Chalmersska institutet 1829-1904

August Wijkander

Full Text

Chalmersska institutet 1829-1904

CHALMERSSKA

INSTITUTET

1829–1904

W:m Chalmers

CHALMERSSKA

INSTITUTET

1829–1904

GÖTEBORG 1907

WALD. ZACHRISSONS BOKTRYCKERI A.-B.

Förord.

Föreliggande redogörelse för Chalmersska institutets utveckling har

utarbetats med anledning af det sjuttiofemårsjubileum, som institutet

år 1904 kunde fira. Historiken har delvis fullständigats äfven för de

två senast förflutna åren. Afsikten är att i en andra del redogöra för

de institutets elevskara närmare berörande förhållandena, och är arbetet

härmed redan påbörjadt.

Göteborg i april 1907.

Aug. Wijkander

Innehållsförteckning:

Sid.

Inledning ... 1

Undervisningen ... 7

Ekonomien ... 52

Styrelsen ... 80

Lärarna ... 83

Stipendiater, repetitörer och assistenter ... 106

Donationer och gåfvor ... 113

Varia ... 119

Teknologföreningen C. S. ... 125

Chalmers gymnastikförenings historia ... 135

Chalmers allmänna sångförening ... 141

Skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona ... 143

Skeppsbyggeriafdelningen vid Navigationsskolan i Göteborg ... 153

Materialprofningsanstalten i sammanhang med Chalmersska institutet, dess

uppkomst och värksamhet ... 160

Biografiska anteckningar ... 179

Inledning.

DET är jämförelsevis sent, som behofvet af tekniska

undervisningsanstalter gjort sig gällande. Frankrike gick i spetsen och anlade

redan under det adertonde århundradet tekniska fackskolor med i

sitt slag utmärkt organisation, såsom l"école des ponts et chaussées, l"école

des mines m. fl. Sedan dessa uti l"école polytechnique i Paris mot slutet

af sjuttonhundratalet fått en framstående förberedande skola af hög

vetenskaplig karakter, var en viss sida af det högre tekniska

undervisningsväsendet i Frankrike på ett mönstergillt sätt ordnadt.

Hufvud-målet var dock härvid att utbilda lämpliga tekniker för den egentliga

statstjänsten, och den enskilda industrien kunde endast medelbart draga

nytta däraf. Af större betydelse för denna senare blef l"école centrale

des arts et manufactures, som 1829 grundades i Paris af några enskilda

personer, äfvensom de för något lägre teknisk undervisning afsedda

écoles d"arts et métiers, som under de första åren af adertonhundratalet

grundades af Napoleon i några franska städer. Såsom karakteristiskt

för de franska skolorna kan framhållas den skarpt utpräglade

fackindelningen med bestämd läroplan och oftast militärisk ordning.

I motsats mot Frankrike stod England, där i allmänhet

skolväsendet uppehölls af kommunen och enskilda utan statens ingripande,

och där trots industriens stora utveckling man knappast kunde tala om

någon teknisk undervisning annat än i direkt samband med fabrikerna

och värkstäder. Först på den allra sista tiden har en ändring i den

engelska industriidkarens åskådningssätt i detta afseende visat sig. De

engelska teknikerna voro hänvisade till att under sin praktiska

tjänstgöring själfva söka skaffa sig de erforderliga kunskaperna.

I Österrike och Tyskland stod industrien vid det nittonde

århundradets början i jämförelse med de nyssnämnda båda kulturländerna lågt,

och såsom ett kraftigt hjälpmedel att åstadkomma en ändring till det

bättre häruti tillgrep man inrättandet af tekniska skolor med i början

jämförelsevis små tillgångar och begränsad undervisning men med

hastigt växande omfattning. Sålunda upprättade Österrike 1806 ett

polytekniskt institut i Prag och 1815 i Wien. I synnerhet det senare

har genom sin mångsidiga byggnad och framstående ledning blifvit ettmönster för ett flertal af de tyska tekniska läroanstalter, som snart

därefter grundades om ock med betydligt mindre ekonomiska hjälpmedel.

I Tyskland föregick Berlin med inrättandet af die Bauakademie 1799

och die technische Schule 1821, den senare under den framstående

Beuths ledning. Först 1879 bildades genom dessa båda läroanstalters

sammanslagning den nuvarande tekniska högskolan. Under namn af

polytechnische Schule och höhere Gewerbeschule inrättades tekniska

läroanstalter uti Karlsruhe 1825, Munchen 1827, Dresden 1828, Stuttgart

1829, Hannover 1831 och Darmstadt 1836. I Ryssland upprättades en

teknisk skola 1825 i Moskva och 1831 i St. Petersburg. De

polytek-niska skolorna i Zurich och Aachen öppnades så sent som 1855 och

1870.

De på 1820-talet grundade tyska Polytekniska skolorna hade

inträdesfordringar, som snarast motsvarade de kunskaper, som nu inhämtas i

våra folkskolor. I öfrigt växlade undervisningsmetoderna ganska

väsentligt från den stränga klassläsningen i Berlin under Beuth till de långt

friare fackstudierna i Hannover under Karmasch, som från Wien medförde

förebilden härför. Det tillkommer Karlsruhe hedern att långt före de

öfriga tyska tekniska skolorna på 1830-talet hafva nått en utveckling,

som svarar mot namnet af en högskola. Efter en förberedande klass,

motsvarande syftet med den franska école polytechnique, delades där

undervisningen i sex fack, såsom ett ingenjörsfack, ett byggnadsfack,

ett landtbruksfack m. fl., men i olikhet med det franska systemet

sam-manhöllos dessa i en läroanstalt med gemensam undervisning i de

ämnen, där detta lämpade sig. Inträdesfordringarna sattes ungefär

motsvarande mellanklasserna i de allmänna lärda skolorna. För de elever,

som tänkte ägna sig åt statstjänst, var deltagandet i undervisningen

inom de olika fackskolorna obligatoriskt i så godt som alla ämnen,

men för öfriga elever var Lernfreiheit i hög grad genomfördt, dock så,

att ämnenas naturliga följd iakttogs och att för deltagandet i

undervisningen nödiga förkunskaper måste förefinnas.

Vi se sålunda, huru behofvet af tekniska läroanstalter under förra

århundradets första årtionden gjorde sig gällande öfver hela

kontinenten med början i Frankrike, därefter i Österrike och slutligen i

flertalet af de tyska småstaterna. Samma strömning visade sig äfven

samtidigt i Sverige och Danmark; Helsingfors fick sin första tekniska

skola 1847, och i Norge inrättades de första tekniska skolorna först på

sjuttiotalet.

Vid ifrågavarande tidpunkt, början af det nittonde århundradet,utgjordes de allmänna lärovärken i Sverige af trivialskolan och

gymnasiet. Den förra hade en förberedande klass, från hvilken man kunde

öfvergå antingen till tre latinklasser, som beredde sina lärjungar till

det 3- eller 4-klassiga gymnasiet, eller till den för yrkeskunskapen

inrättade apologistklassen, hvars lärare kallades apologisten i motsats till

kollegan, som jämte rektor och konrektor skötte latinklasserna. De

mindre städerna hade apologistskolor, motsvarande trivialskolans

förberedande och apologistklasser. Läroämnen voro i dessa innanläsning

och kristendomskunskap, skrifning och räkning, vid ett par äfven

moderna språk. Lärjungarnas antal var litet och undervisningen högst

bristfällig. Behofvet af läroanstalter för de blifvande medborgarnes

teoretiska och praktiska utbildning var påtagligt.

Såsom af den följande detaljerade framställningen framgår, är det

redan under århundradets första årtionde, som i Göteborg tanken på

en teknisk skola uppstod. Med all säkerhet är det den mångsidigt

intresserade och framsynte läkaren Dubb, som här med klar blick för den

stora betydelse, en sådan skola skulle hafva för industrien och för

landet i sin helhet, intresserade kommersrådet W. Chalmers att donera en

större del af sin förmögenhet för förvärkligande af en sådan skola.

Visserligen dog Chalmers redan 1811, men tvister af olika slag försenade

donationens användning, och det var först 1829, som Chalmersska

Slöjdskolan kunde öppnas, antagligen genom en tillfällighet på samma dag, som

den Polytekniske Laereanstalt i Kjöbenhavn. I Stockholm hade 1826

ett teknologiskt institut grundats af staten, visserligen med icke

obetydligt större ekonomiska hjälpmedel än Chalmersska Slöjdskolan, men

på grund af olika uppfattning om skolans uppgift försummades den

mera vetenskapliga undervisningen och inlärandet af det praktiska

inom vissa yrken blef hufvudsaken. Först 1844 fick det teknologiska

institutet i Stockholm nya statuter, hvarigenom det infördes i samma

mera vetenskapliga riktning, som följdriktigt oaktadt dess små

hjälpmedel iakttagits vid den Chalmersska Slöjdskolan på grund af särskildt

den energiske och för den fria forskningen intresserade föreståndaren,

professor Palmstedts kraftiga ledning. Den danska Polytekniske

Laere-anstalt sattes i förening med universitetet och kom genast från början

att få en mera teoretiskt vetenskaplig riktning än de svenska skolorna.

Visserligen var den under de första trettio åren förenad med en

mekanisk värkstad, liksom vid Chalmersska Slöjdskolan var fallet, men

värkstaden lär icke hafva spelat någon nämnvärd roll vid den förra

skolan.Den första perioden af Chalmersska Slöjdskolans utveckling kan sägas

sträcka sig till slutet af sextiotalet. Skolan var därunder förlagd till

en lokal i närheten af Lilla Bommen. Denna lokal var i hög grad

anspråkslös, och de ekonomiska hjälpmedlen voro mycket begränsade.

Så mycket större heder tillkommer därför de dåvarande lärarna att

hafva kunnat tillkämpa skolan ett så allmänt anseende, som fallet var.

Med läsåret 1868—69 tillträdde institutet sina nya jämförelsevis rymliga

och ändamålsenliga lokaler vid Storgatan. Statsanslaget mer än

fördubblades, och undervisningen utvidgades icke oväsentligt. Några år

därefter i början af sjuttiotalet hotades institutet af inskränkningar,

som på ett synnerligen beklagligt sätt skulle ingripit i dess utveckling,

om det icke lyckats att förebygga dem. En i början af sjuttiotalet

tillsatt kungl. komité för ordnandet af den tekniska undervisningen

ansåg olämpligt, att slöjdskolan fick utveckla sig så fritt, som fallet

tidigare varit, och oaktadt komitén gaf skolan goda vitsord om hvad

den uträttat, ville den i väsentlig mån vingklippa den. Sedan

skolans lärareråd och styrelse skarpt reagerat mot det gjorda försöket,

vann icke komiténs förslag statsmakternas bifall. Skolan fick 1877

nya statuter, och dess statsanslag ökades betydligt. Under de

närmaste årtiondena utvecklade sig institutet lugnt och säkert. På grund

af tillmötesgående från statsmakternas sida kunde allt större

specialisering införas mellan de olika fackafdelningarnas undervisning; den ena

nya lärareplatsen efter den andra beviljades. Denna andra period uti

institutets utveckling sträckte sig till århundradets slut.

Under 1800-talets sista år steg elevantalet hastigt till 3—400 elever,

och detta på ett sätt, som antydde, att ökningen var af mera

stadigvarande art. Det kräfdes ganska genomgripande åtgärder, om

institutet skulle kunna motsvara allmänhetens berättigade fordringar.

Styrelsens vädjanden till kommun och stat för vinnande af erforderliga

ekonomiska hjälpmedel förklingade ej heller ohörda. Staden Göteborg

upplät hela det kvarter, inom hvilket institutet tidigare hade sina

lokaler, till detsamma jämte en där befintlig synnerligen värdefull för

skoländamål uppförd åbyggnad, som på lämpligt sätt tillbyggd och ändrad

motsvarade flera af institutets behof på ett synnerligen tilltalande sätt.

Statsmakterna ökade sina anslag, så att dessa för närvarande äro i det

närmaste tre gånger så stora, som på sjuttiotalet. Då institutet år

1904 kunde med en enklare högtidlighet fira sin sjuttiofemåriga tillvaro,

var det ock med tacksamhet institutet kunde framhålla de i väsentligmån förbättrade förhållanden, hvarunder det började sin tredje

utvecklingsperiod, och med ljusa förhoppningar, det motsåg framtiden.

Förebilden för Chalmersska institutets undervisning har varit det

tysk-österrikiska systemet med flera parallellöpande fackafdelningar med

delvis gemensamma föreläsningar och öfningar. I början var icke någon

skarp skillnad mellan den lägre och högre afdelningen uppdragen, men

med sextiotalet iakttogs en sådan. Under institutets andra

hufvudperiod skärptes alltmera denna gräns, och de elever, som efter att hafva

tillbragt ett eller ett par år i den lägre afdelningen önskade vinna inträde

i den högre såsom ordinarie elever, underkastades en särskild

inträdesexamen, som i matematik motsvarade fordringarna i studentexamen

på de allmänna lärovärkens b-linje. Genom den gallring bland de

inträdessökande, som sålunda åstadkoms, blef det möjligt att hålla

ståndpunkten uppe i den högre afdelningen, så att den motsvarade en

högskolas fordringar, på samma gång som det stora procenttalet af de

elever i högre afdelningen, som förut tillbragt någon tid i den lägre,

där de särskildt i värkstadsarbete och ritning af olika slag vunnit en

större färdighet, gaf åt undervisningen en praktisk riktning och

onekligen möjliggjorde inhämtande inom de föreskrifna tre åren af ett större

kunskapsmått än annars varit möjligt. Undervisningen i den lägre

afdelningen hade sålunda den dubbla uppgiften att å ena sidan lämna

en afslutad kurs för dem, som därifrån sökte sig omedelbart väg ut i

det praktiska lifvet, å den andra i någon mån förbereda till den högre

afdelningen, om ock afsevärdt själfarbete härtill därjämte behöfdes.

Med de små ekonomiska hjälpmedel, som härvid kunde anvisas åt den

lägre afdelningen, lämnade läroplanen där åtskilligt öfrigt att önska,

och ganska stora kraf ställdes på elevernas själfarbete, ett förhållande,

som utan all fråga ur vissa synpunkter invärkade allt annat än menligt

på utbildningen af elevernas personlighet och på deras mogenhet, när

de lämnade institutet. Först på den allra sista tiden har läroplanen

för lägre afdelningen kunnat erhålla en större fyllighet, och därigenom

de elever, som med denna afdelning lämna institutet, kunnat förvärfva

en mera afrundad teknisk utbildning.

Hufvuduppmärksamheten har under hela institutets tillvaro varit

riktad på de högre årskurserna. Sedan den högre afdelningen skarpt

afskildes från den lägre, har den varit ordnad så, att undervisningen i

den första årskursen varit i hufvudsak gemensam för samtliga eleverna

och först därefter en uppdelning i de olika facken ägt rum. Länge var

skillnaden mellan dessa fack ej större, än att de dugligare och mera mång-sidigt intresserade eleverna kunde beherrska ett par fack och inom dem

samtidigt taga afgångsbetyg, då de så önskade. Med den omfattning,

undervisningen på sista tiden fått, har detta blifvit omöjligt. Då i

viss mån betecknande för undervisningen vid Chalmersska institutet

varit, att differentieringen mellan de olika facken ej varit så skarpt

genomförd som vid de flesta andra tekniska högskolor, har detta ej

endast varit en följd af de jämförelsevis små ekonomiska hjälpmedel,

som stått institutet till buds, utan äfven af mera principiella skäl, då

det i ett glest befolkadt land, där industrien ofta måste arbeta under

jämförelsevis små förhållanden, ej alltid är en fördel för de inom

densamma värksamma teknikerna att vara utbildade efter ett skarpt

dif-ferentieradt system.

Den humanistiska mogenheten inom institutets högre afdelning har

städse varit ganska ojämn, i det att där å ena sidan studenter, å den

andra elever, som arbetat sig upp från lägre afdelningen och härvid

hufvudsakligen lagt an på förvärfvandet af den matematiska

mogenheten, arbetat tillsammans. Någon olägenhet häraf har icke visat sig.

Arbetet har visserligen uti första årskursen tett sig ganska olika för

studenten, som förvärfvat en större färdighet i de teoretiska ämnena

men oftast var betydligt underlägsen i de praktiska och därför

måste nedlägga mycket arbete på dessa, och för den, som

kommit från lägre afdelningen och ofta efter erhållen dispens i

sistnämnda ämnena haft betydligt mera tid till sitt förfogande för studier

i de teoretiska ämnena: matematik, fysik och kemi. Men på ett

anmärk-ningsvärdt sätt hafva dessa olikheter under studieårens lopp

utjämnats, så att vid afgången från institutet i stort sedt någon bestämd

skillnad ej förelegat.Undervisningen.

CHALMERS hade i sitt testamente bestämt, att

frimurarebarnhus-direktionen i Göteborg skulle använda den del af hans

kvarlåtenskap, som ställdes under direktionens förvaltning, till inrättande af

en »slöjdeskola till kostnadsfritt begagnande af den här i staden

uppväxande fattiga ungdomen». Då direktionen 1823 kom »till en rolig

besittning» af de för den tiden betydliga testamentsmedlen, var den ej på det

klara med lämpligaste sättet att fullgöra det mottagna uppdraget, och

flera år åtgingo för öfverläggningar härom och för försök »att träffa en

så margkunnig man, som icke ägde endast Polytekniska kunskaper och

öfvad undervisningsskicklighet, utan äfven tid och tillfälle att åtaga

sig den hufvudsakliga ledningen och med physico-chemiska

föreläsningar utvidga och tillämpa de elementarkunskaper, som dess

underordnade medhjälpare skola bibringa eleverna, samt att uti styrelsen biträda

direktionen, som härutinnan icke äger mer än högst ytliga insikter,

att uppgöra planen till denna anstalt, som de frikostigt gifna men för

ändamålet ändock inskränkta tillgångarna medgifva» — såsom Dubb

uttryckte sig.

För att under tiden icke betaga skolbarnen uti fattigskolorna den

första undervisningen till slöjd, utom den att sy och sticka, som gafs

flickorna uti den fria Willinska fattigskolan, öfvertogo »Chalmersska

Slöjdeskolans disponenter» alla de omkostnader, som medföljde den af

allmänna fattigvården uti många år underhållna spinnskolan, där mer

än 300 gossar och flickor undervisades 2 till 3 timmar dagligen under

den ljusa årstiden att plocka, karda och spinna ull och bomull på både

korta och stora fabriksrockar samt lin och linblånor äfvensom hampa

i början på en och sedan på 2:ne tenar eller rullar.

För att bibringa den »tillväxande medellösa ungdomen» kunskaper

inom sjömansväsendet begagnade sig direktionen af den i staden

befintliga och af sjömanshuset inrättade navigationsskolan, i det den

öfver-enskom med läraren därstädes att årligen få 10 sjöbefarna jungmän

undervisade uti styrmanskonsten och 10 styrmän för den ytterligare

vetenskap, som erfordrades för att kunna bestå uti skeppare-förhöret.

Direktionen lät vidare, »vid tillfället af herr Ekenmarks och hans

systrars härvaro», undervisa 2:ne uti väfkonst mycket erfarna ochskickliga fruntimmer uti deras förbättrade och tämligen fullständiga

väfningssätt. Den öppnade sedan med en af dessa fruntimmer till

läromoder en väfskola, uti hvilken 10 unga fruntimmer af

borgareklassen undervisades uti 2:ne terminer 1827 och vid hvarderas slut

förevisade mycket vackra profver af sina tillvärkningar. Denna

»Chalmersska inrättning» fortsattes äfven följande året med 8 elever, men

genom läromoderns dödsfall afstannade denna skola.

Redan 1823 hade firmurarebarnhusdirektionen genom en uti

allmänna tidningar såsom prisfråga införd kungörelse utaf sakkunniga

män begärt anvisning på bästa sättet att inrätta en slöjdskola för denna

orten, egentligen för fattiga barn, som vid 12 å 13 års ålder slutat sin

undervisning uti för dem på platsen inrättade friskolor. 2:ne svar

erhöllos, som, enligt Dubbs utsago med flit och omtanke utarbetade, visade

sig vara författade utan rätt kännedom af ämnet, än för vidt och

obestämdt och än för ensidigt och inskränkt utmärkta, så att de icke kunde

tjäna till sådan ledning vid planens uppgörande, som åstundades.

Direktionen beslöt att genom korrespondens med vetenskapsidkare söka

anvisning på någon, som härutinnan kunde och ville gå tillhanda.

Efter några års fruktlösa försök på denna väg lyckades direktionen

att genom professorerna Berzelius och Pasch bemödande förmå en med

dem i särdeles vänskapligt förhållande stående, uti den förres kemiska

laboratorium sysselsatt vetenskapsidkare, brukspatron Carl Palmstedt,

att ställa sig till dess förfogande. Vid midsommartiden 1828 infann sig

Palmstedt i Göteborg och i samråd med honom uppgjordes en

provisorisk plan för slöjdskolans ivärksättande. Palmstedt utfäste sig icke

blott att blifva direktionens rådgifvare utan äfven att åtaga sig den

vetenskapliga ledningen af »Chalmersska institutet» samt att själf

meddela undervisning i fysik och kemi. Under en resa samma sommar

till naturforskaremötet i Berlin uppköpte Palmstedt en del af de för

undervisningen erforderliga instrumenter, laboratorieredskap, böcker,

förebilder, planschvärk och värktyg. I maj 1829 flyttade Palmstedt

öfver till Göteborg, där han under sommaren med tillhjälp af den för

modellvärkstaden antagna värkmästaren Anders Rehn inredde nödiga

lokaler inom skolans hus, ritsalen och den nämnda värkstaden. De

första eleverna mottogos under oktober sistnämnda år och den 5

november — samma dag, då Polytekniske Laereanstalt i Kjöbenhavn

invigdes — öppnades högtidligen undervisningen vid Chalmersska

stiftelsens teknologiska läroanstalt, som då benämndes Chalmersska

Slöjdskolan.9

Undervisningen meddelades af föreståndaren i fysik, kemi och

kemisk teknologi, liksom arbetena på det kemiska laboratoriet leddes af

honom. En särskild lärare, löjtnant Lagerborg, skötte undervisningen

i matematik och linjarritning, och arbetet i modellvärkstaden

förrättades under ledning af värkmästaren Rehn. Elevantalet var vid det

första läsårets början tio men växte, så att det vid läsårets slut utgjorde

29.

För bedömandet af det mål, Frimurarebarnhusdirektionen satt sig

före, och de förhoppningar, den fäste vid den nyinrättade skolan, är af

betydelse att iakttaga de ord, hvarmed direktionens ordförande och ledande

personlighet, doktor Dubb, öppnade skolan. Han yttrade bl. a.:

»Direktionen får nu till allmänhetens bedömande öfverlämna sin åtgärd,

huru vida direktionen uti valet af ämnen och vetenskaper uti afseende

på orten och dess invånares behof träffat de angelägnaste och mest

tjänliga, att hos den uti fattigdomens alltid nedslagna lynne och trånga

utsikter uppväxande ungdomens sinne väcka hopp och begär till

kunskap och arbete för att ernå en framtida utkomst och anseende eller

icke. Direktionen utsträcker dock ingalunda denna afsikt till den

hopen fattige, som endast njutit undervisningen uti den s. k.

fattigbarnens fri-skola, där undervisningen anses fulländad med kateketiska

religionskunskapen, skrifvandet efter föreskrift och räknandet af quatuor

species, så vida icke en eller annan af dem emot billigt beting kunna

insättas uti de vanliga handvärksvärkstäderna; utan på sådana ynglingar,

som utgå utur den allmänna apologistklassen uti Trivial-Skolan och

Christinae Församlingens apologisti-skolans gratialister, samt därnäst

gesäller och lärlingar utur handvärksvärkstäder, och i synnerhet dem,

som med flit och uppmärksamhet bevistat söndagsskolan. Till dessa

äro alla lärarna skyldiga vid Chalmersska institutet att gifva fri

undervisning; likasom direktören och hans medhjälpare må lämna sin

undervisning åt ynglingar i en lyckligare ställning så väl enskildt som under

de allmänna föreläsningarna, så långt som rum och tillfällen tillåta.»

Direktionen fäste stora förhoppningar vid den »väckelse, en sådan

blandning af stånd och förmögenhet kan åstadkomma till ett sannt och

fast kunskapsbegär». Den hoppades, att, i samma mån som

kunskapsbegäret tillväxer, hågen skulle tändas till industriösa företag och

vetenskapens tillämpning kröna idogheten med en pekunjär belöning, och att

den rika ynglingen uti valet af medarbetare först uppsökte den fattiga

yngling, som uti institutet tilldrog sig både hans uppmärksamhet och

tillböjelighet, eller i annat ändamål gärna gåfve honom förskott af de10

medel, som tarfvades att förbättra och fullkomna de värkstadsarbeten,

som han nach Gewohnheit påbörjat, och sålunda uppfyllde William

Chalmers önskningar och afsikten att väcka och befordra den sanna och

ädla industrien uti hans födelsestad och landsort.

Undervisningen fortgick oförändrad men med växande elevantal

till 1831, då lokalerna för modellarbete ökades med en större värkstad

med särskild värkmästare. Då antalet elever under de följande åren

tillväxte ytterligare, framträdde behof af flera lärare, men de

förhandenvarande penningtillgångarna medgafvo endast såtillvida afhjälpande

af detta behof, att en andre lärare i elementarkemi och för ledningen

af arbetena på det kemiskt-tekniska laboratoriet antogs 1833.

Under första hälften af 1834 var slöjdskolan, såsom fallet var med alla

stadens läroanstalter, stängd på grund af den i staden härjande

kolerafarsoten, Året var äfven ur andra synpunkter skickelsedigert, i det

anlopp gjordes att »förbyta skolan från en vetenskapligt praktisk och

såsom för det allmänna gagnande redan fullt erkänd teknologisk

läroanstalt till en arbetsskola för fattiga barn och, som det yttrades,bortskaffa

det lärda krämet». Planen var nära att bringas till utförande, men

det lyckades dock att rädda skolan. Likaså afvärjdes försök att få

använda skolans lokaler till kolerasjukhus, hvilket med all säkerhet skulle

hafva under en längre tid gjort skolan misstänkt för smitta och sålunda

värkat menligt för dess utveckling. Den 5 nov. öppnades slöjdskolan

å nyo med ett till 52 uppgående elevantal.

Sedan Kungl. Maj:t den 4 april 1835 tilldelat skolan ett årligt anslag

af 3,000 rdr B:o och denna sålunda fått en fastare ekonomisk grundval,

uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegium att efter

vetenskapsakademiens hörande inkomma med utlåtande i fråga om grunderna för

skolans framtida organisation. Såväl skolans föreståndare som

fri-murarebarnhusdirektionen och högsta styresmannen i frimurareärenden

genom dess föredragande sattes i tillfälle att yttra sig i frågan. Genom

kungl, bref af den 28 september 1835 bestämdes de allmänna grunderna för

skolans organisation och ålades styrelsen att i öfverensstämmelse

härmed utarbeta förslag till stadgar. Den 9 nov. 1838 äro de första för

slöjdskolans inre organisation af Kungl. Maj:t fastställda stadgarna

daterade och äro kontrasignerade af C. S. Skogman.

Enligt dessa öfverflyttades skolans ledning från

frimurarebarnhus-direktionen till en särskild styrelse, bestående af sex ledamöter, hvaraf

frimurarebarhusdirektionen ägde att inom sig utvälja trenne dess

medlemmar samt de öfriga trenne utgjordes af länets höfding, stiftets biskop11

och en för kunskaper känd fabrikant eller annan slöjdidkare utom

barnhusdirektionen, hvilken sistnämnda af nyss uppräknade fem ledamöter

invaldes, och uti hvilken sålunda sammansatta styrelse landshöfdingen

borde vara ordförande. Styrelsen skulle åligga att vaka öfver

skolinrättningens värksamhet, besörja förvaltningen af ej mindre från skolans

fonder denna tillkommande räntebelopp än äfven det årliga anslag,

staten lämnade till skolan. Styrelsen skulle af

frimurarebarnhus-direktionen mottaga donationsräntan, under det att fondens

förräntande framgent borde tillhöra direktionen ensam. Skolans

föreståndare och förste lärare tillsattes af Kungl. Maj:t på styrelsens förslag genom

konstitutorial och de öfriga lärarna af styrelsen likaledes genom

kon-stitutorial. Föreståndaren var föredragande i styrelsen och fungerade

såsom dess sekreterare,

I stadgarna föreskrefs särskildt, att förste läraren borde antingen själf

eller genom de öfriga lärarna åt de fabriks- och slöjdidkare eller andra

ägare af värk och inrättningar, som sig därom hos honom anmälde,

meddela de råd och upplysningar i ämnen, som med deras handteringar

ägde sammanhang och vid slöjdskolan funnos att tillgå, och ålåg det

honom att vid hvarje års början kungöra vissa timmar, då fabriks- och

slöjdidkare kunde i ofvanberörda ändamål infinna sig vid inrättningen.

Undervisningen var fördelad på fyra lärare. Föreståndaren och

förste läraren undervisade i kemisk teknologi och teknisk fysik, för

hvilka ämnen kursen borde vara genomgången i det förra på fyra

terminer och i det senare på tre. Andre läraren i kemi höll föreläsningar

och repetitioner i elementarkemi — kursen beräknad till två terminer —

och ledde arbetet uti det kemiskt-tekniska laboratoriet. Läraren i

matematik, teckning samt maskin- och linjarritning genomgick en 3

terminers kurs uti aritmetik, algebra och planimetri, en 2 terminers kurs uti

logaritmer, serier, stereometri och trigonometri samt en 2 terminers

kurs uti praktisk mekanik och maskinritning, hvarjämte han

undervisade i linjarritning och frihandsteckning. Denne lärare uppgjorde

äfven, i samråd med inrättningens föreståndare och de öfriga lärarne,

ritningar till nya modeller att på värkstaden utföras. Slutligen ålåg det

värkmästaren att på värkstaden lämna undervisning i metallers och

träs bearbetning, i förfärdigande af mindre värktyg och modeller samt

att, så mycket tiden tillät, själf arbeta för inrättningens behof.

Såsom biträde åt läraren antogos af direktionen trenne stipendiater,

valda antingen bland äldre elever i skolan eller, så framt tillräckligt

antal kvalificerade ynglingar ej fanns inom skolan, utom denna. Sti-12

pendiaterna voro en i kemi, en i fysik och på värkstaden samt en i

matematik och ritning.

Uti moderna språk kunde mot särskild betalning beredas eleverna

undervisning.

Undervisningen var uppdelad i två terminer: höst- och

vinterterminen från den l september till den 17 december och vår- och

sommarterminen från den 15 januari till medlet af juni med undantag af

påsk- och pingstveckorna. Arbetet på värkstaden började dock redan

den l augusti.

Värkstadsarbetet tog sin början kl. 8 på morgonen och fortsattes med

ett afbrott mellan kl. l—3 e. m. till kl. 6—7 e. m. Tiderna för den

»vetenskapliga undervisningen» fastställdes genom en särskild

undervisnings-tabell.

Eleverna borde i regel vara minst 14 år gamla.

Kunskapsfordringarna för inträdet voro blott att kunna fritt och obehindradt läsa och

tydligt skrifva svenska språket och, för att få begagna undervisningen

i de teoretiska ämnena, att kunna räkna åtminstone enkel och

sammansatt regula de tri. Minst hälften af eleverna borde vara födda i Göteborg.

Hela antalet beräknades kunna uppgå till 60 å 70. Styrelsen kunde

af elevens målsman äska en förbindelse att till skolanerlägga 10 rdr B :o,

om eleven utan tillstånd afbröt sin kurs och lämnade skolan i förtid,

men styrelsen kunde å andra sidan skilja från lärovärket den elev,

som icke visade sig äga nödig fattningsgåfva, eller som visade

missaktning mot lärare, vanartigt uppförande, våldsamt sinnelag mot

kamrater eller försumlighet genom förfallolös frånvaro från skolan, hvarvid

dock föregången varning inför styrelsen förutsattes.

Vid slutet af vårterminen hölls inför styrelsen offentlig pröfning med

eleverna, vid hvilken dessas under året utförda arbeten voro utställda.

Såsom afslutning öfverlämnades af styrelsen till eleverna dem tillerkända

uppmuntringsjetonger och tillkännagåfvos de offentliga loford, som

tilldelades elever, hvilka förut fått uppmuntringsjetong.

Den trygghet, skolan erhöll genom det beviljade statsanslaget och de

utfärdade stadgarna, var så stor, att man från denna tidpunkt kan säga

skolan hafva blifvit pånyttfödd. Följande året 1837 bildades af

föreståndaren bland de kunnigaste af eleverna en läsecirkel, där genom

studerande af honom tillhöriga tekniska arbeten och tidskrifter närmare

kännedom kunde inhämtas äfven om nya upptäckter i denna väg. Vid

undervisningen i fysik användes såsom lärobok Bagges elementarkurs.13

Undervisning lämnades de följande åren i engelska, franska och tyska

språken mot extra betalning.

I någon mån betecknande för den roll, skolan spelade, må nämnas,

att 1837 konung Karl XIV Johan för andra gången besökte skolan och

därvid förklarade sin synnerliga belåtenhet. (Första gången var 1831).

Åren 1845 och 1846 besöktes skolan af konung Oscar l, som redan förut

såsom kronprins två gånger besett den.

Under medlet af fyrtiotalet utkämpades inom styrelsen en ganska

skarp meningsstrid, som lätt nog kunnat få den betydelse, att den

på-värkat skolans framtid. Herrar Gjers och Wijk gjorde sig till målsmän

för ett förslag, att en del af skolans medel skulle användas till en

arbets-anstalt för fattiga gossar. Ordföranden, understödd af biskop Bruhn,

ansåg visserligen förslaget om en dylik arbetsanstalt »välment,

barmhärtigt och af nödvändigheten påkalladt», men icke förenligt med

medlens beviljande till en för det allmänna gagnande undervisning.

Vidkommande en sådan arbetsanstalts sammanlänkande med en

teknologisk undervisningsanstalt, vore det i högsta grad olämpligt, enär den

senare vore ett allmänt erkändt vetenskapligt-praktiskt lärovärk, då

däremot arbetsanstalter lika allmänt voro kända såsom rent

handtvärks-mässiga, på handlagets öfning beroende, ehuru i sin väg nyttiga företag.

Förslaget föll.

År 1841 ökades undervisningen med ämnet mekanisk teknologi, som

föreståndaren åtog sig. 1845 infördes ämnet ornamentsritning och

lavering jämte klotsritning vid lampsken. Våren 1845 höll

föreståndaren på söndagseftermiddagarna föreläsningar i geologi för de äldsta och

mest kunniga af eleverna jämte andra intresserade personer. Notarien

A. P. Bromander genomgick samma vår med en betydlig del af eleverna

en kurs i bokföring och dess praktiska tillämpning i samfundslifvet.

Under en följd af år med början 1846 var undervisning uti modellering

i lera och vax anordnad vid institutet med fyra timmar i veckan under

några månader under ledning af kungl, hof- och ornament-bildhuggaren,

professor Axel Fahlcrantz, som vistades i staden för utförande af

orna-menter till nya börsbyggnaden.

Samlingarna af fysiska instrumenter, värktyg, tekniska produkter,

kemiska preparater m. m. samt boksamlingen hade under de gångna

åren ökats såväl genom direkta inköp som under föreståndarens på

ferietiderna företagna utländska resor samt äfven genom skänker.

Samlingen af mekaniska modeller, värktyg och maskiner utgjorde 1849

öfver 100 nummer, med få undantag förfärdigade af skolans elever.14

Redan 1840 hade skolans lärare, löjtnant Weinberg författat en

konstruktionslära med 3 planscher: förberedelser till maskin- och

byggnadsritning. 1846 utarbetade löjtnant Berg, likaledes lärare vd

skolan, en lärokurs uti linjarritning eller förberedelse till förfärdigande af

maskin- och byggnadsritningar, som utgafs i tryck i flera upplagor med

understöd af skolan i form af inlösen af ett större antal exemplar, som

sedan af eleverna fingo lösas till bestämdt pris. Arbetet vann ganska

stort erkännande och infördes vid andra tekniska läroanstalter såsom

teknologiska institutet i Stockholm och bergsskolan i Falun. (2:dra

upplagan 1848, 3:dje 1854.)

I Palmstedts och von Schoultz historiska öfversikt framhålles, att,

då skolan varit i värksamhet två årtionden 1849, den brist på

läroböcker, som först visat sig, blifvit småningom afhjälpt. Sålunda användes

i kemi Åkermans elementarkurs, i kemisk teknologi Almströms

handbok, i fysik en vid Teknologiska institutet i Stockholm begagnad

lärokurs, i elementarkemi Stöckhardts kemiskola, öfversatt af Ullgren, i

mekanisk teknologi Karmarsch lärobok, öfversatt af Almroth, i

matematik Cronhjelms, Falks, Alreicks och Björlings läroböcker, i mekanik

Baumgartners lärobok med tillämpningar, i kemiska laborationer en

af skolans lärare, apotekare Hyltén-Cavallius sammanfattad

laborationskurs.

Sedan mot slutet af år 1848 Slöjdföreningen i Göteborg öppnat sin

söndags- och aftonskola, hade för Slöjdskolan visat sig möjligheten att

utan särskild kostnad vinna en förberedande skola, hvarigenom den

dittills nödvändiga, för ett högre lärovärk främmande

elementarundervisningen delvis kunde förmedlas och ändamålet med elevernas

tekniska utbildning skyndsammare vinnas.

1849 beslöts att lätta föreståndarens tjänstgöringsskyldighet genom

att från honom öfverflytta undervisningen i »fysik, tillämpad näringar

och konster,» på en särskild lärare. Ifrån 1850 lämnades under en del

af läsåren och från 1852 under hela läsåret undervisning i modellering

i lera och vax två gånger i veckan, ett par timmar hvarje gång.

Då professor Palmstedt 1852 lämnade föreståndarebefattningen,

utgjorde sålunda de ämnen, hvari undervisning meddelades: fysik,

till-lämpad på näringar och konster; mekanisk teknologi; elementarkemi;

kemisk teknologi; öfningar i kemiskt-tekniska laboratoriet;

matematiska kunskapsarter; praktisk mekanik; linjär- och geometrisk

projektionsritning samt maskinritning; frihandsteckning, ornamentsritning,

lavering och klotsritning; modellarbeté i värkstäderna; modellering i15

lera och vax; tyska och engelska språken. Undervisningens uppehölls

af föreståndaren, fem lärare i »vetenskapliga ämnen», tvänne

konstnärer och en värkmästare. 644 elever hade under tiden varit

immatri-kulerade. Boksamlingen utgjorde 2,381 band och häften jämte 576

planschvärk utom i portföljer särskildt förvarade lösa planscher och

gravyrer. Ett arkiv af ritningar, uppställda i alfabetiskt inrättade

skåpfack, var bildadt.

1852 infördes undervisning i tillämpad fysik, som uppdrogs åt den

nya tillförordnade föreståndaren, hvaremot mekanisk teknologi i brist

på lämplig lärarekraft nedlades till år 1856. Följande året anställdes

en särskildt biträdande lärare i matematik i sammanhang med, att på

två år beslöts att uppdela skolan i en öfre och en nedre afdelning.

Sedan 1856 en större tillbyggnad af skolan kunnat tagas i bruk och

äfven skolans statsanslag ökats till 7000 rdr B:o, hade skolan fått än

större utvecklingsmöjligheter. Elevantalet uppgick sistnämnda år till

93. Undervisningen i mekanisk teknologi återupptogs detta år och

ett nytt ämne infördes: väg- och vattenbyggnadskonst samt civil

byggnadskonst. Under de närmast följande åren infördes i den

matematiska undervisningen analytisk geometri och de första grunderna af

differential- och integralräkning. 1858 anordnades 4 timmar i veckan

ritning efter gipser, hufvudsakligen af arkitektoniska ornamenter och

basreliefer. 1862 infördes läroämnet mineralogi och geognosi.

1862 den 26 september fastställdes på framställning af skolans styrelse

för andra gången stadgar för slöjdskolan (Sv. Förf.-saml. 1862 N:o 61).

Någon väsentligare ändring uti skolans organisation och arbetssätt

medförde ej de nya stadgarna. Fortfarande fastslås, att skolan skulle

dels vara en undervisningsanstalt för ynglingar, som ägna sig åt något

industrielt lefnadsyrke och dels på begäran af ämbetsmyndighet i

Göteborg och enskilda näringsidkare meddela yttranden i ämnen, som röra

näringarna.

Någon uppdelning i en nedre och en öfre afdelning af institutet

omnämnes ej i stadgarna, oaktadt redan 1852 enligt styrelsens beslut

försök gjordes därmed. Den vetenskapliga undervisningen skulle omfatta

tre år. Undervisningen skulle i allmänhet vara mera populär och

praktisk än strängt vetenskaplig. Jämte föredragen skulle läraren hålla

repetitioner medelst till eleverna ställda frågor. Elevernas

själfvärk-samhet borde i möjligaste måtto anlitas och utvecklas.

Undervisningsämnena voro de ofvan anförda. I de särskilda näringarna skulle under-16

visningen utsträckas så långt, att eleven efter dess inhämtande kunde

utan vidare vägledning på egen hand ytterligare förkofra sig.

Föreståndaren, som erhöll professors namn och värdighet, tillsattes

fortfarande af Kungl. Maj:t, lärarna af styrelsen genom förordnanden

på ömsesidig uppsägning. De tre hufvudlärarna gåfvos lektors namn

och värdighet. Stipendiaternas antal ökades till fyra, i det att läraren

i fysik fick en och värkmästaren en, under det att dessa två

befattningar förut varit förenade på en person.

Inträdesfordringarna för eleverna voro ganska oförändrade, dock

med det viktiga tillägget, att, örn den sökande skulle begagna den

vetenskapliga undervisningen, han borde innehafva så stort kunskapsmått

i matematik, som vid rikets allmänna högre elementarlärovärk

meddelades. För första gången fastslogs sålunda, att fordringarna i

matematik för tillträde till den högre undervisningen skulle vara desamma

som vid inträdet vid landets öfriga högskolor. Slöjdskolans

undervisning skulle fortfarande vara kostnadsfri. Bestämmelsen, att minst

hälften af eleverna skulle vara födda i Göteborg, hade utgått. Efter

anmälan hos föreståndaren kunde utom de inskrifna eleverna särskilda

åhörare erhålla undervisning vid skolan mot bestämd afgift.

Allmänheten hade rätt att under förevisningstimmarna i biblioteket

begagna skolans böcker, äfvensom att uti de öfriga samlingarna efter

anmälan hos vederbörande lärare taga närmare kännedom om

föremålen och afteckna dem, så vidt som omständigheterna det medgåfve.

Föreståndaren var ej medlem utaf styrelsen men hade rätt att

deltaga i öfverläggningarna och att till protokollet anteckna sin

tilläfventyrs afvikande mening.

Den faktiska fördelningen af undervisningen blef oförändrad, så att

föreståndaren uppehöll undervisningen i tillämpad fysik, en lektor hade

matematik, mekanik, beskrifvande geometri och linjarritning, en

lektor allmän fysik, mekanisk teknologi och byggnadskonst, en lektor

kemi, kemisk teknologi med tillhörande laborationsöfningar samt

mineralogi och geognosi, en biträdande lärare matematik, en hvardera af

läroämnena frihandsteckning, modellering och värkstadsarbete.

Lärarnas antal var sålunda åtta.

Någon uppdelning uti olika fackskolor omnämnes ej uti stadgarna,

men af en skrifvelse från styrelsen till Kungl. Landtmäteristyrelsen af

den 12 maj 1865 framgår, att redan då tillämpades en fackindelning,

motsvarande den, som här nedan anföres såsom gällande efter 1869, eller17

uti tre hufvudgrupper: den mekaniska, den kemiska och

civil-ingenjörs-gruppen.

Norrmannen professor H. Christie afgaf uti oktober 1867 till

Departementet for det Indre en berättelse om en resa till Sverige och Danmark,

utförd på uppdrag af departementet för att undersöka, huru de i dessa

länder befintliga tekniska skolorna voro organiserade och värkade. Det

vitsord han lämnar Chalmersska institutet är godt, och framställningen af

de faktiska förhållandena i allt väsentligt riktig. Han framhåller såsom

anmärkningsvärdt, »att där knappast i regeln tages någon samlad

afgångsexamen i den mening, som afses vid de norska läroanstalterna. Har

en elev bestämt sig för en fackgrupp, så fördelar han — i mer eller

mindre grad efter eget godtfinnande — de till gruppen hörande ämnena

på de tre år, under hvilka han skall stanna i skolans högre afdelning,

och underkastar sig vid hvarje års utgång examen i de afslutade ämnena

— dock händer det ofta, att eleven vid första årets utgång icke

underkastar sig examen i något fack.» Äfven om det ligger någon öfverdrift

i detta Christies uttalande, är dock denna frihet i studiernas anordning

värd uppmärksamhet.

De sista åren på sextiotalet representera en viktig epok i skolans

utveckling. De gamla byggnaderna hade blifvit otillräckliga och,

såsom på annat ställe närmare redogöres, erhöll skolan nya,

jämförelsevis mycket rymliga och ändamålsenliga lokaler vid Storgatan på samma

ställe, där den ännu befinner sig. Statsanslaget ökades med ej mindre

än 18,500 rdr rmt. På denna grund kunde från och med år 1868 flera

lärare anställas, en lämpligare fördelning af ämnena vidtagas och

kurserna ökas. Den sålunda fastställda arbetsordningen var följande:

Den lägre afdelningen, som ej var systematiskt uppdelad i årskurser

och som omfattade de elever, som motsvarade de lägre

kunskapsfordringarna för inträdet:

matematik, lägre.......................... 2—3 tim. i veckan

mekanik, elementär med maskinkonstruktioner 5 » »

beskrifvande geometri med linjarritning ...... 4 » »

mekanisk teknologi.......................... 2 » »

elementarkemi .............................. 4 » »

frihandsteckning ............................ 6 » »

modellering.................................. 4 » »

värkstadsarbete ............................ 14 » »

Summa 41 å 42 tim. i veckan18

Den högre afdelningen, som upptog de elever, hvilka vid

pröfnings-examen visat sig motsvara de högre kunskapsfordringarna:

l:sta årets kurs:

matematik................................8—9 tim. i veckan

mekanik, elementär.......................... l » »

beskrifvande geometri med linjarritning ...... 4 » »

allmän fysik ................................ 6 » »

elementarkemi, oorganisk .................... 4 » »

allmänna laborationer (vårterminen) ........ 6—8 » »

frihandsteckning ............................ 3 » .»

värkstadsarbete: J höstterminen .............. 14 » »

[vårterminen ................ 7 » »

Summa 43 å 45 tim. i veckan

2:dra årets kurs, där liksom i den tredje eleverna voro delade på tre

afdelningar: a) för mekanik, b) för teknisk kemi och c) för

byggnadskonst:

abc

matematik .................. 4V2 — 4l/2 tim. i veckan

mekanik .................... 4 — 4 » »

beskrifvande geometri med

linjarritning .................... 4 — 4 » »

maskinlära med ritning ...... 6 — 6 >> »

mekanisk teknologi .......... 2 2 2 » »

elementarkemi, organisk ...... 2 2 2 » »

kemisk teknologi ............ — 4 — » »

laborationer ................ — 12 å 15 — >> »

mineralogi och geognosi ......— 2 2 » »

allmän byggnadskonst med

ritning ...................... — — 6 » »

frihandsteckning ............ 3 3 3 » »

modellering.................. 4 — 4 » »

värkstadsarbete .............. 14 7 7 » »

Summa 43V2 32 å 35 44V2 tim. i veckan19

3:dje årets kurs: abc

maskinlära med ritning ...... 6 — 6 tim. i veckan

mekanisk teknologi (speciel) .. 2 — — » »

tillämpad fysik.............. 3 3 3 » »

kemisk teknologi ............ — 4 — » »

laborationer ................ — 16 å 18 — » »

väg- och vattenbyggnadskonst

med ritning . . . ,............ — — 6 » »

frihandsteckning ............ 3 3 3 » »

modellering.................. 4 — 4 » »

värkstadsarbete.............. 7 — 7 » »

Summa 25 26 å 28 29 tim. i veckan

För utförande af detta program vidtogos de förändringar i

läroämnenas fördelning, att föreståndaren öfvertog den allmänna fysiken i st.

f. tidigare den tillämpade, en lektor öfvertog, med lämnande af allmän

fysik och byggnadskonst, mekanik, maskinlära med tillhörande

konstruktionsritning och mekanisk teknologi, den biträdande läraren i

matematik undervisade äfven i tillämpad fysik; nya lärareplatser

inrättades uti allmän kemi, uti allmän byggnadskonst med tillhörande

konstruktionsritning och uti väg- och vattenbyggnadskonst. I öfrigt

var fördelningen oförändrad.

Vid arbetsplanernas uppgörande är påtagligt, att den högre

afdelningen i första rummet tillgodosetts, och afsikten, var att eleverna i

lägre afdelningen delvis skulle begagna sig af den högre afdelningens

lektioner, då hinder härför ej låg uti deras ringare förkunskaper.

Särskild undervisning för lägre afdelningen var knappast anordnad i

andra ämnen än matematik, beskrifvande geometri och linjarritning

samt värkstadsarbete. Äfven i högre afdelningen var

samundervisning mellan de olika årskurserna påräknad, såsom uti maskinlära med

ritning, kemisk teknologi och kemiska laborationer, frihandsteckning,

modellering och värkstadsarbete.

En föreställning om det omfång, till hvilken undervisningen vid denna

tid meddelades på Chalmersska institutet, kan erhållas af de uppgifter,

som med ledning af institutets programmer för läsåret 1873—74

lämnades af den kungl, komité, som då var tillsatt för förslags afgifvande

till den tekniska undervisningens ordnande. (Komiténs betänkande

af den 21 nov. 1874, sid. 167—9):

ALLMÄN FYSIK. I detta ämne genomgås större delen af A. H.

Focks lärobok för Teknologiska Institutet jämte tillägg. De stycken,20

som tillhöra den mekaniska fysiken, uteslutas, emedan de föredragas i

samband med mekaniken. Talrika försök göras, hvarjämte eleverna

öfvas i lösningen af fysikaliska problemer. 48 elever och 5 åhörare

deltogo i undervisningen.

REN MATEMATIK. De här använda läroböckerna äro:

För lägre afdelningen: Björlings algebra, Cronhjelms planimetri och

proportionslära. Elevantalet 64;

För högre afdelningens l:sta årskurs: Björlings algebra, Lindmans

plana trigonometri, Alreiks stereometri, Fogelmarcks analytiska

geometri. Elevantalet 48, utom 5 åhörare;

För högre afdelningens 2:dra årskurs: Björlings differentialräkning,

Brochs Lserebog i högre matematik m. fi. Elevantalet 26.

LANDTMÄTERI OCH NIELLERING. I dessa ämnen

genomgås en del af Alreiks lärobok i landtmäteriet jämte skriftliga

anteckningar. Dessutom öfningar på fältet jämte kartritning.

BESKRIFVANDE GEOMETRI MED LINJARRITNING.

Förberedande öfningar; projektionsritning efter modeller af de geometriska

kropparna samt af maskindelar; krokiritning med påtecknade mått efter

modeller och maskiner; öfningar i lavering och färgläggning;

konstruktion af skuggor och slagskuggor; isometrisk perspektivritning af

maskiner; föredrag och öfningar i beskrifvande geometri. Antalet elever af

lägre afdelningen 62, af öfre 50, utom 6 åhörare.

OORGANISK ELEMENTAR-KEMI med tillhörande laborationer

(under l:sta året). Vid undervisningen i detta ämne följes Berlins och

Blomstrands lärobok, som till större delen medhinnes. Elevantalet af

högre afdelningen 48, förutom 8 åhörare. Af den lägre afdelningens

lärjungar, hvilka endast som åhörare deltogo i undervisningen, var

antalet 62. Laborationerna under första året äro obligatoriska endast för

de elever i den öfre afdelningen, som ämna att följande år ägna sig åt

kemiskt-tekniska facket. De omfatta dels preparat-framställning, dels

lättare kvalitativa analyser. 19 lärjungar deltogo i dessa laborationer.

ORGANISK KEMI. Inledning; kolväten, glykoler, glycerin,

kolhydrater, cyanföreningar, benzolderivater, naftalinderivater, organiska

baser m. m. Elevantalet 17.

MINERALOGI OCH GEOGNOSI. Vid undervisningen användes

Sjögrens lärobok i mineralogi jämte Bergstrands geologi samt delar af

Erdmans »Bergarternas kännedom». Elevantalet 16.

KEMISK TEKNOLOGI. Såsom lärobok i ämnet användes Wagners21

»Die Chemische Technologie». Kemiska fabriker i grannskapet af

Göteborg besökas. Elevantalet 2.

KEMISKA LABORATIONER anställas af kemiskt-tekniska

afdelningens lärjungar i ett för dem ordnadt särskildt laboratorium. Här

fortsättas arbetena under fyra terminer. Den första terminen ägnas åt

kvalitativa analyser samt öfning i vågens användande, den andra åt

kvantitativa analyser, tredje och fjärde terminerna åt tekniska

undersökningar af fabriksprodukter. Elevantalet 2.

MEKANISK TEKNOLOGI. Vid undervisningen användes

förnämligast Karmarsch mekaniska teknologi. Hufvudsakligen behandlas

träets och metallernas bearbetning. Mekaniskt-tekniska fabriker i

grannskapet af Göteborg besökas. Elevantalet 55 af lägre och 15 af

öfre afdelningen.

ELEMENTÄR MEKANIK: Mekanikens grundbegrepp, Statik,

dynamik, vätskors jämvikt och rörelse. Elevantalet af lägre afdelningen

51, af öfre afdelningen 46.

TEORETISK MEKANIK. Vid undervisningen användas

hufvudsakligen Dahlanders och Ritters läroböcker i mekanik; större delen af

den förstnämnda medhinnes. Elevantalet 29, utom 2 åhörare.

MASKINLÄRA. Inledning; vattenhjul, turbiner, grunderna för

den mekaniska värmeteorien, ångpannor, ångmaskiner, lokomotiver,

varmluftsmaskiner. Vid undervisningen användas hufvudsakligast

Dahlanders inledning till maskinläran och Ekstrands framställning af

teorien för varmluftmaskiner. Elevantalet 29, utom 2 åhörare.

MASKINKONSTRUKTIONER. Härvid följes Reuleaux af

Ångström bearbetade »Konstruktör» m. fi. arbeten. Till en början öfvas

lärjungarna med konstruktion af enkla maskindelar, därefter med

konstruktion af kranar, vattenkraftmaskiner och ångmaskiner. Antalet

elever 29, utom 2 åhörare.

TILLÄMPAD FYSIK. Härvid följes A. H. Focks tillämpade

värmelära jämte tillägg; vidare afhandlas antingen tillämpad

electricitets-lära eller läran om gasbelysning. Elevantalet 15.

ALLMÄN BYGGNADSKONST med tillhörande ritning. I detta

läroämne omfattar undervisningen: läran om byggnadsmaterialier,

jordarbeten, grundläggning, stenhuggare-, murare- och

timmermansarbeten samt öfriga byggnadsarbeten; vidare byggnadskonstens

historia med särskild hänsyn till konstruktionen och den däraf framgående

konstformen. Under ritöfningarna sysselsättas lärjungarna med kon-22

struktion af enklare byggnader med därtill hörande detaljer i större

skala. Elevantalet 23, utom 4 åhörare.

VÄG- OCH VATTENBYGGNADSKONST med tillhörande ritning.

Undervisningen omfattar: vägbyggnadskonst, järnvägsbyggnadskonst,

brobyggnadskonst, vattenbyggnadskonst jämte läran om

vattenledningar och vattenaflopp. Vid ritöfningarna konstruera eleverna

detaljer till väg- och järnbaneanläggningar samt fullständiga ritningar till

broar, slussar m. m. Elevantalet 8, utom 4 åhörare.

FRIHANDSTECKNINGEN omfattar ritning efter klotsar, som

utföres dels på fri hand, dels genom perspektiviska konstruktioner samt

ritning efter planscher och gipser. Elevantalet 87.

MODELLERING. Arbeten utföras både i lera och vax samt af

formas därefter i gips. 75 elever hafva deltagit i denna undervisning.

VÄRKSTADSARBETE. I skolans mekaniska värkstad meddelas

undervisning i filning, svarfning och polering af järn, stål och mässing;

svarfning, hyfling och polering af trä; förfärdigande af modeller till

enkla och sammansatta mekanismer samt till hela maskiner.

Elevantalet 100.

Undervisningen uppehölls af tio lärare, nämligen föreståndaren, som

samtidigt var lektor i allmän fysik, en lektor i matematik, beskrifvande

geometri och linjarritning, en lektor i mekanik, maskinlära med

ritning och mekanisk teknologi, en lektor i kemi, kemisk teknologi samt

mineralogi och geognosi, en lärare i tillämpad fysik, samtidigt andre

lärare i matematik, en lärare i oorganisk kemi och laborationer, en

lärare uti. allmän byggnadskonst med ritning, en lärare i väg- och

vattenbyggnadskonst med ritning, en lärare i frihandsteckning och

modelle-ring samt en lärare uti värkstadsarbete. Såsom biträden åt lärarna

fungerade fyra repetitörer.

På förslag af lektorn i mekanik, maskinlära och mekanisk teknologi

Ekstrand utbröts 1875 ur hans undervisning en del och lades på en

särskild lärare. Fördelningen mellan dem blef sådan, att lektorn i

maskinlära skulle undervisa 15 t:ar i veckan uti högre afdelningens 2:dra och

3:dje årskurser eller 5 t:r maskinlära, 2 t:r speciel teknologi (kvarnvärk,

värktygsmaskiner m. m.), l t:e teoretisk cinematik, l t:e grafostatik

och 6 t:r maskinkonstruktioner, under det att den andre läraren skulle

undervisa 8 t:r i veckan uti högre afdelningens andra årskurs eller

6 t:r i teoretisk mekanik och 2 t:r i mekanisk teknologi, de sista två

timmarna dock samtidigt äfven med lägre afdelningen.

Elementar-mekaniken skulle liksom förut uppehållas af stipendiaten. Från och23

med läsåret 1875—76 utvidgades undervisningen i väg- och

vattenbyggnadskonst från de förutvarande 6 tiarna i veckan under månaderna

november—mars med två t:r i veckan. Följande läsåret infördes 3

t:ars undervisning i veckan under tiden från den 15 oktober—15 mars

i allmän byggnadslära i högre afdelningens andra årskurs och på samma

gång bestämdes, att undervisningen i frihandsteckning, modellering och

värkstad ej längre skulle uti nämnda årskurs vara obligatorisk.

Emellertid hade den tekniska undervisningen under första hälften

af sjuttiotalet blifvit föremål för en genomgående undersökning från

regeringens sida. På grund af enskild motion vid 1872 års riksdag

hade denna anhållit hos kungl. maj:t om utredning, huruvida, i hvad

mån och under hvilka villkor en ombildning och förening af flera af de i

hufvudstaden befintliga speciela högskolorna kunde vara gagnelig och af

behofvet påkallad. Med anledning häraf tillsatte K. maj:t samma år en

komité för frågans utredning och uppdrog jämväl åt samma komité att

beträffande de tekniska elementarskolorna, Chalmersska Slöjdskolan,

Slöjdskolan i Stockholm, bärgskolorna i Filipstad och Falun och en del andra

tekniska läroanstalter värkställa utredning och afgifva förslag. Komitén,

som redan tidigare hade afgifvit sitt betänkande om en teknisk högskola i

Stockholm, afgaf den 21 nov. 1874 sitt 231 sidor starka betänkande om

det senare uppdraget. Komitén bestod af f. d. statsrådet F. F. Carlson,

ordförande, samt professorerna A. H. Fock, Erik Edlund och G. R.

Dahlander med den sistnämnde äfven såsom sekreterare.

Chalmersska Slöjdskolan hade — säger komitén — från en anspråkslös

början småningom arbetat sig allt högre upp, och det saknades icke

hos henne en sträfvan att alltmera närma sig till en teknisk högskolas

värkningskrets, men äfven om detta förtjänade allt erkännande, ansåg

komitén, att för ett land med icke större folkmängd än den Sverige

ägde en enda teknisk högskola måste vara fullt tillräcklig. Fastän

den Chalmersska Slöjdskolan sålunda icke kunde eller borde förvandlas

till en sådan högskola, vore det likväl till omisskännlig skada för den

tekniska bildningen, om hon icke skulle fortfarande få föra sina lärjungar

så långt fram, som hon dittills förmått. Fördelningen i två skilda

afdelningar, den ena mera elementär, den andra mera vetenskaplig, var

enligt komiténs åsikt från industriens ståndpunkt fullt berättigad. Då

sålunda den dubbla bestämmelse, som komitén ansett den Chalmersska

Slöjdskolan böra äga, nära öfverensstämde med dåvarande förhållanden,

hade komiterade i sitt förslag kunnat hufvudsakligen inskränka sig24

till att föreslå vissa i deras tanke gagneliga förändringar i enskildheter,

särdeles af undervisningsplanen för den lägre afdelningen.

Komiterades förslag voro emellertid af långt mera ingripande art, än

som af deras nyss anförda yttrande kunde förmodas, bch skulle, om de

vunnit fastställelse, i väsentlig mån sänkt skolans ståndpunkt.

Enligt 1862 års stadga voro inträdesfordringarna till högre

afdelningen i matematik sådana, att den inträdessökande borde innehafva det

kunskapsmått i detta ämne, som meddelades vid rikets allmänna högre

lärovärk, under det att komiterade föreslogo dessa fordringar till två

grader i algebra och geometrisk kunskap motsvarande de sex första

böckerna af Euclides. Inom det kemiska facket af högre afdelningen

ville komiterade minska den treåriga kursen till två obligatoriska

årskurser med en frivillig tredje årskurs för dem, som önskade utbilda sig

ytterligare. Ur undervisningsplanen ville komiterade borttaga all

obligatorisk undervisning i högre matematik såsom differential- och

integralkalkyl och därigenom äfven gifva undervisningen i flera andra

ämnen, såsom mekanik, maskinlära, husbyggnadskonst samt

väg-och vattenbyggnadskonst, en helt annan och långt mera elementär

prägel i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de tekniska

elementarskolorna, dock att, om tiden medgåfve det, den matematiska

undervisningen för lärjungar med mera framstående anlag kunde utsträckas

vidare, Undervisningen i byggnadskonst fann komitén böra utvidgas

och föreslog därför dels ett större antal lärotimmar i detta ämne, dels

ämnets fördelande i två kurser, af hvilka den första skulle blifva

gemensam för de olika fackens lärjungar och den andra vara afsedd för dem,

som specielt ägnade sig åt byggnadsfacket. För dem, som genomgingo

en treårig kemisk fackskola, påpekades önskvärdheten af undervisning

i maskinlära med ritning, om ock komiterade ej sträckte sitt förslag

längre, än att de föreslogo, att denna undervisning skulle anordnas

gemensamt med lägre afdelningen. För lägre afdelningen föreslogs, att

undervisningen skulle ordnas på två läsår, hvilket dock faktiskt redan var

genomfördt, om ock ej i planen tydligt angifvet.

Viktigare var, att komiterade påyrkade, att i flera ämnen, än förut

var fallet, särskild undervisning skulle meddelas den lägre afdelningen

oberoende af den högre, såsom i fysik, kemi, mekanik, maskinlära,

mekanisk teknologi. Undervisning i bokföring och skriftliga

uppsatser föreslogs äfven af komiterade i lägre afdelningen.

Slöjdskolans direktion och lärarekollegium hördes öfver komiterades

förslag och visade sig härvid allt annat än belåtna med dessa.25

Lärarekollegiet ansåg, att flera af de förändringar, som föreslagits,

voro djupt ingripande i skolans värksamhet, enligt dess bestämda

öfvertygelse hämmande för densamma och ingalunda affattade med

ledning af den vid skolan dittills vunna erfarenheten. Lärarekollegiet

framhöll, att Chalmersska Slöjdskolan var den första läroanstalt i vårt

land, där mera omfattande och grundliga tekniska studier idkats, då

Teknologiska Institutet först genom 1846 års stadgar beträdde samma

bana, som med fog kunde sägas blifvit öppnad af Chalmersska

Slöjdskolan, och bestred riktigheten af komiterades uppfattning af afsikten

med Chalmersska Slöjdskolans upprättande och af skolans mål, sådant

detta framginge af den historiska utvecklingen. Lärarekollegiet

framhöll det berättigade uti att kalla slöjdskolan för en högre teknisk skola

och jämförde den — liksom komiterade — särskildt med den högre

slöjdskolan i Chemnitz. Enligt lärarekollegiets åsikt voro de viktigaste

skälen härför i korthet följande: 1) från Chalmersska Slöjdskolan utgick

initiativet till vetenskaplig teknisk undervisning i vårt land; 2) skolans

med framgång krönta såväl genom statsanslag och enskilda

donationer som äfven af komitén erkända värksamhet i den inslagna

riktningen; 3) de aktningsvärda åtgöranden, som hittills blifvit af staden

Göteborg och enskilda föreningar vidtagna för den lägre tekniska

undervisningens befrämjande i Göteborg. Härtill skulle kunna läggas vårt

lands utsträckning, dess industris uppblomstring, den större lättheten

att gruppera och ordna det tekniska elementarundervisningsväsendet,

om äfven i Göteborg förefunnes en teknisk högskola.

Då lärarekollegiet sedan öfvergår till detaljerna af komiterades

förslag, motsätter det sig egendomligt nog äfven de framställda förslagen

till ändringar inom lägre afdelningen och anser, att de bestämdt skulle

hafva en skadlig återvärkan på den högre afdelningen. Med afseende

på reformerna inom högre afdelningen, fäster sig lärarekollegiet främst

vid kurserna i matematik och vid den kemiskt-tekniska

undervisningen. Utförligt och varmt framhåller kollegiet den högre matematikens

stora betydelse på det tekniska området, dels genom de nya vyer, som

på den vägen öppnas för den studerande, och genom de kraftiga och

oumbärliga hjälpmedel, som teknikern endast genom studiet häraf kan

erhålla. Att borttaga differential- och integralkalkylen såsom

undervisningsämne är i själfva värket att öfverflytta på ett ofullständigt sätt

arbeten med densamma på dess tillämpade lärogrenar, hvilka

därigenom nödvändigt måste komma att inskränkas både på vidden och

djupet. Visserligen vore det sannt, att många af de utgående eleverna26

ej komme i tillfälle och därigenom snart förlorade färdigheten att

använda den.högre kalkylen, men detsamma torde gälla om många andra

kunskapsarter. Hade en elev emellertid inhämtat grunderna af denna

kalkyl, så vore han i stånd att ganska lätt tillämpa dess resultater genom

de handböcker, som stå till hans förfogande.

Att minska den kemiska studiekursen till tvåårig anser lärarekollegiet

alldeles förkastligt. Den elev, som genomgått den kemiska kursen vid

ett tekniskt läroverk, borde, oberoende af den teoretiska kunskap,

som han inhämtat, äga så mycken vana och säkerhet vid värkställande

af kemiska undersökningar, att han sedermera på egen hand kunde

dels använda hvad hån lärt och dels fortgå på den en gång beträdda

banan. Då vid inträdet ej kunde påräknas någon förkunskap i kemi,

skulle, om hela lärotiden vore tvåårig, ej kunna påräknas mera än

3 terminers laborationsöfningar, hvilket all erfarenhet visade vara

alltför otillräcklig.

Lärarekollegiet af styrker sålunda det väsentliga i korniterades

ändringsförslag och slutar med erinran om den framstående William J. Macquorn

Rankines yttrande: »Det är bra att lämna de olika skolorna för

grundligt vetande hvar och en åt sina egna fria och oberoende myndigheter,

på det att där må finnas omväxling och täflan och utveckling i

vetenskapen och förbättringar i praktiken.»

Direktionens yttrande var affattadt af dess ordförande, den för

vetenskap och konst så lifligt intresserade landshöfdingen, sedermera

utrikesministern, grefve C. A. Ehrensvärd. På ett kraftigt och

öfvertygande sätt uttalar sig direktionen under instämmande med

lärarekollegiets yttrande mot komiténs samtliga förslag beträffande

Chalmersska Slöjdskolan, hvilka enligt direktionens mening skulle sänka

skolan från att vara en högre teknisk undervisningsanstalt till en lägre

sådan. Direktionen till och med ifrågasätter, att Göteborgs stad och

Frimurarebarnhusdirektionen skulle motsätta sig, att slöjdskolan på

föreslaget sätt begränsades och inskränktes, och kunde återfordra den

tomt och de donationsmedel, som för skolan villkorligt anvisats och

begagnats.

Liksom de af komitén framställda förslagen till bildande af en stor

teknisk högskola i hufvudstaden, i hvilken flera af därvarande högre

fackskolor skulle uppgå, ej vunno statsmakternas bifall, så lyckades

komitén ej heller att i hufvudsak vinna gehör åt sina ändringsförslag

beträffande Chalmersska Slöjdskolans organisation. I de nya stadgar, som27

af K. Maj:t utfärdades den 10 aug. 1877, lämnades denna i allt

väsentligt oförändrad.

Till komiterade hade af Kungl. Maj:t blifvit remitterad en skrifvelse

af den 19 februari 1874 från direktionen för Chalmersska Slöjdskolan,

däri direktionen hemställde hos Kungl. Maj:t att, oafsedt andra

bestämmelser, det måtte fordras af elev, att han för vinnande af inträde i andra

årskursen af högre afdelningen styrkte sig hafva varit minst 3^

månader praktiskt sysselsatt i tekniska yrken eller ock minst två månader

hafva vistats vid bärgvärk eller större fabrik, och att han i senare

fallet aflämnade till skolans föreståndare en kortfattad redogörelse för

sina iakttagelser rörande anläggningens beskaffenhet, arbetsmetoder

m. m.; samma fordran skulle äfven vara gällande för elevs uppflyttande

från andra till tredje årskursen. För möjliggörande häraf skulle

sommarferiernas längd ökas med ett par veckor, under det att julferierna

förkortades med en vecka. Arbetstiden på skolans värkstad skulle

undergå en väsentlig förkortning och därigenom samma tid som förut

kunna beredas den teoretiska undervisningen.

Då den sålunda väckta frågan onekligen är af stor och allmän

betydelse, skall här något utförligare refereras komiterades framställning.

Direktionen anförde hufvudsakligen till stöd för sitt förslag:

att, om eleverna före sitt inträde vid skolan och vidare under ferierna

idkade någon praktisk värksamhet, skulle deras iakttagelse- och

själf-värksamhetsförmåga bättre utbildas;

att denna förmåga i yngre år är lifligast, hvarför man äfven bör söka

i denna ålder utbilda henne, men att vid de egentliga skolorna få

tillfällen härtill gifvas;

att genom en föregående praktisk sysselsättning vore eleven redan

vid sina studiers början ej fullkomligt främmande för de många

konsttermer, som förekomma vid den tekniska undervisningen, och med

hvilka han måste vara bekant, innan man kan bibringa honom några

värkliga kunskaper;

att, om eleven något varit uti i praktiken, skulle han äfven hafva

någon föreställning om betydelsen af omkostnader för arbeten m. fi.

omständigheter, hvilkas kännedom väsentligen underlättar den högre

tekniska undervisningen;

att då någon bjärt öfvergång mellan två väsentligen olika arter af

värksamhet ej ägde rum, det vore sannolikt, att elev, på detta sätt

utbildad, med mera lust komme att i framtiden ägna sig åt sitt yrkes

rationela utveckling;28

att, enär redan nu ynglingar med afgjord fallenhet själfmant skaffa

sig sådan sysselsättning under sommarmånaderna, några

oöfvervinne-liga hinder ej skulle möta för elev vid en teknisk skola att under

ferierna erhålla lämplig anställning vid byggnadsarbeten, värkstäder och

fabriker, om i skolans stadgar upptoges föreskrift därom; utan att det

snarare borde blifva för honom lättare på grund däraf, att

arbetsgifva-ren hade en större borgen för, att han uppförde sig villigt och

ordentligt; samt

att dylika bestämmelser finnas införda vid nästan alla specialskolor,

utan att dessa på något sätt äro förbundna att skaffa sina elever den

i fråga varande praktiska sysselsättningen.

Efter komiténs uppfattning innehöllos i framställningen flera

behjär-tansvärda sanningar, men komiterade hade likväl, efter sorgfälligt

öfvervägande af de flerfaldiga förhållanden, som i denna fråga borde

tagas i betraktande, icke kunnat komma till fullkomligt samma

slutsatser som direktionen.

Hvad först beträffade de allmänna synpunkter, ur hvilka förslaget

framgått, vore det visserligen obestridligt, att deltagandet i praktisk

värksamhet före eller i samband med den tekniska undervisningen

medförde gagn för denna, men det kunde likväl icke anses oafvisligen

nödvändigt. Utan tvifvel kunde skolundervisning vara af den art, att

därigenom inbillningskraft och iakttagelseförmåga minskades, likasom

den praktiska värksamheten kunde vara sådan, att dessa

själsförmögenheter därigenom betydligt vunne. Men detta torde ingalunda vara

ett omdöme, som gällde all undervisning och all praktisk värksamhet.

Allra minst borde de framställda menliga värkningarna kunna befaras

af den tekniska undervisningen, och å andra sidan vore vanligen det

arbete, som en yngling, innan han förvärfvat några tekniska

kunskaper, finge tillfälle att utföra under några få månaders tjänstgöring inom

en fabrik eller vid ett byggnadsföretag, af så underordnad art och så

ensidigt, att det svårligen kunde i någon högre grad befrämja

lärjungarnas själs värksamhet. Helt annat blefve förhållandet, när eleven efter

afslutad kurs inginge i det praktiska lifvet.

Häraf torde framgå, att det fördelaktiga inflytande, som en kort

praktisk tjänstgöring före inträdet i skolan och under ferierna skulle

utöfva på utbildandet af lärjungarnas själsförmögenheter, icke i

allmänhet kunde anses vara af den väsentliga betydelse, som direktionen

ansett. Om denna praktiska värksamhet skulle vinnas på bekostnad

af arbetet i skolans värkstad, skulle i detta hänseende snarare förlust29

än vinst uppkomma. I skolans värkstad kunde lärjungen få tillfälle

till mera mångsidig och i själfva värket mera själfständig värksamhet, än

hvad under vistelsen vid en fabrik läte sig göra.

Hvad exemplen från tekniska specialskolor beträffade, så voro

förhållandena där väsentligt olika. En yngling, som någon tid i en

underordnad ställning tjänstgjort vid en fabrik af viss art, hade i tekniskt

hänseende icke särdeles stort gagn däraf, om han sedermera komme

att ägna sig åt en helt annan industrigren.

Emellertid ansåge komitén det ingalunda likgiltigt, om lärjungarna

vid en teknisk skola haft tillfälle till praktisk värksamhet utom skolan,

utan uppskattade fördelarna däraf så högt, att den icke skulle tveka

att till direktionens förslag, tillstyrka bifall, om icke allvarliga

betänkligheter från andra sidor uppreste sig däremot. Att göra den praktiska

värksamheten utom skolan till ett villkor för uppflyttning till högre

afdelning, skulle företrädesvis för de mindre bemedlade och med mindre

inflytelserika relationer försedda lärjungarna föranleda stora

svårigheter och efter all sannolikhet tvinga flera af dessa att till skada för

dem själfva och för industrien i förtid afbryta sina studier.

Det borde äfven nämnas, att man knappast vid något af de

allmänt-tekniska lärovärken utomlands ansett sig kunna fastställa ett sådant

villkor för den tekniska undervisningens begagnande, ehuru man mycket

väl insett det gagn, som däraf skulle härflyta.

Komitén ansåg sig på grund af de anförda skälen icke i vidsträcktare

mån kunna tillstyrka bifall till direktionens förslag än, att föreståndaren

och lärarna borde uppmana eleverna att, så vidt möjligt vore, begagna

ferierna till praktisk värksamhet inom den fackriktning, åt hvilken de

ville ägna sig. Direktionens förslag blef ock af Kungl. Maj:t afslaget.

Såsom redan ofvan antydts, voro de ändringar uti slöjdskolans

organisation, som 1877 års stadga införde, icke af någon större betydelse.

Bestämmelsen i 1862 års stadga, att skolan skulle på begäran af

vederbörande ämbetsmyndighet i Göteborg meddela yttrande i ämnen, som

röra näringarna, och, i den mån sådant utan menlig invärkan på

undervisningen ske kunde, tillhandagå enskilda näringsidkare med råd och

upplysningar, borttogs. Tydligt uttalades, att skolan skulle bestå af

en lägre och en högre afdelning, och att undervisningen i den senare

skulle hafva en vetenskaplig riktning. Uppdelningen i tre olika fack:

det mekaniskt-tekniska, det kemiskt-tekniska och byggnadsfacket,

fastslås för första gången i stadgarna. Bestämmelserna om sättet för

lärarnas tillsättande bibehållas i hufvudsak oförändrade, men den ut-30

tryckliga föreskriften, att »öfriga lärarnas» förordnande skall utfärdas

på uppsägning, utelämnas.

Inträdesfordringarna till såväl lägre som högre afdelningen

bibehöllos oförändrade. I stadgarna inrycktes bestämmelsen, att

ordinarie elever, som icke pröfvades vara medellösa, skulle erlägga en

in-trädesafgift af 5 kronor och inom högre afdelningen en terminsafgift

af 10 kronor, men i öfrigt åtnjuta kostnadsfri undervisning.

Special-och extra elever skulle erlägga afgift, som af styrelsen bestämdes.

Föreståndaren erhöll plats i styrelsen. Skolan öfverflyttades från

civil- till ecklesiastikdepartementet. Med anledning däraf, att riksdagen

fastställt ordinarie utgiftsstat för skolan, borttogs föreskriften, att

styrelsen årligen skulle till Kungl. Maj:t för fastställelse insända

förslag till dylik stat. Ett lärarekollegium med särskilda föreskrifter om

dess skyldigheter upptogs i stadgarna.

1877 års stadgar kommo att under ett fjärdedels århundrade blifva

gällande, och onekligen vunno under denna tid institutets arbeten större

fasthet och undervisningen utvecklade sig både i djup och omfattning.

Den arbetsordning, som uppgjordes vid stadgarnas första tillämpande,

hade följande utseende:

Lägre afdelningen:

l:a årskursen 2:a årskursen

Matematik ................................. 7 3—4

elementär fysik............................ — 2

» kemi............................ — 2

» mekanik ........................ — 3

mekanisk teknologi ........................ — 2

svenska språket .......................... i V2 —

bokföring.................................. — 1V2

linjarritning .............................. 4 4

frihandsteckning............................ 6 3

modellering . . . <.......................... — 4

värkstadsarbete............................ 18 16

36V^ 40V2—4lV2

Högre afdelningen:

Första årskursen:

Matematik ................................................... 8

allmän fysik ................................................ 6

» kemi ................................................ 4

kemiska laborationsöfningar, en termin ........................ 831

linjarritning................................................ 4

frihandsteckning............................................ 4

värkstadsarbete.............................................. 11

Summa 37—45

Andra årskursen:

Maskin- Byggnads- Kemiska

facket facket facket

Matematik, differential- och integralkalkyl.. 44 —

mekanik ................................ 8 8 3

kemi .................................. — — 2

kemiska laborationer.................... — — 12

mineralogi och geologi .................. — 2 2

geodesi................................ — l —

maskinelement .......................... 2—4 2—4 2—4

allmän byggnadslära...................... 4 4 4

frihandsteckning ........................ 4 4 4

beskrifvande geometri.................... 4 4 —

Summa 26—28 29—31 29—31

Tredje årskursen:

Maskinlära med konstruktioner ............ 10 10 —

tillämpad fysik .......................... 3 3 3

mekanisk teknologi ...................... 3 2 3

kemisk » ........,............... — — 4

kemiska laborationer...................... — — 20

husbyggnadskonst ........................ — 6 —

väg- och vattenbyggnadskonst.............. — 8 —

krokiritning .............................. 4 4 —

Summa 20 33 3Ö~~

1877 infördes särskild undervisning i svenska språket och bokföring

uti lägre afdelningen.

1879 infördes för byggnadsfacket 4 timmars undervisning i veckan i

arkitektonisk ornamerftsritning. Från och med 1880 skildes

undervisningen i frihandsteckning åt mellan lägre och högre afdelningen.

Sommaren 1881 var i Stockholm anordnad en gemensam utställning

och i sammanhang därmed en af sakkunniga män företagen granskning

af de ritnings- och modelleringsarbeten, som under det näst förut gångna

läsåret voro utförda af lärjungarna vid de tekniska skolorna, där

Chalmersska institutet ock) var representeradt. Till utställningen kallades

af chefen för Ecklesiastikdepartementet nämnda läroanstalters rekto-32

rer och föreståndare för att taga kännedom om utställningen och

öfverlägga om frågor rörande undervisningens främjande. 5 af lärarna i

ritämnena hade särskildt statsanslag för att bevista utställningen.

Mötet med de tekniska skolornas föreståndare räckte från den 2—6

augusti 1881. Närvarande voro rektorerna A. Törnsten, Norrköping,

C. E. Boman, Malmö, C. F. S. Virgin, Örebro, S. Liedzén, t. f. i Borås,

och A. Ewert, t. f. i Göteborg, hvarjämte i staden befintliga lärare vid

de tekniska skolorna voro inbjudna att deltaga i sammanträdena och

öfverläggningarna men ej i besluten. Af denna inbjudan tyckes af

Chalmersska institutets lärare endast arkitekt B. V. Adler hafva begagnat sig.

Till ordförande utsågs rektor Boman. Sammanträden höllos dagligen kl.

10—12 f. m. för enskilda öfverläggningar och granskning af elevarbetena

och kl. 12—2 e. m. för öfverläggningar rörande af skolkollegierna

framställda frågor. Före öfverläggningarnas början förklarade sig lektor

Ewert ej anse sig böra deltaga i behandlingen af sådana frågor, som

endast beröra förhållanden vid de fyra tekniska elementarskolorna.

27 frågor voro framställda från de olika skolorna, hvaraf 3 från

Göteborg. Samtliga frågorna diskuterades och kortfattade svar

antecknades till protokollet. Någon redogörelse för dem torde dock ej här vara

behöflig, då de företrädesvis angingo de tekniska elementarskolorna

och ej åsyftade några ändringar uti den vid Chalmersska institutet gängse

ordningen. Till slut uttalade sig mötet för önskvärdheten, att dylika

möten från tid till tid anordnades mellan lärarna vid de tekniska

skolorna.

Granskningen af elevarbetena uppdrogs af K. Maj:t åt Öfverläraren

Aug. Pasch, slottsintendenten, professor E. Jacobsson och d. v. lektorn,

sedermera professorn vid tekniska Högskolan W. Hoffstedt, som i ett

afgifvet betänkande redogjorde för omfattningen af elevernas arbeten

inom de särskilda skolorna. Hvad Chalmersska Slöjdskolan härvid

beträffar, anfördes följande:

A. Uti linjarritning och beskrifvande geometri:

a) Lägre afdelningens l:a och 2:a årskurser samt högre afdelningens

l:a årskurs. 4 timmar i veckan för hvardera.

Plangeometriska konstruktioner: ytmönster, ellipser, parabler,

cyk-loider, cirkelevolventer, excenterkurvor, skalor.

Projektionslära: pyramid, kub, prisma, cylinder och kon i rät och

lutande ställning mot projektionsplanen (efter klotsar), skärning

mellan pyramider och plan, cylindrar och plan, koner och plan.

Gemensamma skärningslinjer mellan två cylindrar, cylinder och kon, kon33

och prisma, plan och rundstaf, cylinder och rundstaf, prisma och sfär,

cylinder och sfär, kon och sfär. Utbredning af cylindrisk och konisk

yta. Skruflinjer. Platt- och skarpgängad skruf med mutter,

kugg-ingripningar, cylindrisk och konisk kugghjulsutväxling.

Skuggkonstruktioner: Skugga af begränsade plan på projektionsplan

och buktiga ytor. Slagskugga af pyramid, prisma, cylinder och kon.

Skugga uti ihålig cylinder, sfär, nisch.

Isometrisk projektion: uppställning af klotsar.

Ritning af maskiner efter plansch, modell och kroki såsom tobakspress,

pålkran, svarf m. fi.

b) Högre afdelningens andra årskurs, 4 timmar i veckan.

Beskrifvande geometri: En linjes spår. Ett till sitt läge bestämdt

plans spår. Skärningslinjer mellan gifvet plan och tredje

projektionsplanet. Plan parallelt med gifvet plan. Skärningslinje mellan 2:ne

planer. Skärningspunkten mellan linje och plan. Skärningspunkten

mellan trenne plan. Linje från gifven punkt vinkelrätt mot gifven

linje. Värkliga längden af gifven linje. Värkliga vinkeln mellan tvenne

linjer, mellan tvenne plan. Lutningsvinkeln mellan linje och plan.

Kortaste afståndet mellan 2:ne linjer. Skruflinjen och dess tangent.

En kroklinjes skärning med gifvet plan. Cylindriska och koniska ytors

generation samt tangerande plan till dessa ytor i gifven punkt.

Rotationsytans generation och tangerande plan uti gifven punkt.

Tangerande plan till rotationsyta genom punkt utanför ytan och parallelt

med gifven linje. Skärningslinje mellan rotationsyta och plan,

mellan tvenne rotationsytor samt mellan lutande cylinder och sfär. Snedt

afskuren cylinder jämte buktiga ytors utbredning.

B. Uti frihandsteckning:

a) Lägre afdelningens l:a årskurs. 4 timmar i veckan.

Först hafva lärjungarna af tecknat väggtaflor med rätliniga figurer,

hvarefter i mån af anlag och framsteg öfvergåtts till väggtaflor med

figurer begränsade af böjda linjer; några lärjungar hafva tecknat efter

plansidiga klotsar i frontställning.

b) Lägre afdelningens 2:dra årskurs. 3 timmar i veckan.

Fortsättning af föregående års kurs dels med väggtaflor dels med

konturgipser och klotsar. Gipserna äro behandlade med enkla

skuggor och klotsarna perspektiviskt återgifna i linjer.

c) Högre afdelningens lista årskurs. 3 timmar i veckan.

Undervisningen har omfattat afteckning af konturgipser, hvilka skug-34

gats i blyerts, därefter enkla klotsar i olika ställningar, perspektiviskt

återgifna.

d) Högre afdelningens andra årskurs: 2 timmar i veckan.

Skuggöfningar efter särskilda skugg-gipser, utförda på tonpapper med

stomf, konturteckningar efter gipsornament såsom blad, rosetter etc.,

slutligen några mindre värktyg.

e) Högre afdelningens tredje årskurs: 4 timmar i veckan.

Arkitektonisk ornamentsritning samt perspektivritning med

byggnadsafdelningen.

Hvarje elev tecknar ett ytornament, hvarpå läggas några enkla

färger, hufvudsakligen för att vänja lärjungarna vid färgernas behandling.

Såsom förebilder användas kopior efter grekiska vasmålningar eller

andra antika ytorneringar, glasmålningar från olika tider m. m.

Därefter aftecknas och laveras i tusch enkla skuggöfningar. Sedan häri

vunnits nödig färdighet, kopieras svårare ornamenter såsom

kandelaberdelar, friser, rosetter, antefixer m. m. Dessa behandlas med

tusch-lavyr i jämt pålagda och skarpt begränsade toner vid antagen 45 graders

belysning. Denna undervisning afser hufvudsakligen att förbereda

lärjungarna till inträde vid Kungl. Akademiens för de fria konsterna

byggnadsskola samt meddela grunderna för den i allmänhet vid

byggnadsförslags uppgörande förekommande ornamentiken. Åt

perspektivritning är anslagen en kort tid af höstterminen, hvarunder inhämtas

den indirekta perspektivmetoden, olika exempel af kuber framställda

i perspektiv, fortsatta öfningar såsom en arkad, en kajmur med

spegelbild, hufvudlinjerna till en byggnad och slutligen perspektivisk

framställning af en hel byggnad.

C. Uti modellering:

a) Lägre afdelningens 2:dra årskurs, 4 timmar i veckan.

Kopiering af mindre gipsornamenter, såsom blad, rosetter etc.

b) Högre afdelningens l:sta årskurs, 4 timmar i veckan, och dess

2:dra årskurs i mån af tid.

Högre uppgifter såsom större ornamenter, djur, figurer etc.

D. Uti byggnadsritning:

a) Högre afdelningens andra årskurs: 3 timmar i veckan.

Undervisningen har meddelats dels genom föreläsningar

motsvarande l:sta afdelningen i Rothsteins lärobok i husbyggnadskonst,

dels rned ritöfningar tillhörande den genomgångna kursen. Härvid har

särskild uppmärksamhet ägnats åt timmerkonstruktioner, såsom olika

slag af träets sammansättning, träväggar, bjälklag, häng- och spänn-35

värk, takstolar med och utan järn m. m., därefter murförband och

enkla hvalfkonstruktioner. Ritningarna äro utförda med lagom grofva

linjer och enkla pålagda färger. Lärjungarna förberedas till högre

arkitektoniska uppgifter genom att rita pelarordningarna, hvaraf två

laveras i tusch och de öfriga dragas i linjer. Dessa ordningar studeras

efter Vignolas handbok, och de lärjungar, som därmed äro färdiga,

öfva sig i kopiering af byggnadsdetaljer såsom portar, fönster, olika

listvärk etc.

b) högre afdelningens tredje årskurs: 6 timmar i veckan.

Undervisningen omfattar byggnadskonstruktionsläran. Lärjungarna

upprätta eskisser till själfständiga byggnadsförslag; dessa studeras förut

i koncept, hvarefter de uppritas i planer, fasader och sektioner.

Härvid tages hänsyn till såväl praktisk inredning som arkitektonisk

utstyrsel. Till förebilder tjäna framstående utländska byggnadsvärk

och vid utförandet fästes särskildt afseende. Denna afdelning af

Chalmersska Slöjdskolan utgör en förberedelse till Kungl. Akademiens för

de fria konsterna byggnadsskola. Projekterna, som äro fullständigt

laverade och i öfrigt behandlade på akademiskt sätt, utgöras af

stationshus, föreläsningslokal, kasino, gästgifvaregård, rådhus, posthus,

tingshus, prästboställe, slöjdskola, torpstuga m. fi. Till flera

projek-ter finnas vissa delar af fasaden uppritade i större skala, hvarigenom

lärjungarna haft tillfälle studera detaljer och göra sig reda för viktigare

partiers konstruktion eller dekoration.

E. Uti v"ag- och vattenbyggnadskonst: Högre afdelningens tredje

årskurs: 6—8 timmar i veckan.

I vägbyggnadskonst: ritningar till vägar utefter bärgvägg med olika

lutning, bärgväg, stödd af mur med konterforter, vägar genom

bärg-schakt, vägar genom grusbackar, vägprofil i sluttande terräng,

ser-pentinformig väg, vägar på rundkaflar, vägar på faskiner,

makadamiserade vägar, väg för tunga fordon på uppfylld bank, vägmur af

huggen sandsten, beklädnadsmur af sprängsten, vägtrumma af tegel

med granitinfattning, väggalleri af trä, stensatt gata med trottoirer,

rännstenar etc., gata med gångbanor och vattenaflopp, Vägvält med

lastlåda. Dessa ritningar äro utförda i stor skala med endast tusch

för öfning i begagnande af textpenna.

I järnvägsbyggnadskonst: ritningar till skarfplåtar af räls, fotskena

med skärf förbindning, järnvägsspår af olika systemer och med olika

skenprofiler, säkerhetsväxel för fotskenor, skjutbord, vändskifvor,

järn-vägsöfvergång i banans plan, järnvägstunnel genom fast grusbacke,36

vattenstation, järnvägsstationer. Dessa ritningar äro utförda i stor skala

såsom arbetsritningar, delvis laverade eller streck-skuggade.

I brobyggnadskonst: ritningar till rutvärksbroar af olika storlek och

enligt olika systemer, spänn- och hängvärksbroar af olika typer och för

olika spännvidder, akvadukter, viadukter, vindbro — alla

träkonstruktioner — samt svängbro af valsadt järn. Dessa ritningar äro äfven

utförda i stor skala samt fullständigt laverade i färger.

Slutligen är utaf ett par elever en karta upprättad.

F. Uti maskinritning.

a) Högre afdelningen 2:dra årskurs, konstruktion af enkla

maskindelar: 3 timmar i veckan.

Skrufvar och skruf förband; nitar och nitförband, med tillämpning

på sammansättning af cisterner och ångpannor; bäraxlar af olika

sektionsformer, axeltappar och tappförband, axelkopplingar och

axellager af flera konstruktioner; vefvar, vefstakshufvuden och tvärstycken,

tappningskranar och ventiler af flera konstruktioner, rem- och

tråd-linjeledningar; cylindriska och koniska kugghjulsutväxlingar;

vindspel. Konstruktionerna äro beräknade samt uppritade — dels med,

dels utan lavering — med ledning af Reuleaux—Ångströms

»Konstruktör» samt R. Ekstrands och E. Storckenfeldts »Krankonstruktioner».

Till några få af konstruktionerna voro diagrammer upprättade.

b) Högre afdelningens tredje årskurs, maskinkonstruktioner: 6

timmar i veckan.

Transmissioner till ett kvarnvärk, friktionsgångspel, vindspel med

dubbel växel, dels med, dels utan detaljer; lyftkranar, ångpannor,

landt-och sjöångpannor af olika konstruktioner, dels med, dels utan detaljer;

vattenkraftsmaskiner af olika konstruktion; grafostatiska

konstruktioner, hufvudsakligen takkonstruktioner, spänn- och hängvärk.

Konstruktionerna äro beräknade samt ritningarna — med undantag af de

grafostatiska — utförda i stor, tydlig skala och vanligen laverade.

Såsom ledning vid undervisningen hafva användts jämte de ofvannämnda

Ångströms »Handbok för beräkning och byggnad af turbiner och

tur-binpumpar» jämte flera utländska värk.

Våren 1882 modifierades arbetsordningen för skolans värkstad.

Då ändamålet var att bibringa eleverna någon öfning i handterandet

af de enklaste värktygen och ett begrepp om värktygsmaskinerna och

de nyaste och viktigaste arbetsmetoderna vid metallers och träs

förädling, skulle undervisningen omfatta följande fyra grupper:37

l:o Tillvärkning af de enklaste redskap, som därefter komma till

användning.

2:o För att meddela färdighet i bleckslageriarbete och begrepp om

dithörande maskiner, förfärdigas smärre askar och lådor af bleck o. d.

samt modeller utvisande plåtars sammansättning och nitfogars diktning,

hvartill anslutes tillvärkning af modeller för sammanhuggningar för

timmermanskonstruktioner med trästänger af 4—5 cm:s fyrkant till

råämne.

3:o Undervisning i uppriktningslära och arbete på planskifva samt

i metoder för uppmätning och förritning af större arbetsstycken.

4:o Arbete i större verktygsmaskiner.

Då det visat sig, att med den ofvan anförda arbetsordningen samtliga

eleverna inom mekaniska facket begagnade sig äfven af, undervisningen

1 husbyggnadskonst och väg- och vattenbyggnadskonst, och då i

betraktande af industriens behof i vårt land det ej vore önskligt, att

specialiseringen mellan facken blefve alltför stor, beslöts på lärarekollegiets

förslag att det inom mekaniska facket skulle blifva obligatoriskt att bevista

2 t:ars föreläsningar i veckan i husbyggnadskonst och att utarbeta ett

lättare program för trä- eller stenhus, att följa undervisningen i

perspektivlära under september och oktober månader, att bevista

föreläsningarna i väg- och vattenbyggnadskonst och att utarbeta en ritning

till enklare järnbro och utföra en järnvägsritning. För byggnadsfacket

åter skulle förenkling äga rum i maskinkonstruktionernas omfattning.

Därjämte utvidgades undervisningen i högre afdelningens andra

årskurs i allmän byggnadslära med en timma för att bereda mer tid till

krokiritning.

Från och med sommaren 1883 ändrades den kemiska undervisningen

i högre afdelningens första årskurs, så att den omfattade 6

föreläsningstimmar i veckan och 6 timmar laboratorieöfningai: i veckan i stället

för respektive 4 och 9 timmar.

1884 vidtogos en del ändringar i ritundervisningen inom institutet,

af hvilka de viktigaste voro, att för de elever, som i lägre afdelningen

genomgått godkänd kurs i linjarritning och sedermera vunnit inträde i

högre afdelningens första årskurs, tillfälle lämnades att deltaga i

undervisningen i allmän byggnadslära, och att inom högre afdelningen de

elever, som visat sig äga tillräcklig skicklighet i linjarritning och som

sådant önskade, sysselsattes med konstruktion af enkla maskindelar.

1885 ökades något undervisningen i svenska språket i lägre afdelningens

första årskurs och tillades för de elever i samma årskurs, som däraf voro38

i behof, en kurs i välskrifning. Samma år beslöt styrelsen på

föreståndarens förslag att ingå tilll stadsfullmäktige med anhållan att ur

renströmska fondens då förestående utdelning erhålla anslag af 35,000

kr. till upprättande af en materialprofningsanstalt i sammanhang med

institutet och på dess tomt. I skrifvelsen framhölls, att anstalten skulle

på samma gång fylla ett behof vid institutet af lokal och instrumenter

för undersökningars värkställande öfver byggnadsmaterialiers

hållfasthet m. m. och möjliggöra en önskvärd utvidgning af elevernas

utbildning i praktisk riktning, som den blefve af mycket stor betydelse

för allmänheten, enär den mot eri billig taxa skulle gå denna till hända

med undersökningar på det mekaniska området. Stadsfullmäktige

biföllo framställningen i januari 1886 och därmed togs ett mycket

afsevärdt steg uti institutets utveckling i vetenskaplig och praktisk

riktning. En närmare framställning af materialprofningsanstaltens

värksamhet lämnas på annat ställe.

Samma år 1886 ankom från Kungl. Marinförvaltningen en skrifvelse med

förfrågan huruvida styrelsen under vissa förutsättningar ville föreslå

sådant tillägg i institutets stadgar, att undervisning därefter skulle

meddelas i de till Skeppsbyggeriet hörande kunskapsgrenarna. Efter

lärarekollegiets hörande uttalade sig styrelsen afgjordt för önskvärdheten af en

sammanslagning af den då med navigationsskolan i Göteborg förbundna

skeppsbyggeriskolanmed institutet såsom en fjärde fackskola, och detta

såväl från institutets som skeppsbyggeriundervisningens synpunkt, men

framhöll, att de med sammanslagningen förbundna fördelarna ej kunde

komma till sin rätt, utan att så stora tillbyggnader till institutets

lokaler kunde utföras, att skeppsbyggerifacket kunde inrymmas inom

samma byggnader som de öfriga facken. Efter framställningar till

Kungl. Maj:t från såväl Marinförvaltningen som institutets styrelse

och efter inhämtande af riksdagens bifall beslöt Kungl. Maj:t, att

skeppsbyggeriskolan skulle förenas med institutet från och med den l

oktober 1887, först med anslagens kvarstående på

sjöförsvarsdepartementets stat men från och med år 1892 på ecklesiastikdepartementets.

På annat ställe lämnas en redogörelse för skeppsbyggeriskolans

tidigare historia först i Karlskrona från 1843—70 och sedan i förening med

navigationsskolan i Göteborg från 1870—87.

Så snart det blef klart, att skeppsbyggeriskolan skulle komma att

förläggas till Chalmersska institutet, företogs utredning om, hvilka

tillbyggnader som med anledning däraf samt i och för materi

alprofningsanstaltens inhysande lämpligen borde vidtagas, och utfördes dessa39

under åren 1887 och 1888. Skeppsbyggeriafdelningen kunde sålunda

ej genast förläggas inom institutets byggnader, utan förlängdes

hyreskontraktet för skeppsbyggeriskolans tidigare lokal under ett år. Först

med hösten 1888 kunde en värklig sammangjutning äga rum mellan

skeppsbyggeriundervisningen och institutets öfriga undervisning,

Då styrelsen ingick till K. Maj:t med förordande af

skeppsbyggeriskolans förening med institutet, framhöll den, att den viktigaste fördelen

af föreningen bestod däruti, att undervisningen efter densamma kunde

med redan befintliga lärarekrafter bedrifvas ej obetydligt mångsidigare

och grundligare. Under det att elevernas handledning uti

skeppsbyg-geriskolan under dess förening med navigationsskolan var fullständigt

öfverlåten åt en första och en andre lärare och sålunda så heterogena

ämnen som matematik, mekanik, mekanisk teknologi, maskinlära —

specielt ångmaskinlära — vattenbyggnadskonst, skeppsbyggeri m. fi.

måste bestridas af en eller två lärare, kunde efter föreningen med

institutet undervisningen i flertalet af dessa ämnen samordnas med

institutets förutvarande undervisning och uppdragas åt lärare, som mera

specielt kunnat ägna sig åt dessa ämnens studium. Å andra sidan kunde

en större del af åtminstone den andre vid skeppsbyggeriskolan anställda

lärarens tid efter föreningen med institutet användas till bestridande

af undervisning, af hvilken äfven sådana elever, som ej ägnade sig åt

skeppsbyggerifacket, kunde blifva delaktiga och därigenom särskildt

uti den lägre afdelningens undervisning ändringar genomföras, hvilka

länge varit önskvärda. Då utaf Marinförvaltningens underdåniga

skrifvelse i föreliggande ärende framgick, att förvaltningen önskade

att fortfarande hålla Skeppsbyggeriafdelningen i hufvudsak skild från

den öfriga läroanstalten, nödgades styrelsen inlägga en bestämd gensaga

häremot och föreslå en fullständig sammansmältning med denna,

hvilket ock vann regeringens bifall.

Sedan en beredning under åren 1888 utredt, huru lämpligast en sådan

sammansmältning skulle kunna åstadkommas, och afgifvit ett

betänkande i ärendet, godkändes detta af styrelsen att gälla från och med

det följande läsåret 1888—1889. Hufvuddragen däraf bestod i, att

undervisningen i de första årskurserna i båda afdelningarne skulle vara

gemensam för samtliga eleverna i nämnda årskurser och att först i den

därpå följande årskursen skulle införas ett särskildt

skeppsbyggeri-fack. I lägre afdelningen bildades en tredje årskurs för de

skeppsbyggare, som önskade aflägga fullständig värkmästareexamen. Den

ämnesfördelning i de olika årskurserna, som antogs, blef i hufvudsak bibehål-40

len under den följande tiden och framgår bäst af de undervisningsplaner,

som längre ned meddelas.

I sammanhang härmed kom på tal den viktiga frågan om lägre

afdelningens ställning till den högre och särskildt den därpå beroende planen

för matematikundervisningen i lägre afdelningen. En statistisk

utredning visade, att i medeltal för de då förflutna sista tio åren 67% af de

elever, som vunno inträde uti högre afdelningens första årskurs, förut

begagnat sig af undervisningen i lägre afdelningen, liksom att 56% af

dem, som utgingo från lägre afdelningen, därefter vunno inträde i den

högre afdelningen.

Genom detta samband mellan institutets båda afdelningar vunnes

den stora fördel, att de elever, hvilka redan uti lägre afdelningen

inhämtat en ganska god underbyggnad i öfningsämnen, såsom ritning och

värkstadsarbete, samt uti åtskilliga andra tekniska ämnen fått en

förberedande inblick, med betydligt större framgång och med ej obetydligt

större lätthet, än annars varit fallet, kunde tillgodogöra sig den

vetenskapliga undervisningen uti den högre afdelningen. Erfarenheten hade

ock visat, att dessa elever i högre afdelningen voro i sina studier fullt

jämförliga med dem, som efter längre fortsatta studier i de allmänna

lärovärken omedelbart vunne inträde i den högre afdelningen. Den lägre

afdelningen hade därföre jämte sin rnera själfständiga uppgift att lämna

en mera elementär undervisning åt elever, som med genomgången af

den utginge i det praktiska lifvet såsom arbetsförmän och värkmästare,

visat sig äga en viktig roll att vara en förberedelse till den högre

afdelningen.

Denna den lägre afdelningens dubbla uppgift vållade särskildt för

undervisningen i matematik svårigheter, i det läraren skulle undervisa

samtidigt dem, som med ett ringa matematiskt kunskapsförråd uppflyttats

i andra årskursen och med lägre afdelningen skulle afgå från institutet

och dem, hvilka med bättre matematisk grundläggning ville forcera det

matematiska ämnet för att söka inträde i den högre afdelningen. De förra

behöfde en praktiskt anordnad tillämpningskurs, uti hvilken inginge

elementerna af läran om logaritmer och af trigonometri, de senare åter

en grundlig, på stränga bevis baserad utbildning i geometri och algebra,

så afpassad, att eleverna senare i högre afdelningen kunde bygga på

den lagda grunden. Praxis hade nu utbildat sig så, att de senare

eleverna genom betydande privat undervisning sökte fylla den lucka,

som förefanns i handledningen inom institutet.

Ett försök skulle nu göras att afhjälpa den största olägenheten häraf41

genom att lägre afdelningens andra årskurs i matematik anordna

enprak-tisk och en teoretisk kurs parallelt med hvarandra, den senare med ett

större timtal än den förra och afsedd för dem, som hade för afsikt att

senare söka aflägga den fastställda inträdesexamen till högre afdelningen.

Försöket räckte ett par år men strandade på svårigheten att uppdela

eleverna mellan dessa båda parallelafdelningar, i det att så godt som

samtliga elever anmälde sig till den mera teoretiska kursen,

uppenbarligen i syfte att hålla sig möjligheten öppen att senare söka inträde i

den högre afdelningen. Ett nytt bevis lämnades här indirekt på

nödvändigheten att hålla en sträng inträdesexamen till högre afdelningen

för att på det sättet lämpligen gallra dem, som sökt inträde till denna.

Undervisningen i modellering hade sedan gammalt varit obligatorisk

i lägre afdelningens andra årskurs men utgjort frivilligt ämne i högre

afdelningens första årskurs. Arbetsordningen var därför sådan, att

tillfälle gafs för båda dessa årskursers elever att samtidigt begagna sig

af nämnda undervisning. Emellertid hade första årskursens i högre

afdelningen schema uti rätt besvärande grad påvärkats af de nämnda

timmarnas upptagande däri, och då under de sista åren inga elever i denna

årskurs begagnat sig af tillfället, beslöts att för framtiden borttaga

denna undervisning i den högre afdelningen, så mycket mera som inom

den närbelägna Slöjdföreningens skolas aftonkurser tillfälle erbjöds

för dem, som sådant önskade, att utbilda sig i modellering.

Våren 1889 infordrades af K. Maj:t styrelsens för institutet utlåtande

i anledning af en hemställan från Medicinalstyrelsen om införande i de

tekniska skolorna af undervisning i fabrikshygien. Efter lärarerådets

hörande och i likhet med det, uttalade styrelsen betänkligheter mot

införandet på schemat af detta ämne, därest det toges i sin vidsträcktare

betydelse så, att det innefattade såväl grunderna för den allmänna

hygienen som dessas tillämpning på det tekniska området, då försiktighet

måste iakttagas för att icke genom nya ämnens och lärares införande

splittring i det redan nu forcerade studiearbetet skulle åstadkommas.

Det afsedda ändamålet skulle dock kunna i väsentlig mån befordras

genom, att, mer än nu var fallet, i programmet för de tekniska

tillämpningsämnena betonades de delar, som beröra hygienens tillämpning på

det tekniska området, och genom att särskild undervisning anordnades i

den allmänna hygienens grunder, omfattande de vanligast

förekommande sjukdomssymptomerna, statistisk öfverblick öfver de olika

sjukdomarnas uppträdande inom industriens olika grenar m. m. d., hvartill

äfven borde räknas kännedom om första hjälpen vid skador och olycksfall.42

För realiserandet af en sådan undervisning begärdes ett mindre anslag

för en gång och ett årligt sådant till arvode åt föreläsaren och bekostande

af de bakteriologiska laborationerna m. m. d., som inginge i

undervisningen, men något sådant anslag har ej beviljats institutet. Sommaren

1900 blef å nyo en skrifvelse om undervisning i nämnda ämnen remitterad

till institutet för yttrande, denna gång med anledning af en

framställning från årets riksdag, och blef styrelsens svar detsamma som förra

gången.

I sammanhang med 1889 års nyssnämnda utlåtande framställdes

från institutets sida förslag om erhållande af anslag till anordnande af

valfri undervisning inom högre afdelningen uti nationalekonomiens

och näringslagstiftningens grunder men äfven detta förgäfves.

I enlighet med de vid rektorsmötet för de tekniska skolorna 1881

uttalade önskningarne sammankallades af chefen för

ecklesiastikdepartementet rektorer och föreståndare för de tekniska elementarskolorna och

för Chalmers" tekniska läroanstalt, hvad den senare beträffade med

uttryckligt angifvande, att det gällde dess lägre afdelning, att

sammanträffa den 11 juni 1889 i Stockholm för att utbyta erfarenhet och

åsikter beräffande lämpligaste sättet att gå till väga i afseende å

viktigare praktiska anordningar och öfverlägga i öfrigt om för skolorna

maktpåliggande frågor, hvarvid tre typiska serier såväl af teckningar

och ritningar som af värkstadsarbeten skulle medföras.

Mötet räckte från den 11 till den 15 juni med dagliga sammanträden,

och leddes dessa de tre första dagarne af chefen för

ecklesiastikdepartementet, statsrådet G. Wennerberg, och de två sista af byråchefen,

kanslirådet E. F. Gustrin. Närvarande voro dessutom professor E. A.

Wijkander, Göteborg, rektorerna A. W. Molin, Norrköping, P. Isberg, Malmö,

E. B. Fernqvist, Örebro, P. A. Bengtson, Borås, och B. V. Adler,

Stockholm, samt A. V. Karlsson, Eskilstuna. 26 Öfverläggningsämnen

förelågo till behandling. Kortfattade svar å dessa protokollerades. De

flesta af dessa berörde uteslutande de tekniska elementarskolorna..

Mötet uttalade sig för införande i de tekniska skolorna af

undervisning i fabrikshygien, omfattande dels samaritkurs, dels läran om

allmän hygien, och för beviljandet af ett mindre statsunderstöd för

underlättande af elevernas besök å värkstäder, fabriker, varf m. m., helst i

form af fria resor för lärare och lärjungarna i den högsta årskursen

till sådana större, utom den plats, där skolan är belägen, liggande

industriela inrättningar, af hvilkas besökande lärjungarna för sin utbildning

kunde draga fördel. Mötet ansåg det vidare fördelaktigt, ja, nödvändigt43

att genom reseanslag bereda lärare vid de tekniska skolorna tillfälle att

följa med nutidens framsteg på de olika tekniska områdena, och

föreställde sig, att ett dylikt anslag lämpligast borde utgå i form af tvenne

utrikes resestipendier å 500 kr. med skyldighet för innehafvaren att

under minst 5 veckor uppehålla sig å utrikes ort, samt påyrkade, att

äfven värkmästarna intoges i lärarnas vid elementarlärovärken

änke-och pupillkassa.

Mötet uttalade sig vidare för årsberättelsernas utgifvande i tryck

och enade sig om bestämda former för betygens afgifvande, matrikels

och diariums förande m. m. Däremot ansåg mötet ej lämpligt, att

detaljerade föreskrifter fastställdes för erhållande af afgångsbetyg från

skolan eller att bestämda kompetensvillkor föreskrefvos för lärarne.

Det uppdrogs åt professor E. Jacobsson, lektorerna W. Hoffstedt

och P. Henriques samt assistenten K. Wallin att företaga en granskning

af de under mötet utställda elevarbetena och därefter öfver den

värk-ställda granskningen afgifva utlåtande, men i detta beröras ej

Chalmersska institutets arbeten.

Hösten 1889 infördes en parallelafdelning i kemiskalaborationer i högre

afdelningens första årskurs på grund af det stora elevantalet. Följande

året beviljades af riksdagen en andre lärare i mekanik, mekanisk

teknologi och konstruktion af enkla maskindelar, hvarigenom undervisningen

i dessa ämnen bättre kunde ordnas, i det att undervisningen i mekanisk

teknologi kunde från lektorn i maskinlära öfverflyttas till den nya

läraren och den förres undervisning i hans hufvudämne utvidgas. Den

nya lärarens undervisning bestämdes till 6 timmar i veckan i konstruktion

af enkla maskindelar och 6 timmar i mekanisk teknologi, hvaraf 4 i högre

afdelningens tredje årskurs och 2 i den lägres andra, hvarmot lektorns i

maskinlära undervisning ökades inom mekaniska facket med 2

föreläsningar och 2 rittimmar i veckan. 1891 inskränktes undervisningen i

mineralogi och geognosi, som förut varit gemensam för byggnadsfacket och det

kemiska facket i högre afdelningens andra årskurs, så att den för det

förra facket endast skulle omfatta 2 t:ar i veckan under höstterminen,

under det att den fortfarande för kemisterna skulle vara utsträckt till hela

läsåret. På grund af det stora elevantalet måste — med bibehållande

fortfarande af parallelafdelningen i kemiska laborationer i högre

afdelningens första årskurs — dylika för framtiden införas uti

frihands-teckning, modellering och bokföring i lägre afdelningens andra årskurs.

Sedan K. Maj:t på framställning från institutet aflåtit proposition44

till 1893 års riksdag om upprättande vid institutet af två lektorater,

ett i skeppsbyggeri och ett i byggnadskonst, bifölls detta förslag så,

att lektoratet i skeppsbyggeri beviljades men i stället för lektoratet i

husbyggnadskonst anslogos 2,000 kr. till befrämjande af undervisningen i

byggnadskonst och ornamentsritning. Sistnämnda anslag användes

med Kungl. Maj:ts tillstånd på det sätt, att därmed bestreds dels en

ökning af undervisningen i byggnadslära jämte krokiritning med två

timmar, dels i stillära med l—2 timmar, dels ock i frihandsteckning

under 4 timmar och i ornamentsritning likaledes under 4 timmar, allt

i veckan, hvilken undervisning delvis funnits redan förut men bestridts

med anslag ur donationsfondens räntemedel.

Uti januari 1895 föreslogs inom styrelsen af dess ledamot ingenjör

Atterberg, att åtgärder skulle vidtagas för anordnande af en

elektroteknisk afdelning af institutet, och erbjöd sig kassaförvaltaren,

stallmästare Dickson, att till föreståndarens förfogande ställa ett reseanslag

af 1,000 kr. för att i utlandet studera anordningarna vid

elektrotekniska anstalter och besöka elektriska anläggningar. Styrelsen ingick

till Kungl. Maj:t med framställning om upprättande vid institutet af

ett lektorat uti elektroteknik och om anslag för en gång till anskaffande

af den första uppsättningen af instrumenter och maskiner och dels en

årlig ökning i anslaget till samlingarna. 1896 års riksdag biföll dock

en i öfverensstämmelse med styrelsens förslag afgifven kungl,

proposition endast på det sättet, att i stället för lektoratet anvisades ett årligt

anslag till uppehållande af undervisning i elektroteknik. Med

anledning däraf inreddes uti hufvudbyggnadens botten- och källarvåningar

rum för elektrotekniskt laboratorium i sammanhang med den fysiska

institutionens lokaler. Från och med hösten 1896 infördes l1/? timmars

undervisning i veckan i elektroteknik i högre afdelningens tredje årskurs,

alternativt med undervisningen i väg- och vattenbyggnadskonst. Redan

följande året måste på grund af tillströmningen af elever

undervisningen i elektroteknik ordnas så, att laborationerna fördelades på två

parallelafdelningar, hvarjämte äfven undervisning i detta ämne med

laborationer infördes i lägre afdelningens andra årskurs såsom

frivilligt ämne för dem, som voro godkända i fysik och värkstadsarbete.

På ny framställning af styrelsen beviljade redan 1899 års riksdag att,

med indragande af det nyssnämnda anslaget till uppehållande af

undervisningen i elektroteknik, ett lektorat i detta ämne fick upprättas.

Den undervisning i tillämpad elektricitetslära, som sedan 1880-talet

ägt rum i högre afdelningens tredje årskurs, förlades i samband med45

införande af speciel undervisning i elektroteknik fakultativt till den

andra årskursen och godkändt prof i detta ämne gjordes till villkor för

begagnandet af den elektrotekniska undervisningen. Samtidigt

förlades undervisningen i beskrifvande geometri, som hittills omfattat

fyra timmar i veckan uti högre afdelningens andra årskurs under hela

läsåret, delvis till första årskursen, så att undervisningen i denna årskurs

i linjarritning inskränktes till höstterminen och i beskrifvande geometri

påbörjades med vårterminen samt fortsattes under större delen af

höstterminen i andra årskursen.

Från och med 1896 inskränktes de kemiska laborationerna i högre

afdelningens första årskurs för de elever, som ej önskade gå det kemiska

facket, till en termin med 6 timmar i veckan i stället för som förut hela

läsåret med samma timantal. Likaså inskränktes ritundervisningen

i allmän byggnadslära i högre afdelningens andra årskurs för

skeppsbyggare och kemister från 4 till 2 timmar i veckan.

K. Maj :t anvisade såsom resekostnadsbidrag for besök vid den allmänna

konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 600 kr. åt lärare vid

institutet företrädesvis i de praktiska läroämnena, äfvensom åt dess värk

-mästare eller därmed likställda personer, och erhöllo 8 lärare sådant

understöd å 75 kr. 500 kr. ställdes äfven till institutets förfogande

för deltagande i samma utställning, men då det vid gjord förfrågan

hos utställningens undervisnings- och hygienutskott visat sig, att den

plats, som kunde tilldelas de tekniska lärovärken, ej var så stor, att

ens tillnärmelsevis tillräcklig plats kunde tilldelas de högre af dessa,

anmälde styrelsen för Kungl. Maj:t, att den ej såg sig i stånd att begagna

sig af det institutet tilldelade anslaget.

Då ett större antal elever i högre afdelningens första årskurs redan i

lägre afdelningen fullgjort fordringarna i linjarritning, infördes från

och med 1897 för dessa elever ordnad undervisning i allmän

byggnadslära under höstterminen. 1899 års riksdag beviljade upprättandet af

ett lektorat i byggnadslära och ornamentsritning, hvarigenom dock

någon större ändring i undervisningen ej åstadkoms, då samtidigt

indrogos de tidigare för hithörande undervisning anvisade medel.

Under flera år hade elevantalet vid institutet varit så stort, att det

endast med stor svårighet varit möjligt för lärarna att reda sig utan bättre

och talrikare biträden än som kunnat anskaffas för de i institutets

löne-stat upptagna 4 repetitörsarvodena. Vid börj an af läsåret 1900—01 visade

sig, att stegringen uti elevantalet var så stor, att detta närmade sig

400-talet, och fördelningen mellan de olika årskurserna angaf, att antalet46

med ganska stor säkerhet komme att ytterligare stiga. Enligt

lärarekollegiets utredning skulle undervisningen kunna skötas af den

dåvarande lärarepersonalen, om blott lämpliga biträden vid lektionerna

anställdes, och om i värkstadsarbete kunde beredas en extra lärareplats.

Sedan föreståndaren uti Stockholm inhämtat chefens för

ecklesiastikdepartementet åsikt, beslöt styrelsen att hos Kungl. Maj :t anhålla om

väsentligt ökadt anslag till assistenter och arbetarebiträden för

värk-staden och att hemställa, det sådant anslag bereddes redan från nämnda

tidpunkt, hvilket allt af statsmakterna bifölls.

Sedan 1901 års riksdag bifallit en ganska genomgripande

lönereglering för lärarna vid institutet, kunde en något fastare organisation

beredas institutets lägre afdelning och särskildt dennas andra årskurs, där

undervisningen var väl ansträngd och på grund af elevernas ojämna

ståndpunkt ej gifvit så goda resultater, som önskvärdt varit. För

af-hjälpande häraf borde nämnda årskurs uppdelas uti två, i hvilka

dock samundervisning i stor skala kunde äga rum. Ett förslag i denna

riktning bifölls sommaren nämnda år af Kungl. Majrt, hvarigenom

följande timantal i veckan fastställdes för lägre afdelningens sålunda

bildade tre årskurser: Årskurser

I II III

matematik................................ 6 6 6

svenska språket........................... 4 2 —

tyska d:o............................ 4 2 —

elementär fysik .......................... — 2 (2)

» kemi .......................... — — 2

» mekanik........................ — — 3

mekanisk teknologi ...................... — 2 (2)

bokföring, höst- eller vårterminen.......... — 4 (4)

linjär- och konstruktionsritning ............ 4 4 4

frihandsteckning.......................... 4 4 4

modellering.............................. — 4 (4)

välskrifning, höstterminen.................. 2 — —

värkstadsarbete .......................... 18 12 12

42 (40) 42 (38) 43—31

hvartill kommo alternativa arbetsordningar i tredje årskursen för dem,

som ägnade sig åt skeppsbyggeri och elektroteknik, hvilka

arbetsordningar kunde lämpas efter elevernas olika ståndpunkt. I sammanhang

härmed beslöts, för att minska det öfver höfvan stora examinerandet47

inom lägre afdelningen, att flyttning skulle införas mellan de olika

årskurserna uti lägre afdelningen, såsom sedan gammalt var brukligt inom

den högre afdelningen. Vid nämnda flyttningar inom lägre afdelningen

skulle betyget i matematik vara bestämmande, då på grund af den stora

samundervisningen bristande kunskap i de andra ämnena möjligen

kunde af elev senare fyllas.

Samtidigt som den ganska genomgripande lönereglering, som 1901

års riksdag beviljade Chalmersska institutet, medförde en bättre

ställning för de flesta af lärarna, möjliggjorde den ock utvidgning eller

förbättring i undervisningen. Sålunda kunde undervisningen i elementär

mekanik, som dittills varit gemensam för kemisterna uti högre

afdelningens andra årskurs och för lägre afdelningens andra (resp. tredje)

årskurs, därefter anordnas skild för dessa båda årskurser med dess

helt olika behof och olika mogenhet. Särskild undervisning infördes

i elektrokemi och i byggnadsstatik. Undervisningen inom lägre

afdelningen i svenska språket utvidgades och ny sådan anordnades i tyska

språket.

För institutets ekonomiska ställning efter löneregleringen och för

den genomgripande ändringen i institutets lokaler, som de första åren

på det nya århundradet planlades och utfördes, redogöres på annat

ställe.

Under årens lopp hade med Kungl. Majits tillstånd så stora ändringar

successivt införts uti förhållandena vid institutet, att de gamla stadgarna

af den 10 aug. 1877 ej längre kunde anses tillfredsställande. Styrelsen

ålades därför af Kungl. Maj:t att låta utarbeta och sedan inlämna

förslag till nya sådana och i nära öfverensstämmelse med det inom

institutet uppgjorda förslaget fastställde Kungl. Maj:t nya stadgar för

institutet den 24 november 1902 att gälla från och med den l därpå följande

juli.

Några principiela ändringar erbjuda ej de nya stadgarna. I första

paragrafen uttalas fullt tydligt, att institutet skulle lämna »såväl elementär

som vetenskaplig teknisk undervisning och befordra för de industriela

yrkena betydelsefull forskning». Den högre afdelningen skulle omfatta

fem fackskolor: den mekaniska, den elektrotekniska, den kemiska,

husbyggnadsfackskolan och skeppsbyggerifackskolan. Mindre

jämkningar i läsårets längd gjordes, så att höstterminen framgent skulle

räcka från och med den 10 september till och med den 19 december

och vårterminen från och med den 10 januari till och med den 9 juni.

Examina skulle börja den l september.48

De äldre stadgarna innehöllo icke några bestämmelser om sättet för lära

-replatsers tillsättande. Nu infördes sådana i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med den tidigare följda praxis, så att först i § 9 lämnas

föreskrifter för kallelse af någon för utmärkt skicklighet i det till befattningen

hörande ämnet känd person och sedan i § 10, huru tillvägagångssättet

skulle vara, därest kallelse ej ägt rum. Inträdesåldern för eleverna höjdes

från fjorton till sexton år, då erfarenheten visat, att 14- och 15-åringar

i allmänhet ej ägt den mogenhet att följa undervisningen, som

önskvärdt varit, liksom att de i åtskilliga fall ej ägt den stadga i karaktären,

som erfordras för att med allvar och uthållighet följa undervisningen,

då läraren ej genom läxgifning och täta förhör kunde följa studierna.

En väsentlig höjning i skolaf gif terna vidtogs, i det att inträdesafgiften

höjdes till 10 kronor och terminsafgiften inom lägre afdelningen sattes

till 10 kronor samt inom den högre till trettio kronor, börande elev från

annat land än Sverige erlägga dubbla beloppet. Styrelsen kunde dock

för medellösa flitiga och med goda naturgåfvor utrustade elever till

större eller mindre del efterskänka påbjuden afgift.

Sommaren 1902 deltogo lärare från Chalmersska institutet uti de

offentliga sommarkurser, som i Göteborg anordnades af ett flertal

lärare. Tvenne af institutets^ lokaler voro för ändamålet upplåtna.

Den väsentliga utvidgning i lokaler, som institutet med hösten 1904

erhöll genom vasabyggnadens mottagande, möjliggjorde en bättre

uppdelning af eleverna uti fack vid undervisningens ordnande, och därmed

var uppslaget lämnadt till de genomgripande förändringar uti

institutets undervisning, som med all sannolikhet komma att göra de följande

åren till en viktig vändpunkt i institutets utveckling.

Styrelsen ingick hösten 1904 på lärarerådets hemställan till Kungl.

Maj:t med framställning om vissa önskemåls uppfyllande.

Undervisningen i maskinlära med maskinkonstruktioner samt allmän

byggnadslära och husbyggnadskonst ined ,ritning hade under den

föregående tiden till största delen varit anordnad gemensamt för det

mekaniska facket, husbyggnadsfacket och det elektrotekniska facket.

Likaledes hade för kemisterna undervisning i konstruktion af enkla

maskindelar varit gemensam och samtidig med de ofvannämnda fackens

undervisning i samma ämne, och någon undervisning i beskrifvande

maskinlära hade ej lämnats kemisterna. Påtagligen lämnade dessa

förhållanden åtskilligt öfrigt att önska, och hade det endast varit brist

på erforderliga lärarekrafter och tidigare äfven på lokaler, som

utgjort hinder för en lämpligare anordning. Inom lägre afdelningen

hade dessutom saknats någon speciellare kurs i maskinlära med49

ritning och husbyggnadslära med ritning, oaktadt en större del

af eleverna i dess högsta årskurs varit mogen åtminstone för en

elem-tärare undervisning i de nämnda ämnena. Vidare hade sedan långt

tillbaka känts behof att få undervisningen i väg- och

vattenbyggnads-konst vidgad, icke så mycket för bildande af ett fullständigt väg- och

vattenbyggnadsfack, då detta skulle kräfva större anslag, än som torde

kunnat förväntas, utan för att bereda tillfälle till så omfattande

undervisning i nämnda ämne, som kräfdes för utbildande af de kommunala

tjänstemän, som till stort antal under namn af stadsingenjörer o. d.

hafva sig uppdragen en lika omfattande som för det allmänna viktig

värksamhet inom det till väg- och vattenbyggnadskonsten hörande

området. Slutligen hade det synts lämpligt, att, då de utvidgade

lokalerna beredde möjlighet därtill, söka åstadkomma fysiska laborationer

för vissa kategorier af elever.

Sedan styrelsen framlagt dessa institutets behof för Kungl. Maj:t

med.hemställan om nådig proposition till riksdagen för deras afhjälpande,

beviljade 1905 års riksdag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

institutets förslag ett nytt lektorat i maskinlära med

undervisningsskyldighet hufvudsakligen i vattenkraftsmaskiner och vindmotorer,

hvarigenom det nuvarande lektoratet i maskinlära vid institutet kunde

begränsas i hufvudsak till läran om värmemotorer, ett lektorat i

väg-och vattenbyggnadskonst, hvarjämte anslaget till arvode för

assistenter vann en väl behöflig ökning och härigenom äfven möjlighet till

fysiska laborationers införande i undervisningsplanen uppkom.

Då institutet öppnades för allmänheten hösten 1829 och det alltså

vid början af läsåret 1904—5 kunde se tillbaka på en värksamhet af tre

fjärdedels århundrade, och då institutet med samma läsår för första

gången fullständigt tog i besittning de nya, rymliga och ändamålsenliga

lokaler, för hvilka institutet i första rummet hade att tacka Göteborgs

stads offervillighet, men till hvilkas framträdande i så fördelaktig dager,

som är fallet, staten och enskilda lämnat afsevärda bidrag, beslöt

styrelsen att inbjuda dem af stadens invånare, som kunde förväntas

följa institutet med intresse, att bese dess lokaler. Inbjudningen

utfärdades till den 13 januari och omfattade 3—400 personer; samlingen ägde

rum i institutets högtidssal. Sedan sångkören sjungit ett par

fosterländska sånger, hälsade styrelsens ordförande de närvarande välkomna

och framlade föreståndaren en kort historik öfver institutets utveckling

under de förflutna 75 åren. Sedan å nyo ett par sånger utförts af kören,

spredo sig de inbjudna i de olika lokalerna och togo dessa i betraktande.

Genom den ökning i lärarekrafter, som institutet genom 1905 års

4riksdags anslag erhållit, kunde undervisningen i väg- och

vattenbyggnadsfacket så vidgas, att styrelsen på lärarerådets framställning ansåg

sig kunna ingå till Kungl. Maj:t med anhållan om upprättande af en

sjätte fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst, och vann denna

framställning Kungl. Maj:ts bifall.

Dess läroplan är tillsvidare fastställd till 3 ^-årig men kan, om

förhållandena göra det önskligt, utsträckas till 4-årig.

Såsom afslutning på detta kapitel må här införas den år 1906

gällande arbetsplanen för den högre afdelningen af institutet. För den

lägre finnes den angifven här ofvan.

H. i.

i Allm. Kem. i

Matematik ....................j 8 7 |

Fysik ........................j 6 6 j

Fysiska laborationer, en termin . . 3 3 |

Kemi ........................ 6 6 j

Kemiska laborationer............ 3 j 6

i

Linjarritning, hösttermin......... 414 j

Beskrifvande geometri, vårtermin 4 i

Frihandsteckning................ 2 j 2

Värkstadsarbete .............. (12) j (12) \

i !

_____________L____________

S:aj32 (44)34 (46)|

För kemister 8 trår under

höstter-.minen och 6 t:ar under vårterminen.

Samladt med 6 t:ar under en termin

för allm. facket.

Alternativt byggnadslära.

("Obligatoriskt endast för dem, som

(sakna värkstadspraktik.

jför V. &. H.

sam-jladt till 2 t:ar

under H. T.

___ H. II.__________M. E. j Sk.___V. H^ K.

Matematik ............j 4 j 4 4 j 4 4 j

Teoretisk mekanik ......l 8 | 8 8 8 8 4

Byggnadsstatik, vårtermin 3 j 3 3 3 | 3 |

Maskinelement.......... 6 6 i 6 4 j 4 j 4

Kemi, organisk.......... ! j i j 3

Kemisk teknologi........ l l 2

Kemiska laborationer .... l j i 12 J

Mineralogi och geognosi j j l l 2 <

Allmän byggnadslära och j (

krokiritning .......... 6 4 ^ j ^ ^ ^

Geodesi, vårtermin...... 2 2 j 2 2

Beskrifvande geometri,

hösttermin............ 4 j 4

Tillämpad elektricitetslära, i j

vårtermin ............j 3 3 | | 3 3 3

Frihandsteckning ...... (2) (2) ! (2) 2 | 2 (2)

Ornamentsritning ...... i 2 2

Praktiskt skeppsbyggeri i 2

Teoretiskt » i 6 |

S:a32(24)|30 (22)|33 (30)J35 (31)J35 (31)34 (3151

M

E.

H. III.

Sk.

y. H. K.

Mekanisk teknologi ........ 4 j 4 ! 4J 4 j 4 4

Värmemotorer .............. 6 4 j 4 j j

» konstruktioner 8 l 6 6 i

t ! j

Beskrifvande maskinlära .... 4 | 4 l 4

» konstruktioner l 4 4

Vattenmotorer.............. 2 (2) | | i (2)

» konstruktioner 2 | • \ \ j (2)

Byggnadsstatik.............. " 3 j l }/2 <

Tillämpad värmelära^ höstter- [ ! i

min............ 3 ! 3 j 3 | 3 j 3 3

» elektr icitetslära, vår- j i | | i

termin ........ j i 3 j

Elektroteknik .............. j 5 j j j

» laborationer . . | 9 | ;

Geodesi...................." j j | 2 j | 12

Väg- och brobyggnad........ l l j 2 l j 5 "

» konstruktioner; 2 j | | 4 ; 2 7

Vattenbyggnad............... l j (l) j 2 j l 4

» konstruktioner 2 | j 4 2 4

Kemisk teknologi............j j ! j 5

» » laborationer i j i 19

Elektrokemi................ j 4 "

"" i "

Husbyggnadskonst .......... 2 (2) l 2 l 3 ! ••

» ritning .. 4 (4) i 4 j 6 »t

Ornamentsritning ..........j [ 4

Byggnadskonstens historia . . j l | 2 | 2

Mekaniska laborationer......j j j | 4

Praktiskt skeppsbyggeri...... 2 j j

Teoretiskt » ......l j 18 | | ! |

S:a [37 (34)J31 (28)j 37 | 38J 37J4 | 39 |j 28

M. betyder mekaniska facket

E. » elektrotekniska facket

Sk. » skeppsbyggerifacket

V. » väg- och vattenbyggnadsfacket

H. » husbyggnadsfacket och

K. » kemiska facket.

H. IV.

V.

För H.

sam-j ladt till 3 t:ar

H. T.

För M. H.

samladt till det

i dubbla under

en termin.Ekonomien.

Några få dagar före sin bortgång ur världen insatte kanslirådet

William Chalmers genom testamente af den 11 juni 1811

Sahlgrenska sjukhuset och frimurarebarnhuset i Göteborg till sina

universal arfvingar, utnämnande därvid tre gode män, rådman

Hammarberg, landskamrer Åkerman och grosshandlaren Niclas Otterdahl, som med

biträde af kamreraren Winberg skulle taga om händer all hans

kvarlåtenskap, utreda sterbhuset och förränta kapitalet, sedan åtskilliga bestämda

belopp blifvit betalade. Då sterbhuset efter föreskrift blifvit

fullkomligt utredt, skulle testaters bröder åtnjuta afkastningen af det

förvärfvade kapitalet, hvilket efter deras frånfälle skulle delas i två lika

hälfter, hvaraf den ena skulle öfverlämnas till

frimurarebarnhusdirek-tionen för inrättande af en industriskola, den blifvande Chalmersska

Slöjdskolan. För att hålla uppsikt öfver utredningens fortgång utsåg

direktionen två af sina medlemmar, doktor P. Dubb och P. G. Geijer.

Sedan Geijer redan följande året utgått ur direktionen, invaldes 1812

i hans ställe Öfverdirektör Sorbon, efter denne 1820 kamrer von Holten

och 1823 I. G. Grönvall.

Sedan år 1817 den siste af testators bröder, James, aflidit, mottogo

direktionerna af utredningsmännen hela det testamenterade arfvet,

utgörande 140,918 rdr 33 sk. 3 rst. banko, men till följd af en

långvarig och kostsam rättegång, under hvilken icke blott det i konkurs

försatta Ostindiska Kompaniets direktion utan äfven Chalmers" aflidne

yngre bröders kreditorer sökte göra ogrundade anspråk på

kvarlåten-skapen gällande, vann testamentet ej förr än 1823 genom Kungl. Maj:ts

dom stadfästelse. Genom tillagda räntor sedan 1817 utgjorde nu det

till frimurarebarnhusdirektionens förfogande stående, för slöjdskolan

bestämda kapitalet 109,050 rdr rmt.

Redan 1821 hade emellertid direktionens gode män ansett processens

utgång så säker, att de tillstyrkte inköp af en stor fast, snickaren

Hult-mans konkursmassa tillhörande egendom N:o 108 uti Nya kvarteret,

Bastionen Gustavus Primus, som skulle på banko-auktion försäljas,

då denna fastighet kunde anses vara en ganska passande och bekväm

lägenhet och erbjöd tillräckligt utrymme för åtskilliga värkstäder.

Egendomen inropades för 11,000 rdr banko, af hvilka ungefär hälften

Situationsplan

Bottenvåningen

2:dra Våningen

53

fick innestå såsom ett bankolån mot inteckning. Den närmaste

vården af Hultmanska huset utöfvades af B. Wahlgren, som samtidigt

var från 1823 kassaförvaltare för slöjdskolans medel. Under år 1827

anskaffades och restes en grafvård öfver W. Chalmers af slöjdskolans

medel.

Grosshandlaren Anders Björnberg hade vid sin död 1813

testamenterat slöjdskolan 5,000 rdr rmt och 1816 mottog direktionen summan.

Med inräknande af detta belopp och sedan räntorna å den Chalmersska

donationen blifvit lagda till kapitalet, uppgick hela det till

direktionens förfogande stående kapitalet till 112,500 rdr rmt, då sommaren

1828 Palmstedt tillkallades för slöjdskolans uppsättande. Det

disponibla räntebeloppet beräknades ej till mer än 4,200 rdr rmt.

I den år 1821 inköpta fastigheten, N:is 11 och 17 uti sjätte kvarteret,

inreddes till skolans öppnande uti hufvudbyggnaden såväl lektionsrum,

ritsal och laboratorium, som äfven bostad för föreståndaren och tvenne

biträdande lärare, hvarjämte värkstad inreddes uti en midtför

hufvudbyggnaden befintlig värkstads- och magasinsbyggnad. Några år

därefter öfverflyttades undervisningen i ritning till en för detta ändamål

inredd större sal uti den sistnämnda byggnaden, hvarjämte en

ytterligare tillökning å värkstadslokalen anordnades. Professor Palmstedts

lägenhet utgjordes af 3 rum, kök, pigkammare och handkammare

(hyran beräknad till 100-120 rdr rmt), kandidat Tranbergs af l rum

(30 rdr), löjtnant Weinbergs af 2 rum och kök (30 rdr), vaktmästare

Petterssons af l rum och kök; laboratoriet och samlingarna upptogo

2 rum och kök. Skolans effekter voro 1837 brandförsäkrade för 5,000

rdr banko.

Enligt drätselkammarens protokoll för den 12 nov. 1833 skänkte

staden till frimurarebarnhusdirektionen för Chalmersska Slöjdskolan de

invid de ofvan nämnda fastigheterna N:ris 11 och 17 i 6:te kvarteret

liggande öde tomterna N:ris 12 och 16 i samma kvarter mot villkor af

ansvar för den vid tomtplatserna blifvande gatans stensättande och

underhåll, och, sedan uppbud därå ägt rum den 9 mars, 6 april och

4 maj 1846, utfärdades fastebref för slöjdskolan den 10 aug. samma

år å tomterna, som enligt mätning hade en areal af 1984 kv.-alnar.

Sommaren 1833 besökte konung Karl XIV slöjdskolan och gaf då

ett löfte ej mindre om ett årligt bidrag att, i händelse inga statsmedel

funnos att därtill disponera, tillsvidare utbetalas från hans egen

handkassa, än äfven om proposition till rikets ständer vid den stundande

riksdagen om ett för inrättningens fortgång och bestånd oundgängligt54

årsanslag. En omedelbar följd häraf var ett anslag för 1834 af

manufakturmedlen af 600 rdr banko.

Sedan frimurarebarnhusdirektionen förslagsvis beräknat

omkostnaden för skolan till 8,500 rdr banko, hvaraf 5,416 rdr 32 sk. för löner

och 3,083 rdr 16 sk. till öfriga omkostnader, men uppgifvit, att skolan

icke ägde att påräkna mer än 3,000 rdr banko af disponibla medel,

beviljade rikets ständer från och med år 1835 ett årsanslag af 3,000

rdr banko, svarande mot det för andra utgifter än löner beräknade

beloppet, då lönerna ansågos böra utgå af skolans egna tillgångar.

1839 begärde slöjdskolan hos regeringen proposition om anslagets höjande

från 3,000 rdr till 6,000 rdr, men ansåg K. Maj:t icke skäligt till

stånden aflåta framställning i ämnet, hälst frågan kunde blifva föremål för

K. Maj:ts ompröfvande i sammanhang med riksstatens nionde

huf-vudtitel. Emellertid väcktes vid 1841 års riksdag enskilda motioner

både hos ridderskapet och adeln af skoldirektionens ordförande,

landshöfding Edenhjelm, och hos borgareståndet af direktionens ledamot

kommersrådet Wijk om ökning i statsanslaget, på grund hvaraf Rikets

ständer anslogo ytterligare 1,000 rdr banko från och med 1841.

1836 års stat hade följande utseende: 1) löner 3,000 rdr, 2)

modellarbetet 616 rdr 32 sk., hvaraf värkmästarens lön 466 rdr 32 sk. och

stipendiaterna 150, 3) instrumenter för fysiska undervisningen,

värktyg och materialier för värkstaden 500, 4) laboratoriets vidmakthållande

och laborationskostnader 483. 16, 5) tekniska samlingarna och

biblioteket 500, 6) till uppmuntringar åt eleverna 50, 7) kol, ved och ljus

533. 16, 8) skrif- och ritmaterialler 100 och 9) tillfälliga utgifter 216. 32

eller inalles 6,000 rdr banko. Af lönerna gingo 1,500 till föreståndaren,

500 till andre läraren i kemi, 650 till läraren i matematik och ritning,

200 till vaktmästaren och återstoden till stipendiaterna, allt rdr banko.

Värkmästarens lön ökades under de följande åren utöfver de

ofvannämnda 466 rdr 32 sk. med en årlig »discretion» af 33 rdr 16 sk. banko.

1837 öfverlämnades slöjdskolans tillhörigheter af

frimurarebarnhus-direktionen till den nybildade styrelsen för slöjdskolan, men oaktadt

anmodan af slöjdskolans direktion att utlämna åtkomsthandlingarna

af huset och tomten N:o 11 och 17 i VI kvarteret och de öde tomterna

N:o 12 och 16 i samma kvarter samt öfverlåtelsen af arrendekontraktet

å stadstjänare- eller hultmanska holmen, kvarhöll

frimuraredirektionen dessa i sin vård.

Enligt magistratens protokoll af den 2 juli 1830 hade till

frimurare-barnhusdirektionen för slöjdskolans räkning på 25 år upplåtits den s.55

k. stadstjänare- eller hultmanska holmen (12 roten N:o 64) med villkor

bl. a., att holmen skulle användas för elevernas undervisning uti

trädgårdsskötsel och jordbruk. Inom borgerskapets äldste påyrkades,

att, då holmen ej användts till detta ändamål, den skulle återtagas.

Slöjdskolans direktion åter förklarade sig ej hafva mottagit holmen

från frimurarebarnhusdirektionen och ej hafva dragit någon fördel af

den, liksom det bestämda användandet af holmen var främmande för

en teknologisk läroanstalt men hoppades dock direktionen, att, då

öfverlåtelsen af holmen var den enda uppoffring staden gjort för skolan,

frågan om holmens återgående till staden finge förfalla.

Borgerskapets äldste gillade dock ej denna åskådning utan beslöto, att holmen

skulle till staden återgå för att på annat sätt till dess nytta användas.

Härigenom försvann en inkomstpost af 133 rdr 16 sk. banko, som

influtit på holmens Utarrendering.

1842 gjorde rikets ständers revisorer anmärkning på, att

verifikationer ej bifogats för donationsmedlen och för de inkomster, som

tillflutit genom uthyrda lägenheter, samt att anteckning saknades om

inrättningens fastighetsvärde. Direktionen för slöjdskolan förklarade,

att revisorerna icke hade någon rättighet till granskning af, hvad som

härflöt från Chalmersska donationsmedlen, utan dessa voro att betrakta

som enskild egendom, hvadan styrelsen ej fann sig befogad att meddela

de begärda verifikationerna.

På grund af anmärkningen från kammarrätten för bristande

redovisning för skolans inventarieeffekter och böcker hemställde professor

Palmstedt, att, då »han såsom vetenskapsidkare och lärare icke torde skäligen

kunna blifva ålagd att instudera rätta formen för utskrifvande af

inventarieförteckningarna», en räkenskapsförare måtte för skolan antagas

mot betalning, och antogs härtill officerskadetten vid Kungl. Göta

artilleriregemente C. G. Liljegren mot 50 rdr banko om året, i hvilken

egenskap han plikttroget tjänstgjorde ända till år 1884.

1843 förordnade Kungl. Maj:t; att slöjdskolan af de under

kommerskollegiums förvaltning ställda, till manufakturernas befrämjande

anslagna medlen ägde årligen från och med år 1843 uppbära ett belopp af

300 rdr banko att användas till stipendier för skolans elever.

1844 beslöt direktionen f or slöjdskolan att af

frimurarebarnhusdirektionen å nyo begära åtkomst- och äganderättshandlingarna för skolans hus och

tomt, hvarvid ordföranden anmälde sin reservation nu och för fram tiden

mot ett stillatigande medgifvande af F. B. D:s rättighet att kvarhålla

dessa handlingar i sin värjo, och ville nu och för alltid högtidligen pro-56

testera mot allt förmyndareskap af bemälda direktion, varande

frimuraresamhället endast depositarier till de medel, af hvilka skolan årligen

mottog 3,000 rdr banko. En.månad senare anmäldes, att ett paket

handlingar ankommit från F. B. D. till slöjdskolans direktion, dock utan att

det uppgifves, huruvida dessa handlingar voro de begärda eller ej, men

längre fram visar det sig, att åtkomsthandlingarna voro i direktionens

för slöjdskolan ägo.

1845 afskedades den förutvarande vaktmästaren Lars Pettersson.

Sedan E. G. Brunström under ett års tid skött platsen, antogs till

vaktmästare förutvarande vaktmästaren vid hospitalet Johan Adolf

Fagerlind.

Samma år påbyggdes och inreddes en befintlig flygelbyggnad till

undervisningslokaler. 1846 anvisades åt andre läraren i kemi af

kommerskollegiets stipendiemedel en löneförhöjning af 100 rdr banko såsom

bevis på styrelsens synnerliga belåtenhet med hans nit, ordentlighet och

skicklighet i undervisningens meddelande.

I betraktande af det genom slöjdskolans utvidgade verksamhet ökade

arbetet vid undervisningen och lärarnas åtagna vidsträcktare

undervisningsomsorger beslöt styrelsen att hos Kungl. Maj:t anhålla om

proposition till rikets ständer om ökadt anslag, därvid delvis stödjande sitt

hopp om framgång häruti på det löfte, konung Oscar vid sitt besök den

l september 1845 gifvit. En sådan ökning vanns likväl ej.

Brandförsäkringen af skolans inventarier ökades 1847 till 8,000 rdr

banko. Gaslysning infördes i värkstäderna, laboratoriet och ritsalen.

Biskop Bruhn väckte motion vid årets riksdag om statsanslagets

höjning från 4,000 till 6,000 rdr banko, men den afslogs af rikets ständer.

För att ej mista skolans föreståndare utvärkade styrelsen af Kungl.

Maj:t? att af skolans besparingar för två år finge användas 1,750 rdr

banko, dels högst 500 till arvode åt en underlärare och dels till ett extra

arvode att disponeras af föreståndaren mot förbindelse att med nödigt

biträde ansvara för de med sekreterare- och bibliotekarie-befattningarna

förenade bestyr. Styrelsen beslöt med anledning däraf att gifva

föreståndaren ett personligt lönetillägg af 500 rdr och att tillsätta en lärare

i »fysik, tillämpad, näringar och konster» med arvode af 400 rdr, allt

banko.

Med 1852 höjdes statsanslaget med 1,000 rdr banko och 1855 med

ytterligare 2,000 rdr., så att det i sin helhet uppgick till 7,000 rdr banko.

Såväl med anledning häraf som på grund af, att skolan vid 1854 års

slut hade besparingar af nära 9,000 rdr banko, uppdrogs åt förestån-57

dåren att låta uppgöra förslag till tillbyggnad af skolans lokaler å de

öde tomterna N:o 12 & 16, som redan 1833 af staden öfverlämnats till

skolan. Följande vår godkände styrelsen af underlöjtnanten vid

ingenjörskåren A. W. Edelsvärd uppgjorda ritningar till tillbyggnad,

bestående i en flygelbyggnad i 2 våningar, innehållande en föreläsningssal

för den kemiska undervisningen och tvenne rum för samlingar i den nedre

och en ritsal samt ett genomgångsrum i den öfre våningen, och öfverläts

arbetet för 13,700 rdr rgs åt byggmästaren C. G. Dahmm. Arbetet

blef färdigt 1856. Den förutvarande kemisalen lades nu till värkstaden,

och den äldre ritsalen uppläts för undervisning i modellering, hvarjämte

biblioteket fick ökadt utrymme. Efter tillbyggnaden var fastigheten

försäkrad i bolaget Skandia för 50,000 rdr rmt.

På förslag af doktor Ewert höjdes äfven anslaget från frimurarebarn

husdirektionen till 4,000 rdr och anslaget till byggnadernas

vidmakthållande till 200 rdr, allt banko. Skolans inkomster utgjorde i sin helhet med

inräknande af kommerskollegiums anslag till stipendier från och med

1857 års början 17,250 rdr rgs., hvaraf 9,100 rdr till lärarna.

Föreståndarens kontanta lön var 3,500 rdr, lärarens i matematik, mekanik och

maskinritning 1,500 rdr, lärarens i kemi och kemisk teknologi 1,800 rdr,

lärarens i elementär fysik, byggnadskonst och mekanik 1,500, andre

lärarens i matematik 300 och vaktmästarens 500. Ur anslaget till

modellarbetet utgick en lön åt värkmästaren af l,200 rdr. Bostaden för

läraren i kemi bestämdes till 3 rum och kök och för vaktmästaren till

2 rum och kök i stora husets nedre våning, hvartill kom en famn

björkved för hvarje rum årligen. Aflöningen åt stipendiaterna, som tidigare

utgått från den allmänna posten »löner», togs därefter till 1860 ur

kommerskollegiums anslag till stipendiater med 150 rdr åt hvar och en. Från

och med 1860 utgick den åter ur anslaget »löner» med belopp

växlande mellan 200 och 150 rdr.

1859 afled vaktmästare Fagerlind med vitsordet att hafva varit en

trogen tjänare. Efter honom antogs till vaktmästare betjänten

Anders Alexander Andersson.

1860 gjordes hos frimurarebarnhusdirektionen framställning om ökande

af skolans anslag med 1,000 rdr rmt, men med afslag härå beviljades

blott 1,000 rdr för en gång. 1861 ökades statsanslaget med 3,000

rdr rmt på motion af skolans mångårige kassaförvaltare,

grosshandlare Sven Renström, hvarefter ny framställning gjordes till

frimurare-barnhusdirektionen om ökning äfven i dess anslag, »då Chalmersska

slöjdskolans styrelse hade att ombesörja förvaltningen af fondernas58

skolan tillfallande belopp». Nu medgaf F. B. D., att med årets

början skolans anslag skulle utgå med 7,300 rdr rmt., hvaraf 300

rdr till fastighetens underhåll. Skolans sammanlagda årsinkomster

uppgingo nu till 21,250 rdr med inräknande af kommerskollegiums

anslag af 450 rdr till stipendier. Af inkomsterna gingo enligt den

nya lönestaten 15,300 rdr till löner, nämligen till föreståndaren 4,000,

läraren i matematik och mekanik 2,200, i kemi 2,650, i fysik, mekanisk

teknologi och byggnadskonst 2,300 och i värkstadsarbete 1,500, andre

läraren i matematik 400, läraren i frihandsteckning 400, i modellering

300, bibliotekarien 200 och stipendiaterna 850 samt vaktmästaren 500

rdr rmt. Till samlingarna och arbetena på laboratoriet och

värkstaden användes 1861 något öfver 2,600 rdr och till eleverna 450 rdr.

Då 1863 reparation och ändring af kemisalen var erforderlig, erbjödo

sig några skolans fordna elever att täcka kostnaderna 1,400 rdr, nämligen

W. och D. Gibson, I. och A. Keiller samt A. Röhss.

Oaktadt slöjdskolans lokaler från tid till tid blifvit utvidgade, voro

de otillräckliga och olämpliga. Särskildt berodde detta på, att de äldre

byggnaderna blifvit uppförda för helt andra ändamål och nu ej kunde

utan väsentlig ombyggnad förbättras. Direktionen såg ingen annan

utväg än att å annan byggnadsplats uppföra nya byggnader. Tomt

borde kunna erhållas af staden gratis. Under denna förutsättning

ansåg direktionen, att en fullt tidsenlig byggnad för skolan skulle kunna

uppföras för en kostnad af omkring 160,000 rdr. Denna skulle bestå

af en hufvudbyggnad i tre våningar och två flyglar i två våningar,

den ena för värkstad och den andra för kemiska laboratoriet.

Varm-apparat, ångmaskin, inredning m.m. beräknades till 70,000, så att totala

kostnaden skulle uppgå till 230,000 rmt. Då någon utsikt att erhålla detta

belopp af statsvärket med all sannolikhet ej fanns, ansåg direktionen,

att medel borde beredas genom försäljning af den dåvarande

fastigheten. Direktionen vände sig därför i januari 1865 till

frimurarebarnhus-direktionen med hemställan, att denna, under förutsättning att staten

åtoge sig att utom det nuvarande anslaget framgent till skolans

upprätthållande bidraga med en summa minst motsvarande den ränta,

som donationsfondernas dåvarande kapitaltillgång lämnade, ville

medgifva, att nämnda kapitaltillgång, vid årets början uppgående till

143,807 rdr 32 sk. rmt., användes för åstadkommande af den ifrågasatta

husbyggnaden, till hvilken äfven skulle användas det vid den äldre

fastighetens försäljning erhållna penningbeloppet, beräknadt till omkring

100,000 rdr.59

I händelse af frimurarebarnhusdirektionens bifall härtill var afsikten

att hos K. Maj :t anhålla om proposition till riksdagen om det årliga

anslagets höjande. Förslaget var uppgjordt i samråd med civilministern

H. G. Lagerstråle och finansministern J. A. Gripenstedt, af hvilka den

förre vid tillfället af öppnandet af järnvägen mellan hufvudstaden och

Göteborg personligen besökt slöjdskolans lokaler och där bland annat

tagit kännedom af en omfattande, i nämnda lokaler anordnad

utställning af skolans samlingar och elevernas arbeten. Förslaget hade ock

en nitisk och intresserad målsman och befordrare uti styrelsens

ordförande grefve Ehrensvärd.

Frimurarebarnhusdirektionen lämnade sitt medgifvande under

förutsättning, såväl att det föreslagna sättet för fondernas användande icke

befunnes stridande mot testatorns vilja som äfven att rikets ständer

ansloge tillräckliga medel, och den gjorde det så mycket hellre, som

direktionen därigenom befriades från det stora ansvaret att förvalta

en så betydande fond, öfver hvars användande den icke ensam ägde

beslutanderätt. Direktionen fäste dock vid medgifvandet följande

villkor:

l:o att skolan allt framgent skulle bära namn efter stiftaren;

2:o att den barnhusstyrelsen enligt K. M:ts nådiga bref af den 28

september 1836 medgifna delaktighet uti skolans styrelse och förvaltning

icke komme att inskränkas; samt

3:o att, då barnhusdirektionen hade en ovillkorlig skyldighet att

vaka öfver, att de af framlidna kanslirådet Chalmers donerade medel

fortfarande blefve använda för det af testatorn afsedda ändamålet,

slöjdskolans direktion borde till betryggande häraf till barnhusets

utfärda en icke räntebärande förskrifning å det belopp, hvartill

donationskapitalet vid Öfverlämnandet uppginge, hvilken förskrifning

borde på slöjdskolans bekostnad intecknas uti den nya skolbyggnaden

samt af barnhusstyrelsen förvaras, för att, i fall skolan framdeles skulle

upplösas eller utan barnhusstyrelsens medgifvande omorganiseras,

styrelsen då skulle återfordra kapitalet för att användas i enlighet med

testamentets föreskrift.

I juli ingick slöjdskolans styrelse med underdånig anhållan om ökadt

statsanslag. I denna skrifvelse uppger styrelsen, att den förutvarande

fysiska hörsalen ej rymde mer än 4,405 kbfot för ett åhörareantal af 50,

värkstäderna tillsammans 12,600 kbfot mot ett antal anmälda arbetande

elever af 80, modelleringssalen 7,200 kbfot, det yttre laboratorierummet

5,000 och det inre 2,200 kbfot. Nedanstående tabell visar den utgiftsstat,60

som styrelsen på lärarekollegiets framställning ansåg som det minsta

antagliga för att motsvara tidens kraf. Såsom jämförelse är i tabellen

äfven upptagen 1865 års fastställda stat. Därest donationsfondens

kapital användes till uppförande af en ny byggnad och således ingen

ränta däraf vore att tillgå för utgifternas bestridande, skulle skolans egna

tillgångar inskränkas till räntan 600 rdr å Gibsonska fonden, som ej

finge till byggnaden användas, och kommerskollegiums stipendieanslag af

450 rdr eller tillsammans 1,050 rdr. Ett statsanslag af 32,000 rdr vore

alltså erforderligt, och, enär det dåvarande statsanslaget var 13,500

rdr, begärde styrelsen af Kungl. Maj:t en ökning af 18,500 rdr.

Föreslagen ny stat. 1865 års stat.

Föreståndaren utom bostad .......... 3,500 3,500

såsom sekreterare...... 400

» lärare i tillämpad

fysik.......... 600 4,500 500 4,000

lektorn i matematik och beskrifvande

geometri ................................ 3,500 2,300

lektorn i teoretisk och tillämpad

mekanik samt mekanisk teknologi.............. 3,500 2,300

lektorn i kemi och kemisk teknologi ........ 3,500 2,650

läraren i fysik............................ 1,200

» i husbyggnadskonst................ 900

» i väg- och vattenbyggnadskonst ...... 900

» i oorganisk kemi och laborationer , . . . l 500

» i matematik och praktisk geometri.... 700 400

» i frihandsteckriing och ornamentsritning 600 400

» i modellering......................... 400 300

bibliotekarien.............................. 250 200

4 stipendiater ............................ 1,050 850

vaktmästaren utom bostad ................ 700 600

premier och extra stipendier åt eleverna...... 550 550

biblioteket ................................ 800 750

samlingar af instrumenter och råämnen...... 1,000 750

laboratoriet................................ 1,100 750

mekaniska värk st ad e n:

värkmästarens lön .........". . .___ 2,500 1,600

materialier........................ 800 3,300 600 2,200

ved, kol, ljus, fastighetens underhåll m. m. . . 3,100 2,800

S-äTrdrTrmtr^ÖSO "2T,8ÖÖ61

Styrelsens förslag vann i hufvudsak Kungl. Maj:ts och rikets

ständers vid 1865-66 års riksdag godkännande, och ett statsanslag af 32,000

rdr tilldelades skolan. Omedelbart efter erhållen del häraf ingick

styrelsen i maj 1866 tillstadsfullmäktige med anhållan om kostnadsfri

upplåtelse af lämplig byggnadstomt, då styrelsen ansåg sig kunna

förutsätta, att fullmäktige funno det billigt och med stadens sannskyldiga

fördel öfverensstämmande, att kommunen äfven för sin del i någon mån

bidroge till förkofran af ett läroverk, som för handel och för staden vore

af så framstående vikt och betydelse. I sammanhang härmed

uppdrogs åt arkitekten V. von Gegerfelt, som äfven gjort de tidigare

skiz-zerna, att utarbeta nödiga ritningar och kostnadsförslag.

l mars 1867 beslöto stadsfullmäktige att kostnadsfritt upplåta plats

för skolans nybyggnad i det andra kvarteret väster om den blifvande

Kungsportsavenyen mellan Storgatan och Stora Allégatan, nuvarande

Vasagatan, i söder eller den plats, där Chalmersska institutet nu är

beläget. Tomten uppmättes till 45,988 kvfot och upptog ungefär två

tredjedelar af kvarteret. Upplåtelsevillkoren voro följande:

att platsen hvarken nu eller framdeles finge begagnas till annat

ändamål än till tomt för allmänna lärovärksbyggnader;

att för platsen erlades till stadskassan årlig tomtöre-afgift af 18 rdr

40 öre;

att, därest beslut skulle fattas om uppförande å kvarterets odisponerade

södra del af byggnad för offentlig undervisningsanstalt eller annan

allmän inrättning, direktionen för Chalmersska slöjdskolan ej ägde hindra

vare sig sådan i vederbörlig ordning beslutad anordning af den blifvande

byggnaden, eller att denna sattes i symmetriskt samband med

slöjdskolans byggnader, eller att gårdsplanen inom kvarteret blefve

gemensam för begge anstalterna, och

att, om kvarterets södra del möjligen skulle upplåtas för enskilda

byggnader, dessa då kunde, om sådant pröfvades behöfligt eller

ändamålsenligt, hafva fasader mot slöjdskolans tomtgräns.

Det visade sig emellertid, att den upplåtna tomtens form och

beskaffenhet äfvensom nödvändigheten att hålla byggnadssumman inom de

tillgängliga medlens gränser föranledde modifikationer i de ursprungliga

af K. Maj:t redan fastställda ritningarna, och styrelsen nödgades i juni

1867 begära fastställelse å de sålunda vidtagna ändringarna, hvilken

ock lämnades genom Kungl, bref af den 24 juli 1867.

Sedan byggnadsarbetet blifvit å auktion inför styrelsen utbjudet,

antog styrelsen till entreprenör mot ett pris af 148,000 rdr, byggmästa-62

ren P.. J. Rapp, oaktadt ett par lägre anbud förelågo. Arbetet

påbörjades på senhösten 1867 och var afslutadt på sommaren 1869.

De nya lokalerna utgjordes af uti öppen fyrkant anlagd

hufvudbyggnad, något indragen från Storgatan, och tvenne afskilda

flygelbyggnader utefter Chalmers- och Teatergatorna, alla uppförda till

tvenne våningars höjd, förutom källare i hufvudbyggnaden och östra

flygeln. I hufvudbyggnaden funnos i nedre våningen ofvanom särdeles

rymliga med asfalt belagda källare tvenne hörsalar för undervisning i fysik,

mekanik, mekanisk teknologi och byggnadskonst, en större sal för

undervisning i frihandsteckning och en för modellering, tvenne rum för samlingar,

tvenne arbetsrum för lärare, trenne tamburer, förutom en större vestibul

samt bostad för skolans vaktmästare. I öfre våningen: tvenne större salar

för matematik och konstruktionsritning, bibliotek, arbetsrum för lärarna

och bostadslägenhet förskolans föreståndare. Östra flygelbyggnaden,

afsedd för undervisning i kemi, kemisk teknologi samt mineralogi

ochgeo-gnosi, innehöll i källarvåningen laboratorier, en bostadslägenhet samt

förrådsrum. I våningen däröfver: ett större auditorium med därinvid

beläget arbetsrum för läraren och laboratorier. I öfre våningen: ett större

rum för samlingar, arbetsrum för läraren samt äfvenledes laboratorier.

Västra flygelbyggnaden, mekaniska värkstaden, innehöll i nedre våningen:

en större arbetssal och rum för smedja, hvaruti äfven var anbragt

ångpanna för maskinernas drifvande och lokalernas uppvärmning, rum för

materialier och tambur. I öfre våningen: en större arbetssal,

snickeri-värkstad samt arbetsrum för värkmästaren jämte ritkontor. Vid södra

änden af flyglarna befunno sig pudrett-latriner.

Såsom ofvan nämnts, var byggnadsarbetet uppdraget på entreprenad

åt byggmästaren P. J. Rapp, som utförde det på ett synnerligen

förtjänstfullt sätt och på egen bekostnad vidtog åtskilliga förbättringar.

Värmeapparaten med högtrycksånga från en gemensam ångpanna

levererades och uppsattes af fabrikör D. Robertson. Gas- och

vattenledningarna anbragtes af herrar Ramberg och Bauer, målningen utfördes

af herr G. A. Rossing. Gårdsplanens trädgårdsanläggningar utfördes

af trädgårdsmästare Joh. Wallin. Till maskinist antogs J. O. Lundgren.

1869 utbjödos de äldre fastigheterna på auktion men utan att

antagligt anbud erhölls. Deras brandförsäkringsbelopp var 60,000 rdr, hvaraf

för hufvudbyggnaden 44,000 och för flygelbyggnaden 16,000 rdr, och

taxeringsvärde 64,000 rdr. Hyrorna i dessa fastigheter uppgingo till 4,000

kr. Det af frimurarebarnhusstyrelsen öfverlämnade kontanta beloppet

utgjorde 148,467: 79 rdr. och för Slutlikvid af byggnadsarbetet nöd-63

gades styrelsen därför att upptaga ett lån. Brandförsäkringen å den nya

fastigheten uppgick till 150,000 rdr, hvaraf 85,000 för hufvudbyggnaden,

40,000 för kemiflygeln och 25,000 rdr för värkstaden. I februari 1870

afgafs det aftalade kvittot å mottagna byggnadsmedel till frimurare

-barnhusstyrelsen.

Den nya byggnaden visade sig icke blott lämplig för slöjdskolans

eget behof utan uppfyllde äfven andra funktioner. Så ställdes de till

förfogande för 1870 års alllmänna svenska landtbruksmöte i Göteborg

och för det första nordiska läkaremötet samma sommar. Större delen

af de gamla fastigheterna uthyrdes åt stadens kurhus.

Redan med vårterminen 1871 uppsade maskinisten Lundgren sin plats

och, sedan det fastställts, att maskinisten skulle hafva tillräcklig

kännedom uti grofsmide för att kunna meddela undervisning i detta ämne

åt eleverna samtidigt med, att han undervisade i maskinernas

behandling, utnämndes till maskinist smedsgesällen J. A. Nilsson. Det

beviljades maskinistenatt äfven under ferierna utföra mindre arbeten å

slöjdskolans värkstad.

I september 1873 mottog styrelsen en departementsskrifvelse med

meddelande, att, därest styrelsen funne de på senare tiden högt

uppdrifna lefnadskostnaderna påkalla en allmän förbättring i lärarnas

lönevillkor, den hade att till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till sådan.

Efter lärarerådets hörande föreslog styrelsen en fast löneförhöjning på

ordinarie stat efter följande beräkningsgrund, nämligen för

föreståndaren och vaktmästaren, som hade fria bostäder, 20 % af lönen, för

lektorer, lärare i allmän och tillämpad fysik och värkstadsarbete samt

bibliotekarien 30 % och för de öfriga lärarna 50 % af lönen. I

sammanhang härmed beslöt styrelsen att i betraktande af de stegrade priserna

å alla materialier och den större förbrukning af sådana, som medfördes

af det ökade elevantalet, ingå till Kungl. Maj:t med hemställan örn rätt

att pålägga en lindrigare terminsafgift på de elever, som icke pröfvades

medellösa, hvarvid styrelsen föreslog, att dessa utgifter bestämdes till

en inträdesafgift af 5 kr. och en terminsafgift för svensk elev i högre

afdelningen af 10 kr. och för elev i samma afdelning från Norge eller annan

utrikes ort af 40 kr.

Följande året 1875 dels biföll Kungl. Maj:t styrelsens framställning

om inträdes- och terminsafgifter med tillägg, att skolans elever med de

sålunda medgifna undantagen skulle äga åtnjuta kostnadsfri

undervisning, dels beviljades institutets föreståndare och lärare en tillfällig

löneförbättring af 20 % å aflöningen och vaktmästaren en sådan af 50 kronor.64

I sammanhang därmed öfverflyttades ock de stipendiemedel af 450

kronor, som tidigare utgått från kommerskollegium ur

manufakturmedlen, till slöjdskolans ordinarie stat. Styrelsen beslöt, att stipendiaterna

tillsvidare skulle vara befriade från terminsafgifter, och att afgiften för

åhörarna, hvilka icke voro svenskar, skulle sättas 50 % högre än för

svenska åhörare.

Sedan stadsarkitekten meddelat, att magistraten efter granskning

af ritningar öfver en såsom nödvändig ansedd och föreslagen påbyggnad

af skorstenen å skolans värkstad lämnat sitt bifall till arbetets utförande,

beslöt styrelsen, att nämnda arbeten ofördröjligen skulle värkställas.

Då föreståndaren professor von Schoultz blifvit vald till representant

för Gröteborgs stad i riksdagens andra kammare, begärde styrelsen af

Kungl. Maj:t, att af statsmedel skulle utanordnas vikariatsarvoden åt

såväl den under riksdagen tillförordnade föreståndaren som den, som

vore förordnad att under tiden uppehålla den föreståndaren

tillkommande undervisningen, och beviljade Kungl. Maj:t härtill ett anslag,

motsvarande en tredjedel af föreståndarens årsaflöning eller 2,013: 33

rdr.

Då höstterminen 1875 undervisningen i väg- och vattenbyggnadskonst

ökades med 2 t:ar under månaderna november—mars, beviljades läraren

i detta ämne ett lönetillskott af 300 kr. Samma termin afskildes på lektor

Ewerts förslag från det kemiska samlingsrummet två små vågrum, ett

för eleverna och ett för lektorn. För underlättande af elevernas arbeten

anskaffades för institutets räkning ett tjugotal större ritbräden att

tillhandahållas eleverna, en åtgärd, som längre fram vann ytterligare

efterföljd.

Då det visade sig af behofvet påkalladt, att större utrymme bereddes

å ritsalen, begärde och erhöll styrelsen tillåtelse, att undervisningen

uti linjarritning och beskrifvande geometri finge försiggå uti

Slöjdföreningens skolas lokaler, af hvilken tillåtelse institutet begagnade

sig ända till 1887—8 årens på- och tillbyggnad.

Åren 1875—6 försåldes institutets gamla byggnader: N:is 11 & 17

i VI kvarteret för 75,000 kr. och N:is 12 & 16 för 25,000 kr. Med

köpeskillingen betäcktes den skuld, hvari institutet häftade för den utförda

nybyggnaden, som inalles med inventarier stod institutet uti 215,124: 81

kr. Af återstoden bildades en »besparingsfond », till hvilken hänfördes

äfven de räntebelopp, som af styrelsen återburos till fonderna. Denna

fond uppgick i början till mellan 45 och 50 tusen kr. och steg till 59,991:64

kr. 1889 eller året, innan den användes till ytterligare tillbyggnad af

institutet. Järnstaket anbragtes 1876 omkring skolans tomt.65

Sedan 1874 hade, som ofvan nämnts, beviljats lärarna tillfälliga

dyrtidstillägg, men från och med 1878 utfärdades ny aflönings- och

utgiftsstat för institutet i sammanhang med fastställandet af nya stadgar.

Denna stat, som i hufvudsak kom att vara gällande till århundradets

slut, var af följande lydelse:

Föreståndaren, som tillika var lektor, utom fri bostad Kr. 5,000

3 lektorer ................................ å 3,500 » 10,500

med rättighet tillika för en hvar af dessa lektorer att

efter fem års väl vitsordad tjänstgöring, räknadt från och

med kalenderåret näst efter det, då han till tjänsten

utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kr. och efter

ytterligare fem års dylik tjänstgöring ett lika tillägg af

500 kr.

l andre lärare i matematik .......................... » 1,000

l » » i allmän kemi........................ » 2,000

l lärare i allmän mekanik ............................ » 1,500

l »i allmän och husbyggnadskonst................ 1,500

l »i väg- och vattenbyggnadskonst .............. >> 1,200

l » i svenska språket och bokföring .............. » 400

l » i frihandsteckning............................ » 1,000

l » i modellering................................ » 500

l » värkstadsarbete .............................. » 3,000

sekreterarens arvode.................................. » 500

bibliotekariens ».................................. » 300

anslag till repetitörer ................................ » 1,200

vaktmästaren, utom fri bostad........................ » 750

stipendier och premier................................ » 550

bibliotek, samlingar och laboratorium.................. » 3,400

värkstaden .......................................... » 1,500

uppvärmning, belysning och diverse utgifter............ » 4,000

Summa Kr. 39,800

Då genom denna lönereglering lektor Ekstrand skulle erhållit lägre

aflöning, än han tidigare med inräknande af dyrtidstillägget åtnjutit,

beviljades honom ett extra arvode af 200 kr., tills han kom i

åtnjutande af ett ålderstillägg.

Ett väsentligt steg för betryggande af föreståndarens och lektorernas

ekonomiska ställning togs 1880 därigenom, att riksdagen på Kungl.

Maj:ts därom gjorda framställning beredde dem delaktighet i lärarnas

vid elementarlärövärken enke- och pupillkassa från och med 1881 års

ingång.66

Uti Chalmersska institutets stadgar finnes intet föreskrifvet med

afseende på vikaries aflöning. Vid olika tillfällen hafva därför olika

utvägar begagnats: ibland har aflöningen utbetalats af institutets egna

medel, ibland af den ordinarie löntagaren och ibland af statsmedel.

I regel ha försök gjorts att ordna undervisningen genom ändringar på

schemat så, att någon särskild vikarie ej erfordrats; ofta har

stipendiaten eller repetitören mot en obetydlig ersättning af den ordinarie

löntagaren uppehållit hela eller en del af dennes

undervisningsskyldighet. Lönen har då utgått oafkortad till den ordinarie läraren, enär i

aflöningen ej ingått några tjänstgöringspengar. Såsom ofvan nämnts,

bekostade statsvärket vikarie för föreståndaren under de fem åren

1873—77, som denne var ledamot af riksdagens andra kammare. Då

föreståndaren 1879 sjuknade och under mer än ett år var tjänstledig

på grund af sjukdom, begärde styrelsen af statsvärket anslag till

vikaries aflöning såväl för föreståndaregöromålens som för undervisningens

upprätthållande, beräknadt efter 1800 kr. per år, men Kungl. Maj:t

förklarade, att föreståndaren skulle för den tid, han varit af sjukdom

hindrad att bestrida föreståndarebefattningen och därmed förenade

undervisningsskyldighet, afstå af sin kontanta lön en fjärdedel eller

1,500 kr. för år räknadt, och att af dessa 1,500 kr. skulle, sedan

därifrån af dragits det belopp, som föreståndaren styrkt sig hafva utbetalat

för upprätthållandet af den honom åliggande

undervisningsskyldigheten, utgå till den vikarie, som fullgjort föreståndarens öfriga åligganden,

ett arvode beräknadt efter 750 kr. för år; ägande styrelsen att mot

redovisning i räkenskaperna till institutets bästa använda det

eventuella öfverskottet. Med afseende på sekreteraregöromålen beviljade

Kungl. Maj:t icke något särskildt belopp utöfver det i staten upptagna

arvodet.

Då professor von Schoultz dog 1881, tillerkändes vikarierna under

ledigheten, tills föreståndarebefattningen blifvit tillsatt, 60 % af den

aflöning, som tillkom den ordinarie föreståndaren. Då andre läraren i

matematik med anledning af föreståndareskiftet ej längre skulle lämna

undervisning i tillämpad fysik, tillerkändes honom af institutets medel

en lönehöjning af 500 kr. I november nämnda år fick Göteborgs

Bell-telefonaktiebolag tillstånd att å taket af institutets hufvudbyggnad

upprätta en större telefongalge, ett tillstånd som senare ytterligare

utsträckts.

För att befordra elevernas besök uti industriela anläggningar äfven

på längre afstånd från Göteborg beslöt styrelsen 1882, att vid sådana67

utfärder den medföljande läraren skulle af institutets medel åtnjuta

ersättning för de utgifter, som därigenom förorsakades honom.

1880 hade i ritsalarna insatts argandbrännare för att förbättra

gasbelysningen, men afsevärda olägenheter visade sig genom svårigheten att

hålla lokalerna fria från gasos och genom ventilationens bristfällighet

äfven i öfrigt. Ett väsentligt framsteg i detta afseende gjordes 1882

genom införande af elektrisk glödlampsbelysning i ritsalarna. Den

härför erforderliga dynamon skaffades för likström från Siemens &

Halske i Berlin och drefs med den å värkstaden befintliga ångmaskinen.

Som ett kuriosum må nämnas, att vid denna tidiga tidpunkt, då

Chalmersska institutet var bland de allra första, som i vårt land praktiskt

tillämpade sådan belysning, de först uppsatta glödlamporna betingade

ett pris af ett pund eller 18 kr. stycket, då det nu gängse priset ej

uppgår till V 2 krona. Den uppmärksamhet, som nämnda belysning väckte,

var nästan besvärande genom de talrika besök äfven från andra orter,

som gjordes af intresserade under ritlektionerna för att närmare se

den använd.

1883 afskedades den förutvarande månadskarlen Sven Svensson och

antogs i hans ställe August Hansson. Följande året lämnade

maskinisten J. A. Nilson sin befattning och efter honom antogs till maskinist

Johan Petter Österberg. I december 1883 erhöll institutet telefon i

sessionsrummet. Då i september 1884 den renskrifvare, som i fyra

årtionden på ett synnerligen plikttroget sätt tjänstgjort för institutet,

löjtnant Carl G. Liljegren, lämnade denna befattning, antogs härtill

fröken Jeannie Pettersson.

1885 utbyttes den gamla ångpannan för värkstaden mot en ny

tubu-lärångpanna från Göteborgs mekaniska värkstad om 415 kv.-fots

eldyta och 90 U:$ arbetstryck. Den var afprofvad vid ett vattentryck

af 165 U per kv.-värktum.

Genom kungl, bref af den 31 dec. 1886 öfverflyttades

Skeppsbyggeriafdelningen vid navigationsskolan i Göteborg till Chalmersska

institutet från och med den l okt. 1887 och därmed äfven följande anslag,

som först utgingo från statsvärkets femte hufvudtitel men från och med

1892 års början från dess åttonde hufvudtitel:

arvode för en lärare i skeppsbyggeri.................... Kr. 3,000

» » » » » .................... » 1,800

undervisningsmateriel samt ersättning för handledning vid

elevernas praktiska öfningar.......................... » 1,30068

ersättning för anskaffad lokal till undervisning i skeppsbyggeri Kr. 2,000

ersättning för instrumenters, kartors, böckers och möblers

underhåll och förökande äfvensom för reparationer, ved,

ljus m. m., i hvad Skeppsbyggeriafdelningen beträffar. ... » 400

Summa Kr. 8,500

hvartill kom i stadgad ordning förhöjning för den med arvode af

3,000 kr. aflönade läraren med 500 kr. efter fem års och med ytterligare

500 kr. efter tio års tjänstgöring samt för den med 1,800 kr:s arvode

aflönade läraren med 250 kr. efter fem års och med ytterligare 250 kr.

efter tio års tjänstgöring.

Då skeppsbyggeriskolan skulle i oktober 1887 öfverflyttas från

navigationsskolan i Göteborg till Chalmersska institutet och äfvenledes

med anslag ur renströmska fonden en materialprofningsanstalt

upprättas vid institutet, uppdrog styrelsen åt lärarerådet att skyndsamt

inkomma med förslag för de nya lokaler och ändringar uti de gamla,

som lämpligen borde åstadkommas. Hufvudritningar och

kostnadsförslag för på- och tillbyggnaden af institutets lokaler, utarbetade af

arkitekt Hans Hedlund, förelågo redan i mars till styrelsens godkännande,

och öfversände styrelsen dem omedelbart till öfverintendentsämbetet

och Kungl. Maj:t med anhållan om fastställelse, hvilken ock erhölls

i oförändrad form. Kostnadsförslagen uppgingo till 70,000 kr. för

hufvudbyggnaden och 16,700 för värkstadsflygeln.

Styrelsen ingick till frimurarebarnhusdirektionen med förfrågan,

huruvida hinder från dess sida mötte att till byggnadskostnadernas

bestridande använda dels den s. k. »besparingsfond », som stod under

nämnda direktions vård för institutets räkning, och som uppkommit

genom behållen återstod vid försäljningen af institutets gamla lokaler

och genom besparingar, som under årens lopp kunnat göras af

donationsfondernas upplupna räntor, och dels lån ur J. J. Dicksons

donationsfond, och hade barnhusdirektionen intet att däremot erinra.

De ändringar, som sålunda under 1887—88 utfördes å institutets

lokaler, voro följande: Utom en del smärre arbeten i hufvudbyggnaden,

hufvudsakligen bestående i anordnande af lämpliga ingångar till de

olika föreläsnings- och ritsalarna, ändrades uti andra våningen

föreståndarens bostad till tvenne ritsalar för frihandsteckning och

linjarritning med tillhörande gips- och lärarerum samt sänktes bibliotekets

tak, så att det kom i jämnhöjd med de närbelägna ritsalarnas, och

inreddes detta rum till byggnadsmuseum. I nedra våningen inreddes

de forna frihandstecknings- och modelleringsrummen till föreläsnings-HUFVUDBYGGNADEN VID STORGATAN

Hufvudbyggnaden, sedd från norr

BOTTENVÅNINGEN

KÄLLARVÅNINGEN

Hufvudbyggnaden, sedd från norr

ANDRA VÅNINGEN

FÖRSTA VÅNINGEN

SKOLKVARTERET, SEDT FRÅN HUFVUDBYGGNADEN MOT SÖDER

69

salar. En tredje våning tillbyggdes, innehållande bostad åt

föreståndaren, sessionsrum, bibliotek med utlåningsrum samt lokal för

skepps-byggeriskolan. På vinden anordnades modelleringsrum,

blåkopierings-rum, utslagsvind för skeppsbyggeriskolan, torkvind och bostad af l

rum och kök åt månadskarlen. Tillträdet till vinden bereddes dels

genom en större vindeltrappa från den stora trappuppgången till tredje

våningen och dels genom kökstrappans förlängning. Evakuationsrör

uppdroges genom alla våningarna i hufvudbyggnaden för

ventilationens förbättrande. Värkstadsflygeln förlängdes ut till södra

tomtgränsen i två våningar, hvarigenom uti den öfre erhölls ett större rum

för snickeriarbeten och i den undre en lägenhet för

materialprofnings-anstalten, upptagande ett större arbetsrum, ett kontor och ett mindre

förrådsrum. I sammanhang härmed anordnades i vinkeln mellan den nya

förlängningen af flygeln och den gamla delen af denna en mindre

kolbox utanför den egentliga värkstaden. Såsom byggnadskomiterade

fungerade major Ph. Åqvist och arkitekt Hedlund jämte föreståndaren,

af hvilka major Åqvist hade särskildt uppdrag som kontrollant å

byggnaden. Arbetet utfördes på entreprenad af byggmästare J. Dähn.

För skeppsbyggeriskolans inhysande, tills den nämnda tillbyggnaden

1889 blef färdig, förlängdes hyreskontraktet för den lägenhet, som

skolan begagnat före införlifningen med institutet, mot 1,500 kr. om året.

Det särskilda fotometerrum, som inreddes uti hufvudbyggnaden,

upp-läts till begagnande äfven för kontroll å stadens gasbelysning mot

100 kr:s årlig hyra. Den för elektrisk belysning i hufvudbyggnaden

erforderliga energien, som tidigare alstrats på institutets värkstad, togs

efter tillbyggnaden från Göteborgs elektriska aktiebolags central.

Städningen inom institutet hade tidigare uteslutande ombesörjts af

vaktmästaren och månadskarlen, så att på den förres del kommit

hufvudbyggnaden och en del af laboratorieflygeln och på den senares de

egentliga kemiska laboratorierna och Värkstadsflygeln. Nu ställdes till

föreståndarens förfogande en mindre summa för bekostande af ett

kvinnligt biträde åt vaktmästaren för städningens underlättande.

Brandförsäkringen höjdes till 150,000 kr. för hufvudbyggnaden och

40,000 kr. för hvardera af flygelbyggnaderna, hvarjämte samlingarnas

brandförsäkringsbelopp höjdes till 118,000 kr.

Institutets vaktmästare A. A. Andersson, som 1859 antogs i denna

egenskap, hade 1881 blifvit blind efter att hafva skött sin befattning

med stort nit och duglighet. Född 1830, var han 1881 ännu

jämförelsevis ung, så att styrelsen befarade, att svårigheter kunde uppstå att70

bereda honom pension af statsvärket, och då hans hustru med ovanlig

drift och duglighet biträdt sin man, beslöt styrelsen att, så länge detta

utan men för institutet kunde ske, låta henne uppehålla

vaktmästarebefattningen. Då 1889 en väsentlig tillökning i institutets lokaler

uppkom och vaktmästarens hustru äfven af ålderdom började blifva

oförmögen att på vederbörligt sätt bestrida göro målen, ingick styrelsen

till Kungl. Maj:t med anhållan om pension åt vaktmästaren, och

beviljade 1889 års riksdag åt honom en pension af 500 kr. Andersson erhöll

därefter afsked den l okt. 1889 och efterträddes af Anders Magnus

Lorentzon. Anderssons hustru Maria Andersson, född Johansson,

tilldelades på styrelsens anhållan af Kungl. Patriotiska Sällskapet den

lilla silfvermedaljen med konungens bröstbild såsom erkännande af

det förtjänstfulla sätt, hvarpå hon tjänstgjort inom institutet.

1890 års riksdag beviljade institutet en ny lärareplats i mekanik,

mekanisk teknologi och konstruktion af enkla maskindelar med

aflöning af 2,000 kr. Samma år lämnade fröken Pettersson sin plats som

renskrifverska, och uppdrogs denna åt fröken Elisabeth Norin.

Sommaren 1891 hölls i Göteborg en större industriutställning, och med

anledning däraf erhöll institutet såsom gåfva talrika

utställningsföremål till värde af flera tusen kronor och löfte om ytterligare

komplettering af samlingarna. En del af dessa voro så tunga och andra så

skrymmande, att någon möjlighet ej fanns att inrymma dem uti de lokaler

inom institutet, som tidigare varit afsedda för samlingarnas upptagande.

Styrelsen lät därför på institutets tomt uppföra en mindre byggnad af

järn, trä och rabbitzputs utan eldstad, för hvilken kostnaden uppgick

till ungefär 4,000 kr., hvaraf hälften lämnades på enskild väg. Då huset

med nödvändighet måste vara under tak före vinterns inbrott, hann

styrelsen ej utvärka Kungl. Majits tillstånd till arbetets utförande,

men förklarade Kungl. Majrt sig sedan på framställning från styrelsen

finna godt låta bero vid den vidtagna åtgärden.

De enskilda bidragen lämnades i första rummet af Minnesbergs

tegelbruksaktiebolag genom ingenjör Gustaf Ekman, som på sin bekostnad

lät uppföra fasaden till byggnaden, och af Tekniska Samfundet i

Göteborg, som, sedan direktör F. W. H. Pegelow och professor Wijkander

anhållit, att samfundet måtte medgifva, det de penningemedel, som

skulle åtgå för anskaffandet af de dem med anledning af utställningen

af samfundet tillerkända guldmedaljerna, finge användas som bidrag

till täckandet af kostnaden för byggnadsmuseets uppförande och

inredande, beslöt att såväl lämna sitt bifall härtill som till samma ändamålSKÄRNING AF HUFVUDHYGGNADEN, SEDD FRÅN VÄSTER

PLAN AF SKOLKVARTERET

BYGGNADSMUSEET I HUFVUDBYGGNADEN

71

anvisa ett så stort belopp, att det tillsammans med medaljernas värde

uppgick till 1,800 kr. att utgå ur industriutställningens

öfverskotts-medel. Byggnadsmuseet brandförsäkrades för 4,000 kronor och dess

samlingar för 6,000 kr.

Sedan en gymnastikklubb 1892 bildats bland institutets studerande

ungdom, anvisade styrelsen ett anslag till aflöning af instruktören och

utgick detta anslag under de följande åren omväxlande med 150 och

200 kr.

På framställning af värkmästaren ingenjör O. A. Ericsson beslöt

styrelsen att för värkstadens räkning göra ett större inköp än vanligt

af maskiner, nämligen en hyfvelmaskin, en stickmaskin med

Parallelskrufstycke, en borrmaskin och en träsvarf, till ett sammanlagdt pris

af 2,210 kronor.

Under de tider af åren 1891—96, då föreståndaren var tjänstledig

såsom ledamot af riksdagens andra kammare, medgaf Kungl. Maj:t,

att den person, som förordnades såsom föreståndare, härför åtnjöt

arvode efter 750 kr. för kalenderår, och att den, som förordnades att

uppehålla lektorssysslan, uppbar arvode efter 2,500 kr. för läsår.

1893 års riksdag ökade institutets stat med ett lektorat i skeppsbyggeri

med samma aflöning som de öfriga lektoraterna mot indragning af

aflöningen till den förutvarande förste lärareplatsen i skeppsbyggeri

och uppförde dessutom för ordinarie stat ett anslag af 2,000 kr. till

befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och ornamentsritning.

1896 års riksdag anvisade dels på ordinarie stat till uppehållande af

undervisningen i elektroteknik vid institutet ett årligt anslag af 2,000

kr. samt till förhöjning af anslaget till samlingarne ett årligt

anslagsbelopp af 1,200 kr. med medgifvande, att af sistnämnda belopp 500 kr.

finge användas till aflönande af ett arbetsbiträde vid den

elektrotekniska undervisningen, och dels på extra stat ett belopp af 5,000 kr. till

anskaffande af den första för undervisningen i elektroteknik

erforderliga uppsättningen af instrumenter och maskiner. Vid 1899 års

riksdag förvandlades det nyssnämnda anslaget till upprätthållande af

undervisningen i elektroteknik till ett lektorat i samma ämne med

samma löneförmåner som de öfriga lektoraternas. Vid samma

riksdag beviljades äfven i följande hänseende förbättringar af

institutets stat: dels beviljades samtliga lektorer ett tredje ålders tillägg å

500 kr. efter 15 års väl vitsordad tjänstgöring, dock att den lektorerna

dittills tillkommande rätten till pension å allmänna indragningsstaten

samt deras ställning till lärarnas vid elementarlärovärken enke- ochpupillkassa icke därigenom underginge någon förändring; dels

upprättades ett lektorat i byggnadskonst och ornamentsritning med samma

löneförmåner som de öfriga lektoraternas mot indragning af lärarens i

allmän och husbyggnadskonst*aflöning 1,500 kr. och 1,500 kr. af

anslaget till befrämjande af undervisningen i byggnadskonst och

ornamentsritning; och dels ökades institutets ordinarie stat med 2,050 kr., som

dittills utgått af institutets donationsmedel såsom bidrag till diverse

lärares aflöning.

För beredande af lokaler till den elektrotekniska undervisningen

beslöt styrelsen på lärarerådets förslag att inreda en lägenhet i

hufvud-byggnadens källarevåning, bestående af tvenne arbetsrum och ett

fotometerrum, genom en spiraltrappa förbundna med det fysiska

arbetsrummet, samt ett fristående ackumulatorrum. Arbetet uppdrogs åt

byggmästare F. O. Peterson för ett pris af 3,100 kr. och utfördes under

sommaren 1896.

Då fröken Norin 1896 afsade sig renskrifvaregöromålen vid

institutet, antogs till renskrifvare fröken Aino Wijkander, numera fru Fr.

Lamm, och år 1901 efter henne fröken Ellen Wijkander, numera fru

P. von Bahr, mot ett arvode af 100 kr. om året.

Elevantalet vid institutet hade under de sista årtiondena varit stadt

i ständig tillväxt, så att utrymmet blifvit allt knappare. Genom den

tillbyggnad, som ägde rum åren 1887-88, hade en väsentlig tillökning

i lokaler vunnits, men i slutet af nittio-talet blef behofvet af ytterligare

ökning mycket kännbart. 1898 sökte institutets målsmän först vinna

lättnad härutinnan genom tillbyggnad af den kemiska flygeln, då

tillloppet studerande i kemi gjorde åtgärder nödvändiga, om ej en del af

dem skulle afvisas.

Kemiundervisningen var förlagd till institutets östra flygel, som

på nedre botten omfattade en kemisk hörsal åt norr och arbetsrum

för laboranterna åt söder jämte lärarerum och uti den öfre våningen

upptog arbetsrum för de mera försigkomna laboranterna jämte

lärarerum, vågrum och rum för de kemisk-tekniska och mineralogiska

samlingarna. Det nedre laboratoriet hade plats för 25 och det öfre

för 16 elever. Grunden för flygeln var ej afsedd för påbyggnad. Beslut

fattades därför att förlänga flygeln till södra tomtgränsen och därigenom

fördubbla golfarealen i de båda stora laboratoriesalarna. Tillbyggnaden

uppfördes i tre våningar, hvarigenom i tredje våningen erhölls ett stort

rum, som framdeles kunde användas till sal för samlingarna, men som

genast fick användning till ritsal för undervisningen i linjarritning.Hufvudbyggnaden

TREDJE ÅRSKURSENS RUM

VESTIBULEN

LABORATORIEFLYGELN, SEDD FRÅN ÖSTER

VÄRKSTADSFLYGELN SEDD FRÅN VÄSTER

ÖFRE LABORATORIET

NEDRE VÄRKSTADSRUMMET

/"*

/o

Tillbyggnaden beräknades kosta 35,000 kr., hvilket belopp styrelsen

ansåg sig kunna anskaffa genom lån ur den dicksonska fonden och

hoppades småningom kunna återbetala. Till entreprenör för arbetet

antogs byggmästarefirman A. Kruger & Son för en summa af 33,800

kr. Såsom byggnadskomiterade fungerade ingenjör A. J. Atterberg,

arkitekt Hans Hedlund och lektor H. G. Söderbaum jämte

föreståndaren. Den utvidgning, som sålunda kemiflygeln erhöll, afhjälpte på

ett synnerlig godt sätt det öfverhängande behofvet af ökade lokaler

för kemiundervisningen men undanröjde ej lokalbristen i öfrigt.

Styrelsen uppdrog därför åt kassaförvaltaren, stallmästaren J. F. Dickson

och ingenjör Atterberg jämte föreståndaren att taga i öfvervägande,

hvilka ytterligare utvidgningsmöjligheter som förelågo. På deras

förslag vände sig styrelsen i maj 1899 till styrelsen för Slöjdföreningens

skola med anhållan, att den ville genom utseende af delegerade eller

annorledes möjliggöra gemensamma öfverläggningar, huru båda

skolornas behof af lokalutvidgningar skulle tillgodoses, då sannolikt den

enda rationella lösningen af lokalfrågan vore, att Slöjdföreningens skolas

tomt med byggnader införlifvades med Chalmersska institutet, under

det att nämnda skola erhölle lokal på annat håll. Framställningen

mottogs med stort tillmötesgående af Slöjdföreningens skolas styrelse

och vid den samfällda komiténs arbete visade det sig, att en sådan

lösning äfven för den sistnämnda skolan var den gynnsammaste.

Resultatet blef, att styrelsen den 22 december samma år ingick till

stadsfullmäktige med framställning i ämnet.

Styrelsen visade, huru elevantalet de sista 15 åren från 1884-1899

stigit från 106 till 288 eller med 172% och lärarnas antal från 13 till

17 med 31%. Statsanslaget hade vuxit från 41,800 kr. till 60,457: 38

kr. eller med 45%. Statsmakterna hade sålunda genom ökade anslag

visat sitt intresse för den pågående utvecklingen inom institutet, men

å andra sidan hade institutet endast genom hårdt angripande af det

till institutet donerade kapitalet kunnat motsvara de städse ökade

kraf ven på detsamma. Vid slutet af år 1898 utgjorde sålunda

institutets donationsfonder, utöfver hvad som låg i institutets byggnader

och inventarier, 70,780: 67 kr., hvaraf under den ifrågavarande

perioden 1884-98 i nya donationer tillkommit 59,554: 49 kr. Af de före 1884

befintliga donationsfondernas kapital återstod således vid 1898 års

slut att förräntas för institutets räkning endast 11,226: 18 kr. Uti

1884 års bokslut utgjorde åter donationsfondernas motsvarande belopp

98,777: 22 kr. Institutet hade sålunda under perioden utöfver dona-74

tionsräntornas belopp nödgats använda icke mindre än 87,551:04 kr.

af kapitalet för att kunna motsvara de stora fordringar, som det ökade

elevantalet och tidens stegrade kraf framkallat, och under 1899 skulle

ytterligare för den pågående tillbyggnaden tagas 10—15,000 kr.

Styrelsen framhöll vidare, att den enda utväg, som vore antaglig,

vore att förvärfva hela det kvarter, af hvilket institutet tidigare fått

sig upplåtna de två tredjedelarna. Hvarje försök att utföra en större

tillbyggnad å den gamla tomten skulle komma att invärka icke blott

på den för en skola nödvändiga fria platsen å institutets gård utan äfven

på de redan befintliga byggnaderna genom att beröfva dessa det för

skolrum och icke minst ritsalarna nödvändiga ljuset och dagern.

Slöjdföreningens skolas styrelse hade förklarat sig beredd att afstå från sin

dåvarande tomt med åbyggnader under villkor, att den i dess ställe

erhölle lämplig tomt jämte 285,000 kr. för uppförande af ny byggnad.

Styrelsen vågade ej påräkna bidrag af statsvärket för åstadkommande

af slöjdföreningens skolas utlösning men betviflade ej att af statsmedel

kunde utvärkas anslag till byggnadens underhåll, uppvärmning m. m.,

sedan den införlifvats med institutet.

Styrelsen föreställde sig, att det låg i stadens intresse att vid ett för

institutet så kritiskt tillfälle ingripa genom bidrags lämnande i form

af öfverlåtande af den ifrågavarande tomten med åbyggnader, och

var öfvertygad, att de fördelar, som därigenom bereddes institutet,

skulle medelbart så återvärka på staden, att denna finge fullt vederlag

för sin stora uppoffring.

Framställningen mottogs af såväl drätselkammaren som

stadsfullmäktige med i hög grad erkännansvärd välvilja, och den 7 juni 1900

beslöto stadsfullmäktige att till Chalmersska institutet afgiftsfritt

upplåta tomten N:o 31 i fjortonde roten med därå uppförd byggnad under

villkor:

a) att byggnaden, som emottoges efter syn af tre gode män, skulle

utan kostnad för stadskassan af institutet underhållas i fullgodt skick,

så länge byggnaden vore för anstalten upplåten;

b) att den upplåtna byggnaden skulle af institutet hållas försäkrad

mot skada till belopp, som drätselkammaren bestämde;

c) att, om tomtplatsen eller byggnaden användes för annat ändamål

än institutets behof, staden ägde att vid anfordran utan ersättning

återtaga densamma med skyldighet för institutet att, därest byggnaden

vid afträdandet icke befunnes i lika godt skick som vid tillträdessynen,

ersätta värdet af byggnaden åkommen försämring; och

d) för tomtplatsen skulle erläggas dels till stadskassan tomtöreafgiftHufvudbyggnaden

FYSISKA HÖRSALEN

ELEKTROTEKNISKA LABORATORIET

Vasabyggnaden

FÖRSTA ÅRSKURSENS RITSAL

VESTIBULEN

75

med 10 kr. årligen, dels ock till Kungl. Maj:t och kronan samt staden

öfriga utskylder och besvär, som vore eller blefve för tomtplatsen med

åbyggnader ålagda.

Genom kungl, bref af den 4 oktober 1901 erhöll styrelsen tillstånd

att på de uppgifna villkoren mottaga den nämnda tomten med

åbyggnader, och den 21 december 1901 undertecknades kontraktet om

öfver-låtelsen med drätselkammaren. Vid den syn å åbyggnaderna, som

påfordrades genom stadsfullmäktiges beslut, fungerade byggmästare

Ernst M. Friman å institutets vägnar och arkitekt C. F. Ebeling å

drätselkammarens. Synen förrättades i april 1903 och byggnaderna

mottogos af institutet med den l januari 1904.

Genom det nämnda införlifvandet vann institutet stora fördelar.

Sålunda innehöll den å tomten i tre våningar uppförda skolbyggnaden

ett stort antal höga och ljusa, från början till skoländamål afsedda

salar. Byggnaden, som var i ganska godt stånd, var af sakkunniga

värderad till ungefär en fjärdedels million och till samma belopp kunde

tomten äfven uppskattas. Tomten utgjorde tillsammans med

institutets förutvarande tomt ett helt kvarter, hvilket skulle blifva af särskildt

stor betydelse, då behof af ytterligare utvidgningar visade sig.

Emellertid befanns det, att ändringar i den från staden mottagna

s. k. vasabyggnaden vore erforderliga, för att institutet skulle få full

nytta af densamma. I september 1901 ingick styrelsen till Kungl.

Maj:t med förslag till sådana ändringar, hvarvid styrelsen ansåg sig

böra göra dessa så obetydliga som möjligt, och beviljade 1902 års

riksdag anslag till dessas utförande med ett belopp af 16,270 kronor.

Då de ändringar på vasabyggnaden, hvartill medel anvisats, skulle

utföras, uppstodo allvarliga betänkligheter vid planens utförande.

Elevantalet hade ytterligare stigit, och stegringen hade prägel af att

blifva bestående. Med all sannolikhet vore att förvänta, det

elevantalet uti en icke aflägsen framtid komme att väsentligen öfverstiga

det dåvarande. Klok omtanke manade därför att tillse, det

utvidgningarna gjordes med tanke på framtiden så, att de ej blefve

hinderliga för ytterligare ökning af lokalerna. Styrelsen lät därför uppgöra

förslag till mera genomgripande ändringar uti den ifrågavarande

byggnaden, och med Kungl. Maj:ts tillstånd blef detta förslag utfördt.

Byggnaden utsträcktes mot sydvest till Chalmersgatan uti fyra

våningar. Härigenom vunnos i de tre nedre våningarna tre stora med

kapprum försedda gafvelrum af cirka 7 m:s bredd, af hvilka det

understa användes till hörsal och de två andra till ritsalar. I fjärde

våningen erhöllos två höga hörsalar om 10x10 m2 med hvar sitt kapprum.76

Två trappor upp i byggnadens midt anordnades en samlingssal, med

hvilken vid högtidligare tillfällen de angränsande salarna kunde

förbindas genom nedtagande af de rörliga dörrpartier, som vanligen

åtskilde dem.

På detta sätt kunde samlingssalen, som ensam inhyste sittplatser

för 400 personer, utvidgas så, att utan svårighet 600 personer kunde

närvara vid föreläsningar, läsårets afslutning och dylika tillfällen. För

att gifva salen ett värdigare utseende bekostades inredningen af några

äldre elever, grosshandlarena August Röhss och Edvard Levisson samt

ingenjörerna James och Alexander Keiller, William Gibson och Gustaf

Ekman. En noggrannare öfverblick öfver anordningarna inom

vasabyggnadens liksom inom institutets öfriga byggnader erhålles genom

de planer och skärningar af husen, som bifogas detta arbete.

Omkostnaderna för vasabyggnadens omändring och tillbyggnad

beräknades till 50,000 kr., men öfverstege 70,000 kr. För bestridande af

dem har styrelsen nödgats att med Kungl. Maj :ts medgifvande

upptaga ett lån] ur donationsfonderna på 30,000 kr. Såsom komiterade

för byggnadsarbetet fungerade jämte föreståndaren grosshandlaren

Aug. Carlson, ingenjör A. J. Atterberg, lektor H. F. Hedlund och

ingenjör O. F. Jacobson.

Äfven uti institutets hufvudbyggnad blefvo på grund af det stora

elevantalet en del ändringar nödvändiga. Den sydvästra hälften af

källare- o. bottenvåningarna ombyggdes till fysisk hörsal i två

våningar samt fysisk instrumentsamling och därtill hörande arbetsrum,

under det att den nordöstra hälften anvisades åt den elektrotekniska

institutionen.

Med anledning af de stora om- och tillbyggnadsarbetena ökades

institutets brandförsäkringsvärden, och uppgingo dessa från och med år

1905 till 654,000 kr. för fastigheterna och 174,000 kr. för samlingarna

och annat lösöre. Fastighetsbeloppet fördelade sig med 225,000 kr.

på hufvudbyggnaden, 85,000 på östra flygeln, 65,000 på västra flygeln,

4,000 på museibyggnaden och 275,000 på vasabyggnaden.

Sedan under de senaste årtiondena de kring institutet belägna

kvarteren blifvit bebyggda med höga hus, hade ett ganska berättigadt

klagomål höjts mot, att institutets värkstadsskorsten ej var tillräckligt hög,

hvarjämte denna äfven ur hållfasthetssynpunkt ej var utan

anmärkning. På framställning af Kungl. Maj:t beviljades af 1906 års riksdag

6,000 kr. för uppförande af en 30 m. hög, fristående skorsten, som torde

afhjälpa de största olägenheterna af ångpanneeldstadens rök, och

arbetet utfördes redan samma sommar.SAMLINGSSALEN I VASABYGGNADEN

Vasabyggnaden, sedd från söder

FÖRSTA VÅNINGEN

BOTTENVÅNINGEN

Vasabyggnaden, sedd från söder

TREDJE VÅNINGEN

ANDRA VÅNINGEN

LANGDSKÄRNING AF VASABYGGNADEN, SEDD FRÄN NORR

77

Såsom ofvan nämnts, beviljade 1899 års riksdag någon ökning uti

institutets lönestat men afslog Kungl. Maj:ts framställning om en mera

genomgripande förändring af densamma. Statsutskottets utlåtande,

som låg till grund för riksdagens beslut, var ej utan vidare afvisande

men fordrade en ny utredning af frågan. På framställning af

lärarerådet ingick styrelsen redan hösten samma år med en ny underdånig

skrifvelse, däri utförligt visades behöfligheten af en genomgående

förbättring af lärarnas löneförmåner, därest institutet skulle kunna uppehållas

vid samma nivå som tidigare. Med anledning häraf aflat Kungl. Maj:t

ny proposition i ärendet till 1901 års riksdag, och denna beviljade en

ganska genomgripande lönereglering, hvarigenom institutets stat

höjdes med 19,450 kr. till 79,500 kr. Särskildt ingick i denna summa ett

belopp af 9,600 kronor till arvode för assistenter och arbetsbiträden på

värkstaden, som blifvit nödvändigt på grund af det så väsentligt ökade

elevantalet

Under år 1901 åtnjöt ett flertal af lärarna vid institutet dyrtidstillägg

med tio procent å lönen, men dessa utgingo ej längre år 1902 på grund af,

att det föregående årets riksdag omreglerat lönerna.

Med anledning af vasabyggnadens införlifning med institutet och de

väsentligt ökade lokaler, detta sålunda hade att uppvärma och

underhålla m. m., beviljade 1902 års riksdag en ökning uti institutets

utgiftsstat af 10,800 kr.

Till upprättande af två lektorater, ett i maskinlära och ett i väg- och

vattenbyggnadskonst, och af en lärareplats i byggnadslära samt till

ökning i arvodet åt assistenter beviljade 1905 års riksdag en ökning i

institutets stat af 14,400 kr.

På framställning af lärarekollegiet ingick styrelsen 1905 till Kungl.

Maj:t med anhållan om ny lönereglering. Kungl. Maj:t, som

äfvenledes fått från tekniska högskolan i Stockholm framställningar om

utvidgningar och ändringar i dess utgiftsstat, ansåg sig icke utan vidare

utredning af frågorna rörande den högre tekniska undervisningen kunna

företaga nämnda anhållan till hufvudsaklig behandling, utan hemställde

hos riksdagen om tillfällig löneförbättring för ett flertal af institutets

lärare. Med bifall härtill har 1906 års riksdag anvisat till dylik

löneförbättring ett belopp af 12,900 kr. Med inbegripande häraf har den från

och med år 1907 gällande utgiftsstaten nedanstående utseende. Hösten

1906 tillsatte Kungl. Maj:t en komité för utredningar om deri högre

tekniska undervisningen, till hvilken såväl tekniska högskolans i

Stockholm som Chalmersska institutets framställningar blifvit remitterade.78

Utgiftsstat

för Chalmers" tekniska läroanstalt fr. o. m. 1907.

Ordinarie stat Tillfällig löneförbättring Summa

Kr. Kr. Kr.

Föreståndaren, som tillika är lektor (utom fri bostad) .. 5,000 1,000 6,000

Åtta lektorer å 4,000 .............................. 32,000 8,000 40,000

En lärare i värkstadsarbete ........................ 3,000 500 3,500

med. rätt för en hvar af lektorerna och läraren i

värkstadsarbete att efter fem års väl vitsordad tjänstgöring,

räknadt från och med kalenderåret näst efter det/ då han

till tjänsten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af

500 kr. och efter ytterligare fem års dylik tjänstgöring

ett lika tillägg af 500 kr.

En andre lärare i matematik ...................... 2,500 750 3,250

» » » » allmän kemi...................... 2,500 750 3,250

» » » » skeppsbyggeri .................... 2,500 750 3,250

» » » » byggnadslära .................... 3,000 500 3,500

» lärare i frihandsteckning ........................ 2,200 650 2,850

med rätt för en hvar af dessa lärare att efter fem års väl

vitsordad tjänstgöring, räknadt från och med

kalenderåret näst efter det, då han till tjänsten utnämndes,

åtnjuta ett ålderstillägg af 500 kr.

En lärare i allmän mekanik ........................ 2,500 2,500

» » » väg- och vattenbyggnadskonst .......... 1,750 1,750

» » » modellering ............................ 1,100 1,100

» » » svenska och tyska språken .............. 1,500 1,500

» » » bokföring.............................. 500 500

» » » elektrokemi ............................ 800 . 800

» » » landtmäteri ............................ 400 400

Till bestridande af undervisning i mekanisk teknologi,

konstruktion af enkla maskindelar och elementär

mekanik .......................................... 3,500 3,500

Sekreterarens arvode .............................. 500 500

Bibliotekariens » .............................. 500 500

Till arvoden för assistenter och repetitörer............ 11,500 11,500

» aflöning åt arbetsbiträden på värkstaden.......... 1,500 1,500

Tre vaktmästare (utom fri bostad) å 800 kr......... 2,400 2,400

med rätt att efter fem års väl vitsordad tjänstgöring,

räknadt från och med kalenderåret näst efter det, då han

till tjänsten utnämndes, åtnjuta ett ålderstillägg af 100

kronor och efter ytterligare fem års sådan tjänstgöring

ett lika tillägg af 100 kronor

Stipendier och premier............................ 550 550

Bibliotek, samlingar och laboratorium................ 9,000 9,000

Värkstaden ........................................ 2,000 2,000

Uppvärmning, belysning och diverse utgifter ........ 12,000 12,000

Summa kronor 104,700 12,900 117;6001901 dog institutets vaktmästare A. M. Lorentzon, och antogs till

hans efterträdare C. G. Wernborg. Sedan 1902 års riksdag anvisat

anslag till aflönande af tvenne ytterligare vaktmästareplatser, en för

vasabyggnaden och en för de fysisk-kemiska institutionerna, förordnade

styrelsen följande året till den senares innehafvare S. Stahlin och året

därpå till vaktmästare i vasabyggnaden Gustaf Johansson.

Vid undersökning sommaren 1901 af institutets ångpanna, som

användes dels till de tre äldre byggnadernas uppvärmning och dels till

värkstadens ångmaskins behof, visade den sig så dålig, att den måste

utbytas mot en ny. Denna anskaffades med 50 m2:s eldyta, 6,5 kgs

ångtryck och en Worthingtons ångpump från Göteborgs mekaniska

värkstad.

Den gamla varmvattenpannan i vasabyggnaden visade sig 1906 så

genomrostad, att någon reparation ej kunde ifrågakomma, utan

uppsattes i dess ställe tvenne Körtings varmvattenpannor om 16,2 m2:s

eldyta.Styrelsen.

Under de första åren af sin tillvaro lydde Chalmersska institutet

omedelbart under frimurarebarnhusdirektionen och äfven, sedan

genom 1836 års kungl, bref en särskild styrelse för institutet blifvit

bestämd, har nämnda direktion kunnat utöfva en bestämmande invärkan

på det därigenom, att den fått rätt att i institutets styrelse insätta tre

ledamöter af sju, en rätt, som ännu är gällande. Anledningen härtill torde vara

att söka däri, att den framstående doktor Pehr Dubb, som 1803—33

var provinsialmästare och genom sin öfverlägsna personlighet

bestämmande inom frimurarorden i Göteborg, genom sitt personliga inflytande

varit den, som förmått William Chalmers att lämna sin storartade gåfva

för upprättande af en industriskola, och att i anledning däraf Chalmers

i sitt testamente inryckte bestämmelsen, att

frimurarebarnhusdirektionen skulle för den blifvande industriskolan blifva »inrättare, styresmän

och vårdare under samma ansvar, som härvarande frimuraresamhället

ålagt eller hädanefter ålägga densamma för barnhusets förvaltning».

Under de viktiga och för hela skolans framtid grundläggande

förberedelserna, som föregingo dess öppnande 1829, liksom under de närmaste

åren efteråt, var Dubb själen och den drifvande kraften, och med allt

skäl förtjänar han därför att nämnas vid sidan af testator såsom en af

skolans grundläggare.

Jämte doktor Dubb tyckes inom frimurarebarnhusdirektionen under

tiden, innan en särskild styrelse för skolan blef tillsatt, till vårdare af

denna hafva varit utsedda handlanden B. Wahlgren till 1832 och

handlanden A. B. Lindström 1833—1834. Sedan såväl doktor Dubb som

handlanden Lindström sistnämnda år 1834 med döden afgått, den

sistnämnde bortryckt af den i Göteborg härjande kolerafarsoten, inträdde

i deras ställe generallöjtnanten och landshöfdingen grefve Axel Pontus

von Rosen och öfversten och tullinspektören Clas Samuel Virgin, af hvilka

dock den förre redan samma år föll offer äfven han för koleraepidemien

och efterträddes såsom ordförande i frimurarebarnhusdirektionen och

vårdare af Chalmersska Slöjdskolan af öfverdirektören Hans Henrik

Sor-bon. Sedan öfverste Virgin 1836 afgått ur

frimurarebarnhusdirektionen, tyckes major A. Lönnroth någon tid inträdt som vårdare af skolan,

innan han sedan blef invald i den 1837 bildade styrelsen för skolan.81

Enligt det kungl, brefvet af den 28 sept. 1836 skulle direktionen bestå

af sex ledamöter, hvaraf frimurarebarnhusdirektionen ägde att inom

sig utvälja trenne medlemmar samt de öfriga trenne utgjordes af

länets höfding, stiftets biskop och en för kunskaper känd fabrikant

eller annan slöjdidkare utom barnhusdirektionen, hvilken sistnämnde

invaldes af styrelsens öfriga ledamöter. 1877 års stadga medförde den

ändring häruti, att skolans föreståndare blef ledamot af styrelsen, och att

frimurarebarnhusdirektionens val ej begränsades till dess egna ledamöter.

Den nyvalda styrelsen, som trädde i värksamhet med 1837 års ingång,

bestod af ordföranden generalmajoren och landshöfdingen G.

Eden-hjelm, biskopen C. F. af Wingård, kommersrådet O. Wijk,

postdirektören A. Gj ers, kassaförvaltare, kaptenen, sedermera majoren A.

Lönnroth, de tre sistnämnda valda af frimurarebarnhusdirektionen, och

juveleraren J. D. Blomstervall, vald af styrelsens öfriga ledamöter.

Följande förteckning upptager samtliga ledamöter i styrelsen.

Direktions- eller styrelseledamöter.

Edenhjelm, G., generalmajor, landshöfding .......................... 1836—1843

af Wingård, C. F., biskop (sedermera ärkebiskop) .................. 1836—1841

Wijk, Olof, kommersråd .......................................... 1836—1856

Gjers, A., postdirektör, kassaförvaltare .............................. 1836—1844

Lönnroth, A., kapten, senare major ................................ 1836—1856

Blomstervall, J. D., juvelerare, invald af styrelsen .................. 1836—1841

Bruhn, A., biskop ................................................ 1841—1856

Signeul, G. A., färgerifabrikör, invald af styrelsen .................. 1841—1854

Löwenhjelm, C. G., grefve, generalmajor, landshöfding .............. 1843—1847

Renström, Sven, grosshandlare, kassaförvaltare ...................... 1845—1869

Fåhreus, O. L, f. d. statsråd, landshöfding ............................ 1847—1864

Tengstedt, Carl, juvelerare, invald af styrelsen ...................... 1854—1874

Ewert, Christian Fredrik, medicine doktor .......................... 1856—1881

Åqvist, Olof, kapten, arbetschef vid Göteborgs hamn- och älfarbeten . . 1856—1868

Björck, G. D., biskop ............................................ 1856—1888

Ehrensvärd, C. A., grefve, landshöfding, sedermera utrikesminister .... 1864—1885

Lindgren, L. A. S., major ........................................ 1869-1886

Dickson, J. Jison, grosshandlare, kassaförvaltare...................... 1869—1882

Norrman, C. E., föreståndare för Lindholmens mekaniska värkstad,

invald af styrelsen ............................................ 1875-1885

von Schoultz, H. O. E., professor och föreståndare .................. 1878—1881

Odelstierna, D., major ............................................ 1881—1884

Wijkander, E. A. G. A., professor och föreståndare .................. 1881—

Dickson, Ch., medicine doktor, kassaförvaltare ...................... 1883—1884

Dickson, J. F., grosshandlare, kassaförvaltare........................ 1885—1898

682

Norin, Per, ingenjör .............................................. 1885—1892

Gibson, William, disponent för Jonsereds fabriker, invald af styrelsen 1885—

Snoilsky, G. F. ,grefve, landshöfding .............................. 1885-1897

Boije, Waldemar, grosshandlare .................................... 1886—1892

Rodhe, E. H., biskop.............................................. 1889—

Jacobsson, A. F., kapten, sedermera öfverste ........................ 1892— 1904

Atterberg, A. J., ingenjör ........................................ 1893-

Lagerbring, G. F., friherre, landshöfding............................ 1897—

Carlson, August, grosshandlare, kassaförvaltare till 1904.............. 1898—1905

Ewert, Wilhelm Theodor, grosshandlare, kassaförvaltare.............. 1905—

Rapp, Victor Henrik, major ...................................... 1906—

Styrelsens protokoller äro ett vackert vittnesbörd om det intresse,

dess ledamöter visat för sitt uppdrag och för Chalmersska

institutets utveckling. Särskildt under slöjdskolans tidigare tillvaro var

deras personliga beröring med lärarna och eleverna anmärkningsvärd;

stundom vikarierade de för föreståndaren och lärarna vid förfall för dessa.

Doktor Dubbs genomgripande betydelse för slöjdskolan har ofvan

framhållits. Vid den kris i sin tillvaro, som slöjdskolan på sjuttiotalet

genomgick, hade den i väsentlig mån dåvarande ordföranden i styrelsen, grefve

Ehrensvärds kraftiga ingripande att tacka för häfdande af skolans

ställning såsom en högre teknisk läroanstalt. Grosshandlaren J. J. Dickson

inlade stor förtjänst om slöjdskolans ekonomi, bl. a. genom försäljningen

af skolans gamla fastighet vid Lilla Bommen, och vid hans afgång aflat

styrelsen en särskild tacksamhetsskrifvelse med uttryck af styrelsens

erkänsla för det osparade nit och det med framgång krönta arbete, som

han såsom mångårig ledamot och kassaförvaltare inom styrelsen ägnat

skolan.

Såsom sekreterare inom styrelsen hafva under hela skolans

tillvaro dess föreståndare fungerat.

Styrelsen

Frih. G. Lagerbring E.H. Rohde Aug. Wijkander

W. Gibson A.J. Atterberg A.F. Jacobsson

Aug. Carlson V.H. Rapp W.T. Ewert

Lärarna.

Följande tabell upptager en möjligast fullständig förteckning på

Chalmersska institutets lärare alltifrån dess öppnande 1829 till

och med 1906.

Palmstedt, Carl, professor och föreståndare, lärare i fysik och kemisk

teknologi samt kemiska laborationer till 1833, mekanisk teknologi från 1841 1829—1852

Lagerborg, Samuel Wilhelm, löjtnant vid Göta Art.-Reg:te, lärare i

matematik och linjarritning............................................ 1829—1834

Rehn, Anders, värkmästare, lärare å modellvärkstaden ................ 1829—1833

Ronell, Erik, värkmästare, d:o d:o ................ 1831—1832

Regnell, värkmästare, d:o d:o ................ 1832—1833

Landin, Algoth, apotekare, andre lärare i kemi och teknisk-kemiska

laborationer ............................................................ 1833-- 1834

Wickstedt, Johan, värkmästare, lärare å modellvärkstaden ............ 1833—1845

Ullgren, Clemens, (sedan adjunkt och laborator vid Teknologiska institutet

i Stockholm), andre lärare i kemi och kemiska laborationer......... . 1834—1836

Weinberg, Johan Philip, löjtnant vid Göta Art.-Reg:te, lärare i matematik

och ritning ...................................................... 1835—1840

Tranberg, Carl Johan, farm. kand., lärare i kemi och laborationer........ 1836—1844

d:o jämte kemisk teknologi.. 1853—1857

Berg, Charles Nicolas, löjtnant vid Göta Art.Reg:te (sedermera öfverste och

regementschef), lärare i matematik och ritning........................ 1840—1853

Löwenadler, Staffan Wilhelm, provisor, andre lärare i kemi och laborationer 1844—1849

Wahlström, Lars Samuel, artist, lärare i frihandsteckning och

ornamentsritning ................................................1839—1855, 1857—1860

Nystrand, G. E., värkmästare, lärare å värkstaden.................... 1845—1848

Fahlcrantz, Axel Magnus, professor, kungl, hof- och ornamentsbildhuggare,

lärare i modellering .............................................. 1846—1850

Sahlström, P. A., värkmästare, lärare å värkstaden .................. 1849—1851

von Schoultz, Hans Odert Edvard, löjtnant vid Göta Art. Reg:te, lärare i

fysik, föreståndare 1852—1881, professor............................ 1849—1881

Hyltén-Cavallius, Carl Erngisel, apotekare, lärare i kemi och laborationer

samt kemisk teknologi från 1852 .................................. 1850—1853

Billqvist, Gustaf Wilhelm Constantin, modellör, lärare i modellering .... 1850—1893

d:o i frihandsteckning 1865—1885

Palm, Fr., värkmästare, lärare å värkstaden.......................... 1851—1852

Dalen, Pehr Olof, värkmästare, lärare å värkstaden.................... 1852—1886

Sjöstéen, Ernst Fredrik, löjtnant vid Göta Art. Reg:te., lärare i matematik

och ritning (tillträdde ej platsen) .................................. 1853—1854

Leijonhufvud, friherre Knut Eric Ericsson, löjtnant vid Göta Art. Reg:te,

lärare i fysik...................................................... 1853—1854

Schaar, Sten Albert (sedermera telegraf direkt or), andre lärare i matematik,

lärare i tillämpad fysik 1868—1881 ................................ 1853—189384

Odelstierna, Detlof, löjtnant vid Göta Art.-Reg:te, lärare i matematik

och ritning ...................................................... 1854— 1877

Pettersson, Carl Anton, löjtnant i Flottan (sedermera

navigationsskoleföreståndare i Stockholm) lärare i fysik ................................ 1854—1856

Unna, Moritz, lärare i frihandsteckning................................ 1856—1857

Dahlander, Gustaf Robert, ingenjör (sedermera professor och föreståndare för

tekniska högskolan), lärare i fysik, mekanisk teknologi och byggnadskonst 1856—1870

Ewert, Axel Wilhelm, fil. kand., lärare i kemi och kemisk teknologi, lektor 1857—1888

Messmann, Carl Ludwig Ferdinand, lärare i frihandsteckning,

landskapsmålare .......................................................... 1860—1865

Rosenberg, Johan Olof, docent, lärare i elementär kemi (sedermera professor

vid Tekniska Högskolan) .......................................... 1868—1875

von Gegerfelt, Victor, arkitekt, lärare i husbyggnadskonst (sedermera

stadsarkitekt) .................................................... 1868—1876

Åqvist, Philip Olof, löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren, sedermera

major och stadens byggnadschef, lärare i väg- och vattenbyggnadskonst. . 1868—1896

Ekstrand, Carl Richard, fil. d:r, lektor i teoretisk och tillämpad mekanik

samt mekanisk teknologi, tillförordnad vårterminen 1904 och 1905........ 1870—1903

Pegelow, Fritz Wilhelm Henrik, ingenjör vid statens järnvägars

maskinafdelning (sedermera värkst. direktör för Stockholm-Wästerås-Bärgslagernas

järnväg), lärare i teoretisk mekanik .................................. 1875—1891

Berglund, Oscar Emil, docent i kemi vid Lunds universitet, lärare i allmän

kemi ............................................................ 1875—1887

Adler, Bror Victor, e. o. arkitekt i Öfverintendentsämbetet (sedermera

föreståndare för Tekniska Skolan i Stockholm), lärare i byggnadskonst...... 1876—1886

Ullen, Fredrik August, kapten vid Göta Art. Reg. (sedermera major), lektor i

matematik och beskrifvande geometri med linjarritning................ 1877—1884

Jacobsson, Johan Oscar, värkställande direktör vid Göteborgs Intecknings-

Garanti-aktiebolag, lärare i svenska språket och bokhålleri............ 1878—1882

Wijkander, Anders Erik Gustaf August, docent vid Lunds universitet,

professor och föreståndare, lärare i allmän och tillämpad fysik............ 1881—

Börjesson, Gustaf Oscar, adjunkt vid folkskoleseminariet, lärare i svenska

språket och bokföring.............................................. 1882—1889

Söderblom, Anders Leonard Axel, docent vid L^psala universitet, lektor i

matematik och beskrifvande geometri.................................. 1885—-

Ericson, Johan Erik, landskapsmålare, lärare i frihandsteckning.......... 1885—

Ericsson, Oscar August, slöjdinspektör vid Göteborgs folkskolor, lärare i

värkstadsarbete.................................................. 1886—

Hedlund, Hans Fredrik, arkitekt, lärare i allmän byggnadslära och

husbyggnadskonst, lektor 1899 ............................................ 1886—

Lovén, Johan Martin, docent vid Lunds universitet (sedermera professor

därstädes), lärare i allmän kemi, lektor i kemi och kemisk teknologi från 1889 1887—1893

Holmquist, Johan Filip, kalligraf, lärare i välskrifning .................. 1887—

Trygger, Carl Alfred Oscar, kapten, lärare uti skeppsbyggeri (tidigare vid

navigationsskolan) ................................................ 1887—1893

Andersson, Johan Albert, skeppsbyggmästare, andre lärare i skeppsbyggeri85

(tidigare vid navigationsskolan), senare skeppsmätningskontrollör i

Stockholm ............................................................ 1887—1891

Jacobson, Olof Fredrik, ingenjör, lärare i matematik, lärare i svenska språket

och bokhålleri från 1889, andre lärare i skeppsbyggeri 1891—1893...... 1890—

Ekstrand, Åke Gerhard, docent vid Upsala universitet, lärare i allmän kemi 1890—1890

Eichstädt, Christian Carl Fredrik, docent vid Lunds universitet, d:o d:o . . 1890—

Alström, Johan Albert, ingenjör (senare telegrafdirektör i Göteborg), lärare i

elementär mekanik, konstruktion af enkla maskindelar 1890—91........ 1890—1892

Gullander, Per, ingenjör, lärare i teoretisk mekanik, lärare i landtmäteri

1896—1906, lektor vid Chalmersska institutet i väg-och

vattenbyggnadskonst från 1906 .................................................. 1891—

Wallin, Boo Henning, ingenjör, lärare i mekanisk teknologi och konstruktion

af enkla maskindelar, det senare ämnet till 1895....................... 1891—1899

Junghänel, Carl Gottlieb, bildhuggare, lärare i modellering .............. 1891—

Blidberg, Peter Johan Fredrik, arbetschef vid stadens arbeten, lärare i

elementär mekanik 1892—3, i landtmäteri 1893—1896, i väg- och

vattenbyggnadskonst från 1896.................................................... 1892—1906

Söderbaum, Henrik Gustaf, docent vid Upsala universitet (sedermera professor

vid Landtbruksakademiens experimentalfalt), lektor i kemi, kemisk

teknologi samt mineralogi och geognosi................................ 1893—-1899

Johnson, Johan, skeppsbyggmästare, andre lärare i skeppsbyggeri........ 1893—1896

Lindfors, Anders Henrik, skeppsbyggmästare, lektor i skeppsbyggeri...... 1894—

Linde, Erik Frithiof, d:o, lärare i konstruktion af enkla maskindelar 1895—

1899, andre lärare i skeppsbyggeri från 1896.......................... 1895—

Lamm, Fredrik Hjalmar, ingenjör, lärare och 1899 lektor i elektroteknik. . 1896—

Skarstedt, Conrad Botvid, ingenjör, lärare i mekanisk teknologi och

konstruktion af enkla maskindelar .......................................... 1899—

Langlet, Nils Abraham, docent vid Upsala universitet, lektor i kemi, kemisk

teknologi samt mineralogi och geognosi, lärare i elektrokemi från 1902 1899—

Holm, Imri, fil. kand., lärare vid Göteborgs Handelsinstitut, lärare i svenska

och tyska språken ................................................ 1901—

Pettersson, Carl Edvin, ingenjör, lektor i maskinlära.................... 1904—

Lindström, Svante Johan, ingenjör, lektor i maskinlära................ 1906—

Ericson, Sigfrid, arkitekt, lärare i byggnadslära........................ 1906—

Fellenius, Wolmar Knut Axel, löjtnant vid Väg-och vattenbyggnadskåren,

lärare i väg- och vattenbyggnadskonst.............................. 1906—

Bendz, Torsten Ragnar, filosofie doktor, lärare i teoretisk mekanik ...... 1906—

Rydberg, Otto Robert, filosofie kandidat, laborator i fysik ............ 1906—

Såsom redan ofvan nämnts, blef till Slöjdskolans förste föreståndare

och lärare eller, som det kallades, till dess direktör vid dess öppnande

1829 utsedd sedermera professorn Carl Palmstedt", de ämnen, hvaruti

han lämnade undervisning, voro fysik, kemi och kemisk teknologi med

laborationer, hvartill 1841 kom mekanisk teknologi. Palmstedt, »som

redan genom föregående studier vid universiteter inhämtat kunskap i

flera vetenskaper, språk m. m., hade från och med hösttiden år 1816

den sällsynta förmån att såsom lärjunge och vän inträda uti närmareförbindelse med vår oförgätlige Berzelius, i hvars enskilda kemiska

laboratorium Palmstedt ägt lyckan att under en tid af tio år arbeta och

däremellan åtfölja bemälde sin vän och lärare på flera resor så inom

Sverige som i andra länder ». Under sex år var Palmstedt »styresman »

för de teknisk-kemiska fabrikationerna uti »den vid Gripsholm inrättade,

då välkända stora fabriken », i sitt slag på sin tid den enda större i Sverige,

till 1825, då dess apparater och tillhörigheter genom en vådeld

förstördes. Palmstedt var sålunda väl beredd till sin nya värksamhet vid

Chalmersska Slöjdskolan och grep sig an det nya arbetet med ovanlig

kraft och lifligt intresse.

Jämte Palmstedt utgjordes skolans förste lärare af löjtnanten vid Göta

artilleriregemente, sedermera kaptenen Samuel Wilhelm Lagerborg i de

matematiska kunskapsarterna jämte linjarritning och den ovanligt

skickliga värkmästaren Anders Rehn i modellvärkstaden. Samtidigt

med Rehn tjänstgjorde såsom lärare i modellarbete Erik Ronell 1831—2

och Engnell 1832—3 och uppehöllo delvis äfven under Rehns sjuklighet

dennes tjänstgöring. Hösten 1833 Öfvertogs hela arbetet i

modellvärkstaden af värkrnästaren Johan Wickstedt.

Läsåret 1833—4 biträdde apotekaren Algoth Landin vid

undervisningen i kemi och handledde de kemiska laborationerna, och efter honom

antogs till lärare i nämnda ämnen kemisten Clemens Ullgren. Kapten

Lagerborg nödgades på grund af ökad tjänstgöring såsom batterichef

att med år 1834 lämna sin befattning, som han med skicklighet, nit

och framgång utöfvat i nära sex års tid, och efterträddes i början af 1835

af löjtnanten vid Göta artilleriregemente Johan Philip Weinberg såsom

lärare i matematik och linjarritning. Vid höstterminens början år 1836

efterträdde farmacie kandidaten Carl Johan Tranberg den afgångne

läraren i elementarkemi Ullgren, som sedermera blef adjunkt vid

Teknologiska institutet i Stockholm. »Då af en olyckshändelse, som hastigt

medförde döden, Slöjdskolan sommartiden 1840 beröfvades sin ovanligt

skicklige och nitiske lärare i matematiska kunskapsarter, praktisk

mekanik, linjär- och geometrisk projektionsritning, löjtnant Weinberg, sedan

han i något mer än 5 x/2 års tid oafbrutet gagnat skolan », efterträddes

han af d. v. löjtnanten vid Göta artilleriregemente,

informationsofficeren Charles Nicolas Berg. Weinberg hade författat en

konstruktionslära med 3 planscher, innehållande »förberedelser till maskin- och

byggnadsritning », hvilken trycktes år 1840. Tranberg, som bl. a. sommaren

1839 vistats vid Gustafsbergs badinrättning nära Uddevalla för

beredning af artificiella mineralvatten för af apotekaren Olsson inrättade

Föreståndarne

Carl Palmstedt Edw. von Schultz

Aug. Wijkander

Nuvarande Lektorer

A.L.A. Söderblom A.H. Lindfors H.F. Hedlund

N.A. Langlet F.Hj. Lamm C.Edv. Petterson

Sv.J. Lindström Per Gullander

87

brunnsanstalter, lämnade vid vårterminens slut 1844 sin befattning,

enär han blifvit anställd som lärare i kemi vid landtbruksinstitutet vid

Degeberg, och efterträddes såsom andre lärare i kemi vid Slöjdskolan

af provisorn Staffan Wilhelm Löwenadler.

Palmstedt var så godt som hvarje sommar på egen bekostnad

utomlands och hade då i regel sig anvisadt ett större eller mindre belopp

af skolans medel för inköp af instrumenter o. d. Våren 1844 blef han

på kommerskollegiums förslag af Kungl. Maj:t utsedd att närvara vid

den exposition af Frankrikes industriella produkter, som i Paris

öppnades den l maj. Under tiden sköttes skolans angelägenheter af

löjtnant Berg.

På grund af undervisningens beskaffenhet i värkstadsarbete under

höstterminen 1844 uppsades värkmästaren Wickstedt med läsårets utgång

och i hans ställe antogs till värkmästare E. G. Nystrand.

Såsom lärare i det nyinrättade ämnet ornamentsritning och

lavering jämte klotsritning anställdes 1845 artisten Lars Samuel Wahlström,

som sedan 1839 lämnat undervisning vid skolan i frihandsteckning, i

början utan att det kostade skolan något.

1846 var Palmstedt tjänstledig för en badkur och därefter

studieresa utomlands från den 10 maj till den l september och erhöll på

framställning från styrelsen till regeringen ett reseanslag härtill af 500

rdr banko. Såsom vikarie var, då löjtnant Berg äfvenledes var sjuk,

provisor Löwenadler förordnad. Följande våren förordnades

Palmstedt att vara sekreterare och föredragande i bestyreisen för den

slöjdexposition, som skulle hållas i Stockholm under den följande sommaren,

och efter någon korrespondens mellan styrelsens ordförande och

utställ-ningsbestyrelsens ordförande presidenten Skogman, hvilken senare

framhöll, att Palmstedt på grund af sin sakkännedom och erfarenhet v^ar

omistlig för hela utställningens ordnande, fick Palmstedt tjänstledighet

för att i början af april uppresa till Stockholm. Löjtnant Berg var

vikarie. Då Palmstedt äfven sommaren 1848 företog sin vanliga

sommarresa utomlands, åtföljdes han af värkmästare Nystrand, som af

allmänna medel fått ett reseanslag af 550 rdr banko för att i England

studera maskinbyggnadsarbeten. Samma sommar var löjtnant Berg

utkommenderad i fält, hvarför styrelseledamoten fabrikör Signeul var

förordnad såsom föreståndarens vikarie.

Med 1848 års utgång afgick Nystrand från sin plats som värkmästare,

då han blifvit sin broders efterträdare i egenskap af föreståndare vid

direktör Munktells mekaniska värkstad i Eskiltuna. Såsom Nystrandsefterträdare vid Slöjdskolan antogs järnkontorstipendiaten P. A.

Sahlström, som efter flera års undervisning vid teknologiska institutet i

Stockholm där erhållit gesällbref samt i några år som värkmästare

biträdt Munktell.

I december 1848 ingaf professor Palmstedt ett memorial, däri han

på grund af ökad sjuklighet förklarade sig under vissa villkor hafva

för afsikt att med läsårets slut afgå från sin befattning. Styrelsen, som

icke utan bekymmer erfor Palmstedts villkorliga önskan att afgå, sökte

vidtaga en del åtgärder för att förebygga detta. På dess förslag medgaf K.

Maj:t, dels att en underlärare i fysik fick tillsättas, så att föreståndarens

undervisning kunde minskas, dels att föreståndaren erhöll ett

personligt lönetillägg. Palmstedt, som dessutom fick tjänstledighet från och

med maj till september, uttalade sin förbindligaste tacksamhet för det

lofordande och ynnestfulla i styrelsens handlingssätt och förklarade

sig beredd att tillsvidare kvarblifva på sin plats.

Såsom lärare i »fysik, tillämpad näringar och konster», anställdes

löjtnanten vid Göta artilleriregemente Hans Odert Eduard von Schoultz.

Apotekare Löwenadler inköpte jämte sin broder 1849 apoteket i

Masthugget och afsade sig därför sin plats med årets utgång. Till hans

efterträdare såsom andre lärare i kemi konstituerades f. d. apotekaren

i Kungälf Carl Erngisel Hyltén-Cavallius. Då denne 1851 föreslogs till

löneförhöjning med 133 rdr 16 sk. banko (till 633 rdr 16 sk.), vitsordades

han af föreståndaren för sina kunskaper, sin skicklighet och sina

nitfulla bemödanden», kallades för en »sitt kall varmt tillgifven lärare ».

»Det vore på en gång både brydsamt och för slöjdskolan ofördelaktigt

att gå miste om en sådan lärares medvärkan.»

För att kunna påräkna en lärare i konstnärlig modellering uti lera

och vax, då professor Axel Magnus Fahlcrantz, som periodiskt

uppehållit sig i Göteborg för den nya börsbyggnadens beprydande och därvid

äfven undervisat i nämnda ämne vid Slöjdskolan, skulle upphöra

därmed, lämnades år 1850 åt eleven vid Slöjdskolan, bleckslagerilärlingen

Gustaf Wilhelm Konstantin Billqvist, som sedan 1845 begagnat

undervisningen i frihandsteckning och modellering och uti dessa

konstgrenar visat utmärkta anlag och framsteg, ett anslag ur kommerskollegiets

stipendiemedel af 100 rdr banko för att som elev bevista kungl, danska

konstakademien, och lämnades honom liknande bidrag af

Slöjdföreningen i Göteborg. Stipendiet förnyades de två följande åren, då

professorerna Hetsch och Bissen vitsordade Billqvists skicklighet.

Emellertid gaf Billqvist redan läsåren 1850—52 någon undervisning vid89

Slöjdskolan i ofvannämnda ämnen och från och med höstterminen

1852 hela läsåren.

Sommaren 1850 voro såväl professor Palmstedt som löjtnant von

Schoultz tjänstlediga, den förre vid några Tysklands badorter med

anledning af sin svåra kroniska rheumatism och den senare efter val

inom regementet för en resa uti artillerivetenskapligt ändamål.

Styrelseledamöterna Lönnroth och Signeul vikarierade för Palmstedt.

Omedelbart efter hemkomsten blef Palmstedt af Kungl. Maj:t utsedd

till ledamot, föredragande och sekreterare i bestyreisen för den

exposition af svenska slöjdalster, som skulle hållas år 1851, och tog då

tjänstledighet för hela året. Löjtnant Berg kallades tjänstförrättande

föreståndare, men Palmstedts tjänstgöring fördelades på såväl denne som

läraren Hyltén-Cavallius och styrelseledamöterna major Lönnroth och

fabrikör Signeul.

Med vårterminens slut uppsade värkmästare Sahlström sin plats, och

i hans ställe antogs för läsåret 1851—2 värkmästaren vid Mariebergs

pyrotekniska anstalt Fr. Palm, »en lika aktad som ovanligt skicklig

lärare», men som ej ville länge kvarstanna vid Slöjdskolan. Ef ter Palm

antogs till värkmästare Pehr Olof Dalen.

I skrifvelsen af den 4 mars 1852 meddelade professor Palmstedt sitt

beslut att i juni frånträda sina befattningar och anhöll om afsked från

dem. Då styrelsen beviljade detta, yttrade den till protokollet, att

styrelsen, som hade sig väl bekant ej blott den förtjänstfulla del, som

professor Palmstedt haft i Chalmersska Slöjdskolans första ordnande

men äfven den utmärkta, nitiska och upplysta omvårdnad om denna

undervisningsanstalt, som han under sin 23-åriga befattning såsom

föreståndare och förste lärare ådagalagt, och hvarmed styrelsen redan

tillförene vid flera tillfällen uttalat sin synnerliga tillfredsställelse, inlade

uti afskedet härmed öfverensstämmande uttryck af sin erkänsla och

sin saknad.

Palmstedt hade föreslagit, att föreståndarebefattningen efter hans

afgång skulle bestridas af någon ad interim tillförordnad under

öfverinseende af Palmstedt, som vore beredvillig att efter sin bosättning i

Stockholm genom brefväxling och inspekterande vid årliga besök utöfva

sådant inseende mot visst arvode. Styrelsen beslöt dock att,

»afböjande förslaget med några förbindliga ord, ledigförklara

föreståndareplatsen». Såsom sökande anmälde sig löjtnant von Schoultz och

docenten i experimentalfysik vid Upsala universitet, sedermera rektorn

P. A. Siljeström. Den förre förordnades först på tre, sedan på nio må90

nåder ytterligare att uppehålla föreståndareplatsen och på styrelsens

förord våren 1853 af Kungl. Maj :t genom konstitutorial till innehafvare

af denna.

Med den l september 1853 begärde och erhöll dåvarande kaptenen

och batterichefen Berg afsked från sin lärarebefattning till följe af vid

regementet ökade tjänsteåligganden. »Genom det nit och den

framstående skicklighet», hvarmed han upprätthållit undervisningen vid

läro-värket uti matematik, mekanik och linjarritning, samt den lärokurs i

sistnämnda ämne, som han utarbetat och hvaraf fyra upplagor dittills

utkommit, hade han »i hög grad bidragit till skolans framgång». Den

nämnda lärobokens utgifvande hade af Slöjdskolan underlättats

därigenom, att ett större antal exemplar af de olika upplagorna inlöstes af

skolan för tillhandahållande åt eleverna. Till Bergs efterträdare

förordnades såsom lärare i matematik och ritning löjtnanten vid Göta

artilleriregemente Ernst Fredric Sjöstéen men tillträdde på grund af

sjukdom aldrig platsen. Såsom hans efterträdare våren 1854 på den

nämnda platsen antogs löjtnanten vid Göta artilleriregemente Detlof

Odelstierna, hvarförutom styrelsen till biträdande lärare i matematik

förordnade stipendiaten, sedermera telegraf direktören Sten Albert

Schaar.

Sommaren 1853 antogs till lärare uti det f örut af von Schoultz bestridda

ämnet allmän fysik löjtnanten vid Göta artilleriregemente friherre

Knut Eric Leijonhufvud, under det att von Schoultz bibehöll

undervisningen i tillämpad fysik. »Då nära läsårets afslutande friherre

Leijonhufvud till följe af en erhållen kommendering beklagligtvis alltför snart

måste lämna nyssnämnda befattning vid skolan, bestreds densamma af

löjtnant Odelstierna» till årets slut. Efter honom antogs hösten 1854

till lärare i allmän fysik premier-löjtnanten vid flottan Carl Anton

Pettersson, som uppvisade examensbetyg från artillerilärovärket å

Marieberg. Redan våren 1856 lämnade Pettersson sin lärarebefattning för

att öfvertaga föreståndareskapet för navigationsskolan i Stockholm, och

efter honom antogs civilingenjören Gustaf Robert Dahlander till lärare i

fysik. Med höstterminen 1856 blef Dahlander lärare äfven i mekanisk

teknologi samt väg- och vattenbyggnadskonst och civil byggnadskonst.

Sommaren 1853 förlorade slöjdskolan genom dödsfall läraren i kemi

och kemisk teknologi Hyltén-Cavallius. »Han hade genom ett

särdeles nitfullt bemödande att uppfylla sitt kall, kraftigt häruti

understödd af stort intresse för och grundlig kännedom af sitt läroämne,

förvärfvat sig ett rättvist anspråk på högt Uppskattadt värde, än mera

Nuvarande Lärare

Joh. E. Ericson

J.F. Holmquist O.A. Ericsson

O.F. Jacobson

Ch.C.F. Eichstädt C.G. Junghänel

E.F. Linde

Nuvarande Lärare

C. Skarstedt J. Holm

Sigfr. Ericson W. Fellenius

R. Bendz O. Rydberg

91

ökadt genom den varma personliga tillgifvenhet mellan lärare och

lärjungar, som hans blida och vänsälla väsende framkallade.» Strax fore

sin död hade Hyltén-Cavallius afslutat utarbetandet af den lärobok i

elementar-kemi, som sedermera antogs till begagnande vid skolan.

Till hans efterträdare såsom lärare i kemi och kemisk teknologi antogs

farmacie kandidaten Carl Johan Tranberg, som med särdeles

skicklighet åren 1836—44 handhaft samma befattning vid

Slöjdskolan och sedermera en sådan befattning af mera vidsträckt art vid

landtbruksinstitutet å Degeberg. »Redan i januari 1857 afled

Tranberg. Under loppet af något öfver 21 år hade således Tranberg ägnat

sig åt ett ansträngande lärarekall och, hållande sig hufvudsakligen

städse inom området för den kemiska vetenskapen, hade han

förvärfvat sig en både djupgående och omfattande kunskap uti nämnda

läroämnen, hvilka han äfven meddelade med mindre vanlig skicklighet uti

föredragningssättet. Anspråkslös, vänfast och djupt känslig för allt

ädelt och upphöjdt, visste han att förvärfva sig sina medlärares och

lärjungars aktning och varma tillgifvenhet.» Efter Tranberg antogs till

lärare uti kemi och kemisk teknologi filosofie kandidaten Axel Wilhelm

Ewert, som mot slutet af vårterminen tillträdde befattningen. 1863

från juni till december var Ewert tjänstledig för utländsk resa med anslag

af vetenskapsakademien. Då annan vikarie ej kunnat från högskolorna

erhållas, förordnades först stipendiaten A. F. Wedelin och senare

stipendiaten Schjoldborg att uppehålla undervisningen i allmän kemi och

laborationsöfningarna, under det att den öfriga undervisningen låg

nere.

Ingenjör Dahlander var såsom innehafvare af letterstedtska

stipendiet tjänstledig för utländsk resa från den l april 1865—den 15 april

1866. Såsom vikarie tjänstgjorde i fysik magister E. Arhusiander, i

mekanisk teknologi ingenjör Sallig Meijer, i byggnadskonst arkitekten,

löjtnant Victor von Gegerfelt, hvarjämte kandidat Ewert uppehöll

bi-bliotekarietj änsten.

Under sista hälften af femtiotalet nämnas såsom lärare i

frihandsteck-ning jämte artisten Wahlström Moritz Unna 1856—57 och efter honom

landskapsmålaren Ludvig Messman, som öfvertog Wahlströms

tjänstgöring, då denne 1860 lämnade sin plats till följe af enskilda åligganden

efter 21 års lärarevärksamhet vid skolan. »Den osparda möda och den

skicklighet, hvarmed herr Wahlström fullgjorde sitt lärarekall, och

den jämna och välvilliga behandling, hvarmed han städse bemötte

sina elever, hade förvärfvat honom rättvisa anspråk på såväl de sist-92

nämndas som medlärarnas vänskap och aktning.» Med vårterminen

1865 afgick Messman från sin befattning på grund af afresa från orten,

och till hans efterträdare förordnades såsom lärare i frihandsteckning

och ornamentsritning förutvarande läraren i modellering Billqvist.

Till de 1868 nyinrättade lärareplatserna utsagos: i allmän kemi

docenten vid Lunds universitet Johan Olof Rosenberg, i husbyggnadskonst

arkitekten Victor von Gegerfelt och i väg- och vattenbyggnadskonst

löjtnanten i väg- och vattenbyggnadskåren, sedermera major Philip Olof

Åqvist, hvarjämte undervisningen si tillämpad fysik öfvertogs af

biträdande läraren i matematik, telegrafdirektören Schaar och i allmän fysik

af föreståndaren, professor von Schoultz.

Förutvarande föreståndaren för Slöjdskolan, professor Palmstedt

hade efter afskedstagandet såsom pensionerad varit bosatt i Stockholm

och därifrån med stort intresse följt Slöjdskolans utveckling. Sålunda

hade han såväl 1868 varit i Göteborg och deltagit i öfverläggningar om

anordningar i skolans nya byggnader som följande året närvarit vid de nya

lokalernas invigning, vid hvilka tillfällen den åldrige, om skolan högt

förtjänte mannen varit föremål för vacker hyllning. Sedan Palmstedt den

6 april 1870 aflidit, inkom öfverste C. Stål med en skrifvelse, däri han

å egna och professor Palmstedts närmaste anhörigas vägnar med

för-mälari, att Palmstedt i skriftliga förordnanden af år 1868 uttryckt den

önskan, att hans lik skulle föras till Göteborg och nedläggas uti en

grafurna midt på gården inom den nya byggnaden, hemställde, huruvida

styrelsen vore benägen att tillmötesgå Palmstedts i lifstiden uttryckta

önskan och ville utvärka Kungl. Maj :ts tillstånd härtill. Då tomtplatsen icke

innehades med full äganderätt utan endast var upplåten af Göteborgs

stad för visst ändamål, kunde emellertid styrelsen ej tillmötesgå den

uttalade önskan i vidare mån, än att styrelsen uttalade, att den icke för

sin del hade något att anmärka mot en dylik ansökan, men att det

tillkom den aflidnes närmaste anhöriga att, om de så funno lämpligt, vidare

fullfölja ärendet. Frågan förföll sålunda.

På hösten 1870 utnämndes lektor Dahlander till professor vid

Teknologiska institutet, och efter ansökan utnämndes till hans efterträdare

såsom lektor i teoretisk och tillämpad mekanik samt mekanisk teknologi

filosofie kandidaten Carl Richard Ekstrand, hvilken tillträdde sin

tjänstgöring med höstterminen 1871. Under mellantiden uppehölls

undervisningen i mekanisk teknologi af ingenjör Sallig Meijer och i teoretisk

och tillämpad mekanik af K. Kollen. Såsom bibliotekarie efter

Dahlander inträdde lektor Ewert.1872 valdes professor von Schoultz till ledamot af riksdagens andra

kammare och bevistade i denna egenskap riksmötena från 1873—77.

Till vikarier voro med aflöning af statsvärket förordnade: såsom

föreståndare major Odelstjerna och i allmän fysik dels lektor Ekstrand

1873—5 och dels doktorn, sedermera fiskeritillsyningsmannen Hugo

Adonis Malm 1876—77. Då lektor Ewert 1874 var sjuk en tid,

uppehölls hans tjänstgöring af ingenjör Harald von Gegerfelt.

Våren 1875 utnämndes doktor Rosenberg till adjunkt vid

Teknologiska institutet i Stockholm och till hans efterträdare docenten vid Lunds

universitet filosofie doktorn Oscar Emil Berglund. Då arkitekt von

Gegerfelt följande året på begäran erhöll afsked, förordnades till hans

efterträdare såsom lärare i allmän byggnadskonst e. o. arkitekten i Kungl.

Öfverintendentsämbetet Bror Victor Adler. Från och med

höstterminen 1880 uppdrogs äfven undervisningen i frihandsteckning inom högre

afdelningen åt Adler, under det att den i lägre afdelningen fortfarande

sköttes af Billqvist.

Då 1875 beslöts att upprätta en lärareplats i teoretisk mekanik och

mekanisk teknologi, förordnades till innehafvare af denna ingenjören

vid Statens järnvägars maskinafdelning Fritz Wilhelm Henrik Pegelow.

Vårterminen 1877 var Pegelow tjänstledig för att på uppdrag af

styrelsen för Statens järnvägstrafik vid främmande värkstäder studera

maskinväsendet m. m., hvarunder tjänstgöringen uppehölls af

civilingenjören Carl Oscar Boije af Gennäs. Omedelbart efter hemkomsten

blef Pegelow först förordnad att tjänstgöra i Stockholm och sedan

anställd vid komitén för Sveriges deltagande i 1878 års

världsutställning i Paris, hvarför tjänstledigheten utsträcktes under hela det

följande läsåret och därpå följande hösttermin, då hans tjänstgöring vid

Slöjdskolan uppehölls af stipendiaten Georg Stenberg under de två

första terminerna och under den sista af maskiningenjör Axel Corin.

Sommaren 1877 tog major Odelstjerna afsked från sin lektorsbefattning.

»Styrelsen, som beklagade, att major Odelstjerna ansåg sig icke

längre kunna fortsätta den lärarebefattning, han under 23 år med

utmärkelse bestridt, ville icke underlåta att vid afskedets beviljande

betyga major Odelstjerna sin och lärovärkets uppriktiga erkänsla för

det allvar, det nit och den skicklighet, med hvilka han utfört sina

åligganden såväl såsom lärare som ock såsom tillförordnad föreståndare

för lärovärket vid olika tider. » Sedan platsen blifvit ledig förklarad,

förordnades bland de sökande kaptenen och mångårige informationsofficeren

vid Göta artilleriregemente Fredrik August Ullén till lektor i

94

matematik och beskrifvande geometri med linjarritning vid

Slöjdskolan. Då Ullen ej under första månaden kunde tjänstgöra, tjänstgjorde

löjtnanten vid samma regemente A. J. R. de Laval såsom hans vikarie.

Vid denna tid inkom värkmästaren J. Wickstedt, som 1833—45

tjänstgjort vid Slöjdskolans värkstad, med anhållan att, då han hade

uppnått 67 års ålder, var nästan blind och ofärdig af rheumatism samt

därigenom oförmögen att sig själf försörja, han nu måtte erhålla någon

pension af statsvärket, men styrelsen såg sig i brist af medel härtill

ej i stånd att bifalla den gjorda ansökan.

Till innehafvare af den nyinrättade lärareplatsen i svenska språket

och bokhålleri utsågs 1878 värkställande direktören vid Göteborgs

inteckningsgarantiaktiebolag och läraren i bokföring och

kontorsvetenskap vid Göteborgs handelsinstitut John Oscar Jacobsson.

Sommaren 1878 var lektor Ewert juryman vid världsutställningen i

Paris..

I oktober 1879 insjuknade professor von Schoultz, och förordnades

till vikarier under återstående delen af läsåret lektor Ewert såsom

föreståndare och stipendiaten Herder Lindeberg i allmän och elementär

fysik. I september följande året anmälde von Schoultz, att han kunde

återtaga tjänstgöringen såsom föreståndare, men hans tjänstgöring

såsom lärare i fysik uppehölls under höstterminen af Lindeberg och

under vårterminen i allmän fysik af direktör A. W. Molin och i

elementär fysik fortfarande af Lindeberg. Den 30 mars 1881 afled professor

von Schoultz efter att hafva varit anställd vid institutet som lärare i 32

år, hvaraf som föreståndare 29 år. Betydande var den utveckling,

läroanstalten hade undergått under denna tidsperiod, och sällspord var den

förmåga, den aflidne haft att vinna ungdomens aktning och kärlek.

Talrika voro de tecken på saknad och tillgifvenhet, som från kamrater

och elever ägnades honom vid hans frånfälle. Särskildt mottog

institutets styrelse från norska elever en adress med många underskrifter,

däri de, »der hade nydt godt af den Undervisning, som Institutet saa

liberalt har ladet Nordmend komme tilgode», ville uttala sitt djupa

vemod öfver professor von Schoultz bortgång. »Vi ville altid mindes

ham, vor gamle trofaste Lserer, med den inderligste Kjserlighed, den

varmeste Tak og Erkjendlighed for, hvad ham var for os som

Institutets Leder, som Lserer og Ungdommens varmeste Ven. »

Lektor Ewert förordnades att uppehålla föreståndareplatsen, tills

denna blef med ordinarie innehafvare besatt, hvilket af Kungl. Maj:t

bestämdes skulle ske genom ledigförklarande. I augusti 1881 utnämn-

Förutvarande lärare

C.A.O. Trygger D. Odelstjerna A.W. Ewert

E. Berglund S.A. Schaar F.A. Ullén

Ph.O. Åqvist V.v. Gegerfelt C.R. Ekstrand

Förutvarande lärare

J.O. Rosenberg T.W.H. Pegelow B.V. Adler

J.M. Lovén J.A. Alström H.G. Söderbaum

J.A. Andersson F. Blidberg Joh. Johnson

95

des till föreståndare docenten i fysik och meteorologi vid Lunds

universitet Erik August Wijkander, åt hvilken sedan af styrelsens

uppdrogs att äfven vara lektor i fysik.

Läsåret 1881—2 var bankdirektör Jacobsson tjänstledig, och

kassören uti Göteborgs inteckningsgarantiaktiebolag A. Vincrantz skötte på

förordnande hans undervisning i bokföring och svenska språket. Då

Jacobsson med läsårets slut begärde afsked från sin befattning,

förordnades efter ledigförklarande till dess innehafvare adjunkten vid

folkskolelärareseminariet Gustaf Oscar Börjesson.

Höstterminen 1882 var major Ullen tjänstledig för utländsk

studieresa. Såsom vikarie tjänstgjorde föreståndaren i högre matematik och

stipendiaten ingenjör O. F. Jacobson i lägre matematik och ritning.

Då kapten Ullen af Göta artilleriregemente blifvit utsedd till dess

representant inom Krigsbefälet, som under hösten 1883 skulle samlas i

Stockholm, beviljades honom därunder tjänstledighet, och som vikarie

förordnades löjtnanten vid Göta artilleriregemente E. O. J. Aqvilon. Med

läsårets slut afgick Ullen, som utnämnts till major, från institutet.

Styrelsen uttalade till protokollet sitt erkännande af det plikttrogna

och utmärkta sätt, hvarpå Ullen under sin sju-åriga tjänstgöringstid

fullgjort sina åligganden, samt den ovanliga förmåga, han därunder

visat att ingifva eleverna intresse för sina läroämnen och vinna deras

förtroende. Platsen ledigförklarades, och som vikarie, till dess den blefve

tillsatt, förordnades löjtnant Aqvilon. I februari 1885 förordnades till

lektor i matematik, geodesi, beskrifvande geometri och linjarritning

docenten vid Upsala universitet Anders Leonard Axel Söderblom, som,

jämte sina akademiska lärdomsbetyg, företedde intyg af professorerna

Daug, Rosén och Schultz om skicklighet i beskrifvande geometri och

geodesi samt bifogade vid ansökningen en del af honom utförda

ritningar.

Under januari 1884 var ingenjör Pegelow permitterad för utförande

af en utländsk resa på järnvägstrafikstyrelsens uppdrag, och under

senare hälften af april samma år var föreståndaren likaledes tjänstledig

för att på uppdrag af svenska vetenskapsakademien bevista

polarkon-ferensen i Wien.

Med vårterminen 1885 afgick artisten Billqvist från lärareplatsen i

frihandsteckning, under det att han kvarstod i modellering. Efter

platsens ledigförklarande förordnades till dess innehafvare

landskapsmålaren Johan Erik Ericson.

Sommaren 1884 ingick styrelsen till Kungl. Maj:t med anhållan om96

pension för värkmästaren Dalen, då han afginge från institutets tjänst,

och beviljades en sådan pension af 2,400 kronor af 1885 års riksdag.

Sedan Dalen våren 1886 begärt och erhållit afsked med åtnjutande af

nämnda pension, ledigförklarades platsen. I styrelsens underdåniga

inlaga om pensions utvärkande omnämnes, att Dalen med synnerligt

nit och stor plikttrohet städse fullgjort sina åligganden och, så länge

kropps- och själskrafterna voro oförminskade, äfven med stor

skicklighet. Född 1823 och anställd vid Slöjdskolan 1852, var han vid sitt

afskedstagande 63 år gammal och hade tjänstgjort vid Slöjdskolan i

34 år. Såsom hans efterträdare förordnades bland 27 sökande till

värkmästare slöjdinspektören vid Göteborgs folkskolor, ingenjör Oscar August

Ericsson.

1886 i augusti blef arkitekt Adler föreståndare för Tekniska skolan

i Stockholm och tog därför afsked från sin tjänst vid Slöjdskolan. Då

Adler efter ett årtiondes tjänstgöring afgick från skolan, efterlämnade

han minnet af en synnerligen nitisk och intresserad lärare, som

förstod att hos sina elever uppväcka arbetslust och att hålla

undervisningen på en hög ståndpunkt. Såsom vikarie i byggnadskonst och

ornamentsritning under ledigheten förordnades arkitekten Hans Fredrik

Hedlund, som ock efter platsens ledigförklarande utnämndes till lärare

i allmän byggnadslära och husbyggnadskonst. Adlers undervisning

1 frihandsteckning öfvertogs af landskapsmålaren Johan Ericson.

Under större delen af höstterminen 1886 var major Åqvist tjänstledig

för att på kungligt resestipendium studera gatu- och

hamnbyggnadsarbeten. Till 1887 års B-riksdag utsågs föreståndaren såsom ledamot i

andra kammaren och åtnjöt i denna egenskap tjänstledighet från den

2 maj. Såsom vikarie tjänstgjorde lektor Ewert i egenskap af

föreståndare och ingenjör J. A. Alström som lektor. Redan under

vårterminen samma år hade doktor Berglund på grund af ögonsjukdom

åtnjutit lindring i sin tjänstgöring, och den 25 juli 1887 afled han,

ej mer än 40 år gammal.

Berglund var en framstående lärare, ända i sista stunden sysselsatt

med vetenskapliga forskningar, och på grund af sitt rättframma,

sympatiska väsen afhållen af såväl kamrater som elever.

Platsen ledigförklarades och undervisningen uppehölls under

ledigheten af docenten, numera professorn vid Lunds universitet Johan

Martin Lovén, hvilken sedermera utnämndes till platsens innehafvare

såsom andre lärare i kemi.

Arkitekt Hedlund var tjänstledig en månad i början af höstterminen97

1887 för studieresa till Tyskland och Italien. Seminarieadjunkten

Börjesson, som med sin undervisning uti svenska språket och bokföring

förenat en kurs i välskrifning f or lägre afdelningens första årskurs, begärde

i september 1887 befrielse från denna undervisning, och uppdrogs den

åt kalligrafen och läraren i välskrifning vid såväl Göteborgs

handelsinstitut som Tekniska skolan i Stockholm Johan Filip Holmqvist.

Ett par af vintermånaderna var artisten Billqvist efter undergången

operation å Sahlgrenska sjukhuset tjänstledig, och sköttes hans

undervisning i modellering delvis af bildhuggaren C. G. Junghänel senior.

Likaså var ingenjör Ericsson under en del af februari och mars sjuk

och ingenjör Robert Malmborg förordnad att därunder uppehålla

undervisningen i värkstadsarbete.

Med anledning af den förut i samband med navigationsskolan i

Göteborg stående skeppsbyggeriskolans förening med institutet hösten 1887

öfverflyttades till detta dess båda lärare, kaptenen Carl Alfred Oscar

Trygger och skeppsbyggmästaren Johan Albert Andersson, båda med

undervisning i hufvudsakligen skeppsbyggeri och ritning. Till

biträdande lärare i matematik i lägre afdelningen förordnades med

höstterminen 1888 ingenjör Olof Fredrik Jacobson,hvilken såsom repetitör

biträdt vid undervisningen i matematik och linjarritning sedan år 1878.

Den 13 september 1888 afled lektor Ewert efter att i 31 år hafva

varit lärare vid institutet. Upprepade gånger hade han varit

tjänstförrättande föreståndare. Intresserad lärare i sitt ämne, uppehöll han

på det kemiska laboratoriet en mönstergill ordning. Då tillfälligtvis

det läsåret inga elever funnos inom kemiska facket i den högsta

årskursen, ledigförklarades lektoratet ej förrän följande året, utan uppehölls

undervisningen på förordnande af andre läraren i kemi, doktor Lovén.

Bibliotekariebefattningen öfvertogs efter lektor Ewert af ingenjör O.

E. Tingberg. I april 1889 utnämndes doktor Lovén efter ansökan till

lektor i kemi, kemisk teknologi samt mineralogi och geognosi, men

utnämningen öfverklagades af docenten vid Upsala universitet, numera

byråingenjören inom finansdepartementet Åke Gerhard Ekstrand. Sedan

genom Kungl. Majits utslag klagomålen ogillats och doktor Lo vens

utnämning till lektor i november vunnit laga kraft, förordnades Ekstrand till

andre lärare i kemi. Ekstrand tillträdde platsen vid vårterminens

början men lämnade den redan efter 6 veckor för att tillträda den

plats inom departementet i Stockholm, som han nu bekläder.

Medan doktor Lovén under höstterminen tjänstgjorde som lektor i

kemi, uppehölls andre lärareplatsen i kemi af docenten vid Lunds uni-

798

versitet Christian Carl Fredrik Eichstädt och, då doktor Ekstrand i

februari 1890 lämnade samma befattning, förordnades han till platsens

innehafvare.

Sedan seminarieadjunkten Börjesson på begäran erhållit afsked från

sin befattning som lärare i svenska språket och bokföring med

vårterminen 1889, förordnades till hans efterträdare ingenjör O. F. Jacobson.

Sommaren 1889 var föreståndaren tjänstledig först för att bevista mötet

mellan rektorer och föreståndare vid de tekniska lärovärken och sedan

för att företaga ett par månaders utländsk studieresa, och uppehöllos

under tiden föreståndaregöromålen af telegrafdirektör Schaar. Större

delen af vårterminen 1890 var landskapsmålaren Johan Ericson tjänstledig

på grund af sjukdom och uppehölls hans tjänstgöring af

landskapsmålaren Berndt Lindholm. Med samma vårtermin afgick ingenjör

Tingberg från bibliotekariebefattningen och efterträddes på denna plats

af lektor Söderblom. Med höstterminen samma år förordnades

ingenjören, dåvarande repetitören, numera telegraf direktören Johan Albert

Alström, hvilken sedan 1880 såsom repetitör biträdt vid undervisningen uti

maskinkonstruktioner, att på eget ansvar under ett år bestrida

lärareplatsen i konstruktion af enkla maskindelar. Sedan 1880 uppehöll

han undervisningen i elementär mekanik vid institutet, hvarmed han

fortsatte till och med vårterminen 1892.

Under september och oktober 1890 var doktor Eichstädt tjänstledig

för utländsk studieresa med ett af riksstatens stipendier; likaså var

föreståndaren under en vecka af september tjänstledig för bevistande

af en konferens zur Vereinbarung einheitlicher Prufungsmethoden fur

Bau- und Gonstructionsmaterialien i Berlin, hvarunder lektor Ekstrand

uppehöll föreståndaregöromålen.

Föreståndaren var såsom ledamot af riksdagens andra kammare åren

1891—96 tjänstledig såväl under större delen af vårterminen de nämnda

åren som under den urtima riksdagen hösten 1892. Såsom

föreståndare härunder tjänstgjorde lektor Ekstrand och som lektorer lektor

Lovén år 1892 och delvis 1893 samt lektorn vid Göteborgs högre

allmänna latinlärovärk P. G. Laurin delvis 1893 och 1894—96, hvarjämte

doktor Eichstädt alla åren uppehöll föreståndarens undervisning i

elementär fysik i lägre afdelningen, samtliga mot ersättning af statsvärket.

Med slutet af vårterminen 1891 afgick ingenjör Pegelow från sin

lärarebefattning för att flytta till Stockholm och öfvertaga chefsskapet

för Västerås—Bärgslagernas järnväg. Med honom miste institutet en

framstående lärare, som på ett lyckligt sätt förenade goda teoretiska99

studier och en öppen blick för, hvad praktiken fordrade. Pegelow, som

genom sin anställning vid statens järnvägar städse hade känning af

det praktiska lifvets behof, inlade ock stor förtjänst om den i

sammanhang med institutet stående materialprofningsanstalten. Till hans

efterträdare som lärare i teoretisk mekanik förordnades, sedan platsen

varit ledigförklarad, ingenjör Per Gullander, hvilken sedan 1888 varit

anställd vid Göteborgs stads allmänna arbeten.

Då den nya lärarebefattningen i mekanisk teknologi och

konstruktion af enkla maskindelar sommaren 1891 ledigförklarades, anmälde

sig endast en sökande ingenjör Boo Henning Wallin, som först

förordnades på ett år och sedan fick detta förordnande förlängdt. I oktober

samma år begärde andre läraren i skeppsbyggeri Andersson, som utnämnts

till skeppsmätningskontrollör i Stockholm, afsked från sin befattning,

och förordnades till hans efterträdare ingenjör O. F. Jacobson. Samma

höst upprättades en parallellafdelning i undervisningen, i modellering,

och såsom lärare inom denna antogs bildhuggaren Carl Gottlieb

Jung-hänel. Lektor Söderblom lämnade i januari 1892

bibliotekariebefattningen, som uppdrogs åt doktor Eichstädt. Kapten Trygger var under

en del af vårterminen nämnda år sjuk, och uppehölls hans

undervisning af föreståndaren för Lindholmens värkstads

båtkonstruktionskontor E. F. Linde.

Då ingenjör Alström med vårterminen 1892 på egen begäran lämnade

undervisningen i elementär mekanik, förordnades stadens arbetschef,

ingenjör Peter Johan Fredrik Blidberg, att uppehålla denna

undervisning, men, då efter läsårets slut sommaren 1893 Blidberg afsade sig

nämnda undervisning, uppdrogs denna åt andre läraren i skeppsbyggeri.

Den 8 februari 1893 afled telegrafdirektör Schaar och den 10 april

samma år artisten Billqvist. Med dem bortgingo tvenne af skolans

äldsta lärare. Den förre hade tjänstgjort i 40 år och den senare i 43

år. Båda hade bestridt hvar för sig en viktig del af undervisningen,

särskildt inom institutets lägre afdelning, hvarvid dock under senare

åren Billqvists undervisning varit ej obetydligt minskad på grund af

den sjuklighet, som därunder nedsatte hans krafter och lärareförmåga.

Direktör Schaars lärareplats sköttes under den återstående delen af

läsåret af ingenjör J. Brattberg och artisten Billqvists af bildhuggaren

Junghänel senior. Såsom andre lärare i matematik och linjarritning

antogs från och med det följande läsåret ingenjör O. F. Jacobson,

hvilken samtidigt nedlade sin befattning som andre lärare i skeppsbyggeri.100

Såsom lärare i landtmäteri förordnades ingenjör Blidberg och som

lärare i modellering bildhuggaren Junghänel.

I maj 1893 utnämndes doktor Lovén till laborator i kemi vid Lunds

universitet och lämnade sålunda institutet efter 6 års värksamhet

vid detta. Lifligt intresserad för vetenskapligt arbete, höll han med

sin ovanliga mångsidighet inom de kemiskt-fysiska disciplinerna och

sin klara framställningsförmåga sitt läroämne på en hög ståndpunkt.

Styrelsen anmodade Lovén att tillsammans med professorn i kemisk

teknologi vid tekniska högskolan P. Klason och föreståndaren att såsom

sakkunniga afgifva yttrande, huruvida de hade att föreslå lämplig

efterträdare eller ansågo, att platsen borde ledigförklaras. På deras förslag

kallades af styrelsen till lektor i kemi och kemisk teknologi samt

mineralogi och geognosi docenten i kemi vid Upsala universitet Henrik Gustaf

Söderbaum.

Sommaren 1892 beslöt styrelsen, att, då detta år läraren i

skeppsbyggeri vid institutet kapten Trygger fyllde 70 år och under 22 år

tjänstgjort vid den tidigare med navigationsskolan och sedermera med

institutet förenade skeppsbyggeriskolan, — under förklaring, att den hade

för afsikt att senast med utgången af det följande läsåret uppsäga

kapten Trygger från hans innehafvande tjänst vid institutet — ingå

till Kungl. Maj:t med ansökan om pension åt Trygger på grund af

hans långvariga och förtjänstfulla värksamhet i

skeppsbyggeriunder-visningens tjänst utöfver den aflöning, han åtnjöt å statens

konstruktionskårs indragningsstat, hvilken ansökan dock af K. Majit afslogs.

Sedan kapten Trygger besvärat sig öfver styrelsens uppsägning af

platsen, blef denna af Kungl. Maj:t fastställd. Med outtröttligt nit och

aldrig svikande intresse hade Trygger under sin tjänstgöring arbetat

för sitt läroämne och tidigare så godt som ensam uppehållit hela den

undervisning, skeppsbyggerieleverna i vårt land haft att tillgå. Då

han lämnade sin befattning, följde honom en talrik skara elevers

tacksamhet, och han kunde medföra medvetandet att hafva gjort en viktig

insats i vårt lands utbildning af skeppsbyggare.

Det nybildade lektoratet i skeppsbyggeri ledigförklarades och

styrelsen anmodade direktören, sedermera kommersrådet J. Th. Pihlgren och

disponenten på Lindholmens mekaniska värkstad, direktör Sven

Almqvist att biträda styrelsen såsom sakkunniga vid bedömandet af de

sökandes kompetens. I öfverensstämmelse med deras förslag

utnämndes till lektor i skeppsbyggeri skeppsbyggmästaren Anders Henrik

Lindfors, som tillträdde platsen den l januari 1894.101

Efter ingenjör Jacobson utsågs till andre lärare i skeppsbyggeri

sommaren 1893 skeppsbyggmästaren Johan Johnson. Under

höstterminen förestod Johnson det lediga lektoratet i skeppsbyggeri, under

det att hans plats som andre lärare förestods af ingenjör E. F. Linde.

Johnsson var under vårterminen 1894 ledig från större delen af sin

tjänstgöring, som då fortfarande uppehölls af Linde. Äfven under de

två följande läsåren var Johnson befriad från en del af sin tjänstgöring

mot afdrag af lönen, och sommaren 1896 lämnade han fullständigt sin

plats. Till hans efterträdare såsom andre lärare i skeppsbyggeri utsågs

skeppsbyggmästaren Erik Frithiof Linde.

Lektor Ekstrand var tjänstledig en vecka in uti september 1893

såsom prisdomare vid Chicagoutställningen. Hösten 1894 insattes

föreståndaren af Kungl. Maj:t i komitén för utredande af frågan om

1897 års konst- och industriutställning i Stockholm. Sommaren 1895

var föreståndaren tjänstledig två månader för en utländsk studieresa,

hvarunder föreståndaregöromålen uppehöllos af arkitekt Hedlund.

Lärareplatsen i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af

enkla maskindelar ledigförklarades sommaren 1895, men inga sökande

anmälde sig. Sedan Kungl. Maj :t medgifvit, att undervisningen i nämnda

ämnen finge fördelas på två personer, uppdrog styrelsen åt ingenjör

Wallin att vara lärare i mekanisk teknologi och åt ingenjör Linde att

bestrida undervisningen i konstruktion af enkla maskindelar.

Våren 1896 begärde major Åqvist afsked från sin lärarebefattning i

väg- och vattenbyggnadskonst efter att under 28 år hafva bestridt den

därmed förenade undervisningen. I honom miste institutet en af sina

plikttrognaste, kunnigaste och mest intresserade lärare. Med

begagnande af den stora erfarenhet inom flera af ingenjörsvetenskapens

områden, hvilken han såsom Göteborgs stads arbets- och byggnadschef i

rikt mått insamlat, kunde han gifva sin undervisning en fullt praktisk

riktning. Platsen ledigförklarades och efter ansökning förordnades till

dess innehafvare såsom lärare i väg- och vattenbyggnadskonst ingenjör

Blidberg. Då denne samtidigt afsade sig lärarebefattningen i

landtmäteri, utsågs till lärare i detta ämne ingenjör Gullander.

Den nya lärareplatsen i elektroteknik ledigförklarades att tillträdas

med höstterminen 1897 och att uppehålla undervisningen i nämnda ämne,

till dess platsen blef definitivt besatt, förordnades under läsåret 1896—

97 ingenjör Fredrik Hjalmar Lamm, som äfven senare efter ansökan

blef platsens innehafvare. Med 1900 års ingång förvandlades

lärareplatsen i lektorat och Lamm kallades till innehafvare af detta.102

De tre sista månaderna af 1897 var lektor Lindfors tjänstledig med

anledning af en operation i underlifvet. Ingenjör J. Johnson uppehöll

Lindfors undervisning under tiden. Större delen af vårterminen och

en vecka af höstterminen 1898 var lektor Söderblom tjänstledig såsom

ledamot i en kungl, komité för uppgörande af förslag till ny taxa för

personbiljetter vid Statens järnvägar. Såsom vikarie förordnades i

beskrifvande geometri ingenjör O. F. Jacobson, i linjarritning såsom biträde

åt ingenjör Linde ingenjör J. M. Wennström och i matematik under

våren filosofie kandidat Torsten Montén och under hösten licentiaten

E. A. Hallgren.

Lärareplatsen i mekanik, mekanisk teknologi och konstruktion af

enkla maskindelar ledigförklarades å nyo sommaren 1898, men ingen

sökande anmälde sig, som af styrelsen kunde godkännas, hvarför den

med platsen förenade undervisningen fortfarande med Kungl. Maj:ts

medgifvande under läsåret 1898—99 fördelades på samma lärare som

förut, ingenjörerna Linde och Wallin. Efter förnyadt ledigförklarande

följande år 1899 förordnades bland de då sökande till lärare i mekanisk

teknologi och konstruktion af enkla maskindelar ingenjör Conrad

Botvid Skarstedt.

Då föreståndaren i september 1899 anmälde, att lektor Söderbaum af

landtbruksakademiens förvaltningsutskott var föreslagen till professor

vid nämnda akademis experimentalfält, och att institutet på denna grund

sannolikt komme att mista honom inom kort, beslöt styrelsen att vända

sig till Söderbaum och professorn vid tekniska högskolan P. Klason

med begäran, att de ville såsom sakkunniga tillsammans med

föreståndaren taga i öfvervägande, huruvida det möjligen ledigblifvande

lektoratet kunde genom kallelse tillsättas, och i detta fall föreslå

lämplig person. I november inkom professor Söderbaum med sin

afskedsansökan på grund af skedd utnämning, och i enlighet med de nämnda

sakkunnigas förslag beslöt styrelsen att kalla till lektor i kemi, kemisk

teknologi samt mineralogi och geognosi docenten i kemi vid Upsala

universitet Nils Abraham Langlet, som förklarat sig beredd att antaga

kallelsen.

Hösten 1899 tilldelades det nyinrättade lektoratet i byggnadskonst

och ornamentsritning åt läraren i samma ämne vid institutet Hedlund.

Med höstterminen 1901 antogs till lärare i svenska och tyska språken

vid institutet filosofie kandidaten Imri Holm, hvilken sedan

höstterminen 1900 varit anställd såsom lärare i svenska språket och

handelsgeografi vid Göteborgs handelsinstitut. Sedan den nyinrättade lärare-103

platsen i elektrokemi blifvit ledigförklarad och icke någon sökande

anmält sig, som styrelsen ansåg sig kunna förordna till platsens

innehafvare, begärde och erhöll styrelsen Kungl. Majits medgifvande, att

tillsvidare uppdraga undervisningen i nämnda ämne åt lektor Langlet,

som förklarat sig villig mottaga ett sådant förordnande.

1901 uti april var föreståndaren tjänstledig en vecka för att bevista

den hydrografisk-biologiska konferensens sammanträde i Kristiania

och 1902 i september likaledes en vecka för att bevista Abelfesten på

samma ställe. Höstterminen 1902 var ingenjör O. A. Ericsson sjuk ett

par veckor i oktober, hvarunder ingenjör Axel Broman uppehöll hans

undervisning. 1903 i juni bevistade lektor Langlet med anslag af

statsvärket en kongress för tillämpad kemi i Berlin.

Sedan Kungl. Maj:t på ansökan beviljat lektor Ekstrand pension

på allmänna indragningsstaten vid afskedstagande, begärde och erhöll

Ekstrand afsked med 1903 års utgång. Styrelsen uttalade därvid till

protokollet institutets erkänsla för den långvariga, plikttrogna och

framgångsrika värksamhet, Ekstrand såsom målsman för ett af

institutets viktigaste läroämnen utöfvat, och för den vackra insats, han

sålunda gjort i vårt lands tekniska undervisningsväsende.

Lektoratet ledigförklarades och styrelsen anmodade Ekstrand, professorn vid

tekniska högskolan i Stockholm O. E. Westin och direktör F. W. H.

Pegelow att såsom sakkunnige uttala sig om de sökandes kompetens.

I öfverensstämmelse med de sakkunniges utlåtande förordnade

styrelsen till platsens innehafvare såsom lektor i maskinlära ingenjören Carl

Edvin Petterson. Emellertid öfverklagades utnämningen af tvenne

medsökande, ingenjör K. E. Ljunggren och lektorn vid tekniska

elementarskolan i Hernösand Sv. Lindström, men besvären ogillades af

Kungl. Maj :t, och Petterson tillträdde platsen med september månads

ingång. Under ledigheten uppehölls lektoratet af f. d. lektorn Ekstrand.

Då lektor Petterson af sjukdom var förhindrad att tjänstgöra

följande vårtermin 1905, uppehölls platsen likaledes af lektor Ekstrand.

Så snart styrelsen sommaren 1905 erhållit kännedom om riksdagens

beviljande af anslag till nya lärareplatser, beslöt styrelsen att, oaktadt

anslagen ej komme att utgå förrän med 1906 års början, genast

vidtaga åtgärder för de nya lektoratens tillsättande. I detta syfte vände

sig styrelsen till sakkunniga med anhållan, att de ville, i enlighet med

stadgarnas § 10, uttala sig, huruvida de hade att tillstyrka kallelse al

ämpliga personer till de ifrågavarande lektoraten eller de tillstyrkte

platsernas ledigförklärande i enlighet med stadgarnas § 11. Med afse-104

ende på lektoratet i maskinlära voro de utsedda sakkunniga professorn

vid Tekniska högskolan O. E. Westin, direktören F. W. H. Pegelow

och f. d. lektorn vid institutet C. R. Ekstrand och med afseende på

lektoratet i väg- och vattenbyggnadskonst f. d. professorn vid Tekniska

högskolan P. W. Almqvist, n. v. professorn vid samma läroanstalt J.

G. Richert och staden Göteborgs byggnadschef major Ph. O. Åqvist.

Sedan utlåtande från de båda grupperna sakkunniga inkommit, utnämnde

styrelsen vid sammanträde den 10 augusti 1905 i enlighet med de

sakkunnigas enhälliga tillstyrkan till lektor i väg- och

vattenbyggnadskonst förutvarande läraren i teoretisk mekanik och geodesi vid

institutet ingenjör Per Gullander och till lektor i maskinlära med

hufvudsaklig undervisningsskyldighet i vattenmotorer lektorn i maskinlära

vid Hernösands tekniska elementarskola ingenjör Svante Lindström att

tillträda sina respektive platser den l därpå följande januari.

I enlighet med de för Röhsska konstslöjdmuseet gällande stadgarna

och på framställning af Göteborgs stadsfullmäktige utsåg styrelsen till

ledamot af styrelsen för det nämnda museet till utgången af år 1906

lektorn vid institutet, arkitekt H. F. Hedlund.

För utförande af en utländsk studieresa, särskildt till Amerika, på

ett af Tekniska Samfundet honom tilldeladt resestipendium, var

läraren i värkstadsarbete, ingenjör O. A. Ericsson, tjänstledig från den 29

maj till höstterminens början.

Till andre lärare uti byggnadslära förordnade styrelsen för år 1905—

06 arkitekt Sigfrid Ericson och ledigförklarade befattningen att

definitivt tillträdas i september 1906. Sedan arkitekt Ericson ensam anmält

sig som sökande och utsedde sakkunniga, lektor H. F. Hedlund,

arkitekt Eugen Thorburn och major Ph. O. Åqvist, förordat hans

utnämning, blef han af styrelsen förordnad till platsens innehafvare.

Lärareplatsen i teoretisk mekanik uppehölls på förordnande under

det nämnda läsåret af lektor P. Gullander och ledigförklarades af

styrelsen att tillträdas den l september 1906. På tillstyrkan af utsedde

sakkunniga, professorn i mekanik och matematik vid Tekniska

Högskolan i Stockholm A. Lindstedt samt lektorerna A. L. A. Söderblom

och P. Gullander, förordnade styrelsen ende sökanden doktor Ragnar

Bendz att uppehålla den med platsen förenade undervisningen till

utgången af år 1907.

Då andre läraren i väg- och vattenbyggnadskonst P. J. F. Blidberg

på begäran med augusti månad 1906 erhöll afsked från sin befattning

med anledning däraf, att han blifvit utnämnd till stadens byggnads-105

chef, anmodade styrelsen honom jämte major Ph. O. Åqvist och lektor

P. Gullander såsom sakkunnige att uttala, huruvida de enligt § 10 af

de för institutet gällande stadgarna hade att tillstyrka kallelse af

lämplig person till den sålunda ledigblifna platsen eller förordade dess

ledig-förklarande på vanligt sätt. I enlighet med det yttrande, de afgåfvo,

förordnade styrelsen till platsens innehafvare arbetschefen för stadens

hamnarbeten, löjtnanten vid väg- och vattenbyggnadskåren Wolmar

Fellenius. Med ingenjör Blidbergs afgång från institutet förlorade

detta en intresserad och duglig lärare, som i hög grad förstod att

vinna kamraters och elevers förtroende.

Till laborator i fysik förordnade styrelsen från och med början af år

1906 amanuensen vid den fysiska institutionen vid Lunds universitet

kandidat O. R. Rydberg.

Med anslag ur Materialprofningsanstalten medel bevistade lektor

Lindström en materialprofningskongress i Bruxelles under september

1906.Stipendiater, repetitörer och assistenter.

Omedelbart efter Chalmersska Slöjdskolans reorganisation 1836

ställdes såsom biträde åt lärarna stipendiater, valda antingen

bland äldre elever inom skolan eller, så framt tillräckligt antal

kvalificerade ynglingar ej funnos därstädes, utom denna.

Stipendiaterna bestämdes då till tre: en i kemi, en i matematik och ritning

samt en i fysik och på värkstaden.

Enligt kungl, bref af den 27 april 1843 fick styrelsen årligen af de

under kommerskollegii förvaltning stående, till manufakturernas

befrämjande anslagna medel från och med årets början 300 rdr banko att,

såsom, styrelsen föreslagit, användas till stipendier för skolans elever.

Dessa stipendier utdelades i obestämda summor enligt beslut, som efter

föreståndarens anmälan i hvarje enskildt fall fattades af styrelsen,

och var medellöshet uppenbarligen en af förutsättningarna för deras

erhållande. Ofta anvisades af dessa medel tillskott till ordinarie

stipendiaternas aflöning och till och med förekom det, att af dem anslag

lämnades till ordinarie lärare.

Under senare hälften af fyrtiotalet började de ordinarie

stipendiaterna att benämnas repetitörer i motsats mot de stipendiater, som

åtnjöto anslag af Kommerskollegiets medel.

År 1857 ökades stipendiaternas antal till fyra, så att det blef en i

fysik och en på värkstaden, och 1869 anordnades en femte uti

mekanik och maskinkonstruktionen. Instruktionen för stipendiaterna

bestämde, att de skulle närvara vid lektionerna och arbetena, där ej laga

hinder förelåge, ansvara för tystnadens och ordningens bibehållande,

då läraren var frånvarande, samt medhjälpa vid Instrumenternas

iordningställande o. d.

I sammanhang med tillämpningen af 1877 års stadgar för institutet

och den då införda nya lönestaten lades större vikt på de fyra

repetitö-rerna i matematik med ritning, kemi, mekanik med

maskinkonstruktioner och byggnadskonst i jämförelse med de tre stipendiaterna i fysik,

frihandsteckning och för värkstaden. För aflöning af de tre senare

användes anslaget från kommerskollegium. Under ett årtionde räknadt från

1888 afstod läraren i fysik från anställandet af stipendiat i detta ämne

på grund af svårigheten att få institutets stat att gå ihop.107

Från tid till annan fanns en särskild stipendiat i modellering med

aflöning ur kommerskollegiets anslag.

Med höstterminen 1899 blef det nödvändigt att utöfver de i staten

upptagna repetitörerna anställa assistenter med större kompetens, och

följande läsåret 1900—01 kunde detta ske i större skala med begagnande

af medel, som af regeringen ställdes till institutets förfogande.

Anslaget till assistenter i den af 1901 års riksdag beviljade staten uppgick

till 8,100 kr., och ökades det till 11,500 kr. från och med 1906 års

ingång.

Följande tabeller innehålla en möjligast fullständig förteckning på

stipendiater, repetitörer och assistenter, dock i allmänhet med

undantag af innehafvarna af de kommerskollegii stipendier, som utdelats

för medellöshet. På annat ställe skall närmare redogöras för institutets

medellöshetsstipendier.

Repetitörer och stipendiater.

Kemi Matematik och ritning Fysik och värkstaden.

1837—40 C. J. S. Malm 1837—38 C. E. Norrman 1838—39 H. J. M. Keventer

1840 J. Wåhlstedt 1838—40 Thor von Gegerfelt 1840 Thure M. Adler

1840 — 41 C. J. Wennerberg 1840—41 C. Wahlgren 1841 E. W. Langlet

1841—42 C. E. Söderberg 1841 — 42 J. A. Andersson 1842 A. H. Holdt

1842—44 J. B. Nordblom 1842—43 C. E. Söderberg 1842 — 43 F. W. Hammarström

1845—46 C. J. L. Leffler 1843 Carl H. Sjöstedt 1844—46 H. C. W. Kylberg

1847 Torsten M. Greiffe 1845—46 S. E. Natt och Dag 1846—48 W. F. K. Christie

1848 P. A. Eggertz 1847 Th. M. Haugeland

1847—48 J. B. Collin

1848—49 C. L. Lundborg 1848—49 H. Asplund 1848—49 A. R. Sundberg

1849—50 Alex. Keiller 1849—50 G. J. Drakenberg 1849—50 C. Hugo R. Ekbohrn

1850—51 J. P. Torell

1851—52 J. A. Norberg 1851—52 P. A. Forsell 1851 B. M. Lundberg

1852 K. Eskilsson

1852—54 C. A. Rundqvist 1852—53 E. Fränckel 1852—54 S. A. Schaar

1854—55 J. H. Paulsson 1853—55 E. A. M. Unge 1854—55 A. F. Wallgren

1855—57 A. Th. Wedelin 1855—56 D. B. Berggren 1855 — 56 F. H. Bergman

1856 — 57 J. N. Renstjerna 1856—57 J. H. Kjellgren

Fysik Matematik och ritning Kemi o. kem. teknologi Mekanik Värkstaden

1857—58 K. W. Haeger C. R. Wedelin A. W. Barck 1 \ A. Hallin

1858—59 Axel Hallin O. E. Hellstenius C. J. Thun .... August Nilsson ....

Fysik och byggnadskonst i

1859—60 K. Th. Falk S. G. Dahlén C. A. Hjort ............ | D:o

1860—61 S. G. Dahlén Olof Wangen W. A. Dircks G. F. Tolf

1861—62 L. G. Grevilli Anders Öien Th. A. Lagerqvist D:o

1862— 63 J. A. Brunskog F. C. Agrell H. S. Hansson

1863— 64Ph.G.Malmstedt J. M. Johansson \ 1863 h. t. N,W. Skjoldborg 1864 v. t, S. E. Rinman 1 ............ D:o

(C. A. Kihlberg 1864—65) A n „ IA. G. Suve B. H. Kjellstrup /h. t. S. E. Rinman \v. t. C. A. Otterström ...... ...... O. H. Wiens B. J. Andersson

1865—66 Th. Fr. G. Ovren D. Mårtens f h. t. E. Hagander \v. t. H. von Gegerfelt t Johannes Hult

1866—67 Emil Lyttkens D:o D:o C. A. C. Jacobsson

1867-68 C. G. E. Sundstedt J. Andersson Hans Gustafsson D:o

1868 — 69 A. R. Corin J. L. Lindh D:o D:o

1869—70 H. Andersén P. H. Henriques A. Gilhuus C. H. Kollen D:o

1870—71 J. A. Brudin C. S. Tegnander G. A. Berg V. S. Hansen C. E. Alm

1871—72 D:o D:o Edv. Svalander B. L. Hansson Jordan Nilsson

1872—73 A. H. Hörlin J. E. Gunstensen S. Lundström D. Stoltz F. W. Lindqvist

1873—74 H. F. Hedlund S. H. Ström (h. t, D:o tv. t. J. W. Palmborg H. Svensson C. O. Olander

1874—75 S. M. Röer H. Pfannenstiel J. M. Palmborg F. G. Crafoord C. W. Schmidt

1875—76 B.Wserenskiold G. A. Lundgren M. D. von Reis A. J. Wennerblad A. F. Bildt

1876—77 G. Stenberg G. H. Wedeler S. P. Hellström J. P. Neererig F. W. Hansson

1877—78 O. F. Jacobson F. L. Tillisch F. Werenskiold G. Stenberg C. G. Larsson

Repetitöre r Stipendiater

Matematik och ritning Kemi Mekanik och Maskinkonstr. Byggnadskonst Fysik Frihand s teckning Värkstaden

1878—79 O. F. Jacobson A. P. N. Sjöstrand G. A. Brodin C. G. Rodhe A. H. Lindeberg Aron Johnsson F. Mossberg

1879—80 d:o C. R. Gy zander d:o d:o d:o S. P. Larsson

1880—81 d:o R. C. Sundberg J. A. Alström d:o d:o W. Ström d:o

1881—82 d:o G. Dalen d:o d:o d:o d:o E. A. Weinberg

/h.t. Lindeberg\ 1882— 83 jv t Jacobson ] C. L. Agrell d:o d:o J h. t. J. Bolander | |v. t. A. H. Lindeberg J A. Gundersen S. J. Palmqvist

1883—84 d:o L. P. Lundén d:o d:o d:o W. Jansson F. I. Olsson

/h.t. d:o \ 1884-85{vt Sundberg/ E. A. E. Weinberg d:o B. A. E. Löwegren d:o V. Dorph J. O. Boström

1885 — 86 O. F. Jacobson A. G. Lundberg d:o G. J. Pettersson V. Dorph B. H. Wallin C. G. Eriksson

1886—87 d:o H. V. Hybinette d:o d:o T. G. Schaar {A. E. Benjaminsson H. Hansson

1887—88 d:o B. A. Bergman d:o d:o O. E. Tingberg N. K. F. Hansson {I. Jungqvist J. O. Andersson- Waller

1388— 89 d:o S. H. C. Reuterskiöld d:o O. E. Tingberg V. A. F. Ahlberg G. A. Norman

1889—90 d:o Carl Kjellin d:o d:o Ch. A. Th. Lindholm {L. Bengtsson Vinarp J. A. Hansson

1890—91 d:o C. G. Zetterberg O. E. Tingberg Ch. A. Th. Lindholm H. N. Borgsted fK. A. Billing lC. R. Johnsson

1891—92 d:o {ö. K. G. Zetterberg 1 n. N. A. T. Ivarsson J d:o K. O. F. Bergendahl H. W. Nilsson fi. Bjaaland, C. Robert, \I. F. O. Borgström

1892—93 d:o {ö. J. H. Lungner) n. K. S. Haldin J J. O. Lind E. O. E. Zell fB. G. R. Ljung, J. A. lBagger? C. G. Kugelberg

1893—94 d:o , fö. A. T. Ivarsson) In. N. G. Dalen J E. F. Linde A. W. Waern J. A. Hansson {J. Rosengren B. Hj. Lundqvist

1894—95 d:o fö. C. H. Millberg ) In. B. W. Sandström/ d:o K. M. Granberg A. E. Spetz f C. P. Celander, E. W. (Elf, C. B. Lindgren

Repetitörei Stipendiater

Matematik och ritning Kemi Mekanik och Maskinkonstr. Byggnadskonst Fysik Frihandsteckning Värkstaden

1895—96 O. F. Jacobson | i /ö. K. A. J. Ouchterlony\ In. J. B. Samuelsson J E. F. Linde K. M. Granberg A. W. Linder /Hagman, Kärrberg ; h.t. \Elfman, v. t. K. Andersson

1896—97 d:o h.t. S. R. Ohlsén fö. C. A. O. Cyrén\ v"Hn. S. Ericsson / d:o d:o F. K. Sandström J. M. Wennström C. M. Ringdahl I. J. Tengbom (Jonas Johnsson, D. < Ljungberg, O. A. Karls-(^son, C. G. Friländer

1897—98 d:o j K. A. R. Lindeberg

1 1898— 99 d:o fö. Rolf Erikson 1 In, Runkrantz J J. B. Samuelsson S. Ericsson • • • • ........ E. J. Westman /D. Strandberg, H, O, \Pettersson, H. K.Wallin

1 1899— 00 d:o fö. Ragnar Claéssonl in. V. T. Julin J E. F. Linde J. B. Samuelsson J. Uddgren J M. Samuelsson, O. Mal-\ mer; O. H. Pettersson

1900—01 O. N. Lundén [ö. C. O. Carlsson! \n. J. Thörnberg J G. Nordström J. Uddgren N. J. A. Anderberg d:o / N. T. Nilsson X E. R. Pehrsson

1901—02 E. Brobäck /ö. M. F. Corin 1 Xn. J. K. Petander/ O. N". Lundén B. A. E. Löwegren Karl Alberts / N. Th. Nilsson X R. G. Cervin

1902 — 03 ........ ............ Oscar Svensson f G. A. Conradsson X E. W. Hjort

1903—04 ...... ".."... M. Åkesson / H. E. Almström X A. E:son Almqvist

[1904—05 . . . . ...... A. Th. Bergman Aug. Ericsson

i 1905-06 ........... N. T. R. Biide ............ f K. A. Berglund X J. A. Weiner

11906—07 .......... A. P. Pontino ............ Oscar Ericsson

111

Assistenter

(utom repetitörer och stipendiater).

1900—1: Doktor Mathias Floderus i kemiska laborationer, ingenjör

A. J. Eduards i matematik och bildhuggaren Gari

Junghä-nel j:or i modellering.

1901—2: Doktor M. Floderus i kemiska laborationer, bildhuggare

C. Junghänel j:or i modellering, skolläraren A. E. Magnusson

i välskrifning.

1902—3: Doktor M. Floderus i kemiska laborationer, ingenjör O. N.

Lundén i linjarritning och maskinelement, bildhuggaren C.

Junghänel j:or i modellering, arkitekt Sigfrid Ericson i

byggnadskonst och frihandsteckning, ingenjör E. V. Brobäck i

frihandsteckning och skolläraren J. E. Björkman i

välskrifning.

1903—4: Ingenjör O. N. Lundén i linjarritning och maskinelement,

bildhuggaren C. Junghänel j:or i modellering, arkitekt

Sigfrid Ericson i byggnadskonst och frihandsteckning, ingenjör

E. V. Brobäck i frihandsteckning, fil. kandidat N. Behring

i kemiska laborationer och ingenjör Axel Broman på

värkstaden.

1904—5: Ingenjör O. N. Lundén i linjarritning och maskinelement,

bildhuggaren C. Junghänel j:or i modellering, arkitekt

Sigfrid Ericson i byggnadskonst och frihandsteckning, ingenjör

E. V. Brobäck i frihandsteckning, fil. kandidat N. Behring

i kemiska laborationer, ingenjör Axel Broman på värkstaden

och arkitekt G. H. Ljungman i byggnadslära.

1905—6: Ingenjör O. N. Lundén i linjarritning och maskinelement,

bildhuggaren C. Junghänel j:or i modellering, ingenjör E. V.

Brobäck i frihandsteckning, ingenjör A. Broman på värkstaden,

arkitekt G. H. Ljungman i byggnadskonst och

frihandsteckning, fil. doktor G. A. Gärdstam i kemiska laborationer

och fil. kandidat O. Rydberg i fysiska laborationer; samt

1906—7: Ingenjör O. N. Lundén i linjarritning och maskinelement,

bildhuggaren C. Junghänel j:or i modellering, ingenjör E. V.

Brobäck i frihandsteckning, arkitekt G. H. Ljungman i

byggnadskonst och frihandsteckning, fil. doktor G. A.

Gärdstam i kemiska laborationer, fil. kandidat O. Rydberg i

fysik och fysiska laborationer och fil. kandidat H. Olander i

svenska och tyska språken.112

Biträden på öfre och nedre kemiska laboratorierna hafva bland

eleverna varit 1902—3 Hj. B. Holmertz och P. M. Boden, 1903—4

med. kandidat R. Philip och G. Mossberg, 1904—5 H. L. Leonardh,

och K. E. Larsson, 1905—6 P. M. Boden och J. P. Larsson, samt 1906

—7 A. G. Andersson och P. A. Palmqvist.

Dessutom hafva från tid till annan en del af institutets öfriga lärare

fungerat som assistenter åt andra lärare, då förhållandena gjort detta

önskvärdt.Donationer och gåfvor.

Följande donationer hafva tillfallit institutet:

l:o. Till grund för upprättandet af Chalmersska Institutet

ligger såsom ofvan (sid. 7) närmare omnämnts den donation,

som genom testamente af den 11 juni 1811 gjordes af kanslirådet

William Chalmers, och genom hvilken han förklarade det Sahlgrenska

Sjukhuset i Göteborg och »en framdeles till inrättande bestämd

Industrie Schole för fattige barn, som lärt läsa och skrifwa, ät wara

och blifwa de ende arfwingar», till all hans kvarlåtenskap, och det

till tväskiftes eller uti 2 lika delar.

Då testamentet 1823 vann Kungl. Majrts stadfästelse, uppgick den

institutet tillkommande andelen till 109,050 rdr rmt. Sedan 1876 den

gamla fastigheten vid Lilla Bommen blifvit realiserad, utgjorde den

Chalmersska donationsfonden 223,467: 75 kronor och bokföres

fortfarande i institutets räkenskaper till detta belopp. Den har i sin

helhet nedlagts i institutets byggnader och inventarier.

2:o. Genom testamente af den 6 december 1812 lämnade

grosshandlaren Anders B/örnberg den i förra momentet omnämnda »industrie

anstalt eller schola 5,000 rdr rmt att förräntas, till dess den kommer

i ordning och gång.»

3:o. Superkargören Anders Siberg testamenterade den 16 februari

1841 till Chalmersska Institutet 2,000 rdr. B:co utan något som helst

villkor.

4:o. Uti testamente af den 10 juni 1850 förordnade grosshandlaren

L. E. Magnus, att Chalmersska Slöjdskolan skulle tilläggas 1,000 Rd.

Rgs.

5:o. Till sin aflidne mans, grosshandlaren William Gibsons, och sitt

eget testamente af den 11 juli 1857 gjorde fru Anna Catharina Gibson,

född Wijk, den 23 sept. 1857 följande tillägg: »Enligt min aflidna mans

i lifstiden yttrade önskan, hvilken ej kommit att i detta testamente

inflyta, testamenteras jämväl i minne däraf, att trenne af våra söner i

Chalmersska Slöjdskolan härstädes njutit undervisning, till denna

inrättning 5,000 rdr. rmt. att inom ett år efter min aflidne mans

frånfälle utbetalas och att efter dess styrelses bepröfvande användas.»

De donerade 5,000 kr. inbetalades den 30 juli 1858 till

frimurarebarn-husdirektionen.114

I anslutning härtill mottog Slöjdskolans direktion genom bref af

den 13 oktober 1864 från disponenten William Gibson s:or 5,000 rdr

rmt jämte ett halft års ränta 150 rdr med uttalad »önskan, att capitalet

rdr 5,000 rmt måtte tilläggas den redan af min aflidne fader till lika

belopp donerade fond och denna fond, som således nu belöper sig till

rdr, 10,000 rmt, må bibehållas under benämning»Gibsonska donationen»,

som på bästa och säkraste sätt förräntas, hvarvid inflytande ränta

torde användas förnämligast till understödsstipendier åt behöfvande

elever eller till ökande af skolans samlingar och andra för skolan

nyttiga ändamål, som direktionen pröfvar skäligt».

6:0. Grosshandlaren Sven Renströms testamente af den 27 maj 1867

upptog bestämmelsen, att Chalmersska Slöjdskolan skulle erhålla 10,000

rdr., som af skolstyrelsen förvaltas och särskildt bokföres under

benämning Renströmska donationen. Räntan borde af styrelsen användas

på det sätt, styrelsen för befrämjande af Slöjskolans ändamål fann

lämpligast.

7:o. I testamente af den 27 juli 1875 förklarade båtåldermannen

J. A. Söderborg sin yttersta vilja vara, att Chalmersska Slöjdskolan

erhölle 2,400 kronor, hvarvid icke något villkor var fäst.

8:0. Grosshandlaren /. J. Dicksons testamente af den 16 augusti

1884 lämnade utan något som helst villkor till Chalmers tekniska

läroanstalt 50,000 kronor.

9:o. Genom testamente af den 5 april 1884 gaf civilingenjören /.

A. Anderson i Norrköping till Chalmersska Slöjdskolan 5,000 kr. med

föreskrift, att årliga räntan af detta kapital skulle tilldelas en

obemedlad yngling, som vid nämnda skola åtnjuter undervisning samt

ådagalägger mera framstående anlag, äfvensom flit och hedrande uppförande.

Förvaltningen tillkommer skolans styrelse, som äfven utser

premieta-gare. Skulle styrelsen under något år anse, att det icke fanns någon

elev, som vore lämplig att erhålla den nämnda premien, skulle årets

ränteafkomst läggas till kapitalet för att föröka fonden.

10:o. Genom major Claes Adelsköld öfverlämnades till institutet

genom bref af den 30 april 1897 4,317: 20 kr., som vid insamlandet af

medel till en staty åt John Ericsson lämnats såsom grundplåt för en

stipendiefond bärande John Ericssons namn: 4,000 kr. af en person, som

ville vara okänd, samt det öfriga af grosshandlaren Carl F. J.

Lindström, kaptenen vid K. Flottan C. F. J. Lindström och ledamöter af

skånska ingenjörsklubben. Fonden skulle särskildt bokföras. Af

den årliga räntan skulle, intill dess fonden uppginge till minst 50,000115

kr., hälften och därefter 10% läggas till fonden för ökande af kapitalet,

som donator hoppades ökadt genom välvilliga bidrag från andra håll.

Af den återstående ränteinkomsten användes en mindre del till

medaljer med John Ericssons bild att vid examen tilldelas däraf förtjänta

elever vid läroanstalten och återstoden i enlighet med styrelsens

bestämmande antingen till reseunderstöd eller till ett eller flera stipendier

åt elever, som visat intresse för studier och goda praktiska anlag samt

af naturen utrustats med ambition och energi, dock må utdelande af

reseunderstöd eller stipendier ej äga rum, förrän det för sådant

ändamål af räntemedlen afsätta beloppet uppginge till minst 500 kr.

11 :o. Med anledning af institutets föreståndares femtioårsdag den

14 mars 1899 lade institutets elever grundplåten till en fond med

namn af professor August Wijkanders stipendiefond, samtidigt med att

till föreståndaren öfverlämnades af sångföreningen en adress och af

teknologföreningen en minnesbägare. Fonden har senare ökats dels

genom gåfva af professor Wijkander med 500 kr., dels genom gåfva

den 10 juni 1899 af bankdirektör O. L, Tjerneld i Karlstad af 500

kr. med anledning däraf, att fem af hans söner med fullständigt

afgångsbetyg utgått från institutet, de två sista med nämnda dag, dels i

november 1900 genom öfverlämnande af det öfverskott, som uppstått vid

en af intresserade damer föranstaltad insamling af medel för

anskaffande af en fana åt institutets ungdom och som öfversteg 1,500 kr.,

och dels slutligen i december 1906 genom införlifvande af 2,366: 85

kr., som med anledning af professor Wijkanders tjugofemårsdag såsom

föreståndare af forna och nuvarande elever insamlats och till honom

jämte en textad adress och en minnesgåfva af tvenne silfverkandelabrar

öfverlämnats samt af honom bestämts skola tilläggas fonden. Så snart

fonden uppgått till 1,800 kr., skulle af räntan 50 kr. årligen tilldelas

en elev vid institutet, som var i behof af denna hjälp, och som genom

såväl flit och samvetsgrannhet som begåfning gjort sig förtjänt däraf.

Öfverskottet af räntan skulle tilläggas kapitalet, ända tills detta vuxit

till ett så stort belopp, att räntan utgjorde minst 200 kr., då 10°/0 af

räntan skulle tilläggas fonden och resten utdelas som stipendium.

Stipendiet utdelas årligen den 14 mars.

12:o. Genom donationsbref af den l mars 1904 öfverlämnade

grosshandlaren Erik Wijk till institutet 50,000 kr., af hvars ränta 10°/c

användas till ökande af fondens kapital och återstoden utdelas till

förtjänta medellösa studerande vid institutet, hvarvid de, som äro födda

i Göteborgs och Bohuslän, äga företräde till minst två tredjedelar af116

räntemedlen. Stipendierna utdelas med hälften i november och

hälften i mars.

13:o. Genom donationsbref af februari 1906 från person, hvilkens

uttryckliga önskan var, att hans namn hemlighölls till hans död, ett

kapital af 20,000 kr., hvars ränteafkastning skulle efter donators död

användas till resestipendier i utlandet åt svenskfödda elever,

företrädesvis åt sådana, som ägna sig åt elektricitetens praktiska användning.

Af den under 8:0 upptagna dicksonska fonden har en större del

liksom hela den Chalmersska fonden nedlagts i institutets byggnader

och inventarier. Dessutom upptages bland donationer en under årens

lopp af donationsmedel afsatt fond, benämnd pensions- och

invaliditetsfonden, afsedd att kunna vid ömmande omständigheter användas för

institutets betjäning, där från statens sida bidrag härtill ej kan erhållas.

Vid bokslutet den 31 december 1905 uppgingo institutets

donationsfonder till följande belopp:

Björnbergska fonden .................... 5,000: 00

Sibergska ».................... 3,000: 00

Magnusska » .................... 1,000:00

Söderborgska ».................... 2,400: 00

Gibsonska ».................... 10,000:00

Renströmska » .................... 10,000:00

Dicksonska » .......... 50,000: 00

afgå byggnadslån .........._33l153i9!^ 16,846: 04

Anderssons fonden .................... 5,177: 29

Pensions- och invaliditetsfonden............ 2,929: 94

John Ericssons stipendifond................ 5,698: 88

Professor Wijkanders stipendiefond ........ 3,726: 24

Wijkska fonden .......................... 50,451: 12 116,229: 51

Lägges härtill den under 1906 tillkomna, under

11 :o angifna ökningen af wijkanderska

stipendiefonden.......................... 2,366: 85

den under 13:o upptagna resestipendiefonden 20,000:00

och det för 1906 oanvända räntebeloppet .... 3,010: 91 25,377: 76

uppgick donationsfondernas belopp den l

januari 1906, under frimurarebarnhusdirektionens

vård, till .............................. 141,607: 27

För att erhålla totala beloppet af de till

institutet donerade medel, bör härtill läggas dels

Chalmersska fonden .................... 223,467: 75

Transp. 223,467: 75 141,607: 27117

Transp. 223,467:75 141,607:27

och dels de ur besparingsfonden (se sid. 64) och

dicksonska fonden till nybyggnaden använda

medlen .............................. 102,360: 68 325,828: 43

Donationsfonderna uppgå sålunda, inbegripet

hvad som nedlagts i byggnader, till ........ 467,435: 70

Af Göteborgs stad har Chalmersska Institutet vid tre särskilda

tillfällen erhållit tomtmark; den första gången år 1833 med äganderätt

två öde tomter i omedelbar närhet till de af

frimurarebarnhusdirek-tionen för Slöjdskolans räkning då inköpta fastigheterna (se sid. 53),

den andra år 1867 upplåtelse af ungefär två tredjedelar af det

kvarter, institutet nu innehar, och slutligen år 1900 upplåtelse af den

återstående delen af nyssnämnda kvarter med medföljande värdefulla

åbyg-nader (se sid. 74).

Vid ett par tillfällen hafva forna elever genom direkta

penningebidrag understödt institutet, då det gällt arbeten å byggnaderna, för

hvilka andra medel saknats; nämligen 1863 vid ändring af den gamla

byggnaden vid Lilla Bommen (se sid. 58) och 1904 till värdigt

inredande af samlingssalen uti Vasabyggnaden (se sid. 76). Betecknande

nog var det båda gånger representanter för väsentligen samma

göteborgssläkter, som visade sin offervillighet.

Talrika äro de värdefulla gåfvor, som under årens lopp i öfrigt

lämnats institutet, främst af forna elever men äfven af andra personer och

af industriela bolag. Endast några få kunna här af utrymmesskäl

omnämnas:

1874: Fru Margaret J. Gibson: ett af Carl Fredrik von Breda måladt

porträtt i olja af kanslirådet W. Chalmers, nu upphängdt i

samlingssalen i Vasabyggnaden.

S. å.: Handlanden i Kristiania Thomas Amslie: 100 specier att köpa

ett instrument af tacksamhet för, att »Broderfolket på en så generös

Maade aabne sine Skoler for vore söner».

1876: Ingenjör O. A. L. Pihl: värdefulla instrumenter.

1889 och flera följande år: Göteborgs mekaninska värkstad:

ångmaskin af Tegnanders uppfinning, den å Vinga fyrstation tidigare

använda varmluftsmaskin, höghjulig velociped m. m.

1891: Munksjö pappersbruk genom bruksägare O. Ljungqvist: 540

kr. för anskaffande af apparater för pappersprofning.

1892: Tekniska Samfundet och Minnesbergs tegelbruksaktiebolag

genom ingenjör Gustaf Ekman bidrag till uppförandet af

byggnadsmuseet (se sid. 70).118

1895: grosshandlaren James Fredrik Dickson: 1,000 kr. tillreseanslag

åt föreståndaren för att studera den elektrotekniska undervisningen

utomlands.

1895: Jonsereds fabriker: genom välvilligt tillmötesgående ett

prydligt staket till billigt pris.

1900: en fana skänkt till institutets studerande ungdom af stadens

damer.Varia.

Vid upprepade tillfällen hafva institutets lokaler användts för

populära föreläsningar för stadens invånare. Sålunda föreläste redan

våren 1841 professor Palmstedt där i geologi m. m. för damer

och herrar. Likaså fick Vetenskap- och Vitterhets-Samhällets till

föranstaltande af allmänt fattliga föreläsningar utsedda komité begagna

fysiska föreläsningsrummet och instrumenterna för Palmstedts

föreläsningar. Liknande tillstånd lämnades Palmstedt för föreläsningar

inom »Bildningscirkeln» vintern 1846—47.

1871 höll rektor N. A. Johansson ett tjugotal föreläsningar för damer

på fysiska lärosalen med institutets apparater. Under större delen af

1880-talet höll Vetenskaps- och Vitterhetssamhället sina

sammankomster uti institutets bibliotekssal, och kunde där redan hösten 1882

ett par af dessa hållas vid elektrisk glödlampsbelysning, hvartill

energien togs från en med institutets ångmaskin drifven Grammes dynamo.

1882—3 höll professor Wijkander på institutet på uppdrag af

»undervisningsfondens » styrelse populära föreläsningar. Likaså ha för

arbetareinstitutets och andras räkning mera direkta fackföreläsningar hållits

å institutet, senast vintern 1906—7 af lektor Langlet.

Sedan 1879 hafva med styrelsens för institutet begifvande flera af

stadens s. k. hundramannaföreningar hållit sina sammanträden i

institutets lokaler. F. n. uppgår deras antal till ett dussin.

1882 gjordes af elever framställning, att skolans namn skulle ändras

från »Chalmersska Slöjdskolan» till »Chalmers teknologiska institut»,

och ingick styrelsen följande året till Kungl. Maj:t med framställning

i detta syfte, och fastställdes namnet i maj s. å. af Kungl. Maj:t till det

nuvarande namnet »Chalmers tekniska läroanstalt».

Vid den elektriska utställningen i Göteborg sommaren 1885 användes

härför en del af institutets lokaler, och på gården var anordnad en

cirkelrund elektrisk järnväg, som drefs från institutets å värkstaden

uppställda dynamo och var mycket trafikerad.

1894 den 8 november firades å institutet Gustaf-Adolfsfest, uti hvilken

äfven Navigationsskolans elever deltogo. Högtidstalet hölls af

föreståndaren professor Wijkander.

Ett vackert vittnesbörd om den kärlek och det förtroende, hvarmed

professorerna Palmstedt och von Schoultz af den studerande ungdomen120

omfattades, utgöra deras porträtt, som pryda institutets sessionsrum

med påskrift, att de öfverlämnats af tacksamma elever. Den förres

porträtt är utfördt 1842 af den danska porträttmålaren L. Hansen och

den senares 1869 af professor Geskel Saloman,

Då 1897 John-Ericsson-stoden restes i Göteborg, var en af

anledning-garna, hvarför den placerades i skärningen mellan Kungsportsavenyen

och allén, att den sålunda kom i närheten af Chalmersska Institutet och

skulle blifva för den där studerande ungdomen en sann förebild för,

hvad en tekniker kan och bör sträfva att efterlikna. Med anledning

af stödens aftäckning bildades vid institutet ett

John-Ericssons-stipendium och numera utdelas vid läsårens afslutning belöningsjetonger med

John Ericssons bild och med inskriften: »Liksom han, kan också du

genom arbete för mänsklighetens väl nå ovansklig ära ». Vid upprepade

tillfällen ha också elevskaror med fanan i spetsen infunnit sig vid

stöden och med sång och annorledes bragt John Ericssons minne sin

hyllning.

John-Ericssons-stodens aftäckning motsågs ock af Chalmersska

institutet med särskildt stort intresse. Dess studerande ungdom samlades

först uti institutets med en byst af dagens hjälte prydda högtidssal,

och tolkades där af lektor Lindfors hans betydelse. Ungdomen

afmar-scherade därpå till stöden och tog plats på ena sidan bakom denna,

under det att Göteborgs högskolas elever intogo den andra sidan. När

på utsatt tid de öfriga inbjudna samlats kring stöden, spelade musiken .

upp Wennerbergs storslagna hymn »O Gud, som styrer folkens öden »,

hvilken åhördes under andäktig tystnad och gaf genast från början

stämning åt högtiden.

Därefter framträdde stadsfullmäktiges ordförande professor Aug.

Wijkander på granithällen och yttrade ungefär följande:

Mina herrar!

Ett årtionde är gånget, sedan den man, hvars bild vi stå i begrepp

att aftäcka, lämnade det jordiska. Historiens ljus har sedan dess i

rikt mått lyst öfver den bortgångnes lifsgärning och låtit mannens

betydelse för samtid och eftervärld än klarare framstå. Hvad var

naturligare än att vårt land, som med stolthet erinrar sig, att John Ericsson

var svensk och ända in i sin sista stund kände sig såsom svensk, velat

se hans manliga drag aftecknade i brons, ehuru det väl känner, att det

varaktigaste och mest lefvande minnesmärket af den store mannen

är rest i hela folkets medvetande och i häfdernas blad. Och ingen må121

undra öfver, att vi göteborgare med glädje sett, att John Ericssons

stod rests här i vår stad och sålunda blifvit för oss alla, gamla och

unga, en ständig erinran om, hvad redbart arbete och storslagen kraft

kunna uträtta, äfven om yttre svårigheter upptorna sig till ett

skenbart ogenomträngligt motstånd.

Från föräldrahemmet medförde John Ericsson intrycken af

bärgs-mannens allvarliga och sträfsamma lif och af värmländingens friska

och hurtiga skaplynne. Tidigt visade sig ock hos ynglingen det stål i

karaktären och den lefnadslust i sinnet, som tvang honom att gå sin

egen väg och fullfölja de mål, som hägrade framför honom, utan att

böja sig för mängdens passiva motstånd eller vedersakares skarpa anfall.

Det dåvarande Sverige rörde sig i så små industriella förhållanden,

att John Ericsson redan vid ett par och tjugo års ålder kände sig manad

att lämna fosterlandet, dit han aldrig återvände. Han hoppades att

i England finna lämplig mark för spridandet af den varmluftsmaskin,

vid hvilken han fäste så stora förhoppningar, och han understöddes efter

ankomsten dit kraftigt af af sin landsman, initiativens man, grefve Adolf

von Rosen, men oaktadt kapten Ericsson där gaf fritt lopp åt sin rika

uppfinnareförmåga och kastade ikring sig den ena genialiska

uppfinningen efter den andra, och oaktadt hans Novelty gjorde Stephensens

nya lokomotiv priset stridigt, vann han ej uti industriens hemland den

framgång, han önskade, utan måste i det företagsamma Amerika söka

plats för sina vidtfamnande förslag och banbrytande uppfinningar.

Det var ingalunda med gladt sinne Ericsson såg sina förhoppningar

i England ramla; nygift, stod han ruinerad på främmande mark, men

modet var därför ej brutet. I sin fulla manskraft började han,

trettiosexårig, sin nya bana, på andra sidan Atlanten, och jag behöfver ej här

erinra om de världsbekanta uppfinningar, han där strödde omkring sig

i så rikt mått. Huru skulle vi i sjöstaden Göteborg kunna glömma

den ericssonska propellern? I lifligt minne står för oss alla den kamp,

som en vacker vårdag Monitorn utkämpade med Merrimac.

Varmluftsmaskinen, som från ungdomen följt John Ericsson som en

älsklings-tanke, bröt igenom och spriddes öfver hela världen. Den förra löjtnanten

vid Jämtlands fältjägareregemente lefde åter upp uti byggandet af

militära förstörelseredskap, kanonbåtar, undervattenskanoner, den för oss

svenskar särskildt afsedda destroyern, om ock bevekelsegrunden ej var

krigisk mordlusta, utan målet var att på den vägen förebygga kriget med

dess fasor, och sist, men icke minst må vi erinra oss John Ericssons122

geniala tanke, att omedelbart tillgodogöra sig solens väldiga kraft för

drifvande af våra motorer.

86-årig lade han sitt trötta hufvud till hvila, och efter sig lämnade

han en lefnadsgärning så rik, att sällan om någonsin en dödlig kunnat

se tillbaka på en dylik. Icke blott Sverige, utan hela den civiliserade

världen räknar John Ericsson som en af sina främste. Hans nya

hemland på andra sidan Atlanten hembar honom såsom en af sina största

välgörare efter hans död de vackraste hedersbetygelser, som stodo i dess

makt.

Må den bild, som här om en stund skall framträda för våra blickar,

för oss alla blifva en påminnelse om den stora betydelse, de tekniska

framstegen i vårt århundrade utöfvat, och om den kraftiga insats häruti,

som det förunnats en svensk man att lämna. Må John Ericssons bild

städse stå som en maning för gamla och unga att lyfta sinnet upp öfver

stundens småaktiga bekymmer och upp mot de höga mål, som det

mänskliga framåtskridandet i så rikt mått kan uppställa, och må denna

stod särskildt kraftigt tala till vår stads och vårt lands ungdom om den

samlade personlighetens betydelse och sporra dem till dådkraftig

insats uti vårt lands såväl materiella som kulturella utveckling!

Härpå bjöd ordföranden i komitén för stöden hr Olof Wijk täckelset

falla.

Täckelset föll, och den ur en enkel bärgsmannahydda framgångne

svensken med det lysande skaparsnillet, den outtröttliga arbetskraften

och den ädla, rena karaktären, hvilken"genom sin lifsgärning vardt en

af sitt fosterlands mest fräjdade söner och äfven af sitt

adoptivfösterland hedras som en dess storman, stod nu i bronsen, modellerad af

Ingel Fallstedt, inför sina landsmäns blickar.

Alla hufvuden blottades, och musiken stämde upp »Ädla skuggor,

vördade fäder ». Därpå tonade inför den världsberömde värmländingen

hans hemorts sång »Ack Värmeland, du sköna».

Paraden af folkskolebarn med flaggor i händerna förbi stöden vidtog

härefter. Midt emot minnesmärket stodo mekaniska och elektriska

värkstädernas arbetare uppställda med sina föreningsfanor.

Årsafslutningen 1900 blef särskildt högtidlig därigenom, att vid

densamma högtidligen öfverlämnades den nya vackra fana, som skänktes

till institutet af damer inom Göteborg. Sedan anstaltens lärare och

lärjungar samlats i stora salen, af sjöngs »Stå stark, du ljusets

riddar-vakt». Sedan därefter fanan, som på sin stora hvita sidenduk bär insti-123

tutets märke med sitt »Avancez», omslingradt af band i svenska

färgerna, framförts, höll professor Wijkander följande invigningstal:

Några för Chalmersska Institutet varmt intresserade bland stadens

damer hade som bekant på intiativ af friherrinnan Laberbring satt sig

i spetsen för anskaffande af en fana åt institutets studerande ungdom.

Uppropet väckte sådan anklang, att vi nu här kunna se framför oss den

vackra fanan med dess af konsterfarna händer sömmade duk, och

offervilligheten var så stor, att till och med ett ganska betydligt öfverskott

af de insamlade medlen har uppstått.

Då friherrinnan Lagerbring nu står i begrepp att å damernas vägnar

öfverlämna gåfvan, vänder jag mig i deras namn till Eder, som nu studeren

vid institutet, och anmodar Eder träda fram för att mottaga densamma,

på samma gång jag är bemyndigad att meddela, att det befintliga

öfverskottet, öfverstigande 1,500 kr., af damerna anslagits till ökande af en af

institutets stipendiefonder.

Denna fana är i första rummet tecknet på samhörigheten inom den

grupp personer, som samla sig om densamma. Ni han redan vid många

tillfällen visat, att denna samhörighetskänsla ingalunda är Eder

främmande, utan att Ni kännen Eder såsom ett med den läroanstalt, där Ni

läggen grunden för Eder kommande värksamhet. Må nu den synliga

sinnebild, som lämnas i Edra händer, än mer stärka och förädla denna

känsla.

Men de varmhjärtade kvinnor, som med så lifligt intresse omfattat

fanans anskaffande och öfvervakat dess konstnärliga utstyrsel, hafva

velat i fanan inlägga ett ändå högre och ideellare syfte. Den fladdrande

duken med dess blåa och gula färger på botten, präglad af oskuldens

färg, må för Eder städse vara en erinran om, att den studerande

ungdomen vid såväl högre som lägre läroanstalter, allmänna lika väl som

tekniska, jämte inhämtandet af det kunskapsmått, som undervisningen

är ämnad att bibringa, har att rikta blicken på sin egen allmänt

mänskliga utveckling. Icke minst vid ett tekniskt facklärovärk bör

framhållas, att vi äro människor i första rummet och fackmän i andra. Må

de fosterländska färgerna, som stråla Eder till mötes från fanans

glänsande duk, bidraga att värma Edert hjärta för allt, som har samband

med det föräldrahem, hvarifrån Ni utgått, med det hemmets härd, som

Ni en gång själfva skolen bilda, och med det fosterland, som Ni han att

tacka för så mycket.

Må den hvita botten, som låter de svenska färgerna så vackert

framträda, vara Eder en sinnebild, att kunskap och praktisk duglighet först124

komma till sin fulla rätt, då de uppbäras af en redbar karaktär och

ett ädelt och rent sinne. Den människa är djupt att beklaga, som ej

under lifvets äflan och strid känner inom sig, att stundens handlingssätt

uppbäres af ett inre medvetande af redbara afsikter och af ett för lifvets

högre mål uppoffrande sinnelag.

Göteborgs damer önska, att Ni, som inom Chalmersska institutets

gränser representeren det unga Sverige, bären den Chalmersska fanan högt,

och att Ni såväl uti Eder yttre värksamhet som uti Eder inre människa

motsvaren de ideella mål, som sinnebildligt innebäras af fanans

glänsande duk med dess klara färger och tilltalande former. Med denna

önskan öfverlämnas härmed till Eder denna vackra fana.

Därefter öfverlämnades fanan af friherrinnan Lagerbring till eleverna,

hvarefter ing. Zachau å de öfrigas vägnar tackade för den,kärkomna

gåfvan. Till slut stämde kören upp »Ur svenska hjärtans djup», som

stående afhördes, samt »Ja vi elsker» och Björneborgarnas marsch.Teknologföreningen C. S.

Anteckningar af Bertil Traneus.

Den inom högre afdelningen vid Chalmers Tekniska Läroanstalt i

Göteborg existerande teknologföreningen C. S. har anor, som

sträcka sig öfver fyra decennier tillbaka i tiden.

Hösten 1862 bildades nämligen af sex elever vid dåvarande

Chalmersska Slöjdskolan, ett litet samfund, hvars såväl namn som lösen

var C. S. Detta namn utgjorde initialerna till orden: Concordia, Silentium,

d. v. s. Endräkt och Tystnad. Som af denna tolkning framgår, var

föreningen hemlig. Å en för ändamålet förhyrd lokal hade den sina

sammankomster, vid hvilka föredrag höllos, dagens frågor dryftades etc.

Föreningen utgaf äfven en tidning samt ägde ett bibliotek.

I medlet af år 1864 försvunno emellertid alla spår af detta hemliga

sällskap. Handlingar, bibliotek o. d. gingo okända öden till mötes,

hvadan föreningens existens blott genom hörsägner från dess forna

medlemmar blifvit bekant för eftervärlden.

Emellertid sammankommo den 19 november 1864 några elever vid

Slöjdskolan i akt och mening att bilda en förening »med ändamål att

framkalla och befrämja ett innerligare kamratskap mellan eleverna vid

Chalmersska Slöjdskolan». Till namn antog föreningen C. S.,

antagligen emedan flera af nämnda elever tillhört den forna C. S. Det vid

denna sammankomst förda protokollet, hvilket således är att betrakta

såsom C.S.is stiftelseurkund, finnes ännu förvaradt i föreningens arkiv.

Af detsamma framgår äfven, att initiativet till sammankomsten tagits

af eleven O. Tobiesen. Af de följande generationerna inom C. S. har ock

n. v. ingenjör Tobiesen i Christiania hedrats som föreningens stiftare.

Sedan genom korrespondens med föreningen T. I. i Stockholm

behöfliga råd och upplysningar erhållits, började C. S. sin värksamhet

den 25 januari 1865. Beröringen med Stockholmsföreningen varunder

de första åren rätt liflig men har sedermera inskränkts därhän, att

C. S. som gåfva af n. v. Svenska Teknologföreningen erhåller Teknisk

Tidskrift.

Ursprungligen var af föreningens sammankomster, som ägde rum

hvarje lördag, »hvarannan afsedd för nytta, hvarannan för nöje». Men

denna skillnad bortföll ganska snart.

Enligt de första statuterna ägde styrelsen såväl den beslutande som126

den värkställande makten. Olägenheterna af detta despotiska

styrelsesätt gjorde sig dock snart alltför kännbara, och 1867 antogos nya

stadgar.

Samma år började föreningen utgifva en tidning, hvilken sedermera

blef ett värkligt prässorgan, som utkom hvarje lördag i ett större antal

tryckta exemplar. Till namn erhöll den föreningens efter William

Chalmers upptagna valspråk »Framåt».

För öfrigt timade ej några viktigare händelser under föreningens

första lefnadsår. Den nyttiga värksamheten befrämjades genom ett

småningom tillväxande bibliotek, och för tillgodoseendet af

medlemmarnas nöjesbehof sörjde man genom inrättandet af en egen

teaterscen, där föreningens dramatiska förmågor uppträdde.

Medlemsantalet uppgick under de första åren till omkring 20 stycken.

Enligt handlingar från slutet af 1860-talet stodo då så godt som

ständigt på föreningens program diskussioner i både tekniska och

andra frågor, hvilka meningsutbyten tillvunno sig medlemmarnas

lifliga intresse, De synas äfven häruti förvärfvat sig en viss auktoritet,

i det att på d, v. föreståndarens önskan flera af Chalmersska

Slöjdskolans angelägenheter diskuterades inom C. S.

Åtskilliga för föreningen intresserade personer kallades vid denna tid

till hedersledamöter, och uppställdes af dessa prisuppgifter, afsedda

att lösas af medlemmarna. Detta uppslag vann ganska stor tillslutning.

Under de närmast följande åren synes intresset inom föreningen hafva

omväxlande koncentrerats kring tidningen och teatern samt föredragen

och diskussionerna.

1872 bildades inom C. S. en sångförening, hvars prestationer i hög

grad bidrogo till att höja trefnaden under sammankomsterna. Att

döma af några antydningar i arkivets papper tyckes dock denna

sångförening sedermera hafva brutit sig ut ur C. S. och förvärf vät sig en

själfständig ställning. Huruvida n. v. Chalmers Allmänna Sångförening

leder sitt upphof härifrån, har ej kunnat med ledning af i C. S:s arkiv

befintliga handlingar utrönas.

En medtäflare till föreningens tidning »Framåt» började under år

1873 att utkomma, nämligen »Raspen». Något större intrång på

hvarandras värksamhetsområden lära de dock ej hafva gjort, enär den

nya tidningens innehåll var af skämtsam natur, hvaremot »Framåt»

gjorde anspråk på att vara bärare af mera gedigna och allvarliga

tankar. Emellertid tyckes föreningens kynne hafva gått mera i den förra127

än i den senare riktningen, ty redan året efter »Raspens » startande

upphörde tidningen »Framåt» att utgifvas.

Däremot ägde och äger »Raspen» fortfarande bestånd och har väl

fyllt sin plats som en skrifven veckokrönika af satiriskt och skämtsamt

innehåll. En gång om året har den brukat i tryckt gestalt offentligt

framträda inför Göteborgs allmänhet. Och vanligen hafva de glada

interiörerna i ord och bild från chalmeristernas lif tilldragit sig rätt

stort intresse, särskildt sedan på de senaste åren mycken omsorg

nedlagts på tidningens typografiska utstyrsel.

Ett utmärkande drag hos C. S:s värksamhetsår vid midten af

1870-talet var, att det norska elementet inom föreningen då blef till den grad

dominerande, att de flesta handlingar från den tiden äro skrifna på

norska, ja, man fann sig t. o. m. föranlåten att jämte den svenska

upplagan af »Raspen» äfven utgifva en norsk. Vid slutet af vårterminen

1875 voro af föreningens omkring 30 medlemmar blott 2 svenska. Allt

eftersom antalet svenska elever vid Chalmersska Slöjdskolan ökades,

inträdde emellertid en ändring härutinnan.

I medio af juni 1875 samlades i Göteborg åtskilliga f. d. elever vid

Chalmersska Slöjdskolan för att afhålla kamratmöte. De yttre

anordningarna för detta möte ombesörjdes af C. S., som äfven af deltagarna

fick i uppdrag att fem år senare sätta sig i spetsen för

sammankallandet af ett nytt chalmeristmöte af mera allmän omfattning. Om detta

vann tillslutning, borde man sedermera åter upprepa dessa möten

hvart femte år.

Det enda, som torde vara vardt att omnämna från de närmast

följande åren inom C. S., var ett förslag att utvidga föreningens

verksamhet till ett slags platsförmedlingsbyrå. Detta skulle ske därigenom,

att föreningen satte sig i förbindelse med sina passiva medlemmar, d.

v. s. redan utexaminerade ingenjörer, för att genom deras försorg anskaffa

platser åt sina medlemmar, när dessa lämnade skolan. Förslaget föll

dock igenom.

En närmare kontakt med de passiva medlemmarna tyckes

emellertid hafva kommit till stånd, fastän af andra grunder och på annat sätt,

än nämnda förslag afsåg. Mot slutet af 70-talet slappnade nämligen

intresset för C. S. till den grad bland eleverna, att man af hänsyn till

föreningens hotade bestånd såg sig nödsakad insätta passiva

medlemmar i styrelsen. Huruvida detta ryckte upp föreningen, må lämnas

oafgjordt, men säkert är, att detta förnedringstillstånd blott varade ett år.128

Från denna tid härleder sig den nu använda chalmeristmössan,

hvilken efter åtskilliga diskussioner inom C. S. blef officiellt fastställd.

En händelse, som gaf ökad yttre aktning och inre fasthet åt

föreningen, var det första allmänna chalmeristmötet, hvilket, utlyst af

C. S., ägde rum 1880 och omfattades med stort intresse af äldre och

yngre chalmerister.

Det följande år timade föreståndareskiftet gaf C. S. anledning att

taga initiativet till resandet af en minnesvård öfver den aflidne

föreståndaren, professor von Schoultz, »föreningens mest aktade

hedersledamot». Sedan den för detta ändamål företagna insamlingen

afslu-tats och visat ett godt resultat, restes och aftäcktes grafvården i juni

1884.

Tio år förut hade föreningen ställt sig i spetsen för en liknande

insamling, hvilken hade till mål upprättandet af en minnesvård öfver

William Chalmers, och äfven den omfattad med stort intresse.

Deri nye föreståndaren, professor Wijkander, som i sin ordning invalts

till hedersledamot, visade genast sitt intresse för föreningen, bl. a. genom

sin uttalade önskan, att inom C. S. måtte till diskussion upptagas den

i början på 1880-talet aktuella frågan om ändring af skolans namn.

Som bekant, kom denna reform till stånd år 1883.

Ett synligt bevis på, att dess sträfvanden följdes med sympati af

de passiva medlemmarna, mottog föreningen i december 1883, i det

att grefve Fr- Arvidsson Posse då till C. S. öfverlämnade ett

penningbelopp att som belöning tilldelas en om föreningen förtjänt medlem.

I öfverensstämmelse med ett samtidigt af honom gifvet löfte erhöll

C. S. sedermera årligen en penninggåfva af 200 kronor, hvaraf hälften

utdelades på nyssnämnda sätt och hälften afsattes till en fond. Dessa

frikostiga donationer upphörde först med grefve Posses död.

Under vårterminen 1885 utvidgade föreningen sin sceniska

verksamhet därhän, att den gaf en offentlig dramatisk-musikalisk soirée,

hvilken mottogs med mycket bifall. Dessa sedermera nästan hvarje år

återkommande soiréer blefvo snart ett utaf det nöjeslystna Göteborg

efterlängtadt och gouteradt nöje, på samma gång de i ingalunda

föraktlig grad stärkte föreningens finanser.

Från de närmaste därpå följande åren är blott att anteckna, att det

andra allmänna chalmeristmötet på grund af mellankommande

förhinder uppsköts först från 1885 till 1886 och sedan ännu ett år, så att

det slutligen ägde rum den 10 och 11 juni 1887.

Året därpå fattade föreningen beslut att anordna utflykter till industri-129

ella värk och anläggningar i och utom Göteborg, hvilket väckte

allmän genklang och vann stor tillslutning. Dessa utflykter, hvilkas

arrangerande anförtroddes åt en särskild kommitté, hafva blifvit ett

viktigt led i C. S:s verksamhet, och hafva de såsom både instruktiva och

roande alltid omfattats med synnerligt intresse af medlemmarna.

Särskildt värd att omnämnas är den numera till häfd vordna och hvarje

år den 6 november företagna utflykten till Carnegieska bruket, där

C. S.-isterna städse rönt prof på aldrig svikande välvilja.

Minnet af Chalmersska Institutets 60-åriga tillvaro högtidlighölls

af C. S. den 4 november 1889 med en fest, hvilken tillika firades till

åminnelse af Sveriges och Norges förening. Af denna anledning

förlades festen till den 4 november, ehuru själfva stiftelsedagen inföll

den 5 november. I föreningens förevarande terminsberättelse

betecknas denna fest såsom »sedvanlig», men det framgår ej fullt tydligt af

de föregående årens handlingar, när den första gången ägde rum.

Emellertid blef »4 novemberfesten» en sedermera hvarje år återkommande

och som institutets officiella betraktad högtid, hvartill inbjudning

utfärdades af C. S.

De närmaste åren förflöto utan några anmärkningsvärda händelser.

Ett inom föreningen väckt förslag att under landtbruks- och

industriutställningen i Göteborg 1891 anordna ett allmänt chalmeristmöte

blef på grund af åtskilliga afrådanden förkastadt.

Under höstterminen följande år gjordes försök att göra C. S:s

värksamhet fruktbärande äfven för utom föreningen stående elever. Detta

skulle ske genom å institutet hållna föredrag, tillgängliga för alla

chal-merister. Som villkor härför uppställdes emellertid, att samtliga

föredrag skulle hållas af föreningsmedlemmar. Och då tillräckligt antal

sådana förmågor ej kunde uppdrifvas, förföll frågan för den gången —

för att åtskilliga år senare med bättre framgång återupptagas.

Nyssnämnda termin vederfors C. S. den utmärkelsen, att föreningen

erhöll officiell inbjudan att låta sig representeras vid aftäckandet i

Stockholm af en staty öfver kemisten Carl Wilhelm Schéele, hvilket

naturligtvis äfven skedde.

Nästa epok i föreningens historia betecknas af det tredje allmänna

chalmeristmötet, hvilket ägde rum våren 1895 och räknade många

intresserade deltagare. Bland dessa företogs en insamling till förmån för

C. S., hvilken inbragte ett förhållandevis stort och för kassan

välbe-höfligt belopp.130

Vid nästföljande årsskifte hade antalet af föreningens aktiva

medlemmar uppnått och öfverskridit det halfva hundratalet.

Följde så ett par ganska händelsefattiga år, hvarunder dock C. S.

sakta men säkert gick framåt. Frågan om föreningens

platsförmedling åt sina medlemmar, hvilken, som nämndt, redan under ett

tidigare skede varit föremål för behandling, återupptogs nu med det

resultat, att en särskild kommitté tillsattes med nämnda åliggande. Sedan

denna med relativt ringa framgång värk ät under några år, upphörde

den år 1902 att funktionera som platsförmedlingskommitté.

Inom föreningen hade alltid gjort sig gällande det sträfvandet att

genom lågt satta afgifter samla så många som möjligt af högre

afdelningens elever till C. S. Dels på grund häraf, dels ock tillföljd af dålig

hushållning hade föreningens ekonomi hittills ej tillåtit anskaffandet

af en stående samlingslokal. Utan sådana hade hyrts på termin, och

under ferierna hade inventarierna förvarats å Chalmersska Institutet.

Detta missförhållande gaf anledning till upprepade och besvärliga

flyttningar, hvaraf åter blef en följd, att föreningens lugna framåtskridande

i betänklig grad stördes. Från och med år 1898 inträdde emellertid

en glädjande förändring härutinnan. Genom dels stående

penningbidrag af de passiva medlemmarna — inom parentes sagdt fria från alla

afgifter — och dels bättre ordnade kassaförhållanden möjliggjordes

nämligen förhyrandet af en stående lokal. Själfklart är, att detta gaf

en helt annan stadga åt föreningen, hvarjämte det naturligtvis

betydligt höjde hemtrefnåden och kamratlifvet inom densamma.

De förbättrade och ordnade förhållanden, hvarunder C. S. därefter

kunde fortsätta sin verksamhet, blefvo föremål för intresserade

erkännanden af det våren 1900 samlade fjärde allmänna chalmeristmötet.

Samma år erhöll föreningen af en anonym gifvare en större

penning-gåfva, hvilken afsattes till en fond. Denna sammanslogs efter fyra års

förlopp med den förut befintliga posseska fonden under namn af

C. S:s stipendiefond. Räntan härå, utgörande 100 kronor, utdelas hvarje

år före jul till en eller två om föreningen förtjänte medlemmar. Första

gången skedde detta 1904.

I afsikt att göra de vid sammankomsterna hållna föredragen mera

omväxlande och intressanta vände sig styrelsen för C. S. i början på

1900-talet till lärare vid Chalmersska Institutet med anhållan om deras

medvärkan vid föredragshållandet. Denna begäran rönte välvilligt

tillmötesgående, och har föreningen med liknande framgång vändt sig131

till sina passiva medlemmar samt utom föreningen stående personer.

Härpå lämnar de senare årens föredragslista talrika bevis.

Vid slutet af vårterminen 1903 hade den aktiva medlems siffran i C. S.

stigit till 100. Och har den sedermera visat tendenser att ökas i samma

proportion, som elevantalet inom högre afdelningen vuxit.

Under hösten förutnämnda år anordnade C. S, en kurs i

förbands-och sjukvårdslära för sina medlemmar, hvilken, ehuru mottagen med

stort intresse af deltagarne, ej återupprepats. Dock vore detta initiativ

väl vardt att tillvaratagas, då kunskap i hithörande frågor torde för

teknikern, tillika ofta arbetsledare, vara af stor betydelse.

Det följande läsåret blef ett sannskyldigt jubileumsår i föreningens

annaler. Den 5 november 1904 firades nämligen med en af C. S.

arrangerad och af när och fjärran varande chalmerister med lifligt deltagande

omfattad högtidsfäst minnet af Chalmersska Institutets 75-åriga

tillvaro. Och den 19 i samma månad högtidlighölls i mindre skala C. S.

40-årsjubileum, hvilket äfven rönte stort intresse af föreningens

hedersledamöter samt passiva och aktiva medlemmar. Efterföljande år på

våren, den 8 och 9 juni, ägde dessutom femte allmänna chalmeristmötet

rum, hvilket äfvenledes bidrog att föröka de gemensamma

anknytningspunkterna mellan äldre och yngre chalmerister.

Sedan de näst föregående årens värksamhet gifvit vid handen, att

behållningen af de dittills sedvanliga C. S-soiréerna ej stod i rimlig

proportion till den tid och det arbete, de kräfde, utbyttes de våren 1905

mot en större vårfest. Denna omfattades med det största intresse af

Göteborgs allmänhet och medförde för föreningen ett i flera afseenden

lysande resultat. Detta hade till följd, att året därpå en liknande,

äfvenledes mycket lyckad fest arrangerades. Emellertid visade det

sig, att arbetena för dylika fester i betänklig grad inkräktade på de

under senare åren alltmer kräfvande studierna, hvadan den tid ej torde

vara långt aflägsen, då äfven dessa fester äro ett minne blott.

En gren af föreningens värksamhet däremot, som äger berättigande

och betydelse bredvid studierna, är den hvarje år återkommande

pris-täflingen i tekniska ämnen. Sedan den kommitté, som handhafver

dessa täflingar, på sista tiden fått till sin disposition betydande

penningbelopp att utdelas som pris, har deltagandet däri blifvit allt lifligare.

Från innevarande termin, våren 1906, är att anteckna

återupptagandet af en sedan åtskilliga år tillbaka hvilande idé. C. S. har

nämligen å Chalmersska Institutet anordnat en serie föredrag i sociala ämnen,

hvilka varit afgiftsfritt tillgängliga för samtliga elever och mottagits132

med stort bifall. Föredragshållare hafva varit utom föreningen stående

personer. Det är att hoppas, att en fortfarande välvillig medvärkan

från detta håll kan erhållas, så att föreningen under kommande år kan

fortsätta denna viktiga föredragsvärksamhet.

På den sista tiden har en årlig katalog öfver C. S:s medlemmar börjat

regelbundet utgifvas. Den är från och med detta år utvidgad och ämnad

omfatta samtliga från Chalmersska Institutet utgångna ingenjörer,

ehuru detta arbete naturligtvis mött stora svårigheter i början.

En af institutets angelägenheter, som sedan gammalt handhafts af

C. S., är kontrollen öfver, ätt de ringar, som anläggas af de

utexaminerade ingenjörerna, ej utlämnas till obehöriga.

Som. af förestående kortfattade historik framgår, har

teknologföreningen C. S. nu efter öfver 40 års värksamhet ingalunda nått fram

till någon ledande ställning inom vårt lands tekniska kretsar, hvilket

dock ofta nog förespåddes efter de första vunna framgångarna.

Föreningen har heller aldrig satt sitt mål så högt utan ansett det viktigt

nog att söka befästa och utvidga kamratskapets band mellan eleverna

vid Chalmers Tekniska Läroanstalts högre afdelning, kvargående såväl

som utgångna, och i sin värksamhet för detta ändamål sökt förena såväl

nytta som nöje. Att dess sträfvanden i denna riktning tillvunnit sig

erkännanden från auktoritativt håll, är ett glädjande faktum, och under

sådana förhållanden kan C. S. ej anses hafva existerat förgäfves.133

Tabell öfver styrelseledamöter inom >C. S.> under åren 1865—1906.

År Ordförande Vice ordförande Sekreterare Kassör Ceremoni mästare

1865J A. G. T. Suwe Fr. Owren O. Tobiesen V. Rodhe L. E. Rinman L. E. Rinman J. Meijer E. Lyttkens

1866

1867 W. Gibson J. J. Fasting C. E. Sundstedt P. Rogstad

f W. Gibson 1868< L T ^ ,. U J. J. Fasting J. J. Fasting A. G. Knudsen C. E. Sundstedt N. Jönsson P. Rogstad J. Olsen K. C. v. Schmalensee C. C. Lindberg

1869< A. G. Knudsen J. S. Gram H. Gustafsson A. Hellner N. Jönsson E. H. Strehlenert C. C. Lindberg A. Gilhuus L. Simon H. Dickson

1870J K. H. J:n Kollen R. Lous R. Lous |Fr. Gewalt G. E. Odéen Gust. Ekman V. B. Barth Knut Wijk A. W. Lange E. Swalander

JR. Lous 1871\ J. Kollen K. Steenstrup |J. Kollen K. Steenstrup B. L. Hansson Knut Wijk O. F. Furst J. A. Brudin W. Fleischer

J E. Swalander 1872\G. Ekman G. Ekman N. Amundsen B. L. Hansson A. H. Hörlin D. Stoltz D. Stoltz W. Fleischer H. R. Andword

1873J N. F. Sontum J. C. Vetlesen J. H. Otterström S. H. Ström B. Sederholm S. G. Hermelin O. Möller E. Grieg E. Grieg M. Houge

1874J A. Berthelsen J. A. Schneider S. H. Ström J. M. Palmborg J. Bucher J. C. Roschauw A. C. Wedberg Fr. G. Crawfurd J. A. Schneider V. A. Jordan

1875J H. Sinding E. G. Thurman P. Svendsen E. G. Thurman E. Ellingsen J. G. Stenberg S. T. M. B. Kjelland J. O. H. Lundbohm A. L. Hertzberg G. A. Vedeler

1876< E. Ellingsen E. G. Thurman O. P. Steensgaard O. P. Steensgaard B. E. Rynning A. J. Ödman J. O. H. Lundbohm J. C. Clausen A. J. Ödman H. Gjessing

1 J. H. Lundbohm 1877\A. P. Tauson E. Sommerfeldt J. R. Ingemarsson A. P. Tauson F. Andersen A. Eide B. J. Lundgren B. J. Lundgren J. Wickman

1878< A. P. Tauson K. E. P. Svensson O. F. Jacobson H. F. Kjerulf A. Holmer K. J. Farup J. Wickman G. B. S. G.Mejlender C. J. Tufte L. Andersson

1879! B. J. Lundgren G. Wickman O. Ulstrup G. B. S.Mejlender G. Böttiger Ar. Johansson F. W. Hansson F. W. Hansson A. P. N. Sjöstrand E. R. Brobeck

1880J G. Wickman G. B. S.Mejlender D. Robertson i H. Wennerström C. von Schoultz W. Jonsson Ar. Johansson C. A. Sederstedt A. E. Befve H. Wennerström E. A. Wahlström D. Nylander G. Lindhé A. R. Rasmussen R. Lindhé

188l| J. S. Gjems W. Ström H. Wennerström A. E. Befve C. A. Sederstedt A. Isberg E. A. Wahlström M. Stephenson A. R. Rasmussen J. H. Setterberg

f IT. E. Ljungberg D. Nylander 1882|jC. J. Printz J. Bolander R. Lindhé K. N: son Hellner F. Mossberg F. Mossberg C. A. Lagerqvist E. N. Jansson

f E. N. Jansson | P. A. Kjellin D. L. Dymling C. W. Setterberg C. M. G. Hansson B. A. Löfvegren Y. Hollender E. A. Bolinder J. G. W. Aspegren W. Jansson

1884J C. W. Setterberg C. A. E. Weinberg C. N. Atterling N. Bergman Hilding Flygt U. M. Wikström C. A. E. Weinberg H. Petterson L. J. Larsson Ekert A. Widell

1885J O. Gavuzzi N. Bergman Viktor Dorph iR. G j er t sen E. M. Carlmark J. Johansson Viktor Dorph C. Severin C. E. Gillholm F. Rommer

1886J i 1 R. G j er t sen T. Sundberg A. Funck A. Funck E. M. Carlmark C. Adlers V. Hybinette V. Hybinette Fr. Claeson H. Hansson

134

År Ordförande Vice ordförande Sekreterare Kassör Inventarieförvaltare

f j A. Funck G. W. Blomberg 1887\A. Funck jG. W. Blomberg Clas Djulstedt J. A. Andersson B. A. Bergman B. A. Bergman J. G. Prytz J. G. Prytz

f J. A. Anderson A. Gibson 1 Ööö/ 08 \ |N. J. R. Blomberg A. Gibson A. V. Ekström C. W. B. Rasch N. J. R. Blomberg C. Brodén J. G. Prytz J. G. Prytz

f N. J. R.Blomberg | ODQJ 1 Ö 80 \ N. J. R. Blomberg J. E. Högberg D. A:n Wassenius C. W. B. Rasch L. L: son Låren C. Brodén C. Brodén A. E. Benjaminsson S. G. Larsson

J H. N. Bergstedt 189°\ H. N. Bergstedt A. G. Hallberg R. Steen L. L:son Låren N. Holmberg H. L. Berg H. L. Berg S. G. Larsson K. A. Everitt

f IG. L. Elf 1891{|G. L. Elf R. Steen W. H. Nilsson N. Holmberg E. Lundqvist C. H. Håkansson J. C. E. Kärne K. A. Everitt H. D. Lindqvist

f G. L. Elf 1892{ic. 0. Åqvist W. H. Nilsson E. V. Brobäck A. T. Andersson Nils Westberg J. C. E. Kärne J. A. Lind E. V. Brobäck L. B:son Winarp

f C. O. Åqvist 1893| C. 0. Åqvist D. F. V. Skantze B. G. Stiernstam Nils Westberg j C. A. Ambrosius S. R. Ahlström |C. A. Ambrosius L. Brson Winarp L. B:son Winarp

f! C. G. Lindblom 1894"1-rj- ,T ,T ,. | H. M. Molin B. G. StjernstamiH. M. Molin F. Bagge B. H. Lundgren S. C. Brinck J. Lidén G. E. Reutercrona B. H. Lundgren

f! H. M. Molin 1895{ E. Metzén S. C. Brinck S. C. Brinck J. Lidén Gustaf Olbers G. A. Reutercrona A. E. Warholm G. A. Reutercrona A. E. Warholm

J j K. G. Ekvall 1896\ JK. G. Ekvall M. Christiansen M. Christiansen Gustaf Olbers J. Rosengren G. A. Reutercrona N. O. J. L. Wallenius J. Rosengren H. G. Wachtmeister

1897J Chr. Sylwan E. A. Bratt M. Christiansen M. Christiansen C. S. Hamberg I. Tengbom K. Silvander B. Rhodin S. B. Svensson J. Cap j ön

1898J P. Tamm P. Kjölseth |P. Tamm L. H. Rasch I. Tengbom A. Svensson E. Koch E. Koch G. S. Leijonhufvud G. S. Leijonhufvud

1899J E. Koch j A. E. Svensson C. E. K. ZachauH. Rasch E. Widegren O. R. v. Sydow O. V. Olsen O. R. v. Sydow Bj . Knudsen Bj . Knudsen

1900 C. E. K. Zachau C. F. Fredriksson H. W. Broady V. Steinholtz V. Steinholtz A. Eriksson O. V. Olsen Hj. Hylander H. Widegren Hj. Hylander C. G. Forsander C. G. Forsander

1901J C. G. Forsander W. Grill S . Hammar strå nd S. Hamm ar strand G. Hansson G. Hansson W. Grill S. Koch Bj . Knudsen Bj . Knudsen

1902J W. Grill Bj . Knudsen Bj. Knudsen Bj. Hedlund A. H. Andersson A. H. Andersson S. Koch A. Lignell V. Julin V. Julin

1903 Bj. Hedlund V. Julin H. von Vicken G. Widell G. Widell A. E. Andersson K. Arngård E. Magnus E. Brodén E. Sivard

1904 Hj . Carlsson B. Traneus A Rudin M. Samuelson A. Rudin B. Traneus M. Edström N. Th. Nilsson N. Th. Nilsson T. Frennesen Rob. Carlsson Thune klubbmästare

1905 B. Traneus A. Beck Fr. Edholm N. Th. Nilsson K. Björkroos E. Burchardt F. A. Johansson R. C: son Thune O. Der ans A. Lagersten A. Beck Ivar Norlin

J |F. Ekenman 1906\iK. E. Larsson Ivar Norlin G. Wik Fr. Andersson A. Palmqvist A. A. Sandberg A. Carlqvist B. Stenberg Hj. Nilsson i

Chalmers Gymnastikförenings historia.

(Anteckningar af J. Welin.)

»Mens såna in corpore sano.»

(En sund själ i en frisk kropp.)

Denna sats, som man ofta hör upprepas, innefattar en sanning

af stor vikt, i det den angifver ett förhållande mellan kropp och

själ, som det borde ligga i hvars och ens intresse att söka

åstadkomma, såframt han vill tänka på att kunna lefva ett lyckligt lif. Det

innerliga samband, som förefinnes mellan kropp och själ, gör att den ena

af dem ej kan, ej får försummas på den andras bekostnad, enär detta

ovillkorligen förr eller senare skulle visa sig vara till bådas olycka. Det

kroppsliga välbefinnandet ligger till grund för det andliga och

försummelser i hälsans och kroppens skötande komma ovillkorligen att förr

eller senare ge sig till känna, invärkande menligt på själsutvecklingen

och det andliga välbefinnandet; själens hälsa förutsätter kroppens

friskhet.

Mången har dock tyvärr ej satt sig in i, att han behöfver göra något

för att sköta sin kropp, att han härpå behöfver nedlägga omsorg och

arbete, och då isynnerhet metodiskt arbete, och jag vill påstå, att vår

tids ungdom visserligen känner metoden men föga lefver därefter. Jag

åsyftar härmed den svenska, med allt skäl, öfverallt berömda

gymnastiken, såsom varande ett af de allra bästa medlen till kroppens

skötande. Man ser så ofta exempel på, att ungdomar, så fort skolan med

den obligatoriska gymnastiken är slut, känna sig glada att ha sluppit

den och ej vidare tänka på, hvad de därmed förlorat, ej inse hur

nödvändig den varit för deras utveckling. Kroppens allsidiga och

harmoniska utveckling är ett hufvudvillkor för den uppväxande ungdomens

utveckling liksom för människosläktets i dess helhet, och då i all

synnerhet är gymnastik ett af de allra bästa medlen för kroppsutbildning,

och bör den först och främst utöfvas af den uppväxande, sig

utvecklande ungdomen, medan kropparna, liksom själarna, äro mest

mottagliga och formbara.

Gymnastiken leder sina anor tillbaka till gamla tiden, under det den

moderna gymnastiken är af ganska ungt datum, och är det i

synnerhet Sverige, som varit dess hemland, liksom vi också med allt fog kunna136

kalla vår landsman Per Henrik Ling för den moderna, den svenska

gymnastikens fader. Den gymnastiska rörelsen har bredt ut sig öfver hela

vårt land, den grundlägges i de skolor, där gymnastiken är obligatorisk,

och sprider sig därifrån till alla samhällsklasser. Vid de flästa

läroanstalter och skolor, där gymnastiken ej är obligatorisk, finnas för

närvarande gymnastikföreningar, som ha till uppgift att åstadkomma

gymnastikens allmänna och vetenskapliga idkande, som är den allra

hälsosammaste motvikt mot tankearbetets ansträngningar.

En gymnastikförening bildades vid Chalmersska Institutet på hösten

år 1884. Initiativkraftiga och intresserade elever vid institutet

sammankallade den 19 nov. 1884 ett allmänt sammanträde, på hvilket

frågan om en gymnastikförenings bildande och framtid vid institutet

diskuterades. En kommitté, som bestod af T. O. Strömberg, Nils

Bergman och A. A. H. Uggla, tillsattes för frågans utredning, och vid ett

följande allmänt sammanträde den 28 nov. s. å. framkom denna

kommitté med utförliga utredningar i frågan, hvilket möjliggjorde, att

Chalmers Tekniska Instituts Gymnastik- O€h Fäktklubb samma kväll

kunde bildas. Kommittén hade på många håll mött intresse för saken,

tillmötesgående och välvilja, och var det till stor del institutets

föreståndare, professor Wijkanders, förtjänst, att föreningen kunde starta

under så gynnsamma förhållanden, som den gjorde, emedan

föreståndaren utlofvade ett bidrag af 200 kr. årligen från institutet, och

härmed voro ju en god del af de ekonomiska svårigheterna undanröjda.

Medlemsantalet under året var 80 och utgjordes föreningens första

styrelse af: ordförande Strömberg, sekreterare A. Th. Widell och

kassör Uggla med A. G. Lundberg och Bergman som styrelsesuppleanter;

revisorer voro O. J. Gavuzzi och Julius Jacobson. Öfningarna

försiggingo å reallärovärkets gymnastiksal tisdagar och fredagar kl. 7,15—

8,30 e. m., af hvilken tid de första 20 min. användes till fäktning och

den öfriga tiden till gymnastik. Ledare af Öfningarna var dåvarande

kapten E. V. Amnell, som i arvode erhöll 400 kr. pr år, mot det att

han äfven förhyrde lokal och anskaffade floretter till fäktöfningarna.

Öfningsåret, under hvilket regelbundna, talrikt besökta öfningar

förekommo, afslutades med en uppvisning lördagen den 25 april 1885,

Lill hvilken uppvisning institutets styrelse inbjudits.

Under följande året syntes intresset för saken vara i tillväxande,

och ofningstiden utsträcktes till l V 2 timme per gång. Såsom ordf.

fungerade äfven detta år Strömberg; F. R. Gjertsen var sekreterare,

G. I. Corlin kassör under höstterminen och Th. Wåhlin under vårter-137

minen. Styrelsesuppleanter voro under höstterminen Wåhlin och

James Keiller och under vårterminen Keiller och G. W. Karth.

Under året 1886—1887 var det allmänna intresset för saken stadt

på retur. Antalet vid öfningarna närvarande smälte allt mer ihop, så

att det stundom gick ned så långt som till 10. För att söka bota detta

missförhållande sammankallades ett föreningssammanträde, som beslöt,

att en plikt af 10 öre skulle erläggas hvarje gång, en medlem utan

giltigt skäl försummade en gymnastiklektion. Dessutom utsågs en

rotmästare ur hvarje årskurs, hvilken hade att till kassören lämna

uppgift om de medlemmar, som försummade öfningarna. Styrelsen bestod

detta år af J. Keiller j:or, ordförande, O. G. Westerberg, sekreterare, och

Wåhlin kassör, med B. A. Bergman och B. V. Lindberg såsom

suppleanter. Revisorer voro Gjertsen och J. H. Svensson.

1887—88. Styrelse: ordf. Wåhlin, sekr. A. W. Ekström och J. M.

Busck. Dessa ersattes under vårterminen 1888 af Jörgensen, ordf.,

Ekström sekr. och K. Toshach kassör med S. H. C. Reuterskiöld och

P. J. Hårleman som suppleanter.

Under de följande två åren låg föreningen nere på grund af bristande

intresse hos eleverna.

Den 12 nov. 1889 rekonstituerades föreningen och intresset var större

än någonsin. Till styrelse valdes N. J. R. Blomberg ord., C. W. B.

Rasch, sedermera J. S. Edström sekr., P. A. Liljedahl kassör.

Öfningarna företogos på samma tider som förut, och förhyrdes för ett pris

af 75 kr. för tre timmars öfningar i veckan reallärovärkets

gymnastiksal, i hvilket pris äfven var inbegripen hyra för behöfligt antal

floretter. Som instruktör hade antagits sergeant Ekman med ett

tillgodo-hafvande af 160 kr. pr år.

1890—1891. Styrelse: Liljedahl ordf., Edström, sedermera Gunnar

Mellgren sekr., J. A. Lundstedt kassör. På vårterminens sista

sammanträde beslöts, att de, som utan att alltför mycket förstöra föreningens

anseende kunde representera, skulle få som f öreningens representanter

deltaga i gymnastikfästen i Stockholm 1891. 1891—1892 bestod styrelsen af

F. R. Steen ordf., Mellgren sekr. och N. P. F.Westberg kassör, och voro C. F.

Sandberg och A. W. Waern revisorer. Vid 1892 års början var intresset

så slappt, att, oaktadt föreningen bestod af öfver 70 medlemmar, det

stundom hände, att det endast var 4 å 5 närvarande vid öfningarna.

1892—1893 valdes till styrelse I. A. Lind ordf., J. A. Hultquist sekr.

och C. A. Johnsson, sedermera G. J. Elliot kassör, med E. T. Nilsson

och A. V. Bagge som suppleanter. Efter mars månad år 1893 saknas138

uppgifter om föreningen, hvadan det är antagligt, att den i all stillhet

upphört.

Hösten 1893 fanns vid Chalmersska Institutet en bollklubb, som

kallade sig Chalmers Bollklubb (C. B. K), hvilken visade ett stort intresse

för sport och gymnastik. Inom klubben uppstod tanken på att

återbilda den afdomnade gymnastikföreningen. Klubben tillsatte en

kommitté och skickade ut teckningslistor, som inom en vecka hade samlat

130 namn. Institutets föreståndare, hvilken nu liksom alltid förut

gjorde allt för att gynna föreningen, utlofvade ett bidrag från

Institutet af högst 200 kr. Alltnog, sedan en del förberedande arbeteri

undangjorts, utlystes ett allmänt sammanträde och så återbildades den 30

sept. 1903 Chalmers Gymnastikförening. Öfningarna försiggingo

tisdagar och fredagar kl. */2 8—Y2 9 e. m. å reallärovärkets

gymnastiksal, som förhyrts för ändamålet för en summa af 100 kr. pr år. Till

instruktör valdes Alb. Prytz, som åtagit sig att kostnadsfritt leda

öfnin-garna. Under året bestod styrelsen af H. M. Molin ordf., H. Wadström

sekr. och K. V. Atterberg kassör. Vid de första Öfningarna närvoro

cirka 70 å 80 medlemmar, men snart och hastigt minskades antalet,

så att det var i medeltal endast ett 20-tal medlemmar närvarande under

större delen af årets öfningar. Detta hastiga förminskande hade man

ej väntat sig efter en så god början, men förhållandet torde hafva varit

detsamma inom de flesta andra gymnastikföreningar.

1894—1895 utgjordes styrelsen af Molin ordf., Wadström sekr. och

W. Schmidt kassör med O. E. F. Schmidt och Sjöberg som

suppleanter. Detta år var, liksom föregående, intresset till en början ganska

stort, men äfven nu slappnade detsamma, och det fanns öfningar under

året, då man endast kunde räkna 6 å 7 närvarande. Styrelsen, och i

synnerhet instruktören, Erland Bratt, som välvilligt åtagit sig detta

uppdrag, gjorde allt för att rycka upp föreningen, men deras

ansträngningar voro fruktlösa, och sekr. skref i protokollsboken:

»Chal-meristerna föredrogo att gymnastisera sig med promenader å

Göteborgs gator ».

Ett sista försök att återupplifva intresset gjordes i mars 1895,då

styrelsen utlyste en täfling med en hel del mindre priser. För att vara

berättigad att deltaga i denna täfling måste medlem ha deltagit i mins

öfninga r före täflingen. Därmed vanns, hvad man åsyftat att

Öfningarna ganska talrikt besöktes, men så snart täflingen var öfver, blef

det icke tal om någon gymnastik, och Öfningarna upphörde liksom af

sig själfva.139

1895 fungerade som styrelse Bratt ordf., Wadström sekr. och A. E.

Warholm, sedermera E. A. Hedén kassör med E. Metzén och S. A. V.

Bagge, sedermera K. G. Ekvall som suppleanter. Detta år var intresset

för gymnastik så litet, att en utskickad lista ej kunde samla mer än

23 namn i institutets alla årskurser. På grund häraf beslöts på

sammanträde den 23 sept. 1895, »att Chalmers Gymnastikförening med

detta sammanträdes slut skall upphöra att äga bestånd».

Nu dröjde det ända till hösten 1901, innan någon ny förening kom

till stånd. Några intresserade elever och främst bland dem den redan

året förut utgångne eleven Hj. Hylander återbildade föreningen sagda

år. Nu liksom alltid förr trädde professor Wijkander hjälpande

emellan både i råd och dåd, och fick föreningen genom hans försorg från

nstitutet ett årligt bidrag af 150 kr. Alltsedan denna tid har

föreningen ägt bestånd och intresset har befunnit sig i ständigt stigande.

1901—1902 bestod styrelsen af Hylander ordf., G. E. Sandström v.

ordf., S. V. Kock sekr., T. Stubelius kassör och Olof Bildt intendent.

1902—1903 fungerade H. R. Blumenberg som ordf. och utvecklade han

ett stort intresse för föreningen. E. B. Adell var sekreterare och K. G.

Holmén kassör.

1903—1904 var J. J. A. Jarlen ordf., E. B. Adell sekreterare och K.

G. Holmén kassör och voro öfningarna under året, hvilka leddes af

kapten E. Lieberath, talrikt besökta.

1904—1905 kvarstod Jarlen som ordf. och som sekreterare fungerade

Mats H. Edström och som kassör F. Alrik Johansson, och föreningen

syntes stadd i ständig tillväxt, stödd af ett allt grundligare intresse.

Jarlen har på föreningen nedlagt mycket arbete, och föreningen står

till honom i en stor tacksamhetsskuld för de två år, han som ordf. ledde

föreningens öden.

1905—1906 voro V. E. Segerstedt ordf., E. R. Thune sekreterare och

F. Alrik Johansson, detta år för tredje gången, omvald till kassör.

Öfningarna leddes af löjtnant Lundberg och försiggingo på latinlärovärkets

gymnastiksal samt besöktes af 20 å 30 medlemmar, och under

vårterminen växlade de närvarandes antal mellan 30 och 40.

1906—1907. Som styrelse fungerade J. A. E. Welin ordf., A. A.

Hedblom sekr. och R. Köhlin som kassör. Instruktör var kapten E.

Lieberath och öfningar höllos tisdagar och fredagar kl. V2 8—Y.: 9 e. m.

Föreningens uppgift är af den vikt, att den knappast kan

öfverskat-tas, och lyckligtvis synes det, som om Chalmersska Institutets elever

alltmer börja sätta sig in häruti, och intresset tyckes vara i ständig till-140

växt. Till föreningens framgång under de senaste åren har valet af

instruktör synnerligen kraftigt bidragit. 1901—1902 leddes öfningarna

af löjtnant Lindencrona och har sedan kapten Lieberath varit

instruktör, utom året 1905—1906, och är det till stor del hans intresse och arbete,

som föreningen har att tacka för de senaste årens framgångar.

Chalmers Gymnastikförening har en stor uppgift att fylla, och det är att

hoppas, att den allt fortfarande skall finnas, och det nuvarande

intresset tyckes borga för, att den under kommande år skall gå allt mer framåt,

allt rner kunna åstadkomma, hvad den åsyftar i sitt arbete på

människosläktets lycka.Chalmers Allmänna Sångförening.

(C. A. S.)

(Anteckningar af Robert Hellström.)

Redan i slutet af 1870-talet fanns vid Chalmersska Institutet en

lif-aktig sångkör, som till sin förste ledare hade styckjunkare Blom

och sedermera direktör E. Liljestrand. Denna sångförening, som i

sin glanstid räknade cirka tio medlemmar, ägde bestånd åtskilliga år,

men då fyllandet af de luckor, som hvarje år uppstå i de olika stämmorna,

då ett flertal elever lämna institutet, ofta är ganska svårt, var det ej att

undra på, att sångföreningen med dåvarande ringa tillgång på sångare

tidtals var nära att helt och hållet upphöra. Föreningens värksamhet

blef också till slut nedlagd af förutnämnda skäl, och låg den nere, tills

det år 1894 åter blef god tillgång på sångare.

Detta år bildades under namn af Chalmers Allmänna Sångförening

(G. A. S.) den nuvarande sångföreningen. Den fick till ändamål att

upprätthålla en stående sångkör bland Chalmersska Institutets

samtliga elever. Föreningens styrelse består af ordförande, sekreterare och

kassör, och synes af nedanstående förteckning, hvilka som innehaft de

olika befattningarna.

Redan från första början fick föreningen en liflig tillslutning, och

medlemsantalet har varierat mellan 20 och 30. Ledare var under de

första åren operasångare Otto Edberg samt därefter musikdirektör

Gottfr. Gisslow. För närvarande ledes kören af musikdirektör Fredrik

Hjort, som varit ledare sedan år 1903.

Allt sedan sångföreningen stiftades ha samtliga lärare och elever

vid institutet visat det största intresse för densamma, och särskildt

har institutets föreståndare professor Aug. Wijkander omfattat den

med varmaste intresse. Tack vare professor Wijkanders stora

tillmötesgående har föreningen kunnat inköpa ett pianino, hvilket naturligtvis

i största grad underlättar arbetet vid sångöfningarna.

Beträffande föreningens ekonomi har institutets styrelse beviljat

föreningen ett årligt understöd, hvilket användes till arfvode åt

sångledaren. I öfrigt få eventuella utgifter täckas med de inträdes- och

månadsafgifter, som hvarje medlem är skyldig att erlägga.

Under de gångna åren ha sångöfningar i regel hållits två gånger i

veckan, och har lokal inom Institutet stått till föreningens förfogande.142

Föreningen har upprepade gånger afhållit så kallade »trappkonserter»

äfvensom offentliga musiksoiréer. Vid soiréer för välgörande

ändamål och vid folkkonserter har föreningen åtskilliga gånger haft nöjet

medvärka. Dessutom har vid vårtid under de tre sista åren företagits

kortare sångarfärder. År 1904 besöktes Falkenberg och Varberg, år

1905 Borås och Falkenberg samt år 1906 Trollhättan. Från samtliga

färder ha de bästa minnen medförts, och det stora intresse, hvarmed

sången mottagits å de respektive platserna, har kraftigt bidragit till

att egga föreningens medlemmar till energiskt arbete. De skickliga

och energiska sångledare, som föreningen haft, ha dock framfört allt

bidragit till, att sången omfattats med lifligaste intresse.

Till hedersledamöter har C. A. S. valt följande:

Professor Aug. Wijkander,

Lektor Hans Hedlund,

Ingenjör Frithiof Linde,

Lektor Axel Söderblom,

Ingenjör Gunnar Kinnman,

Herr Eric Olsson,

Herr Linus Hammarlind,

Herr Hjalmar Håkansson.

Styrelser:

Läsår Ordförande Sekreterare Kassör

[1894—1895 E. Metzén C. Sylvan E. A. Hedén

! 1895—1896 C. Sylvan G. A. Bagger j Rönnbäck

11896—1897 J. A. Bagger G. Kinnman j N. Östman

1897—1898 J. O. Åqvist L. Mode | A. Lundgren j

1898—1899 A. Lundgren F. Tjerneld | A. E. Svensson j

1899—1900 A. E. Svensson A. G. Samson. | G. Friländer l

1900—1901 A. Strandell E. Zeuthen l E. Henriksson j

1901—1902 G. Sundén l B. Meurk A. Carling j

1902—1903 H. Borgvall j O. Bildt M. Samuelsson j

1903—1904 G. Rosén j B. Bresky j A. Rudin |

1904—1905 M. Samuelsson j G. Rosén j A. Rudin j

J1905—1906 R. Hellström j U. Sundén j G. Göthberg |

j 1906—1907 R. Hellström j O. Hammarström | G. GöthbergSkeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona.

Då vid 1840 års riksdag förslag uppstod om inrättande af

anstalter för undervisning i skeppsbyggeri, anvisades ett årligt anslag

af 10,000 kr. till tvenne skeppsbyggeriinstitut, hvaraf dock

blott det ena kom till utförande, och bestämdes platsen för detta

till Karlskrona.

Det första reglementet för Skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona

fastställdes af Kungl. Majrt den 16 februari 1842 och förnyades i

hufvudsakligen oförändrad form den 30 november 1849. Nytt reglemente

utfärdades deri 18 juni 1864.

Afsikten med institutet var från början endast att bibringa

undervisning i byggandet af handelsfartyg och uppgörandet af ritningar

till dylika. I detta syfte anställdes vid institutet tvenne lärare, af hvilka

den ene undervisade uti matematik, geografi, historia, svenska språkets

rättskrifning samt ett bland de allmänna lefvande språken och tillika

förde protokoll vid direktionens sammanträden, höll rulla öfver

eleverna samt förteckning öfver institutets tillhörigheter och tillsåg, att

desamma noga aktades och förvarades, och den andra meddelade

praktisk undervisning i skeppsbyggeri samt undervisade i uppgörandet af

ritningar å fartyg och af de kalkyler, som erfordrades vid fartygs

byggnad och tackling m. m.

Från och med hösten 1853 anställdes äfven en lärare i teckning och

ornamentsritning och från och med hösten 1857 en lärare i

ångmaskinsära och dennas tillämpning til) Skeppsbyggeriet, »då

ångmaskinsväsendet vunnit en så vidsträckt tillämpning inom handelsmarinen, att

ingen teoretiskt bildad skeppsbyggare numera kan undvara kännedom

om ångmaskinen». 1864 införde nämnda lärare frivilliga kurser i

hyd-romekanik och läran om råämnen.

Inträdesfordringarna för eleverna voro, att hafva uppnått 14 års ålder

men ej vara öfver 20 år gammal, att äga god frejd och

kristendomskunskap, obehindradt läsa svenska språket, skrifva läsligt och innehafva

säker kunskap i aritmetik. Äfven den, som var öfver 20 år gammal,

kunde beviljas inträde, om han visat särdeles fallenhet för skeppsbyggeri.

Antalet elever fick ej öfverstiga 25.

Eleverna erhöllo kostnadsfri undervisning och under den praktiska

delen af denna erforderliga materialier. Undervisningen fortgick hela144

året rned undantag af ett par veckor vid jultiden. Den var så indelad,

att under 7 vintermånader oktober—april pågick den teoretiska delen

och under 5 sommarmånader maj—september — enligt reglementet

minst 100 dagar — praktiskt arbete på varf. Sista onsdagen i april

anställdes af lärarna offentlig examen med eleverna i närvaro af

institutets direktion och en konstruktionsofficer, som på direktionens

anmälan hos befälhafvande amiralen därtill beordrades.

Eleverna åtnjöto dagspenning för de dagar, de sysselsattes med arbete

för varfvets räkning, men efter år 1849 ej för den tid, som användes

till studier och undervisning i ritning. Elev, hvars tjänstgöring

motsvarade kvartersmans, erhöll första tiden i dagspenning 38 sk., elev,

hvars tjänstgöring motsvarade timmermans, 22 sk. och de yngsta

eleverna 14 sk., allt banko. Beloppen ändrades 1858 till respektive 1,00

0,70 och 0,45 rdr rmt.

Kursen inom institutet var från början beräknad till sex-årig. Då

eleven vid den offentliga examen ådagalagt, att han åtminstone ägde

antaglig teoretisk kännedom af de i lärokurserna upptagna ämnena och

på mallbovind kunde utslå spanten till ett fartyg efter af honom själf

uppgjord ritning, var han berättigad att undfå betyg såsom

skepps-byggmästare. Om eleven ägde antaglig praktisk kännedom af

skeppsbyggeri, ehuru han ej ännu förvärfvat erforderliga teoretiska kunskaper

för erhållande af betyg såsom skeppsbyggmästare, kunde han erhålla

betyg såsom värkmästare.

Skeppsbyggeriinstitutet var ställdt under öfverinseende af chefen för

civildepartementet. Vid dess första upprättande förordnades af Kungl.

Maj:t till ledamöter i styrelsen för institutet major J. D"Ailly, som 1845

efterträddes af kapten Carl Lundqvist, varfskommissarien C. M. Frick

och konsul C. W. Palander. Elevernas praktiska arbeten utfördes då

på det s. k. »köpmansvarfvet» i Karlskrona, med hvilkets disponenter

särskildt kontrakt i detta syfte var uppgjordt. Då köpmansvarfvet

1846 förändrade ägare, utvärkades af de nya ägarna särskildt

medgifvande, att de åtogo sig uppfyllandet af det gamla kontraktet. På

initiativ af rikets ständer öfverflyttades år 1849

Skeppsbyggeriinstitutet från köpmansvarfvet till Kungl, skeppsvarfvet. Direktionen

yttrar i juni 1847 i skrifvelse till civilministern: »Direktionen anser den

plats, där lärovärket blifvit förlagdt eller staden Karlskrona såsom den

därtill mest lämpliga, dels till följd af de utmärkta fartyg, som i

allmänhet på denna stads köpmansvarf blifvit byggda, samt dels med

afseende på det tillfälle, som yppas för eleverna att jämte den praktiska145

kännedomen, de å nämnde varf kunna förvärfva, dessutom vara i

tillfälle att än vidare förkofra sig i det yrke de valt genom att följa

fortgången af de skeppsbyggnader af omväxlande slag, som å kronans varf

utföras, hvilka förenade fördelar måhända ingen annan plats i Sverige

äger att erbjuda.»

Efter den nämnda förflyttningen af det praktiska arbetet förlades

den närmaste tillsynen öfver institutet till en direktion, hvari

varfs-che-fen var ordförande samt konstruktionsdepartementschefen, en

kame-ral-tjänsteman vid kungl. Majits flotta i Karlskrona och en af stadens

skeppsredare voro ledamöter. Såsom varfschef tyckes af protokollen

kommendören sedermera kontre-amiralen C. H. Ulner hafva

tjänstgjort 1849—52, sedermera kontre-amiralen F. M. af Puke 1852,

kommendörkapten Axel Fredrik Palander 1852—56, kommendörkaptenen,

sedermera kontre-amiral Erik Adolf Printzensköld 1857—1860 och

1862—1867, kommendör Gari Justinus von Diederichs 1861,

kommendör C. A. Sundin 1867—68, öfverstelöjtnant F. Th. Byström 1868—

1870, hvarjämte under månaderna efter institutets förflyttning till

navigationsskolan i Göteborg den 30 april 1870 ordförandeplatsen

intagits af direktör J. V. Gjerling, kommendörkapten K. L. Natt och

Dag samt kommendör A. F. Pettersen. Såsom

konstruktionsdepartementschef nämnes i protokollen kapten-löjtnant M. A. Gynther

1849—1852 och 1869, kapten Axel Hindrik Couleur 1852—61, kapten,

sedermera öfverste A. G. A. Ljungstedt 1862—67, ingeniör H. A.

Grahm 1868 och direktör V. Gjerling 1869. Öfriga ledamöter i

direktionen hafva varit bland flottans kamerala tjänstemän:

varfskom-missarien C. M. Frick 1843—1851, sjömiliskommissarien Oscar

Wilhelm Cimmerdahl 1851—1867 och varfskommissarien J. O. Lennman

1867—1870 och bland stadens redare: v. konsuln Carl Wilhelm

Palander 1843—1865 och v. konsuln G. A. Lönner 1865—1870.

Då direktionen vid institutets första upprättande ledigförklarade den

ofvan nämnda lärarebefattningen i matematik m. m., med hvilken

före-ståndaregöromålen voro förenade men som först uti 1864 års reglemente

fick namn i enlighet härmed, anmälde sig 5 sökande, af hvilka styrelsen

förordade hos Kungl. Maj:t dåvarande sekundlöjtnanten i K. M. Fl:s

Konstruktionskår John Victor Gjerling, född 1818 och sedan 1841 i

statens tjänst. Gjerling blef ock af K. Maj:t förordnad och kvarstod

i denna egenskap, tills han 1868 öfverflyttades såsom direktör till

Marin-ingenjörsstaten. Han efterträddes då såsom lärare i matematik och

t. f. föreståndare af kaptenen på konstruktionskårens indragningsstat

10146

Jakob Ringheim och såsom lärare i engelska språket af lektorn vid

Karlskrona högre allmänna lärovärk doktor Carl Rääf, hvilka båda

kvarstodo i nämnda egenskaper till institutets upplösning 1870.

1854—57 erhöll Gjerling tjänstledighet för att ingå i preussisk tjänst,

och var under tiden såsom vikarie förordnad sekundlöjtnanten C. L.

Uggla. Vid tillfälliga fall af tjänstledighet voro såsom Gjerlings

vikarier förordnade: 1862 sekundlöjtnanten vid K. M. Fl:s

konstruktionskår H. A. Grahm, 1865 läraren vid institutet underlöjtnanten vid

mekaniska kåren O. Hult, 1866 läraren vid institutet premierlöjtnant E. A.

Pihl, 1867, då Gjerling var af riksdagens första kammare utsedd till

en af riksdagens revisorer, läraren vid institutet, sekundlöjtnantenvid

konstruktionskåren H, A. Grahm. Såsom Ringheims vikarie 1868, medan

han flyttade från Stockholm till Karlskrona, var förordnad

kaptenlöjtnanten C. M. C. af Bornemann.

Såsom lärare i skeppsbyggeri antogs 1843 vid institutets upprättande

på förslag af varfsdirektionen sekundlöjtnanten vid

konstruktionskåren, sedermera öfversten Axel Göthrik Adalrik Ljungstedt, född 1810

och i statens tjänst sedan 1833. Han begärde 1850 5 års permission

för att ingå i österrikisk tjänst, hvilket beviljades. Såsom vikarie

antogs premierlöjtnanten, sedermera kaptenlöjtnanten, i

konstruktionskåren Gustaf Carl Witt, född 1814 och i statens tjänst sedan 1836.

Ljungstedt fick begärdt afsked 1857, och då utnämndes Witt, som i

6 år varit förordnad att uppehålla platsen, till hans efterträdare såsom

lärare i skeppsbyggeri, i hvilken egenskap han kvarstod till institutets

upphörande 1870. 1860 erhöll Witt 1,000 kr. såsom bidrag för utgifvande

af en lärokurs i praktiskt skeppsbyggeri. Vid tillfällig tjänstledighet

för Witt 1862 förordnades som hans vikarie kaptenlöjtnanten i

konstruktionskåren M. A. Gynther. Under den tid 1862 Witt var

Karlskrona stads representant vid riksdagen var kaptenlöjtnanten I. F.

Ringheim förordnad som vikarie. Sommaren 1865 var premierlöjtnant

E. A. Pihl Witts vikarie under 2 månader. Under riksdagen 1865

fungerade som Witts vikarie sekundlöjtnanten vid konstruktionskåren H.

Grahm. Sommaren 1866 var premierlöjtnanten Pihl åter Witts vikarie

under 5 veckor. Vintern 1866 under Witts riksdagsmannaskap var

Grahm åter vikarie. 1868—69, då G. C. Witt såsom riksdagsman och

en af riksdagens revisorer var frånvarande, var hans son Clemens Witt

förordnad som vikarie, hvarvid dock i hans ställe såsom G. C. Witts

vikarie inträdde för kortare tider under sommaren 1869 ingenjören

vid rnariningenjörsstaten O. Hult och föreståndaren kaptenen Ring-147

heim. Clemens Felix Gustaf Witt var född 1843, antogs som elev vid

Skeppsbyggeriinstitutet 1857 och aflade där skeppsbyggmästareexamen

1860. Han hade ej fullgjort de i reglementet fastställda

kompetensvillkoren för att kunna blifva anställd såsom lärare i skeppsbyggeri

vid instutet nämligen att med hedrande vitsord om teoretisk och

praktisk kännedom af skeppsbyggeri i minst 3 år antingen såsom

skeppsbyggmästare förestått skeppsvarf eller att i egenskap af konstruktions

officer hafva tjänstgjort vid något af statens skeppsvarf. Emellertid

motiverades hans förordnande af, att han med särdeles hedrande

vitsord undergått såväl skeppsbyggeriinstitutets skeppsbyggmästare- som

konstruktionsofficersexamen, under en längre tid varit anställd såsom

ritare vid såväl enskildt varf och mekanisk värkstad som i statens tjänst

samt därjämte af K. Maj:t blifvit tillagd täflingspris för ingifven

ritning till bepansrad kanonångbåt. 1869 var Clemens Witt förordnad

att för statens räkning i England och Danmark taga närmare reda på

sättet för handelsfartygs mätning.

Aflöningarna för lärarna i matematik m. m. och i skeppsbyggeri

utgingo från början med 1,000 rdr och 666 rdr 32 sk., allt banko. 1858

ingick direktionen till Kungl. Maj:t med förslag om löneförbättring för

dem båda af 25 % att utgå ur institutets besparingar, hvilket

beviljades, så att lönerna blefvo 1875 och 1,250 rdr rmt. 1862 föreslog

direktionen ytterligare löneförhöjning, hvilket så tillvida bifölls, att lönerna

från och med 1865 blefvo för båda lärarna i matematik och i

skeppsbyggeri 1,800 rdr rmt, hvarjämte den förre såsom föreståndare fick ett

arvode af 200 rdr och såsom lärare i engelska språket 300 rdr. Under

de två sista åren af institutets värksamhet minskades åter lönerna, i

mån som afvecklingen fortgick.

Från och med 1853 anvisades på hemställan af direktionen af

institutets besparingar 133 rdr 16 sk. banko för aflönande af en lärare i

teckning och ornamentsritning med undervisningsskyldighet i1/.2—2

timmar i veckan, och förordnades till denna befattning artisten Jon

Grönvall, född 1820. Han tjänstgjorde ända till institutets upplösning 1870.

Från och med 1857 ökades Grönvalls lön med 100 rdr rmt och från

och med 1865 utgick den med 400 rdr rmt.

Sedan på framställning af direktionen från och med sommaren 1857

ett anslag af 200 rdr banko anvisats till en extra lärare i

ångmaskinlära, antogs till innehafvare af denna befattning sekundlöjtnanten vid

konstruktionskåren, sedermera löjtnanten vid flottans mekaniska kår,

maskinistofficeren Johan Christian August d"Ailly, född 1822 och i sta-148

tens tjänst sedan 1844. I stället för d"Ailly, som i statens ärenden skulle

besöka åtskilliga utrikes marina etablissement, förordnades 1862

underlöjtnanten vid mekaniska kåren O. Hult. Från och med 1865 höjdes

lönen, till 800 rdr rmt men minskades åter under de sista åren af

institutets värksamhet. Hult kvarstod som lärare, tills han 1868

öfverflyttades till mariningenjörsstaten och därför beviljades afsked. I

hans ställe förordnades då till lärare i ångmaskinlära öfvermaskinisten

vid k. flottan Ludvig Ljungqvist och, då denne sommaren 1869

kommenderades på ångfregatten Vanadis, maskinisten C. A. Gummesson.

Från och med 1862 kan man räkna början af de öfverläggningar,

som till slut medförde skeppsbyggeriinstitutets införlifning med

navigationsskolan i Göteborg. Direktionen afgaf i januari detta år en

skrifvelse till civilministern med åtskilliga ändringsförslag. Första

skepps-byggmästareexamen hade efter institutets värksamhet i 6 år hållits

1849, Under de tolf år, institutet sålunda kunnat lämna elever, hade 35

utexaminerats, de flesta såsom byggmästare, några såsom värkmästare.

Ett ännu större antal hade lämnat institutet utan att kunna sluta

kursen, dels därför att ganska få personer befunnos fullt lämpliga för »ett

så svårlärdt och ofta sedermera otacksamt yrke », dels därför att mer

än en fader eller målsman begagnat inrättningen för att skaffa sin son

eller myndling god undervisning utan att därför ovillkorligen bestämma

honom till skeppsbyggmästare.

Att några af de elever, institutet uppfostrat, då voro

skeppsbyggmästare vid enskildas varf, att andra vunnit anställning såsom ritare

och biträden vid de mekaniska faktorier, där ångfartyg byggdes,

och att många fartyg i svenska handelsflottan voro dels byggda dels

konstruerade af institutets forna elever, bevisade i direktionens tanke

tillräckligt, att inrättningen redan gagnat landet och gaf goda

förhoppningar för framtiden.

Direktionen ansåg emellertid tidpunkten vara inne att utvidga

institutet och att utsträcka undervisningen så, att äfven maskinistexamen

kunde afläggas vid institutet. I detta syfte hemställde direktionen om

statens ökande från de 5,000 rdr, som den varit alltifrån institutets

upprättande, till 9,500 rdr rmt. Rikets ständer biföllo detta så tillvida,

att den ökade staten till 7,000 rdr, men uttryckte den tänken, att —

i syfte att institutet skulle mera uteslutande än hittills ordnas såsom

iillämpningsskola — inträdesfordringarna för eleverna borde höjas för

att spara lärarens krafter, förkorta uppehållstiden vid institutet för

eleverna, åstadkomma större omsättning af elever och minska statens149

kostnader för hvarje elev. Tillfälle borde ock beredas att aflägga

maskinistexamen vid institutet.

Efter direktionens hörande utfärdades ock för befordrande af detta

mål nytt reglemente för institutet den 18 juni 1864. Institutets

ändamål angafs här vara dels att bibringa teoretisk och praktisk kunskap

om fartygs konstruktion och i skeppsbyggeri samt i de matematiska

och öfriga ämnen, som därmed hafva gemenskap, dels att meddela

undervisning i de ämnen, hvilka för maskinistexamina äro föreskrifna, samt

till sådana examinas undergående lämna tillfälle äfven åt andra än dem,

som vid institutet åtnjutit undervisning.

Eleverna uppdelades i två klasser, skeppsbyggeri-elever och

maskinistelever. Någon skärpning i inträdesfordringarna för de förra ägde rum,

i det att för inträdet fordrades kännedom af elementerna uti svenska

och engelska språkens grammatik samt af historia och geografi,

särdeles fäderneslandets, ledig behandling af de fyra räknesätten i enkla

och brutna tal jämte enkel och sammansatt regula de tri samt

kännedom af första grunderna i geometri. Med afseende på undervisningen i

matematik bestämdes, att den skulle omfatta jämte annat plan

trigono-metri, läran om kägellinjerna, mekanik, hydromekanik,

differential-och integralräkning. Den normala undervisningstiden för

skepps-byggerieleverna bestämdes till 4 år. Af undervisningen i de

humanistiska ämnena bibehölls enligt det nya reglementet endast undervisning

i engelska språket.

Examensbetygen sattes efter den grunden, att 100—139 antydde

en kunskapsgrad, som benämndes antaglig, 140—179 godkänd, 180—219

berömlig och 220—250 utmärkt. För godkänd examen måste eleverna i

hvarje ämne hafva erhållit minst 100.

För maskinisteleverna voro föreskrifterna i öfverensstämmelse med

de för navigationsskolorna fastställda.

Inom Skeppsbyggeriinstitutet iakttogos under de närmast följande åren

de nya föreskrifterna, dock utan att man kan säga, att någon

väsentlig ändring i undervisningen därigenom medfördes.

I skrifvelse till kommerskollegium lämnade direktionen sommaren

1856 följande upplysningar om undervisningens omfattning: Den

teoretiska undervisningen under vintermånaderna upptog 7 timmar om dagen

med undantag af onsdagen och lördagen, då eftermiddagen var fri.

Läroböckerna, som därvid begagnades, och ordningen mellan de olika

ämnena voro följande: Vid elevs första inträde: aritmetik och

plani-melri af Cronhjelm, algebra af Wiemer, engelska språket af Enblom,150

lärobok i praktiskt skeppsbyggeri och mastmakeri af Witt,

linjarritning (kopiering af fartygsritning i sammanhang med inlärandet af

första grunderna i projektionsläran af Le Blanc) och

frihandsteck-ning. Efter fullständigt genomgående af aritmetik och"planimetri

tillkommo: stereometri af Cronhjelm, plan trigonometri af Klint,

mekanik af Ehrenstam, ångmaskinlära af Johnsson i förening med

utförandet af arbetsritningar till maskindelar, lära om kägel-linjerna af

Cron-strand, hydro-mekanik (handskrifven kurs), beskrifvande geometri af

Tullstrup, differential- och integralkalkyl (handskrifven kurs),

teoretiskt skeppsbyggeri af Witt i sammanhang med uppgörande af

ritningar till handelsfartyg för segel- eller ångkraft samt skeppsmätning

och reglemente därför.

Lärotimmarna under veckan voro fördelade på de olika läroämnena

sålunda: matematik och engelska språket 15 timmar, skeppsbyggeri

med därtill hörande ritning 12, ångmaskinlära 6 och frihandsteckning

6 timmar. Den praktiska undervisningen meddelades under

sommarmånaderna 8 timmar dagligen undantagandes onsdagar och lördagar,

då eftermiddagen var fri. Däruti deltog eleven alltifrån sitt inträde vid

institutet, och den omfattade alla de arbeten, som tillhöra ett fartygs

byggnad och utrustning.

Innan man kunde vänta att se några följder af nyheten utaf 1864

års reglemente, ingrepo Rikets Ständer. För 1868 minskades anslaget

från 7,000 till 5,000 kr. och borttogs från institutet den nyinrättade

maskinistafdelningen. Rikets Ständer ifrågasatte hela institutets

öfverflyttning till någon af navigationsskolorna. Något nämnvärdt

motstånd häremot tycks ej heller från något håll hafva gjorts, utan

bestämdes, att vid navigationsskolan i Göteborg skulle inrättas en

skeppsbyg-geriafdelning och Skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona indragas med

den 30 april 1870. 1869 utgjorde årsanslaget 3,000 kr. och 1870 fanns

kvar till institutets förfogande en del besparingar, något öfverstigande

2,000 kr.

Elevantalet vid institutet var under de olika åren följande,

hvarvid för åren 1865—1867, då vid institutet fanns en maskinistafdelning,

antalet för skeppsbyggare och maskinister anföres skildt:1844......15

1845......17

1846.......17

1847___..17

1848......13

1849......11

1850.......13

1851....". .17

1852......15

1853.......18

1854......12

1855......14

1856......13

1857......16

1858......18

1859......16

1860......14

1861......13

1862...... 14

1863...... 12

1864...... 7

( Q sk

1865...... *

(^ 2 m.

1866......f 7*k"

[3m.

1867......^Sk"

(2m.

1868......12

1869...... 5

1870...... 3

Antalet skeppsbyggerielever uppgick således i medeltal ej till mer än

13, hvartill under åren 1865—1867 komma 2—3 maskinistelever om

året. Under institutets tillvaro hade 51 skeppsbyggerielever lämnat

institutet efter aflagd afgångsexamen, af hvilka 42 såsom

skeppsbyggmästare och 9 såsom värkmästare. 3 maskinistelever hade aflagt 2:dra

kl. maskinistexamen; ingen första klass sådan examen. Utom dessa

hade 70—80 elever begagnat sig af undervisningen men lämnat

institutet utan att undergå afgångsexamen. Fåtalet af dem, som drogo

nytta af institutet, har varit en af hufvudanledningarna, hvarf öre en

omorganisation af institutet ansågs önsklig. En annan anledning var,

att Karlskrona varf ej längre kunde betraktas som det lämpligaste

för utbildning af skeppsbyggare, afsedda för handelsmarinens fartyg.

Då Skeppsbyggeriinstitutet först upprättades i början af fyrtiotalet,

voro fordringarne på en teknisk läroanstalt ej större än, att den

undervisning, som där infördes, måste betraktas som ett stort framsteg.

Erinras bör, att tekniska högskolan i Stockholm och Chalmersska institutet

då ännu ej ägt bestånd ett par årtionden. Institutets lärare tyckas ock

hafva varit begåfvade och intresserade män, fullt vuxna sitt kall.

Emellertid är klart, att det skulle erfordrats alltför stora uppoffringar från

statsmakternas sida, för att man för en så speciel studieriktning och

för ett så litet och ojämnt elevantal skulle kunnat vid ga undervisningen

och i detta syfte öka lärareantalet så, att institutet fortfarande kunde

motsvara rättmätiga fordringar. Betecknande för tidens uppfattning

af skeppsbyggeriundervisningens natur är, att, då en omorganisation

skulle vidtagas, den förflyttades ej till någon af landets tekniska skolor

utan till en navigationsskola.152

De lokaler, hvaröfver institutet förfogade, växlade något under årens

lopp men utgjorde vid dess upplösning fem rum, hvaraf tre lektionsrum,

ett för böcker och handlingar och ett för modellsamlingen. Den

sammanlagda golfytan utgjorde 1,172 kv. fot.

Eleverna, som sedan 1853 såsom uniform buro en mössa af blå färg

med svart hufvudband och framtill prydd med ett särskildt märke,

voro af påtagliga skäl till kunskaper och humanistisk underbyggnad

ytterst ojämna. Protokollerna tala ofta om elevers skiljande från

institutet på grund af bristande fallenhet och äfven försumlighet i arbetet.

Emellertid hafva ett större antal af de examinerade eleverna arbetat

sig fram till viktiga ställningar i lifvet och institutet sålunda gjort en

afsevärd insats i vårt lands tekniska undervisningsväsende.

Författaren till denna historik har för liten personalkännedom bland

dem, som under midten af förra århundradet ägnade sig åt

skeppsbyg-geriundervisningen, för att försöka att följa institutets elever under deras

arbete efter slutade studier. Institutets mångårige föreståndare,

direktör V. Gjerling, gör emellertid ett par år före institutets upplösning ett

uttalande i denna riktning, som kan i någon mån vara belysande. Han

redogör först, för de sista åren, nämligen 1856—65, och de därunder

utexaminerade 24 eleverna. Af dem hade l (Spiegelberg) anställts

i flottans tjänst, 2 (Hamberg och Norman) blifvit officerare vid indelta

armén, 2 (Hägg och Quistgaard) blifvit civilingenjörer. De öfriga hade

ingått vid enskilda varf eller mekaniska verkstäder, om ock ej alla där

fortsatt. Af de före 1856 utgåna eleverna nämner Gjerling, att i

Nyköping voro anställda Svenson, ledande ingenjör, och Bagge, ritare, i

Stockholm vid Bergsund Carl August Lindvall och Cedergren, ingenjörer;

i Göteborg vid Chalmersska Slöjdskolan Gustaf Robert Dahlander,

lektor, sedermera professor vid och föreståndare för Tekniska Högskolan,

i Västervik Fridell, skeppsbyggmästare; i Karlskrona Bergström,

skeppsbyggmästare, och i Oskarshamn Thorén, skeppsbyggmästare.

Undervisningen vid institutet hade börjat den 16 oktober 1843 och

afslutades genom årsexamen den 27 april 1870. Institutets

tillhörigheter af modeller, böcker, ritningar m. m. afsändes efter behörig

inventering och besiktning till Göteborgs Navigationsskola.

1870 den 31 december anmälde institutets direktion inför chefen

för civildepartementet, att den ansåg sig hafva slutat sitt uppdrag.Skeppsbyggeriafdelningen vid Navigationsskolan

i Göteborg.

Genom kungl, bref af den 18 juni 1868 till kommerskollegium

bestämdes, att i enlighet med kollegiets förslag en

skeppsbyggeriaf-delning skulle upprättas vid navigationsskolan i Göteborg såsom

den lämpligaste platsen i detta hänseende, och anvisades de härför

erforderliga medlen från och med år 1869. På kommerskollegiets infordrande

från navigationsskolan af förslag till åtgärder för

skeppsbyggeriundervis-ningens ordnande svarade navigationsskolans direktion med att

föreslå, det öfverdirektören vid mariningenjörskåren och öfverdirektören

för teknologiska institutet i Stockholm måtte uppdragas att afgifva

speciella förslag å de fordringar, som borde uppställas för inträde i

skepps-byggeriafdelningens öfre afdelning, de lärokurser, som borde genomgås,

och de fordringar, som för afgångsexamen borde uppfyllas. Direktionen

uttalade sig vidare för, att tre års värkstadspraktik skulle fordras såsom

oeftergifligt villkor för inträde, och föreslog, att afdelningens öppnande

skulle uppskjutas till 1870,

Genom kungl, bref af den 21 maj 1869, kontrasigneradt af Axel

Adlercreutz, fastställdes grunden för skeppsbyggeriundervisningens

ordnande samt bifölls uppskof med undervisningens öppnande till den

l maj 1870. Skolans afdelning för skeppsbyggeri skulle utbilda dels

skeppsbyggmästare dels ock värkmästare å skeppsvarf.

För att antagas som elev uti lägre kursen fordrades att hafva fyllt

16 år, minst 9 månader hafva varit anställd å in- eller utländskt varf

eller mekanisk värkstad, där fartyg byggdes; känna hufvuddragen af

historia och geografi, särskildt fäderneslandets; äga tillräcklig

kännedom af svenska språkets grammatik för att kunna tydligt och

någorlunda felfritt skriftligen uttrycka sig på detta språk samt kunna ledigt

öfversatta lättare engelska författare; hafva förvärfvat fördighet i

linjarritning och frihandsteckning samt kunna obehindradt räkna de fyra

räknesätten i hela tal, bråk och sorter, äfvensom regula de tri och

intresseräkning.

För att antagas till skeppsbyggmästareelev fordrades därutöfver att

i matematik innehafva så stort kunskapsmått, som vid rikets allmänna

högre elementarlärovärk meddelades, och dessutom kunna redogöra för

viktigare delar af beskrifvande geometri samt analytisk geometri i två154

dimensioner, äfvensom för elementerna af differential- och

integralräkning, samt att känna de viktigare delarna af teoretisk mekanik och

företrädesvis läran om flytande kroppars jämvikt och rörelse.

Undervisningen skulle ordnas så, att fullständig kurs kunde af

eleverna genomgås på två år. Mer än tre år skulle icke någon elev få

begagna undervisningen, därest icke direktionen på grund af särskilda

omständigheter ansåge sig böra sådant medgifva. Undervisningen

omfattade a) kopiering af skeppsritningar samt uppmätning och

uppritning af skeppsdelar, b) läran om materialier, som vid skeppsbyggnad

användas, c) skeppsmätning, d) praktiskt och för

skeppsbyggmästare-eleverna e) teoretiskt skeppsbyggeri, äfvensom f) ångmaskinlära till

samma omfattning, som var föreskrifven för öfvermaskinistklassen.

För fullständig afgång såsom skeppsbyggmästare skulle företes af

elever vid läroverket efter program utarbetade ritningar till en

skonert, slup eller annat mindre segelfartyg, en brigg, ett skepp och ett

ångfartyg, så fullständiga, att fartygens byggnad efter dem kunde

utföras, och till segelfartygen skulle jämväl vara uppritade segel- och

rundhultsritningar. Därjämte skulle eleven hafva minst 18 månaders

skeppsbyggeripraktik vid varf eller värkstad, där fartyg byggdes.

Då 1877 den l juni nytt reglemente för navigationsskolan

utfärdades, bibehöllos dessa bestämmelser i allt väsentligt oförändrade. Med

nämnda år öfverflyttades navigationsskolorna från kommerskollegium

till Förvaltningen af sjöärendena (sedermera kungl. Marinförvaltningen).

För öfvervakande! af undervisningens behöriga gång var vid

navigationsskolorna anställd en af kungl. Maj:t förordnad inspektör, med

särskildt åliggande att minst hvart annat år förrätta examen. Den

närmare tillsynen utfördes af en direktion, som bestod af 5 ledamöter,

hvilka för en tid af 2 år af stadsfullmäktige valdes bland skeppsredare,

sjökaptener eller andra sakkunniga män, äfvensom två suppleanter.

Föreståndaren för navigationsskolan utnämndes af Kungl. Maj:t,

lärarna af först kommerskollegium och sedan marinförvaltningen. För

kompetens till lärarebefattningen vid Skeppsbyggeriafdelningen

fordrades att hafva, med vitsord om teoretisk och praktisk kännedom i

skeppsbyggeri, minst 3 år antingen såsom skeppsbyggmästare förestått

skeppsvarf eller i egenskap af konstruktions-officer eller mariningenjör

tjänstgjort vid något af flottans varf.

Innan examen med eleverna ägde rum, skulle tentamen med dem

förrättas af läraren, öfver hvilken tentamen protokoll skulle föras och

vid examen företes. Examen värkställdes i direktionens närvaro af155

läraren i skeppsbyggeri, och borde den öfverfaras af en

skeppsbyggmästare eller annan i fartygskonstruktion kunnig person, hvilken

direktionen därom anmodade. Examensbetygen sattes efter en 10-gradig

skala, där 5—6 betecknade försvarlig kunskap, 6—8 godkänd, 8—10

med beröm godkänd och 10 berömlig.

Inom Skeppsbyggeriafdelningen erlades icke af eleverna några

afgifter för undervisningens begagnande, förrän år 1877 genom ett kungl,

bref bestämdes, att hvarje elev skulle erlägga en terminlig afgift af

3 kronor till skolan. Befrielse kunde lämnas härifrån af direktionen

åt medellösa elever.

1868 års riksdag fastställde skeppsbyggeriafdelningens stat sålunda:

arvode till navigationsskolans föreståndare ............ Kr. 300

» » läraren i skeppsbyggeri.................... » 3,000

hvilket arvode äfven kunde delas, för den händelse svårighet

mötte att erhålla en tillräckligt skicklig lärare för

undervisning i både den teoretiska och den praktiska afdelningen;

till ljus, ved, städning och underhåll af inventarier . . » 250

för anskaffande af modeller och materialier till de modeller,

som af eleverna borde förfärdigas ...................... » 200

till hyra för en mallvind för elevernas undervisning .... » 200

ersättning till en kvartersman vid varfvet för elevernas

handledning.......................................... » 100

Inalles Kr. 4,050

Då Skeppsbyggeriafdelningen förenades med navigationsskolan, var

kapten-löjtnanten J. E. Gadelius föreståndare för denna. 1872

efterträddes han i denna egenskap af kaptenen i flottan Julius Magnus

Lagervall, som fungerade, så länge Skeppsbyggeriafdelningen var

förenad med navigationsskolan. Vid ledigförklarande af lärarebefattningen

i skeppsbyggeri anmälde sig trenne sökande och af dessa förordnades

den 2 febr. 1870 af kommerskollegium på direktionens förslag

premierlöjtnanten vid Kungl. Majits flottas konstruktionskårs

indragningsstat A. O. Trygger, som sedan beklädde denna lärareplats under hela

den tid, Skeppsbyggeriafdelningen var förenad med navigationsskolan,

och äfven åtskilliga år, sedan den öfverflyttats till Chalmersska

institutet. Såsom lärare i ångmaskinlära fungerade från och med januari

1871 ingenjör Sallig Meijer.

Vid af stadsfullmäktige den 20 juni 1870 förrättadt val af ledamöter

i navigationsskolans direktion utsagos därtill kommendörkaptenen Emil

Ekman, grosshandlare O. Andrén, f. d. sjökaptenen friherre W. Fleet-156

wood, fabriksidkaren James Keiller senior och friherre H. Fleetwood

samt till suppleanter konsuln Carl Wilhelm C. Röhss och varfsägaren

A. Landgren. Till ordförande valdes herr Ekman. 1877 ingick konsul

Röhss i stället för Andrén i direktionen.

Då skeppsbyggeriundervisningen 1870 skulle börja, visade det sig,

att ingen inträdessökande anmälde sig. Mot slutet af året anmälde sig

en finne för inträde, och medgaf Kungl. Maj:t på med anledning däraf

gjord framställning, att äfven utländska elever fingo vid afdelningen

antagas till elever. Under större delen af år 1871 utgjorde denne finne

den enda eleven, men mot slutet af året anmälde sig flera svenska

elever för att begagna sig af undervisningen. Antecknas bör, att under

årens lopp icke så få utländska elever begagnade sig af undervisningen,

särskildt från Finland.

Institutets stat visade sig knappt tilltagen, och upprepade gånger måste

anvisas extra anslag för inköp af böcker och undervisningsmaterial i

skeppsbyggeri. Genom kungl, bref af den 5 dec. 1873 sammanslogos

de i staten utöfver lärarearvoden upptagna anslagen till en post, och

ökades denna med 250 kr. till 1,000 kr. »till underhåll af inventarier

samt anskaffande af modeller, materialier, ljus, ved m. m.» från och

med år 1874.

Sommaren 1873 var kapten Trygger tjänstledig 2—3 månader för

att genom besök på statens bekostnad vid större marinetablissementer

erhålla kännedom om de nyaste förbättringarna i arbetssättet.

Det utrymme, som stod navigationsskolan till buds, visade sig för

knappt, och direktören för skolan vände sig därför till staden med

anhållan, att den ville antingen genom tillbyggnad af de äldre

lokalerna eller genom upplåtande af någon staden tillhörig lägenhet utom

skolhuset bereda större utrymme eller ock anvisa medel till förhyrande

af lämplig lokal. Då staden afböjde denna framställning, blef

staden i sept. 1876 af Kungl. Maj:t hörd, huruvida den vore villig att,

så länge undervisningen i skeppsbyggeri vore förlagd i Göteborg,

upplåta lokal för sagda undervisning. En af stadsfullmäktige tillsatt

beredning påpekade, att, sedan staden 1867 förklarat, att den icke hade

något att erinra mot, att skolans lokaler, på sätt ifrågasatts, jämväl

användes för undervisning i bl. a. skeppsbyggeri, för sistnämnda

undervisning användts ett större och ett mindre rum, intill dess Kungl. Maj:t,

efter direktionens anmälan, att utrymmet ej längre vore tillräckligt,

för läsåret 1876—7 anvisat medel till hyra af lokal för undervisning i

nämnda ämne. Något tvång förelåge ej för staden att anskaffa lokal,157

men i betraktande af önskvärdheten af, att undervisning i skeppsbyggeri

fortfarande meddelas i Göteborg, borde staden visa tillmötesgående för

detta ändamåls vinnande. Staden kunde därför mot billig hyra —

förslagsvis 400 kronor — upplåta fyra rum i öfra våningen af ett

stadens hus vid Klippan, hvilka syntes lämpliga. Detta beredningens

förslag bifölls af stadsfullmäktige men vann ej Kungl. Maj:ts

godkännande.

I mars 1877 hemställde Marinförvaltningen hos Kungl. Maj:t om

åläggande för staden att inom viss tid anskaffa tillräckligt rymlig lokal,

vid äfventyr af skolans förflyttning från staden, men af gjordes frågan

af Kungl. Maj:t i maj 1878 på det sätt, att staden förklarades icke kunna,

tillförbindas att anskaffa erforderligt utrymme utöfver, hvad den

dåvarande lokalen erbjöde. Stadsfullmäktiges yttrande begärdes

emellertid, på hvilka villkor staden ville åtaga sig att låta i närheten

af det för navigationsskolan upplåtna huset uppföra särskild byggnad

för inrymmande af undervisningen i skeppsbyggeri, och svarade

fullmäktige, att staden, som icke i närheten af skolan ägde någon till

byggnad för det ifrågavarande ändamålet lämplig plats, icke vore i

tillfälle att åtaga sig uppförandet af en dylik byggnad.

Den lokal, som för skeppsbyggeriundervisningens bedrifvande af

statsvärket förhyrdes läsåret 1876—7, låg vid S:t Eriks torg i hörnet

af Torggatan. Följande året flyttades skolan till Badhusgatan 4, där

den var inhyst, till dess den efter föreningen med Chalmersska

institutet inflyttades i dettas lokaler.

Under sjuttiotalet steg elevantalet jämt, så att det läsåret 1877—8

uppgick till 18, hvaraf 16 ordinarie och 2 under beredning för inträde.

Med anledning häraf begärdes af läraren i skeppsbyggeri att få en

biträdande lärare, hvilket bifölls, och förordnades härtill

skeppsbyggmästaren, sedermera lektorn vid Chalmersska Institutet i Göteborg

A. H. Lindfors, som tjänstgjorde jan. 1878 till maj 1880. I staten

anvisades härtill ett arvode af 1,800 kr. om året.

Året 1881—2 tjänstgjorde skeppsbyggmästarne A. S. Wannebo och

C. V. Lundqvist som biträdande lärare.

För lärarna tillkom rätt att efter 5 och 10 års tjänstgöring åtnjuta

ålderstillägg: förste läraren å 500 kr. och andre läraren å 250. Först

efter föreningen med Chalmersska Institutet kom en andre lärare att

stanna så länge, att han kom i åtnjutande af ålderstillägg.

Sommaren 1881 ansåg direktionen, att någon biträdande lärare i

skeppsbyggeri ej skulle behöfvas, och infordrade yttrande härom från158

såväl föreståndaren som kapten Trygger, hvilken senare förordade,

att endast en extra lärare tillsattes under läsåret 1881—2. Någon

biträdande lärare blef dock ej förordnad under 1881—4,

1882 ifrågasattes minskning af skeppsbyggeriafdelningens lokal,

då den icke stode i förhållande till elevantalet, som läsåret 1881—2

uppgått till 5, men läraren i skeppsbyggeri opponerade sig häremot.

Dåvarande lokalen bestod af två större rum (rit- och utslagsrum), 2

mindre rum (lektions- och modellarbetsrum) och l rum för större

modeller och böcker samt tambur, hvarjämte funnos l kök och l

kökskammare. Från och med l okt. 1882 nedsattes dock hyran af lokalen

från 2,500 kr. till 1,500 kr., hvilket senare belopp ytterligare

minskades med 100 kr. genom uthyrning af det minsta rummet. Skolan

kunde därigenom förblifva i samma rymliga lokal.

Sommaren 1882 erhöll kapten Trygger ett anslag af 400 kr. för att

under någon tid besöka en utställning af skeppsmodeller i London.

En ifrågasatt utställning af ett tjugotal af skeppsbyggeriafdelningens

modeller därstädes förföll såsom för sent påtänkt.

Från och med läsåret 1884—5 var skeppsbyggmästare Albert

Andersson biträdande lärare och öfverflyttades i denna egenskap till

Chalmersska institutet.

I följande tabell äro sammanförda för de olika läsåren antalet lärare,

elever och utexaminerade:

Lärare Elever Utexaminerade

1870—71................l l —

1871—72................l 2 —

72—73................l " 4 2

73—74................l 7 2

74—75................l 7 l

75—76................l 9 l

76—77................l 17 4

77—78................2 19 6

78—79................2 12 4

79—80................2 16 8

80—81................3 10 5

81—82................l 5 O

82—83................l 6 l

83—84................l 12 l

84—85................2 14 l

85—86................2 18 3

86—87................2 17 3159

På grund af det jämförelsevis låga elevantalet kunde ett lifligt

personligt utbyte äga rum mellan lärare och elever och undervisningen i

hög grad lämpas efter de förhanden varande elevernas behof. Examina

aflades, när helst under läsåret eleverna voro färdiga att undergå dem.

Ofta utsträcktes undervisningstiden betydligt utöfver den uti

stadgarna föreskrifna. Detta så mycket mera, som lärarna utaf intresse

för att skaffa elever till skolan plägade såsom extra elever antaga

ynglingar, som icke voro mogna att ännu inträda ens uti den lägre

afdelningen, och inom skolan undervisa dessa, till dess de förvärfvat

tillräckliga insikter för inträde. Antalet sådana extra elever kunde under

året uppgå till 3, 4 eller 5.

Såsom examensvittnen fungerade i regel ingenjör Thelander å

Lindholmen och lektorn vid Chalmersska institutet C. R. Ekstrand.Materialprofningsanstalten i sammanhang med

Chalmersska institutet, dess uppkomst och

värksamhet.

(Meddelande af lektor Svante Lindström).

Af de steg, som tagits för att underlätta hållfasthetslärans

tillämpning på alla arter af byggnadskonst, torde intet hafva fört närmare

målet än inrättandet af s. k. mekaniskt-tekniska laboratorier eller

materialprofningsanstalter. En af dessas uppgifter är just att utforska

och bestämma flera af de koefficienter och konstanter, på hvilkas

kännedom hållfasthetsläran är grundad och genom hvilkas användning

dess lagar få praktisk betydelse. Genom de undersökningar, som vid

sådana profningsanstalter hafva företagits, har man i många fall fått

nya och klara föreställningar om byggnadsmaterialiernas styrka och

spänstighet för olika åvärkningssätt.

Nyttan af sådana undersökningar är så i ögonen fallande, att man vid

första tanken härpå skulle kunna undra öfver, att dylika anstalter ej

finnas vid alla tekniska lärovärk; men förklaringsgrunden härtill har

varit den, att berörda undersökningar kräfva maskiner och apparater,

som äro så dyrbara, att det möjligen skulle kunna ifrågasättas, om det

vore lämpligt att anskaffa dem blott och bart af teoretiskt intresse eller

för att användas uteslutande till undervisnings- och

forskningsapparater. Behofvet af dem har emellertid så småningom gjort sig känbart

icke blott såsom undervisningsmedel utan äfven och kanske i ännu

högre grad för rent praktiska syftemål i synnerhet på orter, där en liflig

värksamhet äger rum med skepps-, maskin- och husbyggnader samt

handel med råmaterialier för dessa industrier. I alla dylika företag

är det af yttersta vikt för konstruktören, arkitekten och köpmannen

att noga känna egenskaperna hos de materialier, han har att göra med.

Utan all fråga framträder också allt bestämdare allmänhetens fordran

på, att hvarjehanda materialier och fabrikater, såsom järn i olika

former (plåt, stångjärn, kettingar m. m.), tågvirke, tegel, cement o. s. v.

skola vara profvade, innan de användas; finnes ej någon

profningsan-stalt att tillgå, måste köparen nöja sig med de uppgifter, som säljaren

kan lämna.

Sedan man mera allmänt kommit till insikt om den praktiska nyttan161

af profningsanstalten började man upprätta sådana litet hvarstädes.

Den första offentliga profningsanstalten (i större skala) torde var den,

som år 1865 öppnades i Southwark, London, af ingenjör Kirkaldy.

I Munchen och Berlin upprättades profningsanstalter år 1871. Här i

landet upprättades på initiativ af Järnkontorets styrelse den första

offentliga profningsanstalten år 1875 vid Liljeholmens järnvägsstation i

närheten af Stockholm. Behofvet af en officiel profningsanstalt jämväl

i västra och södra Sverige gaf sig snart tillkänna. Detta föranledde

styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt till att hos stadsfullmäktige

i Göteborg anhålla, att af medel ur renströmska donationsfonden måtte

anslås en summa af 35,000 kronor att användas till upprättandet af en

i sammanhang med Chalmersska institutet stående

materialförsöksanstalt, hvilken, på samma gång den skulle fylla ett behof vid institutet

af lokal och instrumenter för undersökningars värkställande af

bygg-nadsmaterialiers hållfasthet m. m. och möjliggjorde en önskvärd

utvidgning af elevernas undervisning i praktisk riktning, enligt styrelsens mening

skulle blifva af mycket stor betydelse för allmänheten, enär afsikten

vore, att försöksanstalten skulle mot en billig taxa gå denna tillhanda

med sådana bestämningar och undersökningar, som inom det mekaniska

området motsvarade, hvad man inom det kemiska väntade af

stads-och handelskemister. Som priset å dessa undersökningar och prof

finge bestämmas icke blott med hänsyn till kostnaden för anskaffandet

af själfva profningsapparaterna jämte tillhörande lokal utan äfven

med hänsyn till de arvoden, som skulle tillkomma dem, som hade att

utföra eller ansvara för profven, så vore det åtminstone i början af

anstaltens tillvaro olämpligt, att anställa särskilda tjänstemän, som ej på annat

håll hade sin hufvudsakliga sysselsättning. I detta och andra

hänseenden vore det därför lämpligt att förlägga anstalten till Chalmersska

Institutet, hvars lärare skulle kanna betjäna allmänheten med hithörande

undersökningar mot en ringa ersättning. Enligt den uppgjorda planen

för anstalten skulle det begärda anslaget fördelas sålunda:

för en 50 tons försöksmaskin ........................ Kr. 18,000

» passande nybyggnad .............................. » 12,000

» nödtorftig inredning och biinstrumenter .......... . » 5,000

S:ma Kr. 35,000

Lämplig plats för nybyggnaden kunde beredas på institutets tomt

bredvid den mekaniska värkstaden. Sedan styrelsens ofvan anförda

hemställan vid stadsfullmäktiges sammanträde den 15 oktober 1885

blifvit öfverlämnad till förberedande behandling af en beredning, afgafs

11162

till denna en af åtskilliga bland stadens fabriksidkare, byggmästare och

öfriga tekniker undertecknad handling af den 28 därpå följande

november, hvari vitsordades deri ifrågasatta profningsanstaltens betydelse

för staden och landet. Beredningen hemställde hos stadsfullmäktige

i sitt afgifna betänkande:

att ett anslag af 35,000 kronor ur den renströmska utdelningsfonden

för år 1885, mot redovisningsskyldighet till stadsfullmäktige,

beviljades styrelsen för Chalmersska Institutet, att af styrelsen användas till

upprättande af en i samband med läroanstalten stående

materialprofningsanstalt, under villkor:

1) att styrelsen, utan vidare bidrag från staden, skulle ansvara för

framtida skötsel och underhåll af profningsanstalten, så att den

uppfyllde sitt ändamål och följaktligen äfven hölles tillgänglig för

allmänheten, mot skälig godtgörelse efter af styrelsen fastställd taxa, hvilken

godtgörelse skulle tillfalla profningsanstalten och till densammas

upprätthållande användas; och

2) att materialprofningsanstalten skulle vara färdig och till

allmänhetens begagnande upplåten före 1888 års slut, vid äfventyr att

anslaget, jämte 5°/o årlig ränta från den bestämda lyftningsdagen, eljest skulle

af styrelsen för institutet till staden återbäras.

Denna beredningens hemställan bifölls med 34 röster mot 16 vid

stadsfullmäktiges sammanträde den 30 december 1885, och den 3 juli

1886 mottog institutets kassaförvaltare af styrelsen för renströmska

fonden de anslagna 35,000 kronorna. I oktober samma år mottog

styrelsen af okänd person en gåfva af ytterligare 500 kronor att användas

till inköp af någon apparat för anstalten.

Omedelbart efter erhållen del af stadsfullmäktiges bifall till styrelsens

för Chalmers tekniska läroanstalt förslag om upprättandet af nämnda

materialprofningsanstalt, uppdrog styrelsen åt lärarekollegiet att uppgöra

närmare förslag beträffande anstaltens organisation och skötsel. Sedan

kollegiet inkommit med dylikt förslag och detta blifvit af styrelsen i

hufvudsak godkändt, beslöt styrelsen vid sammanträde den 26 mars

1886 att ingå till Kungl. Maj:t med underdånig anhållan att på de af

stadsfullmäktige fastställda vilkoren få mottaga det ifrågavarande

anslaget, hvarvid styrelsen bifogade nyssnämnda i hufvudsak antagna

plan för anstaltens organisation och skötsel. Genom ett kungligt bref

af den 29 därpå följande april månad bifölls denna styrelsens anhållan,

dock med föreskrift, att för anstaltens upprätthållande, underhåll och

skötsel understöd af statsmedel icke måtte i frågakomma.163

Det vid ofvannämnda styrelsesammanträde den 26 mars 1886

provisoriskt antagna reglementet för anstalten fastställdes den 4 november

1887 och var af följande lydelse:

Stadgar

för materialprofningsanstalten, i sammanhang med Chalmersska

institutet i Göteborg,

l:o) /Ynstalten benämnes »Materialprofningsanstalten i

sammanhang med Chalmersska Institutet i Göteborg» och skötes af en särskild

nämnd, som inför styrelsen för institutet svarar för densamma.

2:o) Nämnden består af föreståndaren för institutet såsom

ordförande och tvenne andra personer, hvilka af institutets styrelse utses.

3:o) Nämnden fördelar inom sig arbetet på lämpligaste sätt efter

därom gjord anmälan hos institutets styrelse och är skyldig att årligen

till styrelsen inlämna en berättelse om profningsanstaltens värksamhet

och en redovisning för dess ekonomi.

4:o) Nämnden äger att som biträden eller assistenter vid

profningsanstalten antaga personer, som därtill kunna finnas lämpliga; arvoden

till dessa äfvensom alla andra utgifter bestridas af profningsanstalten,

hvars räkenskaper äro helt och hållet skilda från institutet.

5:o) Taxa för profningar och utlåtanden, ifrågasatt inköp af maskiner

och apparater, öfverstigande belopp, som institutets styrelse framdeles

skall bestämma, underställes dennas godkännande.

6:0) Utlåtanden från profningsanstalten utfärdas i nämndens namn

och på dess ansvar.

7:o) i^ämnden är skyldig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter

eller bestämmelser, som institutets styrelse i öfrigt kan finna lämpligt

att lämna.

Som det vid denna tid (våren 1886) var fråga om, att

Skeppsbyggeriafdelningen vid Göteborgs navigationsskola skulle från navigationskolan

afskiljas och med institutet införlifvas, och det i sammanhang

därmed föreslagits att förse lärovärkets hufvudbyggnad med en tredje

våning, beslöt styrelsen att under några månader se tiden an med

mate-rialprofningsanstaltens realiserande för att kunna utföra båda

byggnadsarbetena samtidigt, hvarigenom åtskilliga fördelar skulle vinnas för

institutet. Emellertid pågingo inom lärarekollegiet öfverläggningar

om åtskilliga frågor rörande anstaltens organisation. Särskildt

maktpåliggande var pröfvandet af, hvilken typ för den stora

profningsappa-raten borde väljas, enär på grund af dennas höga inköpspris någon fram-164

tida ändring svårligen kunde ifrågakomma, sedan en gång apparaten

var anskaffad och uppställd. Men äfven den öfriga instrumentala

utrustningen och lokalens anordnande kräfde noggrant öfvervägande, särskildt

då de tillgängliga medlens storlek nödvändiggjorde stor sparsamhet

vid anstaltens realiserande.

Genom ett kungl, bref af den 31 december 1886 förenades

Skeppsbyggeriafdelningen med Chalmersska Institutet, och därmed var ock för

styrelsen tidpunkten kommen att genast vidtaga mått och steg för

materi alprofningsanstaltens utförande. Vid sammanträde den 24

februari följande år godkändes på lärarekollegiets förslag några af

läraren vid institutet, arkitekt H. Hedlund uppgjorda skisser till anstaltens

lokal, hvarigenom denne skulle förläggas till en förlängning af

värkstads-flygeln utefter Chalmersgatan intill slöjdföreningens skolas tomt.

Materialprofningsanstalten skulle härigenom erhålla en lokal, som

upptoge i längd 50 fot (= 14,8 m.), i bredd 34 fot (— 10,1 m.) och i

höjd 18 fot (= 5,3 m). Lokalen skulle i hufvudsak bestå af ett enda

stort rum med inbyggnader för ett kontor af 10 fot (= 2,97 m.) i

fyrkant och ett materialrum af 10x17 fots (= 2,97 m.x5,05 m.) golfarea

samt en liten förstuga. Hufvudrummet finge sålunda en golfarea af

nära 1,300 kv. fot (= 114,6 m2.) och en största längd af 50 fot (= 14,8

m.), hvilket ansågs för ändamålet tillräckligt. Vid sammanträde den

15 mars beslöt styrelsen att till Kungl. Maj:t för vederbörlig

fastställelse insända de då uppgjorda färdiga ritningarna äfvensom

kostnadsförslaget för byggnaden, ooh redan genom kungligt bref af den 6 därpå

följande april erhöll styrelsen Kungl. Maj:ts nådiga fastställelse af de

insända ritningarna och kostnadsförslaget. En byggnadsstyrelse,

bestående af institutets föreståndare och lärarna vid institutet kapten Ph.

Åqvist och arkitekt H. Hedlund, tillsattes, och den 20 maj antogs

byggmästaren J. Dähn att uppföra byggnaden.

Oaktadt anbud och förslag blifvit infordrade från flera utländska

firmor på för profningsanstalten lämpliga kraftmaskiner och

mätinstru-menter, visade sig så stora svårigheter för bedömandet af dessas

lämplighet och för uppgörandet af förslag till fullständig uppsättning af

instrumenter för anstalten, att styrelsen på föreståndarens förslag uppdrog

åt läraren vid institutet, maskiningenjör F. W. H. Pegelow att under

sommaren utresa till utlandet och efter besök vid några af de förnämsta

profningsanstalterna därstädes (i Berlin, Munchen, Wien, Zurich och

London) och på grund af där samlad erfarenhet och inhämtade

upplysningar uppgöra med lämpliga fabrikanter förslagskontrakt till passande165

apparater samt till styrelsen inlämna redogörelse härför, för hvilket

ändamål styrelsen anslog ett belopp af 500 kronor af anstaltens medel.

Sedan ingenjör Pegelow till styrelsens sammanträde den 7 oktober

samma år inkommit med reseberättelse och förslag till inköp af

instrumenter för profningsanstalten och lärarekollegiet i alla delar instämt

i herr Pegelows nämnda förslag, godkände styrelsen detta och utsåg

till nämnd att handhafva anstaltens närmare ledning, utom

föreståndaren, som vore nämndens själf skrif ne ordförande, lärarna vid institutet

lektor C. R. Ekstrand och ingenjör Pegelow. Nämnden fick i uppdrag

att gå i författning om anskaffande af de sålunda beslutade apparaterna,

hvilkas pris uppgick till ett belopp af ungefär 20,000 kronor. Af dessa

apparater nämnas följande såsom varande de viktigaste:

a) en 100 tons Wicksteeds materialprofningsmaskin från J. Buckton

& C:o i Leeds, med anordningar för sträckning, tryck och böjning;

därtill hörande hufvuden för inspännande af runda profstänger

skulle levereras från Nydqvist & Holms mekaniska värkstad i

Trollhättan,

b) tillhörande spegelafläsningsapparat för spänstighetsmodulens

bestämmande från Sttickrath i Berlin efter uppgift af ingenjör A.

Mårtens med spegelhåll are, klämfjädrar, dragstänger, stativ, kikare och

skalor,

c) en mikrometerapparat för uppmätning af tjocklekar upptill 25 mm.

med 0,001 mm:s noggrannhet från ingenjör C. Klebe, Munchen,

d) ett kalibermått, samtidigt utgörande stångcirkel, för 500 mm. med

mikrometerskruf och nonie samt med spetsar och Hofvar, likaledes

från Klebe,

e) tvenne diamanstål för hyfling af stenprofver från L. Sterne & C:o,

Glasgow,

f) en profningsmaskin för profning af plåt och plattjärn i afseende

på böjning och

g) en profningsmaskin för profning af metalltråd i afseende på torsion,

båda från Mohr & Federhaff i Mannheim,

h) fullständig uppsättning cementprofningsapparater från

Usteri-Reinacher i Zurich, innefattande bland annat en volumenometer,

en siktapparat, bestående af tre såll, en sk åknings apparat, två

vicatnålapparater med termometer, en sönderdragningsapparat och

en automatisk hagelinsläppningsapparat,

i) två hejareapparater för prof styckens framställning af cement, den

ena för sträckprof med 2 kg:s fallvikt och 25 cm:s fallhöjd och den166

andra för tryckprof med 3 kg:s fallvikt och 50 cm:s fallhöjd, allt

enligt förslag från ingenjör Klebe.

Då enligt det mellan Chalmersska Institutet och byggmästaren J.

Dähn ingångna kontraktet för uppförande af profningsanstaltens lokal

med säkerhet kunde påräknas, att denna vid början af sommaren 1888

skulle blifva färdig, så att den stora 100-tons profningsapparaten vid

nämnda tidpunkt kunde uppställas på sin plats, gjorde nämnden

kontrakt med den engelske leverantören om nämnda apparats levererande

ombord i Hull fem månader efter kontraktets undertecknande den 22

november 1887. Åt ingenjör Pegelow uppdrogs att ombestyra och

öfvervaka apparatens uppforsling från hamnen samt dess uppsättning.

Emellertid fördröjdes leveransen nära fyra månader, så att apparaten

ej koin till Göteborg förr än i augusti månad. Denna apparat liksom

öfriga anskaffade profningsapparater kunde dock ej omedelbart efter

uppsättningen ställas till allmänhetens tjänst, ty dels pågick under stor del

af hösten insättningen af den med Göteborgs Mekaniska Värkstads A.-B.

kontrakterade värmeledningen, dels ansåg nämnden, att förberedande

försök med samtliga apparater vore erforderliga, innan anstalten åtoge

sig prof för allmänhetens räkning. Vid december månads ingång hade

emellertid de förberedande arbetena fortskridit så långt, att nämnden

genom cirkulär kunde inbjuda allmänheten att mot taxa begagna

anstalten för vanliga hållfasthetsprof; den 21 december 1888 kan således

angifvas som den dag, på hvilken profningsanstaltens offentliga

värksamhet begynte. Härmed hade anstalten uppfyllt de af

stadsfullmäktige stipulerade villkoren för det beviljade anslaget ur den renströmska

fonden; i enlighet med sin redovisningsskyldighet till stadsfullmäktige

öfverlämnade styrelsen för Chalmers tekniska läroanstalt i början af

februari 1889 en redogörelse för profningsanstalten med bifogande af

såväl de stadgar, som blifvit för densamma antagna, som en tablå

utvisande i sammandrag den användning, styrelsen till 1888 års utgång

gjort af de till hennes förfogande ställda penningmedlen. Denna tablå

visar, att de värkliga utgifterna svarat mot det kostnadsförslag, som

styrelsen från början uppgjort; af samma tablå framgår också delvis,

att endast de under a—f ofvan uppgifna apparater, som nämnden fått

i uppdrag att skaffa, anländt vid 1888 års utgång; de under g—i angifna

hade ej beställts samtidigt med de förra utan först i november 1888 men

anlände dock redan under februari och mars månader följande år. Från

och med våren 1889 har således afdelningen för cementprofning varit

i gång. Vid denna tid hade erfarenhet samlats angående de först

Trådafslitningsmaskin från

Amsler Laffon & Sohn för

intill 3.6 ton.

Apparat för brinellska kulprofvet.

167

ankomna apparaterna, och hade de i allmänhet på ett särdeles

förtjänstfullt sätt visat sig motsvara de gjorda förväntningarna med afseende

på såväl konstruktion som noggrannhet i utförandet. Då nämnden

ansåg vissa olägenheter vidlåda den från Berlin erhållna uppsättningen

spegel apparater för bestämmande af spänstighetsmodulen, och då

dessutom önskligt vore att hafva dubbel uppsättning af sådana apparater,

beslöt nämnden att hos Klebe i Munchen beställa en ny dylik apparat

enligt en modificerad Bauschingers modell, dock utan kikare och skala.

Allt eftersom anstalten tagits i anspråk för nya slags prof, har dess

uppsättning af apparater i motsvarande grad kompletterats; utom med

redan omnämnda apparater är anstalten för närvarande (l febr. 1907)

utrustad med följande:

en pappersprofningsmaskin, Wendlers system, jämte tillhörande

mikroskop och reagenser, gåfva af disponenten för Munksjö

pappersbruk, hr O. Ljungqvist (1891),

en slipapparat enl. Bauschinger för afnötningsprof,

en fotometer enl. Bunsens anordning,

en trådafslitningsmaskin intill 3,600 kg. från I. Amsler Laffon & Sohn

i Schaffhausen (1896),

ett Reicherts mikroskop med fotograferingsanordning för

metallundersökningar (1897),

ett ackumulatorbatteri om 48 ampere-timmar från

Ackumulatoren-fabrik Actiengesellschaft, Hagen i/W (1897),

en apparat för profning af isoleringsmassa utförd af Bissmarck &

C:o, Göteborg (1898),

en Potentiometer från Siemens & Halske, Berlin (1900),

en fullständig utrustning för kontrollering och justering af

manometrar och vakuummetrar intill tryck af 30 kg. pr cm2, däribland direkt

kvicksilfverpelareapparat för intill 14,5 kg. pr cm2 (1902),

en Parrs kalorimeter (1906),

en apparat för utförande af det brinellska kulprofvet (1906).

För de elektriska profningarna står Chalmersska Institutets

instrumentsamling till förfogande.

För profvens bearbetning m. m. finnas gasmotor (1890), elektrisk

motor (1906), maskinsvarf, järnhyfvel, cirkelsågar för sten och trä,

torkskåp m. m.

Som anstaltens utan tvifvel viktigaste apparat är dess 100-tons

Wicksteeds profningsmaskin, torde det vara på sin plats att här lämna en

antydan om dess konstruktion. Maskinen hvilar på pålgrund, på hvil-168

ken är gjuten en betongplatta med en därpå i cement murad tegelgrund.

I denna är maskinen förankrad medelst 4 ankarbultar. Grunden för

maskinen är fullkomligt skild från byggnadens grundmurar för att göra

den fullkomligt oberoende af möjliga sättningar i dessa och för att i

möjligaste mån förekomma fortplantandet till maskinen af de

vibrationer i marken, som trafiken å gatan förorsakar. Profstycket, som

skall undersökas för dragning, fästes i inspänningsinrättningarna, af

hvilka den undre är förbunden med den i en hydraulisk cylinder rörliga

presskolfven, under det att den öfre medelst en stålegg hvilar å en i

maskinstativet lagrad stålpanna. Afståndet mellan eggarna är 100

mm. På balansen hvilar en flyttbar 2-tonsvikt, som löper på fyra rullar,

och som kan manövreras medelst ledarskruf och kugghjulsutväxling.

Vid viktens förflyttning ökas dragkraften i profstången, som

därvid förlänges; balansens ytterända skulle då göra ett utslag, som på

grund af utväxlingen blefve ungefär 40 gånger så stor som profvets

förlängning; balansen skulle komma att intaga en lutande ställning.

Det är för att förekomma detta, som profstyckets nedre del förenas med

den rörliga presskolfven, hvars ställning genom påsläppning af lämplig

mängd tryckvatten kan regleras så, att balansen under hela

försöket intager horisontalt läge. Detta är nödvändigt, om kraften i

prof-stycket skall ändras proportionelt mot löpviktens förflyttning.

Kraften afläses på en utefter balansens yttersida anbragt skala angifvande

belastningen från O till 100 ton, hvarje ton indelad i 10 delar, på

löpvikten sitter en index med nonie, så att afläsningen kan ske på 10 kg.

Vid mindre belastningar, och då större noggrannhet är önskvärd,

användes en tredje egg; eggafståndet är i detta fall 400 mm.,

motsvarande maximilast är 20 ton och kan afläsningen ske på l kg. när.

Den hydrauliska apparat, som lämnar tryckvattnet, består af två

presscylindrar, den nedre med 1,000 mm. diameter, den öfre med 100

mm. diameter. I den större cylindern, som står i förbindelse med

stadens vattenledning, rör sig en med läderpackning tätad kolf, i

hvilken den mindre cylinderns kolf, utgörande en cylindrisk stång, är fäst.

Genom denna anordning erhålles, då maximitrycket i stadens

vattenledning vid institutet uppgår till 4 kg. pr cms i den mindre cylindern

ett tryck af 400 kg. pr cm2, hvilket är fullt tillräckligt, dr. endast c:a

320 kg. pr cm.2 erfordras för att åstadkomma profningsmaskinens

högsta belastning, 100 ton. Maskinen är försedd med en automatiskt

värkande anordning för uppritande af diagram öfver förhållandet

mellan belastningar och motsvarande förlängningar. Diagrampapperet

169

fästes på en vridbar cylinder; vid profstången fästes ett snöre, som

ledes fram öfver ledrullar till cylindern, på hvars omkrets dess andra

ände fästes; utsättes nu profstången för dragande krafter, ökas dess

längd och därmed äfven afståndet mellan snörets och den första

ledrullens infästningsställen på stången. Härvid erhåller cylindern en

förvridning, som är proportionel mot stångens förlängning. För

angifvande af dragkraftens variation finnes en mindre kolf, som åvärkas af

det i presscylindern rådande trycket; denna kolf är fjäderbelastad och

i sin ena ände försedd med en blyerts, som förskjutes utefter den

vridbara diagramcylinderns längdaxel och därvid uppritar diagrammet.

Maximilängden på prof stängerna för dragning är 1,200 mm.

Maskinen kan äfven användas för sammantrycknings- och

afknäcknings-prof med intill 100 tons belastning och en maximilängd af 1,200 mm.

på profstyckena, hvilkas tvärsnitt ej får öfverstiga 225 mm. x225 mm.

Slutligen kan maskinen användas för böjningsprof med intill 50 tons

belastning, då största afståndet mellan stödpunkterna är 1,500 mm.,

största bredden på det profvade föremålet får uppgå till 225 mm.

Hvad beträffar de af anstalten utförda profven, är det i hufvudsak

för undersökning af metaller, hydrauliska bindemedel (cement) och

tegel för byggnadsändamål, som anstalten af allmänheten anlitats. De

mångfaldiga, genom talrika försök på olika ställen bekräftade

iakttagelserna öfver de vid profven erhållna hållfasthetstalens och

töjnings-koefficienternas beroende af profkroppens dimensioner hafva gifvit

uppslag till, att offentliga och vetenskapligt anordnade

profningsanstal-ter vid dessa dimensioners bestämmande tagit hänsyn till lagen om

likformighet; enligt denna lag kan man vänta att erhålla fullt

jämförbara värden blott, om samtliga ifrågakommande dimensioner stå i ett

visst förhållande till hvarandra, d. v. s. om kropparna äro

sinsemellan geometriskt likformiga. Det är så mycket mera nödvändigt, att

man tager hänsyn till denna lag, som stångens proportioner utöfva

inflytande icke blott på tö j ningens storlek utan äfven på

hållfasthetstalen. I enlighet med det, som nu framhållits, är det, som

profningsanstalten förordar, att de insända metallprofven skola hafva någon af

de å planschen öfver normalformer för metallprof visade dimensionerna.

Normalstången har 20 mm. diameter och 220 mm. längd på den

cylindriska delen; mätlängden tages på denna stång 200 mm. eller, som är

det samma, 10 gånger stångens diameter. Samma förhållande

mellan mätlängd och diameter bibehålles, äfven om man är tvungen att

taga profstången af mindre dimensioner. Är tillgången på materialet170

knapp, är normalformerna med gängade ändar lämpligast.

Profstycken af smidbara metaller och legeringar böra utföras medelst

spånskä-rande värktyg och icke genom klippning, Smidning eller stansning.

Kallhamring af plåtprof för riktning måste noga undvikas. Vid

undersökning af cement är det ännu mera af vikt, att fullständig

likformighet iakttages uti arbetssättet, så att de erhållna talen blifva

jämförbara med och af samma värde som andra profningsanstalters. Enligt

nämndens beslut använder anstalten också så godt som samma

metoder, som begagnas vid den stora profningsanstalten invid Berlin;

anstalten har sålunda under hela sin värksamhet följt de tyska normerna

samt vid tillvärkningen af cementprofkropparna användt samma

normalsand som berlineranstalten. Under de gångna åren hafva

jämförelseserier anordnats på det sättet, att af väl omblandad cement tvenne

lika prof uttagits, af hvilka det ena skickats till Berlin för

undersökning och det andra profvats här vid anstalten. Öfverensstämmelsen

har varit, såsom man kunde vänta, då de använda metoderna och

apparaterna voro de samma, fullt tillfredsställande. Afvikelserna i

sträckhållfasthet vid såväl 7-dagars som 28-dagarsprofven hafva ej

öfverstigit l—2 kg. pr cm2 eller 5—10 % och sålunda legat inom de

oundvikliga felgränserna. Vid tegelprofningar undersökas vanligen:

a) tryckhållfastheten hos tegel i torrt tillstånd;

b) tryckhållfastheten hos tegel i vattenmättadt tillstånd;

c) relativa frostbeständigheten samt tryckhållfastheten hos tegel,

sedan det underkastats frysning (25 gånger);

d) egentliga vikten hos tegel dels i poröst, dels i pulvriseradt tillstånd;

e) porositeten och vattenabsorptionen;

I tillvägagåendet vid dessa prof, särskildt frysprofven, följas i allt

väsentligt de föreskrifter, som uppställts af den i Tyskland upprättade

»Commission zur Vereinbarung einheitlicher Prufungsmethoden fur

Bau- und Constructionsmaterialien».

Utom nu nämnda materialier må bland dem, som hittills i större

mängd kommit under behandling, nämnas följande:

Järntrådslinor, kopparkablar o. d.,

Naturlig och konstgjord sten,

Golf-, trottoar- och gatubeläggningsmaterial,

Gips och murbruk,

Lim och andra bindemedel,

Trä utan och med impregnering,

Remmar af läder, bomull och kamelhår,Slipapparat enl. Bauschinger för afnötningsprof.

Apparat för värmeisoleringsmedels profning.

171

Hamp-, bomulls- och coirtåg,

Isoleringsmassor och anordningar för värmeisolering,

Rör af lergods, betong och asfalt,

Papper och papp. Tyger.

Dessutom hafva utförts kalorimeter pr o f och mikroskopiska

undersökningar m. m. samt undersökningar å

Dynamometrar och fjädrar,

Domkrafter och blocktyg,

Manometrar, profning och justering,

Buteljer, sprängningsprof,

Lysoljor, fotometerprof,

Ampere-, volt-, watt-, amperetim- och wattim-mätare,

Isolationsprofvare,

Elektriskt ledningsmateriel,

Elektriskt isolationsmateriel,

Magnetiskt materiel,

Elektriska lampor,

Mindre dynamomaskiner, elektromotorer och träns j or malörer,

Ackumulatorer och galvaniska element o. s. v.

De vid anstalten utförda profven finnas närmare refererade i dess

publikationer, som utgöras dels af meddelanden i Teknisk Tidskrift,

hvaraf tills dato publicerats 24 st., som här nedan närmare angifvas,

dels af särskildt tryckta redogörelser för profningarna i sin helhet eller

särskilda serier.

Ibland dessa publikationer finnas äfven redogörelser för de i

sammanhang med industriutställningen i Göteborg år 1891 anordnade

profse-rierna. Som dessa torde vara de mest omfattande, som vid anstalten

utförts, så lämnas här en kort redogörelse för dem. Under

förberedelserna till nämnda utställning väcktes inom Tekniska Samfundet i

Göteborg förslag om, att utställningen skulle förenas med anordnandet af

tekniskt vetenskapliga undersökningar af byggnadsmaterial. Detta

förslag antogs af Samfundet, hvarpå dess kommitterade satte sig i

förbindelse med utställningens styrelse, som ingick till regeringen med

anhållan om ett anslag af 15,000 kronor till sådana materialprofningar.

Sedan anslaget blifvit beviljadt, anmodade utställningens bestyrelse

Tekniska Samfundet att taga hand om saken och tillsätta en

kommitté; i denna invaldes professor Wijkander, lektor Ekstrand, ingenjör

Pegelow och arkitekt Hedlund. Denna kommitté, hvars medlemmar

för öfrigt voro desamma som nämndens för materialprofningsanstal-172

ten, anhöll hos Chalmersska Institutets styrelse att få använda

profningsanstaltens lokaler och maskiner. Styrelsen medgaf, att anstalten

finge användas mot en summa af 3,000 kronor, hvilken till större delen

behöfdes för anskaffandet af för profvens utförande nödiga

hjälpmaskiner; vid medgifvandet fästes dock det villkoret, att något hinder ej

finge uppstå för utförandet af de ordinarie profningarna på

allmänhetens begäran för erhållande af intyg.

Enligt det af Tekniska Samfundet till Kungl. Maj:t afgifna

programmet för profningarne skulle dessa omfatta:

l:o) byggnadsmaterialier: naturliga och konstgjorda stenar, cement

och hydrauliskt murbruk, murbruksundersökningar, metaller, svenska

träslag använda inom byggnadsindustrien (jämförande försök t. ex.

mellan träslag vuxna under olika förhållanden),

2:o) apparater: gasapparater (kokapparater och gaskaminer),

elektriska apparater och öfriga apparater, i den mån förhållandena medgåfve,

3:o) motorer: till utställningsprogrammet hörande motorer

underkastas indikator- och dynamometerprof.

Dessutom skulle profningar af helväfda enkla slangar komma att

äga rum för utrönande af deras täthet och motståndskraft mot inre

vattentryck.

Då hufvudvikten ansågs böra läggas på pröfningen af

byggnadsmaterialier, anslogos 10,000 kronor eller 2/s af anslaget därtill och

återstoden 5,000 kronor till apparaternas profning.

I enlighet med den först uppgjorda planen skulle profningarna

omfatta sådana byggnadsmaterial, som funnos utställda; men som det

snart visade sig, att man ej kunde erhålla fullständiga serier af vissa

materialier inom utställningen, så nödgades man fylla luckorna medelst

inköp från icke-utställare. Hvad särskildt järn och stål beträffar,

så mötte det svårigheter att erhålla lämpligt profningsmaterial, ty oftast

kunde man ej erhålla uppgifter på, efter hvilka metoder de olika slagen

järn eller stål framställts; kännedom härom är nödvändig, om

profningarna skola få något vetenskapligt värde och om värdefulla eller

lärorika jämförelser skola kunna göras. Genom stort tillmötesgående från

vederbörandes sida lyckades kommitterade dock erhålla en

sammanhängande serie prof å bessemer)ärn från Uddeholm med kolhalter

varierande från 0,15 °/o till 1,3 °/(). Dessutom utfördes andra profningar å

järn- och kopparplåt till ett antal af öfver 800. Med marmor,

kalksten, sandsten och granit gjordes en mängd undersökningar.

Tegel-undersökningarna omfattade inalles 55 olika serier från icke mindre173

än 35 tegelbruk. Vidare företogs en ganska omfattande undersökning

af glaserade lerrör från Skromberga och Höganäs, äfvensom med

ogla-seradt lergods från Lomma. Betongprofningar utfördes till den

omfattning, att vid denna tid något motsvarande kunde uppvisas från

endast ett håll i utlandet; äfvenså utfördes en mängd

cementprofnings-serier. Utaf på programmet upptagna apparater anmäldes endast

gasmotorer och gaskokapparater till profning. De senare underkastades

omfattande och jämförande undersökningar med afseende på

förhållandet mellan den totala gaskonsumtionen och tiden för uppkokningen

af olika vattenkvantiteter.

De utan gensaga mest betydelsefulla profningarna voro dock de,

som företogos för utrönande af svenska träslags egenskaper.

Kommitterade ingingo till Kungl. Domänstyrelsen med anhållan om dess

understöd vid insamlandet af olika träslag till komplettering af, hvad

som på utställningen stod att erhålla. Genom Domänstyrelsens

försorg anskaffades från ett stort antal skogsdistrikt i de mest olika delar

af landet prof på tall, gran, björk, ek, bok, ask, al, asp, lind, alm,

körsbärsträ och lärkträ. Stammarna fälldes till största delen på våren

1892 och inskickades i bitar på 2 å 3 meters längd. I allmänhet togos

två stycken från hvarje stam, det ena en meter och det andra tio meter

från marken. För hvarje insändt prof skulle uppgift lämnas om: a)

hvilket träslag det var, b) växtort, c) terrängförhållanden, d)

markens beskaffenhet, e) huruvida trädet vuxit fritt eller i tät skog, f) om

i någon riktning från trädet funnits en mera öppen plats än i andra

riktningar, g) trädets ålder och i) vid hvilken tid trädets fällts. De

undersökningar, som utfördes å de erhållna träprofven, omfattade

bestämning af spec. vikt, fuktighetshalt och tryckhållfasthet (vid såväl

nyfälldt som lufttorkadt tillstånd), draghållfasthet,

elasticitetskoeffi-cienter för dragning och tryck, böjningshållfasthet och böjningsarbete,

elasticitetsgräns och elasticitetskoefficient för böjning, hållfasthet mot

afskärning, antal årsringar på viss längd (10 cm.). Att undersökningar

af sådan omfattning skulle kräfva stort arbete samt upptaga lång tid,

inses lätt. Undersökningarna, som påbörjades 1892 och då utfördes

på de ej lufttorkade profven, pågingo äfven under åren 1893, 1895—

1897 och 1901.

Som redovisning för det erhållna statsanslaget skulle vara inlämnad

före 1892 års utgång, så inlämnades i december månad samma år en

sådan redovisning jämte sammandrag öfver intill denna tid utförda

prof. Den summa, som kommitterade då haft till sitt förf egande, utgj or-174

des af 15,654 kr. 35 öre i statsanslag med ränta och 336 kr. 87 öre i

afgifter för prof. Dessutom hade sålts och öfverlämnats en del

inventarier till ett värde af 732 kr., så att hela beloppet uppgick till 16,723

kr. 22 öre. Efter 1892 tillkommo ytterligare afgifter samt inkomster

för försåldt inventarium, hvarigenom totalbeloppet, som användts för

utställningsprofningarna, uppgick till något öfver 18,000 kr. För det

arbete, nämnden nedlade på profningarnas utförande, uppbar den icke

något arvode.

Bestyreisen för 1891 års allmänna möte i Göteborg mellan tekniker

och fabrikanter anhöll i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift om

statsanslag till materialprofningsanstalten, hvarvid som stöd därför

anfördes det gagn, en med tillräckliga medel och erkänd auktoritet här i

landet arbetande profningsanstalt skulle kunna medföra såväl för

vederbörande kontrahenter vid leveransaftal som äfven för konkurrerande

fabrikanter. I samma skrift framhölls, att den med Chalmers tekniska

läroanstalt förenade profningsanstalten, som ej vore lagd i enskild

persons hand, visserligen ägde sådan auktoritet, men att det, om den skulle

kunna utveckla sig och bestå i ekonomiskt hänseende, vore af vikt,

att den erhölle en föreståndare, som med full kraft kunde ägna sig åt

densamma, hvilket ej vore att vänta, om ej föreståndaren kunde påräkna

större och säkrare aflöningsförmåner än de mera tillfälliga arvoden,

som erhölles för de utförda profven. Sedan åtskilliga myndigheter

hörts i ärendet, så utanordnades genom ett kungl, bref af den 11 maj

1894 från anslaget till manufakturernas befrämjande ett belopp af

1,500 kronor för hvartdera af åren 1895 och 1896 att användas som bidrag

till materialprofningsanstaltens upprätthållande, under villkor att

afgifterna för profningarna skulle utgå efter en af institutets styrelse

upprättad samt af Kommerskollegium godkänd taxa. Sedermera hafva

liknande anslag för hvart och ett af de följande åren beviljats. Den genom

Kommerskollegii resolution den 13 november 1894 för första gången

fastställda taxan är, med endast obetydliga ändringar, ännu gällande.

Uppgifter öfver mängden utförda prof under de olika åren lämnas

i bifogade tabell.

De intyg, som af anstalten utfärdas, skola endast innehålla

försöks-resultaterna och ej allmänna uttlanden om materialiernas användbarhet.

Anstalten har ej rätt att meddela försöksresultaterna åt annan person

än den, som inlämnat profven, utan dennes medgifvande; men om

profvets inlämnare ej inom fyra veckor efter intygets utfärdande till

honom uttryckligen förbehållit sig tystnad, anses anstalten hafva

erhållit hans medgifvande till resultatens meddelande åt allmänheten.175

Som tidigare omtalats, valdes vid profningsanstaltens grundande

professor Wijkander, lektor Ekstrand och ingenjör Pegelow att vara

dess nämnd; de två förstnämnda stå fortfarande kvar i nämnden, under

det att ingenjör Pegelow p å grund af af flyttning till hufvudstaden utträdde

ur densamma år 1897; härvid efterträddes han af arkitekt Hans

Hedlund, som dessförinnan varit suppleant i nämnden alltifrån sommaren

1889. Professor Wijkander har i egenskap af föreståndare för

institutet varit själfskrifven som ordförande i profningsanstaltens nämnd.

Lektor Fredrik H. Lamm har, allt sedan en elektrisk afdelning af

anstalten inrättats år 1897, varit föreståndare för densamma och såsom sådan

varit medlem af nämnden. Ingenjör B. H. Wallin, som hösten 1891

antogs till l:sta assistent, utnämndes till föreståndare för den mekaniska

afdelningen år 1895; i denna befattning kvarstannade han till våren

1904 och tillhörde under denna tid nämnden. Den genom ingenjör

Wallins afsked lediga föreståndarebefattningen förblef obesatt till

maj 1906, då lektor Svante Lindström utnämndes att uppehålla

densamma. Alltsedan anstaltens grundande hafva följande ingenjörer

varit assistenter vid densamma: O. E. Tingberg (1888—1890), A. W.

Götesson och A. I. Lindholm (1890), B. H. Wallin (se ofvan), E.

Schull-ström (1891—1892), C. J. Wejdling (1892), E. Zell, E. R. Richards

och J. A. Lind (1893), K. M. Granberg (1894—1896), F. K. Sandström

(1896—1897), J. M. Wennström (1897—1898), J. B. Samuelsson (1898),

fil. kand. Th. Wijkander (1900—02), H. Nycander (1903—1904), Carl

Lundqvist (1904—1906). Ingenjör Aug. Carlsson, som för närvarande

är assistent, tillträdde sin befattning maj 1906. Som mekanisk arbetare

har J. A. Arvidsson varit anställd från juni månad 1891.

Vid 1897 års allmänna konst- och industriutställning i Stockholm

erhöll anstalten guldmedalj för förtjänstfull verksamhet.

Meddelandena i Teknisk Tidskrift afhandla hittills:

N:o 1. Wicksteeds 100 tons materialprofningsmaskin af F. W. H,

Pegelow, årgång 1890, påg. 234—6.

N:r 2. Hållfasthetsegenskaper hos Uddeholms bessemer af olika kol

halt, af Aug. Wijkander, årgång 1891, påg. 269—70.

N:r 3. Profning af slangar vid industriutställningen i Göteborg 1891

af Aug. Wijkander, årgång 1892, påg. 22.

N:r 4. Profning af gas- och petroleummotorer från industriutställningen

i Göteborg, af F. W. H. Pegelow, 1891, årgång 1892, påg. 75.

N:r 5. Undersökning af gaskokapparater vid 1891 års

industriutställning i Göteborg, af Aug. Wijkander, årgång 1892, påg. 146.176

N:r 6. Hållfasthetsegenskaper hos olika betongblandningar, årgång

1892, påg. 210—14.

N:r 7. Profningar af tegel, af Aug. Wijkander och Hans Hedlund, årgång

1892, påg. 242—7.

N:r 8. Kåksprofningar, af Aug. Wijkander, årgång 1892, påg. 256—7.

N:r 9. Undersökning af rör för afloppsledningar och för drainering, af

F. W. Pegelow, årgång 1893, afdelning för byggnadskonst, påg. 17.

N:r 10. Cementprofningar åren 1889—92, af Aug. Wijkander och B.

H. Wedlin, årgång 1893, allmänna afdelningen N:r 44, påg. 2—3.

N:r 11. Hållfasthetens tillväxt med tiden hos betongblandningar, af

Aug. Wijkander, årgång 1893, allmänna afdelningen N:r 45, påg.

1—2.

N:r 12. Betongblandningars hållfasthetsegenskaper, af Aug.

Wijkander, årgång 1894, allmänna afdelningen, påg. 121—24.

N:r 13. Försök med sandcement, af B. H. Wallin, årgång 1894, allm.

afdeln., påg. 156—58.

N:r 14. Gement-, sandcement-, murbruks- och gipsprofningar åren 1893

—94, af B. H. Wallin, årg. 1895, allm. afdeln., påg. 92—96.

N:r 15. Olika materialiers motståndsförmåga mot af nötning, af B. H.

Wallin, årgång 1896, allmänna afdelningen, 111—115, 120—21.

N:r 16. Undersökningar af naturlig byggnadssten intill juli 1897, af

B. H. Wallin, årgång 1897, allmänna afdelningen, påg. 234—35.

N:r 17. Undersökningar af ångpanneplåt, ämnen till vefaxlar,

kopparplåt och kopparbult för lokomotivbehof af F. W. H. Pegelow, årgång

1897, allmänna afdelningen, påg. 239.

N:r 18. Tegelprofningar åren 1893—1900, af B. H. Wallin, årgång

1901, allmänna afdelningen, påg. 197—200.

N:r 19. Om profning af värmeisoleringsmedel af P. G. Laurin och B.

H. Wallin, årgång 1901, allmänna afdelningen, påg. 247—50, 255—57.

N:r 20. Cementprofningar åren 1895—1900, af B. H. Wallin, årgång

1901, påg. 281—86.

N:r 21. Om undersökning af Nernst-lampor, af H. Lamm, årgång 1901,

afdeln. mekanik och elektricitet, påg. 131—34 och 153—55; årgång

1902, afd. mekanik o. elektricitet, påg. 15—18.

N:r 22. Afnötnings- (slip-) försök å diverse golf- och

gatubeläggnings--materialier åren 1896—1901, af B. H. Wallin, årg. 1902, allmänna

afdelningen, påg. 437—443.

N:r 23. Om profning af linoleum, af B. H. Wallin, årgång 1903,

allmänna afdelningen, påg. 396—99.177

N:r 24. Tidens invärkan på hållfasthetsegenskaperna hos trä, af

Theodor Wijkander, årgång 1904, allmänna afdelningen, påg. 49—50.

År 1897 publicerades: Untersuchung der Festigkeitseigenschaften

schwe-discher Holzarten in der Materialprtifungsanstalt des Chalmersschen

Institutes, ausgeftihrt von Aug. Wijkander, Göteborg, D. F. Bonniers

boktr. Tekniska samfundets förlag.

Samma år publicerades: Hållfasthetsprof å svenska materialier,

samlade och utgifna af järnkontoret, af Arent Silfversparre och Aug.

Wijkander, Stockholm, K. L. Beckmans boktryckeri. Äfven utgifven

i tysk öfversättning.Tablå, utvisande arten af utförda arbeten vid Materialprofningsanstalten åren 1890—1906.

Material

1890 ! 1891*"1892* 1893*i 1894 | 1895 | 1896 j 1897 1898 1899 ! 1900 | 1901 j 1902 1903 1904 1905 ! 1906

Metaller: järn och stål ...h f j 373 ; 288 | 463 859 355 i 221 j 270 ! 99 | 161 j 202 ! 138 103 108 93 67 j 127

If20o{j j| i [ i i i ! j

koppar och andra i J (j 18 | 47 j 146 84 73 262 ! 146 j 167 ! 255 123 i 174 186 i 13 2 12 ! 4

! " i ! i ! i !

Naturlig sten ..........} ( — i — 22 — 56 81 ! 88 98 14 10 — 2 j 20 — — ! —

i ! i

Tegel, betong, konstgjord V 50{ l j j j

II i i i

sten.................. 45 j 205 ! 439 189 159 128 197 i 345 417 353 371 353 [ 369 463 422 i 347

! i " ! " i

Bindemedel, cement .... 21 j 24 j 66 j 151 168 78 | 62 43 | 29 22 40 36 43 135 162 50 j 60

Trä.................... — i — — 20 - 8 i 34 8 j 2 32 - 37 — - — — i 9

i l l

Värmeisoleringsmedel .... — — — l — — — | — — ! — — i!2 11 16 18 — — j —

Tågvirke, remmar, linor.. -— 22 59 [ 18 40 24 36 22 j 17 33 j 10 16 | 32 7 | 16 6 29

Elektriska prof.......... — 5 12 ! 4 — 16 ! 12 15 ! 19 28 " 8 42 12 10 i 14 29 ! 48

j i ! ! i ill | l

Textilämnen............ — 3 j 14 i 3 32 — i 8 29 | 22 15 ! 24 j 20 l 34 I 28 84 134 36

| II l l j l ! l i

Fotometerprof..........| — | — l — j — — 4 ! — — l — — | — j — | 75 51(31 47 83

| l j j i ! | l

Diverse andra prof...... — l j 7 j 6 — 35 | 34 13 j 15 23 j 47 j 36 | 17 128 j 49 j 87 j 215

. | j | : j j . T j" j "" " i i " i

Summa! 271 491 l 698 | 1272 1372 808 i 878 831 813 1000 829 881 | 873 ! 887 914 ; 858 958

* Under åren 1891—93 utfördes dessutom 11000 prof å trä.

Dessutom har under sommaren 1890 undersökts en större serie af Uddeholms bessemer för såväl sträckning som tryck, hvarvid

elasticitetsmodulen bestämdes under båda förhållandena.Biografiska anteckningar.

William Chalmers föddes af engelska föräldrar uti Göteborg 1748.

Han hade två yngre bröder Charles och James, likaledes födda

i Göteborg. Fadern var inflyttad från England och uti Göteborg

antagen till handlande borgare, till hvilket yrke han äfven uppfostrade

sina söner, först i Göteborg och sedan uti därtill afpassade läroanstalter

uti England. Återkommen härifrån, började William egen handel uti bolag

med Lars Kåhre men lämnade denna till brodern James, då han 1782

företog en utrikes resa, hvarunder han besökte de största

handelsstäderna uti England, Frankrike och Holland samt återvände öfver

Bremen, Hamburg och Kiöbenhavn. Allestädes hade Chalmers med ett

godt och väl odladt vett, ett intagande, lätt och angenämt

umgängessätt tillvunnit sig förmånliga bekantskaper och tillgifna vänner.

Följande året reste han till Kina, där han såsom superkarg uppehöll sig

uti Canton och Macao. Efter att på hemresan en längre tid hafva

vistats i Calcutta och Bengalen hemkom han 1793 till Göteborg med

en härstädes för ganska stor ansedd förmögenhet.

Vid Chalmers återkomst till fädernebygden efter ett årtiondes

frånvaro voro förhållandena väsentligt förändrade. Han fann den lifliga

handel och skeppsfart, som vid tiden för bortresan riktade rederierna,

handlande och sjöfolk, nu så nedsatt, att intet fartyg vågade sig utom

Skagen utan ett f bevaradt skydd. Sillfisket och trankokningen voro

betydligt minskade. Det vackra silfvermyntet var utträngdt af

riksgäldssedeln. En sjundedel af Göteborg hade året förut nedbrunnit och

tomtplatserna voro ännu knappast afröjda. Långt ifrån att nedslås

häraf, grep sig Chalmers an med nya företag till fosterlandets fromma.

I samråd med Peter^Bagge på Nygård beslöt han sig för att söka

värk-ställa förslagen om*-Trollhättefallens kringgående medelst kanal och

slussar för vinnande af den under sekler önskade segelbara föreningen

af Vänern och Västerhafvet. Af Ostindiska kompaniets

hufvudpartici-panter hade han blifvit insatt uti kompaniets styrelse. För

befordrande af dessa båda stora företag begaf Chalmers sig till Stockholm

och hade tillfälle att inför förmyndareregeringen med framgång

förfäkta sina meningar. För Trollehätte kanals åstadkommande lyckades

han så väl, att redan i december samma år 1793 grundreglerna för

ett bolag för dess åstadkommande af regeringen fastställdes äfvensom

privilegier och taxa för kanalens trafikerande utfärdades. Chalmers

ingick bland direktörerna i Trollhätte kanalbolag. 1800 kunde

kanalfarten öppnas. Uti Ostindiska kompaniets tjänst hade Chalmers

rikligt tillfälle att värka, och i kompaniets ärenden utförde han talrika

resor, hvilket dock icke hindrade, att 1808 kompaniet nödgades upphöra

med sin handel.

Inom Göteborgs kommun intresserade sig William Chalmers myc-180

ket för den fattigvårdsinrättning, som därstädes inrättades under de

sista åren af sjuttonhundratalet, och lämnade sitt kraftiga stöd till

dess underhåll.

Med anledning af Trollhätte kanal-värkets fullbordande hugnades

Chalmers med Wasa-Ordens kommendörsband och erhöll år 1809

kansliråds titel. Den 3 juli 1811 slutade William Chalmers sitt värksamma lif.

Chalmersska Slöjdskolans förste vårdare.

1. Dubb, Pehr, Öfverfältläkare, född 1750 i Mariestad, död 1834 i

Göteborg.

Vid 12 års ålder intagen i högsta klassen af trivialskolan i Skara,

vid 18 år student i Upsala, där han uppehöll sig genom enskild

undervisning; 1778 medicine doktor; s. å. bosatte han sig i Göteborg, kallad

att taga närmare vård om kanslirådet baron Klas Alströmer, som led af

lamhet. 1779—80 i Paris tillsammans med grefve Gustaf Axelsson

Sparre; 1781—1812 amiralitets-medicus vid i Göteborg förlagda eskadern

af arméens flotta. På uppdrag af Alströmer började Dubb organisationen

af det på grund af A:s svärfar, direktör Niclas Sahlgrens testamente

upprättade och efter Sahlgren benämnda sjukhuset och var till 1804

dess förste läkare. Dubbs tid upptogs därefter till stor del af planen

till en afsiktsenlig inrättning till försörjande af Göteborgs stads fattiga.

Han ingrep kraftigt vid utarbetandet af förslag till

brandförsäkringsordning och reglemente för eldsläckningsmanskapet vid stadens

bebyggande efter eldsvådorna 1802 och 1804. Under krigen 1788, 1801

och 1808 förestod Dubb såsom förste fältmedicus medicinalvärket, tog

värksam del i första organisationen af karantänsinrättningen å Känsö.

1806 präglade stadens älsta en minnespenning med Dubbs bröstbild

och en inskrift, som uttryckte redliga medborgares erkänsla, för att

bevara minnet af hans förtjänster om Göteborgs fattigvård.

2. Wahlgren, Bernhard, handlande, född 1780, död 1834.

3. Lindström, A. B., handlande, född 1774, död 1834.

4. von Rosen, grefve Axel Pontus, landshöfding, född 1773, död

1834 i Göteborg.

Föräldrar: Riksrådet grefve Fredric Ulric von Rosen och Hedvig

Sophia Stenbock; sergeant vid Helsinge reg:te, kapten vid Nerikes

och Värmlands reg:te 1791, kammarherre hos drottningen 1795,

landshöfding i Värmland 1808, i Göteborgs och Bohuslän 1809, generalmajor

1814, öfverkommendant för rikets västra kust 1817, generallöjtnants

n. h. o. v. 1830.

5. Virgin, Clas Samuel, öfverste, nederlagsinspektor, född 1786,

död 1858.

6. Sorbon, Hans Henrik, packhusinspektor, Öfverdirektör, född 1768,

död 1846.181

Styrelseledamöter.

1. Edenhjelm, Gillis, landshöfding, född 1778, död 1862.

Föräldrar: Generalmajor Eric Edenhjelm och Anna Catharina Rid-

derstam; sergeant vid Älfsborgs reg:te, löjtnant vid Sprengtportska

regitet 1796, vid Göta art.-reg:te 1801, öfverste och chef 1817,

generalmajor 1830, landshöfding i Göteborgs och Bohuslän 1835.

2. af Wingård, Carl Fredrik, biskop, född 1781 i Stockholm, död

1851.

Föräldrar: Biskop Johan Wingård och Fredrica af Darelli;

gymnasist i Göteborg; student i Upsala 1796, fil. dr och bibliotekarie vid

Göteborgs gymnasium 1803, adjunkt 1805, eloquentise et poeseoslector

i Göteborg 1810, professors titel 1810, prästvigd 1817 och biskop i

Göteborg som faderns efterträdare 1818, en af de 18 i svenska

akademien 1837, ärkebiskop 1839, serafimerriddare 1831, adlad.

3. Wijk, Olof Per, kommersråd, född 1786 å Hisingen nära

Göteborg, död 1856.

Föräldrar: sjökapten Erik Wijk och Olivia Romare; ingick på

Charles Christies kontor i Göteborg 1799, öfvertog affären för egen räkning

1806, kommersråd 1820, ordförande för Göteborgs stads älste 1818—

35, ordförande i styrelsen för arbetena i Göta älf och Göteborgs hamn

1838, ordförande i Göta kanalbolags direktion 1850. Vice talman i

borgarståndet 1833—34 och talman 1850.

4. Gjers, Anders, postdirektör, född 1789, död 1865.

Föräldrar: öfverste Gustaf Gjers och hans första hustru;

postmästare 1816, postdirektörs titel 1820, afsked 1854.

5. Lönnroth, Arvid, major, född 1768 i Grenna förs., död 1858.

Föräldrar: hemmansbrukaren Anders Arvidsson Lönnroth och

Birgitta Gustafsdotter; elev i Visingsö skola 1782 och i gymnasium

därstädes 1786, student i Lund 1792, kondition hos major Lagerberg på

Djurström i Västergötland och därefter sex år hos friherrinnan von

Essen på Kafvelås, hvarunder 1795 och 1797 vid Upsala universitet,

styckjunkare vid Göta art.-reg:te 1801, större artilleriexamen 1806,

löjtnant 1810, informationskapten 1816, kapten 1817, afsked med

depot-kaptens lön, major i armén 1840, tygmästare vid reservarmén mot

Norge 1812—13, batterichef och tygmästare vid armén i Norge och

på Frederiksstens fästning 1814—15.

6. Blomstervall, Johan Daniel, juvelerare, född 1786 i Göteborg, död

1841.

Föräldrar: Guld- och silfverarbetaren Jacob Blomstervall (född i Ryda

förs. i Västergötland) och en dotter till rådmannen i Marstrand Pehr

Åkerblom; genomgått Tyska skolan, undergått vid K. Controll-verket

i Stockholm »den examen, som var föreskrifven för dem, hvilka befatta

sig med ädlare metallers bearbetande». Ledamot bl. a. af styrelsen

för Göteborgs skjutsinrättning, Borgerskapets älste, Göteborgs stads

Drätsel-Commission, Göteborgs sparbank från dess stiftande.

7. Bruhn, Anders, biskop, född 1778 i Stockholm, död 1856.

Föräldrar: Rådmannen i Uddevalla Hans Claesson Bruhn och Gunilda182

Knape; student i Upsala och Lund, fil. magister i Lund 1805, rektor

i Uddevalla 1807, teologie lektor i Göteborg 1814, professors titel 1826,

domprost i Västerås s. å., biskop i Göteborg 1840.

8. Signeul, Gustaf Adolf, fabrikör, född 1795 i Göteborg, död 1854 i

Kungälf.

Föräldrar: Färgeri- och klädesfabrikör Anders Signeul och hans hustru

Charlotta Zidonia Faust. (Signeulska släkten inflyttad från

Frankrike med anledning af Hugenottoroligheterna mot slutet af 1500-talet.)

Ingick uti och senare öfvertog faderns färgeri- och klädesfabrik vid

lilla Klädprässaregatan i Göteborg, sålde densamma 1853 och flyttade

i början af 1854 till Kungälf. Flärdfri och enkel i sitt uppträdande,

redbar och klarsynt var han allmänt afhållen och värderad. Lifligt

intresserad för skol- och sjukhusfrågor, flera år domkyrkorådsledamot. Då

han gifte sig med sin kusin, dotter till farbrodern utrikesministern

Elof Signeul, mottogo de ett egenhändigt skrifvet bref från Carl XIV

Johan med gåfvobref å 12000 rdr rmt »såsom morgongåfva till bruden»,

en tacksamhetsgärd för de trogna tjänster brudens fader städse visat

konungen.

9. Löwenhjelm, grefve Carl Gustaf, landshöfding, född 1790 på Long

i Värmland, död 1858.

Föräldrar: Kaptenen vid lifgardet Gari Gustaf Löwenhjelm och Agneta

Sophia Wrangel; volontär vid lifreg:tets husarer 1809, deltog som fri villig

adjutant hos ryska generaler i slaktningar mot Napoleon 1812 och 1813,

tjänstgjorde hos kejsar Alexander vid drabbningar mot Napoleon 1814,

öfverste 1821, ministerresident i Konstantinopel 1824, i Wien 1827,

landshöfding i Göteborgs och Bohuslän 1843, generalbefälhafvare i

3:dje militärdistriktet 1847, befälhafvare för svenska

intervenerings-trupperna på Fyen 1848, generallöjtnant och serafimerriddare, afsked

1856.

10. Renström Sven, grosshandlare, född 1794 i Värmland, död 1869.

Föräldrar: Arrendatorn Anders Renström och Lisa Rudberg. Kol-

skrifvare hos brukspatron C. F. Uggla på Svaneholm 1809, kontorist i

Göteborg 1813, egen affär 1816, invald i handelssocieteten 1828, en af

Borgerskapets älste 1832, i drätselkammaren 1838—68, riksdagsman

1856—62, stadsfullmäktig från institutionens stiftande till 1869, stor

donator, särskildt känd för sin stora donation af i1/2 million till

Göteborgs stad.

11. Fåhraeus, Olof Immanuel, landshöfding, född 1796 på Slitö på

Gottland, död 1884 i Stockholm.

Föräldrar: Bruksägaren Carl Niklas Fåhraeus och Margaretha

Catharina Sturtzenbecker af tysk börd; student i Upsala 1810, kansliexamen

1815, protokollssekreterare 1826, chef för västra tulldistriktet 1826,

civilminister 1840, adlad 1842, landshöfding i Göteborgs och Bohuslän

1847—64, R. och K. af K. Maj:ts Orden 1864; ledamot af riksdagens

första kammare 1866—78, vice talman 1868—72, ordförande i

riksbankens fullmäktige 1867—72.183

12. Tengstedt, Carl, juvelerare, född 1793 i St. Herrestads förs.

(Skåne), död 1887 i Göteborg.

Föräldrar: Trädgårdsmästare Johan Tengstedt, först i Skåne, senare

på Seland, och Anna Palm; ägnade sig 1805 åt handel men kom redan

följande året i guldsmedslära i Helsingborg, gesäll där 1812,

anställning s. å. hos guldsmed i Göteborg, besökte Kjöbenhavn under 8

månader 1816—17, egen guldsmedsaffär i Göteborg 1819, borgare följande

året; syssloman vid fattigförsörjningen 1821, fattighusföreståndare,

ledamot i handtvärksskolans styrelse i 16 år; var med om

»Bildningscirkelns» stiftande, 1841 i Borgerskapets älste och kvarstod där i 16

år, därefter 12 år i drätselkommissionen.

13. Ewert, Christian Fredrik, med. doktor, född 1804 i Göteborg, död

1881.

Föräldrar: Assessorn och regementsläkaren vid Göta Art.-reg:te

Christian Henrik Ewert, inflyttad från Stralsund, och hans maka

Christina Elizabeth Malm; student i Upsala 1821, med kand. 1826, med lic.

och dr 1827, kirurgie mag. 1830, öfvertog sin faders praktik i Göteborg

1828, bestred utan arvode läkarebefattningen vid ett kolerasjukhus

1834, andre stadsphysicus i Göteborg 1835, förste stadsläkare 1860—

75, stora medaljen i guld för vaccinationens befrämjande 1875, med.

jubeldoktor i Upsala 1877, företog vetenskapliga resor i utlandet 1837,

1857 och 1866. Flera vetenskapliga skrifter.

14. Åqvist, Olof, kapten, född 1799 på Varholmen i Göteborgs

skärgård, död 1868.

Föräldrar: Tunnbindaremästaren Anders Åqvist och hans hustru

Katharina Hansson; skrifvare hos en salteriägare 1816, sjöman 1820,

i hvilken egenskap han, efter en resa till Stockholm och Lissabon, antogs

af grefve B. B. von Platen till besättningsman på en s. k. speljakt å Göta

kanal under 2 somrar, under vintrarna förman för takelkammaren och

segelsömmare-värkstaden (sedermera Motala värkstad), maskinist å

ångmuddervärk 1822—23, elev vid Motala värkstad 1824, chef för

Göta kanals muddervärk och muddringsarbeten 1825—30, efter flera

muddringsuppdrag i Göteborg under trettiotalet arbetschef hos Kungl,

direktionen öfver Göteborgs Hamn- och älfarbeten 1839—62; byggde

på entreprenad för staden nya kajer utmed hela stora och östra samt

en del af norra hamngatorna, äfvensom arbetshuset vid Drottningtorget,

ombyggde västra hamnkanalen mot arvode, uppförde sliperna på

Lindholmens värkstad, invallade och torrlade Gullbärgsvassen, byggde såsom

hamnens arbetschef Stenbropiren och kajerna söder om denna till

Värkstadsgatan och vid järnvågen samt norr om de utmed Göta älf

inemot Magasinskvarteret, vid Lilla Bommens hamn m. m.

15. Björck, Gustaf Daniel, biskop, född 1806 i Göteborg, död 1888.

Föräldrar: Lektorn, professor Elias Daniel Björck och Elisabeth Ulrica

Santesson; student i Upsala 1822, kollega vid Göteborgs högre

lärdomsskola 1832, fil. dr 1833, kyrkoherde i Uddevalla 1842, teologie

pastorsadjunkt i Upsala 1853, biskop i Göteborg 1856.

16. Ehrensvärd, grefve Albert Carl August Lars, född 1821 på

Rödjenäs i Småland, död 1901.Föräldrar: Öfversten och chefen för Skånska dragonreg:tet grefve

Gustaf Carl Albert August Ehrensvärd och Henrietta Virginia Sophia

Catharina Adlercreutz; student i Lund 1837, fil. dr 1841, attaché vid

beskickningarna i Berlin 1842 och i Paris 1843, legationssekreterare i

St. Petersburg 1850, afsked från kabinettssekreterarebefattning 1859,

öfvertog familjegodset Tosterup 1859, landshöfding i Göteborgs och

Bohuslän 1864—85, särskildt varmt intresserad och värksam för allt,

som rörde andlig kultur, 1885—9 minister för utrikes ärendena, föremål

för liflig hyllning från när och fjärran på åttioårsdagen.

17. Lindgren, Lars Anders Sebastian, major, född 1819, död 1893.

Föräldrar: Fanjunkaren Samuel Daniel Lindgren och Maria

Margaretha Nordenberg; konstapelskadett vid K. Göta Art.-reg:te 1834,

underlöjtnant 1838, löjtnant 1846, kapten 1855, major i artilleriet 1865,

major i regementet 1867.

18. Dickson, James J:son, grosshandlare, född 1815, död 1885.

Föräldrar: Kommersrådet James Dickson och Margaretha Eleonora

Bagge; elev vid Göteborgs handelsinstitut 1827—31, student i Upsala

1831—33, på kontor i Göteborg 1833—37, burskap som grosshandlare

därstädes 1839, bolagsman i Jarnes Dickson & C:o 1840, bosatt i

London 1837—47, ledamot af Borgerskapets älste i Göteborg 1848—62,

då de upplöstes, därefter stadsfullmäktig till 1868.

Ägare af en mycket stor förmögenhet, har han på det kraftigaste och

mest oegennyttiga sätt bidragit till Göteborgs kommersiella och

kommunala utveckling. Stor frikostighet utvecklade han för att hjälpa

vetenskapsmän, konstnärer, studerande och yrkesmän. Otaliga

nödlidande hafva af honom hjälpts, och detta på det mest grannlaga och

obemärkta sätt.

19. Norrman, Carl Elis, ingenjör, född 1818 i Fässbergs förs. nära

Göteborg, död 1891.

Fader: Carl Fredrik Norrman, präst; genomgick Chalmersska

slöjdskolan 1834—38, förste stipendiaten i matematik och ritning därstädes

1837—38, ingenjör vid Motala värkstad 1842—59, chef för Lindholmens

värkstad 1859—86. Under många år ordförande i Lundby

kommunalstämma, erhöll större guldmedalj för medborgerliga förtjänster. Såsom

chef för Lindholmens värkstad inlade han stor förtjänst om

utvecklingen af dess skeppsbyggerivärksamhet, sålunda anförtroddes värkstaden

byggandet af den första kanonbåten af Blendatypen, de första fartygen

för transport af fotogen löst i lastrummen, 1884 de första af flottans

pansarbåtar, Svea och Göta m. m.

20. von Schoultz, Hans Odert Edouard, professor, född 1815 i Stockholm, död 1881.

(Se lärare N:o 17.)

21. Odelstierna, Detlof, major, född 1817, död 1892.

(Se lärare N:o 25.)

22. Wijkander, Erik August, professor, född 1849 i Stockholm.

(Se lärare N:o 40.)

23. Dickson, Charles, med. dr, född 1814 i Göteborg, död 1902.

185

Föräldrar: Från Skottland inflyttade köpmannen Robert Dickson

(särskildt känd för upprättandet af Robert Dicksons stiftelse i Göteborg)

och Wilhelmina Charlotta Airth, född Bratt; student i Upsala 1830,,

med. dr 1837, medicinska studier utomlands 1837—40, kirurgie magister

1840, bataljonsläkare vid Göta art.-reg:te 1840—45; ekonomiskt

oberoende, ägnade han sig med aldrig tröttnande nit åt fullgörandet

af de förtroendeuppdrag, hans medborgare gåfvo honom, och åt

allehanda filantropiska uppgifter; ledamot af, fattigvårdsstyrelsen 1848—

62, snart dess ordförande. En bland stiftarna af brand- och

lifförsäk-ringsaktiebolaget Svea och länge ordförande i dess styrelse,

stadsfullmäktig i första uppsättningen 1863, kvarstod som sådan till 1886, då

han flyttade till Stockholm, riksdagsman 1867—95.

24. Dickson, James Fredrik, hofstallmästare, född 1844 i London,

död 1898.

Föräldrar: Grosshandlare James J:son Dickson (se N:o 18) och Eleonore

Willerding; genomgick Meyerbergska lärovärket i Göteborg och studerade

därefter i England, inträdde i firman James Dickson & C:o 1869, blef

delägare däri 1871 och utträdde ur densamma, då Svartviks bolag, i

hvars styrelse han ingick, bildades, anlade Tjolöholms stuteri,

hofstallmästare 1894. Ifrig sportsvän och konstsamlare.

25. Norin, Per, ingenjör, född 1835 i Rätans församling i Jämtland,

död 1891 i Göteborg.

Föräldrar: Landtmannen Sundvis Persson och hans hustru Märta

Olofsdotter. Vid 4 års ålder blef han upptagen som eget barn hos

dåvarande handlanden i Hernösand, sedermera länsveterinären i

Södermanland, Erik Norin; student 1854, började att studera juridik men slog

efter preliminärexamen om och ingick som extra elev vid Teknologiska

Institutet i Stockholm. Elev vid Motala Värkstad, ingenjör vid

Nyköpings bruk 1860—66, förste ingenjör vid Göteborgs Mek. Värkstad från

1867 till sin död.

26. Gibson, William, ingenjör, född 1848 å Jonsered i Göteborgs län.

Föräldrar: William Gibson S:or och Margret Thornton Holliday.

Efter genomgångna skolkurser och afgångsexamina från

handelsinstitutet i Göteborg och Chalmersska Slöjdskolan vistades utrikes under

två år för praktiska studier, ingenjör vid Jonsered 1870 och disponent

därstädes sedan 1879. Med intresse omfattande kommunala

angelägenheter, har han i riksdagens 2:dra kammare representerat Askim och

Säfvedal 1885—90, innehaft sedan 1894 förtroendet att såsom

ordförande i Göteborgs och Bohusläns landsting leda dess förhandlingar.

27. Snoilsky, grefve Gustaf Fredrik, landshöfding, född 1833, död

1897.

Föräldrar: Kammarherren och bankokommissarien grefve Fredrik

Snoilsky och friherrinnan Beate Sofie Cederström; kadett-1849,

underlöjtnant vid Skaraborgs reg:te 1852, löjtnant i generalstaben 1858,

ordonnansofficer hos Carl XV 1861, kammarherre hos hertigen af

Dalarne 1864, hofmarskalk 1873, öfverstelöjtnant i generalstaben och

chef för krigsskolan 1874, öfverste och chef för Skaraborgs reg:te 1882,

landshöfding i Göteborgs och Bohuslän 1885.186

28. Boije, Waldemar, grosshandlare, född 1847, död 1898.

Föräldrar: Vinhandlaren Otto Edvard Boije och Louise Elisabeth

Boije; genomgick handelsinstitutet i Göteborg, anställdes i faderns

affär (firma Boije & Hjorth) 1865, delägare 1873, ensam innehafvare

1878, byggde det stora s. k. Boijeska huset, ägnade kärleksfull

omvårdnad och tillsyn åt såväl frimurare barnhusets som stadens barnhus

skydds-lingar.

29. Rodhe, Edvard Herman, biskop, född i Efveröd af Kristianstads

län 1845.

Föräldrar: Christian Wilhelm Rodhe, kontraktsprost, och Cathrine

Sofie Berling: student i Lund 1861, fil. dr 1871, teol. kand. 1877,

prästvigd s. å., kyrkoherde i Karlshamn 1879, kontraktsprost 1882,

kyrkoherde i Norrköpings S:t Olai 1884, e. o, kungl, hofpredikant 1886, biskop

i Göteborg 1888, teol. dr 1893, ledamot af riksdagens 2:dra kammare

1892—93 och af lista kammaren 1895—1902.

30. Jacobsson, Albert Fredrik, öfverste, född 1844 i Alingsås.

Föräldrar: Häradshöfdingen Carl Fredrik Jacobsson och Maria Christina

Adelsköld; genomgått 6 klasser vid realgymnasium i Göteborg, kadett

1860, underlöjtnant vid Göta art.-reg:te 1864, större artilleriexamen

1869, löjtnant 1872, kapten 1876, major vid 2:a Göta art.-reg:te 1894,

reg:ts-bJälhafvare 1896—97, öfverstelöjtnant vid lia Göta art.-reg:te

1898, reg:ts-befälhafvare 1898—99, öfverste i armén och afsked 1902,

innehafvare af riksstatens resestipendium 1901, tjänstgjort 4 månader

vid i Bukarest förlagdt ridande art.-reg:te och gjort en studieresa genom

Bulgarien, Serbien, Turkiet Grekland och Italien.

31. Atterberg, Anders Johan, ingenjör, född 1845 i Hernösand.

Föräldrar: Murmästareåldermannen i Stockholm Anders Magnus

Atterberg och hans maka Christina Johanna, född Winder;

utgångs-examen från Tekniska Högskolan 1864, från Krigshögskolan 1869,

praktiserat som murare 1861—1864, muraregesällprof 1864, statens

järnvägsbyggnader Laxå—Kristinehamn 1865—66, konstruktör vid

Munkfors järnvärk 1870, Norra Stambanans undersökning 1870—71,

konstruktör och byggmästare vid Långbanshytte Bessemervärk 1871—72,

öfveringenjör vid Uddeholmsvärken 1872—79, chef för Nordmark—

Klarälfvens järnvägsbyggnad 1873, delägare i ingenjörsfirman Edwin

Andrén & C:o från 1879, ledamot af stadsfullmäktige i Göteborg från

1893.

32. Lagerbring, friherre Gustaf Otto Robert, landshöfding, född 1847.

Föräldrar: Öfversten friherre Carl Gustaf Lagerbring och hans hustru

Johanna Lovisa v. Kraemer, student i Upsala h. t. 1863, underlöjtnant

vid Uplands reg:te 1866, kapten vid Uplands reg:te 1885, afsked från

Uplands reg:te 1889, värkst. dir. i Försäkringsaktiebolaget Skandia

1887—1897, landshöfding i Göteborgs och Bohus län sedan 1897,

ledamot af riksdagens första kammare.

33. Carlson, August Theodor, grosshandlare, född 1834 på Gölingstorp

Norra Kind.

Föräldrar: Handlanden i Ulricehamn Sven Carlson och hans hustru187

Maria Christina Killander; åtnjöt skolundervisning i Jönköpings

storskola 1843—49, genomgick Göteborgs Handelsinstitut, anställd på

kontor 1852, började egen handelsrörelse 1861, bedrifver sedan 1869

med Gustaf Kollberg som bolagsman handels- och rederirörelse under

firma August Carlson & C:o, mycket anlitad i kommunala och enskilda

uppdrag

34. Ewert, Wilhelm Theodor, grosshandlare, född 1842 i Göteborg.

Föräldrar: med. dr och chir. måg Christian Fredrik Ewert (se N:o 13)

och Mathilda Christina Elizabeth Heinrich; genomgått realgymnasium

och Handelsinstitutet, ledamot af Göteborgs stads drätselkammare.

35. Rapp, Victor Henrik, major, född 1853 i Göteborg.

Föräldrar: Byggmästaren Philip Jacob Rapp och hans hustru Gustafva

Albertina Andersson; mogenhetsexamen vid realgymnasium i

Göteborg 1872, underlöjtnant vid K. Göta art.-reg:te 1874, löjtnant

1878, kapten 1892, major 1903 repetitör vid Art.- och

Ing.-hög-skolan 1878—1881, förste lärare vid infanteriskjutskolan 1892—1893.

Lärare.

1. Palmstedt, Carl, professor, född 1785 i Stockholm, död 1870.

Föräldrar: Stadsarkitekten professor Erik Palmstedt och Hedvig

Gustava Robsahmson. Sonen undervisades af informator, med hvilken

han fick tillbringa två terminer vid universitetet i Upsala och

sedermera i tyska skolan i Stockholm. Planen för hans studier var att bilda

honom för köpmansyrket, men redan som gosse hängaf han sig med

förkärlek åt studiet af naturvetenskaperna.

1801 begaf sig P. till universitetet i Greifswald, där han studerade i

två år. På grund af faderns vid sin död uttalade önskan återvände

P. till Stockholm och blef anställd som kontorist hos en grosshandlare,

ingick 1806 bolag med en annan kontorist om idkande af grosshandel.

1807 gifte han sig med prosten M. N. Alners dotter Eleonora Catharina,

som afled 1829 efterlämnande två döttrar. Handelsaffärerna gingo dåligt

och, sedan han lämnat dem, inköpte P. 1808 en landtegendom i

Södermanland, var där ifrig landtbrukare till 1816, då han sålde sin egendom

och återflyttade till Stockholm. Efter sammanträffande med professor

Jacob Berzelius och assessor Johan Gottlieb Gahn beslöt han att ägna

sig åt det fysiska vetenskaperna, arbetade på den förres laboratorium

och tog enskild undervisning för professor N. G. Sefström. 1820 blef

P. disponent för Gripsholms kemiskt-tekniska fabriker men sysslade

samtidigt med öfversättande af Berzelius och andras vetenskapliga

arbeten till tyska språket. 1825 brunno de gripsholmska fabrikerna

ned, i hvilka P. nedlagt större delen af sin förmögenhet. 1825 och 1827

besökte han under längre tider utlandet. 1828 var det, som på

Berzelius inrådan doktor Dubb vände sig till P. för inrättandet af

Chalmersska Slöjdskolan, och 1829—1852 var han föreståndare för denna.

Vid afskedstagandet fick han först halfva lönen i pension, och 1858

höjdes denna till två tredjedelar af lönen eller 2,000 rdr rmt. För P:s

värksamhet som föreståndare för Chalmersska Slöjdskolan under nära188

24 år redogöres på andra ställen, men han ägnade samtidigt sin rika

erfarenhet och stora organisationsförmåga åt flera andra håll.

P. deltog i organiserandet af den i Göteborg bildade frivilliga

Brandkåren, var en intresserad medlem af därvarande Vetenskaps- och

Vitterhetssamhälle, först vice ordförande och därefter ordförande i stadens

sundhetsnämnd under 1834, då koleran våldsamt härjade Göteborg,

inrättade 1846 Slöjdföreningen i Göteborg, utöfvade i 14 år utan arvode

sekreterarebefattningen vid Göteborgs och Bohus läns

hushållningssällskap m. m. 1830 hugnades P. med professors namn, heder och

värdighet, utsågs 1847 af K. Maj:t till sekreterare i bestyreisen för

expositionen af slöjdalster i Stockholm och 1850 till enahanda

befattning vid slöjdutställningen därstädes.

Då han vid 67 års ålder lämnade Chalmersska Slöjdskolan, flyttade

han till Stockholm, följd af talrika bevis på aktning, tillgifvenhet och

tacksamhet, samt erhöll af K. M:t guldmedaljen för medborgerlig

förtjänst. Med outtröttligt intresse åtog P. sig fortfarande en mängd

uppdrag. Från och med 1852 biträdde han kommerskollegium med

yttranden i tekniska frågor.

Ledamot i de allmänna juryerna vid 1856 års världsutställning i

Paris, 1862 års i London och 1866 års allmänna industriutställning i

Stockholm, nedlade han på dem ett mycket intresseradt arbete. P.

deltog i organiserandet af tekniska skolorna i Malmö, Eskilstuna och

Norrköping, företog talrika utländska resor (inalles 24), publicerade

en mängd uppsatser i de mest olika ämnen.

1822 blef P. ledamot af landtbruksakademien, 1838 af

vetenskapsakademien och 1856 af musikaliska akademien.

2. Lagerborg, Samuel (Georg?} Wilhelm, kapten, född 1798 i

Norrbottens län, död 1852 i Göteborg.

Föräldrar: Öfverstelöjtnanten Wilhelm Lagerborg, blesserad i finska

kriget 1808 och död s. å. i följd däraf, och Elisabeth Rechardt;

underofficer vid Västerbottens reg:te 1812, fänrik 1814, underlöjtnant vid

Göta art.-reg:te 1816, kapten 1830, major 1837.

3. Rehn, A., värkmästare.

4. Ronell, E., d:o

5. Regnell, Wilhelm Ludvig, värkmästare, född 1800.

6. Landin, Algot, apotekare, född 1811 i Stockholm, död 1869 i Motala.

Föräldrar: Kamreraren i K. krigskollegium Pehr August Landin och

Gustava Elisabeth Winter, farmacie-studiosi-examen 1830, apotekare

1835, död som apotekare i Motala.

7. Wickstedt, Johan, värkmästare, född 1810.

8. Ullgren, Clemens, adjunkt, född 1811 i Stockholm, död 1868.

Ingick som lärling på ett apotek, arbetade i Upsala 1830 men

nödgades af bristande tillgångar återvända till Stockholm, där han blef

lärjunge af Berzelius, flyttade 1834 till Göteborg, återvände 1836 till

Stockholm, kemist hos bärgsrådet Aschan vid Klefva nickelgrufva

1841, därefter adjunkt och laborator vid teknologiska institutet i

Stockholm.189

9. Weinberg, Johan Philip, löjtnant, född 1808, död 1841.

Underlöjtnant vid Göta art.-reg:te 1827, löjtnant 1832, död till följd

af olyckshändelse under åkning i närheten af Göteborg.

10. Tranberg, Carl Johan, farmacie kandidat, född 1812, död 1857.

Lärare i kemi vid Degebergs landtbruksinstitut 1844—53.

11. Berg, Charles Nicolas, öfverste, född 1808, död 1877 i Stockholm.

Gjorde sjöexercisexpeditioner 1826—28, underlöjtnant vid Göta

art.-reg:te 1829, löjtnant 1835, informationsofficer 1840—47,

informationskapten 1847—53, kapten 1850, öfverste och kommendant i

Göteborg 1860, afsked 1870.

12. Löwenadler, Staffan Wilhelm, apotekare.

Föräldrar: Löjtnanten vid K. Flottan Eric Gustaf Löwenadler och

Sophia M. Lagercrantz; farmacie-studiosus i Norrköping 1835,

examinerad apotekare 1842, innehade jämte sin broder Tycho Mauritz

Constantin apoteket Kronan i Göteborg till 1852.

13. Wahlström, Lars Samuel, landskapsmålare, född 1814, död 1862

i Göteborg.

Erhöll undervisning af Beijer i Göteborg, senare på 1850-talet af

Gude i Dusseldorf, var landskapsmålare (företrädesvis vinterstycken)

samt flitig kopist, anställd under flera år som stadsbefallningsman och

sammanskottskassör.

14. Nystrand, Gustaf Edvard, värkmästare, född 1823, flyttade till

Eskilstuna 1848.

15. Fahlcrantz, Axel Magnus, född 1780 i St. Tuna socken i Dalarna,

död 1854 i Stockholm.

Föräldrar: Vice pastor, sedermera kyrkoherden i Kungsåra och Kärrbo

förs. Johan Fahlcrantz och Gustava de Brenner. Elev af

ornamentsbildhuggaren Per Ljung, ledamot af akademien för de fria konsterna

1834, professors titel.

16. Sahlström, Pehr Arvid, värkmästare, född 1827, flyttade till

England 1751.

17. von Schoultz, Hans Odert Édouard, professor, född 1815 i

Stockholm, död 1881 i Göteborg.

Föräldrar: Lagmannen, sedermera vice landshöfdingen i Vasa och i

Uleåborgs län Nils Fredrik von Schoultz och Jeannette Henriette

Gripenberg, 1833 underlöjtnant vid Göta art.-reg:te och 1840

löjtnant därstädes, 1849 informationsofficer vid regementet och

samma år lärare i fysik vid Chalmersska Institutet, 1853 afsked

från regementet och föreståndare för Chalmersska Slöjdskolan, 1854

kapten n. h. o. v., 1855 ordförande i Göteborgs slöjdförening och

1861 ordförande i länets komité till befrämjande af den då instundande

världsutställningen i London samt följande året föreståndare för

Svenska expositionsbyrån i London vid nämnda utställning, 1862

stadsfullmäktig i Göteborg och 1873—77 ledamot i riksdagens andra

kammare. Under flera år ordförande i Göteborgs arbetareförening. 1862

professorns n. h. o. v. Utfört flere utländska studieresor och

publicerat flera arbeten.190

Liflig och entusiastisk ägnade han mycket arbete åt det offentliga

lifvet och vann genom sin sympatiska personlighet och medkänsla med

ungdomens sträfvanden i ovanligt hög grad sina elevers förtroende

och kärlek. Betecknande i detta afseende var den till styrelsen för

institutet ställda skrifvelse, som talrika forna norska elever afläto

omedelbart efter von Schoultz död och som slutade sålunda: »Vi ville

altid mindes ham, vor gamle trofaste Lserer, med den inderligste

Kjaer-lighed, den varmeste Tak og Erkjendtlighed for, hvad han var for os

som Institutets Leder, som Laerer og Ungdommens varmeste Ven.»

Hans biograf skrifver ock: »Den höga ridderliga gestalten, det öppna,

frimodiga anletet, den klara mäktiga stämman och framför allt den

flödande talegåfvan, som i högstämda ord klädde ljusa och rediga

tankar — allt detta gjorde honom till en folktalare, som ovilkorligen

måste på mängden utöfva ett imponerande inflytande. Han var också

af den stora allmänheten lika högt uppburen som gärna hörd.

Härtill bidrog icke minst älskvärdheten i hans väsende, som var ett sant

uttryck af hans milda och människovänliga hjärtas inneboende godhet.»

18. Hyltén-Cavallius, Carl Erngisel, adjunkt, född 1817 på Hönetorp

i Wislanda socken af Kronobergs län, död 1853.

Föräldrar: Kontraktsprosten Carl Fredrik Cavallius och Anna

Elisabeth Hyltenius; genomgick Växiö skola 1825—32, student i Upsala

1833, apotekareexamen 1838, adjunkt i kemi vid teknologiska

institutet 1840—43, apotekare i Kungälf 1843—49, utförde 1840—44

åtskilliga tekniska undersökningar, som publicerats af professor Mosander.

19. Billqvist, Gustaf Vilhelm Constantin, bildhuggare, född 1829 i

Göteborg, död 1894 därstädes.

Studerade vid Chalmersska Slöjdskolan och vid danska

konstakademien, lärare vid Slöjdföreningens skola i Göteborg i modellering,

utförde porträttbyster, medaljonger och större drifna arbeten i zink.

20. Palm, Fredrik Wilhelm Julius, värkmästare, född 1820.

21. Dalen, Pehr Olof, värkmästare, född 1823, död 1898.

Föräldrar: Kronofogden Erik Dalen och Fredrika Magdalena

Nordenström; genomgått Frösö lärdomsskola 1838, afgångsbetyg från

teknologiska institutet i Stockholm 1842, tjänstgjorde i Falu

bärgs-skolas modellvärkstad 1842—46.

22. Sjöstéen, Ernst Fredric, född 1822, död 1861.

Sergeant vid Smålands Grenadier-bataljon 1837, vid Göta art.-reg:te

1839, löjtnant 1848, informationsofficer 1852—53, informationskapten

1853—54, kapten 1858.

23. Leijonhufvud, friherre Knut Eric Ericson, född 1821, död 1873

i Stockholm.

Föräldrar: Öfverstelöjtnant friherre Eric Gabriel Leijonhufvud och

Sofia Emerentia Hoppenstedt; sergeant vid Göta art.-reg:te 1839,

löjtnant 1847, kapten 1856, artilleristabsofficer 1856—58, chef för

artilleristaben 1867, öfverstelöjtnant vid Vendes art.-reg:te 1872.

24. Schaar, Sten Albert, telegrafdirektör, född 1831 i Karlskrona,

död 1893.191

t

Föräldrar: Kyrkoherden i Nättraby i Blekinge Gabriel Schaar och

Anna Davida Schwart; studerade vid Chalmersska Institutet, blef vid

23 års ålder föreståndare för den nybildade telegrafstationen i

Göteborg och tjänstgjorde i denna egenskap till sin död, var lärare i fysik

och kemi vid realgymnasiet därstädes. •>

25. Odelstierna, Detlof, major, född 1817 på Finspong, död 1892 i

Göteborg.

Föräldrar: Bärgmästaren Detlof Odelstjerna och Fredrica Broms;

Student i Upsala 1835, underkonduktör vid Ingenjörskåren 1838,

sergeant vid Vendes art.-reg:te 1840, vid Göta art.-reg:te 1842, löjtnant

1849, besiktningsofficer 1853—54, informationskapten 1854—70,

kapten 1857, major i armén och afsked 1870.

26. Pettersson, Carl Anton, kaptenlöjtnant, född 1818, död 1863

Stockholm.

Genomgick Mariebergs högre artillerilär o värk, föreståndare för

Göteborgs navigationsskola, föreståndare för Stockholms navigationsskola 1856,

inspektör öfver rikets navigationsskolor, kaptenlöjtnant, utförde

mätningar och geografiska forskningar i de svenska lappmarkerna, skicklig

penntecknare, hvars arbeten delvis publicerats, utgifvit lärobok i

navigationsvetenskap .

27. Unna, Moritz, fotograf, född 1811 i Kjöbenhavn, död 1871

därsammastädes.

Son af en möbelhandlare och auktionsförrätt are. Modren flyttade

som änka till Göteborg 1819; sonen först på handelskontor men reste

1830 till Kjöbenhavn för att utbilda sig till målare och besökte

akademiens skola där, erhöll medalj 1836, utställde genrebilder, af hvilka

ett införlifvades med det kungl, målningsgalleriet i Kiöbenhavn,

vistades 1839—46 i Munchen och arbetade mest som porträttmålare utan

att inlösa de löften han väckt, bosatte sig 1846 i Göteborg som

teckningslärare och porträttmålare, blef fotograf 1853 (firma först M. Unna,

sedan Unna & Koffert), innehade sin tids bästa atelier i Göteborg,

inköpte 1863 Strieglers berömda atelier i Kiöbenhavn och bosatte sig

där men träffades af motgångar, afled i fattiga villkor.

28. Dahlander, Gustaf Robert, professor, född 1834 i Göteborg, död

Föräldrar: Handlanden Jonas Dahlander och Elisabeth Klinteberg;

elev vid Chalmersska slöjdskolan 1848—50, elev vid

Skeppsbyggeriinstitutet i Karlskrona 1850—52, civilingenjör 1856 med afgångsbetyg

från kungl, högre artillerilärovärket å Marieberg, lärare vid

navigationsskolan i Göteborg i ångmaskinslära, professor vid tekniska högskolan 1870.

29. Ewert, Axel Wilhelm, lektor, född 1833, död 1888.

Föräldrar: Kapten Pehr Wilhelm Ewert och Albertina Andersson;

student vid Lunds universitet, fil. kand. 1857, fil. doktor.

30. Messman, Carl Ludvig Ferdinand, landskapsmålare, född 1826,

död på 1880-talet.

Son af en sockerbagare; bevistade konstakademien i Kiöbenhavn

1840—44 och utställde 1850—59 därstädes dels målade landskap dels

pennteckningar, flyttade till Göteborg omkring 1860, där hans pro-192

duktion omfattade mest pennteckningar och eldskensstycken, värkade

äfven som litograf.

31. Rosenberg, Johan Olof, professor, född 1840 i Fjälkinge af

Kristianstads län.

Föräldrar: d. v. skolläraren, sedermera kantorn och

riksdagsfullmäktigen Sven Rosenberg och Kerstin Olsdotter; bevistade

elementarläroverket i Helsingborg 1853—57, student i Lund 1858, fil. dr (2:dra

hedersrummet) 1865, docent i kemi 1866, lärare vid Göteborgs

real-gymnasium 1867—74, adjunkt i kemi och kemisk teknologi vid

Teknologiska Institutet 1875, professor i allmän kemi vid Tekniska

Högskolan 1877—1906, föreläsare i kemi vid Stockholms högskola under dess

tre första år 1879—82. Talrika publikationer.

32. von Gegerfelt, Victor, stadsarkitekt, född 1817 i Jönköping.

Föräldrar: Öfverstelöjtnant Georg Fredrik von Gegerfelt och Gustafva

Cecilia Ankarsvärd; underlöjtnant vid Göta art.-reg:te 1835, löjtnant

vid Värmlands fältjägarereg:te 1836, elev vid konstakademien i Berlin

1837—40, ombudsman vid Göteborgs museum 1861, stadsarkitekt i

Göteborg 1872—96.

33. Åqvist, Olof Philip, major, född 1836 i Göteborg.

Föräldrar: Arbetschefen Olof Åqvist (se styrelseledamot N:o 14) och

Charlotta Amalia Wahlström; student i Upsala 1855, elev vid

Chalmersska institutet 1855—56, utexaminerad från Högre

Artilleriläro-värket å Marieberg som civilingenjör 1860, elev vid Göteborgs

hamnarbeten tidtals 1856—57, biträdande ingenjör därstädes 1860,

arbetschef hos styrelsen öfver Göteborgs hamn- och älfarbeten 1862 och hos

drätselkammaren 1869, Göteborgs stads byggnadschef 1885—1906,

löjtnant vid K. Väg- och Vattenbyggnadskåren 1862, major och afsked

därifrån 1892, talrika kommunala uppdrag, ordförande i styrelsen

för Västergötland—Göteborgs järnvägsaktiebolag.

34. Ekstrand, Carl Richard, lektor, född 1838.

Föräldrar: Johan Ekstrand, matheseos lektor i Wäxjö, sedermera

kyrkoherde i Grenna, och Märta Maria Soop; genomgick Teknologiska

Institutet 1855—1858, repetitör därstädes 1858—1859, filosofie

kandidat i Upsala 1863, praktiserade på ritkontor och mekaniska

värkstäder 1863—1866, assistent och lärare vid Teknologiska Institutet i

konstruktion af enkla maskindelar 1866—1871, under tiden äfven lärare vid

Kungl. Sjökrigsskolan i matematik och fysik samt i sistnämnda ämne

äfven vid Kungl. Högre Artillerilär o värket, filosofie dr. i Upsala 1872,

ledamot i styrelsen för Göteborgs Slöjdförenings skola 1872—1906, dess

vice ordförande 1899—1906, föreståndare för denna skola 1881—1906.

Tillf, föreståndare för Chalm. Tekn. läroanstalt under ordinarie

föreståndarens professor Wijkanders frånvaro vid riksdagarna 1891—1896,

juryman vid världsutställningen i Chicago 1893 samt vid de allmänna

konst- och industriutställningarna i Stockholm 1897 och Helsingborg

1903, hedersledamot af Göteborgs Slöjdförening 1906.

35. Pegelow, Fredrik Wilhelm Henrik, direktör, född 1852 i Västra

Alstads förs. i Malmöhus län.193

Föräldrar: Godsägaren Johan Jochen Friedrich Theodor Pegelow i

Skåne och Maria Vsegler; student i Malmö 1870, afgångsexamen från

Teknologiska Institutet 1873, elev vid statens järnvägars

maskinafdelning 1873, ordinarie ritare 1875, värkmästare 1879, maskiningenjör

1885, maskindirektör 1891, värkställande direktör vid Stockholm—

Västerås—Bärgslagernas nya järnvägsaktiebolag 1899,

stadsfullmäktig i Göteborg 1887—99, i Stockholm sedan 1902, riksdagsman i 2:dra

kammaren för Göteborgs stad 1897—99, flera utländska studieresor,

såsom 1876—77, 1878 m. fi.

36. Berglund, Oscar Emil, filosofie dr, född 1846 i Göteborg, död 1887.

Föräldrar: Hamninspektor Anders Peter Berglund och Emelie

Lundborg; fil. kand. 1872, s. å. amanuens vid den kemiska institutionen

vid Lunds universitet och promoverad till fil. dr., docent i kemi 1874.

Talrika tryckta arbeten.

37. Adler. Bror Victor, arkitekt, född 1848 å Sjuntorp i

Västergötland.

Föräldrar: Fabriksdisponenten Thure Mauritz Adler och Sara

Charlotta Wettergren; genomgått Chalmersska Slöjdskolan 1865, Fria

konsternas akademi i Stockholm, där Kungl, medaljen vanns 1875,

arbetat för arkitekt V. v. Gegerfelts ritbyrå under fem år och under två år

skött P. J. Rapps ritkontor, lärare i konstindustriel fackteckning

och stillära vid Slöjdföreningens skola i Göteborg, rektor för

Tekniska Skolan i Stockholm sedan 1886, inspektör för de lägre

tekniska skolorna i Sverige och för teckningsundervisningen vid de

tekniska elementarskolorna, allmänna lärovärken och

folkskolelärareseminarierna, ledamot i styrelsen för Svenska Slöjdföreningen, såsom

utöfvande arkitekt lämnat ritningar till ett större antal byggnader.

Utfört omfattande resor utomlands.

38. Ullen, Fredrik August, major, född 1839 i Mellby förs. af

Älfsborgs län, död 1885.

Föräldrar: Bataljonsläkaren vid Västgöta-Dals reg:te Carl Ullen

och Inga Maria Planck; genomgått Vänersborgs elementarlärovärk,

student i Upsala 1856, därefter ingenjör vid Statens järnvägsbyggnader,

styckjunkare vid Göta art.-reg:te 1859, utgick 1860 efter afslutad högre

artillerikurs från högre artillerilärovärket å Marieberg, kapten 1871,

informationslöjtnant 1864—71, informationskapten 1871—75 och 1877—

847 major 1884, stadsfullmäktig.

39. Jacobsson, John Oscar, bankdirektör, född 1848.

Genomgått Göteborgs handelsinstitut 1866 och lärare därstädes i

bokföring och kontorsvetenskap 1874.

40. Wijkander, Erik Anders Gustaf August, professor, född 1849 i

Stockholm.

Föräldrar: Generalmajor Anders Laurentius Theodor Wijkander och

Jaquette Wilhelmina Riitterskiöld; student 1868 i Lund, fil. kand.

därstädes 1872, fil. dr. i Upsala och docent i astronomi därstädes s. å.,

docent i fysik och meteorologi vid Lunds universitet 1873, deltog såsom

fysiker och astronom i den svenska öfvervintringen på Spetsbärgen

13194

1872—73. Ombud för Göteborgs stad i riksdagens andra kammare

majriksdagen 1887"och perioderna 1891—96, stadsfullmäktig sedan 1883

och ordförande för stadsfullmäktige sedan 1898. Flera utländska

resor dels med statsanslag och dels på egen bekostnad. Talrika skrifter.

41. Börjesson, Gustaf Oscar, seminarieadjunkt, född 1849, död 1904 i

Göteborg.

Fil. kand. i Lund. tjänstgjort vid Götiska Förbundets skola i

Mölndal såsom andre lärare 1874—77 och som föreståndare 1877—81,

lärare i bokföring vid Slöjdföreningens skola 1881, adjunkt vid

folkskolelärareseminariet 1882—1904.

42. Söderblom, Anders Leonard Axel, lektor, född 1847.

Föräldrar: Bruksinspektör Lars Söderblom och hans hustru Maria

Charlotta Boström; student i Upsala 1869, fil. kand. 1872, fil. lic. 1878,

fil. dr. och docent i matematik 1879, ledamot af Göteborgs allmänna

folkskolestyrelse sedan 1892, ledamot i en kungl, komité för afgifvande af

förslag till taxa för persontrafik o. s. v. 1898, stadsfullmäktig i

Göteborg sedan 189.9, t. f. föreståndare för Chalmersska institutet under

professor Wijkanders förordnande såsom ledamot i en kungl, komité

för ordnande af den högre tekniska undervisningen 1906—07.

43. Ericson, Johan Eric, landskapsmålare, född 1849 i Karlshamn.

Föräldrar: Timmermannen Anders Ericson, född i Jemshög 1821 och

Johanna Petronella Sjöholm, född i Karlshamn 1819; genomgick

Karlshamns lägre elementarlärovärk 1862—1867, kom 1870 på hösten till

konstakademien i Stockholm i akademiens förberedande skola, i

modellskolan 1874, examen i anatomi (loford) och i perspektivlära samt

genomgick den ritlärarekurs, som då för tiden berättigade att söka

ritläräreplats, erhöll flera belöningar vid akademien, afreste 1878 på

stipendium till Paris för att studera konst, återkom till Sverige 1885,

förestod Göteborgs Musei rit- och målarskola 1889—1900.

44. Ericsson, Oscar August, ingenjör, född 1844 i Göteborg.

Föräldrar: Konstsvarfvaren Otto Ericsson och Christina Wilhelmina

Stenberg; elev vid Chalmersska Slöjdskolan 1861—63, konstruktör

och fabrikant af symaskiner, telegraf apparater m. m. 1863—77,

assistent i fysik vid Chalmersska Slöjdskolan 1870—71,

slöjdskoleinspektör i Göteborg 1877—86, talrika utländska studieresor.

45. Hedlund, Hans Fredrik, arkitekt, född 1855 på Skytteholm i

Stockholms län.

Föräldrar: Landtbrukaren Carl Anders Hedlund och Carolina Rung;

genomgått 6 klasser i Upsala elementarlärovärk, utgick från

Chalmersska Slöjdskolan 1875, studerat vid Konstakademiens arkitekturskola

1875—79, lärare vid Slöjdföreningens skolas byggnadsfackskola 1883—

87, föreläsare därstädes i stillära 1887—1904, lärare i teckning vid

Göteborgs musei ritskola 1882—84, utöfvat omfattande

arkitektsvärksam-het dels ensam, dels tillsammans med Y. Rasmussen, flera studieresor

till Amerika och olika delar af Europa.

46. Lovén, Johan Martin, professor, född 1856 i Åhus i Kristianstads

län.

Föräldrar: Kyrkoherden Johan Lovén och hans hustru Emma Catha-195

rina Maria Aulin; afgång från Kristianstads högre allm. lärovärk 1875,

student i Lund, fil. kand. 1877, fil. lic. och fil. dr. 1882, amanuens vid

kemiska institutionen 1876, docent i kemi 1882, kemie laborator vid

Lunds universitet 1893, professor i kemi och mineralogi 1898,

letter-stedtsk stipendiat 1884—85, hvarunder längre laboratoriearbeten i

Berlin, Leipzig och Munchen, kemiska studier å Ostwalds laboratorium

i Leipzig och Nernsts i Göttingen 1895 och 1896 såsom innehafvare

af riksstatens mindre resestipendium.

47. Holmqvist, Johan Filip, kalligraf, född 1857 i Motala.

Föräldrar: Per Gustaf Holmqvist och Sofia Wulff; föreståndare för

Filip Holmqvists handelsinstitut i Göteborg 1885, lärare vid Göteborgs

handelsinstitut 1886—87, öfverlärare vid Tekniska Skolan i Stockholm

sedan 1890, flera studieresor utomlands och publikationer.

48. Trygger, Carl Alfred Oscar, kapten, född 1882, död 1895.

Föräldrar: Kaptenlöjtnant Samuel Trygger och hans hustru Ulrica

Charlotta Söderlund; undergick konstruktionselevs examen 1837,

konstruktörsexamen vid konstruktionskåren 1841, sjöofficersexamen 1842,

sekundlöjtnant i konstruktionskåren 1844, anlade skeppsvarf vid

brukspatron A. Henströms lastageplats Hult vid Venern och byggde där 4 fartyg

1848—51, återinträdde i tjänstgöring vid Karlskrona skeppsvarf 1851

och tjänstgjorde där 1851—56, vid Stockholms station 1856—58,

därunder tillförordnad lärare i skeppsbyggeri vid navigationsskolan i

Stockholm, arbetschef vid Göteborgs depot och kontrollofficer för

skeppsmätningarna i Göteborg 1858—66, besiktningsman för

passagerarefartyg 1858—95, premierlöjtnant vid flottans konstruktionskår

1863, förordnad af kommerskollegium till lärare i skeppsbyggeri vid

navigationsskolan i Göteborg 1870, skeppsmätningskontrollör i Göteborg

1874—95, fick kaptens n., h. och v. och utnämndes till kaptenlöjtnant

vid flottans f. d. konstruktionskår.

49. Anderson, Johan Albert, skeppsmätningskontrollör, född 1853 i

Göteborg.

Föräldrar: Kvartersman Olof Anderson och Anna Christina Jonasson:

genomgick skeppsbyggeriskolan i Göteborg 1873—77, t. f.

skeppsmätningskontrollör 1878—80, ritare å Short Brothers värkstäder i

Sunderland 1881—82, vid Göteborgs mekaniska värkstad 1882—84,

skeppsmätningskontrollör i Stockholm sedan 1891.

50. Jacobson, Olof Fredrik, ingenjör, född 1858 i Göteborg.

Föräldrar: Bagaremästare Carl Josef Jacobson och Josefina

Charlotta Berggren; elev vid Chalmersska Slöjdskolan 1874—78,

stipendiat i fysik 1877—78, repetitör i matematik och linjarritning 1878—88,

lärare vid Slöjdföreningens Skola höstterminen 1878, läsåren 1883—84

och 1888—1903, föreståndare för Tekniska Privatskolan sedan 1887,

studerat tekniska yrkesskolor i Tyskland och Danmark sommaren 1896.

51. Ekstrand, Åke Gerhard, fil. dr., född 1846.

Föräldrar: Kyrkoherden Johan Ekstrand och Märta Maria Soop;

student i Jönköping 1865, fil. kand. i Upsala 1782, fil. dr. 1875 med

första hedersrummet, docent i kemi vid Upsala universitet 1875, byråin-196

genjör vid kontroll- och justeringsbyrån under finansdepartementet

sedan 1890.

52. Eichstädt, Christian Carl Fredrik, fil. dr., född 1855 i Tofta förs.

af Malmöhus län.

Föräldrar: Landtbrukaren August Eichstädt och Cecilia Sanitci;

mogenhetsexamen i Helsingborg 1874, student i Lund, fil. kand. 1877, fil.

lic. och dr. 1882, docent i geologi s. å., andra förslagsrummet till

professuren i mineralogi och geologi vid Upsala universitet 1889, lärare i

kemi och varukännedom vid Göteborgs handelsinstitut sedan 1890,

intendent vid Göteborgs Musei mineralogiska afdelning sedan 1894,

talrika utländska studieresor dels på egen bekostnad, dels med

understöd af allmänna medel, såsom läsåret 1880—81, 1887 m. fi., talrika

utgifna skrifter.

53. Alström, Johan Albert, telegrafdirektör, född 1857 i Alingsås.

Fadern: Handlanden J. P. Andersson; genomgick Chalmersska

Slöjdskolan 1875—79, lärare vid Slöjdföreningens Skola 1881—90, anställd

vid justeringsväsendet 1880—82. vid Göteborgs telefonaktiebolag 1882—

88, vid telegrafvärket från 1888, telegrafdirektör i Göteborg sedan 1905.

54. Gullander, Per, lektor, född 1861 i S. Åsurns förs. af Malmöhus

län.

Föräldrar: Landtbrukaren Per Magnus Gullander och Ingår

Svensdotter; genomgick Tekniska Elementarskolan i Malmö 1879—82,

Tekniska Högskolans fackskola för väg- och vattenbyggnadskonst 1883—

87, anställdes 1888 vid Göteborgs stads allmänna arbeten som

biträdande ingenjör, anställd 1898 som konstruktör hos Göteborgs

hamnstyrelse hufvudsakligen för brobyggnaderna; utländska resor med anslag

dels af svenska staten, dels af Göteborgs harrmstyrelse och Tekniska

Samfundet i Göteborg 1896, 1900 och 1904, talrika tryckta uppsatser.

55. Wallin, Boo Henning, ingenjör, född 1866 i Göteborg.

Afgångsbetyg från Göteborgs femklassiga lärovärk, utgått från

Chalmersska institutet 1886, tjänstgjort dels vid statens järnvägars

repa-rationsvärkstad i Göteborg och dels vid Göteborgs mekaniska värkstad,

assistent vid Materialprofningsanstalten vid Chalmersska institutet

1881, föreståndare för densamma 1895—1904.

56. Junghänel, Carl Gottlieb, bildhuggare, född 1842 i Schneeberg i

Sachsen.

Föräldrar: Snickaremästaren Friedrich August Junghänel och hans

hustru Luise Nitzsche; utbildning i Dresden till bildhuggare 1857—

63, arbetade sedan i Hannover, Kiel och Hamburg, lärare i modellering

vid Allgemeine Gewerbe-Schule i Hamburg 1875—77, öfverflyttade til]

Göteborg 1877, lärare i modellering vid Slöjdföreningens Skola sedan

1881.

57. Blidberg, Peter Johan Fredrik (Pigge), ingenjör, född 1859 i

Göteborg.

Föräldrar: Handlanden Fredrik Blidberg och hans hustru Nicoline

Winberg; studentexamen vid realgymnasium i Göteborg 1877,

afgångsexamen från Tekniska Högskolans väg- och vattenbyggnadsfack197

1881, elev vid Varberg—Borås järnvägsbyggnader somrarna 1878—

1880, eleA^ och nivellör vid statens järnvägsbyggnader i Norrland 1881—

1886, arbetschef vid Gatu- och Vägförvaltningen i Göteborg 1886,

afdel-ningschef därstädes 1889, Göteborgs stads byggnadschef från 1906.

58. Söderbaum, Henrik Gustaf, professor, född 1862 i Kalmar.

Föräldrar: Medicine dr. Anders Gustaf Söderbaum och Emilia Mathilda

Braun; student i Upsala 1879, fil. kand. 1883, fil. lic. 1887, fil. dr. och

docent i kemi 1888, landtbruksakademiens agrikulturkemist och

professor sedan 1899, föreståndare för afdelningen för jordbrukskemi vid

Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet 1906, flera

gånger idkat kemiska studier utomlands, talrika publikationer.

59. Johnson, Johan, skeppsbyggmästare, född 1859.

Utexaminerad från Skeppsbyggeriinstitutet i Göteborg 1880,

arbetade samma år som plåtslagare på engelska varf, sedan på

ritkontor, chef för ritkontoret hos firman Ramage & Ferguson i Leith

1883—85, chef för ritkontoret hos firman Joseph L. Thompson & Sons

i Sunderland 1885—1891, uppgjorde ritningar och specifikationer till

ångaren »Thule» samt öfvervakade dess byggande vintern 1891—92 i

Newcastle ön Tyne, konsulterande ingenjör i Göteborg sedan 1892.

60. Lindfors, Anders Henrik, lektor, född 1850 i Lund.

Föräldrar: Akademiadjunkten Johan Olof Lindfors och Cecilia

Forshaell, student i Lund 1870, utgick från Skeppsbyggeriinstitutet i

Göteborg 1874, andre värkmästare å Lindholmen i fartygsbyggeriet och

plåtslagarevärkstaden 1874—75, skeppsmätningskontrollör i Stockholm

1876—77, genomgick samtidigt maskinbyggnadskursen vid Tekniska

Högskolan såsom extra elev, andre lärare i skeppsbyggeri vid

Skeppsbyggeriinstitutet i Göteborg 1878—80 och samtidigt delägare i en mindre

värkstad därstädes, å ritkontor i Arnerikas Förenta Stater 1881—82,

förste ingenjör och arbetsledare å Viborgs mekaniska värkstad i

Finland 1883—84, vid aktiebolaget Atlas värkstäder, varf och slip i Gäfle

1884—87, ritkontorschef vid South Norwalks Iron Works & C:o i

Nordamerikas Förenta Stater 1887—90, afdelningschef vid Kockums

mekaniska värkstad i Malmö 1890—94, skeppsmätningskontrollör i västra

distriktet sedan 1895, besiktningsman för passagerareångfartyg i

Göteborg sedan 1895, flera uppsatser och talrika utländska studieresor.

61. Linde, Erik Frithiof, skeppsbyggmästare, född 1852 i Gäfle.

Föräldrar: Fabrikör Johan Erik Linde och Edla Marika Möller;

afgångsexamen från Gäfle elem.-lärovärks öfre 6:te klass 1870,

praktiserat på varf och värkstäder 1870—1872, inskrifven som elev vid

statens skeppsbyggeriskola i Göteborg 1872, all. skeppsb.-examen 1875,

varfschef vid Värnanäs varf 1875—76, resor och fackstudier 1877—

78, arrendator af Hudiksvalls varf 1878—79, ritare vid John Elder &

C:os varf i Glasgow 1880—81, båtkonstruktör vid Oskarshamns mek.

värkstad 1881—82, båtkontorschef vid Lindholmens mek. värkstad i

Göteborg 1882—92, konsult, ingenjör i Göteborg från 1892, lärare i

mekanik, fysik och ångmaskinlära vid Göteborgs navigationsskola från198

1897, besiktningsmanssuppleant i Göteborg för passagerareångare

från 1899.

62. Lamm, Fredrik Hjalmar, lektor, född 1872 i Göteborg.

Föräldrar: Grosshandlaren Albert Martin Lamm och Hilda Heyman,

utgick från Chalmers tekniska läroanstalt 1891, studerade vid Eidg.

Polytechnikum i Zurich 1891—93, praktiserade i Amerika 1893, i

Stockholm och Göteborg 1893—97, föreståndare för

materialprofningsanstal-tens elektriska afdelning vid Chalmersska institutet från 1897,

Tariffföreningens elektriska inspektör från 1898, idkar omfattande

konsulterande värksamhet.

63. Skarstedt, Conrad Botvid, född 1858.

Föräldrar: Professor Carl Wilhelm Skarstedt och hans maka, f.

Wieselgren; afgångsexamen från Tekniska Elementarskolan i Malmö 1877

och från Chalmersska Slöjdskolan i Göteborg 1880, arbetat vid

mekaniska värkstäder i England och Skottland 1880—84, i Sverige

1884-86, lärare vid Kristinehamns praktiska skola 1886—88, maskinist,

ritare, konstruktör och arbetschef i Amerikas Förenta Stater 1888—

97, konsulterande ingenjör i Sverige 1897—99.

64. Langlet, Nils Abraham, lektor, född 1868 i Södertelje.

Föräldrar: Arkitekten Emil Victor Langlet och skriftställarinnan

Mathilda Langlet, född Söderén; studentexamen 1886, fil. kand. i

Upsala 1888, fil. lic. 1893, fil. dr. och docent i kemi 1896, utgifvit

vetenskapliga uppsatser och afhandlingar i olika vetenskapliga journaler.

65. Holm, Imri, född 1870.

Föräldrar: Folkskolläraren Johan Holm och Jenny Carlsson; student

i Helsingborg 1891, fil. kand. i Lund 1895, profår f Stockholm 1897—

98, lärare vid Göteborgs handelsinstitut sedan 1900.

66. Petterson, Carl Edvin, lektor, född 1865 i S:t Petersburg.

Föräldrar: Ingenjör Carl Peter Peterson och Amalia Mathilda

Svenson; mogenhetsexamen i Kronstadt 1882, elev vid Tekniska Högskolan

1883—86, anställd vid Kockums mekaniska värkstad 1886—89, hos

Palmers Iron & Shipbuilding C:o L:d i Jarrow ön Tyne i England

1889—92, delägare i ingenjörsbyrån Johnson & Petterson i Göteborg

från 1892, lärare i ångmaskinlära, mekanik och fysik vid

navigationsskolan i Göteborg 1895—1902, maskinexpert för Franska Bureau

Veritas i Sveriges västra distrikt från 1896, maskininspektör för

ångbåtsaktiebolagen Thule, Svithiod. Svenska Lloyd, Götha och Concordia.

67. Lindström, Svante Johan, ingenjör, född 1872 i Öregrund.

Föräldrar: Sjökaptenen J. P. Lindström och hans hustru, född Matsson;

mogenhetsexamen 1890, afgångsexamen från Tekn. Högskolan och

dess mek. afdelning med fyra-årig lärokurs 1895, praktiserat på Södra

Varfvet och Bergsunds Mek. Värkstad, ritare hos W:m Crichton & C:os

Mek. Värkstad iÅbo 1895—1896/anställd vid Marinförvaltningens

ingen-jörsafdelning 1896—1900, biträdande ingenjör hos Patentvärket 1899—

1902, laborant åt prof. Cederblom 1900—1902, assistent i maskinlära

på Tekn. Högskolan vårterminerna 1898—1900, extra lärare i samma199

ämne fr. o. m. 1901 t. o. m. vårterminen 1902, lektor i maskinlära

vid Hernösands tekniska elementarskola 1902—1905.

68. Ericson, Sigfrid, arkitekt, född 1879 i Fritsla förs. i Älfsborgs län.

Föräldrar: Fabrikör Andreas Ericson och Ida Ericson; genomgått

5 klasser af Göteborgs latinlär o värk, utexaminerad från Chalmersska

Institutet 1899, afgick från akademien för de fria konsterna 1902,

assistent vid Chalmersska Institutet 1902—05, lärare vid

Slöjdföreningens Skola i byggnadslära och teckning för konstslöjd 1902—06,

öfverlärare vid samma skolas konstindustriella afdelning 1904—06, utöfvar

arkitektvärksamhet i Göteborg.

69. Fellenius, Wolmar Knut Axel, löjtnant, född 1876 i Salems förs.

i Södermanlands län.

Föräldrar: Majoren vid Svea Art.-reg:te Anders Reinhold Waldemar

Fellenius och Eveline Magdalena Hildegard Kuhlau; student 1894,

genomgått Tekniska högskolans afdeln. för väg- och vattenbyggnadskonst

1894—98, af delningsingenjör vid statsbanan Gellivare—Riksgränsen

1899, förste biträdande ingenjör vid Norrköpings stads

byggnadskontor 1899—1903, Hernösands byggnadschef och stadsbyggmästare 1903—

05, löjtnant i väg- och vattenbyggnadskåren 1904, afdelningschef hos

Göteborgs hamnstyrelse sedan 1905, företagit flera utländska

studieresor med understöd af allmänna medel.

70. Bendz, Torsten Bågnar, fil. dr., född 1877 i Mariestad.

Föräldrar: Grosshandlare Johan Adolf Bengtsson och Nanny

Hallman; studentexamen 1894, fil. kand. i Upsala 1899, fil. lic. 1900, fil. dr.

1901, studerat vid Göttingens universitet och vid Tekniska högskolan

i Stockholm, tjänstgjort vid K. patent- och registreringsvärket och

högre allmänna lärovärket i Wäxiö.

71. Rydberg, Otto Robert, fil. kandidat, född 1881 i Halmstad.

Föräldrar: Handlanden Carl Johan Rydberg och Carolina Maria

Gustafva Zachau; student 1899, fil. kand. 1901, amanuens vid fysiska

institutionen vid Lunds universitet 1901.