghi; þa

5 skal haluær by haluan göþa ok attungær attung, taka

göþninga innan huwþ ramarka ok egh utan huwþ

ra-marka, utan hin uili, sum uiþær takær; han a taka at æg

ok egh at fotum innan ramarka. §. 1. Nu liggær by at

raþu skipti, gata mæþ by ændlangum; liggia alla tomptir

io a hana, þa ær hon æmlagh kumin niþær, sum þön gynum

miþian by rindær. Þa uar þæt sua först i laghum, at mæn

toku fæm alna stäng ok laghþu tua a attung, Nu ær þæt

sua stat, at læggin sua manga a, sum þöm sæmbær um;

sæmbær þöm egh a, þa stande, sum flere vilia. Nu warþær

15 sua, at halui uilia annat ok halui annat, þa hauin þer

uitzs orþ, sum hæræþz höfþingin fylghir. Ok læggin akær

æftir tompt ok æng æftir akre, garþ sto æftir æng, sua

3. alna är gen. plur., ty i

fsv. likasom i isl. brukas

genitivus för att utmärka

utsträckning i rummet tillsamman med

adjektiv, som betyda bred, djup,

hög, lång, tjock.

3. a gatu rinna o: sträcka

sig till gatan.

5. Göþa vb. tr. göra god,

däraf göþning f. förbättring,

fyllnad; haluær by skal haluan göþa

o"k attungcer attung d. v. s.

tomterna på den ena sidan af byn,

där de icke alla stöta till gatan,

måste sinsemellan jämka, så att

den ena attungen får lika stor

tomt som den andra (Ordb.).

6. Huwþ ramarliar m. pl.

Hufvudråmärken, råmärken, som

utvisa omkretsen af alla

tomterna i en by.

8. Fötær m. 1) Fot. 2) Den

kanten af en bytomt, som stöter

till gatan )( ægh, se ofvan.

10. Lagh kumin adj. lagligen

kommen; l. niþær o: lagligen

nedkommen 1. likasom nedsatt

på sin plats, lagligen anlagd.

12. Stäng f. mätstång (mæli

stäng)", laghþu tua(r] [stængær]

a attung.

15. Haluær adj. Half; plur.

halui(r) måste här återges med ett

substantiv: hälften [af grannarna]

vilja ett och hälften ett annat.

17. Garþ sto f. Ställe för

en gärdsgård, jfr liksto i

handskrifter från 14:e årh., nu

likstol, som Eydqvist (II s. 88)

med orätt tror hafva uppstått

af likstod och vara analogt med

brandstod af fsv. stuþ, stoþ stöd,

afgift (så äfven Schlyter i Ordb.

s. 605, men se N"oreen: Nord.

etymologier); læggia garþsto

æftir æng o: bestämma den sträcka,

där grannarna böra sätta

gärdsgård efter sina andelar i ängen.Byffda B. II.

215

skogha sum fiskia; þa liggær alt æftir tompt. Nu delas

þer uiþær, tompt ok ut skiptir; hauær hon mæþ sik akær

ælla æng ælla gærþslu, þa hauær hon uitzs orþ læggia alt

æftir sik. Nu liggia þön all sær, þa skal tompt æftir

þem ok egh þön æftir tompt; þa ær þæt lagha læghi. 5

III. Vm æn man köpe hump mæþ festum.

Nu köpir man hump, far mæþ festum ok köpum, bor

a sialuær mæþ elde ok ærne, han ris egh up firi lagha

læghi; egh æru hanum grænna gatu skylder, gæri sik

faruægh af sialfs sins ok uæri sin hump at yuærstu fæmt, io

sua sum skilt ær. Nu læggia þer lagha mal a by ok

liggær humpær firi lagha mali ok will egh firi uæghia,

kumit vm sik diki ælla gærþi ok hauat um þry ar ælla

þrim længær, þa hauær han uitzsorþ þæn hump at uæria;

siþan ris egh han up firi lagha læghi. §. 1. Nu hauær 15

2. Ut skipt f. Andel af

in-tagor å bys utägor; öfvers, nu

tvista tomt och utägoandelar

inbördes d. v. s. strida mot

hvarandra i afs. å storlek eller

beskaffenhet.

3. G-ærþsla f. eller g ærf ning

f. Gärdande, gärdsgårds

uppsättande; hauær tompt mæþ sik

gærþslu d. ä. om fördelningen

af gärdsgårdarnas uppsättande

öfverensstämmer med tomternas

fördelning. Dock är —

anmärker Schlyter i Ordb. — gærþslu

möjligen skriffel i textkodex för

garþsto, såsom i två andra

handskrifter läses.

4. Seer (egentligen dat. af

pron. sin) adv. För sig,

särskildt. Förkl. dessa ägors läge

öfverensstämmer alls icke med

tomternas.

4, 5. þa s"kal [læggia] tompt

æftir þem

8. Risa 1. up risa, res, risin

(isl. risa, got. reisan) vb. intr.

Resa sig, stiga upp; humpær ris

egh up firi lagha læghi 1. mali

o: flyttas icke undan, så att

ägaren får ersättning på annat ställe.

10. af sialfs sins [iorþ]

11. lagha mal o: laga

mätning, se sid. 4b.

12. Uæghia vb. tr. o. intr.

1) Väja, vika undan. 2)

Undvika. 3) Göra något (t. ex. gifva

mutor) för att undgå en

olägenhet; humpær tuill egh firi lagha

mali ^læghia d. v. s. ägaren vill

ej afstå detta jordstycke mot

ersättning på annat ställe, där

det ej ligger i vägen (Ordb.).

13. [ha^lær"] kumit o: har

åstadkommit 1. gjort

13. hauat, vanligare haft, se

Rydqvist: Sv. Spr. L. bd I ss.

77 och 432 ff.

14. at insatt, se Schl. not.216

Bygda B. III.

man köpt hump, satt um stena ælla stulpa ok hete

ra-mærke ok egh lagha hæfþ hans, þa ris humpær up firi

lagha mali; taki af þy bole, sum han uar humpær af, ok

uari æ þæn siþan stæktær, sum för uar stæktær. Nu

5 köpir man hump i skoghi ok hæfþar han laghlika, nu

gangær skoghær til mals, þa uari æ þæn sami stæktær,

sum för uar stæktær. §. 2. Nu ma egh minne eghn til

lagha læghis koma æn siattungx attungær.

IUI. Vm bolstazs ren ok man þorf bet hæsti sinum,

io ælla huru broua skulu byggias.

Nu skal bolstazs ren til byar liggia, niu alna breþ.

Þa ma uaghn uaghne möta, þa skal horn gata ok hiorþ

gata þriggia stänga breþ uara; ær bro a þöm uægh oboin,

gialde þreia öra þöm, sum sina bro haua boit. Nu skal

15 uara þingxs uæghær ok þiuþ uæghær, karls uæghær ok

kunungxs, tiu alna breþær. Riþær man at þöm uægh, sum

faldær gynum ængia manna, ok þorf bet hæsti sinum, han

skal haua færn alna tiuþær ok famna grimu skapt; þa

skal tiuþær hæl a miþian uægh uraka ok sua ma han i

20 þerre ængh saklösu beta. §. 1. Nu liggær bro a þöm

uægh oboin, sum by skal uarþa, hæte uiþ þrim markum;

l, 2. F or kl. innehafvaren

åberopar sig endast råmärken

och ej laga häfd, uppkommen

genom tre års besittning.

4. Stækkia (af adj. stakkœr

kort) vb. tr. Stäcka, förkorta,

stympa; f ö r k 1. den, hvars

jordegendom eller andel i skogen

engång blifvit stympad

därigenom, att en hump blifvit f

rån-såld, måste sedan alltid

vidkännas denna stympning.

9. .Bolstazs ren f. Ren

mellan två gårdars^ eller byars ägor.

9. ok [æn] man þorf

9. Bet (isl. beit) f., i nysv.

n. bet, som blott brukas i så-

dana talesätt som gå, släppa,

drifva i bet, men i fsv. äfven

betyder bete, betesmark; dock

förekommer äfven i fsv., fastän

sällsynt, bete f.? n.?, jfr

Söderwalls Ordbok.

12. Hiorp gata (hiorþ f. hjord

eg. af nötkreatur) är liktydigt

med horn gata", det allit.

uttrycket betyder väg för en hjord

af hornboskap.

15, 16. De fyra oråenjringx-,

JjiuJ}-, karls- och

kunungxs-uœ-ghœr (af hvilka två och två

al-literera) hafva en och samma

betydelse, näml. allmän

landsväg.Byg"da B. IUL 217

ær broin bonda mællum skipt, þa gialde sua bonde sum

byr. Nu æ huar, sum iorþina a ælla uatnit undi bronne,

han skal bronne uarþa; faldær þær i folk ælla fæ ok far

af döþ ælla sar, ær bron gild, þa liggi ogilt, ær bron ogild,

þa böte þæn half-gildi, sum brona a. Nu æn man gær bro 5

firi siäl sina, þa a han egh længær uarþa hænne, æn han

sialuær will, utan þer aghu uarþa, sum iorþina aghu undir

hænne, æn hon uar förra bygd; war hon egh förra bygd,

þa aghu þer egh bronne uarþa, utan þer takin hana i sina

gömu. §. 2. Nu hittas þön okoman, sum takær in til sin io

hæræþe ælla fiarþungx hæræþe ælla siax hæræþe at broa,

þa skulu egh þe böta firi hana, sum iorþina aghu undir

hænne. Nu æ þær sum byia eghnir hittas i uatnum ællas

andrum okonmm, þa bygge sua huar i bronne, sum han

atte i uatnumin ællas iorþinne. 15

V. Vm æn almænningær kræfs at broas, ælla huru

vægha skulu gildi uarþa.

Nu kræfs almænning at broa, þa skal hæræþe bro

uarþa ok uægh ryþia. Nu liggær þæn uæghær iuir

al-mænningh, sum alt hæræþe a broa, ok ær oför bro ælla 20

reþ bröt. Riþær kunungær at þöm uægh ok falzs færþ

o. Half gildi n. Ersättning

af halfva värdet för dräpt eller

skadadt fäkreatur, eller halfva

vådaböter för en genom våda

omkommen människa.

5, 6. Att göra väg eller bro

till fromma för (firi) sin egen

eller någon anhörigs själ var ej

ovanligt, såsom talrika runstenar

intyga, se t. ex. Sveriges ill.

historia af Montelius m. fl. del.

I sid. 313.

8. Öfvers, om bron var

bygd förr, [än de fingo jorden

i sin ägo]

IO. Okoma o: ett ställe på

markan, där man ej kan komma

fram utan bro, uppgifves af Schly-

ter i Ordb. vara femin., men då

det näppeligen får antagas, att

hittas är singularform efter

första konjug. i st. f. hittis, så måste

textens okoman vara ntr. pl. med

bestämda suffigerade artikeln,

eller ock har jämte okoma sv.

n. (hvaraf okomum å r. 14)

funnits ett st. n. okoman, pl. =,

analogt med fsv. lekan och heman

= isl. leika, heima. Se

Uppsalastudier sid. 34.

10. Taka in til sin o: åtaga

sig.

20, 21. Öfvers, och är bro

eller anlagd väg (reþ bröt) ej i

godt stånd

21. falzs o: hindras218 Bygda B. Y.

hans ok spillas klæþi hans, þa skal hæræþ þæt atær böta

ok mæþ tolf markær; þæt ær þukke kunungx. §. 1. Nu

skal uara kuærna uæghær ok kirkiu uæghær, fæm alna

breþær. Byggis byr af nyiu up, þa skal læggia kirkiu uægh,

5 sum genast ny ti, broa ok byggia. Nu æn han ær laghlika

niþær kumin, þa skal sua lita at þöm uægh; ær bro a

þöm uægh oboin, þa böte firi siax öra. §. 2. Nu a egh

bonde almænningx ælla kirkiu uægh uænda utan hæræzs

höfþinga uilia ok egh kirkiu uægh utan þerra uilia, sum

io han skulu fara. Nu biþia þer hæræþs höfþinga

almænningx uægh uænda, þa skal han syn af þy hæræþe næmna;

synis þöm annan uægh æmgoþan ok æmgenan uara, þa

skal han döma þöm at ryþia han ok at byggia. Nu æn

þer hugga atær almænningxs uægh annurkust, þa botin

15 firi þre markan; æ huru mange, sum þer æru saman, þa

botin egh alle utan þrea markær. Þa æn þæt ær egh utan

en, þa böte þreia markær, utan þer uændin firi gærþis

sins saka.

VI. Um æn böndær uilia by mæla, ok huru bolstaz ren

20 skal uara, ælla man huggær mæli stäng sundær.

Nu uilia böndær by sin mæla, þa skulu ænda karla

uitra ramarka ok egh suæria utan um tomptir; siþan aghu

allir attungar iamnir gæras, attungær attungx broþir uara,

æn egh ær förra af nam giort, salt af humpum. Þa aghu

5. br o a ok byggia o: förse

vägarna med broar och

istånd-sätta själfva vägarna.

14. hugga atær uægh o: hugga

tillbaka vägen, d. v. s. genom

förhuggning stänga vägen, så att

där icke mera är väg.

16. Utan prep. med gen. 1.

ack. utom, egh utan o: ej mer

än; öfvers, då böte alla ej mer

än tre marker. — Äfvenså det

följande: om det ej är mer än en.

19. Mæla vb. tr. mäta i all-

mänhet, hvaremot mæta betyder

blott mäta med rymdmått (så

enl. Schlyter, men troligen blott

med hänsyn till lagspråket, ty

annorlunda enligt citaten i

Söderwalls Ordbok); båda verben

hafva betydelsen värdera.

23. attungær [a] attungx

brofiir uara, se sid. 8üb.

Ž4. Afnam n. eg. undantag;

minskning af en jordegendom,

därigenom att jord därifrån

afsöndras. Öfvers, o. förkl.Bygda B. VI. 219

alle iamt i goþu ok sua i illu, baþe i akrum ok ængium,

ok alle iamt i aruuþe, baþe i brom ok bækkium, ok sua i

garþum sum i akrum ok ængium, huar æfte sinne lutskipt,

huar firi sinne æng ok sinum akre, æn sua ny ti. §, i.

Nu skal bolstazs ren uara fiætzs ok fiughurra munda, al- 5

nar ok spannar, þa skal mæli stäng i mal sætia. Nu

riþær man at þöm uægh, drukkin ok drafuæls fuldær, ok

huggær sundær mali stäng, gialde firi örtugh; standær

hon fiarþungx bya mællum, böte firi åtta pænninga; standær

hon attunga mællum, böte fiura pænninga. io

VIL Vm æn bonde læggær uaþa a annan ælla for,

slar ælla skær.

Nu læggær bonde uaþa a annan ællas for, slar a

annan ællas skær, þæt ær eþær tolf manna, at han uar

uildær mals ok mærkia, hughþe uara sit ok egh annars, 15

sua firi annan ok sua firi þriþia; bristær at þem eþe, böte

þreia markær. §. 1. Nu æn han slar ælla skær allan

akær up ælla tua, ælla gangær ut iuir akær ælla tua ok

skær annars up, þa kombær han egh uilzs eþe uiþær, utan

om icke förut någon minskning

af egendomen skett genom

jord-afsöndring onh något blifvit såldt

från jorden i särskilda stycken

(Ordb.).

4. æn sua nyti o: om sådant

behöfves 1. är till någon nytta.

5, 6. Fiœt n. fjät, steg, fot

(mått), mund f. hand,

handsbredd. Dessa allitererande äldre

måttbestämningar belysas sedan

epexegetiskt genom alnar ok

spannar, hvilket senare ord är

gen. af spann (isl. sponn) f. spann,

ett längdmått, som bestämdes

genom de utspända fingrarna,

ej att förväxla med det

maskulina spandær (se sid. 2b), hvars

genitiv äfvenledes är spannar.

Jfr Richert: Kulturhist. bilder

s. 125 och Schlyter i Ordb. s.

446b.

6. mal (sid. 4b) o: gräns.

7. Dr af u (Bl (isl. dr a fl) n.

Draf vel, förvirradt prat, (fordom

äfven) moralisk dålighet; drafuæls

fuldœr o: full af draf vel, som

ej talar och gör annat än det,

som är förvirradt och dåligt.

9. Fiarþungx byr,

fiarjntn-gær af "by: byfjärdedel.

11. Förkl. om någon

uppgår rågången (uaþi i äng, for

i åker) orätt, så att den kröker

sig och går in på grannens jord,

slår (närnl. annans äng) eller

skär (afmäjar, näml.annans åker).

19. Uilz eþær m. (af uildær220

Bygda B. VIL

böte atær skaþan, sua sum miætanzs mæn miæta, ok mæþ

þreia markær, ælla uiti lufs eþ ælla dyli mæþ eþe tolf

manna; ok sua æn han sla ælla skær iuir bolstazs ren ælla

iuir þreia akra ælla þrim flera.

5 VIII. Um æn mæn aghu fiskia saman, sua ok huru

kuærna ströma skulu byggias.

Nu aghu mæn fiskia saman ælla kuærna ströma, þa

a þæn uitzs orþ, sum byggia uill, i allum malum, ok þo sua

sit byggia, at han spille egh firi andrum. Egh ma han

io sua kuærn byggia ælla uatne stæmna, sua at spillis

antuiggia akra ælla ængia annarra manna af. Nu þæn sum

bor ouan firi, han skal sua byggia, at han hæfte egh

huatzske natn ælla fiskia firi þem, sum niþærmer bor, ok

egh hin, sum niþærmer bor, sua at han far skaþa af, sum

15 yuærmir bor. Þy skal huar þerra annars floþ giutum raþa,

at menar hin hanum uatnit, sum ouan bor firi, þa ma vp

kippa floþgiutu hans ok lata til sin rinna uatnit. Nu æn

suæruær firi þöm kuærnin, sum uppe boa, þa mughu þer

adj. vilsefarande, förvillad): Ed

därom, att man ej af uppsåt,

utan af misstag skurit eller

slagit på en annans åker 1. äng

(enl. edsformuläret i flockens pr.

at han uar uildær mals o. s. v.).

8. i allum malum o: i alla

fall (1. händelser)

12, 13. Hcefta (s.54a) häkta,

fasthålla, kvarhålla; öfvers, att

han kvarhåller (1. uppdämrner)

hvarken vatten eller fiskevatten

15. Floþ f. Flod, flödande

1. öfversvämmande vatten, däraf

sammans, floþ-giuta f. stigbord,

damlucka, genom hvars

uppdragande det uppdämda vattnet

ut-gjutes; raþa floþ giutum annars

o: råda öfver en annans

dam-luckor, d. v. s. hafva rättighet

att vid behof uppdraga dem.

18. Här bibehålles läsarten

i textkodex suceruœr, som

Schlyter (och efter honom Leffler)

utbyter mot den i två andra

handskrifter förekommande

varianten suœuœr, pres. af suæua

vb. intr. hållas stillastående, stå

stilla, hvartill då sub j. är

~kuœr-nin enligt Ordboken. Dock kan

suœuœr också komma af suœuia

vb. träns, bringa att stanna,

hvars sub j. uatnit suppleras ur

det föregående. Tamm, som i

Uppsalastudier s. 34 påpekar

detta, ger äfven skäl för

bibehållandet af suœruœr, detta kan

nämligen vara presens till ett

annars i fsv. icke veterligen

uppvisadt suœrua, motsvarande

isländska sverfa med bet. fila,

hårdt ansätta; till samma rot höraB. VIII.

221

up kippa floþgiutu þerra ok lata fran sik löpa uatnit.

Nu ma egh vatn ælla fiskia fran andrum uænda, æn þer

æru skiptis bröþær. Nu æn man a i miþ ströma, þa ma

han egh mera æn i miþ ströma byggia utan mæþ limi.

§. 1. Nu æn man köpir hump i skoghi ælla æng ok lig- 5

gær strömbær niþan liri ælla fiskia, þa rækkir egh

hum-pær sik længra, æn han hauær köpt innan; aghin þer ström

ælla fiskia, sum oþul aghu, ok han sua mykit, sum han

köpte mæþ humpinum. §. 2. Nu æn flere forsa æru saman

ok uilia alle byggia, þa ma egh sua sit byggia, at annars io

spillis; þa aghu þer vitzsorþ, sum skaþa löst gita byght

andrum. Nu æn ny auærkan skaþa gamble auærkan, þa

a þön gambla auærkanin uitzsorþ nyiu auærkum ryua.

§. 3. Nu aghu flere mæn kuærna staf) saman, nu will en

byggia ok egh alle, þa a þæn uitzs orþ, sum byggia will. 15

ny sv. svarfva samt isl. svar f n.,

hvilket subst. också finnes i ÖGl.

i de tre sammansatta orden

kull-snar f, kiol-suarf och kul-suarf

ÆB 6: pr., där det torde betyda

„våldsamt bortskaffande,

undanrödjande" eller (passivt taget)

„ bortgång, försvinnande".

Antingen bör väl æn suæruær

kuærnin öfversättas: ,,om

vattnet spolar bort kvarnen" eller,

ifall detta uttryck kanske är

något för starkt: wom vattnet

fördärfvar kvarnen" (1. c.).

3. Skiptis br ö]) ær m. pl. 1)

eg. bröder, som skifta arf

mellan sig, sedan i allmh. de, som

skifta arf mellan sig; 2) sådana

som äga lika del i eller rätt

till något.

3. Miþ ströma, som här

förekommer två gånger och fins

i alla handskrifter, citerar

Schlyter i Ordb. såsom miþströme (i

G-loss. till ÖGl. rätt såsom

miþ-ströma, men med tillägg wrectius

miþströmi"} och upptager såsom

dess nominativform miþstromber,

öfversatt: mellersta delen af en

ström. Vill man icke förena sig

om detta antagande af felaktig

formbildning, måste man (med

Tamm anf. arb. s. 35)

uppställa en svag biform miþströme.

6, 7. Eækkia vb. intr. Räcka,

sträcka sig = vb. refl. rækkia

sik. Öfvers, humpen (d. ä. dess

del i vattnet) sträcker sig ej

längre än de gränser, inom hvilka

han köpt den.

12. Auærkan f. 1) Arbete

på jord i allmh. 2) Åvärkan,

olofligt bruk af en annans jord,

synon. auærkning. 3)

Vattenvärk (här). Det å följande rad

förekommande auærkum är dat.

pl. af auærk n. = auærkan i

bet. 3. Att med Schlyter (Ordb.

art. aværk) hänföra det till

no-minativen aværkan går icke för

sig.222

Bygda B. VIII.

Han skal fara til ok stæmna hanum þry þing ok sitia þrea

fæmtir ok biþia han bygia mæþ sik; byggir han egh

mæþ hanum i lagha fæmtum, þa skal han til þingx fara

ok taka þingx manna dorn til at byggia; siþan ma han

5 saklöst byggia. Nu stæmnir han siþan, sum egh uilde

byggia, hinuni, sum bygde, ok sæghær, at han bygde hans,

þa a han uitzsorþ mæþ eþe fiughurtan manna, at han

bygde mæþ þingx manna domum, ok siþan skal han haua

kuærnina, þær til sum han hauær hanum up fullat baþi

io kustin ok sua arwþit. §. 4. Nu kallar man kuærn

olagh-lika bygda uara ut a sik ælla liskia, þa skal han til þingx

fara ok kæra, doms hærra skulu syn til næmna; ær þæt

iuir byght, þa skal læggia hanum dagh sialwm up ryua.

Uill han egh þa up ryua, þa skal kunungær ælla lagh man

15 næmna til mæn af hæræþinu, ællas hæræzs hof þinge skal

riþa til mæþ hæræþe ok kasta up auærkum hans. Nu

æn þæn, sum kære, far til mæþ enum manne ælla tuem ok

kasta up uærkum hans, för æn han hauær uarat ok dom

til takit, þa böte atær skaþan ok mæþ þreia markær. Nu

20 æn han sänka sik suet ok suæuiu ok brytær sua uærk

l. hanum, ehuru nyss

nämnas flere (resp, alle) delägare.

4. Þing sm œn m. pl. Män,

som voro 1. hade varit

närvarande på tinget (då ett mål där

förevar) och hvilka det tillhörde

att tillse hvad som på tinget

förekom och i vissa fall därom

vittna, stundom fatta beslut i

frågor hörande till rättegången.

Enligt de älsta danska lagarna

voro tingsmännen den dömande

myndigheten på tinget (Ordb.);

jfr Hjärne: Om den fsv.

nämnden sid. 53 f.

6. lians näml. kucerna sta]).

10, 11. Öfvers. Påstår

någon kvarn eller fiskevärk

olag-ligen vara bygda utöfver

gränsen af det område, som tillhör

honom,

12. Doms hærra m. Domare,

här: konungen, lagmannen eller

häradshöfdingen, som nämnas i

det följande.

13. iuir byght: bygdt utöfver

gränsen

13. I st. f. sialwm har en

handskrift sialwer, hvilket bättre

stämmer öfverens med nysvenskt

språkbruk.

16. mœ]) licerceþe d. ä. mceþ

Jicerceþs mannum.

20. Suet (isl. sveit) f. Följe,

sällskap (ursprungl. af 6

personer). Enligt Sn. Edda

betecknar þorp ett sällskap af 3

personer, foruneyti 4, flokkr 5, sveit

6, ferðf 14, þjöð 30, folk 40,

fylki 50, herr 100 o. s. v. Dessa

benämningar alliterera med

motsvarande räkneord och tyckas

därför vara gamla.

20. Suœuia, ett okändt ord,Bygda B. VIII. 223

hans, þa böte hwzs mannin fluratighi markær ok atær

spiællin, ok huar þæn, sum þær uar mæþ i flok ok

faru-nöte, böte þreia markær.

IX. Vm landboa ok huru bol skulu leghias, sua ok um

þön mal, sum þær til höra. 5

Nu wil bonde sik bol leghia, þa ær þæt lagha gæf:

nöt vm siax halma af attunge, sua i förstu gæf uingæf

sum bolgæf, þæt hetir siax öra. Þæt ær lagha afræþe:

fiure þyni korns ælla tue öra uaþmala tuæggia næfna bret,

daxuærke um uar ok annat um höst. Nu skal landboin a io

eghn haua at minstu þry hus: laþu, kornskammu, nöt hus.

§. 1. Nu uill land drotinnin han af bole bort uraka, þa

skal han til fara firi iul ok hælgha aftun, gifta fulnaþ

hanum i garþ föra, ælla ær han egh laghuaraþær af. Nu

skil þem a: han sighær egh uara af uarat, þa a han uita 15

han laghuaraþan af mæþ eþe fiughurtan manna. Nu æn

han suær amote ok sighær sik egh af uaraþan uara, ællar

ok at han fæste hanum iorþina siþan, þa skal hæræzs

næmd uita, huat sum þær ær sant vm. Nu a han egh af

bole fara för æn vm miþ fastu, þy at han ma egh göþzsl 20

af bole föra, utan han hætte viþ siax örum; fore han hö

troligen ungefär liktydigt med

suet, hvarmed det allitererar.

,,Möjligen kan det härledas från

suœua och eg. betyda ett

sällskap af kringsväfvande 1.

kringstrykande människor" (Ordb.).

6. Gæf (s. 182b): gåfva, städja

för arrenderad jord (här) = gift

(s. 122a): första gæf o: städja,

som gafs, då ngn första gången

stadde ett visst hemman; lagha

gæf var dels bolgæf". egentligen

städja, som bestod i ett sex år

gammalt nötkreatur för hvar

at-tung, dels uingæf: vängåfva, som

gafs i förstu gæf, jfr texten.

9. Nævi (isl. hnefi) m. Näfve,

hand, äfven såsom mått mellan

de utspända fingrarna, d. s. s.

spann; ordet är en arø-stam, däraf

ändelsen na i gen. pl. næfna,

äfven næmna med i fsv. vanlig

öfvergång f n > mn.

12. Land drotinn m.

Husbonde. Ordet har genom en

falsk härledning uppkommit af

lan-drotinn 1. lånar drotinn, isl.

lánardröttinn, se Schlyters Ordb.

och Fritzner 2.

13. Gifta fulnaþ ær m.

Ersättning till landbo för gifven

städja.

16. af nämligen bole.

18. fæste hanum iorþina o:

utarrenderade åt honom jorden,

jfr sid. 167b.224

Bygda B. IX.

bort, hætte uiþ þrim markum; göþzsl a bole fylghia. Egh

ma han garþa af föra, þy at þem skal iorþæghandin köpa.

Þrængær han landboan af bole, þa skal hanum luka öre

firi træþis æriu af huarium attunge. Nu far han af mæþ

5 sinum uilia, þa takær han egh gipta fulnaþ, utan han uiti

mæþ eþe fiughurtan manna, at han for þrængdær af bole.

Nu dela þer, iorþ æghandin ok landboin, þa a landboin

uitzsorþ uita sik til ens halms; siþan ær han uiþær bol

lagh skildær. Nu hauær land drotinnin flere hans pæn-

10 uinga inne, kære landboin til hans, þa uiti mæþ eþe, at

han haf þe bol til stæmnu daghxs; orkar han egh eþe, þa

lati atær þæt, sum bol hauær oint. Nu uarar han af

förstu gæf, gange sua atær til uingæf sum til bolgæf. Ær

gift half hit, haui þa þæn, sum fangit hauær, ok fulle ha-

15 num öre firi ar huart atær standær. Nu ær gift egh half

int, þa a landboin sina atær taka ok fulla

iorþæghanda-num slika öra, sum han skulde up taka. §. 2. Afræþe skal

han hem bæra þrim nättum firi hælgha aftun, ælla hætte

uiþ þrim örum ælla uiti mæþ eþe, at han såt mæþ luui

20 hans kuar, ælla uiti laghbuþit. Nu skil þem a um afræþe,

þa a lanboin uitzsorþ uita, at >,þætta uar sæt vkur". §. 3.

Nu ær landboe uiþ bol skildær, þa skal han hus sin til

sin föra, all utan þry, þöm sum skild æru. Nu will han

egh köpa þem, þa skal stæmna hanum þing ok beþas

25 uærþa sinna; will han egh luka hanum, þa ma han sak-

2. uita sik til ens "halms o:

visa sin rätt att sitta kvar på

den arrenderade jorden ett års

tid (lialmbær sid. 21 la).

9, 10. flere lians pænninga

nämligen af Städjan, som han

betalat till fullo, fastän han nu

skiljes från bolet fore den

bestämda dagen (stæmnu daghær}.

12. þæt, sum bol hauær oint

i st. f. egh hauær int: öfvers,

o. f or kl. det, som ägaren af

den utarrenderade jorden ännu

icke har förtjänt (se inna bet.

4 sid. 121a) af arFendesumman,

(då näml. landbon i förtid

blifvit skild från jorden).

12, 13. Öfvers. Uppsäger

han [landbon], då denne blott

en gång gifvit städja,

16. sina nämligen gift (som

också utsättes i en handskrift).

17. slika o: så många; d.

v. s. öre firi ar huart, som han

hade haft gården, jfr föreg,

mening och Ordb. art. öre.

20. laghbuþit [afræþe}.

23. "han näml. jordägaren.Bygda B. IX.

225

löst þöm af föra, æn han will egh köpa þöm innan þingum

ok fæmtum. Sua skal ok" um garþa uara, utan tompta

garþrin, han skal bole fylghia. §. 4. Nu dör antuiggia

þæn, sum gift gaf, ællas þæn, sum giuit uar, þa æruir sua

gift bol sum fæþrini sit, æ þær til sum gift ær ut int. 5

Nu ær þæt bol atær siþan falt skipan, þa ær þæn næstær,

sum först hafþe. Nu giuær annar til, þæt kallar undi

giæf, þæt ær þriggia märka sak; han skal af bole fara

ok hin til ganga, sum förra hafþi. §. 5. Nu hauær man

eghn manzs mæþ ars gæwm; þaghar inne ær rökær ok io

såta, þa ær han uiþ bol lagh skildær, þy at þæt ær egh

lagha gift. Nu æn lagha gæf ær, þa a half æng fylghia

til træþis æriu. §.6. Nu köpir man eghn ælla skiptir

firi iul ok hælgha aftun, bor a landboe, þa far hin til,

sum fangit * hauær, ok læggær a eghn sina ok uarar han 15

af bole. Nu standær undi gipt hans, kræui atær þæt, sum

han gaf, ok uæghe uiþ hin, sum fangit hauær, mæþ ars gæf,

þy at egh ma han gæra græsfara. Nu köpir han egh

förra, æn bondin hauær ut burit sæþa skæppu sina, þa skal

bonde sæþ sina sa til lukins ok luka þem afræþe, sum 20

næst far agha iulum.. Nu ær at kumit, at træþa skal, þa

4. æruir näml. den, som

tager arf efter ärren datorn 1. efter

jordägaren.

6. S"kipan (af skipa se sid.

156b) f. Utarrendering åt en

annan af jord; f alt skipan (dat.) o:

ledigt att arrenderas ut, legofalt.

7. nu giuær annar \_gift~\ til

[bols]

10. Ars gæf L Städja för

ett års arrende af jord.

10, 11. rökær ok såta o:

skyl och såta.

12. Æng, textkodex æn, ,,pro

ægn v. eghn"" Schlyter not. 51

s. 201. F or kl. halfva jorden

bör om hösten lämnas till den,

som följande vår skall tillträda

egendomen (Ordb.).

15. læggær a \iorþin\ eghn

sina o: tager jorden i besittning.

16. Öfvers. Nu går hans

arrende under [genom köpet]

17. F ö r k 1. han gifve städja

för ett års arrende, om han vill

slippa att flytta genast (Ordb.).

Jfr uæghia bet. 3 sid. 215b.

18. Græsfari m. Husvill, eg.

en som flyttar ut på det nyss

uppstuckna gräset 1. på bara

marken.

19. Sæþa skæppa 1. sæþis

skæppa f. Kärl, hvari

såningsmannen bär säden, som skall

utsås. Däraf talesättet ut bæra

sæþa skæppu sina o: börja

så-ningen.

21. at [þem tima] kumit

15226

Bygda B, IX.

skal han biuþa iorþ æghandanum lagha gæf. Nu will han

egh uiþær taka, þa ær þæt landboans uitzs orþ uita þæt,

at han uar egh lagh uaraþær af. Han a halda mæþ ars

gæuinne; han skal taka mæþ sik grænna sina ok biuþa

5 hanum i garþe, sua ok i þinge. Siþan skal hem fara ok

binda gift uiþ handuita, æria ut at akre ok þuæru iuir

annan, biuþa sua þær hanum. Will han egh æn þa uiþ

taka, þa skal han gift taka ok spakum bonda i hændær

sætia; siþan ma han saklösu um þæt ar haua. §.7. Nu

io takær man öxa mala ok læggia undi ära stæmnu, inne

up mala sin ok vill siþan af fara, han a fulnaþ firi hus

sin ok garþa sina haua. Nu far han af för, þa hauær

han firi farit arwþe sinu. Aghe sua huar i husum, sum han

atte i bole, sua ok i garþum. §. 8. Nu ærr iorþæghandin

15 olaghlika undan landboa sinum ok sar; han firi ær sæþ

sinne ok haui hana landboin, ok han se osakær firi at

han arþe, þy at þæt uar sialfs hans iorþ. §. 9. Nu

auær-kar annar þa iorþ, sum annar hauær at festum, þa skal

þæn, sum iorþina a, malsæghanda ræt kræuia, ena mark

20 hanum böta, mark kununge, mark hæræþe, ok han a eþin

sea ok lanboin a giald firi skaþan.

6, 7. Handuiti m. Plogstyre

("handveta" i Ordb. är väl ett

dialektord, jfr Rietz s. 242a).

Öfvers, binda arrendesumman

vid plogstyret, plöja utåt en åker

och på tvären öfver en annan.

— Ut at egentl, i riktningen

hemifrån gården 1. uppifrån

nedåt; þværu dat. sg. ntr. (tåþvær]

nytjad ss. adverb.

9. haua näml. bolit.

10. Öxa mali (af oxe, ox

f. yxa och mali o: 1) afgift, 2)

lega, lön, 3) lön för odling,

bestående i tre års besittningsrätt)

m. lön för odling, eg. för yxans

bruk. Læggia [iorþ"] undi ära

(gen. pl.) stæmnu: öfvers, o.

f örkl. och lägger (se sid. 39a 2)

jorden under en för den odlade

jordens besittning bestämd tid

af vissa (näml. tre) år. Schlyter

(ed. s. 202 n. 81) tror dock, att

framför ära bör tilläggas þriggia

och jämför fl. 32.

10, 11. inne up mala sin o:

vinner hela lönen för odlingen

(därigenom, att han besitter

jorden tre år). Ordb.

12, 13. Öfvers, då har han

genom sin flyttning förlorat

ersättningen för sitt arbete. Ang,

firi fara jfr sid. 57a 9.

15. undan o: till förfång för.

18. Fæsta f. eg. det,

hvarmed något fästes, utfästelse, löfter

(här) arrende.

19. 20. Ena mark [skal þænr

sum auærkaþi,^\ hanum böta

20. han näml. jordägaren.Bygda B. X. 227

X. Um æn þorp gærs af nyiu vp, þa a þæn uitzs

orþ, sum æfte gamblu tompt uill læggia.

Nu gærs þorp af nyiu up, þa skal tompt læggia

niþær. Nu hauær han uitzs orþ, sum æfte gamblu tompt

uill læggia. Nu uill han . lagha mal a læggia, þæt æru 5

tiugh alnar a attungx tompt ok tiu alnar a attungx akær.

XI. Vm æn man husar a humpe, ælla böndær fara a

nyia tomptir, ok um halftræþe.

Nu husar man a humpe utan huwzs mal; grænna æru

hanum egh gatu skyldir, gæri ut af sialfs sins. §. 1. Nu io

fara mæn af gamblum tomptum sinum ok gæra sik nyia,

koma a ok boa a ok uilia alla þit haua, nu sitær en a

gamblu tompt, þa hauær han uitzs orþ kræuia þem atær

alla til sin ok egh þer han. Nu æru alle af gamblu tompt

farnir ok alii a nyia tompt komnir, þa ær hun sua lagh- 15

kumin niþær sum hin gambla, ok hin gambla hetir akær

mal. §. 2. Nu skil böndær um bygning sina, þa hauær

han uitzorþ, sum half træþe uill a gæra.

XII. Um huru bonde skal dræng leghia.

Nu uill bonde sik dræng leghia, fæstir hanum leghu, 20

1. Þorp n. Enstaka gård,

liten by (torp), men

ursprungligen var väl ordets betydelse

skock, jfr isl. þyrpask: skocka

sig tillsammans och ofvan sid.

222b. wHvad som här menas

med detta ord är af

sammanhanget svårt att förklara" (Ordb.).

3. læggia tompt niþær o:

utstaka tomten, jfr niþcer s 144a.

7. Huså vb. intr. Bygga hus.

7. fara o: flytta.

8. halftræþe, halfnaþa træþe

se sid. 2a.

9. Huwz mal n. Det mått

1. den indelning, hvarigenom bys

ägor äro fördelade mellan gran-

narna; humpær utan huwz mal

o: jordstycke, som någon äger

utom denna räkning 1.

gemenskap med grannarna.

10. gæri ut [gatu\ af sialfs

sins [iorþ].

16, 17. Akær mal n.

Åker-mått, det mått 1. den grund,

hvarefter en bys åkrar äro

delade mellan byamännen. Den

gamla tomten, hvarifrån man

bortflyttat, kallas så troligen af

den anledning, att de gamla

tomterna fortfara att ligga till grund

för ägornas delning (Ordb.).

17. bygning o: landtbruk, se

bygd sid. 209b.228 Byg"da B. XII.

gangær a mat ok mala; uill drængrin bort ganga siþan,

gialde bonda sua mykit, sum han hafþe hanum fæst. Nu

uill bonde han bort ælta, þa luke hanum þæt han hafþe

hanum fæst, gange siþan drængær huart sum han uill.

5 §. 1. Alle þer sum laghlika æru til sins lutzs komnir, þer

aghu sialui sik til leghu fæsta; þer sum egh æru sua ok

æru þön ughurmagha, þa fæste þæn þem, sum þerra mals

man ær. Æru þer maghanda mæn ok i bo mæþ fæþær

sinum, þa fæsti þöm gambli karlin til leghu.

io XIII. Vm æn löska man drax, ælla böndær uilia sæþ

byria, ælla huru half girþi skal uarþa.

Nu æn löska maþær drax ælla sias ælla gær nakuarra

andra gærninga ok ær leghu staddær mæþ manne, þær a

han ut stæmna alla lagha soknina, sum han ær, æn þo at

15 han löpe bort; þa gange lagha soknin in til hans ok egh

til bondans. Nu ær han giptær ok hauær annarstaþ kunu,

þa skal han þær stæmna ut lagha soknina, þær sum hans

kona ær ok þær sum hon ræþ baþe lasum ok nyklum.

§. 1. Nu uilia böndær sæþ sina byria, þa skulu þer liþ

20 tæpt haua ok rænt liþum sinum, för æn ut bærs sæþis

skæppa; tompta garþa skulu æ gilde uara, sua mællum

iul ok kyndil mæssu sum mællum mizssomars ok Olafs

I. Öfvers, [drängen]

arbetar för mat och lön

5. Öfvers, som lagligen

mottagit sin arfslott

I1. Half girþi, half giærþe

n. Gärdsgård, hvaraf grannar

skola stänga hälften hvar; uarþa

"half girþi o: ansvara för sådan

gärdsgård.

13, 14. þær-------sum han

ær [leg"hu staddær"]

19, 20. Liþ (isl. hlið) n. 1)

Led, öppning på en gärdsgård.

2) Stängsel för denna öppning,

bestående antingen af lösa

störar, som nedtogos, då det be-

höfdes, 1. af en på hakar

upphängd ordentlig grind. Eænna

vb. tr. med dat. eg. göra att

något löper, däraf: sätta en dörr

1. grind på hakar, så att den kan

löpa fram och tillbaka o: öppnas

och tillslutas; öfvers, då skola

de hafva led, som äro tillslutna,

och hafva försett sina led med

grindar,

22. Kyndil mæssa firades den

2 februari och kallades så,

emedan kyrkljusen då invigdes för

hela året. Kyndil (isl. =)

betyder näml. ljus, fackla och är

lånadt från lat. candela, hvarafBygda B. XIII.

229

mæssu. §. 2. Nu skal huar bonde uarþa half girþi uiþ

annan mællum tompta sinna. Nu ma egh hus half girþi

uarþa, nu rindær hægnaþær a æggiar tompt, þær aghu

grænna half girþi uarþa uiþ hin, sum tomptina a. Nu

mötir ængh akre, þa a huar þerra mæþ andrum half girþi 5

uarþa. Nu liggær hiorþ löt mot hægnaþe, þa skal þæn,

sum hiorþ lötina a, egh half girþi a mot uiþ hægnaþ

halda. Nu liggær hiorþ löt gen hiorþ löt, þa höre þær

egh half girþi til, utan þær gange horn gen horne ok hof

gen hof; þa ma egh in taka firi andrum annars fæ. io

XIIII. Um nar garþa skulu gildi uara, ælla huliki

garþa, sum gildi æru, ok huru sum liþi skal rænna.

Nu aghu alle garþa gildi uara firi hælgha þors dagh;

ær garþær ogildær, þa böte firi þre öra. Nu ær þæt gildær

garþær, sum man bær mæþ allum folk uaknum, sua höghær, 15

sum laghlikær man takær annan uagh a iorþ mæþ alna

langu skapte; þa skal studh stawr sætia fiætz fran garþe,

ock fr. chandelle, eng. candle-,

i finskan återfans Jcyndil såsom

lånord kynttilä.

3. Æggiar tompt f. Tomt,

som ligger vid byns ægh (s. 213a),

d. ä. kant 1. ena ände och

således med två sidor stöter till

byns ägor; öfvers, sträcker sig

inhägnad till ändtomt.

6. Hiorþ löt motsvarar VGl.

fœlöt, sv. diall. löt, isl. lånt, f.

Betesmark.

7. A mot, a möte 1) prep.

emot, till mötes, 2) adv. (h. L)

i förhållande till; af mot n. möte,

hvilket ock nytjas som prep. 1.

adv. utan att prepp. a eller i

utsättas, äfvenså dativen möte.

10. In taka vb. tr. 1) Intaga

jord, inhägna mark. 2) Intaga

en annans fäkreatur, som man

funnit på sina ägor. 3)

Emottaga.

11. Nar, sidoform till nœr,

adv. o. konj. När; den förra

formen har gifvit upphof åt det

i flere (äfven finländska) dialekter

förekommande når, dän. naar.

12. Öfvers, och åt hvad

håll man skall låta ledgrinden

löpa.

13. Hœlghi forsdaghœr m.

Kristi himmelsfärdsdag.

15. Öfvers, som håller, då

en man med alla stridsvapen

(jfr Uaþ. 6: 1) klifver upp därpå,

[och som är] så hög, att en

man af vanlig längd når till

jorden på andra sidan med en

alns lång käpp.

16. annan uagh: wi relativt

oaksentuerad stafvelse öfvergår

(B till a framför gh* (se Kocks

uppsats i Arkiv XI s. 142 ff.).

17. Studh stawr m. Stör,

som sättes till stöd vid gärds-230

B. XIIII.

þa skal ændin a hankinum uara þvma langær. Gærþir,

sum skilt ær, gangær mællu suin ælla söþær, far af bana,

ligge ogildær; gærþir egh, sum skilt ær, ok kombær

mællum fæ ok far af bana, gialde firi half gildi. §. 1. Nu

5 liggær gap a garþe, böte firi þre öra; liggia a tu, böte firi

siax öra. Þær a egh kunungær af ænginne þriggia öra

sak ok egh af siax öra sak, þæt skal hærazshöfþinge

taka; ok ænga siax öra sak skal hæræzs hof þinge taka

utan firi broa syn ælla garþa syn ok firi uægha ryþzslu.

io Nu æru a garþe þry gap ælla þrim flera, þa böte þrea

markær; þær a i baþe karl ok kunungær. Ælla liggær

sörgap a garþe, þa böte þreia markær ok þæt atær, sum

þær spiltis ginum. §. 2. Nu skal man rænna liþi sinu til

gærþis ok egh fran; rænnir han annur kust, þa böte siax

15 öra ok atær spiællin. Nu æn man hauær liþi orænt, gialde

firi siax öra ok atær spiællin.

XV. Vm æn fæ wil i akra fara ælla ok æn fæ far

bana af manzs handuærkum.

Nu uill fæ i akra fara ok skaþa gæra, löpær a gildan

20 garþ ok far af bana, ligge ogilt. Nu will fæ ur fara ok

gård. Om stawr (läs: stavur]

och staffuer (Kr.Ll.) samt dessa

formers förhållande till isl. staurr,

fsv. och nsv. stör se

Uppsalastudier s. 35.

2. Öfvers, går svin eller

får mellan [gärdsgårdsstörarna];

söþær, isl. sauðr, betyder i några

andra lagar fäkreatur i allmänhet.

6, 7. Öfvers, konungen har

icke rätt att i någon sak, för

hvilken botes tre öre eller sex

öre, taga andel af böterna. Ang.

den dubbla negationen egh-------

ænginne jfr sid. 149b 8, 9.

12. Sörgap (af sør, isl. saurr:

smuts, träck) n. Öppning på en

gärdsgård, så stor att fäkreatu-

ren kunna gå därigenom.

Benämningen har utan tvifvel

uppkommit däraf, att i en sådan

öppning legat träck, som visat,

att kreatur trängt sig därigenom.

(Så Schlyter, som polemiserar

mot en annan härledning från

söþer boskap).

13, 14. Öfvers, o. förkl.

man skall sätta grinden för sitt

led så, att den, när den

öppnas, går inåt gärdet och ej utåt

[vägen].

15. hauær liþi orænt d. ä.

egh hauær liþi rcent o: icke har

försett ledet med grind; jfr oint

sid. 224 r. 12.

20. ur [akrum] faraBygda B. XV.

231

uæghia skaþa, löpær a gildan garþ ok far af bana, gialde

half gildi; löpær a ogildan garþ, huat sum þæt löpær

innan ælla ur, gialdi half gildi þæn, sum garþin atte.

§. 1. Nu löpær fæ manzs a handuirki manz ok far af

bana; æltir annar a, maþær ælla manzs fæ, þa skal han 5

gialda mæþ halwu ælla dylia mæþ eþe, at þæt fik egh þy

bana, at hans at guide ælla hans feia. Nu far fæ af

handuærkum bana ok faldær af, synis alt saman: fæ þæt,

sum bana fik, ok bloþughur stawr, har ok handuirki, þa

a hin uitzorþ, sum fæt atte, mæþ tuæggia manna eþe, at io

þæt fik af hans handuærkum bana. Takx egh alt saman,

þa hauær han uitzsorþ at uæria sin handuirki mæþ tolf

manna eþe, at þæt fik egh af hans handuirkum bana;

bri-stær at eþe, böte halfgildi.

XVI. Um æn man hauær iorþ i andrum by ok uill 15

annars a öþe læggia sua sum sit.

Nu hauær man iorþ i andrum by ok uill egh sa ok

egh gæra garþa um ok will sua anars öþi læggia sum

sit, þa skulu böndær til hans fara, sum i bynum boa, ok

stæmna hanum til hægnaþa. Nu uill han egh ælla ær 20

sua fiærrin, at þe gita egh til hans kumit, þa skulu þer

til þingx fara um löghurdaghin, sum næstær ær æftir hælgha

þors dagh, ok döma til taka at hæghna um sik. Siþan

mughu þer stafrum höta ok gærþa ok saklösu hans ængia

7. at guide är pret. kcmj.

af at gœlda st. vb. tr. (med

gen.): umgälla, lida genom en

annans förvållande, eg. betala

för en annans skull )( at niuta.

Konstr. at [þæt] at guide hans

ælla hans feia o: genom hans

eller hans kreaturs förvållande.

11. Öfvers. Påträffas icke

altsamman (1. båda två, näml.

fæ ok bloþughur stawr}

16. Öþe n. Öde, förödt

tillstånd; indekl. adj. öþi: öde. för-

ödd. Af substantivet uttrycket

a öþe læggia, af adjektivet öþi

læggia (rad. 18).

20. Hægnaþær m. 1)

Hägnad, gärdsgård. 2) Inhägnad

jord; stæmna manni til hægnaþa

o: för att förmå honom att hålla

gärdsgård.

24. Höta vb. tr. Göra hål

i jorden för gärdsgårdsstörar; i

denna bemärkelse brukas ordet

ännu i Östergötland, äfvensom

hot: stör-par, ett par af de i239 Bygda B. XVI.

ok lindur mæþ mula bet beta ok egh sla ok siþan sin

garþ saklösu af föra, ok han böte þreia markær firi at

han uilde egh hæghna.

XVII. Vm æn man tiuþra i akre manzs ælla ængh,

5 ok huru þær skal laghlika in taka.

Nu tiuþra man i akre ælla æng annars manzs mæþ

halw tiuþre, þæt æru öra þri ok atær þæt, sum spiællin

æru; tiuþra fullu tiuþre, böte siax öra ok atær spiallin.

Nu gangær hæstær lös, þa korn ær i axe, gialde span firi

io hæst; draghær mæþær sik tiuþær hæl, böte firi annan;

gangær hæstær i hældu, gialde firi span, ganga tue i hældu,

gialde firi þre spæn. §. 1. Nu gangær fæ i akre löst, þa skal

fæ intaka; ær þæt hæstær, þa skal leþa ok egh riþa.

Kombær hin, sum a, ok rænir akær nam af hanum, hætte

15 uiþ þrim markum ælla tolf manna eþ, at han rænte egh

akær nam af hanum. Nu takær man fæ hans in, þa

komær hin æftir, sum a, ok biuþær uæþ til, — æ huru mykil,

sum þön æru, þa skulu uæþ uara, þy at egh ma siþan

dylia, — þa a han egh længær inne halda. Nu takær han

jorden nedstötta

gärdsgårdsstörarna (Rietz s. 264a). Höta har

uppstått af *hvæta, no. dial.

kvceta: sticka, nedstöta, på samma

sätt som söva af svæfa; *hvœta

åter är afledt af ett st. vb. *hváta,

*hvét, hvars pret. part. hvátinn

är bevaradt i en vers i Halfs

Saga (Bugge i Nord. ïidskr. f.

Filol. ny række III s. 264).

Öfvers, med stafvar göra hål

i jorden och uppsätta gärdsgård.

1. Linda f. Linda, igenlagd

åker, som »ligger i linda44; så

enl. Schlyters, Söderwalls, Rietz1,

Dalins och Sundéns ordböcker,

nien i finländsk svenska har

ordet en vi d s traktar e betydelse

näml. gräsplan, gräsbeväxt mark,

som icke är intagen till äng.

4, 5. Till såväl tiuþra som

in taka underförstås objektet fæ.

7. Tiuþær n. Tjuder; det

skiljes mellan fullt tiuþær och

half t tiuþær, olikheten bestod

troligen i tjudrets längd, så att

möjligen det här ofvan i fl. 4

omtalade fæm alna tiuþær v&v halft.

11. Hælda (no. helda, dän.

Mlde) f. Hälla, rep, hvarmed två

af ett kreaturs fötter

sammanbindas för att hindra det att

flöja; tue [hæsta] ganga i hældu

o: äro förenade genom hälla vid

fötterna, så att de måste följas åt.

14. Akær nam (af næma)

n. En annans fäkreatur, som

man funnit på sin åker och

intagit; kallas i VGl. namfæ.

17—19. Öfvers, huru storByp-da B. XVII.

233

uiþ uæþium, þa aghu granna þerra skuþa: huar sum

gy-num gildan garþ gangær, gialde hin. sum þæt atte, ær

gi-num ogildan gangit, gialde hin, sum garþin atte. Haldær

han akær name, siþan hin tiuþær ræt til, þa hætte uiþ

þrim markum. Nu skulu granna spiæll miæta, þa aghu 5

hins miætanz mæn uitzsorþ, sum ut skulu giua, læggia ut

sua mykit, sum þe uilia, mæþ eþe tuæggia manna, at mera

uar egh spilt. Nu will han egh ræt til fear sins biuþa,

þa skal han granna sina taka ok i garþ hans ganga ok

biuþa hanum atær ok sua a þinge laghlika ok hans io

uarþnaþ a læggia, ok þa uarþar han egh siþan, huat sum

at þy kan koma, firi utan sinum handuærkum. Nu kærir

hin æfte, sum fæt atte, þa uiti mæþ eþe fiughurtan manna,

at han hafþe hanum laghlika atær buþit, ok sialuær wlte

at han uilde egh atær lösa. Nu stiall man akær nam 15

af andrum, böte firi þreia markær ælla dyli mæþ tolf

manna eþe.

XVIII. Um æn bonde uill ængh biærgha ælla akær iui

æng hans.

Nu will bonde æng sinne biærgha, nu will han, åka, 20

þa ær oslaghit firi hanum, þa skal han sik uægh sla ok

i såta biærgha, ok sua uægh ginum akær skæra ok i rök

sætia. Nu akær man iuir akær ælla æng, rindær innan

hiul, gialde firi hiul öre; rindær iui annat, gialde firi tua

(: liten) panten än är, så skall

det [dock] vara pant, därför att

han icke sedan må bestrida [-[saken].-] {+[sa-

ken].+}

4. tiuþær ræt til o:

tillbju-der rättvis ersättning.

6. I st. f. skulu har en

annan handskrift skal", bägge kunna

finna stöd af sammanhanget.

9. han näml. den, som

intagit kreaturet.

11. Uarþnaþær m. Vard,

omvårdnad, merendels med afs.

å en därmed förenad ansvarig-

het; fri öfvers, han skall

öfverlämna det intagna kreaturet åt

ägarens vård och ansvarighet.

11, 12. Öfvers, hvad som

kan komma åt det, så framt det

icke sker genom hans vållande.

20. nu will han [hö sit] aka\

den transitiva betydelsen hos

detta verb är, likasom ock den

starka böjningen, förlorad i nysv.

(några dialekter undantagna),

men subst. å"kare erinrar om

densamma.

23, 24. rindær hiul innan234

Bygda B. XVIII.

öra; rindær þriþia, gialde þreia öra; rinna all fiughur, gialde

siax öra ok atær spiællin. Þæn a liþi uarþa, sum snimstu

akær ginum, ok atær gærþa.

XIX. Vm æn man mistakær rök ælla såta, ællas skær

5 annar a annan ok sætes i hasla.

Nu kan nian mistaka rök ælla såta; standær hans uti

atær, kæri hin, sum a, sighær sin takin uara, þa skal

æmmanga atær gialda, sum han tok, ok mæþ eþ tolf manna,

at ,,iak tok mæþ þy, at iak hugþe mit uara ok eghþit".

io §. 1. Nu kære granne til granna sins ,,þu hauær þær

skurit a mik" ok sætær i haslu, nu förir han in undan haslu,

þæt ær siax öra sak ælla eþær tolf manna, at »iak flutte

egh undan haslu". Nu förir man in ok gialdær ut iuir

þriskulda, þa ær han at þrim markum sakær.

15 XX. Um huru længi bonde skal friþ gærþe uarþa.

Nu a bonde friþ gærþe uarþa uiþ annan, æ mæþan

annar hauær oburghit. Nu æn annar hauær oburghit ok

gitær egh ællas uill egh biærgha, þa skal friþ gærþi til

1. iui (akær, æng] o: löper

hjulet inom 1. öfver åkern 1. ängen

4, 5. Skær a a annan o: skära

[sad] utöfver gränsen på

grannens åker: sla a annan o: slå

[hö] öfver gränsen på en annans

äng.

o. Hasla (isl. =) f.

Hasselkäpp ; hasla scetzs i [iorþ] näml.

såsom tecken till förbud. På

samma sätt antydde de hoslur,

fyra till antalet, med hvilka enl.

isländska sagor en stridsplats

utmärktes (hasla voll), förbud för

de stridande att gå utanför dess

område.

6. hans näml. rökœr ælla

sati.

9. mæþ þy o: af det skäl,

den anledning.

11. Till förir underförstås

obj. korn 1. sæþ.

13, 14. Öfvers, o. förkl.

Nu för man in i ladan sad 1.

hö, som man af misstag skurit

på en annans åker 1. äng, och

återbetalar det öfver tröskeln

d. v. s. sedan det blifvit infördt

och således måste utgifvas genom

ladudörren (jfr Ordb. art.

þriskuldi).

15. Friþ gærþe n. ])

Fre-dadt gärde, där kreatur ej få

insläppas. 2) Gärdsgård omkring

ett sådant gärde (h. L); uarþa

friþ gærþe uiþ annan o: vårdaBygda B. XX. 235

Martins mæssu uarþa um akær ok um æng til Mikials

mæssu.

XXL Vm æn man kan vrangær uara ok uill egh

biær-gha ælla um akær giald ok asiat.

Nu kan man urangær uara ok will egh biærgha ok 5

alle granna haua burghit, þa skulu þer hanum stæmna.

Þa skal domarin þæt skuþa, huat han gör þæt hældær

þrængdær ælla mæþ uilia; þa lægge domarin sua hanum

rumän dagh, at han ma uæl sinu in biargha. Nu hauær

han egh burghit, þa farin grænna hans til þingx ok takin io

dorn til at hans afræþe saklösu nöta. Nu syn domarin

þöm dorn, þa ligge þæt til hæræzs næmdinna; sighær

hæræzs næmdin, at han sunde hanum dorn, þa böte þreia

markær. §. 1. Firi all akær giald ælla ængia giald þa skal

gialda, för æn in ær burghit; hauær han egh hö ælla korn 15

uti, þa taki lani af þem, sum ute hauær. Nu gialdær han

ut iuir þriskulda, þa hialpær hanum egh uilzs eþær, utan

böte þreia markær æ firi huat, sum þæt ær hældær, firi

akær giald ælla ængia giald. §. 2. Nu hauær bonde

oburghit; slar bonde a annan, fæ sinu haldær mæþ hund 20

ok hirþa, urakær ok gætir, taks innan, þæt ær þriggia

och ansvara för. Dock är

möjligen gærþe skriffel för garþe,

menar Schlyter.

1. Martins mæssa den 11

november, Mikials mæssa den

29 september.

4. Akær giald n. Ersättning

för sad, som man skurit på en

annans åker; ængia giald (r. 14)

ersättning för hö, som man

slagit på en annans äng.

4. Asiat, aslætt f.

Öfverskri-dande af rätta gränsen vid

hö-eller sädesbärgning, så att man

slår 1. skär in på grannens

område, jfr ofvan sla a annan.

7. skuþa o: taga i

skärskådande, undersöka.

9. Rum ær (isl. rümr, dän.

rum; nysv. rum blott i uttr.

rum sjö) adj. Rymlig a) om rum,

b) om tid; rum ær daghær o:

tillräckligt lång tid.

11. Afræþe (se sid. 122a)

n. det som växer på åker eller

äng, sedan säden eller höet är

bärgadt; så kallas här sad, som

en af grannarna i en by låtit

stå obärgad, sedan alla de

öfriga hafva inbärgat, därför att

de andra få låta sina kreatur,

då de gå på afraden, äfven ata

hans kvarstående sad (Ordb.).

16. lani 1. til lans.

21. urakær [fæ] ok gætir

o: drifver och vaktar fäkreatur;236

Bygda B. XXI.

märka sak ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at han giorþe

hanum ænga olagha a siat. Nu slar by a by ok bolstaþær

a bolstaþ; aghu alle hægnaþ saman, þa ær aldær by sakær

at þrim markum.

5 XXII. Um anfriþ ok uarfriþ, huru sum þa skal

stæmna.

Nu ær anfriþær inne fran Olafs mæssu ok þær til, sum

inne ær rökær ok såta, ok uarfriþær fran miþfastu ok til

pinkizs dagha. Nu i þæmma friþ, þa ma ængin stæmna ok

io egh eþa seia firi utan iorþa delur, ælla manhælghis mal,

ælla man kræui ök sin um uar, æn han ær skiptær uiþ

han, ælla korngiald til sæþ sinna, ælla röghtar hæghnaþ

sin. Sandær þiuuær, han a huarte anfriþ ælla uarfriþ ok

egh trull kona. Firi all annur mal, æn skild æru, ok kuæl

15 bonde bonda ælla soknare, þa ær han sakær at þrim

markum.

XXIII. Vm æn man riþær drukkin ok huggær sundær

grind manzs ælla annur anbuþ manzs.

Nu riþær man hem at uægh drukkin ok drauæls

20 fuldær, huggær sundær liþ skeþ, böte firi örtugh, huggær

sundær andra, böte öre, huggær sundær þriþiu, böte þre

öra. Huggær sundær skialghindær, böte sua firi skialghin-

taks [han feer] innan o: träffas

han i gärningen.

11. Skiptær adj. (eg. pret.

part. af skipta): delad, genom

egendoms delning skild från en

annan; förkl. om en gård är

delad mellan dem, men den ene

ej ännu har utbekommit sin del

af dragarne. Dock är meningen

dunkel och möjligen äro några

ord uteglömda (Ordb. art. skipter).

14. En annan hds. inskjuter

nu mellan æn och skild samt

utesluter ok, därigenom

förtydligas meningen.

14. Kuælia (isl. kvelja) vb. tr.

Oroa, besvära, i synnerhet genom

påförande af rättegång, jfr bet.

af ordet okvald ännu i

nysvenskan.

18. Anbuþ, andbuþ (isl.

and-boð, annboð] n. Redskap.

20. Liþ skeþ f. En af de

horisontala stänger, hvaraf en

grind är sammansatt.

22. Skialghind (af skialghær,

skiælghær sned) f. En af de på

sned satta tvärstängerna i en

grind; sådana kallas också

krossband i andra lagar.Bygda B. XXIII. 237

dær sum firi alla skiþur; þa ær liþ at siax örum gilt. Nu

riþær man at uægh, hæfær liþ ur hurruku, gialde firi siax

öra. Nu huggær man tornpta garþ manzs, han ær sakær

at þrim markum. Nu liggær tompta garþær niþri ok kæra

þer egh æfte, sum skaþan fingu, þær a ængin soknare æfter 5

stæmna; hulikin soknare, sum þær æfte stæmnir, þa böte

þrea markær firi huaria þingstæmnuna, utan þe kæra æftir,

sum skaþan fingu, ok bötir han þöm, þa böte kununginum

ok egh förra. Huggær man garþ um friþ gærþi manzs,

böte firi siax öra ok atær spiællin; huggær man læst hus io

ok dorat, þæt ær þriggia märka sak, ok gæri atær æmgot,

sum þæt uar; huggær odorat hus, böte siaxs öra ok gæri

æmgot, sum þæt uar; huggær båt hans ælla annur anbuþ

hans, böte firi siax öra ok gæri atær æmgot, sum þæt uar.

XXIIII. Um æn man dræpær fæ manzs, huggær ælla 15

slar ælla bær i fiælstær.

Nu dræpær man fæ manz, gialde atær fullum gialdum,

kuikt kuiku gen, ok mæþ eþ tolf manna, at þæt uar mæþ

uaþa ok egh mæþ uilia, ælla böte þreia markær. §. 1. Nu

riþær man at hiorþ manzs ælla stoþe, huggær mæþ uilia 20

þæt i hæl, gialde atær fullum gialdum ok mæþ þrea

markær, sua firi annat ok sua firi þriþia; huggær flere mæþ

sinum uilia i hæl æn þry, þa böte fiuratighi markær.

1. SUþa (jfr isl. sMð) f.

Tunt trästycke, skida, här d.

s. s. liþ skeþ.

2. Hurruka, hurraka f.

Dörrhake, dörrstapel, hvarpå dörren

hänger; ordet är ett åna§

ta-yoµevov, hittils oförklaradt, ty

af Ordbokens etymologiska

gissningar därom är ingen rätt

tillfredsställande.

8. han näml. våld s värkar en.

13. hans o: någons.

20. Stoþ (isl. stöð) n. Flock

af hästar, tolf stycken enl.

Skånelagen; däraf i äldre VGl. sam-

mansättningen sto f hors o: häst,

som går ute i skogen i flock

med andra hästar, jfr isl.

stöð-hestr, stöðmerr. I södra

Gottland nytjas än stod i betydelsen

hästflock, men betyder märr i

de flesta andra dialekter likasom

ock det hsv. sto med

apoko-peradt d.

21. þæt kan enligt

sammanhanget icke åsyfta stoþe, utan

måste antagas hänvisa på fæ

manz i inledningen. Schlyter (ed.

p. 212 not. 70) gissar, att i st. f.

þæt bör läsas fæ.238 Bygda B. XXIIII.

§. 2. Nu dræpær man köuærne manz; orkar hin eþe þæt

atte, at þæt bet aldrigh um ben ok þæt at huarte suþ ælla

saþa, þa böte siax öra. Nu dræpær man hiorþ hund

manz, gialdi firi tua öra; nu kombær man egh hundi fran

5 sik, för æn han dræpær han mæþ alna langu skapte, ligge

ogildær. §. 3. Nu huggær man fæ manz; ær þæt hæstær

ælla hors, uxe ok ær egh uærknaþa för, þæn, sum hiog,

taki þæn sära ok læki ok fa hanum föran til syslu sinna;

warþær olyttær, þa taki bondin sit eghit atær, warþær lyt,

io þa haui þæn, sum hiogh, ok fa bondanum olyttan firi.

§. 4. Nu slar man ut ögha a fæ manz mæþ uaþa, þæt ær

öre mæþ tolf manna eþ, at þæt uar mæþ uaþa ok egh mæþ

uilia; nu slar mæþ uilia, böte þre markær; slar ut baþin,

gialde atær fullum gialdum ok mæþ uaþa eþ; slar mæþ

15 uilia, böte firi þreia markær. Nu slar han horn af, þæt ær

öre, huggær af hala, þæt ær öre ok mæþ uaþa eþ; nu

slar mæþ uilia, böte þreia markær. §.5. Nu kænnis manne,

at han hauær manz fæ dræpit, þa a han uitz orþ dylia

mæþ eþe tolf manna, at han ær egh sandær þær at; bri-

20 stær at eþe, böte firi þreia markær ok þæt atær fullum

gialdum, sum han drap. §. 6. Nu dræpær man fæ manzs

1. Köuærne (jfr isl. kofarn,

kofan", ordet fortlefver under

olika former ännu i flere sv. och

no. landsmål) n. Liten hund,

knähund.

.1. orkar hin, [sum] þæt atte,

2, 3. Suþ (isl. soð) n. Soppa;

säf ar m? pl. t. enligt Ordb.,

men Grloss. angifver pluralformen

saþir och genus femin., äfvenså

Rydqvist II s. 59, och i

dialekterna fortlefver såder, ej sådär,

i fornn.-isl. sad f., pl. -ar och

-ir enl. Fritzner2; i nysv. sådor,

jfr rosor, svanor o. a. (Rqv.).

Är ordet feminint i fsv., så är

saþa apokoperad form i st. f.

säf ar, motsv. isl. sådär. I Ordb.

återges at huarte suþ ælla

saþa-i fri öfversättning med: åt

hvarken vått eller tort. Märk

uddrimmen &et: &en, «suþ: «saþa.

6, 7. Næstær m. hingst, hors

n. sto, men båda betyda äfven

häst i allmänhet.

7. Schlyter tror sig i en

ko-dex hafva funnit orden ælla ko

tillagda efter uxe, men åter

utplånade (not. 81 p. 212); häri

skulle man hafva förklaringen

till att i texten, sådan den nu

är, ordet uxe icke förenas med

det föreg, genom ett ælla.

7. Uærknaþa för o:

arbetsför, af uærknaþær m. arbete

och adj. för se sid. 127a.Byo-da B. XXIIII.

239

ok bær i fialstær, han hetir fæ fylingær; han skal dylia

mæþ tuætylftu ælla böte siax markær.

XXV. Vm æn uren bitær gælding ælla skaþa kalui,

kiþi, lambi, gambli gas, gæslinge ælla grisi, ok

huru þær skulu eþa æftir gängas. 5

Nu bitær uren gælding, gialde atær fullum gialdum.

Nu bitær uren urenan, gialdi halfgildi, þy at þær atus

iamne uiþær. Nu bitær hæstær skiut, böte atær fullum

gialdum, þy at þæt ær ofæfle. Nu bitær hæstær fyl til

hælia; ær þæt hæst fyl ok gangær, þa ær þæt half mark; io

bitær þæt fyl, sum rindær, þæt æru åtta örtughær; bitær

1. Fæ fylingær m. fädöljare,

jfr fæarföling i VGl. f.

fädöl-jande (af fela, fiala dölja).

2. tuætylftu jfr þrætylftu

Uaþ. 30:pr. (sid. lOla).

3. Uren anse både Schlyter

i Ordb. och Rydqvist: Sv. Spr.

L. bd IV s. 453 vara = runi:

fargalt. Men Bugge (i Nord.

Tidskr. f. Filol. ny række III

s. 273) tror, utan tvifvel med

rätta, ur skola läsas såsom vr,

jfr t. ex. urangær BB 21:pr.

Yr en, ack. vrenan (r. 7),

hvilken form Schlyter förmodar hafva

tillkommit genom missförstånd

1. förhastande af en skrifvare,

är — säger Bugge —

egentligen ett adj. (besläktadt med fn.

(v)reini hingst) brunstig,

^avle-dygtig", identiskt med ågs.vrœne.

Man sade först men hæstær,

men sedan elliptiskt vren

sub-stantiviskt i samma betydelse.

På samma sätt nu vrensk 1)

brunstig, 2) hingst (Rietz). Vore

uren d. s. s. runi, stode väl här,

såsom i Uaþ. 2:pr., huggær, icke

biteer.

3. Gældingær (af gælda:

gälla, snöpa) m. återgifvet"

Schlyter i Ordb. med gält, men

tilllägger »kanske snöpt djur i

allmänhet". Detta senare

öfverensstämmer med Bugges mening

(1. c.), som tror det här betyda

snöpt häst, valack, en betydelse,

som samma ord har i engelskan

(gelding) och i franskan føM"føÄ).

7. atus d. ä. attus, ss. ock

står i en handskrift.

8. Skiut (jfr isl. skjötr) n. 1}

Skjutshäst. 2) Sto (här; om

be-tydelseöfvergången och dess

orsak se Ordb. sid. 563b). — Det

nysv. skjuts är en utur

sammansatta former abstraherad gen.

sing. af detta ord, Tamm: Fonet.,

kännet. på lånord i nysv. s. 43.

9. ofæfle jfr uræfle fl. 36: 1.

10. ok här samt å följ. sid.

r. l återgifwes lämpligast med

som, så ock stundom i fn.-isl.

t. ex. Hákonarm. 9, Vafþ. 5.

10. gangær o: går passgång

d. v. s. på en gång upplyfter

fram- och bakbenet på samma

sida (sbst. gangari).

11. rindær o: löper 1. går

med vanlig gång (sbst. rinnari)..240

Bvo-da B. XXV.

marfyl ok gangær, þæt æru tue öra; bitær raarfyl ok

rin-dær, böte fiura örtughær. §. 1. Nu stångar þiur oxa, gialde

atær fullum gialdum; stange uxe ko, gialde atær fullum

gialdum; nu stänga ko ko: æ þær sum iamnir aghas

5 uiþær, gialde atær half gildi. Nu skaþar kalui manz,

gialdi firi öri; skaþar kiþi manz ælla lambi, gialde örtugh;

sua ok firi gambla gas. §. 2. Nu grauær man diki, skær

ur gæslinga torwu, dör gæslingær i, liggi ogildær; nu ær

egh torwa ur skurin, þa ær gæslingær gildær at åtta

io pænningum, miolka gris at fiurum. Nu skal sua huar

somartelnungær gialda, sum at höste uærþær uare. §. 3.

Nu alle þe, sum þænna skaþa haua um sit fæ fangit ok

þæt leþa mæþ sannum uitnum, þa skal þæt uita mæþ tuem

mannum, at ,,þit fæ uar mins fear bani"; þa a hin uitzorþ

15 læggia fram sua mykit, sum han will, at »nu ær fult framme

ok bot, sum skilt ær".

XXVI. Um æn man takær leghu fæ, lan ælla insat fæ,

ælla hæst manzs ok riþær mæþ, ælla andra hans kuste.

Nu takær man leghu fæ

5. Subj. till skaþar är ett

underförstådt fæ.

8. Gæslinga torwa f. En

torfva, som då dike gräfdes,

skulle uppskäras och

förmodligen läggas vid kanten af diket

för att hindra gåsungar och

andra småkreatur från att nedfalla

i diket (Ordb.).

8. i [dikinu]

11. Somar telnungær m. Gris,

lam 1. killiiig, som blifvit född

samma sommar 1. år; telnungær,

nysv. telning har genom metates

uppstått af en äldre, i en annan

handskrift af ÖGl. förekommande

form tenlungær, afledd af ett

*tenil, diminutiv af ten. Ordet,

som egentligen betecknar ett

föremål ur växtriket, användes här

figurligt om en unge. Se Bug-

ællas foþær fæ, þa ær föþan

ges uppsats i nyssnämda tidskrift

s. 270).

11. gialda o: gälla i värde.

12 if. Satskonstruktionen, som

börjar med plur. (allefe),

öfvergår anakolutiskt till sing. (skal),

förmodligen under inflytande af

ordalydelsen i edsformuläret.

15, 16. Öfvers, nu ärofulla

böter framlagda, såsom

stadgadt är.

17. Leghu fæ n. legdt

fäkreatur ; lan eg. lån, här: lånadt

fäkreatur; insat fæ 1. goþs o:

inlagsfä, deponeradt gods.

19. Foþær fæ n. en annans

fäkreatur, emottaget till

utfodring. Schlyter (p. 214 not. 20)

tror orden þa — leghan böra

insättas efter orden Nu takær

man lan (följ. sid. r. 4).Bygda B. XXVI.

241

leghan; þa skal han uarþa þy firi sik ok sinum

handuir-kum, firi uak ok uarghi ok sinne uangömu. Þæn a uarþa

uak, sum uækkir, þær til sum iamuæl ær atær frusit. Nu

takær man lan, þa skal æ lan hem. §. 1. Nu takær man

in såt fæ; þa uarþær þæt af bonda stulit; þa skal þæt 5

bonde atær gialda þem, sum atte, utan baþe uar stulit hans

ok hins, sum atte ok in satte, ællas bran baþe. Nu kræuær

annar ok annar satte in, þa skal þæt i tak lata i alla

lagha fæmtir. Þæt ær þön högste fæmt: nat ok iamlangde;

þær til mattu þer saklösu inne halda, sum þæt ær insat io

til. Nu kombær egh æn þa þæn atær, sum atte, þa ma

han saklösu þöm ut fa, sum kræuær; þa a han til ganga,

mæþ surnum eþe uita, at »þætta ær mit ok iak hauær ræt

kændt". §. 2. Nu takær man hæst manz, riþær mæþ innan

hæræzs, böte firi siax öra; riþær hæste utan hæræzs, böte 15

þre markær. Ælla takær båt hans ælla kuste hans andra,

hans olouandis, böte firi siax öra ok æmgot atær, sum

han tok.

1. Handuirki n. =

hand-uœrk se sid. 80a. Öfvers, då

skall han ansvara för all den

skada kreaturet kan lida genom

honom och hans värk (d. v. s.

genom hans förvållande).

2. Lind: Om rim s. 65

sä-ger: med ett par obetydliga

ändringar får man här ett

regelbundet varspar:

for uak ok uarghi

ok uangömu sinne.

2, 3. Äfven dessa rader

innehålla värslämningar (med

införande af Linds ändringar anf.

arb. s. 78):

uak a uarþa

þæn, sum uækkir,

þær til iamuæl

ær atær frusit.

4. skal, jfr sid. 256a 7, 8.

6. Baþir, f. -ar, n. -i (1. -in,

med paragogiskt n), gen. bæggia,

pron. Båda. ,,Detta ord

förekommer några gånger i sing."

säger Schlyter i Ordb., det vill

väl säga konstrueras med

predikatet i singularis, såsom här

uar stulit och å följ. rad bran.

14. På tal om supinum

säger Rydqvist i Sv. Spr. L. I s.

456: „1 tryckfelsförteckningen

till äldsta qvart-upplagan af 1734

års lag äro flere sup. på -t

rättade till -dt, hvilket redan i

texten finnes till större delen

iakttaget i ett på Kongl.

Bibliotheket förvaradt exemplar. Så litet

hade man sig ännu bekant om

ett särskildt supinum". Jämför

härmed textens kœndt med dt

i st. f. t, såsom både äldre och

nyare tids ortografi skulle kräfva.

16. kuste o: saker, egodelar.

17. hans olouandis o: utan

hans lof, se sid. 31 a.

16242

Bygda B, XXVIL

XXVIL Vm æn man takær ekiu manzs, ælla bonde hauær

kældu i æng sinne ok faldær i folk ælla fæ.

Nu takær man ekiu manzs ok ror bort mæþ ok

kombær egh atær firi sola sætær, böte firi þrea öra. Nu

5 kombær þæn, sum ekiuna a, leþir han ma^þ ope ok hin uill

egh atær uænda, böte siax öra; þæt hetir fornæmis sak.

Nu sighær hin uære uara, þa a hin uitzs orþ uita þæt

æmgot atær kumit. §. 1. Nu hauær bonde kældu a

æng sinne; faldær i folk ælla fæ ok far af bana, gialde

io firi half gildi ok botin alle þe mæþ hanum, sum gaghn

toku af kældunne, ællas dyli mæþ tolf manna eþe, at han

tok egh gaghn af þerre kældunne.

XXVIII. Um æn tu hæræþ delas uiþær ælla byia um

ramarka ok by uiþær almænning.

15 Nu delas tu hæræþ uiþ, annat skyldar baþe kununge

ok iarle, ok annat skyldar egh utan mæþ kununge; dela

þer um oþla sina ok egh lagha hæfþir, þa skal sua huart

6. Fornœmi (af nœma: taga)

n. Olofligt borttagande 1. bruk

af en annans egendom, hvilket

dock hvarken sker i hemlighet

såsom stöld 1. med våld såsom

rån; fornæmis sak o: mål, som

angår fornœmi.

7. Såsom ackusativ tills, med

infinitiven uara kan ur det föreg,

suppleras endast ekiu, hvarför

orden f eet æmgot atcer kumit

äro en den djärfvaste anakolut.

— Det samma kan sägas om

orden han tok i slutet af flocken.

9. »œng pro egn* Schlyter not.

15, 16. Skylda (af skuld,

skyld f. skyldighet, afgift):

erlägga skatt; öfvers, o. förkl.

det ena erlägger skatt både åt

konungen och jarlen, emedan det

är beläget närmare hafvet i Roþin,

Mæþ förekommer någon gång

öfverflödigt, såsom här.

17. Of al, oful, of ol (= of al

iorþ): Jord, hvartill man har

full ägande rätt, isl. ådal, jfr

ådal sid. 169b. Hvad ordets

genus beträffar, upptages i Ordb.

blott neutrum, men ehuru

analogin med isl. och sådana

former som at sinu odœlli i äVGl.

och at sino ofale i yVGl.

bevisa detta, måste det dock äfven

hafva brukats såsom maskulint,

hvilket just af detta ställe

ådagalägges; jfr ock den i

Söderwalls Ordbok ur Svenskt

Diplo-matariura anförda dativformen

ofolenum. — Af of al härledes

ock vb. odla, som dock är

jämförelsevis ungt i språket (första

gången anträifadt år 1689 enl.

Eydqvist Y sid. 262).

17. Hœff (se sid. 3b f.)

betyder här jorden, hvarå någon

har laga häfd.Bvffda B. XXVIII.

243

taka, sum skyldar. Nu gangær til brutzs þerra mællum,

þa takær þæt tuælyti, sum næmir bor haui, þy at þæt

skyldær mera, ok hint þriþiung, þy at þæt skuldar minna.

Nu uæria baþin hæræþin, þa skal næmd næmna af þöm

næstu andrum hæræþumin, ok þer skulu slita þa delu. 5

§. 1. Nu liggia byia saman ok þo huar i sinu hæræþe, ok

skil þem a um ramarka sina ok gæra tuæsuæri, þa skal

næmna af þem næstu andrum tuem hæraþumin næmd,

halua af huariu hæræþinu, ok þer skulu þær ræt um gæra.

§. 2. Nu liggær gör by ok gamall, högha byr ok heþnu io

byr, nu liggær han gen almænninge; nu skil þem a um

skial, þa a standa a ælsta iæþre ok öpa, þa daghrin ær

döuastær, þæt ær mællum Botolfs mæssu ok mizsomars; þit

skal byr agha, sum op far höra, i skial gen almænninge. Nu

hauær by næmir almænninge byght ok kumit a lagha 15

I. gangær til brutzs o: går

till delning.

10. Gör (isl. gørr, gerr] adj.

färdig, fullbordad; gör by ok

gamall o: en i äldre tider anlagd

by. Det uddrimmande uttrycket

förklaras epexegetiskt genom det

likaledes allitererande högha byr

ok heþnu o: gammal by, som

ända från hedniska tiden varit

bebygd (af heþnu bygder VGl.,

heþna f. hedendom, den hedniska

tiden). Förra leden i srns.

ordet högha byr är höghœr, isl.

haugr, grafhög. ,,Då nämligen

— säger Schlyter — våra

hedniska förfäder begrofvos i högar,

har däraf följt, att, sedan dessa

minnen af den hedniska

forntiden ensamma kvarstodo, orden

höghcer och heþna blefvo nästan

synonyma."

II. gen almænninge näml.

häradsallmänning, häradets

gemensamma skog.

12. læþær (isl. jaðarr\ sv.

dial. jäder bet. kant på väf Rz

s. 300a) m. Kant. gränsen af

ett jordstycke 1. en gård.

13. Döuær (isl. daufr) adj.

Svag i allmänhet; däraf 1) svag

i afseende på ljudets

fortplantande 1. förnimmande: þa

daghrin ær döuastær o: den tid på

dagen, då i anseende till

tillfälliga, på luftens beskaffenhet

värkande omständigheter ett visst

ljud ej kan höras så långt bort

som annars, hvarmed dock ej

kan syftas på någon viss tid på

dygnet, enär det nämda

förhållandet ej är därpå beroende;

2) svag i afseende på

fruktbarhet, ofruktbar, om jord och trän,

(Ordb.). Jfr härmed lat. surda

tellus.

13. Botolfs mæssa o: den

17 juni.

15. Öfvers, o. förkl. Byn

har intagit mera af allmänningen

än förut är bestämdt att mätas

från byns älsta gräns (Ordb.).244

Bygda B. XXVIII.

hæfþ sinne, þær hauær by uitzs orþ; alt þæt, sura utan ær

garþ hans ok lagha hæfþ hans, þæt ær almænningær. Nu a

hæræzshöfþinge almænninge skipta. Nu hauær hæræþe

næmer by byght ok kumit a lagha hæfþ sinne, þa a hæ-

5 ræþe uitzs orþ at uæria; alt þæt, sum utan liggær, þa ær

byia mark. §. 3. Nu mötis by ok almænningær i uatne,

þa skal taka niu alna langt skip ok stæþia stamn i uasse

ok annan ut a diup, þa skal standa i æftra stamne ok

haua sik i hande haka skapt ok kasta atær iuir axl sik

io a diup ut; aghe sua byr. sum ytærst far kastat, ok þæt ær

f almænningær, sum utan ær. §. 4. Nu delas bya uiþær, göri

ok gamblir; skil þöm um skial sin, nu sæmbær þöm um

ramarka, þa skal syn ræt mællum ramarka ganga, utan

möte sua mykit uatn, sum uændir ut hiul a kuærn; möte

15 sua mykit uatn, þa skal i miþström ramarka haua, utan

lagh hæfþat handuirki gangi firi ælla lagha hæfþir. Uirkar

man i skoghe annars ælla takær in til öþzs mala ok

kombær um garþe, þæn garþær hetir rishofþe ok rans garþær.

2. hans nämligen byns.

3, 4. Öfvers, o. förk!, om

någon fått göra intaga på

hä-radsallmänningen närmare byns

gräns (Ordb.).

5. utan förklaras analogt med

samma ord i näst föregående

mening: alt þæt, sum utan ær

garþ ok lagha hœfp.

8 ff. Om orden å 10:de

raden a diup ut, som icke äro

nödvändiga för meningen,

uteslutas, finner man här med en

ringa för meterns skull

erforderlig förändring följande vars

(enl. Lind: Om rim s. 79):

þa skal standa

i æftra stamne

ok hauask i hande

haka skapt

ok kasta atær

iuir axl sik.

Äfven det närmast efterföljande

skulle kunna misstänkas för att

vara en värslämning (1. c.):

aghe sua byr

sum ytærst far kastat,

ok þæt ær almænningær,

sum utan ær.

14. ut tror Schlyter vara

misskrifning för um, såsom ock

i en handskrift läses.

16. Öfvers, om icke sådant

vattenvärk eller sådan jord, som

någon har laga häfd å, hindrar

detta.

17. Öþzs mali (af öþi: öde

tillstånd) m. Lön för odling af

en öde jord, jfr öxa mali sid.

226a.

18. Eisliofþe m. betyder d.

s. s. rans garþær m. nämligen

gärdsgård, genom hvars

uppsättande man inkräktar något af

en annans jord. Egentligen torde

risliofþe, hvars senare led dockBygda B. XXVIII. 245

Rutnar þæn garþær af ok kombær um andrum, rutnar af,

han ær ok rans garþær; kombær um þriþia ok þrim flera,

þa rindær han a synrættu. Nu æ huar sum mötas synrætta

ok lagha hæfþi, þa rindær laghhæfþi synrættu. Nu æ huar

sum maþær hauær þæssum lundum lagh hæfþat, þa a han 5

uitzs orþ uæria. Nu sæmbær þem egh um ramarka ok

hauær annar þerra uart för, þa a han uitzs orþ, sum för

hauær uart. Nu æn þe uæria baþi a yuærstu fæmt, þa skal

hæræzs næmd uita, huat þær ær sant um. Nu æn annar

þerra uær a yuærstu fæmt, þa a þæn uitzs orþ, sum uart io

hauær. §. 5. Nu gærs by af by, liggær til ha ok hamnu,

uet sina ramarka, þa hauær han uitzs orþ uæria þæt, sum

han hauær fangit, ok egh til högha bys iuir ramarka ganga.

Nu hauær han egh sik ramarka ok liggær egh til ha ok

hamnu, han hauær egh uitzorþ mera. at uæria, æn han 15

hauær garþe gripit. Han a haua mæþ högha by af

almæn-ninge bysins timbær ok troþ, fång ok fear gäng, ok ryþia

undir rughi ok rowm, haua af þreia halma ok siþan

læggia atær undir fear fot; egh ma han længær til akær

ælla æng haua. Nu uill högha by almænninge skipta, þa 20

a afgærþis by sua mykit i skoghe. sum skyldar. Nu ær by

är oförklarad, betyda en

uppkastad rishög och så kallas på

spe i äldre VGl. ett barn,

af-ladt af biltog fader, som i

hemlighet smugit sig in i landet.

l, 2. ,,Lege: han ær okrans

garþær\ rutnar af, "kom!}ær etc."

Schlyter s. 217 not. 9.

3. Synrætta f. Rak linje

mellan två råmärken. Öfvers, då

drifver gärdsgården undan den

raka rågången, d. v. s. den, som

påstår, att gränsen går i rak linje

mellan råmärkena, måste vika för

gärdsgården (Ordb. art. rinda).

4. Trots predikatets

entals-form är laghhæfþi(r) pluralis;

i en annan handskrift läses rinda

lagha ha f dir.

10, 11. Spår af värsform

(se Lind: Om rim s. 86):

þa a þæn uitzs orþ,

sum uart hauær.

11. Förkl. en ny by

anlag-ges inom en äldre bys gränser;

den förra kallas afgærþis byr

(r. 21). _

11. Öfvers, är i afseende

å krigstjänsten anslagen till en

viss har eller hamna (se sid.

127b).

16. gripa [iorþ] garþe 1.

mæþ garþe o: intaga, inhägna.

17, 18. Märk de på gammal

värsform tydande uddrimmen!

21. Förkl. så stor del i

skogen, som står i förhållande

till de utskylder den betalar.246

Bygda B. XXVIII.

af almænninge köptær, þa a han egh uitzs orþ mera at

uæria æn sua, sum han hauær garþe gripit ok lagha hæfþ

a kumit.

XXIX. Um æn man gangær skogh annars ok takær

5 fiska ælla diur, hans ouiliandis.

Nu auærkar man eghn annars, gangær hans skogh,

urakær staka ok huggær hagha ok far a fiskia annars

manzs, gær uasa ok uærkia, þæt kalla oþul brut; þæt ær

fiughurtan manna eþær, at han gik mæþ luui. ællæs tolf

io manna eþær, at þæt uar egh hans gærþ; bristær at eþe,

böte þreia markær. Nu far han a fiskiar hans, draghær

næt ællas miarþa, þæt ær siax öra sak. Nu gangær man

i skogh annars manzs, takær diur hans mæþ næti ælla

skiutær, þæt ær siax öra sak ok lati atær diurin.

15 XXX. Vm æn skoghær ær oskiptær, huru sum þær skal

hugga ælla til skiptis uara.

Nu ær skoghær oskiptær mællin manna; alle þe, sum

þær i aghu, þer aghu saklöst i hugga, [alt utan ek ok

hasl; hasl a friþ haua. Brænnir man suiþu, gömi sik þær

20 firi, at þær se egh ek innan; brænnir man ek, böte firi siax

öra; brænnir þre, böte þre markær; brænnir tiughu, böte

1. af o: från. sätt att använda dessa fiskebrag-

4. Ganga kan liksom fara der synes bättre. Anmärknings-

nytjas transitivt i betydelsen

bruka enl. Ordb.

7. Öfvers, o. förkl.

nedslår gärdsgårdsstörar i jorden

för att inhägna mark och

inhugger jaktplats i skogen genom

träns fällande och stängsels

upprättande.

8. Vasar kallas ännu i flere

svenska och norska dialekter

löf- 1. granruskor, som nedsänkas

i vattnet för att locka fisk.

11, 12. Två handskrifter

hafva draghær noth, lcegger næt

ællas miarþa, hvilket åtminstone

efter nuvarande språkbruk och

vardt är det dock, att

textkodex har detta samma uttryck

äfven på ett annat ställe, Uaþ.

39:pr.

19. Suifa (1. suiþ, VM.

svi-Jriur i sms. rompnasviþiur f. pl.

t. svedjeland för rofsådd) f.

Svedjande, svedjeland, sved (finl.).

18—l följ. sida. Orden alt

utan ek — fiuratighi markær

hafva utan tvifvel varit

antecknade i marginalen af någon äldre

kodex, hvarifrån de insmugit

sig i texten, där de störa

sammanhanget, hvarhälst de insättas

(Schlyter s. 218 not. 45).Bygda B. XXX. 247

fiuratighi markær,] huat sum han a minna ælla mera ok

huat han huggær minna ælla mera. Æn egh ma han baþe

skoghin auærka, æ til huas sum þæt ær, ok andrum låna

ælla skipa, utan han aghe tu bol i bynum, þöm sum huart

þerra hauær særdelis akær ok æng ok alla lagha skiptir, 5

þa ma han til þæs bolsins enum skipa ælla låna. Auærka

flere, þa botin þe ælla uiti lufs eþ a han; suær han a möte

ok dyl mæþ eþe, þa uiti hæræþzs næmd, huat þær ær sant

um. §. 1. Awndas þer, sum innan aghu, at han huggær

æmmykit, sum minna a, sum þer mera aghu, þa skulu þer io

til fara firi iul ok hælgha aftun ok uara skogh til skiptis

ok læggia hælghþ a han; huar sum huggær siþan i

sko-ghinum af þy, sum i hælghþina ær laght, böte þrea

mær-kær. Nu skal han fara til manadaghin æfte lagh þingx

mana dagh, þæt ær þæn, sum siu nättum ær æfte annan 15

dagh pinkizs dagha, ok stæmna skoghinum til skiptis. Nu

uill han egh stæmna, utan wil hinum forfængta sit, þa

skulu þer til þingx fara ok kæra ok lata af döma

hælghþina, ok siþan mughu þer saklöst hugga. Nu stæmnir

han ok sökir til skiptis skoghin; þa a þriþiu fæmtinne 20

skulu alle þer, sam i aghu skoghinum, til koma ok skipta

skoghinum æfte þy, sum huar a i bynum, ok aghin alle i

þy bæzssta ok alii i þy uærsta.

XXXI. Um huru hugga skal, siþan sum skipt ær.

Nu siþan sum skipt ær, huggær annar i annars skoghi, 25

þa böte firi siax öra. Gangær man a skogh annars, huggær

3. 4. Öfvers, o. förkl. lämna

eller utarrendera åt en annan

rättighet att bruka skogen.

4. þöm ack. pl. n. = þön,

såsom ock läses i en handskrift.

5. alla lagha skiptir o:

andelar i alla byns ägor.

6. Öfvers, då må han för

det [ena] bolets räkning

utarrendera eller lämna åt en sin

rättighet [till skogen].

9, 10. Konstr. at han, sum

minna a, huggær æmmykit sum

þer, [cer] mera aghu,

13. Öfvers, sedan

fredlysning har skett. Jag fattar

uttrycket af þy i temporal

bemärkelse och ær laght såsom

im-personelt, men annorlunda Ordb.

s. 302b: þæt sum i hælghþina

ær laght.

17. Forfængta (af förfång]

vb. tr. Göra en annan förfång

eller hinder i afseende å hans

egendom.

22, 23. Öfvers, och äge

alla del i det bästa och alla i

det sämsta (näml. af skogen).248 Bygda B. XXXI.

ek ælla apald, bærænz træ, gialde firi siax öra. Nu firi

alla siax öra sak ælla andra sakir, þa lati æ först ut þæt,

sum han tok, ællas sua got ok sakina iuir at botinne.

Huggær iuir þry, gialde firi þreia markær. Nu huggær

5 man sua manga ekær i annars skoghi, at standa ma a

stubba ok tælia til tiughu æru, böte firi fiuratighi markær;

huggær galduiþ böte þre öra.

XXXII. Vm æn böndær uilia in taka til gærþis sins,

ælla liggær þær fælla innan.

io Nu uilia böndær in taka til gærþis sik af skoghinunu

þa a han uitzs orþ, sum in uill taka til akærs ok æng, æn

þæt ær egh of höghær skaþi bynum, þy at þæn a æ uitzs

orþ, sum byggia uill. Nu liggær manzs fælla, þön sum

han will ryþia undi rowm ælla rughi, i þy, sum þer uilia

15 in taka, ælla uilia þer ok intaka skogh undir mala, ælla

uilia þer skipta skogh til ryþzla, skiptin ok haui þo för

öxamala sin, sum fældi, rugh ok rowr ok en halm þær

æftir. Siþan taki þæn up, sum mæþ lut ok lagha skipti fik.

XXXIII. Um æn annar aghær træn ok annar iorþina.

20 Nu aghær annar træn ok annars ær iorþin i

skoghi-num; þa uill hin af hugga træn ok sina iorþ ryþia. Nu

1. Bærænz træ (jfr miætanz

mæn Uaþ. 6: 2, boanzs mannum

BB. 33) n. Fruktbärande trä,

se Rydqvist: Sv. Spr. L. bd I

s. 418 f. Ordet står här som

epexeges till ek ælla apald.

3. iuir står adverbialt o:

därutöfver, dessutom; öfvers, och

utgifve därutöfver böterna i

ersättning.

4. huggær iuir fry [bærænz

træ]

7. Galduiþ ær m. Trä, som

ej bär frukt; af galdær adj.

ofruktbar, ofruktsam, hvaraf ock

gallko: ko som ej kalfvar.

8. in taka o: intaga, näml.

någon del af skogen.

9. Fælla f. fäld skog.

14. ryþia [iorþ] undi roicm

ælla rughi o: för att där så

rofvor eller råg.

15. Mali se öxa mali sid.

226a; öfvers, eller vilja de

intaga skogen under odlingslön.

16. Eyþzl L Röjning,

röd-ning; skipta skogh til ryþzla

(gen.) o: skifta skogen på det

att hvar och en sedan må kunna

odla sin del.

21. hin o: den senare, den

sistnämda.Bygda B. XXXIII. 249

sighær han, at han uill sin træ haua ok egh lata af hugga,

þa skulu þer til þingx fara, hæræz hof þinge skal þær syn

til næmna. Ær skoghrin a þy, sum ma gæra af akær ælla

æng, þa a þæn uitzs orþ, sum iorþina a ok ryþia uill. Nu

æn træn standa a biærghum, sum huarte nytir til akær 5

ælla æng, ok hin uill hanum hans aldin skogh ælla hans

viþ forfængta, þa a þæn uitz orþ, sum træn a; þön skulu

dömas kuar standa ok egh up huggas. Nu æn þe standa,

a þere iorþ, sum man ma gæra akær ælla æng af, þa a

þæn fara til, sum skoghin uill ryþia, ok af hugga ok io

iorþina ryþia ok biuþa sua manga pænninga, sum miætanz

mæn sighia træn uærþ uara. Uill hin uiþ taka, þa ær þæt

got; uill han egh uiþ taka, þa skal han stæmna et þing,

annat ok þriþia ok byuþa hanum uærþin. Nu æn han uill

egh uiþ taka, þa skal a þriþia þingeno næmd gæra ok 15

sea, huat þæt ær hældær, fallit til at ryþia ællas egh. Ær

þæt fallit til at ryþia, þa skulu þer miæta, huru goþær

skoghrin ær, ok han skal uiþær pænningum taka, sum

skoghin a. Uill han egh uiþær taka, þa han stæmne hanum

fiarþa þing, þa skal taka pænninga sua manga, sum miæ- 20

tanz mæn ælla andre syna mæn uilia miæta ok skoghrin

uar uærþær, ok sætia i hændær tuem boanzs mannum mæþ

þöm skialum, at þaghar hin kærir til, þa fa hanum

pæn-ningana. Siþan taki han dorn til at hugga skoghin. Huggær

han för, þa böte, sum skils; huggær han siþan ok kærir 25

hin til, sum skoghin atte, þa uisi hanum, huar sum

pæn-ningane standa til borghan, ok biþi han siþan þöm þær

3. a þy = a fere iorþ (r. 9)

o: på sådan jord 1. mark )( a

biærghum.

6. Aldin skoghær m.

Allon-skog, af aldin (isl. =) n. (i Ordb.

m. trol. genom tryckfel):

Träfrukt i allmänhet, ållon.

16. Fallin adj. (egentligen

pret. part. af falla): 1)

Beskaffad. 2) Fallen, passande,

tjänlig; fallit til at ryþia o: tjänligt

till odling.

22. Boanzs maþær, isl.

Mandmaðr (se bærænz træ å

föregående sida) m. Bofast man,

jfr uttrycket böndær ok boande

mæn Dr. 3:pr.

23. Skial (se sid. 44b)

betyder äfven förhållande, sätt,

villkor (Ordb. art. skæl 8); mæþ

þöm skialum o: med de

bestämmelser 1. villkor.

27. til borghan o: i taka

händer.250

Bygda B. XXXIII.

up taka, ok uiti þæt mæþ eþe fiughurtan manna, at han

hiog up þæn skogh mæþ þingx manna domi, siþan han

hafþe fult giald hanum buþit mæþ þrim þingum ok þrim

fæmtum ok fiarþa Lionga þing.

5 XXXIIII. Vm æn man takær annan i skoghe sinum,

ælla löpa manzs hion bort fran manne.

Nu takær maþær man i skoge sinum, þa ma han egh

af bonda taka ok egh af hans þræli; han skal þöm til

byia fylghia ok lass i tak lata, ok han lete hemuld sinna.

io Far han hemuld, se saklös, far han egh hemuld, þa lati

atær uiþin ok mæþ siax öra. Takær leghu dræng manz i

skoghi, þa ma af hanum taka, þy at han ær egh

staþfa-stær; uarþær hanum egh skoghær hemul, þa lati atær uiþin

ok mæþ þæt, sum skilt ær. §. 1. Nu löpa bort hion manzs;

15 lysir þæn laghlika, sum sins hauær mist, ok biuþær til fæ

sit, takær man utan uarþ hælde ok utan hæræzs, lysir

laghlika ok far hanum sit atær, þa a han firi half mark. Takær

mulslaghu man ælla hæst a gangu ællar uxa ok lysir

laghlika, þa a han firi örtugh.

2. mæþ þingx manna domi

se sid. 222a.

5. takær, som i Gloss.

öfversattes med "griper, fasttager",

återges i Ordb. (bättre) med

"träffar, råkar på".

8 o. 12. taka absol., som i

RB. 3: 2 förekom i bet. "uttaga

böter", betyder här "taga något

såsom pant" (för att därmed

öfverbevisa åvärkaren).

9. Öfvers, och åvärkaren

söke försvar för sin äganderätt

till det han huggit.

11. Uiþær (isl. viðr) m. 1)

Skog. 2) Särskilda trän (huggna

1. icke huggna). 3) Ved. — I

betydelsen skog fins ordet kvar

blott i några ortnamn t, ex.

Tiveden, Finnveden.

16. uarþ hælde n. (uarþær,

halda): vakthållning; utan uarþ

hælde = utan uarþ ok uakn

(Eþs. 34) o: i öppna sjön.

18. M-ulslaghu maþær (=

muslegu maþr i Gottl. L.) m.

Förrymd och efterlyst träl.

Ordets enklaste förklaring —

säger Schlyter i Ordb. — är den

redan af Verelius uppgifna (af

mus och liggia], enligt hvilken

den rymde trälen, som håller

sig fördold i hvilka usla

gömställen han under sin flykt kan

finna, liknas vid en mus, som

ligger gömd i ett råtthål. —

Antages denna förklaring, måste

mulslaghu man i vår text

betraktas som felskrifning, jfr

Rydqvist Sv. Spr. L. VI s. 304 f.

och Söderwalls Ordbok.

18. hæstær a gangu o: häst,Bygda B. XXXV.

251

XXXV. Vm bi garþ ok huru sum skruua skal. .

Nu a man bigarþ, þa ma man egh sætia skruf næmer

bigarþe æn halua rost nær. Sætær, sum skilt ær, fylghir

hin sinum bium fran bi garþe sinum, uraki af sua, at han

spille egh uærkum hans, ælla haui halft huar þerra. Sætær 5

næmer, æn skilt ær, þa ær skruuær þiuuær; uari ogildær

firi þem, sum hitte, ok hin gialde þre markær, sum satte,

ællas dyli mæþ tolf manna eþe, at han egh satte. §. 1.

Gangær man at bium mæþ fælaxs gærþ, þa a han halft uiþ

alla þa, sum skoghin aghu. Nu gangær utan fælax gærþ, sæ- io

tær stok ok staþa, far mæþ blande ok bikare, farr ok flöghir,

þæt ær siax öra sak. Nu gangær han a gapa syn, hittir

som gått från sin ägare och lös

drifver omkring.

I. Skruua vb. tr. Fånga bin

med "skruf", om ej sætia är

utelämnadt (jfr följ. rad), så att

skruua vore ack. plur. af sknmær

m. skruf, strut, näfverkorg, här

den bikupa eller det kärl (Mkar),

som brukades till bins fångande

(Ordb.). Noreen: Altschw. leseb.

s. 163 tolkar ordet som verb.

4. Öfvers, drifve [bina] bort

så, att ...

9. Fœlagli n. Gemenskap i

allmänhet, bolag; fælaxs gærþ

f. gemensam gärning, företag

tillsamman med en annan. Öfvers.

Går man till bin [för att taga

dem] efter öfverenskommelse

[med skogens ägare]

II. Sætia stok ok staþa o:

utsätta en bistock på en

fotställning att därmed fånga bin; fara

mæþ blande ok bikare o: gå med

ett kärl, hvari fans en blandning

af honing och vatten att därmed

locka till sig bin, 1. ined en

med någon blandning invändigt

besmord bikupa, såsom ännu

brukas, för att däri fånga bin;

fara ok flöghia o: löpa omkring

[på andras ägor] och hoppa

öfver gärdsgårdarna.— Märk

udd-rimmen i alla de tre nämda

talesätten !

12. Gap n. Gap, öppning;

ganga a gapa syn o: värkställa

besiktning af de i en gärdsgård

befintliga bristfälligheterna. Så

förklarar Schlyter (med Ihre)

detta uttryck; Loccenius

däremot öfversätter (enl. citat i

Ordb.): se hvar ihåliga trän

finnas. För min del kan jag ej

finna annat än att denna senare

uppfattning af gapa syn är mera

tilltalande, ty hvarför skulle här

just särskildt besiktning af

gärdsgårdars bristfälligheter af lagen

framhållas mer än hvilken annan

vandring i skog och mark som

hälst, hvarunder bin kunde

påträffas? Att dessa i vilda

tillståndet pläga hafva sin vistelse

i ihåliga trän, är däremot

allmänt bekant och kunde således

med skäl här hafvas i särskild

åtanke.252

Breda B. XXXV,

bi, þa skal han mærkia træt, þæt sum han standær i, ok

lysa firi allum þem, sum skoghin aghu. Þa a han þriþiung

af bium.

XXXVI. Um huru biur a sæ bole, ok huru æfte

æl-5 ghium skal fara, ok þæn a ræf, sum resir.

Nu a biur sæ bole sum bonde. Huar sum dræpær biur

ok brytær hiþi hans, lati atær biurin þem, sum ængina

atte, ok mæþ þrea markær; takær biur a almænninge, aghe

han biurin ok uari saklös. §.1. Alle aghu biörn sökia, þy

io at han ær uræfle; alle þe i skal koma, mæn han rörir fot,

þer aghu lut af biorne. §. 2. Nu ganga mæn æftir ælghium,

nu resa þer diur ok fa fiæt ok fara æftir, nu lata þer

fiæt löst, nu ma ængin a þerra fiæt ganga, för æn þrea

nætær æru ute. Nu gangær man æftir ok fælle diur; koma

15 þer til, sum diur haua rest, þa aghu þer diur, sum restu.

Nu haua þe slæpt fiæti, sum restu, ok ganga ut þrea nætær;

koma andre ok fælla diur, þa aghu þer diur, sum fælt haua,

ok þer gangin fran, sum egh uildu fiætz göma. §. 3. Nu

uarþær man firi skall ok skiutær diur, þa a han skut bogh

20 ok halua knek. Nu fara mæn æftir diure ok fylghia annars

1. han tror Schlyter hafva

afseende på ett underförstådt,

ingenstädes i texten

förekommande bisuœrmbœr och

öfversätter: "där bisvärmen satt sig",

men bättre är att (med Tamm

i Uppsalasttidier sid. 36) fatta

standær i aktiv betydelse "träffar

på" med U suppleradt från det

föregående såsom objekt.

10. Ur.æfte, ti æfti — o f æfte

(fl. 25:pr.), oevli (isl. ofrefli af

afl) n. Öfvermakt, något

öfvermäktigt.

l O. m æn kon j., samman

dragning af mœfan.

13. Fiæt (s. 185a) spår, tis.

lata fiæt löst o: släppa spåret

löst, öfvergifva spåret )( ficetz

göma (r. 18) L gæta o: taga

vara på spåret.

19. tiarfœr firi skall o: hör

till skallfolket.

19. Skut- 1. skot-loghœr (af

skot n. skott) m. Skottbog, bogen

af ett dödadt djur, hvilken

tillföll den, som fält djuret.

20. Knek f. Bakbog; däraf

tis. "komma på kneken" och vb.

kneka, hvilka orätt härledas (bl.

a. i Dalins allmänt anlitade

ordbok) från lmä\ „säges eg. om

ett fyr fotadjur, som, då det t. ex.

genom halkande mist stödet af

sina bakben, kommer att sitta

på knekarna" (Ordb.).Bygda B. XXXVI. 253

manzs hunda, þa a hundær haluan manzs lut. §. 4. Nu

skal huar bonde haua þriggia famna wargha næt; hauær

han egh næt, þa böte þre öra. Þa skal taka tua mæn af

huarre sol^n, þöm sum buþkafla skulu up skæra; kombær

egh bonde af husi hüariu, þa böte þre öra. Þe mænnini, 5

sum næmdi æru, skulu þa pænningana ut sökia, ok þe

takin þriþiung af þem pænningum ok þer, sum skal fylghia,

takin tua lyti. Nu sæghær bonde, at han hauær egh fangit

skal buþ ælla han haf þe forfall; þa uiti mæþ tuægia manna

eþe ok sialuær han þriþi, at han hafþe lagha forfal ællas io

han fik huarte buþ ælla buþkafla. Gangær i skall ok gær

ænga luþnu, böte firi öri ælla uæri sik mæþ sama eþinum,

sum skilt ær. Nu kan ra i næt koma i uargha skall, ligge

ogild; sætær man næt utan uargha skall ok dræpær ra,

böte þre markær. §. 5. Nu a þæn ræf, sum resir, hæra 15

þæn, sum handum takær. Nu mughu egh böndær ra taka,

utan þer hættin uiþ þrim markum, þy at hon ær kunungx

diur.

XXXVII. Um æn man hittir utan garþ ælla grinda-

stulpa, ælla butna fynd ælla haf urak. 20

Nu hitter man gull ælla siluær utan garzs ælla grinda

stulpa, lysir laghlika firi grænnum at kirkiu ok þinge,

ællas andra gripi, þa skal han sæghia, huat sum han hauær

5. af husi hüariu: jfr tis.

"gå man ur huse", där huse är

gammal dativ och således icke

f"år fattas såsom vårdslöst uttal

af huset.

12. Luþna, lyjma f. Lydnad;

gær æng a luþnu o: gör ej det,

som befalles 1. blifvit befaldt.

15, 16. Om man från r. 16

utelämnar sum, hvilket också

saknas i två handskrifter, så fås

här en regelrätt halfstrof i

Ijöða-háttr (se Lind: Om rim s. 81 f.):

Nu a ræf

þæn, sum resir,

hæra, þæn handum takær.

19. hittir står först i

intran-sitiv betydelse: "gör något fynd",

och underförstås sedan såsom

transitivt med två objekt.

19. Prep. utan styr ack. 1.

gen.; i en annan handskrift fins

varianten gärds.

20. Butna fynd, butn fynd

1. botn find f. bottenfynd. Haf

urak n. vrak, som flyter på

hafvet.

23. Gripœr (isl. gripr) m.

1) Grepp, tag. 2) Dyrbarhet,

gods af värde; det (isl.) sins.

ordet dyrgrip finner man i nysv.

af en eller annan purist nytjadt254

Bygda B. XXXVII.

hit. Nu kombær man ok kænnis uiþ, at „ slikt ær mik

hwruit", þa gangær han til mæþ sannum iartighnum ok

tuæggia manna eþe, at »þætta ær mit ok iak hauær ræt

kænt"; þæn taki þriþiung af, sum hitte, oktuælyti þæn, sum

5 atte. Kombær ængin þæn firi nat ok iamlanga mæþ

sannum iartighnum, sum þor til ganga, þa a kunungær tua

lyti ok þriþiung þæn, sum hitte. Nu farr man at uægh

ok tapar klæþum sinum ællar andrum kustum sinum,

uæn-dir þær atær, för æn han lysir, ok mötir hinum, sum hit

io hauær, þa a han egh fyndar lut af giua. §. 1. Nu fara

mæn at uægh, hitta fynd; alii þer, sum fram æru farnir um,

þa aghu egh þer af fynd; alii þer, sum æftir han æru, þer

aghu af fynd mæþ þem, sum hitte. §. 2. Nu hittir man

butna fynd ok lysir laghlika, þa a han halua fynd; kombær

15 ængin þæn, sum uiþ kænnis, þa a kunungær halft uiþ han.

Hitte man haf urak i uatne ute, lysir laghlika, þa a han

þriþiung sin af haua. Kombær ængin þæn, sum uiþ

kænnis, þa a kunungær tua lyti af.

XXXVIII. Vm æn man kallar kunu fordæþu, ælla man

20 kalla annan okuæþis orþ.

Nu kalla man kunu fordæþu, þæt ær sæktar orþ utan

mæþ stæmdu þingi. Nu kalla man annan okuæþins orþ,

i st. f. klenod. — Orden ællas

andra gripi borde väl i texten

rätteligen ha sin plats efter siluær.

6. til ganga nämligen med

kännetecken och ed, såsom nyss

sades.

10. Fyndar lutær m. Viss

andel af i"ynd, som tillfaller

upp-hittaren, hittelön.

11. sum fram æru farnir

um [fynd] o: som hafva farit

fram förbi hittegodset.

12. han näml. upphittaren.

19. Fordæþa (isl. fordæða]

f. trollpack a. Senare delen af

detta ord är af samma stam

som det nuvarande dåd gärning,

hvaraf missdådare; jfr

forgær-ning (Ordb.)-

21. Sæktar orþ n.

Okvädinsord, för hvilket man kan

lagligen tilltalas, jfr sæktar mal s.

204a.

21, 22. Öfvers, o. förkl.

,,utom med instämdt ting" d.

v. s. om uttrycket fälles vid ting,

som är utsatt för att rannsaka

och döma i sådant mål, då är

det icke okvädinsord.

22. Okuœfins orþ n. Då iBygda B. XXXVIII.

255

kallar niþing ælla þiuf ælla fostra utan mæþ þing

stæmnu, þa ær þæt sækta orþ; þa dyli mæþ tolf manna eþe, at

han mælte hanum ængte sækta orþ ælla böte þre markær.

XXXIX. Um æn man borghar andrum pænninga ælla

annat gozs, huru sum þær skal stæmna æftir. 5

Nu borghar man andrum pænninga ælla nakuat annat

gozs, þa a han þæt ut luka, sum han borghaþi, ællas dyli,

at han uar aldrigh þær borghari at, ællas læggi fram ok

uitï þæt: wat þæssu uar iak borghari ok egh at andru",

æl-læs ok þæt allt atær lukit, sum han uar borghari at. Nu io

æn han gangær uiþ, at han borghaþi, þa skal hin, sum uiþ

borghaninne tok, kræuia borgharan; borgharin stæmne þöm

þing, sum han baþ i borghan; will han dylia, at han baþ

han aldrigh þær i borghan um, þa luki borgharin egh þy

siþær alt þæt, sum han gangær uiþ, at han borghaþi ha- 15

num. Nu æn han uill uita alt lukit ok sæt, þa skal han

mæþ eþe uita ,,alt þæt iak baþ þik i borghan um, þæt ær

alt lukit ok sæt, sum þu kuat sialuær ia uiþær". §.1. Nu

uill han huarte dylia ok egh uita lukit, þa skal han stæmna

borgharanum þry þing ok sitia þrea fæmtir, sum han baþ 20

VGl. och en gammal edition af

ÖGL formen okuæþings orþ

förekommer (så ock i

skråordningar enl. Söderw. Ordb.), anser

Schlyter ordet ^ganska naturligt

härledas från en nomin.

okvæ-þinger". Häremot uttalar sig

Rydqvist: Sv. Spr. L. IV s. 442,

mot Rydqvist åter Schlyter i

Ordb. Bihang, s. 806. Sidoform

är vidare okuæþis orþ af okvæþi

okväde, isl. ukvæðisorð.

l. I st. f. kallar, som

Schlyter här i enlighet med två

handskrifter insätter, har textkodex

ælla. „ Skulle icke detta —

frågar Tamm i Uppsalastudier sid.

36 — kunna bibehållas, fattadt

i betydelsen "antingen", liksom

i Skånel. ællær —• ællær ofta

betyder "antingen — eller"? Jfr

KrB 15: l, där uttrycket Ælla

gær hor ælla ætsku spiæll skulle

kunna vara riktigt, ifall man

finge öfversatta ælla — ælla

med ,,vare sig — eller".

4. Öfvers, går i borgen åt

en annan (= creditori Gloss.)

för penningar.

10. [uitï] þæl allt atær lukit

13. sum han baþ o: som båd

honom, (likaså r. 20 och å följ.

sida rr. 5, 9, 12 o. 18).

15. siþær (isl. siðr) adv.

komp. Mindre; egh þy (1. þæs)

siþær o: icke dess mindre.

20. Mellan fæmtir och sum

bör inskjutas ok borgharin256 Bygda B, XXXIX.

i borghanina. Nu innan Smalandum, þa skal a þriþiu

fæmtinne borgiiarin ut luka þæt, sum han borghaþi; lukær han

egh þa utj þa ganga all fallin in a han, þing ok fæmtir.

Nu æn borgiiarin lukær ut a þriþiu fæmt, þa ganga fallin

5 in a han, sum han baþ i borghanina, utan han uili ut luka

ælla dylia, sum förr uar saght. Nu æn þæt ær i

Östra-götlande, sum Lionga þing stæmnis, þa skal borgiiarin huart

þing, sum hin stæmne, sum han borghaþi. Þa skal han stæmna

þöm, sum han baþ i borghanina, þry þing ok þrea fæmtir

io ok sua Lionga þing æftir. Þa skal han suæria in til

borgha-rans, at han hauær laghstæmt Lionga þing, ok sua

borgha-rin til hans, sum han baþ i borghanina. Uvill hin æn þa

ræt gæra antuiggia mæþ laghum, sum skilt ær, þa ær þæt

got; will han egh, þa skal Lionga þingx fæmt læggia hem

15 til hans. Will han egh æn þa ræt gæra, þa skal

borgharm ut luka hinum, sum han borghaþe; þær til ma han

saklöst halda. Ali fallin firi lagha soknina ganga in a þæn,

sum han baþ i borghanina.

XL. Vm æn man uill fiuratighi märka sak sætta uita,

20 ælla siax märka sak ælla minne sak.

Nu æn man will fiuratighi märka sak sætta uita ok

bötta, han skal uita mæþ þrænne fiughurtan manna eþum.

Vvill man siax märka sak uita sætta ok bötta, han skal

uita mæþ tuænne fiughurtan manna eþum. Vill han minne

stæmni þöm, se Schlyters edition

s. 226 not. 79 och Amira:

Alt-schw. Obl. s. 698.

3. Öfvers, då drabbar

ansvaret för alla försummelserna

honom

5. utan han o: utom om

han

7,8. Den infinitiv,hvarpå skola

har afseende, utelämnas stundom.

Här underförstås antingen halda

i bet. hålla, iakttaga, infinna

sig vid [ting], eller kanske

rättare stæmna, såsom Amira vill

i nyss anf. arb. s. 699 not 1.

I enlighet därmed blir öfvers,

då skall borgensmannen utsätta

hvart ting såsom den skulle

utsätta, åt hvilken han gick i

borgen (o: fordringsägaren).

10. han nämligen

fordringsägaren.

12. hin nämligen gäldenären.

13. Efter laghum tillägges

ælla fæ (Schlyters ed. s. 227

not. 95); mæþ laghum o: med

ed, jfr KB 26:pr. gærirætmæþ

eþe ælla botum.

16. den, åt hvilken han gick

i borgen d. ä. fordringsägaren.257

sak æn siax märka sak uita sætta ok böta. han skal þæt

uita mæþ fiughurtan manna eþe.

XLI. Um æn man læggær hælghþ a skogh sin ok

skipa siþan a sin suin.

Nu læggia mæn hælghþ a skogh sin ok skipa, nu kan 5

han egh fa suin a sin skogh, ok þer uraka a, sum laght

ær, a sin skogh, þær mughu þer saklöst hans aldin nöta.

Nu urakær man a mera æn laght ær, haui firi urakit

sinum suinum, ok skiptin þer, sum skoghin aghu, þöm

sui-num. Nu löpa annars manzs suin a annars skogh, þæn io

skipaþær ær, þa skal han þöm in taka. Gangær a drusa aldin

full suini um döghn, gialde firi span korns. §.1. Nu far

man at sinum rættum uægh gynum aldin skogh ælla nuta

skogh, hæntir i hat sin til hatta band ælla i uat sin til

4. Skipa vb. tr. Ordna,

förordna, fordela, utarrendera.

Öfvers, och släpper sedan sina

svin i [skogen]; skipa kan här

vara infinitiv (se s. 39a) eller

3 p. sg. pres. ind. med vanlig

apokopering af r.

6. han o: någon af

deläga-rena i skogen )( f er o: de

andra delägarena; uraka [suin] a

6, 7. sum laght ær o: såsom

det är bestämdt (näml. angående

antalet af svin, som hvar bonde

får hafva i skogen); a — a:

om denna upprepning af

prepositionen se sid. 82a 7.

11, 12. I textkodex står suini,

som här bibehålles, ehuru

Schlyter i sin edition (och med

honom Leffler) i dess ställe

insätter den i två andra handskrifter

befintliga läsarten suin. Schlyter

öfversätter aldin full suin med

"af allo n fulla svin" och fattar

drusa såsom oblik kasus af drusi

m., möts v. sv. di al. dr åse o:

hög af tröskad sad, men kan

icke tolka uttrycket i dess

helhet. Tamm i Uppsalastudier sid.

36 öfversätter drusi med

"nedfallen mängd" (jfr sv. dial. dråsa

ned), hvaraf sm s. drusa-aldin pl.

"i mängd nedfallna ållon", i

någon mån likartadt med nsv.

fall-frukt, och ser i full-suini

äfvenledes ett sammansatt ord af

samma art som full-sœri

"fullkomligt sår" och med betydelsen

"fullvuxet svin"; på grund häraf

öfversätter och förklarar han denna

mening sålunda: wgår ett

fullvuxet svin (i annans skog),

under ett dygn på de i mängd på

marken nedfallna ållonen (och

äter af dem), så betale (svinets

ägare) en spann sad därför".

14. Hœnta, hœmta, hœmpta

(af hem, eg. hemföra, isl. heimta)

vb. tr. Hämta; „1 gamla tider

är hœnta vanligare än hœmta,

hempta, men intet n

undantränger m i klœmpta 1. klœmta,

skcempta 1. skœmta" säger

Rydqvist: Sv. Spr. L. IV s. 317.

I svenska och norska landsmål

fortlefver ännu formen hänta,

äfvenså i danskan hente.

14. Uattær (isl. vottr) 1.

oas-17258 Bygda B. XLI.

þumul fingærs, uari saklös; hæntir mera, böte firi siax öra

ælla dyli mæþ tolf manna eþe.

XLII. Um æn man haldær sin suin a annars skoghi.

Nu haldær man suinum sinum a annars manzs skoghi,

5 gætir a mæþ hund ok hirþa, þæt ær tolf manna eþær, at

han gætte egh a hans skoghi; bristær at eþe, böte firi þrea

markær.

XLIII. Um æn man skiutær skipi af lunnum ælla

brytær båt ur läse ok takær ekiu annars olouandis.

io Nu skiutær man skipi ut af lunnum, fiæþærtiughre

sæssu, utan þæs uilia, sum a, ok farr af landi mæþ; kombær

þæn, sum kærir, þa ær þæt eþær þrætylftær; bristær at eþe,

böte fiuratighi markær. §. 1. Nu huggær man ælla

brytær båt ur läse; kombær þæn, sum kærir, þa ær þæt eþær

15 tolf manna; bristær at eþe, böte þre markær. Nu takær

man ekiu manzs, kombær atær firi sola sætær, uari saklös;

kombær egh atær firi sola sætær, gialde firi þre öra. Nu

ror han bort mæþ ekiu; kombær þæn, sum a, ok leþir han

mæþ ope, se atær þæn ror ok uill egh atær uænda, þæt ær

20 fornæmis sak, þæt ær siax öra ælla tolf manna eþær.

XLIIII. Um at þæn skal elde uarþa, sum kuindlar, ok

huru um branstuþ skils.

Nu a bonde uarþa allum

þær til sum han ær slukin.

sim. vanter m. vante. I

finländska svenskan ha vi bibehållit

den starka formen vant, sällan

eller aldrig säges här vante.

5. gœtir [suin] a [skoghi]

8. Lunnar (isl. Munnr pl.

-ar) m. pl. Kullar, på hvilka

ett fartyg uppdrages på landet

och sedan hvilar, till dess att

det åter utskjutes; nyl. lonno,

pl. -or, f.

11. Sæssa f. Säte, bänk, äf-

i þöm elde, som han kuildnar,

Nu kumbær eldær lös mæþ

ven ett fartyg med ett visst

antal roddarbänkar 1. roddare

(sæs-sar se sid. 73); fiœfiœrtiugh

scessa o: fartyg med bänkar för

40 roddare. Står här

epexege-tiskt såsom bestämning till skipi.

15 ff. Jfr ofvan fl. 27:pr.

21. Kuindla, kuildna, kvilla

sv. Idsm. kyllä, kolla, kölna, vb.

tr. Upptända eld; jfr sbst. kölna,

isl. kylna: torkhus.

24. Slykka, slikka (enl. Ordb.),Bygda B. XLIIII. 259

uaþa ok brænnir skogh manna ællas garþa manna vp, þæt

æru þreia markær ok eþær tolf manna, at þæt uar mæþ

uaþa ok egh mæþ uilia. Nu kombær eldær lös i bygdir

manna ok brænnir up hus; þæn sum þy ualdær, han böte

þre markær ælla dyli mæþ tolf manna eþe, at han fik egh 5

skaþa af þem elde, sum han tænde. §. 1. Nu hauær þæn

wald, sum skaþan hauær fangit, huat han uill hældær, taka

þreia markær af þem, sum eldinum wlte, — þem a bondin

ensamin, — ælla will han til þingx fara ok lata döma sik

bran stuþir af hæræþinu, þæt ær haluær spandær korns af io

huarium bonda ællas fiure pænninga. Ok brændær stuua

ok laþa up, taki hela bran studh up; brændær annat þerra,

taki halua. Huar sum sitær kuar um bran studþ, siþan hon

ær ut dömd af hæræzs höfþinganum ok stæmnu daghrin

ær ute, þæn sum han saghþe, þa böte þre öra æfte þy, sum 15

siþuænia ær, huat hældær fiarþungx hæræþe ælla þriþiungx

hæraþe ælla alt hæræþe ælla halft hæræþi þæt ær. Taki

sua huar af branstudh, sum han af skaþa fik.

XLV. Vm æn man köpe fyl ælla kalf, hors ælla ko,

föþis af ok klandas siþan firi þem, sum fangit hauær. 20

Nu köpir man fyl ælla kalf, ok föþis up ok klandas

siþan, þa gange ut uirþningin ok aghe þæn, sum up ha-

sliuka, slykia? (Rydqvist: Sv.

Spr. L. I s. 232, jfr isl. *slokkva

och dän. slukke), pret. part. fsv.

slukin, isl. slokenn, vb. tr. Släcka.

I gotl. släkka, slakk, slukki, 1.

sluki, i andra dialekter slökk,

pret. part. slokken, sloken, jfr

fsv. slokna, nysv. slockna (Rietz

s. 630a).

1. Brcenna, -de 1) vb. tr.

Bränna. 2) vb. intr. Brinna;

i senare bemärkelsen fins ock

fsv. st. vb. brinna, bran, som i

nysv. blifvit i den betydelsen

allena rådande. Isländskan har

brenna, -da tr. bränna och brenna,

brann intr. brinna.

3. bygdir vill Schlyter i Grloss.

öfversatta med "bebygda orter1,

men i Ordb. återger han det

(bättre, som det synes) med

"byggnader"; uttr. eldær kombær lös

i bygdir manna står i motsats

till det föreg, brænnir skogh

ællas garþa up.

13. sitær kuar um bran stuþ

o: underlåter att betala

brand-stod.

15 ff. Orden æfte —þæt ær

böra insättas här ofvan efter

orden bran stuþir af hæræþinu

(Schlyters ed. p. 229 n. 71).

20. föþis [fyl ælla kaluær]

af [hors ælla ko hans]260 Bygda B. XLV.

uær fot. Nu köper man hors ælla ko, huat hælzst sum

þæt ær, ok föþis af, ok klandas siþan þæt fæ, sum han

fangit hauær, þa skal þæn affostær haua, sum up hauær fot,

þy at ængin man ma annars manzs kalfs fostre uara, ok

5 þæn löse, sum ræt kænt hafþe.

XLVI. Um æn mæn skiptas gæuum uiþær ok klandas

siþan firi þem, sum fangit hauær.

Nu skiptas mæn gæuum uiþær, nu klandas firi þem,

sum þighat hauær, ok kalla af sik uara þiuf stulit, þa skal

io han uita mæþ eþe tuæggia manna ok tolf æftir, at hanum

uar giuit ok han uar egh þær þiuuær at; þo matte man

giua, at egh uare uin til. Nu klandar þæn, sum gaf, ok

kallar egh giuit uara ællæs egh lönat uara; hauær þæn

handa mællum, sum þa, þa a han uitzs orþ, sum þa, mæþ

15 eþe, at þæt uar hanum giuit ok han lönaþi.

XL VIL Vm æn man auærkar iorþ annars, siþan han ær

næmd fældær; þæt ær fiæþær tiugh sak.

Nu auærkar man eghn annars manzs ok kærir þæn,

sum eghnina a, lati ut eghnina mæþ þre markær. Nu

hal-20 dær han i þrim þingum ok þrim fæmtum, þa ær han at

þrim markum sakær. Nu fællir næmd han ok koma a

han lagha döma ok auærkar æn siþan, þa ær þæt iorþa

ran fult ok fiæþærtiught.

XL VIII. Um æn man feste eþa ok uill uita sæt mal.

25 Nu fæstir man eþa ok uill uita sætta þem, löse eþ

3. Affostær n. Afföda (af

fäkreatur).

4. Kalfs fostre, halva fostre

m. En som uppföder kalfvar;

öfvers, ingen är skyldig att

uppföda kalfvar åt en annan.

6. skiptas gæuum uiþær o:

köpa lösegendom af hvarandra

utan biträde af mäklare, se sid.

182b.

9. Öfvers, och [den, som

klandrar,] påstår saken vara från

honom stulen.

17. Næmd fældær adj. Fäld

af nämd.

25 ff. Ej blott i själfva

eds-formulären har Lind i sin ofta

citerade afhandling funnit

lämningar af den gamla poetiska

lagaffattningen, utan äfven påBygda B. XL VIII. 261

mæþ eþe ok egh en mæþ tuem, utan þæn uili, sum uiþ

takær.

XLIX. Vm æn man takær haruu manzs ælla tinda.

Nu takær man harw annars ok haruær mæþ um dagh;

föri atær firi sola sætær ok uari lös. Takær ur tinda, gialdi 5

firi fiura pænninga; takær ur åtta, gialde firi huarn sua;

takær ur þæn niunda, gialde firi niu örtughær. Förir han

harvu iuir upgangxs akær, þa skal han haua haruv kialka;

hauær han egh haruv kialka, þa böte atær spiællin ok

mæþ siax öra. io

L. Um æn hundær manzs uarþær galin.

Nu uarþær hundær manzs galin, þa skal þæn lysa, sum

han a þæn galna bundin. Bitær, för æn han laghlystær ær,

folk ælla fæ, þæt skal bondin atær gialda; bitær, siþan han

laghlystær ær, þæt a egh bondin atær gialda, 15

LI. Vm æn hyndzsim manzs folazs.

Nu fölizs hyndzsima manzs ok fara æftir hænne hunda,

þa skal bondin hana inne hæfta vm niu nætær ok hund

flere andra lagställen, som stå

i något slags sammanhang med

edgången. Så ock här:

löse eþ mæþ eþe

ok egh en mæþ tuem,

utan þæn uili,

sum uiþ takær.

Endast tredje raden är i

metriskt afseende betänklig (a. a.

sid. 71).

1. I st. f. en mæþ tuem

anser Schlyter (s. 231 n. 12) att

här bör stå tua mæþ enum samt

hänvisar såsom stöd härför till

RB 16:1.

5. lös: ,,forte legendum est

sáklös" (Schlyter s. s. not. 18).

8. Upgangxs akær m.

Besådd åker, där säden håller på

att sticka upp.

12, 13. I st. f. orden sum

han a þæn galna Jiundin hafva

tre handskrifter sum hundin a.

16. Hyndzsim, hyndzsima,

hynsöma 1. hynsoma f. hynda.

— Fölas, fölas (af /øZ, isl. föl:

dåre, jfr isl. føla: bedåra) vb.

dep. vara dåraktig, vara löpsk,

sv. Idsmål fulas, föjläs se Rietz

s. 170b.262

Bygda B. LL

mæþ. Bita hunda förra, æn han hauær lagh hæft, þæt a þæn

bonde atær gialda, sum hyndzsima a; bitær siþæn, sum

hæft ær, þa gialdin þe, sum hundana aghu. Nu hygge

har at lut sinum i laghum. Nu ær laghsagha iþur

lyk-5 taþ ok ut saghþ, mæþ hund ok harvu tinda; byrias at þy

höghsta ok lyktas at þy læghsta.

4. har: om denna form se

sid. 188b 18.

4, 5. Öfvers. Nu är

uppläsandet af edra lagar lyktadt

(1. enl. Schlyter: Sverges älsta

ind. i Idsk. s. 68 "lagarnes

uppläsande för er är slutadt"). Dessa

ord jämte den föregående

påminnelsen: "komme nu hvar och

en ihåg det stycke af lagen,

som honom angår", riktas af

lagmannen till det på tinget

församlade folket. — Här är

värslämning (Ijöðaháttr, ehuru delvis

fördärfvad, se Linds a. a. s. 85):

Nu ær laghsagha iþur

lyktaþ ok ut saghþ

mæþ hund ok harvu tinda.Ordlista.

a boa 135a

affostær 260a

afgærþis byr 245b

afhug 85b

afla 132b

af liþa 128a

af nam 218b

afraþe, afræþe 122a, 235b

a fötær 162a

aganga 65b

a hændær 162a

aka 233b

akoma 29a

akær giald 235a

akær mal 227b

akær nam 232b

aldin 249a

aldin skoghær 249a

alf 48a

alin 213a

alli mæn 28a

almænningær 153b

alsala 159a

altara læghi 11a

alt saman 51b

a mot, a mote 229a

an, and 150b

anbuþ 236b

anfriþær 150b

anliti 92a

annan 200a

annan uagh 229b

annarsstazs 36a

annattiggia 21a

annurkost 109b

annöþughær 66a, 81b

ansuar 205a

antimi 150b

antuiggia 21a

anuarþa 170a

aptan, -un 24a o. Rättelser

aptun sangær 6a

ar 211a

ara stæmna 226a

araþa 64b

arin se ærin

armlæggær 55a

ars gæf 225a

arvuþi 10b

aslat 235a

at gælda 231a

at löp 99b

at mæle 165a

attungær 114a o. Tillägg

atær 20a

atær biuþa 153a

atær bryta 190a

atærbuþ 172a

atær dela 124b

auærk 221a

auærkan 221a

aþal fæst 169b

bak arf 135b, 136b

balkær 1a

ban 25b

band 107a (tls. uitna l. sökia

band sin ibd.)

bang 141b

banz mal 28b

baþir 241a

baþitiggia 21a

bet 216a

beta 57b

beþas 21 a

biltughœr 39a

biscups næmnd 12a

biscups ræfst 184b

biscups rættær 15b

biti 53a

biþa 166b

biþia i friþ 30b o. Tillägg

biœrgha 89a o. Rättelser

bloþ uiti 29a

bo 102a

boanzs maþær 249b

bo fæ 126b

bok 193a

bolbyr 142a

boldiur 10b

bolgæf 223a

bolstazs ren 216a

bondi 183a

borghan 189b

bortu 63a

borþ 153b

boskipti, boskipt 33a

bospænd 111a

bos ran 102b

Botolfs mœssa 243b

bref 138a

brista at eþe 201a

broa 218a

broa fiol 180b

broa næmd 188b

broa syn 188b

brut 140a

bruts barn 140a

bruttu mo 118b

bruþfærþ 118b

bruþlöpe 117a

bryst arf 135b

bryti 72b

brænna 259a

bröt 217b

bröþlungi 137a

bulle 76a

bunulœggœr 108a

butna fynd 253b

buþ kafli 56a

buþs eþær 96b

byggia 218a

byght bo 62b

byghþ, bygd 209b

byghþær by 62b

bygning 227b

byrghþa timi 89a

byrla 103a

byrþ, byrþe 59a

bœrœnz træ 248a

bön 175a

böna uin 175a

böta 25b, 91a

bötas 25b

dana arf 150a

delas 171a

delu mæn 129b

diur 129a

diurs horn 129a

dombrut 101b

doms hærra 222a

drafuœl 219b

drapare 55a

drykkia 119a

drykkær ll9a

dylia 9a

dymbiluika 23b

döuær 243b

eghn 5la

eki 72a

en (med best. form) 165a

enastær 142b

ennær, -ar 33a, 57b

ennæt þing 33a

ensak 40b

ensamin 13b

eriks gata 63b

eþa taki 21a

eþsör 21 b

eþzsöre 30a

fa frf. en inf. 44a

fa frf. ett pret. part. 6b

fal 124a

fall 208b

falla in til 166a

fallas 6b

fallin 21b, 249a

fanga fæþrini 171a

far sbst. 213b

far adj. se fat

fara 137b

farunöte 31b

fasta, niu uikna f. 198a

fat 81a

fatökær 47a

fea giald 17b

feia garþær, fæa g. 99a

fiala 48b

fialstær, fiælstær 48b

fiarþungx byr 219b

fiarþungx næmd 185b

fiarþungxs ræfst 184b

fingær 94b

firi arf 136b

firi ganga 109a

firi hugga 57a

firi liggia 90a

firi sea 128b

firi uærka 82b

fiske uærk 173b

fiski 173b

fiughurtan manna eþær 17b

fiærmer, -mir 160b

fiærrin 160b

fiæt 185a, 219a (tls. lata fiæt

löst 252a, fiæts göma 252b)

fiætur 105a

fiæþær skiptu 212a

fiæþærtiughær 8a, 52b

flokkær la

floþ giuta 220a

flut land 181a

flytia eþ 194b

flöghia 251b

folas fölas 261b

folkfræls 70b

for sbst. 219b

forbuþ 25a

fordæþa 254a

foreþis maþær 16b

foreþær 16b

forfall 165b (tls. bæra f.,

suæria f. ibd.)

forfalzs eþær 14b

forfængta 247b

forgærning 102a

forhægþa 128b

forhælgþ 6a

fornæmi 242a

forsat, forsæte 99b

forsea 200a

foruist 40a

foruista man 40a

for utan 49a

foruærka 44a

for þing 126b

fostra se fostri

fostri 72a

fotær 214a

foþær fæ 240b

framleþis 124b

friþ flya 67a

friþ gærde 234b

friþær 152a

friþætta 152a

fræls 66a

frænkuna 27b

fulla 82a

fullnaþær 127a

full suini 257a

full særi 29a

fur þing 126b

fylghþ 114b

fylla se fulla

fyndar lutær 254a

fæ fylingær 239a

fælagh 251a

fælaxs gærþ 251a

fæld 208a

fælla 248b

fæmt 4b, 176a

fæmta uitne 207b

fæst 115a (tls. halda fæst at

137b, halda a fæst l. fœstum

173a, halda a fæstum ok

köpum 137b, 173b, mæþ

fæstum ok köpum 120b,

bæra fœst, bæra fæst in til

mans, bæra in til mans

fæsta ok köpa 156a)

fæsta sbst. 226b

fæsta vb. 143a

fæsta maþær 161a

fæstnaþa mal 144b

fæstninga stæmna 62a

för 127a

föra eþ 59b

förra 112b

galduiþær 248a

ganga 239b

ganga in til 166a

gap 251b

gapa syn 251b

garþa næmd 188b

garþbæra 202b

garþ sto 214b

gaua 182b

gensta 55a

gialda 112a

gift 62a, 122a

gifta fulnaþær 223b

giftandi 147b

gilda 53a

gildi 72b

gildær 53a

gingærþ 2b

ginsta 55a

gipt se gift

gipta kuældær 62a

gipta mal 90a

gipta maþær 62a

gislingabrut 55b

gita 20b

giua ur 78b

gorkætti 104b

gorþiuuær 104a

gripær 253b

gruþ 65b

gruþspiæll 65b

græsfari 225b

Guþzs dombær 43b

gæf 182b, 223a

gæfþræll 75a

gælda 239a

gældingær 239a

gæra 29b, 70b

gærþsla 215a

gæslinga torua 240a

gæsta 31a

gör 243a

Götland 188a

göþa 214a

göþning 214a

göþslu eþær 14b

haldzs bænd 61b

haldzs bötær 61b

half gildi 217a

halfgirþi 228a

halfnaþa træþe 2a

halftræþe 2a

halmbær 21la

haluær 91a, 214b

hamar siangh 133a

hambla 93a

hamna 127b o. Tillägg

handfastær 111b

hand ran 103a

handuirki 241a

handuiti 226a

handuærk 80a

hapær 114b

har sbst. 127b o. Tillägg

har pron. 188b

hasla 234a

hasskapær 71a

haua inni 82b

helaghær 71b

hemfylghþ 121a

hemföþa 177a

hemföþu eþær 177a

hemul 158b (tls. halda hemult, hemult gæra ibd.)

hemula 4a, 163a

hemuld 158b

hemuls eþær 168a

hemuls man 158a

heta 21b

heþna 243a

hindradaghær 45a

hindradaxs gæf 45b

hion 28a

hiona 105b

hiona fælagh 28a

hiorþ gata 216b

hiorþ löt 229a

hiælt 95a

hofþa 64b

hor 27b (tls. gæra hor undi man ibd.)

horn 95a

horn gata 216b

hors 84b, 238b

huar, ua 12a (med best. form 191a).

huarki, -n 18b

huarte 18b

huat (med dat.) 12a

huatki 18b

huazke 18b

hulkin, hulikin 4a

huma mal 14a

humi 14a

humpær 114b

hurraka 237a

husa 227a

husfru 39b

hussætumaþær l0b

huvuþ 113b, 213b

huvuþ lutær 130a

huvuþ ramarkar 214a

huvuþz mal 227a

hyndzsim 261b

hæfta 54a

hæfte 54a

hæfþ 3b, 147a, 242b

hæfþa eþær 144a

hæfþa mal 159a

hægnaþær 231 b

hælda 232b

hælgh, hælghþ 210a (tls. læggia

hælghþ a ibd.)

hælgha aftan 210a

hælghi þorsdaghær 229b

hænta 257b

hærazs soknari 13a

hæraþ, -æþ, -æþe 5b

hæria 124a

hæræzs næmd 184b

hæræzs piækkær 71b

hæstær 84b, 238b

hætta vb. trans. 72b

hætta vb. intr. 148a

högha byr 243a

höghinde 133a

högh mæle 185b

höghre eþar 196b

höta 231b

iamkan 148b (tls. dela til

iamkan ibd.)

iamlanga daghær 8a

iamlangi 8a

iamn arf 135b

iamnarua 135b

iamnaþa eþær 144a

iamnaþa skipti 211b

iamnaþær 125a (tls. til iamnaþa

ganga 172a, 211a, til

i-a köpa l. skipta 125b, dela

til i-a 142b)

iamnæruingar 136a

iarn 43a

iartighni 138a

inlas 105a

inlændingh 63b

inlændingær 57a

inna 121a

innan 70b

insat fæ 240b

in taka 229b

iorp 4b

iorpa dela 167a

iorþauærn 167a

ir 175a

ismuxs klæþe 126a o. Tillägg

iul 11a

iþras 156a

iæþær 243a

kalfs fostre 260a

kar 120a

karl 72a

karls uæghær 216b

kasna uarghær 5la

kind 97a

kinpustær 97a

kiolsuarf 139a

kipla 102a

kippa 171b

klanda 121b

klæþe 2b (tls. fara i klæþe

126a)

knek 252b

knæ 115a

koma vb. trans. 100a

koma innan, i l. til 32a

kostær 62b, 105a, 109a

kuar 71a, 125a

kuiki 9a

kuikær tiundi 9a

kuindla, kuildna 258b

kuiþær 203a

kull suarf 139a

kulsuarf 139b

kundær 103b

kunna frf. en inf. 44a

kunnughær 148a

kunungx næmd 185b

kunungx ræfst 184a

kunungx soknari 13a

kunungx uæghær 216b

kuska 43b

kuskan 43b

kustæer 62b, 105a, 109a

kuælia 236b

kyndil mæssa 228b

kæpsir, kæfsir 132a

kæra 165b

kætilhöd 84a o. Tillägg

köp (se ock fæst 120b, 161a

köpa 123a

köpgildær 150a

köpi 160a

köpmal 159a, 181b

köpskattær 143a

köpu eghn 126a

köuærne 238a

Lafrinzs mæssa 24a

lagh 19a

lagha gæf 223a

lagha gærp 19a

lagha mal 215b

lagha sokn, laghsokn 18b

lagha uin 175a

lagha fult 196b

lagha fæsta 2la

laghhæfþa 4a

lagh kumin 214b

laghmaþær 17b

laghsagha 5la

laghskiptær 62a

laghuara 8b

laghuinna 19a

laghuæria 4b

laghþing 210b

laghþingx manadaghær 210b

lan 240b

lana 111a

land drotinn 223b

landzs lagh 205b

las 104b

legu fæ 240b

leuær 11b

leþa 101a

leþsn 101a (tls. ganga at leþsnum

ibd.)

likær 195b

lin83a

linda 232a

270

Ordlista.

Lionga þing 18b

lita 9b, 163b

lif 228a

fø$ s£e^ 236b

to/1, føf 167b

foMa 149a

loJckan 149a

fø/s ej5<ær 167b

fø&, lukins Ib

føÆa Ib

lunnar 258a

lurJcœr 76a

lutsldptær 62a

føtør 62a

Z^a 126b

lufna 253a

fø/fø 200b

føsw- 189b

lytaer, lytt ær 92a

læggia niþær 227a

te^Ai 209b

lœghre ef ar 197a

lœghœr 147a

ZesfeV 92b

lceript 84a

tö^Æa lästeer 176a

to"ncto skript 16b

fea 181b

löska, lo sic ær 17a

fö"sto læghi 17a

fete maþær 17a

fe^ 113a

ma? 4b

ma? 4b, 219b

mafe" 226a

malsæghanda rættær 9la

ma? uarþær 40b

malþing 60a

ma^ 65a

mang ær 135a

manhælghis -hælghþ 79a

manhælghis mal 79a

mantal 70a

mantul, mattul 114a

marghær 135a

mar^ 3a

Martins mæssa 118a

maþær 65a

men 20a

meneþær, menseþær 20b

Mïkials mæssa 23ða

misfall 25b

misJcun 14la

mistinge 4b

mi^ mundi 193a

mi^ siröme 221 a

miœtanzs mæn 84b

morþare 55a

morj5 ^"aM 58a

wo£ 229a

mulslaghu maþær 250b

mund 219a

mungat 117a

mungatzs gærþ 117b

mungazs tiþir 117b

myMliJcær 189a

m^to o: mäta 218a

mcetø o: tala 4b

m<^fø stäng 214b

meetø 218b

möþringar 44b

na 184a

nam 73b

nar 229b

nauist 144a

ne, røei 105bOrdlista.

271

niþia eþær 141 a

uiþær 144a

ny tia nöt 75a

ncema 186b

nœmda buþ 16a

nœmda fall 16a

næmd fældær 260b

nœmir 119b

næmna 103a (tis. halft nœmt

ok halft unæmt ibd.)

n^m 223a

oformaghi 42a

of sökia 186b

øjfø/fe 252a

o fæst ær 143a

oghormaghi 42a

ogærning 140a

ohemult 158b

o&oma 217b

okuæþins orþ 254b

Ofø/s mæssa 24a

otagÆ 20a

omynd 49a

omyndu eghn 122b

øp 102b

öra 54a

orrø 54a

oranbot 54a

ormynd se omynd

orsakær 189b

osannind 20a

øsmé, -tern 18la

osiþær 22b

osniældær 129b

o to s ang ær 6 a

ouistan 27b

ovormaghi 42a

o?erf, .^? -øZ 242b

oþulbrut 168a

pantær 169b

pasJcar l Ob

pingizs daghær lia

piælckær 7ib

prouastær 16a

pæpplinghær 5b

Pætars mæssa 24a

ramar"kar 209b (tis. suæria

1. rø"tø ramarlca uiþær,

Inuþa sik til reps ok

ramarlca ibd.)

ramærke 209b

ra^ 141b

randzsalc, ransak 38b

ransaka 38b

raja ^^r^ 129a

ro^^ 5iipfé 212b

rezskapœr 13a

reþær 217b

nnrfa 157b

rm^ra 76a

rinna 239b

rij9^ 84a

r^a 215b

rishofþe 244b

riuua 118a

ro.5#? ras£ 69a

Roþzs bo se rof ær

rof ær 73a o. Rättelser

rum ær 235b

ryuua se rm^ea

n//)m 21 la

rj/^ï 248b

ræfst, ræpst 184a

rœkkia, r. sik 22Ib

rælcna 145b

rœnna 228b272

Ordlista.

rætlösa 95b

rœtta, r. sik 23a

rœttcer sbst. 192a

reettcer adj. 206b

röghta 44a

rök ær 9 a

sa& 19a

sflfø* 193a

saklösa 49b

saJclösu 106b

s a"k ær 108b

sato 153a

samfund 27a

samsypini, -syþkini, -sydskïne

47a

sära -ma? 78a

sarfuli 95a

sattær 32b

sfljBar 238a

sea, 5. ej 37a

sm?/* &o£ 92a

smZ/s sms 26a

sighia til eþa 37a

ÄžYia /*eem# 37a

sitia inni 82a

5vf^a mi 185a

sitia hiar 7la

6"^(^r 255b

s"kal 95b

^ifcaW 95a

sjcaparui 45a

sJcarfa lOOb

5^ena sbst. 29a

6"ie^a vb. 32a

skial 44b, 249b

sJcialghind 236b

sfø"Z 44b

«Ha lOlb

5Ha maþær 204a

5^a 156b, 257a

skipan 225a

5^_p# 210a

^^9^ 210a

skiptis br ö feer 221 a

sJciptœr 236a

5Ämf 239b

5Ä^a 23 7a

skola 256a

skript 16b

skripta 17a

skripta brut 16b

skruua 251a

skr nu ær 251 a

skuld, skyld 242a

5Ä:^ boghær 252b

skufa 235a

5%Wa 242a

si^Ka 95a

s&tfra a 234a

sk ær dagh ær 24b

skœrskuta 48b

sM 143b

5Äöto 2a

skötning Ib

^tø 108a (tis. sfø a annan

234a)

%Ma 258b

slöghf 143a

Smaland 188a

smygha 126a

snimstu 139b

sofcn 2b

soknari 13a

solas eet ær 203a

somar telnungær 240a

spana IllaOrdlista.

273

spanan 149b

spandær 2b

spann 219a

spik 83a

spiæl 16a

spiær 83b

staddær 56a

standa i ef e 13b

standa inni 82a

ston# 214b

stow 165b

stowr 230a

staþær 123a(tls. w stapTcöpa

1. føto ibd.)

sføZ 6b

stop 237a

strœtis "köp 182a

sfø&W 180a

sføÆA stavur 229b

stukka7 stoJcJca 38a

stukkær, stokkær 37b, 251a

stumn 180a

stæghla 43a

stœJcJcia 216a

stæmnu manna ef ær 2 Ib

suarta slagh 97b

5^e^ 222b

rø^ l Ib

srn^Æ 246b

sundœrlculla 119b

mJ5 238a

suæria in til mans 58b

suærua 220b

suæua 220b

suæuia sbst. 222b

suæuia vb. 220b

syK 106a

^/na7 «ct/wa,? 89b

synrœtta 245a

systlungi 137a

sæfø"a 37a, 204a

s^Ü 37a, 204a

i?eeito 36b

sæktar mal 204a

sækt ar orþ 254b

s«ZÆ 152b

sæmia 6a

sændær 139b

s<^r 215a

5^55a 258a

5(^m 73a

5eef, 5^W 32b

5^to7 seæftø 32b

sætias 203a

5^fe e^<^r 14b

5teja skæppa 225b

.9<æj5e 2a

50"ifeia siÆ 5 a

sör se e^5öV

sörgap 230a

sö^tfT 230a

to 95a

toft 59a

toto vb. 59a

toto vb. 250a

toto m 134b

toto in fàZ sm 217b

taka mæp, at 1. uiþær 52a

tož;a ^ sm 186b

taki 2la

tofc maü 194b

taks mal 20Ib

takuilla 193a

^7 meetø 119b

tilmæle 36b

faï sighia 1. sæghia 192a

18274

Ordlista.

tiund, tiundi 12b

tiuþær 232b

tiþær 6a

træ 204a

træþis æria 128b

trösta 189b

tuæböla 206b

tuæsuare, tuæsuære 15a

tuætylftær 101a

uaka 53b

uakn 35b

uakna drykkia 120a

uald 96a

ualinkundær 103b

ualruf 64a

uan 26b, 75a

uanbiuþa 186b

uapn 35b

uara 79a

uarfriþær 150b

uar sæþ 128b

uarþa 120b, 158b

uarþ hælde 250a

uarþnaþær 233a

uarþær 53b

uattær 257b

uaþa mal 78a

uaþe 78a

uaþi, uaþ 154a

uaþmal 75a

ueta 40a

ughurmaghi 42a

uighia 7a

uika 69a

uilda maþær 179a

uildær 219b

uilin 179a

uilz eþær 219b

uin 101a

uindögha 106a

uinga 177b

uingæf 90a, 223a

uinna, uinnas 26b

uins eþær 101a, 175a

uinsorþ 174a

uir 150a

uirþning 177b

uissa 151b

uist 58b

uistar uitni 58b

uita 6b, 207a

uita 6a, 207b

uitfærlingær 199b

uitna 86b (tls. u. sik 95b)

uitni 59a

uitra 157b

uitsorþ 18a

uixl 7a

uixla stæmna 118a

uiþ hætta 72b

uiþær sbst. 250a

uiþær prep. 110a

uiþær gangu maþær 68b

uiþær giald 124b

uiþær hætta 72b

uiþær kuma 178a

uiþær kænnas 101b

uiþærlax öre 155b

uiþærmund 114a

uiþær taka 177b

uiþæruist 64a

um 121b

umeghn 142a

um þuært se þuær

undan 226b

undi soknari 13aOrdlista.

275

undistandande 39b

undi taka 41a

upgangxs akær 261b

uppe halda 93a

up risa 215b

uprættar 1. uprætu eþær 14a

Upsala bo 72b

uraka se vræka

uren 239a

urgæf 142a

ursaka 212b

ursakær 189b

urþinga 21b, 203a

uræfle 252a

utan konj. 46b

utan prep. 218a

ute 97a

utlas 105a

utlændingær 67b

utlændis 164b

utskipt 215a

ut stæmna 166b

ut sökia 186b

ut uarþa 119a

uæg 123a

uæggia köp 123a

uæghia 215b

uæghær 159a

uæna 26b

uærka, uærkia 19a

uærknaþa för 238b

uærn 165a

uærþ 155a

uætis maþær 190b

uætte 193b (tls. uætte fram

tælia ibd.)

uæþ 169a

uæþia fæst 169a

uæþær daghær 10a

vrezs hand 83a

vræka 102b

ykil daghær 22a

yvri se öuri

þa 10b

þanbrika 50a

þiggia 78b (tls. þiggia up ibd.)

þing 187b

þingstæmna sbst. o. vb. 96a

þingunöti 59b

þingx mæn 222a

þingxs uæghær 216b

þiufs eþær 195a

þiuþ uæghær 216b

þo 168b

þo huaru 64a

þokke se þukke

þorp 227a

þriska 52a

þriskuldi 153b

þrætiugh 8a

þrætylftær 101a

þukke 66b, 147b

þula 95a

þuær, um þuært 179a

þuæra uærknaþær 22a

þyn 2a

þæn 3b, 21b

þænni 178b

þær til 23b

þö 168b

þöghin, -e 12b o. Tillägg

æggiar tompt 229a

ægh 213a

ælla, ællas 16b

ælle 198b

æmfrökin 150bæm uæl 10a

æ mæþan 125b

ændakarl 211b

ængia giald 235a

ængte 204b

ærfþ 134a

ærfþa mal 159a

ærin 156b

ærma band 55a

æt 152a

ætla 177a

ætleþa 149b

ætsku spiæl 16a

ætta læggær 44a

æ þær til 144b

ölstæmna 118b

öpa 102a

öre 8b

örtugh, örtogh 57a

öuri, öuærstær 143a

öxa mali 226a

öþe 231a

öþi 23la

öþzs mali 244b

Tillägg och rättelser.

Sid. 11 rr. 5—10. Sammanhanget blir bättre, om man

låter meningarna: Nu alle þe — um arit och Nu kan —

wari saklös byta plats med hvarandra. Se Schlyters ed.

sid. 10 not. 80.

Sid. 12b 18. Þöghine åtskiljes i Ordb. icke från þöghin,

men har påtagligen uppstått på annat sätt. Tamm i

Uppsalastudier s. 27 tror þöghine vara en sammansättning med

ne „icke”, hvarigenom detta ord skulle innehålla dubbla

negationer. Kock däremot i Arkiv XI, 2 (hvilket häfte

under korrekturläsningen kom mig till handa) anser þöghine

vara en sammanställning af þöghin med e „altjämt” och

kanske t. o. m. böra öfversättas „dock icke altjämt”; på

samma sätt tolkar han det i en annan fsv. skrift

förekommande hwarghine såsom hwarghin+e: „altjämt ingenstädes”.

Sid. 14a r. 8 nfr. står 8—11 läs 8—följ. sida r. 3.

Sid. 17 r. 9. I st. f. Ælla gær bör läsas firi, ty hvad

som här följer bör förenas med det, som ofvan säges: Nu

takær — skript, hvarifrån det lösrykts genom ett misstag

af skrifvaren, menar Schlyter (s. 15 n. 37). Det kan icke

nekas, att sammanhanget sålunda blefve betydligt bättre.

Jämför dock äfven Tamms här sid. 255a anförda

förslagsmening ang. betydelsen af ælla — ælla.

Sid. 18 r. 2. Då nämd här ställes mot nämd, synes

detta hafva afseende därpå, att saken möjligen blifvit

upptagen vid olika härads ting, se Nordström: Sv.

Samhällsförf:s hist. II s. 842.

Sid. 24 r. 21 — s. 25 r. 2. Orden: Nu dela — atær

skulle bättre passa efter Þæt ær — en þerra takær

(Schlyter s. 21 n. 25).

Sid. 24a r. 8 nfr. står f. läs m.

Sid. 28 r. 11 i texten och sp. b r. 11 nfr. står uigþan

läs uighþan.

Sid. 30b 9, 10. Om fridsbönen och betydelsen af

densamma se vidare Nordströms anf. arb. II s. 451f.

Sid. 31 r. 1ff. samt sp. a 2, 3: Till stöd för min åsikt

jämför Upl.L. KgB 5:pr.

Sid. 42 fl. XIIII: en bör här uppfattas såsom räkneord.

Sid. 42b r. 11 o. 12 nfr. står Tidskr. f. Nord. Filol.

läs Nord. Tidskr. f. Filol.

Sid. 57a r. 4. Såsom svarabhaktivokal framför r

förekommer ibland u i st. f. det vanligare æ, när

nästföregående stafvelse innehåller u, se Tamms afh. i

Uppsalastudier sid. 28.

Sid. 59a 2, 3. Uttrycket har enkelt förklarats af

Tamm i nyss citerade afhandling sålunda,

att þrœnne tylftœr är nom. sing. mask. af ett adj. þrœnnetylftœr „försedd

med trenne tylfter” (jfr adj. þrœtylftœr).

Sid. 60 r. 12ff. Detta är det enda ställe i ÖGl., där

nämden ännu likställes med edgärdsmännen. Här är det

den anklagade menigheten, som förnekar beskyllningen

med tillhjälp af nämden på samma sätt som bonden gör

det medelst tolfmannaed (Hjärne: Om den fornsvenska

nämnden s. 48).

Sid. 61 r. 16 i texten står barn läs barna.

Sid. 72b 14. Om bryten och hans befattning se

Hildebrands utförliga framställning i Sveriges Medeltid I s. 81ff.

Sid. 73a r. 13 nfr. står n. läs m.

Sid. 73a r. 10 nfr. står „Roslagen” läs: art.

„Roslagen” i Nord. Fam.bok.

Sid. 77 r. 17ff. Detta är det största antal

edgärdsmän, som lagen stadgar för åstadkommande af full

bevisning, in summa 195. Men i germansk lagstiftning

förekommer edgång till och med af 30 tolfter (360 män), Hjärne

nyss anf. arb. s. 43. — Hos Nordström: Sv. Samhällsförf:s

hist. II s. 735 finner man en öfversiktlig framställning af

förhållandet mellan edgärdsmännens antal och

försoningsböternas belopp i brottmål enligt de särskilda landskapslagarna.

I samma arbete lämnas ock (II: 649f.) en

upplysande förklaring öfver själfva idén af

edgärdsmannabeviset och dess tillkomst.

Sid. 84a 6,7. Ordet -kætilhöd förekommer i ett bref

af år 1311 under formen Kætilhött, se Hildebrand: Sveriges

Medeltid I sid. 162 not. 5. Det är otvifvelaktigt ett lån

af mnt. ketel-hôt: kesselhut, helm enl. Lübbens Mnd.

Hand-wbuch.

Sid. 85b r. 1. I st. f. "den förre" borde stå "den

senare", d. v. s. målsägaren. Denne skulle böta därför, att

han ingått hemlig förlikning, jfr Björling: Om bötesstraffet

s. 57, en afhandling, som först under arbetets tryckning

kommit mig till handa.

Sid. 89a r. l nfr. står bærghia läs biærgha.

Sid. 92a 10. Lyt bör fattas såsom nom. sing. mask.

= lyttær, hvilket framgår af BB 24: 3 warþær olyttær )(

warþær lyt.

Sid. 95 r. 9. I st. f. ælla i bristær huþ ælla huld

bör utan tvifvel läsas ok, jfr fl. 23:pr. (Schlyter s. 79 n. 68).

Sid. 106a 13. Om ordet syll jfr ock Otmans öfvers.

af äldre Västgötal. sid. 113 (Bihang 7).

Sid. 112 r. 17f. Den uppmuntran i allmänna

åklagarens tjänstenit, som detta stadgande innebär, förekommer

i vår rätt första gången på detta ställe i Östgötalagen

(Björlings ofvan anf. afh. s. 62).

Sid. 114a 4. Om attungen se vidare Hildebrand:

Sveriges Medeltid I s. 249ff. och Nord. Fam. bok art. attung

af R. T(engberg).

Sid. 124 rr. 11—13. Orden: Nu — iorþa köp störa

sammanhanget och skulle bättre passa efter orden (r. 6):

þær ær hon laghlika af hænd (Schlyter s. 104 n. 56).

Sid. 126a. Om ismuxs klæþe se utförligare

Hildebrand: Sv. Medeltid I s. 162.

Sid. 127 r. 18. Stadgandet att två bröder icke finge

deltaga i släkted strider emot den flerestädes i lagen

förekommande tillåtelsen taki sua manga af enum kulle, sum

han kan fa. Schlyter tror därför, att både uttrycket egh

tua bröþær och det på två ställen i ÆB 8 nytjade därmed

liktydiga man af kulle ə: endast en af samma kull

innehålla ett äldre stadgande, som af förhastande kommit att

kvarstå, fastän det blifvit upphäfvet genom det, som i

allmänhet stadgas om denna ed.

Sid. 127b 11. Ang. betydelsen af orden har och

hamna se äfven Hildebrand: Sv. Medeltid I sid. 256ff. samt

Nord. Fam. bok art. hamna af I L(andtmanson).

Sid. 139 rr. 9—16. I en annan handskrift af lagen

hafva dessa meningar bytt plats, hvarigenom bättre

sammanhang vinnes.

Sid. 151 r. 11. Meningen blir tydligare, om man i

st. f. han insätter utlændingær, se Schlyters ed. s. 113 n.

27. På samma sätt r. 17.

Sid. 157 r. 29ff. Orden: nu æn — arua skulle

enligt Schlyter (s. 137 not. 83) böra följa efter orden: ælla

ær — ok bor a, hvarigenom den efter eþe inskjutna

konditionalsatsen æn þæn klandar — hans arue, som stör

sammanhanget, finge utgå.

Sid. 166 rr. 7—10. Orden: Nu — sum för uar saght

tyckas icke höra hit (Schlyter s. 145 n. 36).

Sid. 176 r. 23. Efter forfalzs eþær vill Schlyter (s.

156 n. 78) tillägga: utan þe sen utan lands; jfr §. 3.

Sid. 178 r. 17. Schlyter vill ändra hæraþe till

laghsaghu (s. 157 not. 25).

Sid. 201 rr. 7—11. Orden: Nu — eþumin stoþ

afbryta sammanhanget och kunna lämpligare insättas efter

orden: tua mæþ enum (Schlyter s. 178 not. 16).

Sid. 217a 5,6. Jfr ock Hildebrand: Sveriges

Medeltid I s. 70f.

Sid. 244b r. 10 nfr. står öþi läs öþe.